HC01NU3: Utgiftsområde 21 Energi

Näringsutskottets betänkande 2024/25:NU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2025 inom utgiftsom­råde 21, som uppgår till ca 6,6 miljarder kronor. Därmed avstyrker utskottet de alternativa budgetförslag som har förts fram i motioner.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska åtaganden, bl.a. om kreditgarantier för lån till ny kärnkraft, och godkänner förslaget om investeringsplan för Svenska kraftnät för perioden 2025–2027.

I betänkandet finns fyra särskilda yttranden (S, V, C, MP). Ledamöterna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redovisar i stället sina överväganden i de särskilda yttrandena.

 

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:1 inom utgiftsområde 21 Energi.

Åtta motionsyrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Budgetprocessen i riksdagen

Rambeslutsprocessen

Uppföljning av regeringens resultatredovisning

Betänkandets disposition

Utskottets överväganden

Regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 21

Utskottets bedömning

Statens budget inom utgiftsområde 21

Utskottets ställningstagande

Särskilda yttranden

1. Statens budget inom utgiftsområde 21 (S)

2. Statens budget inom utgiftsområde 21 (V)

3. Statens budget inom utgiftsområde 21 (C)

4. Statens budget inom utgiftsområde 21 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Regeringens och motionärernas anslagsförslag

Bilaga 3
Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden

Tabell

Tabell Regeringens och motionärernas förslag till utgiftsnivåer för utgiftsområde 21 Energi

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens budgetproposition 2024/25:1 i de delar som gäller utgiftsområde 21 Energi och ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2024/25. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Motionsförslagen finns också i bilaga 1.

I bilaga 2 och 3 finns en sammanställning av regeringens förslag till anslag för 2025 och beställ­nings­bemyndiganden samt de avvikelser från dessa förslag som Socialdemo­kra­terna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet före­slår i sina respek­tive budget­motioner.

Budgetprocessen i riksdagen

Rambeslutsprocessen

Budgetprocessen innebär bl.a. att riksdagen i ett första steg genom ett beslut fastställer en utgiftsram för varje utgiftsområde. Utgiftsramen anger det belopp som utgiftsområdets anslag högst får uppgå till (11 kap. 18 § tredje stycket riks­dagsordningen). Riksdagen tog den 27 november 2024 ställning till reger­ingens förslag och beslutade om utgiftsramen för utgiftsområde 21 Energi. I detta betänkande föreslår näringsutskottet för riksdagen hur anslagen för ut­gifts­området ska fördelas inom utgiftsområdesramen. Riksdagens ställ­nings­ta­gande till anslag och bemyndiganden om ekonomiska åtaganden för utgifts­området ska göras genom ett enda beslut. Lagförslag som har en tydlig anknyt­ning till statens budget ska också ingå i beslutet (11 kap. 18 § fjärde och sjätte styc­kena riksdagsordningen).

Uppföljning av regeringens resultatredovisning

Regeringen ska enligt 10 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) lämna en redovis­ning i budgetpro­po­sitio­nen av de resultat som har uppnåtts i verksam­heten i för­hållande till de mål som riksdagen har beslutat. I utskottens uppgifter ingår att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut (4 kap. 8 § regerings­formen). Som en del i utskottens uppföljning ingår att behandla den resultat­information som regeringen presenterar. Riksdagen har beslutat om riktlinjer för bl.a. den lö­pan­de uppföljningen av regeringens resultat­redovisning (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335).

Utskottet har mot den bakgrunden gått igenom regeringens resul­tatredo­vis­ning för utgiftsområde 21 i budgetpropositionen. Genom­gången är ett underlag för utskottets behandling av budgetpropositionen och för den fort­satta mål- och resultatdialogen med regeringen.

Betänkandets disposition

Betänkandet har disponerats så att resultatredovisningen för utgiftsområdet be­handlas först. Därefter behandlar utskottet de förslag i budgetpropositionen och de motionsförslag som gäller statens budget inom utgiftsområde 21.

Utskottets överväganden

Regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 21

Inledning

Näringsutskottet har sedan 2015 kontinuerligt följt upp regeringens resultat­re­do­visning i budgetpropositionen, utgiftsområdena 19 Regional utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv. Uppföljningen 2015 omfattade i första hand en över­siktlig genomgång och analys av de mål och indikatorer som används inom res­pektive utgiftsområde. Därutöver undersöktes resultatredovisningens struk­tur och förhållandet mellan mål, indikatorer och vissa resultat. Efterföl­jande år har utskottet följt upp i vilken utsträckning regeringen har beaktat och till­godosett de synpunkter utskottet har haft på resultatredovisningen. Hösten 2017 genomfördes därutöver en närmare uppföljning av ett anslag per utgifts­område. Utskottets senaste iakttagelser och bedömningar redovisas i utskottets budgetbetänkanden för respektive utgiftsområde från budgetberedningen un­der hösten 2023 (bet. 2023/24:NU1, bet. 2023/24:NU2, bet. 2023/24:NU3).

Utskottets grupp för uppföljning, utvär­dering, forskning och framtidsfrågor har under dessa år även vid behov fört en dialog med berörda stats­se­kre­terare om regeringens resultat­redovisning.

Utskottets bedömning

I likhet med vad utskottet anförde i samband med beredningen av budget­pro­positionen hösten 2023 vill utskottet inledningsvis påminna om att regeringen, enligt 10 kap. 3 § budgetlagen, i budgetpropositionen ska redovisa de resultat som har uppnåtts inom utgiftsområdet i förhållan­de till de mål som riksdagen har beslutat.

Det övergripande målet för energipolitiken är att skapa villkor för en effek­tiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energi­för­sörj­ning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt att under­lätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle (prop. 2017/18:228, bet. 2017/18:NU22, rskr. 2017/18:411). Målet bygger på samma tre grund­pe­lare som energisamarbetet i EU och syftar till att förena försörj­nings­trygg­het, kon­kurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Därutöver har riks­dagen beslu­tat om ett antal energipolitiska mål till 2030 och 2040, vilka fram­går av redo­vis­ningen i budgetpropositionen. Bland dessa märks det mål om att elproduk­tio­nen 2040 ska vara 100 procent fossilfri som riksdagen beslutade om våren 2023 (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254).

I maj 2024 beslutade riksdagen om ytterligare mål för energipolitiken som bl.a. innebär att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och att möjliggöra den gröna omställningen (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201).

Utöver vikten av att regeringens resultatredovisning i budgetpropositionen i första hand är kopplad till de riksdagsbundna målen, vill utskottet framhålla betydelsen av att redovisningen är klar och tydlig eftersom den är ett viktigt underlag för riksdagens beredning av statens budget. Resultatredovisningen bör enligt utskottets uppfattning utformas på ett sådant sätt att den bidrar till en ökad förståelse för hur statliga anslagsmedel används och vilka resultat de olika insat­serna leder till. Sedan flera år tillbaka pågår en dialog mellan riks­dagen och regeringen om utvecklingen av den ekonomiska styrningen och om hur reger­ingens resultatredovisning till riksdagen kan utvecklas. Denna dialog är betydel­sefull och har på flera sätt bidragit till att utveck­la och förbättra den resultatredo­visning som lämnas i budgetpropositionen.

Utskottets uppföljning av regeringens resultatredovisning inom utgifts­om­rå­de 21 Energi har denna gång främst inriktats på att belysa i vilken ut­sträck­ning reger­ingen har beaktat de synpunkter som utskottet framförde i sam­band med mot­sva­rande uppföljning hösten 2023. Utöver detta gör utskottet emel­ler­tid ytterligare några iakttagelser som det bedömer kan ligga till grund för att resultatredovis­ningen ska kunna bli både tyd­ligare och därmed mer lättol­kad samt i övrigt tyd­lig­göra sambandet mellan hur statliga anslagsmedel an­vänds och de resultat detta ger upphov till.

Med detta sagt noterar utskottet inledningsvis att regeringen anger att de re­sul­tat som redo­visas främst är sådana som avser 2023 och att redo­vis­ningen således görs i för­hållande till de mål som gällde för utgifts­områ­det då. Resultat i för­hållande till nya mål kommer, enligt regeringen, att redovisas i kommande bud­get­propo­sitio­ner. Utskottet noterar också att reger­ingen gör ett allmänt hål­let uttalande om att den fortsätter att ut­veckla resul­tat­redovisningen inom ut­gifts­området med utgångspunkt i de syn­punkter som näringsutskottet läm­nade i sitt budgetbetänkande hösten 2023 (bet. 2023/24:NU3) samt den dia­log som reger­ingen har med utskottet. Detta förhållningssätt från reger­ingens sida väl­kom­nas självfallet av utskottet, men utskottet uppfattar det ock­så som en indi­kation på att de synpunkter utskottet framförde förra året ännu inte har kunnat omhändertas fullt ut. Detta faktum tycks exempelvis gälla ut­skottets synpunkt om valet av indikatorer för det över­gripande energipolitiska målet om ekolo­gisk hållbarhet. Här noterar reger­ingen att utskottet tidigare har framfört upp­fatt­ningen att reger­ingen bör överväga att komplettera indika­to­rerna för pela­ren ekologisk hållbarhet med ytterligare en indikator om den to­tala fossila ener­gi­förbrukningen. Reger­ingen meddelar emellertid endast av­sik­ten att åter­kom­ma i frågan. Utskottet saknar därtill alltjämt en närmare re­do­visning av hur konkurrenskraftsindikatorn fossil­gas­pris påverkar de svenska ener­gipri­ser­na i allmänhet eller elpriset i syn­nerhet.

När det gäller regeringens bedömning av måluppfyllelsen efterlyste ut­skot­tet hösten 2023 en tydligare koppling mellan genomförda insatser och mål­upp­fyllel­sen. Utskottet konstaterade att det endast fanns en begränsad redo­gö­relse av genom­förda insatsers effekter i resultatredovisningen. I årets bud­get­pro­po­sition har regeringen valt att i avsnittet om resultatindikatorer och andra be­döm­nings­grun­der inkludera ett stycke om svårigheterna att redo­visa direkta effekter av vissa av de statliga insatserna skilt från andra fak­torer. Nå­got mot­sva­rande avsnitt fanns inte i budgetpropositionen för 2024, men det har funnits i tidigare budget­pro­po­sitioner. Utskottet har förståelse för de inte obetydliga utma­ningar som kan finnas när det gäller att redovisa effekter av statliga in­sat­ser – däribland sådana insatser som finansieras av anslag inom utgifts­om­rådet – i för­hållande till de riks­dags­bund­na målen och att dessutom skilja dessa effekter från andra faktorer som påverkar utvecklingen mot målet. Sam­tidigt vill ut­skottet upp­mana regeringen att försöka föra mer utförliga reso­nemang på te­mat medel–re­sul­tat i form av effekter i förhållande till målet.

När det gäller regeringens bedömning av måluppfyllelsen konstaterade ut­skot­tet hösten 2023 att regeringen inte gjorde någon sammanvägd bedöm­ning av hur insatserna bidrar till att nå målet om ekologisk hållbarhet. Här kan ut­skottet konsta­tera att regeringen inte heller i årets budgetproposition gör nå­gon sam­manvägd bedömning av hur fossilenergianvändningens utveckling inom olika sektorer påverkar möjligheten att uppnå det övergripande energipo­litiska må­let om ekolo­gisk hållbarhet. Fokus i bedömningen av målupp­fyl­lelsen ligger på elektri­fiering av fordonsflottan med hänvisning till att använd­ningen av fos­silfri energi inom den sektorn är relativt låg. Samtidigt noterar ut­skottet att regeringen i resultat­redovisningen framhåller svårighe­ter­na att ringa in resul­ta­tet i för­hål­lande till målet om ekologisk hållbarhet utan att även beakta indi­katorer som är kopplade till bl.a. flera olika miljökva­litets­mål vars resultat redo­visas inom utgiftsområde 20. Om och hur reger­ingen väger in ut­fallet för des­sa indi­katorer beskrivs dock inte närmare, och det är svårt att se i vil­ken ut­sträck­ning de har beaktats i avsnittet om reger­ingens be­döm­ning av för­utsätt­ningarna att nå det energipolitiska målet om eko­logisk hållbarhet.

Utskottet har vid tidigare tillfällen påtalat värdet av att det framgår vilket eller vilka anslag inom utgiftsområdet som har använts för en viss åtgärd vars utfall redovisas i utgiftsområdets resultatdel. Här noterar utskottet att reger­ingen har tagit fasta på detta och refererar till anslag i resultatdelen. Därmed blir det nå­got lättare att följa det tänkta sam­bandet mellan de medel som riks­dagen har anslagit för ett visst ändamål och de resultat som re­do­visas. Ut­skot­tet väl­komnar detta, men vill samtidigt peka på att det alltjämt finns po­tential för reger­ingen att tydliggöra de nyssnämnda sambanden, bl.a. genom att in­foga fler refe­ren­ser till anslag i resultatredovisningen. I några fall kan det ock­så finnas skäl att kort be­röra det tänkta orsakssambandet mellan medel och re­sultat för att där­igenom lägga en stabilare grund för den bedömning av mål­uppfyllelsen som följer i ett avsnitt efter resultatredovisningen. För att ytter­li­gare länka sam­man beskriv­ningen av medel, resultat och mål kan det vara mo­tiv­erat att även i bedömningen av måluppfyllelsen återknyta till de an­slag som reger­ingen anser har bidragit till måluppfyllelsen.

När det gäller det övergripande försörjningstrygghetsmålet konstaterar ut­skot­tet att de indikatorer som används är helt inriktade på elförsörjning. Ut­skot­tet de­lar regeringens syn på elens betydelse i dag och att denna betydelse även kom­mer att öka än mer på sikt. Samtidigt anser utskottet att detta för­hållande inte helt bör tillåtas skymma andra utmaningar på energi­försörj­nings­trygg­hets­området, t.ex. sådana som finns eller kan uppkomma när det gäller till­gången till driv­medel, gasförsörjning och uppvärmning som inte är el­ba­serad. Indi­ka­torer som fångar dessa aspekter skulle kunna bidra till öka­de möj­lig­heter för regeringen att göra en bredare och därmed mer välgrundad bedöm­ning av huruvida för­sörj­nings­trygg­hets­målet är uppnått eller kommer att kun­na nås.

Beträffande försörjningstrygghet noterar utskottet för övrigt att regeringen re­do­visar antalet elavbrott på lokalnätsnivå och det anges även en siffra för kun­dernas direkta kostnader för avbrotten. Någon motsvarande siffra anges emel­lertid inte för konsekvenserna av avbrott i regionnäten och inte heller i an­slutning till de uppgifter som redovisas om driftsstörningar i trans­mis­sions­nätet. Utskottet hade gärna sett att konsekvenserna för kunderna hade redo­vi­sats på ett likartat sätt och om möjligt även något mer utförligt. När det gäl­ler drifts­störningar i stamnätet – som kan antas inkludera annat än rena avbrott, exempelvis frekvensavvikelser och spänningsstörningar – vore det värdefullt att få en indikation på vilka konse­kvenser dessa har fått t.ex. i termer av pro­duk­tions­stör­ningar, och extrakostnader som därmed har upp­kommit, hos di­rekt­anslutna elinten­siva företag, exem­pelv­is samhälls­viktig tung basin­dus­tri.

Utskottet sätter vidare frågetecken för den notering om att det har tagits fram ett underlag för att understödja dammägares hantering av risker som upp­kommer till följd av klimatförändringar. Utskottet kan förvisso sluta sig till att kraftverks­dam­mar som brister medför betydande risker av olika slag, men ha­de gärna sett en tydligare beskrivning av sambandet mellan de risker som damm­ägare bör vara aktsamma på och det här aktuella målet om energi­för­sörj­nings­trygg­het.

Utskottets synpunkt i förra årets budgetbetänkande om svårigheterna att kopp­la en utlägg­ning på te­mat jämställdhet till de energipolitiska målen har be­aktats av regeringen genom att jämställdhetsutmaningarna inom energi­sek­torn har inord­nats i ett avsnitt som gäller kompetensbehov för att ställa om ener­gi­syste­met. Detta av­snitt ingår i sin tur som en del av resultatredo­vis­ning­en som är kopplad till det övergri­pande energipolitiska målet om försörj­nings­trygghet. Utskottet välkomnar att reger­ingen därmed har knutit jäm­ställd­hets­dimensionen på ett tydligare sätt till de över­gri­pande energipolitiska målen.

Utskottet noterar att i fråga om det övergripande målet om konkurrenskraft hänvisar regeringen bl.a. till elprisets utveckling på spotprismarknaden. Efter­som många elintensiva företag inte köper sin el på denna mark­nad utan i stället teck­nar långa kontrakt med elleverantörer hade utskottet gärna sett en klar­görande notering om detta faktum från regeringens sida samt om möjligt även en reflek­tion kring hur elprisutvecklingen påverkar konkurrenskraften hos den för den svenska ekonomin så betydelsefulla elintensiva basindustrin.

När det gäller elprisutvecklingen och dess påverkan på konkurrenskraften näm­ner regeringen vidare att det periodvis har förekommit negativa elpriser. I an­slut­ning till detta hade utskottet gärna sett att regeringen hade nämnt något om vilka risker som finns med alltför låga elpriser när det t.ex. gäller möjlig­heterna för el­pro­ducenter att uppnå lönsamhet och bärkraftiga kalkyler som kan ligga till grund för sådana re- och nyinvesteringar i kraft­produktion som sä­ker­ställer en kraftproduktion till konkurrenskraftiga priser på både kortare och längre tids­ho­risonter. Gör väldigt låga och t.o.m. negativa elpriser att nöd­vändiga in­vesteringar inte kom­mer på plats finns det på sikt även en risk för att för­sörj­ningstrygghetsmålet påverkas negativt.

I redovisningen av resultat som rör konkurrenskraftsmålet noterar reger­ing­en bara mycket kortfattat att antalet medlingsärenden hos Fjärr­värme­nämn­den har ökat mycket kraftigt under de senaste åren (från några få ansökningar per år till närmare 1 000 under 2023). Denna mycket kraftiga ökning hade varit be­tjänt av en kortare text som hade klarlagt de huvudsakliga orsakerna till den beskrivna utvecklingen. Eftersom fjärrvärme handlas på en monopol­marknad kunde det enligt utskottets uppfattning ha varit värdefullt att veta om hu­vud­delen av med­lings­uppdragen har gällt prissättning, andra avtalsvillkor eller om an­ta­let med­lings­uppdrag i stället har ökat, t.ex. som en funktion av att nämn­den eller dess verk­sam­het av någon anledning har blivit mer känd bland fjärr­värmekunderna.

Ett av de mål som riksdagen har beslutat om är att elproduktionen ska vara 100 procent fos­silfri år 2040. I budgetpropositionen redovisar regeringen att el­pro­duk­tionen redan är fossil­fri till 98,3 procent. I sin bedömning av mål­uppfyllelsen kon­sta­terar reger­ingen att andelen fossilfri kraftproduktion måste vara hög även när efter­frå­gan på el ökar. Detta uppfattar utskottet som en rim­lig, men ock­så själv­klar, ambition med tanke på strävan efter att nå det nyss­nämnda målet. Att öka andelen fossilfri kraftproduktion både i absoluta och relativa tal är givetvis ett sätt att närma sig målet, men utskottet vill också peka på den utma­ning som finns när det gäller att fasa ut de sista fåtaliga pro­cent­enheterna fos­silt inslag i kraftproduktionen. Det handlar bl.a. om plast i avfall som för­bränns för kraft­värme­pro­duktion, olje- eller fossilgas­eldad reserv­kraft etc.

Utskot­tet anser att det hade varit rimligt att regeringen i be­döm­ningen av mål­uppfyllelsen, utöver noteringen om betydelsen av en hög andel fossilfri kraft­produktion, även hade reflekterat kring utmaningarna med att helt ra­de­ra ut den kvarvarande – förvisso marginella – andelen fossilt inslag i kraft­pro­duk­tionen. Särskilt med tanke på att det i många fall är just den sista kvar­va­rande andelen som av olika skäl är svårast att eliminera. Det kan t.ex. vara tekniskt komplicerat eller så blir kostnaderna så höga att det är sam­hälls­eko­nomiskt svårt att motivera.

När det gäller redovisningen av resultatet i förhållande till energiin­ten­si­tets­målet hade utskottet uppskattat om graden av samvariation mellan de två variablerna som formar energiintensitetsmåttet (BNP respektive tillförd ener­gi) hade synlig­gjorts ytterligare. Detta hade t.ex. kunna redovisas i ett gemen­samt linjediagram. Därigenom hade det varit lättare att se hur de båda variab­lerna har påverkat ener­gi­intensiteten över tid.

Avslutningsvis noterar utskottet att regeringen har frångått de mer beskri­vande underrubriker som användes i förra årets budgetproposition. Utskot­tet har sett positivt på den modell som användes tidigare och upp­mun­trar reger­ingen där­för att åter tillämpa den i kommande budgetpropositioner.

Inledning

Den 27 november 2024 fattade riksdagen beslut om statsbudgetens ramar för de olika utgiftsområdena för 2025 och en preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområdena för 2026–2027 (bet. 2024/25:FiU1, rskr. 2024/25:49).

Tabell Regeringens och motionärernas förslag till utgiftsnivåer för utgiftsområde 21 Energi

Miljoner kronor

År	Regeringens förslag	Avvikelse från regeringen
		S	V	C	MP
2025 (föreslagen ram)	6 631	100	4 305	355	13 349
2026 (beräknad ram)	6 171	100	5 305	1 550	13 381
2027 (beräknad ram)	7 486	100	5 030	1 860	13 295

Av tabellen ovan framgår regeringens och motionärernas förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi för 2025 och motsvarande beräkningar för 2026–2027. Andra uppfattningar än regeringens om utgiftsramarnas storlek redo­vi­sas i partimotionerna 2024/25:3199 (S), 2024/25:1924 (V), 2024/25:2962 (C) och 2024/25:3220 (MP).

Finansutskottet beslutade den 24 september 2024 att ge övriga utskott möj­lig­het att yttra sig över budgetpropositionen för 2025 samt de motioner om in­komster och utgiftsramar som berör utskottets beredningsområde. Närings­ut­skottets yttrade sig till finansutskottet den 5 november 2024 (yttr. 2024/25:NU3y). I yttran­det förordar näringsutskottet att finans­utskottet ska tillstyrka regeringens förslag i budgetpro­posi­tionen när det gäller ramen för ut­gifts­om­råde 21 Energi. I yttrandet finns fyra avvikande me­ningar (S, V, C, MP). Finans­ut­skot­tet justerade betänkandet om utgifts­ramar­na (bet. 2024/25:FiU1) den 21 no­vember 2024.

I detta ärende ska utskot­tet föreslå för riksdagen hur anslagen för utgifts­om­rådet ska fördelas inom utgiftsområdes­ramen. Utgångspunkten för bered­ningen är att ramen för utgiftsområde 21 Energi är fastställd till 6 631 297 000 kronor för 2025 (prop. 2024/25:1, bet. 2024/25:FiU1).

Regeringens förslag till fördelning på olika anslag inom utgiftsområdet fram­går av tabellen i bilaga 2. I bilagan redovisas också de förslag som finns i motionerna 2024/25:3134 (S), 2024/25:1912 (V), 2024/25:2166 (C) och 2024/25:3062 (MP).

Enligt förslaget i propositionen kompletteras fem av anslagen inom utgifts­området med beställningsbemyndiganden för att regeringen ska kunna ingå ekonomiska åtaganden som leder till utgifter de kommande åren (se bilaga 3).

I det följande redovisas inledningsvis utgiftsområdets omfattning och vad regeringen anför om politikens inriktning. Därefter redogörs för regeringens överväganden om vart och ett av de elva anslagen inom utgiftsområdet och de föreslagna bemyndiganden som är kopplade till anslagen. I därpå följande av­snitt refereras regeringens förslag om elberedskapsavgiftens storlek, kredit­ga­rantier för ny kärnkraft samt investeringsram och ekonomiska åta­ganden för Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). Slutligen återges huvud­dra­gen i de motioner som inne­håller al­ter­nativa förslag till anslags­fördelning inom utgiftsområdet och andra uppfattningar än regeringens när det gäller för­slaget om ett bemyndigande till regeringen att kunna besluta om kredit­garan­tier för lån till ny kärnkraft.

Propositionen

Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområdet omfattar frågor om tillförsel och användning av energi samt elsäkerhet. Myndigheter som hör till utgiftsområdet är Statens energimyndig­het (Energimyndigheten), Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät, El­sä­ker­hetsverket och Oljekrisnämnden.

Politikens inriktning

I budgetpropositionen redovisar regeringen inriktningen för energipolitiken. I detta avsnitt sammanfattas huvuddragen i denna redovisning.

Regeringen konstaterar inledningsvis att Sveriges konkurrenskraft och väl­färd bygger på en säker tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga pri­ser. En långtgående elektrifiering av industrin och transportsektorn är nöd­vändig för att fasa ut den nuvarande användningen av fossila bränslen. För att möjlig­göra detta är tillgången till fossilfri el till konkurrenskraftiga priser av­görande.

Regeringen har lagt om energipolitiken för att möta ett ökande elbe­hov på kort, medellång och lång sikt samt för att säkra en trygg energiför­sörj­ning och effektiv omställning (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201). Vid samma tillfälle godkände riksdagen regeringens för­slag till två nya mål för planering och leve­rans­säkerhet som regeringen an­ser vara cen­trala för att det ska vara möjligt att bygga ut elsystemet på ett sam­hälls­ekonomiskt effektivt sätt. Elsystemet ska ha förut­sätt­ningar att möj­liggöra elektri­fieringen där behoven är som störst och utan att leve­rans­säker­heten även­tyras. Elpro­du­ktion och nät behöver byg­gas med rätt egen­skaper, på rätt plats och i tid för att kunna möta efter­frå­gan på el. För­bättrad energiplanering kan, enligt reger­ingen, även bidra till att minska be­ho­vet av nät­investeringar.

Det har också gjorts en översyn av hur myndigheternas uppgifter och ansvar kan utvecklas och förtydligas (KN2023/03329), där förslagen alltjämt bereds inom Regerings­kansliet.

Regeringen bedömer vidare att Sverige bör planera för att 2045 kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh. Det ökade elbehovet väntas försämra effekt­ba­lansen ytterligare. Investeringar i ytterligare elproduktion och i sådant som gör det möjligt att nyttja elsystemet mer effektivt är, enligt regeringen, därför helt centrala. Regeringen föreslår därför att ett nytt inves­te­ringsstöd in­förs som syftar till att öka elsystemets förmågor regionalt och där behoven är som störst.

Regeringen framhåller vidare att Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion. I syfte att öka incitamenten för detta föreslår reger­ingen en sats­ning inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur på stöd till kom­muner som påverkas av vind­kraftsetableringar.

För att tillgodose fram­tidens elbehov och för att öka leveranssäkerheten i el­systemet redovisar regeringen även uppfattningen att det behövs ny kärn­kraft. Mer planerbar elproduktion, såsom kärnkraft, behövs även för att möj­lig­göra anslutning av väderberoende elproduktion även fortsättningsvis. Re­ger­ingen redo­visar att den redan har vid­tagit en rad åtgärder för att förbättra förut­sätt­ningarna för ny kärnkraft, men understryker samtidigt att det kom­mer att krävas ytterligare arbete för att stärka dessa förutsättningar. Därför före­slår regeringen att medel tillförs för detta syfte. För att skapa eko­no­miska för­utsättningar som lägger grunden för att investeringar i ny kärnkraft ska kun­na genomföras har en utredare bistått Finansdepartementet med att föreslå mo­del­ler för finansiering och riskdelning för nya kärnkrafts­reaktorer (Fi2023/03276). Regeringen meddelar avsikten att återkomma skyndsamt om statliga stödformer och förut­sättningarna för att få ta del av stöd, och i budget­pro­positionen för 2026 om de finansiella befogenheterna. Regeringen avser även att utreda hur investerare kan få rätt till ersättning om politiska beslut tvingar fram en avveckling av kärnkraftverk eller ändrar förutsätt­ningarna för de nyinvesteringar som har genomförts.

Det är vidare regeringens uppfattning att elmarknaden behöver utvecklas för att ge lång­sik­tiga förutsättningar för investeringar i framför allt elproduk­tion och flexib­la resurser. En särskild utredare har i uppgift att föreslå hur den svenska elmark­naden kan utvecklas och regleras och regeringen anger att ut­red­ningens kom­mande förslag förväntas vara en viktig grund för det fort­satta arbetet med att skapa en välfungerande elmarknad.

Regeringen har beslutat om en samlad strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län, där ett av målom­rådena är säkrad energiförsörjning. I anslutning till detta redovisar regeringen bedömningen att fossilfri vätgas kommer att vara en viktig del av Sveriges fram­tida energisystem. Mot den bakgrunden har regeringen gett Svenska kraft­nät i uppdrag att föreslå hur el- och vätgasinfrastruktur kan samplaneras samt redo­visa en plan för utbyggnad av sådan infrastruktur på trans­mis­sions­ni­vå under perioden 2024–2033.

Transportsektorns klimatomställning medför ökad efterfrågan på fossilfri el med höga effektuttag lokalt. Elektrifieringen av tunga fordon börjar ta fart men det finns enligt regeringen behov av investeringar i infra­struk­turen för dessa fordon även fortsättningsvis för att möjliggöra en snabb omställning av trans­port­sektorn i hela landet. I budget­pro­positionen föreslår reger­ingen därför en för­längd och utökad satsning på utbygg­nad av ladd- och tankinfrastruktur för tunga fordon. Utöver detta före­slår reger­ingen även en ökning av anslaget för stöd till produktionen av bio­gas.

En fungerande energiförsörjning är även central för att samhället ska fun­gera vid höjd beredskap och ytterst krig. Erfarenheterna från Rysslands full­ska­liga invasion av Ukraina visar tydligt vilka påfrestningar energi­försörj­ning­en kan utsättas för och hur det drabbar hela samhället. Reger­ingen föreslår därför att medel tillförs för att möta regeringens ambitions­höjning för det civi­la för­sva­ret.

När det avslutningsvis gäller forskning och innovation på energiområdet re­do­visar regeringen avsikten att under hösten 2024 överlämna en proposition till riksdagen om just detta, vilken kommer att ta sin utgångspunkt i reger­ing­ens omställ­ning av energipolitiken.

Anslag och bemyndiganden för 2025

Regeringen föreslår att 6 631 297 000 kronor anvisas till utgiftsområde 21 Ener­gi för 2025. Hur beloppet fördelas på de olika anslagen inom utgiftsom­rådet framgår nedan och av bilaga 2. För fem av anslagen föreslår regeringen att den ska be­myndigas att ingå ekonomiska åtaganden som leder till utgifter de kom­man­de åren. Förslagen till bemyndiganden redovisas i bila­ga 3.

Anslaget 1:1 Statens energimyndighet får användas för myndighetens för­valtningsutgifter samt för Fjärrvärmenämnden. För 2025 föreslår reger­ing­en att riksdagen anvisar knappt 586 miljoner kronor till det aktuella ansla­get. Reger­ingens förslag inne­bär att an­slaget ökas med 59,2 miljoner kronor för 2025 genom en bud­getmässig justering. Bak­grunden till denna justering är att Energimyn­dig­heten disponerar och förvaltar ett flertal an­slag som medför för­valtnings­admi­nistrativa utgifter för myndig­heten. För en ökad transparens och för att bidra till en effektiv lång­siktig pla­ner­ing anser reger­ingen att en så stor del som möj­ligt av dessa utgifter bör belasta myndig­hetens förvaltnings­anslag. Ök­ningen av det aktuel­la ansla­get inne­bär samtidigt att övriga berörda anslag före­slås minskas för att täc­ka myn­dighetens kost­nader.

För att stärka tillsynen på energiområdet i enlighet med EU:s direktiv om åt­gärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen (det s.k. NIS 2-direktivet)[1] föreslår reger­ingen att anslaget 1:1 Statens energimyndighet ska ökas med 2 miljoner kronor fr.o.m. 2025.

Det nämns även att viss verksamhet vid Energimyndigheten finan­sie­ras med offentligrättsliga avgifter av vilka myndigheten disponerar en viss del.

Anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering får användas för utgifter för att utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på marknaden samt för stöd till energieffektiv teknik. Anslaget får även användas för utgifter för insat­ser för informationsspridning, utveckling och spridning av verktyg och me­to­der samt utredningsinsatser. Utöver detta får anslaget användas för ut­gif­ter för genomförandet av EU-rättsakter samt annat internationellt samar­bete inom energieffektiviseringsområdet och därtill hörande metod-, utveck­lings- och utredningsarbete. Det är även tillåtet att använda anslaget för att täcka ut­gifter för utveckling av styrmedel för energi- och effekteffektivisering inklu­sive ef­ter­frågeflexibilitet samt för insamling av ny och utveckling av befintlig ener­gistatistik som kan användas i syfte att minska energianvänd­ningen. Av­slut­ningsvis får anslaget också användas till investeringsstöd som leder till mins­kad energianvändning i lokaler och hos hushåll samt för de admini­strativa utgifter som ett sådant investeringsstöd medför. Regeringen föreslår att 415 miljoner kronor av­sätts för anslaget under 2025.

Anslaget 1:3 Energiforskning får användas för utgifter och statsbidrag för forsknings-, utvecklings-, demonstrations- och kommersia­lise­rings­insatser inom energiområdet. Anslaget får även användas för utgifter för bidrag för att främja utvecklingen av teknik som baseras på förnybara energislag och effek­tiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskalean­lägg­ningar.

Regeringen anser att anslaget bör öka med 200 miljoner kronor 2025, varav 100 miljoner kronor för att stödja pilot- och demonstrationsprojekt inom kärn­krafts­ut­veck­lings­om­rådet. Sammantaget innebär detta att regeringen före­slår att riks­dagen anvi­sar när­mare 1 648 miljoner kronor till anslaget 1:3 Ener­gi­forsk­ning. För att möjlig­göra pla­ne­ring och tecknande av avtal om fleråriga pro­jekt är det enligt reger­ingen nöd­vändigt att kunna fatta beslut som medför åta­ganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyn­di­gas att under 2025 ingå eko­nomiska åtaganden som inklusive tidigare åta­gan­den medför behov av fram­tida anslag på högst 4,1 miljarder kronor 2026–2030.

Energi­mark­nadsinspektionens förvaltningsutgifter finansieras via anslaget 1:4 Energimarknadsinspektionen. Vidare finansieras viss verksamhet vid myn­digheten genom offentligrättsliga avgifter av vilka myndigheten får dispo­nera en viss del. I budgetpropositionen redovisar regeringen bedöm­ningen att Energi­marknadsinspektionens utgifter kommer att öka för att myndigheten ska kunna genom­föra och efterleva nya regelverk för el- och gasnätsregleringen som är förenliga med gällande EU-rätt. Vidare finns det, enligt regeringen, be­hov av att säkerställa resurser för att arbetet med bl.a. regelutveckling, till­syn, fjärrvärme, ökad upp­följning och kon­troll ska kunna gå i takt med elek­tri­fier­ingen och sam­häl­lets behov av en effek­tiv och leveranssäker energi­för­sörj­ning till rimliga kost­na­der. Mot den bak­grunden föreslår regeringen en ök­ning av anslaget med 20 miljoner kronor fr.o.m. 2025. Anslaget bör även öka med 1 mil­jon kronor 2025 för att stärka Energimarknadsinspektionen i dess roll som beredskapsmyndighet. Sammantaget innebär detta att regeringen föreslår att riksdagen ska avsätta drygt 234 miljoner kronor till anslaget för 2025.

Anslaget 1:5 Energiplanering får användas för arbetet med energi­pla­ne­ring, grön omställning, stimulera till utbyggnad av vindkraft, investeringar som bi­drar till planerings- och leveranssäkerhetsmål för elsystemet och där­med ökar försörjningstryggheten på nationell, regional och lokal nivå. Ansla­get får an­vändas för statsbidrag till kommuner för att stärka deras för­måga att bidra till ökad försörjningstrygghet på lokal nivå, stimulera till ut­byggnad av vindkraft, kommunal energi- och klimatsråd­givning samt för myn­dig­heter­nas admini­stra­tiva utgifter kopplade till stöden. Anslaget får även an­vän­das för ekono­miska bidrag till investeringar som stärker leverans­sä­ker­he­ten eller ökar an­slut­nings­kapaciteten i elsystemet regionalt eller lokalt. Myn­dig­heters kost­na­der för särskilda insatser, uppgifter eller andra myndig­hets­gemen­samma ut­veck­lingsarbeten som syftar till kortare ledtider för till­stånds­prövning kan ock­så finansieras via anslaget.

Regeringen konstaterar att många av de viktigaste vägvalen för utbyggnad av både elproduktion och elinfrastruktur görs på lokal och regional nivå. I syfte att minska riskerna införs ett nytt ekonomiskt investeringsstöd som syftar till att stärka förmågan och minska sårbarheten i de regionala energisystemen. För att möj­liggöra ett så­dant investeringsstöd föreslås anslaget öka med 100 miljo­ner kronor 2025.

För att kunna ta ett bredare grepp om samordningen av den långsiktiga pla­ner­ingen ­av det nationella elsystemet föreslås anslaget öka med ytterligare 10 mil­joner kronor fr.o.m. 2025. Anslaget föreslås också öka med 30 miljoner kro­nor 2025 för särskilda in­satser för kärnkraft. Regeringen anser att flera rik­tade in­satser behövs för att möj­liggöra tillkomsten av ny kärnkraft. Medel av­sätts där­för för att effektivt kunna följa upp den nationella kärnkraftsamord­na­rens arbete samt arbe­tet med att få en riskdel­nings­modell på plats.

Vidare föreslår regeringen att anslaget ökas med 340 miljoner kronor för ett stöd som syftar till att öka kommunernas incitament att säga ja till ny vind­kraft och för att kompensera de kommuner som redan har låtit vindkraft byg­gas. Stödet kom­mer att baseras på fastighetsskatten för vindkrafts­anlägg­ningar.

Sammantaget innebär detta att regeringen föreslår att riksdagen anvisar 790 miljoner kronor till anslaget 1:5 Energiplanering under 2025.

För att möjliggöra planering av tecknande av avtal om fleråriga projekt an­ser regeringen att det är nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åta­gan­den för kommande år. Därför föreslås att riksdagen ska bemyndiga reger­ingen att under 2025 för anslaget 1:5 Energiplanering ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 1,2 miljarder kronor 2026–2030.

Anslaget 1:6 Avgifter till internationella organisationer får användas för att täcka utgifter för avgifter till internationella organisationer samt utgifter för interna­tionellt samarbete inom energiområdet. Regeringen föreslår att riksda­gen an­vi­sar drygt 33 miljoner kronor till det aktuella anslaget för 2025. Detta är en ökning av an­slaget med 8 miljoner kronor under 2025 som regeringen moti­verar med att Sverige bör ges större möjligheter att delta i nya och ut­veck­lade internationella samar­be­ten på energiområdet med fokus på kärn­kraft och på att stödja Ukrai­na. Enligt regeringen ska Sve­rige kunna ta en aktiv roll i prio­riterade interna­tio­nella energisamarbe­ten och tillsammans med andra lika­sin­nade länder bidra till att påskynda ener­gi­om­ställningen globalt.

Elsäkerhetsverkets förvaltningsutgifter finansieras via anslaget 1:7 Elsä­ker­hetsverket. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar knappt 80 miljoner kro­nor för 2025 till det anslaget. Det nämns att Elsäkerhetsverkets verk­sam­het i hu­vud­sak finansieras av avgifter, däribland elsäkerhetsavgiften, elbe­red­skaps­av­giften och nätövervakningsavgiften.

Anslaget 1:8 Laddinfrastruktur får användas för stöd till investeringar i pub­lika stationer för snabbladdning av elfordon för ökad tillgänglighet, redun­dans och kapacitetshöjning längs större vägar och för stöd till publik laddning på all­män platsmark. Det får även användas för infrastruktur för elektrifiering av tunga transporter genom sta­tionär laddning eller tankning samt för utbygg­nad av infrastrukturen för el­last­bilar i regionala nätverk och sammanhängande stråk mellan Sveriges större städer. Stödet för att ställa om lastbilar ska vara tek­nikneutralt. Anslaget får därtill användas till stöd för ladd- och tank­sta­tio­ner för el och vätgas in­klusive i hamnar och på kajer samt till utgifter för de be­rörda myndigheternas arbete som har koppling till stöden. Anslaget får även användas för att infria ingångna åta­gan­den i fråga om de tidigare anslagen 1:5 Infrastruktur för elektrifierade trans­por­ter inom ut­giftsområde 21 Energi och 1:23 Ladd­in­frastruktur inom ut­gifts­område 20 Kli­mat, miljö och natur.

Regeringen konstaterar att elektrifieringen av tunga fordon har tagit fart men att det fortfarande finns behov av att investera i infrastrukturen för dessa transporter. Därigenom möjliggörs en omställning av transportsektorn i hela lan­det och det går att infria de åtaganden Sverige har enligt EU-förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen (AFIR).[2] Regeringen före­slår därför en förlängd satsning på utbyggnad av ladd- och tankinfra­struk­tur för tunga fordon. För 2025 föreslår regeringen att 930 miljoner kronor an­visas under anslaget 1:8 Laddinfrastruktur. I budgetpropositionen föreslås vi­da­re att riks­dagen bemyndigar regeringen att under 2025 för samma anslag in­gå eko­no­mis­ka åtaganden som inklusive tidigare åta­gan­den medför behov av fram­tida anslag på högst 2 miljarder kronor 2026–2030. Bemyn­di­gandet syftar till att göra det möj­ligt att kunna fatta beslut som medför åtagan­den för kommande år och för att möjliggöra planering av tecknande av avtal om fler­åriga projekt.

För utgifter för att stimulera utvecklingen av biogasproduktion får anslaget 1:9 Biogasstöd användas. Anslaget får även användas för de administrativa ut­gifter som detta medför. Enligt regeringen kan utgifterna för stöd till biogas förväntas bli högre än tidi­ga­re beräknat. Anslaget föreslås därför öka med 100 miljoner kronor under 2025. Sam­man­taget innebär detta att 985 miljoner kro­nor avsätts till anslaget under 2025.

Anslaget 1:10 Energiberedskap får användas för Energimyndighetens ut­gif­ter för energiberedskapsåtgärder och civilt försvar inom energisektorn. An­slaget får också användas för ersättning för solidaritetsgas som begärs en­ligt artikel 13 i EU:s gasförsörjningsförordning.[3] Anslaget får även användas för myn­dig­hetens förvaltningskostnader inom dessa områden.

Regeringen konsta­terar att beredskap inom energisek­torn handlar om att ska­pa förutsätt­ningar för en större robusthet och uthållighet i energiför­sörj­ningen, bättre förut­sätt­ningar för samhällsviktiga verksamheter att klara stör­ning­ar i sin energi­för­sörj­ning samt förutsättningar att kunna prioritera och ran­sonera energian­vänd­ningen. Vidare konstaterar regeringen att det sä­ker­hets­poli­tiska läget är det allvar­ligaste sedan andra världs­krigets slut. För­be­re­del­ser­na, bered­ska­pen och för­må­gan inom hela totalför­svaret, både det mili­tä­ra och det civila för­svaret, måste öka skyndsamt. Ansla­get bör därför öka med 58 mil­jo­ner kronor 2025 för civilt för­svar och regeringen föreslår att 198 mil­joner kro­nor av­sätts totalt till anslaget under 2025.

För att möjliggöra planering och tecknande av avtal om fleråriga projekt är det enligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2025 för anslaget 1:10 Energiberedskap kunna ingå eko­no­miska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 1 050 miljoner kronor 2026–2029.

Anslaget 1:11 Elberedskap får användas för Svenska kraftnäts utgifter för elberedskapsåtgärder, dammsäkerhet, tillsynsuppdrag enligt säkerhets­skydds­lagen inom områdena elförsörjning och dammanläggningar, med undan­tag för kärnteknisk verksamhet, samt myndighetens arbete med totalför­svar och som be­red­skapsmyndighet. Anslaget får användas för myn­dig­hetens förvalt­nings­kost­nader inom dessa områden.

Regeringen konstaterar att samhällets ökade beroende av el, i kombination med allvarliga hot mot Sveriges säkerhet, har ökat behovet av att stärka elför­sörjningens förmåga att hante­ra störningar, kri­ser och krig. Svenska kraftnät har som elbered­skaps­myndighet i uppdrag att stärka elförsörjningens förmåga att motstå störningar vid kris och krig. För­må­gan till robust elförsörjning be­höver enligt regeringen byggas ut för att säkerställa uthål­lighet inom ett antal verksamheter och funktioner. Förmågan till ödrift av be­gränsade geogra­fiska områden behöver också byggas ut för att säkerställa nödvändig försör­jning av samhällsviktig verksamhet. För att samhällsviktiga funk­tioner ska kunna fun­gera även vid höjd beredskap och ytterst krig krävs det att per­sonal­för­sörj­ningen säkerställs. Regeringen beslu­tade i januari 2024 om ak­ti­vering av civil­plik­ten inom elförsörj­nings­området för totalförsvars­plik­tiga som redan har rele­vant utbild­ning. Mot bakgrund av det allvarliga säker­hets­po­litiska läget och erfarenheterna från Ukraina har regeringen valt att inklu­dera elför­sörj­ningen i ett särskilt snabbspår av civil­plikten. Anslaget bör därför öka med 208 miljoner kronor 2025 för civilt försvar och därigenom möjliggöra det nyss­nämn­da snabb­spåret. Regeringen föreslår att 733 miljoner kronor anvisas un­der anslaget 1:11 Elbe­red­skap för 2025. För att möjliggöra planering av teck­nan­de av avtal om fler­åriga projekt är det nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åta­ganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den bör bemyn­digas att under 2025 för det aktuella anslaget ingå ekonomiska åta­ganden som inklusive tidi­gare åta­gan­den medför behov av framtida anslag på högst 2 miljarder kronor 2026–2040.

Elberedskapsavgiften

För åtgärder som genomförs enligt elberedskapslagen (1997:288) betalar den som innehar nätkoncession enligt ellagen (1997:857) en avgift. Åtgärderna syf­tar till att förebygga, motstå och hantera sådana störningar i elförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på samhället och att tillgodose elför­sörj­ningen vid höjd elberedskap. Åtgärderna finansieras från den del av anslaget 1:11 Elberedskap som disponeras av Svenska kraftnät för elberedskap och upp­går till motsvarande belopp som avgifts­uttaget över tid.

Regeringen föreslår att avgiftsuttaget för elberedskapsavgiften som tas ut under 2025 i enlighet med elberedskapslagen för att finansiera bered­skaps­åt­gär­der som beslutas med stöd av lagen, fastställs till högst 650 miljoner kronor.

Kreditgarantier för ny kärnkraft

Regeringen konstaterar att investeringar i kärnkraft är ekonomiskt mycket om­fattande, och de kännetecknas av höga initiala finansieringskostnader, långa bygg­tider och en lång drifttid för att återhämta investeringskostnaderna. Enligt regeringens uppfattning kan det för investeringar av detta slag därför vara av­görande att staten bär delar av risken för att de över huvud taget ska komma till stånd.

Kreditgarantier för kärnkraft ska enligt regeringen utformas i enlighet med budgetlagen (2011:203) och förordningen (2011:211) om utlåning och garan­tier, vilket inne­bär att en garantiavgift ska tas ut som motsvarar statens för­vän­tade kost­nad. I övrigt redovisar regeringen uppfattningen att dessa kre­dit­ga­ran­tier bör utformas med mer generösa villkor än dagens system för kredit­ga­rantier för gröna investeringar, men inom ramen för vad som är fören­ligt med EU:s stats­stödsregler.

Därför föreslår regeringen att den ska bemyndigas av riks­da­gen att under 2025 ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärn­kraft som in­klu­sive tidigare utfärdade garan­tier uppgår till högst 400 mil­jarder kronor.

Svenska kraftnäts investeringsplan

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen ska godkänna Svenska kraftnäts investeringsplan för elförsörjningen för 2025–2027 som riktlinje för affärsverkets investeringar. Under perioden beräknas de planerade inves­te­ringarna uppgå till 42,6 miljarder kronor varav 10,3 miljarder kronor avser 2025.

Sedan den tidigare investeringsplanen har sammanlagt nio investeringar som överstiger 400 miljoner kronor tillkommit, varav tre avser anslutning, fem avser sys­temförstärkning och en avser reinvestering. Därutöver har samman­länk­nings­projektet Hansa Power Bridge mellan Sverige och Tyskland utgått med anled­ning av regeringens beslut i juni 2024 (KN2023/01290).

Investeringsprojekt som avser anslutning syftar främst till att hantera an­sök­ningar från andra nätägare om anslutning av större produktionsanlägg­ningar, behov av ökade effektuttag och omstrukturering av det befintliga nätet. I bud­getpropositionen redovisar regeringen större anslutningsprojekt som är ak­tuella under perioden 2025–2027 samt sum­man av anslutningsprojekt vars beräknade totala investeringskostnad är lägre än 400 miljoner kronor. Bland de stör­re pro­jekten kan åtgärdspaket Malmfälten nämnas vars två etapper har en total in­ves­terings­kostnad på ca 18 miljarder kronor. Vidare finns en sam­man­ställ­ning över så­dana pågående projekt som syftar till att öka eller bi­behålla han­dels­kapa­citeten mel­lan de svenska elområdena och mellan Sverige och grann­länder­na. Den största investeringen i ökad överförings­för­måga pla­neras mel­lan norra Sverige och norra Finland (den s.k. Aurora Line) till en total inves­terings­kostnad på 4,5 miljarder kronor.

Investeringsplanen innefattar även investeringar i systemförstärkningar. Des­sa omfattar i huvudsak de åtgärder som genomförs i transmissionsnätet för att öka kapaciteten inom ett område. I budgetpropositionen redovisas inves­ter­ingar över 400 miljoner kronor som planeras under 2025–2027 samt sum­man av pro­jekt vars beräknade totala investering är lägre än 400 miljoner kro­nor.

Inom kategorin investeringsprojekt optofiber och övriga nyinvesteringar pla­neras löpande förbättringar av kommunikationsnätet för att upprätthålla hög tillgänglighet och säkerhet. Planerade investeringar inom optofiberut­bygg­nad beräknas uppgå till 30 miljoner kronor under perioden 2025–2027.

Utgångspunkten för transmissionsnätets anläggningar är att de ska förnyas med hänsyn tagen till framtida behov. I budget­propositionen redovisas rein­ves­teringar under 2025–2027 som över­stiger 400 miljoner kronor. Den över­läg­set största av dessa i kategorin ledningar och kablar samlas under pro­jekt­namnet Nord­syd och innefattar förnyelse och systemförstärkningar mellan el­om­rå­dena 2 och 3. Den totala investeringskostnaden uppgår till 95 miljarder kro­nor, var­av ca 4,7 miljarder kronor kommer att belasta perioden 2025–2027.

Regeringen konstaterar också att det behövs reinvesteringar i Svenska kraft­näts ledningar och stationer för att stärka Sveriges fredstida krisberedskap och civila försvar. För att upprätthålla Svenska kraftnäts förmåga att motstå stör­ningar samt klara utmaningar utefter hela skalan från kris till krig krävs bl.a. robusta bygg­na­tio­ner, reservkraft, säker lagerhållning av reservdelar och material samt utbil­dad re­parations- och underhållspersonal. Investeringarna ge­nomförs som ett paket med åtgärder kopplade till befintliga bered­skaps­lager och repara­tionsberedskap för att stärka Svenska kraftnäts fredstida krisbered­skap och ci­vila försvar. Investeringarna beräknas uppgå till ca 4,5 mil­jar­der kro­nor, varav knappt 1,4 miljarder kronor beräknas belasta perio­den 2025–2027.

Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

När det gäller Svenska kraftnäts finansiella befogenheter föreslår regeringen föl­jande:

–      Regeringen bemyndigas att för 2025 låta Svenska kraftnät ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret till ett sammanlagt belopp om högst 1 650 mil­jo­ner kronor.

–      Regeringen bemyndigas att för 2025 låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.

–      Regeringen bemyndigas för 2025 att besluta om delägarlån eller borgen om högst 500 miljoner kronor till förmån för bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier.

–      Regeringen bemyndigas för 2025 bevilja lån till företag som bedriver nät­verksamhet enligt ellagen som uppgår till högst 700 miljoner kronor.

–      Regeringen bemyndigas att besluta om förvärv och bildande av bolag som ska verka inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde intill ett belopp om 20 miljoner kronor samt avyttra aktier intill ett belopp om 20 miljoner kro­nor.

Motionerna

Socialdemokraterna

I kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) slås det bl.a. fast att energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är cen­tralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte – en ytterligare elek­tri­fiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila bränslen och råvaror mot el. Enligt motionärerna är en framgångs­rik elektrifiering avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och sam­tidigt nå de nationella klimatmålen om netto­nollutsläpp 2045.

När det gäller anslagen för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi avviker mo­tio­närernas förslag från de nivåer som regeringen föreslår i två fall. Det hand­lar om anslagen 1:2 Insatser för energieffektivisering och 1:3 Ener­gi­forsk­ning. I det förstnämnda fallet föreslår motionärerna att anslaget tillförs 100 miljoner kronor för att ge stöd till fastighetsföretag och bostadsrätts­före­ningar som för­bätt­rar sin styrning av energianvändningen på ett sådant sätt att de kan ut­jämna effekttoppar och delta i Svenska kraftnäts stödtjänst­mark­nader. När det gäller anslaget 1:3 Energiforskning föreslås en minsk­ning med 100 mil­joner kronor jämfört med vad regeringen har föreslagit eftersom motio­nä­rerna inte ser något behov av en ettårig satsning på en forsk­ningsreaktor. I stäl­let prioriterar de snabb tillförsel av ny el genom att av­sätta ett lika stort belopp – dvs. 100 miljo­ner kronor – till det nya anslaget 99:1 Snabb­hets­bo­nus vindkraft. Bonusen ska gå till kom­muner som under 2025 omprövar ett tidi­gare avslag och i stället ger tillstånd till vind­kraft.

Sammantaget innebär detta att motionärernas förslag till anslag för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi är 100 miljoner kronor högre än regeringens för­slag.

I yrkande 2 föreslår motionärerna i likhet med regeringen att riksdagen ska bemyndiga regeringen att under 2025 kunna bevilja kreditgarantier för lån till investeringar som upp­går till högst 400 miljarder kronor. Motionärerna vill­korar emellertid detta med att kre­ditgarantierna även ska kunna beviljas andra storskaliga fossilfria kraftslag än kärnkraft. Det gäller inte minst vind­kraft till havs som motionärerna anser har betydande potential även på relativt kort sikt. De be­tonar också att eventuella stödsystem för elproduktion så långt möjligt bör vara teknikneutrala för att åstadkomma låg systemkostnad och vara sam­hälls­ekonomiskt effektiva.

Vänsterpartiet

I partimotion 2024/25:1912 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) föreslås inga av­vikelser när det gäller de elva anslag som reger­ingen föreslår i budgetpropo­sitionen för 2025 inom ut­gifts­om­råde 21 Energi. Där­emot föreslår motio­närer­na fem nya anslag som sammanlagt uppgår till ca 4,3 miljarder kronor under 2025.

De nya anslagen är till att börja med ett som betecknas 99:2 Stärkt elöver­föringskapacitet. Anslaget ska användas för att finansiera omfattande inves­teringar i överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige samt i ut­bygg­nad av elnätet. Under 2025 föreslås att 2 miljarder kronor ska avsättas till det nya anslaget. Vidare föreslår motionärerna anslaget 99:3 In­vesteringar till lokal förnybar elproduktion. De anser att ansla­get bör omfatta 1 miljard kronor under 2025 och användas för att finansiera in­ves­teringar i såväl lokal förnybar elproduktion som överförings­kapaci­tets­ut­bygg­nad till lo­kal- och regionalnät samt anslutning till transmissionsnätet. I motionen föreslås också det nya an­slaget 99:4 Vindkraft – ersätt­ningsmodell till kom­muner. För 2025 föreslår mo­tio­närerna att 275 miljoner kronor avsätts för ett stöd till pro­duk­tions­base­rad ekonomisk ersättning som betalas av elpro­ducenten och som går till de lokal­samhällen där vindkraft byggs. Det nya an­sla­get 99:5 Stöd­pengar till drift av laddinfrastruktur syftar till att möjliggöra för före­tag att söka under­skotts­täckning för drift av ladd­stationer. För detta ända­mål avsätter motio­närer­na 30 miljoner kronor un­der 2025.

Mo­tio­närerna föreslår även ett nytt anslag som betecknas 99:6 Havsvind, statligt ägande. Mo­tionärerna anför att ett robust och motståndskraftigt sam­häl­le kräver att det offentliga har kontroll över samhällsviktig verksamhet. Ge­nom ett statligt bolag som tillför eget kapital kan staten säkerställa sin ägar­andel i kommande havsvindsprojekt. För detta ändamål föreslår motionä­rerna att riksdagen avsät­ter 1 miljard kronor för 2025.

Sammantaget innebär detta att motionärernas ram för utgiftsområdet under 2025 alltså är ca 4,3 miljarder kronor högre än regeringens förslag.

Avslutningsvis föreslår motionärerna att riksdagen avslår regeringens för­slag om att bemyndiga regeringen att ställa ut kreditgarantier för lån till in­ves­teringar i ny kärnkraft (yrkande 2). Motionärerna vänder sig starkt mot denna satsning på utbyggnad av ny kärnkraft och understryker att kärn­kraft inte är svaret på Sveriges behov av mer el. Därtill menar de att byggandet av ny kärn­kraft be­döms som så riskfyllt att inga företag vill gå in med de pengar som krävs.

Centerpartiet

I kommittémotion 2024/25:2166 av Rickard Nordin m.fl. (C) slås det inled­ningsvis fast att Sverige behöver en långsiktig och ambitiös energipolitik som gör att välfärden kan öka samtidigt som det blir möjligt att ställa om till ett håll­bart samhälle. Energisektorn står för den högsta andelen utsläpp globalt sett och energi- och klimatpolitiken måste, enligt motionärerna, därför gå hand i hand. Motionärerna anser att Sverige och Europa omedelbart måste fasa ut fos­sila subventioner, stoppa importen av rysk energi och i stället rusta upp den inhemska energiproduktionen, öka sam­mankopplingen och därigenom också stär­ka motståndskraften. Enligt dem är det även önskvärt med en bred energi­poli­tisk överenskommelse som skapar sta­bila villkor, minskar den poli­tiska ris­ken och därmed stärker investerings­vil­jan. För att ställa om energi­systemet krävs alla fossilfria kraft­slag, samtidigt som det är logiskt att fokusera utbygg­naden på de kraftslag som är billigast och går att bygga ut snabbast, dvs. vind- och solenergi. Motionärerna pekar på att Centerpartiet länge har varit drivande för att införa incitament som ökar acceptansen bland markägare, närboende och kommuner för etablering av ny vindkraft på land. I fråga om den havs­ba­se­rade vindkraften behöver stödet för anslut­ningsavgifterna skyndsamt åter­in­rät­tas.

Motionärerna vill också satsa på åtgärder som ökar effektiviteten i den be­fintliga kraftproduktionen, från såväl bio-, vind- och vattenkraft som kärnkraft. Det hand­lar om riktade satsningar på tekniker som stärker energisystemet, t.ex. bat­terier, vätgas, överföringskapacitet, lagring och digita­li­se­ring.

Motionärerna konstaterar vidare att kärnkraften har en viktig roll i dagens energisystem och kan även komma att ha det under lång tid framöver. Samti­digt är det grundläggande för motionärerna att kärnkraften står för sina egna kost­nader för bl.a. säkerhet, avfallshantering och olycksförsäkring. De anser inte att det ska riktas några särskilda subventioner till kärnkraft, vare sig i form av produktionsstöd, kreditgarantier eller att staten övertar ansvaret för avfalls- eller olyckskostnader. Detta synsätt gör också att motionärerna vill att riks­dagen ska avslå regeringens förslag om ett bemyndigande om att under 2025 ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärnkraft (yrkan­de 2). Mo­tio­närerna menar att regeringen med förslaget är beredd att riskera närmare en tredjedel av en statsbudget för att subventionera en utbyggnad av kärn­kraften.

Motionärerna redovisar andra upp­fatt­ningar än regeringen när det gäller fyra av de elva anslag som föreslås i budgetpropositionen. De föreslår en sats­ning på att halvera tillståndsprocesserna i viktiga miljö- och energifrågor var­för Statens energimyndighet får ett tillskott på 10 miljoner kronor årligen för detta ända­mål (anslaget 1:1 Statens energimyndighet).

Motionärerna föreslår att anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering ska vara 400 miljoner kronor lägre under 2025 än vad regeringen föreslår. Moti­veringen är att motionärerna inte stod bakom förslaget i budgetpro­po­sitionen 2023 om ett nytt stöd för energieffektivisering. Motionärerna vill i stället att det s.k. gröna avdraget breddas till att också omfatta energieffek­tiviserande åt­gärder, där­ibland installation av smarta hemapplikationer samt olika typer av värme­pum­par i fastigheter som värms upp med direktverkande el.

För att finansiera prioriterade reformer och med fokus på ökad elproduktion i närtid avvisas regeringens satsning på 100 miljoner kronor 2025 på särskilda insatser för ny kärnkraft under anslaget 1:3 Energiforskning och de 30 miljo­ner kronor som regeringen föreslår ska gå till insatser för ny kärnkraft under anslaget 1:5 Energi­planering under 2025. Av samma anledning avvisar de en del av den generella an­slagsökningen under anslaget 1:1 Statens energi­myn­dighet. Ut­över detta föreslår motionärerna – utan närmare mo­tivering – ett nytt anslag som de betecknar 99:7 Anslutning av ny elpro­duktion. Under 2025 före­slås detta anslag uppgå till 900 miljoner kronor.

Sammantaget innebär detta att motionärernas förslag till ram för utgifts­om­rådet är 355 miljoner kronor högre än vad regeringen har föreslagit.

Miljöpartiet

Linus Lakso m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2024/25:3062 anslag för ut­giftsområde 21 Energi under 2025 som är ca 13,3 miljarder kronor högre än vad reger­ingen föreslår. Utöver förslag till andra nivåer när det gäller flera av de elva anslag som reger­ingen föreslår, vill motionärerna se fem nya anslag inom ut­giftsområdet.

Störst satsning görs på att realisera potentialen i en ökad energi­effek­tivi­se­ring. Under anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering föreslår motio­nä­rer­na att det under 2025 avsätts 3 miljarder kronor mer än vad regeringen fö­re­slår för att kunna återinföra och bredda det avvecklade stödprogrammet Ener­gisteget (ett program för att stödja ener­gi­effek­tivisering inom den svenska indus­trin som pågick mellan 2018 och 2020), som syftar till att täcka 60 pro­cent av före­tagens kostna­der för olika ener­gi­effektivi­seringsåtgärder.

Motionärerna avvisar regeringens satsning om 100 miljoner kronor under 2025 på att stödja pilot- och demonstrationsprojekt för kärnkraftsutveckling inom ramen för anslaget 1:3 Energiforskning. De anser att satsningar på ny kärn­kraft försenar och fördyrar klimatomställningen och därför avvisar de ock­så reger­ingens satsning på 30 miljoner kronor på insatser för ny kärnkraft inom ramen för an­slaget 1:5 Energiplanering. Detsamma gäller regeringens för­slag om att un­der 2025 kunna ställa ut kreditgarantier för lån till inves­teringar i ny kärn­kraft. I yrkande 2 föreslås att riksdagen ska avslå reger­ingens för­slag om att bemyn­digas att kunna ställa ut sådana omfattande kreditgaran­tier under 2025.

Motionärerna konstaterar vidare att den tillkommande elproduktionen i Sve­rige inom överskådlig framtid kommer från förnybara väderberoende ener­gi­källor som vind- och solkraft. Därför förordar de en satsning på det som de betecknar grön bas­kraft. Härmed avses alla kraftkällor och tekniker som kan reglera effekten snabbt och lagra energi. Det handlar om höjd effekt i vatten­kraften, mer flexi­bilitet i och effekt från kraftvärmen samt om gastur­biner som drivs av förny­bara bräns­len. Även energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värme­lag­ring omfattas samt flexibilitet exempelvis i form av smart styr­ning av elbils­laddning och värmepumpar.

Därför föreslår motionärerna att det ska avsättas 6 miljarder kronor till det nya anslaget 99:10 Investeringsstöd för grön baskraft för finansiering av stöd till investeringar med inriktning på dessa kraftkällor och tekniker. Sam­tidigt föreslår de att regeringens satsning på kärn­kraft om 100 miljoner kronor under anslaget 1:3 Energiforskning i stället överförs till den satsning på grön baskraft som motio­närerna före­slår.

Vidare anser motionärerna att en central åtgärd för att öka utbyggnaden av vindkraft på land är att kommuner får ersättning för den nytta de skapar genom att producera förnybar el. Motionärerna avvisar regeringens förslag om ersätt­ning till kom­munerna i anslaget 1:5 Energiplanering till förmån för ett eget för­slag där kom­munerna får 1 öre per kilowattimme (kWh) för befintlig vind­krafts­pro­duktion och 3 öre per kWh för tillkommande produktion under de kom­man­de tio åren. Utöver detta föreslås regionerna få 1 öre per kWh för be­fint­lig vatten­kraft. För 2025 avsätter mo­tionärerna 490 miljoner kronor till det nya anslaget 99:8 Er­sätt­ning till kommuner för elproduktion från vind­kraft och 670 miljoner kronor till det nya anslaget 99:9 Ersättning till regio­ner för el­pro­duktion från vatten­kraft.

Motionärerna vill också se nationella planer för utbyggnad av laddin­fra­struktur samt för tankinfrastruktur för biogas och vätgas. De efterfrågar även en bättre tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna samt för att boende ska kunna ladda hemma i villor samt vid bostadsrätter och hyresrätter. Av det skälet föreslår motionärerna en förstärkning av anslaget 1:8 Laddin­fra­struk­tur med 100 miljoner kronor under 2025.

Motionärerna föreslår även en förstärkning av anslaget 1:9 Biogasstöd ef­ter­som de står bakom ett förslag om ett produktionsmål för biogas. För­stärk­ningen uppgår under 2025 till 500 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit. Motionärerna vill också se satsningar på avancerade biodrivmedel och elektro­bränslen som tillverkas av vätgas och infångad biogen koldioxid. Ett nytt pro­duktionsstöd föreslås för ändamålet och 3 miljarder kronor avsätts till det nya anslaget 99:11 Produktionsstöd avancerade biodrivmedel och elek­tro­bränslen för att finan­siera denna satsning.

Avslutningsvis motsätter sig motionärerna regeringens förslag om att dra ned på den kommunala energi- och klimatrådgivningen och de satsar därför 155 miljoner kronor under 2025 på det nya anslaget 99:12 Kommunal kli­mat- och ener­giråd­giv­ning.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att Sveriges konkurrenskraft och väl­färd bygger på säker tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Därför välkomnar utskottet att regeringen – med riksdagens stöd – genomför en omlägg­ning av energipolitiken och att den har vidtagit en rad åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för ny planerbar energiproduktion, före­trädes­vis i form av fossilfri el. Detta gör det möjligt att möta ett ökande el­behov på kort, medel­lång och lång sikt samt att säkra en trygg energi­försörj­ning och en effek­tiv omställ­ning som gör att energipolitikens övergripande målsätt­ning­ar om för­sörj­ningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk håll­barhet kan upp­nås.

Utskottet kan konstatera att regeringen, liksom oppositionspartierna, ser en omfattande elektrifiering av stora delar av samhället som nyckeln till framgång i omställningsarbetet. Samtidigt tycks det inte råda lika stor samsyn kring vilka eller hur olika kraftproduktionsresursers potentialer ska tas till vara. Det hand­lar bl.a. om synen på behovet av ny kärn­kraft. Här vill utskottet instämma i reger­ingens uppfattning att mer planerbar elproduktion, såsom kärnkraft, be­hövs även för att kunna bygga ut och att ansluta väderberoende elproduktion som vind- och solkraft till nätet. I budget­pro­posi­tio­nen redo­visar regeringen att den redan har vid­tagit en rad åtgärder för att förbättra förut­sätt­ningarna för ny kärnkraft, vilket utskottet välkomnar. Efter­som elbehovet väntas öka även på kort och medellång sikt står utskottet också bakom det arbete som pågår med att utreda eller bereda förslag som syftar till att underlätta tillkomsten av vindkraft till havs och på land, liksom av olika solenergilösningar. Utöver des­sa former av förnybar energiproduktion noterar utskottet att reger­ingen lyf­ter fram fossilfri vätgas som en viktig pusselbit i det framtida energisyste­met, och utskottet ser positivt på att reger­ingen har gett Svenska kraftnät vik­tiga upp­drag när det gäller sampla­nering och utbyggnad av el- och vätgas­infra­struk­tur.

På användarsidan är en av de stora utmaningarna att ställa om de delar av transportsektorn som fortfarande har ett betydande fossilbränsleberoende. Ut­skot­tet kan konstatera att elektrifieringen av tunga fordon har börjat ta fart men att det alltjämt finns behov av investeringar i infrastrukturen för att möj­liggöra en snabb omställning. Utskottet välkomnar därför den förlängda och utökade sats­ningen på att bygga ut ladd- och tankinfrastruktur för tunga fordon som reger­ingen föreslår.

El konsumeras vanligen inte i direkt anslutning till den plats där den produ­ceras. Detta förutsätter att ett väl utbyggt kraftnät binder samman produktion med konsumtion i ett välfungerande kraftsystem. I likhet med reger­ingen anser utskottet att det är angeläget att kraftsystemet utvecklas på ett genomtänkt sätt och att det byg­gs med rätt egen­skaper, på rätt plats och i tid för att kunna möta efter­frå­gan på el. Det fokus som regeringen av det skälet lägger på en för­bätt­rad energiplanering anser utskottet vara betydelsefullt av flera skäl. En väl­ol­jad planering gör att investeringarna tillkommer på ett sätt som gör det möjligt att nyttja kraftsystemet mer effektivt.

Elens betydelse i det svenska framtidssamhället gör det än viktigare att den prissätts och handlas på ett effektivt sätt. Därför ser utskottet med intresse fram mot utfallet av den översyn av elmark­na­den som kommer att presenteras un­der våren 2025. Detsamma gäller frågor om forskning och innovation på ener­gi­området där regeringen aviserar att det ska komma förslag i en särskild pro­po­sition senare under innevarande riksmöte.

Utskottet tvingas också konstatera att geopolitiska spänningar har gjort att frå­gor om energiförsörjning under krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig måste ges ökad uppmärksamhet. Att medel tillförs för att möta reger­ing­ens ambitions­höjning för det civila för­sva­ret, inklusive förstärkningar av sam­hällsviktiga funktioner som energiförsörjningen, ser utskottet därför posi­tivt på.

När det gäller de budgetförslag som vart och ett av de fyra oppo­sitions­par­tierna har presenterat kan utskottet inledningsvis konstatera att Social­demo­kraterna uppvisar ett förhållandevis balanserat alternativ som i allt väsentligt sam­manfaller med regeringens förslag. Detta talar för att det kan finnas vissa förut­sätt­ningar att nå energipolitiska överenskommelser över blockgränsen. De öv­riga tre oppositionspartiernas förslag är däremot både vidlyftiga, spre­tiga och bristfälligt motiverade, vilket gör det omöjligt att förutspå vilken energi­politik ett rödgrönt regeringsalternativ skulle förespråka och vil­ka kost­nads­krä­vande och ineffektiva symbollösningar som kan kom­ma att sjö­sättas. Ut­skot­tet vill här särskilt nämna den miljöpartistiska motionens bud­get­alter­nativ som överstiger regeringens förslag med många miljarder utan tydlig grund för att det som föreslås verkligen ger eftersträvad effekt i förhållande till de energipoli­tiska målen. Något positivt i sammanhanget är väl möjligen att motionärerna tycks ha insett nödvändigheten av att det finns effekt tillgäng­lig i situationer när den väderberoende kraftproduktion som de i mångt och mycket sät­ter sin tilltro till inte levererar i tillräcklig utsträckning. Till skillnad från reger­ingen som förordar satsningar på ökad baskraftsproduktion, bl.a. i form av ny kärnkraft, föreslår motionärerna i stället en flermiljardsatsning på ett högst opre­cist alternativ som de betecknar grön baskraft.

När det gäller den anslagsfördelning som föreslås i Vänsterpartiets motion kan utskottet konstatera att partiet inte har några invändningar mot regeringens förslag, men att de utöver detta föreslår ett antal nya anslag inom utgifts­om­rådet som gör att deras alternativ ändå är 4,3 miljarder kronor högre än reger­ingens. Utskottet finner det mindre meningsfullt att i detalj kommentera detta knippe nya anslag som i motionen endast utvecklas i begränsad form.

Centerpartiet förordar ett antal neddragningar i förhållande till regeringens budgetalternativ till förmån för ett nytt anslag som de betecknar Anslutning av ny elproduktion. Här noterar utskottet att det nya anslaget föreslås uppgå till hela 900 miljoner kronor under 2025, men att det i stort sett helt saknas en be­skrivning av vad pengarna ska användas till. Sådan hanter­ing av offentliga me­del kan utskottet inte annat än avfärda.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi och de förslag till bemyndiganden för 2025 som är knutna till några av anslagen. Förslaget om ett bemyndigande till regeringen om att kunna bevilja kreditgarantier för lån till ny kärnkraft tillstyrks också. Utöver detta anser utskottet att riksdagen ska bifalla de förslag som gäller Svenska kraftnäts investeringsplan 2025–2027 res­pek­tive fi­nan­siella befogenheter 2025 lik­som förslaget om elbered­skaps­av­giftens stor­lek 2025. Följaktligen avstyr­ker utskottet de alternativa för­slag som före­slås i motionerna.

 

Särskilda yttranden

XX

Riksdagen har genom sitt beslut den 27 november 2024 fastställt att de sam­lade ut­gif­terna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 6 631 miljoner kro­nor 2025 (bet. 2024/25:FiU1, rskr. 2024/25:49). Den samlade kraftfulla po­litik vi står bakom och som Sve­rige verkligen behöver under en orolig tid re­do­visas i partimotion 2024/25:3199 (S). Förslagen i den motionen måste ses som en hel­het och vi anser därför att det vore olämpligt att bryta ut vissa delar och behand­la dessa i särskild ord­ning. Motionen behandlas i betän­kande 2024/25:FiU1, och partiets sam­la­de för­slag framgår av reservation 5 i det be­tän­kandet. I Socialdemokraternas samlade bud­getförslag – som vi står bakom – prio­riteras bland mycket annat förstärkningar till sjuk­vården och åtgärder för att stärka Sveriges till­växt. Samtidigt stöttas alla de barn­famil­jer och pensio­närer som drabbas hårt av kostnadskrisen. Vidare föreslås kraft­fulla åtgärder för att stoppa våldet och för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Eftersom riks­da­gen under budgetberedningens första steg alltså har ställt sig ba­kom andra ut­gifts­ra­mar och beräkningar av in­koms­terna än de vi har före­slagit avstår vi från ställ­nings­tagande när det gäller anslags­för­del­ningen inom ut­gifts­område 21 Energi. Vi vill i detta sär­skilda yttran­de dock återge hu­vud­dragen i den syn på ener­gi­poli­tiken som be­skrivs ut­förligt i kommitté­motion 2024/25:3134 (S). I motio­nen finns det för övrigt många angelägna ener­gipolitiska förslag som kommer att behandlas av riks­dagen senare under innevarande riks­möte.

Vi anser att målsättningen för energipolitiken bör vara att bidra till de natio­nella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045. En framgångsrik elektri­fiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila bränslen och insatsråvaror mot el – är mycket betydelsefull i det samman­hanget. Vi är också övertygade om att breda och lång­siktiga energi­po­litiska överenskom­mel­ser är avgörande för att målen ska kunna nås.

Vår uppfattning är vidare att både om­ställ­ningen och konkur­rens­kraften krä­ver ett nytt energipolitiskt mål för mer fossilfri kraft redan till 2030. För att nå det målet krävs främst satsningar på vindkraft, men även på solel, kraftvärme och nya gasturbiner. Det behövs också effekthöjningar i de befint­liga vatten­kraftsanläggningarna och i kärnkraft­ver­ken.

Vattenkraften är ryggraden i det svenska elsystemet och dess reglerbarhet är en särskilt viktig aspekt för det systemet. Vi anser att regeringen måste agera för att de pausade prövningarna av vattenkraftens miljövillkor ska kunna åter­upp­tas och då på ett sätt som garanterar att de uttryckta intentionerna om att uppnå största möjliga miljönytta och effektiv tillgång till vattenkraftsel kan upp­nås.

Sverige behöver även fullfölja utbyggnaden av den havsbaserade vind­kraf­ten. Vi har tillsammans med andra representanter för Socialdemokraterna pre­senterat en mängd kon­kreta för­slag på åtgärder som syftar till att underlätta för ut­bygg­naden av såväl den havs- som den landbaserade vindkraften. Dessa förslag återfinns i kom­mitté­motion 2024/25:3134 (S) och kommer att behand­las av utskottet senare under innevarande riksmöte. En annan förnybar energi­källa som bör få bättre förutsättningar är solkraf­ten. Utöver mer hushålls­pro­du­cerad solkraft finns en stor potential i större mark­baserade solparker, men då måste det bli lättare att ansluta dessa anlägg­ningar till nätet.

Kärnkraften kommer under lång tid framöver att vara en viktig del av el­systemet. Vi är inte främ­mande för att det byggs ny kärnkraft, men att nya reaktorer i så fall endast ska få tillkomma på platser där kärnkraftverk redan finns. Vår upp­fattning är dessutom att stat­liga kreditgarantier inte enbart ska kunna ställas ut till lån som är in­rik­tade på tillkomsten av ny kärnkraft, utan även till andra storskaliga fossilfria kraftslag. Den finansierings- och riskdel­nings­mo­dell för ny kärnkraft som har presenterats av en utredning anser vi har bety­dande bris­ter som kan stå de svenska skattebetalarna dyrt och medföra en av­sevärd nega­tiv effekt på de offentliga finanserna.

Det svenska elnätet behöver byggas ut snabbare, men det måste göras kost­nadseffektivt, och kostnaderna måste också vara rimliga för el­kun­derna oav­sett var i landet de bor. Snabba och effektiva tillståndsprocesser är också vik­tiga i det sammanhanget. Förenklingen av regelverken och effektiviser­ingen av tillståndsprocesserna bör vara inriktade på att nå en bred politisk samsyn för att re­formerna ska bli hållbara över tid och därmed skapa nöd­vändig för­utsäg­barhet för inves­te­rare. Vi ser även ett behov av förändringar på el­mark­na­den och har bl.a. före­slagit en modell kallad folkhemsel, som innebär att sta­ten köper upp fos­sil­fri kraft via ett auktionsförfarande till lägsta pris, el som sedan levereras till hus­hållskunder på vissa villkor.

En effektivare energianvändning är också en viktig del av omställningen. Det finns behov av ytterligare insatser för att nå det riks­dagsbundna målet till 2030 och vi vill hänvisa till de förslag som finns på detta område i kommitté­motion 2024/25:3134 (S). Utöver de förslag på temat energieffektivisering som kommer att beredas av näringsutskottet senare under riksmötet 2024/25 vill vi också näm­na det förslag om energi­effek­tiviseringsinsatser i flerbostads­hus som vi står ba­kom och som bereds av civilutskottet. Vi anser för övrigt ock­så att energieffektivi­se­ringsinriktade ­åt­gär­der ska kunna omfattas av Rot-avdraget.

Den fjärr- och kraftvärmestrategi som den tidigare regeringen gav Energi­myndigheten i uppdrag att ta fram anser vi behöver tas vidare till beslut och det behövs även nationella strategier för fusionskraft och för vätgas­utbyggnad.

Omställningen av transportsektorn till fossilfrihet – inte minst väg- och sjö­transport­sek­to­rerna – innebär utma­ningar. Vi anser att Energimyndigheten och Trafikverket bör få i uppdrag att ta fram ett nationellt handlingsprogram för en snabb utbyggnad av ända­målsenlig laddinfrastruktur samt tankinfra­struk­tur för bio- och vätgas. Vidare är vår uppfattning att det är av högsta vikt att mark­na­dens aktörer kan få stabila förutsätt­ningar för svensk produktion av biodriv­medel.

I en orolig tid är det angeläget att säkerställa kraftsystemets funktion under ansträngda förhållanden och ytterst även under krig. Det är därför mycket vik­tigt att fortsätta insatserna för att förebygga, motstå och hantera sådana stör­ningar i elförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på samhället.

När det gäller anslagen inom utgiftsområdet för 2025 ser det budgetalter­nativ vi hade velat se ut enligt följande. Reger­ingens förslag om en ökning av anslaget 1:3 Energiforskning med 100 miljoner kronor för en ettårig satsning på en forsknings­reaktor borde ha avvisats. I stället hade vi gärna sett att samma be­lopp hade satsats på anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering för att fi­nan­siera ett stöd som syftar till att för­bättra fastighetsföretags och bo­stads­rättsföre­ningars styr­ning av sin energianvändning. Ett nytt anslag om 100 mil­joner kronor borde ha införts för att kunna finansiera en bonus till kom­mu­ner som under 2025 om­prövar ett tidigare avslags­beslut och i stället ger tillstånd till vind­kraft.

Sam­man­taget hade vi velat anvisa 100 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 21 för 2025.

 

Riksdagen har genom sitt beslut den 27 november 2024 fastställt att de sam­lade utgif­terna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 6 631 miljoner kro­nor under 2025 (bet. 2024/25:FiU1, rskr. 2024/25:49). Eftersom Vänster­partiets förslag till anslag inom utgiftsområdet ligger över den nivån kan jag inte reservera mig till förmån för detta förslag. Det budgetalternativ jag står ba­kom bör ses som en helhet och jag väljer därför att avstå från ställnings­ta­gan­de under denna del av budgetberedningen. I stället redovisar jag min upp­fattning i detta särskilda yttrande som sammanfaller med Vänsterpartiets poli­tik inom utgiftsområde 21 Energi så som den presenteras i partimotion 2024/25:1912. Vänsterpartiets för­slag när det gäller statens budget finns i par­ti­motion 2024/25:1924. Motio­nen behandlas i betänkande 2024/25:FiU1, och partiets sam­lade förslag fram­går av reservation 6 i det betänkandet.

Klimatkrisen är akut och det krävs en snabb omställning för att Sverige ska kunna minska utsläppen. Det mål jag anser bör vara vägledande är 100 procent förnybar energiförsörjning senast 2040. Detta kräver bl.a. en snabb utbyggnad av den förnybara svenska elproduktionen. Det budgetalternativ för utgiftsom­rå­de 21 som jag hade ställt mig bakom i detta andra steg av budgetberedningen hade inneburit en betydligt offensivare energipolitik än vad regeringen föreslår och där de för­nybara energikällorna ges företräde framför regeringens oreson­ligt dyra och fler­dimensionellt riskfyllda kärn­krafts­fokus. Kärnkrafts­sats­ning­ar bromsar inte bara omställningen till förnybar energiproduktion utan det sak­nas även en säker metod för slutförvaring av det radioaktiva avfallet. Till detta kommer även de strålsäkerhetsrisker som alltid är närvarande under själva pro­duktionen och som dessutom har fått ökad uppmärksamhet i det osäkra säker­hetspolitiska läge som för närvarande råder. Min in­ställ­ning är att kärn­kraften bör avvecklas så fort som möjligt.

För att få fart på utbyggnaden av den förnybara kraftproduktionen anser jag att det behövs bättre inci­ta­ment både för vindkraft på land och till havs. Jag förordar här möjligheter att gynna de kom­muner där vindkraft byggs liksom även de när­boende. Det handlar om om­fattande resursförstärkningar för stöd till lokal förny­bar elpro­duk­tion och sär­skilda sats­ningar på havsbaserade vind­krafts­projekt. Jag ser för övrigt gärna att det offent­liga genom ett statligt bolag tar kon­troll över sådan sam­hällsviktig verk­sam­het som kom­man­de havsvinds­projekt kan anses utgöra.

I takt med att den förnybara kraft­produktionen byggs ut är det även nödvän­digt att kraftöver­förings­kapaciteten stärks. Jag anser att det därför bör avsättas medel för omfattande investeringar i såväl över­föringskapaciteten mellan nor­ra och södra Sverige som i utbyggnad av elnätet för att det ska vara möjligt att ansluta mer förnybar kraftproduktion och därmed även att underlätta klimat­omställ­ningen. Jag är dessutom övertygad om att den kraftfulla utbyggnad som krävs görs bäst i offentlig regi. I sammanhanget vill jag även peka på att elnäts­bolagens orimliga avgiftshöjningar på en monopolmarknad talar för att det bör införas ett tak på dessa avgifter och även för att det finns goda skäl att förstat­liga fler delar av elnätet än transmissionsnätet.

Utöver kraftigt utbyggd förnybar elproduktion och över­förings­kapacitet, an­ser jag att elmarknaden måste reformeras. För att skydda den elintensiva in­dus­trin och de svenska hushållen förordar jag en modell där den inhemska elmarknaden frikopplas från den europeiska. Innebörden är att den el som an­vänds i Sverige prissätts först och sedan kan ett eventuellt överskott expor­teras till de priser som gäller på den kontinentaleuropeiska delen av den ge­men­sam­ma elmarknaden. Därmed skulle det svenska elpriset inte ”smittas” av de höga elpriserna i övriga Europa utan stabiliseras på en låg nivå som av­speglar de låga svenska produktionskostnaderna.

Omställningen av transportsektorn kommer att vara mycket betydelsefull för att kunna nå ambitiösa klimatpolitiska målsättningar. Det finns onekligen ett behov av att göra det möjligt för företag att söka stöd för att täcka sådana under­skott som uppkommer i driften av laddstationer.

Som har framgått ovan vänder jag mig mot regeringens starka inriktning på att sjösätta diverse åtgärder som syftar till att bereda vägen för nya kärnkrafts­reaktorer i Sverige. En av dessa åtgärder är att förbereda för att kunna ställa ut statliga kreditgarantier för investeringar i ny kärnkraft. Det handlar om enorma summor på uppemot 400 miljarder kronor, vilket är en utveckling jag är helt emot.

När det gäller anslagen inom utgiftsområdet för 2025 innebär det förslag jag hade velat se inga avvikelser från regeringens förslag när det gäller de be­fint­liga anslagen, men utöver de medel som därmed avsätts till dessa anslag borde det ha anvisats medel till ett antal nya an­slag. Ett sådant nytt anslag om 2 miljarder kronor för 2025 skulle använ­das för att finansiera omfattande in­ves­teringar i el­över­föringskapaciteten mel­lan norra och södra Sverige samt i utbyggnad av elnätet. Jag hade också velat se ett nytt anslag om 1 miljard kro­nor för 2025 för ett stöd till in­vesteringar i lokal för­nybar elproduktion och även ett anslag om 275 miljoner kronor som ska gå till en pro­duk­tionsbaserad ekonomisk er­sätt­ning som betalas av elpro­ducenten och som sedan fördelas till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. Ytterligare ett nytt anslag som jag hade förordat hade gått till att möjliggöra för före­tag att söka under­skotts­täck­ning för drift av ladd­stationer. Det anslaget borde ha anvisats 30 miljoner kro­nor för 2025.

Avslutningsvis anser jag att ett robust och motståndskraftigt sam­häl­le krä­ver att det offentliga har kontroll över samhällsviktig verksamhet. Därför hade jag velat tillföra 1 miljard kronor för 2025 för att ge­nom ett statligt bolag som tillför eget kapital säkerställa statens ägar­andel i kommande havsvindspro­jekt.

Sammantaget hade jag velat anvisa 4 305 000 000 kronor mer än reger­ingen till utgiftsområde 21 för 2025.

 

Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den Centerpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21. Centerpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte nå­gon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Centerpartiets sam­lade förslag när det gäller statens budget finns i partimotion 2024/25:2962. Motionen behandlas i betänkande 2024/25:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservation 7 i det betänkandet. I den nyssnämnda motionen finns också det för­slag till ram för utgiftsområde 21 Energi som jag står ba­kom.

Förslaget till statens budget för 2025 inom utgiftsområde 21 läggs fram i kom­mittémotion 2024/25:2166 (C). Center­partiets budgetalternativ när det gäl­ler det nu aktuella utgiftsområdet är 355 miljoner kronor högre för 2025 än vad regeringen har föreslagit. Även om jag alltså har valt att avstå från att delta i beslutet under detta andra steg av budgetberedningen vill jag redovisa min upp­fattning om anslags­för­delningen inom utgiftsområdet i detta sär­skil­da yttran­de som ligger i linje med vad som föreslås i kommitté­motion 2024/25:2166 (C).

Jag vill inledningsvis understryka att Sverige behöver en långsiktig och am­bitiös energipolitik som gör att välfärden kan utvecklas i takt med att det blir möjligt att ställa om till ett hållbart samhälle. Det som krävs är en politik som säkrar framtidens robusta och effektiva energisystem samtidigt som andelen fossilfri energi ökar. Fossila subventioner måste fasas ut och importen av rysk energi måste stoppas. Den inhemska energiproduktionen måste öka både i ter­mer av nybyggnad och genom effektivisering av befintliga anlägg­ningar. Även sam­man­kopplingen av elnäten behöver bli bättre eftersom efterfrågan på el väntas öka kraftigt. För att möjliggöra detta krävs insatser i form av exem­pel­vis snabbare till­ståndsprocesser, ekonomiska styrmedel som ökar acceptan­sen för land­baserad vindkraftsproduktion, ändringar i regelverk som gör det enkla­re att bygga storskalig solelsproduktion samt statligt finansierade sats­ningar på att bygga ut anslut­nings­punkter för den havsbaserade vinden. Incita­ment som ökar acceptansen hos markägare, närboende och kom­muner för ny vind­kraft på land bör också införas.

Jag anser att kärnkraften har en viktig roll i dagens energisystem och kan komma att ha det under lång tid framöver. Däremot vänder jag mig mot att det ska finnas särskilda subventioner för kärnkraft, vare sig i form av produk­tions­stöd, kreditgarantier eller att staten tvingas bära ansvaret för avfalls- eller olycks­kostnader. Jag hade i stället velat se riktade satsningar på de tekniker som stärker energi­sys­te­met, som t.ex. batterier, vätgas, överföringskapacitet, lagring och digita­li­se­ring. Det är tekniker som bidrar till ökad effektivitet och som möjlig­gör en mer flexibel användning, smarta elnät, energilagring och ba­lan­sering.

När det gäller anslagen inom utgiftsområdet för 2025 innebär det förslag jag hade velat se en för­stärk­ning av anslaget 1:1 Statens energimyndighet med 10 miljoner kronor 2025 för att finansiera en satsning på att halvera till­stånds­pro­cesserna i viktiga miljö- och energifrågor. För att finansiera prioriterade re­for­mer och med fokus på ökad elpro­duktion i närtid borde re­geringens för­slag om att 100 mil­jo­ner kro­nor ska avsät­tas 2025 till anslaget 1:3 Energi­forsk­ning för sär­skil­da insatser för ny kärn­kraft ha avvisats. Inte heller de 30 mil­joner kronor som regeringen föreslår ska gå till insatser för ny kärn­kraft un­der anslaget 1:5 Energiplanering för 2025 finns med i det bud­get­för­slag jag står ba­kom. Jag hade även dragit ned ans­laget 1:5 Energi­planer­ing med 400 miljo­ner kronor för 2025 till förmån för att bredda det s.k. gröna avdraget till att ock­så omfatta energi­effek­tivi­serande åtgärder. Vidare hade jag velat se en om­fattande sats­ning på att finan­siera an­slut­ningar av ny elpro­duk­tion. Jag hade för­ordat ett nytt anslag om 900 miljoner kronor för 2025 för det ända­målet.

Avslutningsvis tar jag starkt avstånd från regeringens för­slag om att få möj­lig­het att ställa ut vidlyftiga kreditgarantier om 400 miljarder kronor för lån till ny kärnkraft. För­sla­get är inte bara illa underbyggt och klent motiverat utan in­ne­bär att reger­ingen ska kunna utfärda kreditgarantier för ett enda kraftslag som motsvarar närmare en tredjedel av hela statsbudgeten. Att inte någonstans re­do­visa vare sig vill­koren, hur förslaget överensstämmer med EU:s stats­stöds­regler eller vilken på­verkan det skulle få på övriga inves­ter­ingar på el­mark­naden är både allvar­ligt och ett djupt vårdslöst sätt att hantera statens bud­get och skatte­be­talar­nas pengar.

Sammantaget hade jag velat anvisa 355 miljoner kronor mer än reger­ingen till utgiftsområde 21 för 2025.

 

Riksdagen har genom sitt beslut den 27 november 2024 fastställt att de sam­lade ut­gif­ter­na för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 6 631 miljoner kro­nor 2025 (bet. 2024/25:FiU1). Detta anser jag vara djupt beklag­ligt när det råder ett akut glo­balt kli­mat­nödläge. Vad som i stället behövs är en kraftfull kli­mat­politik för att Sverige och världen ska klara den omställning som är helt nöd­vän­dig. En politik med den inriktningen – inklusive viktiga in­sat­ser på det energipolitiska området – finns i partimotion 2024/25:3220 (MP). Jag står ba­kom det som anförs i den motionen, men anser sam­tidigt att de för­slag som pre­senteras där bör ses som ett samlat paket. Med hänvisning till att riksdagen har beslutat om andra ut­gifts­ra­mar och beräk­ningar av inkoms­ter­na än de jag står bakom, avstår jag från ställnings­tagande när det gäl­ler an­slags­för­del­ning­en inom ut­gifts­område 21 Energi. Jag väljer i stället att re­dovisa min syn på ener­gipolitiken i detta sär­skilda yttran­de. Den inrikt­ning jag stöder fram­går även i kommitté­mo­tion 2024/25:3062 (MP).

Jag vill se ett samhälle som genomför den gröna omställningen, stärker kon­kur­renskraften samt skapar nya jobb och samhällsutveckling i hela landet. Den gröna om­ställ­ningen krävs för att klara klimatmålen och för att bevara naturens mång­fald. Det samhälle jag eftersträvar byggs bl.a. upp genom stora invester­ingar i energieffektivisering och i ren, förnybar energi. För att det ska vara möj­ligt att ersätta fossila bränslen i industriprocesser och transporter med grön el krävs det en politik som kraft­fullt styr bort från det fossila och som tillgäng­lig­gör mer el i närtid. Förnybara resurser som sol- och vindkraft kom­mer att vara de vikti­gaste pro­duk­tionskällorna i kombination med betydande sats­ning­ar på att åstad­komma en effektivare användning av den el som pro­du­ceras. När det gäl­ler energi­effektiviseringar hade jag gärna sett en rejäl sats­ning på att återinföra en breddad variant av det s.k. Energisteget, dvs. ett stöd till energi­effek­tivisering av industri­före­tag och flerbostadshus.

En central åtgärd för att öka utbyggnaden av vindkraft på land är att kom­muner ersätts för den nytta som vindkraftsproduktionen inom kommunen ska­par. Här står jag bakom Miljöpartiets förslag om ersättning till kom­mu­ner­na för både befintlig och tillkommande vindkraftsproduktion. Detsam­ma hade gällt det förslag till paket av åtgärder i syfte att göra det lättare att byg­ga ut av olika former av solenergiproduktion som Miljöpartiet har före­sla­git.

Eftersom den tillkommande elproduktionen främst förväntas komma från för­nybara väderberoende energikällor som sol och vind ser jag ett behov av en satsning som är inriktad på att möta de utma­ningar som kan väntas när det gäl­ler kraftsystemets möjligheter att tillhanda­hålla till­räckligt med effekt un­der begränsade delar av året. Jag står därför bakom den omfat­tande satsning – grön baskraft – som föreslås i motion 2024/25:3062 (MP) och som är inriktad på att främja alla de kraftkällor och tekniker som kan lagra energi och snabbt reglera effekten.

Den svårbegripliga fäbless för vidlyftiga satsningar på ny kärn­kraft som regeringen och dess stödparti uppvisar leder enbart till att klimatomställningen försenas och dessutom till ofant­liga kost­nader. Det som behövs för att stäl­la om energisystemet i hållbar riktning är mer el i närtid, och då är kärnkraft de­fi­nitivt inte något gångbart alternativ. Enligt min uppfattning finns det där­för inga hållbara argument för en satsning på att stödja pilot- och demon­stra­tions­projekt inom kärnkraftsutveck­ling.

Utöver detta ser jag positivt på satsningar på biogas samt avancerade bio­driv­medel och elektrobränslen som – tillsammans med en elektrifiering av for­dons­flottan – kommer att vara viktiga bidrag till omställningen av de delar av transportsektorn – inte minst vägtransporterna – som fortfarande lider av ett tungt fossilbränsleberoende.

Den djupa skepticism när det gäller tillkomsten av ny kärn­kraft som jag har redovisat ovan gör att jag avslutningsvis tydligt vill deklarera att jag – om jag hade valt att delta i beslutet – med kraft hade avvisat det bemyndigande­förslag som skulle göra det möjligt för regeringen att under 2025 bevilja kreditgaran­tier för lån till ny kärn­kraft på upp till den hisnande summan 400 miljarder kro­nor.

Den energipolitik jag står bakom är sammantaget avsevärt mycket offen­si­vare än den regeringen föreslår, vilket tydligt framgår av det förslag till anslag inom utgiftsområdet för 2025 som jag hade velat se. För det första hade jag velat se en rejäl satsning på att realisera potentialen i en ökad energi­effek­tivi­se­ring. En ökning av anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering för 2025 med 3 miljarder kronor hade gjort det möjligt att återinföra och bredda det av­­vecklade stödprogrammet Ener­gisteget. Jag anser att det inte borde ha an­visats 100 miljoner kronor för 2025 till pilot- och demon­stra­tionsprojekt för kärn­kraftsutveckling inom ramen för anslaget 1:3 Ener­gi­forsk­ning eftersom jag anser att ny kärnkraft bara försenar och fördyrar kli­mat­omställningen. Av samma skäl hade jag avvisat den ökning av anslaget 1:5 Energiplanering med 30 miljoner kronor som regeringen har föreslagit ska gå till insatser för ny kärn­kraft.

Det budgetförslag jag står bakom innehåller även ett nytt omfattande anslag för finansiering av stöd till investeringar med inriktning på kraftkällor och tek­niker som kan bidra till att reglera effekt snabbt och lagra energi. Jag anser att 6 miljarder kronor borde ha anvisats för 2025 till det nya anslaget 99:10 Inves­teringsstöd för grön baskraft. Sam­tidigt hade jag velat se att reger­ingens sats­ning på kärn­kraft om 100 miljoner kronor under anslaget 1:3 Ener­gi­forsk­ning – som jag har avvisat tidigare i detta sär­skilda yttrande – i stället borde hade överförts till det nya anslaget för investeringar i grön baskraft.

Jag anser att anslaget 1:5 Energiplanering inte borde ha ökats för att kunna ersätta kom­munerna. I stället förordar jag ett förslag där kom­mu­nerna får 1 öre per kilowattimme (kWh) för befintlig vind­krafts­pro­duktion och 3 öre per kWh för tillkommande produktion under de kom­man­de tio åren. På motsvarande sätt borde regionerna få 1 öre per kWh för be­fint­lig vatten­kraft. För att finan­siera de två ersätt­nings­formerna borde två nya anslag ha införts om 490 respek­tive 670 miljoner kronor under 2025.

Jag hade också velat se nationella planer för utbyggnad av laddinfrastruktur samt för tankinfrastruktur för biogas och vätgas. Vidare ser jag ett behov av en bättre tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna och att bo­en­de ska kunna ladda hemma i villor samt vid bostadsrätter och hyresrätter. Av det skälet hade jag velat se en förstärkning av anslaget 1:8 Laddinfrastruk­tur med 100 miljoner kronor för 2025.

Anslaget 1:9 Biogasstöd borde enligt min uppfattning ha varit 500 miljoner kronor högre än vad regeringen har föreslagit och jag hade också velat se en satsning på avancerade biodrivmedel och elektro­bränslen som tillverkas av vät­gas och infångad biogen koldioxid. Därför borde det ha införts ett nytt pro­duktionsstöd för ändamålet och att 3 miljarder kronor borde ha anvisats för 2025 till ett nytt anslag för att finan­siera denna satsning.

Avslutningsvis vänder jag mig mot regeringens neddrag­ningar av den vikti­ga kommunala energi- och klimatrådgivningen. Ett nytt anslag om 155 miljo­ner kronor för 2025 borde ha införts för att finansiera sådan råd­giv­nings­verk­samhet.

Sammantaget innebär detta att jag hade velat anvisa 13 349 000 000 kronor mer än reger­ingen till utgiftsområde 21 för 2025.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2024/25:1 Budgetpropositionen för 2025 utgiftsområde 21:

1. Riksdagen fastställer avgiftsuttaget under 2025 för elberedskaps­avgif­ten till högst 650 000 000 kronor (avsnitt 2.9.11).

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2025 ställa ut kredit­garan­tier för lån till investeringar i ny kärnkraft som inklusive tidigare utfär­dade garantier uppgår till högst 400 000 000 000 kronor (avsnitt 2.10.1).

3. Riksdagen godkänner investeringsplanen för elförsörjning för 2025–2027 som en riktlinje för Affärsverket svenska kraftnäts investeringar (avsnitt 2.11.3).

4. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2025 ge Affärsverket svens­ka kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad reger­ingen förordar (avsnitt 2.11.3).

5. Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2025 inom utgiftsområde 21 Energi enligt tabell 1.1.

6. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2025 ingå ekonomiska åta­ganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som anges i tabell 1.2.

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

2024/25:1912 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabell 1 i motionen.

2. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2025 ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärnkraft som inklusive tidigare utfärdade garantier uppgår till högst 400 000 000 000 kronor.

2024/25:2166 av Rickard Nordin m.fl. (C):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabellen i motionen.

2. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2025 ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärnkraft som inklusive tidigare utfärdade garantier uppgår till högst 400 000 000 000 kronor.

2024/25:3062 av Linus Lakso m.fl. (MP):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabellen i motionen.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att under 2025 ställa ut kredit­garantier för lån till investeringar i ny kärnkraft som inklusive tidi­gare utfärdade garantier uppgår till högst 400 000 000 000 kronor.

2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabell 1 i motionen.

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2025 ställa ut kredit­garan­tier för lån till investeringar i ny kärnkraft som uppgår till högst 400 000 000 000 kronor (avsnitt 2.10.1), med den ändringen att kredit­ga­ran­tierna får avse ny fossilfri energiproduktion.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens och motionärernas anslagsförslag

Anslag för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi

Tusental kronor

Anslag		Regeringens förslag	Avvikelse från regeringen
			S	V	C	MP
1:1	Statens energimyndighet	585 557	±0	±0	−15 000	4 000
1:2	Insatser för energieffek­ti­visering	415 000	100 000	±0	−400 000	3 000 000
1:3	Energiforskning	1 647 723	−100 000	±0	−100 000	−100 000
1:4	Energimarknadsinspektionen	234 039	±0	±0	±0	±0
1:5	Energiplanering	790 000	±0	±0	−30 000	−470 000
1:6	Avgifter till internationella organisationer	33 328	±0	±0	±0	±0
1:7	Elsäkerhetsverket	79 650	±0	±0	±0	±0
1:8	Laddinfrastruktur	930 000	±0	±0	±0	100 000
1:9	Biogasstöd	985 000	±0	±0	±0	500 000
1:10	Energiberedskap	198 000	±0	±0	±0	±0
1:11	Elberedskap	733 000	±0	±0	±0	±0
Förslag till anslag utöver regeringens förslag
99:1	Snabbhetsbonus vindkraft	±0	100 000	±0	±0	±0
99:2	Stärkt elöverföringskapacitet	±0	±0	2 000 000	±0	±0
99:3	Investeringar till lokal för­nybar elproduktion	±0	±0	1 000 000	±0	±0
99:4	Vindkraft – ersätt­nings­mo­dell till kommuner	±0	±0	275 000	±0	±0
99:5	Stödpengar till drift av ladd­infrastruktur	±0	±0	30 000	±0	±0
99:6	Havsvind, statligt ägande	±0	±0	1 000 000	±0	±0
99:7	Anslutning av ny elproduk­tion	±0	±0	±0	900 000	±0
99:8	Ersättning till kommuner för elproduktion från vindkraft	±0	±0	±0	±0	490 000
99:9	Ersättning till regioner för elpro­duktion från vattenkraft	±0	±0	±0	±0	670 000
99:10	Investeringsstöd för grön bas­kraft	±0	±0	±0	±0	6 000 000
99:11	Produktionsstöd avancerade biodrivmedel och elektro­bränslen	±0	±0	±0	±0	3 000 000
99:12	Kommunal energi- och kli­mat­rådgivning	±0	±0	±0	±0	155 000
Summa anslag inom utgiftsområdet		6 631 297	100 000	4 305 000	355 000	13 349 000

Bilaga 3

Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden

Det har inte väckts några motioner med anledning av regeringens förslag till beställ­nings­bemyndiganden.

Beställningsbemyndiganden för 2025 inom utgiftsområde 21 Energi

Tusental kronor

Anslag		Regeringens förslag	Tidsperiod
1:3	Energiforskning	4 100 000	2026–2030
1:5	Energiplanering	1 200 000	2026–2030
1:8	Laddinfrastruktur	2 000 000	2026–2030
1:10	Energiberedskap	1 050 000	2026–2029
1:11	Elberedskap	2 000 000	2026–2040
Summa beställningsbemyndiganden inom utgiftsområdet		10 350 000