HC01NU12: Elmarknadsfrågor

Näringsutskottets betänkande 2024/25:NU12

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om olika elmarknadsfrågor. Motionsyrkandena rör bl.a. nätfrågor, elområden, till­stånds­processer och leveranssäkerhet. Utskottet hänvisar bl.a. till den förda po­li­tiken och till på­gåen­de arbete.

I betänkandet finns 30 reservationer (S, SD, V, C, MP).

Behandlade förslag

Cirka 110 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Övergripande om elmarknaden

Utskottets ställningstagande

Nätfrågor

Utskottets ställningstagande

Nätanslutning

Utskottets ställningstagande

Elområden

Utskottets ställningstagande

Tillstånd och tillståndsprocesser

Utskottets ställningstagande

Elstöd

Utskottets ställningstagande

Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet

Utskottets ställningstagande

Stöd- och flexibilitetstjänster

Utskottets ställningstagande

Flödesbaserad kapacitetsberäkning

Utskottets ställningstagande

Elberedskapsfrågor

Utskottets ställningstagande

Vissa avtals- och avgiftsfrågor

Utskottets ställningstagande

Energigemenskaper

Utskottets ställningstagande

Gotlands elförsörjning

Utskottets ställningstagande

Vissa övriga elmarknadsfrågor

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (S)

2. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (V)

3. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (C)

4. Övergripande om elmarknaden, punkt 1 (MP)

5. Nätfrågor, punkt 2 (S)

6. Nätfrågor, punkt 2 (V)

7. Nätfrågor, punkt 2 (C)

8. Nätfrågor, punkt 2 (MP)

9. Nätanslutning, punkt 3 (S)

10. Nätanslutning, punkt 3 (V)

11. Nätanslutning, punkt 3 (C)

12. Nätanslutning, punkt 3 (MP)

13. Tillstånd och tillståndsprocesser, punkt 5 (MP)

14. Elstöd, punkt 6 (S)

15. Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 7 (SD)

16. Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 7 (C)

17. Stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 8 (C)

18. Stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 8 (MP)

19. Elberedskapsfrågor, punkt 10 (S)

20. Elberedskapsfrågor, punkt 10 (C)

21. Elberedskapsfrågor, punkt 10 (MP)

22. Vissa avtals- och avgiftsfrågor, punkt 11 (S)

23. Vissa avtals- och avgiftsfrågor, punkt 11 (MP)

24. Energigemenskaper, punkt 12 (C)

25. Energigemenskaper, punkt 12 (MP)

26. Gotlands elförsörjning, punkt 13 (V)

27. Gotlands elförsörjning, punkt 13 (C)

28. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 14 (S)

29. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 14 (C)

30. Vissa övriga elmarknadsfrågor, punkt 14 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet 107 motionsyrkanden från allmänna mo­tions­tiden 2024/25 som rör olika elmarknadsfrågor.

I bilagan finns en förteckning över de behandlade förslagen.

Utskottets överväganden

Motionerna

Betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag lyfts fram i kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Motio­närerna pekar bl.a. på det angelägna i att hushåll får möjlighet att teckna långa kontrakt för elleverans till rimliga och stabila priser på liknande sätt som stora kunder. De hänvisar också till att de tidigare har föreslagit ett system med s.k. folkhemsel, som innebär att staten köper upp fossilfri kraft via ett auktionsför­farande till lägsta pris, el som sedan levereras till hushållskunder på vissa vill­kor. Motionärerna anser att ca 60 procent av ett hushålls normalförbrukning borde kunna levereras som folkhemsel. I yrkande 6 före­slår de därför ett till­kännagivande om behovet av stabila och rimliga elpriser för hushållen, s.k. folk­hemsel.

Birger Lahti m.fl. (V) framhåller i kommittémotion 2024/25:54 att kli­mat­krisen är akut och att det behövs ett systemskifte för att minska utsläppen. Ett led i det arbetet är att reformera prissättningen av el. Motionärerna pekar på att Vänsterpartiet under lång tid har påtalat riskerna med den prissättnings­mo­dell som låter kontinentala priser på el smitta den svenska marknaden. An­ledningen är att den svenska exporten av el är prissättande även för den in­hemska marknaden, eftersom exportpriset avgör elpriset även för svenska hus­håll och industrier. Motionärerna förordar i stället en modell med s.k. Sve­rige­priser, vilket innebär att den inhemska marknaden separeras från export­mark­naden och att den el som konsumeras i Sverige pris­sätts först på nationell nivå, och sedan exporteras ett eventuellt överskott till gäl­lan­de europeiska pri­ser. I yrkan­de 1 begärs ett tillkännagivande om att reger­ingen skyndsamt bör åter­kom­ma med förslag på genomförande av mo­del­len för Sverigepriser på el. Sve­rige bör även skyndsamt till EU deklarera avsikten att införa Sverige­priser på el. Ett tillkännagivande med den inne­börden föreslås i yrkan­de 2 och i yrkan­de 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör initiera en sam­rådsprocess med övriga EU-länder i syfte att införa Sve­rigepriser på el.

Ägandet av samhällsviktig verksamhet är en fråga som har diskuterats en hel del nationellt och inom EU under senare år. Motionärerna menar att just in­teckningen av framtida elproduktion till företag i andra länder är en fråga som bör genomlysas både med anledning av det säkerhetspolitiska läget och utifrån det framtida inhemska behovet av el. I yrkande 5 begärs därför ett till­kännagivande om att regeringen bör tillsätta en elkriskommission för att utreda osäker­heten i elförsörjningen med anledning av hur utländska inves­te­rares in­teck­ningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och fram­tida pla­ner på omställning.

Utan närmare motivering förordar Rickard Nordin m.fl. (C) i kommitté­mo­tion 2024/25:3169 yrkande 84 ett tillkännagivande till regeringen om att ge­nom­föra en översyn av ellagen och elnätsregleringen för att underlätta in­ves­teringar i smart teknik och för att bereda väg för nya affärsmodeller så­som införande av timmätning för kunder i det svenska elsystemet senast 2026. I yrkande 110 efterfrågar motionärerna ett tillkännagivande om att det är vik­tigt att beakta värdet av lokal energiproduktion, vilken ökar systemets mot­stånds­kraft och möjliggör ödrift, dvs. förmå­ga att fungera självständigt utan upp­kopp­ling mot ett centralt stamnät. Inte heller detta yrkande motiveras närmare i motionen.

Elin Söderberg m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2024/25:2613 yr­kan­de 76 ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en handlingsplan för att säkerställa el i närtid till industrins klimatomställning. Motionärerna fram­håller näringslivets avgörande roll i klimatomställningen och pekar bl.a. på be­hovet av billig el i närtid. Utöver detta understryker motionärerna bety­del­sen av en förbättrad effekttilldelning för att möta industrins behov. Ett till­kän­na­givande om att för­bättra tilldelningen av effekt för att skynda på indus­trins klimatomställning efterfrågas därför i yrkande 77.

Vid sidan om ett planeringsmål för elproduktion behövs ett mål för grön baskraft. Detta anför Linus Lakso m.fl. (MP) i kommittémotion 2024/25:3047. Motionärerna konstaterar att den tillkommande elproduktionen i Sverige inom överskådlig tid väntas komma från förnybara energikällor som vind- och sol­kraft och att riksdagen därför bör anta ett planeringsmål som fokuserar på effekt. I yrkande 32 begär motionärerna ett tillkänna­givan­de om ett planer­ings­mål för grön baskraft till 2030 om 10 GW genom effekt­höjningar, energi­lagring och flexibilitet.

Sverige har sedan några år drabbats av volatila och stundtals extremt höga el­pri­ser bl.a. som ett resultat av nedläggning av planerbar elkraft. Detta slår Lars Engsund (M) fast i motion 2024/25:1238. Motionären efterfrågar i yrkan­de 2 ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en prismodell för el för att kompensera företag genom en skattereduktion för elpriser som över­stiger ett nationellt referenspris på el. I yrkande 3 föreslår motionären ett till­kän­na­givande om att ett sådant referenspris bör definieras.

Samme motionär anser att grunden med spotprissättning av el – där den dy­ras­te kilowattimmen i ett elområde alltså definierar kundpriset – måste för­änd­ras. I motion 2024/25:1283 yrkande 3 i denna del föreslår motionären där­för ett till­kän­nagivande om att regeringen bör överväga att se över spotpris­mark­nads­model­len.

Enligt motion 2024/25:1898 av Anders Ådahl (C) är det svenska elsyste­met numera fysiskt och finansiellt en del av Europas elsystem, har gått från att vara hierarkiskt uppbyggt till att bli alltmer distribuerat och nät­verks­likt samt har en marknadsfunktion som kan möta både energi- och effektutma­ningar. Mo­tio­nären anser att det nya moderna elsystemet skulle tjäna på en uppda­tering av ellagen som tar sin utgångspunkt i dessa förhållan­den. I yrkan­de 1 fö­re­slår motionären ett tillkännagivande till regeringen om att modernisera el­lagen och i yr­kan­de 2 föreslås ett tillkännagivande om att tillsätta en utred­ning som har som syfte att skriva om den svenska ellagen i grunden.

I motion 2024/25:832 av Jamal El-Haj (-) yrkande 2 efterfrågas ett till­kän­nagivande om att utreda prissättningen på el samt alter­nativ till den mo­dell som marknaden använder i dag. Motionären anser att alternativet folk­hem­sel eller andra sätt som kan leda till rätt­visa priser på el måste utredas snabbt.

Bakgrund och pågående arbete

Energipolitikens inriktning

Efter valet hösten 2022 tillträdde en ny regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna. I Över­enskommelse för Sverige (det s.k. Tidöavtalet) drog regeringspartierna och Sve­rige­demo­kra­ter­na sedan upp riktlinjerna för det gemensamma arbetet efter valet 2022. Ett av samar­betsprojekten inom avtalet betecknas Klimat och ener­gi. Projektet syftar bl.a. till att återupprätta ett fun­gerande elsystem, med ökad elproduktion och låga elpriser, samt att möj­lig­göra en effektiv klimat­omställ­ning. Bland de reformer som listas inom ramen för projektet återfinns en med rubriken Nya regler för elmarknaden. Här anges att det ska tillsättas en ny ut­redning om elmarknadens utformning med upp­drag att ta fram förslag som syf­tar till att samtliga kraft­slag ska ha lik­vär­diga spelregler samt en ordning där stödtjänster som krävs för ett väl­fun­gerande el­system prissätts och där de kraftslag som bidrar med sådana stöd­tjänster ock­så ersätts för detta, i första hand genom ersättning från de pro­ducenter som inte kan bistå med samma stöd­tjänster. Elmark­nads­direktivet ska få ett korrekt genomföran­de i svensk rätt och an­svars­fördel­ningen mellan el­systemets aktö­rer ska tydliggöras.

Av överenskommelsen framgår det också att Svenska kraftnät ska få ett förtydligat uppdrag att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet, bl.a. genom att upphandla planerbar elproduktion. Därutöver ska Energimyndigheten få i uppdrag att planera och främja planerbar elproduktion där den bäst behövs för systemet. Vidare nämns ett högkostnadsskydd till drab­bade hushåll och före­tag så snart det är praktiskt möjligt och med retro­aktiv utbetalning. Det anges också att utbyggnaden av exporterande elkablar bör pausas till dess att pris­differenserna mellan prisområdena har minskat betydligt. Målet ska vara att skapa en bättre balans mellan elpro­duk­tion och elanvändning i olika delar av Sverige, för att därmed ge förutsätt­ningar för stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett samlat elprisområde.

I en tilläggsöverenskommelse till Tidöavtalet om klimatpolitiken från no­vem­ber 2023 konstateras det bl.a. att en storskalig utbyggnad av fossilfri och stabil elproduktion som ger långsiktiga förutsätt­ningar är den enskilt vikti­gaste åtgärden och en förutsättning för elektrifiering och långsiktig målupp­fyllnad.

I den nya regeringens första budgetproposition – den för 2023 – slogs det bl.a. fast att den svenska energipolitiken behöver en ny inriktning (prop. 2022/23:1 utg.omr. 21 Energi). Våren 2023 beslutade riksdagen sedan om ett nytt energipolitiskt mål med inne­bör­den att elproduktionens sammansättning 2040 ska vara 100 procent fossil­fri (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254).

I mars 2024 överlämnade regeringen en energipolitisk inrikt­nings­pro­po­si­tion till riksdagen (prop. 2023/24:105). I propositionen kon­sta­te­rade reger­ing­en att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri ener­gi till konkurrenskraftiga priser. För att nå klimatmålen och möj­lig­göra den gröna omställningen behöver ytterligare steg tas i elek­tri­fier­ingen av in­dus­trin och transportsektorn. Med den elektrifiering som samhället står in­för väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt. För att kunna möta sam­hällets öka­de behov av el och samtidigt säkerställa god försörjnings­trygghet krävs det enligt regeringen en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lag­rings­möj­lig­he­ter samt förbättrade möjligheter till flexibilitet.

Regeringen slog vidare fast att energisystemet behöver utvecklas samtidigt som det pågår annan viktig samhällsutveckling, exempelvis inom totalför­sva­ret. Utvecklingen behöver också vara kostnadseffektiv för samhäl­let, med hän­syn till bl.a. hushållens ekonomi.

I propositionen tydliggjorde regeringen den långsiktiga inriktningen för ener­gipolitiken och föreslog

–      ett planeringsmål om att planeringen av det svenska elsystemet ska ge för utsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen

–      ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt.

Omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser.

I sitt ställningstagande på temat energipolitikens inriktning anförde utskot­tet bl.a. följande (bet. 2023/24:NU14 s. 16):

En förutsättning för att nå framgång i omställningsarbetet är att Sverige har ett robust och leveranssäkert elsystem. Det handlar om att öka produk­tionen av planerbar fossilfri el betydligt genom tillkomsten av ny kärn­kraft, men också om att förstärka och bygga ut kraftöverförings­systemet. Det måste också råda ett gott investeringsklimat och hushållen måste ha råd att betala sina elräkningar. Utskottet kan konstatera att reger­ingen redan har tagit många viktiga steg på dessa områden och att den i den nu aktuella propositionen pekar på ytterligare insatser för att männi­skor och företag i hela landet ska få en trygg elförsörjning med stabila och kon­kur­renskraftiga elpriser […] Samtidigt vill utskottet påminna om att många för­nybara väderberoende produktionsslag har begränsade egen­ska­per när det exem­pelvis gäller planerbarhet och systemtjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsystemets övergripande för­måga att kon­ti­nuerligt leverera el till stabila och konkurrenskraftiga priser […] För att möta de väder­beroende kraft­slagens nackdelar behövs även investeringar i lagrings­möjligheter samt förbättrade incitament för flexi­bilitet på både produk­tions- och an­vän­darsidan. Enligt utskottets be­döm­ning visar reger­ingen stor förståel­se för vikten av att hantera dessa utma­ningar.

En snabb utveckling av kraftsystemet i fråga om såväl tillkommande pro­duktion som överföringskapacitet är beroende av att de tillstånds­pro­cesser som krävs fungerar effektivt. Att effektivisera dessa processer är ett viktigt steg för att bättre möta företagens behov och i förlängningen för Sveriges möjlighet att genomföra klimatomställningen och stärka den svenska konkurrenskraften. Även på detta område kan utskottet konstatera att regeringen har vidtagit, utreder eller överväger en mängd olika åtgärder, inte minst när det gäller att snabba på och därmed förkorta de miljö­pröv­ningsprocesser som oundvikligen hänger samman med nästan alla typer av investeringar i kraftsystemet.

Planeringsmål för elsystemet

I den nyss refererade energi­politiska inriktningspropositionen redovisade re­ger­ingen bedömningen att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. Behovet av el i olika geografiska områden bör tyd­liggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kon­troll­stationer, med start 2030. Därför föreslog regeringen ett planeringsmål för energisystemet med innebörden att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektri­fiering och för att möjliggöra den gröna omställningen.

Regeringen konstaterade vidare att ett planeringsmål med lång- och kort­siktig kvantifiering tydliggör energi­politikens ambition när det gäller el­sys­temets utveckling och underlättar om­ställ­ningen genom att minska osä­ker­he­ten i samband med investerings­be­slut.

Utskottet välkomnade regeringens förslag om ett planeringsmål med inne­börden att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möj­liggöra den gröna omställningen. Utskottet tillstyrkte således förslaget i propo­sitionen om ett pla­neringsmål och avstyrkte ett förslag om ett mål om grön baskraft som var snarlikt ett av de nu aktuella yrkandena. Riksdagen beslutade i linje med ut­skot­tets förslag (bet. 2023/24:NU14).

Elmarknadsutredningen

Den 25 januari 2024 beslutade regeringen om att tillsätta en särskild utredare med uppgift att analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan ut­veck­las och regleras med syftet att tydliggöra systemansvaret, öka leverans­sä­ker­heten och robustheten, skapa långsiktiga planeringsförutsättningar och ge fossilfria kraftslag och flexibla resurser marknadsmässig ersättning för de nyt­tor som de bidrar med (dir. 2024:12). Samtidigt utsågs tidigare departe­ments­rådet Bo Diczfalusy till särskild utredare. Utredaren ska bl.a.

–      föreslå på vilket sätt den finansiella elmarknaden, långsiktiga energiköps­avtal, kapa­ci­tets­meka­nismer och stödtjänstmarknader kan utvecklas

–      föreslå hur termer­na system­ansvarig för överföringssystem och system­an­svarig för distri­bu­tions­system kan införas och tydliggöras

–      föreslå hur marknadsaktören leve­ran­tör av ba­lans­tjänst kan regleras

–      föreslå hur systemet med anvisade elavtal på slut­kundsmarknaden kan av­vecklas

–      lämna nödvändiga författnings­för­slag.

Upp­draget ska slutredovisas senast den 25 april 2025.

Elmarknaden och EU

För att bl.a. möta utmaningar på klimat- och energiförsörjningsområdena an­tog EU under 2019 ett lagstiftningspaket (Ren energi för alla européer) som bl.a. innehöll delar som syftade till att ytterligare anpassa EU:s marknadsregler till nya marknadsförutsättningar. Under den energimarknadskris som sedan seg­lade upp under 2022 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att snabbt genomföra strukturella reformer av den gemensamma elmarknaden för att dels säkra europeisk energisuveränitet, dels uppnå klimatneutralitet.

Ett utkast till en förbättrad utformning av elmarknaden presenterades seder­mera av dåvarande energikommissionär Kadri Simson vid energirådets möte i de­cem­ber 2022, och i mars 2023 presenterade kommissionen ett för­slag om att reformera utformningen av EU:s elmarknad för att snabbare öka ande­len för­nybar energi och utfasningen av gas, göra konsumenternas utgifter min­d­re beroende av instabila priser på fossila bränslen, bättre skydda kon­su­men­terna mot framtida pristoppar och eventuell otillbörlig marknads­på­verkan samt göra EU:s industri renare och mer konkurrenskraftig. Efter för­hand­lingar med Euro­pa­parla­mentet om lagstiftningens slutliga utformning nåd­des en över­ens­kom­mel­se i december 2023.

Den 22 februari 2024 beslutade regeringen om ett uppdrag till Energimark­nads­inspektionen om genomförandet av EU:s reviderade elmarknads­lag­stift­ning. Energimarknadsinspektionen ska bedöma vilka åtgärder som krävs med anledning av nya krav enligt revideringen av EU:s elmarknadsdirektiv, i de delar som inte kräver ett genomförande inom sex månader från det att ändring­arna träder i kraft. Energimarknadsinspektionen ska dessutom bistå Re­ger­ings­kansliet i genomförandet i övriga delar. Energimarknads­inspek­tio­nen ska ock­så bedöma vilka åtgärder som krävs med anledning av nya krav en­ligt revi­der­ingen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 (el­mark­nads­förordningen) samt nya krav enligt revi­de­ringen av för­ord­ningen om inte­gritet och öppenhet på grossist­mark­na­derna för energi (Remit).

Uppdraget redovisades till regeringen den 20 januari 2025. Den del av upp­draget som handlar om ändringarna i elmarknadsdirektivet och elmark­nads­för­ordningen redovisas i rapporten Energidelning och andra nyheter till följd av ändringar i EU:s elmarknadslagstiftning (Ei R2025:01). Den del av upp­draget som handlar om ändringarna i Remit redovisas i rap­por­ten En effektiv bekämpning av marknadsmissbruk på grossistmark­na­derna för ener­gi (Ei R2025:02). Den förstnämnda rapporten skickades ut på remiss i början av febru­ari 2025 med sista svarsdag den 5 maj 2025.

I den propositionsförteckning som presenterades i januari 2025 anger reger­ingen att den har för avsikt att lämna en proposition med den preliminära titeln Förbättrad utformning av EU:s elmarknad till riksdagen i juni 2025.

Handlingsplan för prisvärd energi

Kommissionen har meddelat avsikten att presentera en handlingsplan för energi till rimliga priser vid sitt sammanträde den 26 februari 2025.

Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering

I maj 2022 gav regeringen Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät och Trafikverket i uppdrag att göra en myndighetsgemensam uppföljning under 2022–2024 av samhällets elektrifiering och utvecklingen av elsystemet inklusive elproduktionen. Uppdraget omfattade ett flertal delupp­drag till de utpekade myndigheterna. En första avrapportering gjordes i mitten av december 2022 (Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektri­fie­ring – Rapportering 2022).

En andra uppföljningsrapport lämnades i mitten av december 2023 (Myn­dig­hets­gemensam uppföljning av samhällets elektrifiering – Rappor­tering 2023). Liksom i den första rapporten upprepas bl.a. att det finns stora osä­ker­heter och utmaningar som behöver hanteras för att en storskalig elek­tri­fiering ska kunna genomföras. Bland möjligheterna ses att all fossilfri elpro­duk­tion kan och behöver bidra och att det finns en utbyggnadspotential i Sve­rige för så­väl land- som havs­ba­serad vindkraft, solel och kärnkraft. Det har dock iden­ti­fie­rats att åtgärder krävs för att möjliggöra en storskalig utbyggnad av elpro­duktionen, och bland dessa ryms vikten av att etablera långsiktiga spel­regler, väl­fungerande mark­nader, översyn av regelverk, ett förbättrat kun­skaps­läge och informa­tions­insat­ser, acceptans samt samexistens mellan oli­ka samhälls­intressen.

Uppdraget slutredovisades sedan den 13 december 2024 (Myndighets­ge­men­sam uppföljning av samhällets elektrifiering – Huvudrapport 2024, ER 2025:03). En slutsats som dras i rapporten – och som dessutom betecknas som viktig av myndigheten – är att elmarknadsmodellen i grunden fungerar väl. Det innebär bl.a. att det är viktigt att värna grundprincipen i systemet med prissignaler som mark­na­den kan reagera på. Det anges att en väl­fungerande marknad främjar aktörers investeringar i ny elpro­duk­tion, överföring, flexibili­tetstjänster, lag­ringslösningar och nya verksamheter. Tilltron till efterfrågan och utbudet av el i fram­tiden kommer, enligt rapporten, att vara avgörande för hur både pro­duktionen och användningen faktiskt utvecklas. Vidare framhålls vikten av långsiktiga och stabila mål samt en konsekvent och förutsägbar styrning. Ytterligare något som lyfts fram i rappor­ten är betydelsen av väl­fun­gerande och förutsägbara tillståndsprocesser. Ge­nom lo­kal och regional sam­pla­nering av olika samhällsintressen kan ut­bygg­naden av ny elproduktion, över­förings­kapacitet och lag­ring effektiviseras och tillståndsprocesserna bli mer förutsäg­bara. Sam­tidigt ger det möjlighet att skapa högre acceptans för om­ställ­ningen och att hitta kompromisser och sam­existens mellan olika intres­sen.

Om Sverigepriser på el

I en av motionerna efterfrågas en ny modell för prissättning som sam­man­fatt­ningsvis innebär att svenska elkonsumenter betalar ett nationellt pris för den el som produceras i Sverige och att den el som exporteras prissätts efter det pris som råder i Kontinentaleuropa. Motionärerna betecknar modellen Sve­ri­gepriser.

I november 2024 besvarade statsrådet Ebba Busch en interpellation från Birger Lahti (V) som gällde just den modellen (ip. 2024/25:143). Statsrådet bedömde modellen som orealistisk av flera skäl eftersom den i praktiken skulle innebära att Sverige lämnar den del av EU:s inre marknad som handlar om fri rörlighet för elenergi. En statlig prisreglering skulle enligt statsrådet dessutom behöva införas i Sverige och en sådan reglering av hur aktörerna ska lägga sina bud ligger inte i linje med vare sig svenska regler eller EU-be­stämmelser. Det skulle också ställa höga krav på myndigheters övervakning av marknaden för att säkerställa att aktörerna höll sig till de nya reglerna. Vidare skulle en trolig effekt bli att regleringen skapar incitament för oönskat arbitrage i olika former, t.ex. att aktörerna köper el billigt till ett s.k. Sve­rige­pris och sedan säljer den vidare till ett högre pris på exportmarknaden. Då skul­le priserna närma sig va­randra, och det skulle alltså ändå inte bli bil­li­gare. Det finns enligt statsrådet även en uppenbar risk att det skulle strida mot EU:s grundläggande regler om fri rörlighet för varor och tjänster om Sve­rige skulle vidta åtgärder som syftar till att generera lägre priser till svenska kunder än till utländska. Utöver detta såg statsrådet en risk för att för­slaget om Sverigepriser skulle kunna leda till att investeringar i elpro­duktion uteblir och till att svenska företag och hushåll står utan el i en kri­ssituation. Sammantaget menade statsrådet att för­sla­get om Sverigepriser på el är både orealistiskt och ogynnsamt för svenska intressen.

Elmarknaden under 2024

I december 2024 publicerade Energimyndigheten en årskrönika över utveck­lingen på de olika energimarknaderna. Av denna framgår bl.a. att elpriserna i Sverige och Europa var lägre under 2024 än under 2023 och är de lägsta sedan pandemiåret 2020. Samma trend syns i hela Europa. De lägre priserna beror på svag efterfrågan, ökad elproduktion från förnybara källor och kärnkraft samt lägre priser på gas och kol. Under 2024 rådde det också negativa elpriser under ett rekordstort antal timmar. Svensk elproduktion, elanvändning och net­toexport förväntas dessutom bli högre 2024 än under 2023.

En förklaring till de lägre elpriserna är enligt krönikan att elanvänd­ningen i Sverige och i stora delar av Europa inte har återhämtat sig från de låga ni­våerna under 2022–23, när elpriserna var väldigt höga. Att elanvändningen inte ökar anges bero på flera faktorer. För det första ledde de höga priserna 2022–23 till en strukturell förändring i hur el används. I Sverige investerade t.ex. många hushåll i värmepumpar, vilket har en bestående effekt på elan­vänd­ning­en. För det andra befinner sig Sverige och Europa i en lågkon­junktur, vilket innebär att ekonomin inte växer lika mycket och att efterfrågan på el från indus­trin därför inte heller ökar.

Vindkraftsproduktionen ökade med 12 procent och väntades nå närmare 40 TWh för helåret 2024. Mängden solkraft som har matats ut på nätet hade ökat med drygt 30 procent jämfört med 2023. Även elproduktionen från kärnkraft väntades bli högre under 2024 än föregående år, medan vatten­kraf­ten vän­tades producera på ungefär samma nivå. Sammantaget ökar elproduk­tionen mer än elanvändningen. Det innebär att även nettoexporten väntades ha ökat under 2024.

Energimyndigheten om utvecklingsvägar för befintlig och ny elproduktion

I juni 2022 fick Energimyndigheten i uppdrag av regeringen att analysera ut­vecklingsvägar för både befintlig och ny elproduktion. Myndigheten skulle bl.a. se över potentialer, ledtider och andra förutsättningar för olika kraftslag att tillsammans bidra till en robust, konkurrenskraftig och hållbar elförsörjning samt hur befintliga och nya anläggningar kan samverka. En jämförelse skulle göras mellan helt förnybara elsystem och olika elsystem som inkluderar kärn­kraft (livstidsförlängd och/eller ny). Väsentliga hinder för marknads­drivna in­ves­teringar skulle belysas och förslag lämnas för att undanröja icke-ekono­miska hinder.

Uppdraget redovisades i juni 2023 i rapporten Utveck­lings­vägar för Elpro­duk­tion – Möjligheter och utmaningar för att möta ett växande elbehov (ER 2023:18). I rapporten analyserades olika utveck­lings­vägar för elproduk­tionen fram till 2050 och vad som krävs för att möjliggöra en storska­lig ut­bygg­nad av denna för en omfattande elektrifiering av sam­hället. Energi­myn­digheten kon­staterade bl.a. att all fossilfri elproduktion behöver öka i den ut­sträckning detta bi­drar till ett hållbart elsystem som möjliggör det som en ener­gi- och klimat­omställning samt en nyindustrialisering behöver.

Det förslag om en bredare översyn av elmarknaden som lyftes fram i rap­porten har enligt myndigheten hörsammats genom beslutet om att tillsätta den tidigare omnämnda Elmarknadsutredningen i januari 2024 (se ovan).

Bättre förutsättningar för intermittent kraftproduktion

I december 2024 gav regeringen Energimarknadsinspektionen, Energimyn­dig­heten och Svenska kraftnät två gemensamma uppdrag som syftar till att skapa bättre förutsättningar för att intermittent kraftproduktion, t.ex. sol- och vind­kraft, ska kunna bidra till ett robust elsystem.

Det ena uppdraget (KN2024/02495) handlar om att ta fram uppdaterade tek­niska specifi­kationer för intermittent kraftproduktion. Dessa ska bl.a. be­skri­va hur vind- och solkraft bättre kan bidra till driftsäkerheten. Myndig­he­terna ska även beskriva hur intermittenta produktionsanläggningar kan kom­plet­teras eller utformas för att i större utsträckning bidra till effektbalansen i Sverige.

Det andra uppdraget (KN2024/02494) innebär att myndigheterna ska ta fram eller föreslå incitament som främjar effekt vid rätt tidpunkt. Syftet är att skapa incitament som med utgångspunkt i en helhetssyn på elsystemet för­bättrar den intermittenta kraftproduktionens bidrag till elsystemets drift­ssäker­het och resurstillräcklighet.

Avsikten är att uppdragen sammantaget ska leda till tydligare speci­fi­ka­tio­ner och incitament för att befintlig och nytillkommen intermittent elpro­duk­tion ska bidra till ett robust elsystem. Båda uppdragen ska redovisas senast den 18 december 2025.

Utökade möjligheter att granska direktinvesteringar

I en av motionerna föreslås att det ska tillsättas en elkriskommission för att ut­reda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investe­ra­res inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och fram­tida planer på omställningen.

Med anledning av det förslaget kan det finnas skäl att nämna att en lag (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar trädde i kraft den 1 december 2023 (prop. 2022/23:116, bet. 2022/23:JuU32, rskr. 2023/24:3). Lagen syftar till att hindra utländska direktinvesteringar i svensk skyddsvärd verk­samhet som kan inverka skadligt på Sveriges säkerhet eller på allmän ordning eller allmän säkerhet i Sverige. I propositionen konstaterar regeringen att främmande makt kan ha ett intresse av att förvärva känslig egendom eller anläggningar av betydelse för exempelvis det svenska energiför­sörjnings­sys­temet. Syftet med ett sådant för­värv skulle vara att skaffa sig inflytande över eller kunskap om samhällskritiska funktioner.

Genom lagen infördes ett gransk­nings­system för utländska direkt­inves­ter­ingar som innebär att en myndighet får möjlighet att granska, och om nöd­vändigt förbjuda, utländska direkt­inves­ter­ingar i svenska företag vars verk­sam­het har betydelse för svenska säker­hetsintressen.

Tidigare riksdagsbehandling

När riksdagen våren 2024 behandlade övergripande elmarknadsfrågor av­styrk­tes samtliga då aktuella motionsförslag. I sitt ställningstagande refe­re­rade utskottet bl.a. till EU:s pågående reformer på elmarknadsområdet och till den likaledes pågående Elmarknadsutredningen (bet. 2023/24:NU9). Vida­re nämn­de utskottet Energimarknadsinspektionens uppdrag att bedöma vil­ka åt­gär­der som krävs med anledning av nya krav enligt revideringen av EU:s elmarknadsdirektiv samt att det vid den aktuella tidpunkten pågick en om­fat­tande myndighets­ge­mensam uppföljning av samhällets elektrifiering och ut­veck­lingen av elsystemet inklusive elproduktionen. Utöver detta konsta­te­rade utskottet att frågor med kopp­ling till elmarknaden uppmärksammas i den pro­po­sition om energi­poli­tikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) som re­ger­ingen hade lämnat till riksdagen den 19 mars 2024 men som ännu inte ha­de behandlats.

Sammantaget slog utskottet fast att det vid den aktuella tidpunkten pågick ett antal processer som kommer att ha stor betydelse för elmarknadens fram­tida funktion, både den svenska och den europeiska, och att det inte fanns till­räckliga skäl för riksdagen att vid­ta några åtgärder med anledning av förslagen i de motioner som var aktu­ella.

Utskottets ställningstagande

Klimatutmaningarna och omvälvande omvärldshändelser har ökat angelägen­heten i att ställa om det svenska samhället bort från fossila bränslen och det be­roende av import från opålitliga och i många fall demokratiskt tvivelaktiga stater som tyvärr har fått förekomma under en alltför lång tid. Vägen framåt stavas en omfattande elektrifiering av det svenska samhället baserad på in­hemsk fossilfri och förnybar kraftproduktion. Utskottet vill hävda att det i grun­den råder en bred samsyn om denna huvudinriktning bland riksdagens par­tier även om det förekommer olika uppfattningar om produktionsmixens samman­sättning och om vilka styrmedel staten bör använda för att på det mest effektiva sättet styra in omställningsarbetet på rätt spår och accelerera tem­pot i det arbetet.

Utskottet kan också konstatera att några av de senaste vintrarnas elpris­chocker har fått vissa aktörer att ifrågasätta elmarknadens funktion, inklusive den prissättningsmodell som används. Utöver detta förekommer det regelbun­det diskussioner i högt tonläge om rimligheten i elnätsföretagens nätavgifter och om de elprisskillnader som emellanåt uppkommer mellan Sveriges fyra el­prisområden.

I likhet med vad som anfördes när elmarknadsfrågor behandlades av riksda­gen våren 2024 vill utskottet påminna om att Sveriges elmarknad är en del av en alltmer integrerad europeisk elmarknad. En gemensam elmarknad kräver ett gemensamt regelverk, och många av de bestämmelser som reglerar el­mark­naden härrör därför från EU:s elmarknadsförfattningar som t.ex. el­mark­nads­direktivet och elmarknadsförordningen. Detta är regelverk som har revi­derats under de senaste åren bl.a. för att reformera den europeiska elmark­na­den i ljuset av klimatutmaningarna och det nya säkerhetspolitiska läget.

Utskottet vill också påminna om att det har gjorts en viktig och om­fattande myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering och utveck­ling­en av elsystemet inklusive elproduktionen. Detta arbete slutre­do­visades i december 2024 och utskottet noterar att en slutsats som dras i rap­por­ten – och som dessutom betecknas som viktig – är att den nuvarande el­marknads­model­len i grunden fungerar väl. Vidare bedömer utskottet att upp­följningen har resul­terat i viktiga kunskaper som även har betydelse för hur elmarknaden bör anpassas till de nya förutsättningar som en omfattande elek­tri­fiering av sam­häl­let kommer att innebära.

I anslutning till detta vill utskottet också upprepa det som konstaterades i samband med förra årets behandling av elmarknadsrelaterade förslag, näm­li­gen att Sve­rige, trots förekomsten av gemensamma europeiska elmarknads­regler, har ett visst handlingsutrymme när det gäller att efter egna önskemål avgöra hur EU-bestämmelserna ska genomföras. Bland annat av det skälet har en särskild utredare för närvarande i uppgift att analysera och föreslå hur den svenska el­marknaden kan utvecklas och regleras med syftet att tyd­liggöra sys­tem­an­sva­ret, öka leveranssäkerheten och robustheten, skapa långsiktiga plane­rings­förutsättningar och ge fossilfria kraftslag och flexibla resurser marknads­mäs­sig ersättning för de nyttor som de bidrar med. Upp­dra­get ska slutredovisas senast den 25 april 2025.

Utöver detta vill utskottet nämna att Energimarknadsinspektionen i slutet av januari 2025 redovisade ett regeringsuppdrag om vilka åtgärder som krävs med anledning av vissa nya krav efter revideringen av EU:s elmarknads­direk­tiv samt att regeringen har redovisat avsikten att i juni 2025 överlämna en proposition till riksdagen med den preliminära titeln Förbättrad utformning av EU:s elmarknad.

När det gäller förslaget i en av motionerna om s.k. Sverigepriser på el delar utskottet de tvivel på denna modells fördelar och förenlighet med nuvarande elmarknadsreglering som statsrådet Ebba Busch redovisade i ett interpella­tions­svar hösten 2024. Utskottet ser därför ingen anledning att verka för att denna modell införs i Sverige eller att uppmana regeringen att agera på EU-nivå för att få genomslag för den.

I en av motionerna efterfrågas ett mål för det som motionärerna betecknar grön baskraft. Utskottet avstyrkte samma förslag i samband med att riks­dagen tog ställning till regeringens energipolitiska inriktningsproposition vå­ren 2024 och de förslag om ett leveranssäkerhetsmål och ett planeringsmål för elsys­te­met som regeringen då presenterade. Utskottet har inte ändrat upp­fatt­ning i frågan och föreslår därför att riksdagen ska avslå förslaget även denna gång.

Utskottet anser att riksdagen även kan avslå förslagen om referenspriser på el och s.k. folkhemsel med hänvisning till att sådana frågor kan komma att beröras inom ramen för den pågående El­marknadsutredningen och att riksda­gen därför inte har anled­ning att i detta skede göra några uttalanden till förmån för dessa förslag. Det­samma gäller det mer allmänt hållna förslaget om en över­syn av ellagen (1997:857) och el­nätsregleringen som får anses vara till­godo­sett med hän­visning till den på­gåen­de Elmark­nadsutredningen och den utred­ning om elnäts­regler­ingen där det väntas för­slag från regeringen senare under inne­va­rande valperiod.

Avslutningsvis anser utskottet att riksdagen även kan avslå förslaget om en elkriskommission som skulle ha i uppgift att utreda konsekvenserna av ut­ländska direktinves­teringar i den svenska elproduk­tionen. Här hänvisar ut­skot­tet till de utökade lag­reglerade möjligheter att granska och förbjuda sådana invester­ing­ar i skydds­värd verksamhet (däribland viss energiproduk­tion) som infördes så sent som för något år sedan och till de förarbeten som låg till grund för lag­förslaget.

Därmed avstyrker utskottet samtliga yrkanden.

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) slås det fast att behovet av investeringar i ny produktion och ny överföringskapacitet är enormt, för industrialiseringen och för elektrifieringen av transportsektorn. Det kräver bl.a. en proaktiv utbyggnad av kraftnätet, så att det kan hantera såväl en större elkonsumtion som en ökad och mer decentraliserad elproduk­tion. I yr­kan­de 13 efterfrågas ett tillkännagivande om att regeringen bör ge Svenska kraftnät i upp­drag att i förväg an­passa transmis­sionsnätet till dels en snabbt utökad storskalig pro­duk­tion av el på många platser, inklusive pla­ne­rade vind­krafts­parker, dels en kraf­tigt ökad över­föringskapacitet mellan olika elområ­den.

Daniel Helldén m.fl. (MP) efterfrågar i partimotion 2024/25:3038 yrkan­de 35 ett till­känna­givande till regeringen om att uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av en ökad andel förnybar el, står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser.

För att möjliggöra den gröna omställningen, nya industrisatsningar och tusen­tals jobb behöver elen kunna transporteras dit den behövs. Detta fram­hålls i kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Motio­närerna påpekar att en omfattande och snabb utbyggnad av elnäten är viktigt samtidigt som kostnaderna för utbyggnaden måste vara rimliga för el­kun­derna, oavsett var i landet de bor eller verkar. Motionärerna anser att det behövs en ny mo­dell för regler­ingen av nätbolagens intäkter som sänker dessa bolags av­kastning men ändå ger betalt för insatser som effektiviserar användning och innovationer. I yrkande 7 efterfrågas ett tillkännagivande om elnätsut­byggnad och intäkts­reglering.

Även i kommittémotion 2024/25:1465 av Tobias Andersson m.fl. (SD) lyfts bristande överföringskapacitet fram som ett alltmer tilltagande sam­hälls­problem inte minst i ljuset av den ökande elektrifieringen. Samtidigt pekar mo­t­io­närerna på att ny elpro­duktion, exem­pelvis genom att små modulära reak­torer (SMR), på rätt plats kan avlasta elsystemet och lokalt dämpa behovet av elnätsutbyggnad. I yrkande 7 efterfrågar motionärerna ett tillkännagivande om elnäts­ut­bygg­na­den.

Birger Lahti m.fl. (V) anför i kommittémotion 2024/25:54 att elpro­duk­tionen behöver ses som en del av samhällets infrastruktur, som är byggd ut­ifrån samhälleliga mål. Därför anser motionärerna att det är väsentligt att elnä­tet är ägt av samhället genom exempelvis staten eller kommunerna och inte be­grän­­sas av privata ägarintressen. I yrkande 19 efterfrågas ett tillkännagi­van­de om att regeringen bör utreda möjligheten att göra det svenska elnätet sam­hällsägt. Motionärerna anser också att regeringen bör ge i uppdrag åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade förstärkningarna av stamnätet. I yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande med den innebörden. Motionärerna anser att ut­byggnaden av stamnätet i Sverige är kraftigt eftersatt och att stora delar av nätet behöver förnyas, bl.a. för att kunna överföra mer el från de norra till de södra delarna av landet och därmed även minska prisskillnaderna på el mellan olika el­om­råden. Den bristande elnäts­ka­paciteten gör också att det rå­der effekt­brist på flera håll i landet.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) finns ett antal yrkanden som bl.a. gäller ökad utbyggnad av elnätet. I yrkande 75 före­slås ett tillkännagivande om att stärka överföringskapaciteten för att möta den ökande efterfrågan på el och om att satsa på smarta elnät, ökad använ­dar­flexi­bilitet, energieffektivisering och energilagring. I yrkande 85 efter­frå­gas ett tillkänna­gi­vande om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut nätka­pacitet till all storskalig elproduktion och att finansiera detta med redan intjä­nade s.k. flask­halsintäkter. Motionärerna anser också att det ska vara möj­ligt för Svenska kraftnät att projektera nätutbyggnaden till privata aktörer som kan byg­ga ut elnäten i en snabbare takt. Ett tillkännagivande med den inne­börden efter­frå­gas i yrkande 86. Att bygga ut elnätsinfrastrukturen kan ha stor påver­kan på den fysiska miljön och på många aktörer över region- och kom­mun­gränserna. Motionärerna vill därför se en ökad regional samordning vid pla­ner­ingen av elnätsinfrastruktur, så att den byggs ut på ett sätt som gagnar regionen som helhet, vilket kräver god lokalkännedom. I yrkan­de 87 begär de därför ett till­kännagivande om att öka möjligheten till regional sam­planering av nätinfra­struktur. I yrkande 88 begär de ett tillkänna­givande om att elnäts­infra­struk­tu­ren bör byggas ut på ett sätt som minimerar behovet av mark­intrång, samt att kravet på att använda marksnål teknik när det är möj­ligt bör skärpas. Det är även motionärernas uppfattning att de möjligheter som finns till undantag från koncessionsplikt bör användas i större omfattning efter­som de i dagsläget inte tillämpas på något systematiskt eller förutsebart sätt. I yrkande 89 begär motio­närerna ett tillkännagivande om att undanta redan miljö­prö­vade verk­sam­hets­områden från kravet på koncession och därigenom möj­liggöra en snab­bare el­nätsutbyggnad.

Att flera havsbaserade vindkraftsprojekt måste avbrytas på grund av att reger­ingen har slopat att delvis bekosta anslutningsavgiften till havs skapar stora konsekvenser bl.a. för södra Sveriges elförsörjning. I yrkande 104 begär motionärerna därför ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att åter ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut stamnätet till havs för att inte riskera att viktiga investeringar i elproduktion uteblir under kom­mande år.

 Utöver detta anser motionärerna att gränserna i nätregleringen bör kart­läg­gas för att undvika att befintlig vindkraft minskar sin produktion av lönsam­hetsskäl. Ett tillkännagivande med den innebörden begärs i yrkande 106.

Elin Söderberg m.fl. (MP) listar i kommittémotion 2024/25:2613 ett antal åtgärder som syftar till ökad flexibilitet på elmarknaden och som gäller det som brukar betecknas smarta elnät. I yrkande 50 begärs ett tillkänna­gi­vande om att säkra att tillgången på nätkapacitet styrs av miljö- och samhälls­nytta och i yrkan­de 60 begärs ett tillkännagivande om att göra det möjligt att över­föra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller när­liggan­de fastigheter. Mot­sva­rande förslag finns även i kommitté­motion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) där yrkande 43 samman­faller med det nyss refererade yrkande 60 i motion 2024/25:2613 och yrkan­de 44 med yrkande 50 i samma motion.

Genom att klassa elnät som ett riksintresse skul­le elnätsutbyggnaden prio­ri­teras över andra intressen vid tillståndspröv­ning och därmed ges ett tydligare före­träde som den avgörande infrastruktur som ett utbyggt elnät är. Detta an­förs i motion 2024/25:1792 av Linnéa Wickman m.fl. (S). Ett tillkänna­givan­de om att elnät ska klassas som ett riksintresse begärs i yrkande 1. Vi­dare fram­håller motionärerna i yrkande 4 att det finns skäl att se över ellagen för att möj­liggöra ut­byggnad av elnätet baserad på sannolikhetsjusterade prognoser, vil­ket inte är tillåtet i dag.

Mats Sander m.fl. (M) konstaterar i motion 2024/25:2388 att Sydväst­län­ken är det viktigaste exemplet på pågående utbyggnad av kraftöver­förings­kapa­citeten inom Sverige. Sydvästlänken blev efter många års förse­ning färdig i juli 2021. I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkänna­givande om att det är viktigt att överföringskapaciteten inom Sverige fortsätter att byggas ut.

Ett tillkännagivande om att övergripande säkra elinfrastrukturen för att kla­ra omställningen till ett mer hållbart samhälle efterfrågas i motion 2024/25:2673 av Ann-Sofie Lifvenhage (M). Motionären påpekar bl.a. att om­ställningen av den tunga industrin och den alltmer omfattande digitali­ser­ingen kraftigt ökar både elbehovet och effektuttaget i bl.a. Södermanland.

I motion 2024/25:52 av Martina Johansson (C) finns två yrkanden som på olika sätt gäller produktion av solel och mikronätsdragningar. I yrkande 1 be­gärs ett tillkännagivande om att göra det tillåtet att dra elledningar mellan hus så att man kan nyttja det bästa läget för solceller i ett område. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att göra det tillåtet att bygga en solpark för egen konsumtion när det egna taket inte är lämpligt.

Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) anför i motion 2024/25:1573 att för mycket fokus har lagts på överföringskapaciteten från norr till söder och på de flaskhalsar som finns i elöverföringskapaciteten i de mellersta och södra delarna av landet. Svenska kraftnät har därför aviserat en kraftfull utbyggnad av stamnätet fram till 2040, men den måste även inne­fatta de begränsningar som uppstår i norr. I yrkande 1 begär motionärerna ett till­kännagivande om att tydliggöra för Svenska kraftnät att det behövs en utbyggnad av och inves­ter­ingar i stamnätet i hela landet. Med hänvisning till att det finns begräns­ningar i kraftöverföringen även i norra Sverige som ho­tar viktiga före­tags­etableringar i bl.a. Robertsfors kommun förordar mo­tio­närerna i yr­kan­de 2 att riksdagen genom ett tillkännagivande ska fram­föra till reger­ingen att in­ves­teringar i stam­nätet inte enbart bör bygga på prognoser utan även bör gö­ras med margi­nal för att möjliggöra ytterligare elintensiva inves­teringar i hela Sverige.

Bakgrund och pågående arbete

EU:s handlingsplan för elnät

I november 2023 publicerade kommissionen en handlingsplan för elnät, Elnät, den felande länken – en EU-handlingsplan för elnät (COM(2023) 757). I hand­lingsplanen iden­ti­fieras sju övergripande utmaningar för att påskynda nätut­vecklingstakten i Eu­ropa och kommissionen identifierar åtgärder och presen­terar åtgärder och rekommendationer för hur utmaningarna kan hanteras på kort och medellång sikt.

Kommissionen noterar att det krävs en snabb reform av elmarknadens ut­form­ning, med bestämmelser som bl.a. tar hänsyn till vikten av proaktiva inves­teringar, och att både kapitalutgifter och driftskostnader kan räknas in i nät­ta­rif­ferna. Kommissionen avser att föreslå bl.a. incitament för en pro­aktiv ut­bygg­nad, en förbättrad tillgång till finansiering och ett bättre utnytt­jande av el­näten.

Kommissionens avsikt är att under första kvartalet 2025 föreslå riktlinjer för de villkor för proaktiva investeringar som normalt bör förväntas och att före­slå vägledande principer för att fastställa villkoren för att bevilja pro­aktiva investeringar i nätprojekt.

Som har nämnts tidigare i betänkandet har kommissionen för avsikt att pre­sentera ett meddelande i form av en handlingsplan för energi till rimliga priser i slutet av februari 2025. Enligt uppgift från Klimat- och näringslivs­departe­men­tet väntas denna inkludera en del åt­gärder med koppling till ut­byggnad av elnät, men vilken typ av åtgär­der det kan komma att handla om har man ingen närmare kän­nedom om.

Regeringen om elnätsutbyggnad

I budgetpropositionen för 2025 konstaterar regeringen att elnätet behöver byggas ut och förstärkas för att möjliggöra en ökad tillförsel av el (prop. 2024/25:1, utg.omr. 21). Regeringen framhåller också att det har genom­förts regelför­änd­ringar för att bidra till en tydligare och snabbare process för att för­nya, för­stär­ka och bygga ut elnät (prop. 2023/24:88, bet. 2023/24:NU15, rskr. 2023/24:202). Ändringarna innebär bl.a. att det blir tydligare vilka förut­sätt­ning­ar som ska gälla vid valet mellan att anlägga en luftledning eller en mark- eller sjökabel. Även vissa av kraven för att få nät­kon­cession för linje tyd­lig­görs. Ett beslut om nät­kon­cession för linje kommer ock­så med automatik att in­nebära undan­tag från vissa bestäm­mel­ser i miljöbal­ken (se även avsnittet om tillståndsprocesser).

Svenska kraftnäts utvecklings- och investeringsplaner

Svenska kraftnät innehar det svenska transmissionsnätet, som ägs av staten, dvs. det nät med vilket el överförs långa sträckor med höga spänningsnivåer. I november 2021 presenterade Svenska kraftnät en systemutvecklingsplan för perioden 2022–2031. I planen anges det bl.a. att Svenska kraftnät planerar för reinvesteringar på ca 46 miljarder kronor under 2022–2031 för att hantera ett nät som är i behov av förnyelse, samtidigt som affärsverket genomför anslut­nings­projekt, systemförstärkningar och mark­nad­s­integration för drygt 49 mil­jar­der kronor.

I Nätutvecklingsplan 2024–2033 redovisar affärsverket både pågående an­lägg­nings­investeringsprojekt och aktuella behovsutredningar. Nätutveck­lings­planen var tidigare en del av systemutvecklingsplanen men publiceras numera som en egen rapport.

I december 2024 godkände riksdagen regeringens förslag om invester­ings­plan för Svenska kraftnät som en riktlinje för affärsverkets invester­ingar under perioden 2025–2027 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21, bet. 2024/25:NU3). Under perioden beräknas de planerade investeringarna uppgå till 42,6 miljarder kro­nor, varav 10,3 miljarder kronor avser 2025.

Uppdrag om nätutvecklingsplaner

I regleringsbrevet för 2024 fick Energimarknadsinspektionen i uppdrag av re­ger­ingen att utreda och ta fram en metod för att hantera och använda nät­utvecklingsplaner i energiplaneringssyfte, dvs. skapa transparens och dial­og i relevanta planeringsprocesser och ange planerade nätinvesteringar som krävs för att ansluta ny produktionskapacitet och ny last, för alla bran­scher och tra­fikslag. Energimarknadsinspektionen skulle i ett första steg utreda hur inne­hål­let i nätutvecklingsplanerna kan sammanställas och till­gäng­lig­gö­ras för in­tres­senter och i ett andra steg utveckla ett ända­målsenligt it-stöd.

Den första delen av uppdraget redovisades i slutet av augusti 2024 (Distri­bu­tionsnätsföretagens nätutvecklingsplaner – Hur kan innehållet göras till­gäng­ligt för att bidra till transparens och dialog i energiplaneringen? Ei R2024:07).

Den andra delen av uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2025.

Översyn av regleringen av avgifter på el- och naturgasområdena

I mars 2022 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om de avgifter som elnäts- och naturgasföretagen tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur (dir. 2022:20). Syftet med utredningen var att åstad­komma ett regelverk som är förenligt med elmarknadsdirektivet res­pek­tive gasmarknadsdirektivet. Vidare var syftet att på ett tydligt sätt ta till vara kundernas intressen och nätföretagens roll i utvecklingen och utbygg­na­den av el- och naturgasnäten i Sverige för att på bästa sätt kunna möta nu­varande och framtida utmaningar.

Uppdraget redovisades i oktober 2023 i betänkandet Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64) och betänkandet remissbehand­lades därefter.

Av den propositionsförteckning som regeringen presenterade i januari 2025 framgår det att dess avsikt är att överlämna en proposition till riksdagen i sep­tember 2025 med den pre­liminära titeln Regelverket för framtidens el- och gas­nät.

Utökade undantag från kraven på nätkoncession

För att bygga och använda en starkströmsledning krävs koncession enligt 2 kap. 1 § ellagen. Regeringen får dock enligt 2 kap. 5 § ellagen bevilja undan­tag från kravet på koncession. Nätkon­cessions­utred­ningen (SOU 2019:30) före­slog utökade undantag från koncessionsplikten och möjligheter till dis­pens. Flera av utredningens förslag på detta område har genomförts genom ändringar i förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkon­ces­sion enligt 2 kap. 1 § ellagen (1997:857), den s.k. IKN-förordningen, som träd­de i kraft den 1 januari 2022. Undantagen regleras i 22 a–c §§ IKN-förord­ningen.

I regleringsbrevet för 2021 fick Energimarknadsinspektionen i upp­drag att ytterligare analysera det svenska regelverket när det gäller undan­tag från kra­vet på nätkoncession. I december 2022 redovisade myndigheten uppdraget i rap­porten Slutna distributionssys­tem och interna nät – En analys av elmark­nads­direktivets bestämmelser om slutna distributionssystem och en översyn av un­dan­tagen från kravet på nätkoncession (Ei R2022:12). Inom ramen för upp­draget har Energimarknadsinspektionen bl.a. analyserat bestäm­melserna i arti­kel 38 i elmarknadsdirektivet om slutna dis­tri­bu­tions­system i förhållande till regler om medborgarenergi­gemen­ska­per och ge­men­skaper för förnybar ener­gi.

I mitten av december 2024 beslutade regeringen om vissa ändringar i den s.k. IKN-förordningen. Ändringarna väntas göra det lättare att bygga lagrings­anläggningar för el i närheten av produktions­anlägg­ningar. Till­koms­ten av sådana lagrings­anläggningar väntas i sin tur kunna bidra till ökad flexi­bilitet i elsystemet, vilket kan göra att elsystemet nyttjas mer effek­tivt, och till för­bättrad effektbalans.

Genom regeringens beslut om ändringar i IKN-förordningen blir det t.ex. möjligt att utan tillstånd dra ledningar mellan en produktionsanläggning och en energilagringsanläggning, att dra ledningar mellan energilagrings­an­läggningar samt att dra ledningar till det tillståndspliktiga elnätet. Det blir ock­så tillåtet att överföra el för någon annans räkning inom en allmän eller enskild institution, t.ex. ett sjukhus eller en skola.

De nya reglerna gäller sedan den 14 januari 2025.

Uppdrag om att redovisa elnätsutbyggnad

I regleringsbrevet för 2025 har Energimarknadsinspektionen fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att myndigheten årligen ska kunna redovisa hur mycket elnät som byggs i Sverige på samtliga nätnivåer samt även kostnaden för utbyggnaden. Redovisningen ska kunna göras övergripande för elnäts­ut­bygg­na­den i hela Sverige och vara fördelad mellan och inom elområden samt på olika spänningsnivåer. Uppdraget ska redovisas senast den 2 septem­ber 2025.

Nätutbyggnad och flaskhalsintäkter

I oktober 2024 besvarade statsrådet Ebba Busch en fråga från Linus Lakso (MP) om regeringens syn på att bygga ut stamnätet till havs i elområde 4 (dvs. sydligaste Sverige) och att finansiera detta med s.k. flaskhalsintäkter (fr. 2024/25:171).

I sitt svar anförde statsrådet bl.a. att Svenska kraftnät enligt sin instruktion ska bygga ut ett transmissionsnät för el i Sverige och förbindelser med elnät i andra länder baserat på samhällsekonomiska lönsamhets­be­döm­ningar. Om Svenska kraftnät bedömer att transmissionsnät i havet är sam­hälls­ekonomiskt motiverat i någon utsträckning finns det därför ingenting som hind­rar en ut­byggnad. Om sådan utbyggnad kan finansieras med s.k. flask­hals­intäkter eller inte kräver en tolkning av lagstiftning, vilket statsrådet inte ansåg vara lämpligt för henne i egenskap av regerings­medlem. Vidare angav statsrådet att använd­ningen av flaskhalsintäkter är reglerad genom artikel 19 i elmark­nadsför­ord­ningen och att det är Energimarknads­inspek­tio­nen som i sin roll som tillsyns­myn­dig­het prövar Svenska kraftnäts användning av flask­hals­inkomster.

Om förutsättningarna för proaktiv nätutbyggnad

I en av motionerna efterfrågas utökade möjligheter till proaktiv nätutbyggnad eller annorlunda uttryckt sådan nätutbyggnad som bygger på prognoser om fram­tida utbyggnad av kraftproduktion eller anslutning av fler och/eller större elanvändare.

Med anledning av det nyssnämnda förslaget bör det nämnas att konces­sionshavaren när det gäl­ler nätkon­cession för område (2 kap. 2 § ellagen) har mono­pol att inom ett geografiskt område med en högsta spänningsnivå bygga och driva elnäten. Det finns därför inte något i elnätsregleringen som hindrar kon­cessionshavaren från att göra proaktiva investeringar i nätprojekt. Där­emot begrän­sar regleringen av elnätsavgifter nätföretagens möjlighet att inkludera kost­na­der i intäktsramarna för ledningar eller anläggningar som inte används. När väl en sådan ledning eller anläggning tas i drift får kon­ces­sions­ha­varen emellertid ta upp ledningarna som en kostnad i intäktsramen och kan där­med få fullt betalt för anläggningen. Koncessionshavaren får alltså bära en eko­no­misk risk för att återbetalningen av investeringen kommer att ta längre tid än om ledningen tas i drift direkt.

När det gäller nätkoncessioner för linje ansöker och beviljas konces­sions­havaren oftast koncession för en ledning med en spänning som är högre än det dagsaktuella behovet, dvs. ledningen har en viss överkapacitet. Det finns inte heller i detta fall något förbud mot en proaktiv investering i ett nätprojekt och inte heller mot att bevilja nätkoncession för en sådan ledning. Sam­tidigt ska koncession inte beviljas en sådan ledning där man bedömer att förutsätt­ning­arna för att ledningen kommer att byggas är små. I dessa fall görs alltså en bedömning från fall till fall av om koncession ska beviljas för en proaktiv in­vestering i ett nätprojekt, men allmänt sett bör chansen vara större att en led­ning beviljas koncession om den kommer att behövas inom en kortare tid från beslutet än om den tas i drift först på längre sikt.

Här bör också avslutningsvis påminnas om att kommissionen i sin ovan omnämnda hand­lingsplan för elnät har framhållit att det krävs en snabb reform av elmarknadens utformning, med bestämmelser som bl.a. tar hänsyn till vik­ten av proaktiva investeringar och att både kapitalutgifter och driftskost­na­der ska kunna räknas in i nättarifferna.

Marksnål teknik vid nätutbyggnad

Frågor om marksnål teknik vid nätutbyggnad tas upp i en av motionerna. I slu­tet av november 2024 besvarade statsrådet Ebba Busch en skriftlig fråga från Rickard Nordin (C) om användning av marksnål teknik vid elnäts­ut­bygg­nad (fr. 2024/25:467). I sitt svar slog statsrådet fast att det är Svenska kraftnät som ansvarar för att bygga och driva ett robust och säkert trans­mis­sionsnät och att den verksamheten ska bedrivas i enlighet med reglerna i el­lagen och miljö­balken. Vidare konstaterade statsrådet att det är Energi­marknads­inspek­tio­nen i för­sta instans och, i vissa fall regeringen i första eller överprövande in­stans, som ska pröva om den utformning som ansökan avser är lämplig med hänsyn till förutsätt­ning­arna i det enskilda fallet. Enligt statsrådet förutsätter reger­ingen att Svenska kraftnät planerar och utformar elnätet på ett sätt som är för­enligt med kraven i den ovan nämnda lagstiftningen. Utöver detta anförde stats­rådet att reger­ingen sedan den 1 juli 2024 har ett bemyndigande i 2 kap. 17 a § el­lagen om att kunna med­dela föreskrifter om vilka förutsätt­ningar som ska gälla för tek­nikvalet vid pröv­ningen av nätkoncession för linje. Statsrådet med­de­lade att nya för­ord­nings­bestämmelser med stöd av det nya bemyndi­gandet var under beredning inom Regeringskansliet vid den aktuella tid­punk­ten.

Regeringen beslutade därefter i slutet av januari 2025 om ändringar i för­ord­ningen (2021:808) om nätkoncession med innebörden att elledningar för 130 kilovolt (kV) eller högre spänning som byggs med stöd av nätkon­ces­sion för linje som huvudregel ska byggas som luft­ledningar. Beslutet förväntas inte leda till fler luftledningar än i dag, men regeringen bedömer att det har poten­tial att skynda på till­stånds­processerna för den övervägande majoritet av pro­jekt där det i praktiken inte är aktuellt med markförlagd kabel. Regeringen på­minner också om att det är Svenska kraftnät och elnätsföretagen som plane­rar, bygger och driver det svenska elnätet, och att de ansvarar för att ansöka om den lösning som de be­dömer mest lämplig i det enskilda fallet.

Förordningsändringarna träder i kraft den 1 mars 2025.

Elnät som riksintresse

Av 3 kap. 8 § miljöbalken framgår att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för t.ex. energidistribution så långt som möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar, och områden som är av riksintresse för dessa ska skyd­das mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av dem. Klimaträttsutredningen (SOU 2022:21) framförde uppfattningen att en effektiv tillämpning av bestämmelserna om områden av riksintresse i 3 kap. miljö­bal­ken och plan- och bygglagen (2010:900) är beroende av att områden av riksin­tresse för energidistribution uppdateras och lägesredovisas kontinuer­ligt. Ut­red­ningen ansåg att uppdaterade områden av riksintresse för energi­distri­bu­tion, åtmin­sto­ne när det gäller elnät, är avgörande för att elnät av natio­nell bety­delse ska kunna upprätthållas och byggas ut på ett effektivt sätt.

I mars 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att se över riks­intres­seanspråk för fossilfri energiproduktion och energidistribution och ta fram underlag för och redovisa sin syn på vilka områden som är särskilt lämp­liga för fossilfri energiproduktion och energidistribution (KN2024/00663). Upp­draget ska redovisas senast den 25 oktober 2025.

I slutet av januari 2024 föreslog Myndigheten för samhällsskydd och bered­skap (MSB) med stöd av sitt riksintressemandat att samtliga ledningar och sta­tioner i transmissionsnätet för el samt ledningarna i distributionsnätet för el mellan fastlandet och Gotland med tillhörande stationer ska klassas som områ­den av riksintresse eftersom de behövs för totalförsvarets anläggningar.

Efter remittering av förslaget beslutade MSB i oktober 2024 att peka ut trans­missionsnätet för el samt distributionsnätet för el mellan fastlandet och Gotland som områden av riksintresse för totalförsvarets anläggningar.

Tidigare riksdagsbehandling

Flera av de nu aktuella motionsyrkandena behandlades i identisk eller snarlik utformning av utskottet våren 2024 (bet. 2023/24:NU9). Vid det tillfället an­för­de utskottet bl.a. följande:

Utskottet vill hävda att det råder en bred politisk samsyn om att samhällets ökade behov av leveranssäker el med god försörjningstrygghet kräver en omfattande utbyggnad av både elproduktionskapaciteten och elnätsin­fra­strukturen […]

Utskottet kan konstatera att det pågår ett intensivt arbete med att ge­nom­föra ny- och reinvesteringar i det svenska transmissionsnätet i Svenska kraftnäts regi. Samtidigt kan utskottet, liksom Riksrevisionen, slå fast att Svenska kraftnät inte har kunnat bygga ut transmissionsnätet i den takt som planerats eftersom överklaganden och omtag inom ramen för tillstånds­processerna har förhindrat genomförandet enligt den tänkta tids­planen. Ut­skottet noterar här också att regeringen instämmer i Riksrevisio­nens be­dömning att det finns en betydande risk för att Svenska kraftnät fram­över inte kommer att kunna genomföra åtgärder i den takt som behövs och att ytterligare åtgärder därför krävs från regeringen och andra aktörer för att underlätta myndighetens utbyggnad av transmissions­nätet.

Utöver det som utskottet har redovisat om åtgärder för att förkorta till­ståndsprocesser vill utskottet också påminna om att riksdagen på förslag av regeringen har avsatt ett särskilt anslag för en utökad energiplanering som bl.a. syftar till att stärka och samordna energiplaneringen på lokal, re­gional och nationell nivå och investeringar i elproduktion, eldistribution och ökad elanvändning i näringslivet därigenom ska gå i takt både geo­gra­fiskt och tidsmässigt.

Energimarknadsinspektionen har i uppdrag att utreda och ta fram en me­tod för att hantera och använda nätutvecklingsplaner i energi­pla­nerings­syfte, dvs. skapa transparens och dialog i relevanta planerings­processer och ange vilka nätinvesteringar som krävs för att kunna ansluta ny produk­tionskapacitet och ny last.

När det gäller frågor om sådana elnät som inte behöver tillstånd enligt ellagen (icke koncessionspliktiga nät, IKN) vill utskottet hänvisa till de ut­ökade undantagsmöjligheter som har införts i den s.k. IKN-förordningen och till att det pågår beredning inom Regeringskansliet av förslag om yt­terligare sådana undantag.

– – –

Med anledning av att kraftförsörjningssituationen i norra Sverige lyfts fram i en av motionerna vill utskottet avslutningsvis nämna att Energi­mark­nadsinspektionen har i uppdrag att genomföra pilotprojektet Norra Sverige där myndigheten skapar en plattform för dialog om elmarknadens regelverk med regionalt verksamma aktörer. Vidare syftar projektet till att främja integration av flexibilitet i relevanta projekt utifrån nyindustria­liser­ingen i Norrbottens och Västerbottens län så att anslutning till elnätet eller abonnemangsökning blir effektiv och underlättar investeringar för elektri­fieringen och den gröna omställningen.

Sammanfattningsvis anser utskottet inte att det finns anledning för riks­dagen att vidta några åtgärder med anledning av de förslag som be­hand­las i detta avsnitt. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

I ett annat av utskottets betänkanden från 2024 berördes frågor om vilken teknik som bör användas vid nätutbyggnad och hur teknikvalet påverkar mark­användningen (bet. 2023/24:NU15). Utskottet konstaterade med anled­ning av detta att frågor som rör valet mellan att anlägga en luftledning eller en mark- eller sjökabel upp­kommer i merparten av nätkonces­sions­ärendena och att det i den då aktuel­la propositionen angavs att eftersom teknik kan vara föremål för snabba för­ändringar är det lämpligast att kriterier för valet mellan att an­lägga en luft­led­ning eller en mark- eller sjökabel regleras på lägre nivå än i lag. Utskottet in­stämde med regeringen i detta och såg inget behov av att riks­dagen skulle age­ra genom att besluta om ett tillkännagivande. Således avstyrk­te utskottet den då aktuel­la motionen.

Utskottet har även vid ett flertal tillfällen behandlat förslag om att göra el­nätet samhällsägt som har varit snarlika det som nu är aktuellt i en av motio­nerna. Våren 2023 anförde utskottet följande när ett sådant förslag var aktuellt:

När det gäller förslaget i en av motionerna om att göra elnätet samhällsägt vill utskottet påminna om att det s.k. transmissionsnätet redan ägs av staten och förvaltas av Svenska kraftnät. Om motionärerna med sitt förslag åsyf­tar en överföring av hela eller delar av distributionsnätet (regional- och/eller lokalnäten) bör det noteras att staten (via Vattenfall) eller kom­munerna redan äger en inte oväsentlig del av elnätet på dessa nivåer. Mot bakgrund av detta drar utskottet slutsatsen att motionärernas förslag riktar in sig på den resterande delen av distributionsnätet som ägs av privata ak­törer. Här är emellertid utskottets uppfattning att det inte kan anses finnas några övertygande skäl för att förorda ett brett offentligt över­ta­gan­de av dessa nät antingen genom att de köps upp, konfiskeras eller övertas på nå­got annat sätt. Samtidigt har utskottet självfallet inga syn­punkter på att en­skilda kommuner – vanligen via kommunala bolag – väljer att äga elnät och kanske även att utöka detta ägande om tillfälle bjuds.

Utskottets ställningstagande

I likhet med vad som anfördes våren 2024 vill utskottet hävda att det råder en bred politisk samsyn om att samhällets ökade behov av leveranssäker el med god försörjningstrygghet kräver en omfattande utbyggnad av både elproduk­tionskapaciteten och elnätsinfra­struk­turen. Samtidigt vill utskottet under­stryka att sammansättningen av kraftproduktionen påverkar förutsätt­ning­arna att över­föra el på ett effektivt sätt över långa avstånd. En väl genomtänkt pro­duk­tionsmix gör att elnätet kan utnyttjas mer effektivt och därmed även dämpa utbyggnadsbehovet. Det är dyrt och tar tid att till­ståndspröva, projek­tera och bygga ny kraftinfrastruktur, och sådana anläggningar medför oundvik­li­gen in­grepp såväl i människors livsmiljö som i naturen. I den utsträckning en effek­tivare användning av det befintliga nätet kan bidra till att nya inves­teringar kan undvaras är det naturligtvis positivt.

Samtidigt är det enligt utskottets uppfattning på många håll emellertid nöd­vän­digt med både ny- och re­inves­ter­ingar i elnätet som bl.a. innebär att över­föringsbegränsningar byggs bort och gör det möjligt att integrera ny smart tek­nik som bl.a. kan ge incitament för en ökad flexibilitet på både produk­tions- och an­vändarsidan. Det handlar i grund och botten om att elnätet drivs och ut­nytt­jas på ett kostnadseffektivt sätt, med incitament att upprätthålla en leve­ranskvalitet som motsvarar kundernas behov samtidigt som elektrifier­ingen ska främjas genom ett effek­tivt nätutnyttjande och, i det fall det är nödvändigt med utbyggnad, kor­tare ledtider med bibehållen rättssäker­het.

Utbyggnad av kraftinfrastruktur ställer krav på välfungerande planering och samordning. I det avseendet instämmer utskottet i det som anförs i en av motio­nerna på detta tema. Samtidigt vill utskottet peka på att det under året har utförts och alltjämt pågår ett arbete med att hantera och använda nätut­veck­lings­planer i energiplaneringssyfte, dvs. bl.a. för att skapa trans­parens och dia­log i relevanta planeringsprocesser. Utskottet vill också i likhet med vad det anförde förra året påminna om att riksdagen på förslag av regeringen har av­satt ett särskilt anslag för en utökad energiplanering som bl.a. syftar till att stärka och samordna energiplaneringen på lokal, regional och nationell nivå.

Eftersom kraftinfrastruktur som t.ex. elledningar och transforma­torsta­tio­ner medför ingrepp i miljön har det sedan länge pågått en diskussion om tek­nikval, eller mer specifikt när, var och hur markförlagd kabel (s.k. kabli­fiering) ska väljas framför luftledning. Även i år finns förslag som gäller valet av det mo­tio­närerna betecknar som marksnål teknik och som vanligen brukar impli­cera ett förord för kablifiering framför luftledning eftersom den senare tek­niken anses medföra ett större intrång. Här föreslår utskottet att riksdagen ska avslå det aktuella förslaget med hänvisning till att regeringen nyligen har tagit ställ­ning för att elledningar för 130 kV eller högre spänning som byggs med stöd av nät­koncession för linje som huvudregel ska byggas som luft­ledningar. Utskottet delar regeringens uppfattning i det avseendet, men vill sam­tidigt un­der­stryka att förordet för luftledning innebär att nödvändiga hänsyn ändå ska tas till andra markanvändningsintressen och att intrång så långt som möj­ligt ska begrän­sas i så måtto att påverkan blir – för att låna motionärernas vo­ka­bulär – så ”marksnål” som möjligt.

I några av motionerna berörs frågor om undantag från kravet på tillstånd enligt ellagen, s.k. nätkoncession, för vissa ledningar. Här vill utskottet på­min­na om de utökade undantagsmöjligheter som har införts i den s.k. IKN-förord­ningen under de senaste åren. Så sent som i mitten av januari 2025 bör­jade nya undantagsregler gälla, vilka bl.a. väntas göra det lättare att bygga lag­rings­an­läggningar för el i närheten av produktions­anlägg­ningar. Det blir där­med möj­ligt att utan tillstånd dra ledningar mellan en produktions­anlägg­ning och en energilagringsanläggning, att dra ledningar mellan energi­lag­rings­an­lägg­ning­ar samt att dra ledningar till det tillståndspliktiga elnätet. Det blir ock­så tillåtet att överföra el för någon annans räkning inom en allmän eller enskild institu­tion, t.ex. ett sjukhus eller en skola. Så vitt utskottet kan bedöma bör de utöka­de undantagsmöjligheterna helt eller delvis tillgodose det som efter­frå­gas i några av motionerna på detta område, varför riksdagen kan avslå dessa.

Även förslaget om att klassa elnät som ett riksintresse bör avslås av riks­dagen. Här hänvisar utskottet till Energimyndighetens pågående uppdrag om riksintressen för fossilfri elproduktion och eldistribution samt till att MSB redan i okto­ber 2024, med stöd av sitt riksintressemandat, beslutade att samt­liga ledningar och stationer i transmis­sions­nätet för el samt ledningarna i distri­butionsnätet för el mellan fastlandet och Gotland med tillhörande sta­tio­ner ska utgöra områden som är av riksin­tresse eftersom de behövs för total­för­svarets anläggningar.

När det gäller förslaget om att elnätet ska vara samhällsägt har utskottet inget annat att anföra än det gjorde när riksdagen behandlade ett likalydande förslag våren 2023. I korthet innebär detta att det inte kan anses finnas några övertygande skäl för att förorda ett brett offentligt övertagande av de delar av elnätet som inte redan ägs av offentliga aktörer.

Beträffande förslaget om att det ska vara möjligt för Svenska kraftnät att pro­jektera nätutbyggnaden till privata aktörer kan utskottet konstatera att affärs­verket redan har den möjligheten. Yrkandet är således tillgodosett och bör därför avslås av riksdagen.

Eftersom det även i år finns ett yrkande om kraftförsörjningssituationen i norra Sverige hänvisar utskottet till det som utskottet våren 2024 redovisade om Energimark­nads­in­spek­tionens pilotprojekt Norra Sve­rige. Detta arbete fort­löper i de berörda länen och ska redovisas senast den 1 juni 2026.

Sammanfattningsvis anser ut­skottet inte att det finns anledning för riks­da­gen att vidta några åtgärder med anledning av de förslag som behandlas i detta avsnitt. Därmed avstyrks samtliga mo­tions­yrkanden.

Motionerna

Utan närmare motivering begär Muharrem Demirok m.fl. (C) i parti­mo­tion 2024/25:2954 yrkande 12 ett tillkännagivande om att regeringen bör över­väga möjligheten att finansiera anslutningar till stora fossilfria produk­tions­käl­lor av el till elnä­tet.

Även i kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) be­rörs anslutningsfrågor. Mer specifikt gäller det anslutning av havsbaserad vind­kraft till stamnätet. Motionärerna anser att Sverige behöver fullfölja ut­bygg­naden av den havsbaserade vindkraften, bl.a. eftersom den kan ge en kraf­tigt ökad energiproduktion, särskilt i landets södra delar. I yrkande 12 begär de ett till­kännagivande om att Svenska kraftnäts tidigare uppdrag om anslut­ning av havsba­se­rad vindkraft ska återupptas.

Anslutning av havsbaserad vindkraft berörs också i kommitté­motion 2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V). Motionärerna pekar på att en stor del av den havsbaserade vindkraftens kostnader kan härledas till nätan­slut­ningen. I dag står elproducenterna för den kostnaden, men ett annat alterna­tiv är enligt motionärerna att Svenska kraftnät svarar för den. I yrkan­de 9 begär motionä­rerna ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en redogö­relse för hur man avser att gå till väga för att avskaffa anslutnings­av­giften för havs­baserad vindkraft.

Utan närmare motivering efterfrågar Rickard Nordin m.fl. (C) i kom­mit­té­motion 2024/25:3169 yrkande 83 ett tillkännagivande om att öka trans­parensen i köerna för anslutning till stamnät och regionnät för både pro­du­cen­ter och konsu­men­ter.

Elin Söderberg m.fl. (MP) efterfrågar i kommittémotion 2024/25:2613 yrkan­de 43 ett tillkännagivande om att återinföra stödet för anslutning av havs­baserad vind­kraft. Motionärerna anser att den förnybara energipro­duk­tio­nen behöver byggas ut och att el som kan ersätta den fossila energi som im­por­teras behöver frigöras.

I motion 2024/25:1792 av Linnéa Wickman m.fl. (S) framhålls att det för att det ska vara möjligt att möta det snabbt ökande behovet av nätkapacitet och tillgång till mer förnybar el och lagringsmöjligheter krävs ett stort antal åt­gär­der som frigör kapacitet i elnätet och möjliggör utbyggnad och ökad flexibi­litet. Motionärerna anser bl.a. att reglerna för effektreservation måste ses över och utvecklas. I yrkande 2 efterfrågas därför ett tillkännagivande om att se över reglerna för effekt­reservation och överväga om det bör medföra en kost­nad att reservera effekt utan att använda den inom en viss tid. Vidare anser de att det finns ett behov av att underlätta investeringar i utbyggnad av vindkraft. Den havs­baserade vindkraften kan, enligt motionärerna, bidra särskilt till en kraf­tigt ökad energi­produktion, hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och kon­kurrens­kraf­tiga elpriser. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande till reger­ingen om att över­väga hur ett nytt stöd i syfte att underlätta utbyggnad av havsbaserad vindkraft kan utformas.

Bakgrund och pågående arbete

Allmänt om anslutning till elnätet

Elnätsföretag är enligt ellagen skyldiga att ansluta elanläggningar till elnätet. Anslutnings­avgifter och övriga villkor vid anslutning till elnätet ska vara skä­liga, objektiva och icke-diskriminerande. Villkoren ska också utformas så att de är förenliga med ett effektivt utnyttjande av elnätet samt effektiv elpro­duk­tion och elanvändning. Vid anslutningar till det svenska kraftsystemet gäl­ler prin­cipen att anslutningar ska göras till lägsta möjliga spänningsnivå och där­med, först i sista hand till stamnätet.

Anslutningsavgiften till stamnätet ska motsvara de skäliga kundspecifika kost­nader som uppstår vid anslutningen. Det kan t.ex. handla om kostna­der som uppkommer för att den nya anslutningen kräver nätför­stärk­ningar. Det bör i sammanhanget noteras att kostnader för det anslutande nätet fram till stam­nätspunkten (både på land och till havs) bärs av det anslutande nät­bolaget och således inte ingår i anslutningsavgiften till stamnätet.

Översyn av regleringen av anslutningsavgifter

Själva processen för anslutning av en elproduktionsanläggning till ett nätföre­tags ledningsnät är i grunden en civilrättslig fråga mellan nätföretaget och den anslutande parten. Men eftersom elnät är ett s.k. naturligt monopol, kring­gär­das processen av ett flertal bestämmelser på både EU-nivå och nationell nivå. Bestämmelserna rör bl.a. principer för anslutning och hur stora avgifter nätfö­re­tagen får ta ut.

Som har redovisats tidigare i betänkandet har en utredning sett över regler­na om de avgifter som elnäts- och naturgasföretag tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur (dir. 2022:20). Uppdraget redovisades i oktober 2023 i betänkandet Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64).

Av den propositionsförteckning som presenterades i januari 2025 framgår det att regeringens avsikt är att överlämna en proposition till riksdagen i sep­tember 2025 med den preliminära titeln Regelverket för framtidens el- och gasnät.

Stamnätet och havsbaserad vindkraft

I oktober 2021 beslutade regeringen att sänka anslutningskostnaderna för havs­baserad vindkraft genom att ge Svenska kraftnät i uppdrag att stå för en del av kostnaden. Beslutet innebar att förordningen (2007:1119) med instruk­tion för Affärsverket svenska kraftnät ändrades på så sätt att affärs­ver­ket fick i uppdrag att bygga ut transmissionsnätet till områden inom Sveriges sjöterri­torium där det finns förutsättningar för att ansluta flera elproduk­tions­anlägg­ningar och där en sådan utbyggnad främjar uppfyllelsen av Sveriges dåvarande mål om förnybar elproduktion.

Efter valet 2022 tillträdde en ny regering och i det s.k. Tidö­avta­let anges prin­cipen att den som ansluter till elnätet ska stå för de kostnader som anslut­ningen orsakar. Detta ska även gälla vid anslutningar till havs. Utgångs­punk­ten ska enligt överenskommelsen vara att alla produktions­slag bär sina egna kostnader.

Hösten 2023 beslutade därför regeringen om att ändra Svenska kraftnäts in­struktion med innebörden att den bestämmelse som hade införts av den före­gående regeringen i oktober 2021 togs bort.

Utredning om prövning av havsbaserad vindkraft

I maj 2023 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare (chefs­råd­mannen Magnus Hermansson) att ana­lysera hur regelverket för an­vänd­ning av havsområden vid etablering av vind­kraft kan förbättras och hur tillstånds­prövningen av vindkraft i Sveriges eko­no­miska zon kan bli mer effektiv och tydlig (dir. 2023:61). I utrednings­direk­tivet slogs det bl.a. fast att det krävs an­slutning till elnätet för att kunna ta vara på den el som produceras genom havsbaserad vindkraft. Förut­sätt­ning­arna för elanslutning har följaktli­gen stor påverkan på vilket pro­jekt som kan etableras inom ett visst område och inom vilken tidsrymd.

Utredningen presenterade sitt resultat i december 2024 i betänkandet Vind­kraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89). I betän­kan­det finns bl.a. överväganden med koppling till de kostnader som en an­slutning av havsbaserad vindkraft till stamnätet medför.

Betän­kan­det har skickats ut på remiss med sista svarsdag den 11 april 2025.

Svenska kraftnät om anslutningar eller om utökat abonnemang

I slutet av februari 2023 redovisade Svenska kraftnät ett regeringsuppdrag om hanteringen av förfrågningar om anslutning eller om utökat abonnemang. Affärs­verket bedömde att hanteringen visserligen är ändamålsenlig men att det finns utrymme för att utveckla den. Analysen visar att det juridiska ramverket är tydligt i fråga om anslutningsplikten och krav på objektiva och icke-diskri­minerande och i övrigt skäliga villkor för att ansluta till elnätet. Däremot är det inte möjligt att införa andra styrande parametrar, t.ex. samhälls- eller miljö­nytta, eftersom det enligt affärsverket saknas utrymme för detta i både svensk och europeisk lagstiftning. Rapporten visar dock att det finns viss för­bättrings­potential för att hanteringen ska bli effektivare. Det hand­lar bl.a. om att höja kravet på mognadsgrad vid ansökan om anslutning till stamnätet och om att tillåta att anslutningar som ryms inom det befintliga nätet ansluts medan an­slut­ningar som kräver förstärkningsåtgärder får vänta. Ytterligare förbätt­rings­åtgärder är att villkora kapacitet för att minska bero­enden och konflikter och att se över möjligheten att införa intressentpooler för aktörer som vill ansluta till nätet på land. Affärsverket konstaterar också att ut­maningen med dagens process ligger i att hantera konflikter och bero­enden på ett effektivt sätt till­sammans med anslutande parter.

Effektivare process för anslutning till transmissionsnätet

I juni 2023 fick Svenska kraftnät i uppdrag av regeringen att effek­tivi­sera processen för anslutning till transmissionsnätet. Den första delen av upp­draget redovisades den 31 december 2023 i form av en komplettering av Svenska kraft­näts befintliga vägled­ning för anslutning till stamnätet avseende ökade krav på mog­nadsgrad och krav på informationsdelning mellan Svenska kraft­nät, nätföre­tag och deras kunder tillsammans. Utöver detta ingick en pro­me­moria om för­ändringarna i vägledningen.

I slutet av januari 2024 slutrapporterades uppdraget i rapporten Effekti­vi­sering av processen för anslutning till transmissionsnätet. Slutrapporten in­ne­håller bl.a. en utredning om möjligheterna till förtur för kunder som kan er­bjuda systemnytta till stamnätet eller vars anslutning ryms inom det be­fint­liga nätet. Vidare beskrivs Svenska kraftnäts arbete med att ta fram avtal om vill­korad kapacitet.

Svenska kraftnät redovisar en rad förslag som syftar till att effektivisera an­slut­nings­processen till stamnätet. Bland annat utreds möjligheten att ge en anslutande part som kan erbjuda systemnytta, eller vars anslutning ryms inom det befintliga nätet, förtur vid anslutning till stamnätet. Svenska kraftnät publi­cerar även rekommendationer till nätföretag om hanteringen av anslut­nings­ärenden. I rapporten undersöks bl.a. en princip om förtur för anslutningar vars effekt redan ryms inom det befintliga nätet, under förutsättning att det kan sä­kerställas endast en be­gränsad negativ påverkan för den aktör vars anslut­ning inte ryms inom det be­fint­liga nätet. Syftet är att undvika att stora reservationer av ka­pa­citet i näten blockerar anslutningar som annars skulle kunna genom­föras. Svenska kraftnät presenterar också ett förslag på en åtgärd som ska kun­na möj­lig­göra snabbare anslutning av elproduktion i områden som har eller kan få brist på el. Eftersom det finns ett stort behov av att snabbt tillföra mer el­pro­duktion anser Svenska kraftnät att det är motiverat att ge förtur för till­kom­mande elproduktion där den konkurrerar med tillkommande förbruk­ning om kapacitet i nätet. I rapporten beskriver Svenska kraftnät också möj­lig­heten att snabbare få till kapacitet där det i dag finns begränsningar genom villkorade avtal, vilka kan tillåta både ökade effektuttag (förbrukning) och in­matning (elpro­duktion) utan att nätförstärkningar behöver inväntas.

I slutet av januari 2024 publicerade Svenska kraftnät också ett antal rekom­mendationer till nätföretag om anslutning av anläggningar till elnäten. Re­kom­men­dationerna är inte bindande utan visar hur nätägare kan eller bör agera i processen för anslutning till elnätet. Därefter har Energiföretagen till­sam­mans med branschen tagit fram det som betecknas Branschpraxis Mog­nads­grad som ger vägledning och riktlinjer för hur nätföretag bör agera i an­slut­ningsärenden. Svenska kraftnät har i och med detta bedömt att det inte finns något behov av att fortsätta att utveckla och uppdatera deras rekom­men­datio­ner till nätägare, utan man hänvisar de nätföretag och aktörer som vill ansluta till elnätet till den nyssnämnda branschpraxisen.

Energimarknadsinspektionen om nya föreskrifter om anslutnings­avgifter för el och naturgas

I mitten av februari 2024 initierade Energimarknadsinspektionen ett projekt för att ta fram föreskrifter och allmänna råd om anslutningsavgifter för el och na­turgas, detta med hänvisning till att det efter den s.k. Tysklandsdomen, en dom från 2021, inte längre är tillåtet för länder inom EU att detaljreglera an­slutningsavgifter för el och naturgas i lag. Vidare konstaterar myndigheten att förslagen om lagändringar från den tidigare refererade utredningen Ett för­ändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64) kan påverka ut­form­ningen av anslutningsavgifter för el och naturgas. I utredningen föreslås bl.a. att ett antal bestämmelser i ellagen upphävs eller omformuleras och delvis ersätts med föreskrifter. Trots att lagändringarna ännu inte har beslutats såg Ener­gi­marknadsinspektionen det som nödvändigt att påbörja arbetet med att ta fram dessa föreskrifter för att fullgöra uppgifterna enligt elmarknads- och gas­mark­nads­direktiven. Enligt uppgift från Energimarknadsinspektionen i slu­tet av januari 2025 kommer arbetet med föreskrifterna att fortsätta under 2025. Nöd­vändiga lagändringar har emellertid ännu inte beslutats och myndig­heten kom­mer därför att behöva invänta ett bemyndigande för att kunna ta före­skrifts­arbetet i mål och fatta beslut.

Som har nämnts tidigare har regeringen aviserat en proposition med titeln Regelverket för framtidens el- och gasnät till september 2025.

Outnyttjad nätkapacitet i anslutningsärenden

I juni 2024 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utreda möjligheten för elnätsföretag att använda och fördela effekt som inte utnyttjas inom ramen för anslutningsavtal eller abonnemangsavtal (nyttjandeavtal). En­ligt uppdraget skulle myndigheten också utreda i vilken utsträckning elnäts­företagens disponerande av effekt ska leda till ersättning för kunden. Syftet med upp­draget var att undersöka om outnyttjad nätkapacitet kan frigöras för ett mer effektivt nätutnyttjande.

Uppdraget redovisades i december 2024 i rapporten Använda och fördela outnyttjad kapacitet i elnäten (Ei R2024:14). I rapporten konsta­terar Energi­mark­nads­inspektionen bl.a. att det finns vinster att göra genom att ge elnäts­företa­gen ytterligare incitament att exempelvis utforma och anpassa avtal, pro­cesser och tariffer så att företagen kan bedriva sin verksamhet på ett kost­nads­effektivt sätt. Sådana incitament kan ges genom intäkts­rams­regler­ingen och regler som möjliggör tariffer med lokalise­ringssignaler. Enligt myn­dig­heten krä­ver detta dock ändringar i ellagen, i linje med de förslag som har läm­nats i den tidigare omnämnda utred­ningen Ett förändrat regelverk för fram­tidens el- och gasnät (SOU 2023:64). Vidare konstaterar myndigheten att ge­nomföran­det av det revi­de­rade elmark­nads­direktivet och kraven som plane­ras i en ny EU-för­ord­ning om efter­fråge­flexibilitet kommer att förtydliga möj­ligheterna att teck­na flexibla anslut­nings­avtal. Därmed kommer det att bli tyd­ligare vilka regler som gäller för hur avtal och ersättningar kan utformas.

Plattform för dialog om elmarknadens regelverk

I regleringsbrevet för 2025 fick Energimarknadsinspektionen i uppdrag att ska­pa en plattform för dialog om de delar av elmarknadens regelverk som av­ser anslutning, abonnemangsökning och flexibilitet. Dialogen ska föras med berörda aktörer som är verksamma i Norrbottens och Västerbottens län samt ut­ökas till att även omfatta aktörer i Västra Götalands, Skåne och Gotlands län. Därigenom ska Energimarknadsinspektionen främja att flexibi­litet inte­gre­ras i relevanta projekt, så att processerna för anslutning till elnätet eller abon­nemangsökning blir mer effektiva och därmed underlättar inves­teringar för elektrifieringen och den gröna om­ställ­ningen i de berörda länen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om anslutning av kraftproduktion till stamnätet har behandlats flera gånger under de senaste åren, senast våren 2024. Vid detta tillfälle konsta­te­rade utskottet bl.a. att frågor på detta tema har varit föremål för ett antal utred­ningar i närtid och att en särskild utredare har haft regeringens uppdrag att se över regler­ingen av olika avgifter på el- och naturgasmarknads­områdena, in­klu­sive de avgifter som en elproducent måste betala för att få ansluta sig till ett be­fintligt elnät. Uppdraget redovisades i oktober 2023 och var ute på remiss till början av februari 2024. Utskottet nämnde också att Energi­marknads­in­spek­tionen där­efter har inlett ett arbete med att ta fram föreskrifter och allmän­na råd om anslut­ningsavgifter för el och naturgas med hänvisning till att det inte längre är tillåtet för länder inom EU att detaljreglera sådana anslut­nings­av­gif­ter i lag.

Utskottet påminde också om att det vid den aktuella tidpunkten pågick en utredning av hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vindkraft kan förbättras bl.a. med hänvisning till att förutsättningarna för elan­slutning har stor påverkan på vilket projekt som kan etableras inom ett visst område och inom vilken tidsrymd.

 I fråga om statliga subventioner till anslutning av nya kraftproduktions­an­läggningar redovisade utskottet den principiella inställningen att sådana kost­na­der ska bäras av respektive anläggning oavsett vilken typ av produktion som avses. Utskottet ansåg inte att det var aktuellt att särbehandla något specifikt kraftslag i detta avseende utan att principen om att den som ansluter till elnätet ska stå för de kostnader som anslutningen orsakar ska upprätthållas även när det gäl­ler t.ex. havsbaserade vindkraftsparker. Samtliga motionsyrkanden av­styrk­tes.

Utskottets ställningstagande

Elnätsverksamhet bedrivs som naturliga monopol. Detta ställer särskilda krav på regleringen av verksamheten för att marknadsdominansen inte ska kunna missbrukas. Detta inkluderar bl.a. bestämmelser om anslutningsplikt och om de villkor som får ställas upp för anslutning, inklusive för de avgifter som får tas ut.

Det har under många år pågått en diskussion om regleringen av nätföre­ta­gens intäkter som till betydande del hämtar energi från missnöjda kunder hos dessa företag som anser att avgifterna är för höga och att företagen gör orim­liga övervinster i nätverk­samheten. Detta i kombination med elmark­nads­refor­mer på EU-nivå och vissa betydelsefulla utslag i EU-domstolen har bidra­git till att bl.a. frågor om anslutning till stamnätet har varit föremål för ett antal utredningar under de senaste åren. En särskild utredare har haft reger­ingens upp­drag att se över regleringen av olika avgifter på el- och naturgas­marknads­områdena. Bland de avgifter som har berörts återfinns de som en elpro­ducent måste betala för att få ansluta sig till ett befintligt elnät. Uppdraget redovisades i oktober 2023 och regeringen har meddelat att den avser att över­lämna en pro­po­sition till riksdagen i september 2025 med den preliminära ti­teln Regel­verket för framtidens el- och gasnät.

I avvaktan på att riksdagen ska behandla den aviserade propositionen arbe­tar Energimarknadsinspektionen med att ta fram föreskrifter och allmänna råd om anslutningsavgifter för el och naturgas med hänvisning till att det inte läng­re är tillåtet för länder inom EU att detaljreglera sådana anslutnings­avgif­ter i lag. Energimarknadsinspektionen har också nyligen re­do­visat en rapport om hur outnyttjad kapacitet i elnäten kan fördelas och utnytt­jas mer effektivt, vilket i sin tur kan frigöra anslutningsutrymme.

Svenska kraftnät har dessutom undersökt en princip om förtur för anslut­ningar vars effekt redan ryms inom befintligt nät, under förutsättning att man kan säkerställa endast en begränsad negativ påverkan för den aktör vars anslut­ning inte ryms inom det befintliga nätet. Syftet är att undvika att stora reser­vationer av kapacitet i näten blockerar anslutningar som annars skulle kunna genomföras. Vidare har Svenska kraftnät behandlat frågor bl.a. om öka­de krav på anslut­ningsprojektens mog­nadsgrad och på informa­tions­delning. Arbetet resulterade i ett antal rekommendationer till nätföretagen som i sin tur har utmyn­nat i en bransch­praxis som förhoppningsvis kan innebära en korrekt och mer enhetlig tillämp­ning av relevanta bestämmelser på området. Utskottet väl­komnar detta.

Utskottet kan för övrigt konstatera att nätanslutningsfrågor inte sällan hand­lar om att ansluta större havsbaserade vindkraftsparker till stamnätet. Så är även fallet i flera av de motioner som behandlas i detta avsnitt. Här vill utskot­tet påminna om att det nyligen har presenterats en utredning om hur regel­ver­ket för använd­ning av havsområden vid etablering av vindkraft kan förbättras bl.a. med hänvisning till att förutsättningarna för elanslutning har stor påver­kan på vilket projekt som kan etableras inom ett visst område och inom vilken tids­rymd. Utredningen har skickats ut på en bred remiss till i mitten av april 2025.

När det gäller frågor om statliga subventioner till anslutning av nya kraft­produktions­an­läggningar är utskottets principiella inställning densamma som reger­ingens, dvs. att sådana kostnader ska bäras av respektive anläggning oav­sett vilken typ av produktion som avses. Det är alltså inte aktuellt att särbe­handla något speci­fikt kraftslag i detta avseende, och principen om att den som ansluter till elnätet ska stå för de kostnader som an­slutningen orsakar ska alltså upprätthållas även när det gäller t.ex. havs­baserade vindkraftsparker.

Sammantaget gör utskottet bedömningen att det pågår ett antal viktiga pro­cesser som bör avvaktas innan det finns skäl för riksdagen att vidta några åtgär­der med anledning av vad som föreslås i de nu aktuella motionerna.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

Det är inte rimligt att elkonsumenter i södra Sverige ska bära de kraftiga el­pris­ökningar som kan uppkomma till följd av flaskhalsar i kraftöverförings­systemet. Denna uppfattning redovisas i motion 2024/25:852 av Jennie Nils­son och Arber Gashi (båda S). Höga elpriser innebär påtagligt försäm­ra­de in­ves­teringskalkyler i sådan industri som är beroende av konkur­renskraf­tiga el­pri­ser, vilket kan leda till att investeringar i produktion görs i andra län­der och att konkurrenskraften hos företagen i södra Sverige hotas. I yrkande 2 be­gär motionärerna ett tillkännagivande om att skapa likvärdiga förut­sätt­ningar för elkonsu­menter och företagande oavsett elområde.

I motion 2024/25:880 av Magnus Manhammar (S) slås det fast att flask­halsar i kraftöverföringssystemet och indelningen i elområden gör att priset på el blir högre i södra Sverige än i de norra delarna av landet. Att elpriset varierar mellan olika delar i samma land upp­fattar motionären som orättvist. Motio­nären har noterat den pågående över­synen på EU-nivå av elområdesin­del­ning­en men anser att det redan nu bör vara möjligt att slå fast att inriktningen för det kommande arbetet bör vara ett gemensamt svenskt elprisområde. Ett till­kännagivande med den innebörden efterfrågas i motionen.

I motion 2024/25:1283 yrkande 3 i denna del föreslår Lars Engsund (M) ett tillkännagivande till regeringen om att verka för att det införs elpris­om­råden i Tyskland. Ett införande av elprisområden i Tyskland skulle san­no­likt dämpa elpriserna i Sveriges sydligaste elområde (SE4).

Skåne har varit, och är fortfarande, extra hårt drabbat av elkrisen, framhålls det inledningsvis i motion 2024/25:2388 av Mats Sander m.fl. (M). Enligt mo­tio­närerna är en åtgärd för att komma till rätta med situationen en alternativ indelning av elområdena. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om elområ­desindelningen och dess effekter samt om att utreda möjligheterna att på sikt och efter utredning återgå till ett enda elprisområde. Motionärerna betonar vik­ten av att en lösning kommer på plats för rättvisa och likvärdiga elpriser även i södra Sverige. I yrkande 4 efterfrågas ett tillkännagivande till reger­ingen om att överväga att ge Svenska kraftnät i uppdrag att få en lös­ning på plats när det gäller elområdena som inte missgynnar Skåne. I yrkande 5 begärs ett tillkän­nagivande om att ge i uppdrag åt Svenska kraftnät att, så länge det finns fyra elområden i Sverige, införa ett system med garanterad mini­mi­ka­pa­citet i över­föringen mellan de två sydligaste elområdena 3 och 4 i enlighet med för­slag från en utredning.

Ett tillkännagivande om en utredning av de svenska elområdena föreslås även i motion 2024/25:1186 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1. Mo­tio­nären anser att möjligheten till ett sammanhållet nationellt elprisområde bör utredas av en oberoende statlig utredning liksom alternativ som hy­bridmo­del­ler med elområden för producenter och nationella priser för el­kunder.

Bakgrund och pågående arbete

Sveriges elområden

Sedan den 1 november 2011 är Sverige indelat i fyra elområden (emellanåt även kallade elprisområden). Gränserna har beslutats av Svenska kraftnät och går vid de tre snitt i Sverige där stamnätets elöverföringskapacitet är begränsad eller mer vardagligt uttryckt där det råder flaskhalsar i kraftöver­förings­syste­met. Elområde 1 omfattar nordligaste Sverige, elområde 2 området mellan Luleå i norr och Gävle i söder, elområde 3 det område som sträcker sig från strax söder om Gävle i norr till strax söder om Oskarshamn i söder och elom­råde 4 den återstående delen av södra Sverige. Det nordisk-baltiska om­rå­det bildar ett sammanhängande marknadsområde och består av olika elområden. I marknadsområdet kan el handlas oberoende av nations­grän­ser så länge nätens tekniska kapacitet att överföra elen räcker till. När denna kapa­citet är nådd uppstår prisområden som påverkar priset i de olika elområdena. Elområden med produktionsöverskott kommer att få lägre priser än elområden med pro­duktionsunderskott när det finns överföringsbegräns­ningar mellan områ­dena. Till­gängligheten och produktionen i kärnkraftverken är också en viktig kom­ponent för möjligheten att hålla rätt spänning i kraft­systemet, vilket i sin tur påverkar överföringskapaciteten. För svensk del gäller att det i norra Sverige finns ett överskott av elproduktionskapacitet jämfört med efterfrågan på el. I södra Sverige råder det motsatta förhållandet.

Om elområden i Tidöavtalet

Som har redovisats tidigare i betänkandet anges det i det s.k. Tidöavtalet att utbyggnaden av exporterande elkablar bör pausas till dess att prisdifferenserna mellan prisområdena har minskat betydligt. Det anförs att målet ska vara att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige, för att därmed ge förutsättningar för stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett enda samlat elprisområde.

Översyn av elområdesindelningen

Det pågår för närvarande en gemensam översyn av indelningen i elområden i Europa. Arbetet styrs av EU:s gemensamma regelverk. Arbetet har beskrivits närmare i förra årets elmarknadsbetänkande (bet. 2023/24:NU9). Avsikten var att resultaten från den EU-gemensamma elområdesöversynen skulle publi­ce­ras den 27 januari 2025, men den 16 januari 2025 meddelades att publi­ce­ring­en skjuts upp och att planen är att publicera rapporten senare under våren 2025. Skälet till att skjuta på publiceringen anges hänga samman med att alla kombi­nationer av kon­figurationer för nationell elo­mrådesindelning för region Cen­tral­europa ännu inte har slutförts i enlighet med den beslutade metoden. I an­slut­ning till publi­ce­ringen har Svenska kraftnät för avsikt att läm­na sin re­kom­mendation till reger­ingen om att ändra eller bibehålla dagens el­områden.

Nytt samarbete om Skånes elektrifiering

Eftersom elförsörjningssituationen i Skåne lyfts fram i en av motionerna kan det vara motiverat att nämna att Skånes effektkommission, som består av Re­gion Skåne, Länsstyrelsen Skåne, företrädare för näringslivet, energiföretag m.fl., under 2023 tog fram Färdplan för Skånes energiförsörjning 2030. Färd­planen syftar till att öka Skånes självförsörjningsgrad av eleffekt från dagens 15 procent till minst 50 procent 2030.

I slutet av januari 2024 initierade effektkommissionen ett nytt samarbete för att han­tera regionens växande elbehov. Region Skåne, Länsstyrelsen Skå­ne, Svenska kraftnät och energibolaget Eon lanserade samverkans­platt­for­men Nät­utbyggnad Effektivt Tillsammans (NET), eller Skånes effektkommission NET. Syftet är en snab­bare och mer omfattande elektrifiering av samhället, industrin och trans­port­sek­torn i det man betecknar som en av landets mest el­intensiva regio­ner. Målet är att underlätta och möjliggöra bygget av nya kraft­led­ningar i Skåne fram till 2035. Inom ramen för det nya samarbetet efter­strävas effek­tiva lös­ningar för att säkerställa att elnäten har den kapacitet som krävs för att han­tera regionens utveckling, både på kort och på lång sikt.

I januari 2025 presenterade Skånes effektkommission rapporten Rustar för framtiden – Så säkrar vi Skånes elförsörjning tillsammans. I rapporten redo­visas flera nyckelutmaningar för Skånes framtida energiförsörjning. Det hand­lar om bristande överföringskapacitet och låg självförsörjningsgrad, och elek­tri­fieringen av industrin och transportsektorn kräver nya anslutningar och flexi­bilitetslösningar för att hantera svängningar i elanvändningen.

I rapporten beskrivs bl.a. Svenska kraftnäts och Eons arbete med att öka kapaciteten genom nya elledningar och stationer, inklusive en långsiktig nät­ut­vecklingsplan som ska öka kapaciteten till Skåne (se vidare nedan).

Här finns också skäl att nämna den tidigare beskrivna utvidgade platt­for­men för dialog om elmarknadens regelverk som Energimarknads­in­spek­tionen har i uppdrag att etablera med berörda aktörer i bl.a. Skåne och som syftar till att främja att flexibilitet integreras i relevanta projekt så att pro­cesserna för anslutning till elnätet eller abonnemangsökning blir mer effek­tiva och därmed underlättar investeringar för elektrifieringen och den gröna omställningen i de berörda länen, inklusive Skåne.

En långsiktig nätutvecklingsplan för södra Sverige

I fråga om situationen i elområde 4 kan nämnas att Svenska kraftnäts styrelse i oktober 2024 beslutade om en strategisk inriktning för utvecklingen av stam­nätet i södra Sverige. Konkret består inriktningen av tre åtgärdspaket, som till­sam­mans ska säkra det långsiktiga elbehovet i regionen och möjliggöra anslut­ning av ny elproduktion. De tre åtgärdspaketen berör främst Skåne län, men i viss utsträckning även Blekinge. Den regionala nätutvecklingsplanen för södra Sve­rige kommer att omsättas i projekt som man planerar att utföra i etapper, hu­vud­sakligen under tidsperioden 2036–2045.

Beslutet innebär att utvalda regionnätsledningar med lägre spänning i södra Skåne ersätts med ett nytt stamnät som byggs av Svenska kraftnät och ett nytt regionnät som byggs av Eon. De nya näten anläggs i de befintliga led­nings­ga­torna och planen omfattar totalt ca 36 mil ledningsnät i stam­nä­tet. Pre­li­mi­närt beräknas de tre åtgärdspaketen kosta drygt 14 miljarder kronor.

Skriftlig fråga om ett gemensamt svenskt elområde

I slutet av december 2024 besvarade statsrådet Ebba Busch en skriftlig fråga från Lars Mejern Larsson (S) om huruvida statsrådet avser att vidta några åtgärder för att Sve­rige åter ska bli ett enda gemensamt elprisområde. Stats­rådet redo­visade bl.a. omläggningen av energipolitiken och olika åtgärder som reger­ingen har vidtagit för att åstadkomma såväl en jämnare fördelning mellan el­pro­duktion och elanvändning i alla delar av Sverige som en hög och stabil över­förings­förmåga inom landet samt till att regeringen och samarbets­partiet Sve­rige­de­mo­kraterna i det s.k. Tidöavtalet har kommit överens om att Sverige på sikt och efter utredning ska kunna bli ett samlat elområde. Vidare nämnde stats­rådet den pågående elområdesöversynen i Europa. Sedan ett förslag har pre­sen­terats kommer regeringen att bereda detta och – enligt stats­rådets skrift­liga svar – inom en snar framtid återkomma med hur den avser att gå vi­dare med frågan.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen redogjort för att det pågår en översyn av elområdesindelningen i Europa och har i samband med beredningen av för­slag på temat elområden löpande redovisat det aktuella läget i det arbetet. Ut­skottet har återkommande även avstyrkt elområdesrelaterade förslag med hän­vis­ning till att den nyssnämnda översynen bör avvaktas innan det finns skäl för riksdagen att agera i frågan. Senast gjorde utskottet detta våren 2024 (bet. 2023/24:NU9) och utskottet hade då inte ändrat uppfattning i frågan.

Utskottet sa sig inte heller se att några nya fakta talade för att ompröva dess tidigare avvaktande syn på frågan om en garanterad mini­mikapacitet mellan vissa elområden.

Samtliga de då aktuella yrkandena på temat elområden avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan har utskottet vid flera tillfällen behandlat förslag om indel­ningen av Sverige i elområden och då avstyrkt dessa med hän­visning till att den översyn av elområden som pågår på europeisk nivå bör avvaktas innan det finns skäl för riksdagen att agera i frågan.

Eftersom denna översyn ännu inte är slutförd vidhåller ut­skot­tet sitt tidigare ställningstagande och avvisar således de nu aktuella mo­tions­yrkandena med samma motivering. Detsamma gäller förslaget om en garanterad minimi­kapa­citet mellan vissa elområden.

Utskottet vill också nämna det arbete som pågår med att förstärka kraft­över­föringsinfrastrukturen i de sydligaste delarna av landet och det vikt­iga sam­arbete som har etablerats mellan centrala aktörer och som syftar till att möta regionens växande elbehov och bitvis osäkra effektbalans.

Utskottet bedömer inte att några riksdagsuttalanden skulle ha någon av­görande betydelse för att understryka vikten av berörda aktörer på både cen­tral, regional och lokal nivå ger kraftförsörjnings­situationen i sydligaste Sve­rige den uppmärksamhet som krävs.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

För att säkra både klimatomställningen och industrins konkur­rens­kraft samt anpassa energisystemet för ett nytt säkerhetspolitiskt läge behövs ett brett grepp om energifrågorna. Detta synsätt redovisas i partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP). Motionärerna anser att det genom ändrade regler­ingar, ökad samordning och kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet är möjligt att halvera tiden det tar att bygga elnät och förkorta tiden det tar att bygga stam­nät med minst två år. Ett tillkännagivande med den inriktningen efter­frå­gas i yrkande 43.

Även i kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) finns ett snarlikt förslag. I yrkande 58 efterfrågas ett tillkännagivande om att kraft­fullt skyn­da på utbyggnaden av en smart elinfrastruktur för framtidens elsys­tem genom att minst halvera tiden för byggande av elnät och förkorta bygg­tiden för stam­nät med minst två år genom att genomföra de regel­för­änd­ringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndspro­cesser för el­nät. Ett liknande förslag finns även i kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 40.

När intresset för grön industri växer i Norrland kan man inte ha väntetider på upp till tio år för de tillståndsprocesser och det utrymme i elnätet som krävs. Denna uppfattning redovisas i motion 2024/25:1573 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C). I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkänna­givan­de till regeringen om att ha som målsättning att halvera ti­derna för till­stånds­processerna.

Bakgrund och pågående arbete

Moderna tillståndsprocesser för elnät

Våren 2021 behandlade riksdagen regeringens proposition Moderna tillstånds­processer för elnät (prop. 2020/21:188). I propositionen föreslog regeringen änd­ringar i bl.a. ellagen (1997:857) som syftade till att det skulle bli enklare att bygga ut elnätet i Sverige och att tillståndsförfarandena skulle bli mindre resurskrävande både för elnätsföretagen och för de berörda myndigheterna. I propositionen fanns det även förslag som syftade till att göra det lättare att in­leda en ledningsförrättning. Riksdagen biföll regeringens förslag i propo­si­tionen (bet. 2020/21:NU22, rskr. 2020/21:415) och lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2021.

Kortare ledtider för elnätsutbyggnad

Hösten 2021 fick Energimarknadsinspektionen tillsammans med Lantmäteriet och länsstyrelserna i uppdrag av regeringen att utveckla och testa nya arbets­sätt för en koordinerad process för att hantera de tillstånd och rättigheter som krävs för att bygga ut eller förstärka det svenska elnätet. Uppdraget redo­visa­des i april 2023 i rapporten Kortare ledtider för elnätsutbyggnad – Utveck­la arbetssätt och parallella processer (Ei R2023:09). Inom ramen för upp­draget testades olika åtgärdsförslag i fem pågående nätutvecklingsprojekt. Baserat på arbetet med åtgärdsförslagen gjorde Energimarknadsinspektionen bedöm­ning­en att myndigheterna tillsammans med nätägarna kan förkorta ledtiderna med en tredjedel genom de åtgärder som har identifierats. Detta gäller åtgärder som nätägarna och myndigheterna kan vidta direkt utan författ­nings­ändrin­gar.

I regleringsbreven för 2024 och 2025 har Energimarknadsinspektionen där­efter fått i upp­drag att fortsätta att utveckla och genomföra metoder och arbets­sätt för till­ståndsprocesser i syfte att ytterligare korta de ledtider som bl.a. har identi­fierats i den ovannämnda rapporten Kortare ledtider för elnäts­utbyggnad. Arbetet ska bedrivas tillsammans med Lantmäteriet och berörda länsstyrelser och inom ramen för faktiska ansökningar. Myndig­he­terna upp­ma­nas att ge­men­samt prio­ritera sådana projekt som syftar till att för­bättra överföringen i nord-sydlig riktning, mellan elområden och till till­växtområden samt projekt till slut­kunder som bedöms medföra stor samhälls- och/eller klimatnytta. Upp­dra­get ska redovisas till Regerings­kansliet senast den 1 juni 2026.

Inom ramen för uppdraget arbetade Energimarknadsinspektionen under 2024 bl.a. med projektet Gemensam tidsplan som syftar till att uppmuntra elnäts­företagen att bjuda in berörda myndigheter till ett möte redan tidigt i ett nätutvecklingsprojekt. Vid mötet upprättas en gemensam tidsplan där samtliga deltagare uppskattar hur lång tid olika processer kan ta. Tidsplanen ska upp­da­teras under projektets gång genom löpande dialog och ge berörda parter större möjlighet att planera sin verksamhet. Energimarknadsinspektionen, Lant­mäte­riet, berör­da länsstyrelser och elnätsföretag har testat gemensam tid­plan i utval­da nätut­vecklingsprojekt och ska fortsätta detta arbete under 2025.

Energimarknadsinspektionen har även etablerat ett samarbete med För­svars­makten, Sveriges Kommuner och Regioner, Tillväxtverket och Natur­vårds­verket som bl.a. har omfattat frågor om innebörden av begrepp som bety­dande miljöpåverkan och om försättningarna för att kunna eta­ble­ra en ge­men­sam syn på vilka krav som finns på en miljökonse­kvens­be­skrivning.

Energimarknadsinspektionen, elnätsföretagen och Lantmäteriet arbetar ock­så med att utveckla parallella processer inom området markåt­komst och för att minimera förekomsten av dubbelarbete.

Arbetet med att utveckla informationen om koncessioner på Energi­mark­nadsinspektionens webbplats fortsatte också under 2024.

Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering

Som har redovisats tidigare i betänkandet hade Energimyndigheten, Energi­mark­nadsinspektionen, Svenska kraftnät och Trafikverket under 2022–2024 i uppdrag att göra en myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektri­fiering och utvecklingen av elsystemet inklusive elproduktionen.

Uppdraget slutredovisades den 13 december 2024 (Myndighets­ge­men­sam uppföljning av samhällets elektrifiering – Huvudrapport 2024, ER 2025:03) och en slutsats som dras i rapporten är betydelsen av välfungerande och för­utsägbara tillståndsprocesser. Det anges att ut­byggnaden av ny elproduk­tion, överföringskapacitet och lag­ring kan effektiviseras och tillstånds­proces­serna bli mer förutsäg­bara genom lo­kal och regional samplanering av olika sam­hälls­intressen. Sam­tidigt ger det möjlighet att skapa högre acceptans för om­ställ­ningen och att hitta kompromisser och samexistens mellan olika intressen.

En tydligare process för tillståndsprövning av elnät

Våren 2024 behandlade riksdagen regeringens proposition En tydligare pro­cess för tillståndsprövning av elnät (prop. 2023/24:88). Förslagen i propo­si­tio­nen syftade till att bidra till en tydligare och snabbare process för att för­nya, förstärka och bygga ut elnät. Förslagen rör starkströmsledningar som krä­ver nät­koncession för linje, eftersom tillståndsprocessen för sådana led­ningar är längre än för övriga nät. För att göra tillståndsprövningen tydli­gare och därige­nom förkorta ledtiderna i tillståndsprocessen ska reger­ingen få med­dela före­skrifter om valet av teknik mellan luftledning och mark- eller sjö­kabel. Därut­över föreslogs att byggande och underhåll av stark­ströms­led­ningar med nät­kon­cession för linje undantas från förbuden i miljöbalken mot påverkan på om­råden som omfattas av generella biotop- eller strandskydd. Utskottet hade inga invändningar mot regeringens lagförslag och riksdagen biföll förslagen i propositionen (bet. 2023/24:NU15). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2024.

Resursförstärkning till Energimarknadsinspektionen

Energimarknadsinspektionen prövar ansökningar om tillstånd att bedriva el­näts­verksamhet (koncession). Antalet stora och komplexa ansökningar om nät­koncession för linje har ökat under senare år bl.a. som en följd av den på­gående elektrifieringen.

I budgetpropositionen för 2025 konstaterade regeringen att det har genom­förts förändringar för att bidra till en tydligare och snabbare process och hän­visade till de ovan omnämnda lagändringarna från våren 2024 (prop. 2023/24:88, bet. 2023/24:NU15, rskr. 2023/24:202). Vidare nämnde reger­ingen det myndighetsgemensamma uppdraget att fortsätta utveckla och ge­nomföra metoder och arbetssätt för kor­tare ledtider vid prövning av nät­kon­cessioner. Utöver detta redovisade regeringen att Svenska kraftnät har vid­ta­git interna och externa åtgärder för att förkorta ledtiderna inom transmis­sions­näts­pro­jekt. Svenska kraft­nät bedömer att åtgär­der­na kan bidra till att ledtiderna framöver kan för­kortas från 14,5 till 8,5 år.

Energimarknadsinspektionen har fått medel för att förstärka tillstånds­verk­samheten (anslaget 1:4 Energimarknadsinspektionen) och kunna fatta be­tyd­ligt fler beslut om nya nätkoncessioner än under tidigare år. Hand­lägg­nings­tiderna ökade dock något, till i genomsnitt 16,5 månader under 2023 jämfört m­ed 2022 (15,2 månader), men var lägre än under 2021 (18 måna­der). De tidi­gare omnämnda änd­ringarna i ellagen om ändring av befintliga nätkon­ces­sio­ner (prop. 2020/21:188, bet. 2020/21:NU22, rskr. 2020/21:415) bedömer reger­ingen har med­fört positiva effekter för handläggningstiderna.

I avsnittet Politikens inriktning i budgetpropositionen för 2025 konstaterar regeringen att Energimarknads­inspektionen har en avgörande roll i att besluta om intäktsramar som tar till vara kundernas och nätföretagens intressen i ut­vecklingen och utbyggnaden av el- och naturgasnäten för att på bästa sätt kunna möta nuvarande och framtida utmaningar. Myndigheten har även en vik­tig roll för regelutveckling, kontroll och tillsyn av energimarknaderna. Energi­marknadsinspektionen föreslogs där­för få förstärkta resurser även under 2025.

Det bör i sammanhanget även noteras att ett av de utvecklingsområden som Energimarknadsinspektionen anger i sin verksamhetsstrategi för perioden 2025–2027 är kortare handläggningstider och ledtider i myndighetens ärende­han­tering. Myndigheten konstaterar i det sammanhanget att långa ledti­der kan leda till negativa konsekvenser för enskilda aktörer och i förläng­ningen riske­rar att sänka tempot i omställningen av energisystemet. En effektiv ärende­handläggning frigör dessutom resurser för andra ändamål.

Utvecklad energiplanering

I juni 2023 gav regeringen i uppdrag till Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Energimyndigheten att utveckla regional och lokal energiplanering för elektri­fiering. Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Energimarknads­in­spek­tio­nen har fått i uppgift att stödja länsstyrelserna i uppdraget. Energi­mark­nads­inspektionen fick tillsammans med Lantmäteriet och berörda läns­styrelser ett gemensamt uppdrag att fortsätta arbetet med att förkorta led­ti­derna vid pröv­ning av nätkoncession. I budget­propo­sitionen för 2024, som riksdagen be­slu­tade om i december 2023, infördes ett nytt anslag för energiplanering, vil­ket gör det möjligt att för­dela medel till länsstyrelserna, Energimyndigheten och Energi­marknads­in­spek­tionen för att utveckla energi­pla­neringen på na­tionell, regional och lokal nivå (prop. 2023/24:1, utg.omr. 21 Energi, bet. 2023/24:NU3, rskr. 2023/24:94).

I budgetpropositionen för 2025 konstaterar regeringen att många av de vik­ti­gaste vägvalen för utbyggnad av både elproduktion och elinfrastruktur görs på lokal och regional nivå. För att ta ett bredare grepp om samordningen av den långsiktiga planeringen av det nationella elsystemet föreslogs anslaget öka med 10 miljoner kronor under 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21 Energi, bet. 2024/25:NU3).

Effektivare process för anslutning till transmissionsnätet

Som har redovisats tidigare i betänkandet fick Svenska kraftnät i juni 2023 i upp­drag av regeringen att effektivisera processen för anslutning till trans­mis­sions­nätet. Den första delen av uppdraget redovisades den 31 december 2023 och bestod av en komplettering av den befintliga Vägledning för an­slut­ning till stamnätet, i fråga om ökade krav på mognadsgrad samt krav på infor­ma­tionsdelning mellan Svenska kraftnät, nätföretag och deras kunder tillsam­mans.

I slutet av januari 2024 slutrapporterades uppdraget i rapporten Effekti­vi­sering av processen för anslutning till transmissionsnätet. Slutrapporten inne­håller bl.a. en utredning om möjligheterna till förtur för kunder som kan erbju­da systemnytta till stamnätet eller vars anslutning ryms inom det befint­liga nätet. Vidare beskrivs Svenska kraftnäts arbete med att ta fram avtal om vill­korad kapacitet.

En mer effektiv miljöprövning

Miljöprövning är ofta en betydande del av de tillståndsprocesser som föregår anläggning av kraftinfrastruktur.

Hösten 2024 behandlade riksdagen regeringens proposition Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning (prop. 2023/24:152, bet. 2024/25:MJU4, rskr. 2024/25:21). Syf­tet med förslagen i propositionen var att skapa en mo­dernare och effek­tivare miljö­pröv­ning och att förenkla regelverket för miljö­prövning genom större enhetlighet och tydligare kravnivåer.

Miljö- och jordbruksutskottet ställde sig bakom regeringens samtliga för­slag till lagändringar. Utskottet konstaterade bl.a. att det pågår ett antal arbeten för att ytterligare förbättra miljöprövningen. Miljötillstånds­utred­ningen (se vi­da­re nedan) har t.ex. i uppdrag att lämna förslag på hur tillstånds­prövningen en­ligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra pröv­ningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Utskottet sa sig se positivt på dessa på­gå­ende insatser och delade näringsutskottets bedömning i dess yttran­de (yttr. 2024/25:NU1y) att det vid den aktuella tidpunkten saknades skäl för riksdagen att rikta till­kännagivanden till regeringen om att återkomma med fler förslag för att ytterligare förkorta ledtiderna i tillstånds­processerna.

Riksdagen följde utskottets förslag och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2025.

Miljötillståndsutredningen

I det s.k. Tidöavtalet anförs att det ska tillsättas en utredning för att förenkla och förkorta miljötill­stånds­pröv­ningen enligt miljöbalken. Den 8 juni 2023 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare (dir. 2023:78) och i slutet av samma månad ut­sågs huvudsekreteraren och tidigare bygglovschef Camilla Adolfsson till särskild utredare.

Utred­ningen antog namnet Miljötill­stånds­utred­ningen och över­läm­nade ett betänkande till statsrådet Romina Pourmokhtari den 21 janu­ari 2025 (SOU 2024:98 En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndspröv­nings­process). I betänkandet föreslås bl.a. att det inrättas en ny pröv­nings­myn­dighet för hela miljöprövningsprocessen som ska ansvara för hela miljö­bedömnings- och till­ståndsprövningsprocessen. Vidare föreslås en ny sam­lad reglering av miljö­prövning – för att underlätta tillämpningen av regel­verket. Därtill föreslår utredningen att det införs en ny samordnad miljöbedömnings- och tillstånds­prövningsprocess, så att den motsvarar EU-rättens krav.

I början av februari 2025 skickade regeringen ut utredningens betänkande på en bred remissrunda med sista svarsdag den 15 juni 2025.

I anslutning till överlämnandet av betänkandet beslu­tade regeringen om tilläggsdirektiv (dir. 2025:2) för utredningen bl.a. med in­nebörden att den ska

–      analysera möjligheterna att samla bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden i en särskild lag och ta ställning till hur ett be­sked om det all­männas grund­läggande syn på lämpligheten av en viss verk­samhet på en viss plats kan lämnas i ett tidigt skede

–      bedöma möjligheterna att i ett tidigt skede lämna besked om det allmännas grundläggande syn på lämpligheten av en viss verksamhet på en viss plats

–      utreda hur handläggningstiden i plan- och byggprocessen kan förkortas ge­nom bl.a. tydligare regler om vilket underlag som ska tas fram i plan­ären­den och förändrad instansordning för överklagande

–      analysera om den totala handläggningstiden för tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förkortas.

Det nya uppdraget ska delredovisas senast den 1 juli 2025 i den del som gäller bestämmelserna om hushållning med mark och vatten och senast den 31 de­cember 2025 i den del som gäller att korta tidsåtgången för prövning i plan- och byggprocessen och i samband med överklagande enligt miljöbalken. Övri­ga delar ska slutredovisas senast den 31 mars 2026.

Regeringsprövningsutredningen

I början av februari 2024 överlämnade den s.k. Regeringsprövnings­utred­ning­en sitt betänkande Rätt frågor på regeringens bord – en ändamålsenlig reger­ings­prövning på miljöområdet (SOU 2024:11) till stats­rådet Romina Pourmokhtari. Regeringsprövningsutredningen har över­vägt om regeringens roll ska minska i vissa miljöprövningsärenden, samtidigt som den ska öka i andra avseenden. Utredningen har bl.a. sett över pröv­nings­processen för verk­sam­heter inom Sveriges ekonomiska zon, såsom havs­base­rad vind­kraft. Ut­red­ningen har också undersökt under vilka omstän­digheter reger­ingen bör till­stånds- och tillåtlighetspröva vissa verksam­heter enligt miljöbal­ken.

Delar av utredningens förslag var ute på remiss under våren 2024, dock inte delen om havsbaserad vindkraft, vilken i stället överlämnades för fortsatta över­väganden till den tidigare omnämnda Utredningen om havs­baserad vind­kraft som presenterade sitt betänkande i december 2024 (SOU 2024:89).

Regulatorisk försöksverksamhet

Kommissionens plan för att minska beroendet av ryska fossila bränslen och på­skynda energiomställningen (C/2022/3219) av den 18 maj 2022 innefattade ett antal rekommendationer för att skynda på tillståndsprocesser för förnybar energi. Medlemsstaterna uppmuntras bl.a. att införa s.k. regulatoriska sand­lådor inom ramen för vilka det kan beviljas tidsbestämda undantag från natio­nella, regionala eller lokala regelverk för innovativa tekniker, produkter, tjäns­ter eller arbetssätt. Undantagen ska underlätta tillståndsgivningen för ut­bygg­nad och systemintegration av förnybar energi, lagring och andra tek­niker för ett fossilfritt energisystem. Energimarknadsinspektionen har i ett egen­initierat projekt utrett förutsättningarna för och tagit fram ett förslag om hur en modell för försöksverksamhet och regulatoriskt lärande i form av regu­latoriska sand­lådor kan genomföras i Sverige. Projektet redovisades i en rapport i mars 2023 (Ei R2023:03 Innovationscenter och regulatoriska sand­lådor – Modell­för­slag och implementering för energimarknaderna i Sverige).

I mars 2024 lanserades sedan ett innovationscenter vid myndigheten som ska fungera som en första kontaktpunkt för aktörer med inno­va­tiva lösningar som söker information eller vägledning om regler, pro­ces­ser eller principer på energimarknaderna. Centret är också en del i Energi­mark­nadsinspektionens arbe­te för att möjliggöra innovativa lösningar, tjäns­ter, arbetssätt, produkter och affärsmodeller som kan främja omställ­ningen till fram­tidens energimark­nader. På innovationscentrets webbplats anges att om regulatoriska sandlådor ska användas i framtiden behöver det först utredas hur ett juridiskt ramverk för dessa kan utformas.

I september 2024 fick Vinnova i uppdrag av regeringen att ana­ly­sera hur en kontaktpunkt för regulatorisk försöksverksamhet bör struktu­reras och genom­föras i Sverige (KN2024/01799). Syftet med försöks­verksam­heten kan vara att utveckla teknik och regelverk genom att låta företag testa nya tekniker, pro­dukter och tjänster i en verklig miljö under en begränsad tid. Försöksverk­sam­heten kan därmed förenkla för företag och i vissa fall omfatta undantag från gäl­lande regelverk. Genom uppdraget skapas det enligt regeringen förutsätt­ningar för att främja för­enkling och regelutveckling exem­pelvis inom energi­området.

Vinnova ska redovisa uppdraget senast den 28 februari 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren behandlat förslag i mo­tioner som tar sikte på de tillståndsprocesser som föregår olika nätutbygg­nads­projekt. Flera av dessa förslag har dessutom återkommit under inne­va­rande riks­möte. När utskottet behandlade identiska eller snarlika förslag våren 2024 (bet. 2023/24:NU9) anförde det bl.a. att det vore mycket besvärande om olika nätutbyggnadsprojekt häm­mas av krångliga, bristfälligt samordnade och tids­utdragna tillstånds­pro­ces­ser. Därför ställde sig utskottet positivt till att både den förra och den nuvarande regeringen har bedrivit ett allt intensivare arbete för att förenkla och effektivisera dessa tillstånds­processer. Utskottet refe­rerade sedan delar av detta arbete och gjorde den sammantagna bedöm­ningen att det har genomförts, alltjämt pågår och förväntas ett omfattande arbete med inrikt­ning på att förkorta och förenkla de tillståndsprocesser som föregår tillkomsten av sådan viktig energiinfrastruktur som är nödvändig för en effektiv elektri­fiering av det svenska samhället. Därför ansåg utskottet att det inte var påkallat med några uttalanden från riks­dagen med anledning av mo­tionsförslag med koppling till frågor om till­stånds­processer. De då aktuella motionsyrkandena – varav flera är snarlika eller lika­lydande med de som är aktuella i detta avsnitt – avstyrktes.

Även när riksdagen behandlade den energipolitiska inriktningspro­posi­tio­nen våren 2024 fanns förslag om effektivare tillståndsprocesser (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14). Utskottet anförde då följande:

En snabb utveckling av kraftsystemet i fråga om såväl tillkommande pro­duktion som överföringskapacitet är beroende av att de tillstånds­processer som krävs fungerar effektivt. Att effektivisera dessa processer är ett viktigt steg för att bättre möta företagens behov och i förlängningen för Sveriges möjlighet att genomföra klimatomställningen och stärka den svenska kon­kur­renskraften. Även på detta område kan utskottet konstatera att reger­ingen har vidtagit, utreder eller överväger en mängd olika åtgärder, inte minst när det gäller att snabba på och därmed förkorta de miljö­prövnings­processer som oundvikligen hänger samman med nästan alla typer av in­ves­teringar i kraftsystemet.

Utskottet sade sig se positivt på att regeringen i pro­posi­tionen hade redo­vi­sat ett antal pågående processer som på olika sätt syftar till att öka tempot i till­ståndsprocesserna. Det handlar bl.a. om pågående beredning av ett an­tal utred­ningar som omnämns ovan liksom att regeringen har initierat ytter­ligare utred­ningar som ska se över fler frågor med denna inriktning.

Vidare nämnde utskottet att de ökade ambi­tionerna på energi­pla­nerings­området även torde tillgodose det önske­mål om just detta som fanns i en av de då aktuella motionerna.

Utskot­tet gjorde avslutningsvis även vid detta tillfälle den samman­tag­na bedömningen att det inte fanns skäl för riksdagen att agera med anled­ning av motions­yrkandena om kortare ledtider och effektivare till­stånds­pro­cesser.

Utskottets ställningstagande

Utbyggnaden och förstärkningarna av det svenska elnätet kommer att vara en nyckelfaktor för att den nödvändiga och omfattande elektrifieringen av flera sam­hällssektorer ska bli framgångsrik. Det behövs inte bara omfattande inves­teringar och reinvesteringar i transmissionsnätet utan även i kraft­över­förings­in­frastruktur på lägre nivåer i systemet.

De tillståndsprocesser som föregår utbyggnaden av elnät har kommit allt­mer i fokus under de senaste åren och det finns tydliga förväntningar från sam­hället på att dessa ska kortas. Samtidigt innebär utbyggnaden av elnätet att intresse­konflikterna ökar allteftersom ledningar planeras och sedan uppförs på nya platser, vilket kan få stor påverkan på såväl närboende som naturmiljön.

I likhet med vid flera tidigare tillfällen under de senaste åren kan utskottet konstatera att både den förra och den nuvarande regeringen har bedrivit och bedriver ett allt intensivare arbete för att förenkla och effek­tivisera dessa till­ståndsprocesser. Detta arbete har beskrivits ovan och utskottet bedömer att am­bi­tionsnivån är så pass hög att det inte heller denna gång finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom de förslag om tillkän­nagivanden med in­rikt­ning på att ytterligare understryka det angelägna i att de insatser som görs för att förkorta och effektivisera olika tillståndsprocesser drivs vidare i ett mål­inriktat och högt tempo.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

Enligt vad som anförs i kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) måste det finnas en beredskap för att snabbt kunna få på plats ända­måls­enliga stöd till särskilt utsatta hushåll om behov uppstår. Motio­närerna konstaterar att regeringen inte har lyckats vidmakthålla den ut­tryckliga möjlig­heten i EU-regelverket att använda Svenska kraftnäts avgif­ter till att kom­pen­sera elkunder vid eventuella nya kraftiga elprishöj­ningar. Därför anser de att regeringen bör agera i EU för att en sådan mer flexibel användning ska vara möjlig även framöver. Viktigt är även att vid behov kunna utnyttja möj­ligheten att beskatta över­vinster hos kraftföretag. Med hänvisning till detta föreslår mo­tio­närerna i yrkande 5 ett tillkännagivande om regeringens ansvar för att för­svara mekanismer i EU:s regelverk som möjliggör flexibel an­vändning av flask­halsintäkter.

I motion 2024/25:1186 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om differentierad elpriskompensation. Mo­tionären anser att så länge elprisområdena finns bör kompensationen för ovanligt höga elpriser vara differentierad så att den i rimlig grad motsvarar prisdifferensen på el.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet förslag från samma motionärer som var iden­tiska med de nu aktuella (bet. 2023/24:NU9). Förslaget om differentierad elpris­kompensation behandlades för övrigt även våren 2023 (bet. 2022/23:NU9). Vid det senaste tillfället avstyrkte utskottet förslaget och hän­visa­de då till det som hade anförts när samma förslag behandlades våren 2023. Utskottet redovisade också att elstöden hade varit differentierade. Det första elstödet betalades bara ut till elprisområde 3 och 4 och det andra elstödet till alla elområden, men med ett lägre belopp till område 1 och 2. Utskottet ansåg därför att det inte fanns skäl för riksdagen att bifalla yrkandet. Utskottet kon­staterade också att det inte gick att utläsa av motionen om mo­tio­nären even­tuellt önskade någon annan form av differentiering än den som hade tilläm­pats, och det var således inget som ut­skottet ansåg sig kunna ta ställning till.

När det gäller förslagen i den ena motionen slog utskottet våren 2024 först fast att det var mycket positivt att det gick att uppnå en bred politisk enighet bakom nödvändigheten av att staten tog ansvar för att avlasta de drabbade i den uppkomna situationen genom att införa elstöd. Ut­skottet sa sig dock ha svårigheter att uttyda innebörden av vad motio­närerna egentligen efterfrågade och eftersom utskottet inte ansåg sig kunna ut­läsa ur motionens motivtext vilka möjligheter motionärerna anser har gått om intet eller vilket arbete de anser att regeringen mer konkret ska bedriva fann utskot­tet det både vanskligt och mindre lämpligt att rekommendera riks­dagen att ställa sig bakom yrkandet. Detta avstyrktes därmed.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att likalydande yrkanden om elstöd som är aktuella i detta avsnitt avslogs av riksdagen så sent som våren 2024. De svårigheter som ut­skottet då hade att uttolka motionärernas intentioner med förslagen och som har refererats ovan kvarstår eftersom de båda motionerna är i stort sett lika­ly­dande med dem som var föremål för beredning i utskottet våren 2024.

Utskottet ser därför ingen an­ledning att föreslå att riksdagen intar en annan ståndpunkt denna gång. Motionsyrkandena avstyrks därför på nytt.

Motionerna

Gaskraft spelar redan i dag en avgörande roll som reservkraft för att återställa kraftsystemet vid störningar. Denna uppfattning redovisas i kommittémotion 2024/25:1465 av Tobias Andersson m.fl. (SD). Motionärerna understryker vik­ten av att gaskraftsreserven hålls uppdaterad inte minst mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget. I yrkande 3 begär motionärerna därför ett tillkän­na­givande om vikten av en uppdaterad gaskraftsreserv. Motionärerna pekar även på att det är bättre ur klimatsynpunkt med naturgasdrivna gas­tur­biner än att använda im­por­terad kol eller olja. En utbyggnad av gaskraften kan enligt mo­tionärerna även spela en viktig roll för förbättrad stabilitet och över­för­ings­kapacitet i det svenska elsystemet. Ett tillkänna­gi­van­de om att Svenska kraft­nät bör få i uppdrag att inven­tera Sveriges reserv­kraft och identifiera in­ves­ter­ings­behov i nya gas­kraft­verk efterfrågas i yrkan­de 4.

Rickard Nordin m.fl. (C) begär i kommittémotion 2024/25:3169 yrkan­de 43 ett tillkännagivande om att göra den s.k. effektreserven mer kli­matvänlig genom att ersätta den fossila oljan med fossilfria alternativ.

I motion 2024/25:2388 av Mats Sander m.fl. (M) konstateras det att effekt­behovet – elanvändningen per tidsenhet – ökar. Svenska kraftnät an­sva­rar för upp­handling av en effektreserv som kan utökas vid särskilda be­hov. Motio­närerna anser att den ansträngda situationen i Skåne bör kunna ses som ett så­dant ”särskilt behov” som skulle kunna motivera tillkomsten av en lokal syd­lig effektreserv. I yrkande 1 begär motionärerna ett tillkänna­gi­vande till re­ger­ingen om att undersöka möjligheten till lokala effektreserver i södra Sve­rige.

Sten Bergheden (M) påpekar i motion 2024/25:2911 att Västsverige har stora behov av både mer effekt och ökad elpro­duktion för att klara industrins behov. Motio­nären begär därför ett tillkännagivande om att reger­ingen bör över­väga att pla­nera för gasturbiner i Västsverige för att klara effekttoppar och elbehovet.

Bakgrund och pågående arbete

Ett nytt leveranssäkerhetsmål

I den energipolitiska inriktningspropositionen som riksdagen behandlade vå­ren 2024 föreslog regeringen ett nytt leveranssäkerhetsmål för elsystemet (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14). Syftet med detta mål är att skapa för­utsättningar för trygg elförsörjning genom ett effek­tivt, robust och mot­stånds­kraftigt elsystem. Indikatorer som möjliggör kvan­ti­fierad uppföljning av målet ska tas fram. Indikatorerna bör inkludera resurs­till­räcklighet och möjlig­het att ansluta ny produktion och förbrukning, över­föringskapacitet, drifts­sä­ker­het inklusive för­måga till ödrift och regional effekt samt kostnads­ut­veck­ling för slutkund.

En ny kapacitetsmekanism

I ett elsystem måste tillförseln av el balanseras så att den vid varje tidpunkt är lika stor som uttaget. Det kan dock uppkomma situationer där tillgängliga ba­lan­seringsresurser på elmarknaden inte räcker till. En kapacitetsmekanism i form av en strategisk reserv är ett sätt att säkra sådana resurser.

I november 2024 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen i vilken regeringen redovisar bedömningen att Sverige behöver en kapaci­tets­mekanism även efter den 15 mars 2025 när lagen (2003:436) om effektreserv upphör att gälla (prop. 2024/25:48).

I propositionen redovisade regeringen argument för att det behövs en så­dan mekanism även fortsättningsvis, bl.a. med hänvisning till att den svens­ka ef­fekt­balansen väntas bli svagare under de kommande åren. Vidare angav re­ger­ingen att en medlemsstat som har fastställt behovet av en kapaci­tets­mekanism enligt EU:s elmarknadsförordning i första hand ska införa en strate­gisk reserv, motsvarande den befintliga svenska effektreserven.

Därför bedömde regeringen att kapacitets­meka­nis­men åtminstone under en övergångstid bör vara en strategisk reserv. Reger­ingen konstaterade också att den pågående – och i detta betänkande tidigare omnämnda Elmarknads­utred­ningen – har i uppdrag att analysera om Svenska kraft­näts för­slag om en mark­nadsom­fattande kapa­citetsmekanism på ett ändamåls­enligt sätt bi­drar till re­surs­till­räck­lighet och leveranssäkerhet på elmarknaden och vid be­hov föreslå hur Svenska kraft­näts förslag kan vi­dare­utvecklas.

Utöver regeringens bedömning i propositionen om behovet av en kapa­ci­tets­mekanism fanns det även förslag om en ny lag om finansieringen av kapa­ci­tetsmekanismen. Riksdagen beslutade sedan i slutet av januari 2025 om att anta reger­ingens förslag till en sådan lag (bet. 2024/25:NU11, rskr. 2024/25:128). Lagen träder i kraft den 16 mars 2025.

Vid behandlingen av ärendet avstyrkte utskottet motionsförslag om miljö­krav på den nya kapacitetsmekanismen liknande de som efterfrågas när det gäller den nu­varande effektreserven i en motion som behandlas i detta betän­kande. Utskottet kon­staterade att den kapacitetsmekanism som ska ersätta den nuvarande effektreserven kommer att regleras på förordningsnivå och att reger­ingen för närvarande arbetar med att utforma dessa bestämmelser, som dessutom måste godkännas av kommissionen. I arbetet med att utforma den nya förordningen kommer bl.a. bestämmelser i EU:s elmarknadsförord­ning att inkluderas, av vilka vissa gäller just sammansättningen av en kapa­citetsmeka­nism, utsläppstak m.m. Utöver att utforma de svenska bestämmelserna i för­hållande till gällande EU-rätt sa sig utskottet förutsätta att regeringen beak­tar de svenska målen för energipolitiken och gör en lämplig avvägning mellan de övergripande målen om försörj­ningstrygghet, konkur­rens­kraft och eko­logisk hållbarhet samt förhåller sig till målet om att kraftsystemet ska vara 100 procent fossilfritt till 2040. Om inte förr bör alltså eventuella fossil­bräns­lebaserade resurser, enligt utskottets uppfattning, ha utrangerats ur den kapaci­tets­me­ka­nism som då används.

I början av februari presenterade sedan Klimat- och näringslivs­departe­men­tet en promemoria med ett förslag till förordning om en kapacitets­mekanism i form av en strategisk reserv (KN2025/00292). Det bör noteras att det i prome­mo­rian föreslås att de längre avtal som sluts inte ska gynna nyinvesteringar i fossil tek­nik och att fossila källor för elproduktion därför utesluts i dessa upp­hand­lingar. Olje- eller gaskraftverk föreslås dock kunna ingå men endast om dessa resurser vid aktivering använder hållbara biobränslen eller andra fossil­fria bränslen. Krav på fossilfria källor ska dock inte ställas på de mer frekventa år­liga upphandlingar som föreslås. I dessa fall bör Svenska kraftnät kunna accep­tera alla anbud som innebär en samhällsekonomiskt försvarbar kostnad för att undvika en manuell frånkoppling. Däremot ska även den årliga upp­hand­lingen anpassas till kraven i EU:s elmarknadsförordning i fråga om högsta tillåtna utsläpp.

I direkt anslutning till att pro­memorian offentliggjordes skickades den ut på remiss med sista svarsdag den 6 mars 2025.

Kraftlyftet

I budgetpropositionen för 2025 föreslog regeringen ett investeringsstöd för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet (det s.k. Kraftlyftet) om 100 miljoner kro­nor (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21 Energi). Stödet beräknas omfatta 200 mil­joner kronor 2026 och 400 mil­joner kro­nor 2027. Utöver detta finns ett beställ­ningsbemyndigande på högst 1 200 miljoner kronor för åtaganden un­der perio­den 2026–2030.

Det nya inves­teringsstödet syftar till att stärka elsystemets förmågor regio­nalt och där be­hoven är som störst. Det kan handla om investeringar i elpro­duktion, energi­lager, energieffektivisering, flexibilitetstjänster eller andra sys­tem­nyttiga åt­gär­der som inte tillkommer på marknadsmässiga grun­der.

Gaskraftens roll

I den energipolitiska inriktningspropositionen som riksdagen behandlade vå­ren 2024 konstaterar regeringen att det är viktigt med funktioner som på kort sikt möjliggör ökad överföringsförmåga och ökad förmåga att ansluta ny för­brukning (prop. 2023/24:105). Regeringen gjorde bedömningen att till dess att tillräcklig produktion av fossilfri el från kärnkraft är på plats kommer gas­tur­biner i större utsträckning än i dag att fylla en viktig funktion i el­sys­temet. Reger­ingen framhåller att gasturbiner har förutsättningar att tas i drift snabbt, är driftsmässigt planerbara och kan placeras där de gör störst nytta för el­systemet. Vidare konstaterar regeringen att Svenska kraftnät redan använder gas­turbiner för att tillhandahålla viktiga funktioner i elsystemet, såsom stör­nings­reserven, och för att öka överföringsförmågan i det svenska elnätet. Gas­turbiner har, enligt vad regeringen anför, även potential att drivas av fossilfria bränslen.

Den svenska gaskraftsreserven

Svenska kraftnäts helägda dotterbolag Svensk Kraftreserv AB ansvarar för drift och förvaltning av 700 MW gasturbiner för nättjänster. Bolagets främsta uppgift är att tillhandahålla en kapacitetsresurs, dvs. att kunna leverera effekt vid behov snarare än att agera som en energiresurs som levererar energi över tid. För att upprätt­hålla hög tillgänglighet över tid utför bolaget löpande under­håll och genomför nödvändiga reinvesteringar.

I enlighet med ägaranvisningen från Svenska kraftnät arbetar bolaget även med att identifiera nya affärsmöjligheter inklusive att erbjuda ytterligare tjäns­ter med befintliga resurser samt att undersöka förutsättningarna för att etablera ny reservkraft. Bolaget har dock inte i uppgift att på ett mer övergripande plan kart­lägga behovet av ny reservkraft i Sverige.

I Svenska kraftnäts uppdrag som systemansvarig myndighet ingår dock att analysera och införskaffa de reserver som behövs både för normaldrift och för totalförsvarets behov. I den analysen beaktas olika reservers möjlig­het att bi­dra, men vanligen är det då krav på tekniska förmågor och uthållighet som av­gör, och inte specifika tekniker per se.

Om kraftförsörjningssituationen i Västsverige

I juni 2024 presenterade Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen Västra Gö­ta­land och Svenska kraftnät en gemensam rapport om den framtida elför­sörj­ningen i Västra Götaland, bl.a. i ljuset av att det pågår en omfattande elek­tri­fiering, stora industrier ställer om till att bli fossilfria och många nya verk­sam­heter etableras. I rapporten redovisas prognoser som pekar på att elan­vänd­ningen i regionen kommer att fördubblas till 2030 och tredubblas till 2040, sam­tidigt som det finns ett stort regionalt produktionsunderskott. Vidare be­skrivs de nätåtgärder som planeras och vilka alternativ som är aktuella för att öka den regionala kraftproduktionen. Flera förslag till åtgärder nämns, där­ibland att gasturbiner behövs för att lösa effektsituationen i när­tid.

I slutet av januari 2025 redovisade Svenska kraftnät att affärsverket har flera pågående nät­utbyggnadsprojekt i området, men att det är en utmaning att till­mötesgå det kraftigt ökade effektbehovet i tid. Därför har Svenska kraftnät och Vattenfall Eldistribution utrett olika flexibla åtgärder för att möj­lig­göra tidigare anslutningar och ökade effektuttag. Nu ska ett koncept be­teck­nat ”ka­pa­ci­tetsåtgärd” testas i Västra Götaland. Bakgrunden är att olika aktörer har ställt sig villiga till att investera i egna produktionsresurser och energilager, t.ex. gasturbiner och batterier. Därtill har industrier förklarat att de är beredda att utforma sina processer för att möjliggöra snabbare an­slutningar för sin egen industri, men även för andra aktörer. Genom avtal med dessa aktörer bedöms det vara möjligt att frigöra ytterligare kapacitet i om­rådet, innan nätåtgärderna är på plats.

Tidigare riksdagsbehandling

När utskottet våren 2024 behandlade frågor om försörjningstrygghet på el­mark­naden konstaterade det bl.a. att den rådande omvärldssituationen har gjort att frågor på detta tema har fått en tilltagande aktualitet (bet. 2023/24:NU9). Utskottet pekade också på att regeringen då nyligen hade före­slagit ett leve­ranssäkerhetsmål i den proposition om energipolitikens lång­siktiga inrikt­ning som regeringen hade lämnat till riksdagen. Utskottet påminde också om att Svenska kraftnät tillsammans med Energimyndigheten har haft i upp­drag att intensifiera arbetet med att stärka försörjningstryggheten i energi­sektorn på kort och lång sikt med fokus på elförsörjningen.

Utskottets ställningstagande

Det övergripande målet för den svenska energipolitiken är att den ska bygga på samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU. Det innebär att politiken syftar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk håll­bar­het. Med stigande elpriser som till viss del beror på en allt högre efter­frågan, begränsningar i överföringskapacitet och ett större fokus på poten­tiella situationer med effektbrist har frågor om försörjningstrygghet och leverans­säkerhet fått ökad uppmärksamhet. När Ryssland på ett allt tydligare sätt bör­jade använda leveranser av gas och andra energibärare som ett på­tryck­nings­medel gentemot EU blev dessa frågor än mer angelägna, och de ställdes på sin spets när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022.

I ljuset av detta vill utskottet nämna att riksdagen har beslutat om ett leve­ranssäkerhetsmål som tydliggör betydelsen av leveranssäkerhet och som ska göra det lättare för de berörda myndigheterna att motivera varför vissa leve­rans­säkerhetsrelaterade åt­gär­der vidtas på elmarknaden.

Utskottet vill också påminna om att regeringen så sent som i början av fe­bru­ari 2025 remitterade en promemoria med ett förslag om en kapaci­tets­mekanism i form av en strategisk reserv som ska ersätta den nuva­rande ef­fekt­reserven. I promemorian finns också förslag som innebär tydliga begräns­ningar av an­vänd­ningen av fossilbränslebaserade kraft inom ramen för den före­slagna meka­nismen och i linje med ambitionen att nå målet om en 100 pro­cent fossil­fri elproduktion 2040. Utskottet anser därför inte att det är moti­verat med några uttalanden från riksdagens sida om kapaci­tetsme­kanismens sammansättning.

Eftersom riksdagen alltså nyligen har beslutat om en kapaci­tetsmekanism i form av en nationell strategisk reserv är utskottet inte berett att förorda till­kän­nagivanden om att det ska inrättas lokala eller regionala effektreserver, t.ex. i Skåne. Samtidigt vill utskottet påminna om att den pågående Elmark­nads­ut­red­ningen har i uppgift att analysera om en framtida mark­nadsom­fattande ka­pa­citetsmekanism kan bi­dra till re­surs­till­räck­lighet och leverans­sä­kerhet på elmarknaden. Utredningen kan därmed väntas bidra med ytter­ligare värdefulla kunskaper som kan ligga till grund för överväganden om utform­ningen av en framtida kapacitetsmekanism med eller utan regio­nala inslag.

När det gäller förslag om att satsa mer på gasturbiner för att stärka leve­ranssäkerheten vill utskottet påminna om att regeringen i den energi­poli­tiska inriktningspropositionen från våren 2024 pekade på att gasturbiner i större utsträckning än tidigare kan fylla en viktig funktion i elsystemet. Det handlar då inte minst om att gasturbiner kan tas i drift snabbt, är driftsmässigt pla­nerbara och kan placeras där de gör störst nytta för el­systemet. Det kan en­ligt utskottets uppfattning också finnas skäl att påminna om att Svenska kraft­nät ansvarar för att analysera och införskaffa de reserver som behövs för både för normaldrift och för totalförsvarets behov. Gaskraft kan i vissa fall vara ett alternativ, men då för att denna produktionsform kan uppvisa den tekniska förmåga och uthållighet som eftersträvas snarare än att det är den spe­ci­fika tek­niken som ligger till grund för valet.

Utskottet ser därmed inte något behov av att riksdagen ge­nom ett till­kän­nagivande uppmanar regeringen att vidta några åtgärder som gäller satsningar på gasturbiner i allmänhet eller när det gäller satsningar på sådana i vissa geo­grafiska delar av landet, t.ex. i Västsverige. I det sistnämnda fallet vill utskottet för övrigt lyfta fram det samarbetsprojekt som ny­ligen har lanserats i den delen av landet och som bl.a. kan ha betydelse för den framtida effekt­balansen och försörjningstryggheten i den regionen. I det arbetet ingår bl.a. investeringar i gasturbiner.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 42. efterfrågas ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en nationell stra­te­gi för energi­lager och införa ett teknikneutralt stöd för storskaliga energi­la­ger. Ett i stort sett likalydande förslag finns även i kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 33. I den sistnämnda mo­tio­nen preciseras yrkandet något till energilager såsom vätgas, pumpkraft, bat­te­rier och värmelager. Mo­tio­närerna efterfrågar också tillkännagivanden till re­ger­ingen om att under­lätta installation av energilager som kan användas för att jämna ut elpro­duk­tionen och balansera elnätet men också kan nyttjas vid elav­brott (yr­kan­de 41 i mot. 2024/25:3038 och yrkande 50 i mot. 2024/25:3047). Förslaget om en nationell strategi för energilager finns också i kommitté­motion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 57.

För ett mer robust energisystem behövs satsningar på mellan- och lång­sik­tig energilagring och effektutjämning i omställningen till alltmer väder­be­roen­de energikällor, sägs det i kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C). I yrkande 80 begärs ett tillkännagivande till reger­ingen om att ta fram en handlingsplan som undersöker behovet av mel­lan- och långsiktig ener­gi­lagring samt ser över behovet av ersättnings­mo­deller för handel med stöd­tjänster. I omställningen till alltmer väderberoende energi­källor behövs sats­ningar på mellan- och långsiktig energilagring och effekt­utjämning för ett mer robust energisystem.

Elnätet behöver balanseras lokalt, slås det fast i kommittémotionerna 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) och 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP). Motionärerna anser att elmarknaden därför behöver ut­veck­las och kompletteras med lokala och regionala marknader som bl.a. gör det enklare för elkunderna att sälja sitt överskott genom att mata tillbaka el från ett batteri, när elpriset är högt eller det är brist på kapacitet i elnätet. I den förstnämnda motionens yrkande 53 begärs ett tillkännagivande om att stimu­lera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexi­bi­litet i elanvänd­ningen. Samma förslag finns även i den sistnämnda motionen, yrkande 36.

I båda motionerna lyfts även värmens och kraftvärmens roll i elsystemet fram. Motionärerna framhåller att lokal elproduktion i exempelvis kraftvärme är extra viktigt för effektbalansen i regioner med kapacitetsbrist, vilket bör åter­speglas ekonomiskt. Motionärerna pekar på behovet av en nationell stra­tegi för värme- och kraft­värmesektorns roll i elsystemet, och i båda motio­nerna begärs tillkänna­givan­den om att stötta framtidens kraftvärme- och vär­me­pro­duktion samt underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster (yrkan­dena 59 respektive 41).

I kommittémotion 2024/25:2646 av Katarina Luhr m.fl. (MP) framhålls effektstyrning som viktigt för att spara resurser vid exempelvis effekttoppar på vintern. I yrkande 15 begär motionärerna därför ett tillkännagivande om krav på att ny­instal­lerade värmepumpar ska använda styrteknik för att kunna bidra till efter­frågeflexibilitet.

Bakgrund och pågående arbete

Elmarknadsdirektivet om stöd- och aggregeringstjänster

Med stödtjänst avses enligt 1 kap. 4 § ellagen en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning. Våren 2022 behandlade riksdagen regeringens proposition Genomförande av elmark­nads­direktivet när det gäller nätverksamhet (prop. 2021/22:153, bet. 2021/22:NU21, rskr. 2021/22:309). I propositionen återfanns bl.a. flera förslag med koppling till stödtjänster. Utskottet biföll förslagen och avstyrkte de mo­tioner som då var aktuella med hänvisning till de förslag på detta område som fanns i den aktuella propositionen och till att regeringen hade uttalat att stöd­tjänst­marknaderna bör utvecklas bl.a. för att säkerställa en hög leverans­säker­het även fortsättningsvis och på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Ut­skot­tet hänvisade också till det då pågående arbetet med att utveckla mark­na­den för stödtjänster. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2022.

Våren 2023 behandlade riksdagen regeringens proposition Ge­nom­förande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggre­ge­rings­tjänster (prop. 2022/23:59, bet. 2022/23:NU9, rskr. 2022/23:170). I pro­po­sitionen fanns bl.a. förslag om ändringar i ellagen som skulle underlätta efter­fråge­flexibilitet genom aggregering. Riksdagen biföll ut­skottets förslag om att anta regeringens förslag till lagändringar, och dessa träd­de i kraft den 1 juni 2023.

Flexibilitet allt viktigare på den gemensamma elmarknaden

Vid mötet med EU:s ministerråd för transport, telekommunikation och energi den 4 mars 2024 fanns en dagordningspunkt med rubriken Flexi­bilitet som ett viktigt verktyg för energiomställningen. Syftet var att disku­tera flexibilitets­frågor mot bakgrund av att det i takt med att mer väderberoende elproduktion ansluts till elsystemet krävs en allt större flexi­bilitet. Flexibilitet ses som ett viktigt verktyg i den gröna omställningen, efter­som den möjliggör ett mer effek­tivt utnyttjande av befintliga elnät och där­med snabbare nätan­slut­ningar av gröna industriprojekt och laddstolpar för elektrifiering av trans­port­sektorn och en snabbare och optimerad utveckling av väderberoende el­pro­duktion. Ökad flexibilitet kan även bidra till för­sörj­ningstrygghet och låga kostnader för energisystemet.

Vid mötet betonade Sverige tillsammans med ytterligare några medlems­stater vikten av teknikneutrala marknadsbaserade lösningar där prissig­na­lerna tillåts styra.

Uppdrag att främja potentialen för flexibilitet i elsystemet

I augusti 2022 fick Svenska kraftnät i uppdrag av regeringen att tillsammans med Energimarknadsinspektionen, Energimyndigheten och Styrelsen för ack­re­ditering och teknisk kontroll (Swedac) utveckla förutsättningarna för att främ­ja och realisera potentialen för flexibilitet i elsystemet. Ett deluppdrag till Svenska kraftnät var att ta fram en handlingsplan för hur flexibilitet bättre kan främjas inom Svenska kraftnäts ansvarsområden. Uppdraget redovisades i april 2023 i rapporten Strategisk handlingsplan för ökad flexibilitet – Redo­vis­ning av regeringsuppdrag avseende att främja ett mer flexibelt elsys­tem inom Svenska kraftnäts ansvarsområden (Svk 2022/2276). Rappor­ten fo­ku­se­rade på fyra olika områden: flexibilitetsresurser på marknaderna för stöd­tjäns­ter för balansering, lokala flexibilitetsmarknader, flexibilitet vid an­slut­ning av elintensiva aktörer (och övriga nätkunder) samt flexibilitet genom mer flexibla nättariffer och nätabonnemang.

I december 2023 slutredovisade de fyra myndigheterna uppdraget att ut­veckla förutsättningarna för att realisera potentialen för flexibilitet i elsys­temet i rapporten Främjande av ett mer flexibelt elsystem – Deluppdrag 5 (Ei R2023:18). I rapporten slås det fast att en betydligt högre elanvändning till­sammans med en stor andel väderberoende elproduktion innebär att det finns ett större behov av flexibilitet i elsystemet för att upprätthålla effekt­ba­lan­sen i alla lägen. Det innebär också att det finns behov av ett mer effektivt nät­nytt­jande, där flexibilitet är en nyckelfaktor.

I rapporten presenterades en handlingsplan med åtgärder som myndig­he­terna kan vidta inom sina respektive ansvarsområden för att främja flexi­bi­litet. Hand­lingsplanen innehåller åtgärdsförslag inom olika sakområden, och hel­hets­bilden anges vara viktig eftersom flera av åtgärderna förstärker va­randra.

I den energipolitiska inriktningspropositionen, som riksdagen tog ställ­ning till i maj 2024, bedömde regeringen att flexi­biliteten i systemet behöver öka för att elsystemet ska kunna nyttjas mer effektivt (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201). I och med elektrifieringen tillkommer ny elanvändning från elanvändare vars förmåga till flexibilitet bör tas till vara på ett effektivt sätt. Data över elanvändning och tariffer bör, enligt regeringen, på ett effektivt och säkert sätt kunna samlas in, hanteras och användas för att un­der­lätta ökad flexibilitet i elsystemet.

I juni 2024 gav regeringen därefter Energimyndigheten i uppdrag att för­bättra förutsättningarna för flexibilitet i elsystemet. Uppdraget omfattar några av förslagen i den nyssnämnda handlingsplanen. Energimyndigheten ska spri­da mål­gruppsanpassad information om flexibilitet till förbrukare och småska­liga elproducenter, kartlägga industrins och kraftproducenternas potential för flexibilitet, utveckla kommunikationsprotokoll för teknik som kan möj­lig­göra flexibilitet, se över behov av processer och krav för en driftssäker sam­verkan med elsystemet i samtliga systemdriftstillstånd samt analysera möj­ligheten till slumpmässig uppstartsfördröjning. Myndigheten ska delredo­visa uppdraget som gäller spridning av målgruppsanpassad informa­tion och kart­lägg­ning av in­dustrins och kraftproducenternas potential för flexibilitet se­nast den 20 april 2025 och slutredovisa hela uppdraget senast den 20 novem­ber 2025.

Elmarknadsutredningen om stödtjänster

Den tidigare omnämnda Elmarknadsutredningen (dir. 2024:12) har i uppdrag att utvärdera de olika stödtjänstmarknaderna och vid behov lämna förslag till hur dessa kan ut­veck­las. Som har redovisats tidigare i betänkandet ska utred­ningen avrapportera sitt arbete senast den 25 april 2025.

Energimarknadsinspektionens arbete med flexibilitet

Energimarknadsinspektionen tog 2020 fram en särskild strategi för sitt arbete med att skapa förutsättningar för mer flexi­bilitet i elsystemet, vilken revi­de­rades under 2024. Strategin är vägledande för myndighetens flexibilitetsarbete fram till 2028.

Strategin utgår från följande tre strategiska områden:

1. Effektiva marknader som främjar flexibilitet, där Energimarknads­inspek­tionen ska verka för att ta bort hinder för marknadsaktörer som vill och kan handla med flexibilitet på marknadsplatser samt för att lokala flexibilitets­mark­nader utvecklas mot att bli väl fungerande marknader.
2. Effektivt nätutnyttjande, där Energimarknads­inspek­tionens arbete ska leda till att nätföretagen har rätt förutsättningar att använda flexibilitet, vilket genom korrekta prissignaler och incitament för nätföretag och elkunder leder till ett samhällsekonomiskt effektivt nyttjande av resurser.
3. Flexibla elkunder, där myndighetens arbete ska bidra till att främja elkun­der­nas förmåga och vilja att bidra med flexibilitet.

Under de strategiska områdena har myndigheten identifierat nio prioriterade fokus­om­råden.

Kraftlyftet

Här bör också påminnas om det tidigare omnämnda investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i elsystemet (det s.k. Kraftlyftet) som syftar till att stär­ka elsystemets förmågor regionalt och där be­hoven är som störst. Det kan bl.a. handla om investeringar i flexibilitetstjänster eller andra systemnyttiga åt­gär­der som inte tillkom­mer på marknadsmässiga grunder.

Kraftvärmens roll

I några av motionerna framhålls kraftvärmens roll i energisystemet. Här bör nämnas att Energimyndigheten har haft i uppdrag av regeringen att ta fram en fjärr- och kraftvärmestrategi. I december 2023 slutrapporterade Energi­myn­dig­heten sitt uppdrag i rapporten Förslag till en fjärrvärme- och kraftvär­me­stra­tegi med förslag på åtgärder och ett något mer långsiktigt perspektiv (ER 2023:27).

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105) konsta­te­rade regeringen att Energimyndighetens förslag till fjärr- och kraft­värme­stra­tegi (I2022/01373) innehåller ett antal förslag för att bl.a. bättre ersätta kraft­värmen för dess bidrag till energisystemet. Vidare angav regeringen att rapporten vid den aktuella tidpunkten våren 2024 bereddes inom Regerings­kansliet samt att regeringen kommer att fortsätta att verka för en hållbar ut­veck­ling av fjärrvärmesektorn som gynnar elektrifieringen och en trygg ener­gi­försörjning.

Enligt uppgift från Svenska kraftnät finns ett ökat intresse från kraft­värme­producenter att delta på stödtjänstmarknaderna. Minst fem värme­kraft­anlägg­ningar befinner sig i pågående eller uppstart av för­kvalificering för detta. Affärs­verket anger också att det pågår ett löpande arbete med att undanröja hinder för deltagande, bl.a. när det gäller tydliga tekniska krav och en mer ut­vecklad webbplats. Det bör dock nämnas att mark­nadsmässigt gäller samma villkor för alla kraftslag, och de tekniska kraven på stöd­tjänst­mark­naderna för balansering är harmoniserade på europeisk nivå för att det ska vara möjligt att utbyta reserver med andra länder och därmed öka såväl tillgången till sådana reserver som möjligheterna till handel för markna­dens ak­törer.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet motionsyrkanden om efterfråge­flexi­bilitet och stödtjänster på elmarknaden (bet. 2023/24:NU9). Utskottet konsta­te­rade att Sverige ligger förhållandevis långt framme när det gäller att utöka kon­su­menters förmåga att flytta elförbrukning till timmar med lägre pris och att an­vända efterfrågeflexibilitet för att hantera nätbegränsningar samt bidra till stöd­tjänster. Utskottet delade även flera av motionärernas uppfattning att en ökad flexibilitet i användningen av el bland såväl företag som hushåll rymmer en potential att vässa elmarknadens funktion och därigenom bl.a. und­vika häf­tiga elprissvängningar och effektbristsituationer.

Utskottet redovisade även ett antal pågående eller nyligen avslutade utred­ningar som har varit inriktade på att utveckla stöd- och flexibilitets­tjäns­ter lik­som även beslutade lagändringar som har haft detta syfte. Sammantaget ut­myn­nade detta i ett ställningstagande från utskottet med innebörden att de då ak­tuella motionsyrkandena avstyrktes.

Även i samband med behandlingen av den energipolitiska inriktnings­pro­positionen våren 2024 berördes frågor om ökad flexibilitet i elsystemet (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14). Utskottet anförde bl.a. följande:

Enligt utskottets uppfattning har alltför stort fokus tidigare riktats mot för­nybar produktion från t.ex. sol- och vindkraft utan nödvändig hel­hets­syn på kraftsystemets samlade funktion. För att möta de väder­be­roende kraft­slagens nackdelar behövs även investeringar i lagrings­möj­ligheter samt för­bättrade incitament för flexibilitet på både produktions- och an­vän­dar­sidan. Enligt utskottets bedömning visar reger­ingen stor förståel­se för vik­ten av att hantera dessa utmaningar.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets bedömning ligger Sverige förhållandevis långt framme när det gäller att utöka konsumenters förmåga att flytta elförbrukning till timmar med lägre pris och att använda efterfrågeflexibilitet för att hantera nät­be­gränsningar samt bidra till stödtjänster. Utskottet har inte någon annan upp­fattning än den som framkommer i de motioner som är aktuella i detta avsnitt och som har innebörden att ökad flexibilitet i användningen av el bland såväl företag som hushåll rymmer en potential att vässa elmarknadens funktion och där­igenom bl.a. undvika häftiga elprissvängningar och effektbrist­si­tua­tio­ner. Samtidigt vill utskottet, i likhet med vad det gjorde när liknande för­slag be­handlades våren 2024, hävda att utväxlingen på detta område skulle kunna bli stör­re om denna flexibilitet värdesattes på ett tydligare sätt. Här vill utskottet påminna om att den pågående Elmarknadsutredningen bl.a. har i uppgift att föreslå hur marknader för stödtjänster kan utvecklas och att Energi­myndig­heten för närvarande utför ett regeringsuppdrag om förutsättningarna för flexi­bilitet i elsystemet. Uppdraget ska redovisas senare i år.

Möjligheterna att lagra el är ofta viktiga i flexibilitetssammanhang och när det gäller att kunna tillhandahålla olika stödtjänster till kraftsystemet. Bättre förut­sättningar för lagring av el berörs också i flera av motionerna. Här vill ut­skottet nämna den omvärldsanalys som Svenska kraft­nät har gjort – och som berördes när liknande frågor behandlades av ut­skottet vå­ren 2024 – och som beskriver utveckling, potential och behov av bl.a. lag­ring av el för att uppnå en väl fun­gerande elmarknad. Det bör även nämnas att regeringen i den energi­po­litiska inriktningspropositionen som riksdagen behandlade våren 2024 pekade på att lagringsmöjligheter behövs för att kunna möta samhällets ökade be­hov av el och samtidigt säkerställa god försörj­nings­trygg­het. Vidare för­ut­sät­ter utskottet att Energimyndigheten kommer att beröra så pass viktiga flexi­bilitets­resurser som olika former av lagring av el inom ramen för det ovan omnämnda regeringsuppdraget om flexibilitet.

I fråga om kraftvärmens roll och dess möjligheter att tillhandahålla stöd­tjänster hänvisar utskottet till att regeringen i den energipolitiska inrikt­nings­pro­positionen konsta­te­rade att Energi­myn­dighetens förslag till fjärr- och kraft­värme­stra­tegi (I2022/01373) inne­hål­ler ett antal förslag för att bl.a. bättre er­sät­ta kraft­vär­men för dess bidrag till ener­gisystemet och att regeringen kom­mer att fortsätta att verka för en hållbar ut­veck­ling av fjärrvärmesektorn som gynnar elektrifieringen och en trygg ener­gi­försörjning. Svenska kraftnät anger också att det pågår ett löpande arbe­te med att undanröja hinder för kraftvärme­pro­ducenter att delta på stöd­tjänst­marknaderna.

När det avslutningsvis gäller krav på effektstyrning av värmepumpar be­dö­mer utskottet att kravet på effektbaserade komponenter i nättarifferna som gäl­ler fr.o.m. 2027, och som många nätbolag redan har börjat införa, kan kom­ma att öka både efterfrågan på och utbudet av sådana produkter, inklusive vär­me­pumpar, som har kapa­ci­tet att reagera på effektbaserade prissignaler. Ut­skottet är inte berett att dessförinnan förorda ett krav på sådana prestanda hos nya vär­mepumpar i linje med vad som föreslås i en av motionerna.

Sammantaget avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Motionen

Niels Paarup-Petersen (C) anser i motion 2024/25:2057 att den s.k. flödes­baserade kapacitetsberäkning som infördes i oktober 2024 bör pausas eller stop­pas, och motionären efterfrågar därför ett tillkännagivande med den inne­börden. Motionären påpekar bl.a. att den nämnda metoden har mött kritik från flera håll och att nyttan av att ändra till den är mycket oklar.

Bakgrund och pågående arbete

Flödesbaserad kapacitetsberäkning

EU:s gemensamma regelverk ställer krav på kapacitetsberäkning och allo­ke­ring (CACM) och anger vilka metoder som är möjliga att använda och hur god­kännandet av metod ska gå till.[1] Förändringen är ett steg mot införandet av EU:s inre energimarknad med målet att öka den samhällsekonomiska nyttan av elmarknaden och att möjliggöra framtidens gröna elsystem. Metoderna för Nor­den ska föreslås gemensamt av de aktörer som är systemansvariga för el­näten i Norden. För Sveriges del är detta Svenska kraftnät. Metod och process för införandet av en ny metod ska godkännas av den na­tionella tillsynsmyndig­heten, vilket i Sverige är Energimarknadsinspektionen.

Den 29 oktober 2024 infördes en ny metod för att beräkna och allokera över­föringskapacitet för handel på den s.k. dagen före-marknaden. Den nya meto­den ska göra det möjligt att använda stamnätet mer effektivt, vilket gör det möjligt att över­föra mer el utan att driftssäkerheten äventyras. Svenska kraft­nät bedömer att den flexibilitet och anpassningsbarhet som den flödes­ba­se­rade me­toden ger är en förutsättning för en trygg och konkur­renskraftig el­för­sörjning. Den nya be­räk­nings­metoden ses som en förutsätt­ning för att kunna hantera ett mer kom­pli­cerat system med de snabba och stora för­ändringar som kommer av elek­tri­fie­r­ing och mer väder­beroende elpro­duk­tion. Vidare ses den som en för­ut­sätt­ning för andra viktiga reformer på elmark­naden som syftar till att ge ett mer kon­kur­renskraftigt elsystem i Europa som använ­der de samlade resurserna på ett bät­tre sätt.

Införandet av den nya metoden på dagen före-marknaden är ett första steg, eftersom andra delar av elmarknaden (bl.a. den s.k. intradagsmarknaden) ännu inte är anpassade för flödesbaserad handel. Enligt Svenska kraftnät kommer me­to­den att utvecklas kontinuerligt och införas stegvis för handel på övriga tids­horisonter.

Av Svenska kraftnäts regleringsbrev för 2025 framgår det att myndigheten i en uppföljning ska redovisa genomförandet av den flödesbaserade metoden och hur beräkning inom ramen för den vidareutvecklas för att bidra till att nå de energipoli­tiska målen. Av redovisningen bör det framgå

–      vilka åtgärder affärsverket har vidtagit efter driftssättningen för att meto­den ska fungera på ett ändamålsenligt sätt och bidra till en samhälls­eko­nomiskt effektiv elförsörjning

–      vilka kommunikationsåtgärder som har genomförts.

Utöver detta ska arbetet för att tillgängliggöra relevanta data beskrivas i syfte att främja en förutsägbar, effektiv och transparent elmarknad i Sverige.

Enligt uppgift från Svenska kraftnät i slutet av januari 2025 pågår organi­sering av arbetet med uppföljningen och det finns ännu inte någon tidsplan för genomförandet. Samtidigt meddelar myndigheten att det på­går ett löpande ar­be­te med att vidareutveckla och anpassa den nya beräk­nings­metoden. Ett exempel på det är de justeringar av säkerhets­margi­nalerna (flow reliability margin) som Svenska kraftnät började tillämpa i slutet av febru­ari 2025.

Interpellation om flödesbaserad kapacitetsberäkning

I november 2024 riktade Monica Haider (S) en interpellation till statsrådet Ebba Busch om den nya beräkningsmetoden och dess effekter (ip. 2024/25:220). Interpellanten konstaterade att skillnaderna i elpriser mel­lan Sveriges olika elprisområden stundtals har ökat drastiskt efter in­förandet av den nya metoden och undrade därför om statsrådet Busch är beredd att initiera en översyn av den nya metoden och vid­ta åtgärder för att minska de stora prisskillnaderna mellan elprisområdena.

I sitt svar den 14 januari 2025 anförde statsrådet Busch att regeringen i nära dialog med Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen noga kommer att följa upp införandet av metoden och utvecklingen på elmarknaden. Hon kon­staterade också att myndigheterna har ett tydligt ansvar för att flödes­ba­se­rad kapa­citets­beräkning bidrar till att man når de energipolitiska mål som riks­dagen har slagit fast, i synnerhet konkurrenskraftiga elpriser och mål om leve­rans­säkerhet. Reger­ingen kommer också att noga följa hur beräkning av över­förings­ka­pacitet vidareutvecklas för att metoden ska kunna fungera på ett än­da­måls­enligt sätt och bidra till en samhällsekonomiskt effektiv elför­sörj­ning. Sam­man­fattningsvis slog statsrådet Busch fast att regeringen är redo att göra de insatser som krävs, samtidigt som det är viktigt att myndigheterna får möj­lig­het att samla information och analysera de praktiska effekterna av ge­nom­förandet. Avslutningsvis sa hon sig se fram emot att återkomma hösten 2025 i fråga om en utvärdering av modellen.

Utskottets ställningstagande

Den flödebaserade metoden för kapacitetsberäkning infördes så sent som hös­ten 2024. Med hänvisning till den korta tid som har gått sedan införandet och svårigheter att se några entydiga effekter av den nya metoden på elpriset över tid anser ut­skot­tet att det är för tidigt att dra så pass långtgående slutsatser som efter­frå­gas i motionen, dvs. att riksdagen ska uppmana regeringen att – utan ett fullgott beslutsunderlag – pausa eller stop­pa användningen av meto­den. I stället hän­visar utskottet till att­ före­trä­dare för regeringen har meddelat att den avser att noga följa hur beräkningen av över­förings­ka­pacitet vidare­ut­veck­las för att metoden ska kunna fungera på ett än­da­måls­enligt sätt samt in­ten­tionen att återkomma sena­re i år om en utvärdering av model­len.

Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Motionerna

Fredrik Olovsson m.fl. (S) anför i kommittémotion 2024/25:3134 yrkande 24 i denna del att robustheten inom elförsörjningen behöver vara hög och åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en tillfredsställande beredskapsnivå. Förmå­ga och motståndskraft behövs för att hantera väpnade angrepp, cyber­attacker och antagonistiska handlingar samt extrema väderberoende händelser såsom stormar, bränder och översvämningar.

Den ryska strategin i Ukraina har bl.a. varit inriktad på att slå ut den ukrainska energi­för­sörjningen, konstaterar Mikael Larsson m.fl. (C) i kom­mitté­motion 2024/25:3160. Motionärerna anser att en sammanhållen elför­sörjning i grun­den är bra för Sverige, men vid större och långvariga elavbrott kan mot­stånds­kraften stärkas också i Sverige genom att kritiska platser för­bereds för ödrift. Det innebär att de viktigaste samhällsfunktionerna kan för­sörjas med el utan att vara kopplade till transmissionsnätet. I yrkande 51 begär motio­nä­rerna ett tillkännagivande om att behöriga myndigheter behöver ges i uppdrag att stärka elbered­skapen i Sverige genom att möjliggöra ödrift i en större andel geo­gra­fiska områden.

Även i kommittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) pekas på behovet av s.k. ödrift. Motionärerna anser att målet måste vara ett robust energisystem som står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser. I yrkande 52 begär de ett tillkännagivande om att ta fram en plan för och ett stöd till utökad reservkraft som inte är beroende av importerad energi.

Bakgrund och pågående arbete

Försvarsberedningen och regeringen om elförsörjningen under kris och krig

Med anledning av det som tas upp i en av motionerna med koppling till vissa elberedskapsrelaterade frågor kan nämnas att Försvarsberedningen i december 2023 redovisade sin syn på inriktningen för totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34). På temat försörjningsberedskap berörs bl.a. frågor om energiförsörjningen inklusive elförsörjningen. Försvars­bered­ningen konstaterade bl.a. att attacker eller sabotage mot kritisk infra­struk­tur som t.ex. ställverk och transformatorer i elnätet eller en cyber­attack mot elsys­temen kan få stora konsekvenser för produktion och distribu­tion av el. Elberedskapslagen (1997:288) är den lag som reglerar el­före­tags skyldig­heter att vidta åtgärder för att säkerställa samhällets behov av elför­sörjning vid svåra påfrestningar och höjd beredskap. Skyldigheterna i lagen gäller för före­tag som bedriver produktion av el, överföring av el och han­del med el. Svenska kraftnät är ansvarig myndighet för elberedskapen, vil­ket innebär att myndighe­ten ska säkerställa att elförsörjningen har en bered­skap för att klara både freds­tida kriser och krig. Försvarsberedningen an­såg att det förstärkta (fortifi­ka­to­riska) skyddet i vissa delar av elnätet behöver utvecklas även fort­sättningsvis och att det finns behov av att minska el­nätets sårbarhet, exem­pel­vis genom att förstärka kapaciteten för ökad redundans och se över förut­sättningarna för lo­kal produktion och distribution av el. Bered­ningen ansåg också att det be­hövs bättre författningsmässiga för­ut­sättningar för att i fredstid kunna planera för ransonerings- och priori­te­ringsåtgärder inom elom­rå­det. Arbetet med att åtgär­da detta ansåg Försvars­beredningen borde vid­tas skynd­samt.

Hösten 2024 överlämnade regeringen sedan propositionen Totalförsvaret 2025–2030 till riksdagen (prop. 2024/25:34). I propositionen konstaterar reger­ingen att en fungerande energiförsörjning är central för att ett samhälle ska fungera även vid höjd beredskap och ytterst krig. Reger­ingen slår vidare fast att Sveriges energisystem behöver fortsätta att utveck­las för att möta ambi­tionshöjningen inom totalförsvaret. Trygg energiförsörjning hand­lar om att före­bygga, motstå och hantera störningar i energiförsörjningen. Vid höjd be­red­skap kommer sannolikt behovet av att hantera störningar att öka. Reger­ingen anser att energi­po­li­tiken behöver utvecklas för att kunna möta en ökad elanvändning och hänvisar i det sammanhanget till den om­lägg­ning av energi­politiken som riksdagen beslutade om våren 2024 (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201).

I ett yttrande till försvarsutskottet med anledning av förslagen i propo­si­tionen och i följdmotioner som berörde näringsutskottets beredningsområde an­förde näringsutskottet följande (yttr. 2024/25:NU4y):

Energiförsörjningsfrågorna är enligt utskottets mening centrala utma­ning­ar för det civila försvaret. Utan en under de givna förhållandena väl fun­gerande energiförsörjning kan både försvarsförmågan och för­svars­viljan hämmas på ett sätt som hotar det svenska samhället. Även i mindre all­var­liga krissituationer är energiförsörjningen mycket betydelse­full för att det ska vara möjligt att upprätthålla samhällsviktig verksamhet, för att hus­hålls­kunder ska kunna värma upp sina bostäder, för att trans­port­sys­te­met ska fungera och för att näringslivet ska kunna fortsätta att verka. En­ligt ut­skottets bedömning råder det en bred politisk samsyn om vikten av att energiförsörjningen säkerställs under normala förhållan­den och fredstida kriser såväl som under höjd beredskap och ytterst även under krig.

Elberedskap i den energipolitiska inriktningspropositionen

Elberedskapsfrågor berördes också i regeringens energipolitiska inriktnings­pro­position våren 2024 (prop. 2023/24:105). Regeringen anförde bl.a. att i ett alltmer elektrifierat samhälle behövs ett robust elsystem där leveransen av el kan tryggas såväl under fredstida förhållanden som under hybridkrigföring, höjd beredskap och ytterst i krig. Vidare framhöll regeringen att elsystemets försörjningstrygghet även bör omfatta tillräcklig regional förmåga till ödrift samt kapacitet att snabbt återställa systemet efter störning. Regeringen refe­rerade även till Försvarsberedningens uppfattning att det är av stor vikt att upprätthålla planerbar energiproduktion, inklusive kärnkraft, även vid höjd bered­skap. Även andra produktionsslag och elnäten behöver ha tydliga för­ut­sättningar för att användas under höjd beredskap. Enligt regeringens upp­fatt­ning måste elsystemet kunna leverera el till samhället under samtliga kris­nivå­er, dvs. ett fredstida normalläge, fredstida krissituationer, och höjd bered­skap (skärpt nivå respektive högsta nivå).

Svenska kraftnäts arbete med elberedskap

I Svenska kraftnäts regleringsbrev för 2025 har regeringen angett ett särskilt återrapporteringskrav som gäller affärsverkets arbete med elberedskap. Det framgår att Svenska kraftnät ska rapportera vidtagna åtgärder inom elbered­skap och inom affärsverkets verksamhet som stärker elförsörjningen på hela hot­skalan, där höjd beredskap och ytterst krig är dimensionerande. Av redo­vis­ningen ska åtgärdernas effekter och kostnader framgå särskilt inom områ­dena robusthet in­klu­sive fysiskt skydd, reparationsberedskap och ödrift.

Stärkt beredskap hos landets energimyndigheter

I slutet av januari 2025 gav regeringen 53 beredskapsmyndigheter i uppdrag att stärka sin beredskap och säkerställa en kultur av handlingskraft och pro­aktivitet. Bland de berörda myndigheterna finns Energi­mark­nads­in­spek­tionen, Energimyndigheten och Svenska kraftnät.

Regeringen konstaterade att det försämrade säkerhetspolitiska läget under­stryker vikten av ett starkare civilt försvar och en bättre beredskap att hantera oförutsägbara händelseutvecklingar. Samtidigt framhöll regeringen att en rad händelser under de senaste åren har visat att Sveriges krisberedskap inte är vad den borde vara. Uppdragen finns angivna i myndigheternas reglerings­brev för 2025, och myndigheterna ska redovisa de åt­gär­der som har vidtagits och resul­tatet av dessa till Regeringskansliet senast den 2 mars 2026.

Regeringen meddelade också att den kommer att tillsätta en särskild utre­da­re som ska se över hur Sveriges beredskap kan effektiviseras. Enligt uppgift från För­svarsdepartementet i mitten av februari 2025 pågår arbete med att ta fram direktiv för utredaren som förväntas kunna inleda sitt arbete senare under första halvåret 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

När utskottet våren 2024 behandlade frågor om elberedskap instämde det i det som anfördes i de då aktuella motionerna om att ett förändrat klimat och en orolig nära omvärld accentuerar betydelsen av ett elnät som är robust och kan stå emot olika former av attacker och extrema vädersituationer (bet. 2023/24:NU9). Samtidigt redovisade utskottet uppfattningen att dessa frågor till stor del hade tagits om hand av Försvarsberedningen, som bl.a. hade lyft fram att det förstärkta skyddet i vissa delar av elnätet behöver utvecklas ytter­ligare och att det finns behov av att minska elnätets sårbarhet, exempelvis ge­nom att förstärka kapaciteten för ökad redundans och se över förutsätt­ning­arna för lokal produktion och distribution av el. De då aktuella motions­yrkan­dena avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Liksom motionärerna kan utskottet konstatera att elberedskapsfrågorna har fått ökad aktualitet till följd av den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina och de påfrestningar som den europeiska elmarknaden därmed har drabbats av, men inte minst av det faktum att den ryska krigföringen i betydande ut­sträckning tycks ha varit inriktad på att slå ut elförsörjningen i Ukraina.

Utmaningarna på energiförsörjningsområdet har också lyfts fram i reger­ingens proposition om totalförsvaret som behandlades av riksdagen hösten 2024. I anslutning till beredningen av den pro­po­sitionen har utskottet i ett ytt­rande till försvarsutskottet pekat på energiförsörjningens stora betydelse för det civila för­sva­ret. I yttrandet redovisade utskottet även bedöm­ningen att det råder en bred poli­tisk samsyn om vikten av att energi­försörj­ningen säkerställs under normala förhål­landen och fredstida kriser såväl som under höjd bered­skap och ytterst även under krig.

Utskottet vill i detta sammanhang deklarera att det ställer sig positivt till att regeringen dels har skärpt kraven på landets energimyndigheter när det gäller just deras beredskapsarbete, dels har riktat ett särskilt återrapporteringskrav till Svenska kraftnät om att redovisa vidtagna åtgärder på elbered­skaps­om­rå­det. Därtill aviserar regeringen att en särskild utredare ska få i uppgift att se över hur Sveriges beredskap kan effektiviseras. Utskottet förutsätter att elbe­red­skapsfrågorna kommer att beröras inom ramen för det arbetet.

Sammantaget gör utskottet be­döm­ningen att den svenska elberedskapen ges en sådan upp­märksamhet att de förslag som är aktuella i detta avsnitt kan be­traktas som helt eller delvis till­godosedda.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) konstateras det att lokala nätbolag, vilka har leveransplikt för el, tillämpar ett system med s.k. anvisade avtal för kunder som av olika skäl inte gör ett aktivt val av elle­ve­rantör. Motionärerna vill förändra systemet med anvisade elavtal och för­ordar i stället krav på regelbunden upphandling där alla elhan­dels­företag får kon­kurrera om dessa kunder. I yrkande 8 begär motionärerna därför ett tillkänna­givande om en ny modell för anvisade elavtal.

I kommittémotionerna 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 56 och 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 38 begärs lika­ly­dan­de tillkännagivanden till regeringen om dynamiska nätavgifter som främ­jar flexi­bilitet och smart energianvändning. Detta skulle ge incitament att styra elan­vändningen till tider när kapaciteten i elnäten är god. Motio­närer­na fram­håller att kostnaderna för att stimulera sådan efterfråge­flexi­bilitet är rela­tivt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning som är betydligt billi­gare än att investera i exempelvis en ny värmepump eller i utbyggnad av el­nätet.

I yrkande 49 i kommittémotion 2024/25:2613, som nämns i det föregående stycket, efterfrågas även ett tillkänna­gi­van­de om att tydligt redo­visa kundens kost­na­der för effekt. Detta skulle under­lätta för aktörer att vara flexibla. Mot­sva­rande förslag finns också i yrkande 39 i kommittémotion 2024/25:3047 som också finns refererad i det föregående stycket.

Bakgrund och pågående arbete

Effekttariffer

I en av motionerna används begreppet dynamiska nätavgifter. Detta begrepp kan antas syfta på en modell där nätavgiften helt eller delvis baseras på den effek­t (dvs. energiuttag per tidsenhet) som tas ut i stället för att enbart låta mängden energi styra avgiftens storlek. Det går därmed att åstad­komma en styrning av effektuttaget som jämnar ut belastningen och sänker effekt­top­parna, vilket i sin tur gör det möjligt att utnyttja elnäten mer effektivt. Däri­genom går det också att ansluta fler kunder till det befint­liga nätet. I vissa fall kan sådan styr­ning vara tillräcklig för att lösa kapa­citets­bristen i ett nät. I andra fall krävs utbyggnad, men fram till att utbygg­naden har realiserats kan proble­met mins­kas om belastningen i nätet jämnas ut.

Den 2 oktober 2018 beslutade regeringen om en ändring i elförordningen (2013:208) som innebär att Energimarknadsinspektionen får meddela före­skrif­ter om hur nättariffer ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet. Energimarknadsinspektionen har därefter beslutat om att alla el­näts­företag ska ha infört nättariffer som inkluderar en effektavgift senast den 1 januari 2027 (EIFS 2022:1). En effekttariff (även kallat effekt­taxa, effekt­abon­nemang och effektdebitering) är en nättariff där minst en av de rörliga av­gifterna avser den effekt som används, dvs. den mängd el som för­brukas per timme. Effektavgiften ska baseras på den enskilda kundens an­vänd­ning av el­nä­tet och den sammanlagda belastningen på elnätet. Den ska också vara tids­differentierad (tidsindelad). Det betyder att den ska vara olika hög vid olika tider för att återspegla hur belastningen på elnätet varierar över tid.

På sin webbplats anger Energimarknadsinspektionen i januari 2025 att va­ria­tionen är stor när det gäller hur elnätsföretagen hittills har valt att utforma och införa effekt­avgifter. Några har valt att ta betalt för det enskilt högsta tim­värdet under årets alla dagar, medan andra tar betalt för ett medelvärde av ett antal av de högsta timvärdena under vissa tider.

Om anvisade elavtal

I en av motionerna efterfrågas en ny modell för anvisade elavtal. Ett anvisat el­avtal är ett elhandelsavtal som en kund får om kunden inte har gjort ett aktivt val att ingå avtal med en elhandlare. Kunder med anvisade avtal betalar gene­rellt mer för sin el än kunder som aktivt väljer en elhandlare. Systemet innebär även att vissa i kundkollektivet blir mindre aktiva på elmarknaden då de får ett anvisat elavtal och av olika skäl inte väljer att ingå ett annat el­han­delsavtal.

Den pågående Elmarknadsutredningen har som nämnts tidigare i betän­kan­det i uppdrag att föreslå hur systemet med anvisade elavtal på slutkunds­mark­naden kan avvecklas. Utredningen ska avrapportera uppdraget senast den 25 april 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet motionsyrkanden om dynamiska nätavgifter (bet. 2023/24:NU9). Utskottet framhöll då att ökade incitament att styra effekt­ut­tag på ett effektivt sätt till gagn för kraftsystemet och för enskilda elkonsu­men­ter i många fall kan kräva en anpassning av avgiftsstrukturerna. Vidare kon­staterade utskottet att det hade gjorts en översyn av vissa avgifter på el- och gasnätsområdena som hade varit ute på remiss till början av februari 2024. Utöver detta påminde utskottet om att Energimarknadsinspektionen hade be­slutat om att alla elnätsföretag ska ha infört tidsdifferentierade nättariffer som inkluderar en effektavgift senast den 1 januari 2027. Därmed såg utskottet inte någon anledning för riksdagen att bifalla förslaget om dyna­miska nät­av­gifter, varför det då aktuella yrkandet avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Ökade incitament att styra effektuttag på ett effektivt sätt till gagn för kraft­systemet och för enskilda elkonsumenter kan i många fall kräva en an­passning av avgiftsstrukturerna. Här vill utskottet påminna om att Energi­mark­nadsin­spek­tionen har beslutat om att alla elnätsföretag ska ha infört tids­diffe­rentie­rade nättariffer som inkluderar en effektavgift senast den 1 janu­ari 2027. Vissa nätföretag tillhandahåller redan nu denna möjlighet. Därmed anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att bifal­la för­slaget om dynamiska nätavgifter.

När det gäller förslaget om anvisade elavtal hänvisar utskot­tet till det upp­drag som Elmarknadsutredningen har att föreslå hur systemet med anvi­sade el­avtal på slutkunds­mark­naden kan avvecklas. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag i slutet av april 2025, och innan utred­ning­en har presenterat sitt förslag och regeringen därefter har tagit ställning till det saknas det skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av det förslag om anvisade elavtal som finns i en av motionerna.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I partimotion 2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 8.3 fram­hålls det att lokala energigemenskaper kan hjälpa enskilda hushåll att sän­ka sin energiförbrukning, bidra med värdefulla system­tjänster till energi­sys­te­met som helhet och stärka elberedskapen eftersom lokala energi­ge­men­skaper kan fungera även om det omkringliggande elsys­temet ut­sätts för störningar. Motionärerna efterfrågar ett tillkännagivande till reger­ingen om att förbättra möjligheterna att skapa lokala energigemen­ska­per.

Att energigemenskaper kan spela en betydelsefull roll i energi­omställ­ningen framhålls även i kommittémotion 2024/25:2642 av Linus Lakso m.fl. (MP). Motionärerna anser därför att mycket kan och bör göras för att främja energi­gemenskaperna. I yrkande 1 föreslår de ett tillkännagivande till reger­ingen om att införa en definition av energigemenskaper. En införd defi­ni­tion skulle, enligt motionärerna, underlätta utvecklingen av regelstöd och andra för­slag som kan främja framväxten av energigemenskaper. Mo­tio­närerna ef­ter­frågar även i yrkande 2 ett tillkännagivande om en skatte­över­syn som syf­tar till att driva på för energieffektivitet, flexibilitet och inves­ter­ingar i mer för­nybar el. En skatteöversyn bör ta in rättvisa i ekvationen och ska­pa goda eko­nomiska incitament för de som vill äga sin produktion ge­mensamt. Sam­ti­digt ska översynen inte leda till att skattebasen urholkas helt. I yrkan­de 3 begärs ett tillkännagivande om ett uppdrag till Energimark­nads­inspek­tio­nen att verka pro­aktivt för att de nyttor som energigemenskaper kan ge ska speg­las i nättarif­fen.

Motionärerna anser också att det bör bli lättare för energigemenskaper att göra investeringar. Dessa sammanslutningar har, enligt motionärerna, ofta svårt att låna pengar i en affärsbank eftersom de saknar säkerhet i fast egen­dom. Genom statliga kreditgarantier skulle detta problem kunna lö­sas. Därför vill motionärerna utreda en sådan möjlighet för staten att främja bil­dandet av energigemenskaper genom att underlätta deras finansiering och minska kapi­tal­kostnaderna. I yrkande 4 efterfrågas ett till­kännagivande med den inne­bör­den. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att ansvariga myn­dig­heter bör få i uppdrag att genomföra en nationell stöd- och infor­ma­tions­satsning om energigemenskaper. Motionärerna påpekar att kun­skapen och kompetensen kring energigemenskaper är för låg hos ansvariga offent­liga aktörer, allmän­he­ten och teknikföretagen.

Även i motion 2024/25:2346 av Johan Andersson m.fl. (S) berörs frågor om kooperativa energisatsningar. Motionärerna framhåller att elproduktionen och den lo­kala energiberedskapen kan öka och sårbarheten minska om fler går sam­man i energikooperativ och energigemenskaper. Detta bör där­för upp­munt­ras. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om kooperativa ener­gi­sats­ningar och i yrkande 2 ett tillkännagivande om att villkoren för ener­gikoope­rativ bör förbättras. Motionärerna menar att det uppdrag Energi­myn­dig­heten re­do­visade i september 2024 bör kompletteras med ytterligare en över­syn som undersöker vilka åtgärder som skulle underlätta och gynna ska­pandet av ener­gikooperativ.

I motion 2024/25:97 av Gudrun Brunegård (KD) begärs ett tillkänna­gi­van­de till re­geringen om att utreda ekonomiska incitament för småskalig ener­gi­pro­duktion under en gemensam juridisk person. Motionären anser att s.k. ener­gi­ge­menskaper kan vara ett effektivt svar på energi­om­ställningens utma­ningar och skulle kun­na bidra både till kraftigt sänkta toppeffektbehov och till bespar­ingar på upp till 30 procent energi.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringsuppdrag om energigemenskaper

Begreppet energigemenskaper innefattar gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper så som de definieras i EU:s förnybart- respek­tive elmarknadsdirektiv. Eftersom det sedan den 1 januari 2022 är tillåtet att utan nätkoncession dela el mellan byggnader inom samma fastighet via ett låg­spänningsnät har intresset för att bilda s.k. energigemenskaper ökat. I en energigemenskap kan närliggande byggnader kopplas samman i ett mindre sys­tem för att producera, dela, åter­vinna och lagra energi. I Sverige är före­komsten av energigemenskaper fort­farande be­grän­sad, men med den nyss nämn­da regleringsförändringen finns bättre för­ut­sättningar att skapa en sådan gemen­skap och därmed även ett ökat intresse för energigemenskaper. Energi­mark­nadsinspektionen menar att drifts­formen med fördel kan organiseras som en ekonomisk förening i Sverige.

Den 15 februari 2024 beslutade regeringen att ge Energimyndigheten i upp­drag att utreda förutsättningarna för att bilda och bedriva verksamhet i gemen­skaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper och om huru­vida det behövs ytterligare insatser för att främja sådana gemenskaper. Upp­dra­get redo­visades till Regeringskansliet i början av september 2024 (ER 2024:20 Energi­ge­menskaper – Förutsättningar och förslag på främjande­in­sats). Ener­gi­myn­dig­heten föreslår bl.a. att det införs en definition av energi­gemen­skaper och att Energimarknadsinspektionen får i uppdrag att verka för att de nyttor som ener­gigemenskaper kan ge speglas i nättariffen. Vidare före­slås att Energi­myn­digheten och Energimarknadsinspektionen får ett gemen­samt upp­drag att ta fram stöd i form av godkända ”typfall” som visar hur delning kan främjas i ener­gigemenskaper.

Noteras bör att det inte ingick i uppdraget att lämna förslag eller bedöm­ningar på skatte­området. Energimyndigheten har i andra sammanhang dock ef­ter­lyst en större översyn av energibeskattningen. Energimyndigheten anser att beskatt­ningen av energi som produceras och används inom energigemen­ska­per lämp­ligen bör omfattas av en sådan översyn.

Energimyndigheten initierade därefter i slutet av 2024 en riktad satsning på energigemenskaper inom ramen för myndighetens forsknings- och innova­tions­program. I utlysningen efterfrågas projekt som vill utforska poten­tialen hos energigemenskaper och energidelning i Sverige. Utlysningen har en bud­get på ca 30 miljoner kronor. Samtidigt har Energimyndigheten inlett en sats­ning på stöd och information om energigemenskaper som ska involvera de pro­jekt som beviljas stöd i utlysningen. Syftet är att underlätta en bredare an­vändning av energigemenskaper.

Lättnader i kraven på nätkoncession

Som har redovisats tidigare i betänkandet beslutade regeringen i slutet av de­cember 2024 om vissa ändringar i den s.k. IKN-förordningen med inne­bör­den att kraven på nätkoncession lättas upp, vilket kan underlätta tillkomsten av ener­gi­gemenskaper. Förändringarna väntas bl.a. göra det lättare att bygga lag­rings­anläggningar för el i närheten av produktions­anlägg­ning­ar, och det blir även möjligt att utan tillstånd dra ledningar mellan en pro­duk­tionsanläggning och en energilagringsanläggning, mellan energi­lagrings­an­läggningar samt till det tillståndspliktiga elnätet.

Energidelning

I februari 2024 fick Energimarknadsinspektionen i uppdrag av regeringen att be­döma vilka åtgärder som krävs med anledning av de nya krav som tillkom­mit efter revideringen av EU:s elmarknadsdirektiv respektive elmark­nads­för­ord­ning. Inom ramen för uppdraget skulle myndigheten bl.a. titta när­mare på de delar av de EU-rättsliga bestämmelserna som gäller energi­del­ning och som ska vara införlivade i nationell rätt under 2026.

I en rapport som presenterades i januari 2025 berörs bl.a. relationen mellan energidelning och energi­ge­men­skaper (Ei R2025:01 Energidelning och andra nyheter till följd av ändringar i EU:s elmarknadslagstiftning).

Energimarknadsinspektionen har analyserat vilka lagändringar som krävs för att säkerställa att hushåll, små och medelstora företag samt offentliga or­gan ska kunna dela energi i det allmänna nätet (även kallat virtuell del­ning), dvs. i nät som drivs med stöd av nätkoncession. Myndigheten före­slår bl.a. att el ska kunna delas inom ett elområde. Ett exempel på en delning i det allmänna nätet skulle kunna vara att en kund har solpaneler på sitt tak och vill sälja eller ge bort en del av sin producerade el till någon i grannstaden (un­der för­ut­sätt­ning att grann­staden ligger i samma elområde). De utökade möj­lig­he­ter­na till energi­delning syftar bl.a. till att ge en bredare grupp kon­sumenter möj­lighet att bli aktiva som både konsumenter och producenter och till att öka an­vänd­ningen av förnybar energi genom att ytterligare privata kapitalin­ves­teringar tillkommer som en konsekvens av att ersättningsvägarna för produ­ce­rad el blir fler.

Energimarknadsinspektionens förslag gäller alltså delning i det allmänna elnätet. Det är sedan tidigare möjligt att dela ener­gi mellan fas­tig­heter när elen delas i sådana nät som inte kräver tillstånd enligt ellagen, s.k. icke kon­ces­sionspliktiga nät.

Energimarknadsinspektionens förslag skickades ut på remiss i februari 2025 med sista svarsdag den 5 maj 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsförslag med koppling till energigemenskaper behandlades av utskottet våren 2024 (bet. 2023/24:NU9). Förslagen avstyrktes med hänvisning till det då nyligen beslutade uppdraget till Energimyndigheten om energi­gemen­ska­per som omnämns ovan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att när riksdagen behandlade förslag motsvarande de nu ak­tuella våren 2024, hänvisade utskottet till att Energi­myndigheten då hade i uppdrag av regeringen att se över frågor med koppling till sådana gemenskaper och vilka eventuella åtgärder som kan behövas för att underlätta tillkomsten av energigemenskaper.

Detta uppdrag redovisades sedan hösten 2024 och Energimyndigheten ini­tierade där­efter i slutet av 2024 en riktad satsning på energigemenskaper inom ramen för myndighetens forsknings- och innovationsprogram samt har inlett en satsning på stöd och information om energigemenskaper. Syftet är att un­der­lätta en bredare användning av energigemenskaper.

Här vill utskottet också nämna de lättnader som nyligen har gjorts när det gäller kraven på nätkoncession, vilka bedöms kunna göra det enklare och där­med mer attraktivt att skapa energigemenskaper. Det förslag som Energimark­nadsinspektionen nyligen har presenterat och som gäller energidelning i det all­männa nätet kan också ha betydelse för tillkomsten av energigemenskaper.

Sammantaget anser utskottet att det pågår ett viktigt arbete med att stärka för­utsätt­ning­arna för att kunna etablera energigemenskaper i Sverige och att det därför inte finns skäl för riksdagen att uppmärksamma regeringen på vikten av att ge denna typ av samverkan bättre villkor.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I kommittémotion 2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 11 efter­frågas ett tillkännagivande om att regeringen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att skyndsamt bygga den s.k. Gotlands­ka­beln. Motionärerna påpekar att an­slut­ningen behövs för att det ska vara möjligt att klara övergången till en helt för­nybar energiproduktion i södra Sverige. Gotlands nuvarande an­slut­ning till stam­nätet klarar inte en utbyggnad av vindkraften eller en om­ställ­ning av den utsläppstunga cementindustrin på ön.

Även i kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) ef­ter­frågas en tredje kabel mellan Gotland och fastlandet. I yrkande 116 begär mo­tionärerna ett tillkännagivande om att påskynda byg­gan­det av en tredje så­dan kabel för att säkerställa öns elförsörjning och skapa förutsätt­ningar för omställ­ningen till ett klimatsmart samhälle. Mo­tio­närerna konstaterar att det finns ett beslut från Svenska kraftnät om att bygga två nya kablar till 2031 på totalt 440 kV, vilket de ser som ett steg i rätt riktning. Samtidigt anser de ändå att det är angeläget att arbetet med att bygga en tredje elkabel till Gotland på­skyndas.

Bakgrund och pågående arbete

I utskottets betänkande om elmarknadsfrågor från våren 2024 (bet. 2023/24:NU9) finns en närmare redovisning av det arbete som föregick det uppdrag som Svenska kraftnät hade fått i regleringsbrevet för 2023 om att inom ramen för sina uppgifter utvidga transmissionsnätet till att även omfatta Got­land.

I maj 2023 beslutade styrelsen för Svenska kraftnät om en ny elför­bindelse till Gotland som kommer att bestå av två 220 kV under­vattenskablar för växel­ström och som då beräknades kunna tas i drift 2031 men där Svenska kraft­nät efter att ha tecknat kontrakt med en kabelleverantör nu bedömer att förbin­del­sen ska kunna tas i drift redan 2030. Som bakgrund till beslutet an­gavs att för­ut­sättningarna på Gotland har förändrats de senaste åren och att kraven på en robust, trygg och mer driftssäker elförsörj­ning har ökat. Vidare framhölls att omställningen till en koldioxidneutral in­dustri på Gotland inne­bär en kraf­tigt ökad efterfrågan på el redan till början av 2030-talet. Detta till­sammans med möjligheterna till utbyggd solkrafts- och ökad vindkrafts­pro­duk­tion an­ges vara vik­tiga drivkrafter bakom en ny transmis­sions­nätsför­bindelse mel­lan Got­land och fastlandet. Svenska kraftnät utreder olika alterna­tiva loka­li­ser­ingar för an­slut­ningen av kablarna, både på fastlandet och på Got­land. Kablar­nas sträck­ning bestäms först efter samråd med myndig­he­ter, fastighets­ägare och närbo­en­de.

Under hösten 2024 höll Svenska kraftnät s.k. avgränsnings­sam­råd för den planerade Gotlandsförbindelsen. Svenska kraftnät går för när­varan­de igenom inkomna yttranden för att avgöra vilka justeringar som even­tuellt bör göras inför valet av linjesträckning. Därefter utförs vidare utredningar för att i nästa steg ta fram en miljökonsekvensbeskrivning inför ansökan om nät­kon­cession enligt ellagen och om tillstånd för vattenverksamhet enligt miljö­balken. När de har fått nödvändiga tillstånd kan byggandet inledas. En­ligt Svenska kraftnät beräknas byggstarten i dagsläget till 2027/28.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet yrkanden som helt eller delvis sammanföll med de nu aktuella (bet. 2023/24:NU9). Utskottet konstaterade då att frågan om Gotlands elförsörjning har varit aktuell under ett antal år. Eftersom förut­sätt­ningarna på Gotland har förändrats markant under de senaste åren och kra­ven på en robust, trygg och mer driftssäker elförsörjning har ökat välkom­nade utskottet att Svenska kraftnäts styrelse i maj 2023 hade beslutat om en ny trans­missionsnätsförbindelse till Gotland. Utskottet konstaterade vidare att en ny för­bindelse ökar förutsättningarna för Gotland att bidra med mer vär­de­full för­nybar el från bl.a. vindkraft till fastlands­kon­sumenter och för mer elintensiv industri att etablera sig på ön eller att utvidga sin verksamhet. Med hänvisning till det anförda ansåg utskottet inte att det behövdes något uttalande från riks­dagen om Gotlands framtida energiförsörjning i linje med vad som före­slogs i de då aktuella motionerna. Dessa avstyrktes därför i de berörda de­larna.

Utskottets ställningstagande

Gotlands kraftförsörjning har återkommande behandlats av utskottet. Vid det senaste tillfället våren 2024 redovisade utskottet att Svenska kraftnäts styrelse i maj 2023 hade beslutat om en ny transmissionsnätsförbindelse till Gotland och att en ny förbindelse ökar förutsättningarna för Gotland att kunna bidra med förnybar el till fastlandskonsumenter och för mer elintensiv industri att eta­blera sig på ön eller att utvidga sin verksamhet.

Svenska kraftnät har därefter fortsatt arbetet med att etablera den nya för­bindelsen. När de har fått nödvändiga tillstånd kan byggandet inledas. Enligt Svenska kraftnät beräknas byggstarten i dagsläget till någon gång under 2027/28 och att led­ningen ska kunna tas i drift 2030.

Med hänvisning till detta avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

Fredrik Olovsson m.fl. (S) anför i kommittémotion 2024/25:3134 yrkande 24 i denna del att alltmer avancerad elektronik i t.ex. solceller och laddstolpar även ökar risken för problem med elektromagnetiska störningar. Motionärerna anser att det förstärkta arbete med elektromagnetisk kompatibilitet som Elsä­ker­hets­ver­ket har bedrivit sedan 2022 bör utvärderas.

I kommittémotion 2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C) konsta­te­rar motionärerna att Elsäkerhetsverket har förbjudit vissa solcellspaneler efter­som de har innehållit optimerare eller växelriktare, som riskerar att störa radio­kom­munikation. I yrkande 113 efterfrågas ett tillkännagivande om att se över möj­lig­heten att ställa krav på teknik såsom optimerare, i stället för att total­förbjuda sol­cel­ler.

I Sverige kan klimatomställningen innebära uppemot en dubblering av el­an­vänd­ningen, slås det fast i kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söder­berg m.fl. (MP). Motionärerna pekar på ett antal åtgärder som krävs för att möta detta behov. I yrkande 51 begärs ett tillkännagivande om att införa testbäddar för undan­tag från dagens elmark­nads­regler­ingar i syfte att reducera effekt­top­par och stimulera ny teknik och reglering. Motsvarande förslag finns också i kom­mittémotion 2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 45. I den motionens yrkande 51 föreslås även ett tillkännagivande om att stötta tek­niker ge­nom höjt grönt avdrag för ödrift i enskilda fastigheter och energi­ge­men­ska­per. Enligt motio­närerna skulle detta stärka motstånds­kraf­ten och gynna ett smart och hållbart energisystem.

Dzenan Cisija (S) föreslår i motion 2024/25:1256 ett tillkännagivande om att inten­sifiera statens investeringar i Västsveriges energiförsörjning för grön om­ställ­ning av industrin. Motionären framhåller att Västsverige är Sveriges in­du­stri­ella och ekonomiska motor, med en avgörande roll för landets totala eko­no­miska tillväxt och internationella konkurrenskraft.

I motion 2024/25:2326 av Morgan Johansson m.fl. (S) efterfrågas ett till­kännagivande om att regeringen antingen bör ompröva beskedet om elanslut­ningarna eller omgående ta fram planer för att på kort sikt kom­pensera Skåne för den uteblivna elproduktionen genom annan elproduktion eller kraftigt för­bättrad elöverföring från övriga landet.

Lars Engsund (M) efterfrågar i motion 2024/25:1283 yrkande 1 ett till­kän­nagivande till regeringen om att överväga att ge Svenska kraftnät ett för­tydligat och delvis nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges lång­siktiga elförsörjning samt mandat att vara tillståndsmyndighet för lokalisering av nya kraftkällor.

I motion 2024/25:52 av Martina Johansson (C) yrkande 3 begär motio­nären att gränsen för när elen från solceller är för eget bruk och när man räknas som producent bör ses över för en ökad flexibilitet.

Anders Ådahl (C) förordar i motion 2024/25:1896 vissa organisatoriska för­ändringar av Svenska kraftnät samt förändringar av affärsverkets uppdrag bl.a. för att ett större inslag av intermittent (väderberoende) elproduktion ska kunna mötas med en uppsjö strategier och teknologier. I yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att Svenska kraftnät bör ersättas med det nya affärs­verket Svensk elbalansering och i yrkande 2 att det nya affärsverkets uppdrag bör bli att vara systemansvarig myndighet för kraftsystemet i Sverige, förvalta och utveckla Sveriges transmissionsnät för el samt ansvara för balansen i hela kraft­systemet.

Det finns ca 140 000 hektar kraftledningsgator i Sverige som är bredare än 5 meter, konstaterar Mikael Larsson (C) i motion 2024/25:493. Motio­nä­ren fram­håller att dessa rätt utnyttjade skulle kunna fungera som en be­tydande foder­resurs för älgar och övrigt hjortvilt. Genom att ändra hur man röjer gyn­nar man viltstammarna, som får mer att äta, och ska­dorna på an­grän­sande skogs­planteringar och jordbruksmark blir dessutom mindre. Motionären före­slår ett till­känna­givande till regeringen om att staten genom Svenska kraft­nät ska ini­tiera pro­jekt om att viltanpassa breda kraftled­nings­gator.

Bakgrund och pågående arbete

Översyn av Svenska kraftnäts uppdrag

I en av motionerna berörs frågor om Svenska kraftnäts uppdrag. Här bör på­minnas om den tidigare omnämnda översynen av myndigheternas uppgifter och ansvar inom energiområdet (KN2023/03329). Översynen omfattar bl.a. regeringens styrning av Svenska kraftnät, som har en central roll i att utveckla elsystemet och transmissionsnätet i förhållande till de behov som följer av ener­gi­omställningen och elektrifieringen. Den del av översynen som gäller Svenska kraftnät redovisades den 20 oktober 2023. I den delrapporteringen föreslås bl.a. att Svenska kraftnät får ett bredare ansvar för att med utgångs­punkt i ett elförsörjningsperspektiv samordna den långsiktiga planeringen av det na­tionella elsystemet och sammanlänkningen av detta med andra länder.

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105) våren 2024 angav regeringen att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att se över hur myndig­he­ternas uppgifter och ansvar inom energiområdet kan ut­vecklas och förtydligas för att säkerställa att myndigheternas uppgifter och an­svar inom energi­området är tydliga och att de uppgifter som myndig­heterna har kan utföras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

I budgetpropo­si­tio­nen för 2025 anger regeringen att de förslag som har lämnats av Utred­ningen om översyn av myndigheters uppgifter och ansvar inom energiområdet bereds inom Regeringskansliet (prop. 2024/25:1, utg.omr. 21 Energi). Enligt uppgift från Klimat- och näringslivsdepartementet i slutet av januari 2025 innefattar beredningen bl.a. en revidering av Svenska kraftnäts instruk­tion. Ett beslut i den delen väntas senare i vår.

Regulatorisk försöksverksamhet

I en av motionerna finns ett förslag om testbäddar för undantag från dagens el­marknadsregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering. Som har redovisats tidigare i betänkandet har kommissionen upp­muntrat medlemsstaterna att införa s.k. regulatoriska sandlådor inom ra­men för vilka det kan bevil­jas tids­bestämda undantag från nationella, regio­nala eller lokala regelverk för inno­vativa tekniker, produkter, tjänster eller arbets­sätt.

Av det som redovisats tidigare framgår också att Energimark­nadsinspek­tio­nen och Vinnova har belyst eller arbetar med frågor om sådan regulatorisk försöksverksamhet som innebär att företag kan testa nya tekniker, pro­dukter och tjänster i en verklig miljö under en begränsad tid i syfte att utveckla teknik och regelverk.

Om en utökad grön skattereduktion

Den 1 januari 2021 infördes skattereduktion för installation av grön teknik. Om en fysisk person ska installera grön teknik kan skattereduktion ges för kost­n­aden för arbete och material. Skattereduktionen ges med 50 procent av denna kostnad och får för ett beskattningsår uppgå till högst 50 000 kronor. Skattereduktionen ges för installation av

–      nätanslutet solcellssystem

–      system för lagring av egenproducerad elenergi

–      laddpunkt för elfordon.

I ett yttrande från skatteutskottet till finansutskottet över skattefrågor i budget­propositionen för 2025 sa sig skatteutskottet – med anledning av förslag i en motion – inte vara berett att föreslå förändringar av det gröna av­draget (yttr. 2024/25:SkU1y). Samtidigt sa sig utskottet se det som viktigt att bejaka åt­gär­der för att hantera klimatomställningen och ställde sig därför positivt till att det hade införts en skattere­duk­tio­n för installation av grön teknik.

Om elförsörjningssituationen i Västsverige

Elförsörjningssituationen i Västsverige var föremål för skriftliga frågor och interpellationsdebatter vid ett par tillfällen under hästen 2024. I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2024/25:134) från Rickard Nordin (C) i oktober 2024 om vad regeringen gör för att säkra tillgången till el och effekt i Västsverige på kort sikt redovisade statsrådet Ebba Busch bl.a. regeringens omläggning av ener­gipolitiken, inklusive den satsning som betecknas Kraftlyftet. Vidare kon­staterade statsrådet att regeringen har god­känt två ansökningar om havsba­se­rade vindkraftsparker, Galene och Katte­gatt Syd. Dessa vindkraftsparker lig­ger drygt två mil väster om Varberg respektive Falkenberg på väst­kusten. Pla­nen är att båda vindkraftsparkerna ska anslutas till elprisområde 3.

Det finns också skäl att här återknyta till det tidigare omnämnda samarbetet mellan Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen Västra Gö­ta­land och Svenska kraftnät om den framtida elför­sörj­ningen i Västra Götaland. Samarbetet ska ses i ljuset av att det pågår en omfattande elek­tri­fiering, stora industrier ställer om till att bli fossil­fria och många nya verk­sam­heter etableras. Det pågår även ett samarbete mel­lan Svenska kraftnät och Vattenfall Eldistribution som syftar till att möj­lig­göra tidigare anslutningar och ökade effektuttag.

Skriftlig fråga om viltanpassning av kraftledningsgator

I december 2024 besvarade statsrådet Ebba Busch en skriftlig fråga från Mikael Larsson (C) om vilt­an­passning av kraftledningsgator (fr. 2024/25:540). Mer specifikt gällde frågan om huruvida statsrådet hade för av­sikt att verka för att det skrivs in i regleringsbreven till Svenska kraftnät och Vattenfall att kraftledningsgator ska an­pass­as på detta sätt med start från 2025.

Statsrådet konstaterade bl.a. att Svenska kraftnät, Södra, Sveriges lant­bruks­universitet och företaget Ecogain hade genomfört ett projekt under 2019–2021 för att sammanställa och utvärdera olika storskaliga skötsel­meto­der för kraft­led­nings­gator och hade även tagit fram en handbok med förslag på sköt­sel av kraft­led­ningsgator som inkluderar metoder som främjar viltbete. Stats­rådet påpe­kade därefter att det vid bedömningen av vilka skötselmetoder som bör tilläm­pas är viktigt att olika intressen vägs in på ett samlat sätt i varje enskilt fall, exempelvis biologisk mångfald, drift- och elsäkerhet samt ekono­miska aspekter. En god dialog mellan nätföretagen och berörda mark­ägare är, enligt statsrådet, betydelsefullt för att rätt skötselåtgärder ska genom­föras i varje enskilt fall. Statsrådet sa sig även ha förtroende för att Svenska kraftnät, i dialog med bl.a. markägare, är bäst lämpade att bedöma hur under­hål­let bör genomföras. Frågan om skötselåtgärder kan även vara föremål för, och av­göras i samband med, prövning eller tillsyn hos berörda myndig­heter och dom­stolar. Avslutningsvis konstaterade statsrådet att Vatten­fall Eldistri­bu­tion inte styrs genom regleringsbrev utan tillämpar lag­stiftning och väg­ledningar på sam­ma sätt som andra elnätsföretag, t.ex. den ovannämnda hand­boken.

Uppdrag till Elsäkerhetsverket om elektromagnetisk kompatibilitet

I regleringsbrevet för 2024 fick Elsäkerhetsverket i uppdrag av regeringen att titta närmare på en del frågor om elektromagnetisk kompatibilitet (electro­mag­netic compatibility, EMC). Myndigheten ska undersöka och analysera de pro­blem som olika aktörer upplever relaterat till EMC och identifiera de mest all­varliga riskerna. Detta arbete inkluderar att föreslå åtgärder för att minska ris­ken för störningar i viktiga samhällsfunktioner och totalförsvaret. Vidare ska Elsäkerhetsverket utvärdera behovet av ytterligare forskning för att främja EMC och effektivisera processen för snabb elektrifiering. Uppdraget ska del­redo­visas i samband med myndighetens årsredovisning för 2024, med en full­ständig redovisning av uppdraget senast den 15 september 2025.

I den energipolitiska inriktningspropositionen våren 2024 konstaterade re­ger­ingen att den kraftiga ökningen av antalet installerade solenergi­anlägg­ningar medför utmaningar när det gäller EMC (prop. 2023/24:105). Det slogs fast att solceller kan orsaka störningar som i allt högre grad riskerar att påverka totalförsvarets anläggningar och andra viktiga samhällsintressen, exempelvis mobiltelefoni och radiokommunikation. Regeringen konstaterade vidare att El­sä­kerhets­verket, i samband med budgetpropositionen för 2024, därför hade till­förts ytter­ligare medel för att göra insatser för höjd kunskap om EMC i syfte att minska risken för störningar och därmed underlätta elektri­fieringen.

I fråga om det som föreslås i en av motionerna meddelar Elsäkerhets­ver­ket att myndigheten utför marknadskontroll av ett antal optimerare och växel­riktare. I några fall har det noterats brister, vilket i något fall har lett till att en viss typ av optimerare har fått försäljningsförbud. Däremot anger Elsäker­hets­verket att det inte finns några beslut som innebär ett totalförbud mot vissa sol­celler, vilket i sin tur hänger ihop med att optimerare och växelriktare om­fat­tas av harmoniserad unionslag­stift­ning och att ett nationellt förbud skulle innebära ett handels­hinder och där­med strida mot EU-fördraget.

Däremot har det efter sådan tillsyn av anläggningar som myndigheten utför med­delats föreläggan­den om att åtgärda så­dana störningar från sol­cells­an­lägg­ningar som har påverkat radio- eller tele­kommunikation. Det har då hand­lat om störningar från såväl växelriktare och opti­merare som annan kraft­elek­tro­nik som inte har uppfyllt skyddskravet. Sådana förelägganden kan alltså leda till att anläggningen behöver modifieras för att begränsa störningarna till en nivå som är acceptabel för omgivningen. Elsäkerhetsverket häv­dar också att det som efterfrågas i motionen samman­faller med den aktuella situationen i så måtto att det redan ställs krav på att produkterna är CE-märkta innan de släpps ut på marknaden, vilket innebär att de måste uppfylla såväl admini­strativa som tekniska krav, inklusive störningsaspekter i de fall det är aktuellt.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslaget om viltanpassade kraftledningsgator avstyrktes av utskottet våren 2024 (bet. 2023/24:NU9). Utskottet konstaterade bl.a. insatser som Svenska kraftnät har gjort på området tillsammans med olika aktörer och till det faktum att just skötsel för att gynna viltbete är en metod som kan vara in­tres­sant, men att andra metoder som på olika sätt kan gynna den biologiska mång­falden eller andra legitima markanvändningsintressen också måste beak­tas eller kanske t.o.m. prioriteras. Utskottet betonade också att oavsett vilket görs avvägningar på operativ nivå, vilket är något som riksdagen inte bör blanda sig i.

Våren 2024 behandlade utskottet ett förslag om EMC och solceller som var lika­lydande med det nu aktuella (bet. 2023/24:NU14). Vid detta tillfälle av­styrkte utskottet förslaget med hänvisning till att Elsäkerhetsverket hade fått ökade resurser för att stärka arbetet med EMC, inklusive harmonisering av EU-standarder för solenergiprodukter för att minimera risken för elektro­mag­ne­tiska störningar. Utskottet sa sig också förutsätta att s.k. störningsfria opti­merare är en teknik som kommer att beröras inom ramen för uppdraget.

Utskottets ställningstagande

I en av motionerna efterfrågas ett tillkännagivande till regeringen om att över­väga att ge Svenska kraftnät ett för­tydligat och delvis nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges lång­siktiga elförsörjning samt mandat att vara till­ståndsmyndighet för lokalisering av nya kraftkällor. Här vill utskottet påminna om att regeringen har låtit genomföra en översyn av myndigheterna på energi­området, inklusive Svenska kraftnät, och att det alltjämt pågår beredning av resultatet från denna översyn. Utskottet anser dels att riksdagen av princip inte bör blanda sig i hur regeringen väljer att organisera sina myndigheter, dels att det i det här fallet är mindre lämpligt eftersom frågor om myndighetsstrukturen på energiområdet för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Förslaget om ett tillkännagivande om Svenska kraftnäts upp­drag bör därför lämnas utan vida­re åtgärd av riksdagen.

Kraftförsörjningssituationen i Västsverige lyfts fram i en av motionerna. Det finns därför skäl att här återknyta till samarbetet mellan Västra Götalands­regionen, Länsstyrelsen Västra Gö­ta­land och Svenska kraftnät om den fram­tida elför­sörj­ningen i Västra Götaland. Samarbetet ska ses i ljuset av att det pågår en omfattande elek­tri­fiering, stora industrier ställer om till att bli fos­sil­fria och många nya verk­sam­heter etableras. Det pågår även ett samarbete mellan Svenska kraftnät och Vattenfall Eldistribution som syftar till att möj­lig­göra tidigare anslutningar och ökade effektuttag. Ny kraftöverförings­ka­pa­citet och ny produktion, bl.a. i form av ett par större havsbaserade vind­krafts­parker, kommer att kunna bidra positivt till detta. På lite längre sikt kan även mer kärnkraft bli ett värdefullt tillskott till regionens kraftbalans. Utskot­tet ser därför inget behov av att tillstyrka ett riks­dagsuttalande om kraftförsörj­nings­situationen i Västsverige i linje med vad som föreslås i en av motio­nerna.

Elförsörjningssituationen i Skåne tas upp i en av motionerna. Här hänvisar utskot­tet till det pågående arbete som har redovisats under avsnittet om el­om­råden och utskottets ställningstagande i det avsnittet.

När det gäller yrkandet om solcellers elektromagnetiska kom­patibilitet hän­visar utskottet till det som har refererats ovan om Elsäker­hets­verkets över­gri­pande arbete i allmänhet och till den marknads­kontroll och tillsyns­verksamhet som myndigheten bedriver. Utskottet kan i ljuset av den redogö­relsen inte dra någon annan slutsats än att förslaget i motionen tycks bygga på en miss­upp­fatt­ning om Elsäkerhetsverkets befo­genheter och att det som efter­frågas i mo­tionen därtill är så som arbetet i reali­teten redan bedrivs. Förslaget i motionen bör, enligt utskottets uppfattning, därför inte ligga till grund för ett till­känna­gi­vande från riksdagen. Utskottet anser inte heller att det finns skäl för riks­dagen att uttala sig om behovet av en utvärdering av Energisäker­hetsverkets arbe­te med dessa frågor. Här förutsätter utskottet att regeringen följer upp ar­betet i den ordinarie myndighetsdialogen.

Förslag om viltanpassning av kraftledningsgator har behandlats av utskottet tidigare och utskottet vill på nytt hänvisa till det arbete som har bedrivits på området och som har redovisats ovan. Utskottet vill också påminna om att det kan finnas fler legitima intressen än just viltvårdsintressen som bör beaktas vid bedömningen av vilka skötselinsatser som bör prioriteras i varje enskilt fall, men att dessa prioriteringar måste göras på operativ nivå och med hänsyn till de förhållanden som råder på den specifika platsen.

Utskottet har ingen annan uppfattning när det gäller skattereduktionen för grön teknik (det som i en av motionerna något oegentligt betecknas grönt av­drag) än den som skatteutskottet gav uttryck för i ett yttrande till finans­ut­skottet över skattef­rågor i budgetpropositionen för 2025. Således instämmer ut­skottet i att det är viktigt att bejaka åtgärder för att hantera klimatom­ställ­ningen, men att det inte är berett att förorda några förändringar av nuvarande ord­ning. Det be­döms således inte vara aktuellt att utvidga den gröna skatte­reduktionens tillämpningsområde på det sätt som föreslås i mo­tio­nen, dvs. till att även om­fatta tekniker för ödrift i enskilda fastig­he­ter eller som kan under­lät­ta för s.k. energigemen­ska­per.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga yrkanden som berörs i avsnittet.

 

Reservationer

XX

Ställningstagande

Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte – en ytterligare elek­tri­fie­ring – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fos­s­i­la råvaror och energibärare mot el. Vi anser att en framgångsrik elek­tri­fiering är avgörande för att nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045 och även kan bidra till att minska utsläppen i andra länder genom att svenska företag kan exportera klimatsmarta produkter.

Utbyggnad av elproduktion och kraftöverföring är en viktig del i en om­ställ­ning till en omfattande elektrifiering, men en klok användning av den el som produceras är också betydelsefullt. Därtill är det nödvändigt att den allt­mer integrerade europeis­ka elmarknaden fungerar på ett sådant sätt att svenska hushåll och företag inte drabbas på ett orimligt sätt av skenande el­priser till följd bl.a. av tillkorta­kom­manden när det gäller kraftproduktion och över­för­ingsförmåga i andra EU-medlemsstater.

Vi anser därför att det är av stor vikt att regeringen driver på hårt för förslag på den europeiska nivån som kan leda till lägre svenska elpriser. Det är enligt vår uppfattning även angeläget att hushållen får möjlighet att på ett liknande sätt som stora kunder teckna långa kontrakt för leverans av el till rimliga och stabila priser. Vi står därför bakom förslaget om ett system med s.k. folkhems­el, vilket inne­bär att staten köper upp fossilfri el via ett auktionsförfarande till lägsta pris, som sedan levereras till hushållskunderna på vissa villkor. Enligt vår bedöm­ning bör ca 60 procent av ett hushålls normalförbrukning kunna leve­reras som folkhemsel. Eftersom detta skapar beständiga villkor för inves­ter­ingar och ger hushållen stabila och låga priser bör regeringen skynd­samt arbeta vida­re med en modell som bygger på grundtankarna bakom folkhems­el.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatkrisen är akut och det behövs ett systemskifte för att snabbt ställa om Sverige och för att minska utsläppen. För att åstadkomma en snabb och omfat­tande klimatomställning behöver delar av samhället elektrifieras.

Samtidigt har den ryska invasionen av Ukraina med efterföljande energi­krigföring från ryskt håll bidragit till skenande elpriser i Europa eftersom många medlemsstater inte har tagit klimathotet på allvar och lyckats ställa om till fossilfria alternativ.

I Sverige är situationen dock annorlunda. Som Europas största exportör av el är det svenska energisystemet att betrakta som robust. Produktionsnivåerna från svensk vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är intakta och produktions­kostnaderna har inte heller ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska familjer och industrier mycket hårt av den pågående situationen på konti­nenten. Jag och andra företrädare för Vänsterpartiet har under lång tid påtalat riskerna med den pris­sättningsmodell som låter kontinentala elpriser smitta den svenska marknaden. Jag förordar därför en modell där den in­hemska marknaden sepa­reras från exportmarknaden. Denna modell – Sve­rige­priser – innebär att den el som kon­sumeras i Sverige prissätts först, och sedan exporteras över­skot­tet till gäl­lande europeiska priser. Modellen innebär att Sveriges fyra elpris­områ­den kvar­står, för att inte äventyra industrins tillit till den billigare elen i norra Sverige, men separeras från den el som går på export.

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på hur modellen med Sverigepriser på el kan införas, men även att regeringen bör agera på EU-nivå genom att dels deklarera att Sverige har för avsikt att skynd­samt införa modellen med Sverigepriser på den svenska elmarknaden, dels initiera en samrådsprocess med övriga EU-länder i allmänhet och våra grann­länder i synnerhet för att bl.a. klargöra tekniska aspekter och en tidsplan för införandet.

Jag är alltså starkt kritisk till att regeringen inte har gjort tillräckligt för att skydda de svenska elkunderna från hiskeliga pristoppar. Utöver det förslag om Sverigepriser som jag nyss redogjort för ser jag med oro på att utländska ak­törer träder in och agerar på den svenska elmarknaden på ett sätt som får nega­tiva konsekvenser för svenska elkunder. Det handlar bl.a. om att el från stora vindkraftsparker säljs till utländska företag på långtidskontrakt.

Jag anser att inteckningen av framtida elproduktion av företag i andra län­der är en fråga som bör genomlysas med anledning av det ökande inhems­ka behovet av el till omställningen, men de utländska företagens allt större roll på elmarknaden bör även uppmärksammas ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Enligt min uppfattning bör regeringen därför tillsätta en elkris­kommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anled­ning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och omställningen av detsamma.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatomställningen är vår tids kanske största globala utmaning. Det är också en fråga där Sverige kan spela en avgörande internationell roll som före­gångsland, och där ett svenskt ledarskap inte bara kan bidra till att mildra hoten mot klimatet utan också leda till jobb, tillväxt och värdefulla affärs­möjligheter. Jag står självfallet bakom den betydande mängd konkreta förslag som finns i Centerpartiets parti- och kommittémotioner för att komma till rätta med kli­mat­utmaningarna men vill här särskilt peka på att drastiskt sjunkande pro­duk­tionskostnader för grön el skapar fantastiska möjligheter att fortsätta ut­veck­la det svenska energisystem på ett sätt som både skapar tillväxt och mins­kar utsläppen av växthusgaser. Vidare vill jag peka på värdet av lokal el­pro­duk­tion eftersom sådan produktion kan öka systemets motståndskraft och möj­lig­göra s.k. ödrift.

Jag vill också understryka vikten av att regeringen ser över ellagen och elnätsregleringen för att underlätta investeringar i smart teknik och för att bere­da väg för nya affärsmodeller såsom införande av timmätning för kun­der i det svenska elsystemet senast 2026.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Nödvändigheten av att ställa om samhället i hållbar riktning kan inte nog un­der­strykas. Klimatförändringarna innebär enorma risker för Sveriges invånare och företag. De leder till kraftigare skyfall, risk för översvämningar, ras och skred, torka, värmeböljor, skogsbränder och havsnivåhöjning, och in­direkt på­verkas Sverige även av klimatkrisens konsekvenser i andra delar av värl­den. Samtidigt innebär klimatanpassningen och arbetet för att hejda klimatföränd­ringarna möjligheter för hela Sverige. Här spelar omställningen av energi­sys­te­met i allmänhet och inte minst av kraftsystemet en viktig roll. För att bli kvitt be­ro­endet av fossila bränslen behövs en massiv satsning på förny­bar energi och på att elektrifiera stora delar av det svenska samhället.

Eftersom både ekonomiska och tidsmässiga skäl talar för att den tillkom­mande elproduktionen i Sverige inom överskådlig framtid kommer från förny­bara energikällor som vind- och solkraft finns det behov av ett planeringsmål som är inriktat på effekt. Med grön baskraft åsyftas alla kraftkällor och tekni­ker som kan göra elsystemet betydligt tryggare och säkrare än det är i dag. Här ingår höjd effekt i vattenkraften samt mer flexibilitet i och effekt från kraft­vär­me och gasturbiner som drivs av förnybara bränslen. Även energilagring i form av vätgas, pump­kraft och värme ingår liksom flexibilitet i form av smart styr­ning av elbilsladd­ning och värmepumpar och s.k. tvåvägsladdning av for­don. Jag förordar att regeringen tar fram ett mål om 10 GW grön baskraft till 2030.

För att industrin ska kunna bidra på ett effektivt sätt behövs det enligt min upp­fatt­ning en hand­lingsplan för att säkerställa el i närtid till industrins klimat­om­ställning. Vidare anser jag att tilldelningen av effekt för att skynda på in­dustrins klimat­om­ställning behöver förbättras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och till­kännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att möjliggöra den gröna omställningen, nya industrisatsningar och tusen­tals jobb behöver elen kunna transporteras dit den behövs. Det är också viktigt för en god tillgång till el i hela landet. Samtidigt som behoven av en om­fat­tande och snabb utbyggnad av elnäten är påtagliga är det angeläget att kost­na­derna för denna är rim­liga för elkunderna, oavsett var i landet man bor. Den ut­redning som har haft i upp­drag att se över intäktsregleringen har haft ett betydelsefullt uppdrag. Modellen be­höver ta hänsyn till både användarnas be­hov av låga totala kost­nader och elnätsföretagens förmåga till fortsatta inves­teringar. Vi anser att det behöver in­föras en ny modell som sänker avkast­ningen för el­nätsbolagen men som sam­tidigt ger kostnadstäckning för sådana insatser som effektiviserar an­vänd­ningen och som stimulerar innovationer.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatkrisen är akut och det behövs ett systemskifte för att snabbt ställa om Sverige och minska utsläppen. En snabb och omfattande klimatomställning krä­ver att betydande delar av samhället elektrifieras och att det görs historiska satsningar på investeringar i överföringskapacitet, främst mellan norra och södra Sverige. Här anser jag att regeringen bör ge i uppdrag åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade förstärkningarna av stamnätet.

Det är enligt min uppfattning för övrigt ytterst besvärande att det offentliga inte har bättre rådighet över en större del av elnätet. Jag anser att hela kraftnätet ska ses som en del av samhällets infra­struktur, som byggs ut eller moder­ni­seras för att det ska vara möjligt att nå samhälleliga mål. Det är ur min synvinkel därför väsentligt att elnätet ägs av samhället genom exempel­vis sta­ten eller kom­munerna och inte av nyckfulla privata ägarintressen som till­skan­sar sig orimliga vinster på en monopolmarknad. Regeringen bör därför ut­reda möjlig­heten att göra det svenska elnätet samhällsägt.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

En väl utbyggd och välfungerande kraftöverföringsinfrastruktur har stor bety­delse för Sveriges förmåga att ställa om energisystemet i mer hållbar riktning. Överföringskapaciteten måste förstärkas för att den ökande efterfrågan på el ska kunna mötas och för att det ska vara möjligt att satsa på smarta elnät, ökad använ­dar­flexibilitet, energieffektivisering och energi­lagring. Om Sverige hål­ler sig långt framme på dessa områden skapas export­möjligheter för teknik, kun­nande och förnybar energi, samtidigt som Sveriges och våra grannländers el­försörjning tryggas.

Svenska kraftnät har som systemansvarig myndighet en mycket viktig roll i dessa sammanhang. För att affärsverket ska kunna agera med nödvändig fram­förhållning anser jag att regeringen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att i större utsträckning än tidigare beakta möjligheterna till expansion i sin pla­nering för elnätsutbyggnaden, i stället för att enbart utgå från prognoser. Vida­re anser jag att Svenska kraftnät bör få i uppdrag att bygga ut nätka­pa­ci­teten till all storskalig elproduktion och att finansiera detta med redan intjä­nade s.k. flaskhalsintäkter. Det är även min uppfattning att det ska vara möjligt för Svenska kraftnät att projektera nätutbyggnaden till privata aktörer som ofta kan bygga ut elnäten i en snabbare takt.

Jag ser det som särskilt bekymmersamt att regeringen intar en så njugg in­ställning till att ge den havsbaserade vindkraften bättre förutsättningar att an­slu­ta sig till stamnätet. Att flera havsbaserade vindkraftsprojekt måste av­brytas på grund av att regeringen har slopat att delvis bekosta anslutnings­av­giften till havs skapar stora konsekvenser bl.a. för södra Sveriges elför­sörj­ning. Jag an­ser att regeringen bör överväga att åter ge Svenska kraftnät i upp­drag att bygga ut stamnätet till havs för att inte riskera att viktiga inves­teringar i förny­bar elproduktion uteblir. Utöver detta anser jag att grän­serna i nät­regleringen bör kart­läggas för att undvika att befintlig vind­kraft minskar sin produktion av lön­sam­hetsskäl.

Att bygga ut elnätsinfrastrukturen kan ha stor påverkan på den fysiska mil­jön och få konsekvenser för många aktörer över region- och kommungrän­serna. Jag efter­frågar därför en ökad lokal och regional samordning i pla­ne­ring­en av el­näts­in­frastrukturen, så att nätet byggs på ett sätt som gagnar den berörda regio­nen som helhet, vilket kräver god lokalkännedom. Valet av tek­nik bör också vara mer inriktat på att inte ta värdefulla markresurser i anspråk.

Utöver det hittills anförda anser jag att möjligheterna till un­dantag från kon­cessionsplikt ska tillämpas oftare. Det handlar t.ex. om att un­danta redan mil­jö­prövade verksamhetsområden från kravet på koncession, vil­ket skulle möj­lig­göra en snabbare elnätsutbyggnad.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Med den förväntade omfattande elektrifieringen av transporter, industri och upp­värmning kommer elsystemets centrala betydelse för samhället att öka än mer i framtiden. Därför anser jag att riksdagen bör uppmana regeringen att uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och ro­bust elnät som klarar av en ökad andel förnybar el, står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommunikationer och vär­meförsörjning kan upprätthållas även vid kriser.

För att ytterligare stimu­le­ra fram­växten av många mindre elproducenter bör deras verksamhet under­lät­tas på olika sätt. Ett sådant är att utvidga möjlig­he­ter­na till undantag från kra­vet på nätkoncession. Därigenom undan­röjs t.ex. hinder för att över­föra egen­producerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller på närlig­gan­de fastigheter, vilket skulle främja den här typen av småskalig kraft­produk­tion. Jag anser också att tillgången till nätkapacitet ska styras mer av miljö- och samhällsnytta än vad som gäller i dag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Omställningen av energisystemet kommer att innebära att den förnybara kraft­produktionen behöver byggas ut ytterligare. En resurs på detta område som ännu inte har utnyttjats i den utsträckning som är möjligt är den havs­baserade vindkraften. Denna kraftproduktionskälla har hög leveranssäkerhet och låg miljö­på­verkan och kan bidra med el till konkurrenskraftiga priser. Den havs­base­rade vindkraften skulle kunna ge en markant ökad elproduktion, inte minst i de allra sydligaste delarna av landet där kraftbalansen är som allra sämst. En förutsättning för att kunna ta vara på denna potential är emellertid att större vindkraftsparker till havs kan anslutas direkt till stamnätet. Vi bekla­gar att reger­ingen har avbrutit det arbete som Svenska kraftnät tidigare har pla­nerat. Enligt vår uppfattning behöver detta arbete snarast återupptas eftersom dyrbar tid har förlo­rats till följd av att regeringen avbröt Svenska kraftnäts upp­drag på detta område i oktober 2023.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att det ska vara möjligt att ställa om det svenska energisystemet i hållbar riktning måste den förnybara kraftproduktionen vara dragloket. Sol-, vind- och vattenkraft liksom kraftproduktion baserad på hållbara biobräns­len är, en­ligt min uppfattning, de bästa alternativen på både kort och lång sikt.

Efterfrågan på billig el är stor och väntas bli ännu större under de kom­man­de decennierna. En betydande potential att möta denna efterfrågan finns i den havsbaserade vindkraften. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsba­serad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skul­le också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delar­na av landet. Mot denna bakgrund är det mycket olyckligt att för­utsätt­ning­arna att ta vara på denna viktiga kraftpro­duk­tionsresurs hämmas av reger­ingens ovil­ja att avskaffa de avgifter som hänger ihop med an­slut­ningen av havsvindkraftsparker till stamnätet. Dessa avgifter ska täcka kostnaderna för att dra nätet från vindkraftverken till det gemensamma elnätet. I dag står elpro­du­cen­terna för denna kostnad, men ett annat fullt rimligt alternativ vore att Svenska kraftnät gör det. Detta skulle öka möjligheterna till investeringar och vara en tydlig satsning på mer havsbaserad vindkraft. Reger­ingen har dess­värre med stöd av Sverigedemokraterna tydlig­gjort att den inte av­ser att av­skaf­fa anslutningsavgiften för den havsbaserade vindkraften, vilket på ett effek­tivt sätt kommer att förhindra en snabb utbygg­nad av värdefull fos­sil­fri elproduktion. Detta leder i sin tur till att elektri­fier­ingen av transport- och indu­stri­sektorerna försvåras och fördröjs och till att de kli­mat­politiska må­len blir svårare att nå. Därför bör regeringen återkomma med en redo­görel­se för hur man går till väga för att avskaffa anslutnings­avgif­ten för havsbaserad vind­kraft.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elektrifieringen av Sverige innebär en historisk strukturomvandling som är avgörande för en framgångsrik klimatomställning. Den skapar stora möjlig­he­ter till hållbar utveckling för klimatet och till jobb i innovativa och kon­kur­renskraftiga svenska företag. Omställningen innebär dock att beho­vet av in­ves­teringar i ny elproduktion och ny överföringskapacitet är enormt. Detta krä­ver en proaktiv utbyggnad av kraftnätet, så att det kan hantera en ökad el­kon­sumtion och en ökad och mer decentraliserad elproduktion.

Därför anser jag att det även fortsättningsvis bör vara ett stat­ligt ansvar att finansiera anslutningen till stamnätet av stora fossilfria produk­tions­källor som exempelvis land- eller havsbaserade vindkraftsparker eller stör­re solcells­an­lägg­ningar. Systemet för hur anslutningsprocessen är ut­for­mad bör, enligt min uppfattning, också reformeras. Transparensen kring när och på vilka grunder olika aktörer får möjlighet att ansluta sig till stam- och regionnätet måste dess­utom bli större.

Detta bör riks­dagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Enligt min uppfattning bör Sverige bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen. Denna omställning ska vara en drivkraft för en stark och rättvis samhällsutveckling i hela landet, där näringslivets del av om­ställningsarbetet leder till stärkt konkurrens­kraft och trygga arbe­ten.

En förändring som är absolut nödvändig är att fasa ut använd­ningen av fos­sil ener­gi. För att möjliggöra denna utfasning behöver den förnybara ener­gi­pro­duktionen byggas ut och ersätta den fossila energi som importeras i dag.

En resurs med stor potential att bidra med förnybar el på relativt kort sikt är den havs­baserade vindkraften. Därför är det högst be­klagligt att regeringen motarbetar möjligheterna att ta till vara denna po­ten­tial ge­nom att inte längre tar ansvar för att finansiera anslutningen av havs­vind­kraftsparker till stam­nä­tet. Jag anser att riksdagen bör uppmana reger­ingen att återinföra stödet för anslutning av havs­baserad vind­kraft.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Världen befinner sig i en klimatkris och det är absolut nödvändigt att genom­föra en grön omställning och bygga ett ro­bust samhälle baserat på fri­het och trygghet inom planetens gränser.

En av många dellösningar är att ställa om kraftsystemet till helt förnybara produktionskällor. Sol-, bio- och vindkraft i kombination med regleringar och andra styrmedel som främjar en flexibel elanvändning kommer att vara bety­delse­fullt men ställer också krav på att det finns ett väl utbyggt och välfun­gerande elnät.

För att förnybar kraftproduktion ska komma på plats i den takt som behövs liksom den nödvändiga infrastrukturen för kraftöverföring sluter jag upp ba­kom de förslag som finns i ett par av motionerna om att halvera den tid det tar att bygga elnät och förkorta tiden för att bygga stamnät med minst två år ge­nom regelförändringar, bättre samordning samt kraftfulla investering­ar i ny nätkapacitet. Förslagen till regeländringar som föreslås i den statliga utred­ning­en om moderna tillståndsprocesser för elnät anser jag bör genom­föras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Under några perioder de senaste åren har elpriset skenat. I sådana situationer måste det finnas en beredskap för att snabbt kunna få ändamålsenliga stöd på plats till särskilt utsatta hushåll och företag, men utan att ge otillbörliga för­delar för de som har en stor förbrukning till fasta låga priser.

Vi vill påminna om det viktiga arbete som bedrevs under den förra val­pe­rioden i syfte att lätta på EU:s begränsningar av möjligheterna att an­vända de avgifter som betalats in till Svenska kraftnät och som inte har kunnat användas till nätförstärkande åtgärder. Dessa skulle i stället ha kunnat finan­siera akuta åtgär­der som syftar till att sänka elpriserna och nätav­gif­terna eller ge åter­bäring till hushåll och företag.

Efter regeringsskiftet hösten 2022 tappades detta viktiga arbete emel­lertid bort. Trots det svenska EU-ordförandeskapet misslyckades reger­ingen med att vidmakthålla den uttryckliga möjligheten i EU-regelverket att an­vända Svens­ka kraftnäts avgifter till att kompensera elkunder vid plötsliga och kraf­tiga el­pris­stegringar. Vi anser att regeringen bör agera i EU för att en så­dan mer flexi­bel användning av svenska folkets pengar ska vara möjlig även fram­över.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vår grundläggande inställning är att energipolitiken ska vara inriktad på att säkerställa en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushållen som näringslivet. Den politik vi står bakom syftar till att göra det möjligt för Sverige att upprätthålla en hög internationell konkur­rens­kraft och levnadsstandard. Även om vi tillsammans med regeringspartierna ba­nar väg för ny kärnkraft kommer en kraftig utbyggnad av väderberoende kraft­produktion att leda till ett ökat behov av olika balans- och flexibili­tets­tjäns­ter. Här ser vi gasturbiner som en ytterst realistisk och rimlig lösning. Om man byg­ger och använder gasturbiner på rätt sätt i det svenska elsystemet kan den nuvarande problematiken med el- och effektbrist och försämrad över­för­ings­kapa­citet vara åtgärdad inom några år.

Vi kan konstatera att gaskraft redan i dag spelar en avgörande roll som re­serv­kraft för att återställa kraftsystemet vid störningar. För att säkerställa en trygg elförsörjning är det, enligt vår uppfattning, därför viktigt att de gastur­biner som i många fall är från 1970-talet hålls uppdaterade och vid be­hov ersätts med moderna anläggningar. Betydelsen av detta blir dessutom än tyd­li­gare i det allt oroligare säkerhetspolitiska läget.

Utöver reservkraftsfunktionen kan en utbyggnad av gaskraften även spela en viktig roll för förbättrad stabilitet och överföringskapacitet i det svenska el­sys­temet. Ur klimatsynpunkt är det dessutom mer effektivt att komplettera det svenska elsystemet med naturgasdrivna gasturbiner än att använda impor­terad kolkraft eller det oljedrivna Karlshamnsverket. För att förstärka det svenska elsystemet bör Svenska kraftnät få i uppdrag att inventera Sveriges reservkraft och identifiera behov av investeringar i nya gaskraftverk.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Att det finns tillräckligt med el när den behövs och där den behövs är en för­utsättning både för näringslivet och för den gröna omställningen. Svenska kraft­nät måste ha tillgång till olika tjänster och åtgärder för att kunna balansera elnätet och hantera störningar i kraftsystemet. I första hand gör af­färs­verket detta genom att köpa olika typer av reserver från elmarknadens aktörer. Om tillgängliga balanseringsresurser inte räcker till har Svenska kraftnät möj­lig­het att aktivera den s.k. effektreserven. Det är en strategisk re­serv upp­handlad specifikt för effektbristsituationer. Inom ramen för effekt­reserven finns fossil­eldade anläggningar (kol, olja och naturgas) upphandlade. Jag anser att effekt­reser­ven bör göras mer klimatvänlig genom att den fossila oljan er­sätts med fossilfria alternativ.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag anser att energipolitiken behöver ses över med inriktning på att öka energi­produktionen, förbättra överföringen, energieffektivisera samt satsa på energi­lag­ring och smart och flexibel användning. Ny teknik med batterier, vätgas och bränsleceller samt digitalisering ger nya förutsättningar och lösningar för effektivisering, energilagring, flexibel användning och smarta elnät. Energi­lagring och systembalansering lindrar kapacitetsutmaningarna och minskar sår­barheten i elsystemet. Genom att man lagrar förnybar el när det finns ett över­skott kan den i nästa steg användas för att ersätta fossil energi inom indus­trin eller inom de tunga transporterna, vilka är områden där det annars kan vara svårt att minska fossilbränsleberoendet på ett kostnads­effek­tivt sätt.

Därför anser jag att det behövs satsningar på mellan- och långsiktig energi­lagring och effektutjämning som en viktig del av om­ställ­ningen till allt­mer väderberoende energikällor. Lagring på en mellanfristig tidshorisont kan fylla en viktig funktion för effektutjämning, och i ett längre tidsperspektiv kan exem­pel­vis solenergi som tas till vara under som­maren lag­ras och sedan ut­nytt­jas under vinterhalvåret. Jag efterfrågar en hand­lings­plan som undersö­ker behovet av mellan- och långsiktig ener­gi­lag­ring samt ser över behovet av ersätt­ningsmodeller för handel med stödtjänster.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Den snabbt ökande andelen vind- och solkraft i det svenska kraftsystemet an­ser jag vara mycket välkommen ur både klimat- och bered­skapsperspektiv. För framtiden är det positivt att tusentals vindkraftverk och hundratusentals sol­elsanläggningar kan komma att stå för den övervägande delen av elpro­duk­tionen. Denna extremt decentraliserade elproduktion kan, rätt hante­rad, bli en mycket robust hörnsten i framtidens hållbara samhälle.

Samtidigt medför denna utveckling vissa utmaningar och kräver dessutom vissa förutsättningar för att ta fart på allvar. Det är viktigt att elnätet förstärks och automatiseras, men det behövs även energilager i anslutning till bostäder och kom­mersiell verksamhet. Dessa lager kan bidra till att jämna ut elpro­duktionen och balansera elnätet, men lagren kan också ha stor betydelse vid elavbrott. Enligt min uppfattning kommer detta att kräva en nationell strategi för ener­gi­lager och ett teknikneutralt stöd för sådana lager. Strategin bör även innefatta en handlingsplan för tillkomsten av mellan- och långsiktig energi­lagring samt en analys av behovet av ersättningsmodeller för handel med olika stödtjänster.

Automatisering som underlättar för elkunder att vara flexibla bedömer jag ha stor potential att jämna ut belastningen på elsystemet. Det kan exempelvis handla om att kapa effekttoppar genom att använda smart styrning av olika eldrivna produkter. Särskilt på uppvärmningsområdet bör det finnas goda möj­ligheter att styra effektuttaget. Något jag tror mycket på i det sammanhanget är att ställa krav på att t.ex. nya värmepumpar ska kunna bidra till efterfråge­flexibilitet vid exempelvis sådana besvärliga effekttoppar som kan uppkomma vintertid.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Robustheten inom elförsörjningen behöver vara hög och åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en tillfredsställande beredskapsnivå. Vi menar att för­måga och motståndskraft behövs för att hantera väpnade angrepp, cyber­attac­ker och antagonistiska handlingar samt extrema väderberoende händelser så­som stormar, bränder och översvämningar.

Därför ser vi positivt på de initiativ som den förra regeringen tog för att förstärka insatserna på elberedskapsområdet så att sektorn bättre kan före­bygga, motstå och hantera sådana störningar i elförsörjningen som kan med­föra svåra påfrestningar på samhället. Det handlar bl.a. om skydd, repara­tions­beredskap, ödrift, ledningsförmåga, cybersäkerhet och samband. Vi ser också positivt på de insatser på området som har presenterats även under senare år och på de förstärkningar av det civila försvaret som följer på den bre­da för­svars­överenskommelsen, men vill samtidigt understryka betydelsen av att detta arbe­te drivs vidare med nödvändig intensitet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

I kölvattnet av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har det kunnat dras en del viktiga lärdomar om vilka enorma påfrestningar ett samhälle utsätts för under sådana förhållanden.

Det kan exempelvis konstateras att en viktig del av den ryska strategin är att slå ut den ukrainska energiförsörjningen. För att påverka ukrainarnas för­svarsvilja och motståndskraft har Ryssland återkommande utsatt det ukrains­ka energisystemet för mycket omfattande robotangrepp. Samtidigt har den ukrains­ka ofta småskaliga, regionala eller lokala energiproduktionen med för­må­ga att fungera självständigt utan uppkoppling mot ett centralt stamnät (s.k. ödrift) bidragit till att konsekvenserna av angreppen har blivit begrän­sade. En mer sammanhållen elförsörjning som i Sverige har fördelar men det kan finnas skäl att stärka motståndskraften i det svenska kraftsystemet genom att för­bereda kritiska platser på ett sådant sätt att de kan försörjas med el utan att vara kopplade till transmissionsnätet. Det innebär att de viktigaste samhälls­funk­tionerna kan få el även under ansträngda förhållanden. I kom­bi­na­tion med lokal energiproduktion samt energilagring minskar detta sårbar­heten i syste­met och på den lokala nivån.

Jag anser att behöriga myndigheter behöver ges i uppdrag att stärka elbered­skapen i Sverige genom att möjliggöra ödrift i flera geografiska områden.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

En decentraliserad elproduktion i kombination med grön baskraft kan, rätt han­terad, bli en mycket robust hörnsten i framtidens hållbara samhälle. Utöver det behövs planering för hur särskilt viktiga verksamheter ska hållas igång vid störningar. För att stärka motståndskraften och samtidigt gynna ett smart och hållbart energisystem ser jag bl.a. ett behov av stöd till sådan reservkraft som inte är beroende av importerad energi och tekniker som även kan nyttjas för att stabilisera elnätet, som batterier och vätgas. Enligt min uppfattning bör Sve­rige ta fram en utvidgad plan för reservkraft med denna inriktning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elmarknadens avreglering bygger i mångt och mycket på grundpremissen att elkunderna ska vara aktiva och ta eget ansvar för att välja fördelaktiga elavtal. Samtidigt går det inte att bortse från att vissa elkunder varken kan eller vill ikläda sig denna roll. Enligt vår uppfattning är det inte acceptabelt att dessa elkunder inte sällan får betala betydligt mer för sin el än de som aktivt väljer elleverantör.

Lokala nätmonopolbolag, som har leveransplikt för el, tillämpar sedan länge ett system med s.k. anvisade avtal för kunder som av olika skäl inte gör ett aktivt val av elleverantör. Det kan t.ex. handla om äldre personer som efter en flytt tilldelas denna typ av avtal. Tanken med systemet är att elmarknadens ak­törer ska få betalt för den el som förbrukas och att inaktiva elanvändare inte ska stå utan leverans av el. Priserna för kunder som anvisats elavtal har stigit i förhållande till rörliga elavtal och klagomålen från kundkollektivet har ökat. Därför förordar vi att det införs en reglering av samma typ som i Norge. Den modellen inne­bär krav på regelbunden upphandling av anvisade elhandels­före­tag, och dessa företag får konkurrera om de kunder som inte själva väl­jer elleverantör.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

Ställningstagande

Sveriges elnät behöver uppgraderas så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar att möta en ökad produktion av förnybar el. Sam­tidigt behöver kraftsystemets och elmarknadens funktionalitet utveck­las. Det handlar bl.a. om att stimulera en mer flexibel elanvändning. Med redan exis­terande teknik kan exempelvis laddning av elfordon och uppvärmning av hus med värmepumpar förläggas till tider när elpriset är lågt och tillgäng­lig­heten i nätet god. Kostnaderna för att stimulera efterfrågeflexibilitet är relativt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning, vars kostnad är liten i för­hål­lande till att investera i exempelvis en ny värmepump eller i att bygga ut el­nätet. Ett sätt som jag vill lyfta fram för att skapa incitament för en mer flexibel elan­vändning är att göra nättarifferna mer dynamiska och därigenom uppmun­tra att elanvändningen styrs till tider när kapaciteten i elnäten är god.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elpriserna har under några av de senaste vintrarna satt stor press på svenska hushåll och företag. Det har bidragit till högre inflation och lägre tillväxt. Där­för är det viktigt att elmarknaden tillåter och främjar företeelser som gör det möj­ligt för elkonsumenter att producera och konsumera el på nya sätt.

Jag anser att det svenska energisystemet är alltför fokuserat på antingen makro­nivåer, t.ex. elprisområden, eller det enskilda hushållet eller företa­get. Det finns enligt min uppfattning ett stort utrymme däremellan för lokala ener­gi­gemenskaper som kan hjälpa enskilda hushåll att sänka sin ener­gi­för­bruk­ning och öka driftssäkerheten, men även bidra med viktiga system­tjäns­ter till energisystemet.

I en energigemenskap kopplas ofta ett antal närliggande byggnader ihop i ett mindre system, där man kan producera, dela och lagra energi. Sådana ener­gigemenskaper ger förutsättningar att effektivisera elproduktionen och sänka elpriserna, exempelvis genom att nyttja de tak som har störst potential för pro­duktion av solel. Genom en effektiv delning, smart styrning och möj­lig­het till lagring kan effekttopparna, och därmed även priset, dämpas. Energi­gemen­ska­per har därtill potential att bidra till ökad samhällsberedskap och drifts­säker­het. Lagar, regler och villkor som hindrar eller försvårar tillkomsten av energi­ge­men­skaper måste tas bort.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Framtidsorienterade energiomställningsinitiativ på lokal nivå är en kraft som kan göra stor skillnad för möjligheterna att uppnå ett hållbart energisystem. Det kan handla om föreningar med medlemmar som har bestämt sig för att gå ihop och stötta det lokala samhället med mer förnybar energi, samtidigt som de tar kontroll över sina egna elräkningar. Om människor själva är delaktiga i omställningen ökar också deras acceptans för den. På så sätt har tillkomsten av solcellsanläggningar, biogasturbiner och vindparker mött mindre motstånd och i stället varit välkommen i lokalsamhällena.

Runt om i Europa är energigemenskaper av detta slag vanligt före­kom­man­de, men i Sverige har utvecklingen på detta område ännu inte alls tagit fart, vilket jag beklagar. Samtidigt är det ett faktum att man från EU-nivå upp­muntrar förekomsten av energigemenskaper. För att Sverige ska hänga med i utvecklingen anser jag att riksdagen ska uppmana regeringen att utarbeta en definition av konceptet energigemenskap. Detta skulle underlätta utveck­lingen av regelstöd och andra förslag som kan främja framväxten av fler energi­gemenskaper. Vidare anser jag att det bör genomföras en skat­te­översyn som bl.a. inriktas på att undanta en större mängd av den el som enskilda hushåll och föreningar själva genererar från beskattning. I dag råder det en viss besvä­rande orättvisa i systemet som missgynnar energige­men­ska­perna.

Jag anser också att regeringen bör ge i uppdrag åt Energimarknads­inspek­tio­nen att verka proaktivt för att de nyttor som energigemenskaper kan ge speg­las i nättariffen. Energigemenskaper bör exempelvis kunna få sänkt nät­tariff i den del som ska täcka kostnader för nätförluster och för överliggande nät.

Det finns enligt min uppfattning också goda skäl för regeringen att vidta åtgärder för att främja energigemenskapernas förutsättningar att få tillgång till kapital. Om energigemenskaperna kan få tillgång till kapital till sina inves­te­ringar genom banksystemet skulle fler sådana gemenskaper bildas, vilka i sin tur skulle kunna in­vestera mer. Energigemenskapernas roll på den kom­mers­iella kapital­mark­na­den skulle kunna stärkas genom att de får tillgång till stat­liga kredit­garantier.

Avslutningsvis anser jag att regeringen bör ge i uppdrag åt de ansvariga myndig­heterna att göra en nationell stöd- och informationssatsning om hur man bildar och driver energigemenskaper. I dag är kunskapen och kom­peten­sen kring dessa sammanslutningar alldeles för låg, både hos an­sva­riga offent­liga aktörer (exempelvis kommuner), hos allmänheten och bland oli­ka teknik­före­tag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det råder ett kraftproduktionsunderskott i södra Sverige som till viss del skulle kunna avhjälpas genom att de resurser som finns på och runt Gotland tas till vara. Detta kräver emellertid att kraftöverföringskapaciteten byggs ut mellan Gotland och fastlandet. En förstärkning av denna kapacitet mellan fastlandet och Gotland skulle inte bara göra det möjligt att försörja delar av södra Sverige med förnybar el från ön utan även för elintensiv industri, däribland öns viktiga cementindustri, att göra nödvändiga investeringar i sådan teknik som inte ba­ra gagnar den fortsatta driften utan även kan begränsa det bety­dande kli­mat­av­tryck som denna industrigren står för. En ny Gotlandskabel är nöd­vändig för att det ska vara ekonomiskt möjligt att ställa om till elektrifierad cement­till­verkning.

Därför anser jag att regeringen bör ge Svenska kraftnät i upp­drag att skynd­samt bygga den s.k. Gotlandskabeln.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Gotland är det enda länet som inte är anslutet till det svenska stamnätet, vilket har bidragit till att Gotland under lång tid har fått känna på besvärande be­gränsningar i sin anslutningskapacitet till elnätet. Såväl till­komsten av för­ny­bar elproduktion som viktiga industrisatsningar har hämmats av detta, till men för utvecklingen på ön. Jag kan nu emellertid konstatera att Svenska kraftnät under våren 2023 beslutade om att det ska byggas två nya kablar till 2031, vilket är ett bety­del­se­fullt steg i rätt riktning. Samtidigt vill jag under­stryka vikten av att proces­serna snabbas på så att kablarna kan tas i drift senast 2030. Vidare anser jag att det finns ett behov av att klargöra hur denna inves­tering ska finansieras. Enligt min uppfattning ska kablarna inklusive ändutrust­ningar till fullo finan­sie­ras av Svenska kraftnät via affärsverkets nätverkstariff och inte belasta got­län­ning­arna. I planeringen av de nya kablar­na måste även de havsvind­kraftspar­ker som pla­neras runt Gotland beaktas. Dessa storskaliga pro­jekt kommer att kun­na spela en avgörande roll för att försörja södra Sverige med el och bidra till att möj­liggöra klimatom­ställ­ningen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkän­nage för regeringen.

 

Ställningstagande

En allt snabbare energiomställning innebär betydande utmaningar för elsä­kerheten. Nya tekniker används i åldrande elanläggningar som inte är an­pas­sade till nya förbruknings- eller produktionsmönster. Ny och mer avan­cerad elek­tronik integreras i elsystemet t.ex. i form av solceller och ladd­stol­par. Det­ta ökar risken för problem med elektromagnetiska störningar på radio­kom­munikation och el- och telenät samt sådan utrustning som är ansluten till dessa.

Vi kan konstatera att Elsäkerhetsverket sedan 2022 har fått förstärkta resur­ser för att arbeta med dessa frågor. För att säkerställa att arbetet bedrivs på ett effektivt sätt anser vi att regeringen bör utvärdera denna satsning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det finns, enligt min uppfattning, en betydande potential att öka den svenska produktionen av solel. Energislaget är i dag kraftigt underutnyttjat och regel­verket för solcellsinstallationer är snårigt. Det är dessutom olyckligt att För­svarsmakten och Luftfartsverket sätter stopp för utbyggnad av förnybar el­pro­duktion, särskilt eftersom tekniska lösningar finns tillgängliga för att till­mötes­gå de krav som är anledningarna till att projekten hindras. Krav bör hell­re stäl­las på den teknik som används än på förbud och tungrodda utredn­ingar. Jag anser att riksdagen därför bör uppmana regeringen att i stället för att total­för­bjuda solceller ställa krav på viss teknik såsom störningsfria opti­me­rare.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att möjliggöra utfasning av fossil energi behöver den förnybara energipro­duktionen byggas ut och mer el frigöras som kan ersätta den fossila energi som Sverige fortfarande importerar. Mer förnybar energi kan komma att ställa krav på ett mer flexibelt elsystem. För att uppnå konkreta resultat på detta område finns goda skäl att stimulera olika former av innovationskraft. Det kan t.ex. handla om teknik­utveckling, tjänsteproduktion och nya affärsmodeller.

Jag anser att det vore beklagligt om den innovationskraft som behövs inte kan tas till vara till följd av olika byråkratiska hinder. Därför anser jag att det bör införas testbäddar för undantag från dagens elmarknads­regleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera framväxten av ny teknik och en regler­ing som är bättre anpassad till de krav som energiomställningen innebär.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

2024/25:52 av Martina Johansson (C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det tillåtet att dra elledningar mellan hus så att man kan nyttja bästa läget för solceller i ett område, och detta tillkännager riksdagen för reger­ingen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det tillåtet att bygga solpark för egen konsumtion när eget tak inte är lämpligt och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gränsen för när elen från solceller är för eget bruk och när man räknas som producent bör ses över för en ökad flexibilitet och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:54 av Birger Lahti m.fl. (V):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på implementering av modellen för Sverigepriser på el och tillkännager detta för reger­ingen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen skyndsamt bör deklarera till EU att den avser att införa Sverige­priser på el och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör initiera en samrådsprocess med övriga EU-länder i syfte att implementera Sverigepriser på el och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäker­heten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och fram­tida planer på omställningen och tillkännager detta för regeringen.

9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med en redogörelse för hur man går till väga för att avskaffa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft och till­kän­na­ger detta för regeringen.

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att skyndsamt bygga den s.k. Gotlandskabeln och tillkännager detta för regeringen.

19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör utreda möjligheten att göra det svenska elnätet samhällsägt och tillkännager detta för regeringen.

20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör uppdra åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade för­stärk­ningarna av stamnätet och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:97 av Gudrun Brunegård (KD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ekono­miska incitament för småskalig energiproduktion under gemensam juridisk person och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:493 av Mikael Larsson (C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten genom Svenska kraftnät ska initiera projekt om att viltanpassa breda kraftlednings­gator och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:832 av Jamal El-Haj (-):

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda prissättningen av elpriserna samt alternativa modeller till den modell som marknaden använder i dag och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:852 av Jennie Nilsson och Arber Gashi (båda S):

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa likvärdiga förutsättningar för elkonsumenter och företagande oavsett elområde och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:880 av Magnus Manhammar (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uttala att syftet med den pågående översynen av elprisområden ska vara att om möjligt göra Sverige till ett elprisområde och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1186 av Niels Paarup-Petersen (C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utred­ning av de svenska elområdena och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om differen­tierad elpriskompensation och tillkännager detta för reger­ingen.

2024/25:1238 av Lars Engsund (M):

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en prismodell för el i syfte att kompensera företag genom en skatte­reduktion för elpriser som överstiger ett nationellt referenspris på el och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att definiera ett nationellt referenspris på el och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1256 av Dzenan Cisija (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera sta­tens investeringar i Västsveriges energiförsörjning för grön omställning av industrin och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1283 av Lars Engsund (M):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör överväga att Svenska kraftnät ges ett förtydligat och nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges långsiktiga elförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör överväga att se över spotprismarknadsmodellen samt att ver­ka för ett införande av elprisområden i Tyskland och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1465 av Tobias Andersson m.fl. (SD):

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av en uppdaterad gaskraftsreserv och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnät bör få i uppdrag att inventera Sveriges reservkraft och identi­fie­ra investeringsbehov i nya gaskraftverk och tillkännager detta för regeringen.

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elnätsut­byggnaden och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1573 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydlig­göra för Svenska kraftnät att en utbyggnad av och investering i stam­nätet behöver göras i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inves­teringar i stamnätet inte enbart bör bygga på prognos utan göras med marginal för att även möjliggöra framtida och ytterligare elinten­siva investeringar i hela Sverige, och detta tillkännager riksdagen för reger­ingen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ha som målsättning att halvera tiderna för tillståndsprocesserna och tillkänna­ger detta för regeringen.

2024/25:1792 av Linnéa Wickman m.fl. (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elnät ska klassas som ett riksintresse och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna för effektreservation och överväga om det bör medföra en kostnad att reservera effekt utan att använda den inom en viss tid och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga hur ett nytt stöd i syfte att underlätta för utbyggnad av havsbaserad vindkraft kan utformas och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ellagen för att elnätsföretag ska kunna bygga elnät baserat på prognoser och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1896 av Anders Ådahl (C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Affärs­verket svenska kraftnät bör ersättas med det nya affärsverket Svensk elbalansering och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det nya affärsverket Svensk elbalanserings uppdrag bör bli att vara system­ansva­rig myndighet för kraftsystemet i Sverige och dels förvalta och utveckla Sveriges transmissionsnät för el, dels bära ansvaret för svensk elbalans i hela kraftsystemet och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:1898 av Anders Ådahl (C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att moderni­sera ellagen och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att modernisera ellagen och tillkännager detta för reger­ingen.

2024/25:2057 av Niels Paarup-Petersen (C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införandet av flödesbaserad kapacitetsberäkning bör pausas eller stoppas och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2326 av Morgan Johansson m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen antingen omprövar beskedet om elanslutningarna eller att regeringen omgåen­de tar fram planer för att på kort sikt kompensera Skåne för den uteblivna elproduktionen genom annan elproduktion eller kraftigt förbättrad elöver­föring från övriga landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2024/25:2346 av Johan Andersson m.fl. (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kooperativa energisatsningar och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra villkoren för energikooperativ och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2388 av Mats Sander m.fl. (M):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att undersöka möjligheten till lokala effektreserver i södra Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elområdes­indelningen och dess effekter, samt att överväga att utreda möjligheter­na att återgå till ett elprisområde, och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det är viktigt att utbyggnaden av överföringskapacitet inom Sverige fortsätter och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge Svenska kraftnät i uppdrag att få på plats en lösning gällande elområdena som inte missgynnar Skåne och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge Svenska kraftnät ett uppdrag att arbeta utifrån målsättningen att garantera en minimikapacitet i överföringen mellan elområde 3 och elområde 4, utifrån förstärkning av nät samt vid upphandling av stöd­tjänster, och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP):

43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åter­införa stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft och tillkän­na­ger detta för regeringen.

49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydligt redovisa kundens kostnader för effekt och tillkännager detta för reger­ingen.

50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra att tillgången på nätkapacitet styrs av miljö- och samhällsnytta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa testbäddar för undantag från dagens elmarknadsregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering och till­kän­na­ger detta för regeringen.

53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexi­bilitet i elanvändningen och tillkännager detta för regeringen.

56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera dynamiska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energian­vänd­ning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett investeringsstöd för storskalig energilagring, såsom vätgas, batterier och värmelager, och tillkännager detta för regeringen.

58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kraftfullt skynda på utbyggnaden av en smart elinfrastruktur för framtidens elsys­tem genom att minst halvera tiden för byggande av elnät och för­korta byggtiden för stamnät med minst två år genom att genomföra de regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät, och detta tillkännager riksdagen för reger­ingen.

59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för framtidens kraftvärme- och värmeproduktion för att underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster och till­kännager detta för regeringen.

60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det möjligt att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter och tillkännager detta för regeringen.

76. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en handlingsplan för att säkerställa el i närtid till industrins klimat­omställning och tillkännager detta för regeringen.

77. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra tilldelningen av effekt för att skynda på industrins klimatomställning och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2642 av Linus Lakso m.fl. (MP):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en definition av energigemenskaper och tillkännager detta för reger­ingen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra en översyn av energiskatten i syfte att bl.a. underlätta för fler energigemenskaper och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka proaktivt för att nyttor som energigemenskaper kan ge ska speglas i nättariffen och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under­lätta investeringar för energigemenskaper och tillkännager detta för reger­ingen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra en nationell stöd- och informationssatsning om energigemen­ska­per och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2646 av Katarina Luhr m.fl. (MP):

15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på att nyinstallerade värmepumpar ska använda styrteknik för att kunna bidra till efterfrågeflexibilitet och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2673 av Ann-Sofie Lifvenhage (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att övergripande säkra elinfrastrukturen för att klara omställningen till ett mer hållbart samhälle och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2911 av Sten Bergheden (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att planera för gasturbiner i Västsverige för att klara effekttoppar och elbehovet och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C):

8.3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att accep­tansen för, och möjligheten till, utbyggd elproduktion ökar genom att under­lätta installation av solceller och privatpersoners försäljning av solenergi till elnätet, att säkerställa tillräcklig ersättning för närboende och lokal skatt till kommuner vid utbyggd vindkraft och solcellsparker, och förbättra möjligheterna att skapa lokala energigemenskaper och tillkännager detta för regeringen.

Förslaget behandlas i den del som avser att förbättra möjligheterna att skapa lokala energigemenskaper.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör överväga möjligheten att finansiera anslutningar till stora fossilfria produktionskällor av el till elnätet och tillkännager detta för regeringen.

13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att anpassa transmissionsnätet i förväg till snabbt utökad storskalig produktion av el på många platser, inklusive planerade vindkraftsparker, och kraftigt ökad överförings­kapa­citet mellan olika elområden och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP):

35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppgra­dera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av en ökad andel förnybar el, står emot cyber­attacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommu­ni­kationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under­lätta installation av energilager som kan användas för att jämna ut elpro­duktionen och balansera elnätet men också kan nyttjas vid elavbrott och tillkännager detta för regeringen.

42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett teknikneutralt stöd för storskaliga energilager och tillkännager detta för regeringen.

43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar, bättre samordning samt kraft­fulla investeringar i ny nätkapacitet och tillkännager detta för reger­ingen.

2024/25:3047 av Linus Lakso m.fl. (MP):

32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett plane­ringsmål för grön baskraft till 2030 om 10 GW genom effekthöj­ningar, energilagring och flexibilitet och tillkännager detta för reger­ingen.

33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett teknikneutralt stöd för energilager, såsom vätgas, pumpkraft, batterier och värmelager, och tillkännager detta för regeringen.

36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexi­bilitet i elanvändningen och tillkännager detta för regeringen.

38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera dynamiska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energian­vändning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kundens kostnader för effekt tydligt bör redovisas, och detta tillkännager riksda­gen för regeringen.

40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden för stamnät med minst två år genom regelförändringar som föreslås i den statliga utred­ningen om moderna tillståndsprocesser för elnät, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stötta framtidens kraftvärme- och värmeproduktion samt underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster och tillkännager detta för regeringen.

43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det möjligt att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter och tillkännager detta för regeringen.

44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra att tillgången på nätkapacitet styrs av miljö- och samhällsnytta och tillkän­na­ger detta för regeringen.

45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa testbäddar för undantag från dagens elmarknadsregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering och till­kän­nager detta för regeringen.

50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under­lätta installation av energilager som kan användas för att jämna ut elpro­duktionen och balansera elnätet men också kan nyttjas vid elav­brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stötta tekniker genom höjt grönt avdrag för ö-drift i enskilda fastigheter och energigemenskaper och tillkännager detta för regeringen.

52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en plan för och ett stöd till utökad reservkraft som inte är beroende av importerad energi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2024/25:3134 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringens ansvar för att försvara mekanismer i EU:s regelverk som möjliggör flexibel användning av s.k. flaskhalsintäkter och tillkännager detta för regeringen.

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av tillgång på stabila och rimliga priser för elkonsumenter i hushåll, s.k. folkhemsel, och tillkännager detta för regeringen.

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elnäts­ut­byggnad och intäktsregleringen och tillkännager detta för regeringen.

8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny modell för anvisade avtal och tillkännager detta för regeringen.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnäts tidigare uppdrag för anslutning av havsbaserad vindkraft ska återupptas och tillkännager detta för regeringen.

24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tryggt och säkert elsystem och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:3160 av Mikael Larsson m.fl. (C):

51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att behöriga myndigheter behöver ges i uppdrag att stärka elberedskapen i Sverige genom att möjliggöra ö-drift i en större andel geografiska områden och tillkännager detta för regeringen.

2024/25:3169 av Rickard Nordin m.fl. (C):

43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra effektreserven mer klimatvänlig genom att ersätta den fossila oljan med fossilfria alternativ och tillkännager detta för regeringen.

75. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den nya intäktsregleringen ska driva mot en stärkt överföringskapacitet, i syfte att möta den ökande efterfrågan på el, och fokusera på smarta elnät, ökad användarflexibilitet, energieffektivisering och energilagring, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

80. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en handlingsplan som undersöker behovet av mellan- och långsiktig energilagring samt ser över behovet av ersättningsmodeller för handel med stödtjänster och tillkännager detta för regeringen.

83. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka trans­parensen i köerna för anslutning till stamnät och regionnät för både producenter och konsumenter och tillkännager detta för reger­ingen.

84. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra en översyn av ellagen och elnätsregleringen för att underlätta inves­teringar i smart teknik och för att bereda vägen för nya affärs­modeller såsom införande av timmätning för kunder i det svenska elsys­temet senast 2026 och tillkännager detta för regeringen.

85. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut nätkapacitet till all storskalig elproduktion genom användandet av redan intjänade flask­halsintäkter och tillkännager detta för regeringen.

86. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnät ska kunna projektera nätutbyggnaden till privata aktörer som kan bygga ut elnäten i en snabbare takt, och detta tillkännager riks­dagen för regeringen.

87. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa bättre förutsättningar för regional samplanering av nätinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.

88. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elnäts­infrastrukturen bör byggas ut på ett sätt som minimerar behovet av markintrång, samt att kravet på att använda marksnål teknik när det är möjligt bör skärpas, och tillkännager detta för regeringen.

89. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att göra undantag från krav på koncession inom redan miljöprövat verksamhetsområde som kan möjliggöra en snabbare el­näts­ut­byggnad och tillkännager detta för regeringen.

104. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör överväga att åter ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut stamnätet till havs för att inte riskera att viktiga investeringar i elpro­duktion kommande år uteblir, och detta tillkännager riksdagen för reger­ingen.

106. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra en kartläggning av gränserna i nätregleringen för att undvika att befint­lig vindkraft minskar sin produktion av lönsamhetsskäl, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

110. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det är viktigt att beakta värdet av lokal energiproduktion, vilken ökar syste­mets motståndskraft och möjliggör ö-drift, och tillkännager detta för regeringen.

113. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ställa krav på teknik såsom optimerare, i stället för att totalförbjuda solceller, och tillkännager detta för regeringen.

116. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på­skynda byggandet av en tredje elkabel till Gotland för att säkerställa öns elförsörjning och skapa förutsättningar för omställning till ett kli­mat­smart samhälle och tillkännager detta för regeringen.