HC01JuU17: Vapenfrågor

Justitieutskottets betänkande 2024/25:JuU17

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkanden om vapenfrågor, bl.a. med hänvisning till det arbete som pågår med anledning av 2022 års vapen­utredning. Motionsyrkandena handlar bl.a. om skjutvapens lämplighet för jakt, krav på skjutbanor och rätt för jägare att medföra kniv i bilen.

I betänkandet finns två reservationer (S, V, C, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

Cirka 20 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Skjutvapens lämplighet för jakt

Krav på skjutbanor

Rätt för jägare att medföra kniv i bilen

Undantag från vapengarderoben

Motioner som bereds förenklat

Reservationer

1. Skjutvapens lämplighet för jakt, punkt 1 (S, V, MP)

2. Krav på skjutbanor, punkt 2 (C)

Särskilt yttrande

Skjutvapens lämplighet för jakt, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2024/25

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 23 motionsyrkanden om vapenfrågor från allmänna motionstiden 2024/25. Motionsyrkandena handlar om skjutvapens lämplighet för jakt, krav på skjutbanor och andra frågor som rör vapen. Motionsyrkandena finns i bilaga 1. Av dessa behandlas 18 motionsyrkanden i förenklad ordning eftersom de tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under val­perioden. Dessa yrkanden finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Motionen

I kommittémotion 2024/25:3045 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 4 begär motionärerna att vapenlicens inte ska kunna beviljas för jakt med halv­automatiska vapen med militärt utseende, såsom AR-15.

Bakgrund

Gällande rätt

Av 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) framgår att en enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Godtagbara ändamål är bl.a. jakt och målskytte (2 kap. 5 a § vapenförordningen [1996:70]). Enligt 2 kap. 5 § andra stycket vapen­lagen får tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning meddelas endast om vapnet är lämpat för det ändamål som tillståndet ska avse.

Enligt 30 § jaktlagen (1987:259) får endast de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver användas vid jakt. I 10–15 e §§ jaktförordningen (1987:905) finns bestämmelser om jaktmedel. I förordningen anges att vid jakt får endast sådana vapen och andra jaktmedel användas som uppfyller de krav som Naturvårdsverket föreskriver (10 a § jaktförordningen).

Naturvårdsverket har utfärdat föreskrifter om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt (NFS 2023:8) som bl.a. innehåller bestämmelser om vilka typer av vapen och vilka kalibrar som får användas vid jakt efter olika arter av vilt och vid eftersök på Polis­myndighetens uppdrag. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 augusti 2023. Enligt de föreskrifter som gällt tidigare var det inte tillåtet att vid jakt använda halvautomatiska vapen av militär typ.

Polismyndigheten ska vid sin prövning av tillstånd till innehav av skjut­vapen för jakt göra en självständig bedömning av om vapnet uppfyller kraven i såväl Naturvårdsverkets föreskrifter som vapenlagen (se Högsta förvalt­nings­domstolens avgörande RÅ 2010 ref. 71).

Pågående arbete

2022 års vapenutredning

Vapenutredningen överlämnade sitt slutbetänkande i maj 2024 (SOU 2024:31 En ändamålsenlig vapenlagstiftning). Utredningen framhåller att det är av stor vikt att motverka att våldsbejakande personer får tillgång till skjutvapen. Detta gäller såväl kriminella grupperingar som våldsbejakande extremister och andra personer som kan ha ett intresse av att använda våld och i synnerhet begå masskjutningar. Ju farligare skjutvapen, desto mer angeläget är det att vapnen inte kommer i olämpliga personers händer. Utredningen anför vidare att detta aktualiserar frågan om huruvida de nuvarande bestämmelserna på ett tillräckligt tydligt sätt gör det möjligt att vid tillståndsprövningen beakta att vissa slags vapen är olämpliga för civilt innehav eller olämpliga för civilt innehav för vissa ändamål eller under vissa förutsättningar. Utredningen anser att frågan hänger intimt samman med utredningens uppdrag att överväga förtydliganden i fråga om vapens lämplighet för jakt. Därefter anför utredningen följande (s. 739 f.):

Frågan har fått särskild aktualitet på grund av vissa ändringar i fråga om vilka skjutvapen som är tillåtna för jakt enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. Enligt tidigare föreskrifter var det inte tillåtet att vid jakt använda halvautomatiska vapen av militär typ, som ursprungligen konstruerats och tillverkats för annat än jaktliga ändamål och som till konstruktion och utseende inte avsåg att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt (se 11 § Naturvårdsverkets före­skrifter och Allmänna råd om jakt och statens vilt, NFS 2002:18). Förbudet hade principiella och brottsförebyggande snarare än jaktliga skäl.

Den 1 augusti 2023 ersattes föreskrifterna med Naturvårdsverkets före­skrifter om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt (NFS 2023:8). Där har man slopat det nyss nämnda förbudet i en strävan att renodla föreskrifterna till att omfatta enbart jaktliga hänsyn. Detta har gett upphov till frågan om tillstånd numera bör ges till innehav av skjutvapen av det slag som tidigare var förbjudna för ändamålet jakt, eller om man bör och kan neka tillstånd med stöd av vapenlagens bestämmelser. I dagsläget handlar frågan särskilt om vapen av typen AR-15 och andra halv­automatiska gevär som enkelt kan förses med högkapacitetsmagasin. Polismyndigheten har framhållit att en utbredning i samhället av denna sorts vapen medför en ökad risk för att kriminella och andra vålds­bejakande personer kan få tillgång till vapnen och använda dem för allvar­liga våldsdåd. Myndigheten har vidare framhållit att jägare är den ojämförligt största gruppen vapeninnehavare, att det är relativt enkelt att skaffa sig jägarexamen och att den som har jägarexamen kan anskaffa ett flertal vapen utan någon behovsprövning. Enligt Polismyndigheten kan ett tillåtande av innehav av AR-15 och liknande vapen för jakt innebära såväl risk för en ökad avledning till kriminella som att personer tar jägarexamen i syfte att få tillgång till sådana vapen. Efter det att de nya föreskrifterna trädde i kraft har det till Polismyndigheten kommit in ett stort antal ansökningar om innehav för jakt av AR-15 och andra halvautomatiska gevär som är kompatibla med högkapacitetsmagasin. Sådana ansökningar har beviljats (jfr Rättsavdelningens handbok för handläggning av vapen­ärenden, RA 2024:1, avsnitt 4.2.1).

Utredningen redogör vidare för vad som utmärker skjutvapen av typen AR-15 och andra liknande vapen och anger att dessa vapens egenskaper gör dem attrak­tiva för den som eftersträvar att döda så många människor som möjligt på kort tid, såsom våldsbejakande extremister och andra potentiella masskyttar (s. 744 f.). Utredningen anser att det är viktigt att ändringarna i Naturvårds­verkets föreskrifter beträffande halvautomatiska vapen av militär typ inte indirekt leder till ett minskat utrymme för tillståndsmyndigheten att neka tillstånd för vapen som av hänsyn till allmän ordning och säkerhet inte bör få innehas för jaktändamål (s. 747). Utredningen gör bedömningen att tillstånds­regleringen bör förtydligas i syfte att tydliggöra utrymmet för att neka tillstånd med hänsyn till att skjutvapen av ett visst slag inte bör få förekomma för civilt innehav eller endast bör få förekomma för vissa ändamål.

Utredningens bedömning är att riskerna med halvautomatiska vapen liknande AR-15 som är kompatibla med stora militära vapenmagasin sammantaget är omotiverat stora när de vägs mot de jaktliga fördelarna med sådana vapen (s. 752 f.). Det är enligt utredningen fullt möjligt att bedriva alla i Sverige förekommande former av jakt med andra typer av skjutvapen. De fördelar som vapnen kan tänkas ha i vissa jaktliga sammanhang jämfört med andra halv­automatiska jaktgevär kan enligt utredningen inte motivera de risker för samhället som det innebär om vapnen får innehas för jakt. Vid en intresseavvägning anser utredningen att samhällets intresse av att man begrän­sar innehavet av den nu aktuella typen av vapen väger klart tyngre än det jaktliga intresset av att sådana vapen ska få innehas för jaktändamål. Med hänsyn till risken för att skjutvapen av aktuell typ kommer i fel händer är det enligt utredningen inte tillräckligt att vapnen undantas från vapengarderoben för jakt. Därför anser utredningen att det bör införas bestämmelser som fyller den lucka som uppstått när förbudet mot vissa kulgevär av militär typ togs bort från Naturvårdsverkets föreskrifter.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen ett uttryckligt förbud mot innehav av halvautomatiska vapen liknande AR-15 för jakt och lämnar förslag till ändringar i vapenlagen och vapenförordningen.

Betänkandet har varit på remiss och bereds för närvarande inom Regerings­kansliet.

Begränsning av tillgången till vissa halvautomatiska vapen

Efter våldsdådet i Örebro lämnade regeringen och Sverige­demokraterna den 7 feb­ruari 2025 besked om att samarbetspartierna kom­mer att gå vidare med förslag om att dels förtydliga regler­na för lämplighets­prövning, dels begränsa tillgången till vissa halv­automatiska vapen såsom AR-15. Samarbetspartierna hänvisar till Vapenutredningens förslag och anger att syftet med begräns­ningen är att återställa läget till det som gällde innan Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter. Regeringen avser att återkomma om hur en modell för inlösen av de aktuella vapnen ska utformas.

 

Utskottets ställningstagande

Vapenutredningen har utrett lämpligheten i att för jaktändamål tillåta innehav av halvautomatiska vapen med militärt utseende, såsom AR-15. Utredningen har lagt fram förslag om ett uttryckligt förbud mot sådana innehav. Med hänsyn till det arbete som pågår i frågan finner utskottet att det inte finns anledning att ta något initiativ med anledning av motion 2024/25:3045 (MP) yrkande 4. Utskottet avstyrker motionen.

Motionerna

Marléne Lund Kopparklint (M) begär i motion 2024/25:1532 yrkande 3 en översyn av hur skjutbanor kan skyddas från inskränkningar som drabbar svensk jakt och svenskt sportskytte negativt och hämmar utvecklingen.

I motion 2024/25:3133 av Sten Bergheden (M) begärs ett tillkännagivande om att se över gällande miljökrav för skjutbanor i syfte att mildra dem för att underlätta för landets skytteverksamhet.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 6 § tredje stycket ordningslagen (1993:1617) får skjutbanor som inte hör till Försvarsmakten användas endast efter tillstånd av Polis­myndig­heten. Polismyndigheten har bemyndigats av regeringen att meddela före­skrifter om bl.a. utförande och besiktning av skjutbanor (20 § polis­förordningen [2014:1104]). Av Polismyndighetens föreskrifter framgår bl.a. att en skjutbana ska vara anlagd så att den erbjuder god säkerhet för personer som använder anläggningen eller som annars vistas på eller i närheten av den.

Därutöver ska krav enligt bl.a. miljöbalken vara uppfyllda (RPSFS 2000:26, FAP 525-1).

Av 26 kap. 19 § miljöbalken följer bl.a. att den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande ska planera och kontrollera verk­samheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

Det är förbjudet att använda patroner som är laddade med blyhagel vid skytte som inte är jakt (14 b § förordningen [1998:944] om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter). Om det med hänsyn till syftet eller säkerheten vid användningen inte finns något godtagbart ammunitionsalternativ till blyhagel, får blyhagel trots förbudet användas vid provskjutning, jaktstigsskytte och prov avseende jägarexamen för godkänd provledare (14 c §).

Natur­vårds­verket har utfärdat allmänna råd om buller från skjutbanor (NFS 2005:15) där bl.a. riktvärden för buller anges.

Tidigare riksdagsbehandling

I 2019 års motionsbetänkande om vapenfrågor behandlades en motion om att lagstiftningen om skjutbanor ska främja sportskytte och jakt. Utskottet av­styrkte motionen, vilket riksdagen ställde sig bakom (bet. 2019/20:JuU33 s. 48 f., rskr. 2019/20:304). Därefter har liknande motionsyrkanden avstyrkts av utskottet genom förenklad beredning (bet. 2020/21:JuU30 och 2021/22:JuU28). I 2023 års motionsbetänkande om vapenfrågor behandlades en motion om att det behövs enklare regler för skjutbanor i syfte att underlätta för övningsskytte och en motion om en översyn av hur skjutbanor kan skyddas från inskränkningar som drabbar svensk jakt och svenskt sportskytte negativt. Utskottet fann inte anledning att ställa sig bakom motionerna om en översyn av reglerna för skjutbanor. Riksdagen följde utskottets förslag (2022/23:JuU17, prot. 2022/23:92 § 11).

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser mycket positivt på att våra skjutbanor fungerar och kan fortsätta att utvecklas. Utskottet följer utvecklingen noga men finner inte anledning att ställa sig bakom motionerna om en översyn av reglerna för skjutbanor. Motionerna 2024/25:1532 (M) yrkande 3 och 2024/25:3133 (M) avstyrks.

Motionen

I motion 2024/25:1820 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 2 anför motionären att det bör övervägas att ge jägare med giltig vapenlicens rätt att medföra kniv i bilen så att de har möjlighet att snabbt bistå med att avliva skadade djur.

Bakgrund

Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs eller i fordon på allmän plats (1 § första stycket lagen [1988:254] om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål). Förbudet gäller inte om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag. Det gäller inte heller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat.

I förarbetena uttalas bl.a. följande (prop. 1989/90:129 s. 21):

Det andra undantaget gäller innehav som annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. Behovet är i dessa fall avsett att hänföra sig till i första hand arbete eller friluftsliv. Det saknar här betydelse om ett arbete utförs yrkesmässigt eller privat. Innehav av knivar och liknande föremål måste också i stor utsträckning anses befogat i samband med t.ex. jakt, fiske, sport, idrott och camping. Det bör vara tillräckligt att det framstår som naturligt att personen bär med sig föremålet med hänsyn till något arbete eller friluftsliv som han är, har varit eller kommer att bli engagerad i. Som exempel kan nämnas en hantverkare som under en hel arbetsdag bär med sig knivar och andra arbetsredskap som han vet kommer att behövas i arbetet. Det måste dock krävas att kniven eller redskapet till sin typ behövs för det arbete eller det friluftsliv som är aktuellt i det särskilda fallet. Som ytterligare exempel kan här nämnas att en kniv som används inom ett skolområde, t.ex. vid slöjdundervisning, också är avsedd att vara undantagen från förbudet. Föremål som inte har något praktiskt användningsområde i sammanhanget skall naturligtvis inte undantas. […]

Undantaget tar generellt sikte på sådana innehav av knivar som framstår som legitima och naturliga utifrån en mera allmän samhällelig bedömningsgrund[…]. Vid den bedömningen är naturligtvis allmänt sett föremålets art av stor betydelse liksom det sammanhang i vilket föremålet innehas. I de flesta fall måste exempelvis innehav av en mindre fickkniv, typ pennkniv, godtas. Endast om det finns speciella omständigheter som gör att det finns en mera påtaglig risk för att kniven kommer att användas som vapen är innehav av sådana knivar avsedda att omfattas av förbudet. Också en mindre slidkniv, t.ex. en s.k. morakniv, bör kunna godtas i många sammanhang. Detta gäller dock inte vid exempelvis nöjestillställningar, idrottsevenemang, färd med allmänna kommunikationsmedel eller andra sammanhang där många människor träffas eller uppehåller sig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att bestämmelserna i lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål har en lämplig utformning och avstyrker därför motion 2024/25:1820 (M) yrkande 2.

Motionen

I motion 2024/25:1820 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 4 anförs att det bör övervägas att undanta vapen klassade som enkelskottsvapen från vapen­garderoben.

Bakgrund

Gällande rätt

En enskild person får beviljas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om han eller hon kan visa behov av vapnet för ett godtagbart ändamål (2 kap. 4 § vapenlagen). Med skjutvapen avses vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyre­laddningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel (1 kap. 2 § vapenlagen).

Tillstånd måste sökas för varje vapen. För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs vidare enligt 2 kap. 4 § första stycket vapenförordningen att den sökande har avlagt ett prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet (jägarexamen). Den som har avlagt ett sådant prov ska anses ha behov av jaktvapen om inte särskilda skäl talar emot det. Behovet ska anses motsvara fyra jaktvapen om det inte finns omständigheter som talar för att sökanden behöver fler vapen än så. Tillstånd till fler än sex jaktvapen får beviljas endast om sökanden visar att det finns ett mycket kvalificerat behov (2 kap. 4 § femte stycket vapenförordningen).

Den s.k. vapengarderoben för jaktvapen har tillkommit för att förenkla prövningen och åstadkomma en mer enhetlig bedömning i tillståndsfrågorna (prop. 1999/2000:27 s. 39). Presumtionen att den som har jägarexamen behö­ver jaktvapen gäller inte i fråga om alla typer av jaktvapen. Från det presu­merade behovet undantas bl.a. enhandsvapen och injektionsvapen. För inne­hav av sådana vapen gäller särskilda krav (2 kap. 5 § vapenförordningen).

Pågående arbete

Som angetts ovan överlämnade Vapenutredningen sitt slutbetänkande i maj 2024 (SOU 2024:31). När det gäller jaktvapengarderoben föreslår utredningen att den ska utökas på så sätt att den som har jägarexamen ska presumeras ha behov av sex, i stället för dagens fyra, kompletta skjutvapen, stommar eller lådor för jakt (s. 346 f.). Ytterligare tillstånd ska enligt förslaget få ges endast om sökanden visar att han eller hon behöver fler vapen än så. Tillstånd till fler än åtta kompletta skjutvapen, stommar eller lådor för jakt föreslås endast få medges om sökanden visar att det finns ett mycket kvalificerat behov av ytterligare skjutvapen.

Utskottets ställningstagande

Regleringen av vapengarderoben har varit föremål för en översyn och Vapen­utredningens förslag har varit på remiss och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Med hänsyn till det arbete som pågår i frågan finner utskottet att det inte finns anledning att ta något initiativ med anledning av motion 2024/25:1820 (M) yrkande 4. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se betänkandena 2022/23:JuU17 och 2023/24:JuU14. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av de nämnda betänkandena.

Reservationer

Ställningstagande

Sedan den 1 augusti 2023 är det möjligt att få licens för halvautomatiska vapen för jakt trots att de har ett militärt utseende. Det tycker vi är fel. Militära vapen har inget i skogen att göra. Det är stor skillnad mellan att på hundpromenaden eller svampturen möta en jägare med brutet vapen eller slutstycket i hölstret och att se någon med ett vapen som för tankarna till skolskjutningar. Det senare ger inte jägarkåren gott rykte.

Vi anser att lagen behöver ändras så att man inte får licens för eller kan använda halvautomatiska vapen med militärt utseende för jakt. Den mest kända vapen­typen av detta slag är AR-15. Det ser uppenbart militärt ut och är den typ av vapen som ofta används av skolskyttar. Det var också denna typ av vapen som användes vid terrordådet i Bryssel när två svenska fotbolls­supportrar dödades. AR-15 användes även vid mordförsöket på Donald Trump i juli 2024. Detta vapen har enligt vår mening ingenting i skogen att göra. 

Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som tillgodoser det anförda.

 

Ställningstagande

Det finns över 600 000 vapenägare i Sverige som jagar och utövar sportskytte i olika grenar. Jakt och sportskytte är djupt förankrat i det svenska samhället och en del av folkrörelserna. För många människor är jakten en livsstil. Även det renodlade sportskyttet engagerar många och har en traditionell koppling till polisen, totalförsvaret och idrottsrörelsen. Detta bör, med dagens säkerhets­läge, värderas högt och inte nedvärderas genom olika typer av inskränkningar.

Allt fler skjutbanor läggs i dag ned eller begränsas i sin aktivitet av oskäliga anledningar. Detta måste stoppas då Sveriges totalförsvar håller på att byggas upp igen. Det är t.ex. anmärkningsvärt att banor som under lång tid bedömts som säkra helt plötsligt, med hänvisning till säkerheten, behöver byggas om för hundratusentals kronor eller att skjutbanor läggs ned eller begränsas i sin aktivitet på grund av nytillkomna grannar som klagar på hög ljudnivå.

Det står helt klart att det behöver vidtas fler åtgärder i syfte att freda skjut­banorna runt om i Sverige. Man skulle kunna se på vårt grannland Finland och hur de värderar dessa frågor. När det gäller såväl permanenta skjutbanor som skjutbanor av mer tillfällig natur är det viktigt att bestämmelser som rör dessa främjar sportskytte och jakt. Att värna skjutbanorna är också viktigt med tanke på totalförsvarets utveckling.

Regeringen bör därför se över hur skjutbanor kan skyddas från sådana in­skränkningar som drabbar svensk jakt och svenskt sportskytte negativt och som hämmar utvecklingen.

 

 

Särskilt yttrande

Skolskjutningen vid Campus Risbergska i Örebro är det värsta massmordet i Sveriges moderna historia. Det finns mot bakgrund av dådet nu en berättigad förväntan på att politiken klarar av att samla sig kring en tydlig väg framåt. Regeringen meddelade då, i februari, sin avsikt att lämna förslag på lag­ändringar vad gäller användningen av militärliknande, halvautomatiska vapen. Vi välkomnade att regeringen ändrat inställning till denna typ av vapen. Vi och vårt parti hade redan tidigare uttryckt att vi ville se ett sådant förbud. Hittills har regeringen dock inte presenterat några sådana förslag och det har inte heller lämnats några närmare detaljer kring innehållet trots upprepade frågor om detta.

Vapenutredningen hade sedan tidigare lämnat sitt förslag om ett förbud och frågan var under beredning, men efter den tragiska masskjutningen i Örebro är det ytterst angeläget att tydligt markera vårt stöd för att militärliknande, halvautomatiska vapen förbjuds för jakt – detta särskilt i ett läge där regeringen visat sig inte kunna agera snabbt för att få till stånd ett förbud för dessa vapen. Det är svårt att förstå varför förslagen dröjer. I februari framträdde en bild av att det fanns ett brett stöd bland partierna för att gå vidare med lagstiftning. Vi har i närtid försökt samla utskottet för ett förtydligande ställningstagande genom ett utskottsinitiativ. Detta röstades dessvärre ned.

Med hänsyn till den tid som gått och att regeringen ännu inte har lagt fram några förslag i frågan väljer vi att ställa oss bakom motion 2024/25:3045 (MP) yrkande 4 om skjutvapens lämplighet för jakt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet