HC01JuU5: Ett starkt polissamarbete i Tornedalsregionen

Justitieutskottets betänkande 2024/25:JuU5

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige och Finland som innebär ett fördjupat polissamarbete i gränsområdet och antar de ändringar i lagen om internationellt polisiärt samarbete som krävs för att genomföra avtalet. Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag till ändringar i inregränslagen.

Förslagen innebär att finska polismän ska få utföra brådskande polisiära uppgifter på svenskt territorium i gränsområdet. Det föreslås också bestämmelser som gör det möjligt att föra in finska tjänstevapen in i landet och som reglerar de finska polismännens befogenheter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Utskottet föreslår även att riksdagen avslår ett motionsyrkande.

I betänkandet finns en reservation (V).

De föreslagna ändringarna i lagen om internationellt polisiärt samarbete innebär att en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning kan överlåtas till en annan stat. Förslaget till lag om ändring i lagen om internationellt polisiärt samarbete behöver därför beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 8 § regeringsformen). Samma förfarande ska följas vid riksdagens godkännande av avtalet med Finland (10 kap. 3 § regeringsformen).

 

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:12 Ett starkt polissamarbete i Tornedalsregionen.

Ett yrkande i en följdmotion.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Ett starkt polissamarbete i Tornedalsregionen

Reservation

Tillsynsmöjligheter vid främmande stats myndighetsutövning i Sverige, punkt 3 (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2024/25:12 Ett starkt polissamarbete i Tornedalsregionen. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige och Finland om polis­samarbete i gränsområdet. Med anledning av avtalet föreslår regeringen även ändringar i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete och i inregränslagen (1996:701).

Avtalet i svensk lydelse finns som bilaga till propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.

De föreslagna ändringarna i lagen om internationellt polisiärt samarbete innebär bl.a. att en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning kan överlåtas till en annan stat. En sådan lagändring behöver beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 8 § regeringsformen). Samma förfarande ska följas vid riksdagens godkännande av avtalet med Finland (10 kap. 3 § regeringsformen).

 

Utskottets överväganden

Bakgrund

Internationellt polissamarbete

I svensk rätt finns bestämmelser om operativt polisiärt samarbete huvudsakligen i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete och i förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete.  

Lagen och förordningen genomför bl.a. bestämmelser om operativt samarbete i Schengenkonventionen. Författningarna genomför även avtalet med Danmark om polisiärt samarbete i Öresundsregionen, Prümrådsbeslutet[1], Atlasrådsbeslutet[2] och avtalet med Norge om ömsesidigt bistånd mellan polisens särskilda insatsgrupper i krissituationer.

Det operativa polisiära samarbetet enligt Schengenkonventionen avser gränsöverskridande övervakning och förföljande. De svenska reglerna om gräns­­­över­­skridande övervakning enligt konventionen ger under vissa omständigheter utländska tjänstemän från Schengenstater rätt att fortsätta en pågående övervakning i Sverige (2 kap. 1 § lagen om internationellt polisiärt samarbete). Schengenkonventionen kompletteras för svensk del av avtalet med Danmark, som innebär att danska poliser får genomföra gränsöver­skridande förföljande i fler fall än enligt Schengenregelverket.

Prümrådsbeslutet innehåller bestämmelser om gränsöverskridande sam­arbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brotts­lighet. De svenska regler som har införts med anledning av Prümråds­beslutet innebär att Polismyndigheten och Säkerhets­polisen får samarbeta med utländska brottsbekämpande myndigheter inom ramen för gemensamma insatser där utländska tjänstemän deltar.

Samarbete enligt avtalet med Finland

Sveriges och Finlands regeringar ingick i oktober 2021 ett avtal om polissamarbete i gränsområdet (avtalet av den 19 oktober 2021 mellan Konunga­riket Sveriges regering och Republiken Finlands regering om polissamarbete i gränsområdet, härefter benämnt avtalet med Finland). Syftet med avtalet är enligt artikel 1 att för­djupa polissamarbetet i gränsområdet mellan länderna och därigenom för­bättra förutsättningarna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga, upptäcka och utreda brott. Gränsområdet utgörs av de svenska och finska kommuner i Tornedalsregionen som gränsar mot det andra landet. Polismyndigheten i Sverige och Polisstyrelsen i Finland är enligt artikel 2 centralmyndigheter enligt avtalet. De ska utse lokala kontaktställen för brådskande åtgärder enligt artiklarna 3 och 4 och informera varandra om dessa.

Enligt artikel 3 får en polisman, på begäran av värdlandets lokala kontakt­ställe, korsa gränsen och vidta alla provisoriska åtgärder som behövs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga, upptäcka och utreda brott. En sådan begäran kan göras om det behövs brådskande bistånd för att ingripa i gränsområdet mot ett allvarligt brott som innebär fara för en enskilds liv, hälsa eller fysiska integritet.

Enligt artikel 4 får polismän i brådskande situationer, utan begäran från värdlandet, korsa gränsen och i gränsområdet vidta alla provisoriska åtgärder som behövs för att avvärja omedelbar fara för en enskilds liv, hälsa eller fysiska integritet. Detta gäller endast om det finns en risk för att faran ska förverkligas innan värdlandets tjänstemän hinner anlända och agera. Polismän som korsar gränsen ska utan dröjsmål anmäla detta till värdlandets lokala kontaktställe, som ska bekräfta mottagandet av anmälan och utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att avvärja faran och ta över insatsen.

Polismän som korsar gränsen med stöd av artiklarna får agera på egen hand tills värdlandets polismän anländer. Därefter får de bistå värdlandets tjänste­män under deras vägledning och, i regel, i deras närvaro. Polismännen ska, så snart det går, rapportera provisoriska åtgärder som de har vidtagit. De ska enligt artikel 6 agera i enlighet med värdlandets lag och inom ramen för de befogenheter som de har enligt hemlandets lagstiftning. De ska följa instruktioner som meddelas av värdlandets lokala kontaktställe eller polismän som har befälet på plats, när sådana instruktioner är tillgängliga. Värdlandet ska ansvara för tjänstemännens handlingar. De behöriga tjänstemännen ska, inom ramen för de befogenheter som de har enligt hemlandets lagstiftning, ha samma rätt att använda våld som värdlandets tjänstemän.

Av artikel 7 framgår att polismännen får använda sina nationella tjänsteuniformer i värdlandet. De får vidare inneha tjänstevapen, ammunition och utrustning i enlighet med hemlandets lagstiftning. Polismännen ska, inom ramen för de befogenheter som de har enligt hemlandets lagstiftning, ha samma rätt att använda vapen, ammunition och utrustning som värdlandets tjänstemän. Om polismän som verkar inom det andra landets territorium använder motorfordon ska samma trafikbestämmelser gälla för dem som för värdlandets tjänstemän.

Länderna ska enligt artikel 8 ansvara för att alla deras respektive polismän som deltar i samarbetet har den kompetens, de kunskaper och den utrustning som krävs för uppgiften. Länderna ska samarbeta när det gäller samordning och anordnande av gemensam utbildning i de fall där det är möjligt. De ska också ge varandra stöd när det gäller tillhandahållande av lämpligt utbildningsmaterial om nationell lagstiftning av betydelse för avtalet.

I artiklarna 9–12 finns bestämmelser om polismännens straff- och skadeståndsrättsliga ansvar, deras tjänsterättsliga ställning, disciplinansvar och reglering av driftskostnader. Enligt artikel 13 ska tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet lösas genom förhandling mellan länderna. Av artikel 15 framgår att bestämmelserna i avtalet endast gäller i den mån de är förenliga med EU-rätten och att de inte inverkar på tillämpningen av befintliga internationella överenskommelser som Sverige och Finland har ingått med varandra eller med tredjeland. I artiklarna 14 och 16–18 finns bestämmelser om ändringar i och uppsägning av avtalet, ikraftträdande och utvärdering.

Avtalet träder enligt artikel 17 i kraft den första dagen av den andra månaden efter mottagandet av det sista meddelandet mellan parterna, på diplomatisk väg, i vilket anges att de nationella rättsliga kraven för att avtalet ska träda i kraft är uppfyllda.

Finlands riksdag har godkänt avtalet (RP 92/2023 rd). Finland har genom­fört avtalet i huvudsak genom s.k. inkorporering, dvs. att riksdagen slagit fast att avtalet gäller som finsk lag.

Propositionen

Godkännande och genomförande av avtalet med Finland

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen ska godkänna avtalet med Finland. Regeringen bedömer att avtalet med Finland innebär en angelägen förstärkning av polisens förmåga att bl.a. ingripa mot allvarliga brott i gränsregionen. Vidare anför regeringen att det inte finns några konstitutionella hinder mot att genomföra avtalet i svensk rätt och att det är möjligt att upprätthålla grundläggande principer om rättssäkerhet vid samarbete enligt avtalet. Avtalet bör enligt regeringen genomföras genom bestämmelser i lagen om internationellt polisiärt samarbete.

Samarbete enligt avtalet med Finland

Regeringen föreslår att Polismyndigheten i brådskande fall får begära bistånd från Polisstyrelsen i Finland, om det behövs för att i Haparanda kommun, Kiruna kommun, Pajala kommun eller Övertorneå kommun (det svenska gränsområdet) ingripa mot ett allvarligt brott som innebär fara för en enskilds liv eller hälsa. Som allmänna förutsättningar för en begäran enligt artikel 3 gäller att det ska finnas ett behov av bistånd för att ingripa mot ett brott i gränsområdet. Det ska alltså föreligga en situation i gränsområdet som innefattar ett misstänkt brott och som svensk polis inte har möjlighet att omgående ingripa mot på egen hand.

Vidare föreslås att en finsk polis i det svenska gränsområdet, efter en begäran om bistånd, ska få vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga, upptäcka och utreda brott. En finsk polisman som har börjat förfölja en person inom gräns­området ska få fortsätta förföljandet utanför området, om personen kan misstänkas för det brott som begäran avser. Polismyndigheten ska så snart det är möjligt ta över ingripandet. När så har skett ska finsk polis få bistå svensk polis under deras vägledning.

Enligt regeringens förslag ska även en finsk polisman utan begäran få ingripa i det svenska gränsområdet, om det i en finsk polismans närhet uppstår en situation som innebär omedelbar fara för en enskilds liv eller hälsa och den faran behöver avvärjas innan svensk polis hinner ingripa. De finska poliser som ingriper ska så snart det kan ske anmäla ingripandet till Polismyndigheten, som ska bekräfta mottagandet av anmälan och så snart det är möjligt ta över ingripandet. Vid ett ingripande utan föregående begäran ska en finsk polisman få vidta de åtgärder som behövs för att avvärja faran. Efter att Polismyndig­heten har tagit över ingripandet ska finska polismän få bistå svenska polismän under deras vägledning.

Regeringen föreslår vidare att en finsk polisman som utför uppgifter i Sverige i enlighet med avtalet med Finland ska ha samma befogenheter som en svensk polisman har enligt polislagen. De ska också ges samma befogen­heter som en svensk polisman har att bl.a.

–      verkställa ett beslut om tvångsmedel som har fattats av förundersökningsledaren eller åklagare

–      hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder

–      gripa någon

–      ta föremål i beslag

–      förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder

–      göra en husrannsakan

–      göra en undersökning

–      besluta om kroppsvisitation och hålla kvar eller ta med den som ska kroppsvisiteras.

Enligt förslaget ska en finsk polisman som utför uppgifter i Sverige ha samma rätt att använda tjänstevapen och andra särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning som en svensk polisman har att använda motsvarande utrustning.

Av regeringens förslag framgår det att en finsk polisman som har vidtagit en åtgärd ska så snart det kan ske rapportera åtgärden till förmannen för verksamheten. När det gäller ansvaret för tvångsmedel ska Polismyndigheten omedel­­bart ta ställning till om ett tvångsmedel som har beslutats av en finsk polisman ska bestå. Åtgärden ska hävas om den är felaktig eller om det inte längre finns skäl för den. Det ska gälla även vid prövning av ett gripande som ännu inte har anmälts till åklagare. Från det att en åtgärd som en finsk polisman har vidtagit har rapporterats till förmannen ska Polismyndigheten fullgöra de skyldigheter som enligt lag eller annan författning är förenade med åtgärden.

Bistånd enligt avtalet med Finland ska inte få lämnas av en särskild insatsgrupp.

Svenska och finska polismäns ställning vid samarbete enligt avtalet med Finland

I 5 kap. lagen om internationellt polisiärt samarbete finns vissa gemensamma bestämmelser för operativt samarbete. Regeringen anser att bestämmelserna i 5 kap. även bör gälla vid samarbete enligt avtalet med Finland.

När finska tjänstemän som deltar i samarbetet enligt avtalet med Finland utför uppgifter i Sverige ska de följa svensk lag och instruktioner som meddelas av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, i enlighet med 5 kap. lagen om internationellt polisiärt samarbete. De ska vidare alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

I 5 kap. föreskrivs vidare att utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt samma lag ska vara skyddade enligt brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. Finska polismän som lämnar bistånd till Sverige i enlighet med avtalet med Finland bör således omfattas av brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd och ansvar. Brottsbalkens förbud mot olaga diskriminering ska också vara tillämpligt på de finska polistjänstemännen.

Även bestämmelser om skadeståndsrättsligt skydd och ansvar återfinns i 5 kap. När finska polismän inom ramen för avtalet med Finland verkar på svenskt territorium ska Finland ansvara för de eventuella skador som polismännen orsakar under sina insatser. Sverige ska på motsvarande sätt ersätta skador som har orsakats av svenska polismän i Finland. Finland ska ersätta skadorna enligt samma villkor som gäller för skador som har orsakats av finska polismän. I enlighet med bestämmelser i 5 kap. föreslås att den svenska staten inte ska ersätta skador som en svensk polisman vållar när han eller hon utför uppgifter enligt avtalet med Finland. Finland åtar sig enligt artikel 11 i avtalet att ersätta sådana skador.

Regeringen anser inte att det behöver införas några bestämmelser om tillsyn över en finsk polisman som utför uppgifter i Sverige enligt avtalet med Finland. Svenska tjänstemän står under tillsyn av bl.a. Riksdagens ombuds­män (JO) och Justitiekanslern (JK), medan utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete står under tillsyn av myndigheterna i sina hemländer (se prop. 1999/2000:64 s. 113 och prop. 2016/17:139 s. 71). Vid genomförandet av bl.a. Prümrådsbeslutet, Atlasrådsbeslutet och avtalet med Norge ansågs det inte vara lämpligt att införa en ordning där utländska tjänstemän ställs under JO:s och JK:s tillsyn (se prop. 2016/17:139 s. 71 och prop. 2019/20:38 s. 31).

Regeringen har i tidigare lagstiftningsärenden framhållit att insatser enligt bl.a. lagen om internationellt polisiärt samarbete står under ledning av Polismyndigheten och att JO och JK därmed har möjlighet att inom ramen för en granskning av insatsen utreda och bedöma även utländska tjänstemäns agerande (se bl.a. prop. 2016/17:139 s. 71). Regeringen anför att detta argument dock inte kan sägas ha samma tyngd när det gäller avtalet med Finland eftersom bistånd som lämnas utan föregående begäran enligt avtalet, i vart fall i inledningsskedet, innebär att insatsen leds av finsk polis. Även vid en insats efter begäran kommer de finska polismännen på grund av ärendenas brådskande natur i många fall att behöva fatta vissa beslut och vidta vissa åtgärder självständigt.

Enligt regeringen finns det dock ett antal omständigheter som talar emot att utöka JO:s och JK:s tillsynsområden till att omfatta även finska polismän, bl.a. att det saknas en särskild överenskommelse med Finland om att även den finska polismyndigheten är underställd deras tillsyn. Att ställa finska tjänstemän under JO:s och JK:s tillsyn skulle enligt regeringen markant avvika från den nuvarande ordningen enligt vilken tillsynen endast avser svenska myndigheter och tjänstemän. En enskild som anser att finsk polis har gjort sig skyldig till brott vid ett ingripande enligt avtalet med Finland kan polisanmäla detta i såväl Sverige som Finland. Den enskilde kan också vända sig till Polismyndigheten eller JK med krav på skadestånd på grund av finska polismäns åtgärder på svenskt territorium. Regeringen framhåller i sammanhanget att intresset av att finska polismäns agerande i Sverige granskas i viss utsträckning även tillgodoses av den utvärderingsmekanism som föreskrivs i artikel 18 i avtalet med Finland, vilken bl.a. medför att Polismyndigheten kan göra relevanta förtydliganden i svensk rätt utifrån de samlade iakttagelserna av hur finska polismän agerar på svenskt territorium.

Sammantaget anser regeringen att samarbetet får anses omgärdat av tillräckliga rättssäkerhetsgarantier utan att finska polismän ställs under särskild tillsyn.

In- och utförsel av tjänstevapen och andra särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning

Regeringen föreslår att svenska och finska polismän ska undantas från anmälningsskyldighet till Tullverket när det gäller utrustningen som de medför för tjänsteändamål när de utför uppgifter enligt avtalet. Undan­taget från anmälningsskyldigheten ska gälla även för de övriga operativa samarbeten som regleras i lagen om internationellt polisiärt samarbete.

 

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2017 behandlade utskottet regeringens proposition 2016/17:139 Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. I propositionen föreslog regeringen bl.a. de lagändringar som krävdes för att i svensk rätt genomföra bestämmelserna om operativt polissamarbete i Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet. I samband med det behandlade utskottet även en motion om bl.a. tillsynsmöjligheter vid främmande staters myndighetsutövning i Sverige. Utskottet anförde bl.a. följande i sitt ställningstagande (bet. 2016/17:JuU27 s. 11 f.):

 

Utskottet delar regeringens uppfattning att den ökade rörligheten över gränserna och behovet av skydd mot terroristattentat och annan grov brottslighet ställer allt större krav på internationell samverkan. Utskottet ser därför positivt på de nya möjligheter till operativt samarbete med andra stater som Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet ger. Utskottet delar även regeringens uppfattning att detta samarbete bör regleras i en ny lag som ersätter den nu gällande lagen om internationellt polisiärt samarbete.

Utskottet anser att det faktum att initiativ till samarbete med stöd av de båda besluten ska tas på myndighetsnivå och att det i fråga om samarbete med stöd av Atlasrådsbeslutet dessutom fordras medgivande av regeringen ger garantier för att samverkan enligt besluten sker i en från rättssäkerhets­synpunkt godtagbar ordning.

Utskottet konstaterar vidare att brottsbalkens regler om tjänstemäns särskilda straffrättsliga skydd och ansvar ska vara tillämpliga på utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt de båda besluten och att svenska staten ska ersätta skador som utländska tjänstemän orsakar vid samarbete enligt besluten. De utländska tjänstemännen står som framgår också indirekt under tillsyn eftersom de aktuella insatserna ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, som omfattas av tillsyn av JO och JK. Mot denna bakgrund anser utskottet att utländska tjänstemäns deltagande och rätt till myndighetsutövning har fått en tillfredställande reglering, även om propositionen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn över utländska tjänstemän som deltar i samarbete enligt besluten. Utskottet ser därför inte skäl att ställa sig bakom det tillkännagivande som efterfrågas i motion 2016/17:3679 (V). Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar de lagförslag som lämnas i propositionen och avslår motionsyrkandet.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2016/17:273).

Våren 2020 behandlade utskottet regeringens proposition 2019/20:38 Samarbete mellan svenska och norska särskilda insatsgrupper i krissituationer. Förslaget innebar att den svenska polisen skulle få ta emot bistånd från norska särskilda insatsgrupper och anknöt till de befintliga bestämmelserna om samarbete enligt Atlasrådsbeslutet. Även i samband med detta förslag behandlade utskottet ett yrkande om tillsynsmöjligheter vid främmande stats myndighetsutövning i Sverige. Utskottet anförde bl.a. att de föreslagna ändring­arna i lagen om internationellt polisiärt samarbete motsvarade det som redan gäller vid insatser enligt Atlasråds­beslutet och att utskottet i samband med genomförandet av beslutet ansåg att utländska tjänstemäns deltagande och rätt till myndighetsutövning fick en tillfredsställande reglering, även om den inte innehöll några bestämmelser om tillsyn över utländska tjänstemän. Utskottet vidhöll den bedömningen och såg därför inte skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om svenska myndigheters tillsyns­möjligheter som efterfrågades av motionärerna. Motionsyrkandet avstyrktes och utskottet ställde sig bakom regeringens förslag.

Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr. 2019/20:158).

Motionen

I kommittémotion 2024/25:930 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) efterfrågar motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om stärkta tillsynsmöjligheter för JO och JK vid främmande stats myndighetsutövning i Sverige. Motionärerna hänvisar bl.a. till de invändningar som Advokat­samfundet har haft mot förslaget. Enligt motionärerna är det tveksamt om det är tillräckligt att endast Polismyndigheten står under direkt tillsyn av JK och JO för att samarbetsformerna kan sägas vara tillräckligt rättssäkra. Motionärerna framhåller bl.a. att JO och JK fyller viktiga funktioner för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet i myndighets­utövningen. Det är därför viktigt att bedömningar som görs av dessa myndigheter får återverkningar hos de utländska polismän som agerar i Sverige. Vidare anför motionärerna att det kan uppfattas som att utländska tjänstemän har en särställning om dessa inte är underställda JO:s och JK:s tillsyn, vilket i sin tur kan hota tilltron till reformen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare anfört att den ökade rörligheten över gränserna och behovet av skydd mot terroristattentat och annan grov brottslighet ställer allt större krav på internationell samverkan. Utskottet ser därför positivt på de nya möjligheter till operativt polisiärt samarbete som avtalet med Finland ger och anser liksom regeringen att avtalet innebär en angelägen förstärkning av polisens förmåga att ingripa mot allvarliga brott i gränsregionen. Utskottet anser därför att riksdagen bör godkänna avtalet med Finland om polis­samarbete i gränsområdet. Utskottet delar även regeringens uppfattning att avtalet bör genomföras genom bestämmelser i lagen om internationellt polisiärt samarbete. Vidare ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till ändringar i inregränslagen.

För de beslut som avser överlåtelse av myndighetsutövning till en annan stat ska 10 kap. 8 § regeringsformen tillämpas vid riksdagens beslut. Detta gäller godkännande av avtalet mellan Sveriges regering och Finlands regering om polissamarbete i gränsområdet och antagande av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete. Det innebär att dessa beslut, i enlighet med 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen ska fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande, och mer än hälften av riksdagens ledamöter måste rösta för förslaget.

När det därefter gäller motionsyrkandet anför utskottet följande. Som framgår ovan ansåg utskottet i samband med beredningen av tidigare förslag om operativt polissamarbete med andra stater att utländska tjänstemäns deltagande och rätt till myndighetsutövning fick en tillfred­ställande reglering, även utan några särskilda bestämmelser om tillsyn över utländska tjänstemän. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och ser därför inte att det finns skäl för ett sådant tillkännagivande som efterfrågas i motion 2024/25:930 (V). Motionsyrkandet avstyrks.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen godkänner avtalet med Finland, antar de lagförslag som lämnas i propositionen och avslår motionsyrkandet.

 

 

Reservation

Ställningstagande

Jag delar regeringens bedömning att det är viktigt med samarbete och är därför positivt inställd till samarbete med andra länder för att t.ex. bekämpa allvarlig brottslighet. Ett utökat gränsöverskridande samarbete får dock inte försvaga rättssäkerheten.

Enligt min mening är det mycket bekymmersamt att de utländska poliser som kan komma att verka i Sverige inte är underställda svenska myndigheters tillsyn. Samarbets­insatserna kommer visserligen att stå under ledning av Polismyndigheten, vilket regeringen menar ger JK och JO möjlighet att inom ramen för sina granskningar av svensk polis även beakta, utreda och bedöma utländska tjänstemäns agerande. I likhet med remissinstansen Advokatsam­fundet anser jag att det är tveksamt om det är tillräckligt att Polismyndigheten omfattas av tillsynen. Mot bakgrund av att de utländska tjänstemännen inte direkt kommer att stå under JO:s och JK:s tillsyn ifrågasätter jag om de nya samarbets­formerna verkligen kan sägas vara omgärdade av tillräckliga rättssäkerhets­garantier. JO och JK fyller viktiga funktioner för upprätt­hållandet av rättssäkerhet och kvalitet i myndighets­utövningen. Det är därför viktigt att bedömningar som görs av dessa myndigheter får återverkningar på de utländska polismän som agerar i Sverige. Jag anser inte att det är en tillräckligt god ordning att förlita sig på att JO och JK självmant utreder utländska tjänstemäns agerande i Sverige och att de utländska myndigheterna sedan rättar sig efter de synpunkter som framförs. Att inte låta utländsk polis vara underställd JO:s och JK:s tillsyn kan även komma att uppfattas som att dessa tjänstemän har en särställning, vilket i sin tur kan hota tilltron till reformen.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag om stärkta tillsynsmöjligheter för JO och JK vid främmande stats myndighetsutövning i Sverige.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag