HC01KU27: Trossamfund och begravningsfrågor

Konstitutionsutskottets betänkande 2024/25:KU27

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden som behandlas i betänkandet. Yrkandena gäller frågor om Svenska kyrkans ställning, statlig hjälp med kyrkoavgiften, begravningsavgiften, konkurrens inom begravningsverksamhet och ett statligt försäkringsskydd för tros­samfund.

Behandlade förslag

Nio yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24 och 2024/25.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Svenska kyrkans ställning

Statlig hjälp med kyrkoavgiften

Begravningsavgiften

Konkurrens inom begravningsverksamhet

Statligt försäkringsskydd för trossamfund

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet nio motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2023/24 och 2024/25. Motionsyrkandena rör frågor om Svenska kyrkans ställning, statlig hjälp med kyrkoavgiften, begravningsavgiften, konkurrens inom begravningsverksamhet samt ett statligt försäkringsskydd för tros­samfund.

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilagan till betänkandet.

Utskottets överväganden

Motionen

I motion 2023/24:660 av Stefan Olsson (M) föreslås ett tillkännagivande om att överväga en utredning om att avskaffa lagen om Svenska kyrkan. Enligt motionären innebär lagen en omotiverad inskränkning i det svenska folkets religionsfrihet eftersom den begränsar ett samfunds rätt att definiera sin egen religiösa åskådning.

Bakgrund och gällande rätt

Relationerna mellan staten och Svenska kyrkan föregicks av ett principbeslut som riksdagen fattade 1995 (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84). Princip­beslutet följdes upp under de följande åren genom en serie beslut, bl.a. ändringar i regeringsformen och tryckfrihets­förordningen samt de lagar om trossamfund, om Svenska kyrkan och om införande av lagen om Svenska kyrkan som beslutades 1998 (prop. 1997/98:49, prop. 1997/98:116, bet. 1997/98:KU20, rskr. 1997/98:284, bet. 1998/99:KU5, rskr. 1998/99:3–4).

I lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan finns föreskrifter bl.a. om Svenska kyrkan som trossamfund, om dess organisatoriska uppbyggnad, om kyrko­avgiften, om kyrklig egendom, om rätten att ta del av kyrkans handlingar och om kyrkans arkiv. I lagens första paragraf anges att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. I propositionen anfördes att lagen borde inledas med en bestämmelse som slår fast den evangelisk-lutherska identiteten för att Svenska kyrkan skulle fortsätta att vara samma trossamfund efter relationsändringen (prop. 1997/98:116 s. 40). Regeringen framhöll vidare att förslaget att föra över den dåvarande kyrkolagens lydelse till den nya lagen hade fått ett mycket positivt mottagande av de kyrkliga remissinstanserna och att lydelsen således kunde sägas ha stark förankring inom Svenska kyrkan.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare avstyrkt motioner med en begäran om att regeringen ska lägga fram förslag om att ändra lagstiftningen i syfte att förändra relationen mellan Svenska kyrkan och staten (bet. 2000/01:KU11, bet. 2002/03:KU20, bet. 2008/09:KU7, bet. 2011/12:KU12, bet. 2015/16:KU12, bet. 2017/18:KU29, bet. 2018/19:KU19 och bet. 2020/21:KU18). Frågan behandlades senast av utskottet i betänkande 2021/22:KU31. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl att ta initiativ till en ändring eller omprövning av relationen mellan staten och Svenska kyrkan och avstyrkte därför de då aktuella motions­yrkandena. Två reservationer lämnades (M, V och L).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och ser inte skäl att ta initiativ till en ändring eller omprövning av relationen mellan staten och Svenska kyrkan. Motionen avstyrks.

Motionen

Noria Manouchi (M) begär i motion 2023/24:1579 yrkande 2 ett tillkänna­givande om att avsluta Svenska kyrkans rätt att inhämta medlemsavgifter via Skatteverket. Motionären anför bl.a. att det förhållandet att Svenska kyrkan får ta ut sina medlemsavgifter, s.k. kyrkoavgift, via Skatteverket vittnar om en osund relation mellan stat och religion.

Bakgrund och gällande rätt

I samband med stat–kyrka-reformen upphörde Svenska kyrkans församlingars och kyrkliga samfälligheters beskattningsrätt. I stället infördes en skyldighet att betala en kyrkoavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan. Av principbeslutet inför reformen följde att Svenska kyrkan kostnadsfritt skulle erbjudas hjälp med att ta in dessa avgifter, s.k. statlig avgiftshjälp (prop. 1995/96:80 s. 25 f.). Av likställighetsskäl fattades principbeslut om att motsvarande erbjudande om kostnadsfri avgiftshjälp skulle riktas även till andra trossamfund.

Enligt 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund har Svenska kyrkan rätt till hjälp av staten med att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifter från dem som tillhör Svenska kyrkan (statlig avgiftshjälp). Även andra registrerade trossam­fund kan beviljas sådant stöd. Bestämmelser om förfarandet meddelas i särskild lag.

Paragrafens utformning förändrades genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2025 när bl.a. förutsättningarna för att ett annat trossamfund än Svenska kyrkan ska vara berättigat till statlig avgiftshjälp fördes in i lagen (17–26 §§). Ändringen tillkom efter ett förslag från Utredningen om översyn av statens stöd till trossamfund (SOU 2018:18). I propositionen gjordes bedömningen att Svenska kyrkans rätt till statlig avgiftshjälp även fortsättningsvis borde regleras i lagen om trossamfund (prop. 2023/24:119 s. 34). Ändringen i 16 § första stycket innebar endast språkliga förändringar.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid flera tillfällen tagit ställning för att staten ska biträda Svenska kyrkan och andra trossamfund, under vissa närmare angivna förutsättningar, med att ta in avgifter. Redan riksdagens principbeslut 1995 om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (bet. 1995/96:KU12) innebar ett ställningstagande för en sådan ordning. Därefter har utskottet bl.a. i betänkandena 2000/01:KU11, 2003/04:KU6, 2005/06:KU18 och 2009/10:KU7 vidhållit sin bedömning och förklarat sig inte vara berett att frångå principbeslutet.

Frågan behandlades senast av utskottet i betänkande 2021/22:KU31. Utskottet noterade att en proposition om statens stöd till trossamfund hade aviserats och var inte berett att förorda någon förändring av den statliga uppbördshjälpen till trossamfunden. Det då aktuella motionsyrkandet avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att statens stöd till trossamfund nyligen har övervägts och är inte berett att förorda någon förändring av den statliga uppbördshjälpen till tros­samfunden. Motions­yrkandet avstyrks.

Motionerna

I två likalydande yrkanden föreslår Fredrik Malm (L) i motionerna 2023/24:2410 och 2024/25:2960 att begravningsavgiften ska reformeras på så sätt att den görs till en del av det offentligt beslutade skatteuttaget. Motionären framför att det finns en rad problem med begravningsavgiften i dess nuvarande form, bl.a. att den bör ses som en skatt snarare än en avgift. Vidare anför motionären att det nuvarande systemet riskerar att bli kostnadsdrivande och icke-transparent, och att det saknas fullvärdiga kontrollverktyg för att säkerställa att begravningsavgiften går till rätt saker. Därför bör enligt motionären systemet med enhetlig begravningsavgift utredas på nytt och också andra alternativ än det nuvarande utredas.

Gällande rätt

Begravningsavgift ska enligt 9 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144) betalas av alla som är folkbokförda i Sverige. I 9 kap. 2 § samma lag anges att begravningsavgiften ska betalas till huvudmännen inom Svenska kyrkan eller, om den avgiftsskyldige är folkbokförd i en kommun som är begravnings­huvudman, till den kommunen. Svenska kyrkans territoriella församlingar har statens uppdrag att bedriva begravningsverksamheten i samtliga kommuner, utom Stockholm och Tranås där kommunen i stället svarar för begravnings­verksamheten. Enligt 9 kap. 3 § gäller vidare att den som är folkbokförd under rubriken Utan känd hemvist ska betala begravningsavgiften enligt första stycket med utgångspunkt i var han eller hon senast var folkbokförd.

Före årsskiftet 2015/16 hade varje huvudman sin egen begravnings­avgiftssats, vilket innebar att varje enskild person måste hänföras till en särskild församling inom Svenska kyrkan för att rätt begravningsavgiftssats skulle kunna tas ut. Den 1 januari 2016 försvann kopplingen mellan församling och person när folkbokföringen flyttades från församlingarna till kommunerna (se prop. 2012/13:120, bet. 2012/13:SkU25, rskr. 2012/13:254). I stället infördes en enhetlig begravningsavgiftssats för all begravningsverksamhet som bedrivs inom Svenska kyrkan, som är huvudman (med undantag för Stockholms och Tranås kommuner). Genom en lagändring 2016 avskaffades systemet med reglering av kostnader mellan huvudmän för begravnings­verksamheten, s.k. begravningsclearing (se prop. 2015/16:95, bet. 2015/16:KU24, rskr. 2015/16:238).

Begravningsavgiften fastställs på grundval av de faktiska begravnings­kostnaderna och tas ut på samma sätt som kommunalskatten, alltså i proportion till den kommunalt beskattningsbara inkomsten.

I 9 kap. 6 § begravningslagen preciseras vilka tjänster som ingår i begravningsavgiften. Huvudmannen för det förvaltningsområde där den avlidne var folkbokförd ska utan kostnad för dödsboet tillhandahålla

–      gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav

–      transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett, med undantag av transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte transporten beror på ett avtal om tillhandahållande av särskilda gravplatser

–      kremering

–      lokal för förvaring och visning av stoftet

–      lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner som berör frågor om begravningsavgiften har behandlats av utskottet i bl.a. betänkandena 2018/19:KU19 och 2021/22:KU31. Utskottet fann då inte skäl att förorda en förändring av lagregleringen av begravningsavgiften och avstyrkte motionsyrkandena. Inte heller senast frågan behandlades, i utskottets betänkande 2022/23:KU22, fann utskottet skäl att ställa sig bakom det som anfördes i den motion om en reformering av begravningsavgiften som då var aktuell.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner inte skäl att ta initiativ till en utredning om att reformera begravningsavgiften. Motionerna avstyrks.

Motionerna

I motion 2023/24:1270 av Kristina Axén Olin (M) begärs ett tillkännagivande om att se över hur huvudmannaskapet för begravningsverksamheten kan utformas för att förhindra osund konkurrens. Enligt motionären innebär nuvarande reglering att privata begravningsbyråer hamnar i en orättvis konkurrenssituation eftersom Svenska kyrkan, med sitt huvudmannaskap, har möjlighet att ge fördelar åt sin egen verksamhet. Ett liknande motionsyrkande finns i motion 2024/25:1860 av Kristina Axén Olin (M).

I motion 2024/25:2814 av Sten Bergheden (M) begärs ett tillkännagivande om att se över Svenska kyrkans möjlighet att bedriva säljverksamhet på begravningsområdet. Enligt motionären är det uppenbart att Svenska kyrkan drar nytta av sitt huvudmannaskap för att skapa konkurrensfördelar, exempelvis genom korssubventioneringar och genom att kunna flytta personal mellan olika verksamheter, vilket minimerar risktagandet och höjer marginalerna.

I motion 2024/25:1620 av Elisabeth Thand Ringqvist (C) begärs ett till­kännagivande om osund konkurrens på begravningsmarknaden. Motionären framhåller att begravningsbyråer i Svenska kyrkans regi innebär osund konkurrens eftersom kyrkans byråer har flera fördelar utifrån sin dominerande och privilegierade ställning. Motionären vill därför att regeringen skyndsamt utreder och lägger fram förslag om ändringar i begravningslagen i enlighet med ett förslag som Konkurrensverket lämnat.

Bakgrund

Frågan om församlingsdrivna begravningsbyråer har i olika omgångar varit uppe för behandling i kyrkomötet och kyrkostyrelsen sedan början av 2000-talet. Hösten 2019 beslutade kyrkostyrelsen om en förnyad genomgång där sådan verksamhet granskades utifrån bl.a. frågor om konkurrens och församlingens olika roller. Uppdraget resulterade i promemorian Förnyad genomgång av frågan om kyrkliga begravningsbyråer. Promemorian remitterades i november 2021, varefter kyrkostyrelsen lämnade förslag till en ändring i 2 kap. 2 § kyrkoordningen som innebar att det skulle vara tillåtet för församlingar att bedriva närings­verksamhet i form av kyrkliga begravnings­byråer. Förslaget behandlades av kyrkomötets organisationsutskott, som i oktober 2022 konstaterade att den förnyade genomgången visade att det inte längre fanns några bärande skäl för att inte tillåta församlingar att bedriva näringsverksamhet i form av begravningsbyråer. Utskottet ansåg därför att kyrkliga begravningsbyråer behövde bli tillåtna genom en uttrycklig reglering i kyrkoordningen. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2023.

Gällande rätt

Begravningslagen och kyrkoordningen

Begravningsverksamhet definieras som alla de åtgärder som har direkt samband med förvaltning av allmänna begravningsplatser. Begravnings­verksamheten regleras i första hand genom begravningslagen (1990:1144) och begravningsförordningen (1990:1147). Av begravningslagen framgår att förvaltningslagen (2017:900) tillämpas när en församling handlägger enskilda ärenden enligt begravningslagen. Huvudman för begravningsverksamheten är församlingar och pastorat inom Svenska kyrkan. Regeringen kan dock besluta att en kommun i stället ska anordna och hålla allmänna begravningsplatser, vilket är fallet i Stockholms respektive Tranås kommun.

I 2 kap. 2 § kyrkoordningen föreskrivs att en församling får bedriva närings­verksamhet om den har naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift. Med naturligt anknuten verksamhet avses inte bara närings­verksamhet som är ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift utan även verksamhet som bidrar till församlingens förutsättningar att utföra denna uppgift, exempelvis begravningsbyråverksamhet. Kyrkostyrelsen får utfärda närmare bestämmelser om hur näringsverksamhet får bedrivas.

Råd vid bedrivande av näringsverksamhet i församling

Kyrkostyrelsen har antagit råd vid bedrivande av näringsverksamhet i församling. Råden upp­daterades i juni 2023 i den del som rör begravnings­byråer. De är inte bindande för församlingarna.

I råden framhålls bl.a. att det är viktigt att en näringsverksamhet som församlingen bedriver uppfattas att den bedrivs på sunda konkurrensmässiga grunder och med beaktande av konkurrens­neutralitet. Vidare uttalas att den skattegynnade situation som församlingen har som församling inte får användas för att ge otillbörliga konkurrensfördelar samt att varken kyrko­avgiften eller begravnings­avgiften ska användas till närings­verksamheten. I råden finns även ett avsnitt om att bedriva begravningsbyrå­verksamhet­ där man bl.a. framhåller vikten av att församlingen särskiljer sina olika roller och att verksamheterna (församlingsverksamheten, begravnings­verksamheten och begravningsbyrå­verksamheten) organi­seras på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för sammanblandning.

Pågående arbete

I en skrivelse till regeringen (dnr 103/2024) den 8 februari 2024 föreslår Konkurrensverket att regeringen låter utreda utformningen av en reglering av bedrivandet av kyrkliga begravningsbyråer i syfte att förbättra konkurrens­förhållandena på begravningsbyråmarknaden. Konkurrensverket bedömer att kyrkostyrelsens råd innehåller viktiga och väl utformade principer vid bedrivande av begravningsbyråverksamhet när aktören samtidigt är huvudman för begravningsverksamheten. Samtidigt konstaterar myndigheten att råden inte är bindande och att församlingarna inte förefaller efterfölja dem fullt ut.

Konkurrensverket föreslår därför en lagändring med innebörden att de principer som redan till stor del kommit till uttryck genom kyrkostyrelsens råd vid bedrivande av näringsverksamhet blir obligatoriska för församlingars bedrivande av begravningsbyråer. Följande principer bör enligt myndigheten komma till uttryck i lagstiftningen, exempelvis genom ändringar i begravningslagen:

–      De utgifter som kyrkliga begravningsbyråer har får inte belasta vare sig kyrkoavgiften eller begravningsavgiften och inte heller får församlings­avgiften eller begravningsavgiften korssubventionera begravningsbyrå­verksamheten.

–      Kyrkliga begravningsbyråer ska ha egen anställd personal och egna lokaler och inte hyra dessa tillgångar vid behov, alternativt fördela de fasta kostnaderna för delade resurser korrekt mellan verksamheterna på ett sätt som säkerställer konkurrensneutralitet – detta för att undvika att församlings- eller begravningsavgiften indirekt används i begravnings­byrån.

–      Huvudmän som bedriver begravningsbyråverksamhet ska följa en allmän princip om likabehandling i syfte att undvika att självfavorisering och diskriminering förekommer i förhållande till andra begravningsbyråer.

Vidare föreslår Konkurrensverket att länsstyrelsen ska vara tillsynsorgan för att se till att dessa principer efterföljs och ges sanktionsmöjligheter mot kyrkliga begravningsbyråer vid bristande regelefterlevnad.

Skrivelsen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

En motion om konkurrens inom begravningsverksamhet behandlades av utskottet i betänkande 2022/23:KU22. Utskottet noterade att frågan om kyrkliga begravningsbyråer nyligen hade varit föremål för utredning och behandlats av kyrkomötet, som kommit fram till att dessa borde vara tillåtna. Utskottet fann inte skäl att ställa sig bakom det då aktuella yrkandet om att utreda frågan, och motionsyrkandet avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att kyrkomötet nyligen behandlat frågan om kyrkliga begravningsbyråer och att Konkurrensverket i en skrivelse till regeringen har föreslagit att regeringen ska låta utreda utformningen av en reglering av bedrivandet av sådana begravningsbyråer. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ta något initiativ till en översyn av konkurrensförhållandena inom begravnings­verksamhet. Motionerna avstyrks.

Motionen

I motion 2023/24:944 av Dzenan Cisija (S) begärs ett tillkännagivande om att överväga möjligheten att utreda ett statligt försäkringsskydd för utsatta trossamfund när försäkringsbolag nekar att försäkra deras egendom. Motionären menar att vissa trossamfund i Sverige upplever ökande svårigheter att försäkra sin egendom eftersom hatet och hotet mot dem har intensifierats. Ett statligt försäkringsskydd för de trossamfund som får avslag från försäkringsbolagen skulle enligt motionären fungera som en trygghets­skapande åtgärd och säkerställa att dessa samfunds rättigheter och friheter skyddas.

Gällande rätt

Organisationer inom det civila samhället vars verksamhet påverkas av rädsla för hot, våld och trakasserier kan ansöka om statsbidrag för säkerhetshöjande åtgärder. Det grundläggande regelverket för statsbidraget finns i förordningen (2018:1533) om statsbidrag för säkerhetshöjande åtgärder till organisationer inom det civila samhället. Bidrag kan sökas av bl.a. registrerade trossamfund som uppfyller vissa krav och lämnas för säkerhetshöjande åtgärder i form av bl.a. skydd av byggnader och lokaler där organisationen bedriver verksamhet samt personella resurser eller tekniska lösningar för bevakning.

Pågående arbete

Den 29 juni 2023 gav regeringen Myndigheten för stöd till trossamfund i uppdrag att göra insatser för att stärka trossamfunds säkerhet och öka kunskapen om deras säkerhetssituation och utsatthet för olika former av rasism och hatbrott (A2023/00983). I uppdraget ingår att ta fram en rapport om olika trossamfunds säkerhetssituation och att genomföra kunskapshöjande insatser på regional nivå riktade till trossamfund, kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 mars 2025.

Mot bakgrund av att det finns trossamfund som på grund av ökade risker för angrepp och skadegörelse på religiösa byggnader finner det svårare att försäkra lokalerna föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2025 en särskild satsning på försäkringsfrågor gentemot trossamfunden. Satsningen innebär att Myndigheten för stöd till trossamfunds anslag ökas med 1,6 miljoner kronor under 2025 och 2026 för arbete med dessa frågor (prop. 2024/25:1 utg.omr. 17, bet. 2024/25:KrU1, rskr. 2024/25:82–85).

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att regeringen, mot bakgrund av att det finns trossamfund som finner det svårare att försäkra lokalerna, har inlett en särskild satsning på försäkringsfrågor gentemot trossamfund. Med hänsyn till pågående arbete ser utskottet inte skäl att ta något initiativ till en utredning om ett statligt försäkringsskydd för trossamfund. Motionen avstyrks.

 

 

 

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag