HC01NU19: Energipolitik

Näringsutskottets betänkande 2024/25:NU19

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om energipolitik. Dessa yrkanden rör bl.a. energipolitikens inriktning, fossilfria kraftslag, biobränslen och biodrivmedel, energieffektivisering, energigaser samt värme och kraftvärme. Utskottet hänvisar bl.a. till den förda politiken och pågående arbete.

I betänkandet finns 47 reservationer (S, SD, V, C, MP) och ett särskilt yttrande (SD). I det särskilda yttrandet förklarar företrädarna för Sverige­demo­kraterna i utskottet att de har ett andrahandsyrkande när det gäller frågor om vattenkraft (punkt 6).

Behandlade förslag

Cirka 170 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Energipolitikens inriktning

Utskottets ställningstagande

Kärnkraft

Utskottets ställningstagande

Vindkraft

Utskottets ställningstagande

Vattenkraft

Utskottets ställningstagande

Solenergi

Utskottets ställningstagande

Biobränslen och biodrivmedel

Utskottets ställningstagande

Energieffektivisering

Utskottets ställningstagande

Energigaser

Utskottets ställningstagande

Torv

Utskottets ställningstagande

Fossila bränslen

Utskottets ställningstagande

Värme och kraftvärme

Utskottets ställningstagande

Vissa internationella energifrågor

Utskottets ställningstagande

Övriga energipolitiska frågor

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Energipolitikens långsiktiga förutsättningar, punkt 1 (S, V, C, MP)

2. Övergripande mål för planering av elsystemet, punkt 2 (S)

3. Övergripande mål för planering av elsystemet, punkt 2 (V)

4. Övergripande mål för planering av elsystemet, punkt 2 (C)

5. Övergripande mål för planering av elsystemet, punkt 2 (MP)

6. Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 3 (SD)

7. Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 3 (V, C)

8. Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 3 (MP)

9. Kärnkraft, punkt 4 (S, V, C, MP)

10. Vindkraft, punkt 5 (S)

11. Vindkraft, punkt 5 (V, MP)

12. Vindkraft, punkt 5 (C)

13. Vattenkraft, punkt 6 (S, V)

14. Vattenkraft, punkt 6 (SD)

15. Vattenkraft, punkt 6 (C)

16. Vattenkraft, punkt 6 (MP)

17. Solenergi, punkt 7 (S)

18. Solenergi, punkt 7 (V)

19. Solenergi, punkt 7 (C)

20. Solenergi, punkt 7 (MP)

21. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 8 (S)

22. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 8 (V)

23. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 8 (C)

24. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 8 (MP)

25. Energieffektivisering, punkt 9 (S)

26. Energieffektivisering, punkt 9 (V)

27. Energieffektivisering, punkt 9 (C)

28. Energieffektivisering, punkt 9 (MP)

29. Vätgas och elektrobränslen, punkt 10 (S)

30. Vätgas och elektrobränslen, punkt 10 (V)

31. Vätgas och elektrobränslen, punkt 10 (C)

32. Vätgas och elektrobränslen, punkt 10 (MP)

33. Biogas, punkt 11 (SD)

34. Biogas, punkt 11 (V, C)

35. Biogas, punkt 11 (MP)

36. Torv, punkt 12 (SD)

37. Torv, punkt 12 (V, MP)

38. Fossila bränslen, punkt 13 (V, C)

39. Fossila bränslen, punkt 13 (MP)

40. Värme och kraftvärme, punkt 14 (S)

41. Värme och kraftvärme, punkt 14 (V, C)

42. Värme och kraftvärme, punkt 14 (MP)

43. Vissa internationella energifrågor, punkt 15 (S)

44. Vissa internationella energifrågor, punkt 15 (MP)

45. Övriga energipolitiska frågor, punkt 16 (S)

46. Övriga energipolitiska frågor, punkt 16 (V, C)

47. Övriga energipolitiska frågor, punkt 16 (MP)

Särskilt yttrande

Vattenkraft, punkt 6 (SD)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet 171 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25 som rör olika energipolitiska frågor. I bilagan finns en förteckning över de behandlade förslagen.

Utskottets överväganden

Motionerna

Energipolitikens långsiktiga förutsättningar

I kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) anförs att politiska beslut som fattas med få mandats övervikt en enskild mandatperiod inte är en tillräcklig grund för stora investeringar inom energisektorn med långa tidsperspektiv. Därför bör regeringen arbeta för långsiktiga och breda överenskommelser om energipolitiken. I yrkande 3 efterfrågas ett tillkänna­givande med den inriktningen.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 90 framhålls att regeringen bör bjuda in samtliga riksdagspartier till nya energisamtal med målet att anta en ny bred energipolitisk överenskommelse. En sådan överenskommelse bör inkludera mål för ny energi­produktion till 2030 och säkerställa långsiktiga förutsättningar för energi­­produktion.

Sverige ska ha ett robust system för elproduktion med hög leveranssäker­het, låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga och rimliga priser, anför Jennie Nilsson och Arber Gashi (båda S) i motion 2024/25:852. Den aktu­ella situationen kräver enligt motionärerna stabila förutsättningar, både i det korta och i det långa perspektivet, vilket ställer krav på politiskt ansvars­tag­ande och lång­siktiga spelregler. Av den anledningen efterfrågar motio­närerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av block­över­skridande samtal om energi­frågan.

Övergripande mål för planering av elsystemet

Fredrik Olovsson m.fl. pekar i kommittémotion 2024/25:3134 (S) på beho­vet av ett mål om ny fossilfri el till 2030. I yrkande 4 begärs ett tillkänna­gi­vande om att ett sådant mål om ytterligare minst 60 terawattimmar (TWh) bör införas.

I kommittémotion 2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 4 fram­förs att den långsiktiga inriktningen för energisystemet bör innefatta siffer­satta delmål vart femte år, som dessutom följs upp. För att industrin ska våga satsa på omställningen behöver företagen veta att det finns tillgång till fossilfri el redan 2030.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 76 anförs att det bör inrättas dels ett kortsiktigt effektmål, dels ett planerings­mål på minst 100 TWh ny elproduktion till 2030 och dels ett mål om en fördubbling av Sveriges elproduktion på sikt.

I kommittémotion 2024/25:2613 anför Elin Söderberg m.fl. (MP) att potentialen för efterfrågeflexibilitet kommer att öka när fler sektorer i sam­hället elektrifieras. I yrkande 48 begär motionärerna att riksdagen ska ställa sig bakom ett tillkännagivande om att anta ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsystemet.

I kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) förordas i yrkande 1 att det införs ett mål om ett 100 procent fossilfritt energisystem till 2035. I yrkande 5 förordas vidare ett tillkännagivande om ett mål om att till­gängliggöra 100 TWh el redan till 2030 samt ytterligare 50 TWh till 2035. Detta kan åstadkommas genom en kombination av ny förnybar elproduktion och energieffektivi­seringar. Vid sidan av dessa mål ser motionärerna även behov av ett mål för s.k. grön baskraft. I yrkande 6 föreslår de därför ett till­känna­givande om ett planeringsmål för sådan baskraft. I begreppet grön bas­kraft inrymmer de alla kraftkällor och tekniker som kan göra elsystemet tryggare och säkrare än det är i dag. Det mål som nämns är 10 gigawattimmar (GWh) grön bas­kraft till 2030.

Övrigt om energipolitikens inriktning

Det svenska elnätet bör uppgraderas så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust nät som klarar av såväl en ökad andel förnybar el som ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser. Elnätet bör också kunna stå emot cyberattacker och extremväder bättre. Det anför Daniel Helldén m.fl. (MP) i partimotion 2024/25:3038. De begär därför i yrkande 36 ett tillkännagivande om att införa ett energisäkerhetsmål och i yrkande 37 ett tillkännagivande om att en stor utbyggnad av förnybar energi som vindkraft, solel och solvärme bör genomföras, särskilt i södra Sverige.

Regeringen bör överväga att stärka arbetet med energisäkerhet. Detta menar Björn Söder m.fl. (SD) och efterfrågar ett tillkännagivande med ett sådant innehåll i kommittémotion 2024/25:1407 yrkande 7.

I kommittémotion 2024/25:1465 av Tobias Andersson m.fl. (SD) anförs i yrkande 2 att det kommer att behövas kraftproduktion i väntan på att ny kärnkraft är på plats. Motionärerna framhåller gasturbiner som en realistisk och rimlig lösning.

Sveriges energisektor befinner sig i ett särskilt utsatt läge och skillnaden mellan hot­bild och förmågor är stor. Det anför Mikael Larsson m.fl. (C) i kommitté­motion 2024/25:3160. I yrkande 49 anförs därför att det finns ett behov av för­enklad informationsdelning mellan operatörer samt mellan opera­törer och myndigheter i energisektorn. Motionärerna framhåller vidare i yrkande 50 att tillsynsverksamheten i energisektorn behöver skärpas för att säkra kontinuitet vid attacker.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 82 framförs utan närmare motivering att regelverken för samhällskritisk infrastruktur bör upp­da­te­ras så att även förnybara kraftslags behov inkluderas.

I kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) anförs att elsystemets centrala betydelse för samhället kommer att öka ytterligare i fram­tiden, med elektrifiering av transporter, industri och uppvärmning. Enligt yrkande 7 bör därför ett energisäkerhetsmål införas.

En avgörande del för en rättvis och långsiktigt hållbar tillväxt i hela landet är en säker tillgång till hållbar energi. Detta anför Hanna Westerén (S) i motion 2024/25:728 och efterfrågar ett tillkännagivande från riksdagen med ett sådant innehåll.

I motion 2024/25:2323 anför Niklas Karlsson m.fl. (S) att energifrågan är avgörande för att klara klimatomställningen. För att skapa en god tillgång till prisvärd el bör flera åtgärder vidtas enligt motionärerna. De begär ett tillkännagivande om en energipolitik för hela landet, vilket bl.a. inne­fattar ökad överföringskapacitet, en annan elområdesindelning och ökad användning av vätgas.

Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C) anför i motion 2024/25:479 yrkande 1 att regeringen bör utreda hur en övergripande bedöm­ning kan göras vid utbyggnad av förnybar energi och att kommunernas inställ­ning bör komma in i ett tidigare skede i planeringsprocessen. I yrkande 2 anförs vidare att det bör tillsättas en utredning om hur ersättningen för mark­ägare kan ses över vid större infrastrukturprojekt. En utred­ning bör tillsättas även när det gäller frågan om hur den lokala, regio­­nala och natio­nella nivån kan inkludera varandra i planering av infrastruktur. Ett till­kännagivande om detta efterfrågas i yrkande 3.

Mikael Oscarsson (KD) anför i motion 2024/25:1034 yrkande 1 att reger­ingen bör tillsätta en utredning om samhällets förmåga att fungera utan kon­stant elförsörjning. Motionären framhåller att energiförsörjningen är grund­läggande för att samhällets olika funktioner ska kunna fortsätta att fungera i kris och krig. Därför behövs även en nationell säkerhetsstrategi för energisystemet, vilket anförs i yrkande 2.

Ett tillkännagivande om ökade investeringar i fossilfria energislag i södra Sverige efterfrågas i motion 2024/25:832 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1. Motio­nären framhåller att överföringsbegränsningarna (flaskhals­problema­tiken) fortfarande är ett problem som till viss del beror på en otillräcklig elproduktion i södra Sverige.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens proposition om energipolitikens långsiktiga inriktning

Våren 2024 antog riksdagen regeringens proposition Energipolitikens lång­siktiga inriktning (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201). I propositionen (som i det följande benämns som den energipolitiska inriktningspropositionen) redovisade regeringen att det övergripande målet för energi­politiken är att skapa villkor för en effektiv och hållbar energi­användning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt att underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle (prop. 2017/18:228, bet. 2017/18:NU22, rskr. 2017/18:411). Målet bygger på samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU och syftar till att förena

•       försörjningstrygghet

•       konkurrenskraft

•       ekologisk hållbarhet. 

Vidare uppgavs att målet för energieffektivisering är att 2030 ha 50 procent effektivare energianvändning än 2005, uttryckt i termer av tillförd energi i relation till BNP. Målet för elproduktionens sammansättning 2040 är 100 procent fossilfri elproduktion (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254). Det övergripande målet för forskning och innovation på energi­området är att bidra till att uppfylla uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimatpolitiken och energirelaterade miljöpolitiska mål (prop. 2016/17:66, bet. 2016/17:NU9, rskr. 2016/17:164).

Utöver de nyss nämnda övergripande målet påverkas Sveriges energipolitik i hög utsträckning av andra EU-mål och regelverk inom energiområdet, bl.a. inom ramen för den s.k. energiunionen. Energipolitiken inom EU fokuserar enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på fyra områden: 

•       en fungerande energimarknad

•       garanterad energiförsörjning

•       främjande av energieffektivitet, energibesparingar och förnybara energi­källor

•       främjande av sammankopplade energinät. 

Regler inom dessa områden ställer krav på medlemsländerna att genomföra nationell politik för att uppfylla mål som satts upp för hela unionen. EU:s energi­politik hänger nära samman med EU:s klimatpolitik men även med bl.a. miljö-, närings-, konkurrenskrafts-, transport- samt utrikes- och säkerhets­poli­tiken. Till exempel berörs energiområdet av sektorsövergripande EU-regler för kritisk infrastruktur, cybersäkerhet och annat som rör för­sörjningstrygghet och säkerhet.

I den energipolitiska inriktningspropositionen konstaterade regeringen att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver ytter­ligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt. För att kunna möta samhällets ökade behov av el och samtidigt säkerställa god försörjningstrygghet krävs en omfattande utbyggnad av elproduktions­kapa­citet, elnät och lagringsmöjligheter samt förbättrade möjligheter till flexi­bilitet. Regeringen slog fast att energisystemet behöver utvecklas sam­tidigt som det pågår annan viktig samhällsutveckling, exempelvis inom total­för­svaret. Utvecklingen behöver också vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. I propositionen tydliggjorde reger­ingen den långsiktiga inriktningen för energi­politiken och föreslog

•       ett planeringsmål om att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen

•       ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. 

Omotiverade hinder i elsystemet ska enligt propositionen undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser. Regeringen bedömde vidare att det finns behov av att se över det nuvarande energieffektiviseringsmålet. Propositionen byggde på en överens­kommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemo­kraterna och Liberalerna.

Regeringen uppgav i propositionen att den för att skaffa underlag till propositionen genom Klimat- och näringslivsdepartementets försorg hade anordnat flera rundabords­samtal med representanter från energibranschen och industrin samt bjudit in riksdagspartierna till samtal om energipolitikens inriktning.

Planeringsmål

I den energipolitiska inriktningspropositionen redovisade regeringen bedöm­ningen att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. Det anfördes att behovet av el i olika geografiska områden bör tyd­lig­göras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kon­troll­stationer, med start 2030. Därför föreslog regeringen ett planeringsmål för energi­syste­met med innebörden att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förut­sättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektri­fie­ring och för att möjliggöra den gröna omställningen. Regeringen kon­sta­te­rade att en kraftig utbyggnad av elsystemet behövs för att nå klimatmålen och möjlig­göra den gröna omställningen och att detta kräver beslut och åtgär­der av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraft­­bolag, nät­företag, kunder, utvecklare och finansiärer. I propositionen fram­­hölls även att ett plane­ringsmål med lång- och kortsiktig kvantifiering tydlig­­gör energi­poli­tikens ambition när det gäller elsystemets utveckling och under­­lättar omställ­ningen genom att minska osäkerheten i samband med inve­ste­­rings­beslut.

Leveranssäkerhetsmål

Regeringen föreslog vidare i den refererade propositionen ett leverans­säker­hets­mål som innebär att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträck­ning det är samhällsekonomiskt effektivt. Omotiverade hinder i elsystemet ska undan­röjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar kon­kur­renskraftiga priser. Vidare bedömde regeringen att Svenska kraftnät bör få ett övergripande ansvar för att göra en regelbunden uppföljning av leverans­säkerhetsmålet och för att vidta eller föreslå nödvändiga åtgärder för att målet uppnås. En fördjupad uppföljning bör göras vid regelbundna kontroll­stationer med start 2030.

Energiberedskap

I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21, bet. 2024/25:NU3, rskr. 2024/25:106) anför regeringen att Sveriges behov av en robust och pålitlig tillgång till energi ökar. Störningar i energiförsörjningen kan få omfattande konsekvenser för stora delar av samhället. En fungerande energiförsörjning är även central för att samhället ska fungera vid höjd beredskap och ytterst krig. Erfarenheterna från Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar tydligt vilka påfrestningar energiförsörjningen kan utsättas för och hur det drabbar hela samhället. Energisystemet behöver kunna leverera energi till samhället under såväl kris som höjd beredskap. Det medför behov av att utveckla och trygga energiförsörjningen, exempelvis genom att säkerställa att kritiska resurser finns att tillgå. Energianvändare behöver dock vara förberedda på avbrott och bristsituationer. Samhällets ökade beroende av energi, i kombination med allvarliga hot mot Sveriges säkerhet, har ökat beho­vet av att stärka samhällets förmåga att hantera störningar i energi­för­sörj­ningen. Det civila försvarets tio beredskapssektorer är samtliga beroende av att elförsörjningen fungerar. Regeringen föreslog därför att medel skulle tillföras för att möta regeringens ambitionshöjning för det civila försvaret.

Uppdrag som rör energiberedskap

Energimyndigheten fick i regleringsbrevet för 2025 i uppdrag att redovisa hur medel för energiberedskap har använts. Redovisningen ska omfatta hur åtgärd­erna stärker sektorns förmåga att tillhandahålla en trygg energi­för­sörj­ning och användares förmåga att hantera störningar i energi­för­sörj­ningen samt redo­visa hur vidtagna åtgärder utvecklar och stärker det civila för­svaret. Av redo­visningen ska det även framgå hur åtgärder och resultat för­håller sig till rele­vanta krisnivåer inom energisektorn samt höjd beredskap. Detta kan enligt regler­ingsbrevet ingå i en separat redovisning för civilt försvar.

Energimyndigheten ska även planera för insatser för att främja kommunala och regionala aktörers långsiktiga strategiska förmåga att bidra till ett effektivt och robust energisystem som bidrar till de energipolitiska målen. Insatserna är avsedda att finansiera offentliga aktörer på lokal och regional nivå, såsom kom­muner, regioner, regionala energikontor och aktörer med regionalt utveck­lingsansvar i syfte att stärka deras förmåga att arbeta mer effektivt och stra­te­giskt med energiplanering och energiberedskap. Insatserna ska sam­ord­nas med satsningar inom energiplanerings- och energiberedskaps­området. Upp­draget ska redovisas i årsredovisningen.

Av Energimyndighetens regleringsbrev för 2025 framgår vidare att myn­dig­heten har i uppdrag att analysera och föreslå lämpliga åtgärder för att ran­sonera med el för att stärka det civila försvaret. Av myndighetens redovisning ska det framgå hur förslaget förhåller sig till relevanta krisnivåer inom elförsörjningen och höjd beredskap. Energimyndigheten ska även redovisa hur den, i sam­verkan med berörda aktörer, har vidareutvecklat metoden för att planera prioritering av samhällsviktiga elanvändare (Styrel), hur information som tas fram inom ramen för Styrel kan komma till nytta vid planering för en mer omfattande elenergibrist och vid höjd beredskap, hur samhällsviktiga eller totalförsvarsviktiga verksamheter som utförs i privat regi beaktas samt hur sektorskopplingar inom energisektorn omhändertas. Even­tuella identifierade hinder i arbetet med Styrel samt åtgärdsförslag ska ingå i redo­visningen. I upp­draget ingår även att lämna nödvändiga konse­kvens­utredda författnings­för­slag. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2026.

Nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029

I mars 2025 lämnade regeringen skrivelsen Nationell strategi för cyber­säkerhet 2025–2029 (skr. 2024/25:121) till riksdagen. Skrivelsen, som kommer att behandlas av riksdagens försvarsutskott under våren 2025, inne­håller en ny nationell strategi för cybersäkerhet som beskriver regeringens inrikt­­ning för arbetet med frågor av betydelse för Sveriges cybersäkerhet. Strate­gin utgår från nationella behov och från det s.k. NIS 2-direktivet (2022/2555) som sätter minimiregler för cybersäkerhet inom unionen och för samarbete mellan med­lems­länderna. Verksamheter som ska följa NIS 2 finns inom 18 olika sektorer, däribland energisektorn. Den omfattar i sin tur delsektorerna elektricitet, fjärrvärme eller fjärrkyla, olja, gas och vätgas, och i strategin uppges att Energimyndigheten kommer att ha tillsynsansvaret för energi­sektorn.

I strategin redogörs för ett antal hot och sårbarheter som påverkar Sveriges cybersäkerhet. Strategin utgår från tre pelare som anger inriktningen för Sveriges cybersäkerhetsarbete:

•       Systematiskt och effektivt cybersäkerhetsarbete

•       Utvecklad kunskap och kompetensutveckling inom cybersäkerhet

•       Förmåga att förhindra och hantera cybersäkerhetsincidenter.

Strategin innehåller därtill mål som tar sikte på ett antal områden för att åstad­komma förflyttningar under strategins löptid och bemöta de hot och sår­bar­heter som redogörs för i strategin. Till strategin kopplas bl.a. en hand­lings­plan med ett antal aktiviteter som svarar mot regeringens inriktning och kraven i NIS 2-direktivet. I strategin anges att handlingsplanen kommer att uppdateras löpande.

EU:s energipolitik

Övergripande om EU:s energipolitik

Sveriges energipolitik påverkas i hög utsträckning av EU:s mål och regelverk inom den s.k. energiunionen. EU:s energipolitik hänger också nära samman med EU:s klimatpolitik, men även med bl.a. miljö-, närings-, regional-, transport- samt utrikes- och säkerhetspolitiken. Till exempel berörs energiområdet av sektorsövergripande EU-regler för kritisk infrastruktur, cyber­säkerhet och annat som kopplar till försörjningstrygghet och säkerhet. Här ingår också Euratomfördraget, där Sverige tillsammans med andra med­lems­stater förbundit sig att främja framsteg inom kärnenergiområdet, främst genom att främja forskning, uppnå försörjningstrygghet och upprätta ett system för övervakning av fredlig användning av kärnämnen avsedda för civila ändamål och säkerställa höga gemensamma normer för hälsa och säkerhet.

Som en del i kommissionens förslag från 2019 om den s.k. gröna given höjdes ambitionen för EU:s klimatmål. EU antog bindande mål om klimatneutralitet i unionen senast 2050 och ett mål om att nettonollutsläppen av växthusgaser 2030 ska ha minskat med minst 55 procent jämfört med 1990 (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet).

För att nå 2030-målet presenterade kommissionen ett stort antal lagförslag i det s.k. 55 procentspaketet, bl.a. förslag om reviderade direktiv om förnybar energi, energieffektivitet och byggnaders energiprestanda samt förslag till revi­dering av direktivet och förordningar om gemensamma regler för den inre mark­naden för naturgas och villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.

Energimarknaderna påverkades i hög grad av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. För att snabbare bryta EU:s beroende av rysk fossil energi och säkra försörjningstryggheten presenterade kom­mis­sionen i maj 2022 REPowerEU-planen med ytterligare lagförslag för att öka ambitionen i direktiven om förnybar energi, energieffektivitet och byggnaders energiprestanda. Ett flertal krisförordningar för att säkra försörjnings­trygg­heten, skydda EU mot höga energipriser och snabba på energi­omställningen har därefter förhandlats och antagits. I mars 2023 presenterade kommissionen även ett förslag om reform av unionens elmarknad som antogs 2024. 

Den 13 juni 2024 trädde EU-förordningen om nettonollindustrin (Europa­parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735 om inrättande av en åtgärdsram för att stärka Europas ekosystem för tillverkning av netto­noll­teknik och om ändring av förordning (EU) 2018/1724) i kraft. Förslaget var en del av den gröna givens industriplan för nettonollåldern som kom­mis­sionen pre­sen­te­rade den 1 februari 2023. Förordningen syftar till att främja trygg och hållbar till­gång till nyckeltekniker för den gröna omställ­ningen, s.k. netto­nolltekniker såsom batteritekniker, vätgastekniker och kärn­tekniker, genom att öka uni­on­ens tillverkningskapacitet i fråga om dessa tekniker och samtidigt bidra till unionens klimat­mål.

I sin rapport om tillståndet i energiunionen 2024 anför kommissionen att EU under de senaste åren lyckats hantera hoten mot energi­för­sörj­ningen och återfått mer stabila energipriser. Utbyggnaden av vind- och solkraft fort­sätter och produktionskapaciteten för dessa kraftslag ökade med 36 procent mellan 2021 och 2023. Elproduktionen från vindkraft är nu större än elpro­duktionen från gas, och det är nu det näst största kraftslaget i EU:s elproduktion efter kärn­kraft. Trots den positiva utvecklingen bedömer kommissionen att både utbygg­naden av förnybar energi och energieffektiviseringsinsatserna behöver accelerera för att det ska vara möjligt att nå energi- och klimatmålen.

Av rapporten framgår även att andelen rysk gas i EU:s gasimport minskade från 45 procent 2021 till 15 procent i juni 2024. Den ryska gasen har bl.a. ersatts av import från Norge och USA.

Den europeiska tillverkningsindustrin av nettonolltekniker möter en ökan­de konkurrens både på den europeiska marknaden och globalt. Kom­mis­si­onen lyf­ter i det sammanhanget betydelsen av partnerskap mellan offentliga och privata aktörer och olika former av europeiska industriallianser.

Kommissionens meddelande om EU:s klimatmål för 2040

Den 6 februari 2024 publicerade kommissionen ett meddelande om ett euro­peiskt klimatmål för 2040. Kommissionen har utifrån en kon­se­kvens­analys rekommenderat ett mål om 90 procents nettominskning av utsläppen till 2040 jäm­fört med 1990. Meddelandet är ett inspel för nästkommande kom­mission att ta vidare som lagförslag för att inkludera 2040-målet i den europeiska klimatlagen. Kommissionen belyser i sitt meddelande att alla energi­källor med noll och låga koldioxidutsläpp, inklusive förnybar energi, kärnkraft, energi­effektivitet, avskiljning och lagring av koldioxid samt avskiljning och använd­ning av koldioxid, kommer att behövas för att ställa om energisystemet till 2040. I samband med meddelandet lanserade kom­mis­sionen även en indu­stri­allians för små modulära reaktorer (SMR).

Kommissionens meddelande Given för en ren industri – en gemensam färdplan för konkurrenskraft och fossilfrihet

I februari 2025 presenterade kommissionen sitt meddelande Given för en ren indu­stri – en gemensam färdplan för konkurrenskraft och fossilfrihet (COM(2025) 85).

Syftet med meddelandet är att presentera en övergripande färdplan för att både stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och påskynda dess gröna omställning. Fokus i meddelandet läggs på att stöd för energiintensiva indu­­strier i omställningen, elektrifieringen och bemötandet av höga energi­kost­nader, samtidigt som innovativa lösningar inom den europeiska miljö­tekniksektorn främjas för att säkerställa framtidens konkurrenskraft. Kom­mis­sionen avser att uppnå mål­sätt­ningarna i meddelandet genom att

•       säkerställa tillgång till energi till överkomliga priser med fokus på att sänka energikostnader, främja ren energi och förbättra elnätens effektivitet för att stödja europeiska industriföretag, särskilt de energiintensiva

•       driva på utvecklingen av marknader för rena teknologier genom att skapa efterfrågan på koldioxidsnåla produkter och teknologier, vilket främjar innovation och hållbarhet i industrin

•       stärka finansiering på EU-nivå, mobilisera privata investeringar och effektivisera det statliga stödet för att bidra till givens mål

•       stärka den cirkulära ekonomin och positionera EU som världsledande inom området till 2030, för att minska resursberoende, avfall och koldioxidutsläpp, samtidigt som den ekonomiska konkurrenskraften stärks

•       främja internationella partnerskap genom samarbeten och handelsavtal för att säkerställa tillgång till råvaror och globala marknader, samtidigt som EU:s strategiska oberoende stärks.

I meddelandet anförs att det bör ses som en färdplan för de centrala politiska strategier som kommissionen anser behövs för att uppnå en konkurrenskraftig och ren industri i EU. Det uppges även att ett flertal konkreta lagstiftnings­förslag och strategier kommer att presenteras inom ramen för meddelandet under de närmaste åren.

Kommissionens meddelande om en handlingsplan för överkomliga energipriser

I februari 2025 presenterade kommissionen sitt meddelande om en handlings­plan för överkomliga energipriser (COM(2025) 79). Meddelandet syftar till att säkerställa en effektiv och ren energi för alla européer till ett över­komligt pris. Kommissionen framhåller i meddelandet att de nuvarande höga energi­priserna är ett hot mot EU:s konkurrenskraft och presenterar i handlingsplanen åtgärder inom fyra s.k. pelare:

•       sänkta energikostnader

•       fullbordande av energiunionen

•       attrahera investeringar

•       beredskap för energikriser.

Kommissionen identifierar flera orsaker till de höga energikostnaderna, såsom beroendet av importerade fossila bränslen och ineffektivitet i elnäten. För att åtgärda detta föreslås åtgärder som att minska nätkostnader, förbättra lång­siktig elförsörjning, effektivisera gasmarknaden och öka energi­effektiviteten. Vidare föreslås en trepartsöverenskommelse för investeringar och åtgärder för att säkerställa prisstabilitet och beredskap inför energikriser.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens energipolitiska inriktnings­proposition våren 2024 avstyrkte utskottet motionsyrkanden om bl.a. block­övers­kridande energisamtal, planeringsmål och energisäkerhet. Dessa yrk­an­den liknade eller var identiska med de yrkanden som är aktuella i detta betänk­ande. Avvikande uppfattningar redovisades i reservationer från Social­demo­kraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

–      Energipolitikens långsiktiga förutsättningar

–      Övergripande mål för planering av elsystemet

–      Övrigt om energipolitikens inriktning.

Energipolitikens långsiktiga förutsättningar

I de motioner som är aktuella i detta avsnitt efterfrågas tillkänna­givanden om att regeringen ska bjuda in till samtal för en energi­överens­kommelse som har en bred politisk förankring i riksdagen. Med anledning av dessa förslag vill utskottet till att börja med fram­hålla att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bl.a. bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Samtidigt är en omfattande elektri­fiering av flera samhällssektorer vägen fra­måt för att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen. Energi­­politiken måste därför bidra med en försörjningstrygghet som kan ligga till grund för utvecklingen av det sven­ska välfärdssamhället, utfasningen av fossila bräns­len och ett minskat svenskt bero­ende av importerad energi under svåra säker­hets­politiska tider.

Med detta sagt vill utskottet framhålla att regeringen, inte minst genom den energi­politiska inriktnings­proposition som riksdagen antog våren 2024, har tagit många viktiga steg för att människor och företag i hela landet ska få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. Utskottet noterar att regeringen i den nämnda propositionen anger att den har skaffat under­­lag till sina förslag genom flera rundabordssamtal med representanter från energibranschen och industrin samt bjudit in riksdags­partierna till samtal om energipolitikens inriktning. Förutsättningarna för att åstadkomma en bre­dare politisk överenskommelse än den majoritet som stod bakom propo­si­tio­nen föreföll vid denna tidpunkt dock begränsade.

I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina vill utskottet vidare påminna om att Sveriges energisystem är en del av totalförsvaret. Utskottet kan kon­statera att regeringen vid flera tillfällen har uttalat att arbetet med att åstad­komma ett robust och leveranssäkert elsystem av denna anledning måste inten­si­fieras och att regeringen med denna utgångspunkt under våren 2025 bjudit in före­trä­dare från samtliga riksdagspartier för energipolitiska samtal om Sveri­ges fram­tida energiförsörjning.

Utskottet kan därför inte se något värde i att riksdagen i ett till­kännagivande skulle uttala sig till förmån för breda energipolitiska samtal.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Övergripande mål för planering av elsystemet

I flera av de motioner som är aktuella i detta avsnitt återfinns förslag om olika typer av planeringsmål för elsystemet. En gemensam nämnare i dessa motions­yrkanden är att man efterfrågar mål för utbyggnaden av elsystemet på några få års sikt. I en av motionerna finns även förslag till mål för såväl ett fossil­fritt energisystem till 2035 som efterfrågeflexibilitet och det som motio­närerna benämner som grön baskraft.

Med anledning av dessa motionsförslag vill utskottet till att börja med fram­föra att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser och att en omfattande elektrifiering av flera samhällssektorer är vägen framåt för att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen. En förutsättning för att nå framgång i detta är att Sverige har ett robust och leveranssäkert elsystem, vilket i grunden kan åstad­kommas genom dels en betydligt ökad produktion av planerbar fossilfri el, dels ett förstärkt och utbyggt elöverföringssystem. Utöver detta är det av vikt att det råder ett gott investeringsklimat och att hushållen har råd att betala sina elräkningar.

Utskottet kan konstatera att regeringen redan har tagit många vik­tiga steg på denna väg och att ännu ett kommer att tas när riksdagen under våren 2025 tar ställning till nya regler för finansiering av kärnkraft. Goda förutsättningar för ny kärnkraft borgar enligt utskottets uppfattning för att människor och företag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrens­kraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gällande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Att Sveriges hela energisystem skulle vara helt fossilfritt inom tio år, vilket föreslås i en motion, är dock helt orealistiskt och det finns inga skäl att förorda ett sådant tillkännagivande. Det finns heller inga skäl för riksdagen att uppmana regeringen att ta fram ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsystemet.

Vidare vill utskottet framföra att en utvecklad energiplanering bidrar såväl till att nå klimatmålen som till näringslivets utveckling och ett samhälle med ökad mot­stånds­kraft. Vid behandlingen av regeringens energipolitiska inrikt­nings­proposition våren 2024 framförde utskottet att det såg positivt på reger­ingens förslag till planeringsmål för elsystemet. I propositionen redo­vi­sade reger­ingen bedömningen att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. Det angavs även att behovet av el i olika geografiska områ­den bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regel­bundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottets uppfattning är att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förut­sättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utformningen ger även ut­rym­­me att ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen av målet för att säkerställa en effektiv och ända­målsenlig politik i linje med planerings­må­let. Det handlar då bl.a. om att beak­ta de osäkerheter som finns om vilka större indu­stri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen realiseras. Några andra pla­neringsmål än detta vill utskottet inte ställa sig bakom.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker samtliga motions­yrkan­den.

Övrigt om energipolitikens inriktning

Sveriges behov av robust och pålitlig energi har ökat i och med den senaste tidens förändrade säkerhetsläge i omvärlden. Många delar av sam­hället kan påverkas påtagligt vid störningar i energiförsörjningen och en fun­ge­rande energiförsörjning är även central för att samhället ska fungera vid höjd bered­skap och ytterst krig. Utskottet vill särskilt framhålla att Rysslands full­skaliga invasion av Ukraina tydligt visar vilka prövningar energisystemet kan utsättas för och på vilka sätt det påverkar samhället. I flera motioner uttrycks att det finns ett behov av att utveckla energisystemet för att trygga försörj­ningen i händelse av kris eller i värsta fall krig. Utskottet instämmer i detta och kan konstatera att samtliga av det civila försvarets tio beredskaps­sektorer är bero­ende av att elförsörjningen fungerar.

Oavsett inställning till hur den sven­ska energi­mixen bör se ut framöver vill utskottet framhålla att en bärande del i en god energiberedskap är ett leve­rans­­säkert elsystem som är drifts­säkert och har en hög över­förings­för­måga. Otill­för­litliga kraft­leveranser kan få mycket stora konsekvenser för viktig bas­industri och andra elberoende företag och hota människors väl­befin­nande, hälsa och i värsta fall liv. Utskottet konstaterar att Energi­myndig­heten är sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn energiförsörjning. Myndig­hetens uppgift är att stärka samordningen mellan olika myndig­heter, att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och att stärka sam­hällets mot­ståndskraft. Utskottet noterar också att Energi­myn­dig­h­eten har flera pågående uppdrag som rör energiberedskap. Bland annat ska myndig­he­ten redovisa åtgärder för att energisektorn ska kunna tillhanda­hålla en trygg energi­för­sörj­ning och för att öka elanvändares för­måga att hantera stör­ningar i energi­för­sörj­ningen. Energi­myndig­heten har även i uppdrag att planera för insatser för att främja kom­mu­nala och regio­nala aktörers lång­siktiga stra­te­giska för­måga att bidra till ett effek­tivt och robust energi­system.

Utöver detta vill utskottet påminna om att Sveriges energipolitik i hög grad påver­kas av EU:s energipolitik, som i sin tur hänger nära samman med flera andra över­gripande politikområden inom EU. Det handlar exempelvis om såväl klimatpolitiken som politiken för näringsliv, transporter och säker­hets­frågor. Energiområdet berörs även särskilt av sektors­över­gripande EU-reg­ler som rör försörjningstrygghet och säkerhet bl.a. kri­tisk infrastruktur och cybers­äkerhet. I anslut­ning till det sistnämnda områ­det konstaterar utskottet att regeringen nyligen läm­nat en skri­velse till riks­da­gen med en ny nationell strategi för cyber­säkerhet 2025–2029 som bl.a. rör energi­sektorn och som kommer att beredas av riksdagen under våren 2025.

När det gäller att åstadkomma ett utbyggt och motståndskraftigt energi­system framhålls i några motioner vikten av incitament och lokal acceptans för nya energipro­duk­tions­anlägg­ningar och av att väga olika intressen mot varandra i tillstånds­processerna. Utskottets uppfattning är att det behövs fler åtgärder för en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion i Sverige. Då behövs goda förutsättningar för alla fossilfria energislag, vilket innefattar både snabbare och rättssäkra tillståndsprocesser och fler åtgärder för att skapa lokal acceptans för nya energiproduktionsanläggningar. Utskottet kan konsta­tera att mycket arbete pågår för att effektivisera tillstånds­proces­serna. Bland annat har riksdagen under detta riksmöte fattat beslut om nya regler för enklare miljö­prövning (prop. 2023/24:152, bet. 2024/25:MJU4, rskr. 2024/25:21). Utskottet noterar även att regeringen för när­varande arbetar med att ta fram när­mare detaljer för den incitamentsmodell som ska underlätta vind­krafts­etable­ringar. Dess­utom har berörda myndig­heter, bl.a. För­svars­makten, fått ett fler­tal olika upp­drag de senaste åren, som kopp­lar till upp­fö­rande av energi­produktions­anläggningar och samexistens mellan olika sam­hälls­intressen.

När det gäller motionsyrkandet om att satsa mer på gasturbiner för att skapa ett mer motståndskraftigt energisystem vill utskottet påminna om att reger­­ingen i den energi­politiska inriktningspropositionen våren 2024 fram­höll att gas­turbiner i större utsträckning än tidigare kan fylla en viktig funk­tion i elsy­ste­met. Det handlar då inte minst om att gasturbiner snabbt kan tas i drift, är drifts­mässigt planer­bara och kan placeras där de gör störst nytta för elsyste­met. Utskottet anser inte att det behövs något tillkännagivande från riksdagen om detta och vill samtidigt påminna om att det är Svenska kraftnät som ansva­rar för att analysera och införskaffa de reserver som behövs för både normal­drift och totalförsvaret.

Sammanfattningsvis är det utskottets uppfattning att energisystemet behö­ver kunna leverera energi till samhället såväl i fredstid som i kris och under höjd bered­skap. Det behövs dock inte några tillkännagivanden från riks­dagen för att uppmärksamma detta.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 22 efterfrågas ett tillkännagivande om att dels utreda hur regelverken som rör fusions­energi och fusionskraftverk kan anpassas för att bättre motsvara fusions­energins tekniska och riskmässiga förutsättningar, dels upprätta en nationell fusionsstrategi. En sådan strategi skulle enligt motio­närerna ge en tydlig politisk signal om ett svenskt engagemang för fusions­energins möjliga potential som grön kraftkälla.

Även i kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 115 begärs ett tillkännagivande om att det behövs en översyn av regelverken som rör fusions­energi och att det bör tas fram en nationell strategi för fusions­energi.

Robert Stenkvist (SD) skriver i motion 2024/25:8 att regeringen bör snabbutreda och eventuellt uppföra en SMR i Bot­kyrka.

Josef Fransson (SD) anför i motion 2024/25:513 att regeringen i sin planering för ny kärnkraft ska överväga att uppföra s.k. micro modular reactors i Skaraborg.

I motion 2024/25:1546 av Jörgen Grubb m.fl. (SD) anförs att ett nytt modernt kärnkraftverk bör byggas i Barsebäck. Det ska ha tillräcklig effekt för att täcka elbehovet i Skåne de närmaste 50 åren.

Lars Engsund (M) skriver i motion 2024/25:1283 yrkande 2 att regeringen bör tillsätta en expertutredning för att undersöka möjligheten att åter­starta det svenska kärnkraftsprogrammet med kok­vatten­reaktorer.

I motion 2024/25:2388 av Mats Sander m.fl. (M) yrkande 6 framhålls att regeringen bör överväga att etablera SMR som baskraft i Skåne.

Camilla Brodin (KD) framför i motion 2024/25:290 att regeringen bör verka för att s.k. STEP-medel till strategiskt viktiga teknologier ska kunna användas för att bygga SMR i Norrbotten.

I motion 2024/25:1229 framhåller Larry Söder (KD) att regeringen bör få i uppdrag att se över möjligheterna att planera för ny kärnkraft inom elområde 3 och 4.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på kärnkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen konsta­terade regeringen att kärn­­kraften i dagsläget står för ca 30 procent av den totala elproduktionen i Sverige och att den kan leverera stora mängder fossilfri energi samt bidra med stöd­tjänster som gör hela elsystemet mer robust och leveranssäkert. Kärn­kraften har enligt regeringen en avgörande roll både i att återupprätta en leveranssäker och trygg elförsörjning och i att åstadkomma en effektiv klimat­omställning. I propositionen bedömde regeringen vidare att ny kärnkraft behövs för att tillgodose framtidens elbehov och för att öka leveranssäkerheten i elsystemet. Förutsättningarna för marknadens aktörer att investera i ny kärnkraft bör därmed förbättras så att fler reaktorer byggs. Regeringen fram­förde att ny kärnkraft med total effekt motsvarande minst två storskaliga reaktorer bör finnas på plats senast 2035 och att det till 2045 behövs en kraftfull utbyggnad som exempelvis skulle kunna motsvara minst tio nya storskaliga reaktorer. Den exakta mängden kärnkraft, antalet storskaliga och små modulära reaktorer (SMR), som kommer att krävas avgörs av utbygg­nads­takten i elsystemet, var ny konsumtion och produktion förläggs i landet, teknik­utvecklingen hos ny kärnkraft samt möjligheten till driftstids­förlängning hos befintliga kärnkrafts­reaktorer.

Färdplan för ny kärnkraft

Den 16 november 2023 presenterade regeringsföreträdare och samarbetspar­tiet Sverigedemokraterna det man betecknar en färdplan för ny kärnkraft i Sve­rige. Färdplanen omfattar följande fyra huvudpunkter:

•       en kärnkraftssamordnare tillsätts

•       statens finansiella ansvar tydliggörs genom en riskdelningsmodell

•       ny kärnkraft uppförs med total effekt motsvarade minst två storskaliga reaktorer senast 2035

•       en massiv utbyggnad av ny kärnkraft sker till 2045.

Kärnkraftssamordnaren har i uppgift att stödja regeringen i arbetet med att etablera ny kärnkraft och att samla berörda parter för utbygg­naden av kärnkraft i Sverige. När det gäller en statlig riskdelningsmodell kon­stateras det i färdplanen att de kreditgarantier som regeringen har utlovat inte kommer att räcka och att en utredare därför får i uppgift att föreslå en riskdelnings- och finansieringsmodell där staten delar risken. Punkten om ny kärnkraft innebär att den nya politiken ska göra att ny kärnkraft med en total effekt om minst 2 500 MW ska kunna finnas på plats senast 2035. Vidare anges det i färdplanen att de långsiktiga behoven av fossilfri el till 2045 gör att det behövs en utbyggnad som skulle kunna motsvara tio nya storskaliga reaktorer. Utbyggnadstakten är emellertid beroende av en mängd faktorer som exempelvis det framtida elbehovet, utbyggnaden i andra delar av elsystemet, var ny konsumtion uppkommer och var produktion lokaliseras, driftstidsför­längning hos befintliga kärnkraftsreaktorer och den tekniska utvecklingen av ny kärnkraft.

Kärnkraftssamordnaren har sedan färdplanen lanserades lämnat två del­rapporter till regeringen (juni 2024 och januari 2025).

Utredning om ny kärnkraft i Sverige

Regeringen beslutade den 6 november 2023 att en särskild utredare ska se över de nuvarande reglerna för att underlätta för ny kärnkraft. I uppdraget ingår att utreda hur tillståndsprövningen av kärnkraftsreaktorer enligt såväl lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet som miljöbalken kan effektiviseras med tydlighet och korta prövningstider som mål. Utredaren ska också se över ansökningsav­giften enligt förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strål­säkerhets­myndig­heten och föreslå de ändringar som behövs för ett ändamålsenligt avgifts­uttag som tar hänsyn till nya reaktortyper. Vidare ska utredaren analy­sera behovet av att anpassa och utveckla det befintliga kärnavfalls­programmet för hante­ring av avfall från nya reaktorer samt slutligen analysera och bedöma behovet av att anpassa regelverket för beredskaps- och plane­rings­zoner och överföring av processparametrar för nya reaktorer på befintliga och nya platser (dir. 2023:155). Utredningen ska redovisas i tre steg. Upp­dragen om tillstånds­prövning och avgifter skulle redovisas senast den 30 december 2024, uppdraget om kärnavfall och använt kärn­bränsle ska redovisas senast den 29 augusti 2025 och uppdraget om beredskap senast den 27 februari 2026. Utred­nings­tiden för det första uppdraget förlängdes till den 15 januari 2025.

Utredningen, som antog namnet Kärnkraftsprövningsutredningen, över­läm­nade delbetänkandet Ny kärnkraft i Sverige – effektivare till­stånds­pröv­ning och ändamålsenliga avgifter (SOU 2025:7) till regeringen i januari 2025. Upp­dragets delar om tillståndsprövning och avgifter var därmed slutfört och utredarens slutsatser bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft

I mars 2025 lämnade regeringen propositionen Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft (prop. 2024/25:150) till riksdagen. I propo­sitionen föreslår regeringen en ny lag om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Lagen reglerar de grundläggande förutsättningarna och formerna för statligt stöd till företag för investeringar i nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Stöd får lämnas i form av statliga lån och dubbelriktade differenskontrakt, dvs. ett kontrakt mellan en operatör av en kraftproduktionsanläggning och staten som tillhandahåller både ett minimiersättningsskydd och en gräns för över­kompensation. Statliga lån får lämnas för uppförande och provdrift av nya kärn­kraftsreaktorer samt för projektering och andra förberedande åtgärder inför uppförandet. Dubbelriktade differenskontrakt får ingås för rutinmässig drift av nya kärnkraftsreaktorer. Stöd ska förenas med villkor som regleras i avtal mellan staten och det företag som får stöd. Stöd får endast lämnas om de nya kärnkraftsreaktorerna är lokaliserade på samma plats och har en samman­lagd installerad elektrisk effekt om minst 300 MW. Om det finns särskilda skäl får regeringen besluta om att lämna stöd även om reaktorerna har en samman­lagd installerad elektrisk effekt som understiger 300 MW.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2025.

Propositionen kommer att behandlas av riksdagen under våren 2025 (bet. 2024/25:NU20).

Uppdrag till Business Sweden att kartlägga den svenska värdekedjan för ny kärnkraft

I mars 2025 beslutade regeringen att ge Business Sweden i uppdrag att beskriva och främja den svenska värdekedjan för ny kärnkraft. Kartläggningen ska synliggöra de svenska företagens potential att leverera tjänster och pro­duk­ter för byggandet av nya reaktorer i Sverige. I uppdraget till Business Sweden ingår bl.a. att identifiera i vilka delar i värdekedjan det finns leveran­törer etablerade i Sverige och i vilken utsträckning leverantörer i närliggande länder kan komplettera den svenska värdekedjan. Leverantörer av centrala kom­po­nenter är i dagsläget lokaliserade utanför de nordiska länderna, men det kom­mer att krävas tillgång till nationella och regionala resurser och leveran­törer under konstruktionsarbetet. Uppdraget är ett led i att skapa effektiva leve­rans­­kedjor och en effektiv personalanvändning.

Business Sweden ska redovisa kartläggningen av den svenska värdekedjan senast den 30 juni 2025 och då även föreslå hur arbetet kan tas vidare.

Forskning om fusionsenergi

Våren 2025 behandlade riksdagen regeringens proposition Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och kli­mat­omställning (prop. 2024/25:72, bet. 2024/25:NU14, rskr. 2024/25:161). I pro­positionen redogjorde regeringen bl.a. för forskning och utveckling inom fusions­energi. Regeringen pekade på de framsteg som görs inom fusionskraft inter­nationellt, med privata investeringar i startup-företag som fokuserar på att kommer­sialisera tekniken. Regeringen framhöll även att Sverige deltar i olika internationella forskningssamarbeten, bl.a. genom Eurofusion där svensk forsk­ning bidrar inom flera olika forskningsfält. Genom EU ingår Sverige även i Iter-samarbetet, där Iter står för internationell termonukleär experi­­ment­reaktor. Inom ramen för Internationella energiorganet (IEA) deltar Sverige även i det arbete som syftar till att stärka internationellt teknik­samarbete som bidrar till att påskynda utveckling och spridning av energiteknik, bl.a. inom förnybar energi, fossila bränslen, slutanvändning och fusion. I Energi­myndig­hetens forskningsmedel för temaområdet Elproduktion och elsystem ingår bl.a. forskning, innovation och affärsutveckling inom kärnkraft samt strål­säker­hetsfrågor. Regeringen lyfter fram att Energi­myndigheten även finan­sierar projekt kopplade till fusion inom Måste (Multidisciplinära Åtagan­den för Sveriges gen IV-Teknologi och Expertis). Regeringen nämner exem­pel­vis projektet Akademi och industri i samarbetet för framtida fusions­energi vid Uppsala universitet och projektet Samverkans­plattform för förverk­ligandet av fusionsenergireaktorer vid Chalmers tekniska högskola.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens energipolitiska inriktnings­pro­po­sition våren 2024 avstyrkte ett enigt utskott ett motionsyrkande om bl.a. fusions­energi. Utskottet hänvisade till att synen på kärnkraftens fram­tida roll i det svenska energisystemet bland riksdagens partier hade belysts utför­ligt i utskottets betänkande 2023/24:NU5 Ny kärnkraft i Sverige som behandlades av riksdagen hösten 2023. I det betänkandet berördes också frågor om fusion som är en variant av kärnenergiproduktion som nämns i de motioner som är aktuella i detta avsnitt. I sitt ställningstagande konstaterade utskottet bl.a. att det återstår mycket innan fusionskraft kan betraktas som en lösning på mänsklighetens energi­utmaningar. Utskottet sa sig dock se positivt på den forskning som bedrivs på detta område både i Sverige och utomlands.

Utskottets ställningstagande

Synen på kärnkraftens framtida roll i det svenska energisystemet bland riks­dagens partier har belysts utförligt i utskottets betänkande 2023/24:NU5 som riks­dagen behandlade hösten 2023. I det betänkandet berördes också frågor om fusion – som är en variant av kärnenergiproduktion – och en natio­nell stra­tegi för fusionsenergi. Liknande förslag återfinns även i ett par motio­ner som är aktuella i detta avsnitt. Liksom hösten 2023 anser utskottet att dessa för­slag kan lämnas utan åtgärd och vill åter framhålla att det återstår mycket innan fusions­kraft kan betraktas som en lösning på mänsklighetens energi­utma­­ningar. Utskottet vidhåller även uppfattningen att en nationell stra­tegi för fusions­energi skulle kunna vara aktuell först när forskningen har kommit längre och fusionskraften kan ses som ett realistiskt svar på de energi­för­sörj­nings­­utmaningar som världen står inför. Av samma skäl är det heller inte nöd­vändigt med en översyn av det regelverk som gäller för kärn­energiproduktion med särskilt fokus på bestämmelsernas eventuella begräns­ningar av fusions­kraftens utvecklingsmöjligheter i Sverige.

I ett antal övriga motioner finns förslag om bl.a. var nya reaktorer ska upp­föras och vilken typ av rektorer det bör handla om. Utskottet vill under­stryka att riksdagens roll är att ange förutsättningarna för tillkomsten av ny kärn­kraft, inte att peka ut geografiska platser eller områden för sådan etablering. Frågor med en sådan inriktning är vanligen något för regeringen och dess myndig­heter att avgöra.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

 

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 13 efterfrågas ett tillkännagivande som innehåller en rad olika förslag som rör vindkraft. Bland annat framhåller motionärerna att regeringen behöver fatta beslut i väntande tillståndsärenden som rör havsbaserade vindkraftsparker och presentera ett konkret förslag för den aviserade inriktningen om ersättning till kommunerna.

Vindkraft tas också upp i kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C). I yrkande 81 framhålls vikten av samexistens mellan för­sva­rets intressen och övriga sam­hällsintressen inklusive energi­för­sörj­ningen. Motio­närerna konstaterar att vindkraft är det energislag som till­sam­mans med solel går snabbast att bygga ut och dessutom kan producera el till låga priser. I yrkande 102 efterfrågar motionärerna därför ett tillkänna­givande om en hand­lings­plan för att ersätta äldre vindkraftverk med nya större verk som gene­rerar mer energi (s.k. repowering). Vidare konstaterar de att det finns ett flertal väntande ansökningar om att få etablera ny vindkraft både till havs och på land. I yrkande 103 begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen omedelbart bör godkänna inkomna ansökningar om havs­baserad vindkraft.

För att den positiva utvecklingen när det gäller förnybar energi ska fortsätta behövs det mål för de olika kraftslagen. Denna uppfattning redovisas i kom­mittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP). Därför efterfrågar motionärerna i yrkande 35 ett tillkännagivande om att Sverige bör sätta upp mål för att bygga ut den havsbaserade vindkraften med 150 TWh till senast 2040.Vidare anförs att den lokala nyttan ska öka genom att det införs en lokal elbonus som ger kommunerna betalt för den förnybara el de producerar samt genom att närboende till vindkraft ges rätt till delägande och ersättning från vind­krafts­bolagen. I yrkande 41 begär motionärerna därför ett tillkänna­givande om att ge närboende till vindkraft rätt till ersättning från vindkrafts­bola­gen, och i yrkande 42 begärs ett tillkännagivande om att ge närboende till vind­kraft rätt till andelsägande.

Även i kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) före­slås tillkännagivanden dels om att ge närboende till vindkrafts­anläg­gningar ersättning, vilket framgår av yrkande 14, dels om att möjliggöra för när­boende att bli delägare, vilket framgår av yrkande 15. Identiska förslag framförs i kommittémotionerna 2024/25:3057 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkandena 6 och 7 samt 2024/25:3071 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 31 när det gäller att möjliggöra för närboende att bli delägare i vindkraftsanläggningar.

En översyn av regelverket för havsbaserad vindkraft för att under­söka möj­lig­heten att samordna tillståndsförfarandet efterfrågas i motion 2024/25:910 av Magnus Manhammar (S) yrkande 3. För att säkerställa att den havsbaserade vindkraften utvecklas på ett väl sammanhållet sätt och inte faller på målsnöret på grund av regelkrångel är det enligt motionären viktigt att se över regelverket och tillståndsförfarandet.

I motion 2024/25:2089 anför Lars Beckman (M) att regeringen bör över­väga vilka åtgärder som kan vidtas för att öka den lokala acceptansen vid vind­kraftsetableringar så att även närliggande kommuner ges inflytande.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på vindkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen gjorde regeringen bedömningen att vindkraften på kort sikt kan stå för majori­teten av den tillkommande elpro­duk­tionen. Men vindkraftens väderberoende och höga andel av elproduktionen gör att den i ökad utsträckning också behöver bidra med förmågor för ett leve­rans­säkert elsystem. Regeringen uppgav att fler åtgärder bör vidtas för att för­bättra förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft. Regeringen konstaterade vidare att en fortsatt vindkraftsutbyggnad är särskilt viktig för att inte tappa tempo i elektrifieringen på kort sikt. Kravet på kom­munal tillstyrkan är ofta en anledning till att det inte ges tillstånd för ny vindkraft. En lokal acceptans är även framgent en viktig förutsättning för fortsatt utbygg­nad av vind­kraften. För att stärka kommunernas incitament att medverka till utbygg­naden av vindkraft, i syfte att klara klimatomställningen och den ökade elektrifi­eringen av samhället, tillsattes under 2022 en särskild utredare. Utre­darens upp­drag har bl.a. varit att föreslå system för att kompen­sera dem vars omgiv­ning påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad. I april 2023 lämnade utre­da­ren sitt betänkande Värdet av vinden (SOU 2023:18). Regeringen anger att det pågår beredning av förslagen inom Regerings­kansliet.

Många olika intressen har anspråk på samma områden som vindkraften, vilket betyder att det kan uppstå intressekonflikter mellan vindkraften och andra samhällsintressen. De senaste åren har ett flertal olika uppdrag som rör samexistens mellan vindkraften och andra samhällsintressen getts till de berörda myndigheterna, bl.a. Försvarsmakten. Vidare har Energimyn­digheten haft i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter peka ut nya områden som är lämpliga för energiutvinning (t.ex. vindkraft) till havs (M2022/00276). Myndigheterna skulle verka för samexistens och samver­kanslösningar mellan energiutvinning och andra samhällsintressen. Uppdraget redovisades i mars 2023. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) fick utifrån detta underlag i uppgift att lämna förslag till ändrade havsplaner senast i december 2024.

Kunskap om förutsättningarna för samexistens mellan olika intressen är en viktig del för att lyckas med en ökad effektiv utbyggnad av vindkraften. I syfte att förbättra tillståndsprövningen av havsbaserad vindkraft beslutade reger­ingen i maj 2023 att tillsätta en särskild utredare, vilket redogörs för i det följande. Reger­ingen har även gett berörda länsstyrelser i uppdrag att bereda ansök­ningar om tillstånd för havsbaserade vindkraftsparker enligt lagen (1992:1140) om Sveriges eko­nomiska zon.

En ordnad prövning av havsbaserad vindkraft

I maj 2023 beslutade regeringen att utse en särskild utredare med uppdrag att analysera hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vind­kraft kan förbättras och hur tillståndsprövningen av vindkraft i Sveriges ekonomiska zon kan bli mer effektiv och tydlig (dir. 2023:61). I slutet av mars 2024 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till utredningen som innebar att uppdraget breddades och utredningstiden förlängdes (dir. 2024:33). Syftet med utredningen var att åstad­komma en prövningsordning som ger förutsätt­ningar för en ökad utbygg­nad av havsbaserad vindkraft, samtidigt som andra samhällsintressen beaktas. Utredaren lämnade i december 2024 betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89) till regeringen. I betänkandet har utredaren bl.a. analyserat

•       hur ensamrätt till etablering av vindkraft i ett område i allmänt vatten och i Sveriges ekonomiska zon bör regleras

•       hur ett anvisningssystem kan utformas för områden i allmänt vatten och i Sveriges ekonomiska zon som är särskilt lämpliga för havsbaserad vind­kraft

•       hur en avgift eller ersättning för att bedriva verksamheter inom allmänt vatten och i Sveriges ekonomiska zon bör tas ut

•       hur prövningen enligt lagen om Sveriges ekonomiska zon och lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, i de delar de avser havsbaserad vindkraft, kan samlas i en lag som ger förutsättningar för en samordnad, modern och effektiv prövning av sådan verksamhet.

Betänkandet har varit ute på remiss, och sista dagen att svara var den 11 april 2025. Utredarens förslag bereds för närvarande tillsammans med remissvaren inom Regeringskansliet.

Stamnätet och havsbaserad vindkraft

I oktober 2021 beslutade regeringen att sänka anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft genom att ge Svenska kraftnät i uppdrag att stå för en del av kostnaden. Beslutet innebar att förordningen (2007:1119) med instruk­tion för Affärsverket svenska kraftnät ändrades på så sätt att affärsverket fick i uppdrag att bygga ut transmissionsnätet till områden inom Sveriges sjöterri­torium där det finns förutsättningar för att ansluta fler elproduktionsanlägg­ningar och där en sådan utbyggnad främjar uppfyllelsen av Sveriges dåvarande mål om förnybar elproduktion.

Efter valet 2022 tillträdde en ny regering och i det s.k. Tidöavtalet anges principen att den som ansluter sig till elnätet ska stå för de kostnader som anslut­­ningen orsakar. Detta ska även gälla vid anslutningar till havs. Utgångs­punk­ten ska enligt överenskommelsen vara att alla produktionsslag bär sina egna kostnader. Hösten 2023 beslutade regeringen därför om att ändra Svenska kraftnäts instruktion genom att den bestämmelse som den föregående reger­ingen hade infört i oktober 2021 togs bort.

Interpellation om havsbaserad vindkraft

Den 25 februari 2025 svarade statsrådet Ebba Busch vid en interpellations­debatt på frågor om havsbaserad vindkraft (ip. 2024/25:293). Inter­pellanten Linus Lakso (MP) ställde följande frågor:

•       Kommer ministern att omvärdera beslutet att stoppa uppdraget till Svenska kraftnät om att bygga ut anslutningspunkter till havs?

•       Kommer ministern att ta initiativ till någon annan typ av stöd till havsbaserad vindkraft?

•       Om ministern inte avser att ompröva sin nuvarande hållning, kan ministern då acceptera att det inte kommer att byggas någon havsbaserad vindkraft i Sverige under de kommande tio åren?

•       Hur avser ministern att agera för att möta industrins behov av el till 2030 och 2035?

Statsrådet framhöll bl.a. följande i interpellationsdebatten:

Det var visserligen regeringens beslut att inte längre kräva av Svenska kraftnät att verket skulle bygga ledningar till havs, men även Svenska kraftnäts bedömning var att det skulle strida mot EU:s statsstödsregelverk att göra detta. 10 gigawatt ny havsbaserad vindkraft bara möjliggör anslut­ning av 1,8 gigawatt ny elanvändning med bibehållen resurs­tillräcklighet. I den energipolitiska inriktningspropositionen skriver reger­ingen att vind­kraften på kort sikt kan stå för majoriteten av tillkommande elproduktion men att vindkraften i ökad utsträckning behöver bidra med förmågor för ett leveranssäkert elsystem. Regeringen har därför i första hand fokuserat på att stärka vindkraftens och solkraftens bidrag till ett robustare elsystem och till att mer elanvändning kan anslutas. Regeringen gav den 12 decem­ber förra året Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Energi­mark­nads­inspek­tionen två gemensamma uppdrag som syftar till just detta. Det ena upp­draget fokuserar på tekniska krav och det andra på incitament. Vind­kraften ska alltså bidra mer men också få betalt för det.

Regeringen har också i budgetpropositionen för 2025 aviserat flera åtgär­der för att öka acceptansen för vindkraften genom stärkta incitament för kommunal tillstyrkan och genom ökad direkt lokal nytta. Detta gäller den landbaserade och den kustnära vindkraften. Det är också denna vind­kraft som är billigast att bygga och som går snabbast att få fram. Reger­ingen är angelägen om att mer fossilfri elproduktion snabbt kommer på plats. Bara under de två senaste åren ser elproduktionen ut att ha ökat med 6 100 megawatt, framför allt i form av sol- och vindkraft. Till 2030 är det bara landbaserad vindkraft och kraftvärme som kan förväntas till­komma och bidra till att mer elanvändning kan anslutas. Solkraften byggs ut snabbt men bidrar i dagsläget i princip inte alls till att någon ny elan­vänd­ning kan anslutas, oavsett hur stor kapacitet som installeras.

Regeringen arbetar för att öka elproduktionen i Sverige och i synnerhet med att öka möjligheterna att effektivare använda den elproduktion som redan finns. Att elproduktionen som tillkommer också kan möjliggöra nya elkunder är avgörande för en välfungerande elmarknad och en kostnads­effektiv utbyggnad av elsystemet. Om detta till syvende och sist visar sig vara tillräckligt för att genomföra hela energiomställningen får framtiden utvisa.

Interpellation om incitamentsersättning för vindkraft

I en interpellationsdebatt den 18 mars 2025 svarade statsrådet Ebba Busch på en fråga av Malin Larsson (S) om den incitamentsersättning som ska lämnas till kommuner som hyser vindkraft. Statsrådet framhöll att reger­ingen i bud­geten för 2025 har avsatt 340 miljoner kronor att fördela till kommuner där det finns vindkraft och att dessa kommer att betalas ut under 2025. Statsrådet anförde även att det inom Regeringskansliet pågår arbete med hur pengarna ska fördelas. Statsrådet framhöll samtidigt att regeringen i budget­pro­po­sitionen för 2025 gjorde en bedömning av utbyggnadstakten för vind­kraft för de kommande tre åren. Den innebär en beräknad ökning av ersätt­ningen till kommunerna till 370 miljoner kronor för 2026 och 400 miljoner kronor 2027.

Utöver detta anförde statsrådet att regeringen arbetar med att ta fram ett vind­kraftspaket, som syftar till att förbättra förutsättningarna för en effektiv utbygg­nad av vindkraft genom stärkta incitament och ökad acceptans. Stödet till kommunerna är det första steget i detta paket. Därutöver förbereder reger­ingen insatser för att genomföra de tre kompensationsförslag som presen­te­rades i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18). Om de förslagen genom­förs kommer lokalsamhället att kunna få del av intäkterna från en vind­krafts­park, de närboende att få rätt till en andel av intäkten och ägare av intilliggande fastig­heter att få rätt att inlösa fastigheten till ett pris som motsvarar vad den hade varit värd om parken inte hade uppförts.

Uppdrag att stärka vind- och solkraftens roll i elsystemet

I december 2024 fattade regeringen beslut om två gemensamma uppdrag till Energi­myndigheten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen. Upp­dragen syftar till att stärka den intermittenta kraftproduktionens bidrag till resurstillräckligheten i elsystemet.

De tre myndigheterna ska inom ramen för det ena uppdraget (KN2024/02494) föreslå eller besluta om nya regler för att intermittent kraft­produktion på ett bättre sätt ska ha förutsättningar att bidra till driftssäkerhet och effekttillräcklighet. Det uppdraget ska samordnas av Svenska kraftnät.

Inom ramen för det andra uppdraget (KN2024/02495) ska myndigheterna ta fram eller föreslå incitament för effekt vid rätt tidpunkt. Syftet är att skapa incitament som med utgångspunkt i en helhetssyn på elsystemet förbättrar den intermittenta kraftproduktionens bidrag till elsystemets driftssäkerhet och resurstillräcklighet. Det uppdraget ska samordnas av Energimyndigheten.

Uppdragen ska redovisas den 18 december 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens energipolitiska inriktnings­proposition våren 2024 avstyrkte utskottet ett antal motions­yrkanden om vind­kraft, varav flera var snarlika eller likalydande med de nu aktuella. Utskottet hänvisade bl.a. till pågående utredningar och till beredning av förslag från redan avslutade utredningar. Avvikande uppfattningar fram­fördes i reser­va­tioner från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljö­­partiet.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet framhålla att Sverige behöver en kraftfull utbygg­nad av ny fossilfri elproduktion, och det är enligt utskottets mening därför nöd­vänd­igt med goda förutsättningar inte bara för vindkraften utan för alla fossil­fria energislag. När det särskilt gäller vindkraft kan denna dock byggas förhåll­ande­vis snabbt och därmed möta en ökad efterfrågan på el på relativt kort sikt. Sam­tidigt är det ett faktum att vindkrafts­anläggningar påverkar människors och djurs livsmiljöer och innebär ingrepp i landskaps­bilden. Den lokala accep­tan­sen för vindkraft är därmed mycket betydelsefull, vilket också lyfts fram i flera av de motioner som behandlas i detta avsnitt. I motionerna efterfrågas bl.a. tillkänna­gi­van­den om att lokalsamhället på olika sätt bör få ersättning när vind­krafts­anlägg­ningar etableras. Enligt utskottets uppfattning behövs fler åtgärder för att stärka den lokala acceptansen för vind­krafts­anläggningar. För­utom den ersättning till kommuner som regeringen förslog i budget­pro­po­sitionen för 2025 kan det handla om att se över möjliga incitament eller kom­­pen­sationer till kommuner och närboende för de ingrepp i miljön som vind­­kraften medför eller för den el den genererar. Utskottet ser därför positivt på att regeringen för närvarande arbetar för att utforma kompensationsförslag i linje med dem som presenterades i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18). Om dessa förslag genomförs kommer lokal­sam­hället att kunna få del av intäkterna från en vindkraftspark, de närboende att få rätt till en andel av intäkt­en och ägare av intilliggande fastigheter att få rätt att inlösa fastig­heten till ett pris som motsvarar vad den hade varit värd om parken inte hade upp­förts.

Även om vindkraften på kort sikt kan stå för majoriteten av den tillkom­mande elproduktionen är den väderberoende och påverkar elsystemets funk­tion. Utskottet vill framhålla att regeringen i december 2024 gav Energi­myn­dig­heten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen två gemen­samma uppdrag för att stärka den intermittenta kraft­produktionens bidrag till ett effektivt och stabilt elsystem. Det ena uppdraget fokuserar på tekniska krav och det andra på incitament. Avsikten är bl.a. att uppdragen ska kunna leda till att vindkraften får bättre förutsättningar att bidra till ett mer robust elsystem och att mer elanvändning kan anslutas till elnätet.

När det vidare gäller utbyggnad av havsbaserad vindkraft förordas i några motioner tillkännagivanden om ett statligt planeringsmål för utbyggnad av havs­baserad vindkraft. Utskottets uppfattning är att mål som är avgränsade till sär­skilda produktionsformer eller stöd som inte är teknik­neutrala bör undvikas för att mindre kostnadseffektiva lösningar inte ska väljas. Denna uppfattning är också i linje med det som regeringen anförde i den energipolitiska inrikt­nings­propositionen våren 2024.

I flera motioner som behandlas i detta avsnitt framhålls vikten av sam­ordning mellan myndigheter för att snabba på utbyggnaden av vindkraft. Utskottet kan konstatera att flera olika uppdrag med koppling till frågor om samexistens mellan vindkraften och andra samhällsintressen har getts till berörda myndigheter liksom uppdrag att peka ut områden till havs som är lämpliga för vindkraftsetableringar. Som redovisats har också en utredare analyserat hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vindkraft i Sveriges ekonomiska zon kan bli mer effektivt och tydligt.

I ett par av motionerna som utskottet tar ställning till här förordas tillkänna­gi­v­an­den om tillståndsförfaranden för havsbaserade vindkrafts­parker. Utskottet har ingen avsikt att ställa sig bakom denna typ av förslag utan utgår från att regeringen behandlar sådana ansökningar med skyndsamhet utan att rättssäkerheten eftersätts. Utskottet kan dessutom konstatera att regeringen för närvarande bereder de förslag om en ordnad prövning för havsbaserad vind­kraft som en särskild utredare lämnade i betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89).

Utskottet vill avslutningsvis framföra att det i en av motionerna finns förslag om ett tillkännagivande i vilket riksdagen ska uppmana regeringen att omedel­bart god­känna inkomna ansökningar om havsbaserad vindkraft. Ett identiskt yrkan­de behandlades av utskottet våren 2024 (bet. 2023/24:NU14). Utskottet fram­förde då att det tog starkt avstånd från detta förslag eftersom det inte är riks­dagens uppgift att blanda sig i den tillståndsprövning den har anför­trott reger­ingen att ansvara för. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

Vattenkraften är ryggraden i det svenska elsystemet och behöver tas till vara och utvecklas. Det framhåller Fredrik Olovsson m.fl. (S) i kommittémotion 2024/25:3134 yrkande 11. Till exempel bör effekthöjningar genom­föras, möjlig­heterna att utnyttja pumpkraft tas till vara och pausade miljöprövningar åter­upptas. Vidare anser motionärerna att tillstånds­processerna behöver snabbas på och att Miljö­pröv­nings­utredningens förslag om ändringstillstånd bör genomföras. Motionärerna efterfrågar vidare en statlig utredning som bl.a. kart­lägger alla de större kraftproducerande vatten­dragens potential.

För att utöka uthålligheten i den svenska vattenkraften och därmed i elsystemet bör förutsättningarna för en ökad magasineringskapacitet för vatten­kraften utredas. Ett tillkännagivande med den innebörden efterfrågas i kommittémotion 2024/25:1465 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 5. I motionen anförs också att de befintliga vattenmagasinen har potential att öka vattenkraftens förmåga att balansera elsystemet genom pumpkraft. Ett tillkännagivande om detta efterfrågas i yrkande 6.

Rickard Nordin m.fl. (C) begär i kommittémotion 2024/25:3169 yrkande 100 ett tillkännagivande om att lyfta fram vattenkraftens avgörande bidrag till det svenska energisystemet genom minskat regelkrångel, respekt för ägande­rätten samt effektiva och proportionerliga miljöåtgärder till rimliga kostnader. Motionärerna vill också att det tas fram en nationell strategi för att nyttja vattenkraftens maxkapacitet samt för att öka effektuttaget. De ser också ett värde i att undersöka om det är möjligt att öka lagringskapaciteten i den svenska vattenkraften, både för att kunna öka energiproduktionen och för att bättre kunna hantera extremväder. Detta framgår av yrkande 101.

Genom att snabbt anpassa produktionen efter variationer i elan­vändningen kan vattenkraftsbolagen säkerställa en jämn och effektiv energiför­sörjning, fram­håller Lars Isacsson (S) i motion 2024/25:1526. Han efterfrågar ett till­känna­givande om att regeringen bör vidta åtgärder för att öka förutsättningarna för korttidsreglering av vattenkraften.

I motion 2024/25:199 förordar Dan Hovskär (KD) ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheten att bygga en turbin från Vänern till Bohuskusten. En sådan lösning skulle enligt motionären bidra till en stabilare energiförsörjning i västra Sverige.

Camilla Brodin m.fl. (KD) anför i motion 2024/25:1153 yrkande 1 att riks­dagen bör understryka den småskaliga vattenkraftens betydelse för att elför­sörj­ningen ska kunna värnas och utvecklas.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på vattenkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen som riksdagen antog våren 2024 anförde regeringen att vattenkraften spelar en central roll för Sveriges fossil­fria elförsörjning, både som produktionskälla och som reglerkraft. Vattenkraften producerar under ett normalår 68 TWh, dvs. ca 45 procent av Sveriges totala elproduktion. I propositionen framhöll regeringen att vatten­kraften har en sär­ställning i Sveriges elförsörjning genom sin förmåga till energi­lagring och regler­bar elproduktion. Den befintliga vattenkraftens regler- och produktions­förmågor behöver bevaras och utvecklas. Vatten­kraft­ens unika förmågor be­höver tas till vara i så stor utsträckning som möjligt, med hän­syn till natur- och kultur­miljöintressen.

Som grund för sin bedömning redovisade regeringen bl.a. att alla vatten­krafts­tillstånd med villkor som är äldre än 40 år enligt gällande lagstiftning ska omprövas, med start den 1 februari 2022. Arbetet är planerat att genom­föras under en 20-årsperiod. I januari 2023 tog regeringen beslut om att den tid när en ansökan om prövning för moderna miljövillkor senast ska ha lämnats in senareläggs med ett år för samtliga prövningsgrupper. Det innebär en paus av den nationella planen för omprövningen och regeringen har därefter beslutat om ytterligare förlängning av pausen. Syftet med pausen är att ge tid att analysera behovet av ändringar i det nuvarande prövningssystemet och att genom­föra de förändringar som analysen kan komma att leda till. En av de delar som är av vikt att analysera under pausen är omprövningens konse­kvenser för elsystemet. Regeringen gav därför den 16 februari 2023 Svenska kraftnät i uppdrag att tillsammans med Energimyndigheten och HaV kartlägga de konsekvenser för elsystemet som en omprövning av vattenkraften kan medföra. Uppdraget redovisades den 29 september 2023 och i pro­positionen angav regeringen att beredning pågår inom Regeringskansliet.

I propositionen anfördes vidare att behovet av reglerförmåga kommer att öka i takt med ökad produktion av vind- och solkraft. För att möta det behovet analyserar flera företag förutsätt­ningarna för att höja effekten vid befintliga vattenkraftverk. I ett elsystem med hög andel sol- och vindkraft krävs goda möjligheter att balansera produktion och förbrukning av el. Regeringen framförde att utöver bl.a. batteri- och flexibilitetslösningar kan ytter­ligare pump­kraft bidra till detta. Regeringen såg därför ett behov av att ana­lysera potentialen hos och förutsättningarna för ytterligare pumpkraft i Sve­rige.

Promemoria om bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning

Regeringskansliet tog i augusti 2024 fram promemorian Bättre förut­sättningar för vattenkraftens omprövning (KN2024/01642). I promemorian föreslås ändrade bestäm­melser av betydelse för avvägningen mellan å ena sidan behovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och å andra sidan behovet av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel vid fast­ställande av moderna miljö­villkor för vattenkraftverk och dammar.

Ändringarna syftar till att säkerställa att berörda verksamheter prövas mot rätt kravnivå och att det utrymme EU-rätten ger att vid miljöanpassning av verk­samheterna säkra en fortsatt nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel utnyttjas fullt ut. Som ett led i detta föreslås bl.a. ändringar som underlättar bedöm­ningen av om ett vatten kan förklaras som kraftigt modifierat och som tyd­lig­gör de krav på vattnets kvalitet som då gäller. Det säkerställs också att Svenska kraftnät och Energimyndigheten aktivt bidrar i arbetet med klassi­fi­cering och normsättning.

Möjligheten att utfärda föreskrifter om undantag från förbuden mot att försämra vattenmiljön och mot att äventyra möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnets kvalitet ska ha utvidgas till att omfatta omprövning och beviljande av nya tillstånd. Mark- och miljödomstolen får rätt att vid en omprövning för moderna miljövillkor av verksamheter som har ett väsentligt allmänintresse besluta om mindre stränga villkor och bestämmelser än vad som skulle krävas för att uppnå den kvalitet som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm, i de fall de krav som följer av art- och habitatdirektivet ger utrymme för detta.

Promemorian remitterades under hösten 2024 och remissvaren bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har riktat tillkännagivanden till regeringen om att reformera vatten­lag­stiftningen och vattenförvaltningen i syfte att värna den småskaliga vatten­kraf­ten (bet. 2019/20:NU14, rskr. 2019/20:221), om den nationella planen för omprövning av vattenkraft (bet. 2021/22:CU33, rskr. 2021/22:192) samt om att värna vattenkraften (bet. 2021/22:NU15, rskr. 2021/22:214). Reger­ingens åtgärder med anledning av tillkännagivandena redovisas i reger­ingens skrivelse 2024/25:75. Inget av tillkännagivandena anges i skrivelsen som slutbehandlat.

Våren 2024 avstyrkte utskottet ett antal motionsyrkanden om vattenkraft. Utskottet behandlade yrkandena i samband med regeringens energi­politiska inriktningsproposition. Utskottet framhöll bl.a. vikten av att den eventuella påverkan på elsystemet som omprövningen av vattenkraftens miljö­­villkor kan få måste analyseras noggrant. Utskottet såg därför positivt på att regeringen bereder åtgärder i syfte att bevara och utveckla vattenkraftens roll i elsystemet. Olika uppfattningar om vattenkraften framfördes i reser­vatio­ner från Social­demokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Center­partiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Vattenkraften spelar en central roll för Sveriges fossilfria elförsörjning som produktionskälla och reglerkraft. I de motioner som är aktuella i detta avsnitt efterfrågas tillkännagivanden som bl.a. rör vattenkraftens såväl magasi­nerings­kapacitet och reglerförmåga som betydelse för det svenska elsystemet. Det förordas även att pausade miljöprövningar återupptas och att pumpkraft används i större utsträckning.

Utskottet vill av denna anledning framhålla att vattenkraften har en sär­ställning i Sveriges elförsörjning genom sin förmåga till energilagring och regler­bar elproduktion. Utskottet vill understryka att all fossilfri el som bidrar till att bygga ut ett starkt energisystem behövs, och ett fortsatt effektivt nytt­jande av vattenkraften kommer att vara avgörande för att Sverige ska klara sina klimatmål och genomföra elektrifieringen av samhället.

När det gäller vattenkraftens reglerförmåga kan utskottet konstatera att beho­vet av sådan kommer att öka i takt med ökad produktion av vind- och sol­kraft. Som redovisats uppgav regeringen i den energipolitiska inriktnings­propositionen att flera företag nu analyserar för­ut­sätt­­ningarna för att höja effekten vid befintliga vattenkraftverk. Regeringen anförde dessutom att ytter­ligare pump­kraft skulle kunna bidra till ökad reglerförmåga hos vattenkraften och att det finns ett behov av att ana­lysera potentialen och förutsättningarna för detta i Sve­rige.

Med detta sagt kan utskottet konstatera att vattenkraftstillstånd med miljövillkor som är äldre än 40 år behöver omprövas för att uppfylla kraven i EU:s ramdirektiv för vatten. Utskottet vill dock uppmärksamma att för­ut­sättningarna för ett tryggt och leveranssäkert elsystem i hög grad har ändrats jämfört med när planen för omprövningarna togs fram. Som redo­visats har omprövningarna därför pausats bl.a. för att analysera behovet av ändringar i det nuvarande prövningssystemet. Utskottet kan konstatera att regeringen under pausen har remitterat förslag till ändringar av bestäm­mel­serna om ompröv­ning genom promemorian Bättre förutsättningar för vatten­kraftens ompröv­ning. Dessa förslag bereds för närvarande inom Reger­ings­kansliet och utskottet instämmer i regeringens hållning att ompröv­ningarnas påverkan på vatten­kraften behöver bli acceptabel ur ett elsystem­perspektiv. I övrigt avser utskottet inte att föregripa den pågående processen genom att för­orda några uttalanden från riksdagens sida.

Utskottet avser således inte att ställa sig bakom något av de motions­yrkan­den som behandlas i detta avsnitt, men vill samtidigt framhålla att det kommer att följa arbetet med omprövningarna av vattenkraften noga framöver.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 8 i denna del framhålls att regeringen bör vidta åtgärder för att underlätta såväl instal­lation av solceller som privatpersoners försäljning av solenergi till elnätet. För att öka acceptansen för detta är det enligt motionärerna även viktigt att säker­ställa tillräcklig ersättning för närboende som kan påverkas av att olika anlägg­ningar uppförs.

I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) begärs i yrkande 38 ett tillkännagivande om att regeringen bör underlätta för lokal produktion av förnybar energi som solel och solvärme. Motionärerna anser även att det bör tas fram en nationell strategi för solenergi för produktion av el och värme, vilket framgår av yrkande 39.

Solkraften har förutsättningar att bidra mer till den svenska elproduktionen, anförs det i kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). I dag hämmas dock utvecklingen både av regelverket för att uppföra storskaliga markbaserade anläggningar och av möjligheterna att ansluta dem till nätet. I yrkande 15 anförs därför att regeringen bör ta fram nationella riktlinjer för länsstyrelserna så att prövningen kan gå snabbt och vara likvärdig över landet. Energimarknadsinspektionen bör få i uppdrag att ta fram regelverk som kortar ledtiderna och säkerställer rimliga kostnader för anslutning till elnätet.

I kommittémotion 2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 18 fram­hålls att det behövs en kraftfull utbyggnad av solenergi i Sverige. Regeringen bör därför ta fram planeringsmål för en sådan utbyggnad för att ge branschen och hushållen en tydlig signal om att solenergi är värt att satsa på.

Rickard Nordin m.fl. (C) pekar i kommittémotion 2024/25:3169 på vikten av enklare regler för att kunna etablera storskaliga solcellsparker. I yrkande 107 förordas ett tillkännagivande om att Energimyndigheten bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter förenkla och förtydliga regel­verken för storskaliga solcellsparker, inte minst vid etablering på jord­bruksmark.

Elin Söderberg m.fl. (MP) lyfter i kommittémotion 2024/25:2613 fram solenergins stora potential i Sverige. Motionärerna vill stimulera utveck­lingen av förnybar energiproduktion och föreslår i yrkande 36 ett tillkännagivande om ett mål om en utbyggnad av 30 TWh solel senast till 2030. Motionärerna anser också att det offentliga bör gå före genom att installera solceller på alla offentliga byggnader. Ett tillkännagivande med den innebörden föreslås i yrkande 37. För att ytterligare underlätta för nya solparker pekar motio­nä­rerna i yrkande 47 på behovet av att förtydliga länsstyrelsernas roll i till­stånds­processen. Vidare ser motionärerna storskalig solvärme som något som kan ersätta bioenergi och avfallsförbränning i fjärrvärmenäten. För att främja den utvecklingen framhåller motionärerna emellertid i yrkande 155 att det initialt behövs ett investeringsstöd.

Även i kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) begärs i yrkande 10 ett tillkännagivande om att det offentliga bör gå före genom att installera solceller på alla offentliga byggnader. Motionärerna anser även att det behövs ytterligare åtgärder för att underlätta för nya solparker och pekar i yrkande 19 på behovet av att förtydliga länsstyrelsernas roll i tillstånds­processen. Vidare bör riksdagen uppmana regeringen att se över regler för upp­förande av spolcellsparker så att modeller som ökar den biologiska mång­falden och kombinerar produktion av solel och mat premieras. Dessutom bör ett stöd för ”naturpositiva” solcellsparker tas fram. Detta framhålls i yrkande 20. Vidare ser motionärerna positivt på storskalig solvärme. För att främja den utvecklingen framhåller motionärerna i yrkande 21 att det behövs ett investe­ringsstöd.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på solkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

Våren 2024 framhöll regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen att sol­kraft­ens roll för Sveriges elförsörjning har potential att växa i form av både små anläggningar och stora solcellsparker. Sol­kraften behöver dock byggas ut på ett säkert sätt och i ökad utsträckning bidra med förmågor för ett leverans­säkert elsystem. Regeringen anförde att vissa styrmedel riktade specifikt till solkraft har varit motiverade för att bygga upp kunskap och kom­petens i branschen men att solkraft på sikt bör byggas på marknads­mässiga grunder. I nästa fas av utbyggnaden kan det finnas behov av att successivt fasa ut stöd som kan riskera att påverka marknadens funktion nega­tivt, och reger­ingen anförde att den avser att analysera hur detta kan ske. Vidare angavs i pro­positionen att den senaste utvecklingen inom solkrafts­områ­det behöver följas upp, utmaningarna behöver belysas och behovet av åtgär­der för att under­lätta en samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av sol­kraft behöver ana­ly­seras. Regeringen konstaterade också att den kraftiga ökningen av antalet instal­lerade solenergianläggningar medför utmaningar när det gäller elektro­magnetisk kompatibilitet (electromagnetic compatibility, EMC). Det slogs fast att solceller kan orsaka störningar som i allt högre grad riskerar att påverka total­försvarets anläggningar och andra viktiga sam­hälls­intressen, exempelvis mobil­telefoni och radiokommunikation.

Skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el

Sedan det s.k. gröna avdraget infördes 2021 har antalet solcellsinstallationer ökat kraftigt. Enligt Energimyndighetens statistik uppgick antalet nätanslutna solcellsanläggningar till ca 66 000 vid utgången av 2020 och till strax över 250 000 i slutet av 2023. Merparten av dessa är små anläggningar (upp till 20 kW) installerade av hushåll. Under 2023 fick 128 000 hushåll skatte­reduktion för sådana installationer, jämfört med ca 62 000 hushåll året före. I vilken utsträckning den höjda subventionsgraden för solcells­instal­lationer orsakade ökningen är emellertid okänt.

Den installerade effekten solkraft i landet har ökat från 140 MW 2016 till ca 4 000 MW vid utgången av 2023 och motsvarar numera ca 8 procent av den totala installerade eleffekten i landet. Drygt hälften av den installerade sol­kraften utgörs av små anläggningar upp till 20 kW. Sett till faktisk elpro­duktion i landet svarade solkraften under 2023 för ca 1,9 procent. 

Antalet hushåll och företag som får skattereduktion för mikro­pro­duk­tion av förnybar el ökade från ca 7 700 under 2016 till 218 000 under 2023. Antalet kan antas fortsätta att öka i ungefär samma takt som antalet hushåll och mindre före­tag som installerar solceller. Den genomsnittliga skatte­reduktionen har upp­gått till ca 3 300 kronor per år de senaste åren, vilket innebär att mikro­pro­du­center i genomsnitt har matat in 5 500 kWh per år i sina anslutnings­punkter.

I mars 2025 lämnade regeringen propositionen Förändrade skatte­subven­tioner för solceller och mikroproduktion av el (prop. 2024/25:109) till riks­dagen. I propositionen, som kommer att behandlas av skatteutskottet under våren 2025, finns förslag om att subventionsgraden för installation av solceller inom ramen för skattereduktionen för grön teknik ska sänkas från 20 till 15 procent, vilket är den subventionsgrad som gällde före 2023, och att skatte­reduktionen för mikroproduktion av förnybar el slopas. Förslaget om sänkt sub­ventionsgrad för installation av solceller föreslås träda i kraft den 1 juli 2025 och förslaget att slopa skattereduktionen för mikroproduktion av för­nybar el föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.

Om solenergi i direktivet om byggnaders energiprestanda

Den 28 maj 2024 trädde Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda (omar­betning), energiprestandadirektivet, i kraft. Direktivet är en del av 55-procentspaketet, som syftar till att EU senast 2050 ska nå klimatneutralitet. Bakgrunden till direktivet är att byggnader på unionsnivå i dag står för 40 procent av den energi som används och 36 procent av de energirelaterade direkta och indirekta växthusgas­utsläppen och energiförbättrande renovering av byggnader är därför viktigt för att minska EU:s energianvändning, klimatutsläpp och beroende av gasimport. Direktivet är också en del av genomförandet av ”renoverings­vågen” från 2020, som bl.a. syftar till att fördubbla energi­renoveringstakten fram till 2030.

I energiprestandadirektivet fastställs bl.a. ett mål till 2050 att hela bygg­nads­beståndet ska uppnå nollutsläppsbyggnadskriterierna. Det fastslås också krav på med­lems­länderna att säkerställa en viss renovering av befintliga lokal- och bostads­byggnader till 2030 och framåt. Utöver krav på renoveringar av bygg­nader innehåller direktivet särskilda bestämmelser om solenergi, ladd­­­infrastruktur, energiklassning, energideklarationer, gemensamma kon­takt­punkter, renoveringspass, smarthetsindikatorer för byggnader, finan­si­e­ring och kompetensförsörjning.

Direktivet innebär bl.a. att alla nya byggnader ska vara förberedda för att optimera potentialen för solenergiproduktion. För offentliga byggnader och byggnader som används för offentligt bruk, inklusive lokalbyggnader, finns det ett konkret krav på att de senast den 31 december 2026 ska vara utrustade med solenergiinstallationer, förutsatt att golvytan är större än 250 kvadratmeter. Denna bestämmelse gäller både nya byggnader och sådana som genomgår större renoveringar. När det gäller nya bostadsbyggnader är målet att dessa ska vara utrustade med solenergiinstallationer senast den 31 december 2028. Medlemsstaterna är dessutom skyldiga att fastställa och offentliggöra kriterier för genomförande av dessa skyldigheter, inklusive att identifiera eventuella undantag för byggnader där installation av solenergi­teknik inte är tekniskt möjlig eller ekonomiskt rimlig. Dessa kriterier ska beakta principen om teknikneutralitet och den bedömda tekniska och ekonomiska potentialen för solenergiinstallationer. Medlemsländerna har efter att direktivet trädde i kraft två år på sig att genomföra regelverket i den nationella lagstiftningen.

I juni 2024 fick Boverket i uppdrag att fastställa metoder och definitioner enligt energiprestandadirektivet. Boverket ska slutredovisa uppdraget senast den 1 juni 2025.

Uppdrag till Elsäkerhetsverket om elektromagnetisk kompatibilitet

I regleringsbrevet för 2024 fick Elsäkerhetsverket i uppdrag av regeringen att titta närmare på en del frågor om EMC. Myndigheten ska undersöka och analysera de problem som olika aktörer upplever relaterade till EMC och identifiera de allvarligaste riskerna. Detta arbete inkluderar att föreslå åtgärder för att minska risken för störningar i viktiga samhällsfunktioner och total­försvaret. Vidare ska Elsäkerhetsverket utvärdera behovet av ytterligare forsk­ning för att främja EMC och effektivisera processen för snabb elektrifi­ering.

Uppdraget delredovisades i samband med myndighetens årsredovisning för 2024, och en fullständig redovisning av uppdraget ska göras senast den 15 september 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade och avstyrkte utskottet ett antal motionsyrkanden med inriktning på solkraftsproduktion (bet. 2023/24:NU14). Flera av yrkandena var identiska med eller snarlika de som är aktuella i detta betänkande. Utskottet framhöll bl.a. att det är tveksamt till att sätta upp mål för enskilda kraftslag och såg inte behov av en nationell solenergistrategi. Utskottet pekade också på att flera nyligen omarbetade EU-direktiv kunde komma att påverka politiken på solenergiområdet. Andra uppfattningar fram­fördes i reservationer av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Solkraft har historiskt svarat för en liten del i det svenska energisystemet, men under de senaste åren har det skett ett uppsving i antalet installerade solceller runt om i landet. Framöver förväntas solelproduktionen dessutom öka, även om den utgår från relativt låga nivåer.

I flera av de motioner som behandlas i detta avsnitt efterfrågas tillkänna­givanden om att solkraften bör byggas ut och att det behövs olika typer av statligt stöd för detta ändamål. Utskottet kan konstatera att mer fossilfri och förnybar energi kommer att behövas nu när energisys­temet ställs om. När det gäller ett ökat bidrag till elsystemet från solkraften är det utskottets uppfattning att den bör byggas ut på marknadsmässiga grunder. Sol­kraften behöver också byggas ut på ett säkert sätt och i ökad utsträckning bidra med förmågor för ett leverans­säkert elsystem.

I några motioner förordas vidare särskilda planeringsmål för att bygga ut sol­kraften och en särskild solkraftsstrategi. Utskottet vill åter framhålla bety­del­sen av att upprätthålla en konkurrens­neutralitet mellan olika kraftslag och som utskottet tidigare har anfört när liknande motioner har behand­lats är utskottet tveksamt till att särskilda mål för enskilda kraftslag är rätt väg att gå. I sam­man­hanget vill utskottet även hänvisa till det omarbetade för­ny­­bart­direk­tivet som utan att peka ut enskilda kraftslag sätter upp mål för ande­len för­nybar energi inom EU fram till 2030. Utskottet vidhåller även att det i nuläget inte finns något påtagligt behov av en särskild nationell solenergi­stra­tegi. Utskottet vill dock framhålla att regeringen i slutet av 2024 gav Energi­­­myndig­heten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen i upp­drag att stärka den intermittenta kraftproduktionens bidrag till resurs­till­räck­lig­heten i elsystemet. Syftet är att bl.a. att väderberoende kraftslag, såsom sol­kraft, på ett bättre sätt ska ha förutsättningar att bidra till driftssäkerhet och effekt­till­räck­lighet. Dessa uppdrag ska redovisas i slutet av 2025.

Utskottet kan vidare konstatera att ett ökat fokus på solenergi finns i EU:s reviderade energiprestandadirektiv. Med anledning av vad som framförs i några av motionerna om solenergiinstallationer på offentliga och kom­mer­si­ella byggnader kan nämnas att det i direktivet ställs krav på installation av sol­energianläggningar på större offentliga och kommersiella bygg­nader senast i slutet av 2027 samt på alla nya bostadshus vid utgången av 2029. Som redo­visats har Boverket fått i uppdrag att fastställa metoder och defini­tioner enligt energiprestandadirektivet. Uppdraget ska slut­redovisas i juni 2025 och utskottet vill inte föregripa det pågående arbetet genom att förorda att riks­dagen vidtar åtgärder med anledning av de motions­yrkanden som berör detta område.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) anförs att själv­­försörjningen av biodrivmedel ska gynnas. Detta ska enligt yrkande 3 ske dels genom att så konkurrenskraftigt som möjligt upphandla en omfattande bered­skaps­produktion av inhemskt biobränsle för att skapa en inhemsk produk­tionsbas, dels genom att skapa incitament och krav på att denna upphandlade pro­duktion ska säljas billigt i Sverige.

I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 44 förordas att riksdagen uppmanar regeringen att planera energiförsörjningen för transportsektorn så att inhemskt producerad förnybar energi och inhemskt producerat förnybart bränsle kan användas i kris och krig.

Fredrik Olovsson m.fl. (S) anför i kommittémotion 2024/25:3134 att reger­ingens politik medför att Sverige, trots i grunden goda förutsättningar, tappar investeringar i biodrivmedel. I yrkande 18 framför motionärerna att en utökad produktion är möjlig och skulle vara viktigt för industrins möjlig­heter att ersätta fossilgas med biogas. I yrkande 19 påpekas att det är av högsta vikt att marknadens aktörer kan få stabila förutsättningar för svensk produk­tion av biodrivmedel.

I kommittémotion 2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V) framhålls att investeringsstöd för utbyggnad av biogas och andra hållbara drivmedel stärker möjligheterna att bidra till produktionen av biodrivmedel i Sverige och därmed uppnå högre grad av nationell självförsörjning av fossilfria drivmedel. I yrkande 6 anförs att regeringen bör ta fram ytterligare styrmedel för att öka den inhemska produktionen av biogas och biodrivmedel.

Mikael Larsson m.fl. (C) anför i kommittémotion 2024/25:3160 att det kan finnas ett behov av att inkludera etanol, biogas och andra förnybara bränslen i bered­skapslagringen av drivmedel. I yrkande 12 förordas ett till­kännagivande om att ansvarig myndighet bör få i uppdrag att beakta ett sådant behov. I yrkande 52 anförs vidare att en ökad inhemsk produktion av bio­driv­medel inne­bär en ökad försörjningstrygghet, bättre motståndskraft och minskade sår­bar­heter i drivmedelsförsörjningen.

Produktionen av hållbara drivmedel behöver öka enligt det som Rickard Nordin m.fl. (C) framhåller i kommittémotion 2024/25:3169. Detta kan för­utom klimatnytta skapa nya jobbtillfällen och ökade resurser till lands­bygden. I yrkande 17 begär motionärerna ett tillkännagivande om att säker­ställa att bioenergi från hållbara källor ses som en viktig lösning i över­gången till ett mer hållbart samhälle på både kort och lång sikt. Motionärerna anser även att bioenergi från hållbara källor inte ska ställas mot andra hållbara energi­slag utan att de i stället ska komplettera varandra för att uppnå större utsläpps­minskningar. I motionen anförs vidare att det i takt med att andelen etanol, biodrivmedel och andra förnybara brän­slen ökar kan bli aktuellt att beredskapslagra också dessa drivmedel. Motio­närerna vill ge ansvarig myn­dig­het i uppdrag att beakta ett eventuellt behov av att inkludera etanol och bio­gas i beredskapslagringen av drivmedel. Därför begär de i yrkande 74 ett till­kännagivande om behovet av beredskaps­lagring av fossilfria drivmedel.

I kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) framhålls att alternativa och förnybara drivmedel kommer att behöva stödjas på olika sätt för att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga fordonsflottan. I yrkande 120 efter­frågas ett tillkännagivande om att Sverige ska vara självförsörjande på håll­bart producerade biobränslen senast 2030, och i yrkande 125 efterfrågas ett till­känna­givande om att det bör införas riktade stöd för produktion av avancerade bio­driv­medel och elektrobränslen.

Även i kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att Sverige ska vara själv­för­sörjande på håll­bart producerade biobränslen senast 2030. I yrkande 49 förordas att riks­dagen uppmanar regeringen att planera energiförsörjningen för transport­­sektorn så att inhemskt producerad förnybar energi och inhemskt producerat förny­bart bränsle kan användas i kris och krig.

När det gäller frågan om att Sverige ska vara självförsörjande på håll­bart producerade biobränslen senast 2030 finns ett förslag om ett sådant till­känna­givande även i kommittémotion 2024/25:3071 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 25.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på bioenergins roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen från våren 2024 konstaterade regeringen att bioenergi stod för 28 procent av Sveriges totala energitillförsel 2021. Det var en större andel än något annat enskilt energislag. Bioenergin kommer främst från bi- och restprodukter från skogsindustrin och används framför allt i pappers- och massaindustrier och för fjärr- och kraft­värme­produktion. Den används även för uppvärmning i bostäder som inte är anslutna till fjärrvärmenät och för transporter.

Regeringen gjorde i propositionen bedömningen att bioenergin är av stor betydelse för Sveriges energiförsörjning, både för fossilfrihet och för en hög grad av försörj­ningstrygghet. En hållbar, konkurrenskraftig och växande bio­eko­nomi där bio­energi i olika former ingår bör fortsätta att utvecklas, anförde reger­ingen. Potentialen att uppnå negativa koldioxidutsläpp från användning av bioenergi bör tas till vara på ett effektivt sätt.

Regeringen framhöll vidare att god tillgång till kostnadseffektiva bio­bränslen och ett väl utvecklat fjärrvärmenät ansågs vara viktiga anledningar till Sveriges låga användning av fossila bränslen, särskilt i el- och värme­pro­duk­tionen. Biodrivmedel, kompletterade av fossilfria elektrobränslen, behö­ver därför framöver användas för vissa tyngre fordon, fartyg och flyg och som råvara i industrin. Biobränslen får stort förädlingsvärde och bidrar till minskade utsläpp av koldioxid när de ersätter fossila bränslen till väg­trans­porter samt sjö- och luftfart. Detsamma gäller när biomassan ersätter fossila kol­atomer i produkter som plast. Bioenergi kan också bidra till negativa utsläpp genom bio-CCS (dvs. avskiljning och lagring av koldioxid från för­bränning av förnybara bränslen), vilket blir särskilt viktigt när Sverige och världen efter 2045 ska nå negativa utsläpp. Bioenergi går att lagra och bidrar till planerbar el- och värmeproduktion. Planerbarheten och stor inhemsk bränsle­produktion gör att bioenergi spelar en viktig roll för försörjnings­trygg­heten. Hänsyn behöver samtidigt tas till andra samhälls- och miljömål vid fram­ställning och uttag av biobränsle. Det kan röra sig om konkurrens om mark för livs­medels­produktion, att skogsbruket påverkar den biologiska mång­falden och att växande skogar tar upp koldioxid.

När det gäller flytande drivmedel konstaterade regeringen att utsläppen av växt­husgaser från inrikes transporter behöver vara i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet. Målet borde i huvud­sak uppnås genom en elektrifiering av transportsektorn, men även genom ökad användning av fossilfria drivmedel och ökad transporteffektivitet.

Regeringen framförde att det framöver behövs en väl avvägd politik som tar hänsyn till både klimatmål och andra samhällsekonomiska effekter. Reger­ingen avsåg därför att arbeta för en successiv utfasning av fossil bensin och diesel. På längre sikt, och i takt med en ökad elektrifiering och att produktionen av fossilfria bränslen ökar, framhöll regeringen att den ser större möjligheter att uppnå en fullständig utfasning av fossil bensin och diesel.

I propositionen anfördes vidare att fossilfria drivmedel kommer att spela en viktig roll för de kategorier av fordon, fartyg och flygplan där klimat­omställ­ningen ännu inte kommit lika långt och där särskilda svårigheter finns i fråga om elek­trifiering . Politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen. För att möjliggöra en successiv utfasning av fossila bränslen i Sverige behöver även produktionen av fossilfria bränslen öka, slog regeringen fast. Sammantaget bedömde regeringen att alla fossilfria energislag bör ges goda förutsättningar och att viktiga utgångs­punkter bl.a. är att säkra långsiktiga och stabila spelregler för marknaden. Regeringen ansåg att poli­tiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria brän­slen och avser att analysera denna fråga vidare. Under rubriken Driv­medels­­beredskap i propositionen redovisade regeringen sin bedömning att en trygg drivmedelsberedskap behövs även när fordons­flottan i allt högre grad elektrifieras. Den svenska drivmedels­bered­skapen bör därför vidare­utvecklas och även inkludera fossilfria drivmedel. Sär­skilt bör möj­ligheten till inhemsk produktion av fossilfria bränslen tas till vara. Regeringen pekade även på att det i tider av kris och höjd beredskap finns ett fortsatt behov av flytande drivmedel för fordon.

Drivmedelsberedskap

I den sistnämnda propositionen framförde regeringen vidare sin bedömning att en trygg drivmedels­beredskap behövs även när fordonsflottan i allt högre grad elektrifieras. Den svenska drivmedelsberedskapen bör därför vidareutvecklas och även inklu­dera fossilfria drivmedel. Särskilt bör möjligheten till inhemsk produk­tion av fossilfria bränslen tas till vara. Här nämnde regeringen särskilt att fossil­fria e-bränslen och biobränslen som tillverkas genom inhemsk produk­tion har en positiv inverkan på den nationella drivmedelsberedskapen sam­tidigt som de möjliggör en utfasning av fossilbränslen.

Energimyndigheten har det samordnande ansvaret för den övergripande försörjningstryggheten inom energiområdet i händelse av bristsituationer, bl.a. inom drivmedelsförsörjningen. Under perioden 2020–2025 driver Energimyn­digheten programmet Utveckling av Sveriges drivmedelsberedskap, med syf­tet att ta ett samlat grepp om de arbeten som sedan flera år genomförs vid myndigheten för att utveckla drivmedelsberedskapen. Avsikten är att möta näringslivets och den offentliga sektorns efterfrågan på inriktningar och styr­ningar på detta område. I arbetet ingår att beakta den pågående omställningen av drivmedel till fossilfria alternativ.

Bioekonomiutredningen

Regeringen beslutade den 17 juni 2022 att tillsätta en utredning (dir. 2022:77) som bl.a. skulle ta fram förslag till en strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och växande svensk bioekonomi. Det tidigare statsrådet Lena Ek förordnades som särskild utredare fr.o.m. den 15 augusti 2022. Utredningsdirektivet inne­fattade två delar. Den första var att analysera genomförbarheten och, om utredaren bedömde det lämpligt, föreslå åtgärder som främjar effektiv produk­tion av flytande biodrivmedel baserat på inhemska råvaror i Sverige, inklusive förslag till långsiktigt produktionsstöd för ökad produktion av flytande hållbara förnybara drivmedel.

I mars 2023 överlämnade utredaren delbetänkandet Förnybart i tanken – Ett styrmedelsförslag för en stärkt bioekonomi (SOU 2023:15) till regeringen. I betänkandet föreslås bl.a. att ett kompletterande, flexibelt och långsiktigt styr­medel införs i form av intäktsgarantier för tillkommande inhemsk produktion av flytande förnybara drivmedel och mellanprodukter. Styrmedlet är ett kon­kurrensutsatt anbudsförfarande och innebär att intäktsgarantier betalas i efterskott, under en tioårsperiod, baserat på mellanskillnaden mellan priset på en referensprodukt och angett anbudspris.

Uppdraget i övrigt redovisades den 1 december 2023 i betänkandet En hållbar bioekonomistrategi – för ett välmående fossilfritt samhälle (SOU 2023:84).

Båda betänkandena är remissbehandlade och utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag i motioner om biobränslen och biodrivmedel behandlades av utskottet senast våren 2024 (bet. 2023/24:NU14). Av dessa har flera upprepats i identisk eller snarlik form även under innevarande riksmötes allmänna motionstid. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena och välkomnade att regeringen re­do­visade uppfattningen att alla fossilfria energislag bör ges goda förutsättningar och att politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossil­fria bränslen. Utskottet pekade också på nya krav i EU:s reviderade förny­bartdirektiv som kommer att inarbetas i den svenska lagstiftningen under de närmaste åren. I reservationer från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Center­partiet och Miljöpartiet framfördes olika motiveringar till att de aktuella motions­yrkandena skulle tillstyrkas.

Utskottets ställningstagande

Sverige har goda förutsättningar när det gäller att tillföra biobränslen till energi­systemet. Precis som regeringen framhållit är bioenergin av stor bety­delse för Sveriges energiförsörjning, både för fossilfrihet och för en hög grad av försörjningstrygghet. Utskottet delar också regeringens uppfattning att en håll­bar, konkurrenskraftig och växande bioekonomi där bioenergi i olika for­mer ingår bör fortsätta att utvecklas. Att biobränslen dessutom ger möjlig­heter att på sikt uppnå negativa koldioxidutsläpp gör denna energikälla än mer attrak­tiv, inte minst inom kraft- och värmeproduktionen.

På ett övergripande plan vill utskottet vidare framhålla att klimatanpassning är centralt för att skydda människors liv, egendom, samhällets funktion, infra­struktur och ekonomiska intressen. Det ligger därför i Sveriges intresse att ställa om till fossilfrihet och minska sitt beroende av exportörer av fossila brän­slen. En ökad nationell självförsörjning av biobränslen minskar bero­endet av såväl fossila motsvarigheter som handel med länder som kan med­föra olika säker­hets­mässiga konsekvenser. Flyget, sjöfarten och stora delar av väg­trans­port­sektorn är dock fortfarande beroende av fossila bränslen. För att möjlig­göra en successiv utfasning av dessa bränslen behöver produktionen av fossil­fria brän­slen öka. Utskottet vill därför framhålla vikten av att alla fossil­fria energislag ges goda förutsättningar och att politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen. Utskottet ser positivt på att även regeringen har denna inställning och att den har meddelat sin avsikt att analysera denna fråga vidare. I några av motionerna berörs frågor om driv­me­dels­bered­skap och fossilfria drivmedel. På detta område delar utskottet reger­ingens uppfattning att den svenska drivmedelsberedskapen bör vidare­utvecklas och även inklu­dera fossilfria drivmedel, med särskilt fokus på inhemsk produktion av fossil­fria bränslen.

I anslutning till detta vill utskottet även påminna om att den s.k. Bio­eko­no­mi­utredningen hade i uppdrag att föreslå åtgärder som främjar en effektiv pro­duk­tion av flytande biodrivmedel baserat på inhemska råvaror i Sverige, inklu­sive förslag till långsiktigt produktionsstöd för ökad produktion av flytande håll­bara förnybara drivmedel. Utredningens förslag bereds alltjämt inom Reger­ingskansliet.

Utskottet vill avslutningsvis påminna om det uppdaterade förnybart­direk­tivet där det bl.a. finns vissa krav på användning av avancerade bio­bränslen eller förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Dessutom ska med­lems­staterna enligt direktivet sträva efter att höja andelen förnybart inom industrin. Som redovisats trädde förnybartdirektivet i kraft hösten 2023 och ska vara genom­fört i svensk rätt senast den 21 maj 2025.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Energieffektivisering

Motionerna

Fredrik Olovsson m.fl. (S) begär i kommittémotion 2024/25:3134 yrkande 17 ett tillkännagivande med referens till det som framförs i motionen om energi­effektivisering. Bland annat framhålls att det finns behov av ytterligare insatser för att nå det riksdagsbundna målet om 50 procent effektivare energi­använd­ning 2030 och att Energimyndigheten bör fortsätta arbetet med att stötta energieffektivisering inom både småhus och fler­bostads­hus liksom inom indu­strin.

Birger Lahti m.fl. (V) menar att det är både möjligt och nödvändigt att ställa om till en mer effektiv energianvändning. Det framhålls i kommitté­motion 2024/25:54. I yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om att reger­ingen bör ta fram en nationell plan för energibesparing och energi­effektivi­sering.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 77 efterfrågas ett tillkännagivande om att det nya mål för energieffektivisering som ska tas fram bör ta fasta på den enorma potential för lönsam energi­effek­ti­vi­se­ring som Energimyndigheten har framhållit. Målet ska också kopplas till relevanta och effektiva styrmedel för effektivare nyttjande av både energi och effekt. Motionärerna anser även enligt yrkande 78 att EU bör anta ett energi­effektivi­seringsmål om 50 procent effektivare energianvändning till 2030.

Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att minska kostnaderna för och miljöpåverkan av energi. Denna upp­fattning framförs i kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP). För att öka graden av effektiviseringar förordar motionärerna flera till­känna­givanden på området. I yrkande 32 föreslås att det tas fram ett lång­siktigt system för omfatt­ande energieffektiviseringar och i yrkande 33 att det införs ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar. I yrkande 151 förordas vidare ett tillkännagivande om att det behövs ett långsiktigt statligt stöd för energi­effektivisering med 60 procent av kostnaderna för åtgärder som effek­ti­vi­serar energianvändningen för hushåll och fastighetsägare.

Vikten av energieffektiviseringar är något som även framhålls i kommitté­motion 2024/25:2646 av Katarina Luhr m.fl. (MP). I yrkande 3 anförs att energi­förvaltningen i flerbostadshus bör förenklas genom både infor­­ma­tions­insatser och enklare tillgång till stöd för driftsoptimering. Fastig­hetsägare bör även ges rätt att ta del av förbrukningsstatistik för all energi som levereras till fastig­heten, inklusive hyresgästers förbrukning av upp­värm­nings­energi, kom­fortkyla samt hushålls- och verksamhetsel på aggre­gerad nivå, vilket framhålls i yrkande 4. Det behövs vidare, enligt yrkande 5, ett nytt statligt energi­effekti­vi­seringsstöd som löper över en flerårs­period och reger­ingen bör se till att alla typer av byggnader ska omfattas av ett statligt stöd för energi­effektivi­sering. Det sistnämnda framgår av yrkande 6. Motionä­rerna menar också att reger­ingen bör utreda och införa ett långsiktigt system för omfattande energi­effekti­vi­seringar. Ett tillkänna­givande med denna innebörd efterfrågas i yrkande 7, och i yrkande 12 fram­förs att statliga byggnader bör energi­effek­ti­vi­­seras. Som en del i detta menar motionärerna att ett belys­nings­pro­gram för stat­liga bygg­nader bör tas fram. Programmet ska enligt yrkande 13 fokusera på att spara energi med rätt belysning vid rätt tillfälle, ökad trygg­het och minsk­ade ljus­föroreningar. En annan åtgärd som motionärerna för­ordar är att ställa krav på gröna hyresavtal inom offentlig förvaltning där hyresvärden och den som hyr delar på energi­kostnaderna. Det framförs i yrkande 14. Avslut­ningsvis anförs i yrkande 16 att regeringen bör göra en sam­lad planering för fler smarta bygg­nader, lokaler och parkeringar som kan bidra till effekt­styr­ning av elan­vänd­ningen.

I kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 23 föreslås att ett långsiktigt system för omfattande energi­effektiviseringar ska tas fram och i yrkande 24 föreslås ett tillkännagivande om att det behövs ett långsiktigt statligt stöd för energieffektivisering med 60 procent av kost­nad­erna för åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hus­håll och fastighetsägare. I yrkande 25 begärs även ett tillkännagivande om att det bör införas ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar. Motionärerna anser även att fastighetsägare bör ges rätt att ta del av förbrukningsstatistik för all energi som levereras till fastigheten, inklusive hyresgästers förbrukning av upp­­värmningsenergi, komfortkyla samt hushålls- och verksamhetsel på aggre­gerad nivå. Ett tillkännagivande med denna innebörd begärs i yrkande 31.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på energieffektiviseringens roll i den långsiktiga energipolitiken

Regeringen framförde i den energipolitiska inriktningspropositionen från 2024 att resurseffektivitet bidrar till konkur­renskraft och ett hållbart samhälle. Det upp­gavs i propositionen även gälla för energi­använd­ningen, som är grund­lägg­ande för samhällets funktion och utveckling. En effektiv energi­använd­ning upp­nås om nyttan av energianvändningen över­stiger kostnaderna för att pro­ducera, omvandla, lagra och distribuera energi. En effektiv energi­använd­ning kan bidra till alla delar av det övergripande målet för energi­politiken som syftar till att förena försörjningstrygghet, kon­kurrenskraft och ekologisk håll­barhet.

Riksdagen godkände 2018 det nuvarande energieffektiviseringsmålet om att Sverige ska ha 50 procent effektivare energianvändning 2030 än 2005. Målet uttrycks i termer av tillförd energi i relation till BNP. Enligt regeringens bedömning borde Sveriges mål för energieffektivisering ses över i syfte att tyd­ligare främja en samhällsekonomiskt effektiv användning av energi och ett effektivt nyttjande av energisystemet som bidrar till den gröna omställningen. Regeringen ansåg att målet inte är anpassat för industrins gröna omställning genom elektrifiering eller till målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Vidare anförde regeringen att den nationella politiken för energi­effek­ti­vi­sering behöver anpassas till EU-direktiv som nyligen har omarbetats eller där omarbetning pågår. Regeringen konstaterade också att det nuvarande målet riske­rar att stå i konflikt med Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast 2045, och att det inte är anpassat vare sig till elektrifieringen som förväntas bli omfattande eller till det nya energipolitiska målet om 100 procent fossilfri elpro­duktion till 2040.

Den 15 december 2023 redovisade Energimyndigheten ett uppdrag om en effektiv användning av effekt, energi och resurser (I2022/01393) som kommer att utgöra en grund för översynen tillsammans med underlag för genomföran­det av nya EU-direktiv på området, inklusive energieffektiviseringsdirektivet (EED) och den preliminärt överenskomna omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda. EED innehåller bl.a. ett höjt energieffektivise­ringsmål på EU-nivå och nya regler för medlemsländernas indikativa bidrag liksom höjda årliga energisparkrav på medlemsstatsnivå. Regeringen angav att den har för avsikt att återkomma till riksdagen om revidering av energieffek­tiviseringsmålet.

EU:s energieffektiviseringsdirektiv

EED trädde ursprungligen i kraft 2012 men har nyligen omarbetats. Direktivet fastställer en gemensam ram för att främja energieffektivitet inom EU och innehåller bl.a. EU-mål för minskad energian­vändning samt bestämmelser som syftar till att undanröja hinder och mark­nadsmisslyckanden som hindrar effektivitet i tillförsel och användning av energi. Det finns krav på energieffektivitet och åtgärder inom samtliga delar av energisystemet, från energiomvandling via transmission och distribution till slutlig användning i alla sektorer. Det omarbetade direktivet syftar till att höja medlemsländernas insatser för att minska den slutliga energianvändningen, spara energi och minska sårbarheten vid höga energipriser. Detta görs t.ex. genom höjda årliga nationella energisparkrav och skarpare krav för att minska energi­använd­ningen. Det reviderade energieffektiviseringsdirektivet antogs i juli 2023 och trädde i kraft den 10 oktober 2023. Bestämmelserna i direktivet ska vara inför­livade i den svenska lagstiftningen senast den 11 oktober 2025.

Stöd till energieffektivisering av byggnader

Den 1 oktober 2021 infördes ett tidsbegränsat stöd för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus. Syftet med stödet var att förbättra energi­prestandan i befintliga flerbostadshus genom energieffektiviserande renover­ingar. Stödet var sökbart t.o.m. den 31 december 2021, när det avvecklades. Sedan juli 2023 finns ett bidrag för energieffektivisering av småhus som är el- eller gasuppvärmda. Syftet med stödet är att underlätta en snabb minskning av behovet av el och gas i småhus. Berättigad att söka stödet är den som stadig­varande bor i ett småhus.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade och avstyrkte utskottet ett flertal motionsyrkanden om energieffektivisering (bet. 2023/24:NU14). Många av dessa yrkan­den var snarlika eller identiska med de som behandlas i detta avsnitt. Utskottet hänvisade bl.a. till att regeringen avser att se över de nuvarande målen för energieffektivisering i syfte att tydligare främja en samhälls­ekono­miskt effektiv användning av energi och ett effektivt nyttjande av energi­systemet som bidrar till den gröna omställningen. Vidare redovisade utskottet att den nationella politiken för energieffektivisering behövde anpassas till de EU-direktiv som nyligen hade omarbetats eller där omarbetning pågick. Social­demo­kraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet framhöll andra upp­fattningar i reservationer.

Utskottets ställningstagande

I samtliga motioner som behandlas i detta avsnitt lyfts vikten av energi­effek­ti­visering fram. I motionerna finns förslag som rör såväl systemnivå som kon­kreta åtgärder för att spara energi i byggnader. Med anledning av ­förslagen vill utskottet framföra följande. En effektiv energianvändning kan bidra till alla delar av det övergripande målet för energipolitiken, som syftar till att förena för­sörjnings­trygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Att effek­ti­vi­sera användningen av energi, effekt och resurser eller att flytta använ­dningen i tid är förhållandevis snabba sätt att minska och optimera energi­använd­ningen. Om användningen av el kan effektiviseras blir behovet av att bygga ut elproduktionen och elnätet mindre liksom resursanvändningen och de negativa miljöeffekterna. Att minska effekttoppar genom en effektivare energi­använd­ning kan också bidra till att underlätta en snabb elektrifiering.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen har uppgett att den avser att se över Sveriges nuvarande mål för energieffektivisering. Syftet med detta arbete är att tydligare främja en samhällsekonomiskt effektiv användning av energi och ett effektivt nyttjande av energisystemet som bidrar till den gröna omställ­ningen. Detta arbete är något som utskottet ser positivt på. Dessutom behöver den nationella politiken för energieffektivisering anpassas till de EU-regler som nyligen har omarbetats eller där omarbetning pågår. Det handlar främst om EU:s energieffektiviseringsdirektiv (EED) och energiprestanda­direktivet. EED innehåller bl.a. ett höjt energieffektivi­serings­mål på EU-nivå och nya regler för medlemsländernas indikativa bidrag liksom höjda årliga energisparkrav på medlemsstatsnivå.

Sammantaget vill utskottet framhålla att det pågår arbete inom Reger­ings­kan­sliet med att se över det nuvarande målet för energi­effek­tivi­sering. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa detta arbete genom några till­känna­­givanden.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

Vätgas och elektrobränslen

Vätgas kommer att få en ökad betydelse inte minst som en förutsättning för industrins omställning. Det framhåller Fredrik Olovsson m.fl. (S) i kommittémotion 2024/25:3134. Motionärerna menar att det bör satsas på svensk produktion av vätgas och förordar av denna anledning ett antal till­känna­givanden. I yrkande 20 framhålls att det bör tas fram en nationell strategi för vätgas och i yrkande 21 att en statlig vätgasinfrastruktur ska ingå i denna nationella strategi. I yrkande 23 anförs också att Svenska kraftnät bör utses till systemoperatör för vätgas (en s.k. TSO).

I kommittémotion 2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V) anförs att vätgas har en rad olika användningsområden. I yrkande 14 förordas ett tillkänna­givande om att regeringen bör återkomma med förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vätgasinvesteringar i hela landet. I yrkande 15 fram­hålls att reger­ingen bör verka för att vätgasproduktionen inom EU ska vara förny­bar och att EU-stöd endast ska gå till förnybar produktion. Motionärerna menar även att regeringen bör ge Vattenfall i uppdrag att utveckla energi­lagring i vätgas i samband med investeringar i förnybar energi, vilket framgår av yrkande 16.

Rickard Nordin m.fl. (C) framför i kommittémotion 2024/25:3169 att vät­gas gör det möjligt att integrera stora mängder förnybar elproduktion i elsystemet på ett kost­nads­effektivt sätt. Det kan ske genom energilagring och system­balanse­ring liksom att man minskar kapacitetsutmaningarna och sårbarheten i elsystemet. I yrkande 72 anförs därför att regeringen bör påskynda genomförandet av den vätgasstrategi som Energimyndigheten tagit fram för att säkerställa vätgasens potential att bidra till samhällsekonomiska fördelar.

I kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) framförs att Sverige har goda förutsättningar att producera elektrobränslen. För att snabba på utvecklingen föreslås i yrkande 127 ett tillkännagivande om att införa ett introduktionsstöd för elektrobränslen och snabbt möjliggöra för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten som en övergångslösning i väntan på en full elektrifiering av fordonsparken.

Linus Lakso m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2024/25:3047 att fossilfri vätgas har en viktig roll att spela när det gäller både försörjnings­trygghet och att nå klimatmålen. Motionärerna förordar därför i yrkande 9 i denna del ett tillkännagivande om att införa ett mål om att Sverige ska producera 33 TWh fossilfri vätgas per år till 2030. I yrkande 34 anförs vidare att Sverige har goda förut­sättningar att producera elektrobränslen. För att snabba på utvecklingen före­slår motionärerna ett introduktionsstöd för elektrobränslen och att man snabbt möjlig­gör för elektro­bränslen att delta i reduktionsplikten, som en över­gångs­lösning i väntan på en full elektrifiering av fordonsparken. Motionärerna anser även att riksdagen bör uppmana regeringen att ge Svenska kraft­nät i uppdrag att planera för vätgasinfrastruktur, vilket framgår av yrkande 35.

I motion 2024/25:2766 av Sten Bergheden (M) framförs att vätgas kan vara en särskilt viktig del av lösningen för att minska EU:s koldioxidutsläpp med minst 55 procent till 2030. Motionären anför i yrkande 1 att möjligheten att ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utforma en tydlig vätgas­reglering bör övervägas. I yrkande 2 anförs vidare att Energi­myndig­heten bör få i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att säkerställa att det finns till­räckligt med el för vätgasproduktion.

Sten Bergheden (M) framhåller vidare i motion 2024/25:2943 att vätgas­tillverk­ningen och kunskapen om vätgas kan skapa nya arbetstillfällen och nya möj­ligheter i Mariestad, Skaraborg och övriga Sverige. Motionären begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att överväga möjligheten att göra Skara­borg till ett centrum för en ökad produktion, utveckling och användning av vät­gas och i yrkande 2 ett tillkännagivande om att överväga möjligheten att starta ett utvecklingsprojekt med målet att driva tågen på Kinnekullebanan med vätgas.

Biogas

Biogasen spelar en särskild roll för jordbruket, eftersom den kan vara en natur­lig restprodukt av gödselhantering och har stor potential att driva transporter, traktorer och andra jordbruksmaskiner. Den kan också spela en viktig roll i omställningen till fossilfritt stål. Detta redovisas i partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C). Motionärerna begär i yrkande 23 ett till­kän­na­givande om att se över möjligheten att bygga ut stödet till bio­gas­produktion kraftigt. Här pekar motionärerna särskilt på det s.k. metan­redu­ceringsstödet, där bränslet utvinns ur jordbrukets produkter.

I kommittémotion 2024/25:1395 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) anförs att höga och varierande elpriser är ett problem för lantbruket. Gödselgas­produktion kan dock göra gårdar självförsörjande på el på ett klimatvänligt sätt och bidrar samtidigt till konkurrenskraft och robusthet i livsmedels­produktionen. Enligt yrkande 32 bör staten fortsätta att stödja gödselgas­pro­duk­tion.

Martin Kinnunen m.fl. (SD) framhåller i kommittémotion 2024/25:1398 att det även bör satsas på förgasning av biomassa om Sverige ska kunna satsa på att öka produktionen av förny­bar biogas. I yrkande 3 förordas ett tillkännagivande om att dagens regler bör breddas så att de även inkluderar biosyngas, som kan definieras som ett gasformigt bränsle som produceras genom termisk förgas­ning av biomassa och vars energiinnehåll till över­vägande del härrör från kolmon­oxid och vätgas.

Utan närmare motivering föreslår Ulrika Heie m.fl. (C) i kommittémotion 2024/25:2947 yrkande 94 ett tillkännagivande om att överväga att skyndsamt genomföra Biogasmarknadsutredningens (SOU 2019:63) andra stödpaket.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 93 förordas ett till­känna­givande om att se över möjligheten att utveckla gröngasprincipen i syfte att öka andelen biogas i de befintliga gasnäten, och i yrkande 94 efterfrågas ett till­känna­­givande om en handlingsplan för hur biogas­använd­ningen kan vidare­utvecklas till fler användningsområden. För att därtill skapa trygg­het för kommande bio­gasinvesteringar vill motionärerna anta ett produk­tions­mål om minst 10 TWh till 2030, i linje med Biogas­mark­nads­utredningens förslag. I yrkande 95 före­slår de därför ett tillkännagivande om ett produk­tions­mål för biogas för att möjliggöra mer långsiktiga förutsätt­ningar för branschen. De anser också att Sverige bör vara drivande för att ändra stats­stödsreglerna på EU-nivå så att anläggningar oberoende av storlek kan få stöd till biogas­produktion i Sverige och EU. Ett förslag om ett tillkänna­givande med den inriktningen finns i yrkande 96.

Även om regeringen uttalat en tydlig ambition att ersätta fossilgas med nationellt producerad biogas finns det inga förslag vare sig om planeringsmål för biogasen eller för att öka produktionen. Detta konstateras i kommitté­motion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP). I yrkande 9 i denna del föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att planera för 10 TWh biogas till 2030. Detta anser de ligga i linje med vad industrin ser behov av.

Emma Nohrén m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2024/25:3071 att svenska bönder i beredskapssyfte måste kunna utföra sitt jobb även i kris. I yrkande 33 för­ordas därför ett tillkännagivande om att införa kompensation för gödsel­gasens högre produktionskostnad jämfört med fossila alternativ. 

Anders Karlsson (C) skriver i motion 2024/25:1614 att möjligheterna till mer biogasproduktion måste förbättras. Motionären framhåller såväl kom­plexa beslutsprocesser som avsaknad av politiska beslut som skäl till att inte fler producerar biogas.

Gudrun Brunegård (KD) begär i motion 2024/25:1144 ett tillkänna­givande om att regeringen i högre utsträckning bör stimulera produktion och distri­bution av biogasbränsle. Det skulle öka incitamenten för fler såväl biogas­producenter och biogasdistributörer som bilproducenter och bilköpare att våga satsa på biogas som ett framtidsbränsle.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på energigasers roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen gjorde regeringen bedömningen att metangas kommer att fortsätta att spela en viktig roll i Sveriges energiförsörjning. Enligt regeringen bör biogas användas för att ersätta fossilgas (även kallad naturgas) i syfte att uppnå en fossilfri energigas­försörjning i linje med klimatmålen och för att stärka den nationella försörjningstryggheten. Användning och produktion av biogas bör därför främjas, anförde regeringen.

Regeringen konstaterade vidare att utbyggnaden av storskalig biogas­produktion för nätanslutning eller förvätskning i Sverige är i ett tidigt skede. En förutsättning för att utbyggnaden ska komma till stånd är att marknaden kan få stabila förutsättningar för de stödsystem som gäller för biogasen.

Uppdrag om översyn av försörjningstryggheten på gasmarknaderna

I januari 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att beskriva vilka skyldigheter och rättigheter olika aktörer på gasmarknaderna omfattas av och vid behov föreslå nya eller ändrade författningar eller anslag för att stärka försörjningstryggheten på gasmarknaderna. Beskrivningarna och förslagen skulle avse aktörer såväl längs det västsvenska naturgassystemet och på Stockholms gasnät som på marknaderna för flytande naturgas och vätgas.

Uppdraget redovisades i mars 2025 och förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Uppdrag om genomförande av EU:s gasmarknadspaket

I december 2021 presenterade kommissionen ett förslag till revidering av direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten, det s.k. gasmarknadspaketet (COM(2021) 803 och COM(2021) 804). Det över­gripande syftet med revideringen är att öka användningen av förnybara och koldioxidsnåla gaser i energisystemet samtidigt som användningen av naturgas ska minska för att EU ska uppnå klimatneutralitet 2050.

I december 2023 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att bedöma vilka åtgärder som krävs för att genomföra Europaparlamentets och rådets nya direktiv om gemensamma regler på de inre marknaderna för förny­bar gas, naturgas och vätgas, som ersätter direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas.

Energimarknadsinspektionen ska också bedöma vilka åtgärder som krävs som en följd av Europaparlamentets och rådets nya förordning om de inre mark­naderna för förnybar gas, naturgas och vätgas som ersätter förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgas­över­föringsnäten samt revideringen av Europaparlamentets och rådets förord­ning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säker­ställa försörj­ningstryggheten för gas. Energimarknadsinspektionen ska lämna nöd­vändiga författningsförslag i de delar där genomförandet kräver bestämmelser i lag eller förordning.

Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 27 juni 2025.

Vätgas

När det gäller vätgas bedömde regeringen i den energipolitiska inriktnings­propositionen att fossilfri vätgas kommer att utgöra en viktig del av Sveriges framtida energisystem, är en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i industrin och kommer att vara viktig för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter. Svensk produktion av fossilfri vätgas förutsätter en stor utbyggnad av fossilfri elproduktion. Regel­verk finns redan för att pröva vätgas­ledningar i Sverige, men andra regelverk och styrmedel behöver ses över och utvecklas i takt med att användningen av vätgas ökar i samhället.

Regeringen framförde att statliga insatser för vätgas bör vägledas av vissa principer. Regeringen konstaterade att produktion av fossilfri vätgas kräver tillgång till stora mängder fossilfri el och att industrins vätgassatsningar kan öka Sveriges elbehov med 22–100 TWh till 2050 enligt Energi­myndig­hetens scenarier (ER 2023:07). Både EU:s vätgasstrategi och Energi­myndighetens förslag till nationell vätgasstrategi (ER 2021:34) lyfter därför fram att vätgas främst bör stödjas och användas där det saknas energi- och kostnads­effektiva lösningar såsom direkt elektrifiering för att minska koldioxid­utsläppen. Vidare anger regeringen att det svenska regelverket för rörledningar inte utgör ett hinder för utbyggnad av vätgasinfrastruktur, och regeringen bedömer därför att det i nuläget inte finns behov av att ändra regelverket men att det är viktigt att fortsätta att följa utvecklingen för att säkerställa att infrastrukturen för vätgas kan byggas ut på ett effektivt sätt. På EU-nivå förhandlas revideringar av de regelverk som styr gasmarknaden och syftet är bl.a. att inkludera vätgas och vätgasnät i regleringen fr.o.m. 2030-talet.

Regeringen anförde vidare att nedanstående principer ska styra utveck­lingen på vätgasområdet:

•       Användningen av fossilfri vätgas ska bidra till omställningen till fossilfria energisystem och industriprocesser.

•       Vätgas­användningen ska fokusera på samhällsekonomiskt nyttiga tillämpningar där mer resurs- och kostnadseffektiva alternativ saknas.

•       Vätgasproduktionen ska integreras effektivt med el- och värmesystem och bidra till en trygg energiförsörjning i Sverige.

•       Vätgasinfrastruktur ska byggas ut på ett sätt som underlättar klimatom­ställningen och värnar Sveriges konkurrenskraftiga energipriser.

Det anges också att dessa principer bör följas upp löpande så att de kan justeras utifrån förändrade förutsättningar och behov.

Uppdrag om vätgas och vätgasinfrastruktur i det svenska energisystemet

I mars 2024 presenterade Energimyndigheten rapporten Vätgas och vät­gasinfrastruktur i det svenska energisystemet (ER 2024:07). Rapporten var en delredovisning av ett uppdrag att samordna arbetet med vätgas i Sverige som myndigheten fått av regeringen i mars 2023. Uppdraget innebar att Energi­myndigheten skulle samordna Sveriges arbete med vätgas, genom att verka för en nära och koordinerad samverkan, dialog och kunskapsspridning mellan statliga myndigheter och företag, branschorganisationer och andra offentliga aktörer inklusive regionerna och akademin. Uppdraget som helhet skulle slutrapporteras senast den 1 december 2024. Deluppdraget bestod i att utreda hur vätgasen och infrastrukturen för vätgas i Sverige kan utvecklas ur ett systemperspektiv. I delrapporten gjordes en kartläggning av pågående initiativ som visade att såväl användning som produktion av vätgas växer fram med koncentration till vissa regioner, där flera industrier med behov av fossilfri vätgas ligger förhållandevis nära varandra. Där finns det möjlighet till samverkan och samutnyttjande av infrastruktur och andra resurser. De transporter av vätgas som sker och planeras i dessa regioner utförs för närvarande med lastbil. 

Modelleringar som gjordes inom uppdraget visade att de volymer av vätgas som efterfrågas är så stora att det finns ekonomi i att producera vätgasen vid flera olika platser och att via rörledningar transportera vätgasen till användarna. Det konstaterades också att utbyggnad av vätgasrörledningar kan avlasta elnätet och jämna ut toppar samt att det är många faktorer som påverkar elpriserna men att en utbyggnad av vätgasrörledningar eller lokala vätgaslager kan möjliggöra flexibel elanvändning och därmed bidra till en jämnare prisbild.

I rapporten konstaterades också att ett grundläggande regelverk för vätgasmarknaden saknas och att det är angeläget att så snart som möjligt få ett uppdaterat, utvecklat och sammanhängande regelverk på plats. Det minskar osäkerheten för aktörer och investerare.

I december 2024 slutredovisade Energimyndigheten uppdraget i rapporten Vätgas för energi- och klimatomställning (ER 2024:25). I rapporten lämnar myn­dig­heten en rad olika åtgärdsförslag och framhåller bl.a. att det är avgö­rande att återstående hinder för tillståndsprocesser och lagstiftning löses ut för att en vätgasmarknad ska kunna växa fram. Tillståndsprocesserna är i dag utdragna och ofta ett hinder för investeringar och utveckling, inte bara för vätgasens utveckling utan för omställningen i sin helhet. Energi­myndig­heten framför att tillstånds­processer under uppdragets gång har identifierats som en av de mest betydande utmaningarna för att möjliggöra vätgasens utveckling i Sverige. Myndigheten gör dock bedömningen att denna fråga inte enbart är begränsad till vätgas utan framför allt är en bredare utmaning som påverkar stora delar av energisystemets utveckling. För att Sveriges omställning ska kunna realiseras inom rimliga tidsramar behöver de nationella tillstånds­processerna effektiviseras och anpassas till de krav som energisystemets omvandling innebär.

Uppdrag för utbyggd vätgasinfrastruktur

I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21) anförde reger­ingen att den har beslutat om en samlad strategi för nyindustrialiseringen och sam­hälls­omvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Ett av strategins mål­områden är säkrad energiförsörjning och regeringen bedömde att fossilfri vät­­gas kommer att utgöra en viktig del av Sveriges framtida energisystem. Reger­ingen angav också att den har gett Svenska kraftnät i uppdrag att föreslå hur el- och vätgasinfrastruktur kan samplaneras samt redovisa en plan för utbygg­nad av el- och vätgasinfrastruktur på transmissionsnivå under perioden 2024–2033 (KN2024/01431).

Skattebefrielse för biogas

När det gäller skatte­befrielse för användning av biogas ogiltigförklarades kommissionens tidigare statsstödsgod­kännande i EU-domstolens första instans (tribunalen) i december 2022 (den s.k. Landwärmedomen, mål T‑626/20 Landwärme GmbH mot Europeiska kommissionen). Till följd av domen genomförde kommissionen därefter en fördjupad granskning av stödet. I granskningen bekräftar kommissionen att den svenska skattebefrielsen är förenlig med EU:s regler för statligt stöd och drar slutsatsen att den bidrar till utvecklingen av förnybar energi i linje med både nationella mål och EU:s mål på energi- och klimatområdet (Kommissionens beslut av den 23 oktober 2024, C(2024) 7313).

Gröngasprincipen

Den s.k. gröngasprincipen omnämns i en av motionerna. Denna skatte­fördelningsprincip syftar, enkelt uttryckt, på möjligheten att samdistribuera fossil­gas och biogas i rörledning på ett rationellt sätt utan att skatt betalas för den fysiskt levererade gassammansättningen. Gröngas­principen gör det möjligt för en biogasproducent att sluta avtal om leverans med en förbrukare om 100 procent biogas – inklusive de skatterättsliga fördelar detta tidigare gav – även om förbrukaren i praktiken får en blandning av bio- och naturgas.

Biogas som omfattas av gröngasprincipen klassas dessutom som hållbar enligt lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och bio­bränslen, förutsatt att biogasen uppfyller hållbarhetskriterierna.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 avstyrkte utskottet motionsyrkanden om såväl biogas som vätgas och elektrobränslen (bet. 2023/24:NU14). Utskottet hänvisade bl.a. till reger­ingens bedömning att metangas i form av bl.a. biogas kommer att fort­sätta att spela en viktig roll för Sveriges energiförsörjning. När det gäller vät­gas hänvisade utskottet bl.a. till ett nyligen avrapporterat utrednings­uppdrag om vätgas och vätgasinfrastruktur i det svenska energisystemet och till EU:s revi­derade gasmarknadsdirektiv där syftet är att öka användningen av förny­bara och koldioxidsnåla gaser i energisystemet. Reservationer fram­fördes av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljö­partiet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Vätgas och elektrobränslen

–      Biogas.

Vätgas och elektrobränslen

Utskottet kan konstatera att vätgas under de senaste åren har fått allt större uppmärksamhet som energibärare och som insatsråvara i industrin, i det senare fallet inte minst som ersättning för klimatskadligt kol inom stålindustrin. Vät­gas kan också användas som drivmedel och då med fördel inom de delar av trans­portsektorn där direkt elektrifiering är mindre ändamålsenlig.

I de motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt framförs olika förslag om att satsa mer på vätgas såväl i Sverige som i EU. Utskottet kan kon­statera att regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen pekade på vätgasens roll i det framtida svenska energi­systemet, inte minst som lag­rings­medium i anslutning till väderberoende förnybar kraftproduktion. Utskot­tet vill samtidigt påminna om de principer som regeringen anser bör väg­leda utvecklingen på vätgasområdet och det faktum att de bör följas upp löpande så att de kan justeras utifrån för­ändrade förutsättningar och behov. Utskottet ser positivt på denna ambition eftersom området är under stark utveck­ling.

Det är dock ett faktum att vätgas­framställning kräver betydande mängder el. Utskottet kan konstatera att EU har en vätgas­strategi och att Energi­myndig­heten nyligen har redovisat sina slutsatser när det gäller vätgas och vät­gas­infra­struktur i det svenska energisystemet. Utskottet kan även konstatera att det behövs en reglering med anledning av EU:s gasmarknadspaket där syftet är att öka användningen av förnybara och koldioxidsnåla gaser i energi­syste­met samtidigt som användningen av naturgas ska minska för att EU ska uppnå klimatneutralitet 2050.

När det avslutningsvis gäller vätgasdrift av järnvägstrafik, som tas upp i en av motionerna, har utskottet avstyrkt ett liknande yrkande tidigare och bl.a. hänvisat till att järnvägstrafiken står för en mycket begränsad del av transport­sektorns utsläpp av växthusgaser. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att det pågår många viktiga aktiviteter på vätgasområdet och att det saknas skäl för riksdagen att vidta några åtgärder i linje med de motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Biogas

I likhet med vad utskottet anförde när det behandlade motioner om biogas våren 2024 är inställningen alltjämt i grunden positiv till fortsatt och om möjligt även ökad produktion och användning av biogas i Sverige. Biogasen har en särskild fördel eftersom den bidrar till flera olika samhällsnyttor såväl i produktionen som i användarledet. Att ta hand om biogas minskar utsläppen av den kraftfulla växthusgasen metan från gödsel och annat biologiskt ned­brytbart avfall. Biogasen kan också med fördel användas för att ersätta fossilgas (även kallad naturgas) eller andra fossila bränslen som drivmedel och i industriella processer, vilket på ett positivt sätt bidrar till möjligheterna att upp­fylla klimat­målen. Produktion av förnybar eller fossilfri energi inom landets gränser är också eftersträvansvärt eftersom det bidrar till att stärka Sveri­ges nationella energiförsörjningstrygghet och minskar beroendet av import av fossila energi­bärare som olja och naturgas.

När det gäller stöd till biogasproduktion kan utskottet konstatera att det finns ett samlat produktionsstöd för biogas och att anslagen för detta stöd har utökats under de senaste åren. Detta ligger i linje med vad den s.k. Biogas­marknadsutredningen föreslog 2019. Utredningen föreslog även extra stöd för upp­gradering och förvätskning av biogas, liksom på sikt även stöd genom för­delaktiga krediter och garantier samt stöd till andra produktionstekniker än rötning, t.ex. förgasning av biomassa. Utredningens förslag är i dessa delar mer översiktligt beskrivna och behöver utredas ytterligare, inte minst i ljuset av teknikutvecklingen under de senaste åren, statsstödsreglernas anpassningar, begränsningar i naturgasleveranserna från Ryssland till flera EU-länder och det ökande intresset för vätgas som energibärare. Med hänvisning till detta ser utskottet det som mindre lämpligt att – i linje med vad som föreslås i en motion – riksdagen uttalar ett oreserverat stöd för att genomföra de återstående förslag som Biogasmarknadsutredningen presenterade för nästan sex år sedan. Detta inkluderar utredningens förslag om ett produktionsmål för biogas som nämns i en av motionerna.

När det gäller den svenska skatte­befrielsen för användning av biogas ogiltig­förklarades denna för några år sedan i EU-domstolen mot bakgrund av att den inte ansågs förenlig med EU:s statsstödsregler. Utskottet kan dock konstatera att kommissionen därefter beslutat att skattebefrielsen är förenlig med EU:s regler för statligt stöd och dragit slutsatsen att den bidrar till utvecklingen av förnybar energi i linje med både nationella mål och EU:s mål på energi- och klimatområdet.

Utskottet kan avslutningsvis konstatera att Energimyndigheten nyligen över­lämnade en redovisning av vad som behövs för att stärka försörjnings­trygg­heten på gasmarknaderna och vilka skyldigheter och rättigheter olika aktörer på gasmarknaderna omfattas av. I anslutning till detta noterar utskot­tet att Energimarknadsinspektionen för närvarande arbetar med ett upp­drag om hur EU:s gasmarknadspaket ska genomföras i svensk rätt.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

Martin Kinnunen m.fl. (SD) framhåller i kommittémotion 2024/25:1399 att torv som energikälla är både fossilfri och förnybar men att användningen under de senaste åren dessvärre har minskat kraftigt. Därmed riskerar Sverige att förlora ett lagringsbart, närproducerat och förnybart biomaterial för energi­produktion som dessutom kan vara av oerhörd vikt vid kris och bered­skap. I yrkande 4 efterfrågar motionärerna ett tillkännagivande om att konse­kven­serna av Ukrainakrisen för svensk energiförsörjning och energisäkerhet i för­håll­ande till möjligheten att säkerställa och öka nyttjandet av energitorv bör utredas skyndsamt. Enligt yrkande 14 är det även viktigt att utreda vad som behövs i form av utrustning för att torven ska kunna fylla sin potentiella roll som beredskapsbränsle.

Även i kommittémotion 2024/25:1465 av Tobias Andersson m.fl. (SD) lyfts torv för energiproduktionsändamål fram. Motionärerna framför att torv klassas som förnybar i Sverige när den används för kraftproduktion och då är berättigad till elcertifikat, men att den vid värmeproduktion omfattas av handel med utsläppsrätter och att EU då klassar torven som fossil. Motionärerna anser i yrkande 10 att regeringen bör verka inom EU för att torven ska klassas som förnybar. Vidare anser motionärerna att torven kan skapa arbetstillfällen på de platser där det går att skörda torv och skulle kunna utgöra en syssel­sätt­nings­faktor på landsbygden. I yrkande 11 begär de ett tillkännagivande om att utreda förutsättningarna för ett ökat skördande av torv på påverkad torvmark.

I kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) framförs att upp­värmningssektorn behöver bli helt fossilfri för att nå miljömålet om begränsad klimatpåverkan, och då måste även torven fasas ut helt. I yrkande 150 begär motionärerna därför ett tillkännagivande om att klassa torv som ett fossilt bränsle och avveckla brytning och användning av torv för energi­produktion. Ett likalydande förslag till tillkännagivande finns också i kom­mitté­motion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 4.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på torvens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen från våren 2024 anförde reger­ingen att storskalig användning av energitorv utvecklades i början av 1980-talet som ett svar på tidigare års oljekris. Användningen av torv för energi­ända­mål har på senare år minskat kraftigt och utgjorde 0,3 TWh i fjärr- och kraftvärmeproduktion 2022, jämfört med 1,8 TWh 2018 och 4 TWh 2010. Minsk­­ningen beror bl.a. på ökade priser på utsläppsrätter och minskade intäk­ter från elcertifikatssystemet när torv används för elproduktion. I pro­po­sitio­nen konstaterade regeringen att torv kan bidra till försörjnings­trygghet även om användningen i dag är låg.

Bestämmelser om torvutvinning

Sedan den 1 januari 2017 gäller samma regelverk för utvinning av energitorv som för utvinning av odlingstorv enligt miljöbalken. Tidigare särregler för energitorv, som definierades i den s.k. torvlagen, upphörde vid denna tidpunkt. Numera krävs tillstånd för torvutvinning enligt enhetliga kriterier, där det läggs särskild vikt vid miljöbedömningar och skydd av områden med höga naturvärden.

Utredning om åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv

Regeringen beslutade i mars 2025 att en särskild utredare ska utreda ändamålsenliga åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv (dir. 2025:29). Syftet är att identifiera sådana åtgärder och att ta fram underlag för att kunna införa åtgärderna. Utredaren ska bl.a.

•       föreslå samhällsekonomiskt effektiva åtgärder som kan behövas för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv i syfte att nå det långsiktiga klimatmålet till 2045 samt de EU-åtaganden som Sverige har på klimatområdet

•       analysera och beskriva åtgärdernas påverkan på konkurrenskraften för svenska företag och den inhemska livsmedelsförsörjningen

•       bedöma vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga

•       lämna nödvändiga författningsförslag.

•       Enligt utredningsdirektivet ska utredaren även särskilt beskriva och analysera konsekvenser, inklusive eventuella synergier och målkonflikter, för svenska företags konkurrenskraft och möjligheten att nå berörda politiska mål. Det ska även finnas en beskrivning av konsekvenser för landsbygdsutveckling, för näringar som producerar respektive använder odlingstorv samt för samhällets sårbarhet och beredskap att möta kriser och krig.

•       Uppdraget ska redovisas senast den 12 februari 2026.

Torvutvinning och torvanvändning för energiproduktion

Omkring 15 procent av Sverige är täckt av torvmark. Denna mark används i begränsad omfattning för att utvinna energitorv, som under vissa perioder har spelat en viktig roll i energiförsörjningen. Mest energitorv producerades under slutet av 1980-talet och under 1990-talet, med en topp 1994. På senare år har fokus dock skiftat från energitorv till odlingstorv, vilken numera utgör den större delen av torvuttaget. Enligt Statistiska centralbyrån svarar torven för ca 0,3 procent av den totala energiproduktionen i Sverige. Av Energimyndig­hetens förslag till fjärrvärme- och kraftvärmestrategi som presenterades i de­cember 2023 framgår det att det 2002 fanns 35 anläggningar som helt eller delvis var konstruerade och typgodkända för torvförbränning. Numera är en­dast 12 av dessa kvar och i samtliga dessa bränns torven tillsammans med andra biobränslen. Torven anses ha vissa egenskaper som gynnar förbrän­ningsprocessen och som till viss del förklarar att den alltjämt används i kraft- och värmeproduktionen. Enligt en konsultrapport som Energimyndigheten refererar till i sitt förslag till fjärrvärme- och kraftvärmestrategi är använd­ningen av energitorv på väg att upphöra i Sverige, bl.a. som en följd av höga priser på utsläppsrätter, högt ställda miljöambitioner och komplexa tillstånds­processer. I samma rapport slås det även fast att Sverige har haft maskiner, infrastruktur och personalkompetens att utvinna, transportera och förbränna torv i samband med fjärr- och kraftvärmeproduktion. Kunskap och förmåga finns fortfarande kvar på enstaka anläggningar och företag, men vid ett ökat behov av att utvinna och använda energitorv bedöms både kunskap, kapacitet och maskinpark utgöra en flaskhals.

I Energimyndighetens ovannämnda förslag till fjärrvärme- och kraftvärme­strategi berörs även frågor om torvens roll som beredskapsbränsle. Myndig­heten konstaterar att bränsleberedskapen bör bestå av en kombination av ökad pro­duktionsförmåga av inhemska bränslen och av beredskapslager av inhem­ska bränslen som är tillgängliga med mycket kort varsel. Energimyndig­heten bedömer primärt att rundved och torv är de två bränslen som i första hand är lämpliga för beredskapslagring.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade och avstyrkte utskottet motionsyrkanden om torv (bet. 2023/24:NU14). Flera av dessa yrkanden var likalydande med de som behandlas i detta betänkande. Utskottet hänvisade bl.a. till torvens mycket begränsade betydelse i den svenska energimixen. Samtidigt noterade utskottet att torvens roll som potentiellt beredskapsbränsle har fått ökad uppmärksamhet efter den ryska invasionen av Ukraina och att Energimyndigheten har i upp­drag att analysera förutsättningarna för att stärka energiberedskapen i samhället. Företrädarna i utskottet för Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö­partiet begärde reservationer där de framförde sina uppfattningar.

Utskottets ställningstagande

Frågor som rör torvens roll i energiutvinningen lyfts fram i några olika motio­ner. Förslagen i motionerna handlar bl.a. om huruvida torv bör klassas som fossilt bränsle, huruvida torv kan spela en roll i beredskapssyfte och huruvida torven kan bidra till att skapa ett stabilare elsystem. I en av motionerna fram­hålls även torvodling som viktig för arbetstillfällen och regional utveckling. Identiska och liknande frågor om torv har behandlats av utskottet vid åtskilliga tidigare tillfällen, även om fokus på torv som beredskapsbränsle har ökat i ljuset av den ryska full­skaliga invasionen av Ukraina och den senaste tidens geo­politiska utveckling.

Liksom tidigare kan utskottet konstatera att torven i dagsläget har en mycket begränsad betydelse i den svenska energimixen samt att det finns utma­ningar när det gäller torvens långa återskapandecykel och de dikade torv­markernas betydande utsläpp av växthusgaser. Utskottet kan konstatera att reger­ingen nyligen tillsatt en utredning som ska titta närmare på vilka åtgärder som kan vidtas för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv. Som redo­visats i det föregående framgår det av utredningsdirektivet bl.a. att utredaren ska före­slå åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv samt analy­sera åtgärdernas påverkan på konkurrenskraften för svenska företag och den inhemska livsmedelsförsörjningen. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på att utredningen även ska beskriva och analysera konsekvenser för lands­bygdsutveckling samt näringar som producerar respektive använder odlings­torv och konsekvenser för samhällets sårbarhet och beredskap att möta kriser och krig.

I avvaktan på utredarens förslag som ska lämnas till regeringen i februari 2026 har utskottet ingen avsikt att förorda några tillkännagivanden så som föreslås i de aktuella motionerna, som därmed avstyrks.

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 35 efterfrågas ett tillkännagivande om att regeringen i förhandlingar ska säker­ställa att samtliga fossila bränslen fasas ut och att ett förbud införs mot all användning av fossila bränslen för energiproduktion från 2035. I yrkandet anförs även att takten på utfasningen av fossila material bör öka. Detta fram­hålls även av Rickard Nordin m.fl. (C) i kommittémotion 2024/25:3169 yrkande 7. I den sistnämnda motionens yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att Sverige omedelbart ska stoppa all import av fossila bränslen från Ryss­land. Det­samma bör även gälla för hela EU, anför motionärerna i yrkande 9. I motionen framhålls vidare att förnybartdirektivet bör justeras så att det även inkluderar aktörer som tillhandahåller fossila bränslen och så att det ställs lik­värdiga krav på de som tillhandahåller såväl fossilt som förnybart bränsle. Ett till­kännagivande om detta begärs i yrkande 73.

Elin Söderberg m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2024/25:2613 yrkande 22 att alla fossila subventioner bör avvecklas och i yrkande 64 att Sverige bör verka internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen. Motionärerna anför vidare i yrkande 74 att en nationell plan för utfasning av fossil energi bör upprättas.

Även Linus Lakso m.fl. (MP) framhåller i kommittémotion 2024/25:3047 yrkande 2 att regeringen bör upprätta och genomföra en natio­nell plan för utfasning av fossil energi samt att det bör införas ett slutdatum för användning av fossil energi. I yrkande 3 anför motionärerna att alla fossila sub­ventioner bör avvecklas.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på fossila bränslens roll i den långsiktiga energipolitiken

I regeringens energipolitiska inriktningsproposition från våren 2024 anfördes att en förutsättning för att klimatarbetet ska lyckas är att kol, olja och gas fasas ut som bränslen såväl som råvara. Det innebär en stor för­ändring av energi­systemen. Sveriges el- och värmeförsörjning är i huvud­sak fossilfri, men driv­medlen är fortfarande till stor del baserade på olja. Bränslen till transporter och arbets­maskiner stod 2022 för cirka en tredjedel av Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser. Vidare angav regeringen att en långt­gående elektrifiering av industrin och transportsektorn är nödvändig för att fasa ut kolet, oljan och fossilgasen. Regeringen konstaterade också att en god tillgång till kostnads­effektiva biobränslen och ett väl utvecklat fjärrvärmenät är viktiga anledningar till Sveriges låga användning av fossila bränslen, särskilt i el- och värme­produktionen. För att minska utsläppen av växthusgaser från fjärr­värme­pro­duk­tionen bör dock utsorteringen av plastavfall från rest­avfall öka så att den fossila delen i avfallsförbränningen kan minska. Fossila utsläpp från energi­återvinning härrör till ca 90 procent från förbränning av plast.

Regeringen ser starka synergier mellan att öka materialåtervinningen och minska utsläppen i energisektorn. Regeringen angav också att utsläppen av växt­husgaser från inrikes transporter behöver vara i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet. Det bör i huvudsak ske genom en elektrifiering av transportsektorn, men även genom ökad använd­ning av fossilfria drivmedel och ökad transporteffektivitet. Regeringen avsåg mot bakgrund av detta att arbeta för en successiv utfasning av fossil bensin och diesel. Samtidigt angav regeringen att det är viktigt att politiken för inblandning av hållbara fossilfria bränslen utgår från det tuffa ekonomiska läge som hushållen och företagen står inför.

Utredning om styrmedel för att bidra till en utfasning av fossila bränslen och nå Sveriges klimatåtaganden i EU

I oktober 2024 beslutade regeringen att en särskild utredare ska analy­sera om och i så fall vilka styrmedel som kan utformas för att fasa ut fossila bränslen ur de sektorer som omfattas av EU:s ansvarsfördelnings­för­ord­ning (ESR). Det ska ske i den takt som krävs för att på ett kostnads­effektivt och samhälls­ekonomiskt effektivt sätt nå det långsiktiga klimatmålet till 2045 samt de EU-åtaganden som Sverige har på klimatområdet (dir. 2024:98). Syftet med utredningen är att säkerställa dels att åtagandena nås utan att hushåll och närings­liv drabbas av orimligt höga kostnader, dels att fossila bränslen fasas ut på ett säkert och acceptabelt sätt som gör att Sveriges och näringslivets konkurrenskraft kan bibehållas och stärkas och som inte leder till hämmande regelverk eller får skadliga effekter för delar av landet eller samhället.

Utredaren ska bl.a.

•       föreslå hur reduktionsplikten ska utvecklas

•       analysera om och i så fall vilka andra styrmedel som på ett kostnads­effektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt tillsammans med andra åtgärder säkerställer att Sveriges klimatåtaganden i EU nås och som bidrar till en utfasning av fossila bränslen senast 2045

•       övergripande kartlägga hur jämförbara EU-medlemsstater planerar att gå till väga för att minska användningen av bränslen och drivmedel

•       föreslå hur fossila bränslen till 2045 ska kunna fasas ut på ett acceptabelt sätt som inte får skadliga effekter för delar av landet eller samhället

•       lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget ska redovisas senast den 4 maj 2026.

Tillkännagivande om bl.a. import av rysk energi

Våren 2022 tillkännagav riksdagen för regeringen det som utskottet anförde om Sveriges energiförsörjning och import av rysk energi (bet. 2021/22:NU27, rskr. 2021/22:311). Utskottet framförde bl.a. att regeringen tydligt och med kraft ska fortsätta att driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast praktiskt möjligt ska upphöra. Vidare menade utskottet att regeringen bör driva frågan om att EU ska ta fram ett regelverk för ursprungsmärkning av fossil energi. Därtill framhöll utskottet att det behöver vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi när det är möjligt, inte minst fossila bränslen som naturgas och olja (bet. 2021/22:NU27 s. 7 och 8).

I budgetpropositionen för 2024 angav regeringen att den ansåg att tillkänna­givandet var slutbehandlat och anförde följande (prop. 2023/24:1 utg.omr. 21):

Regeringen har i förhandlingar inom EU drivit och kommer fortsätt­nings­vis att driva de frågor som omfattas av tillkännagivandet och som berör frågeställningar som hanteras inom EU. Beroendet av rysk gas i EU, och därmed även Sverige, har minskat kraftigt sedan invasionen. Svenska ener­gi­aktörer importerar inte längre vare sig olja eller uran från Ryssland. Vad gäller importen av rysk fossilgas så har den minskat kraftigt till Sver­ige. Gas­användningen i Sverige har även minskat med omkring 23 procent. Vid­are har regeringen i arbetet inom EU lyft frågan om att ursprungs­garan­tier även ska kunna utfärdas för fossilgas. Slutligen har regeringen i bud­get­propositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 21 Energi avsnitt 2.8, s. 30) uttalat att genom arbetet i EU kommer regeringen verka för att ta fram gemensamma åtgärder som kommer att stärka försörjnings­trygg­heten, minska importen av fossil energi från Ryssland och minska energi­priserna. Regeringen bedömer därmed att tillkännagivandet är slutbe­handlat.

I näringsutskottets yttrande (yttr. 2023/24:NU3y) till konstitutionsutskottet med anledning av reger­ingens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 angav näringsutskottet att det delade regeringens bedömning att tillkänna­giv­andet var slutbehandlat. I yttrandet fanns en avvikande mening av Social­demokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Konstitutions­utskottet gjorde ingen annan bedömning än närings­ut­skottet i denna fråga (bet. 2023/24:KU21).

EU:s färdplan för stopp av import av rysk energi

EU har efter ett förslag från kommissionen antagit en plan, REPowerEU. Planen syftar till att minska EU:s beroende av ryska fossila bränslen och påskynda den gröna omställningen genom att spara energi, investera i förny­bara energikällor och diversifiera energiförsörjningen. Därefter har kom­mis­sionen meddelat att den avser att anta en färdplan för stopp av import av rysk energi för att ytterligare minska EU:s beroende och helt fasa ut all import av rysk energi. Av kommissionens arbetsprogram för 2025 fram­går att färdplanen skulle presenteras under första kvartalet 2025 (COM(2025) 45). I ett uttal­ande inför Europaparlamentet den 12 mars 2025 sa EU:s kom­mis­sionär med ansvar för energifrågor Dan Jørgensen att arbetet med att ta fram färdplanen fortgår.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade och avstyrkte utskottet motionsyrkanden om fossila bränslen (bet. 2023/24:NU14). Flera av dessa yrkanden var likalydande med de som behandlas i detta betänkande. Utskottet pekade bl.a. på elektrifi­e­ring som ett viktigt medel för att kunna fasa ut de fossila bränslena, men också på att utfasningen behöver ske i en takt som är samhällsekonomiskt hållbar och med beaktande av hushållens ekonomi och företagens konkurrens­för­måga. Reservationer framfördes av företrädare i utskottet för Vänsterpartiet, Center­partiet och Miljö­partiet.

Utskottets ställningstagande

När det gäller att fasa ut fossila bränslen, vilket förespråkas i ett antal motioner, noterar utskottet den utredning som regeringen tillsatte i oktober 2024 om styrmedel för att bidra till en utfasning av fossila bränslen. Utredningen ska bl.a. föreslå hur reduktionsplikten ska utvecklas och analysera om och i så fall vilka andra styrmedel som på ett kostnadseffektivt och samhällseko­nom­iskt effektivt sätt tillsammans med andra åtgärder säkerställer att Sveriges klimat­åtagande i EU nås och som bidrar till en utfasning av fossila bränslen senast 2045. Utskottet ser fram emot utredningens slutsatser när den över­lämnas till regeringen i maj 2026.

I en motion anförs att Sverige och EU bör stoppa all import av fossila bränslen från Ryss­land. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är centralt för Sverige och EU att beroendet av rysk energi snarast möjligt upp­hör. Utskottet noterar även det ovannämnda tillkän­na­givande som riks­dagen i maj 2022 riktade till regeringen om att upp­höra med import av rysk energi och som numera är slutbehandlat. Utskottet kan konstatera att reger­ingen anger att den inom EU drivit och fortsättningsvis kommer att driva de frågor som omfattas av tillkännagivandet. Därtill väntas kom­mis­sionen presentera en färd­­plan för ett stopp av import av rysk energi under våren 2025.

Därmed anser utskottet att det inte finns skäl för riks­dagen att rikta några till­kännagivanden till regeringen.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

 

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 7 begär motionärerna ett tillkännagivande om att se över möjligheten att sätta upp ett mål om att inga permanenthus ska värmas upp enbart med direkt­ver­kande el eller olja efter 2025. Energimyndigheten bör få i uppdrag att sam­ordna och följa arbetet med att nå detta mål samt att föreslå eventuella ytter­ligare åtgärder som behöver genomföras för att nå det.

I kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) framförs att fjärr­värmen har en avgörande betydelse i det svenska energisystemet. Motio­närerna framhåller bl.a. att Svenska kraftnät bör ges i uppdrag att säkerställa att fler investeringar kan göras i anläggningar som är viktiga för ett mer robust elsystem. Den fjärr- och kraftvärmestrategi som den tidigare regeringen gav Energi­myndigheten i uppdrag att ta fram behöver tas vidare till beslut. Ett till­känna­givande med denna inriktning efterfrågas i yrkande 14.

Kraftvärmen beskrivs i kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) som en fantastisk tillgång i Sveriges energisystem. Motio­närerna anför att kraftvärmen är ett stabilt och reglerbart kraftslag som kom­pletterar den variabla sol- och vindenergin och avlastar elsystemet genom att nyttja annan energi för uppvärmning. I yrkande 91 efterfrågar de därför ett tillkänna­givande till regeringen om att ta fram förslag på en sammanhållen strategi för att stärka konkurrenskraften för kraftvärmen, som syftar till att fasa ut den sista fossila andelen.

Elin Söderberg m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2024/25:2613 att det finns en betydande potential att utnyttja spillvärme mer effektivt, men då behövs planering, samordning och incitament. Ett förslag till tillkännagivande om att utnyttja spillvärme mer effektivt finns i yrkande 154. Ett identiskt för­slag framförs av Linus Lakso m.fl. (MP) i kommittémotion 2024/25:3047 yrkande 30.

Lars Beckman (M) anför i motion 2024/25:2100 att TPA-utredningen i sitt betänkande Fjärrvärme i konkurrens (SOU 2011:44) 2011 föreslog att fjärr­värmen skulle öppnas för externa aktörer för att såväl ta till vara mer rest­värme som öppna för konkurrens mellan aktörer. Motionären menar att dessa förslag åter bör aktualiseras.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på kraftvärmens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen konsta­terade regeringen att Energimyndighetens förslag till fjärr- och kraftvärme­strategi (I2022/01373) innehåller ett antal förslag för att bl.a. bättre ersätta kraftvärmen för dess bidrag till energisystemet. Vidare angav regeringen att rapporten vid den aktuella tidpunkten våren 2024 bereddes inom Regerings­kansliet samt att regeringen skulle fortsätta att verka för en hållbar utveckling av fjärrvärme­sektorn som gynnar elektrifieringen och en trygg ener­giförsörjning. Enligt uppgift från Svenska kraftnät finns det ett ökat intresse från kraftvärme­produ­center att delta på stödtjänstmarknaderna. Minst fem värme­kraft­anläggningar befinner sig i pågående eller uppstart av förkvalificering för detta. Svenska kraftnät anger också att det pågår ett löpande arbete med att undan­röja hinder för deltagande, bl.a. när det gäller tydliga tekniska krav och en mer utvecklad webb­plats. Det bör dock nämnas att marknadsmässigt gäller samma villkor för alla kraftslag, och de tekniska kraven på stöd­tjänst­marknaderna för balanse­ring är harmoniserade på europeisk nivå för att det ska vara möjligt att utbyta reser­ver med andra länder och därmed öka såväl tillgången till sådana reserver som möjligheterna till handel för marknadens aktörer.

Förstärkt kundskydd på fjärrvärmemarknaden

Regeringen gav i mars 2024 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att analy­sera behovet av ett förstärkt kundskydd på fjärrvärmemarknaden samt föreslå och göra insatser för att stärka fjärrvärmekundernas ställning (KN2024/00724). Syftet med uppdraget är att säkra en transparent pris­sätt­ning, minska risken för oförutsedda prishöjningar och garantera fjärrvärme­kun­d­ernas rättigheter. Bakgrunden till uppdraget var att många fjärr­värmeföretag under 2022 och 2023 aviserade och genomförde kraftiga pris­höjningar. Skälet som fjärrvärme­leverantörerna i stor utsträckning angav som grund för prisökningarna var ökade bränslekostnader. Därtill kommer stora delar av de svenska fjärrvärme­näten att inom överskådlig tid stå inför mer eller mindre omfattande rein­vest­er­ings­behov. Uppdraget ska redovisas i två steg, där det första delredo­visades den 26 februari 2025 och det andra steget ska slut­redo­visas den 12 december 2025.

I sin första delredovisning konstaterar Energimarknadsinspektionen att det krävs ny lagstiftning och ökad transparens kring företagens ekonomi och prissättning för att stärka kundskyddet. Energimarknadsinspektionen föreslår att regeringen ger myndigheten ett tilläggsuppdrag med särskilt anslag för att utveckla en transparensplattform som gör det möjligt för kunder, allmänhet och medier att få inblick i fjärrvärmeföretags verksamhet och finansiella ställning samt att jämföra fjärrvärmeföretag med varandra. Energimarknads­inspektionen anger vidare att myndigheten bl.a. beslutat om att från 2026 publicera en årlig rapport om läget på fjärrvärme­marknaden samt vidtagit konkreta åtgärder för att öka både kundernas och branschens kännedom om sina rättigheter och skyldigheter. När det gäller spillvärme har Energi­mark­nads­inspektionen också utrett hur det reglerade tredjeparts­till­trädet fungerar i praktiken. Energimarknadsinspektionens bedömning är att tredje­parts­tillträde och de faktiska samarbetena mellan fjärrvärmeföretag och spill­värme­leve­ran­törer fungerar väl. Det är främst fjärrvärmeföretagen som är drivande i sam­arbeten om spillvärme. De hinder som framförs för att öka utnyttjande av spill­värme är dess låga temperatur, potentiella spillvärme­leverantörers ointresse och höga transaktionskostnader. De möjliga lösningar som Energi­marknads­­inspek­tionen ser på detta är kommunala värmeplaner och ett ökat samarbete mellan olika aktörer.

I det andra steget, som ska redovisas i december 2025, ska Energimarknads­inspektionen bl.a. utreda och lämna förslag på åtgärder för att öka tydligheten och transparensen i pris- och avgiftsstrukturerna samt ge förslag på föränd­ringar av dessa. Energimarknadsinspektionen ska även brett analysera, utvär­dera och föreslå åtgärder för att stärka och utveckla de forum som finns för fjärr­värmeföretag och kunder liksom analysera och utvärdera alternativ till de nuva­rande lösningarna för kundskydd. Därutöver ska myndigheten brett analy­sera och utvärdera möjliga risker kopplade till behoven av reinve­ste­ringar i och förstärkningar av fjärrvärme­näten samt vid behov föreslå åtgärder, exempel­vis krav på och utformning av invest­erings­planer.

Tillvaratagande av spillvärme

Energimyndighetens ovannämnda förslag till fjärrvärme- och kraftvärme­strategi (ER 2023:27), som presenterades i december 2023, berör även frågor om spillvärme och dess roll i ett framtida energisystem. Energimyndigheten fram­håller bl.a. att det i och med industrins omställning kan uppstå stora mängder spillvärme, vilken kan nyttjas för uppvärmning. Mot bakgrund av den roll vätgasen kan få som energibärare i framtidens energisystem ägnas särskilt fokus i rapporten åt vätgasens möjlighet att stärka fjärrvärmen. Energimyndighetens redovisning utmynnar bl.a. i ett förslag om en uppda­tering av lagen (2014:268) om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet, där det anges att fjärrvärme- och industriaktörer ska göra en kostnads-nyttoanalys för att ta reda på om det är lönsamt att ta vara på spillvärme i ett fjärrvärmenät när de planerar för en ny anläggning eller ett nytt nät. Lagen kommer att behöva revideras i enlighet med de ovannämnda nya kraven i det reviderade energieffektiviseringsdirektivet (EED) till att omfatta fler aktörer samt lägre trösklar. I samband med denna revidering anser Energimyndigheten att lagen bör kompletteras med en lokaliseringsaspekt för att aktörer även ska behöva ta hänsyn till om de kan lokalisera sig på en ”bättre” geografisk plats för att maximera avsättning för eller inköp av spillvärme.

Vidare framför myndigheten att en förutsättning för att kunna tillvarata så mycket spillvärme som möjligt är tidig samverkan mellan energibolag och industrier samt andra aktörer som kan nyttja spillvärmen. I de fall samverkan kan ske redan på etableringsstadiet, eller vid ombyggnad, kan det öka den ömsesidiga förståelsen för respektive process och eventuella anpassningar gö­ras för att kunna ta till vara spillvärmen.

Stärkt leveranssäkerhet inom fjärrvärme- och kraftvärmesektorn

Energimyndigheten fick i regleringsbrevet för 2025 i uppdrag att analysera för­ut­sätt­ningarna för och lämna förslag på åtgärder som staten kan vidta för att stärka leveranssäkerheten inom fjärrvärme- och kraftvärmesektorn. Åtgär­derna ska stärka det civila försvaret och därmed bidra till en högre samlad för­måga inom totalförsvaret. Uppdraget ska inkludera förutsätt­ning­arna för en kostnadseffektiv och uthållig bränsle- och spillvärme­försörjning, utvecklad bränsleberedskap, inklusive fysiskt skydd, och en ökad bransch­sam­verkan. Även kraftvärmens bidrag till planerbarhet och trygg energi­för­sörj­ning ska beaktas.

Uppdraget omfattar hela hotskalan inklusive fredstida normalläge, fredstida kris­situationer och höjd beredskap samt att identifiera situationer då föreslagna åtgär­der är tillämpliga. För dimensioneringen av åtgärder ska totalförsvarets behov vara styrande. Analysen ska bygga vidare på myndighetens redovisning av regeringsuppdraget om energiförsörjning för totalförsvaret (KN2024/00038) samt myndighetens fjärrvärme- och kraftvärmestrategi (ER 2023:27) och ska beakta sektorskopplingar inom energisektorn. Där så är rele­vant ska myndig­heten involvera berörda näringsidkare, exempelvis i form av en för­studie med ett antal olika typer av fjärrvärmeföretag (exempelvis i fråga om storlek, bränslemix, ägarform, el och värme eller bara värme). I upp­draget ingår att lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget ska del­redo­visas till Regeringskansliet senast den 16 oktober 2025 och slutredovisas senast den 28 maj 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet motionsyrkanden om värme och kraft­värme (bet. 2023/24:NU14). Identiska och liknande yrkanden har väckts även detta riksmöte. Vid behandlingen våren 2024 avstyrkte utskottet yrkan­dena och hän­visade bl.a. till att det pågick beredning inom Reger­ings­kansliet av ett förslag till en nationell kraft- och fjärrvärmestrategi och till det förestående genom­förandet av EU:s nyligen reviderade energi­effek­tivi­serings­direktiv i vilket det bl.a. ställs högre krav på att främja integra­tionen av förnybar energi och spill­värme i system för fjärr­värme och kylning. Reservationer begärdes av före­trädare i utskottet för Vänster­partiet, Center­partiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det så sent som våren 2024 behand­lade motions­yrkanden om värme och kraftvärme som är identiska med eller lik­nar de som behandlas nu. Med det sagt är det utskottets uppfattning att fjärr- och kraft­värme är mycket viktiga delar i det svenska energisystemet samt värde­fulla tillgångar som kan bidra till att underlätta övergången till en mer kost­nads­­effektiv och hållbar energiförsörjning i Sverige. Utskottet delar motio­närernas upp­fattning att det skett kraftiga prishöjningar under de senaste åren och väl­komnar därför det uppdrag som regeringen gav Energimark­nads­inspek­tionen i mars 2024 att utreda ett förstärkt kundskydd på fjärr­värme­mark­naden. Utskottet noterar myndighetens slutsatser från den första delredo­vis­ningen och ser fram emot slutredovisningen av uppdraget i oktober 2025. Utskottet ser inget skäl för riksdagen att föregå detta arbete.

I ett antal motionsyrkanden efterfrågas en nationell kraft- och fjärr­värme­strategi. När det gäller dessa yrkanden hänvisar utskottet till Energimyn­dig­hetens förslag till fjärr- och kraftvärmestrategi som presenterades i december 2023 och som bereds inom Regeringskansliet.

I ett motionsyrkande berörs också frågan om hur spillvärme kan tas till vara för en effektivare energianvändning. Utskottet vill därför påminna om att både Ener­gi­myndigheten och Energimarknadsinspektionen har tittat närmare på om det går att bättre ta till vara spillvärmen. Därtill noterar utskottet även att Energi­myndigheten i regleringsbrevet för 2025 fått i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som staten kan vidta för att stärka leveranssäkerheten inom fjärr­värme- och kraftvärmesektorn och att uppdraget inkluderar förut­sätt­ningarna för en kostnadseffektiv och uthållig spillvärmeförsörjning. Utskottet anser därför att yrkandet kan lämnas utan åtgärd.

Även yrkandet i en motion om ett särskilt mål för avveckling av direkt­verkande el och olja för uppvärmning av permanentbostadshus anser utskottet bör lämnas utan åtgärd. Utskottet vill påminna om vad det anförde förra året i samband med att det behandlade ett liknande motionsyrkande. Utskottet konstaterade då att dessa upp­värm­nings­alternativ snart inte längre kommer att finnas i Sverige med ett allt större fokus på effektiv energianvändning och förnybara energikällor, och då även utan att det satts upp ett särskilt mål för detta. Denna bedömning kvarstår.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta några åtgärder i linje med motionsyrkandena.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Motionerna

Det s.k. IPCEI-regelverket berörs i kommittémotion 2024/25:3136 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Detta regelverk gäller viktiga projekt av gemen­samt euro­peiskt intresse och är ett sätt att ge statligt stöd för att främja ban­bry­tande innovation och infrastruktur av stor betydelse för miljö-, energi- och trans­port­­politiken. Motionärerna konstaterar att Sverige var det enda land i EU som initialt hade fler än ett projekt som omfattades av IPCEI-regelverket, och motio­­närerna vill att regeringen fortsätter att lista projekt enligt regel­verket och ser över på vilket sätt detta kan möjliggöras. Ett tillkännagivande med den inriktningen föreslås i yrkande 8.

I kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) framförs att EU har tagit flera viktiga steg för att möjliggöra klimatomställningen. Bland annat framhålls arbetet med att komma bort från gamla regleringar som t.ex. energistadgefördraget. I yrkande 71 efterfrågas ett tillkännagivande om att Sverige som enskild part snarast måste dra sig ur energistadgefördraget efter EU:s beslut om frånträde.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på internationella aspekter i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen redovisade regeringen att Sverige deltar i ett fler­tal multilaterala, bilaterala och regionala energi­sam­arbeten på både politisk och teknisk nivå. Några av de som nämns i pro­positionen är IEA, Clean Energy Ministerial, Mission Inno­vation, Inter­nationella byrån för förnybar energi, Inter­national Solar Alliance och Kärnenergibyrån. På nordisk nivå bedrivs samarbete inom ramarna för Nordiska minister­rådet. Regeringen gjorde bedömningen att Sverige borde ta en aktiv roll i prioriterade internationella energisamarbeten och till­sammans med andra likasinnade länder bidra till att påskynda energi­omställningen globalt. Sveriges engagemang i internationella energi­sam­ar­beten borde bedri­vas på ett lång­siktigt och effektivt sätt och följa nationella priori­teringar där elektrifi­ering och försörjningstrygghet är centrala områden.

Viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse

Viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (important projects of common European interest, IPCEI) är ett regelverk som möjliggör för ett land att ge statsstöd på en högre nivå än vad som annars är möjligt. Regelverket syftar till att främja gränsöverskridande forsknings-, utvecklings- och investerings­projekt av särskild betydelse för europeisk utveckling. IPCEI är stora inno­vations­projekt som ofta medför en hel del risker och som kräver en sam­ordnad insats och gränsöverskridande investeringar från offentliga myndig­heter och indu­strier i flera medlemsstater för att förverkligas. De riktar sig särskilt till nya områden som inte realiseras på grund av olika marknads­miss­lyckanden. Deltagande medlemsstater ansöker gemensamt till kommis­sionen om att få stödja projekten med en viss nivå av statsstöd. Regeringen har gett Energi­myndigheten i uppdrag att möjliggöra för företag med vätgas­projekt som Sverige kan stödja att anmäla intresse för att delta i IPCEI Vätgas. Sverige har anmält och fått det s.k. Hybritprojektet godkänt inom denna IPCEI. Energi­myndigheten informerar om, samordnar och planerar ansök­nings­­processen för IPCEI Vätgas. Myndighetens uppdrag ska delredovisas årligen senast den 1 mars samt slutredovisas senast den 15 juni 2028. Sedan slutet av 2023 pågår ett arbete med att utveckla användningen av IPCEI även inom andra områden.

Energistadgefördraget

Energistadgefördraget är ett multilateralt för­drag som undertecknades av ett femtiotal östliga och västliga industri­länder 1991 med syftet att främja gräns­över­skridande handel och investeringar inom energiområdet. Förhand­lingarna för att skapa ett rättsligt bindande ramverk för samarbetet slutfördes under 1994 och riksdagen godkände fördraget 1996 (prop. 1995/96:98, bet. 1995/96:NU14, rskr. 1995/96:177). Fördragets investerings­skyddsregler, med möj­lighet till bindande internationell skiljedom, utformades med avsikten att öka möjligheterna till och intresset för utländska direkt­investeringar inom energi­området. Sverige är part i fördraget både i egenskap av enskild stat och som medlem i EU och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

Europeiska unionens råd beslutade den 30 maj 2024 att EU och Euratom ska lämna energistadgefördraget, medan medlemsländerna kommer att få stödja en modernisering av energistadgefördraget vid nästa energistadge­konferens. Medlemsländer som vill förbli fördragsslutande parter efter EU:s och Euratoms utträde kommer att kunna rösta under den kommande energistadge­konferensen genom att godkänna eller inte motsätta sig antagan­det av ett moderniserat avtal. Besluten om EU:s och Euratoms frånträde samt beslu­ten om modernisering av energistadgefördraget trädde i kraft samma dag som de beslutades och frånträdet kommer att få verkan ett år efter det att för­dra­gets depositarie har tagit emot underrättelsen.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet motionsyrkanden liknande de som nu är aktuella i detta avsnitt (bet. 2023/24:NU14). Utskottet avstyrkte yrkandena och framhöll bl.a. att Sverige bör ta en aktiv roll i prioriterade internationella energisamarbeten och tillsammans med andra likasinnade länder bidra till att påskynda energiomställningen globalt. Däremot ansåg utskottet inte att det var motiverat att tillstyrka de aktuella motionsyrkandena. Reservationer begärdes av företrädare i utskottet för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Utskottets ställningstagande

I en motion anförs att Sverige bör engagera sig i fler projekt inom ramen för EU:s projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI). Utskottet kan notera att Sverige fått det s.k. Hybritprojektet godkänt inom ramen för IPCEI:s regelverk och att det sedan slutet av 2023 pågår ett arbete med att utveckla användningen av IPCEI även inom andra områden.

När det gäller motionsyrkandet om att Sverige bör lämna energistadge­för­draget kon­staterar utskottet att Europeiska unionens råd i maj 2024 beslutade att EU och Euratom ska dra sig ur nämnda fördrag. Utskottet konstaterar vidare att beslutet kommer att få verkan ett år efter det att fördragets deposi­tarie har tagit emot underrättelsen. Utskottet ser därmed inget skäl att uppmana reger­­ingen att vidta några åtgärder i linje med det som föreslås i motionen.

Motionsyrkandena bör därför lämnas utan åtgärd och utskottet avstyrker dem därmed.

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) anförs att reger­ingen bör se över möjligheten att stärka kundkraften och koldioxid­tran­spa­rensen, exempelvis genom att justera systemet med ursprungs­garan­tier så att de redovisas året om, timme för timme. Ett sådant tillkännagivande begärs i yrkande 36.

Sverige ska ha högt satta miljömål för industriell verksamhet med välfun­ge­r­ande samråd med berörda intressen, anförs det i kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Däremot är det besvärande att till­stånds­­processerna inte sällan är långa och svårförutsägbara. Investeringar i elnäts- och elproduktionsutbyggnad riskerar därmed att påtagligt försvåras. I yrkande 9 efterfrågar motionärerna ett tillkännagivande om snabbare och effektivare tillståndsprocesser.

Rickard Nordin m.fl. (C) konstaterar i kommittémotion 2024/25:3169 att det när allt fler konsu­menter och industrier ser hur mycket koldioxid deras inköp resulterar i skapas en möjlighet att bättre matcha utbud och efterfrågan av förnybar produktion, vilket motionärerna i sin tur anser kommer att kraftigt stimulera utbyggnaden av förnybar energi­produktion. I yrkande 79 begär de därför ett tillkänna­givande om att se över möjligheten att stärka kundkraften och koldioxid­trans­parensen, exempel­vis genom att justera systemet med ursprungs­garan­tier så att de redovisas året om, timme för timme. Motionärerna anför också att länsstyrelsernas uppdrag bör förtydligas för att inkludera målet om att bidra till en ökad energiproduktion av samtliga fossilfria kraftslag. I yrkande 108 förordas därför att regeringen genom en ändring i läns­styrelsernas instruktion förtydligar att de ska verka för ny fossilfri kraftproduktion av oberoende kraft­slag och i synnerhet fokusera på att öka elproduktionen i områden med under­skott. I yrkande 109 anförs också att det av instruktionen bör framgå att läns­styrelserna ska verka för att de energi­politiska mål som fast­ställts av riksdagen nås och möjliggöra etablering av fossilfri kraft­pro­duk­tion och elektrifiering av samhället i sam­existens med livs­medels­produktion och skogsbruk.

Elin Söderberg m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2024/25:2613 yrkande 34 ett tillkännagivande om att alla ska kunna få energirådgivning, och för att säkerställa det vill de fördubbla antalet kommunala energirådgivare.

Även Katarina Luhr m.fl. (MP) tar i kommittémotion 2024/25:2646 upp behovet av ökad tillgång till information. Motionärerna begär i yrkande 2 ett till­kännagivande om att stärka Energimyndighetens arbete med energi- och klimat­rådgivare. På samma tema begär Linus Lakso m.fl. (MP) i kommitté­motion 2024/25:3047 yrkande 26 ett tillkännagivande om att antalet energi­råd­givare bör öka i hela landet.

Emma Nohrén m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2024/25:3071 att Sverige behöver fler bioraffinaderier som kan ta till vara och förädla den lokala pro­duktionen. I yrkande 22 begärs ett tillkännagivande om att införa ett stöd för att etablera bioraffinaderier.

I motion 2024/25:783 av Monica Haider (S) föreslås ett tillkännagivande om att se över statens möjlighet att ta ett större ansvar för lagerhållningen av elnätsstolpar i trä. Motionären påpekar att elnätet är en av de viktigaste infra­strukturerna och följaktligen något som behöver värnas.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på tillståndsprocessernas roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen framhöll regeringen att en ut­vecklad energiplanering ska ge ökad kunskap om och förståelse för samhällets och energisystemets behov samt bättre samordning och samverkan mellan berörda aktörer. Syftet är att uppnå tidig hantering av målkonflikter och mer effektiva plan- och tillståndsprocesser.

Regeringen konstaterade vidare att det för att det ska vara möjligt att expan­dera elproduktionen i enlighet med planeringsmålet krävs effektiva tillstånds­processer som möjliggör en snabb utbyggnad. Olika kraftslags påverkan på miljö och samhälle behöver förstås och tas hänsyn till i det fortsatta arbetet med att effektivisera tillståndsprocesserna.

I propositionen redovisade regeringen att den har vidtagit flera åtgärder för att förbättra tillståndsprocesserna. Miljöprövningsutredningen (dir. 2020:86) redovisade i juni 2022 sitt betänkande Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställningen (SOU 2022:33). Här kan nämnas att regeringen i maj 2024 lämnade propositionen Steg på vägen mot en mer effektiv miljö­prövning (prop. 2023/24:152) med förslag som bl.a. syftar till att förenkla regelverket för miljöprövning genom större enhetlighet och tydligare krav­nivåer. Riksdagen antog propositionen i oktober 2024 (bet. 2024/25:MJU4, rskr. 2024/25:21).

Ytterligare åtgärder som vidtagits är en fortsatt insamling av uppgifter om sam­råd och prövning samt fortsatt utveckling av organisation och sam­verkans­for­mer i miljö­pröv­ningssystemet. Regeringsprövningsutredningen (dir. 2022:26) har haft i upp­drag att se över regeringens roll som prövnings­myndig­het i en modern och effektiv miljöprövning. Utredningen överlämnade i feb­ruari 2024 sitt betänk­ande Rätt frågor på regeringens bord – En ändamåls­enlig reger­ings­prövning på miljö­området (SOU 2024:11). Regeringen har även till­satt Miljö­till­stånds­utred­ningen (dir. 2023:78) som lämnade sitt betänk­ande En ny sam­ordnad miljö­bedömnings- och tillstånds­prövnings­process (SOU 2024:98) till reger­ingen i januari 2025.

I den energipolitiska inriktningspropositionen angav reger­ingen vidare att den regionala nivån är viktig, t.ex. genom länsstyrelsernas uppgift att ta fram energi- och klimatstrategier och regionala handlingsplaner för elektrifiering. Detta arbete är ett sätt att ge natio­nella mål och planerings­under­lag en regional kontext för ökat genomslag i plan- och tillstånds­processer. För att öka sam­ordning och samverkan mellan berörda aktörer för att uppnå mer effektiva plan- och tillståndsprocesser och tidig hantering av mål­konflikter har medel också tillförts för nationella, regio­nala och lokala insat­ser för energiplanering.

När det gäller tillståndsprocesser för utbyggnad av elnätet redovisade reger­ingen bedömningen att dessa bör förkortas, effektiviseras och göras mer för­utsebara. Anslutningskapacitet till elnätet bör tilldelas i en tran­sparent process baserad på välunderbyggda behov och på ett harmoniserat sätt oavsett var i elsystemet anslutningen sker.

Lagring av el

I den nämnda propositionen konstaterade regeringen att elmarknaden behöver utvecklas för att stärka aktörernas incitament att leverera de nyttor som krävs för ett välfungerande och effektivt elsystem. Det handlar bl.a. om kapacitet att lagra energi.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utvecklas och regleras i syfte att tydliggöra systemansvaret, öka leveranssäkerheten och robustheten, skapa långsiktiga planeringsförutsättningar samt ge fossilfria kraftslag och flexibla resurser mark­nadsmässig ersättning för de nyttor de bidrar med (dir. 2024:12). Upp­draget redovisades den 25 april 2025 i betänkandet Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning (SOU 2025:47).

En utvecklad energiplanering

I den energipolitiska inriktningspropositionen anförde regeringen vidare att plane­ringen av energisystemet måste utvecklas. Planeringsmålet och leverans­säker­hets­målet för elsystemet ska kunna uppnås på en avreglerad elmarknad där många samhällsintressen behöver vägas mot varandra. En utvecklad energi­planering ska ge ökad kunskap om och förståelse för samhällets och energisystemets behov samt bättre samordning och samverkan mellan berörda aktörer. Syftet är att uppnå tidig hantering av målkonflikter och mer effektiva plan- och tillståndsprocesser.

Därtill har länsstyrelserna fått i uppdrag (Fi2023/00435) att leda och sam­ordna det regionala genomförandet av energi- och klimatpolitiken, i syfte att bidra till stärkt näringslivsutveckling, minskad klimatpåverkan, förbättrad energi­beredskap och trygg energiförsörjning. Både länsstyrelserna, landets kom­muner och till viss del regionerna är viktiga i samhällets elektrifiering och sam­verkan mellan dem är viktigt. Inom ramen för uppdraget ska läns­styrel­serna utveckla den regionala energiplaneringen. De ska utifrån de nya energi­poli­tiska målen senast den 30 juni 2025 revidera de regionala energi- och klimat­strategierna. Länsstyrelserna ska även påbörja arbetet med att ta fram regio­nala handlingsplaner för elektrifiering om ska vara klara senast den 31 mars 2026. I regleringsbreven för 2024 har Svenska kraftnät, Energi­myndig­heten och Energimarknads­in­spek­tionen fått i uppgift att utifrån sina respek­tive ansvars­områden och de energi­politiska målen stödja läns­styrelserna i arbetet med utvecklad regional energiplanering.

Energi- och klimatrådgivning

Kommuner kan ansöka om medel från Energimyndigheten för att bedriva kommunal energi- och klimatrådgivning (EKR). Energimyndigheten har i upp­drag att finansiera denna verksamhet. EKR är en kostnadsfri och kommer­siellt oberoende tjänst som riktar sig till allmänheten, privatpersoner, små och medel­stora företag, bostadsrättsföreningar, privata flerbostadshusägare samt föreningar och organisationer. Genom EKR kan målgrupperna få stöd i hur de kan minska sin energianvändning, öka andelen förnybar energi och sänka sina energikostnader och samtidigt bidra till minskad miljöpåverkan.

I regleringsbrevet för 2024 fick Energimyndigheten i uppdrag att analysera hur EKR kan utvecklas med hänsyn till EED respektive förnybartdirektivet. Myndigheten överlämnade sin slutrapport Utvecklingsmöjligheter för den kommunala energi- och klimat­rådgivningen till regeringen i september 2024. I rapporten lämnar myndig­heten ett förslag på omorganisering av råd­giv­ningen som innebär att en nationell rådgivning införs som ett komplement till den kommunala råd­givningen. Den nationella rådgivningen föreslås ansvara för att besvara inkom­mande frågor från rådsökande, ansvara för den nationella webb­platsen för energirådgivning samt ta fram arbets­material och samordna den kom­mu­nala rådgivningen. Den kommunala rådgivningen ska på så sätt kunna arbeta efter kommunala prioriteringar, med lokala kampanjer, och arbeta med sär­skilda tjänster för personer som påverkas av energifattigdom. Den nationella råd­givningen förväntas enligt Energi­myndig­heten bidra till en mer rättvis råd­givning där hela landet har tillgång till rådgivning av jämn kvalitet. En central råd­givning anses vara ett effektivare sätt att hantera inkommande frågor. För­hopp­ningen är även att energi­rådgivningen ska vara en värdefull resurs för kom­munerna genom att ge dem möjlighet att styra hur den lokala rådgivningen ska prioriteras.

Bioekonomiutredningen om bioraffinaderier

Bioraffinaderier nämns i en av motionerna. Här kan nämnas att regeringens särskilda utredare, det tidigare statsrådet Lena Ek, inom ramen för Bioeko­nomiutredningens uppdrag bl.a. skulle se över frågor om förbättrade förut­sättningar för en konkurrenskraftig och resurseffektiv produktion och vidare­förädling av biobaserade produkter och bioenergi i hela landet (dir. 2022:77). I utredningsdirektivet konstaterade regeringen att s.k. bioraffinaderier kan producera olika biobaserade produkter och bioenergi vid en och samma enhet.

Den 29 mars 2023 överlämnade Bioekonomiutredningen delbetänkandet Förnybart i tanken – Ett styrmedelsförslag för en stärkt bioekonomi (SOU 2023:15).

I december 2023 överlämnade Bioekonomiutredningen sitt slutbetänkande En hållbar bioekonomistrategi – för ett välmående fossilfritt samhälle (SOU 2023:84) till regeringen. I betänkandet anfördes bl.a. följande (s. 89 f.):

En utveckling av befintliga, eller skapandet av nya, bioraffinaderier är ett annat sätt att åstadkomma en effektivare användning av bioråvaran och på så sätt öka tillgången. Moderna bioraffinaderier kan fraktionera råvaran i olika beståndsdelar och producera drivmedel, kemikalier, energi, med mera, ofta med en hög effektivitet och ett högt resursutnyttjande av råvaran. Både bioraffinaderier och industriella symbioser bygger på att det finns en hög resurseffektivitet, vilket innebär att det i många fall är möjligt att öka produktionen eller bredda produktutbudet utan att råvaru­an­vänd­ningen ökar. Det kan också innebära att råvara frigörs för andra ändamål. – – –

Det finns behov av satsningar på teknikutveckling som inte enbart bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser, utan även till regional tillväxt och stärkt försörjningstrygghet. De senaste åren har det byggts fler bioraffina­derier och det har bildats fler initiativ som tillämpar någon form av indu­striell symbios, där företag effektiviserar resursanvändningen av biomassa genom att nyttja varandras restströmmar och energiöverskott. För att åstadkomma en växande bioekonomi krävs det ytterligare satsningar på test- och demonstrationsmiljöer.

Ursprungsgarantier för el

I det omarbetade förnybartdirektivet finns regler om s.k. ursprungsgarantier för energi från förnybara energikällor. Syftet med ursprungsgarantier är att garan­tera elens ursprung för slutkunderna. Det är en europeisk standard som fast­ställer tekniska krav och bidrar till att underlätta standar­di­serings­processen för ursprungsgarantier. Standarden utfärdades för första gången 2013 och inne­håller krav för ursprungsgarantier för el. Den har hittills varit frivillig för med­lemsstaterna i EU att följa, men genom omarbetningen av förny­bart­direktivet blir standardens innehåll tvingande. I sammanhanget kan det även nämnas att ursprungsgarantier som en följd av det omarbetade förny­bart­direktivet framöver även kommer att utfärdas för värme, kyla, gas och vät­gas. I oktober 2023 antog EU den tredje versionen av förnybartdirektivet. Det upp­daterade direktivet öppnar möjligheten att utfärda ursprungsgarantier för mindre energimängder än 1 MWh. Standarden är under revidering för att även inklu­dera de nya energibärarna, och enligt Energimyndighetens årsredo­visning är arbetet försenat. Energimyndigheten deltar i revideringen av stan­dar­den genom sitt medlemskap i Svenska institutet för standarder (SIS) för att bevaka Sveriges intressen.

Skriftlig fråga om beredskap av elstolpar

Den 5 mars 2025 besvarade statsrådet Carl-Oskar Bohlin en skriftlig fråga från Tobias Andersson (SD) om huruvida statsrådet avser att vidta några åtgärder för att säkerställa ett framtida beredskapslager av elstolpar i trä (fr. 2024/25:832). Statsrådet angav bl.a. att elsystemet måste kunna leverera el till sam­hället i fredstida normalläge, i fredstida krissituationer, under höjd bered­skap och ytterst i krig. Vidare redo­gjorde statsrådet för ansvarsprincipen och anförde att det i ansvaret ingår att vidta de åtgärder som krävs för att kunna före­bygga, motstå, hantera, återställa och lära från olyckor och kriser och däri­genom skapa både robusthet och krishanteringsförmåga, vilket då även inklu­derar lagring. Statsrådet påminde även om att riksdagen på reger­ing­ens förslag i budgetpropositionen för 2025 avsatt ca 8,5 miljarder kronor under 2025 för det civila försvaret. Genom budgetpropositionen för 2025 och total­försvars­propositionen har regeringen dessutom angett beredskapssektorn för energi­försörjning som ett särskilt prioriterat område för det civila försvaret (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21 och prop. 2024/25:34).

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet motionsyrkanden som i många fall överens­stämmer med de som är aktuella i detta avsnitt. Utskottet avstyrkte yrkandena och hänvisade bl.a. till pågående utredningar (bet. 2023/24:NU14). De då aktuella motionsyrkandena gav upphov till reservationer från Social­demo­kraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

I en motion pekas på behovet av snabbare och mer effektiva tillstånds­processer för att skapa bättre förutsättningar för en snabb utbyggnad av anläggningar för elproduktion. Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat vikten av effek­tivare och kortare processer för myndigheternas prövningar av ansök­ningar om olika typer av tillstånd som vanligen behövs för att etablera eller expandera kraft­pro­duktionsanläggningar och kraftöverföringsinfra­struktur. Utskottet delar därmed motionärernas uppfattning. Utskottet kan vidare kon­sta­­tera att regeringen har vidtagit och fortfarande vidtar ett flertal åtgärder för att just korta tillståndsprocesserna, vilket även redogjorts för ovan. Det handlar t.ex. om förslag till de lagar som antagits om en tydligare process för till­stånds­prövning av elnät och en mer effektiv miljöprövning. Det handlar vidare om de utredningar vars förslag nu bereds inom Regeringskansliet och som rör miljö­prövningssystemet, men även om exempelvis uppdrag till länsstyrelserna att förenkla för företag som söker miljötillstånd. Utskottet menar att reger­ingen redan bedriver ett intensivt arbete för att korta och effektivisera till­ståndsprocesserna och ser inget skäl för riksdagen att ge regeringen någon uppmaning i enlighet med motions­yrkandet.

När det gäller systemet med ursprungsgarantier förordas i två motioner att syste­met ska ses över för att stärka kundkraften och koldioxidtransparensen. Utskottet noterar att regeringen har inlett en översyn av förordningen om ursprungs­garantier och samtidigt gett Energimyndigheten i uppdrag att upp­datera sina föreskrifter om ursprungsgarantier. Utskottet delar regeringens upp­fatt­ning att det utöver att Sveriges system för ursprungsgarantier ska följa bestäm­melserna i förnybartdirektivet är viktigt att systemet så långt det är möjligt överensstämmer med motsvarande system i övriga medlemsstater och erbjuder marknadsaktörerna ett enkelt handhavande.

När det gäller motionsyrkandena om länsstyrelsernas roll i den regionala energi­­planeringen delar utskottets regeringens uppfattning att energi­plane­ringen bör utvecklas på nationell, regional och lokal nivå för att bidra till upp­fyll­elsen av energiplaneringsmålet genom att öka olika aktörers förståelse för och kunska­p om energisystemets utveckling och behov. Utskottet vill här påminna om att länsstyrelserna i sina regleringsbrev för 2024 fick i uppdrag att leda och samordna det regionala genomförandet av energi- och klimat­poli­tiken genom att bl.a. utveckla den regionala energiplaneringen och främja klimat­­åtgärder. Vidare ska länsstyrelserna senast den 30 juni 2025 revidera de regio­nala energi- och klimatstrategierna utifrån de nya energi­politiska målen. I och med att länsstyrelsernas arbete med att revi­dera sitt arbete pågår anser utskottet att det är för tidigt att dra några slutsatser om huru­vida några för­änd­ringar av länsstyrelsernas instruktion kan komma att behövas. Utskottet är såle­des av uppfattningen att regeringen följer frågan.

I några motioner föreslås att antalet energirådgivare i landet ska öka. Utskottet konstaterar att Energimyndigheten nyligen lämnat förslag till reger­ingen om hur den kommunala energi- och klimatrådgivningen kan utvecklas. Myndig­heten föreslår bl.a. en omorganisering av rådgivningen, vilket skulle inne­bära att en nationell rådgivning införs som ett komplement till den kom­munala rådgiv­ningen. Myndigheten menar att en sådan modell skulle innebära att rådgivningen blir mer effektiv och får en jämnare kvalitet. Utskottet ser inget skäl att föregripa detta arbete.

Så kallade bioraffinaderier tas upp i en av motionerna. Här kan utskottet konstatera att sådana anläggningar nämns i Bioekonomiutredningens slut­betänkande som ett sätt att åstadkomma en effektivare användning av bio­råvaran. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regerings­kansliet och utskottet avser därför inte att förorda att riksdagen uttalar sig särskilt i denna fråga.

När det sedan gäller förslag i en motion om lagerhållningen av elnätsstolpar i trä vill utskottet påminna om statsrådet Carl-Oskar Bohlins svar med anled­ning av en fråga på samma tema. I svaret anger statsrådet att den s.k. ansvars­princi­pen även gäller för lagerhållning av elstolpar. Utskottet anser därför att motions­yrkandet bör lämnas utan åtgärd.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Reservationer

Ställningstagande

Långsiktiga och stabila villkor är och kommer även fortsättningsvis att vara viktiga för att tillräckliga investeringar ska komma på plats. Den stabilitet vi efterfrågar hade med fördel kunnat uppnås om regeringen hade ansträngt sig för att förankra sin energipolitik brett bland riksdagens partier. I stället har regeringen med reformer som riskerar att inte bli bestå­ende över tid skapat en ryckighet i energipolitiken. Det ger i sin tur upphov till stora osäkerheter för den som ska fatta beslut om omfattande investeringar som sträcker sig över lång tid. På grund av att regeringen inte tycks ha förstått värdet av stabila förutsättningar för energipolitiken behöver vi understryka betydelsen av samtal med andra partier med målet att skapa överenskommelser om den svenska energipolitiken som sträcker sig över flera kommande valperioder. Varken Sveriges elkonsumenter, industrin eller klimatet har råd med något annat. Vi anser att sådana samtal bör ha en bred utgångspunkt, som inte är låst till vissa energislag eller specifika lösningar.

Detta anser vi att riksdagen bör tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi har återkommande påpekat att det finns ett behov av ett mål för mer fossilfri kraft redan till 2030. Ett tidssatt mål ställer krav på förslag och beslut om relevanta åtgärder som kan bidra till måluppfyllelsen. Det planeringsmål med tillhörande kontrollstationer som beslutades av riksdagen våren 2024 svarar enligt vår uppfattning inte mot samhällets behov av mer el i närtid. Vi menar att regeringens inställning till hur energipolitiken ska utformas försämrar för­ut­sättningarna för den nya elproduktion som behövs och som är möjlig i ett kortare perspektiv. Det reser allvarliga tvivel om hur seriös reger­ingen är när det gäller att skapa en stabil grund för den gröna omställningen.

När det gäller behovet av el 2045 vill vi peka på att den osäkerhet som finns om dessa uppskattningar ökar utan ett tydligt preciserat och högt ställt mål för elproduktionen 2030. Det finns mycket som talar för att elbehovet redan till 2035 i det närmaste kommer att för­dubblas. Om inte indu­strin får rätt för­ut­sättningar för att göra planerade eller önskade investe­ringar i närtid lär behovet av ny el minska högst avsevärt även på längre sikt. En sådan utveck­ling skulle hindra klimatomställningen och skada det svenska närings­livet, och därmed skulle även en stor mängd arbets­till­fällen riskeras.

Vi anser att ett nytt energipolitiskt mål bör tas fram om ytter­ligare minst 60 TWh fossilfri kraft till 2030.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

En omfattande elektrifiering av det svenska samhället är viktig för att åstad­kom­ma en snabb och omfattande klimatomställning. Därför behövs lång­sik­tiga och välgrundade energipolitiska beslut som ger långsiktiga och sta­bila för­utsättningar för en ökad elproduktion. De förslag om energipolitikens lång­siktiga inriktning som regeringen lade på riksdagens bord våren 2024 är dess­värre inte vare sig välgrundade eller brett politiskt förankrade. Det gäller inte minst de utmaningar som redan nu står för dörren. Jag ser en absolut nöd­vändighet i att det ställs upp ambitiösa planeringsmål för el­produktionens utbygg­nad. Sådana mål måste styra mot en ökande produktion på en kortare tids­horisont än vad regeringen föreslår. För att industrin ska våga satsa på omställ­ningen behöver företagen veta att det finns tillgång till fossilfri el redan 2030. Såväl indu­strin som hushållen, tran­sport­sektorn och därmed även klimatet behöver mer el nu snarare än i en avlägsen framtid där kärnkraften sägs vara lösningen på alla utmaningar. Att som regeringen enbart ha siktet inställt på 2045 riskerar att medföra att viktiga investeringar och elnäts­insatser skjuts på framtiden.

Jag anser således att det behövs tydliga delmål vart femte år och svar på hur elpro­duk­tionen ska öka i närtid. Min uppfattning är att en rimlig målsättning är att minst 70 TWh elproduktion tillkommer till 2030.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Beroendet av fossil energi måste brytas en gång för alla. Det handlar om såväl klimatet som Sveriges välfärd och säkerhet. Den svenska energipolitiken behöver därför ses över och förankras brett i riksdagen, vilket jag också har framhållit i det föregående. Det är tydligt att den fossilfria energiproduktionen måste öka samtidigt som satsningar behövs på energieffektivisering, energi­lagring och smart och flexibel elanvändning. Det räcker inte att som reger­ingen lägga fram mål för energiproduktionen till 2045. Då ska Sverige redan ha ställt om.

För att trygga svensk energiförsörjning och möjliggöra export av grön el anser jag att det behövs ett planeringsmål om minst 100 TWh ny elproduktion till 2030 och på sikt en fördubblad elproduktion jämfört med i dag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att bli av med beroendet av fossila bränslen behövs stora satsningar på att producera förnybar energi och på att elektrifiera stora delar av det svenska sam­hället. Sverige behöver storsatsa på förnybar och billig energi och det behövs strategier och konkreta mål för ökad produktion av vind- och solkraft. Energin behöver också användas mer effektivt.

Sett till hela energisystemet är Sverige fortfarande fast i ett tungt fossil­bero­ende inom industrin och i betydande delar av transportsektorn. För Sveriges del vore det därför relevant med ett mål om att hela energisystemet ska bli fossilfritt. Om Sverige ska klara klimatomställningen behöver detta uppnås redan till 2035 och det bör därför införas ett övergripande energipolitiskt mål om ett energisystem som ska vara 100 procent fossilfritt senast till detta år. Jag förordar också att det införs ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsystemet. Kostnaderna för att stimulera efterfråge­flexibilitet är relativt små, men för att frigöra potentialen för alla dessa flexibilitetsresurser bör det sättas upp ett tydligt mål.

För att möjliggöra och påskynda den gröna omställningen behövs det även tyd­liga planeringsmål. Till 2030 förordar jag ett planeringsmål om att till­gäng­lig­göra 100 TWh samt ytterligare 50 TWh till 2035. Målen bör uppnås genom en kombination av ny förnybar elproduktion och energieffektivi­se­ringar.

Vid sidan av dessa planeringsmål ser jag även behov av mål för det som kan betecknas grön baskraft. Eftersom både ekonomiska och tidsmässiga skäl talar för att den tillkommande elproduktionen i Sverige inom en överskådlig framtid kommer från förnybara energikällor som vind- och solkraft finns det behov av ett planeringsmål som är inriktat på effekt. Med grön baskraft åsyftar jag alla kraftkällor och tekniker som kan göra elsystemet betydligt tryggare och säkrare än det är i dag. Här ingår höjd effekt i vattenkraften, mer flexi­bilitet i och effekt från kraftvärme samt gasturbiner som drivs av förnybara brän­slen. Även energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värme ingår liksom flexibilitet i form av smart styrning av elbilsladdning och värme­pumpar samt s.k. tvåvägsladdning av fordon. Jag förordar att regeringen tar fram ett mål om 10 GWh grön baskraft till 2030.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att möta det framtida elbehov som industrin och olika experter har förutspått. För att säkerställa tillräcklig elpro­duk­tion i Sverige, såväl nationellt som regionalt och lokalt, måste politiken få incita­ment på plats som främjar acceptansen för att etablera elpro­duk­tionsanläggningar. Sådana medför ofta negativa effekter för miljön, djur­livet och lokalbefolkningen. Därför anser vi att en ökad andel av det mer­värde som skapas av elproduktionen bör tillfalla de som påverkas negativt. Redan i dag finns vissa sådana mekanismer, t.ex. vattenkraftens bygdepeng och kärn­kraftens alla arbetstillfällen. Dock har andra kraftslag, särskilt vind­kraften, historiskt sett undkommit fullt ansvarstagande för sina negativa effekter på både andra kraftslag och de som drabbas av deras etablering. För att säkerställa rättvisa mellan kraftslagen är det rimligt att incitaments­modeller inte gynnar ett kraftslag framför ett annat. Därför bör alla former av ersättning till kommuner eller andra drabbade likställas, bygga på ökad acceptans och skapa incitament att uppföra elproduktionsanläggningar, oavsett vilket kraftslag det handlar om.

Eftersom befintliga klimatmål är högt ställda och elektrifieringen anses betydelsefull kommer det att krävas mycket mer planerbar el än vad som finns att tillgå i dag. Därför ser vi positivt på alla de åtgärder som nu vidtas för att bana väg för ny kärnkraft. Men att gå från ett läge där avveckling och forsk­nings­förbud stod på agendan till att bygga ny kärnkraft tar dessvärre tid. I väntan på att ny kärnkraft är på plats kommer det att produceras alltmer väder­beroende kraft. Det medför i sin tur ett ökat behov av olika balans- och flexibilitetstjänster. I detta samman­hang vill vi framhålla gas­tur­biner som en ytterst realistisk och rimlig lösning. Om man bygger och använ­der gas­turbiner på rätt sätt i det svenska elsystemet kan de nuvarande proble­men med såväl el- och effektbrist som låg överförings­kapacitet vara åtgärdade inom några år. Gasturbiner är snabbstartade och flexibla och kan växla mellan gas och flytande bränslen om de förbereds för det rent tekniskt. En annan fördel är att det på gas­turbin­marknaden i dagsläget finns ett brett utbud av maskiner, från dryga 500 kilowatt (kW) till nästan 600 megawatt (MW), och att det dessutom är möjligt att kombinera många olika gasturbiner efter behov. Härutöver finns även s.k. gas­kombi­kraftverk som kombinerar gas- och ångturbiner med totala kapa­citeter på uppåt 1,3 gigawatt (GW).

Vidare menar vi att Sverige i högre grad bör arbeta med frågor om energi­säker­het. Det behövs både ett leveranssäkert energisystem och kom­petent per­so­nal som ansvarar för driften. I detta sammanhang vill vi påpeka att behovet av el ser olika ut för olika delar av samhället. För t.ex. samhällsviktig verk­sam­het kan oacceptabla konsekvenser snabbt uppstå vid elavbrott. Vi vill fram­hålla att med modern styrteknik kan olika användare sättas i priori­terings­ord­ning vid brist på el och det finns forskning som visar att särskilda reserv­kraf­tnät som täcker en viss radie är kostnadseffektiva när det finns flera sam­hälls­viktiga verksamheter nära varandra.

Vi anser att regeringen bör ge Energimyndigheten i uppdrag att utifrån dessa utgångs­punk­ter särskilt förstärka försörjningstryggheten för samhälls­vik­tiga verk­sam­heter. I uppdraget bör särskild hänsyn tas till det förväntat ökande elbe­hovet och till stamnätets kapacitet att överföra el mellan olika regioner.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Energi­försörjningen av ett samhälle är viktig såväl i fred som under höjd bered­skap och i krig. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har med tyd­lig­het påvisat detta. Samtidigt har det visat sig att Ukraina genom små­skalig, regio­nal och lokal energiproduktion samt s.k. ödrift har lindrat konse­kven­serna av Rysslands strategi att slå ut den ukrainska energi­försörj­ningen. För Sveriges del är det enligt vår uppfattning dock i grunden bra med en samman­hållen elförsörjning. Men vid större och långvariga avbrott skulle mot­stånds­kraften i Sverige kunna stärkas genom att kritiska platser för­bereds för ödrift. Det innebär att de viktigaste samhällsfunktionerna även fortsättningsvis skulle kunna för­sörjas med el utan att vara kopplade till transmis­sionsnätet. Vi anser dessutom att det behöver skapas en mer robust kommunal energi­försörjning, vilket skulle leda till såväl bättre förutsättningar för lokal distri­bution av el som minskad risk för avbrott i lokal värme­för­sörj­ning.

Vi kan konstatera att flera olika kraft­slag samverkar i dagens energisystem och att det finns flera viktiga beroenden dem emellan och i förhållande till andra samhällsviktiga verksamheter. I arbetet med att bygga ut energisystemet så att det kan stå emot attacker och samtidigt svara mot framtidens ökande behov av el är det viktigt att det tas hänsyn till förnybara kraftslags behov och att regelverken som rör säkerheten för samhällskritisk infrastruktur upp­da­te­ras med detta i beaktande. Det finns också ett behov av att göra det lättare att dela information mellan operatörer samt mellan opera­törer och myndig­heter i energi­sek­torn för att skapa ett robustare energisystem. Tillsynsverksamheten inom ener­gi­sektorn behöver också skärpas för att säkra kontinuitet bland samtliga opera­törer och därmed skapa bättre förutsättningar att stå emot eventuella attacker.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att säkra klimatomställningen och industrins konkurrenskraft samt anpassa energisystemet till ett nytt säkerhetspolitiskt läge behövs en betydligt bredare energipolitisk ansats än den som regeringen anammat. Jag menar att det leverans­­säkerhetsmål som riksdagen 2024 antog på förslag av regeringen är ogenom­tänkt och helt missar att elsystemet bara är en del av Sveriges energi­system. Jag menar att det istället behövs ett mål för energisäkerhet som inne­fattar en decentraliserad elproduktion i kombination med grön baskraft. Ett sådant mål skulle styra mot ett robust energisystem som kan stå emot cyber­­­attacker och extremväder samt klara ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas. Det skulle innebära att vind- och sol­kraften behöver byggas ut samtidigt som elnätet förstärks och automatiseras. Energi­lager skulle också behöva byggas i anslutning till bostäder och kom­mer­siell verksamhet. Syftet är att jämna ut elproduk­tionen och balansera elnätet och att lagren ska kunna nyttjas vid elavbrott. Detta skulle samtidigt kräva en nationell strategi för energilager samt ett tek­nik­neutralt stöd till stor­skalig energilagring. Utöver detta behövs planering för hur särskilt viktiga verk­samheter ska hållas igång vid störningar och vad det kräver i form av ödrift av elnätet, lokal reservkraft eller batteri­lager. Jag menar även att För­svars­makten i högre grad skulle behöva prioritera energi­säkerheten i sina bedöm­n­ingar av potentiella vind­krafts­projekt.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi vill framhålla att forskningen om fusionsenergi har tagit viktiga steg framåt den senaste tiden. Det är därför hög tid att se över hur förutsättningarna för denna kraftproduktionsresurs ser ut i Sverige. Det handlar bl.a. om att det kan finnas skäl att se över det gällande regelverket eftersom det skiljer sig en del från hur andra länder har valt att reglera detta område. Vi menar att det kan vara problematiskt att fusionskraften omfattas av det regelverk som är anpassat för att reglera traditionell kärnkraft – alltså fissionsbaserad – samtidigt som drif­ten av ett fusionskraftverk medför helt andra risker och säkerhets­utma­ningar. Det är därför angeläget att regeringen snarast inleder ett arbete med att utreda hur regelverket om fusionsenergi och fusionskraftverk kan uppdateras och anpassas för att bättre motsvara fusionsenergins tekniska och riskmässiga förutsättningar.

Vidare anser vi att det behövs en nationell fusionsstrategi där staten ger en tyd­lig politisk signal om ett svenskt engagemang för fusionsenergins potential som grön kraftkälla i Sverige. Strategin bör bl.a. omfatta frågor om infra­struk­tur, kompetensförsörjning, investeringar och samarbeten på både natio­nell och inter­nationell nivå.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vindkraftens potential för en snabbare elektrifiering måste tas till vara i Sverige och utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften måste därför full­följas. Havsbaserad vindkraft bidrar till ett elsystem med hög leveranssäkerhet och låg miljöpåverkan och tillhandahåller el till konkurrens­kraftiga priser. Detta är särskilt betydelsefullt i de södra delarna av landet där det emellanåt råder ett kraftproduktionsunderskott.

Därför anser vi att det är olyckligt att regeringen har instruerat Svenska kraftnät att upphöra med den planering för anslutning av havsba­serad vindkraft som affärsverket tidigare har inlett. Det har bl.a. resulterat i att den tänkta utvecklaren av en tillståndsgiven vindkraftspark med strategiskt läge i södra Sverige har meddelat att de inte går vidare med sina investerings­planer på grund av förändrade ekonomiska villkor för anslutning.

Vidare ser vi det som nödvändigt att se över Försvarsmaktens roll i till­stånds­processerna och att säkerställa ett väl fungerande samspel mellan berörda myndig­heter och andra aktörer.

Vi vill också framhålla att regeringen skyndsamt behöver fatta beslut om de ansökningar för uppförande av havsbaserade vindkraftsparker som i dag ligger på regeringens bord och som har överlämnats från länsstyrelserna till reger­ingen med rekommendation om beslut.

Det är också vår uppfattning att möjligheterna att kompensera dem vars omgivning påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad kan behöva tydliggöras. De förslag som lades fram i utredningen Värdet av vinden (SOU 2023:18) anser vi därför bör genomföras tillsammans med den reformering av det kom­munala vetot som den förra regeringen föreslog i propositionen om ett tidigare kommunalt ställningstagande för vindkraft (prop. 2021/22:210).

För att skynda på tillkomsten av ny vindkraft menar vi att en modell med avgifter från vindkraften till en kommunalt kontrollerad fond bör införas. Avgiften skulle motsvara 0,25 promille av ett prisbasbelopp per installerad MW. Förslaget kan emellertid inte enkelt kombineras med de aviserade för­slagen från regeringen. Oaktat hur kommunerna ersätts vill vi dock att de kom­muner som ändrar ett tidigare veto mot vindkraftsparker får en extra bonus om ett nytt positivt beslut tas under 2025. Detta stöd kan exempelvis utformas så att de första 400 vindkraftverken av modern storlek får dela på pengarna som avsätts till ändamålet. Det skulle ge ett stöd på ca 250 000 kronor per vind­kraftverk.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi vill se en storsatsning på förnybar och billig energi och efterfrågar stra­tegier och konkreta mål för ökad produktion av vind- och solkraft. För att den positiva utvecklingen på området förnybar energiproduktion ska hålla i sig be­hövs dock reformer och incitament som ökar acceptansen för ny förnybar elpro­duktion. Det handlar även om att sätta upp tydliga mål för de olika kraft­slagen. När det gäller vindkraften anser vi att det behövs ett mål om att bygga ut den havsbaserade vindkraften med 150 TWh senast till 2040.

Vindkraften är den överlägset billigaste energikällan, vilket har lett till att företag står i kö för att få etablera vindkraftsanläggningar i Sveriges bästa vind­lägen. Samtidigt är vi övertygade om att tempot i utbyggnadsprocesserna skulle kunna öka och acceptansen bli större om de som bor i närheten av vindkraftsanläggningar får direkt del av de nyttor som verken genererar och inte enbart måste bära de eventuella lokala problem som kan uppkomma i form av ljud, landskaps­påverkan etc. Ett sätt att göra detta på är att ge närboende och kommuner någon form av ersättning, och de närboende bör dessutom få möj­lighet att bli delägare i anläggningarna eller få rätt till arrende från vind­krafts­bolagen.

Avslutningsvis är det vår uppfattning att tillståndsprocesserna skulle gagnas av om kommunernas möjlighet att utöva sin vetorätt mot vindkrafts­etable­ringar kom in tidigare i processen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vindkraft är det energi­slag som tillsammans med solel går snabbast att bygga ut och som dessutom kan producera el till låga priser. För att elproduktions­utbyggnaden ska gå till­räckligt snabbt måste det dock bli enklare att bygga ny vindkraft i Sverige, både på land och till havs.

Den snabba tekniska utvecklingen gör också att det är motiverat att under­lätta det som brukar betecknas uppgradering (repowering). Detta innebär att mindre vindkraftverk ersätts av större. Enligt min uppfattning finns det starka skäl som talar för att det bör införas ett snabbspår i tillståndsprocesserna för upp­graderingsansökningar.

För att ytterligare förbättra vindkraftens möjligheter att snabbt bidra med ny värdefull förnybar elproduktion anser jag att regeringen måste öka tempot i arbetet med att godkänna ansökningar om etablering av ny vindkraft både till havs och på land. Det finns redan i dag ett flertal sådana på regeringens bord. Vid eventuella prioriteringar mellan olika havsbaserade vindkraftsprojekt anser jag att södra Sverige ska ges företräde.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften är ryggraden i det svenska elsystemet. Därför behöver den osäkerhet som nu råder för verksamhetsutövarna till följd av den nationella planen för moderna miljövillkor och den förlängda pausen i arbetet med vatten­kraftens miljövillkor snarast vändas till klarhet. Vi anser att regeringen måste återkomma med förslag som gör att omprövningarna kan återupptas på ett sätt som garanterar att de uttryckta intentionerna att uppnå största möjliga miljönytta och effektiv tillgång till vattenkraftsel kan realiseras.

För att bidra med ytterligare effekt till elsystemet skulle vattenkraftens regler­barhet behöva öka. Det kan ske genom att nya vattenkraftverk eller dam­mar anläggs i redan utbyggda vattensystem men framför allt genom att pro­duk­tionen och reglerförmågan i befintliga anläggningar utökas. Ett ytterligare sätt att öka reglerbarheten i vattenkraften skulle vara att tillåta ökad vatten­maga­­si­ne­ring eller magasinering på nya platser eller att komplettera vatten­kraft med pump­kraft.

Vidare ser vi det som angeläget att snabba på de tillståndsprocesser som har koppling till vattenkraften. Exempelvis behöver de förslag om ändrings­till­stånd som Miljöprövningsutredningen presenterade genomföras för att pro­cess­erna ska fungera bättre. Det är också viktigt att regeringen ser till att driften i vattensystem där kraftstationerna har olika ägare kan sam­ordnas för att få största möjliga effekt av nya investeringar. Vi vill se en stat­lig utredning som kartlägger alla de större kraftproducerande vatten­dra­gens potential samt ger förslag som undanröjer hinder och driver på processen att ta vara på möjligheterna.

Detta anser vi att riksdagen bör tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften spelar en central roll för Sveriges fossilfria elförsörjning både som produktionskälla och som reglerkraft. Den befintliga vattenkraftens regler- och produktionsförmågor behöver därför bevaras och utvecklas. Det finns dock mycket som tyder på att vattenkraftens förmåga att balansera elsystemet har slagit i taket. I takt med att väderberoende kraftslag växer förvärras problemet. Därför vill vi framhålla att det finns en stor potential att komma till rätta med detta problem genom pumpkraft i de redan befintliga vatten­magasinen. Det finns dock vissa utmaningar med denna teknik. Visser­ligen skapar de prisvariationer som finns ekonomiska incitament för både pumpkraft och effekthöjningar i vattenkraftverk, men för att pumpkraft ska bli lönsamt krävs stor höjdskillnad mellan två närliggande vattenmagasin. En annan utmaning, förutom att det är en dyr investering, är tiden som tillstånds­processerna tar i anspråk. Enligt Energiföretagen får man räkna med tio år för de flesta projekt. Detta är inte rimligt och något som regeringen bör se över.

Vi vill vidare understryka att den ökade andelen väderberoende, icke pla­nerbar kraftproduktion både i Sverige och i vårt närområde har medfört att en stor del av elproduktionen inte sker när efterfrågan är som störst. Detta har bidragit till att Sverige har en betydande elexport under vissa delar av året. Dessvärre saknas rätt marknadsmässiga mekanismer efter­som denna över­pro­duk­tion inte sker när elen efterfrågas. Det gör att det ekonomiska värdet av elen blir väldigt lågt, vilket ofta innebär att försäljnings­priset vida understiger kost­naden för att producera elen. Ett sätt att motverka detta och att utöka uthåll­ig­h­eten i den svenska vattenkraften och därmed även i hela kraftsystemet är en ökad magasineringskapacitet för vat­tenkraften. Vi anser att regeringen bör utreda förutsättningarna för detta.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften spelar en central roll i Sveriges energisystem och gör det möjligt att introducera stora mängder väderberoende förnybar kraft. Genom lagstift­ning som företrädare för mitt parti har varit med och förhandlat fram har det skapats enklare regler och rimliga krav som förenar miljöåtgärder med lång­siktig lönsamhet för vattenkraften.

Den nuvarande regeringens agerande har dock skapat otydlighet när det gäller vattenkraftens framtida roll och förutsättningar. Den pausade processen med prövningar av vattenkraftens miljötillstånd ser jag visserligen positivt på, men det är mycket olyckligt att pausen inte gäller de som redan är inne i processen. Det är också högst oklart vilka åtgärder regeringen avser att vidta innan pausen löper ut. Jag anser hur som helst att myndigheterna bör se över alla relevanta regelverk och föreskrifter och att de principer som har varit väg­led­ande för de nya reglerna för vattenkraften bör få fullt genomslag, dvs. minskat regelkrångel, respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder med rimliga kostnader.

Jag menar vidare att regeringen behöver ta initiativ till att utreda hur effektuttaget från befintlig vattenkraft kan öka och att det behövs en plan för hur vattenkraftens maxkapacitet kan nyttjas fullt ut. I ett sådant sammanhang är det också värt att undersöka om det är möjligt att öka lagringskapaciteten i den svenska vattenkraften för att kunna både öka energiproduktionen och hantera extremväder bättre.

Detta anser jag att riksdagen bör tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften är basen i det svenska elsystemet och har samtidigt en möjlighet att spela en avgörande roll när elsystemet nu byggs ut. Jag vill framhålla att det finns flera sätt att höja effekten hos de befintliga vattenkrafts­anlägg­ningarna. I detta sammanhang vill jag särskilt lyfta fram att nya turbiner kan adderas i befintliga kraftverk samt att elproduktionen kan kompletteras med pumpkraft.

Vidare behöver vattenkraften miljöanpassas med moderna miljövillkor. Jag anser att regeringen måste återkomma med förslag som gör att ompröv­ning­arna kan återupptas på ett sätt som garanterar att de uttryckta intentionerna att uppnå största möjliga miljönytta och effektiv tillgång till vattenkraftsel kan reali­seras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Solkraften har förutsättningar att bidra mer till den svenska elproduktionen och behöver ökad tydlighet och ändamålsenliga regelverk. En stor potential finns i storskaliga solkraftsparker och då främst större markbaserade anlägg­ningar. I dag hämmas dessvärre utvecklingen både av regelverket för att upp­föra anläggningarna och av möjligheterna att ansluta dem till nätet. Vi anser därför att regeringen behöver säkerställa att det tas fram nationella rikt­linjer för läns­styrelserna med syftet att pröv­ningen ska gå snabbt och bli likvärdig över hela landet. Vidare bör Energi­mark­nads­­inspektionen få i uppdrag att ta fram regelverk som kortar ledtiderna och säker­ställer rimliga kostnader för anslutning till elnätet. Det är exempelvis viktigt med transparens i fråga om var det finns möjliga eller lämpliga inmat­ningspunkter i nätet. Även kraven på nätägarna bör i det sammanhanget öka.

Vi kan konstatera att den tekniska utvecklingen på området går snabbt och att det finns ett stort intresse hos hushållen för solkraft och för att installera sol­celler på t.ex. hustaket. Intresset drivs bl.a. av ett behov av att balansera höga elkost­nader och minska beroendet av andra, inte minst fossila, kraftslag. Från poli­tiskt håll bör man därför gynna det faktum att det är kostnadseffektivt att sätta upp solpaneler på nybyggen.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige behöver mer ren energi och fler nya gröna jobb. Här kan solkraften som aldrig sinande energikälla spela en betydande roll. Jag kan konstatera att solkraftens effektivitet på kort tid har ökat markant och jag vill se en kraftfull utbyggnad av solkraften i Sverige. Möjligheterna till detta är stora, men det behövs politisk vilja och handlingskraft. Marknaden kan inte lösa detta på egen hand. En viktig grundförutsättning som saknas i Sverige är tyd­liga planerings­mål för solel och solvärme och Energimyndigheten har heller inte fått något sär­skilt uppdrag att ta fram sådana mål. Jag menar att sådana mål skulle gynna ambi­ti­onshöjningar och ge branschen och hushållen en tydlig signal om att solenergi är värd att satsa på.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Det finns en stor potential att snabbt öka produktionen av solel i Sverige. I dag är solkraften kraftigt underutnyttjad, vilket är märkligt efter­som det är ett av de kraftslag som går snabbast att bygga ut. Solenergin står i dagsläget bara för en dryg procent av Sveriges elproduktion men kan under en enskild timme stå för så mycket som 10 procent.

Jag menar att det finns mycket som kan göras för att öka produktionen av solel i Sverige. Först och främst vill jag framhålla att det finns ett akut behov av att förenkla de regelverk som gäller för etablering av storskaliga solkrafts­anläggningar. Regeringen bör enligt min uppfattning ta initiativ till att ta fram bättre och mer ändamålsenliga regler som ökar såväl till­växten av solkraft som möjligheterna att effektivt integrera solenergi­produktion med jord­bruks­produktion. I linje med detta menar jag att Energi­myndig­heten bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter förenkla och för­tydliga regel­verken för storskaliga solkraftsanläggningar, särskilt när det gäller etablering på jordbruksmark.

Det finns vidare ett stort behov av att gynna och förenkla privatpersoners möjlig­heter att producera solel. Exempelvis bör andelsägare i solcells­anlägg­ningar, på samma sätt som villaägare, ges förmånliga villkor för den pro­duktion som motsvarar den egna konsumtionen. Investeringar i andels­ägande måste uppmuntras och på så sätt skulle grannar gemensamt kunna inve­stera i installation av solceller över stora ladugårdstak. Dessutom bör bostads­rätts­föreningar inte missgynnas i förhållande till enskilda när det exem­pel­vis gäller skattesubventioner för att installera solceller. Uppförandet av sol­celler bör också generellt befrias från krångliga tillståndsprocesser som t.ex. bygg­lov, samtidigt som anslutningsavgifterna till elnätet bör hållas låga.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Samhället står inför en omfattande elektrifiering, vilket sannolikt innebär att elanvändningen kommer att fördubblas till 2045. Det kräver inte bara en större energi­produktion utan även en effektivare användning av energin och ett elnät som kan hantera en kraftigt ökad elanvändning.

I detta sammanhang menar jag att solkraften har en stor potential. Men om solkraften ska kunna utvecklas behövs också en politik som gynnar detta kraftslag. Som grund menar jag att Sverige bör införa ett mål om att solkraften ska byggas ut med 30 TWh solel till senast 2030 och att regeringen bör ta fram en omfattande nationell strategi för att utnyttja solenergi för både el- och värmeproduktion.

Det behövs fler och större solkrafts­parker där stora volymer el som kommer alla till nytta kan produceras. Med storskalig solvärme skulle Sverige t.ex. kunna ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärr­­värme­nätet. För att främja en sådan utveckling menar jag att det initialt behövs ett investe­rings­stöd och att länsstyrelsernas roll i tillstånds­processen bör för­tyd­­ligas. Reger­ingen behöver också se över regler för upp­förande av sol­krafts­parker så att modeller som ökar den biologiska mång­falden och kom­bi­ne­rar produktion av solel och mat premieras.

Vidare menar jag att solceller på villatak och lägenhetshus bör främjas och att andelsägande i anläggningar för produktion av solel och solenergi bör gynnas för boende i flerbostadshus. Detta kan ske på många olika sätt, bl.a. genom olika skattemässiga incitament. I detta sammanhang anser jag att staten och kom­munerna bör visa vägen genom att installera solceller på alla offentliga bygg­nader.

Detta anser jag att riksdagen bör tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Användningen av fossil energi inom transportsektorn är fortsatt hög och står för en stor del av utsläppen. För att bryta transportsektorns fossilberoende behövs en ökad transporteffektivitet, effektivare fordon och farkoster, elekt­ri­fi­ering och en övergång från fossila till hållbara förnybara drivmedel.

Dagens fossildrivna fordon kommer emellertid att fortsätta att rulla på svenska vägar under många år. För att klara klimatmålen och bidra till svensk indu­striell utveckling behöver dock fossila drivmedel bytas ut mot förnybara. I dag används biogas framför allt i transportsektorn där den ersätter använd­ning av bensin och diesel och bidrar till att minska utsläppen. Vi menar att det går att utöka produktionen av biogas, vilket skulle vara viktigt för industrins möjligheter att ersätta fossilgas med biogas. 

Ett viktigt led i detta arbete är den pågående elektrifieringen av fordons­flottan. Samtidigt behöver omställningsarbetet stå på flera ben. Ett sätt är att öka den inhemska produktionen och användningen av hållbara förnybara driv­medel. Regeringens tandlösa politik innebär dessvärre att Sverige tappar investeringar i produktion av biodrivmedel, trots de goda förutsättningar för sådan produktion som finns i landet. Detta är ett stort problem för klimat­omställningen av fordonsflottan och en förlust för svenskt näringsliv. Vi anser att det är av största vikt att marknadens aktörer får stabila förutsättningar för produktion av biodrivmedel i Sverige.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Utsläppen måste minska och försörjningstryggheten öka. Det är grunden för att graden av självförsörjning när det gäller fossilfria drivmedel enligt min mening behöver bli större i Sverige. Jag efterfrågar därför ett investeringsstöd för utbyggnad av produktion av biogas och andra hållbara drivmedel. Det skulle förbättra möjligheterna att producera biodrivmedel i Sverige och därmed bidra till att uppnå en högre grad av nationell självförsörjning av fossilfria drivmedel. Jag vill dock påpeka att drivmedel måste produceras på ett sätt som inte minskar naturliga kolsänkor eller äventyrar den biologiska mångfalden. I enlighet med detta anser jag att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på ytterligare styrmedel för att öka den inhemska produktionen av biogas och biodrivmedel.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

När andra länder i allt snabbare takt ställer om sin fordonsflotta kommer den samlade efterfrågan på biodrivmedel att öka internationellt. Produktionen av hållbara drivmedel i Sverige behöver därför öka för att tillgodose detta behov. Här finns det dessutom en enorm potentiell marknad för Sverige och de svenska gröna näringarna som förutom klimatnytta därmed kan skapa nya jobbtillfällen och ökade resurser till landsbygden.

Samtidigt menar jag att det nya säkerhetsläget kräver att Sverige upprättar grundläggande självförsörjning av drivmedel och gör sig mindre beroende av fossila drivmedel från auktoritära regimer. Hållbara biobränslen behövs för att snabbt fasa ut beroendet av rysk energi. Det är därför angeläget att regeringen vidtar åtgärder för att stimulera produktion från råvaror som exempelvis restprodukter från skogen. Jag menar även att det kan finnas ett behov av att inkludera etanol, biogas och andra förnybara bränslen i bered­skapslagringen av drivmedel. En sådan politik skulle också stödja den svenska och nordiska produktionen av hållbara biobränslen i stort. För att möjliggöra de stora och långsiktiga investeringar i produktionskapacitet som skulle krävas behövs långsiktigt hållbara spelregler som t.ex. garanterade inköpsvolymer. Själv­försörjningen av svenskt biodrivmedel bör därför gynnas genom att man upphandlar en omfattande beredskapsproduktion av inhemskt biobränsle av inhemska råvaror som ska kunna säljas billigt i Sverige. Jag anser också att regeringen ska ge ansvarig myndighet i uppdrag att beakta ett eventuellt behov av att inkludera etanol och biogas i beredskapslagringen av drivmedel.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige behöver snabbt minska sitt beroende av importerade insatsvaror såsom fossilt bränsle. Jag menar att Sverige behöver vara självförsörjande när det gäller hållbart producerade förnybara bränslen senast 2030 och att det behövs ett beslutat mål för att uppnå detta. Samtidigt vill jag understryka att de åtgärder som vidtas för att uppnå ett sådant mål måste beakta att uttaget av biomassa ur den svenska skogen behöver ske på ett hållbart sätt.

Det finns många vägar att gå för en ökad självförsörjningsgrad, och olika typer av riktade stöd för produktion av avancerade bio­driv­medel skulle kunna ha en positiv effekt. I sammanhanget vill jag även framhålla att svenska gårdar har alla förutsättningar att bli självförsörjande på energi. Många lösningar finns redan i de regenerativa, kretsloppsbaserade och ekologiska metoder som praktiseras i dag.

Vidare menar jag att regeringen behöver planera energi­försörjningen för tran­sport­­sektorn så att inhemskt producerad förnybar energi och inhemskt pro­du­cerat förny­bart bränsle kan användas i kris och krig.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige ska ha mycket och billig energi samtidigt som det är nödvändigt att den används mer effektivt. En mer effektiv ener­gianvändning kan bidra till att stärka Sveriges konkurrenskraft, minska klimat- och miljöpåverkan samt bidra till försörjningstryggheten på ett samhälls­ekonomiskt effektivt sätt. 

Enligt vår uppfattning finns det behov av ytterligare insatser för att nå det riksdagsbundna målet om 50 procent effektivare energianvändning 2030. Vi anser att Energimyndigheten ska fortsätta arbetet med energieffektivisering och stötta energieffektiviseringsåtgärder i både småhus och flerbostadshus lik­som inom industrin. Här saknas en politik från regeringen och vi vill därför att den återkommer till riksdagen med förslag om energieffektivisering som är bättre utformade och som bl.a. inkluderar ett energieffektiviseringsstöd som är riktat till flerbostadshus.

I sammanhanget beklagar vi även att regeringen på oklara grunder avbröt det arbete som en utredare hade påbörjat med att analysera ett kvot­plikts­system för energieffektivisering (s.k. vita certifikat). Ett sådant mark­nads­ba­se­rat och kostnadseffektivt styrmedel hade kunnat öka takten i energi­effektivi­seringsarbetet, bidra till att de energi- och klimatpolitiska målen nås samt under­lätta en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifier­ing av sam­hället. Vi anser därför att arbetet med att utarbeta ett förslag om ett styr­medel med denna inriktning bör återupptas.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Behovet av el kommer alltid att finnas i samhället. Därför är det nödvändigt att elen produceras på ett hållbart sätt och används så effektivt som möjligt. Hur omfattande utbyggnaden av förnybara energikällor behöver vara är avhängigt av hur stora energibesparingar och energieffektiviseringar som kan ske. Genom ny teknik och energibesparingar är jag övertygad om att Sverige kan genomföra betydande energieffektiviseringar.

Det är ett faktum att omställningen från det fossila till det förnybara och övergången till att i möjligaste mån elektrifiera industrin och transportsektorn kommer att öka elbehovet. Även om Sverige i dag har ett elöverskott är det viktigt att energi­effektiviseringen sker i en så pass hög takt att behovet av el i nya sektorer kan tillgodoses. Jag anser att det därför behövs genomgripande åtgärder för att få samhället att använda energi på ett effektivare sätt. Jag anser att regeringen därför bör återkomma med en nationell plan för energibesparing och energi­effektivisering.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Energisektorn står för en betydande del av utsläppen internationellt, även om den svenska elenergiproduktionen har låga utsläpp. Beroendet av fossil energi måste brytas en gång för alla, både för Sveriges säkerhets och för klimatets skull. Jag anser att energi­politiken behöver ses över i flera avseenden, bl.a. när det gäller de delar som är inriktade på att uppnå en effektivare energi­användning. En effektivare energianvändning medför tydliga fördelar för både samhälls­eko­nomin och klimatet och bör därför vara en av ledstjärnorna för omställ­nings­arbetet. Inte mindre än var sjätte kWh kan effektiviseras bort och det nya mål för energieffektivisering som regeringen aviserat att den ska ta fram bör därför ta fasta på den stora potential som finns för lönsam energi­effek­ti­vi­se­ring. Målet bör också kopplas till relevanta och effektiva styrmedel för effektivare nyttjande av både energi och effekt. 

Effektiviseringsåtgärder behövs inom flera samhällssektorer, inte minst inom industrin och i den byggda miljön. Jag anser också att det är viktigt att regeringen är drivande för att EU:s energieffektiviseringsmål ska vara 50 procent effektivare energianvändning inom unionen till 2030.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det snabbaste och billigaste sättet att frigöra el och göra mer plats i elnäten är att använda el mer effektivt inom industrin och fastighetssektorn. Energi (el och värme) motsvarande elen från flera kärnkraftsreaktorer skulle kunna fri­göras genom satsningar på åtgärder för att minska energianvändningen i bostä­der och lokaler samtidigt som elpriserna kan hållas nere.

Jag ser många olika åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma en effektivare energianvändning. För en familj eller fastighetsägare kan det handla om investeringar i ny teknik som värmer ett hus eller en lokal. Men det kan också handla om att optimera de olika system som redan existerar i en villa eller ett flerbostadshus, exempelvis genom att säkerställa att ventilation och värmesystem fungerar på bästa möj­liga sätt tillsammans. För att fastighets­ägaren ska nå framgång med dessa åtgär­der behöver denne dock ha möj­lig­het att ta del av förbrukningsstatistik för all energi som levereras till fastig­heten, inklusive hyresgästers förbrukning av uppvärmningsenergi, kom­fort­­kyla samt hushålls- och verksamhetsel på aggre­gerad nivå, självfallet med veder­börligt beaktande av integritetsaspekter.

Staten behöver dessutom ta ansvar genom att gå före och visa på goda exempel genom att vidta energieffektiviseringsåtgärder i det egna fastighets­beståndet. Många offentliga byggnader är fortfarande utrustade med gamla dysfunktionella armaturer och störande belysning som drar el i onödan. Därför förordar jag ett belysningsprogram för statliga byggnader där sparad energi, rätt belysning vid rätt tillfälle, trygghet och minskade ljusföroreningar står i fokus. I de fall myndigheter hyr in sig i privatägda byggnader bör det ställas krav på s.k. gröna hyreskontrakt där den som äger fastigheten och den som hyr delar på kostnaderna för energianvändning och energibesparande investe­ringar. Därigenom ligger det i båda parternas intresse att vidta energi­bespa­rande åtgärder. För att inte bara spara energi utan även använda den pro­duce­rade energin på bästa sätt är effektstyrning användbart, så att man exem­pelvis kan planera uppvärmning, ventilation eller laddning av fordon till tider när elan­vänd­ningen är låg och därmed vanligen också elpriset. Här behövs en sam­lad planering med ett stort antal aktörer för att energin ska kunna styras dit den behövs.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Omställningen av den svenska basindustrin är en nyckel till framgång i den gröna omställningen och kampen mot klimatförändringarna. Nära samman­kopplat med de stora investeringarna i en grön industriell revolution är en ökad användning av vätgas i produktion och lagring av energi. Vätgas kommer såle­des att få en ökad och flerdubbel betydelse och har en betydande roll för indu­strins omställning. Samtidigt har vätgas också andra tillämpnings­om­råden, exem­pel­vis inom transportsektorn.

Därmed anser vi att Sverige behöver satsa på produktion av vät­gas. Grund­läggande för en sådan satsning är att det finns en nationell vät­gas­strategi som på ett tydligt sätt stakar ut banan för hur produktion och infra­struk­tur som rör vätgas kan byggas ut.

Vidare menar vi att ett ökat arbete med att bygga ut produktion och infra­struktur för vätgas behöver hållas samman av en stamnätsansvarig aktör, likt det ansvar det statliga Affärsverket svenska kraftnät har för stamnätet för el. I dag vilar detta ansvar på gassidan på ett privat företag, vilket inte är en lämplig ordning när vätgasen nu väntas få en betydligt mer central roll än tidigare. Vi anser att ansvaret för en så viktig infrastruktur ska vila på det offentliga och därmed fullt ut också kunna drivas under det offentligas kontroll.

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör vidta åtgärder och ta fram förslag i enlighet med det anförda.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elbehovet väntas öka kraftigt nu när samhället elektrifieras alltmer. Eftersom produktionen av förnybar energi är väderberoende kommer det framöver att finnas stora behov av energilagring för att uppnå en bra effektbalans. I detta sam­man­hang kommer vätgas att spela en viktig roll.

Jag vill understryka att produktionen av vätgas måste byggas ut på ett sätt som är bra för hela samhället och att det offentliga bör ta ansvar för system­perspektivet. Investeringar i vätgas ska stimuleras där de behövs mest och inte endast där marknaden ser största möjligheter till vinstmaximering. Ansvars­fördelningen mellan olika myndigheter när det gäller vätgas bör också ses över och förtydligas. Jag anser att regeringen bör återkomma med förslag på hur vätgasproduktion, energilagring i vätgas och distribution av vätgas kan orga­niseras för bästa möjliga samhälls- och klimatnytta i hela landet. Dessa bör även innefatta förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vät­gas­investeringar i hela landet.

Eftersom vätgas har visat sig vara effektiv för energilagring anser jag att staten bör främja utvecklingen genom att nyttja det faktum att staten äger ett stort energibolag – Vattenfall AB. Jag menar att regeringen bör ge detta bolag i uppdrag att utveckla energilagring i vätgas i samband med sina investe­ringar i förnybar energi, i synnerhet vid utbyggnad av vindkraft.

Eftersom vätgas kan framställas med hjälp av både fossil och förnybar energi är det enligt min uppfattning viktigt att rikta statliga stöd och EU-stöd till vätgas som framställs med förnybar energi. Detta är särskilt viktigt vid EU-stöd eftersom många EU-länder fortfarande har en stor andel el av fossilt ursprung i sin energimix. Jag anser att regeringen bör verka för att vätgas­pro­duktionen inom EU ska vara förnybar och att EU-stöd endast ska gå till förny­bar pro­duktion.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Ny teknik med vätgas och bränsleceller samt digitalisering ger nya förutsätt­ningar och lösningar för effektivisering, energilagring, flexibel användning och smarta elnät. Med drastiskt sjunkande produktionskostnader för grön el är det inte heller energin som sätter begränsningarna framöver. Billig grön el ska­par i stället fantastiska möjligheter att fortsätta att utveckla det svenska energi­systemet.

En viktig del i ett sådant system är vätgas och vätgasteknologi. Vät­gas är en energibärare med många tillämpningsområden eftersom den går att både lagra och transportera. Vätgas gör det möjligt att integrera stora mängder för­ny­bar elproduktion i elsystemet på ett kostnadseffektivt sätt genom energi­lagring och system­balansering liksom att minska kapacitets­utmaning­arna och sår­barheten i kraftsystemet. Om man lagrar förnybar el i form av vätgas när det finns ett överskott kan den i ett nästa steg användas för att ersätta fossil energi inom industrin och i delar av transportsektorn, inte minst inom den tunga trafiken. Vätgas har därmed möjlighet att rita om landskapet för hur man framställer och använder energi på ett klimatsmart sätt. Regeringen bör därför skyndsamt genomföra den vätgasstrategi som Energimyndigheten tagit fram för att säker­ställa vätgasens potential att bidra till samhällsekonomiska för­delar.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Omställningen av den tunga industrin kommer att kräva mycket el som bl.a. kommer att användas för att producera den vätgas som behövs för att kunna fasa ut fossil energi. I takt med att industrin elektrifieras kan vätgaslager och smart styrning av industriprocesser även möjliggöra en ökad flexibilitet i elanvändningen, vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla kraftsystemets funktion. Vätgas och andra s.k. elektrobränslen kan dessutom fungera som viktiga pusselbitar i strävan efter att bryta transportsektorns fossilbränsle­beroende.

Jag vill understryka att fossilfri vätgas har en viktig roll att spela när det gäller både försörjningstrygghet och att nå klimatmålen. Jag anser därför att det behövs ett produktionsmål om 33 TWh fossilfri vätgas till 2030 och att Svenska kraft­nät bör få i uppdrag att planera för vätgasinfrastruktur. Jag anser dessutom att ett introduktionsstöd för elektrobränslen bör införas och att det snabbt bör möjliggöras för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten som en över­gångslösning i väntan på en full elektrifiering av fordonsparken.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Vi anser att Sverige bör satsa på att öka produktionen av förnybar biogas genom termisk förgasning av biomassa, s.k. biosyngas. Enligt Biogas­mark­nads­utred­ningen finns det en betydande potential att producera sådan gas i Sverige base­rad på hållbart uttagbar biomassa. Trots detta omfattas biosyn­gas­­pro­duk­tion i dag inte av något produktionsstöd eftersom förordningen (2022:225) om statligt stöd till produktion av viss biogas endast inkluderar stöd till biogas och biometan. Vi menar att denna förordning bör breddas så att den även inklu­derar biosyngas.

Slutligen vill vi framhålla att höga och varierande elpriser är ett problem för lantbruket. Gödselgas­produktion kan dock göra gårdar självförsörjande på el på ett klimatvänligt sätt och bidrar samtidigt till konkurrenskraft och robust­het i livsmedels­produktionen. Staten bör därför även fortsättningsvis stödja göd­sel­gas­pro­duk­tion.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Tillverkning och användning av biogas kan bidra med många viktiga sam­hällsnyttor och kan därför spela en betydande roll i omställningen till ett fossil­fritt samhälle. Såväl tillverkning som användning medför väldigt låga utsläpp, och den stora vinsten uppkommer när biogasen ersätter betydligt mer klimat­skadliga fossila drivmedel som t.ex. bensin och diesel. Vi vill därför se ett skyndsamt genomförande av Biogasmarknadsutredningens förslag, där den svenskproducerade biogasens samhällsekonomiska nyttor tydliggörs. Utred­ningens förslag om ett nationellt produktionsmål om minst 10 TWh till 2030 anser vi också bör anammas, liksom dess förslag om ett andra stödpaket.

I detta sammanhang vill vi vidare framhålla biogasens betydelse för jord­bruket. De aktörer som satsar på att sluta sina kretslopp genom att använda rester av t.ex. matproduktion för att producera biogas måste enligt vår upp­fatt­ning premieras. Eftersom biogas kan utvinnas i samband med gödsel­han­tering har den en stor poten­tial att driva jordbruksmaskiner eller användas för uppvärmning eller elpro­duktion.

Därför menar vi att biogasen måste gynnas även fort­sätt­nings­vis och således förbli helt skattefri. Sverige bör även vara drivande för att ändra statsstödsreglerna på EU-nivå så att anläggningar oberoende av stor­lek kan få stöd till biogasproduktion såväl i Sverige som i övriga EU-länder. Samtidigt anser vi att stödet till s.k. metangasreducering, där bränslet utvinns ur jord­brukets produkter, måste utökas kraftigt.

Utöver detta anser vi att det bör införas ett mål om att Europas gårdar ska bidra med biogasproduktion samt att en omfattande EU-strategi för biogas ska tas fram, inklusive för inhemsk produktion, uppgradering, distribution, finan­sie­ring och fortsatt skattefrihet.

Vidare vill vi framhålla att biogasen kan och bör användas inom fler områden och att den kan spela en viktig roll vid tillverkningen av fossilfritt stål. Regeringen bör därför ta fram en handlingsplan för hur biogas kan komma till användning inom fler områden. Ett sätt att underlätta detta som vi vill lyfta fram är att utveckla den s.k. gröngasprincipen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag vill se ett energisystem som bygger på förnybara energikällor, kom­plet­terat med energilagring och smarta elnät. Ett sådant system är inte bara bra för klimatet utan är dessutom en säkerhetspolitisk nödvändighet. En viktig del i detta är en väl utbyggd inhemsk produktion av icke fossila bränslen och att fossilgas ersätts med nationellt producerad biogas. En tydlig styrning för en sådan utveckling saknas dock från regeringens sida. Därför anser jag att det bör införas ett planeringsmål om 10 TWh biogasproduktion per år senast 2030.

Sverige behöver också snabbt minska sitt beroende av importerade insats­varor såsom fossilt bränsle. I beredskapsperspektiv måste det finnas förut­sättningar för svenska bönder att kunna utföra sitt jobb även i kris. En del i att stödja svenska bönders självförsörjningsförmåga är att införa en kom­pen­sa­tion för gödselgasens högre produktionskostnad jämfört med fossila alternativ.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Som energikälla är torv både fossilfri och förnybar. Den är dessutom lagrings­bar för stabil energiproduktion, vilket i sin tur kan bidra till Sveriges energi­säker­het och beredskap. Användningen av energitorv har under de senaste åren minskat kraftigt, vilket enligt vår mening är onödigt och olyckligt. För att säker­ställa Sveriges energioberoende och motståndskraft vid kriser behövs lös­ningar som adresserar den snabba minskningen av energitorv som en bered­skaps­resurs. Följden blir att torvutvinningskompetens, utrustning för sådan utvin­ning samt teknik och erfarenhet från storskalig förbränning av torv för­svin­ner, vilket kan vara allvarligt under en krissituation. Ett sätt att upp­rätt­hålla den nödvändiga kapaciteten är att främja en ökad torvutvinning för energi­ändamål redan under mer normala förhållanden och då företrädesvis på redan påverkade torvmarksområden som ändå läcker betydande mängder växt­hus­gaser. Sådan verksamhet skulle även kunna bidra med värdefulla arbets­till­fällen på platser där utbudet av sådana är begränsat, t.ex. i vissa lands­bygds­kommuner. Mot bakgrund av den ökade osäkerheten i världen, exempelvis till följd av Ukrainakrisen, anser vi att det är viktigt att undersöka hur använd­ningen av energitorv kan stärkas och utvecklas. Därför behöver regeringen agera för att bevara och utveckla torvens roll som en nationell bered­skaps­resurs, och därmed säkra tillgången till ett inhemskt bränsle som är användbart för kraft- och värmeproduktion under olika typer av kriser.

Avslutningsvis vill vi framhålla att det är olyckligt att torvens egenskaper som ett långsamt förnybart bränsle inte beaktas utan att pålagor inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem urholkar energitorvens konkurrenskraft i för­håll­­ande till andra biobränslen. Det är inte rimligt att torv klassas som förnybar i Sverige när den används för kraftproduktion och då är berättigad till elcer­ti­fi­kat, men att den vid värmeproduktion omfattas av handel med utsläpps­­rätter och att EU då klassar torven som fossil. Vi menar därför att reger­­ingen bör verka inom EU för att torven ska klassas som förnybar.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi vill framhålla att uppvärmningssektorn behöver bli helt fossilfri och att allt annat är helt orimligt. För att fullt ut kunna möta klimatutmaningarna och uppnå viktiga miljömål är det nödvändigt att fossila bränslen fasas ut, vilka enligt vår uppfattning innefattar torv. Med tanke på torvens långa regenere­rings­tid i naturen bör den inte klassas som ett förnybart bränsle utan som ett fossilt. En fortsatt utvinning och användning av torv står enligt vår upp­fattning i konflikt med ambitionerna om att bevara den biologiska mångfalden och begränsa påverkan på klimatet. Därför bör regeringen verka för att torv ska klassificeras som ett fossilt bränsle och för att utvinning och användning av torv för energiproduktion ska avvecklas.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Tyvärr kan vi konstatera att över 70 procent av Europas energi fortfarande är fossil, när det enda rimliga borde vara att EU fasar ut de fossila bränslena. Vi ser det därför som nödvändigt att EU antar en strategi med detta syfte. EU bör i en sådan strategi införa ett förbud mot all användning av fossila bränslen för energi­produktion från 2035, och takten i utfasningen av användningen av fossila material behöver därför öka. Åtgärder som lämpligen bör övervägas för att nå ett sådant mål är att stoppa installationer av nya anläggningar som drivs av fossil energi, att fasa ut fossila subventioner, att prissätta fossila råvaror som används i produkter och att förbjuda all typ av reklam och marknadsföring av fossil energi. Det borde i dag vara självklart att det är den gröna energin som ska utvecklas, och det är därför nödvändigt att EU:s budget inte längre bidrar till finansiering som gynnar utvinning eller användning av fossil energi. Vi menar därför att regeringen bör uppmanas att inom ramen för EU verka för att säkerställa utfasningen av samtliga fossila bränslen, införa ett förbud för all användning av fossila bränslen för energiproduktion från 2035 och öka takten på utfasningen av fossila material.

Vidare är det vår uppfattning att regeringen bör verka inom EU för att förnybartdirektivet justeras till att även inkludera aktörer som tillhandahåller fossila bränslen och för att det ställs likvärdiga krav på de som tillhandahåller såväl fossilt som förnybart bränsle.

Därtill behöver vi konstatera att det fortfarande importeras stora mängder fossil kol, olja och gas från Ryssland till EU, en handel som bekostar Rysslands anfallskrig i Ukraina. Detta fossilberoende måste brytas. Det är vik­tigt för klimatet och för Sveriges och Europas säkerhet. Sverige bör därför fatta ett nationellt beslut om att omedelbart stoppa all import av fossila bränslen från Ryss­land. Vidare bör regeringen verka för ett totalstopp i hela EU av import av fossila bränslen från Ryssland.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att befria Sverige och resten av världen från sitt beroende av fossila bränslen behövs massiva satsningar på den gröna omställningen och hållbara energikällor. Vidare behöver stora delar av samhället elektrifieras. För var dag som går blir det mer akut att stoppa utvinningen av fossila bränslen, och det är därför centralt för Sverige att verka både internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen. För att bytet från fossila bränslen till förnybar energi ska ske tillräckligt snabbt för att klara de uppsatta klimatmålen behövs en tydlig nationell plan. En sådan plan behöver adressera hur den fossila energin, inklusive torven, ska fasas ut, ange ett slutdatum för användning av fossila bränslen samt inkludera avveckling av alla fossila subventioner.

När det gäller avvecklingen av fossila subventioner vill jag även tillägga följande. Om Sverige ska nå upp till åtagandena i Parisavtalet måste vi i Sverige kraftigt och omgående minska vårt fossilberoende. Det blir därför centralt att fasa ut de subventioner av fossilanvändning som i dag finns genom skatte­ned­sättningar, avdrag och särskilda undantag. Jag noterar att vissa branscher kommer att behöva kompenseras för de ökade kostnader som upp­står när fossila subventioner tas bort. Sådana kompensatoriska stöd bör stimu­lera till en snabbare omställning till fossilfrihet. Det är således min mening att sub­ventioner och andra stöd­former för fossila investeringar bör tas bort och klimat­skadliga verk­samheter behöver bära hela sin verkliga kostnad.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Fjärrvärmen har en avgörande betydelse i det svenska energisystemet. I och med den effektiva värmedistributionen, och att fjärrvärmen i allt högre utsträck­ning produceras fossilfritt, minskar den behovet av el. Fjärrvärmen har tydliga drag av ett naturligt monopol, men kunderna kan undvika monopol­effekterna genom alternativa investeringar. De prisökningar av fjärrvärmen som sker runt om i landet och som till del beror på ökade bränslepriser riskerar dock att öka över­gången till andra alternativa värmekällor. Detta kan i sin tur innebära att elanvänd­ningen ökar i en situation då el bör användas till annat än uppvärmning. Vi menar att man därför behöver återskapa förtroendet för fjärr­värme­bolagen och anser att det endast kan göras genom att man stärker kun­dens ställning. Vi ser därför ett behov av ökad transparens, och de modeller som nu används för taxering behöver bli färre och tydligare. Vi vill se en annan pris­reglering än dagens ­modell, vilket förslagsvis skulle kunna vara en modell liknande den som gäller för elnät, där en myndighet ytterst får sätta en ram för priset. För att hålla till­baka prisökningarna på fjärrvärmen bör vidare en hår­dare reglering kombineras med sänkt elskatt på kraftverkens värmepumpar. Därtill bör Svenska kraftnät dels säkerställa att fler investeringar kan göras i anläggningar som är viktiga för ett mer robust elsystem, dels underlätta kraft- och fjärrvärmens deltagande på stödmarknader. Energimarknadsinspektionen bör ta fram en ändamålsenlig nätnyttoersättning som korrekt prissätter bidra­get till elsystemet. Därutöver bör den fjärr- och kraftvärmestrategi som den tidi­gare regeringen gav Energimyndigheten i uppdrag att ta fram tas vidare till beslut.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Kraftvärmen är, och kommer att fortsätta att vara, en viktig tillgång i Sveriges energisystem. Det är ett stabilt och reglerbart kraftslag som kompletterar den variabla sol- och vindenergin, samtidigt som det avlastar elsystemet genom att nyttja annan energi för uppvärmning. Vi vill därför att regeringen tar fram en sammanhållen strategi för att stärka kraftvärmens konkurrenskraft. En sådan strategi bör inte bara fokusera på att fasa ut det sista fossila bränslet i produk­tionen, utan den bör även främja användning av biogas.

Vidare menar vi att regeringen bör sätta upp ett mål om att inga perma­nent­hus ska värmas upp med enbart direktverkande el eller fossila bräns­len efter 2025. Regeringen bör således ge Energimyndigheten i uppdrag att sam­ordna och följa arbetet med att nå detta mål samt föreslå eventuella ytter­ligare åtgär­der som behöver vidtas för att nå det. På sikt bör även fritidshus ges incita­ment att fasa ut uppvärmning med direktverkande el.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att minska hushållens och företagens energiförbrukning. Det finns ett flertal åtgärder som går att vidta för att undvika all form av slöseri med energi. Jag vill i detta sammanhang lyfta fram en tämligen outnyttjad resurs, och det handlar om att ta till vara den överskottsvärme som bl.a. uppkommer i en del industriella processer, i serverhallar och vid viss kraftproduktion. Jag anser att regeringen bör stimulera den planering och samordning som behövs samt tillhandahålla incitament som gör det mer attraktivt att ta hand om denna spillvärme.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige behöver fortsätta att vara ett föregångsland i den gröna omställningen genom att attrahera investeringar och skapa förutsättningar för svenska företag att växa sig konkurrenskraftiga. Det är därför centralt att Sverige tar till vara det stöd som ges genom olika internationella samarbeten och kanske främst de möjligheter som finns inom ramen för EU. Så kallade viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI) är ett sätt att ge statligt stöd för att främja banbrytande innovation och infrastruktur av stor betydelse för miljö-, energi- och transportpolitiken. Initialt var Sverige det enda land i EU som hade fler än ett projekt som omfattades av IPCEI-regelverket. Vi anser att reger­ingen bör fortsätta att identifiera och inkludera projekt under detta regelverk samt utvärdera hur processen för detta kan underlättas.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Gemensamt i EU har flera viktiga steg tagits för klimatomställningen. Det pågår också ett arbete för att komma bort från gamla regleringar som i dag hämmar insatser som behövs för att hantera klimatomställningen. Ett exempel på detta är det beslut som togs våren 2024 om att EU drar sig ut ur energi­stadge­fördraget. Att EU fattade detta beslut är positivt eftersom fördraget häm­mar klimatomställningen och möjligheterna att klara Paris­avtalet. För att verk­ställa detta beslut behöver Sverige snarast som enskild part dra sig ur energi­stadgefördraget efter EU:s beslut om frånträde.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige ska ha högt satta miljömål för industriell verksamhet med väl­fungerande samråd med berörda intressenter. Däremot är det besvärande att till­ståndsprocesserna inte sällan är långa och svåra att förutse. Invest­er­ingar i elnäts- och elproduktionsutbyggnad riskerar därmed att påtagligt för­svå­ras. Det är därför viktigt att relevanta regelverk reformeras för att Sverige ska få bättre fungerande tillståndsprocesser och på så sätt underlätta för nyindu­stri­ali­sering och förverkligandet av klimatom­ställningen. Vi menar att det finns ett flertal åtgärder som bör genomföras för att få till snabbare och effektivare tillståndsprocesser.

Något som vi bedömer som centralt för att effektivisera tillstånds­proces­serna är Miljöprövnings­utredningens förslag om att göra ändringstillstånd till regel så att fler verksamheter kan ändra sina tillstånd på ett lättare sätt. I och med Miljöprövningsutred­ningens beredning av frågan anser vi att det finns tillräckligt med underlag för regeringen att ta fram ett förslag i enlighet med vad vi här har anfört.

Ytterligare ett område som regeringen bör uppmärksamma är att säkerställa fungerande tillståndsprocesser inom ramen för befintlig lagstift­ning genom att utveckla metoder för samverkan mellan myndigheter. En metod för att korta den totala tidsåtgången i tillståndsprocessen är att hantera delarna parallellt snarare än sekventiellt. Det är vår uppfattning att i den utsträckning ett sådant arbete inte kräver lagändring bör det genomföras skyndsamt.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Tyvärr behöver vi konstatera att det i dag kan vara svårt för den som t.ex. vill bygga en solcellspark att få tillstånd av länsstyrelsen. Aktören behöver i sådant fall bevisa att det inte i stället skulle gå att bygga vindkraft på marken som tas i anspråk, vilket kan vara mycket svårt. Det skapar också en olycklig hierarki mellan kraftslagen. Vi menar därför att rättsläget på detta område behöver för­tydligas. Regeringen bör därför tydliggöra för länsstyrelserna att de ska bidra till en ökad energiproduktion av samtliga fossilfria kraftslag. Läns­styrel­sernas instruktion, som fastställs i förordning 2007:825, behöver därför ändras så att länsstyrelserna verkar för ny fossilfri kraft­­produk­tion och obero­ende kraft­slag och i synnerhet fokuserar på att öka elproduktionen i områden med under­skott. Därtill bör förordningen ändras så att det blir tydligt att läns­styrelsen ska verka för att de energi­politiska mål som riksdagen fast­ställt ska nås och samtidigt möjliggöra etablering av fossilfri kraft­produktion och elektri­fi­­ering av samhället i samexistens med livsmedels­produktion och skogs­bruk.

I detta sammanhang vill vi även betona att det är centralt att produkters kol­dioxid­transparens ökar för att på så vis påskynda utsläpps­minsk­­nings­­takten i energisektorn. Sverige bör därför vara drivande för att EU ska införa krav på ursprungs­garantier för elproduktion på timbasis, i stället för på årsbasis, samt införa nya standarder för ursprungsredovisning för drivmedel och vätgas. Ett sådant system skulle skapa en möjlighet att bättre matcha utbud och efter­frå­gan av förnybar produktion, vilket i sin tur kraftigt skulle stimulera utbygg­naden av förnybar energiproduktion, eftersom allt fler konsumenter och indu­­strier skulle se hur mycket koldioxid deras inköp resulterar i. Vi menar såle­des att regeringen bör se över möjligheten att stärka kund­kraf­ten och kol­dioxid­­tran­spa­rensen, genom att exempelvis justera systemet med ursprungs­garan­­tier så att de redovisas året om, timme för timme.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att minska hushållens och företagens energikostnader är energi­effekt­iv­i­ser­ingar det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sättet. Men det finns en mängd andra åtgärder som hushållen och företagen också kan vidta för att minska sin energiförbrukning. För att kunna göra detta är det dock centralt att ha tillgång till relevant information. Jag kan konstatera att efterfrågan på de kommunala energirådgivarna ökar till följd av de stigande energipriserna. Jag anser att statsmakterna behöver säkerställa att alla som vill ska kunna ta del av denna typ av rådgivning och därför behöver antalet kommunala energi­råd­givare kraftigt öka. Vidare anser jag att Energimyndighetens arbete med energi- och klimatråd­givare behöver stärkas för att stötta fastighets­ägare i deras arbete med att minska energiförbrukningen.

Därtill menar jag att det behövs fler åtgärder för att stödja klimat­anpass­ningen av svenskt jordbruk för att underlätta matproduktionen i ett förändrat kli­mat. Ett skäl till att sådana stöd behövs är att lönsamheten i många fall är för låg, vilket i sin tur beror på att det inte finns svenska förädlings­anlägg­ningar. Så länge det inte finns förädlingsanläggningar är det svårt att få upp odlings­volymerna, och utan att det tillhandahålls stora odlingsvolymer är det heller inte lönsamt att investera i inhemska anläggningar. Jag menar att reger­ingen behöver införa ett stöd för att fler bioraffinaderier ska etableras i Sve­rige. Då skulle lokal produktion bättre kunna tas till vara och förädlas.

Detta behöver riksdagen tillkännage för regeringen.

 

Särskilt yttrande

Vid utskottets behandling av frågor om vattenkraft (punkt 6) har vi försökt få stöd för vårt förslag (res. 14). Eftersom vi inte har fått stöd för våra yrkanden har vi i andra hand gett stöd till det alternativ som företrädarna för Modera­terna, Kristdemokraterna och Liberalerna förespråkar.

Om vårt förslag till ställningstagande när det gäller vattenkraft i reservation 14 avslås i den förberedande voteringen i kammaren avser vi att i huvud­voteringen stödja det alternativ som förordas av företrädarna för Moderaterna, Krist­demokraterna och Liberalerna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag