Förslag till riksdagsbeslut

Den omfattande utbyggnaden av vindkraft i Sverige är en nödvändig del av övergången till förnybar energi för att möta våra klimatmål. Samtidigt har hinderbelysningen på vind­kraftverk blivit en källa till störning för boende och miljön, särskilt i natursköna och gles­befolkade områden. Den blinkande och ofta starka belysningen syns på långa avstånd och påverkar den naturliga upplevelsen av en obruten horisont, särskilt i kust- och havs­områden där mänsklig påverkan är minimal.

I Tyskland har man infört ett system med behovsstyrd hinderbelysning för att lösa detta problem. Denna teknik innebär att belysningen på vindkraftverk endast aktiveras när flygtrafik närmar sig eller under svåra väderförhållanden som kräver extra synlighet. I december 2020 infördes en lag i Tyskland som kräver att alla vindkraftverk utrustas med radar- eller sensorsystem för behovsstyrd hinderbelysning senast 2023. Om detta inte följs åläggs vindkraftsproducenterna ekonomiska sanktioner i form av extra avgifter på elproduktionen. Denna lösning har visat sig vara mycket effektiv för att minska ljus­föroreningar, utan att äventyra flygsäkerheten, och det har även bidragit till ökad lokal acceptans av vindkraftsutbyggnad.

Det svenska regelverket, som styrs av Transportstyrelsen, har ännu inte implementerat liknande krav, trots att tekniken är väl beprövad internationellt. Genom att införa behovs­styrd hinderbelysning i Sverige, likt den tyska modellen, skulle vi inte bara kunna skydda flygsäkerheten utan även reducera ljusföroreningar och därmed bevara landskapets skönhet och den obrutna horisonten i både kust- och inlandsmiljöer.

Att följa den tyska modellen och införa krav på behovsstyrd hinderbelysning skulle minska ljusföroreningar från vindkraftverk avsevärt, skydda miljön och förbättra livs­kvaliteten för människor som bor i närheten. Detta är en viktig åtgärd för att kombinera hållbar energiproduktion med omsorg om våra naturvärden och landskap.

Magnus Berntsson (KD)