I Sverige bedrivs hästverksamhet i många olika former. I begreppet hästverksamhet ingår, i Skatteverkets egna pm, trav och galopp, alla ridsportens grenar, t.ex. dressyr och hoppning, hästträning och ridutbildning, turridning, avel, uppfödning, hästuthyrning, uthyrning av stallplatser och hingsthållning.

Praxis för bedömningen av om hästverksamhet, förutom vad gäller trav, utgör näringsverksamhet eller inte saknas i stora delar.

Med avelsverksamhet avses avels- och uppfödningsverksamhet. En förutsättning för att näringsverksamhet ska anses föreligga är att avelsverksamheten bedrivs i syfte att sälja de framavlade/uppfödda hästarna eller om de ska ingå i en annan hästverksamhet som ägaren bedriver. Avel ingår då som en del i helhetsbedömningen av om verk­samheten ska anses utgöra hobby- eller näringsverksamhet.

Några viktiga omständigheter, förutom de som tidigare beskrivits, som måste beaktas vid bedömningen är bl.a. hur många avelsston finns i verksamheten. Det finns dock inga regler om antal utan detta bedöms olika över landet.

Problemet idag inom hästnäringen är att det ofta tolkas som en hobbyverksamhet fastän det är näringsverksamhet. Vad som räknas till inkomstslaget näringsverksamhet regleras i 13 kap. 1 § IL. Där anges att med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Utifrån detta har sedan Skatteverket gjort tolkningar av lagstiftningen som många gånger landar in i att företagare inte får ha sin verksamhet som näringsverksamhet fastän det är en näringsverksamhet. Exempelvis småskalig avel. Därför behövs ett förtydligande uppdrag till Skatteverket om häst­näringens betydelse och att även småskaliga verksamheter kan klassas som närings­verksamhet.

Därför föreslår jag att riksdagen ställer sig bakom det som anförts i motionen om att se över hur hästnäringens betydelse för Sverige kan förtydligas till Skatteverket och också påtala att den ofta innefattar viktiga småföretagare och tillkännager det för regeringen.  

Alexandra Anstrell (M)