Förslag till riksdagsbeslut

Den kristna närvaron i Mellanöstern, främst i Syrien och Irak, har under de senaste 20 åren minskat med närmare 80 % till följd av krig och förtryck. Det finns dock fortfarande en kristen minoritet kvar i Mellanöstern, men denna grupp lever under svåra omständig­heter. Detta omfattar både de som lever som internflyktingar och de som bor kvar i sina egna områden. Omvärldens stöd är härvid avgörande för att dessa människor ska kunna överleva i sina ursprungsområden.

År 2003, före USA:s invasion av Irak, fanns omkring 1,5 miljoner kristna invånare i landet av olika slag. Syrianer, kaldéer, assyrier, armenier och så vidare. Efter diktatorn Saddam Husseins fall hamnade landet i ett politiskt kaos där ett flertal väpnade grupper­ingar inledde konflikter som drabbade många av minoriteterna i landet, däribland kristna.

År 2014 tog terrorgruppen Islamiska staten (IS) kontroll över stora delar av Irak. De kristna områdena i Nineveprovinsen liksom yazidiernas område Sinjar, blev hårt drabbade av islamistisk terror. Med våld uppskattas det att över 200 000 kristna invånare fördrevs från staden Mosul och Nineveprovinsen på bara några dagar.

Detta folkmord är ett konstaterat faktum som EU-parlamentet och många nationella parlament har erkänt. I dag finns bara omkring 250 000 kristna invånare kvar i Irak, och de flesta är flyktingar i den kurdiska regionen och vill återvända till sina områden. Detta gäller även de tusentals kristna irakiska flyktingar som finns i Turkiet, Libanon och Jordanien.

Inbördeskriget i Syrien har pågått sedan 2011. Hundratusentals människor har blivit dödade, och miljontals människor är allt vidare på flykt såväl i Syrien som i angränsande länder. En del av dessa människor har lyckats fly till Europa och Sverige, men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen. Situationen i Syrien har utvecklats till en av världens svåraste humanitära kriser. Bristen på humanitär hjälp är stor och behoven omfattande i landet, liksom i Irak. Jordbävningen i februari 2023, som drabbade Turkiet och Syrien, har ytterligare försvårat den mycket ansträngda humanitära situationen. Därtill kommer det internationella humanitära stöd som skickas via etablerade organisa­tioner i Irak och Syrien inte de kristna folkgrupperna till del.

Sverige är en stor och generös biståndsgivare när det gäller såväl humanitärt stöd som utvecklingsbistånd. Biståndet går via olika FN-organisationer, bilateralt samt genom civilsamhället. Trots detta når inte hjälpen alltid fram till de mest utsatta. För att kunna ändra på den situationen är det viktigt att se över nya kanaler så att biståndet når fram till fler.

Ett exempel är via de etablerade kyrkor och lokala organisationer som finns på plats i regionen och som redan har fungerande hjälpinsatser. Dessa har ofta bäst förutsättningar att agera på plats, identifiera behoven och tillhandahålla effektiv hjälp till förföljda kristna. USA:s biståndsmyndighet (Usaid) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har tidigare beslutat att öka biståndet till religiösa och etniska minoriteter i Irak för att hjälpa dem att återvända till sina hem. En del resurser öronmärks därvid till trosbaserade och andra hjälporganisationer för att möta behoven hos utsatta etnoreligiösa minoriteter i Nineveprovinsen.

Även Sverige bör öronmärka och kanalisera en mindre del av det svenska biståndet till förföljda kristna och andra utsatta minoriteter via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mellanöstern. Detta bör även ske i andra delar av världen där kristna förföljs och befinner sig i utsatta situationer. Genom att öronmärka biståndet för förföljda kristna kan Sverige säkerställa att hjälpen når fram till dem som verkligen behöver det.

Yusuf Aydin (KD)