Förslag till riksdagsbeslut

Sverige har ett överlag starkt och väl fungerande socialförsäkringssystem som finns där vid exempelvis sjukdom. En människas möjliga ersättningsnivå bygger på den sjukpenninggrundande inkomst som fastställs till denne, på så sätt kan man få en ersättning som har ett förhållande till ens ordinarie inkomst.

En tyvärr inte ovanlig situation som uppstår kopplat till en människas fastställda sjukpenninggrundande inkomst är när statliga myndigheter gör olika bedömningar kring den enskilde försäkrades arbetsförmåga. Dessa bedömningar görs gentemot olika regelverk men kan innebära att den enskilde hamnar i kläm. Exempelvis kan en enskild bli bedömd som oförmögen att arbeta av Arbetsförmedlingen samtidigt som Försäkringskassan bedömer att människan är frisk nog att arbeta, om den enskilde då inte fortsatt att aktivt söka jobb och aktivitetsrapporterat till Arbetsförmedlingen kan de innebära att Försäkringskassan fattar beslut om att nolla den enskildes sjukpenninggrundande inkomst vilket leder till att den enskilde inte kan uppbära exempelvis sjukpenning.

 Det finns också situationer där människor som varit sjukskrivna, blivit av med sin tjänst under sjukskrivningen och vid första dagen efter sjukskrivningens slut inte har skrivit in sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Då kan den enskilde likt i tidigare exempel hamna i sådan situation att Försäkringskassan beslutar om en nollad sjukpenninggrundande inkomst.

 Att enskilda människor som befinner sig i en utsatt situation, som exempelvis en sjukskrivning, på grund av okunskap förlorar sin möjlighet till ersättning inom sjukförsäkringen är olyckligt. Försäkringskassan och andra möjligen berörda myndigheter bör därför få i uppdrag att se över hur man kan arbeta för att minimera risken att en enskild faller ur sjukförsäkringen.

Jonathan Svensson (S)