HC01SoU23: En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter

Socialutskottets betänkande 2024/25:SoU23

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ny socialtjänstlag och till ändringar i andra lagar till följd av den nya socialtjänstlagen, dock med en komplettering och några redaktionella anpassningar.

Den nya regleringen innebär att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen. Förslagen syftar till att skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

I propositionen föreslås bl.a. att det av de övergripande målen för social­tjänsten ska framgå att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig, att kommunens ansvar för planering av insatser ska utvidgas till att omfatta hela socialtjänstens verksamhetsområde och att kommunen särskilt ska väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser vid planeringen. Propositionen innehåller även förslag om att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet.

För att socialtjänsten ska kunna nå fler på ett enklare sätt och i ett tidigare skede föreslås även att socialnämnden ska få befogenhet att erbjuda vissa insatser utan individuell behovsprövning. Det föreslås även att socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Därutöver föreslås en uppgiftsskyldighet som innebär att socialnämnden kan begära uppgifter från utförare inom socialtjänsten för bl.a. kvalitetssäkring och uppföljning.

För att stärka barns rättigheter omformuleras vissa bestämmelser i enlighet med Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Propositionen innehåller också förslag och bedömningar som bl.a. medför att orosanmäl­ningar om barn blir sökbara.

Det görs också en övergripande språklig och redaktionell modernisering av socialtjänstlagen för att lagen ska bli mer överskådlig och lättare att tillämpa.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns 29 reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Cirka 40 yrkanden i följdmotioner.

Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2024/25.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Inledning

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Ansvaret för uppgifter inom socialtjänsten

Utskottets ställningstagande

Kvalitet och kunskap inom socialtjänsten

Utskottets ställningstagande

Förebyggande arbete

Utskottets ställningstagande

Insatser till enskilda

Utskottets ställningstagande

Skyddat boende

Utskottets ställningstagande

Barn och unga

Utskottets ställningstagande

Övriga frågor

Utskottets ställningstagande

Författningskommentar

Reservationer

1. Ansvaret för uppgifter inom socialtjänsten, punkt 2 (V)

2. Kvalitet och kunskap inom socialtjänsten, punkt 3 (V)

3. Kvalitet och kunskap inom socialtjänsten, punkt 3 (MP)

4. Samverkan med andra aktörer, punkt 4 (MP)

5. Arbete med frivillig återvandring, punkt 5 (V, C, MP)

6. Kunskap om förhållandena inom kommunen, punkt 6 (MP)

7. Samhällsplanering, punkt 7 (V)

8. Samhällsplanering, punkt 7 (MP)

9. Brottsförebyggande arbete, punkt 8 (V)

10. Brottsförebyggande arbete, punkt 8 (MP)

11. Insatser utan individuell behovsprövning, punkt 9 (MP)

12. Insatser för ekonomiska behov, punkt 10 (C)

13. Insatser för ekonomiska behov, punkt 10 (MP)

14. Samordnad individuell plan, punkt 11 (MP)

15. Skyddat boende utan individuell behovsprövning, punkt 12 (MP)

16. Privata aktörer och finansiering, punkt 13 (S)

17. Privata aktörer och finansiering, punkt 13 (MP)

18. Barns rättigheter, punkt 14 (MP)

19. Processbehörighet, punkt 15 (C)

20. Processbehörighet, punkt 15 (MP)

21. Anmälan om oro för ett barn, punkt 16 (V)

22. Insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke, punkt 17 (C)

23. Uppföljning av ett barns situation, punkt 18 (S, C)

24. Gallring, punkt 19 (C)

25. Beredskapsfrågor, punkt 20 (V)

26. Särskild avgift, punkt 21 (MP)

27. Uppföljning av reformen, punkt 22 (V)

28. Ekonomiska konsekvenser, punkt 23 (V)

29. Ekonomiska konsekvenser, punkt 23 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motion från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Bilaga 4
Civilutskottets yttrande 2024/25:CU4y

Bilaga 5
Utbildningsutskottets yttrande 2024/25:UbU6y

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Regeringens lagförslag

1.	Regeringens lagförslag

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. socialtjänstlag med den ändringen

– att 17 kap. 8 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

– att orden ”första stycket” ska införas i 29 kap. 2 § 3 mellan ”26 kap. 1 §” och ”2”,

– att orden ”första stycket” ska införas i 29 kap. 2 § 4 mellan ”26 kap. 1 §” och ”2”,

– att 33 kap. 2–4 och 6 §§ ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

– att 35 kap. 2 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

– att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i brottsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

6. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

7. lag om ändring i polislagen (1984:387),

8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

9. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

10. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

11. lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar,

12. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

13. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

14. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

15. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade med den ändringen

– att orden ”första stycket” ska införas i 16 d § första stycket 2 mellan ”26 kap. 1 §” och ”2 socialtjänstlagen”,

– att orden ”första stycket” ska införas i 16 d § första stycket 3 mellan ”26 kap. 1 §” och ”2 socialtjänstlagen”,

17. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. med den ändringen att 3 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

18. lag om ändring i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

19. lag om ändring i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling,

20. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

21. lag om ändring i lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall,

22. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

23. lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

24. lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten,

25. lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

26. lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet,

27. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),

28. lag om ändring i lagen (2005:466) om beräkning av inkomstprövade socialförsäkringsförmåner m.m. för neurosedynskadade,

29. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

30. lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund,

31. lag om ändring i lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen,

32. lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap,

33. lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn,

34. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,

35. lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter,

36. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

37. lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk,

38. lag om ändring i fängelselagen (2010:610),

39. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

40. lag om ändring i skollagen (2010:800),

41. lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800),

42. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

43. lag om ändring i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention,

44. lag om ändring i lagen (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall,

45. lag om ändring i skuldsaneringslagen (2016:675),

46. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) med den ändringen att orden ”första stycket” ska införas i 12 kap. 1 § mellan ”26 kap. 1 §” och ”2 socialtjänstlagen”,

47. lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter,

48. lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården,

49. lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård med den ändringen att orden ”första stycket” ska införas i 5 kap. 2 § andra stycket mellan ”26 kap. 1 §” och ”2 socialtjänstlagen”,

50. lag om ändring i kommunallagen (2017:725),

51. lag om ändring i lagen (2018:9) om bistånd till enskilda efter evakueringar till Sverige,

52. lag om ändring i lagen (2018:162) om statlig ersättning till personer som har fått ändrad könstillhörighet fastställd i vissa fall,

53. lag om ändring i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag,

54. lag om ändring i lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende med den ändringen att orden ”första stycket” ska införas i 1 § första stycket mellan ”26 kap. 1 §” och ”1 socialtjänstlagen”,

55. lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service,

56. lag om ändring i lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning,

57. lag om ändring i lagen (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning,

58. lag om ändring i lagen (2020:914) om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter,

59. lag om ändring i lagen (2021:530) om informationssamtal,

60. lag om ändring i lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation,

61. lag om ändring i lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen,

62. lag om ändring i lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post,

63. lag om ändring i lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende,

64. lag om ändring i lagen (2024:246) om ändring i lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation,

65. lag om ändring i lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring,

66. lag om ändring i lagen (2024:515) om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

67. lag om ändring i lagen (2024:562) om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

b) godtar det som utskottet anför om regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 102 kap. 20 § och antar regeringens förslag i övrigt.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:89 punkterna 1–4, 5.1 och 6–68.

 

Ansvaret för uppgifter inom socialtjänsten

2.	Ansvaret för uppgifter inom socialtjänsten

Riksdagen avslår motion

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 2.

 

Reservation 1 (V)

Kvalitet och kunskap inom socialtjänsten

3.	Kvalitet och kunskap inom socialtjänsten

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 8 och

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 1, 6 och 14.

 

Reservation 2 (V)

Reservation 3 (MP)

Förebyggande arbete

4.	Samverkan med andra aktörer

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 15.

 

Reservation 4 (MP)

5.	Arbete med frivillig återvandring

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 11 och

2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 1.

 

Reservation 5 (V, C, MP)

6.	Kunskap om förhållandena inom kommunen

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 10.

 

Reservation 6 (MP)

7.	Samhällsplanering

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 3 och

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 9.

 

Reservation 7 (V)

Reservation 8 (MP)

8.	Brottsförebyggande arbete

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 4 och

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 7 och 8.

 

Reservation 9 (V)

Reservation 10 (MP)

Insatser till enskilda

9.	Insatser utan individuell behovsprövning

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 16 och 17.

 

Reservation 11 (MP)

10.	Insatser för ekonomiska behov

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 5 och

2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 6.

 

Reservation 12 (C)

Reservation 13 (MP)

11.	Samordnad individuell plan

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 21.

 

Reservation 14 (MP)

Skyddat boende

12.	Skyddat boende utan individuell behovsprövning

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 13.

 

Reservation 15 (MP)

13.	Privata aktörer och finansiering

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 84 och

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 12, 19 och 20.

 

Reservation 16 (S)

Reservation 17 (MP)

Barn och unga

14.	Barns rättigheter

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 2–4.

 

Reservation 18 (MP)

15.	Processbehörighet

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 22 och

2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 3.

 

Reservation 19 (C)

Reservation 20 (MP)

16.	Anmälan om oro för ett barn

Riksdagen avslår motion

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 6.

 

Reservation 21 (V)

17.	Insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke

Riksdagen avslår motion

2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 4.

 

Reservation 22 (C)

18.	Uppföljning av ett barns situation

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3326 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) och

2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 5.

 

Reservation 23 (S, C)

Övriga frågor

19.

Gallring

Riksdagen avslår motion

2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 2.

 

Reservation 24 (C)

20.	Beredskapsfrågor

Riksdagen avslår motion

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 9.

 

Reservation 25 (V)

21.	Särskild avgift

Riksdagen avslår motion

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 23.

 

Reservation 26 (MP)

22.	Uppföljning av reformen

Riksdagen avslår motion

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 7.

 

Reservation 27 (V)

23.	Ekonomiska konsekvenser

Riksdagen avslår motionerna

2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 1 och

2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 18.

 

Reservation 28 (V)

Reservation 29 (MP)

Stockholm den 13 maj 2025

På socialutskottets vägnar

Christian Carlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Christian Carlsson (KD), Fredrik Lundh Sammeli (S), Jessica Stegrud (SD), Karin Sundin (S), Mikael Dahlqvist (S), Jesper Skalberg Karlsson (M), Leonid Yurkovskiy (SD), Malin Höglund (M), Karin Rågsjö (V), Christofer Bergenblock (C), Mona Olin (SD), Nils Seye Larsen (MP), Lina Nordquist (L), Christian Lindefjärd (SD), Agneta Nilsson (S), Thomas Ragnarsson (M) och Dzenan Cisija (S).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter och ca 40 yrkanden i följdmotioner samt en motion från den allmänna motionstiden 2024/25. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2 och utskottets lagförslag finns i bilaga 3.

I propositionen finns en redogörelse för ärendet och dess beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Socialutskottet har överlämnat den formella behandlingen av en del av ett lagförslag till socialförsäkringsutskottet, nämligen förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 102 kap. 20 §. Denna paragraf är även föremål för ändringsförslag i proposition 2024/25:111 Indragna eller minskade socialförsäkringsförmåner för den som undanhåller sig verk­ställighet av häktning eller frihetsberövande påföljd som bereds av social­försäkringsutskottet och som riksdagen avses besluta om senare under våren 2025. Överlämnandet har gjorts för att uppnå en lagteknisk samordning av lagförslagen. Socialutskottet har dock svarat för den sakliga behandlingen av paragrafen.

Socialutskottet har gett civilutskottet och utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotionerna i de delar som berör utskottens beredningsområden. Yttrandena finns i bilagorna 4 och 5.

I ärendet har utskottet tagit emot en skrivelse från Sveriges Kommuner och Regioner (dnr 1399-2024/25).

Den 3 april 2025 informerade tjänstemän från Socialdepartementet om övergångsbestämmelse samt lagtekniska frågor i nya socialtjänstlagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en ny socialtjänstlag som ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen. Förslagen syftar till att skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

I propositionen föreslås bl.a. att det av de övergripande målen för social­tjänsten ska framgå att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig, att kommunens ansvar för planering av insatser ska utvidgas till att omfatta hela socialtjänstens verksamhetsområde och att kommunen särskilt ska väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser vid planeringen. Propositionen innehåller även förslag om att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet.

För att socialtjänsten ska kunna nå fler på ett enklare sätt och i ett tidigare skede föreslås även att socialnämnden ska få befogenhet att erbjuda vissa insatser utan individuell behovsprövning. Det föreslås även att socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Därutöver föreslås en uppgiftsskyldighet som innebär att socialnämnden kan begära uppgifter från utförare inom socialtjänsten för bl.a. kvalitetssäkring och uppföljning.

För att stärka barns rättigheter omformuleras vissa bestämmelser i enlighet med Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Propositionen innehåller också förslag och bedömningar som bl.a. medför att oros­anmälningar om barn blir sökbara.

Det görs också en övergripande språklig och redaktionell modernisering av socialtjänstlagen för att lagen ska bli mer överskådlig och lättare att tillämpa.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

 

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag och redovisning av ett tillkännagivande om sökbara oros­anmälningar. Därefter behandlas motioner som innehåller förslag på tillkänna­givanden till regeringen. I betänkandet finns också en författningskommentar.

Propositionen

En ny socialtjänstlag

I propositionen föreslår regeringen att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande socialtjänstlagen. Nästan alla bestämmelser i den nuvarande lagen ska föras över till den nya lagen, efter redaktionell och språklig omarbetning. Lagen ska följa en ny struktur som bl.a. tydliggör vikten av en helhetssyn och inriktningen på personers individuella behov och förutsättningar i stället för deras grupptillhörighet. För att skapa en ökad jämlikhet mellan grupper och samtidigt minska lagens detaljeringsgrad ska vissa bestämmelser som i dag enbart gäller för särskilda grupper gälla alla. Lagen ska vara indelad dels i avdelningar, dels i kapitel med löpande paragrafnumrering inom varje kapitel samt innehålla underrubriker. Regeringen gör bedömningen att den nya lagen bör i största möjliga mån utformas som en målinriktad ramlag.

Socialtjänstens mål

Regeringen föreslår att nuvarande målbestämmelser som innebär att social­tjänsten, med utgångspunkt i demokrati och solidaritet, ska främja enskildas ekonomiska och sociala trygghet, jämlika levnadsvillkor och aktiva del­tagande i samhällslivet ska föras över till den nya socialtjänstlagen oför­ändrade i sak. Socialtjänsten ska därutöver även främja enskildas jämställda levnadsvillkor. Även nuvarande bestämmelse om att verksamheten ska bygga på respekt för enskildas självbestämmanderätt och integritet ska föras över till den nya lagen.

Vidare föreslår regeringen att nuvarande bestämmelse som innebär att socialtjänsten ska utveckla enskildas och gruppers egna resurser och samtidigt beakta den enskildes ansvar för sin och andras sociala situation ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak.

Av regeringens förslag framgår vidare att nuvarande bestämmelse om att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande ska utvidgas till att omfatta hela socialtjänsten. Att socialtjänsten ska inriktas på att enskilda ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande ska utgöra ett mål för socialtjänsten.

I propositionen föreslår regeringen att socialtjänsten ska arbeta före­byggande. Syftet med förebyggande arbete är att förhindra eller motverka att ett problem eller behov uppstår, men även att förhindra eller motverka att redan uppkomna problem eller behov upprepas, förvärras eller blir mer omfattande. Med förebyggande arbete kan även framtida behov fördröjas. Det förebyggande arbetet ska inte ses som en uppgift bland andra utan som ett nytt förhållningssätt, med ambitionen att uppnå en situation där tonvikten ligger på proaktivt och förebyggande arbete i stället för på reaktiva åtgärder. Regeringen menar att det är angeläget att utveckla nya arbetssätt och att integrera det före­byggande arbetet i socialtjänstens verksam­het. Regeringen väljer därför att, likt Utredningen Framtidens socialtjänst (S 2017:03), nedan utredningen (S 2017:03), föreslå att det förebyggande arbetet ska regleras på övergripande nivå. De övergripande målen är och ska vara vägledande för all verksamhet inom socialtjänsten. Målen är även viktiga som politiska riktmärken för socialtjänstens långsiktiga inriktning och utveckling.

Regeringen föreslår att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig. Enligt regeringen bör en bestämmelse om att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig införas i socialtjänstlagen som en del av socialtjänstens övergripande mål. Bestämmelsen anger en övergripande inriktning för hur socialtjänsten ska planeras och utformas när det gäller den enskildes möjligheter att enkelt ta och ha kontakt med verksamheten.

Barns rättigheter

I propositionen föreslår regeringen att nuvarande bestämmelse om att barnets bästa ska beaktas vid åtgärder som rör barn ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Det ska förtydligas att det vid alla åtgärder som rör barn i första hand ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Vidare ska det införas en uttrycklig bestämmelse om att det vid bedömningen av barnets bästa ska tas hänsyn till barnets åsikter. Nuvarande bestämmelse om att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska föras över till den nya lagen. Även nuvarande bestämmelse som anger definitionen av barn ska föras över till den nya lagen.

Kvalitet och kunskap inom socialtjänsten

I propositionen föreslår regeringen att verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen anser att socialtjänsten bör bygga sin verksamhet på bästa tillgängliga kunskap. Ett sätt att beskriva krav på en kunskapsbaserad verksamhet är att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vetenskap och beprövad erfarenhet är ett etablerat begrepp som återfinns bl.a. i hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Med vetenskap avses vetenskaplig kunskap som tagits fram med olika forskningsmetoder. Med beprövad erfarenhet avses kunskap som vuxit fram i verksamheten genom att kunskaper från profession och brukare har synliggjorts, värderats och systematiserats genom uppfölj­ning, dokumentation, kritisk granskning och spridning. Beprövad erfarenhet förutsätter att verksamheterna arbetar med systematisk uppföljning. Regeringen anser därför att det i socialtjänstlagen bör införas ett krav på att verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Allmänt förebyggande arbete

Regeringen föreslår att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet. Hittills­varande socialtjänstlag innehåller inte några bestämmelser om att social­tjänsten specifikt ska arbeta brottsförebyggande. Enligt regeringens upp­fattning kan ett allmänt preventivt arbete, med breda insatser som spänner över flera områden, medföra att den allvarliga problematiken med potentiell och pågående brottslighet inte får den uppmärksamhet som krävs. Det riskerar i sin tur att leda till att ändamålsenliga insatser används i för liten utsträckning. Det kan exempelvis handla om att barn, unga och deras familjer samt andra med stora behov när det gäller normbrytande beteenden och kriminalitet inte får det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt regeringen bör det därför införas en uttrycklig bestämmelse i den nya socialtjänstlagen om att social­tjänsten ska förebygga och motverka brottslighet. Syftet är att komplettera socialtjänstens allmänt preventiva arbete med ett tydligt brotts­före­byggande arbete där särskilda brottsförebyggande och återfallsföre­byggande insatser används. Det förhållandet att socialnämnden får ett utpekat ansvar i det brottsföre­byggande arbetet innebär inte någon inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Ansvaret innebär inte att socialnämnden ska ta över uppgifter som t.ex. Polismyndigheten eller Kriminalvården har.

Övergripande planering och samverkan

Regeringen föreslår vidare att kommunens ansvar för planering av insatser ska utvidgas till att omfatta alla insatser till enskilda. En uttrycklig bestämmelse ska föras in om att kommunen vid planeringen särskilt ska väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser. Vidare ska kommunens skyldighet att vid planeringen av insatser samverka med regionen och med andra relevanta samhällsorgan och organisationer utvidgas till att omfatta alla insatser till enskilda. Samverkan ska ske om det inte är obehövligt.

Insatser utan individuell behovsprövning

I propositionen föreslår regeringen att socialnämnden ska få tillhandahålla insatser för att tillgodose personliga behov utan individuell behovsprövning. En utökad möjlighet att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning skulle enligt regeringen ge socialtjänsten bättre förut­sättningar att erbjuda tidiga och förebyggande insatser.

Regeringen anser att socialtjänsten behöver kunna erbjuda insatser på fler sätt än i dag och att den nya socialtjänstlagen därmed bör innehålla en bestäm­melse som ger socialnämnden en befogenhet att tillhandahålla insatser för att tillgodose personliga behov utan individuell behovsprövning. Insatser för ekonomiska behov bör enligt regeringen inte få ges utan behovsprövning. Regeringen föreslår även att socialnämnden ska få tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning till barn som har fyllt 15 år om insatsen är lämplig att tillhandahålla på det sättet. För barn som inte har fyllt 15 år ska det krävas att vårdnadshavaren samtycker till insatser utan individuell behovsprövning.

Regeringens förslag innebär att socialnämnden får erbjuda insatser utan individuell behovsprövning, men att nämnden inte är skyldig att erbjuda insatser på det sättet. Varje enskild socialnämnd får ta ställning till om och hur bestämmelsen ska tillämpas i den egna kommunen.

Uppgiftsskyldighet och rätt att ta del av uppgifter

Regeringen föreslår att om en kommun har överlämnat åt en annan kommun, Statens institutionsstyrelse eller någon som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet att utföra insatser inom socialtjänsten, ska utföraren på begäran lämna uppgifter till den socialnämnd som ansvarar för insatsen. Detsamma gäller om en annan kommunal eller gemensam nämnd utför insatser som har beslutats av socialnämnden. Uppgifter som ska lämnas är sådana som social­nämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering. Skyldigheten att lämna uppgifter ska inte gälla uppgifter som en enskild har lämnat i förtroende vid familjerådgivning som erbjuds av social­nämnden eller som har hämtats in i samband med rådgivningen.

Barns och ungas uppväxtförhållanden

Regeringen föreslår att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden särskilt ska arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Detta innebär att socialnämnden behöver arbeta på ett proaktivt sätt och ta egna initiativ för att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Det bör vara upp till social­nämnden att avgöra vilka brottsförebyggande åtgärder som behöver vidtas.

Bedömning och utredning av barns och ungas behov av skydd eller stöd

I propositionen gör regeringen bedömningen att när en anmälan om oro för ett barn kommer in till en socialnämnd bör en personakt skapas, om en sådan inte redan finns för barnet, och anmälan dokumenteras i akten. Genom att samtliga orosanmälningar dokumenteras i personakter för barn skapas förutsättningar för att de blir digitalt sökbara.

Övriga lagförslag

Regeringen föreslår att ett stort antal lagar ska ändras till följd av den nya socialtjänstlagen. Följdändringar ska göras genom att hänvisningar till den nuvarande socialtjänstlagen byts ut mot hänvisningar till den nya lagen. Följdändringar i andra lagar ska också göras med anledning av terminologin i den nya lagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I propositionen föreslår regeringen att den nya socialtjänstlagen samt följd­ändringar i ett flertal andra lagar ska träda i kraft den 1 juli 2025. Den nuvarande socialtjänstlagen ska samtidigt upphöra att gälla. Följdändringar i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om ändring i lagen om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska dock träda i kraft den 1 oktober 2025. Vidare ska följdändringen i lagen om ändring i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott träda i kraft den 1 oktober 2028.

Bestämmelsen i 14 kap. 9 § första stycket i den nya lagen ska inte tillämpas på beslut om insatser som gäller tills vidare som har fattats före ikraftträdandet. Tillstånd eller förbud som har beslutats enligt den upphävda lagen ska gälla som tillstånd eller förbud enligt den nya lagen.

Den upphävda lagen ska fortfarande gälla vid prövningen av ett över­klagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln under­sköterska ska även i fortsättningen få använda titeln trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen om rätt att använda den, dock längst fram t.o.m. den 30 juni 2033. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska ska få utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen, dock längst fram t.o.m. den 30 juni 2033.

Redovisning av ett tillkännagivande

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om sökbara orosanmälningar (bet. 2020/21:SoU24 punkt 25, rskr. 2020/21:368). Av tillkännagivandet följer att regeringen bör återkomma med lagförslag som innebär att anmälan som gäller barn som inte leder till utredning samt tillhörande skyddsbedömning och beslut ska kunna sammanställas på ett sökbart sätt, samt att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över bestämmelserna om gallring av barnakter hos socialtjänsten (bet. 2020/21:SoU24 s. 69). Den del av tillkännagivandet som avser gallring av barnakter behandlas i propositionens avsnitt 21. Den del som avser sökbara orosanmälningar behandlas i propositionens avsnitt 25.2. Tillkännagivandet är enligt regeringen slutbehandlat.

Socialutskottet har i yttrande till konstitutionsutskottet (yttr. 2024/25:SoU8y) över regeringens skrivelse 2024/25:75 redovisat sina överväganden i fråga om behandlingen av de riksdagsskrivelser som gäller utskottets beredningsområde. När det gäller den riksdagsskrivelse som regeringen redovisar som slutbehandlad i propositionen gör utskottet ingen annan bedömning än regeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar propositionen. Förslagen syftar till att skapa en lång­siktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. Utskottet konstaterar att det inte har väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag. Riksdagen bör av de skäl som anförs i propositionen anta regeringens lagförslag, dock med den komplettering och de redaktionella anpassningar som föreslås nedan.

I 17 kap. 8 § förslaget till socialtjänstlag finns bestämmelser om hantering av en omhändertagen personakt. Av propositionen framgår att paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen och att ingen ändring i sak är avsedd. För att den föreslagna bestämmelsen i sak ska överensstämma med den hittillsvarande bestämmelsen behöver emellertid en hänvisning göras även till 17 kap. 5 §. Utskottets lagförslag framgår av bilaga 3.

Utskottet konstaterar att det när det gäller återkrav enligt hittillsvarande 9 kap. 2 § socialtjänstlagen föreskrivs att vissa formkrav ska vara uppfyllda. Dessa bestämmelser motsvaras av 33 kap. 2 och 3 §§ förslaget till socialtjänstlag. Det framgår av propositionen att regeringens avsikt varit att bestämmelserna i den nuvarande socialtjänstlagen i dessa frågor ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak. Med den utformning som förslagets bestämmelser har fått i denna del överensstämmer de emellertid inte med de hittillsvarande bestämmelserna. 33 kap. 2 och 3 §§ i förslaget bör därför få den utformning som utskottet föreslår i bilaga 3.

I 33 kap. 4 och 6 §§ förslaget till socialtjänstlag finns bestämmelser om talan om återkrav eller ersättning samt möjlighet för socialnämnden att avstå från ett krav på ersättning. Även när det gäller dessa bestämmelser framgår det av propositionen att avsikten varit att bestämmelserna i den nuvarande social­tjänstlagen i dessa frågor ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak. För att de föreslagna bestämmelserna i sak ska överens­stämma med den hittillsvarande bestämmelsen behöver emellertid en hänvisning göras även till andra stycket i 32 kap. 2 § i de båda bestämmelserna. Utskottets lagförslag framgår av bilaga 3.

I 35 kap. 2 § förslaget till socialtjänstlag finns bestämmelser om beslut av Inspektionen för vård och omsorg. Av propositionen framgår att paragrafen motsvarar hittillsvarande 16 kap. 4 § första–tredje styckena socialtjänstlagen som hänvisar till 13 kap. 9–11 §§. Dessa paragrafer motsvarar 28 kap. 11–13 §§ i förslaget. För att den föreslagna bestämmelsen i sak ska överens­stämma med den hittillsvarande bestämmelsen bör därför 35 kap. 2 § få den utformning som utskottet föreslår i bilaga 3.

Utskottet konstaterar vidare att förslaget till socialtjänstlag saknar över­gångsbestämmelser när det gäller återkrav av ekonomiskt bistånd som beviljats före ikraftträdandet. Likaså saknas övergångsbestämmelser när det gäller ersättningskrav för kostnader som en kommun haft för stöd- och hjälpinsatser och för barn som får vård i annat hem än det egna. Enligt utskottets uppfattning bör lagförslaget kompletteras med övergångs­bestämmelser i dessa båda avseenden. Utskottet föreslår därför att äldre föreskrifter ska gälla för återkrav av ekonomiskt bistånd som beviljats före ikraftträdandet och för ersättningskrav för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket SoL. Utskottets lagförslag framgår av bilaga 3.

Utskottet noterar att 3 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. fick en ny lydelse den 1 mars 2025. Bestämmelsens utformning bör anpassas i enlighet med den nya lydelsen. Utskottets lagförslag framgår av bilaga 3.

Utskottet konstaterar att det i förslaget till 29 kap. 2 § 3 och 4 socialtjänst­lagen och förslagen till ändringar i 16 d § första stycket 2 och 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), 5 kap. 2 § andra stycket lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård samt 1 § första stycket lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende erfordras smärre redaktionella anpassningar. Utskottets lagförslag framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut (förslags­punkt 1).

När det gäller den föreslagna kompletteringen och de föreslagna redaktionella anpassningarna bedömer utskottet att Lagrådets granskning enligt 10 kap. 5 § första stycket riksdagsordningen skulle sakna betydelse på grund av frågornas beskaffenhet.

Bland lagförslagen i propositionen finns förslag till ändring i 102 kap. 20 § socialförsäkringsbalken. Denna bestämmelse är också föremål för ändrings­förslag i proposition 2024/25:111 Indragna eller minskade socialförsäkrings­förmåner för den som undanhåller sig verkställighet av häktning eller frihetsberövande påföljd, vilken bereds av socialförsäkringsutskottet. För att uppnå en lagteknisk samordning av lagförslagen har denna paragraf överlämnats till socialförsäkringsutskottet när det gäller beredningen av riksdagens beslut om att anta paragrafen. Socialutskottet har dock gjort den sakliga prövningen av förslaget och tillstyrker det. Det anförda innebär att socialutskottet föreslår att riksdagen godtar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 102 kap. 20 §.

Som framgår ovan har riksdagen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om sökbara orosanmälningar (bet. 2020/21:SoU24 punkt 25, rskr. 2020/21:368). Socialutskottet har i ett yttrande till konstitutionsutskottet (yttr. 2024/25:SoU8y) över regeringens skrivelse 2024/25:75 redovisat sina överväganden i fråga om behandlingen av de riksdagsskrivelser som gäller utskottets beredningsområde. När det gäller den riksdagsskrivelse som regeringen redovisar som slutbehandlad i propositionen gör utskottet ingen annan bedömning än regeringen.

Propositionen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser som innebär att en kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får de insatser de behöver samt att kommunens ansvar inte inskränker det ansvar som andra huvudmän har ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver är en grundläggande princip i socialtjänstlagen. Det är också en viktig förutsättning för att den enskildas ekonomiska och personliga trygghet ska kunna garanteras av samhället och att människor inte faller mellan stolarna när de är i behov av samhällets hjälp och stöd. Enligt regeringen är dessa bestämmelser grundläggande i socialtjänstlagen och bestämmelserna bör därför föras över oförändrade i sak till den nya lagen. För att förenkla den nya socialtjänstlagens terminologi används ordet insatser mer genomgående i lagen för det stöd och den hjälp som socialtjänsten ger enskilda. Stöd och hjälp bör därför ersättas av insatser i denna bestämmelse. Utredningen (S 2017:03) har gjort bedömningen att det inte ingått i uppdraget att se över principen om det yttersta ansvaret. Någon sådan analys som bl.a. tre remissinstanser efterfrågar har därför inte utredningen gjort. Regeringen konstaterar att principen om kommunens yttersta ansvar inte innebär att kommunen ska träda in i en annan huvudmans ställe. Kommunens huvud­uppgift är att bistå med sådana hjälp- och stödinsatser som inte är inom någon annan huvudmans ansvarsområde. Det yttersta ansvaret innebär dock att kom­munen kan vara skyldig att vidta tillfälliga åtgärder i väntan på att ansvarig huvudman kan ge den enskilde behövlig hjälp. Detsamma gäller när det är oklart vilken huvudman som har ansvaret i en viss situation (prop. 1979/80:1 Del A s. 144 och 524).

Det finns inte förutsättningar för regeringen att inom ramen för detta lagstiftningsarbete göra någon ytterligare analys av principen om kommunens yttersta ansvar eller att föreslå ändringar i sak i den befintliga bestämmelsen.

Motionen

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda konsekvenserna av kommunens yttersta ansvar i relation till andra aktörers ansvar. Motionärerna anför att om andra aktörer i samhället brister eller i vissa fall t.o.m. aktivt motverkar möjligheterna att tillgodose individers behov faller ansvaret över på socialtjänsten trots att kommunen kanske inte har kompetens eller resurser för detta. Ytterst drabbar det den enskilde individen.

Utskottets ställningstagande

En grundläggande princip i socialtjänstlagen är att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Det är också en viktig förutsättning för att den enskildes ekonomiska och personliga trygghet ska kunna garanteras av samhället och för att människor inte ska falla mellan stolarna när de är i behov av samhällets hjälp och stöd.

Regeringen konstaterar att kommunens yttersta ansvar inte innebär att kommunen ska träda in i en annan huvudmans ställe. Kommunens huvud­uppgift är att bistå med sådana hjälp- och stödinsatser som inte är inom någon annan huvudmans ansvarsområde. Det yttersta ansvaret innebär dock att kom­munen kan vara skyldig att vidta tillfälliga åtgärder i väntan på att ansvarig huvudman kan ge den enskilde behövlig hjälp. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns förutsättningar att inom ramen för detta lagstift­ningsarbete göra någon ytterligare analys av principen om kommunens yttersta ansvar eller föreslå ändringar i sak i den befintliga bestämmelsen. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd. Motionsyrkandet bör därmed avslås.

Propositionen

Krav på god kvalitet i verksamheten

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse om god kvalitet inom social­tjänsten ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak. Även nuvarande bestämmelse om att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och vid Statens institutionsstyrelse ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet ska föras över till den nya lagen oförändrad i sak.

Respektfullt bemötande är en förutsättning för god kvalitet

Hur socialtjänsten bemöter enskilda har avgörande betydelse för social­tjänstens kvalitet och för den enskildes upplevelse av den. Utan ett bra bemötande vill och vågar inte människor söka stöd och hjälp vid behov. Flera av remissinstanserna framhåller också att bemötandet är en av de viktigaste faktorerna för god kvalitet i socialtjänsten. Regeringen delar den bedöm­ningen. Grundläggande för en socialtjänst av god kvalitet är att den enskilde upplever att socialtjänsten lyssnar, svarar på frågor och tar den enskilde på allvar. Den enskilde kan vara i kris eller uttrycka starka känslor som social­tjänsten behöver kunna hantera inom ramen för ett respektfullt bemötande. För att markera kopplingen mellan bemötande och god kvalitet har utredningen (S 2017:03) föreslagit att det ska införas en bestämmelse om att enskilda ska bemötas på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov. Regeringen bedömer emellertid, liksom två remissinstanser, att krav på ett respektfullt bemötande följer av kravet på god kvalitet. Det går inte att nå upp till lagens krav på god kvalitet om inte enskilda bemöts på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov. Enligt regeringens mening behöver därför inte krav på respektfullt bemötande regleras särskilt i den nya socialtjänstlagen.

Krav på vetenskap och beprövad erfarenhet

Regeringen anser att socialtjänsten bör bygga sin verksamhet på bästa tillgängliga kunskap. Det kan bidra till utveckling av verksamheten som sådan, till en god kvalitet i verksamheten, till ökad kunskap om vetenskaplig metod och tillämpning samt skapa incitament för framtagande av ny kunskap. Ett sådant krav kan även motiveras av att enskilda ska få mer jämlika möjligheter att ta del av en kunskapsbaserad socialtjänst, oavsett var i landet de bor.

Ett sätt att beskriva krav på en kunskapsbaserad verksamhet är att verksam­heten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vetenskap och beprövad erfarenhet är ett etablerat begrepp som återfinns i bl.a. hälso- och sjukvårdslagstiftningen och skollagen (2010:800). Det används även i förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen och förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst. Med vetenskap avses vetenskaplig kunskap som tagits fram med olika forskningsmetoder. Med beprövad erfarenhet avses kunskap som vuxit fram i verksamheten genom att kunskaper från profession och brukare har synliggjorts, värderats och systematiserats genom uppfölj­ning, dokumentation, kritisk granskning och spridning. Beprövad erfarenhet förutsätter att verksamheterna arbetar med systematisk uppföljning. Regeringen anser därför att det i socialtjänstlagen bör införas ett krav på att verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

När det gäller personalens förutsättningar att arbeta i enlighet med veten­skap och beprövad erfarenhet konstaterar regeringen bl.a. följande. Inom socialtjänstens verksamhet arbetar ett flertal yrkesgrupper med mycket varierande utbildningsinriktning och utbildningsnivå. Dessa yrkesgrupper har därför olika förutsättningar att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det kommer att ställa krav på verksamheterna att beakta personalens förutsättningar inom detta område i bl.a. planering, uppföljning och utvärdering av verksamheten.

I detta sammanhang framhåller två remissinstanser behovet av att se över rollfördelningen mellan professionen och de förtroendevalda inom social­tjänsten. De anser att i en verksamhet i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet måste professionen ha större mandat att göra bedöm­ningar och fatta beslut i individärenden. Frågan om socialtjänstens organi­sation och rollfördelningen mellan profession och förtroendevalda i en alltmer kunskapsbaserad socialtjänst är enligt regeringen viktig men också komplex. En eventuell förändring kräver en ordentlig genomlysning av för- och nackdelar med nuvarande rollfördelning. Det är emellertid inte en förut­sättning för att ett krav på vetenskap och beprövad erfarenhet ska kunna införas i socialtjänsten.

Personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse om att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak.

Bestämmelsen syftar till att framhålla hur viktigt det är att upprätthålla en hög kompetens och att välja personer med lämplig bakgrund och personlighet för yrken inom socialtjänsten. Detta är av central betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Det ligger även i sakens natur att socialtjänsten med sina vitt skilda uppgifter behöver personal med skiftande utbildning och erfarenhet (prop. 1996/97:124 s. 48 och 51). Regeringen anser därför att bestämmelsen bör föras över till den nya socialtjänstlagen.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning av professionens roll inom socialtjänsten utifrån beskrivningen i motionen. Motionärerna anför att den nuvarande beslutsordningen och professionens roll i relation till socialnämnderna behöver ses över. En översyn av professionens roll skulle också kunna frigöra politikernas tid till att planera, styra och följa upp verksamheten och låta professionen fatta individbeslut utifrån bästa tillgängliga kunskap. Vid en översyn bör också kompetensfrågan ses över.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att det bör införas en specialist­utbildning för socionomer. Motionärerna anför att en ny yrkesexamen för socionomer ska införas för att möta ambitionshöjningen i den nya socialtjänst­lagen. Detta kompetenslyft skulle innebära att flera socionomer är bättre rustade för de utmaningar som samhället och det sociala arbetet står inför. I yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att en särskild bestämmelse om respektfullt bemötande i mötet med socialtjänsten bör införas i den nya lagen. Motionärerna anför att ett gott bemötande är en av de viktigaste faktorerna för god kvalitet i socialtjänsten och för att den enskilde ska ha en bra upplevelse i sitt möte med olika instanser i socialtjänsten. I yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om en satsning för att utbilda fler socialarbetare om de juridiska verktyg som finns för att förhindra vräkningar. Motionärerna anför att hemlöshet är ett allvarligt problem som i sin tur skapar nya allvarliga sociala problem.

Pågående arbete

Betänkande av Utredningen om en översyn av socionomexamen

I mars 2025 presenterade Utredningen om en översyn av socionomexamen (U 2023:04) sitt betänkande En socionomutbildning i tiden (SOU 2025:27). Utredningens förslag innebär en bred reformering av socionomprogrammet. I denna ingår att programmets karaktär av generalistutbildning bibehålls, men med tydligare ramar för bärande delar i programmet. Utredningen föreslår bl.a. att det införs ett krav i examensordningen på att studenten ska ha fullgjort utbildning i juridik om minst 30 högskolepoäng inom ramen för socionom­examen. Detta krav stärker och ger stadga åt de juridiska delarna av utbild­ningen, stärker likvärdigheten mellan de lokala programmen och tydliggör juridikkunskapernas centrala betydelse inom socionomprogrammen och i socionomernas yrkesutövning. Utredningen föreslår utanför utredningens direktiv att regeringen tillsätter ytterligare en utredning om socionomutbild­ningen som arbetar vidare utifrån de förslag och överväganden som presenteras i detta betänkande, bl.a. att utreda frågan om hur en förlängd socionomutbildning som avslutas med en examen på avancerad nivå kan svara mot de kompetensbehov som framför allt yrkesverksamma socionomer har.

Betänkandet remissbehandlas med en sista svarsdag den 12 juni 2025.

Utbildningsutskottets yttrande

Socialutskottet har gett utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över propo­sitionen och följdmotionerna i de delar som berör utskottets berednings­område. Utbildningsutskottet har yttrat sig över propositionen och kommitté­motion 2024/25:3339 (MP) yrkande 1. Utifrån de utgångspunkter som utbild­ningsutskottet har att beakta föreslår utskottet att socialutskottet avstyrker det nämnda motionsyrkandet. Yttrandet finns i bilaga 5.

Utskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande tar upp professionens roll och behovet av en översyn i relation till socialnämnderna. Regeringen anser att frågan om socialtjänstens organisation och rollfördelningen mellan profession och förtroendevalda i en alltmer kunskapsbaserad socialtjänst är viktig, men också komplex. En even­tuell förändring kräver en ordentlig genomlysning av för- och nackdelar med nuvarande rollfördelning. Utskottet delar regeringens bedömning i dessa delar och anser, i likhet med regeringen, att en sådan genomlysning inte är en förut­sättning för att ett krav på vetenskap och beprövad erfarenhet ska kunna införas i socialtjänsten.

När det gäller yrkandet om att införa en specialistutbildning för socionomer uppmärksammar socialutskottet, i likhet med utbildningsutskottet, att frågan om socionomers utbildning och examen nyligen har behandlats i betänkandet En socionomutbildning i tiden (SOU 2025:27) som för närvarande remiss­behandlas. Förutom att utredningen presenterar ett antal förslag på utveckling av den nuvarande socionomutbildningen framför utredningen även att det finns behov av att ytterligare utreda vissa särskilda frågor, däribland ett förslag om en ny yrkesexamen på avancerad nivå. I likhet med utbildningsutskottet anser socialutskottet att beredningen av utredningens förslag bör avvaktas.

Ett motionsyrkande tar upp att en särskild bestämmelse om respektfullt bemötande i mötet med socialtjänsten bör införas i den nya lagen. Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse om god kvalitet inom socialtjänsten ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak och gör bedömningen att bemötandet är en av de viktigaste faktorerna för god kvalitet i social­tjänsten. Regeringen bedömer att krav på ett respektfullt bemötande följer av kravet på god kvalitet. Utskottet delar regeringens bedömning och anser, i likhet med regeringen, att krav på ett respektfullt bemötande inte behöver regleras särskilt i den nya socialtjänstlagen.

När det gäller en satsning för att utbilda fler socialarbetare om de juridiska verktyg som finns för att förhindra vräkningar vill utskottet framföra följande. Regeringens förslag innebär att nuvarande bestämmelse om att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak. I detta sammanhang noterar utskottet det tidigare nämnda betänkandet En socionomutbildning i tiden (SOU 2025:27) som för närvarande remissbehand­las. I betänkandet föreslås bl.a. förändringar i examensordningen för att stärka de juridiska delarna av utbildningen för socionomexamen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionerna 2024/25:3337 (V) yrkande 8 och 2024/25:3339 (MP) yrkandena 1, 6 och 14. Motionerna bör där­med avslås.

Propositionen

Socialtjänstens mål

Socialtjänsten ska arbeta förebyggande

Regeringen föreslår att socialtjänsten ska arbeta förebyggande. Det före­byggande arbetet är ett av socialtjänstens övergripande mål och ska regleras på en övergripande nivå. De övergripande målen är och ska vara vägledande för all verksamhet inom socialtjänsten och är även viktiga som politiska rikt­märken för socialtjänstens långsiktiga inriktning och utveckling.

Syftet med förebyggande arbete är att förhindra eller motverka att behov uppstår men även att förhindra eller motverka att redan uppkomna behov upprepas, förvärras eller blir mer omfattande. Med förebyggande arbete kan även framtida behov fördröjas.

Inom vissa områden kan det förebyggande arbetet inte heller bedrivas enbart av socialtjänsten utan måste samordnas med andra aktörer. Det handlar bl.a. om samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att exempelvis förebygga psykisk ohälsa och skadligt bruk eller beroende. Social­tjänsten och Kronofogdemyndigheten kan samverkan för att exempelvis förebygga avhysningar av barnfamiljer och på så sätt förebygga hemlöshet.

Socialtjänsten ska arbeta förebyggande – incitamenten och arbetet för frivillig återvandring förstärks

Frivillig återvandring bör kraftigt stimuleras och öka. Det kan bidra till att minska antalet människor som lever i utanförskap och de följder som utanförskapet får, både för individen och för det svenska samhället. Med rätt insatser, i form av bl.a. stöd och information, kan antalet personer som fri­villigt återvandrar komma att öka, främst bland de individer som av olika skäl upplever att de inte blivit en del av det svenska samhället genom t.ex. egenförsörjning och kunskaper i svenska språket. Regeringen har i budget­propositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 8 avsnitt 2.7) aviserat att det ekonomiska stödet för återvandring kommer att höjas kraftigt samt att det därtill bl.a. kommer att genomföras informationsinsatser och införas en nationell samordnare för frivillig återvandring. Kommunernas socialtjänster kommer i sitt arbete i kontakt med individer och familjer inom målgruppen för frivillig återvandring. En viktig åtgärd för samordnaren skulle därför kunna vara att initiera en dialog med kommunernas socialtjänster i syfte att stärka arbetet med att vägleda, informera om och uppmuntra till frivillig åter­vandring.

Allmänt förebyggande arbete

Socialnämnden ska vara väl insatt i levnadsförhållandena i kommunen

I propositionen föreslås att nuvarande bestämmelse om att socialnämnden ska vara väl insatt i levnadsförhållandena i kommunen ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Regeringen anser att det är centralt att socialnämnden är väl insatt i levnadsförhållandena i kommunen. Det är grundläggande för att kunna möta behoven hos dem som socialtjänsten är till för och planera för social­tjänstens verksamhet och insatser. Den generella bestämmelsen bör därför i sak föras över till den nya lagen.

Vidare bedömer regeringen att nuvarande bestämmelser om att social­nämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor och människor med fysiska och psykiska funktionshinder inte bör föras över till den nya lagen. Regeringen konstaterar att det är en förut­sättning att socialtjänsten även fortsättningsvis gör sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, bl.a. för att kunna planera och genomföra insatser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Det ansvar som i dag anges specifikt för äldre personer och personer med funktionsnedsättning följer emellertid redan av den generella bestämmelsen. Dessa bestämmelser bör därför inte föras över till den nya lagen.

Socialnämnden ska medverka i samhällsplaneringen och bidra till god samhällsmiljö och goda förhållanden

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om att socialnämnden ska medverka i samhällsplaneringen och om att socialnämnden ska skapa god samhällsmiljö och goda förhållanden ska föras över till den nya socialtjänst­lagen. Det ska tydliggöras att socialnämndens ansvar för att ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden också omfattar personer med funktionsnedsättning.

Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl för att i plan- och bygglagen (2010:900), förkortad PBL, ange att kommunen vid sin plan­läggning ska ta hänsyn till sociala aspekter och att i översiktsplanen ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den sociala miljön.

Socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen syftar till att social­tjänstens kunskaper och erfarenheter ska tas till vara i kommunens samhälls­planering samt till att ge socialtjänsten möjlighet att bidra till att förebygga sociala problem och svårigheter på en övergripande nivå. Samverkan mellan förvaltningarna kan åstadkomma fysiska och strukturella förändringar som bidrar till att lösa eller förebygga sociala problem. Det finns i dag god kunskap om hur förändringar i bebyggelsemiljö påverkar de sociala förutsättningarna men även hälsan hos enskilda på såväl individ- som gruppnivå. Som en remiss­instans för fram behöver socialtjänstens kompetens och kunskap tas tillvara i planeringen för att komma till rätta med och förebygga en utveckling med utsatta områden i kommunerna.

Utredningen (S 2017:03) föreslår att kommunen i sin planläggning enligt 2 kap. 3 § PBL ska ta hänsyn till sociala aspekter. Avsikten är att tillföra social sakkunskap och underlag till samhällsplaneringen och säkerställa att kom­munen tar hänsyn till sociala aspekter när den planerar hur den fysiska sam­hällsmiljön utformas. Utredningen föreslår även att det införs ett krav i 3 kap. 2 § PBL om att översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den sociala miljön. Syftet är enligt utredningen att förstärka socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen.

Kommunen har enligt PBL ansvar för planering, utformning och utveckling av den fysiska miljön. Av 1 kap. 1 § PBL framgår att lagen innehåller bestäm­melser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmel­serna syftar till att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för männi­skorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Vidare innehåller PBL bestämmelser om vilka allmänna intressen och enskilda intressen som ska beaktas vid prövning av frågor enligt lagen, bl.a. vid planläggning. Av 2 kap. 3 § PBL framgår bl.a. att planläggningen ska främja en från social syn­punkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper. Av 3 kap. 1 och 2 §§ PBL framgår vidare att varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen och som anger inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön.

Regeringen konstaterar att det av PBL redan framgår att sociala utgångs­punkter ska beaktas vid planering och andra ärenden enligt lagen. Regeringen bedömer, i likhet med bl.a. två remissinstanser, att de föreslagna bestämmel­serna inte kommer att leda till den skillnad som eftersträvas när det gäller socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen. Regeringen anser därför att de bestämmelser som utredningen föreslår inte bör införas.

I stället för att införa de bestämmelser som utredningen föreslår i PBL anser regeringen att det finns andra ändamålsenliga åtgärder för att utveckla och säkerställa socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen. Att bedriva kunskapshöjande insatser och kunskapsstöd både för samhällsbyggnad och socialtjänst såsom flera remissinstanser föreslår är åtgärder som kan bidra till att säkerställa socialnämndens medverkan.

Regeringen anser även att det, så som en remissinstans påpekar, är viktigt att formerna för socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen utvecklas. I regeringens hemlöshetsstrategi 2022–2026 är exempelvis ett av de fyra huvudsakliga målen att det sociala perspektivet i samhällsplaneringen ska stärkas. Erfarenhetsutbyte mellan kommuner för lärande exempel kan vara en viktig del i detta. Två remissinstanser anser att socialtjänsten behöver ett tydligare mandat att medverka i samhällsplaneringen. Kommunfullmäktige har det yttersta ansvaret för den kommunala planeringen och för social­nämndens deltagande i samhällsplaneringen enligt socialtjänstlagen. Kom­munfullmäktige bör säkerställa att kommunens samlade kompetens tas till vara i samhällsplaneringen och att det finns en väl fungerande samverkan mellan förvaltningar i kommunen. Sociala förvaltningar har expertkunskap om enskildas och olika gruppers behov och sociala problem samt kunskap om levnadsförhållandena i kommunen. Genom medverkan i samhällsplaneringen kan denna kunskap bidra till planeringen av bostäder för alla grupper i samhället.

Regeringen avser att följa hur bestämmelsen om socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen tillämpas i enlighet med socialtjänstlagen och att vid behov överväga ytterligare åtgärder.

Socialnämnden ska arbeta brottsförebyggande

Regeringen föreslår att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet.

Genom att tydliggöra socialnämndens ansvar för att arbeta brottsföre­byggande utöver det mer breda förebyggande arbetet, som spänner över flera områden, ges verksamheten också en tydligare riktning. Det kan skapa förutsättningar för socialtjänsten att bidra mer effektivt till det brottsföre­byggande arbetet. Det är viktigt att socialnämnden flyttar fram positionerna och prioriterar det brottsförebyggande arbetet ytterligare. Insatser behöver sättas in i ett tidigt skede, innan problem har vuxit sig för stora, och särskilda brottsförebyggande och återfallsförebyggande insatser behöver användas i större utsträckning än i dag.

Många av socialtjänstens insatser, såväl generella som inom det brottsföre­byggande området, riktas till barn och unga. Även vuxna kan dock vara i behov av brottsförebyggande insatser från socialtjänsten. Det gäller framför allt unga vuxna men kan även gälla andra vuxna. Barn och unga som har avtjänat sluten ungdomsvård är också en grupp som, i linje med vad en remissinstans för fram, kan behöva stöd från socialtjänsten. Det finns enligt regeringen en risk för att individer med behov av insatser för att förebygga fortsatt brottslighet inte skulle uppmärksammas tillräckligt om det brottsförebyggande ansvaret endast skulle omfatta barn och unga. Socialnämndens ansvar i det brottsförebyggande arbetet bör därför regleras genom dels en åldersneutral bestämmelse, dels en specifik bestämmelse för barn och unga.

Tre remissinstanser efterfrågar ett tydliggörande av vad det brottsföre­byggande arbetet ska utgöras av och vilka insatser som avses. Inom social­tjänstens verksamhet ryms en rad insatser för att motverka våldsamt eller normbrytande beteende och kriminalitet. I promemorian Ett förtydligat brotts­förebyggande ansvar för socialnämnden (S2023/03181) anges bl.a. manual­baserade program för att motverka fortsatt normbrytande beteende, samverkan med andra aktörer i form av t.ex. sociala insatsgrupper och annat stöd till den som vill lämna en kriminell livsstil som brottsföre­byggande insatser. Det kan även handla om mer allmänpreventiva insatser såsom föräldraskapsstöd, upp­sökande arbete, kontaktperson eller kontaktfamilj med en brottsförebyggande inriktning. Regeringen konstaterar att det även kan handla om andra insatser beroende av aktuell problematik. Det är angeläget att de insatser som ges är ändamålsenliga och i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Sedan den 1 juli 2023 har kommunerna en särskilt viktig roll när det gäller att förebygga brottslighet enligt lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete (prop. 2022/23:43, bet. 2022/23:JuU9, rskr. 2022/23:161). Regeringen konstaterar att syftet med lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete är att säkerställa att kommunernas arbete är prioriterat, effektivt och kunskapsbaserat. Lagen tydliggör kommunernas övergripande ansvar för, och roll i, det brottsförebyggande arbetet. Med hän­syn till de olika perspektiven i lagen om kommuners ansvar för brottsföre­byggande arbete och den bestämmelse som regeringen nu föreslår, ser regeringen, i motsats till en remissinstans, inte någon risk för att kommunens arbete enligt lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete skulle prioriteras ned snarare kompletterar regleringarna varandra.

I det brottsförebyggande arbetet finns flera viktiga aktörer, däribland myndigheter som Brottsförebyggande rådet, Kriminalvården, Polismyndig­heten, Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Regionerna har också en betydelse­full roll genom bl.a. ansvaret för hälso- och sjukvård. Även andra aktörer, exempelvis det civila samhällets organisationer och näringslivet, kan bidra i det brottsförebyggande arbetet. Det förhållandet att socialnämnden får ett utpekat ansvar i det brottsförebyggande arbetet innebär inte någon inskränk­ning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Det framgår av hittillsvarande 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (2021:453), förkortad SoL, som regeringen före­slår ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Som en remissinstans påpekar innebär socialnämndens ansvar att arbeta socialt förebyggande och motverka brottslighet. Ansvaret innebär inte att socialnämnden ska ta över uppgifter som t.ex. Polismyndigheten eller Kriminalvården har. Regeringen delar därför inte den farhåga som en annan remissinstans har att det genom den tydliggörande bestämmelsen kan uppstå gränsdragningssvårigheter i förhållande till dessa myndigheter. Av samma skäl delar regeringen inte heller den oro som bl.a. en tredje remissinstans framför, att bestämmelsen skulle medföra en otydlighet i fråga om socialtjänstens ansvar i förhållande till övriga rättsvårdande myndigheters eller andra aktörers ansvar.

När det gäller det behov som bl.a. en fjärde remissinstans pekar på av att tydliggöra även regionernas ansvar för brottsförebyggande arbete, konstaterar regeringen att det saknas beredningsunderlag för att närmare över­väga frågan inom ramen för detta lagstiftningsarbete. När det gäller skolans ansvar, har Skolsäkerhetsutredningen (U 2022:04) haft i uppdrag att bl.a. utreda frågan om skolans brottsföre­byggande ansvar (dir. 2022:86, dir. 2023:22, dir. 2023:120 och dir. 2024:7). I delbetänkandet Skolor mot brott (SOU 2024:17) lämnade Skolsäkerhetsutredningen i mars 2024 förslag om skolväsendets ansvar för brottsförebyggande arbete.

Några remissinstanser tar upp att det finns en risk för att tilliten till social­tjänsten kan påverkas negativt om ansvaret för det brottsförebyggande arbetet tydliggörs i socialtjänstlagen. Regeringen, som har förståelse för synpunkten, konstaterar samtidigt att brottsligheten i sig ofta är en källa till otrygghet och bristande tillit hos allmänheten. Ett tydligare brottsförebyggande fokus inom socialtjänsten, med tillgång till effektiva brottsförebyggande insatser, skulle därför också kunna medföra en ökad tillit hos allmänheten och enskilda till socialtjänstens verksamheter.

Barns och ungas uppväxtförhållanden

Förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga

Regeringen föreslår att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden särskilt ska arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga.

Ett allmänt inriktat och förebyggande arbete är en av huvuduppgifterna för socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Regeringen anser dock, mot bakgrund av den nuvarande samhällsutvecklingen, att det är mycket angeläget att social­nämnden snabbt flyttar fram positionerna och prioriterar det brottsföre­byggande arbetet riktat till barn och unga ytterligare. Insatser behöver sättas in i ett tidigt skede och särskilda brottsförebyggande, inklusive återfallsföre­byggande, insatser behöver användas i större utsträckning än i dag.

Enligt regeringen bör det framgå att socialnämnden särskilt ska arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Detta innebär att socialnämnden behöver arbeta på ett proaktivt sätt och ta egna initiativ för att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Det bör vara upp till socialnämnden att avgöra vilka brottsförebyggande åtgärder som behöver vidtas.

Syftet med bestämmelsen är inte, som en remissinstans undrar, att det brottsförebyggande arbetet ska ta över det allmänt inriktade förebyggande arbetet. Tvärtom är det väsentligt att det brottsförebyggande arbetet komplet­terar det allmänna förebyggande arbetet. Det är exempelvis, i linje med vad en annan remissinstans för fram, givetvis lika viktigt som tidigare att social­nämnden fångar upp risksignaler om exempelvis psykisk ohälsa hos barn och unga. Så som en tredje remissinstans påpekar kan en tydliggörande bestäm­melse dock underlätta kommunens arbete med brottsförebyggande insatser för barn och unga. Det kan exempelvis ske genom att ändamålsenliga metoder används i högre grad. Regeringen ser därför, till skillnad från en fjärde remissinstans, inte någon risk för att bestämmelsen kommer att leda till oklarheter om hur socialnämndens brottsförebyggande arbete ska prioriteras i förhållande till det allmänpreventiva arbetet.

Motionerna

Samverkan med andra aktörer

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 15 föreslås ett tillkännagivande om att Kronofogdemyndigheten, hyresvärdarnas och socialtjänstens samverkan för att förhindra vräkningar ska bli obligatorisk. Motionärerna anför att hemlöshet är ett allvarligt problem som i sin tur skapar nya allvarliga sociala problem. För att förhindra vräkningar där barn är in­blandade kräver motionärerna också att den frivilliga samverkan som finns i kommuner mellan Kronofogdemyndigheten, hyresvärdarna och socialtjänsten blir obligatorisk.

Arbete med frivillig återvandring

I kommittémotion 2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att arbetet för frivillig återvandring inte ska vara en del av socialtjänstens uppgifter. Motionärerna anför att i klartext innebär regeringens återvandringsbidrag och ambition att socialtjänsten ska arbeta för återvandring motsatsen till ett gott förebyggande arbete och arbetet med inkludering i samhället.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om att det inte bör vara socialtjänstens uppdrag att uppmuntra eller upplysa folk om frivillig återvandring. Motionärerna anför att det går tvärtemot socialtjänstens grundläggande mål att främja enskildas aktiva deltagande i samhällslivet att instruera social­nämndens anställda att i sitt arbete uppmuntra människor att lämna landet.

Kunskap om förhållandena inom kommunen

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att nuvarande bestämmelser om att social­nämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor och människor med fysiska och psykiska funktionshinder bör föras över till den nya lagen. Motionärerna anför att risken med att ta bort dessa bestämmelser är att socialtjänstens ansvar blir urvattnat och välfärds­ansvaret i stället hamnar på individer.

Samhällsplanering

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att införa krav i PBL på att kommunen vid sin planläggning ska ta hänsyn till sociala aspekter samt att översiktsplanen ska ange inriktningen för den lång­siktiga utvecklingen av den sociala miljön. Motionärerna anför att social­tjänsten behöver ett tydligare mandat att medverka i samhällsplaneringen och att kommunerna i dag inte tar tillvara socialtjänstens kompetens i planeringen i tillräcklig utsträckning.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att det bör införas ett krav i PBL på att alltid rådfråga socialtjänsten om sociala aspekter vid samhällsplanering. Motionärerna anför att det förebyggande sociala arbetet påverkas i hög grad av kommunens samhällsplanering och utbud av andra välfärdsinsatser. Att införa ett sådant krav skulle främja jämlika uppväxtvillkor och motverka bostadssegregation, hemlöshet och annan utsatthet.

Brottsförebyggande arbete

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör förtydliga innebörden av förslaget om att socialnämnden ska arbeta brottsförebyggande. Motionärerna anför att de ser en risk att socialtjänsten får ta över en stor del av det ansvar som i dag ligger hos andra aktörer, vilket skulle öka belastningen på social­tjänsten och försvåra ett redan mycket svårt uppdrag.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att det brottsförebyggande perspektivet behöver konkretiseras för att inte riskera en otydlig ansvars­fördelning mellan olika aktörer och huvudmän i det förebyggande arbetet. Motionärerna anför att det saknas en tydlig analys av och diskussion om hur brotts­förebyggande insatser ska prioriteras i förhållande till andra insatser som socialtjänsten ansvarar för. I yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att psykiatrins roll i det förebyggande arbetet bör ses över. Motionärerna anför att det är viktigt att tydliggöra psykiatrins roll i det förebyggande arbetet mot brottslighet.

Pågående arbete

I april 2025 beslutade regeringen propositionen Skolor mot brott som inne­håller förslag till ändringar i bl.a. skollagen (2010:800) som syftar till att barn, elever, lärare, rektorer och annan skolpersonal ska ha en säker och trygg utbildnings- och arbetsmiljö (prop. 2024/25:160). Ändringarna i bl.a. skol­lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

Civilutskottets yttrande

Socialutskottet har gett civilutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotioner i de delar som berör utskottets beredningsområde. Civil­utskottet har begränsat sitt yttrande till förslagen i följdmotionerna 2024/25:3337 (V) yrkande 3 och 2024/25:3339 (MP) yrkande 9 och 15. Uti­från de utgångspunkter som civilutskottet har att beakta föreslår utskottet att socialutskottet avstyrker motionsyrkandena. Yttrandet finns i bilaga 4.

Utskottets ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen att en ny bestämmelse införs i vilken socialtjänstens förebyggande arbete lyfts fram. Syftet med förslaget är bl.a. att skapa bättre förutsättningar för ett långsiktigt förebyggande arbete inom social­tjänsten och att tydliggöra socialtjänstens uppdrag och ansvar för det arbetet. I propositionen konstaterar regeringen att det förebyggande arbetet även kräver att socialtjänsten samarbetar med andra aktörer, däribland Kronofogdemyndigheten för att förebygga avhysningar. Av civilutskottets yttrande framgår att civilutskottet mot denna bakgrund inte ser skäl för riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att samverkan mellan Kronofogdemyndigheten, socialtjänsten och hyresvärdar ska bli obligatorisk. Civilutskottet anser därför att socialutskottet bör avstyrka motion 2024/25:3339 (MP) yrkande 15. Socialutskottet ställer sig bakom civil­utskottets bedömning.

I propositionen pekar regeringen på att i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 8 avsnitt 2.7) aviserades att det ekonomiska stödet för återvandring kommer att höjas kraftigt samt att det därtill bl.a. kommer att genomföras informationsinsatser och införas en nationell samordnare för frivillig återvandring. Kommunernas socialtjänster kommer i sitt arbete i kontakt med individer och familjer inom målgruppen för frivillig återvandring. Regeringen framhåller att en viktig åtgärd för samordnaren därför skulle kunna vara att initiera en dialog med kommunernas socialtjänster i syfte att stärka arbetet med att vägleda, informera om och uppmuntra till frivillig åter­vandring. Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning och anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ med anledning av motionerna 2024/25:3339 (MP) yrkande 11 och 2024/25:3341 (C) yrkande 1. Motionerna bör därmed avslås.

Regeringen föreslår att den generella bestämmelsen om att socialnämnden ska vara väl insatt i levnadsförhållandena i kommunen i sak bör föras över till den nya lagen. Regeringen konstaterar att det är en förutsättning att social­tjänsten även fortsättningsvis gör sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, bl.a. för att kunna planera och genomföra insatser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Det ansvar som i dag anges specifikt för äldre personer och personer med funktionsnedsättning följer enligt regeringen emellertid redan av den generella bestämmelsen. De specifika bestämmelserna bör därför inte föras över till den nya lagen. Utskottet instämmer i regeringens bedömning och anser mot denna bakgrund att det inte finns någon anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motion 2024/25:3339 (MP) yrkande 10 bör därmed avslås.

Som framgår av civilutskottets yttrande redovisar regeringen i proposi­tionen att kommuner enligt plan- och bygglagen har ansvar för planeringen, utformningen och utvecklingen av den fysiska miljön. Den nuvarande plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om bl.a. planläggning av mark och vatten samt bestämmelser om vilka allmänna och enskilda intressen som ska beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. Det framgår vidare av lagen att planläggningen ska främja en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper. Varje kommun ska även ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen och som anger inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. I likhet med regeringen anser civilutskottet att det av plan- och bygglagen redan framgår att sociala utgångspunkter ska beaktas vid planering och andra ärenden enligt lagen. Civilutskottet delar därför regeringens bedömning att de bestämmelser som utredningen föreslagit inte bör införas. Civilutskottet anser således att socialutskottet bör avstyrka motionerna 2024/25:3337 (V) yrkande 3 och 2024/25:3339 (MP) yrkande 9. Socialutskottet ställer sig bakom civilutskottets bedömning.

När det gäller frågan om brottsförebyggande arbete delar utskottet regeringens bedömning att socialnämndens ansvar i det brottsförebyggande arbetet bör regleras genom dels en åldersneutral bestämmelse, dels en specifik bestämmelse för barn och unga. Den specifika bestämmelsen innebär att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden särskilt ska arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga.

Utskottet delar även regeringens bedömning att syftet med den specifika bestämmelsen för barn och unga inte är att det brottsförebyggande arbetet ska ta över det allmänt inriktade förebyggande arbetet. Tvärtom är det väsentligt att det brottsförebyggande arbetet kompletterar det allmänna förebyggande arbetet. Det är lika viktigt som tidigare att socialnämnden fångar upp risk­signaler om exempelvis psykisk ohälsa hos barn och unga. Utskottet ser, i likhet med regeringen, därför inte någon risk för att bestämmelsen kommer att leda till oklarheter i fråga om hur socialnämndens brottsförebyggande arbete ska prioriteras i förhållande till det allmänpreventiva arbetet.

I det brottsförebyggande arbetet finns flera viktiga aktörer. Som regeringen påpekar innebär det förhållandet att socialnämnden får ett utpekat ansvar i det brotts­förebyggande arbetet inte någon inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Utskottet anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ i frågan. Motionerna 2024/25:3337 (V) yrkande 4 och 2024/25:3339 (MP) yrkandena 7 och 8 bör avslås.

Propositionen

Insatser utan individuell behovsprövning

Regeringen föreslår en ny bestämmelse om att socialnämnden ska få tillhanda­hålla insatser för att tillgodose personliga behov utan individuell behovspröv­ning.

Regeringen ser ett behov av att socialtjänstens regelverk blir mer flexibelt så att verksamheten i större utsträckning kan anpassas efter lokala förutsätt­ningar och behov. En utökad möjlighet att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning skulle enligt regeringen ge socialtjänsten bättre förutsätt­ningar att erbjuda tidiga och förebyggande insatser. Tidiga insatser kan vara avgörande för att motverka behov av mer omfattande insatser. Den enskildes eget initiativ att söka hjälp har också enligt regeringen stor betydelse för hur hjälpen tas emot och uppfattas av honom eller henne. Att den enskilde kan påbörja en insats, när han eller hon är motiverad till förändring, utan att först avvakta socialtjänstens ärendehandläggning kan således bidra till bättre resultat.

Vidare anser regeringen att möjligheten att erbjuda insatser utan behovs­prövning skulle ge socialtjänsten ytterligare ett verktyg för att komma i kontakt med enskilda som i dag är svåra att nå, t.ex. barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet, personer med ett skadligt bruk eller beroende, personer med psykisk funktionsnedsättning, personer i prostitution och de som utsätts för våld. Möjligheten för enskilda att söka sig direkt till en insats skulle enligt regeringen också kunna stärka enskildas självbestämmande och även främja att enskilda som upplever att det är krångligt och byråkratiskt att ta del av en insats i det nuvarande systemet söker sig till socialtjänsten.

Den nya bestämmelsen bör formuleras som en befogenhet

Regeringens förslag innebär att socialnämnden får erbjuda insatser utan individuell behovsprövning men att nämnden inte är skyldig att erbjuda insatser på det sättet. Varje enskild socialnämnd får ta ställning till om och hur bestämmelsen ska tillämpas i den egna kommunen.

Några remissinsatser påpekar att det riskerar att leda till skillnader över landet när det gäller vilka insatser som erbjuds och att det kan få negativa konsekvenser i fråga om likvärdigheten. Några remissinstanser anser att det därför i stället bör införas en skyldighet att erbjuda insatser utan behovs­prövning.

Det är enligt regeringen viktigt att socialtjänsten är likvärdig över hela landet. En likvärdig socialtjänst är emellertid inte detsamma som att verksam­heten utformas likadant i alla kommuner. Det kan finnas anledning att anpassa verksamheten efter lokala förutsättningar och behoven hos enskilda i den egna kommunen. Vissa skillnader över landet måste därför accepteras. Däremot bör socialtjänsten i hela landet erbjuda insatser som är av god kvalitet och som tillgodoser enskildas behov. Enligt regeringens förslag till ny socialtjänstlag ska insatserna också vara kunskapsbaserade, dvs. de ska vara förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet.

En skyldighet att erbjuda insatser utan behovsprövning skulle kräva att bestämmelsen avgränsas till några specifika insatser som det bedöms finnas behov av i hela landet och som samtliga kommuner har förutsättningar att erbjuda. I praktiken skulle då endast ett fåtal insatser kunna erbjudas utan individuell behovsprövning. Vidare skulle bestämmelsen riskera att snabbt bli inaktuell allteftersom nya insatser utvecklas, gamla fasas ut och behoven förändras. Regeringen anser inte att en sådan ordning vore ändamåls­enlig. Regeringen delar därför utredningens (S 2017:03) bedömning att förslaget bör formuleras som en möjlighet för socialnämnden att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning.

Att insatser ges utan behovsprövning innebär att det inte ska göras någon individuell prövning av den enskildes behov innan denne tar del av insatsen. Däremot förutsätts socialnämnden göra en generell bedömning av behovet, t.ex. om insatsen kan förebygga mer ingripande behov av stöd eller om den svarar mot ett behov hos en viss grupp. En insats kan riktas till en viss grupp genom att socialnämnden beslutar om villkor för att ta del av insatsen, t.ex. att den enskilde ska ha uppnått en viss ålder. En insats kan även inriktas mot ett specifikt problem, exempelvis våld i nära relationer eller skadligt bruk och beroende.

Utbudet av insatser som tillhandahålls utan behovsprövning bör kunna anpassas efter lokala förutsättningar

Insatser som tillhandahålls av socialtjänsten i dag och som också skulle kunna ges utan behovsprövning är exempelvis föräldragrupper eller riktat föräldra­stöd och olika typer av verksamheter riktade till personer som utsatts för våld i nära relationer men även insatser riktade till våldsutövare. Det kan också vara insatser som riktar sig till barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Andra exempel är öppenvård för den med skadligt bruk eller beroende, hemtjänst, insatser till anhöriga samt träffpunkter och boendestöd inom socialpsykiatrin.

Rätten till behovsprövade insatser finns kvar

En remissinstans avstyrker förslaget i dess nuvarande utformning, som remissinstansen befarar riskerar att förskjuta den nuvarande behovsstyrda socialtjänsten mot en utbudsstyrd socialtjänst.

Regeringen konstaterar att behovsprövningen är socialtjänstens huvud­sakliga arbetssätt och även fortsättningsvis bör vara det. Möjligheten att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning bör vara ett komplement till behovsprövade insatser. Regeringen delar därför inte remissinstansens farhåga att förslaget ska förskjuta den nuvarande behovsstyrda socialtjänsten mot en utbudsstyrd. Det är enligt regeringen viktigt att understryka att förslaget inte innebär någon begränsning av den enskildes rätt till behovsprövade insatser eller socialnämndens skyldighet att utreda och pröva sådana ansökningar.

Vissa insatser får inte erbjudas utan en individuell behovsprövning

Regeringen föreslår att vissa insatser inte ska få tillhandahållas utan indi­viduell behovsprövning. Det handlar om insatser där det finns en risk för att den enskilde kan lida men av att en insats inte har föregåtts av en behovs­prövning och ett beslut. Sådana insatser måste alltid föregås av en ansökan följt av en utredning och sedan ett beslut. Regeringen föreslår att följande insatser inte ska få tillhandahållas utan individuell behovsprövning:

1. kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson
2. vård i familjehem
3. vård i LVM-hem
4. vård i särskilda ungdomshem
5. vård av barn eller unga mellan 18 och 20 år i jourhem, stödboende, skyddat boende eller andra hem för vård eller boende än sådana som avses i 3 och 4
6. bostad i särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd och bostad i särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet
7. bostad med särskild service för människor som behöver ett sådant boende till följd av att de av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring
8. vård i hem för viss annan heldygnsvård.

Insatser för ekonomiska behov

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse som innebär att en enskild som inte själv kan tillgodose sina ekonomiska behov och inte heller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt att få ekonomiskt bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sina levnadskostnader i övrigt ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak. Även nuvarande bestämmelse om att den enskilde ska uppnå en skälig levnadsnivå genom det ekonomiska biståndet ska föras över till den nya lagen.

Bestämmelserna ändras redaktionellt och språkligt.

Socialnämnden får lämna ytterligare ekonomiskt bistånd

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse som innebär att social­nämnden, utöver ekonomiskt bistånd för att uppnå en skälig levnadsnivå, får lämna ekonomiskt bistånd om det finns skäl för det, ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Beräkning av försörjningsstöd

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om vilka kostnader som försörjningsstöd lämnas för, att regeringen anger en norm (riksnorm) för hur skäliga kostnader ska beräknas samt att kostnader i ett enskilt fall kan beräknas till en annan nivå om det finns särskilda skäl för det ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Barns och skolungdomars inkomster vid beräkningen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om när hemmavarande barns och skolungdomars inkomster ska räknas in vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Av 4 kap. 1 a § SoL följer att hemmavarande barns och skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21 år, inte ska beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Inkomsterna får dock beaktas till den del de överstiger ett prisbasbelopp per kalenderår. Bestämmelserna syftar bl.a. till att stimulera unga att få kontakt med arbets­livet även under studietiden samt att bidra till goda livsvillkor som kan ge ökade möjligheter och underlätta framtida inträde på arbetsmarknaden (prop. 2012/13:94 s. 29). Regeringen anser att det alltjämt är motiverat att särskilda förutsättningar ska gälla för när hemmavarande barns och skolungdomars inkomster ska räknas in vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. De bestämmelser som reglerar detta bör enligt regeringen därför föras över till den nya lagen.

Insatser ska samordnas i en individuell plan

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om att det ska upprättas en individuell plan om en enskild behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak.

Av 2 kap. 7 § SoL framgår att kommunen tillsammans med regionen ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården. Planen ska upprättas om kom­munen eller regionen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska få möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.

En remissinstans anser att kommunernas socialtjänst eller socialpsykiatri borde initiera samordnade individuella planer i betydligt större utsträckning än vad som sker i dag. Regeringen konstaterar att det är en skyldighet för kommuner och regioner att gemensamt upprätta en individuell plan för en enskild som har behov av insatser både från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det räcker att en av huvudmännen gör bedömningen att en plan bör upprättas för att skyldigheten ska inträda för båda. (prop. 2008/09:193 s. 22–26 och 32). Regeringen har gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att undersöka och analysera tillämpningen av bestämmelserna om individuell plan (S2024/00076). Uppdraget ska redovisas senast i november 2025.

Vidare framför en remissinstans att det i dag är svårt att få en samordnad individuell plan även om den enskilde begär det. Inte minst gäller det personer med samsjuklighet vid skadligt bruk eller beroende och psykisk ohälsa. Personer med samsjuklighet är vanligen i behov av insatser från både social­tjänsten och hälso- och sjukvården. Enligt regeringen behövs det därmed oftast en samordnad individuell plan för att den enskildes behov av socialtjänst och hälso- och sjukvård ska kunna tillgodoses. Av förarbetena framgår att den enskilde eller närstående kan ta initiativ till en individuell plan och att det i sista hand är kommunen och regionen som avgör om en individuell plan behövs men att det bara bör vara i undantagsfall som den enskilde nekas en plan när han eller hon anser att det behövs en sådan (prop. 2008/09:193 s. 25–26). Regeringen bedömer att det inte är lämpligt att i lagstiftningen ange att en individuell plan alltid ska upprättas om den enskilde begär det. Kommunen ska därmed liksom tidigare i varje enskilt fall göra en bedömning av om det finns ett sådant behov utifrån det som framkommer i kontakten med den enskilde och övriga uppgifter om dennes hälsotillstånd och sociala situation. Den enskildes och de närståendes uppfattning om behovet bör liksom tidigare tillmätas stor betydelse (prop. 2008/09:193 s. 32).

Två remissinstanser efterfrågar en skyldighet också för förskolor och skolor att initiera en samordnad individuell plan. Regeringen konstaterar att det saknas beredningsunderlag för att inom ramen för detta lagstiftningsarbete införa en sådan skyldighet. Det finns däremot inget som hindrar att förskolor och skolor deltar i arbetet med en samordnad individuell plan. Förskolor och skolor har en viktig roll i arbetet med samordnade individuella planer eftersom de träffar alla barn dagligen och kan upptäcka att barn har behov av mer hjälp och stöd än vad de själva kan erbjuda.

Motionerna

Insatser utan individuell behovsprövning

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 16 föreslås ett tillkännagivande om en utredning om vilka insatser som är bäst lämpade för att vara öppna respektive behovsprövade och som är anpassade efter olika kommuners förutsättningar. I yrkande 17 föreslås ett tillkänna­givande om att det ska införas en skyldighet för kommuner att erbjuda vissa lämpliga definierade öppna insatser.

Insatser för ekonomiska behov

I kommittémotion 2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om hemmavarande barns och skolungdomars inkomster från eget arbete och bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Motionärerna vill att beloppsgränsen för barns och skolungdomars inkomster från eget arbete ska höjas till 1,5 prisbasbelopp per kalenderår vid bedöm­ningen av ekonomiskt bistånd. Det skulle stimulera till arbete och motverka utanförskap, vilket är positivt såväl för den unge och familjen som för sam­hället.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att en formulering om nödbistånd ska inkluderas i lagtexten. Motionärerna lyfter fram att socialtjänsten i varje kommun har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd de behöver och de förespråkar därför en bestämmelse med tydliga formuleringar om nöd­bistånd i kapitlet om insatser för ekonomiska behov i socialtjänstlagen.

Samordnad individuell plan

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att även enskilda eller deras anhöriga ska ha initiativrätt till insatser som rör samordnad individuell plan samt att fler aktörer ska kunna omfattas av bestämmelserna. Motionärerna vill att den enskilde ska ha rätt att initiera en samordnad individuell plan, och att anhöriga också ska få initiera en samordnad individuell plan om den enskilde inte har något emot det. Motionärerna vill även att fler aktörer än i dag ska omfattas av kravet på att ta fram en samordnad individuell plan, t.ex. skolan.

Pågående arbete

Betänkande av Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet

I februari 2025 redovisade Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet sitt betänkande Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare (SOU 2025:15). Ett av utredningens förslag är en modell för ett bidragstak som begränsar den sammantagna nivån på bidrag och ersättningar för hushåll i syfte att öka incitamenten till arbete. Modellen inne­bär inte någon begränsning av socialnämndens möjlighet att bevilja ekono­miskt bistånd till livsföringen i övrigt eller någon begränsning av kommunens yttersta ansvar i form av möjlighet att bevilja bistånd i en akut nödsituation. Utredningen konstaterar att vad som avses med bistånd vid akuta nödsitua­tioner inte finns närmare beskrivet i socialtjänstlagen. Socialnämnden gör en individuell behovsbedömning i det enskilda fallet för att bedöma behovet av bistånd i en nödsituation. Utredningen föreslår att det bl.a. införs ett förtydligande i 4 kap. 1 § SoL innebärande att taknivån inte begränsar social­nämndens förutsättningar att lämna ekonomiskt bistånd i akuta nödsituationer.

Betänkandet remissbehandlas med en sista svarsdag den 9 juni 2025.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan innebär regeringens förslag att det införs en ny bestämmelse om att socialnämnden ska få tillhandahålla insatser för att tillgodose personliga behov utan individuell behovsprövning. Förslaget innebär att socialnämnden får erbjuda insatser utan individuell behovs­prövning men att nämnden inte är skyldig att erbjuda insatser på det sättet. En skyldighet att erbjuda insatser utan behovsprövning skulle kräva att bestämmelsen avgränsas till några specifika insatser som man bedömer att det finns behov av i hela landet och som samtliga kommuner har förutsättningar att erbjuda. I praktiken skulle då endast ett fåtal insatser kunna erbjudas utan individuell behovsprövning. Vidare skulle bestämmelsen riskera att snabbt bli inaktuell allteftersom nya insatser utvecklas, gamla fasas ut och behoven förändras. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att en sådan ordning inte vore ändamålsenlig.

Enligt regeringen är det viktigt att socialtjänsten är likvärdig över hela landet. En likvärdig socialtjänst är emellertid inte detsamma som att verksam­heten utformas likadant i alla kommuner. Däremot bör socialtjänsten i hela landet erbjuda insatser som är av god kvalitet och som tillgodoser enskildas behov. Utskottet instämmer i regeringens bedömning.

I likhet med regeringen konstaterar utskottet att behovsprövningen är socialtjänstens huvudsakliga arbetssätt. Regeringen föreslår att vissa insatser inte ska få tillhandahållas utan individuell behovsprövning. Det handlar om insatser där det finns en risk för att den enskilde kan lida men av att en insats inte har föregåtts av en behovsprövning och ett beslut. Utskottet har som framgår ovan ställt sig bakom regeringens förslag.

Därmed finns det inte skäl att föreslå någon åtgärd när det gäller frågan om insatser utan individuell behovsprövning. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion 2024/25:3339 (MP) yrkandena 16 och 17 bör avslås.

I fråga om insatser för ekonomiska behov föreslår regeringen att nuvarande bestämmelse om när hemmavarande barns och skolungdomars inkomster ska räknas in vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Inkomsterna får dock beaktas till den del de över­stiger ett prisbasbelopp per kalenderår. Utskottet anser att bestämmelsen i dess nuvarande utformning är väl avvägd och är inte berett att föreslå ett tillkänna­givande om att ändra bestämmelsen.

Utskottet noterar betänkandet Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare (SOU 2025:15). Utskottet anser inte att något tillkänna­givande bör göras när det gäller frågan om nödbistånd.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna 2024/25:3339 (MP) yrkande 5 och 2024/25:3341 (C) yrkande 6 bör avslås.

När det gäller samordnad individuell plan gör regeringen bedömningen att det inte är lämpligt att i lagstiftningen ange att en sådan plan alltid ska upprättas om den enskilde begär det. Den enskildes och de närståendes uppfattning om behovet bör emellertid liksom tidigare tillmätas stor betydelse. Regeringen konstaterar att det saknas beredningsunderlag för att inom ramen för detta lagstiftningsarbete införa en skyldighet också för förskolor och skolor att initiera en samordnad individuell plan. Det finns däremot inget som hindrar att förskolor och skolor deltar i arbetet med en samordnad individuell plan. Utskottet delar regeringens bedömning i dessa delar. Därutöver noterar utskottet att regeringen har gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att undersöka och analysera tillämpningen av bestämmelserna om samordnad individuell plan (S2024/00076). Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion 2024/25:3339 (MP) yrkande 21. Motionen bör därmed avslås.

Bakgrund

Socialstyrelsen publicerade i december 2024 rapporten Kartläggning av skyddade boenden i Sverige. Kartläggningen gjordes innan den nya reformen om stärkta rättigheter för barn och vuxna på skyddat boende trädde i kraft den 1 april 2024. Av kartläggningen framgår att Socialstyrelsen under våren 2024 identifierade 257 skyddade boenden, varav 190 besvarade den aktuella enkäten. Av dessa 190 skyddade boenden drivs 46 procent av ideella föreningar, 7 procent av kommuner och 47 procent av privata aktörer, i huvud­sak i bolagsform. Sedan Socialstyrelsens kartläggning 2012 har andelen av skyddade boenden som drivs av privata aktörer ökat. År 2012 var det 8 procent av de skyddade boendena som drevs i privat regi. Andelen ideellt drivna boenden har minskat från 54 procent 2019 till 46 procent i 2024 års mätning.

I propositionen 2023/24:31 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende anför regeringen:

I enlighet med den kommunala finansieringsprincipen har de allmänna statsbidragen till kommuner och regioner sammantaget förstärkts med 321 miljoner kronor per år från och med 2024 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 25 avsnitt 2.8) och riksdagens beslut om statens budget för samma år (bet. 2022/23:FiU10, rskr. 2022/23:109). Ytterligare 14,5 miljoner kronor per år föreslås tillföras kommunerna från och med 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 25 avsnitt 2.8).

I betänkande 2023/24:SoU6 instämde utskottet i regeringens bedömning att reformen därmed är finansierad.

Gällande rätt

Av 19 kap. 25 a § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling framgår att en upphandlande myndighet får reservera deltagandet i en upphandling av vissa tjänster för idéburna organisationer vars allmännyttiga syfte bidrar till att uppnå ändamålet med den tjänst som ska tillhandahållas. Vidare framgår det av 1 kap. 2 a § lagen (2008:962) om valfrihetssystem att en upphandlande myndighet får reservera deltagandet i ett valfrihetssystem för idéburna organisationer vars allmännyttiga syfte bidrar till att uppnå ändamålet med den tjänst som ska tillhandahållas. Detta gäller dock inte i fråga om sådana vård­valssystem som avses i 7 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

Propositionen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om kommunens ansvar för att det finns tillgång till familjehem, stödboende, hem för vård eller boende och skyddade boenden ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Även bestämmelserna om socialnämndens ansvar för att den som av vissa angivna skäl behöver det kan tas emot i ett sådant hem eller boende ska föras över till den nya lagen. I den nya lagen ska det finnas definitioner av vad som avses med familjehem, stödboende, hem för vård eller boende respektive skyddat boende.

Regeringen konstaterar att den som behöver mer omfattande insatser än vad som kan ges i det egna hemmet även fortsättningsvis bör kunna tas emot i ett familjehem, stödboende och hem för vård eller boende. Regeringen anser vidare att den som behöver stöd och skydd till följd av hot, våld eller andra övergrepp bör kunna tas emot i ett skyddat boende.

Skyddat boende bör i vissa fall kunna erbjudas utan behovsprövning

Regeringen delar den uppfattning som några remissinstanser framför att den som utsätts för våld befinner sig i en både komplex och farlig situation. Regeringen kan samtidigt konstatera att det, som både utredningen (S 2017:03) och en remissinstans beskriver, finns enskilda som inte vill bli föremål för utredning eller som av annan anledning inte vill vända sig till socialnämndens myndighetsutövande verksamhet. Socialtjänsten har i dag svårt att nå dessa personer, och utan stöd och hjälp riskerar de i hög grad att bli kvar i en våldsam relation. Insatser utan individuell behovsprövning skulle kunna bidra till att socialtjänsten trots allt lyckas nå dessa personer med insatser – ibland livsviktiga. Det är enligt regeringen en omständighet som väger tungt i sammanhanget.

Vid en sammanvägd bedömning anser regeringen att skyddat boende bör kunna erbjudas utan individuell behovsprövning till vuxna, dock med de relativt omfattande undantag att skyddat boende inte bör kunna erbjudas utan individuell behovsprövning till den som är under 21 år eller har medföljande barn.

Möjligheten att sluta avtal med privata utförare

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om att kommunen får ingå avtal med ett privaträttsligt organ eller en fysisk person om att utföra kom­munens uppgifter inom socialtjänsten samt om att uppgifter som innefattar myndighetsutövning inte får lämnas över till en enskild, ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Insatser kan verkställas i egen regi eller av en annan anlitad utförare

Regeringens förslag syftar till att den enskilde i stället för att vända sig till socialtjänsten med en ansökan, som sedan leder till en utredning och ett beslut, ska kunna vända sig direkt till den del av socialtjänsten som verkställer insatser, en utförare. Förslaget utesluter samtidigt inte att socialnämnden själv sköter administrationen och fördelningen av platser.

Med utförare avses den som verkställer insatsen, oavsett om det sker i kommunens egen regi, i samverkan med en eller flera andra kommuner eller om kommunen anlitat en enskild person. En enskild person kan vara en fysisk eller juridisk person, t.ex. en privatperson med enskild firma, en ideell organisation eller ett aktiebolag. Fortsättningsvis används uttrycket privat utförare för de utförare som inte är kommunala eller statliga. En betydande del av den kommunala socialtjänsten utförs i dag av privata utförare. Det är kommunen som avgör i vilken regi en viss verksamhet ska bedrivas. Regeringen anser inte att det finns skäl att begränsa möjligheten att använda privata utförare för insatser utan behovsprövning. Möjligheten att överlämna uppgifter till en privat utförare är dock begränsad till uppgifter som inte innefattar myndighetsutövning (2 kap. 5 § SoL).

För att en privat utförare ska kunna verkställa insatser enligt regeringens förslag krävs det att ett avtal ingåtts med kommunen. Överlämnande till en privat utförare förutsätter således att kommunen beaktar bestämmelserna i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihets­system. Utföraren ska verkställa insatser enligt de villkor som socialnämnden har ställt upp för insatsen. För privata utförare regleras detta även i avtal.

Motionerna

Skyddat boende utan individuell behovsprövning

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 13 föreslås ett tillkännagivande om att det behövs fler typer av skyddade boenden utan behovsprövning. Motionärerna lyfter fram att för kvinnor som utsätts för våld av en närstående kan en behovsprövning för skyddade boenden i vissa fall fungera som en bromskloss och innebära att kvinnan utsätts för onödiga risker.

Privata aktörer och finansiering

I kommittémotion 2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 84 föreslås ett tillkännagivande om trygga skyddade boenden. Motionärerna anser att skyddade boenden av god kvalitet måste finnas i tillräckligt hög omfattning och att finansieringen av boendena måste vara stabil och långsiktig. Vidare menar motionärerna att vinstsyftet inte lämpar sig när det handlar om skyddade boenden och anser att all upphandlad drift av skyddade boenden ska reserveras för idéburna organisationer.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 12 föreslås ett tillkännagivande om att det behövs mer finansiering av skyddade boenden. I yrkande 19 föreslås ett tillkännagivande om att fler kommuner bör uppmärksammas på möjligheten att reservera upphandlingar för idéburna aktörer för skyddade boenden. I yrkande 20 föreslås ett tillkänna­givande om att kommuner i högre utsträckning bör uppmärksammas på möjligheten att ingå avtal med idéburna aktörer för att tillhandahålla likvärdig vård och minska vinstuttaget för verksamheter där människor befinner sig i utsatthet.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om skyddade boenden och driftsformerna för och finansieringen av dem har på senare tid behandlats i proposition 2023/24:31 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende (bet. 2023/24:SoU6, rskr. 2023/24:130). Sådana motioner har även behandlats i betänkande 2024/25:SoU20 Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m. (prot. 2024/25:87).

I mars 2025 yttrade sig socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet över skrivelse 2024/25:69 Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och en följdmotion i de delar som berör socialutskottets beredningsområde (yttr. 2024/25:SoU6y). När det gäller frågan om att skyddade boenden endast ska kunna bedrivas av kommunala eller idéburna organisationer anförde socialutskottet bl.a. följande

När det gäller frågan om att skyddade boenden endast ska kunna bedrivas i kommunala eller idéburna organisationer konstaterar utskottet inled­ningsvis att det framgår av propositionen om stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende att det är mycket vanligt att socialnämnden anlitar en ideell organisation eller en vinstdrivande privat aktör för genom­förande av skyddat boende (prop. 2023/24:31 s. 67).

Genomförandet av insatser enligt socialtjänstlagen kan överlåtas till en annan kommun eller till en enskild person (9 kap. 37 § KL och 2 kap. 5 § SoL). Med en enskild person avses både fysiska och juridiska personer (prop. 2017/18:151 s. 61).

När dessa aktörer arbetar på socialnämndens uppdrag gäller social­tjänstens regelverk i tillämpliga delar även för dem och de omfattas där­med av tillsynsansvaret hos Ivo. Med regelverket följer bl.a. ansvar för god kvalitet (3 kap. 3 § SoL), att rapportera missförhållanden (14 kap. 3–7 §§ SoL), att anmäla kännedom eller misstanke om att ett barn far illa enligt 14 kap. 1 § SoL och dokumentationsplikt. Det är alltid den nämnd som har beviljat en insats enligt socialtjänstlagen som i förhållande till den enskilde ytterst ansvarar för att insatsen uppfyller kravet på god kvalitet. Det framgår av 10 kap. 8 § KL att när skötseln av en kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare, ska kommunen eller regionen kontrollera och följa upp verksamheten.

Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd när det gäller denna fråga. Socialutskottet anser således att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion […]. Socialutskottet anser avslutningsvis att arbetsmarknadsutskottet bör föreslå att skrivelsen läggs till handlingarna.

Utskottets ställningstagande

När det gäller skyddat boende utan behovsprövning anför regeringen att den som utsätts för våld befinner sig i en både komplex och farlig situation. Regeringen kan samtidigt konstatera att det finns enskilda som inte vill bli föremål för utredning eller som av annan anledning inte vill vända sig till socialnämndens myndighetsutövande verksamhet. Socialtjänsten har i dag svårt att nå dessa personer, och utan stöd och hjälp riskerar de i hög grad att bli kvar i en våldsam relation. Insatser utan individuell behovsprövning skulle kunna bidra till att socialtjänsten trots allt lyckas nå dessa personer med insatser – ibland livsviktiga. Sammanfattningsvis anser regeringen att insatsen skyddat boende bör kunna erbjudas utan individuell behovsprövning till den som har fyllt 21 år och som inte har några medföljande barn. Utskottet instämmer i denna bedömning. Riksdagen bör enligt utskottet inte ta något initiativ, och därmed bör motion 2024/25:3339 (MP) yrkande 13 avslås.

Möjligheten att reservera upphandlingar för idéburna aktörer och att ingå avtal med sådana aktörer framgår av den nuvarande och den föreslagna lagstiftningen. Det finns ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ i dessa frågor. Inte heller när det gäller frågan om finansiering ser utskottet någon anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motionerna 2024/25:3111 (S) yrkande 84 och 2024/25:3339 (MP) yrkandena 12, 19 och 20 bör därmed avslås.

Bakgrund

Den 1 januari 2013 infördes ändrade regler när det gäller kriterierna för när det finns en skyldighet att anmäla eller när en anmälan bör göras av allmänheten (prop. 2012/13:10, bet. 2012/13:SoU4, rskr. 2012/13:51). De nya reglerna innebar att vissa myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa samt att var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden.

Propositionen

Bestämmelser om barnets bästa förtydligas och kompletteras

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse om att barnets bästa ska beak­tas vid åtgärder som rör barn ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Det ska förtydligas att det vid alla åtgärder som rör barn i första hand ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Vidare föreslår regeringen att det ska införas en uttrycklig bestämmelse om att det vid bedömningen av barnets bästa ska tas hänsyn till barnets åsikter. Nuvarande bestämmelse om att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska föras över till den nya lagen.

Barnets bästa ska beaktas i första hand

FN:s kommitté för barnets rättigheter, barnrättskommittén, som övervakar genomförandet av barnkonventionen, har tagit fram en vägledning om principen om barnets bästa i form av en allmän kommentar (CRC/C/GC/14). Rekommendationer och allmänna kommentarer från FN:s konventions­kommittéer är visserligen inte juridiskt bindande, men enligt regeringens uppfattning kan de utgöra ett viktigt stöd och ge viss vägledning vid tolkning och tillämpning av konventionsåtaganden i Sverige (prop. 2017/18:186 s. 84).

Frågan om vad som avses med ”i första hand” behandlas i de allmänna kommentarerna av barnrättskommittén. Av dessa framgår det att innebörden av att barnets bästa i första hand ska beaktas är att barnets bästa inte får jämställas med alla andra hänsyn. Denna starka ställning rättfärdigas av barnets speciella situation: beroende, mognad, rättslig status och ofta avsaknad av egen röst. Det innebär att vad som bedöms vara barnets bästa har hög prioritet och inte bara utgör ett av flera överväganden (CRC/C/CG/14, p. 37 och 39). Att i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa innebär mot denna bakgrund att vid en avvägning, när olika intressen vägs mot varandra, ska vad som bedöms vara barnets bästa väga tungt (prop. 2017/18:186 s. 96).

Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter

Enligt 11 kap. 10 § första stycket SoL ska ett barn ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Av samma bestämmelse framgår vidare att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Dessa bestämmelser föreslås föras över till den nya socialtjänst­lagen.

Principerna om barnets bästa och barnets rätt att få framföra sina åsikter är grundläggande principer som kompletterar varandra. Barnets åsikter är en viktig del i bedömningen av barnets bästa. Bedömningen av barnets bästa måste göras med respekt för barnets rätt att fritt uttrycka sina åsikter, och barnets åsikter måste tillmätas betydelse i alla frågor som rör barnet. För att kopplingen mellan dessa principer ska bli tydlig bör det enligt regeringen framgå av lagtexten att vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter.

Flera remissinstanser för fram att det kan vara problematiskt att ta reda på barnets åsikter. En remissinstans tar t.ex. upp att barn kan uttrycka hur de känner och tänker på andra sätt än enbart genom att ha åsikter. En annan remissinstans anser att barnets åsikter i vissa fall bör värderas med försiktighet exempelvis – i samband med vårdnadstvister – och vägas in i en helhets­bedömning.

Regeringen konstaterar att bedömningen av barnets bästa ska göras i varje enskilt fall och att hänsynen till barnets åsikter behöver tas med utgångspunkt i de specifika omständigheterna för det enskilda barnet. Bedömningen av barnets bästa är en process i flera steg. Förutom det som barnet själv ger uttryck för, ska vetenskap och beprövad erfarenhet tillämpas och underlag från närstående och yrkespersoner som har kunskap om barnet ska inhämtas.

Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § andra stycket SoL). Bestämmelsen är således en särskild reglering för vård- och behandlingsinsatser. Av propositionen framgår att en remissinstans är kritisk till att barnets bästa ska vara avgörande i vissa typer av insatser men inte i andra. Regeringen konstaterar att de insatser där barnets bästa ska vara avgörande gäller vissa ingripande insatser riktade till barnet själv, t.ex. placering utanför det egna hemmet eller deltagande i behandling. Enligt regeringen finns det inte skäl att ändra denna ordning och utvidga bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmelsen bör därför föras över oförändrad i sak till den nya socialtjänstlagen.

Barnets rätt att framföra sina åsikter

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse om att ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Även bestämmelsen om att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad ska föras över till den nya lagen.

Regeringen gör bedömningen att bestämmelsen om att ett barns inställning så långt det är möjligt ska klarläggas på annat sätt när han eller hon inte framför sina åsikter inte bör föras över.

Av 11 kap. 10 § första stycket SoL framgår att om ett barn inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. I förarbetena till 11 kap. 10 § SoL understryker regeringen att barnet aldrig ska vara skyldig att framföra sina åsikter utan bara ges möjlighet att göra det. Förhållandet i det enskilda fallet kan vara sådant att barnet av någon anledning inte kan, dvs. inte är i stånd att, bilda egna åsikter eller inte vill framföra sina åsikter. I sådana fall behöver barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Detta kan ske genom att man hämtar in uppgifter från barnets närstående eller någon annan företrädare för barnet. Vidare kan inställningen klarläggas genom dokumentation av vad barnet tidigare har framfört, t.ex. till socialtjänsten. Med hänsyn till principen om barnets bästa är det angeläget att barnets inställning klargörs på ett sätt som iakttar respekten för barnets integritet och självbestämmanderätt (prop. 2012/13:10 s. 37 och 38).

Av artikel 12 i barnkonventionen framgår att barn har rätt att uttrycka sina åsikter och särskilt ges möjlighet att höras i alla frågor som rör barnet och att hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad. Däremot anges det inte i barnkonventionen att barnets åsikter ska klarläggas på annat sätt om barnet inte vill framföra sina åsikter. Av barnrättskommitténs allmänna kommentar framgår att ett av de grundläggande kraven för genomförandet av artikel 12 i barnkonventionen är att barnet aldrig ska tvingas att uttrycka sina åsikter (CRC/C/GC/12, p. 134). Av kommentaren framgår vidare att barnet har rätt att avstå från att utöva sin rättighet. Att uttrycka åsikter är för barnet ett val, inte en skyldighet. Konventionsstaterna ska säkerställa att barnet får all den information och rådgivning som behövs för att fatta det beslut som är till förmån för barnets bästa (CRC/C/GC/12, p. 16).

Regeringen konstaterar att det är en rättighet, inte någon skyldighet, för barnet att uttrycka sina åsikter. Däremot innebär denna rättighet en skyldighet för dem som utreder ett ärende att skapa förutsättningar för att barnet ska kunna ta ställning till om han eller hon vill uttrycka sin åsikt. Som en remiss­instans konstaterar är barnets rätt till relevant information en förutsättning för att han eller hon ska kunna uttrycka sina åsikter i en fråga. Först när barnen fått all information kan de ta ett informerat beslut om huruvida de ska framföra sin åsikt eller inte. Det är därför viktigt att ta reda på om barnet kunnat ta emot och förstått den information som lämnats.

Det kan finnas många skäl till att ett barn väljer att inte framföra sin åsikt. Flera remissinstanser lämnar synpunkter om att det kan vara svårt för ett barn att göra sin röst hörd, exempelvis på grund av lojalitetskonflikter i förhållande till vårdnadshavare eller vid särskilt utsatta situationer som t.ex. heders­relaterat våld och förtryck. För att ge barnet förutsättningar att uttrycka sina åsikter ska ansvariga aktörer, enligt regeringens strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, ha kunskap om hur denna rättighet ska förverkligas i den egna verksamheten (prop. 2009/10:232 s. 13). Det innebär att det måste finnas kunskap om och utarbetade arbetssätt för hur barnets åsikter kan inhämtas på bästa sätt, utifrån barnets ålder och mognad. Det är viktigt att miljön känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är väl anpassade till barnets förutsättningar, som två remissinstanser poängterar. Som en remissinstans tar upp kan flera samtal behöva erbjudas för att inte riskera att viktig information förloras. Av barnrättskommitténs allmänna kommentar framgår att detta inte minst gäller för barn som har en funktionsnedsättning. Barnen ska förses med de kommunikationsverktyg som behövs för att de lättare ska kunna uttrycka sina åsikter, och det ska möjliggöras för dem att använda dessa verktyg (CRC/C/GC/12, p. 21). Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få möjligheter att höras begränsas inte till tal utan kan inhämtas genom olika uttrycksmedel enligt artikel 13 i barnkonventionen. Även av förarbetena framgår att barnet kan framföra sina åsikter på olika sätt, det kan ske muntligen, skriftligen eller på något annat sätt (prop. 2012/13:10 s. 135).

Om det har skapats goda förutsättningar för ett barn att uttrycka sina åsikter och barnet väljer att inte göra det, anser regeringen att detta ska respekteras och att man inte ska försöka klarlägga barnets åsikter på annat sätt.

Enligt regeringen, och i likhet med vad utredningen (S 2017:03) för fram, bör därför bestämmelsen om att barnets åsikter ska klarläggas inte föras över till den nya socialtjänstlagen. Regeringen anser att denna förändring överens­stämmer med artikel 12 i barnkonventionen. Den överensstämmer även med motsvarande reglering i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Enligt regeringen innebär detta att regleringen av barnets åsikter blir mer enhetlig och att den nya socialtjänstlagen bättre stämmer överens med både barnkonventionen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade samt andra närliggande lagar. Till skillnad från två remiss­instanser anser regeringen att det inte bör anges uttryckligen i den nya social­tjänstlagen att barns åsikter ska respekteras. Enligt regeringen framgår det indirekt av att bestämmelsen om att barnets åsikter ska klarläggas inte förs över till den nya lagen.

Flera remissinstanser uttrycker en oro över att förändringen kan ses som en möjlighet att avstå från att inhämta barns åsikter. En remissinstans menar också att kvaliteten i utredningen kan påverkas och att beslutsunderlaget blir sämre om inte socialnämnden försöker klarlägga barnets inställning. Regeringen konstaterar att förslaget inte innebär någon inskränkning i social­nämndens utredningsskyldighet. Socialnämnden måste, i sin utredande verk­samhet, på olika sätt inhämta information för ett fullödigt beslutsunderlag, såväl för bedömningen av barnets bästa som för att få underlag för ett materiellt riktigt beslut. Socialnämnden ska utreda barnets situation och behov av skydd och stöd och får under utredningen konsultera sakkunniga och i övrigt ta de kontakter som behövs. Fokus i utredningen ligger således fortfarande på att utreda barnets situation och behov. Regeringen vill i sammanhanget också betona att socialnämnden alltid ska beakta vad som bedöms vara barnets bästa även om barnets åsikt inte är en del av beslutsunderlaget. Några remissinstanser påpekar även att det är skillnad mellan att inte vilja uttrycka sina åsikter och att sakna förmågan att göra det. Som regeringen konstaterar ovan har socialnämnden en skyldighet att skapa förutsättningar för barnet att uttrycka sina åsikter. I det enskilda fallet kan dock omständigheterna vara sådana att barnet inte har förmåga att ge uttryck för sina åsikter, inte ens om förutsättningar skapats t.ex. med hjälp av kommunikationsverktyg. Barnets åsikter får i sådana fall så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt.

Barns och ungas uppväxtförhållanden

Insatser efter en vårdnadsprocess, placering eller påföljd

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om att socialnämnden ska tillgodose det särskilda behov av insatser som barn och unga kan ha efter att ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts eller sedan placering utanför det egna hemmet eller verkställighet av sluten ungdomsvård har upphört ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Enligt 5 kap. 1 § 9 SoL ska socialnämnden tillgodose det särskilda behov av insatser som kan finnas hos barn och unga sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts. I förarbetena anges att socialnämnden har ett särskilt ansvar för att vid behov ge stöd och hjälp åt barnet och dess föräldrar eller vårdnadshavare i samtliga dessa fall. Även föräldrar som kommit överens om vårdnad och umgänge har rätt att vid behov få stödinsatser från kommunen (prop. 1996/97:124 s. 176).

Barns processbehörighet i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om att barn som fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen och att barn som är yngre får höras i domstol, om de inte kan antas ta skada av det, ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak.

Enligt huvudregeln i svensk rätt är det barnets vårdnadshavare som före­träder barnet i kontakten med myndigheter och domstolar till dess att barnet uppnår 18 års ålder. När barnet fyller 18 år får det processbehörighet och får då föra sin egen talan. Det finns dock undantag som innebär att även under­åriga i vissa fall har processbehörighet. Av 11 kap. 10 § andra stycket SoL framgår att ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen. Ett barn som har fyllt 15 år är alltså process­behörig i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen. Regeringen konstaterar att rätten till självständighet och respekten för barnets vilja är viktig när det handlar om barnets beslutanderätt i frågor som rör dess person (prop. 1979/80:1 Del A s. 409). Barn som fyllt 15 år bör därför även fortsättningsvis ha rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt lagen. Bestämmelsen bör därför föras över till den nya socialtjänstlagen.

Av 11 kap. 10 § andra stycket SoL framgår även att ett barn som är yngre än 15 år får höras i domstol om barnet inte kan antas ta skada av det. Regeringen konstaterar att domstolarna har ett ansvar för att ge barn möjlig­heter att komma till tals. För yngre barn kan det dock, utifrån barnets bästa, ibland vara så att barnet kan ta skada av att höras i domstol. Barnet kan t.ex. försättas i svåra lojalitetskonflikter gentemot föräldrarna, känna ett stort obehag av att höras eller av annan anledning ta skada av att höras i domstol. Domstolarna ska således göra en bedömning i varje enskilt fall av om barnet kan antas ta skada av att höras i domstol (prop. 2012/13:10 s. 38). Även bestämmelsen om att barn som är yngre än 15 år får höras i domstol, under förutsättning att barnet inte kan antas ta skada av det, är alltjämt aktuell och bör således föras över till den nya lagen.

Anmälan om oro för ett barn

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser som innebär att vissa myn­digheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Det ska tydliggöras att anmäl­ningsskyldigheten omfattar verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Regeringen föreslår vidare att nuvarande bestämmelse som innebär att var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak.

Insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser som innebär att social­nämnden även utan vårdnadshavarens samtycke får besluta om insatser för att tillgodose personliga behov för ett barn som har fyllt 12 år ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Regeringen föreslår vidare att socialnämnden inte utan vårdnadshavarens samtycke får tillhandahålla ett barn insatser som lämnas utan individuell behovsprövning. Nämnden får dock tillhandahålla ett barn sådana insatser, om barnet har fyllt 15 år och det är lämpligt att insatsen tillhandahålls på det sättet.

Att låta barn från 12 års ålder kunna ta del av insatser utan behovsprövning och utan vårdnadshavarens samtycke skulle kunna ge socialtjänsten möjlighet att komma in ännu tidigare. Samtidigt har regeringen i samband med att bestämmelsen om öppna insatser till barn från 12 års ålder infördes bedömt att socialnämnden inom ramen för lämplighetsbedömningen kan behöva göra en bedömning av om barnets samtycke utifrån dess ålder och mognad är till­räckligt. En sådan bedömning av barnets samtycke är inte möjlig att göra när en insats erbjuds utan individuell behovsprövning. Regeringen bedömer därför att den sänkta åldersgränsen vid öppna insatser enligt 3 kap. 6 a § andra stycket SoL bör följas upp och utvärderas innan motsvarande sänkning övervägs för insatser utan behovsprövning. För barn som inte fyllt 15 år bör det därmed krävas att vårdnadshavaren ger sitt samtycke till att barnet tar del av insatser utan individuell behovsprövning.

Uppföljning av ett barns situation

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelse om att socialnämnden även utan samtycke får besluta om uppföljning av ett barns situation när en utred­ning som gäller barns behov av skydd eller stöd avslutas utan beslut om insats ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

Vidare föreslår regeringen att nuvarande bestämmelse som innebär att socialnämnden även utan samtycke får besluta om uppföljning av ett barns situation efter det att en placering i ett familjehem, ett skyddat boende eller ett hem för vård eller boende med stöd av socialtjänstlagen samt en placering som beslutats med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende har upphört ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrad i sak. Det gäller även upplysningsbestämmelsen om att det i lagen (1990:52) med sär­skilda bestämmelser om vård av unga finns bestämmelser om uppföljning när vård enligt den lagen upphör.

Regeringen föreslår att tidsgränsen för när en uppföljning ska vara avslutad förlängs från två månader till sex månader. Några remissinstanser anser att sex månader är en för kort uppföljningstid och föreslår i stället tolv månader. En uppföljningstid på sex månader skapar enligt regeringen bättre förutsättningar för socialnämnden att följa hur barnets situation utvecklas och ta ställning till om förändringarna är bestående. Det innebär också en utökad möjlighet att försöka motivera vårdnadshavaren att ta emot en föreslagen insats om behov finns. Enligt utredningen (S 2017:03) visar forskning därtill att nästan varannan återplacering sker under det första halvåret. Vidare finns det även andra överväganden att ta hänsyn till vid en utökad uppföljningstid, bl.a. den inskränkning i rätten i vårdnadshavarens och barnets rätt till privat- och familjeliv enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, förkortad Europa­konventionen som en uppföljning innebär.

Regeringen konstaterar vidare att det inom ramen för detta lagstiftnings­arbete saknas beredningsunderlag för att förlänga uppföljningstiden utöver de sex månader som utredningen (S 2017:03) föreslår. Regeringen har dock gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. bedöma och ta ställning till om tiden bör vara längre än sex månader för den uppföljning som socialnämnden får besluta om efter att en placering med stöd av socialtjänstlagen i ett familjehem, ett skyddat boende eller ett hem för vård eller boende har upphört (dir. 2024:114).

Motionerna

Barns rättigheter

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att bestämmelsen om att barns åsikter ska klarläggas så långt det är möjligt ska kvarstå i den nya lagen. Motionärerna anser att regeringens förslag inte tar hänsyn till att det finns skillnad mellan barnets vilja och förmåga att uttrycka sig och att det därför måste finnas utrymme för socialnämnden att skaffa sig en uppfattning om barnets inställning. Motionärerna ser även en risk för att förslaget kan tolkas som att det finns en möjlighet att avstå från att inhämta barnets åsikter.

I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som berör barn, inklusive beslut om ekonomiskt bistånd. Motionärerna anser att det är mycket problematiskt att regeringen har valt att göra barnets bästa till ett ska-krav endast när det gäller vård- och behandlingsinsatser. Det står enligt motionärerna i direkt kontrast till lagens övergripande mål om att socialtjänsten med utgångspunkt i demokrati och solidaritet ska främja enskildas ekonomiska och sociala trygghet, jämställda och jämlika levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhället. Konsekvenserna blir att barn i ekonomiskt utsatta familjer drabbas hårt och får svårt att delta i samhället på lika villkor som jämnåriga. Motionärerna anser att det är en prioriterad uppgift för samhället att säkra barns jämlika uppväxtvillkor, oavsett vårdnadshavarnas arbetsförmåga eller juridiska status.

I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att det ska ställas krav på att socialtjänsten tillämpar standardiserade riskbedömningsmetoder inför kontakt med närstående vid misstanke om våld. Motionärerna understryker att det är viktigt att tvångsumgänge inte ska kunna ske med en våldsam förälder.

Processbehörighet

I kommittémotion 2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om processbehörighet för barn som fyllt 12 år. Motionärerna pekar på de lagändringar som genomfördes i den nu gällande socialtjänstlagen 2023 och som innebar att åldersgränsen för bl.a. öppna insatser till barn utan vårdnadshavares samtycke sänktes från 15 år till 12 år. Motionärerna vill att regeringen skyndsamt utreder en sänkning av ålders­gränsen för processbehörighet så att barn som har fyllt 12 år kan få sin talan hörd, rätt till insyn och en formell möjlighet att ansöka om en insats enligt socialtjänstlagen samt överklaga ett eventuellt avslagsbeslut om en insats.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 22 föreslås ett tillkännagivande om sänkt ålder för processbehörighet. Motionärerna anser att det måste vara möjligt även för yngre barn med tillräcklig mognad att få tillgång till öppna insatser utan vårdnads­havares samtycke. Motionärerna konstaterar att ett barn inte kan ansöka om en insats eller överklaga ett beslut om en insats så länge barnet saknar process­behörighet.

Anmälan om oro för ett barn

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör utvärdera lagändringarna från 2013 och utreda skyldigheten enligt socialtjänstlagen att göra en oros­anmälan utifrån målen i den nya socialtjänstlagen. Motionärerna är tveksamma till att den nuvarande regleringen av orosanmälningar är ändamålsenlig med hänsyn till att så få orosanmälningar leder till insatser för barn och unga, samtidigt som orosanmälningarna tar stora resurser från socialtjänsten och bidrar till tillitsproblem mellan socialtjänsten och invånarna. Vidare befarar motionärerna att omställningen till en förebyggande och lättillgänglig social­tjänstlag i viss utsträckning motverkas av anmälningsskyldigheten när det gäller barn och unga eftersom invånare kommer att fortsätta att vara rädda för att ansöka om eller ta emot insatser utan individuell behovsprövning med hänsyn till risken för en orosanmälan och den efterföljande utredning som då initieras.

Insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke

I kommittémotion 2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att barn som fyllt tolv år bör kunna få insatser utan individuell behovsprövning även utan vårdnadshavarens samtycke. Det skulle enligt motionärerna skapa bättre förutsättningar för socialtjänsten att ge tidiga insatser och ligga i linje med nuvarande möjlighet att ge insatser till barn som fyllt tolv år, efter individuell behovsprövning, där det är lämpligt och där barnet samtycker men där vårdnadshavarens samtycke saknas.

Uppföljning av ett barns situation

I kommittémotion 2024/25:3326 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) föreslås ett tillkännagivande om att tiden för socialnämndens möjlighet att följa upp barns situation ska förlängas till tolv månader. Motionärerna anser att den tidsram som regeringen föreslår är otillräcklig för att på ett effektivt sätt säkerställa barnets trygghet och välbefinnande efter en utredning. Regeringen har visserligen tillsatt en utredning som ska se över möjligheten att förlänga uppföljningstiden ytterligare (dir. 2024:114) men utredningen omfattar bara placeringar och inte öppna åtgärder. Enligt motionärerna bör även andra insatser än placeringar kunna föranleda en uppföljningstid på tolv månader. Ett liknande yrkande finns även i kommittémotion 2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 5.

Pågående arbete

På Kunskapsguidens webbplats finns kunskapsstödjande produkter från Socialstyrelsen, andra myndigheter och aktörer samlade. Där hittar de som arbetar inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården stöd och vägledning för sin verksamhet. Av information om barn i familjehems umgänge med närstående framgår bl.a. följande. Arbetet med bedömningar av umgänget går inte att standardisera. Varje barns och familjs situation är unik. En mängd olika faktorer behöver analyseras och vägas samman för att umgänget ska kunna utformas på bästa sätt utifrån det enskilda barnets behov. Kunskapsstödet belyser viktiga faktorer att väga in vid en samlad bedömning, skriftlig planering och beslut om umgänge. Därutöver finns bedömningsstöd för planering av umgänge.

Av Socialstyrelsens webbsida framgår att det finns standardiserade risk­bedömningar till hjälp när någon är våldsutsatt, bl.a. HEVA, ett kunskaps­baserat stöd vid utredningar av barn mellan 12 och 17 år som är eller kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Bedömningsstödet är baserat på forskning och bästa tillgängliga kunskap så att utredningarna ska bli mer systematiska och grundliga för att kunna ge barn lämpligt stöd och skydd. Därutöver finns lärstöd i evidensbaserad praktik på Kunskapsguiden.

Socialstyrelsen har genomfört en nationell kartläggning, Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa 2021 – Uppföljning och analys av utvecklingen, som publicerades i november 2022. Den visar bl.a. att antalet orosanmälningar har ökat med 27 procent sedan den föregående kartlägg­ningen 2018. Samtidigt visade undersökningen att antalet anmälningar per barn ökade. Enligt Socialstyrelsen visar det att fler vuxna uppmärksammar barn i utsatthet, men det kan också tyda på att barn och familjer inte får det stöd de behöver, vilket kan leda till nya anmälningar och att barnets situation hinner bli allt mer komplex. Även om anmälningsskyldiga anmäler mer uppger flera i kartläggningen att det verkar finnas en underrapportering från vissa verksamheter. Det tydligaste exemplet rör anmälningar om föräldrars brister i omsorgsförmåga när det gäller de yngsta barnen. Enligt uppgift från Socialstyrelsen planeras en ny kartläggning under 2025 för anmälningar inkomna 2024.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om sänkt processbehörighetsålder har behandlats i proposition 2022/23:64 En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads­havarens samtycke (bet. 2022/23:SoU26, rskr. 2022/23:191). Utskottet anförde bl.a. följande (s. 11):

Frågan om processbehörighet tas upp i motionerna […]. Som framgår ovan bedömer regeringen att det inte är nödvändigt med en sänkt process­behörighetsålder med anledning av förslagen om en sänkt åldersgräns. Regeringen gör också bedömningen att några nya överklagandebestäm­melser inte behöver införas. Utskottet delar regeringens bedömning i båda dessa avseenden och vill i likhet med regeringen påpeka att förslaget innebär att socialnämnden får en möjlighet att agera, vilket innebär att fler barn än tidigare kommer att kunna beviljas öppna insatser utan vårdnads­havarnas samtycke. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande

Regeringen bedömer att bestämmelsen om att ett barns inställning så långt det är möjligt ska klarläggas på annat sätt när han eller hon inte framför sina åsikter inte bör föras över till den nya socialtjänstlagen.

Regeringen konstaterar att det är en rättighet, inte någon skyldighet, för barnet att uttrycka sina åsikter. Däremot innebär denna rättighet en skyldighet för dem som utreder ett ärende att skapa förutsättningar för att barnet ska kunna ta ställning till om han eller hon vill uttrycka sin åsikt. Om det har skapats goda förutsättningar för ett barn att uttrycka sina åsikter och barnet väljer att inte göra det, anser regeringen att detta ska respekteras och att man inte ska försöka klarlägga barnets åsikter på annat sätt.

Regeringen konstaterar att förslaget inte innebär någon inskränkning i socialnämndens utredningsskyldighet. Regeringen vill i sammanhanget också betona att socialnämnden alltid ska beakta vad som bedöms vara barnets bästa även om barnets åsikt inte är en del av beslutsunderlaget. I det enskilda fallet kan dock omständigheterna vara sådana att barnet inte har förmåga att ge uttryck för sina åsikter, inte ens om förutsättningar skapats t.ex. med hjälp av kommunikationsverktyg. Barnets åsikter får i sådana fall så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt.

Vidare föreslår regeringen att den nuvarande bestämmelsen om att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska föras över till den nya lagen. Regeringen konstaterar att de insatser där barnets bästa ska vara avgörande gäller vissa ingripande insatser riktade till barnet själv, t.ex. placering utanför det egna hemmet eller deltagande i behandling. Enligt regeringen finns det inte skäl att ändra denna ordning och utvidga bestämmelsens tillämpningsområde.

Utskottet delar regeringens bedömningar. Utskottet noterar vidare att det finns standardiserade riskbedömningar och lärstöd i evidensbaserad praktik till hjälp vid bedömningar bl.a. när någon är våldsutsatt och att det i fråga om barn i familjehems umgänge med närstående finns kunskapsstödjande produkter som belyser viktiga faktorer att väga in vid en samlad bedömning samt bedömningsstöd för planering av umgänge.

Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i dessa frågor. Motion 2024/25:3339 (MP) yrkandena 2–4 bör därmed avslås.

När det gäller processbehörighet föreslår regeringen att nuvarande bestäm­melser om att barn som fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen och att barn som är yngre får höras i domstol, om de inte kan antas ta skada av det, ska föras över till den nya socialtjänst­lagen oförändrade i sak. Som framgår ovan ställer sig utskottet bakom förslaget och anser att det därmed inte finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionerna 2024/25:3339 (MP) yrkande 22 och 2024/25:3341 (C) yrkande 3. Motionerna bör avslås.

I fråga om anmälan om oro för ett barn konstaterar utskottet att det den 1 januari 2013 infördes ändrade regler när det gäller kriterierna för när det finns en skyldighet att anmäla eller när en anmälan bör göras av allmänheten. Utskottet noterar vidare att Socialstyrelsen genomfört kartläggningar för att följa utvecklingen över tid. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion 2024/25:3337 (V) yrkande 6. Motionen bör avslås.

När det gäller insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke föreslår regeringen att de nuvarande bestämmelser som innebär att socialnämnden även utan vårdnadshavarens samtycke får besluta om insatser för att tillgodose personliga behov för ett barn som har fyllt tolv år ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Regeringen föreslår vidare att socialnämnden inte utan vårdnadshavarens samtycke får tillhandahålla ett barn insatser som lämnas utan individuell behovsprövning. Att låta barn från tolv års ålder ta del av insatser utan behovsprövning och utan vårdnadshavarens samtycke skulle kunna ge socialtjänsten möjlighet att komma in ännu tidigare. Samtidigt bedömde regeringen i samband med att bestämmelsen om öppna insatser till barn från tolv års ålder infördes att socialnämnden inom ramen för lämplighets­bedömningen kan behöva göra en bedömning av om barnets samtycke utifrån dess ålder och mognad är tillräckligt. En sådan bedömning av barnets sam­tycke är inte möjlig att göra när en insats erbjuds utan individuell behovs­prövning. Regeringen bedömer därför att den sänkta åldersgränsen vid öppna insatser enligt 3 kap. 6 a § andra stycket SoL bör följas upp och utvärderas innan motsvarande sänkning övervägs i fråga om insatser utan behovs­prövning. För barn som inte fyllt 15 år bör det därmed krävas att vårdnads­havaren ger sitt samtycke till att barnet tar del av insatser utan individuell behovsprövning. Utskottet delar regeringens bedömningar och anser inte att riksdagen bör ta något initiativ. Motion 2024/25:3341 (C) yrkande 4 bör avslås.

I fråga om uppföljning av ett barns situation föreslår regeringen att tidsgränsen för när en uppföljning ska vara avslutad förlängs från två månader till sex månader. Utskottet konstaterar, i likhet med regeringen, att det inom ramen för detta lagstiftningsarbete saknas beredningsunderlag för att förlänga uppföljnings­tiden utöver de sex månader som utredningen föreslår. Vidare konstaterar utskottet att regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. bedöma och ta ställning till om tiden bör vara längre än sex månader för den uppföljning som socialnämnden får besluta om efter att en placering med stöd av socialtjänstlagen i ett familjehem, ett skyddat boende eller i ett hem för vård eller boende har upphört (dir. 2024:114). Enligt utskottet finns det inte skäl för riksdagen att ta något initiativ. Motionerna 2024/25:3326 (S) och 2024/25:3341 (C) yrkande 5 bör avslås.

Gällande rätt

Lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Bestämmelser om regionernas och kommunernas ansvar under fredstida kriser och under höjd beredskap finns i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. I lagen finns bestämmelser som syftar till att kommuner och regioner ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och regioner ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar (1 kap. 1 §).

Förordningen om statliga myndigheters beredskap

I förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap finns bestäm­melser om uppgifter som statliga myndigheter under regeringen har inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Syftet med förord­ningen är att statliga myndigheter under regeringen genom sin verksamhet ska minska sårbarheten i samhället och utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter vid fredstida krissituationer och höjd beredskap (1 §). Av förordningen framgår att bl.a. Socialstyrelsen är en beredskapsmyndighet (bil. 1), att hälsa, vård och omsorg är en beredskapssektor och att Socialstyrelsen är sektorsansvarig myndighet för den sektorn (bil. 2).

Propositionen

Gallring

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om gallring och bevarande av handlingar, uppgifter och anteckningar i socialnämndens verksamhet ska föras över till den nya socialtjänstlagen.

I 12 kap. SoL finns bestämmelser om gallring av uppgifter i personakter och sammanställningar hos socialnämnden. Enligt 12 kap. 1 § SoL ska anteck­ningar och andra uppgifter i en personakt hos socialnämnden, som ingår i en sådan sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om behand­ling av personuppgifter inom socialtjänsten gallras fem år efter det att den sista anteckningen i akten gjordes. Uppgifterna får dock inte gallras så länge upp­gifter om samma person finns kvar i en sådan sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. En samman­ställning ska gallras fem år efter det att de förhållanden som uppgifterna avser har upphört. Gallringen ska vara avslutad senast kalenderåret efter det att gallringsskyldigheten inträdde.

Av 12 kap. 2 § SoL framgår att det finns handlingar som inte får gallras med stöd av 12 kap. 1 § SoL. Det gäller bl.a. handlingar som har kommit in eller upprättats i samband med en utredning om faderskap eller föräldraskap enligt föräldrabalken, en utredning om adoption samt handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att ett barn vårdas utanför hemmet. Vidare gäller att vissa avtal som gäller vård utanför hemmet, internationell adoption och umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med inte får gallras förrän barnet fyllt 18 år.

Förslaget innebär att nuvarande gallringsregler tills vidare ska tillämpas även för personakter för barn. Det pågår dock ett arbete inom Regerings­kansliet om att se över bestämmelserna om gallring av barnakter hos social­tjänsten.

Uppdrag om särskilda gallringsbestämmelser för barnakter

I februari 2022 fick en utredare i uppdrag att bl.a. ta ställning till om gallrings­bestämmelserna i fråga om barnakter bör ändras (S 2022:A). I mars 2023 beslutade Regeringskansliet att utvidga uppdraget för utredningen om utbyte och inhämtning av uppgifter i socialtjänsten för att förebygga brott och öka skyddet för barn till att även bl.a. analysera för- och nackdelar med olika gallringstidpunkter för sådana orosanmälningar om barn som inte leder till utredning jämfört med barnakter som innehåller utredning och insatser samt utifrån analysen föreslå nödvändiga författningsändringar.

Utredaren redovisade sitt uppdrag i promemorian Fler verktyg i social­tjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn (Ds 2023:15). I promemorian lämnas förslag på en förlängd gallringsfrist för handlingar i personakter för barn. Enligt förslaget ska en anmälan om oro för ett barn och handlingar som kommit in eller upprättats i samband med en sådan anmälan samt övriga handlingar som kommit in eller upprättats i samband med en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd inte gallras förrän 60 år efter barnets födelse. I promemorian görs vidare bedömningen att det inte ska införas en särskild gallringsfrist för sådana anmälningar om oro för barn som inte leder till en utredning.

Promemorians förslag behandlas dock inte i detta lagstiftningsärende, utan de bereds inom Regeringskansliet.

Beredskapsfrågor

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om när regeringen, eller den som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter ska föras över oföränd­rade i sak till den nya socialtjänstlagen.

I den nu gällande socialtjänstlagen finns vissa bemyndiganden som ger regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, rätt att meddela föreskrifter. Regeringen får enligt 16 kap. 9 § meddela särskilda föreskrifter om socialtjänsten om landet kommer i krig eller krigsfara eller vid andra utom­ordentliga förhållanden framkallande av krig eller krigsfara.

Det är enligt regeringen viktigt att socialtjänsten kan organiseras och bedrivas så att den tillgodoser de särskilda krav som kan ställas på den vid krig eller krigsfara. Bestämmelsen bör därför föras över oförändrad i sak till den nya socialtjänstlagen.

Särskild avgift

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om en kommuns skyldighet att betala en särskild avgift om den inte tillhandahåller insatser som beslutats inom skälig tid ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak.

Rapporteringsskyldigheten och bestämmelserna om särskild avgift syftar till att stärka rättssäkerheten för personer som beviljats bistånd (prop. 2005/06:115 s. 2). Sanktionsavgiften infördes som ett yttersta påtrycknings­medel för att gynnande beslut ska verkställas inom skälig tid. Av förarbetena framgår även att sanktionsavgiften utöver ett repressivt syfte även har ett vinsteliminerande syfte (prop. 2001/02:122 s. 24 och prop. 2005/06:115 s. 122–126).

I juni 2022 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att se över möjligheterna att förbättra förutsättningarna för Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att utöva tillsyn och ha möjlighet att ingripa när tillsynen visar på brister inom socialtjänsten (dir. 2022:65). I uppdraget ingick även att analysera för- och nackdelar med en särskild avgift och undersöka kompletterande eller andra tänkbara sätt för Ivo att ingripa mot kommuner som inte planerar insatser för enskilda, oavsett om de är behovsprövade eller inte samt när kommuner inte verkställer insatser inom skälig tid. I uppdraget ingick också att lämna förslag på hur Ivo genom sin tillsyn ska kunna verka för att kommuner ska planera sina insatser för enskilda och verkställa dessa inom skälig tid. Utredningen lämnade sitt betänkande En mer effektiv tillsyn över socialtjänsten (SOU 2024:25) till regeringen i april 2024. Utredningen bedömer att reglerna om särskild avgift i 16 kap. 6 a–6 e §§ SoL tjänar sitt syfte och inte bör upphävas. Utredningen föreslår dock att beloppsgränserna för särskild avgift justeras så att de motsvarar dagens penningvärde. Betänkandet har remitterats och bereds för närvarande inom Regerings­kansliet. I avvaktan på den fortsatta beredningen av förslagen i betänkandet anser regeringen att nuvarande bestämmelser om särskild avgift bör föras över till den nya socialtjänstlagen.

Genomförande och uppföljning av reformen

Regeringen gör bedömningen att de nationella myndigheterna aktivt bör stödja kommunerna i genomförandet av den nya socialtjänstlagen och omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

En nationell myndighet bör få i uppdrag att följa upp centrala bestämmelser i den nya socialtjänstlagen. En nationell myndighet bör även få i uppdrag att följa upp omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

Enligt regeringen är det angeläget att införandet av den nya social­tjänstlagen noga följs upp, med fokus på de grundläggande bestämmelserna för att nå en långsiktigt hållbar socialtjänst.

Utredningen (S 2017:03) föreslår särskilt att den föreslagna bestämmelsen om att insatser får tillhandahållas utan individuell behovsprövning följs upp och utvärderas. Regeringen anser, i likhet med några remissinstanser, att detta är en central bestämmelse som bör följas upp på nationell nivå och ingå i en nationell uppföljning. Precis som en remissinstans för fram är det enligt regeringen viktigt att följa upp utvecklingen inom de olika verksamhets­områden där befogenhet ges att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning.

Därutöver bör fokus för uppföljningen enligt regeringen vara de ytterligare grundläggande bestämmelserna för en långsiktigt hållbar socialtjänst. Det handlar om att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig samt om att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet samt övergripande planering av socialtjänstens insatser. Det handlar också om bestämmelser för att stärka barnrättsperspektivet och om jämställda levnadsvillkor. Enligt regeringen syftar uppföljningen till att analysera tillämpningen av de nya bestämmelserna, så långt det är möjligt analysera resultaten för enskilda och kommuner samt andra erfarenheter som kan vara till stöd för det fortsatta arbetet, bl.a. när det gäller kommunernas arbete med att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning.

Regeringen avser att återkomma med formen för uppföljningen av reformen, dels när det gäller en uppföljning av grundläggande bestämmelser i den nya lagen, dels när det gäller en uppföljning av omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

Ekonomiska konsekvenser

Regeringen gör bedömningen att den nya socialtjänstlagen innebär i viss mån nya skyldigheter och ambitionshöjningar för kommunerna. Detta leder till ökade kostnader för kommunerna. Den kommunala finansieringsprincipen bör tillämpas för de kostnader som följer av nya skyldigheter och ambitions­höjningar.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2024 aviserat ekonomiskt stöd till kommunerna under 2024–2028 för den större omställningen till en långsiktigt hållbar socialtjänst, dvs. en mer förebyggande och kunskaps­baserad socialtjänst. Regeringen fördelade 200 miljoner kronor för ändamålet det förberedande året 2024. Regeringen har även aviserat 1 200 miljoner kronor 2025 och 2 200 miljoner kronor årligen 2026–2028 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5 och 6.7.7). Regeringen avser, i likhet med vad ett par remissinstanser för fram, att beakta t.ex. mindre kommuners förutsättningar vid genomförandet av den nya lagen inom omställningsstödet till kom­munerna.

Regeringen har dessutom i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5 och 6.6.7) föreslagit att 200 miljoner kronor fördelas till kommunerna 2025, 300 miljoner kronor 2026 samt 600 miljoner kronor årligen 2027–2028. Medlen är avsedda att stödja kommunerna i omställningen mot att socialtjänsten ska arbeta mer brottsförebyggande. Därutöver tillförs 30 miljoner kronor 2025 och därefter 60 miljoner kronor årligen till de allmänna statsbidragen till kommunerna (prop. 2024/25:1 utg.omr. 25 All­männa bidrag till kommuner avsnitt 2.8.1). Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 2024/25:SoU1, rskr. 2024/25:92 och bet. 2024/25:FiU3, rskr. 121).

Motionerna

Gallring

I kommittémotion 2024/25:3341 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att se över gallringsreglerna. Motionärerna anser att gallringsreglerna är för strikta och vill att huvudregeln om gallring efter fem år ändras. Motionärerna vill att huvudregeln i stället ska vara att handlingar sparas. Den personliga integriteten kan upprätthållas genom sekretessbestämmelser, samtycke och möjligheten för individen att själv få bestämma vad som ska gallras. Enligt motionärerna kan det finnas goda skäl för att kunna följa upp socialtjänstens bedömningar och insatser långt senare än fem år efter det att den sista anteckningen gjordes. Det kan t.ex. handla om en vuxen individ som vill få kännedom om vilka insatser han eller hon var föremål för som barn.

Beredskapsfrågor

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur beredskapen vid krig och kriser kan säkerställas inom socialtjänstens ansvarsområden. Motionärerna pekar på att det i socialtjänstlagstiftningen saknas en bestäm­melse som den i hälso- och sjukvårdslagen om regionernas ansvar för kata­strofmedicinsk beredskap, med åtföljande före­skrifter från Social­styrelsen.

Särskild avgift

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 23 föreslås ett tillkännagivande om att ta bort sanktionsavgifterna för kommun­erna för att i stället stärka tillsynen genom Ivo. Enligt motionärerna är avgiften dock kontraproduktiv eftersom regeringen, enligt motionärernas uppfattning, inte ger kommunerna en tillräcklig finansiering.

Uppföljning av reformen

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen särskilt bör följa upp och utvärdera de förändringar som innebär att socialtjänsten ska kunna ge insatser utan individuell behovsprövning enligt beskrivningen i motionen. Förslaget medför, enligt motionärerna, en risk för att det uppstår oskäliga skillnader mellan olika kommuner i vilka insatser som erbjuds. Det finns även en risk för att socialtjänstens verksamhet kommer att styras mer av utbudet av verksam­heter än av de behov som finns. Ytterligare en farhåga är att det blir svårt att nå fram till de målgrupper som behöver insatserna mest. Vidare anser motionärerna att det är viktigt att följa upp att myndighets­utövning inte överlämnas till privata utförare när de ger insatser till enskilda utan individuell behovsprövning.

I samma motion, yrkande 7, föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör se till att uppföljningar av den nya socialtjänstlagen särskilt inkluderar de områden som beskrivs i motionen. Motionärerna pekar särskilt på vikten av att utvärdera hur fokuset på de förebyggande insatserna och möjligheten att kunna ge fler insatser utan individuell behovsprövning samverkar med de behovsprövade insatserna och socialtjänstens utredningsverksamhet, samt att detta inte leder till undanträngningseffekter. Vidare vill motionärerna att sam­arbetet mellan kommuner och regioner utvärderas, inte minst när det gäller vårdens och psykiatrins samarbete med och planering gentemot kommunerna.

Ekonomiska konsekvenser

I kommittémotion 2024/25:3337 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om en tydlig och långsiktig resursförstärkning av socialtjänstens arbete som möter verksamhetens behov. Motionärerna välkomnar att regeringen har avsatt resurser för införandet av den nya socialtjänstlagen och för social­tjänstens omställning men anser att det saknas tillräckliga resurser för det arbete som sedan vidtar.

I kommittémotion 2024/25:3339 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att det statliga stödet till kommunernas socialtjänster behöver stå i proportion till kommunernas behov. Motionärerna ser flera risker med att frångå en behovsprövning av vissa insat­ser och anser att staten behöver se till att det kommunala stödet står i propor­tion till kommunernas förutsättningar och behov.

Pågående arbete

Betänkande av Utredningen om kommuners och regioners beredskap

I september 2024 lämnade utredningen sitt betänkande Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig (SOU 2024:65). Utred­ningen föreslår bl.a. att en ny lag ska ersätta lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Det övergripande syftet med den nya lagen ska vara att säkerställa att kommuner och regioner under fredstida krissituationer och höjd beredskap har en ändamålsenlig och likvärdig förmåga att fullgöra sina författningsenliga uppgifter och upprätthålla sina samhällsviktiga verksamheter (grundläggande verksamhetsförmåga). Kommuner och regioner ska därigenom under sådana förhållanden ha en förmåga att värna människors liv och hälsa, upprätthålla grundläggande värden i samhället samt rädda egendom eller miljön.

Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande tar upp frågan om gallring. Som framgår ovan föreslår regeringen att de nuvarande bestämmelserna om gallring och bevarande av handlingar, uppgifter och anteckningar i socialnämndens verksamhet ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Vidare noterar utskottet promemorian Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn (Ds 2023:15). I promemorian lämnas förslag på en förlängd gallringsfrist för handlingar i personakter för barn. Promemorian bereds inom Regerings­kansliet. Denna beredning bör inte föregripas. Utskottet anser därmed att motion 2024/25:3341 (C) yrkande 2 bör avslås.

I fråga om beredskapsfrågor konstaterar utskottet att bestämmelser om regionernas och kommunernas ansvar under fredstida kriser och under höjd beredskap finns i lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Vidare konstaterar utskottet att det i förordningen om statliga myndigheters beredskap finns bestämmelser om uppgifter som statliga myndigheter under regeringen har inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Regeringen föreslår att de nuvarande bestämmelserna om när regeringen, eller den som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter ska föras över oförändrade i sak till den nya socialtjänstlagen. Det är enligt regeringen viktigt att socialtjänsten kan organiseras och bedrivas så att den tillgodoser de särskilda krav som kan ställas på den vid krig eller krigsfara. Utskottet noterar vidare att betänkandet Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig (SOU 2024:65) bereds inom Regeringskansliet. Mot bakgrund av detta anser utskottet att det inte finns skäl att ta något initiativ med anledning av motion 2024/25:3337 (V) yrkande 9. Därmed bör motionen avslås.

När det gäller frågan om särskild avgift föreslår regeringen att de nuvarande bestämmelserna om en kommuns skyldighet att betala en särskild avgift om kommunen inte tillhandahåller insatser som beslutats inom skälig tid ska föras över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak. I betänkandet En mer effektiv tillsyn över socialtjänsten (SOU 2024:25) görs bedömningen att reglerna om särskild avgift tjänar sitt syfte och inte bör upphävas. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet och denna beredning bör inte föregripas. Motion 2024/25:3339 (MP) yrkande 23 bör därmed avslås.

I fråga om uppföljning av reformen är det, enligt regeringen, angeläget att införandet av den nya socialtjänstlagen noga följs upp, med fokus på de grund­läggande bestämmelserna för att nå en långsiktigt hållbar socialtjänst.

Regeringen anser att bestämmelsen om att insatser får tillhandahållas utan individuell behovsprövning är en central bestämmelse som bör följas upp på nationell nivå och ingå i en nationell uppföljning. Det är enligt regeringen viktigt att följa upp utvecklingen inom de olika verksamhetsområden där befogenhet ges att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning. Utskottet delar regeringens bedömning i dessa delar. Därutöver bör fokus för uppföljningen enligt regeringen vara de ytterligare grundläggande bestäm­melserna för en långsiktigt hållbar socialtjänst. Enligt regeringen syftar upp­följningen till att analysera tillämpningen av de nya bestämmelserna och så långt det är möjligt analysera resultaten för enskilda och kommuner samt andra erfarenheter som kan vara till stöd för det fortsatta arbetet, bl.a. vad gäller kommunernas arbete med att tillhandahålla insatser utan individuell behovs­prövning. Utskottet delar regeringens bedömning även i dessa delar. Regeringen avser att återkomma med formen för uppföljningen av reformen, dels vad gäller en uppföljning av grundläggande bestämmelser i den nya lagen, dels vad gäller en uppföljning av omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. Riksdagen bör enligt utskottet inte ta något initiativ. Motion 2024/25:3337 (V) yrkandena 5 och 7 bör därmed avslås.

När det gäller frågan om ekonomiska konsekvenser gör regeringen bedömningen att den nya socialtjänstlagen i viss utsträckning innebär nya skyldigheter och ambitionshöjningar för kommunerna. Detta leder till ökade kostnader för kommunerna. Den kommunala finansieringsprincipen bör enligt regeringen tillämpas för de kostnader som följer av nya skyldigheter och ambitions­höjningar. Utskottet instämmer i regeringens bedömning. Regeringen har i budgetpropositionen för 2024 aviserat ekonomiskt stöd under 2024–2028 till kommunerna för den större omställningen till en långsiktigt hållbar social­tjänst, dvs. en mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. Regeringen har dessutom, i budgetpropositionen för 2025 föreslagit att medel fördelas till kommunerna 2025–2028. Medlen är avsedda att stödja kommun­erna i omställningen mot att socialtjänsten ska arbeta mer brottsförebyggande. Därutöver tillförs medel till de allmänna statsbidragen till kommunerna. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd. Motionerna 2024/25:3337 (V) yrkande 1 och 2024/25:3339 (MP) yrkande 18 bör avslås.

Författningskommentar

Nedan lämnas författningskommentar till 33 kap. 2–4 och 6 §§ samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i förslaget till socialtjänstlag. De övriga ändringar som utskottet föreslår ger inte anledning till några ändringar i författningskommentaren och därför hänvisas till propositionens författningskommentar.

Förslaget till ändring i regeringens förslag till socialtjänstlag

33 kap. Återkrav

2 § Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, kräva tillbaka ekonomiskt bistånd som den enskilde har fått enligt 12 kap. 1 § endast

1. om det har lämnats

a) som förskott på en förmån eller ersättning,

b) till den som är indragen i en arbetskonflikt, eller

c) till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar, och

2. om beslutet om bistånd

a) har meddelats genom ett skriftligt beslut som har delgetts den enskilde, och

b) har innehållit uppgifter om den eller de omständigheter som utgör grund för återbetalningsskyldighet.

Paragrafen reglerar vissa specifika situationer när ekonomiskt bistånd får krävas tillbaka. Övervägandena finns i avsnitt 38.

Paragrafens första led och punkt 1 motsvarar hittillsvarande 9 kap. 2 § första stycket SoL (jfr prop. 2000/01:80 s. 168 och prop. 1996/97:124 s. 178).

Punkt 2 motsvarar delar av hittillsvarande 9 kap. 2 § tredje stycket SoL (jfr prop. 2000/01:80 s. 168 och prop. 1996/97:124 s. 178).

Bestämmelserna ändras språkligt.

3 § Socialnämnden får kräva tillbaka ekonomiskt bistånd som har lämnats enligt 12 kap. 2 § om beslutet om bistånd

1. har getts under villkor om återbetalning,

2. har meddelats genom ett skriftligt beslut som har delgetts den enskilde, och

3. har innehållit uppgifter om den eller de omständigheter som utgör grund för återbetalningsskyldighet.

Paragrafen reglerar när ekonomiskt bistånd som ges utöver vad som krävs för en skälig levnadsnivå får krävas tillbaka. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 38.

Paragrafens första led och punkt 1 motsvarar hittillsvarande 9 kap. 2 § andra stycket SoL (jfr prop. 2000/01:80 s. 168 och prop. 1996/97:124 s. 178).

Punkt 2 och 3 motsvarar delar av hittillsvarande 9 kap. 2 § tredje stycket SoL (jfr prop. 2000/01:80 s. 168 och prop. 1996/97:124 s. 178).

Bestämmelserna ändras språkligt. Jämfört med hittillsvarande lydelse ersätts bl.a. ”ekonomisk hjälp” med ”ekonomiskt bistånd”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

4 § Socialnämnden får väcka talan hos förvaltningsrätten om den enskilde inte frivilligt

1. betalar tillbaka ekonomiskt bistånd i enlighet med 1–3 §§, eller

2. ersätter kommunen för sådana utgifter som kommunen har haft enligt 32 kap. 2 § första eller andra stycket eller 3 § första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om socialnämndens rätt att föra talan om återkrav och ersättning. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 38.

Paragrafen motsvarar delar av hittillsvarande 9 kap. 3 § första stycket SoL (jfr prop. 2000/01:80 s. 168 och prop. 1979/80:1 Del A s. 548 och 549). Paragrafen ändras språkligt och redaktionellt.

6 § Socialnämnden får besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på ersättning som avses i 1–3 §§ och i 32 kap. 2 § första eller andra stycket eller 3 § första stycket.

Paragrafen reglerar att socialnämnden får avstå från krav på ersättning. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 38.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 kap. 4 § SoL (jfr prop. 2000/01:80 s. 168 och prop. 1979/80:1 Del A s. 549). Paragrafen ändras språkligt.

 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

2. Genom lagen upphävs socialtjänstlagen (2001:453).

3. Bestämmelsen i 14 kap. 9 § första stycket tillämpas inte på beslut om insatser som gäller tills vidare och som har fattats före ikraftträdandet.

4. Tillstånd eller förbud som har beslutats enligt den upphävda lagen gäller som tillstånd eller förbud enligt denna lag.

5. Den upphävda lagen gäller fortfarande för

a) återkrav av ekonomiskt bistånd som beviljats före ikraftträdandet, och

b) ersättningskrav för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket den lagen.

6. Den upphävda lagen gäller fortfarande vid prövningen av ett överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

7. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska ska även i fortsättningen få använda titeln trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659), dock längst till och med den 30 juni 2033.

8. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659), dock längst till och med den 30 juni 2033.

I femte punkten a anges att den upphävda lagen fortfarande gäller för återkrav av ekonomiskt bistånd som beviljats före ikraftträdandet. Det innebär att äldre föreskrifter ska tillämpas vid prövningen av återkrav av ekonomiskt bistånd om biståndet har beviljats före ikraftträdandet.

I femte punkten b anges att den upphävda lagen fortfarande gäller för ersättningskrav för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket den lagen. Det innebär att äldre föreskrifter fortfarande ska tillämpas vid krav på att en enskild ska ersätta kommunen för kostnader som kommunen har haft för stöd- och hjälpinsatser och för barn som får vård i annat hem än det egna enligt 8 kap. 1 § första och andra stycket den upphävda lagen.

Reservationer

Ställningstagande

En av de viktigaste förändringarna i den nya socialtjänstlagen är att det skrivs in i lagen att socialtjänsten ska arbeta förebyggande. Det är en förändring som jag välkomnar. Att få till rätt balans och samspel mellan de förebyggande insatserna, utredningsverksamheten och de andra behovsprövade insatserna är en utmaning, inte minst med bristande resurser.

Om andra aktörer i samhället brister i eller i vissa fall t.o.m. aktivt mot­verkar möjligheterna att tillgodose individers behov faller ansvaret över på socialtjänsten – trots att kommunen kanske inte har kompetens eller resurser för detta. Ytterst drabbar det den enskilde individen.

Enligt min mening bör regeringen utreda konsekvenserna av kommunens yttersta ansvar i relation till andra aktörers ansvar.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behöver den nuvarande beslutsordningen och professionens roll i relation till socialnämnderna ses över. Professionens roll är avgörande för att förslaget i den nya socialtjänstlagen om vetenskap och beprövad erfarenhet ska kunna genomföras. En grundläggande förutsättning för detta är att beslut i individärenden fattas av personer med kompetens att bedöma behovet och konsekvenserna av besluten. En översyn av professionens roll skulle också kunna leda till att frigöra politikernas tid till att planera, styra och följa upp verksamheten och låta professionen fatta individ­beslut utifrån bästa tillgängliga kunskap. Vid en översyn av professionens roll och den nuvarande beslutsordningen bör också kompetensfrågan ses över. Chefer och socialsekreterare ska ha rätt kompetens och förutsättningar för att kunna fatta självständiga beslut.

Enligt min mening bör regeringen tillsätta en utredning om professionens roll inom socialtjänsten utifrån det som nämns ovan.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behöver det införas en ny yrkesexamen för socionomer för att möta ambitionshöjningen i den nya socialtjänstlagen. Detta kompetenslyft skulle innebära att fler socionomer är bättre rustade för de utmaningar som samhället och det sociala arbetet står inför. Jag anser även att det i den nya lagen bör införas en särskild bestämmelse om respektfullt bemötande i mötet med socialtjänsten. Ett gott bemötande är en av de viktigaste faktorerna för god kvalitet i socialtjänsten och för att den enskilde ska ha en bra upplevelse i sitt möte med olika instanser i socialtjänsten. Slutligen anser jag att det behövs en satsning för att utbilda fler socialarbetare om de juridiska verktyg som finns för att förhindra vräkningar. Att ge socialarbetare verktyg att bistå i att förhindra vräkningar, säkerställer socialtjänstens övergripande mål om att främja enskildas sociala och ekonomiska trygghet.

Regeringen bör se över dessa frågor.

 

Ställningstagande

Socialtjänsten kan i dag erbjuda olika stödinsatser till en hyresgäst som inte har betalat hyran om den uteblivna hyresbetalningen beror på sociala problem, såsom missbruk eller psykisk ohälsa. Det går dessutom att förhindra flera vräkningar genom att hyresvärdar och hyresgäster för en dialog. För att det ska kunna ske i en större utsträckning behöver den frivilliga samverkan mellan Kronofogdemyndigheten och socialtjänsten stärkas. För att förhindra vräkningar där barn är inblandade bör den samverkan mellan Kronofogde-myndigheten, hyresvärdar och socialtjänsten som nu är frivillig bli obligatorisk.

Regeringen bör se över denna fråga.

 

Ställningstagande

I propositionen under rubriken Socialtjänsten ska arbeta förebyggande återges regeringens arbete med en nationell samordnare för frivillig återvandring och att återvandringen bör stimuleras och öka kraftigt. En viktig åtgärd för samordnaren är att initiera en dialog med kommunernas socialtjänst för att detta ska ske. Konsekvenserna kan enligt vår bedömning bli att det i socialtjänstens mål och i det förebyggande arbetet ska ingå att vägleda, informera och uppmuntra till frivillig återvandring, för individer som upplever att de inte är en del av det svenska samhället, om de t.ex. saknar egen­försörjning eller saknar kunskaper i det svenska språket (prop. 2024/25:89). Detta motsätter vi oss kraftfullt eftersom det går helt på tvärs mot social­tjänstens mål om att arbeta för den enskildes trygghet, levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhället. Det kommer att skada den viktiga tilliten till socialtjänstens arbete och tvinga medarbetare i socialtjänsten till svåra etiska val.

Vi noterar även att Utredningen om översyn av incitamentsstrukturerna för frivillig återvandring i sitt betänkande Stöd till invandrares utvandring (SOU 2024:53) gör bedömningen att större höjningar av dagens ekonomiska bidrag till utvandring bör ses som riskabla och därför bör undvikas. Regeringens återvandringsbidrag och ambition att socialtjänsterna ska arbeta för åter­vandring är enligt vår mening motsatsen till ett gott förebyggande arbete och arbete för inkludering i samhället.

Regeringen bör återkomma med ett förtydligande i denna fråga.

 

Ställningstagande

För att äldre och människor med psykiska och fysiska funktionshinder ska känna sig delaktiga i samhället och få det stöd de har rätt till har socialtjänsten ett stort ansvar för att informera och vara insatt i deras levnadsförhållanden. Kommunernas socialnämnder spelar en betydande roll i att möta människor i utsatta situationer och med sociala problem. Trots det föreslår regeringen i propositionen att bestämmelserna om att ”socialnämnden ska göra sig väl förtrogen i levnadsförhållanden för äldre och människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar” samt ”i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet” ska tas bort. Regeringens argumentation om att socialnämndens ansvar redan regleras i lagtexten genom formuleringarna i 6 kap. 1 och 2 §§ förslaget till socialtjänstlag medför enligt min uppfattning en risk att socialnämnder missar sitt uppdrag att främja den enskildes sociala trygghet och aktiva deltagande i samhällslivet, särskilt när det gäller vissa utsatta grupper.

Regeringen bör se över denna ändring och återkomma till riksdagen.

 

Ställningstagande

Utredningen som ligger till grund för propositionen föreslår att det införs krav i plan- och bygglagen på att kommuner vid sin planläggning ska ta hänsyn till sociala aspekter samt att översiktsplaner ska ange inriktningen för den lång­siktiga utvecklingen av den sociala miljön (SOU 2020:47). I propositionen har regeringen dock gjort bedömningen att bestämmelserna inte bör införas. I likhet med en majoritet av remissinstanserna anser jag att ett införande av de nämnda kraven i plan- och bygglagen vore ett bra steg. Socialtjänsten behöver ett tydligare mandat att medverka i samhällsplaneringen, och kommuner tar i dag inte i tillräcklig utsträckning vara på socialtjänstens kompetens i planeringen.

Regeringen bör därför återkomma med ett förslag om att införa krav i plan- och bygglagen på att kommuner vid sin planläggning ska ta hänsyn till sociala aspekter samt att översiktsplaner ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den sociala miljön.

 

Ställningstagande

Socialtjänstens kompetens måste tas till vara i kommunens samhällsplanering, och då särskilt när det gäller bostadsbyggandet. För att främja jämlika upp­växtvillkor och motverka boendesegregation, hemlöshet och annan social utsatthet anser jag, i likhet med den utredning som ligger till grund för propositionen, att det bör införas krav i plan- och bygglagen på att socialtjänsten alltid ska rådfrågas om sociala aspekter vid samhällsplanering.

Regeringen bör se över denna fråga.

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen att det ska tydliggöras i den nya socialtjänstlagen att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet. Frågan hanterades inte i den stora socialtjänstutredningen utan senare i en separat departementspromemoria. Enligt min mening är förslaget otydligt formulerat och det är svårt att se hur detta förslag skiljer sig från socialtjänstens övriga förebyggande arbete. Det allmänna förebyggande arbetet är också brottsförebyggande. Därför riskerar det föreslagna brottsföre­byggande uppdraget att skapa otydlighet och förvirring. Det finns också en risk för att socialtjänsten får ta över en stor del av det ansvar som i dag ligger hos andra aktörer, vilket skulle öka belastningen på socialtjänsten och försvåra ett redan mycket svårt uppdrag. Utöver det finns det en risk att uppdraget leder till en snedfördelning av resurser och insatser som är problematisk ur ett jämställdhetsperspektiv.

Mot bakgrund av dessa farhågor anser jag att regeringen bör förtydliga innebörden av förslaget att socialnämnden ska arbeta brottsförebyggande och återkomma till riksdagen.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behöver det brottsförebyggande perspektivet konkretiseras för att inte riskera en otydlig ansvarsfördelning mellan olika aktörer och huvudmän i det förebyggande arbetet. Det saknas en tydlig analys av och diskussion om hur brottsförebyggande insatser ska prioriteras i förhållande till andra insatser som socialtjänsten ansvarar för. Jag anser också att psykiatrins roll i det förebyggande arbetet bör ses över. Det är viktigt att tydliggöra psykiatrins roll i det förebyggande arbetet mot brottslighet.

Regeringen bör se över dessa frågor.

 

Ställningstagande

Enligt min mening bör regeringen låta utreda vilka insatser som är bäst lämpade för att vara öppna respektive behovsprövade och som är anpassade efter olika kommuners förutsättningar. Utifrån de förslag som en sådan utredning eventuellt föreslår bör det sedan införas en skyldighet för kommuner att erbjuda vissa lämpliga definierade öppna insatser.

 

Ställningstagande

De nuvarande bestämmelserna i socialtjänstlagen fastslår att hemmavarande barns och skolungdomars inkomster av eget arbete inte räknas in vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Detta gäller upp till en beloppsgräns som per kalenderår motsvarar ett prisbasbelopp och för en skolungdom upp till 21 års ålder. Vid beloppsgränsen börjar inkomsten över gränsen räknas in vid bedömningen av ekonomiskt bistånd. Det är positivt att dessa bestämmelser flyttas över till den nya socialtjänstlagen. Jag anser dock att inkomsttaket bör höjas till motsvarande 1,5 prisbasbelopp per kalenderår.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om höjd beloppsgräns till motsvarande 1,5 prisbasbelopp för barns och skolungdomars inkomster från eget arbete vid bedömningen av ekonomiskt bistånd. En höjning av beloppsgränsen stimulerar till arbete och motverkar utanförskap.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behövs en tydligare formulering och bestämmelse om nödbistånd i kapitlet om insatser för ekonomiska behov. Att inte inkludera en tydlig avgränsning av begreppet ”nödbistånd” riskerar att leda till otydligheter i både handläggning och tillämpning av lagen. För både biståndssökande och socialsekreterare innebär detta en risk att personer inte får det stöd de har rätt till i en nödsituation.

Regeringen bör se över denna fråga.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behöver bestämmelserna om samordnad individuell plan (SIP) utvecklas i lagtexten. I nuvarande utformning är det socialtjänsten eller regionen som ska ta initiativ till att en SIP görs. Syftet med planen är att skapa en gemensam överenskommelse mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård för stöd till personer som har behov av insatser från båda huvudmännen. Enligt min mening bör även den enskilde ha initiativrätt, eller dennes anhöriga om inte den enskilde har något emot detta. Bestämmelserna om SIP bör även utvidgas till att omfatta fler aktörer än i dag, t.ex. skolan.

Regeringen bör se över denna fråga.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behövs det fler typer av skyddade boenden utan behovs­prövning. För kvinnor som utsätts för våld av en närstående kan en behovs­prövning för skyddade boenden i vissa fall fungera som en bromskloss och innebära att kvinnorna utsätts för onödiga risker.

 

Ställningstagande

Skyddat boende måste enligt vår mening finnas i tillräckligt hög omfattning, innehåll och kvalitet behöver garanteras och finansieringen måste vara stabil och långsiktig. De senaste decenniernas utveckling, där allt strängare krav har ställts på kommunerna vad gäller konkurrensutsättning enligt lagen om offentlig upphandling, har lett till en förskjutning mot principen om ”lägsta pris” där de vinstdrivande företagen gynnats. Enligt vår mening lämpar sig inte vinstsyftet när det handlar om skyddade boenden och vi anser därför att all upphandlad drift av skyddade boenden ska reserveras för idéburna organisationer. Då skulle kvinnojourernas och civilsamhällets verksamhet värnas och skyddet för de kvinnor som placeras säkerställas.

Regeringen bör se över denna fråga.

 

Ställningstagande

För att säkerställa att våldsutsatta kvinnor och deras barn har tillgång och möjlighet till placering på skyddat boende innan våldet är så grovt att risk för mord föreligger, behöver det finnas olika typer av skyddade boenden. Det behövs enligt min mening ökad finansiering för att fler typer av skyddade boenden ska kunna prioriteras.

Vidare anser jag att fler kommuner bör uppmärksammas på möjligheten att reservera upphandlingar för idéburna aktörer för skyddade boenden. Kommuner bör även i högre utsträckning uppmärksammas på möjligheten att ingå avtal med idéburna aktörer för att tillhandahålla likvärdig vård och minska vinstuttaget för verksamheter där människor befinner sig i utsatthet.

Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder i enlighet med det som nämns ovan.

 

Ställningstagande

Det är uppseendeväckande att regeringen i propositionen inte anser att bestäm­melsen ”att om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt” ska föras över till den nya lagen. Enligt min mening bör denna bestämmelse så långt det är möjligt stå kvar i den nya lagen. Nuvarande förslag kan snarast tolkas som att det är möjligt att avstå från att inhämta barnets åsikter.

Vidare anser jag att barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som berör barn, inklusive beslut om ekonomiskt bistånd. Det är enligt min mening mycket problematiskt att regeringen har valt att göra barnets bästa till ett ska-krav endast när det gäller vård- och behandlingsinsatser. Detta står i direkt kontrast till lagens övergripande mål om att socialtjänsten med utgångspunkt i demokrati och solidaritet ska främja enskildas ekonomiska och sociala trygghet, jämställda och jämlika levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhället. Konsekvenserna blir att barn i ekonomiskt utsatta familjer drabbas hårt och har svårt att få delta i samhället på lika villkor som jämnåriga. Enligt min mening är det en prioriterad uppgift för samhället att säkra barns jämlika uppväxtvillkor, oavsett vårdnadshavarnas arbetsförmåga eller juridiska status.

Slutligen anser jag att det ska ställas krav på att socialtjänsten tillämpar standardiserade riskbedömningsmetoder inför kontakt med närstående vid misstanke om våld. Det är viktigt att tvångsumgänge inte ska kunna ske med en våldsam förälder.

Regeringen bör se över dessa frågor.

 

Ställningstagande

Den 1 juli 2023 genomfördes ändringar i den nu gällande socialtjänstlagen som bl.a. innebar att åldersgränsen för öppna insatser till barn utan vårdnads­havares samtycke sänktes från 15 år till 12 år. Det föreslogs dock ingen ändring av åldersbestämd processbehörighet.

Enligt min mening bör regeringen skyndsamt utreda en sänkning av åldersgränsen för processbehörighet på motsvarande sätt, för att tillgodose deras möjlighet att få sin talan hörd samt att få sina rättigheter till insyn och påverkan i dessa ärenden tillgodosedda. En sådan utredning måste syfta till att processbehörighet för dessa barn ska införas.

 

Ställningstagande

Barn kan inte, så länge de inte har processbehörighet, t.ex. överklaga ett beslut från socialtjänsten. Om ett barn vill ha en öppen insats som en förälder säger nej till, och socialtjänsten inte anser det som behövligt eller ger en annan insats än den barnet efterfrågar, kan barnet inte få det prövat rättsligt. Barnet kan heller inte göra en egen ansökan om insatsen, utan behovet väntas komma till socialtjänstens kännedom på andra sätt. För att vidga barns rättigheter kopplat till öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke anser jag att regeringen bör tillsätta en utredning för sänkt ålder för processbehörighet. För- och nackdelar med en sådan förändring bör övervägas.

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att de nuvarande bestämmelserna om orosanmälan vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa ska föras över till den nya socialtjänstlagen. Det innebär att myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Lagen fick sin nuvarande lydelse 2013. Det finns enligt min mening problem och risker med att Sverige anmäler barn och unga i mycket högre omfattning än många andra länder, bl.a. i form av mycket hög resursåtgång för socialtjänsten utan positiv effekt för barn och unga, och att det spär på de tillitsproblem som finns mellan invånare och socialtjänst och det motstånd till att tacka ja till insatser som en orosanmälan ofta innebär.

Regeringen bör utvärdera lagändringarna från 2013 och utreda social­tjänstlagens skyldighet att göra en orosanmälan utifrån målen i den nya socialtjänstlagen.

 

Ställningstagande

Möjligheten att ge insatser utan individuell behovsprövning är ett viktigt verktyg i en reformerad socialtjänst eftersom det ger förutsättningar för ett bättre förebyggande arbete, med snabbare och tidigare insatser. Det gäller inte minst i arbetet med barn och unga. Enligt propositionen och förslaget till ny socialtjänstlag 21 kap. 2 § föreslås att barn som fyllt 15 år kan ges insatser utan individuell behovsprövning även om samtycke från vårdnadshavaren saknas. Enligt min mening bör detta gälla från att barnet har fyllt 12 år. Det skulle skapa ännu bättre förutsättningar för socialtjänsten att ge tidiga insatser och ligga i linje med nuvarande möjlighet att ge insatser till barn som fyllt 12 år, efter individuell behovsprövning, där det är lämpligt och där barnet samtycker men där vårdnadshavarens samtycke saknas.

Regeringen bör se över detta och återkomma till riksdagen.

 

Ställningstagande

Enligt vår mening är det av allra största vikt att ärenden som rör barn inte släpps för tidigt. Socialtjänsten behöver tidigt kunna fånga upp barnet om det behöver fortsatt stöd eller behandling. I den nya socialtjänstlagen föreslås en tidsgräns på sex månader för uppföljningen, vilket innebär att socialtjänstens uppföljning ska avslutas senast sex månader från det att utredningen som gäller ett barns behov av skydd eller stöd har avslutats eller placeringen har upphört. Det är positivt att man föreslår att den nuvarande tidsgränsen på två månader förlängs, men vi menar att tidsgränsen bör förlängas till tolv månader. Tidsgränsen på tolv månader behöver dessutom gälla samtliga insatser, även öppna insatser.

Regeringen har förvisso tillsatt en utredning (dir. 2024:114) som ska se över möjligheten att förlänga uppföljningstiden ytterligare, men den omfattar bara placeringar och inte öppna åtgärder som vidtas enligt 11 kap. 4 a § SoL. Regeringen bör ge utredningen tilläggsdirektiv så att även andra insatser än placeringar kan föranleda en uppföljningstid på tolv månader.

Därför måste regeringen skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen om att tidsgränsen för uppföljning av ett barns situation ska förlängas till tolv månader.

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att huvudregeln i den nya socialtjänstlagen ska vara att handlingar gallras efter fem år. Vissa handlingar undantas från det kravet, och det gäller bl.a. handlingar som upprättas i samband med vård av barn utanför hemmet, handlingar för forskningsändamål och personakter hos Ivo. Enligt min mening är gallringsreglerna för strikta. Det kan finnas goda skäl för att kunna följa upp socialtjänstens bedömningar och insatser långt senare än fem år efter att den sista anteckningen gjordes. Huvudregeln bör därför i stället vara att handlingar sparas. Den personliga integriteten kan upprätthållas genom sekretessbestämmelser, samtycke och möjlighet för individen att själv få bestämma vad som ska gallras.

Enligt min mening bör regeringen se över gallringsreglerna och återkomma med ett förslag som innebär att femårsregeln upphävs.

 

Ställningstagande

Centrala samhällsfunktioner måste fungera under alla typer av omständigheter och situationer. Vid en större samhällskris eller ett krig ställs andra krav på dessa funktioner. Enligt min mening kan det finnas anledning att se över regleringen av socialtjänstens krisberedskap.

Jag anser därför att regeringen bör utreda hur beredskapen vid krig och kris kan säkerställas inom socialtjänstens ansvarsområden.

 

Ställningstagande

Enligt min mening bör de särskilda sanktionsavgifterna för kommunerna tas bort. I stället bör Ivos tillsyn stärkas. Ivo bör få större mandat att granska hur kommuner planerar sina insatser och möjlighet att ingripa om en kommun inte tillhandahåller en insats som den har en skyldighet att tillgodose.

Regeringen bör se över denna fråga.

 

Ställningstagande

Att socialtjänsten ska kunna ge insatser utan individuell behovsprövning är en förutsättning för att det förebyggande arbetet ska fungera och för att öka tillgängligheten. Samtidigt finns det flera potentiella risker i de förändringar som föreslås och dessa förändringar behöver följas nogsamt och utvärderas särskilt. Bland annat finns en risk för att oskäliga skillnader uppstår mellan olika kommuner avseende vilka insatser som erbjuds. En annan risk är att socialtjänstens verksamhet kommer att styras av utbudet som erbjuds i större utsträckning än av behov. Ytterligare en farhåga är att det blir svårt att nå fram till de målgrupper som behöver insatserna mest. Regeringen bör mot bakgrund av dessa och andra farhågor särskilt följa upp och utvärdera de förändringar som innebär att socialtjänsten ska kunna ge insatser utan individuell behovsprövning.

Vidare är det viktigt med en fungerande uppföljning och utvärdering när förändringar genomförs på ett så pass omfattande och avgörande område. För flera av de förslag som läggs fram av regeringen är konsekvenserna svåra att förutse. En stor förändring med den nya socialtjänstlagen är fokuset på de förebyggande insatserna och att flera insatser ska kunna ges utan individuell behovsprövning. Hur dessa insatser samverkar med de behovsprövade insatserna och socialtjänstens utredningsverksamhet blir en särskilt viktig fråga att följa upp. Vidare har samarbetet mellan kommuner och regioner stor betydelse för socialtjänstens verksamhet, och därmed även utfallet av den nya socialtjänstlagen.

Regeringen bör enligt min mening se till att utvärderingar och uppfölj­ningar av den nya socialtjänstlagen särskilt inkluderar de områden som beskrivs ovan.

 

Ställningstagande

Socialtjänstens resurstilldelning är central för att de ska fungera som önskvärt. Det förebyggande arbetet som ska prioriteras upp genom den föreslagna lagändringen kommer att ställas emot de behovsprövade och ofta mer omfattande insatserna samt socialtjänstens krävande och viktiga utrednings­arbete. Resurserna är också avgörande för att kunna säkerställa goda förut­sättningar för socialtjänstens medarbetare genom goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. Regeringen har avsatt resurser för implementeringen av lagen och för socialtjänstens omställning, vilket är välkommet och nödvändigt, men för det arbete som sedan vidtar saknas tillräckliga resurser.

Regeringen bör därför återkomma med förslag om en tydlig och långsiktig resursförstärkning av socialtjänstens arbete som möter de behov som verksamheten har.

 

Ställningstagande

Enligt min mening behöver det statliga stödet till kommuners socialtjänster stå i proportion till kommunens behov. Det finns enligt min mening flera risker med att frångå en behovsprövning av vissa insatser. Därför behöver staten se till att det kommunala stödet står i proportion till kommuners förutsättningar och behov.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med det som nämns ovan.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

 

 

 

 

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Ändring i regeringens förslag till socialtjänstlag

 

Regeringens förslag

Utskottets förslag

 

17 kap.

8 §

Personakter som har tagits om hand av Inspektionen för vård och omsorg ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den kommun där akterna omhändertagits. Person­akterna ska bevaras i minst två år från det att de kom in till arkiv­myndigheten. Handlingar som avses i 4 § får inte gallras. En myndighet som har hand om en omhändertagen personakt har samma skyldighet att lämna en uppgift ur akten som den som var ansvarig för akten före omhändertagandet, om en uppgift ur akten begärs.

Personakter som har tagits om hand av Inspektionen för vård och omsorg ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den kommun där akterna omhändertagits. Person­akterna ska bevaras i minst två år från det att de kom in till arkiv­myndigheten. Handlingar som avses i 4 och 5 §§ får inte gallras. En myndighet som har hand om en omhändertagen personakt har samma skyldighet att lämna en uppgift ur akten som den som var ansvarig för akten före omhändertagandet, om en uppgift ur akten begärs.

 

33 kap.

2 §

Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, kräva tillbaka ekonomiskt bistånd som den enskilde har fått enligt 12 kap. 1 § endast om det har lämnats   1. som förskott på en förmån eller ersättning, 2. till den som är indragen i en arbetskonflikt, eller 3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.

Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, kräva tillbaka ekonomiskt bistånd som den enskilde har fått enligt 12 kap. 1 § endast   1. om det har lämnats a) som förskott på en förmån eller ersättning, b) till den som är indragen i en arbetskonflikt, eller c) till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar, och 2. om beslutet om bistånd a) har meddelats genom ett skriftligt beslut som har delgetts den enskilde, och b) har innehållit uppgifter om den eller de omständigheter som utgör grund för återbetalningsskyldighet.

 

3 §

Socialnämnden får kräva tillbaka ekonomiskt bistånd som har lämnats enligt 12 kap. 2 § om beslutet om bistånd

1. har getts under villkor om återbetalning,

2. har meddelats genom ett skriftligt beslut som har delgetts den enskilde, och

3. har innehållit uppgifter om den eller de omständigheter enligt 2 § som utgör grund för återbetalnings­skyldighet.

3. har innehållit uppgifter om den eller de omständigheter som utgör grund för återbetalningsskyldighet.

 

4 §

Socialnämnden får väcka talan hos förvaltningsrätten om den enskilde inte frivilligt

1. betalar tillbaka ekonomiskt bistånd i enlighet med 1–3 §§, eller

2. ersätter kommunen för sådana utgifter som kommunen har haft enligt 32 kap. 2 § första stycket eller 3 § första stycket.

2. ersätter kommunen för sådana utgifter som kommunen har haft enligt 32 kap. 2 § första eller andra stycket eller 3 § första stycket.

 

6 §

Socialnämnden får besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på ersättning som avses i 1–3 §§ och i 32 kap. 2 § första stycket eller 3 § första stycket.

Socialnämnden får besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på ersättning som avses i 1–3 §§ och i 32 kap. 2 § första eller andra stycket eller 3 § första stycket.

 

35 kap

2 §

Beslut av Inspektionen för vård och omsorg får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1. omhändertagande av personakt enligt 17 kap. 7 §,

2. tillstånd enligt 26 kap. 1 §,

3. föreläggande enligt 28 kap. 5, 8, 9 eller 10 §,

4. förbud och återkallelse av tillstånd enligt 28 kap. 10, 11 eller 12 §, och

4. förbud och återkallelse av tillstånd enligt 28 kap. 11, 12 eller 13 §, och

5. överflyttning av ärende enligt 29 kap. 11 §.

I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut när det gäller utlämnande av handling i en personakt i enskild verksamhet enligt 17 kap. 6 § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7–11 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Andra beslut av Inspektionen för vård och omsorg enligt denna lag får inte överklagas.

 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

2. Genom lagen upphävs socialtjänstlagen (2001:453).

3. Bestämmelsen i 14 kap. 9 § första stycket tillämpas inte på beslut om insatser som gäller tills vidare och som har fattats före ikraftträdandet.

4. Tillstånd eller förbud som har beslutats enligt den upphävda lagen gäller som tillstånd eller förbud enligt denna lag.

5. Den upphävda lagen gäller fortfarande för a) återkrav av ekonomiskt bistånd som beviljats före ikraftträdandet, och b) ersättningskrav för kostnader som kommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket den lagen.

5. Den upphävda lagen gäller fortfarande vid prövningen av ett överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 6. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska ska även i fortsättningen få använda titeln trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659), dock längst till och med den 30 juni 2033. 7. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659), dock längst till och med den 30 juni 2033

6. Den upphävda lagen gäller fortfarande vid prövningen av ett överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 7. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska ska även i fortsättningen få använda titeln trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659), dock längst till och med den 30 juni 2033. 8. Den som vid ikraftträdandet är tillsvidareanställd med yrkestiteln undersköterska får utses att vara fast omsorgskontakt, trots att han eller hon saknar ett sådant bevis som avses i 4 kap. 5 a § patientsäkerhetslagen (2010:659), dock längst till och med den 30 juni 2033.

2 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

3 §[1]

Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 ska av Migrationsverket tilldelas en plats på ett asylboende. För utlänningar som avses i 1 § första stycket 2 ska Migrationsverket erbjuda en plats på ett asylboende eller anvisa en kommun som ska ordna boendet.

Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. När Migrationsverket an­visat en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. När Migrationsverket an­visat en kommun ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 29 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:000).

En kommun som har anvisats att ta emot ett ensamkommande barn får placera barnet i ett boende i en annan kommun endast om

1. kommunerna har ingått en överenskommelse om placeringen,

2. placeringen sker med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller med stöd av socialtjänstlagen i fråga om barn med motsvarande vårdbehov, eller

3. det med hänsyn till barnets vårdbehov finns synnerliga skäl.

Bilaga 4

Civilutskottets yttrande 2024/25:CU4y

Bilaga 5

Utbildningsutskottets yttrande 2024/25:UbU6y