HC01JuU29: Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.

Justitieutskottets betänkande 2024/25:JuU29

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. brotts­balken och offentlighets- och sekretesslagen.

Lagändringarna syftar till att minska offentliganställdas utsatthet för våld, hot och trakasserier och innebär i huvudsak följande. Det straffrättsliga skyddet för tjänstemän och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner moder­ni­seras och stärks. Detta görs bl.a. genom skärpta straffskalor och genom ett nytt brott om förolämpning mot tjänsteman. Vidare införs det ett uttryckligt stöd för att i vissa fall utelämna beslutsfattarens namn i skriftliga underrättelser om beslut. Dessutom stärks sekretessen för uppgifter i bl.a. perso­nal­admi­nistrativ verksamhet.

Genom lagändringarna införs det också en ny forumregel för brottmål som innebär att åtal där handlingarna innehåller säkerhetsskyddsklassificerade upp­gifter ska tas upp av Stockholms tingsrätt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 juli 2025.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns fyra reservationer (C, MP) och ett särskilt yttrande (V).

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:141 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m.

Fem yrkanden i följdmotioner.

Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2024/25.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Bakgrund

Ett starkare skydd för offentliganställda

Reservationer

1. Lagförslaget om ändringar i brottsbalken, punkt 1 (MP)

2. Exponering av beslutsfattares namn, punkt 3 (C)

3. Utvärdering, punkt 4 (C)

4. Utvärdering, punkt 4 (MP)

Särskilt yttrande

Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m. (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motion från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2024/25:141 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m. I propositionen finns en redogörelse för ärendets bered­ning fram till regeringens beslut om proposi­tionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lag-förslag finns i bilaga 2.

Två motioner med totalt fem yrkanden har väckts med anledning av propo­si­tionen. I betänkandet behandlas även ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2024/25. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Riksdagen har tidigare gjort flera tillkännagivanden till regeringen i frågor om skyddet för offentliganställda mot bl.a. våld och hot. I betänkandet behand­lar utskottet även regeringens redo­vis­ning av åtgärder med anledning av till­känna­givanden som regeringen anser är slutbehandlade i och med försla­gen i propositionen eller de andra åtgärder som redovisas där.

 

Utskottets överväganden

Bakgrund

Arbetsgivarens arbetsmiljöansvar

Arbetsgivaren har ett ansvar för att organisera arbetet och skapa förutsätt­ningar för en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. I det ansvaret ingår att före­bygga och hantera våld, hot och trakasserier mot personalen. Ansvaret styrs av arbets­miljö­lagen (1977:1160), som kompletteras av föreskrifter och allmänna råd utfärdade av Arbetsmiljöverket.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall (3 kap. 2 §). Arbetsgivaren ska också bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete, vilket innebär en skyldighet att systematiskt planera, leda och kontrollera verksam­heten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska utreda arbetsskador, fortlöpande under­söka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. (Se 3 kap. 2 a §.)

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om plane­ring och organisering av arbetsmiljöarbete finns bestämmelser med preci­se­rade krav för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Föreskrifternas 5 kap. tar sikte på våld och hot om våld. Där regleras frågor om åtgärder, larm, ensam­arbete och uppföljande åtgärder. När det gäller den förstnämnda frågan om åtgärder ställer före­skrif­terna bl.a. upp krav på att arbetsgivaren ska

1. ordna arbetet så att risken för våld, eller hot om våld, förebyggs så långt som möjligt
2. ha särskilda säkerhetsrutiner för det arbete som kan medföra risk för våld, eller hot om våld
3. följa upp säkerhetsrutinerna, och uppdatera dem om något ändras, så att de alltid är aktuella.

Vidare ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna får särskilt stöd och handled­ning vid arbete där det finns risk för återkommande våld eller hot om våld. Arbetsgivaren ska också se till att arbetsplatser placeras, utformas och utrustas så att risken för våld eller hot om våld så långt som det är möjligt förebyggs.

Det straffrättsliga skyddet för offentliganställda

Brottsbalkens 17 kap. innehåller en särskild reglering av brott som riktar sig mot allmän verksamhet och som bl.a. skyddar intresset av att sådan verksam­het kan bedrivas obehindrat. Regleringen omfattar följande brott mot tjänste­män:

•       våld eller hot mot tjänsteman (17 kap. 1 § första stycket)

•       grovt våld eller hot mot tjänsteman (17 kap. 1 § andra stycket)

•       förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § första stycket)

•       grov förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § andra stycket)

•       våldsamt motstånd (17 kap. 4 §, där dock ordet tjänsteman inte nämns i den nuvarande lydelsen av bestämmelsen).

Brotten mot tjänstemän tar sikte på tjänsteutövning i Sverige. Dock ska tjänstemän vid Internationella brottmålsdomstolen vara skyddade i sin tjänste­utövning på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndig­hetsutövning (17 kap. 6 §).

Brotten våld eller hot mot tjänsteman, grovt våld eller hot mot tjänsteman samt grov förgripelse mot tjänsteman är kriminaliserade även som försöks-, förbere­delse- och stämplingsbrott (17 kap. 16 §).

Brotten mot tjänstemän anknyter i stor utsträckning till begreppet myndig­hetsutövning. Med myndighets­utövning avses beslut och åtgärder som är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter gentemot enskilda. Det avser åtgär­der som gäller utövandet av en befogenhet att för enskilda bestämma om förmåner, rättigheter, skyldigheter eller andra jämförbara förhållanden, eller ingrepp i enskil­das frihet eller egendom (se bl.a. rättsfallet NJA 2016 s. 880).

I 17 kap. 5 § första stycket brottsbalken utsträcks det straffrättsliga skyddet till förmån för vissa ytterligare personkategorier som i detta avseende ska anses jämställda med utövare av myndighet. Det gäller dels den som enligt särskild föreskrift ska ha samma skydd som den som utövar myndighet (t.ex. väktare), dels den som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid en åtgärd som omfattas av skydd som är förenat med myndighetsutövning.

Sedan den 1 augusti 2023 gäller straffbestämmelserna om våld eller hot mot tjänsteman och förgripelse mot tjänsteman samt grova sådana brott även när någon förgriper sig mot en utövare av viss samhällsnyttig funktion i hans eller hennes tjänsteutövning (17 kap. 5 § andra stycket). Med utövare av viss sam­hälls­nyttig funktion avses hälso- och sjukvårds­personal, socialtjänst­perso­nal, rädd­nings­tjänstpersonal samt utbildnings­personal inom skolvä­sendet och högskolan.

Ett särskilt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet

I januari 2020 infördes ett särskilt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet genom ett nytt, gradindelat brott om sabotage mot blåljusverksamhet i 13 kap. 5 c § brottsbalken (prop. 2018/19:155, bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43). Lagändringen var en följd av de återkommande angrepp på polis, rädd­nings­tjänst och ambulanssjukvård som skett runt om i landet. Den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjuk­vård – genom att t.ex. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal – döms för brottet, om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryck­nings­verksamhet eller brottsbekämpande verksamhet. Straffet för sabo­tage mot blåljusverksamhet är fängelse i högst fyra år och för grovt sådant brott fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

Tidsbegränsade regler om stärkt skydd för vissa polisanställda

Efter att regeringen hösten 2023 uppmärksammats på att polisanställda som arbetar mot den organiserade brottsligheten i hög grad är utsatta för olika typer av angrepp, som bl.a. syftar till att hindra dem från att fatta vissa beslut, tog regeringen skyndsamt fram förslag till en tidsbegränsad reglering för att stärka skyddet för denna grupp (prop. 2023/24:102). Lagändringarna trädde i kraft den 30 april 2024 (bet. 2023/24:JuU28, rskr. 2023/24:163). Den nya regle­ringen innebär att polis­anställda som arbetar mot den organiserade brottslig­heten i vissa fall kan använda en annan uppgift än sitt namn i beslut och andra handlingar som doku­men­terar åtgärder samt att sekretess gäller för uppgifter som kan bidra till upplysning om identiteten på den anställde (28 a § polis­lagen [1984:387] och 18 kap. 7 a § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], förkortad OSL). Regleringen gäller t.o.m. den 29 april 2029.

Utredningsförslag om ett stärkt skydd för personuppgifter som offentliggörs i söktjänster

Utredningen om ett förstärkt skydd för personuppgifter på tryck- och yttrande­frihetsområdet hade i uppdrag att se över grundlagsskyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter om adress, telefonnummer, civilstånd och andra uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden (dir. 2023:145). Syftet var att stärka skyddet för den personliga integriteten när personuppgifter offent­liggörs i sådana söktjänster. I direktiven lyfte man bl.a. upp problemet att den informa­tion som är tillgänglig genom söktjänsterna kan användas för att kartlägga offentlig­anställda för att sedan genom hot eller på annat sätt försöka påverka de beslut som de fattar i tjänsten. Utredningens uppdrag redovisades i november 2024 genom betänkandet Personuppgifter och mediegrundlagarna (SOU 2024:75). Betän­kandet har remitterats och bereds nu i Regerings­kansliet.

Riksdagens tillkännagivanden om skydd för offentliganställda

Riksdagen har vid två tillfällen riktat tillkännagivanden till regeringen om en särskild brottsrubricering för brottet våld mot tjänsteman (bet. 2016/17:JuU16, rskr. 2016/17:211 och bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43). Av tillkänna­givandena följer att våld mot tjänsteman ska ges en egen brottsrubricering där straffet ska vara minst fängelse i sex månader (bet. 2016/17:JuU16 s. 54 och bet. 2019/20:JuU8 s. 18).

Vidare har riksdagen tillkännagett för regeringen det som utskottet anfört om skärpta straff för angrepp mot väsentliga samhällsfunktioner såsom akut­mot­tag­ningar (bet. 2017/18:JuU14, rskr. 2017/18:240). Enligt tillkänna­gi­vandet ska våld mot personal inom hälso- och sjukvården och andra vitala samhälls­funktioner ha ett minimistraff på sex månaders fängelse (bet. 2017/18:JuU14 s. 50).

Riksdagen har också gjort ett tillkännagivande om straffrättsligt skydd för Tullverkets och Kustbevakningens personal (bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43). Tillkännagivandet går ut på att Tullverkets och Kustbevak­ningens personal bör omfattas av samma straffrättsliga skydd som poliser (bet. 2019/20:JuU8 s. 17).

Riksdagen har även tillkännagett för regeringen det som utskottet anfört om ytter­ligare åtgärder för att göra polisens arbetsmiljö säkrare (bet. 2020/21:JuU3, rskr. 2020/21:57). Enligt tillkännagivandet bör regeringen ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett underlag som allsidigt belyser polisers utsatthet för brott och därefter återkomma med förslag på åtgärder för att göra arbetsmiljön säkrare för poliser i yttre tjänst (bet. 2020/21:JuU3 s. 10).

Slutligen har riksdagen riktat ett tillkännagivande till regeringen om ett förstärkt skydd för polisers personuppgifter (bet. 2020/21:JuU41, rskr. 2020/21:389). Av tillkännagivandet följer att skyddet för poliser behöver förstär­kas, bl.a. genom att polisers personuppgifter ges ett starkare skydd i OSL (bet. 2020/21:JuU41 s. 33).

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att offentliganställda i hög grad är utsatta för våld, hot och trakasserier. Utsattheten har ökat över tid och före­kom­mer inom i princip hela förvaltningen. Regeringen framhåller att brott och andra otillbörliga gärningar som begås mot en person på grund av hans eller hennes tjänsteutövning är ett angrepp inte bara mot den som utsätts utan i förlängningen även mot demokratin och samhället som sådant. Det går enligt regeringen inte att bortse från att det finns offentliganställda som medvetet eller omedvetet underlåter att vidta tjänsteåtgärder eller fatta korrekta beslut av rädsla för att utsättas för t.ex. trakasserier. Det innebär att grund­lägg­ande principer om objektivitet, legalitet och likabehandling sätts åt sidan.

Vidare konstaterar regeringen att frågan om våld, hot och trakasserier i arbets­livet spänner över många områden inom samhället. En central del utgörs av arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön, i vilket det ingår att förebygga och han­tera våld, hot och trakasserier mot personalen. Förebyggande och trygg­hets­skapande åtgärder från arbetsgivarens sida utgör ett mycket viktigt medel för att minska personalens utsatthet. Problembilden i fråga om offentlig­anställ­das utsatthet är dock mångfasetterad och behöver belysas i olika sammanhang och ur skilda perspektiv. Även om arbetsgivaransvaret är en viktig del i det arbetet står det enligt regeringen klart att problemet kan behöva adresseras även genom åtgärder på andra områden, t.ex. genom förändringar av det straff-rättsliga regelverket. Att stärka skyddet för offentliganställda är enligt reger­ingen ett angeläget och pågående arbete som alltså kräver åtgärder inom flera olika områden. Regeringen lyfter fram att det under senare år har genomförts flera lagändringar som syftar till ett stärkt skydd för offentlig­anställda och att ett utred­ningsförslag som har bäring på frågan för närvarande bereds (se ovan under rubriken Bak­grund).

Regeringen föreslår nu att det straffrättsliga skyddet i brottsbalken för tjänste­män och utövare av vissa samhälls­nyttiga funktioner ska moderniseras och stärkas, att det ska införas ett uttryckligt stöd för att i vissa fall utelämna beslutsfattarens namn i skriftliga underrättelser och att sekretessen i bl.a. perso­nal­administrativ verk­sam­het ska stärkas.

I propositionen föreslår regeringen även att åtal där handlingarna innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska tas upp av Stockholms tingsrätt.

Förslagen innebär närmare följande.

Ett starkare skydd för tjänstemän mot våld eller hot

Tydligare hänvisning till myndighetsutövning

Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för brotten våld eller hot mot tjänsteman ska tydliggöras. Brotten ska omfatta angrepp som sker vid myndig­hets­utövning och angrepp för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighetsutövningen. Användningen av uttrycket ”vid myndighets­utöv­ning” i stället för dagens snävare ”i myndighets­utövning” syftar till att lagtexten ska överens­stämma med de befintliga förar­bets­uttalandena till bestämmelsen om våld eller hot mot tjänsteman och hur bestämmelsen i allmänhet har kommit att förstås och tillämpas. Innebörden är att t.ex. ett hämndangrepp inte behöver kunna härledas till en åtgärd som i sig utgör myndighetsutövning för att omfattas av bestämmelsen. Det kan också röra sig om vissa andra hand­lingar som står i ett nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndig­hets­utövningen, såsom handläggnings­åtgärder eller faktiskt handlande som föregår eller följer efter själva myndighetsutövningen.

Regeringen föreslår också att bestämmelsen om våld eller hot mot tjänste­man ska moderniseras språkligt.

Ett utvidgat straffrättsligt skydd vid hot mot tjänsteman

Den befintliga bestämmelsen om hot mot tjänsteman är avgränsad till hot om våld på tjänstemannen. Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för bestäm­melsen ska utvidgas till att avse hot om brottslig gärning.

Regeringen förtydligar att med hot om brottslig gärning avses vad tjänste­mannen uppfattar som ett påstående om att ett brott kommer att utföras. Hot om alla slags brottsliga gärningar omfattas, men för straffansvar bör det enligt regeringen normalt krävas att det avser ett brott som inte tillhör de allra lindrigaste. Även förtäckta hot, där den brottsliga gärningen på något sätt antyds, kan utgöra ett sådant hot om brottslig gärning som avses i bestäm­melsen. Sålunda kan hot om våld, om skadegörelse och om allvarligare fridsbrott utgöra hot mot tjänsteman även om hoten uttalas förtäckt. Hot om brottslig gärning som rör exempelvis tjänstemannens anhöriga eller egendom omfattas av bestämmelsen under förutsättning att hotet riktas mot tjänste­mannen.

Straffskalorna skärps

Regeringen anser att straffskalan för grovt våld eller hot mot tjänsteman tydligare behöver återspegla allvaret i hot och våld som riktar sig mot tjänste­män vid deras myndighetsutövning och att sådana gärningar bör tillmätas ett högre straffvärde än vad som är fallet i dag. Regeringen hänvisar också till att det i senare tids lagstiftning har anförts att betydande straffskärpningar är ändamålsenliga åtgärder mot särskilt straffvärda beteenden. Regeringen före­slår därför att minimi­straffet för grovt våld eller hot mot tjänsteman ska höjas från fängelse i ett år till fängelse i ett år och sex månader. Även straff­maximum för dessa brott ska höjas, från fängelse i sex år till fängelse i åtta år. Därigenom anpassas bestämmelsen till andra allvarliga brott med liknande skydds­intressen, och det markeras tydligt att straffvärdet för grovt våld eller hot mot tjänsteman är att anse som högre än det våld eller hot som ingår i gärningen i sig.

I och med de föreslagna ändringarna i straffskalan för grovt brott bör enligt regeringen maximistraffet höjas även för brott av normalgraden. Enligt reger­ingen är en sådan höjning motiverad för att straffskalan ska bli tillräckligt dynamisk för att inrymma olika gärningar av varierande svårighetsgrad. En höjning av straffmaximum ligger också i linje med andra förändringar som skett under senare tid samt fyller den funktionen att den klargör brottets rela­tion till andra brott. Regeringen före­slår därför att maximistraffet för våld eller hot mot tjänsteman av normal­graden ska höjas från fängelse i två år till fängelse i tre år. Konsekvensen att det blir en ökad överlappning mellan straff­skalorna för våld eller hot mot tjänsteman av normalgraden respektive grovt brott talar enligt regeringen inte mot en maximihöjning för brott av normal­graden.

Angrepp mot tjänsteman – ett starkare skydd mot trakasserier

Förgripelsebrottet moderniseras och rubriceras som angrepp mot tjänsteman

Regeringen föreslår att det straffrättsliga skyddet ska stärkas för trakasserier som riktar sig mot tjänstemän. Regeringen konstaterar att det befintliga brottet förgripelse mot tjänsteman tar sikte på andra gärningar än våld eller hot om våld. Brottet ger ett förstärkt straffrättsligt skydd mot otillbörliga gärningar, som i och för sig kan vara straffbara enligt andra bestämmelser i brottsbalken, när de har anknytning till en tjänstemans myndighetsutövning och medför lidande, skada eller annan olägenhet för tjänstemannen. Enligt regeringen är det tydligt att bestäm­melsen om förgripelse mot tjänsteman infördes i en tid när samhället och brottsligheten såg annorlunda ut än i dag. Regeringen föreslår därför att brottet förgripelse mot tjänste­man ska byta rubricering till angrepp mot tjänsteman och att brottsbestämmelsen ska förtydligas, moderni­seras och anpassas till dagens problembild.

Myndighetsbegreppet och vem som ska skyddas

Regeringen föreslår att brottet angrepp mot tjänsteman ska omfatta gärningar vid myndighets­utövning och gärningar som syftar till att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighetsutövningen. Genom uttrycket ”vid myndighetsutövning” i stället för dagens ”i myndighets­utövning” tydliggörs att åtgärden inte i sig behöver utgöra myndighets­utövning, men att den ska ha samband med eller utgöra ett led i myndighetsutövning (jfr ovan om en tydlig­are hänvisning till myndig­hetsutövning vid våld eller hot mot tjänste­man).

Vidare föreslår regeringen att det ska förtydligas i lagtexten att även gär­ningar som riktas mot tjänste­mannens närstående i det angivna syftet omfattas av straffansvar. Dessutom ska tillämpningsområdet för brottet utvidgas på så sätt att gärningar som riktar sig mot en tjänsteman efter det att han eller hon har lämnat sin anställning också ska omfattas.

Brottsliga gärningar utgör angrepp mot tjänsteman även utan en påvisad effekt

Regeringen föreslår att bestämmelsen om angrepp mot tjänsteman ska omfatta brottsliga gärningar vid en tjänstemans myndighetsutövning eller mot en tjänsteman eller dennes närstående för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighetsutövningen. Det kan t.ex. handla om olika slags fridsbrott enligt 4 kap. brottsbalken. Till skillnad från vad som i dag krävs för förgripelse mot tjänsteman ska det i sådana fall inte krävas att gärningen, förutom att vara brottslig, dessutom har lett till en påvisad effekt i form av lidande, skada eller annan olägenhet.

Även andra otillbörliga gärningar, dvs. som i sig inte är brottsliga, ska liksom i dag kunna omfattas av straffansvar under förutsättning att de har medfört en påvisad effekt.

Kvalifikationsgrunder för grovt brott införs

För att säkerställa att vissa försvårande omständigheter får ett tydligt genom­slag föreslår regeringen att det ska införas särskilda kvalifikations­grunder för brottet grovt angrepp mot tjänsteman. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

•       har innefattat våld av allvarligt slag mot tjänstemannens närstående

•       har innefattat hot mot tjänstemannens närstående som påtagligt har för­stärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag

•       har avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada eller

•       annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

Straffskalorna skärps

Regeringen anför att brottet angrepp mot tjänsteman kommer att rymma gär­ningar av olika svårhetsgrad och att det kan innebära mycket allvarliga kränk­ningar av enskilda och allmänna intressen. Det högsta straffet för angrepp mot tjänsteman bör därför enligt regeringen i allmänhet inte vara lägre än det högsta straffet för de vanligaste underliggande brotten. Regeringen föreslår därför att straffskalan för angrepp mot tjänsteman ska vara böter eller fängelse i högst två år. Detta innebär en höjning av nuvarande straff­maxi­mum på fängelse i sex månader för förgripelse mot tjänsteman. Enligt regeringen framstår förslaget som proportionerligt i förhållande till straffskalorna för exempelvis normalgraderna av olaga tvång, olaga hot och skadegörelse. Genom den föreslagna straffskalan kan och bör enligt regeringen en mer nyan­serad straff­värde­bedömning göras än i dag, och böter bör förbehållas de lindrig­aste gärningarna.

Utöver de nya kvalifikationsgrunderna för grovt brott (se ovan) föreslår regeringen att straffskalan för grovt angrepp mot tjänsteman ska vara fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Även detta innebär en skärpning av den nuvarande straffskalan, som är fängelse i högst fyra år. Höjningen av straff­minimum framstår enligt regeringen som proportionerlig och ändamåls­enlig i förhållande till straffminimum för andra grova brott med hot- och tvångsinslag och för de underliggande brott som kan aktualiseras. Genom en höjning av maximistraffet uppnår man i sin tur en överensstämmelse med straffskalan för bl.a. grov skadegörelse, som är en sådan gärning som kan utgöra grovt angrepp mot tjänsteman.

Regeringen framhåller att de föreslagna förändringarna i straffskalan ska ses som en generell uppgradering av straffvärdet.

Förstadier till brottet angrepp mot tjänsteman ska kriminaliseras

Regeringen föreslår att försök, förberedelse och stämpling till angrepp mot tjänsteman av normalgraden ska kriminaliseras. Genom en sådan utsträckning av straffansvaret anser regeringen att de rättsvårdande myndigheterna ges bättre möjligheter att tidigt ingripa mot personer som är i färd med att begå angrepp mot en tjänsteman. Enligt regeringen har regleringen en praktisk betydelse vid t.ex. förstadier till skadegörelse eller brott mot en närstående med det syfte som anges i bestämmelsen om angrepp mot tjänsteman.

Ett nytt brott om förolämpning mot tjänsteman införs

Ett förstärkt skydd vid förolämpningar mot tjänstemän

Regeringen konstaterar att bestämmelserna om brott mot tjänstemän i 17 kap. brottsbalken till sina konstruktioner är sådana att de kriminaliserar och kvali­ficerar gärningar som redan kan vara straffbara enligt andra bestämmelser i brottsbalken. Enligt den befintliga straffbestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § brottsbalken döms den som riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan för det brottet om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet. Straffskalan är böter, eller om brottet är grovt, böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet förolämpning får som huvudregel inte åtalas av någon annan än målsäganden (5 kap. 5 § brottsbalken). Om målsäganden anger brottet till åtal får dock åklagaren väcka åtal om det anses påkallat från allmän synpunkt, s.k. särskild åtals­prövning, i vissa fall. Det gäller bl.a. om åtalet avser förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning.

Regeringen påpekar att det fram till 1976 fanns en särskild bestämmelse i 17 kap. brottsbalken om missfirmelse mot tjänsteman, där brottsbeskriv­ningen helt anknöt till förolämpningsbrottet i 5 kap. 3 § brotts­balken. Den särskilda bestämmelsen upphävdes bl.a. eftersom behovet av ett sådant straff­rättsligt skydd ansågs tillgodosett genom den allmänna straffbestämmel­sen om föro­lämpning. I dagsläget framgår det därmed inte direkt av lagtexten att en föro­lämp­ning mot en tjänste­man berör ett dubbelt skyddsintresse.

Regeringen framhåller att kränkande yttranden och tillmälen är en av de vanligaste formerna av trakasserier som offentliganställda utsätts för. Föro­lämp­ningar riktar sig ofta mot tjänstemän i samband med myndighets­utöv­ning, t.ex. vid ingripanden eller andra verkställande åtgärder, eller när enskilda delges beslut eller annan information. Det kan vara fråga om grovt nedsättande uttalanden som även skapar ordningsstörningar och försvårar för den enskilda tjänstemannen att utföra sitt arbete i en viss situation. Syftet kan vara att påver­ka, hämnas eller få tjänstemannen ur balans i samband med tjänsteutöv­ningen. Grovt kränkande yttranden och innehåll förekommer också genom e-postmed­delanden och brev som en följd av myndighetsutövningen, eller som en hämnd för densamma. Teknikutvecklingen gör vidare att tjänste­män trakasseras och kränks på andra sätt än tidigare, t.ex. genom fler kanaler eller genom större mängder av meddelanden. Samtidigt förekommer det relativt få lagföringar för förolämpningar varje år, vilket utifrån den rådande problem­bilden ger anled­ning att tro att anmälnings­benägenheten för den här typen av brottslighet är låg.

Enligt regeringen utgör förolämpningar ett angrepp i tjänsten som försvårar myndig­hetsutövningen. Förolämpningarna innebär därmed inte bara ett an­grepp på tjänstemannens självkänsla och värdighet utan även mot verksam­heten i sig. De utgör ett störande av allmän verksamhet på samma sätt som våld, hot och andra angrepp som i dag regleras i 17 kap. brottsbalken. Som man har konstaterat i äldre förarbeten kan förolämpningar, hot och våld i praktiken övergå i varandra utan någon skarp gräns. Regeringen anser därför att föro­lämpning mot tjänsteman bör ses som ett brott mot både enskilda och allmänna intressen.

För att komma till rätta med problembilden anser regeringen att det straff­rättsliga skydd som finns i dag mot förolämpningar, genom de allmänna bestäm­melserna i brottsbalken om ärekränkningsbrott, behöver förstärkas genom en reglering i 17 kap. brottsbalken. Ett tydligt syfte med en sådan krimi­nalisering är alltså att det ska kunna beaktas att brottet är ett angrepp mot både enskilda och allmänna intressen.

Reger­ingen föreslår därför att det ska införas ett nytt brott i brottsbalken, förolämpning mot tjänsteman, vilket närmast innebär att det tidigare brottet missfirmelse mot tjänsteman återinförs.

Bestämmelsens omfattning

Regeringen anser att brottsbeskrivningen för det nya brottet förolämpning mot tjänsteman ska utgå från rekvisiten för förolämpning i 5 kap. 3 § brottsbalken. Detta innebär att den som angriper en tjänsteman vid hans eller hennes myndig­hetsutövning eller för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighets­utövningen, genom att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller föröd­mjukande beteende mot tjänstemannen, ska dömas för brottet om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet.

Regeringen framhåller bl.a. att det, som vid bedömningen av förolämpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken, för straffansvar typiskt sett bör förutsättas att det är fråga om opåkallade angrepp som träffar tjänstemannen på ett mer per­son­ligt plan, och inte angrepp som endast är förargande eller olämpliga. Det kan t.ex. vara fråga om kränkande uttalanden som anspelar på någons etniska ursprung, sexuella läggning, könstillhörighet eller på något funktions­hinder eller särpräglat drag i utseendet i samband med ett ingripande eller annan myndighetsutövning (jfr prop. 2016/17:222 s. 101).

Åtalsreglering för det nya brottet

Regeringen föreslår att förolämpning mot tjänsteman ska ligga under allmänt åtal utan någon särskild åtalsregel, vilket överensstämmer med vad som gällde i fråga om det tidigare brottet missfirmelse mot tjänsteman. Enligt regeringen kan en sådan åtalsreglering bidra till att kriminaliseringen får ett praktiskt genomslag.

Straffansvaret utsträcks till vissa andra yrkesgrupper i 17 kap. brottsbalken

Enligt regeringens förslag ska straffansvaret för förolämpning mot tjänsteman utsträckas till att omfatta de personer som enligt 17 kap. 5 § första stycket och 6 § brottsbalken jämställs med tjänstemän. Det ska därmed till att börja med omfatta dels den som enligt särskild föreskrift ska åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning (t.ex. väktare), dels den som är kallad att biträda förrätt­ningsman vid en åtgärd som omfattas av skydd som är förenat med myndig­hetsutövning. Även tjänstemän vid Internationella brott­måls­domstolen ska omfattas.

Straffskalan

Regeringen föreslår att straffskalan för förolämpning mot tjänsteman ska vara böter eller fängelse i högst sex månader, vilket överensstämmer med straff­skalan för det upphävda brottet missfirmelse mot tjänsteman. Straffskalan bedöms vara tillräckligt dynamisk för att det ska kunna beaktas att det är ett brott mot både enskilda och allmänna intressen, liksom om det i det enskilda fallet finns försvårande omständigheter.

En modernisering av våldsamt motstånd

Regeringen konstaterar att den nuvarande bestämmelsen om våldsamt mot­stånd inte vållar några praktiska problem i tillämpningen utan att det tvärtom under lång tid har vuxit fram en tydlig praxis i fråga om bestäm­melsens tillämpningsområde. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns skäl att ändra bestämmelsen i sak men att den däremot ska moderniseras språkligt och redaktionellt. Regeringen föreslår därför att brottet våldsamt motstånd ska omfatta gärningar där någon försöker hindra en tjänsteman vid hans eller hennes myndighets­utövning genom att sätta sig till motvärn eller annars med våld.

Olaga förföljelse – ett starkare skydd mot upprepade trakasserier

Olaga förföljelse i 4 kap. 4 b § brottsbalken tar sikte på den som förföljer en person genom vissa angivna brottsliga gärningar. Om var och en av dessa gärningar har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet döms för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år. Regeringen anför att uppre­pade trakasserier mot tjänstemän är mycket problematiska. Det före­kommer att tjänstemän utsätts för upprepade brott av en och samma person, t.ex. efter det att ett ärende har avslutats. Ett sådant agerande kan i förläng­ningen vara så påträngande att den utsattes liv påverkas mycket starkt och att personen mer eller mindre bryts ned. Förutom lidandet hos den enskilde innebär det också särskilda risker för offentlig verksamhet. Enligt regeringen måste det även för tjänstemän kunna beaktas att ett brottsligt agerande sker upprepat eller syste­matiskt.

Regeringen föreslår därför att brotten våld, hot och angrepp mot tjänsteman och försök till ett sådant brott samt brottet förolämpning mot tjänsteman ska läggas till i uppräkningen av brott som kan utgöra olaga förföljelse.

Ett uttryckligt stöd för att utelämna beslutsfattares namn i underrättelser

Förvaltningslagen (2017:900) gäller för handläggning av ärenden hos förvalt­nings­myndigheterna, såväl statliga som kommunala (1 § första stycket). I 31 § regleras vad som gäller i fråga om dokumentation av beslut. Av bestämmelsen följer att det för varje skriftligt beslut ska finnas en handling som visar viss information om beslutet. I 33 § finns i sin tur en bestämmelse om underrättelse om innehållet i ett beslut. Enligt den bestämmelsen ska en myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det går till och om det funnits avvikande meningar i samband med beslutet. Myndigheten bestämmer hur underrättelsen ska ske, men den ska alltid vara skriftlig om en part begär det.

Regeringen konstaterar att förvaltningslagen inte innehåller något uttryck­ligt krav på att en underrättelse om beslut ska innehålla namnet på den som har fattat beslutet (jfr 31 och 33 §§). Bestämmelserna i förvaltningslagen om bl.a. god förvaltning (5–8 §§) har dock uppfattats innebära att myndigheter i vissa fall är skyldiga att ange besluts­fattarens namn i en underrättelse om beslut. Regeringen anser för egen del att det i vissa fall, med utgångspunkt i grunderna för god förvaltning, kan finnas skäl för myndigheter att ange besluts­fattarens namn i en underrättelse om beslut. Huruvida så bör ske får dock avgöras utifrån en bedömning i det enskilda fallet. Samtidigt kan det enligt regeringen konstateras att utsattheten för offentliganställda i stort är hög och har ökat över tid och att konsekvenserna av att offentliganställda utsätts för våld, hot och trakasserier är mycket oroande.

Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det ska införas en bestämmelse som ger ett uttryckligt stöd för att i vissa fall utelämna namn i en skriftlig underrättelse om beslut. Sålunda behöver underrättelsen aldrig innehålla uppgift om en beslutsfattares namn om det kan befaras att personen utsätts för hot, trakasserier eller annan allvarlig olägenhet. Detsamma ska gälla namnet på den som har varit föredragande eller medverkat vid den slutliga handlägg­ningen utan att delta i avgörandet.

Med anledning av att Lagrådet har ifrågasatt värdet av den föreslagna bestämmelsen anför regeringen att en part visserligen har möjlighet att på eget initiativ vända sig till myndigheten och få reda på vem som har fattat det beslut som underrättelsen avser. Regeringen framhåller dock att ett huvud­sakligt syfte med förslaget är att begränsa olämpliga ageranden och kontakt­försök från den enskilde som sker i affekt. Genom att fördröja en eventuell kontakt mellan beslutsfattaren och mottagaren av underrättelsen minskar den risken. På det sättet har förslaget förutsättningar att stärka skyddet för offentlig­anställda när det gäller t.ex. hot och trakasserier. Som utredningens kartlägg­ning visar har Kronofogdemyndigheten uppfattat det som verknings­fullt att minska exponeringen av anställdas namn i underrättelser, och det beskrivs ha haft en positiv inverkan på personalens trygghet. Vidare har merparten av remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller inte invänt mot det, och förslaget har även getts ett något vidare tillämpningsområde än utredningens förslag för att göra det mer ändamålsenligt och verkningsfullt. Enligt regeringen är det visserligen svårt att på förhand bedöma hur pass effektiv den föreslagna ordningen blir, men som också Justitiekanslern har anfört utgör det inte skäl att avstå från att införa den.

Regeringen bedömer sammanfattningsvis att den föreslagna bestämmelsen kan antas leda till en minskad utsatthet för offentliganställda och att den därför bör införas.

Skydd för offentliganställdas uppgifter

Sekretess för uppgifter i personaladministrativ verksamhet

Sekretess till skydd för enskilda i myndigheters personaladministrativa verksam­het regleras i 39 kap. OSL. Offentliganställda har genom regleringen ett visst skydd för uppgifter om sina personliga förhåll­anden hos anställnings­myndigheten. Myndigheter­nas personaladmi­ni­stra­tiva verksamhet rymmer frågor av många olika slag. Tjänstetillsättning, löner, rutiner vid ledighet, disciplinära åtgärder, omplace­ring av personal och upphörande av anställning är några exempel. Hit hör även verksamhet av mer personalvårdande karaktär.

Regeringen föreslår att sekretessen ska stärkas i personaladministrativ verksam­het för uppgifter om en enskilds personliga förhållanden hos myndig­heter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller lida annat allvarligt men. Regeringen ska få meddela föreskrifter om vilka myndigheter och ärenden som omfattas av den utökade sekretessen. Enligt regeringen kan det t.ex. handla om polis- och åklagarmyndigheter, Kronofogdemyndigheten och myndigheter inom socialtjänsten.

Sekretess för uppgifter om studenter på polisutbildningen

Bestämmelser till skydd för enskilda i utbildningsverksamhet finns i 23 kap. OSL. Regeringen föreslår att sekretessen ska stärkas för uppgifter om enskil­das personnummer, födelsedatum, bostadsadress och privata telefon­num­mer som förekommer i utbildningsverksamhet vid universitet och högskolor som avser grundutbildning till polisman. Förslaget innebär att uppgif­terna i fråga får ett motsvarande skydd i utbildningsverksamhet hos lärosätena (polis­program­met) som i personal­administrativ verksamhet hos Polismyndigheten (aspirant­tjänst­göring). Detta ska enligt regeringen försvåra systematiska kart­lägg­ningar av framtida poliser och därmed ge polisstudenter ett adekvat skydd.

Sekretessen föreslås gälla i högst femtio år. Den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen ska ges företräde framför meddelarfriheten.

En ny forumregel för brottmål där det förekommer säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Regeringen föreslår att åtal där handlingarna innehåller säkerhets­skydds­klassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska tas upp av Stock­holms tingsrätt. I dessa fall ska åtal mot flera för medverkan till brott inte få väckas vid någon annan domstol än Stockholms tingsrätt. Inte heller ska någon annan domstol än Stockholms tingsrätt i dessa fall få ta upp ett åtal som ska prövas gemensamt med en fråga om häktning.

Någon annan domstol än Stockholms tingsrätt ska inte heller vara behörig i fråga om domstolarnas befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel när beslut i frågan bör fattas utan dröjsmål och det i målet före­kommer säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Förslaget om en ny forumregel motiveras sammanfattningsvis med att det finns betydande fördelar av såväl praktiska skäl som kostnadsskäl med att dessa mål handläggs av en domstol och att starka skäl talar för att den dom­stolen ska vara Stockholms tingsrätt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 2 juli 2025. För ändringarna i rättegångsbalken, dvs. om en ny forumregel för brottmål där det förekommer säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, ska äldre föreskrifter tillämpas på åtal som har väckts före ikraftträdandet.

Konsekvenser av förslagen

När det gäller de straffrättsliga förslagens konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet anför regeringen att det kan vara svårt att peka på att en enskild straffrättslig förändring, t.ex. en straffskärpning, har en brottsförebyggande effekt. Regeringen konstaterar att de straffskärp­ningar som föreslås inte enbart syftar till att tillgodose allmänpreventiva intressen utan även till att säkerställa att utmätta straff är proportionerliga i förhållande till brottens allvar. I likhet med utredningen anser regeringen dock att de straff­rättsliga förändringar som föreslås, där straffskärpningar är en viktig del, sammantaget kan ha en brottsförebyggande effekt. Förslagen kan därför förvän­tas bidra till att minska utsattheten för brottsliga angrepp mot de yrkes­grupper som omfattas. Förslagen kan också väntas bidra till en ökad trygghet och respekt för tjänstemän, detta inte minst då det genom brottet förolämpning mot tjänsteman blir tydligt vad en tjänsteman inte ska behöva tåla i sitt arbete. Brottet förolämpning mot tjänsteman kan också fylla en funktion på så sätt att det blir ett verktyg för att hindra en eskalering av en situation som annars hade kunnat leda till värre följder. Vidare är anmälnings­benägenheten en viktig faktor för att ändringar i det straffrättsliga regelverket ska få effekt. Reger­ingen bedömer att den tydliga signal förslagen innebär i kombination med att regelverket blir mer ändamålsenligt kan bidra till att också anmälnings­benägenheten ökar.

När det gäller förslaget om minskad exponering av namn konstaterar reger­ingen att detta syftar till att bidra till att minska offentliganställdas utsatthet för våld, hot och trakasserier. Sammanfattningsvis bedömer reger­ingen att den föreslagna bestämmelsen är mer ändamålsenlig än utredningens förslag och att den bör kunna leda till en minskad utsatthet för våld, hot och trakasserier för offentliganställda. Förslaget om minskad exponering av namn kan alltså enligt regeringen förväntas ha en viss brotts­förebyggande effekt.

Riksdagens tillkännagivanden

När det gäller riksdagens tillkännagivande om ytterligare åtgärder för att göra polisens arbetsmiljö säkrare (bet. 2020/21:JuU3, rskr. 2020/21:57) anför reger­ingen att Utredningen om åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet (Ju2022:02) tillsattes bl.a. med anledning av tillkännagivandet. Utredningens betänkande innehåller förslag som bl.a. syftar till att minska polisanställdas utsatthet och stärka skyddet för dem. Betänkandet utgör grund för flertalet av förslagen i propositionen. Genom utredningens kartläggning av utsattheten och de förslag som regeringen lämnar i propositionen anser regeringen att tillkännagivandet tillgodoses. Därmed är tillkännagivandet slutbehandlat.

När det gäller riksdagens tillkännagivande om att Tullverkets och Kust­bevak­ningens personal bör omfattas av ett mer övergripande och heltäck­ande straffrättsligt skydd och att deras verksamhet därför bör omfattas av brottet sabotage mot blåljuspersonal i 13 kap. 5 c § brottsbalken (bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43) konstaterar regeringen att utredningen inte har lämnat några sådana förslag. I propositionen föreslås dock ett flertal straff­rätts­liga ändringar som stärker skyddet för tjänstemän vid myndighets­utöv­ning, vilket även omfattar anställda vid Tullverket och Kustbevakningen. Förslagen som gäller 17 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken innebär att bestämmel­serna utvidgas och förtydligas. Till följd av detta anser regeringen att anställda vid Tullverket och Kustbevakningen ges ett starkare och mer enhetligt straff­rättsligt skydd. Enligt regeringen finns det mot denna bakgrund därutöver inte anledning att vidta de lagstiftningsåtgärder som följer av tillkänna­givandet. Regeringen anser där­med att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Regeringen konstaterar att riksdagen i två tillkännagivanden till regeringen har anfört att våld mot tjänsteman ska få en egen brottsrubricering där straffet ska vara minst fängelse i sex månader (bet. 2016/17:JuU16, rskr. 2016/17:211 och bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43). I ett tredje tillkännagivande har riksdagen anfört att våld mot personal inom hälso- och sjukvården och andra vitala samhällsfunktioner ska ha ett minimistraff på sex månaders fängelse (bet. 2017/18:JuU14, rskr. 2017/18:240). När det gäller dessa tillkänna­gi­vanden pekar regeringen på att sedan augusti 2023 omfattas utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner, såsom hälso- och sjukvårdspersonal, av bestäm­melsen om våld eller hot mot tjänsteman. Utredningen, som har gjort en saklig och språklig översyn av bestämmelsen, har inte föreslagit att våld mot tjänste­man ska särskiljas från hot mot tjänsteman och i stället ges en egen brotts­be­teck­ning. De ändringar i 17 kap. 1 § brottsbalken som föreslås i proposi­tio­nen innebär ett starkare straffrättsligt skydd för tjänstemän och vissa samhälls­nyttiga funktioner, bl.a. genom en skärpt straffskala för grovt våld eller hot mot tjänsteman och ett skärpt maximistraff för brott av normalgraden. Enligt regeringen finns det mot denna bakgrund sammantaget inte anledning att därutöver vidta de lagstiftningsåtgärder som följer av de nämnda tillkänna­givandena. Regeringen anser därmed att tillkännagivandena är slutbehandlade.

När det sedan gäller riksdagens tillkännagivande om förstärkt skydd för polisers personuppgifter (bet. 2020/21:JuU41, rskr. 2020/21:389) anför reger­ingen att det följer av tillkännagivandet att skyddet för poliser behöver förstär­kas, bl.a. genom att polisers personuppgifter ges ett starkare skydd i OSL (bet. 2020/21:JuU41 s. 33). Regeringen har tidigare ansett att tillkänna­givandet delvis har tillgodosetts genom förslagen i propositionen Stärkt skydd för vissa polisanställda (prop. 2023/24:102). Enligt regeringen tillgodoses tillkännagi­vandet nu även genom den möjlighet till förstärkt sekretess i personal­admi­nistrativ verksamhet som föreslås i den här aktuella proposi­tionen. Regeringen anser att tillkännagivandet är slutbe­handlat.

Motionerna

Lagförslaget om ändringar i brottsbalken

I kommittémotion 2024/25:3381 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) föreslår motionärerna att riksdagen ska avslå propositionen i den del som avser skärpta straffskalor för våld eller hot mot tjänsteman, grovt våld eller hot mot tjänste­man, angrepp mot tjänsteman och grovt angrepp mot tjänsteman samt inför­ande av ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman (yrkande 1). Motio­nä­r­erna anför bl.a. att det inte finns något behov av dessa straffskärpningar, som heller inte är ända­måls­enliga eller evidensbaserade i sig.

I samma motion begär motionärerna också ett tillkännagivande till reger­ingen om att förebyggande åtgärder och arbetsmiljöinsatser måste vara en central del av arbetet för att skydda offentliganställda (yrkande 2).

I motion 2024/25:2233 begär Johanna Rantsi (M) ett tillkännagivande till regeringen om att bekämpa hat, hot och våld mot offentliganställda genom att överväga ett starkare straffrättsligt skydd för sådana anställda.

Exponering av beslutsfattares namn

I kommittémotion 2024/25:3370 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 2 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör låta utreda ett bredare skydd för offentliganställda när det gäller exponering av besluts­fatta­res namn. Enligt motionärerna är regeringens förslag om beslutsfattares namn i underrättelser inte tillräckligt långtgående, och man bör därför utreda hur fler offentliganställda kan få samma skydd mot den organiserade brottslig­heten som polisanställda har enligt de särskilda regler som infördes i april 2024.

Utvärdering

I kommittémotion 2024/25:3370 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 1 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör låta genom­föra en förutsättningslös utvärdering av den föreslagna nya bestämmel­sen om förolämpning mot tjänsteman och dess effekter efter tre år. Motionärerna befa­rar att bestämmelsen kommer att skapa merarbete hos åklagare och domstolar som inte svarar mot något reellt skydd för de offentliganställda.

I kommittémotion 2024/25:3381 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrk­ande 3 föreslår motionärerna att regeringen ska låta utvärdera vilken pre­ventiv effekt den föreslagna ändringen i förvaltningslagen om beslutsfattares namn i underrättelser får på förekomsten av våld, hot och trakasserier mot offentlig­anställda. Motionärerna ser en risk att åtgärden inte kommer att uppnå sitt syfte.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att offentliganställda i hög grad är utsatta för våld, hot och trakasserier. Utsatt­heten har ökat över tid och utgör ett demo­krati­problem som kräver åtgärder. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen i frågor om skyddet för offentlig­anställda mot bl.a. våld och hot.

Lagförslaget om ändringar i brottsbalken

Som regeringen framhåller spänner frågan om våld, hot och trakasserier i arbets­livet över många områden inom samhället. En central del utgörs av arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön, i vilket det ingår att före­bygga och han­tera våld, hot och trakasserier mot personalen. Förebyggande och trygg­hets­skapande åtgärder från arbetsgivarens sida utgör ett mycket viktigt medel för att minska personalens utsatthet. Som också betonas i propo­si­tionen är dock problembilden i fråga om offentlig­anställ­das utsatthet mång­fasetterad och behöver belysas i olika sammanhang och ur skilda perspek­tiv. Även om arbets­givar­ansvaret är en viktig del i det arbetet står det klart att problemet kan behöva adresseras även genom åtgärder på andra områden, t.ex. genom föränd­ringar av det straffrättsliga regelverket. Att stärka skyddet för offentlig­anställda är enligt regeringen ett angeläget och pågående arbete som alltså kräver åtgärder inom flera olika områden.

Regeringen föreslår därför i den nu aktuella propositionen att det straff­rättsliga skyddet i brottsbalken för tjänste­män och utövare av vissa samhälls­nyttiga funktioner ska moderniseras och stärkas. Det handlar sammanfatt­nings­vis om ett starkare skydd för tjänste­män mot våld eller hot, ett starkare skydd mot trakasserier genom brottet angrepp mot tjänsteman, ett nytt brott om förolämpning mot tjänsteman, en modernisering av brottet våldsamt mot­stånd samt ett starkare skydd mot upprepade trakasserier genom brottet olaga förföljelse. De föreslagna straffskärpningarna syftar till att både tillgodose allmän­preventiva intressen och säkerställa att utmätta straff är propor­tionerliga i förhållande till brottens allvar.

Mot att lagförslaget om ändringar i brottsbalken antas har det väckts en motion om avslag i de delar som gäller skärpta straffskalor och det nya brottet förolämpning mot tjänsteman. Utskottet konstaterar att regeringen tämli­gen utförligt har motiverat sitt förslag i dessa delar, i enlighet med vad som delvis återgetts ovan. Vidare överensstämmer regeringens förslag med det som den underliggande utredningen föreslog, och de flesta remissinstanser har också instämt i förslaget eller har inte invänt mot det. Utskottet anser därför att lagförslaget om ändringar i brottsbalken bör antas av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrker utskottet motion 2024/25:3381 (MP) yrkan­dena 1 och 2 om avslag på propositionen i angivna delar och om ett till­känna­givande till regeringen om förebyggande åtgärder och arbetsmiljö­insatser. Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:2233 (M), om ett starkare straff­rättsligt skydd för offentliganställda, får anses tillgodosedd genom lagförsla­get. Även den motio­nen bör därför avslås.

Lagförslaget i övrigt

Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag i övrigt gäller beslutsfattares namn i skriftliga underrättelser om beslut, sekretesskyddet för offentlig­anställ­das uppgifter samt en ny forumregel för brottmål där det förekommer säker­hets­skydds­klassi­ficerade uppgifter. Det har inte väckts någon motion som går emot att dessa lagförslag nu antas. Utskottet tillstyrker därför lagför­slagen av de skäl som anförs i propositionen.

Riksdagens tillkännagivanden

Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen i propositionen har redovisat riksdagens tillkännagivanden.

Exponering av beslutsfattares namn

När det gäller motion 2024/25:3370 (C) yrkande 2, om att regeringen bör låta utreda ett bredare skydd för offentliganställda när det gäller exponering av beslutsfattares namn, vill utskottet anföra följande. Utskottet konstaterar att den nya reglering som utskottet ovan ställt sig bakom ger ett uttryckligt stöd för att i vissa fall utelämna namn i en skriftlig under­rättelse om beslut. Sålunda behöver underrättelsen aldrig innehålla uppgift om en beslutsfattares namn om det kan befaras att personen utsätts för hot, trakasserier eller annan allvarlig olägenhet. Detsamma gäller namnet på den som har varit föredragande eller medverkat vid den slutliga handlägg­ningen utan att delta i avgörandet.

Regeringen har framhållit att ett huvud­sakligt syfte med den nya bestäm­melsen är att begränsa olämpliga ageranden och kontakt­försök från den enskilde som sker i affekt. Genom att fördröja en eventuell kontakt mellan besluts­fattaren och mottagaren av underrättelsen minskar den risken. På det sättet anser regeringen att förslaget har förutsättningar att stärka skyddet för offentlig­anställda när det gäller t.ex. hot och trakasserier. Regeringen har också pekat på att utred­ningens kartlägg­ning visar att Kronofogde­myndig­heten har uppfattat det som verknings­fullt att minska expone­ringen av anställ­das namn i underrättelser, och det beskrivs ha haft en positiv inverkan på personalens trygghet. Dessutom har merparten av remiss­instan­serna tillstyrkt förslaget eller har inte invänt mot det, och förslaget har även getts ett något vidare tillämpningsområde än utredningens förslag för att göra det mer ända­målsenligt och verkningsfullt.

Vid sidan av detta noterar utskottet också det utredningsförslag som beskri­vits ovan om ett stärkt skydd för personuppgifter som offentliggörs i sök­tjänster. Utredningsförslaget syftar bl.a. till att komma till rätta med problem­bilden att informa­tion som i dag är lättillgänglig genom söktjänster kan användas för att kartlägga offentliganställda för att sedan utsätta dem för hot eller trakasse­rier. Förslaget har remitterats och bereds nu i Regeringskansliet.

Utskottet är inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Utvärdering

Regeringen har i propositionen redogjort för sin bedömning av vilka konse­kvenser lagförslagen kommer att ha, i enlighet med vad som delvis återgetts ovan. När det gäller det nya brottet förolämpning mot tjänsteman har reger­ingen anfört att det blir tydligt vad en tjänsteman inte ska behöva tåla i sitt arbete. Brottet kan också fylla en funktion på så sätt att det blir ett verktyg för att hindra en eskalering av en situation som annars hade kunnat leda till värre följder. Vidare har regeringen bedömt att den tydliga signal som de straff­rättsliga förslagen i propositionen innebär i kombination med att regel­verket blir mer ända­måls­enligt kan bidra till att också anmälnings­benä­genheten ökar, vilket är en viktig faktor för att ändringar i det straffrättsliga regelverket ska få effekt. Kopplat till detta noterar utskottet också vad reger­ingen framfört om att åtalsregleringen för det nya förolämpningsbrottet kan bidra till att krimi­nali­seringen får ett praktiskt genomslag.

När det gäller den nya bestämmelsen om beslutsfattares namn i under­rätt­elser har regeringen anfört att den syftar till att bidra till att minska offentlig­anställdas utsatthet för våld, hot och trakasserier. Sammanfattningsvis har reger­ingen bedömt att bestämmelsen i den lydelse som regeringen lagt fram är mer ändamålsenlig än utredningens förslag och att den bör kunna leda till en minskad utsatthet för våld, hot och trakasserier för offentliganställda. Bestäm­melsen kan alltså enligt regeringen förväntas ha en viss brotts­före­byggande effekt.

Utskottet finner inte skäl att rikta ett tillkännagivande till regeringen med anledning av vare sig motion 2024/25:3370 (C) yrkande 1, om en utvärdering av den nya bestämmelsen om förolämpning mot tjänsteman, eller motion 2024/25:3381 (MP) yrk­ande 3, om en utvärdering av den nya bestämmelsen om beslutsfattares namn i underrättelser. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Reservationer

Ställningstagande

Jag håller med om att offentliganställdas ökade utsatthet är ett allvarligt problem och att samhället måste agera för att denna yrkesgrupp ska ha ett starkt skydd mot våld, hot och trakasserier. Jag kan dock inte ställa mig bakom regeringens förslag om straffskärpningar i form av skärpta straffskalor för våld eller hot mot tjänsteman, grovt våld eller hot mot tjänste­man, angrepp mot tjänsteman och grovt angrepp mot tjänsteman. Samma sak gäller förslaget om att införa ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman, som också i prak­tiken innebär en straffskärpning. Enligt min uppfattning finns det nämligen inte något behov av dessa straffskärpningar, och som flera remiss­instanser har invänt är de heller inte ända­måls­enliga eller evidensbaserade i sig. Vidare kan proportionaliteten ifrågasättas. Kritik kan också riktas mot den ökade över­lapp­ning mellan straff­skalorna för brott av normalgraden och grova brott som förslaget medför.

Det är i huvudsak andra typer av åtgärder än straffskärpningar som behövs för att åstadkomma ett starkare skydd för offentliganställda och därmed komma till rätta med problembilden. Som Fackförbundet ST särskilt har pekat på kan mycket göras med utgångspunkt i arbetsgivarens arbetsmiljöansvar och i syfte att stärka medarbetarskyddet. Vidare menar jag att det mest effektiva sättet att minska hot och våld mot offentliganställda är att satsa på förebygg­ande åtgärder och stöd till de yrkesgrupper som är särskilt utsatta.

Jag anser därför sammanfattningsvis att riksdagen bör avslå lagförslaget om ändringar i brottsbalken i de delar det avser dels skärpta straffskalor, dels införandet av det nya brottet förolämpning mot tjänsteman. Dessutom bör riksdagen rikta ett tillkännagivande till regeringen om att förebyggande åtgär­der och arbetsmiljöinsatser måste vara en central del av arbetet för att skydda offentliganställda.

 

Ställningstagande

Jag har tidigare i betänkandet ställt mig bakom lagförslaget om ett uttryckligt stöd för att utelämna beslutsfattares namn i underrättelser. Denna reglering räcker dock enligt min mening inte hela vägen. Parten har ju fortfa­rande möj­lighet att på eget initiativ vända sig till myndigheten och få reda på vem som har fattat det beslut som underrättelsen avser, och namnet ger då tillgång till en mängd annan personlig information via internetbaserade sök­tjänster. Detta ska jämföras med att polis­anställda som arbetar mot den organi­serade brotts­lig­heten i vissa fall kan använda en annan uppgift än sitt namn i beslut och andra handlingar som doku­men­terar åtgärder samt att sekretess gäller för uppgifter som kan bidra till upplysning om identiteten på den anställde. Jag konsta­terar att tjänstemän hos en rad andra myndigheter inte sällan kommer i kontakt med samma perso­ner. Dessa offentliganställda bör ha ett motsvarande skydd som polisanställda.

Regeringen bör därför låta utreda hur fler offentliganställda kan få samma skydd mot den organiserade brottslig­heten som polisanställda har enligt de särskilda regler som infördes i april 2024. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag har tidigare i betänkandet ställt mig bakom lagförslaget om det nya brottet förolämpning mot tjänsteman som syftar till att stärka det straff­rättsliga skydd som finns i dag mot förolämpningar genom de allmänna bestäm­melserna i brottsbalken om ärekränkningsbrott. Tanken är att det ska kunna beaktas att brottet är ett angrepp mot både enskilda och allmänna intressen, och brottet ska ligga under allmänt åtal utan någon särskild åtalsregel. 

Jag ser dock vissa risker med det nya brottet, och det är därför angeläget att tillämpningen av bestämmelsen i fråga och dess konsekvenser följs upp noga. Det måste säkerställas att den nya bestämmelsen i praktiken inte skapar mer­arbete hos åklagare och domstolar som inte svarar mot något reellt skydd för de offentliganställda.

Regeringen bör därför låta genomföra en förutsättningslös utvärdering av den nya bestämmelsen om förolämpning mot tjänsteman och dess effekter efter tre år. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för reger­ingen.

 

Ställningstagande

Jag har tidigare i betänkandet ställt mig bakom lagförslaget om ett uttryckligt stöd för att utelämna beslutsfattares namn i skriftliga underrättelser om beslut. Det ställningstagandet överensstämmer med ståndpunkten hos merparten av remissinstanserna i ärendet. I likhet med vad flera remiss­instan­ser och även Lagrådet har anfört ser jag dock en risk att den nya regleringen inte kommer att vara en tillräckligt effektiv åtgärd för att minska offentlig­anställdas utsatt­het.

Eftersom det alltså finns en risk att åtgärden inte kommer att uppnå sitt syfte anser jag att regeringen bör låta utvärdera vilken pre­ventiv effekt den aktuella regleringen faktiskt får på förekomsten av våld, hot och trakasserier mot offentlig­anställda. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

 

 

Särskilt yttrande

Jag instämmer med regeringen i vikten av att minska offentliganställdas utsatt­het för våld, hot och trakasserier. Utsattheten är ett allvarligt problem som i förläng­ningen hotar vår demokrati. Den leder till att det finns offentlig­an­ställda som, medvetet eller omedvetet, underlåter att vidta tjänsteåtgärder eller fatta beslut. Det förekommer också att beslut anpassas på grund av risken för att bli utsatt för våld eller hot. Detta framgår tydligt av undersökningar och rapporter från bl.a. Fackförbundet ST, Vision och Akademikerförbundet SSR.

Regeringens nu aktuella proposition fokuserar på straffrättsliga åtgärder och ändrade sekretessregler för att komma till rätta med problembilden. Jag är visserligen något tveksam till vissa delar av propositionen men tycker att de tyngre förslagen är bra i sig, och jag har därför valt att ställa mig bakom propo­si­tionen i dess helhet.

När det särskilt gäller det föreslagna nya brottet förolämpning mot tjänste­man konstaterar jag att kränkande yttranden och tillmälen är en av de vanli­gaste formerna av trakasserier som offentliganställda utsätts för. Det drabbar anställ­da i en rad olika verksamheter, bl.a. handläggare som beslutar om till­stånd, ersättningar eller bidrag. Särskilt kvinnliga polisanställda utsätts ofta för grova förolämpningar med anspelning på kön. Samtidigt är antalet lagföringar per år för förolämpning enligt de befintliga, allmänna bestämmelserna i brotts­balken relativt lågt. Med anledning av farhågor från några remissinstanser om gräns­drag­ningsproblem kopplade till det nya brottet framhålls det i proposi­tionen bl.a. att det för straffansvar typiskt sett bör förut­sättas att det är fråga om opåkallade angrepp som träffar tjänstemannen på ett mer per­son­ligt plan, inte angrepp som endast är förargande eller olämpliga. Det kan, tilläggs det, t.ex. vara fråga om kränkande uttalanden som anspelar på någons etniska ursprung, sexuella läggning, köns­tillhörighet eller på något funktions­hinder eller särpräglat drag i utseendet i samband med ett ingripande eller annan myndighetsutövning. Därmed förut­sätter jag att den nya bestämmelsen inte kom­mer att tillämpas på ett sätt som står i strid med människors rätt till yttrandefrihet.

Med detta sagt är det dock enligt min mening främst åtgärder på arbets­miljöområdet och tillräck­liga budgetsatsningar som krävs för att verkligen minska offentligan­ställ­das utsatt­het. Jag anser att den generellt försämrade arbetsmiljön, nedskär­ningarna och den ökade stressen inom den offentliga sektorn har lett till en press på offent­liganställda som i sin tur är en grogrund för en större utsatthet för våld, hot och trakasserier. Av kommittémotion 2024/25:952 Arbets­miljö och arbetstid fram­går de åtgärder som jag och mitt parti anser behövs för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag