HC01UU10: Verksamheten i Europeiska unionen under 2024

Utrikesutskottets betänkande 2024/25:UU10

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse om verksamheten i EU under 2024 till handlingarna. Utskottet föreslår också att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden.

Utskottet har utifrån motionsyrkandenas innehåll koncentrerat behand­lingen av skrivelsen till vissa allmänna frågor, den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, sanktioner och vissa bilaterala och regionala frågor.

I betänkandet finns 15 reservationer (S, SD, V, C, MP) och ett särskilt yttrande (SD).

Behandlade förslag

Skrivelse 2024/25:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2024.

Cirka 40 yrkanden i en följdmotion.

Cirka 50 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Övergripande frågor

Utrikes- och säkerhetspolitik

Sanktioner

Bilaterala och regionala relationer

Skrivelsen

Motioner som bereds förenklat

Reservationer

1. Övergripande frågor, punkt 1 (S)

2. Övergripande frågor, punkt 1 (V)

3. Utrikes- och säkerhetspolitik, punkt 2 (S)

4. Utrikes- och säkerhetspolitik, punkt 2 (V)

5. Utrikes- och säkerhetspolitik, punkt 2 (C)

6. Sanktionsregimen mot terrorism, punkt 3 (S, C)

7. Sanktionsregimen mot terrorism, punkt 3 (SD)

8. Terroristlistning av ryska företag, punkt 4 (S)

9. Magnitskijsanktioner, punkt 5 (C)

10. Övriga sanktionsfrågor, punkt 6 (S)

11. Övriga sanktionsfrågor, punkt 6 (V, MP)

12. Bilaterala och regionala relationer, punkt 7 (SD)

13. Bilaterala och regionala relationer, punkt 7 (V)

14. Bilaterala och regionala relationer, punkt 7 (C)

15. Bilaterala och regionala relationer, punkt 7 (MP)

Särskilt yttrande

Magnitskijsanktioner, punkt 5 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Följdmotionen

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

Bilaga 3
Finansutskottets yttrande 2024/25:FiU2y

Bilaga 4
Försvarsutskottets yttrande 2024/25:FöU3y

Bilaga 5
EU-nämndens yttrande 2024/25:EUN1y

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen ska enligt 9 kap. 21 § riksdagsordningen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa verksamheten i Europeiska unionen (EU). Den 27 februari 2025 beslutade regeringen om skrivelse 2024/25:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2024. Skrivelsen lämnades till riksdagen den 6 mars 2025.

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse och ca 40 yrkanden i en följdmotion som väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlar utskottet även ca 50 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25. Av motionsyrkandena har ca 60 yrkanden beretts i förenklad ordning enligt de riktlinjer som riksdagen har fastslagit med anledning av Riksdagskommitténs betänkande Riksdagen i en ny tid (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335).

Utskottet beslutade den 27 mars 2025 att ge övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen och eventuella följdmotioner inom utskottens respektive beredningsområden. Utskottet beslutade samtidigt att ge EU-nämnden tillfälle att yttra sig över skrivelsen (prot. 2024/25:27). Yttranden har mottagits från finansutskottet, försvarsutskottet och EU-nämnden. Yttrandena återfinns i sin helhet i bilagorna 3–5.

Regeringens skrivelse är tillbakablickande och täcker samtliga EU:s verksamhetsområden. Motionsyrkandena tar i sin tur sikte på enskilda delar av verksamheten och på hur regeringen bör agera framöver. Utifrån motions­yrkandenas innehåll har utskottet valt att koncentrera behandlingen av regeringens skrivelse till vissa övergripande frågor, den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, sanktioner samt vissa bilaterala och regionala relationer.

Under året har utskottet fått information av Utrikesdepartementet inför utrikesrådets möten. Den 25 februari 2025 genomförde utskottet ett offentligt sammanträde om kommissionens arbetsprogram för 2025, vid vilket den svenska kommissionären Jessica Roswall redogjorde för arbetsprogrammet. I sammanträdet deltog ledamöter även från övriga utskott och EU-nämnden. Vidare har utskottet tagit del av kommissionens allmänna rapport om verksamheten i EU 2024, som upprättas i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) artikel 249.2 och som lämnades till riksdagen den 14 mars 2025.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 2024 i enlighet med 9 kap. 21 § riksdagsordningen. Skrivelsen ger en övergripande beskrivning av EU:s utveckling och förbindelser med omvärlden, det ekonomiska och sociala samarbetet, samarbetet om rättsliga och inrikes frågor samt unionens institutioner. Den tar upp beslut och händelser i unionen och redovisar bredden i unionens frågor utifrån arbetet i rådets olika sammansättningar.

Utskottets överväganden

Skrivelsen

Året har präglats av ett svårt omvärldsläge, med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och en upptrappad konflikt i Mellanöstern. Strävan att fortsätta ge ett starkt ekonomiskt, militärt, politiskt och humanitärt stöd till Ukraina, liksom att successivt utöka sanktioner riktade mot Ryssland har genomsyrat den politiska dagordningen.

Rättsstatsfrågorna befinner sig fortfarande högt upp på EU:s dagordning. Respekt och skydd av rättsstatsprincipen och de övriga värden som unionen bygger på är nödvändigt för det djupa och breda samarbetet. Det s.k. artikel 7-förfarandet mot Polen avslutades i maj 2024. Europaparlamentet initierade i september 2018 ett artikel 7-förfarande mot Ungern. Sedan den 15 december 2022 håller rådet inne ungerska medel inom sammanhållningspolitiken. Det sker enligt villkorlighetsförordningen som gör det möjligt att skydda EU:s budget i situationer där unionens ekonomiska intressen kan vara hotade på grund av generella brister som rör rättsstatsprincipen. Under 2024 föreslog kommissionen ingen ändring av beslutet efter att ha gjort en förnyad bedömning av situationen i Ungern. Kommissionens årliga rapport om rättsstatssituationen för 2024 granskade fyra områden: de nationella rättssystemen, åtgärder mot korruption, mediemångfald samt kontroll och balans i det institutionella beslutssystemet.

Europeiska rådet enades på ett extra möte den 1 februari 2024 om en halvtidsöversyn av EU:s fleråriga budgetram för perioden 2021–2027. Förslaget förhandlades intensivt under 2023, och regeringens ståndpunkt var budgetrestriktivitet för att hålla nere den svenska avgiften, men även att fortsätta med EU-stödet till Ukraina.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 18 föreslås att regeringen ska verka för att införa en sanktionstrappa som gör att EU ytterst kan utesluta ett land som har fullbordat en nedmontering av demokratin. I yrkande 19 i samma motion föreslås att regeringen ska verka för att aborträtten ska grundlagsskyddas i EU genom att rätten till säker och trygg abort skrivs in i EU:s rättighetsstadga.

I kommittémotion 2024/25:3355 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 8 föreslås att regeringen verkar för att EU inför en feministisk budget.

Bakgrund

Grundläggande värden

Enligt artikel 2 i EU-fördraget ska unionen bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rätt­visa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Enligt artikel 7.1 i EU-fördraget får rådet, på ett motiverat förslag från en tredjedel av medlemsstaterna, Europaparlamentet eller kommissionen, slå fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som anges i artikel 2 och framföra rekommendationer till den aktuella medlemsstaten. Rådet ska höra den aktuella medlemsstaten innan beslut fattas.

Vidare får Europeiska rådet enligt artikel 7.2 slå fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter värden som anges i artikel 2. Har Europeiska rådet gjort detta får rådet enligt artikel 7.3 besluta om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som medlemsstaten har till följd av tillämpningen av fördragen, inbegripet rösträtten i rådet. Medlemsstatens skyldigheter enligt fördragen fortsätter att vara bindande.

De närmare omröstningsbestämmelser som gäller för de olika stegen i artikel 7-förfarandet anges i artikel 354 i EUF-fördraget, av vilken bl.a. följer att den berörda medlemsstaten inte får delta i omröstningen.

EU-domstolen är enligt artikel 269 i EUF-fördraget behörig att pröva lagenligheten av en akt som antas av Europeiska rådet eller rådet enligt artikel 7 när det gäller iakttagandet av de regler som styr förfarandet. Endast den medlemsstat som är föremål för akten får väcka talan i domstolen.

I december 2017 inledde kommissionen artikel 7-förfarandet mot Polen genom ett motiverat förslag till beslut om att fastslå att det finns en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen (COM(2017) 835). I september 2018 initierade Europaparlamentet ett andra artikel 7-förfarande genom att anta ett motiverat förslag i fråga om Ungern (P8_TA(2018)0340). Rådet har vid ett antal tillfällen genomfört utfrågningar av Polen och Ungern inom ramen för det första steget i artikel 7-förfarandet. Standardformer för dessa utfrågningar anges i rådets dokument 10641/2/19.

Europaparlamentet har konstaterat att situationen i Polen och Ungern har försämrats sedan artikel 7-förfarandena inleddes och upprepade gånger uppmanat rådet att genomföra förfarandena på ett sätt som leder till meningsfulla framsteg (resolution P9_TA(2022)0204).

Yttranden från andra utskott och EU-nämnden

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet konstaterar att världsläget fortfarande är kraftigt påverkat av kriget i Ukraina. Utskottet har vid överläggningar ställt sig bakom regeringens linje att fortsätta ge stöd till Ukraina och att särskilt prioritera detta i fråga om halvtidsöversynen av EU:s långtidsbudget och förslaget om att inrätta en Ukrainafacilitet för perioden 2024–2027.

Utskottet gav i juli 2023 regeringen mandat att inför halvtidsöversynen av EU:s långtidsbudget driva linjen att översynen inte ska användas för att möjliggöra ökade utgifter i EU-budgeten eller för att luckra upp utgiftstaken begränsande funktion, utan att finansieringen i första hand bör ske genom omprioriteringar. Utskottet välkomnar att en överenskommelse nåtts och att Ukraina fick en särskild roll i överenskommelsen.

Finansutskottet konstaterar att regeringen inför förhandlingarna om halvtidsöversynen av EU:s långtidsbudget för perioden 2021–2027 stämde av prioriteringarna för utformningen av EU:s budget i överläggningar med finansutskottet och genom samråd med EU-nämnden. Mot denna bakgrund anser utskottet att utrikesutskottet bör föreslå att motionsyrkandet om att EU ska införa en feministisk budget bör avslås.

Utskottet välkomnar inrättandet av det nya ramverket för ekonomisk styrning i EU. Ramverket innebär att medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer införs för samtliga medlemsstater. Utskottet understryker att ramverket ska leda till minskad skuldsättning över tid. Samtidigt kan utskottet se att omvärldsläget kräver exceptionella lösningar på medellång sikt och välkomnar därför arbetet för att möjliggöra avsteg från stabilitets- och tillväxtpakten för att medlemsstaterna ska kunna öka sin nationella försvarsfinansiering. Utskottet välkomnar att den första nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen tagits fram och att detta gjorts med löpande kontakter på nationell nivå mellan regeringen och utskottet.

Enligt utskottet är det vidare centralt att rådet och kommissionen i tillämpningen av den ekonomiska styrningen fullt ut respekterar de nationella parlamentens roll.

Utskottet ser positivt på att EU prioriterar arbetet mot penningtvätt och terrorismfinansiering, t.ex. genom att inrätta en europeisk myndighet för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering.

Utskottet betonar vikten av att skydda EU:s finansiella intressen och ställde sig kritiskt till beslutet om att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för 2022. Sverige röstade nej eftersom Sverige såg det som allvarligt att kommissionen inte fått en revisionsförklaring utan kritik för alla delar av budgeten. Europeiska revisionsrätten konstaterade att fel­procenten i EU-budgeten uppgick till 5,6 procent. Ett flertal av revisorernas iakttagelser återspeglade att EU-budgetens riskexponering ökar. Europa­parlamentet beviljade i mars 2024 ansvarsfrihet för genomförandet av EU:s budget för 2022.

Utskottet ställde sig också kritiskt till kommissionens förslag till EU:s budget för 2025. Sverige röstade som enda land nej till förslaget, med motiveringen att överenskommelsen som nåddes om EU:s budget för 2025 inte bedömdes garantera tillräckliga marginaler för det kommande budgetåret. Sverige röstade även nej för att de överstigande räntekostnaderna för EU:s gemensamma upplåning inom Next Generation EU inte i tillräckligt hög grad finansierades genom omprioriteringar och existerande specialinstrument utan i stället genom det nyinrättade specialinstrumentet EURI.

Utskottet betonar avslutningsvis vikten av att frågor som har betydelse för hela EU diskuteras och beslutas av samtliga medlemsstater. Det är viktigt att åtgärder som vidtas i syfte att stärka kapitalmarknadsunionen och bank­unionen tar hänsyn till hela EU:s inre marknad och att utformningen av kapitalmarknadsunionen möjliggör likvärdig behandling av länder som har och länder som inte har euron som valuta.

Finansutskottet föreslår därmed att utrikesutskottet ska avstyrka motion 2024/25:3355 yrkande 8.

EU-nämndens yttrande

EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande att rättsstatsfrågorna har varit åter­kommande dagordningspunkter. Inom ramen för den årliga rättsstatsdialogen har det genomförts både landspecifika dialoger och en horisontell diskussion om kommissionens årliga rapport om rättsstatsprincipen som för första gången omfattar fyra kandidatländer (Albanien, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien). Sammantaget har det funnits stöd för regeringens hållning med avvikande ståndpunkt från ett parti (S) i fråga om den horisontella diskussionen. Nämnden har vidare gett regeringen stöd för dess linje i hanteringen av utvecklingen när det gäller unionens värden i Ungern. Vidare har nämnden gett regeringen stöd för dess linje gällande lagstiftningspaketet för försvar av demokratin.

Inför möten i rådet för ekonomiska och finansiella frågor har ett återkommande tema varit ekonomiska och finansiella konsekvenser av Rysslands krig mot Ukraina. Regeringen fick genomgående stöd för sin hållning i nämnden. EU:s stats- och regeringschefer diskuterade vid ett extrainsatt möte den 1 februari halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen inklusive Ukrainafaciliteten. Rådet fattade kort därefter beslut i frågan och regeringen fick stöd för sin ståndpunkt.

EU-nämnden nämner i sitt yttrande att diskussionen om Europas framtid har varit en återkommande fråga, där det funnits stöd i nämnden för regeringens inriktning med avvikande ståndpunkter vid olika tillfällen från fyra partier (S, SD, V och MP). Förbindelserna mellan EU och Storbritannien liksom mellan EU och Schweiz har behandlats även detta år. Vid samtliga tillfällen har det funnits stöd för regeringens hållning. Nämnden har vidare gett sitt stöd för regeringens linje gällande lagstiftningsplaneringen och diskussionen om vad medlemsstaterna anser bör finnas med i kommissionens arbetsprogram för 2025. Tre partier (S, V och MP) anmälde avvikande ståndpunkter.

Andra samrådsfrågor som lyfts fram i yttrandet är bl.a. situationen i Mellanöstern, handel, konkurrenskraft, migration, sysselsättning, social­politik, hälso- och sjukvård, miljö och klimat, transport, telekommunikation och energi samt jordbruk och fiske.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det är 30 år sedan Sverige gick med i EU och att ett starkt EU ger Europa kraft och Sverige en starkare röst i globala frågor.

När det gäller motionsyrkandet om att införa en sanktionstrappa som gör att EU ytterst kan utesluta ett land som har fullbordat en nedmontering av demokratin, vill utskottet hänvisa till sin ståndpunkt i betänkande 2022/23:UU10. Utskottet avvisade i detta betänkande inte helt i sak ett förslag om att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Utskottet anförde emellertid att det fanns en överhängande risk att även ett snävt avgränsat ändringsförslag av EU-fördragen med sikte på att under vissa specifika omständigheter kunna utesluta medlemsstater på ovan nämnda grund skulle kunna öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet pekade i stället på att EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla. Samtidigt som artikel 7 ger denna möjlighet ville utskottet betona att unionens arbete bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att artikel 7 behöver tillämpas. Utskottet såg därför positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren. Avslutningsvis underströk utskottet vikten av de gemensamma grundläggande värdena frihet, demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer som EU-samarbetet bygger på. Respekten för dessa värden är en av unionens främsta tillgångar och måste garanteras. Det är en grund för ett fungerande samarbete och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och också för omvärldens förtroende för unionen som global aktör. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

När det gäller motionsyrkandet om att rätten till abort ska skrivas in i EU:s rättighetsstadga, konstaterar utskottet att det finns en resolution från EU-parlamentet om frågan (Europaparlamentets resolution av den 11 april 2024 om införlivande av rätten till abort i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna). I resolutionen framhålls det att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter som måste skyddas och stärkas och som inte på något sätt får urvattnas eller dras tillbaka. Resolutionen är inte bindande. Utskottet konstaterar att det krävs enighet bland EU:s medlemsstater för att ändra EU:s rättighetsstadga.

När det gäller motionsyrkandet om att EU ska införa en feministisk budget, anser utrikesutskottet i likhet med finansutskottet att detta yrkande kan avslås med hänsyn till att regeringen har stämt av prioriteringarna för utformningen av EU:s budget i överläggningar med finansutskottet och genom samråd med EU-nämnden inför förhandlingarna om halvtidsöversynen av EU:s långtids­budget för perioden 2021–2027.

Med hänvisning till det som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3107 yrkandena 18 och 19 samt 2024/25:3355 yrkande 8.

Skrivelsen

I ljuset av de omfattande utmaningar som den regelbaserade världsordningen står inför med en ökande polarisering i världssamfundet fortsatte arbetet under 2024 med att genomföra EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitik från 2016. I en alltmer dynamisk och föränderlig värld har kraven ökat på EU:s förmåga att agera snabbt. Arbetet med att effektivisera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken fortgår. EU har intensifierat sina ansträng­ningar att förbättra dialogen med tredjeländer. EU har också verkat för att begränsa Rysslands negativa påverkan och inflytande i internationella forum som svar på landets destabiliserande åtgärder utomlands. Rådet för utrikesfrågor beslutade i juni 2024 om prioriteringar för EU:s arbete i FN under generalförsamlingens 79:e session. Prioriteringarna innefattade att stå upp för en regelbaserad världsordning, inklusive FN-stadgan, och verka för ett effektivt multilateralt system.

Åtagandena i den s.k. strategiska kompassen ger inriktningen för EU:s säkerhets- och försvarspolitiska samarbete för de kommande fem till tio åren. En viktig del av genomförandet av kompassen är EU:s snabbinsatsstyrka. Snabbinsatsstyrkan planeras uppnå full operativ förmåga under 2025.

Den 30 oktober 2024 presenterade Finlands tidigare president Sauli Niinistö, på uppdrag av kommissionen, en rapport om hur Europas civila och militära beredskap kan öka.

Vid rådet för utrikesfrågor (försvar) den 19 november 2024 antogs rådsslutsatser om den strategiska översynen av det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco). Rådsslutsatserna pekar ut vägen framåt för kommande eventuella revideringar av relevanta rådsbeslut om Pesco. Vid det ovan nämnda rådet antogs också en rådsrekommendation om uppfyllandet av de bindande åtagandena inom ramen för Pesco.

EU har fortsatt utveckla samarbetet inom ramen för den cyberdiplomatiska verktygslådan. EU:s arbete med att bemöta hybridhot intensifierades under 2024 till följd av ökade ryska hybridaktiviteter i enskilda medlemsstater såväl som mot unionen i sin helhet. Inom ramen för den strategiska kompassen vidareutvecklade EU under året arbetet med att bemöta hybridhot, inklusive att utveckla EU:s verktygslåda för hantering av hybridhot. Även en hybridsanktionsregim har införts för att bemöta ryskt aggressivt agerande mot EU, dess medlemsstater och internationella partners. Till följd av att ett stort antal val ägde rum under 2024 fokuserade EU på att stärka demokratisk resiliens för att motverka otillbörlig påverkan på valprocesser, inklusive i valet till Europaparlamentet.

 Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 17 föreslås att regeringen ska arbeta för att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan samt EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet. I samma motion yrkande 49 föreslås att regeringen ska stärka sitt arbete mot cyberhot och desinformation.

I kommittémotion 2024/25: 3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 14 föreslås att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot krafter som hotar den liberala demokratin, t.ex. systemrivaler som Kina.

I kommittémotion 2024/25:3355 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 21 föreslås att regeringen återkommer med förslag om att Sverige ska lämna det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco).

Bakgrund

Mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Enligt artikel 3.5 i EU-fördraget ska unionen i sina förbindelser med den övriga världen bekräfta och främja sina värderingar och intressen samt bidra till skydd av sina medborgare. Unionen ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter. Unionen ska också bidra till att internationell rätt följs strikt och utvecklas samt till respekt för principerna i FN-stadgan. Av EU-fördragets artikel 21 framgår det att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning. Målen för unionens internationella förbindelser är att

• skydda sina värden, sina grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin integritet
• konsolidera och stödja demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrätten
• bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inklusive dem som avser de yttre gränserna
• främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom
• främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel
• bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser för att garantera en hållbar utveckling
• bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor
• främja ett internationellt system som bygger på fördjupat multi­lateralt samarbete och ett gott globalt styre.

Enligt EU-fördragets artikel 21 ska unionen även sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik.

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Artikel 42 i EU-fördraget anger att den gemensamma säkerhets- och försvars­politiken ska utgöra en integrerad del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och tillförsäkra unionen en operativ kapacitet som stöder sig på civila och militära resurser. Dessa resurser ska tillhandahållas av medlems­­staterna och kan användas vid uppdrag utanför unionen för att bevara freden, förebygga kon­flikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan. Uppdragen kan enligt fördragets artikel 43 handla om insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konflikt­förebyggande och fredsbevarande insatser samt insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter. Alla uppdrag kan bidra till kampen mot terrorism. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska respektera de förpliktelser som vissa medlemsstater har genom Nato.

Den globala strategin

I juni 2016 presenterade unionens höga representant en global strategi för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik (rådets dokument 10715/2/16). I strategin anges fem breda prioriteringar för unionens yttre åtgärder för att främja gemen– samma intressen. De fem prioriteringarna är

•       en stärkt säkerhets- och försvarssektor

•       motståndskraft hos stater och samhällen i öster och söder

•       en integrerad strategi för konflikter och kriser

•       samarbetsgrundade regionala ordningar

•       en ändamålsenlig global styrning grundad på folkrätten.

För genomförandet av den globala strategin framhålls vikten av trovärdighet, handlingskraft och samordning i utrikespolitiken. Rådet ställde sig i oktober 2016 bakom de prioriterade områdena för genomförandet av strategin. I sina slutsatser konstaterar rådet att den globala strategin utgör EU:s gemensamma vision och ramen för enade och ansvarsfulla yttre åtaganden i partnerskap med andra för att främja EU:s värderingar och intressen (rådets dokument 13202/16).

Den strategiska kompassen

I juni 2020 godkände rådet slutsatser om säkerhet och försvar, och i dem underströks behovet av att göra framsteg med alla initiativ och uppgifter som inletts i uppföljningen av EU:s globala strategi. Som ett led i detta uppmanade rådet unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att lägga fram en omfattande analys av hot och utmaningar som ett underlag för ett strategiskt kompassdokument som ska förbättra och styra genomförandet av den ambitionsnivå som man enats om inom ramen för EU:s globala strategi. Rådet anförde vidare att den strategiska kompassen kan bidra till att ytterligare utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarskulturen genom att fast­ställa politiska riktlinjer och specifika mål och syften på områden som kris–hantering, motståndskraft, förmågeutveckling och partnerskap. Rådet ansåg också att den strategiska kompassen bör utgöra en enhetlig vägledning för pågående säkerhets- och försvarsinitiativ (rådets dokument 8910/20). Europeiska rådet ställde sig vid sitt möte den 24–25 mars 2022 bakom den strategiska kompassen för säkerhet och försvar, som hade godkänts av rådet några dagar tidigare. Kompassen ger en strategisk vision för EU:s säkerhets- och försvarspolitik för de kommande fem till tio åren med mål och tidsatta åtgärder inom de fyra samarbetsområdena handling, säkerhet, investeringar och partnerskap (rådets dokument 7371/22). I den första lägesrapporten från 2023 om genomförandet av den strategiska kompassen konstaterar den höga representanten att det gjorts betydande framsteg och att konkreta resultat har uppnåtts inom alla fyra samarbetsområden. Vidare konstateras det att EU:s säkerhetsmiljö har försämrats ytterligare och att ansträngningarna i genomförandearbetet måste intensifieras, vilket kräver politisk vilja och aktivering av alla resurser och verktyg som står till förfogande (rådets dokument 6891/23). I den andra genomföranderapporten från mars 2024 uppmärksammas ytterligare framsteg och att arbetet i högre grad fokuseras på konkret verkställighet, bl.a. genom att säkerställa tillräckliga resurser och utveckling av förmågor. Den höga representanten drar slutsatsen att den strategiska kompassen har tjänat sitt syfte som vägledande dokument i hanteringen av de betydande säkerhetsutmaningar som EU ställts inför. För det fortsatta arbetet nämns bl.a. behovet av att uppdatera den hotbildsanalys som den strategiska kompassen har baserats på och att det också kan leda till behov av att revidera kompassen (rådets dokument 7374/24). Europeiska rådet uttalade vid sitt möte den 21–22 mars 2024 att genomförandet av den strategiska kompassen bör påskyndas eftersom den är en nyckelkomponent i arbetet med att öka EU:s försvarsberedskap.

Permanent strukturerat samarbete (Pesco)

Artikel 42 i EU-fördraget anger att den gemensamma säkerhets- och försvars– politiken ska utgöra en integrerad del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och tillförsäkra unionen en operativ kapacitet som stöder sig på civila och militära resurser. Dessa resurser ska tillhandahållas av medlems­staterna och kan användas utanför unionen för att bevara freden, före­bygga konflikter och stärka den internationella säkerheten. De medlemsstater som uppfyller högre krav på militär kapacitet och som har gjort mer bindande åtaganden med tanke på de mest krävande uppdragen ska enligt artikeln upprätta ett permanent strukturerat samarbete. Kriterier och militära kapacitetsåtaganden för det permanenta strukturerade samarbetet anges i protokoll nr 10 till fördraget, och förfarandet för att inrätta samarbetet anges i EU-fördragets artikel 46. Av denna artikel framgår att rådet upprättar samarbetet mellan de medlemsstater som önskar delta och att andra medlemsstater kan ansluta sig i ett senare skede förutsatt att de uppfyller kraven i protokollet. En deltagande medlemsstat kan ensidigt lämna sam– arbetet genom att underrätta rådet om sitt beslut. Rådet beslutade i december 2017 att upprätta det permanenta strukturerade samarbetet (beslut (Gusp) 2017/2315). Sverige har deltagit i Pesco från början (prop. 2017/18:44, bet. 2017/18:UFöU3, rskr. 2017/18:94). Efter att rådet bekräftat Danmarks deltagande i maj 2023 står Malta som enda medlemsstat utanför Pesco (beslut (Gusp) 2023/1015).

Yttranden från andra utskott och EU-nämnden

Försvarsutskottets yttrande

Mot bakgrund av det kraftigt försämrade säkerhetsläget i Europa de senaste åren anser försvarsutskottet att det är angeläget att europeisk försvarsförmåga stärks och att detta sker skyndsamt. Samtidigt som utskottet konstaterar att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är mellanstatlig, välkomnar försvarsutskottet samarbete inom EU som syftar till att bidra till förstärkning av den europeiska försvarsförmågan. Utskottet understryker vikten av att försvarssamarbete inom EU inte bidrar till begränsningar av nationell operativ förmåga, och vill därför särskilt framhålla att det är frivilligt för medlemsstaterna att delta i Pescosamarbetet och dess projekt.

Utskottet anser att Pescosamarbetet är en viktig del i utvecklingen av unionens militära interoperabilitet och gemensamma operativa beredskap. Samarbetet utgör också en möjlighet att främja svenska försvarspolitiska intressen. Givet det försämrade säkerhetspolitiska läget understryker utskottet betydelsen av ett omfattande och välfungerande europeiskt samarbete för att på bästa sätt möta de potentiella hot som präglar såväl svensk som europeisk försvars- och säkerhetspolitik. Sverige deltar i ett Pescosamarbete om militär mobilitet för att förenkla nationella gränsöverskridande militära transportförfaranden. Utskottet anser att det är av avgörande betydelse för europeisk beredskap att det finns möjlighet att snabbt förflytta militär personal och militära tillgångar inom hela Europeiska unionen. Sverige deltar även i ett projekt om skydd av kritisk infrastruktur till havs, bl.a. i Östersjön. Utskottet anför att det är en central förutsättning för skyddet av kritisk infrastruktur till havs att allierade länder samverkar i ökad utsträckning.

Utskottet hänvisar till att regeringen i samband med den svenska anslutningen till Pesco åtog sig att verka för en effektivare europeisk försvars­industri inom Pesco. Utskottet vidhåller att främjandet av den europeiska försvarsindustriella och försvarstekniska basen är en prioriterad fråga inom det europeiska försvarssamarbetet. Utskottet uttrycker sammanfattningsvis sitt fortsatta stöd för ett svenskt deltagande i Pesco i enlighet med de kriterier och åtaganden som de deltagande länderna enats om.

Försvarsutskottet föreslår att utrikesutskottet ska avstyrka motion 2024/25:3355 yrkande 21.

EU-nämndens yttrande

EU-nämnden anger i sitt yttrande att regeringen vid samråd med nämnden om försvarsberedskap har fått stöd för sin linje, med avvikande ståndpunkt från två partier (V och MP).

Utskottets ställningstagande

Liksom i betänkande 2022/23:UU10 anser utskottet att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2025 ger uttryck för detta och tillägger att EU är en värdegemenskap förankrad i rättsstatens principer och en betydelsefull säkerhetspolitisk aktör för att värna fred och frihet på den europeiska kontinenten och globalt. Regeringen avser att verka för att stärka EU:s roll som en trovärdig global utrikes- och säkerhetspolitisk aktör, utifrån EU:s bredd av instrument under olika politikområden och dess gemensamma värde­grund. Detta görs bl.a. genom att vidareutveckla EU:s utrikespolitiska instrument, inklusive de civila och militära krishanteringsinstrumenten samt dess förmåga att bemöta olika säkerhetsutmaningar som hybridhot och desinformation. Regeringen ska också fortsatta att värna ett starkt och lång­siktigt stöd till Ukraina samt stöd till Ukraina och Moldavien i deras EU-närmande.

När det gäller motionsyrkandet om att stärka EU:s röst konstaterar utskottet att EU enligt skrivelsen har intensifierat sina ansträngningar att förbättra dialogen med tredjeländer. EU har även verkat för att begränsa Rysslands negativa påverkan och inflytande i internationella forum som svar på landets destabiliserande åtgärder utomlands. Inför den 79:e sessionen av FN:s generalförsamling var EU:s prioriteringar att stå upp för en regelbaserad världsordning, inklusive FN-stadgan, och verka för ett effektivt multilateralt system. Utskottet vill även påminna om att det i betänkandena 2024/25:UU7 och tidigare i 2019/20:UU4 har framhållit vikten av att EU och likasinnade länder samarbetar och agerar gemensamt när det gäller de säkerhets- och försvarsmässiga utmaningar som det ökade kinesiska globala inflytandet innebär.

När det gäller motionsyrkandet om att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan och EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör vill utskottet hänvisa till Europeiska rådets slutsatser från 2025. I Europeiska rådets slutsatser från den 20 mars 2025 uppmanar Europeiska rådet medlems­staterna att påskynda arbetet inom alla områden för att med beslutsamhet öka Europas försvarsberedskap inom de kommande fem åren. Europeiska rådet uppmanar medlagstiftarna och rådet att snabbt gå vidare med arbetet med kommissionens nyligen framlagda förslag. Europeiska rådet påminner om att ett EU som är starkare och har större förmåga inom säkerhets- och försvarsområdet kommer att bidra på ett positivt sätt till global och transatlantisk säkerhet och komplettera Nato, som även i fortsättningen ska utgöra grunden för ett kollektivt försvar för de stater som är medlemmar i denna allians.

I Europeiska rådets slutsatser från den 6 mars 2025 understryker rådet att Europa måste bli mer suveränt, ta större ansvar för sitt eget försvar och bli bättre rustat att agera och möta omedelbara och framtida utmaningar och hot på egen hand genom en 360-gradersstrategi. Rysslands anfallskrig mot Ukraina och dess återverkningar på den europeiska och den globala säkerheten i en föränderlig miljö utgör en existentiell utmaning för Europeiska unionen. I detta sammanhang avser Europeiska unionen att påskynda mobiliseringen av de instrument och den finansiering som krävs för att stärka Europeiska unionens säkerhet och skyddet av våra medborgare. Därigenom kommer unionen att stärka sin samlade försvarsberedskap, minska sitt strategiska beroende, åtgärda sina brister i kritiska förmågor och stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen i hela unionen så att den bättre kan leverera utrustning i de mängder och den påskyndade takt som behövs. Detta kommer också att bidra till en förstärkning av Europas industriella och tekniska konkurrenskraft.

I ovan nämnda rådsslutsatser från den 20 mars 2025 anges att de åtgärder för försvarsförmågan som nämns i rådsslutsatserna från den 6 mars 2025 ska börja genomföras snarast möjligt och att arbetet med relevanta finansierings­alternativ fortsätter.

Utskottet instämmer i försvarsutskottets ståndpunkt att det behövs ett omfattande och välfungerande europeiskt samarbete för att på bästa sätt möta de potentiella hot som präglar såväl svensk som europeisk försvars- och säkerhetspolitik i detta försämrade säkerhetspolitiska läge och att Pesco­samarbetet är en viktig del i utvecklingen av unionens militära interoperabilitet och gemensamma operativa beredskap.

I sammanhanget kan nämnas att utskottet har yttrat sig över EU:s vitbok om europeisk försvarsberedskap 2030 (2024/25:UU6y) som bereds av försvarsutskottet.

När det gäller motionsyrkandet om cybersäkerhet och desinformation konstaterar utskottet att EU:s breda säkerhets- och försvarspolitiska samarbete inkluderar verktyg för gemensam förmågeutveckling och anskaffning, ramverk för cyber- och rymdfrågor samt stärkandet av den europeiska försvarsindustriella basen. Enligt Sveriges nationella cybersäkerhetsstrategi (skr. 2024/25:121), som lanserades den 20 mars 2025, ska Sverige dra full nytta av internationella samarbeten på cybersäkerhetsområdet inom EU och Nato och även bilateralt med partnerländer för att aktivt stärka såväl vår nationella cybersäkerhet som den hos andra medlemsstater, allierade och partner. På lagstiftningsområdet styrs utvecklingen främst av EU-samarbetet. EU-kommissionen har tagit flera initiativ till reglering och normgivning inom cybersäkerhet och digitala frågor, inte minst NIS 2-direktivet. Vidare finns cyberresiliensförordningen och cybersäkerhetsakten som båda är direkt tillämpliga i EU:s medlemsstater. Kopplingen mellan det civila och det militära inom cybersäkerhetsfrågor understryker vikten av ett samordnat utvecklingsarbete mellan Nato och EU inom cybersäkerhet och cyberförsvar. Utskottet instämmer i försvarsberedningens uppfattning (Ds 2024:6 Stärkt försvarsförmåga – Sverige som allierad) att det finns ett behov av att utveckla kompetensen i cyberförsvar, både med allierade i Nato och med medlemsstater i EU.

Med hänvisning till det som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3107 yrkandena 17 och 49, 2024/25:3162 yrkande 14 och 2024/25:3355 yrkande 21.

Sanktioner

Skrivelsen

Under året har EU förstärkt, förlängt och på andra sätt justerat befintliga sanktioner när det gäller ett stort antal geografiska och tematiska sanktions­regimer.

EU ökade under 2024 pressen på Ryssland ytterligare genom nya restriktiva åtgärder för att begränsa den ryska statens inkomster och krigsförmåga. Sverige har varit drivande i detta arbete. De nya sanktionerna omfattar bl.a. förbud mot import av rysk flytande naturgas till europeiska terminaler för flytande naturgas som inte är anslutna till EU:s gemensamma gasnätverk, förbud mot omlastning av rysk flytande naturgas på EU:s territorium för vidare frakt, förbud mot tillhandahållande av tjänster till fartyg som bidrar till Rysslands krigsförmåga, möjlighet att belägga enskilda fartyg med sanktioner samt fler import- och exportkontroller. Under året infördes det även utökade restriktioner för obemannade luftfartyg (drönare) och varuexport samt handelsbegränsningar för utrustning som används främst för övervakning och avlyssning av intern telekommunikation. EU har även beslutat om att införa importtullar på jordbruksprodukter från Ryssland och Belarus för att sätta ytterligare ekonomisk press på Ryssland och begränsa dess intäkter ännu mer. Beslut har även fattats om att använda den extraordinära avkastningen från immobiliserade tillgångar tillhörande den ryska centralbanken så att tillgängliga medel kan användas för att stödja Ukraina.

EU-kommissionen har i maj 2025 presenterat ett 17:e sanktionspaket gentemot Ryssland och även en handlingsplan avseende utfasning av import av rysk energi till senast 2027.

Fyra nya sanktionsregimer har antagits av EU under året. I januari antogs en sanktionsregim mot bakgrund av situationen i Guatemala. I april antogs en sanktionsregim mot den som stöder, underlättar eller möjliggör våldshandlingar från Hamas eller Palestinska islamiska jihad. I maj infördes, på svenskt initiativ, en sanktionsregim med anledning av det tilltagande politiska förtrycket i Ryssland. I oktober infördes en sanktionsregim syftande till att bemöta rysk hybridverksamhet som riktar sig mot EU och dess medlemsstater och internationella partner.

EU har anordnat ett flertal högnivåmöten för att stärka arbetet mot kringgående av sanktionerna.

Motionerna

Sanktioner mot terrorism

I kommittémotion 2024:25:1432 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås att regeringen ska verka för att republiken Belarus statssäkerhetskommitté (KGB) terroristlistas. I samma motion yrkande 2 föreslås att regeringen inom EU ska verka för att huvuddirektoratet för bekämpning av organiserad brottslighet och korruption i Belarus (Gubopik) terroristlistas.

I kommittémotion 2024/25:1438 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 25 föreslås att regeringen ska verka för att uppdatera ramverket för terroristlistning.

I kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 23 föreslås att Sverige ska arbeta för att EU uppdaterar sitt legala terroristramverk (gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp) för att möjliggöra terroristklassning av exempelvis det islamiska revolutionsgardet (IRGC) och liknande organisationer för att stärka det europeiska antiterroristsamarbetet. Vidare föreslås i yrkande 24 att Sverige ska verka för att EU terroriststämplar IRGC.

 

Terroristlistning av ryska företag

I kommittémotion 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 42 föreslås att regeringen ska ta initiativ till att klassa internationellt verkande ryska militära företag som terroristorganisationer.

Magnitskijsanktioner

I kommittémotion 2024/25:1438 av Markus Wiechel m.fl. yrkande 27 föreslås att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt. I samma motion yrkande 28 föreslås att Magnitskijsanktioner ska införas mot azeriska företrädare.

Även i kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 19 föreslås att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt. I yrkande 21 föreslås att EU inför Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för brott mot mänskliga rättigheter och etnisk rensning i området Nagorno-Karabach. Vidare föreslås i yrkande 34 att Sverige ska driva att EU inför sanktioner mot ansvariga för Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter.

Övriga sanktionsfrågor

I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 72 föreslås att Sverige ska verka för att EU ska upphöra med import av rysk energi.

I kommittémotion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 5 föreslås att regeringen ska agera för att ryska frysta tillgångar ska användas i återuppbyggnaden av Ukraina.

I kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 17 föreslås att Sverige ska arbeta för att EU ska agera mot medlemsstater som, i strid med EU:s sanktioner, öppnar för visum för t.ex. ryska och belarusiska medborgare. I samma motion yrkande 18 föreslås att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot ryssar och Ryssland samt att frysta tillgångar ska beslagtas och säljas för att användas för att återuppbygga Ukraina.

Bakgrund

EU-sanktioner

Enligt artikel 29 i EU-fördraget ska rådet genom beslut ange unionens inställning till en särskild fråga av geografisk eller tematisk karaktär. Av artikeln följer också att medlemsstaterna ska se till att deras nationella politik överensstämmer med unionens ståndpunkter. Med stöd av bestämmelsen kan rådet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken anta restriktiva åtgärder antingen som autonoma EU-sanktioner eller för att genomföra sanktioner som FN:s säkerhetsråd har beslutat. Sanktioner som innebär att de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett tredjeland helt eller delvis ska avbrytas omfattas av EU:s befogenheter. Samma sak gäller vid ekonomiska sanktioner som riktas mot fysiska och juridiska personer, grupper eller enheter som inte är stater. Rådet behöver i dessa fall fatta beslut på grundval av artikel 215 i EUF-fördraget om de åtgärder från unionens sida som krävs för genomförandet. Åtgärderna fastställs i form av förordningar som är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. EU-domstolen är i enlighet med artikel 275 i EUF-fördraget behörig att pröva lagenligheten av rådets beslut om sanktioner på talan som väcks av fysiska eller juridiska personer som omfattas av sanktionerna.

EU:s riktlinjer för sanktioner anger ett antal principer för användningen av sanktionsverktyget. Bland annat anges det att sanktionerna ska överensstämma med målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och syfta till att den som sanktionerna riktas mot ska ändra sin politik eller verksamhet. Sanktionerna ska vara förenliga med folkrätten. De mänskliga rättigheterna och grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till försvar och rätten till effektiva rättsmedel, ska respekteras. Sanktionerna ska vara proportionerliga och riktas mot dem som har konstaterats vara ansvariga för den politik eller de åtgärder som motiverar sanktionerna, eller mot dem som drar nytta av eller stöder sådan politik eller sådana åtgärder. Negativa följder för andra än de ansvariga och särskilt för civilbefolkningen ska minimeras (rådets dokument 5664/18). För närvarande har EU ett fyrtiotal sanktionsregimer, varav fyra är tematiskt inriktade. Dessa syftar till att motverka spridning och användning av kemiska vapen, cyberattacker, kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna samt terrorism. Övriga sanktionsregimer är geografiskt inriktade.

EU:s terroristlista

EU:s sanktionsregim för bekämpning av terrorism kallas ofta för EU:s terroristlista. Sanktionsregimen är en del i medlemsstaternas gemensamma genomförande av resolution 1373 (2001), som antogs av FN:s säkerhetsråd efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001 (gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp, förordning (EG) nr 2580/2001). Sanktionerna syftar i enlighet med FN-resolutionen till att bekämpa terrorism genom att förebygga och förhindra dess finansiering. De består därför av frysning av tillgångar och förbud mot att tillgängliggöra medel för listade personer, grupper och enheter. Medlemsstaterna ska också fördjupa sitt polisiära och straffrättsliga samarbete för att förhindra och bekämpa terroristhandlingar, i synnerhet i utredningar som gäller de personer, grupper och enheter som är listade. Listan över personer, grupper och enheter upprättas av rådet efter enhälliga beslut på grundval av uppgifter om att en rättslig eller annan likvärdig behörig nationell myndighet har beslutat att inleda en förundersökning eller väcka åtal om terroristbrott eller om det finns en fällande dom om detta. Listan ses över med jämna mellanrum. Den gällande listan omfattar 14 personer och 22 grupper och enheter (beslut (Gusp) 2025/204, genomförandeförordning (EU) 2025/205.

Magnitskijsanktioner

EU:s sanktionsregim mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna runtom i världen, ofta kallad EU:s Magnitskijsanktioner, antogs av rådet den 7 december 2020 (beslut (Gusp) 2020/1999, förordning (EU) 2020/1998). Sanktionerna innebär inreseförbud för listade personer och frysning av tillgångar och förbud mot att tillgängliggöra medel för listade personer, enheter eller organ, som kan vara såväl statliga som icke statliga aktörer. Sanktionsregimen tillämpas på folkmord, brott mot mänskligheten och ett antal angivna allvarliga människorättsbrott som tortyr, slaveri och godtyckliga gripanden eller frihetsberövanden. Därutöver kan den tillämpas på andra kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna i den mån dessa kränkningar eller övergrepp är utbredda eller systematiska eller på något annat sätt ger anledning till allvarlig oro när det gäller målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Som exempel på sådana andra kränkningar eller brott anges bl.a. människohandel, sexuellt och könsrelaterat våld samt brott mot åsikts- och yttrandefriheten eller mot religionsfriheten.

Sanktioner mot Ryssland

EU införde 2014 tre sanktionsregimer med anledning av Rysslands agerande i Ukraina. Den första gäller personer och enheter som är ansvariga för åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (beslut 2014/145/Gusp, förordning (EU) 269/2014). Sanktionerna består av reserestriktioner, frysning av tillgångar och förbud mot att tillgäng­liggöra medel för listade personer och enheter. Den andra sanktionsregimen infördes med anledning av den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol (beslut 2014/386/Gusp, förordning (EU) 692/2014). Sanktionerna förbjuder bl.a. import av varor med ursprung i Krim eller Sevastopol till EU. Den tredje sanktionsordningen infördes på grund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (beslut 2014/512/Gusp, förordning (EU) 833/2014). Sanktionerna innebar inledningsvis förbud mot bl.a. handel med investeringstjänster, vapen, varor och teknik med dubbla användnings– områden samt exportrestriktioner för varor och tjänster som är kopplade till Rysslands oljeindustri. Ytterligare en sanktionsregim infördes den 23 februari 2022 som svar på Rysslands erkännande av de icke regeringskontrollerade ukrainska länen Donetsk och Luhansk som självständiga (beslut (Gusp) 2022/266, förordning (EU) 2022/263). Genom den nya sanktionsregimen förbjöds bl.a. import av varor från de icke regeringskontrollerade ukrainska områdena. Sanktionsregimen utvidgades i oktober 2022 efter Rysslands annektering av dessa och ytterligare två ukrainska län. Efter inledningen av Rysslands fullskaliga invasionskrig mot Ukraina har EU utvidgat sanktionerna i flera omgångar i samordning med G7-länderna. Sanktionerna syftar på ett övergripande plan till att undergräva Rysslands förmåga att finansiera kriget mot Ukraina, påföra tydliga ekonomiska och politiska kostnader för personer i Rysslands politiska elit som är ansvariga för invasionen och minska Rysslands ekonomiska bas. I samband med att sanktionerna har utvidgats har flera åtgärder även vidtagits för att försvåra att de kringgås. I sanktionsregimen med anledning av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina har EU också infört en möjlighet att vidta riktade åtgärder mot tredjelandsaktörer som deltar i kringgående av sanktionerna (beslut (Gusp) 2023/1217). Sanktionerna är tidsbegränsade. De slutar att tillämpas om inte rådet förlänger dem var sjätte månad, eller var tolfte månad i fråga om sanktionerna mot de olagliga annekteringarna av ukrainska områden. Förutom sanktionerna kopplade till aggressionen mot Ukraina omfattas ryska företrädare även av EU:s tematiska sanktioner mot kemvapen, cyberattacker och brott mot de mänskliga rättigheterna. Efter oppositionspolitikern Alexej Navalnyjs död i ett ryskt fängelse i februari 2024 togs också initiativ till att inrätta en ny landspecifik sanktionsregim riktad mot situationen i Ryssland för att motverka det inhemska förtrycket i landet. Den höga representantens och kommissionens förslag till sanktionsregimen skrevs in i rådets dokumentregister den 18 april 2024 (8272/24 och 8274/24).

Användningen av ryska tillgångar i stödet till Ukraina

Vid sitt extra möte den 30–31 maj 2022 ställde sig Europeiska rådet positivt till att EU aktivt undersöker möjligheterna att använda frysta ryska tillgångar till stöd för Ukrainas återuppbyggnad i linje med EU-rätten och folkrätten.

Vid sitt möte den 20–21 oktober 2022 gav Europeiska rådet ett uppdrag till kommissionen att presentera alternativ i överenstämmelse med EU-rätten och folkrätten för hur frysta ryska tillgångar skulle kunna användas till stöd för Ukrainas återuppbyggnad. Kommissionen presenterade sådana alternativ den 30 november 2022. Kommissionen konstaterade att EU har fryst ryska oligarkers privata tillgångar till ett värde av 19 miljarder euro och att omkring 300 miljarder euro av den ryska centralbankens tillgångar har immobiliserats i EU och G7-länderna. Termerna frysta och immobiliserade som används för de privata tillgångarna respektive de statliga centralbankstillgångarna har olika rättslig innebörd men är i stort sett lika till sin effekt. På kort sikt förordade kommissionen att de frysta och immobiliserade tillgångarna skulle förvaltas och investeras och att avkastningen av dessa tillgångar skulle användas till förmån för Ukraina. På lång sikt föreslog kommissionen att frågan om att lyfta sanktionerna mot Ryssland och återlämna de immobiliserade centralbankstillgångarna ska knytas till ett fredsavtal som reglerar den ekonomiska gottgörelsen för förstörelsen i Ukraina (rådets dokument 15534/22). Europeiska rådet utvärderade vid sitt möte den 15 december 2022 möjligheterna att använda frysta tillgångar och uppmanade kommissionen, den höga representanten och rådet att gå vidare med arbetet i enlighet med EU-rätten och folkrätten.

Den 15 mars 2023 etablerades en tillfällig rådsarbetsgrupp för användningen av frysta och immobiliserade tillgångar. Arbetsgruppen ska under sitt tvååriga mandat ge underlag för en rättslig, finansiell, ekonomisk och politisk analys av möjligheten att använda frysta och immobiliserade ryska tillgångar till stöd för Ukrainas återuppbyggnad, bereda eventuella förslag och initiativ samt förbereda och följa upp diskussioner med internationella partner (rådets dokument 6282/23).

 Europeiska rådet uttalade sig i slutsatserna från mötet den 26–27 oktober 2023 till förmån för att i samordning med internationella partner arbeta vidare med möjligheten att använda extraordinära intäkter från finansinstitutens förvaltning av immobiliserade ryska centralbankstillgångar för att stödja Ukraina och dess återhämtning och återuppbyggnad, i enlighet med tillämpliga avtalsförpliktelser, EU-rätten och folkrätten. Europeiska rådet uppmanade den höga representanten och kommissionen att skyndsamt lägga fram förslag om detta.

 Ett första förslag i en stegvis ansats presenterades den 12 december 2023. Förslaget antogs av rådet den 12 februari 2024 genom en ändring av sanktionerna mot Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina. Genom ändringen förtydligas ägarförhållanden och det införs skyldigheter i fråga om värdepapperscentralers innehav och förvaltning av immobiliserade ryska centralbankstillgångar. I ett andra skede väntas rådet fatta beslut om att styra intäkterna från förvaltningen av den ryska centralbankens tillgångar till att stödja Ukraina och landets återhämtning och återuppbyggnad, i enlighet med tillämpliga avtalsförpliktelser, unionsrätten och folkrätten och i sam­ordning med internationella partner (beslut (Gusp) 2024/577).

I sitt förslag om en ny europeisk försvarsindustriell strategi lanserade den höga representanten och kommissionen i början av mars 2024 en plan för att använda intäkterna från förvaltningen av den ryska centralbankens tillgångar till EU-gemensamma inköp av försvarsmateriel till Ukraina och stöd till Ukrainas försvarsindustri (JOIN(2024) 10, COM(2024) 150). Förslag till rätts­akter för att möjliggöra detta presenterades några veckor senare. Förslagen utgör det andra steget i den stegvisa ansatsen och innebär att 90 procent av intäkterna från förvaltningen av de immobiliserade ryska tillgångarna ska användas till militärt stöd och 10 procent till annat stöd. Sammantaget beräknas det handla om tre miljarder euro per år (Finansdepartementets kommenterade dagordning, dnr 1511-2023/24). Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte den 21–22 mars 2024 rådet att arbeta vidare med dessa förslag.

Tidigare riksdagsbehandling

Sanktioner mot terrorism

När utskottet behandlade skrivelsen om verksamheten i EU under 2023 föreslog det ett tillkännagivande om en översyn av sanktionerna mot terrorism. Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna reserverade sig mot förslaget. Utskottet framförde följande (bet. 2023/24:UU10).

De handlingar som de statsunderstödda grupperna Wagnergruppen och Islamiska revolutionsgardet har gjort och gör sig skyldiga till uppfyller kriterierna för terroristhandlingar. Grupperna är därmed att betrakta som terroristgrupper. Ur ett politiskt perspektiv innebär det att grupperna bör bli föremål för en formell listning under EU:s sanktioner för bekämpning av terrorism. En sådan listning förutsätter emellertid enligt det gällande regelverket att en grupp är föremål för rättslig prövning för terroristbrott. Det bör enligt utskottet vara möjligt att finna en modell som med starka rättssäkerhetsgarantier ändå tillåter beslut om listning utan krav på föregående åtgärder av rättsvårdande myndigheter. Utskottet anser därför att regeringen ska vidta åtgärder för att EU ska initiera en översyn av de rättsliga förutsättningarna för att tillämpa sanktioner mot terrorism, som regleras i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp. Översynen bör resultera i en uppdatering av den rättsliga grunden för terroristlistning så att denna fångar upp dagens hotbilder och kan användas mot stats-understödda grupper som begår terroristhandlingar, som t.ex. Wagnergruppen och Islamiska revolutionsgardet. Regeringen bör i samband med detta även verka för att EU ska terroristlista Islamiska revolutionsgardet. Detta föreslår utskottet att riksdagen ställer sig bakom och tillkännager för regeringen.

Riksdagen beslutade senare i enlighet med detta (rskr. 2023/24:183–184).

Den 16 mars 2023 överlade utskottet med utrikesministern om en terroristklassning av Islamiska revolutionsgardet (IRGC). Underlaget utgjordes av Utrikesdepartementets överläggningspromemoria (dnr 1773–2022/23) och utrikesministerns muntliga föredragning. Utrikesministern framhöll vid överläggningen att regeringen kommer att fortsätta verka för kraftfullast möjliga linje mot den iranska regimens förtryck inom ramen för EU-enighet. För att uppnå denna målsättning avser regeringen att använda de verktyg som har bäst förutsättningar att ha avsedd effekt. Företrädare för Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centern och Miljöpartiet redovisade en gemensam avvikande ståndpunkt i förhållande till regeringens ståndpunkt. Dessa partier utgjorde en majoritet i utskottet.

I betänkande 2022/23:UU15 om mänskliga rättigheter hänvisade utskottet till ovan nämnda överläggning och föreslog ett tillkännagivande om terroristklassning av IRGC. Utskottet anförde följande:

Det är utskottets uppfattning att Sverige ska verka för att skapa enighet inom EU för att lista Islamiska revolutionsgardet (IRGC) som terroristorganisation under sanktionsregimen för terrorism, och detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Riksdagen beslutade senare i enlighet med detta (rskr.2022/23:184).

Terroristlistning av ryska företag

Utrikesutskottet föreslog i samband med behandlingen av skrivelsen om verksamheten i EU under 2022 ett tillkännagivande om att regeringen ska verka aktivt för att skapa enighet inom EU för att terroristlista Wagnergruppen. Riksdagen beslutade senare i enlighet med detta. (bet. 2022/23:UU10, rskr. 2022/23:246–247).

Magnitskijsanktioner

I fråga om Magnitskijsanktioner föreslog utskottet i samband med behandlingen av skrivelsen om verksamheten i EU under 2020 ett tillkänna­givande om att bredda EU:s sanktionslagstiftning mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna. Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverade sig mot förslaget. Utskottet framförde följande (bet. 2020/21:UU10):

Utskottet noterar att Europaparlamentet i en resolution den 29 april 2021 uppmanade EU och medlemsstaterna att anta ett EU-system för sanktioner mot korruption (P9_TA (2021)0159). Utskottet sympatiserar med detta och anser att det utan en sådan sanktionsgrund finns en påtaglig risk för att EU kan bli en fristad för personer som genom storskalig korruption och penningtvätt bidrar till finansieringen av auktoritära system och brott mot de mänskliga rättigheterna. Utskottet ser det därför som angeläget att regeringen aktivt tillsammans med likasinnade medlemsstater driver på för att bredda EU:s sanktionslagstiftning mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna genom att införa storskalig systematisk korruption och penningtvätt som ett separat listningskriterium. Av den information inför utrikesrådets möte som utskottet fick vid sammanträdet den 6 maj 2021 framgick att regeringen nyligen tagit ett initiativ i denna riktning i rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Utskottet anser att detta arbete behöver fortsätta och att riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.

Riksdagen beslutade senare i enlighet med detta förslag (rskr. 357–358).

Yttranden från andra utskott och EU-nämnden

Finansutskottet

Utskottet välkomnar det fortsatta arbetet med att ställa ut lån till Ukraina genom att använda extraordinär avkastning från de immobiliserade ryska centralbankstillgångarna. Utskottet ställer sig positivt till att gå längre, så länge det sker i enlighet med folkrätten och EU-rätten.

EU-nämnden

I EU-nämndens yttrande anges att regeringen har samrått muntligt med nämnden inför diskussioner på rådsmöten, men även skriftligt inför antagandet av bl.a. tre sanktionspaket riktade mot Ryssland. Vid samtliga tillfällen fanns det stor samsyn och stöd för regeringens hållning.

Utskottets ställningstagande

Sanktioner mot terrorism

Utskottet konstaterar att den nuvarande rättsakten för EU:s sanktionsregim mot terrorism (2001/931/Gusp) ställer upp vissa formella kriterier för när en person eller organisation ska kunna omfattas av EU:s sanktioner mot terrorism, s.k. s.k. terroristlistning. För att en organisation ska kunna terroristlistas krävs det att en rättslig eller likvärdig nationell behörig myndighet, såsom en domstol eller en åklagare, har beslutat att exempelvis inleda en förundersökning eller väcka åtal mot organisationen eller att det finns en fällande dom för en terroristhandling. Utskottet anser i enlighet med sitt tillkännagivande i betänkande 2023/24:UU10 att regeringen ska vidta åtgärder för att EU ska initiera en översyn av de rättsliga förutsättningarna för att tillämpa sanktioner mot terrorism. Översynen bör resultera i en uppdatering av den rättsliga grunden för terroristlistning så att denna fångar upp dagens hotbilder och kan användas mot statsunderstödda grupper som begår terroristhandlingar, som t.ex. Wagnergruppen och IRGC. Det bör enligt utskottet vara möjligt att finna en modell som med starka rättssäkerhetsgarantier ändå tillåter beslut om listning utan krav på föregående åtgärder av rättsvårdande myndigheter.

När det gäller terroristlistning av KGB eller Gubopik. konstaterar utrikesutskottet att det inte finns rättsliga förutsättningar för att KGB eller Gubopik ska kunna listas enligt EU:s terrorismssanktionsregim. Utskottet hänvisar till sitt ovanstående ställningstagande när det gäller en översyn av de rättsliga förutsättningarna för sanktionsregimen mot terrorism men konstaterar samtidigt att regeringen verkar aktivt inom EU för att ytterligare skärpa sanktionerna mot Belarus för att öka trycket på regimen.

Regeringen har i skrivelse 2024/25:75 uppgett att regeringen verkar för en översyn av ovan nämnda regelverk för att säkerställa att det är utformat på ett ändamålsenligt sätt utifrån dagens utmaningar. När det gäller utskottets tillkännagivanden om terroristlistning av IRGC (bet. 2022/23:UU15 och bet. 2023/24:UU10) har Sverige under 2024 fortsatt att uttrycka sitt stöd för EU-enighet om att terroristlista IRGC. Sverige har även aktivt konsulterat andra EU-medlemsstater för att försöka komma vidare i frågan. Regeringen uppger att den kommer att fortsätta sitt arbete.

Utifrån ovanstående besked från regeringen ser utskottet ingen anledning att göra nya tillkännagivanden.

Med hänvisning till det som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2024/25:1432 yrkandena 1 och 2, 2024/25:1438 yrkande 25 och 2024/25:3162 yrkandena 23 och 24.

Terroristlistning av ryska företag

När det gäller terroristlistning av ryska militära företag anför regeringen i skrivelse 2024/25:75 att regeringen fortsätter att uttrycka sitt stöd för att EU-institutionerna ska se över de rättsliga förutsättningarna för att terroristlista Wagnergruppen under EU:s terrorismsanktioner och aktivt följa upp hur arbetet går. Sverige har även fört bilaterala samtal med Storbritannien. Frågan bereds enligt regeringen vidare inom Regeringskansliet.

Även i denna fråga ser utskottet ingen anledning att göra ett nytt tillkänna­givande.

Med hänvisning till det som ovan anförts avstyrker utskottet motion 2024/25:3023 yrkande 42.

Magnitskijsanktioner

När det gäller motionsyrkanden om att bredda Magnitskijsanktionerna till att även omfatta penningtvätt och korruption, vill utskottet hänvisa till sin tidigare ståndpunkt i betänkande 2022/23:UU10, där utskottet ansåg att det var viktigt att sådana sanktioner kommer på plats så att EU inte blir en fristad för personer som bidrar till finansieringen av auktoritära system och brott mot de mänskliga rättigheterna genom storskalig korruption och penningtvätt. Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 2024/25:75 med anledning av utskottets tillkänna­givande i betänkande 2020/21:UU10 meddelar att Sverige vid flera tillfällen har tagit upp frågan om sanktioner mot korruption, inklusive penningtvätt. Den 3 maj 2023 presenterade EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik ett förslag till rådsbeslut om en ny horisontell sanktionsregim mot korruption. I detta förslag föreslås också att penningtvätt ska utgöra ett kriterium för att listas under en sådan ny sanktionsregim. Frågan har därefter åter diskuterats i den ansvariga arbetsgruppen, men utan att man börjat förhandla förslaget från den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Det finns fortfarande ingen enighet bland medlemsstaterna om att gå framåt med sanktioner mot korruption inklusive penningtvätt varför inga åtgärder har kunnat vidtas under 2024. Regeringen bedömer att tillkännagivandet inte är slutbehandlat. Utifrån ovanstående besked från regeringen ser utskottet ingen anledning att göra ett nytt tillkännagivande.

När det gäller motionsyrkanden om att införa Magnitskijsanktioner mot kinesiska representanter vill utskottet i enlighet med sin ståndpunkt i betänkande 2022/23:UU15 betona vikten av att Kina respekterar minoriteters rättigheter, i synnerhet i Xinjiang och Tibet. Utskottet såg positivt på att sanktioner används som verktyg mot dem som är ansvariga för övergrepp mot utsatta minoriteter, liksom för den kinesiska statens förföljelse av människorättsförsvarare m.m. Utskottet framhöll dock att ett enhetligt agerande inom EU är avgörande för sanktionernas effektivitet och ansåg att det var mer ändamålsenligt att gemensamma sanktioner beslutas på EU-nivå än av medlemsstaterna var för sig. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

När det gäller sanktioner mot azeriska representanter konstaterar utskottet att EU har understrukit Azerbajdzjans ansvar för att säkerställa upprätthållandet av mänskliga rättigheter i landet och uppmanat till frigivande av personer som fängslats för att ha nyttjat sina grundläggande fri- och rättigheter. EU har vidare konstaterat att president- och parlamentsvalen 2024 ägde rum i en restriktiv politisk miljö med lagstiftning som begränsade grundläggande fri- och rättigheter. Även i detta fall ser utskottet en stark och gemensam EU-hållning som det effektivaste instrumentet i dialogen med Azerbajdzjan. Den viktigaste komponenten för att skapa säkerhet och stabilitet i regionen är ett hållbart fredsavtal mellan Armenien och Azerbajdzjan. Sverige stöder EU:s ansträngningar för att bistå parterna i att finna en fredlig och långsiktigt hållbar lösning på konflikten.

Med hänvisning till det som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna 2024/25:1438 yrkandena 27 och 28 samt 2024/25:3162 yrkandena 19, 21 och 34.

Övriga sanktionsfrågor

I Europeiska rådets slutsatser om Ukraina från den 20 mars 2025 (med starkt stöd av 26 stats- och regeringschefer) förklarar Europeiska rådet sig redo att öka trycket på Ryssland genom att införa ytterligare sanktioner och genom att motverka att de befintliga åtgärderna kringgås så att Rysslands förmåga att fortsätta sitt aggressionskrig försvagas.

Utskottet konstaterar att regeringen arbetar aktivt för att EU ska öka trycket på Ryssland genom ytterligare sanktioner och andra åtgärder, inklusive ett sänkt oljepristak, i syfte att begränsa den ryska statens inkomster, tillgång till västerländsk teknik och förmåga att föra krig. I förra årets betänkande om verksamheten i EU (bet. 2023/24:UU10) vidhöll utskottet sin ståndpunkt att regeringen särskilt bör överväga att verka för sanktioner riktade mot rysk fossilgas, kärnkraft och ryska bolag i energisektorn. Utskottet såg därtill ett behov av att ytterligare skärpa sanktionerna mot Ryssland, i synnerhet mot produkter som kan användas för militära ändamål. Som regeringen ger uttryck för i den svenska ståndpunkten inför utrikesrådet den 14 april 2025, med stöd från EU-nämnden, verkar regeringen för att EU ska införa tullar på ytterligare varusektorer från Ryssland. Regeringen kommer vidare att driva på för att kommissionen snarast ska lägga fram konkreta förslag för att kunna använda grundkapitalet i de frysta ryska tillgångarna till stöd för Ukraina i enlighet med folkrätten och EU-rätten.

Med hänvisning till det som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3038 yrkande 72, 2024/25:3107 yrkande 5 och 2024/25:3162 yrkandena 17, 18 och 34.

Skrivelsen

Under året har stödet till Ukraina fortsatt vara högprioriterat och det har diskuterats under samtliga möten i rådet för utrikes frågor och Europeiska rådet samt vid ett flertal andra rådsmöten. Det politiska arbetet har i stor utsträckning präglats av stöd till Ukrainas diplomatiska ansträngningar, inklusive Ukrainas s.k. fredsformel. EU har också bidragit till arbetet för ansvarsutkrävande för Rysslands brott i och mot Ukraina.

Den 12 mars 2024 tog rådet emot kommissionens utkast till förhandlings­ramverk till rådet för Ukrainas anslutning till Europeiska unionen. Europeiska rådet välkomnade den 21–22 mars 2024 Ukrainas reformframsteg och bjöd in rådet att anta förhandlingsramverket, som antogs av rådet den 21 juni. Den 25 juni 2024 hölls den första mellanstatliga regeringskonferensen mellan EU och Ukraina, vilken formellt inledde Ukrainas EU-medlemskapsförhandlingar. Parallellt pågår kommissionens genomgång för att bedöma graden av Ukrainas anpassning till EU:s regelverk. Kommissionens utvidgningsrapport för 2024, som presenterades den 30 oktober 2024, bekräftade att Ukraina fortsätter göra betydande reformframsteg trots Rysslands invasion av landet.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har i grunden förändrat EU:s politik gentemot Ryssland. EU:s kontakt med Ryssland förblir kraftigt begränsad. Vid möten i rådet för utrikes frågor har man bl.a. diskuterat fortsatt EU-engagemang för ryskt civilsamhälle och oberoende medier. EU har också verkat för att begränsa Rysslands negativa påverkan och inflytande i internationella forum som svar på landets destabiliserande åtgärder utomlands. I föregående avsnitt redogörs för EU:s sanktionsåtgärder mot Ryssland under 2024.

Det östliga partnerskapet fortsätter att vara en viktig plattform för regionalt samarbete mot bakgrund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och ryska destabiliseringsförsök i partnerländerna. Det finns fortfarande en samsyn bland partnerländerna, EU:s medlemsstater och EU-institutionerna om att partnerskapet kan leverera relevant stöd för reformer i partnerländerna. Diskussioner pågår om hur partnerskapet bäst ska kunna komplettera utvidgningsprocessen för kandidatländerna men även hur EU ska kunna fortsätta att främja reformer i samtliga partnerländer, med undantag för Belarus.

Anslutningsförhandlingarna med Turkiet står stilla sedan 2018 i enlighet med Europeiska rådets beslut. I årets landrapport från kommissionen framhålls en tillbakagång för Turkiet med avseende på demokratiska principer, rättsväsendets oberoende och respekten för grundläggande rättigheter.

Sverige har vidare inom EU verkat för en översyn av EU:s avtal om politisk dialog och samarbete (PDCA) med Kuba.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:1429 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 3 föreslås att regeringen ska verka för att säga upp det politiska dialog- och samarbetsavtalet mellan EU och Kuba (PDCA).

I kommittémotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 71 föreslås att Sverige ska verka för att Ukraina välkomnas som EU-medlem och att Ukraina ska stöttas i sin strävan att leva upp till Köpenhamnskriterierna.

I kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 8 föreslås att Sverige ska vidhålla kravet att Ryssland omedelbart ska lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 annekterade Krim. I samma motion yrkande 25 föreslås att Sverige ska återta sin ratifikation av EU–Kuba-avtalet och att Sverige ska driva att EU utvärderar och omprövar avtalet. Vidare anförs i yrkande 26 att regeringen ska verka för att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet och att utgångspunkten för denna strategi ska vara att stödja ländernas frihets- och demokratirörelser samt EU:s roll för att främja långsiktig fred och stabilitet i området.

I kommittémotion 2024/25:3355 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 2 föreslås att regeringen både inom ramen för arbetet i EU och i sina direkta kontakter med Turkiet verkar för att landet åter ratificerar Istanbul­konventionen. I samma motion yrkande 12 anförs att regeringen inom och utom EU-samarbetet bör verka för att utöka stödet till den ryska freds- och demokratirörelsen.

Bakgrund

EU:s utvidgning

Enligt artikel 49 i EU-fördraget får varje europeisk stat som respekterar och förbinder sig att främja de värden som avses i fördragets artikel 2 ansöka om att bli medlem av unionen. Ansökan ska ställas till rådet, som beslutar om ansökan med enhällighet efter att ha hört kommissionen och efter godkännande av Europaparlamentet. De villkor som Europeiska rådet har enats om ska beaktas.

Av artikel 49 framgår det vidare att villkoren för att upptas som medlem och nödvändiga anpassningar av EU:s fördrag ska fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten. Avtalet ska föreläggas samtliga avtalsparter för ratifikation i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.

Europeiska rådet enades vid sitt möte i Köpenhamn i juni 1993 om ett antal krav som ska ställas på blivande medlemsstater. De s.k. Köpenhamns­kriterierna handlar om att kandidatlandet ska uppvisa

•       stabila institutioner som kan garantera demokrati, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter

•       en fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera konkurrens­tryck och marknadskrafter inom unionen

•       förmåga att fullgöra de skyldigheter som följer av medlemskapet, inklusive anslutningen till målen om politisk, ekonomisk och monetär union.

I Europeiska rådets slutsatser framhålls även unionens förmåga att ta emot nya medlemsstater samtidigt som det är viktigt att beakta takten i den europeiska integrationen.

Den 26 mars 2020 ställde sig Europeiska rådets medlemmar i ett gemen­samt uttalande bakom de slutsatser som rådet hade godkänt föregående dag om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen. I dessa slutsatser ställde sig rådet bakom den reviderade utvidgningsmetod som kommissionen presenterat i meddelande COM(2020) 57 om en förbättrad anslutnings­process. Genom meddelandet gavs nya impulser till anslutningsprocessen genom att göra den mer förutsägbar, trovärdig och dynamisk samt underställa den en starkare politisk styrning på grundval av objektiva kriterier och strikt positiv och negativ villkorlighet samt reversibilitet med grundläggande demokratiska, rättsstatliga och ekonomiska reformer som huvudmål (rådets dokument 7002/20). Enligt den reviderade utvidgningsmetoden ska förhandlingarna om de grundläggande principerna inledas först, avslutas sist och bestämma den övergripande takten i förhandlingarna. För att öka dynamiken i förhandlingsprocessen ska de 33 förhandlingskapitlen delas in i sex tematiska kluster som öppnas i sin helhet när riktmärken för detta har uppnåtts.

Det finns i dag nio kandidatländer, och med sju av dem har förhandlingar inletts om medlemskap i Europeiska unionen. Turkiet är det kandidatland som befunnit sig längst tid i utvidgningsprocessen. Landet ansökte om medlemskap 1987, beviljades kandidatstatus 1999 och inledde anslutningsförhandlingar 2005 efter att Europeiska rådet vid sitt möte den 16–17 december 2004 enats om att Turkiet i tillräckligt hög grad uppfyllde de politiska Köpenhamnskriterierna för att inleda anslutningsförhandlingar.

Rådet konstaterade i juni 2018 att Turkiet avlägsnat sig alltmer från EU, att anslutningsförhandlingarna med Turkiet därför i praktiken har avstannat och att det inte kan övervägas att öppna eller avsluta några ytterligare för­handlingskapitel (rådets dokument 10555/18). Rådet påminde om detta ställningstagande senast i slutsatser som godkändes i december 2022, i vilka rådet konstaterade att Turkiet fortsätter att avlägsna från EU (rådets dokument 15935/22). I slutsatserna noterar rådet med djup oro även att Turkiets utrikespolitik i allt högre grad står i konflikt med EU:s prioriteringar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet när det gäller Syrien, Libyen och Irini-insatsen.

Associeringsavtal mellan EU och Ukraina undertecknades 2014. Avtalet trädde formellt i kraft den 1 september 2017 och är det mest omfattande samarbetsavtal som EU har med något partnerland (prop. 2013/14:249, bet. 2014/15:UU7). I juni 2022 erhöll Ukraina EU-kandidatlandsstatus efter att ha lämnat in en officiell ansökan om medlemskap i februari samma år. I december 2023 gick Europeiska rådet vidare och godkände att inleda anslutningsförhandlingar med Ukraina eftersom landet uppfyllde de av EU uppsatta villkoren. I sina slutsatser från den 20 mars 2025 meddelade Europeiska rådet att EU kommer att intensifiera stödet till Ukrainas reforminsatser på landets väg mot EU-medlemskap. Europeiska rådet underströk vikten av framsteg i förhandlingsprocessen i linje med den meritbaserade strategin, där kluster öppnas när villkor har uppfyllts. De första villkoren att uppfylla rör grund­läggande principer och arbetet med dessa ska inledas så snart som möjligt.

Rysslands aggressionskrig mot Ukraina

I sina slutsatser från den 20 mars 2025 påminde Europeiska rådet om sitt fortsatta och orubbliga stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser. EU håller fast vid sin strategi att fred ska uppnås genom styrka, dvs. att Ukraina inför ett fredsavtal ska vara i starkast möjliga position, inklusive i fråga om landets egen robusta militära förmåga och försvarsförmåga. EU åtar sig att i sam­ordning med likasinnade partner och allierade fortsätta ge omfattande stöd till Ukraina och dess befolkning när landet utövar sin rätt till själv­försvar mot Rysslands anfallskrig. Europeiska rådet upprepar sitt stöd för en heltäckande, rättvis och varaktig fred som bygger på FN-stadgans principer och på internationell rätt. Europeiska rådet välkomnar alla ansträngningar för att uppnå en sådan fred. Ett övergripande fredsavtal som respekterar Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet måste åtföljas av robusta och trovärdiga säkerhetsgarantier.

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpade av våld mot kvinnor och våld i hemmet

Under svenskt EU-ordförandeskap 2023 fattade Europeiska unionens ministerråd beslut om EU:s anslutning till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) från den 1 oktober 2023.

Kuba

Ett politiskt dialog- och samarbetsavtal mellan EU och Kuba undertecknades 2016 och började tillämpas provisoriskt 2017. Sverige ratificerade avtalet 2019.

Yttranden från EU-nämnden

EU-nämnden

EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande att Rysslands krig mot Ukraina har varit ett genomgående tema inför rådet för utrikes frågor och Europeiska rådet. Även EU:s stöd till Ukraina har varit en återkommande fråga och regeringen har fått stöd för sin linje. Regeringen fick också stöd för sin linje vid nämndens behandling av rådsslutsatserna om EU:s utvidgning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att stödet till Ukraina är Sveriges främsta utrikespolitiska uppgift. EU:s fortsatta utvidgning och samarbete med partner i vårt närområde har stor säkerhetspolitisk och ekonomisk betydelse. EU:s utvidgning är en geostrategisk investering i fred, demokrati, säkerhet, stabilitet och välstånd. Det ligger i vårt intresse att hjälpa kandidatländerna att närma sig unionen.

Utskottet konstaterar att Ukrainas EU-medlemskapsförhandlingar formellt har inletts. I rådsslutsatserna från Europeiska rådet den 19 december 2024 meddelar medlemsstaterna att Europeiska unionen kommer att fortsätta sitt nära samarbete med Ukraina och stödja landets reforminsatser på dess väg mot Europa. I Sveriges ståndpunkt inför utrikesrådet den 14 april 2025, vilken fick stöd i EU-nämnden, anges att regeringen verkar för fortsatt stöd till Ukrainas reformarbete och konkreta framsteg i EU-anslutningsförhandlingarna så att klusteröppningar kan ske så snart som möjligt för Ukraina och Moldavien.

I ovan nämnda ståndpunkt anges även att regeringen verkar för att EU ska stödja en rättvis och hållbar fred grundad i folkrätten, inklusive FN-stadgan. Regeringen verkar för att Ukraina och Europa involveras fullt ut i processen. Det är Ukrainas beslut när och under vilka omständigheter man väljer att förhandla med Ryssland och det är upp till Ukraina att avgöra vilka villkor för fred som är acceptabla. Det är också centralt att USA förblir engagerat i frågor som rör Ukrainas och Europas säkerhet. I Europeiska rådets slutsatser från den 20 mars 2025 om Ukraina uttrycker Europeiska rådet sitt stöd för en heltäckande, rättvis och varaktig fred som baseras på FN-stadgans principer och internationell rätt. Rådet välkomnar alla ansträngningar för att åstadkomma en sådan fred.

Utskottet konstaterar att det östliga partnerskapet sedan starten 2009 har varit ett framgångsrikt regionalt samarbetsformat för EU:s samverkan med sex partnerländer. I dagsläget genomgår ramverket förändringar, inte minst i ljuset av Rysslands invasion av Ukraina och det intensifierade EU-närmandet för några av partnerländerna.

Utskottet konstaterar vidare att det finns en strategi för Sveriges reform­samarbete med Östeuropa 2021–2027, som uppdaterades den 24 oktober 2024. Denna strategi omfattar även länderna i det östliga partnerskapet. I strategin anförs att Sverige genom ett fortsatt reformsamarbete med länderna inom EU:s östliga partnerskap kan bidra till en mer demokratisk utveckling där mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och jämställdhet står i fokus. Verksamheten ska enligt strategin skapa stärkta förutsättningar för en demokratisk och inkluderande utveckling. Sveriges bistånd ska vidare enligt strategin stödja reformprocesser för ett ökat EU-närmande eller EU-samarbete i de länder i regionen som strävar efter detta och i de kontexter där detta är tillämpligt.

När det gäller motionsyrkandet om att Sverige ska verka inom EU-samarbetet för att Turkiet åter ska ratificera Istanbul­konventionen, anser utskottet att det är djupt beklagligt att Turkiet har dragit sig ur Istanbul­konventionen. Utskottet konstaterar att regeringen under det svenska ordförandeskapet 2023 framgångsrikt slutförde förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen och förutsätter att regeringen fortsätter sitt aktiva arbete för att förebygga, lagföra och avskaffa våld mot kvinnor och våld i hemmet på såväl det nationella planet som i internationella kontakter.

Utskottet konstaterar att den ryska regimen har gått till allt hårdare angrepp mot politisk opposition, oberoende medier och civilsamhället i Ryssland. Sverige är en av de allra största givarna till ryska oberoende medier och enligt svaret från utrikesministern på skriftlig fråga 2024/25:799 avser regeringen fortsätta sitt stöd till det ryska civilsamhället, människorättsförsvarare och oberoende medier i och utanför Ryssland. Utskottet instämmer i utrikesministerns svar att det är av stor vikt att den ryska allmänheten kan ta del av oberoende information från ett pluralistiskt medielandskap.

När det gäller två motionsyrkanden om EU:s samarbetsavtal med Kuba konstaterar utskottet att Sverige inom EU har verkat för en översyn av EU:s avtal om politisk dialog och samarbete med Kuba. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att EU:s engagemangspolitik inte ger önskvärt resultat och att en översyn av avtalet, inklusive EU:s bistånd till Kuba, är befogad. Av bistånds- och utrikeshandelsministerns svar på skriftlig fråga 2024/25:710 framgår det att regeringen inom ramen för hanteringen av EU:s bistånd till Kuba har påtalat vikten av att inga medel går till statliga aktörer, eller aktörer med koppling till den kubanska staten. I svaret står även att Sverige fortsatt för samtal och samarbetar med likasinnade för att vinna ökat stöd för sin linje bland EU:s medlemsstater. Regeringen konstaterar vidare att en dialog om ett omförhandlat avtal sker mest effektivt med kommissionen och EU:s höga representant Kaja Kallas.

Med hänvisning till det som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna 2024/25:1429 yrkande 3, 2024/25:3038 yrkande 71, 2024/25:3162 yrkandena 8, 25 och 26 samt motion 2024/25:3355 yrkandena 2 och 12.

Yttranden från andra utskott och EU-nämnden

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet anser att regeringens skrivelse om verksamheten i EU är ett viktigt instrument för att följa verksamheten inom EU och hur regeringen har agerat i det europeiska samarbetet.

EU-nämndens yttrande

EU-nämnden uttrycker i likhet med tidigare år sin uppskattning över skrivelsen som ger en överskådlig och informativ redogörelse för verksamheten i EU under 2024.

Utskottets ställningstagande

Finansutskottet och EU-nämndens uppfattning är att regeringens skrivelse över verksamheten i EU är viktig för möjligheten att följa utvecklingen inom EU och hur regeringen har agerat inom detta samarbete. Utskottet har i denna del ingen annan uppfattning.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Utskottets ställningstagande

Utöver de yrkanden som behandlas tidigare i detta betänkande finns förslag i ett antal motioner som är föremål för förenklad motionshantering enligt de riktlinjer som riksdagen har fastslagit med anledning av Riksdagskommitténs betänkande Riksdagen i en ny tid (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335) och i enlighet med promemorian Förenklad motions­beredning under valperioden 2022–2026 som utrikesutskottet fastställde den 5 oktober 2023 (prot. 2023/24:3).

Utskottet har under beredningen kommit fram till att de yrkanden som redovisas i bilaga 2 inte kan vara aktuella för något tillkännagivande från riksdagen, och ett enigt utskott avstyrker dessa motioner. Detta kan innebära att partier vidhåller de synpunkter som framförs i motionsyrkandena men att de avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

Reservationer

Ställningstagande

EU är en union för demokratier och samarbetet bygger på gemensamma värderingar. Därför vill vi säkerställa att alla EU:s medlemsstater är väl fungerande demokratier som bekämpar korruption och möjliggör ansvars­utkrävande i fria och demokratiska val. Kraven på medlemsstaterna att upprätthålla demokrati, stabil ekonomi, fackliga rättigheter och korruptions­bekämpning ska vara strikta. Demokratiska grundprinciper utmanas nu av auktoritära krafter i Europa när fria medier, fackliga organisationer, akademi och aborträtt attackeras och stödet till Ukrainas frihetskamp ifrågasätts.

Vi socialdemokrater vill att det ska bli lättare att hålla inne medel för länder som underminerar demokratiska värden. Regeringen bör verka för att EU inför en tydlig sanktionstrappa där EU i olika steg kan undanta länder från olika fördelar som EU-medlemskapet ger och ytterst utesluta ett land som har fullbordat en nedmontering av demokratin. Regeringen bör även verka för att rätten till en säker och trygg abort skrivs in i EU:s rättighetsstadga så att aborträtten på detta sätt grundlagsskyddas.

 

Ställningstagande

Attackerna på välfärden och arbetsrätten i många EU-länder utgör ett allvarligt hot mot jämställdheten. EU:s påtvingade åtstramningspolitik har slagit extra hårt mot kvinnor. Kvinnor drabbas hårdast när välfärden skärs ned och arbetsvillkoren försämras. Jag som vänsterpartist driver kraven på ekonomisk rättvisa för kvinnor. EU bör införa en feministisk budget som bygger på en genomgripande feministisk analys och syftar till att utjämna skillnader mellan könen i fråga om inkomst, levnadsvillkor m.m. Jag anser att regeringen bör verka för att EU inför en feministisk budget.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen ska verka för att stärka EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik så att EU:s intressen och värden kan försvaras globalt. Europa måste långsiktigt ta ansvar för sin egen säkerhet. Det är avgörande att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan samt EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet. Genom att stärka EU:s arbete för cybersäkerhet stärks förmågan att agera mot desinformation, valpåverkan och hybridhot.

EU ska fortsätta vara en trovärdig säkerhetspolitisk aktör som tar ansvar för sin egen säkerhet och samtidigt agerar globalt med partner utifrån en bredd av civila och militära verktyg. Sverige har ett ansvar gentemot EU:s medlemsstater och omfattas av den solidaritet som EU-medlemskapet innebär.

Vi anser att regeringen ska verka för att stärka arbetet mot cyberhot och desinformation. Ett nära samarbete med EU och andra allierade för att utveckla gemensamma strategier mot cyberattacker och desinformation är betydelsefullt. Sverige behöver motverka desinformation genom att främja oberoende och pålitliga medier, stödja mediekompetensutbildning och säkerställa att medborgare har tillgång till korrekt och tillförlitlig information. En stark offentlig debatt, baserad på fakta och öppen diskussion, är nödvändig för att motverka de negativa effekterna av desinformation.

Sveriges utrikespolitik måste vara proaktiv när det gäller att hantera de diplomatiska konsekvenserna av cyberattacker och desinformationskampanjer. Sverige ska aktivt driva på i FN och EU för att stater som utför eller stöder sådana aktiviteter hålls ansvariga. Genom diplomatiska kanaler kan Sverige också arbeta för att främja dialog och minska spänningar som kan leda till cyberkonflikter samtidigt som man står fast vid att skydda nationell suveränitet och internationell rätt.

 

Ställningstagande

Jag anser att Sverige bör avbryta allt samarbete som bidrar till militariseringen av EU. I stället bör EU prioritera en roll som förtroendeskapare och fredsbyggare i Europa. Regeringen bör återkomma med förslag om att Sverige ska lämna Pesco.

 

Ställningstagande

Jag anser att Sverige måste arbeta för att EU:s röst mot auktoritära stater stärks. EU behöver bli en mäktigare global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen.

För mig som centerpartist är det viktigt att pågående kriser inte tas som intäkt för att införa mer överstatlighet i EU-samarbetet, men jag vill inte heller att kriser används för att motivera slutna gränser och ökad protektionism. Det är också viktigt att avvärja hot mot EU:s medlemsstater från länder som Kina och Ryssland som önskar stärka sitt politiska och ekonomiska inflytande. Det kräver en balansgång där EU måste få fortsätta göra det som unionen gör bäst, samtidigt som EU-samarbetet behöver stärkas inom vissa områden. EU behöver ta på sig rollen som vägvisare och föredöme och visa att demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och klimatansvar är vägen framåt. Detta förutsätter också att EU reagerar när medlemsstater bryter mot unionens grundvärderingar såsom demokrati och mänskliga rättigheter eller inte efterlever beslut som EU har antagit, t.ex. inom klimatbekämpning.

 

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen ska driva att EU:s rättsliga ramverk för terrorismsanktioner (gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp) uppdateras. Det är viktigt att terrorismsanktionsregimen möjliggör listning av statsunderstödda grupper som t.ex. IRGC och Wagnergruppen.

Vi konstaterar att riksdagen har beslutat om ett tillkännagivande (bet. 2023/24:UU10, rskr. 2023/24:184) om att svenska regeringen ska verka för en uppdatering av nämnda ramverk och också för att IRGC ska föras in på listan över organisationer eller personer som terrorismsanktionsregimen riktar sig mot.

 

Ställningstagande

EU:s ramverk för att lista terroristorganisationer (gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp) är inte tillräckligt effektivt och ramverket försvårar i sig processen att terroristlista vissa grupper. Vi anser därför att regeringen snarast möjligt bör verka för en översyn och därefter en uppdatering av regelverket för terroristlistning inom EU.

Republiken Belarus statssäkerhetskommitté (KGB) och Gubopik är ansvariga för att samordna internationella terrordåd som kapningen av Ryan airs flygplan i maj 2021, iscensätta Belarus hybridkrigföring med migranter i december 2021 och för tortyr av belarusiska medborgare.

De tjeckiska och litauiska parlamenten har röstat för resolutioner som betecknar ovan nämnda organisationer som organisationer som stödjer terrorism.

Vi anser därmed att det finns goda skäl för att Sverige ska verka för att EU listar dessa organisationer som terroristorganisationer.

 

Ställningstagande

Ryssland är ett land som bör betecknas som en internationell sponsor av terrorism. Sedan 2014 har flera ryska privata militära företag som t.ex. Wagnergruppen deltagit i militära operationer utomlands som ligger i den ryska statens intresse. De har begått krigsbrott och visar ingen respekt för internationell lag och rätt. Det finns även en koppling till trafficking, smuggling av militär materiel och kulturföremål samt penningtvätt. Mot denna bakgrund bör den svenska regeringen ta initiativ till att dessa internationellt verksamma ryska militära företag klassas som terroristorganisationer.

 

Ställningstagande

EU:s Magnitskijsanktioner omfattar tyvärr inte korruption och penningtvätt, såsom sanktionslagstiftningen i USA, Kanada och de baltiska länderna. Det är väl dokumenterat i bl.a. Europaparlamentets årliga människorättsrapport att det finns ett samband mellan korruption och kränkningar av mänskliga rättigheter. Jag anser mot denna bakgrund att de som har bidragit till kränkningar av mänskliga rättigheter genom systematisk korruption och penningtvätt ska bli föremål för sanktioner och hållas ansvariga enligt EU:s sanktionslagstiftning. Den svenska regeringen behöver därmed driva på för att EU:s Magnitskijlagstiftning ska breddas. EU:s Magnitskijsanktioner ska användas långsiktigt mot t.ex. individer ansvariga för övergrepp mot uigurer i Kina, mot styret i Azerbajdzjan för människorättsbrott och etnisk rensning i området Nagorno-Karabach samt mot dem som slår ned kampen för kvinnors och flickors frihet och liv i Iran.

 

Ställningstagande

Vi anser att det behövs en mer långsiktig plan för stöd till Ukrainas krigföring och för återuppbyggnad av Ukraina. Regeringen bör verka för att EU-beslut fattas så fort som möjligt om att använda ryska frysta tillgångar för återuppbyggnaden av Ukraina.

 

Ställningstagande

Sanktionerna mot Ryssland måste kvarstå och skärpas. Det är problematiskt att EU samtidigt som man infört sanktioner mot Ryssland har fortsatt importera rysk energi. Ryssland får långt mer än hälften av sina exportintäkter från energin. Genom att stoppa all rysk energiimport kan EU kraftigt försvåra Rysslands fortsatta finansiering av kriget. Vi anser därför att regeringen ska verka för att EU omedelbart ska upphöra med import av rysk energi.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör säga upp det politiska dialog- och samarbetsavtalet mellan EU och Kuba (PDCA). Avtalet innebär att man legitimerar den odemokratiska kubanska kommunistregimen samtidigt som den politiska oppositionen hålls utanför samtal. Här kan nämnas att Litauen aldrig har ratificerat avtalet. Vi välkomnar att regeringen har öppnat för en översyn av EU:s engagemangspolitik och nämnda samarbetsavtal med Kuba.

 

Ställningstagande

Det är oroväckande att Turkiet har valt att lämna Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, kallad Istanbulkonventionen. Istanbulkonventionen är det första internationella rättsligt bindande instrumentet i Europa och ett av de första i världen som explicit kräver förbud mot och åtgärder för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Det faktum att Turkiet har lämnat konventionen kan leda till att fler av de länder som har undertecknat men inte ännu ratificerat konventionen lämnar denna. Det innebär i sin tur att våldet kan öka mot kvinnor, flickor och kvinnoorganisationer som redan lever under hårt förtryck. Regeringen bör både inom EU-samarbetet och i sina direkta kontakter med Turkiet verka för att landet åter ratificerar Istanbulkonventionen.

På längre sikt är det viktigt att det mellanfolkliga samarbetet mellan EU och Ryssland utökas. I det arbetet kan Sverige spela en aktivare roll för att öka samarbetet runt Östersjön och Svenska institutet bör därför få ett särskilt uppdrag att arbeta för att främja en säkerhetsgemenskap och en demokratisk utveckling i Ryssland. Regeringen bör både inom och utanför EU-samarbetet verka för att utöka stödet till den ryska freds- och demokratirörelsen.

 

Ställningstagande

Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och regeringen ska verka för att Ryssland omedelbart lämnar Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim och de annekterade områdena Luhansk, Donetsk, Zaporizjza och Cherson. Det finns folkrättsliga principer om att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid. Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och också genom handlingar.

Ett av målen för EU:s samarbets- och dialogavtal med Kuba var att EU skulle bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Jag anser att innehållet i och effekterna av samarbets- och dialogavtalet med Kuba bör utvärderas så att man kan avgöra om avtalet har uppnått sitt syfte och lett till de förändringar som behövs på Kuba. I avvaktan på detta bör regeringen återta Sveriges ratificering.

Utvecklingen i många av länderna inom det östliga partnerskapet går åt fel håll, inte minst på grund av ryskt inflytande.  EU behöver officiellt utesluta Belarus ur partnerskapet. Så länge den nuvarande belarusiska regimen sitter vid makten finns inga förutsättningar för att låta landet delta igen. Detta förhindrar inte att EU ska fortsätta stödja den oberoende oppositionen och röster som verkar för demokrati i Belarus.

Det ligger i unionens intresse att partnerskapsländerna utvecklas till en fredlig och stabil region. Det är viktigt att EU utvecklar samarbetet ytterligare så att utvecklingssteg som tidigare har tagits i dessa länder inte går förlorade och länderna kan fortsätta utvecklas i demokratisk riktning. EU måste öka sin synlighet i dessa länder och erbjuda ett alternativ till rysk och kinesisk propaganda. EU behöver kliva in som en enande kraft som medlar och stödjer utveckling men samtidigt markerar mot korruption och människorättsbrott. Det senare kan ske t.ex. genom att införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för deras kränkningar av mänskliga rättigheter och för etnisk rensning i området Nagorno-Karabach. EU behöver vara tydligt med att medlemskap i unionen är slutmålet för de länder som så önskar.

Jag som centerpartist välkomnar att Ukraina och Moldavien har inlett för­handlingar om EU-medlemskap. Det ska vara tydligt för alla medborgare och demokratirörelser i dessa länder att EU stödjer deras frihetskamp och att EU ser de övergrepp som begås. Den kamp som ländernas medborgare bedriver mot korruption och för ökat demokratiskt deltagande och skydd för de mänskliga rättigheterna måste stödas.

Regeringen bör därför verka för att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet som syftar till långsiktig fred och säkerhet i regionen.

 

Ställningstagande

Jag anser att det är viktigt för Ukrainas långsiktiga säkerhet att Sverige stöttar landet i dess strävan att på meritbaserade grunder nå ett medlemskap i EU. EU måste fortsätta att stötta återuppbyggnaden av Ukraina och det ukrainska arbetet för att leva upp till kriterierna för ett EU-medlemskap.

 

 

Särskilt yttrande

Sverigedemokraterna ställer sig bakom utskottets ställningstagande och motivering, men vill göra följande tillägg.

Vi noterar att utskottets tillkännagivande i frågan inte är slutbehandlat enligt regeringens skrivelse 2024/25:75 och att arbetet fortskrider med frågan, vilket vi ser positivt på. Det är dock anmärkningsvärt att sådana sanktioner inte införts, trots att det finns ett stort behov att dessa snarast kommer på plats inom EU. USA, Kanada och de baltiska länderna är exempel på länder som redan infört sådana sanktioner. Det geopolitiska läget har inte förbättrats utan snarare tvärtom, varför det är av vikt att frågan färdigbehandlas skyndsamt. Vi ser att behovet av att införa Magnitskijsanktioner snarare ökat än minskat under den senaste tiden. I Ryssland och Azerbajdzjan förvärras situationen och det är uppenbart att i princip hela det ryska samhället stödjer det brutala invasionskriget mot Ukraina. Fredsuppgörelsen som både Azerbajdzjan och Armenien bekräftat i mars 2025 är naturligtvis ett mycket välkommet steg i rätt riktning för ett möjligt avslut av den tre decennier långa konflikten, men man har ännu inte kommit överens om när denna uppgörelse ska undertecknas. Förtrycket i Azerbajdzjan och misstron mellan folken är fortsatt stor. Utifrån denna utveckling finns det ett stort behov av att agera med sanktionsverktyg mot korruption och systematisk penningtvätt. Vi kommer att följa frågan noga framöver.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

 

 

Bilaga 3

Finansutskottets yttrande 2024/25:FiU2y

Bilaga 4

Försvarsutskottets yttrande 2024/25:FöU3y

Bilaga 5

EU-nämndens yttrande 2024/25:EUN1y