HC01FöU9: Explosiva varor – en ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn

Försvarsutskottets betänkande 2024/25:FöU9

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i ordningslagen, offentlighets- och sekretesslagen och lagen om brandfarliga och explosiva varor. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2025.

En följdmotion har väckts med anledning av propositionen. Utskottet föreslår att yrkandena i följdmotionen avslås. I betänkandet finns en reservation (C) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:163 Explosiva varor – en ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn.

Två yrkanden i en följdmotion.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Explosiva varor – en ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn

Utvärdering av lagstiftningen och ytterligare åtgärder

Reservation

Utvärdering av lagstiftningen och ytterligare åtgärder, punkt 2 (C)

Särskilt yttrande

Explosiva varor – en ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2024/25:163 Explosiva varor – en ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn. I betänkandet behandlas också två yrkanden i en följdmotion.

Den 21 maj 2024 fick en särskild utredare i uppdrag att biträda Försvars­departementet med att göra en översyn av lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Uppdraget utökades genom beslut den 20 december 2024, då även uppdragstiden förlängdes. Utredningen överlämnade den 13 februari 2025 delbetänkandet En ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn av explosiva varor (Ds 2025:6). Den 31 mars 2025 överlämnade utredningen sin slutredovisning med samma namn (Ds 2025:10). Del­betänkandet har remiss­behandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats och i Försvarsdepartementet (Fö2025/00256).

I propositionen behandlar regeringen delbetänkandets lagförslag med undantag för ett förslag om en ny bestämmelse om hanteringen av överblivna brandfarliga och explosiva varor samt förslag om två nya bestämmelser om att Polismyndigheten ska få överklaga beviljade beslut om tillstånd och godkännande av föreståndare och deltagare samt ansöka om återkallelse av sådana beslut. Dessa förslag och utredningens slutredovisning bereds vidare inom Regeringskansliet.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och motionsförslaget återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslaget har granskats av Lagrådet.

Statssekreterare Johan Berggren med medarbetare från Försvarsdeparte­mentet informerade den 22 april 2025 utskottet om arbetet med propositionen och den fortsatta beredningen av övriga förslag från utredningen.

Bakgrund

Regleringen om brandfarliga och explosiva varor

Bestämmelser om brandfarliga och explosiva varor finns huvudsakligen i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, förkortad LBE, i förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor, förkortad FBE, samt i myndighets­föreskrifter. LBE reglerar hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förbe­redande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion. Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna och har dessutom ett brottsförebyggande syfte (prop. 2009/10:203 s. 22–24).

Detaljbestämmelser av utpräglat teknisk karaktär har utfärdats på myndighetsnivå. Sedan 2009 utfärdas sådana föreskrifter av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i myndighetens författningssamling.

Till brandfarliga varor hör enligt 3 § LBE brandfarliga gaser och föremål och brandreaktiva varor. I MSB:s föreskrifter anges närmare vad som utgör brandfarliga varor. Till explosiva varor hör explosiva ämnen och blandningar, explosiva föremål och andra ämnen, blandningar och föremål som tillverkas i avsikt att framkalla en verkan genom en explosion eller en pyroteknisk effekt (4 § LBE). I MSB:s föreskrifter anges närmare vad som utgör explosiva varor (MSBFS 2010:4). Där framgår bl.a. att explosiva ämnen och blandningar är

•       fasta eller flytande ämnen eller blandningar som i sig själva genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur, sådant tryck och sådan hastighet att de kan skada omgivningen

•       pyrotekniska satser även om de inte alstrar gas

•       ämnen, blandningar och föremål som uppfyller kriterierna för att klassificeras som explosiva ämnen, blandningar och föremål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (CLP-förordningen)

•       ämnen och blandningar som klassificerats i klass 1 enligt reglerna för transport av farligt gods (ADR-S)

•       ämnen och blandningar som visar positivt resultat i något av testerna i testserie 2 enligt FN:s testhandbok för klassificering av farligt gods (femte omarbetade utgåvan av FN:s rekommendationer för transport av farligt gods, handbok för provning och kriterier).

Begreppet explosiva varor omfattar alltså en mängd olika produkter, t.ex. handgranater, sprängämnen, tändmedel, ammunition, krut och pyrotekniska artiklar (såsom fyrverkerier).

Särskilt om tillståndskravet för brandfarliga och explosiva varor

Enligt LBE ska den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor som huvudregel ha tillstånd till det. MSB prövar frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor inom Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket. Frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor i övriga fall prövas av den kommun där hanteringen ska bedrivas. MSB prövar också frågor om tillstånd för explosiva varor när det rör tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll, återvinning och annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering. Detsamma gäller gräns­överskridande överföring, import, export och sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Total­försvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till. I FBE finns vissa inskränkningar i tillståndskravet när det gäller dessa myndigheter samt undantag från kravet för vissa uppräknade myndigheter. När det gäller tillstånd för hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall är det den kommun där hanteringen ska ske som är ansvarig. Av LBE framgår vidare att den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt lagen ska ha den kompetens eller tillgång till den kompetens som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och varornas egenskaper.

I LBE finns vidare bestämmelser om att den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt lagen ska anmäla till tillståndsmyndigheten vem eller vilka som utsetts till föreståndare och vilka i verksamheten som avses få delta i hantering, överföring, import och export av explosiva varor. Tillstånds­myndigheten ska sedan pröva om den som söker tillstånd och den som är anmäld som föreståndare i tillståndspliktig verksamhet med explosiva varor är lämplig och i övrigt har de förutsättningar som krävs för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga respektive explosiva varor. Ett godkännande är en förutsättning för att de anmälda personerna ska få vara föreståndare respektive få delta i verksamheten. Innan ett tillstånd till hantering av explosiva varor beslutas ska ett yttrande från Polismyndigheten inhämtas.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anförs att antalet sprängdåd i samhället har ökat kraftigt. Personer i kriminella miljöer använder allt oftare sprängmedel på offentliga platser, på andra platser där allmänheten vistas och direkt mot enskilda personers bostäder som en del av kriminella uppgörelser. Sprängdåden utförs ofta av personer inom den organiserade brottsligheten och inte sällan används legala sprängmedel som kommit i orätta händer eller hemgjorda sprängmedel. Det är enligt regeringen av största vikt att förhindra denna utveckling.

I propositionen föreslår regeringen därför bl.a. att

•       MSB får en samordnande roll för kommunernas tillståndsverksamhet 

•       MSB ges ansvar för tillsyn över den kommunala tillstånds- och tillsynsverksamheten

•       det brottsförebyggande perspektivet i tillståndsprövningen stärks och möjligheten att återkalla och ändra tillstånd utökas

•       det införs en skyldighet för tillståndshavare att anmäla användning och tillfällig förvaring av explosiva varor till kommunen

•       tillstånd till viss hantering av explosiva varor som ska ske i mer än en kommun ska prövas av endast en kommun

•       det införs sekretess i tillsynsärenden för att förhindra att explosiva varor kommer till brottslig användning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2025.

Utskottets överväganden

Propositionen

Bakgrund

Regeringen anser att det mot bakgrund av den allvarliga våldsutvecklingen med sprängningar kopplade till kriminella miljöer samt kriminellas tillgång till explosiva varor finns ett behov av att se över tillståndsreglerna i LBE. Regeringen lämnar därför i propositionen ett antal förslag som syftar till att uppnå en mer ändamålsenlig tillståndshantering som i större utsträckning är anpassad för att förebygga och försvåra illegal hantering av explosiva varor i samhället. Vidare anför regeringen att en av de viktigaste åtgärderna för att kunna förebygga olovlig hantering av explosiva varor är en väl fungerande och effektiv tillsyn över den till ståndspliktiga verksamheten. Ändringar föreslås förutom i LBE även i ordningslagen (1993:1617) och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

En ändamålsenlig tillståndsprövning och en effektiv tillsyn

Regeringen föreslår en förtydligad reglering av kommunernas tillstånds­hantering som innebär att om användning eller överföring av explosiva varor ska ske i mer än en kommun ska ansökan om tillstånd prövas av endast en kommun. Om sökanden är en fysisk person ska ansökan prövas av den kommun där sökanden är bosatt. Är sökanden en juridisk person ska ansökan prövas av den kommun där sökanden har sitt säte.

Enligt propositionen ska MSB ansvara för att samordna kommunerna och att hjälpa dem i deras arbete med hantering av frågor inom tillstånds­verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om utformning av tillstånd enligt LBE.

Vid lämplighetsprövningen för tillstånd enligt LBE ska särskild hänsyn tas till omständigheter som kan medföra att det finns en risk för obehörigt förfarande eller att brandfarliga eller explosiva varor hanteras i strid med lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Regeringen föreslår att kravet på att det ska finnas särskilda skäl för att besluta om nya eller ändrade villkor tas bort för tillstånd enligt LBE. En tillståndsmyndighet ska i stället få besluta om nya eller ändrade villkor för ett tillstånd om det behövs med hänsyn till risken för obehörigt förfarande, brand och explosion samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Vidare föreslår regeringen att man ska ta bort kravet på att det för åter­kallelse av ett tillstånd ska vara av väsentlig betydelse med hänsyn till risken för obehörigt förfarande, brand och explosion samt konsekvenserna av en brand eller explosion. Ett tillstånd ska i stället kunna återkallas om det behövs med hänsyn till risken för obehörigt förfarande, brand och explosion samt konsekvenserna av en brand eller en explosion. Vidare ska det anges vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett tillstånd ska återkallas.

För att få tillstånd till sprängning inom ett område som omfattas av en detaljplan ska det uttryckligen framgå av ordningslagen att det krävs att den som ansöker har tillstånd, eller inte behöver ha tillstånd, till användning av explosiva varor enligt LBE. Vidare ska Polismyndigheten vid beslut om tillstånd till sprängning enligt ordningslagen underrätta tillsynsmyndigheten enligt LBE om beslutet.

Regeringen föreslår att MSB ska ha tillsyn över att kommunerna vid sin myndighetsutövning följer LBE och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. För uppgiften ska MSB få rätt att av den kommun som tillsynen avser få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten ska också få förelägga en kommun som inte uppfyller sina skyldigheter att åtgärda bristerna. Om en kommun överklagar ett föreläggande om att åtgärda sina brister ska MSB vara kommunens motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även få meddela föreskrifter om hur kommunerna ska planera och utföra sin tillsyn.

I propositionen föreslås att sekretess ska gälla hos MSB och hos kommunala myndigheter för en uppgift i ett tillsynsärende enligt LBE, om det kan antas att brandfarliga och explosiva varor kan komma till brottslig användning om uppgiften röjs. För en uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst fyrtio år.

Enligt regeringens förslag ska den som har tillstånd från en kommun att använda explosiva varor eller förvara explosiva varor i ett flyttbart förråd anmäla användningen eller förvaringen till tillsynsmyndigheten i den kommun där användningen eller förvaringen ska ske. Anmälan ska vara skriftlig och göras i god tid innan användningen eller förvaringen påbörjas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om anmälningsskyldigheten och undantag från den. Tillsynsmyndigheterna ska få ta ut en avgift för anmälan.

En tillsynsmyndighet ska skyndsamt till Polismyndigheten anmäla överträdelser av bestämmelser i LBE eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts.

Slutligen föreslås att om den som innehar tillstånd att hantera, överföra, importera eller exportera explosiva varor bedömer att en överlåtelse eller ett överlämnande av en explosiv vara har varit tvivelaktig på grund av transaktionens karaktär eller omfattning, ska tillståndshavaren underrätta tillståndsmyndigheten om det. Underrättelseskyldigheten gäller också vid försök till en överlåtelse eller ett överlämnande av en explosiv vara.

De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 15 juli 2025. Ärenden om tillstånd som ska prövas av en kommun enligt LBE och som inletts före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts ska prövas av den kommun som anges i den äldre lydelsen av lagen.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts några motioner som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag.

Utskottet välkomnar lagförslagen som ytterligare ett viktigt bidrag i arbetet för att förebygga och försvåra den illegala användningen av explosiva varor i samhället och till att stärka det brottsbekämpande arbetet. Utskottet anser således att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen. Propositionen tillstyrks i sin helhet.

Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som anknyter till lagförslagen.

Motionen

I kommittémotion 2024/25:3430 anför Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) att propositionens syfte är gott och att behovet av bättre kontroll över tillstånd och tillsyn är betydande. Det är mycket allvarligt att explosiva varor hamnar i orätta händer. Motionärerna anser dock att det finns frågor kring både tillstånd och tillsyn som fortsättningsvis kan behöva beaktas och att de lagändringar som nu föreslås bör utvärderas inom fem år från ikraftträdandet. Motionärerna föreslår därför tillkännagivanden till regeringen om att lagstiftningen ska utvärderas, bl.a. med avseende på ansvarsfördelningen mellan olika offentliga aktörer, DNA-märkning och regler för transporter av explosiva varor (yrkande 1) och om att regeringen efter en sådan utvärdering bör återkomma till riksdagen med ytterligare åtgärder när det gäller det offentligas hantering av tillstånd och tillsyn för explosiva varor (yrkande 2).

Bakgrund

Gällande ordning

Som framgått ovan prövar MSB frågor om tillstånd för explosiva varor när det rör tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll, återvinning och annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering. Detsamma gäller gränsöverskridande överföring, import, export och sådan hantering som vissa (försvars)myndigheter behöver ha tillstånd till (18 § första stycket LBE). För tillstånd för hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall är det den kommun där hanteringen ska ske som är ansvarig (18 § andra stycket LBE). Den myndighet som prövar och utfärdar tillstånd enligt LBE har även ansvar för tillsyn över efterlevnaden av lag, föreskrifter och beslut som meddelats i anslutning till lagen (21 § första stycket LBE). Det innebär att både MSB och kommunerna bedriver tillsyn på området, i huvudsak i fråga om tillstånd som de själva utfärdat. Enligt 23 § LBE ansvarar MSB också för att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet och hjälpa dem i deras arbete med tillsynen enligt LBE.

Tidigare behandling

Sedan LBE trädde i kraft har en rad åtgärder vidtagits för att minska spräng­dåden i samhället. Skärpta regler om tillstånd och tillsyn trädde i kraft den 1 augusti 2021 (prop. 2020/21:158, bet. 2020/21:FöU9, rskr. 2020/21:352). Bland annat skärptes och utökades lämplighetskontrollerna inför tillstånds­givningen av de personer som deltar i verksamhet med explosiva varor. Samtidigt ökades kraven på förfarandet vid tillståndsgivningen, vilket bl.a. innebar att fler tillstånd för explosiva varor fick en uttrycklig och kortare giltighetstid. Även möjligheten att återkalla tillstånd utökades.

I syfte att minska sprängdåden i samhället har straffen för de allvarligare formerna av brott mot tillståndsplikten för explosiva varor skärpts vid flera tillfällen. Till exempel genomfördes en skärpning den 1 januari 2024 då bl.a. minimistraffet för grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor höjdes från två till fyra års fängelse och minimistraffet för synnerligen grovt brott höjdes från fyra till sex års fängelse (prop. 2023/24:33, bet. 2023/24:JuU4, rskr. 2023/24:84).

Den 19 juni 2024 antog riksdagen regeringens förslag till lagändringar som innebar bl.a. att MSB skulle utveckla och göra tillgängligt ett samlat nationellt tillståndsregister för explosiva varor (prop. 2023/24:139, bet. 2023/24:FöU12, rskr. 2023/24:275). Vidare beslutades om viss utökad sekretess bl.a. för registret samt kriminaliserades förstadier till brott mot tillståndsplikten i fråga om explosiva varor. I det nationella tillståndsregistret samlas information bl.a. om vilka aktörer som har tillstånd som avser explosiva varor och vad tillstånden innefattar. Regeringen bedömer att registret kommer att ge en bättre bild över de sprängmedel som finns och motverka att de hamnar i orätta händer. Utskottet instämde i regeringens bedömning och välkomnade lag­förslagen som ett viktigt bidrag till att minska den illegala användningen av explosiva varor i samhället och till att stärka det brottsbekämpande arbetet. Sedan den 8 juli 2024 finns registret på plats.

Regeringen har de senaste åren gett flera myndigheter, bl.a. MSB, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, i uppdrag att kraftsamla för att öka samhällets samlade förmåga att hantera explosiva varor och motverka den illegala användningen av dessa. Den 7 maj 2020 fick t.ex. MSB i uppdrag att inrätta och därefter ansvara för ett nationellt forum för sprängämnessäkerhet (Ju2020/01750/SSK). I forumet ingår, förutom MSB, även en rad andra myndigheter, bl.a. Försvarsmakten, Polismyndigheten, Säkerhets­polisen, Total­försvarets forskningsinstitut, Trafikverket och Tullverket.

Den 7 maj 2020 (Ju2020/01751/SSK) fick MSB i uppdrag att göra en översyn av tillgängliga metoder för märkning av sprängmedel för civilt bruk samt att med utgångspunkt i översynen lämna förslag på en lämplig metod att införa i Sverige. MSB lämnade sin slutrapport i juni 2021 (dnr 2020-07825) av vilken det framgår att spårbarhetsmärkning av civila sprängmedel är ett EU-harmoniserat område genom de krav på identitetsmärkning och register­hållning som ställs i direktiv 2008/43/EG. Direktivets regler är genomförda i föreskrifter från MSB. Sverige har som enskilt medlemsland mycket begränsade möjligheter att införa nationella krav på området som går utöver de krav som ställs av EU, då det skulle ställa upp hinder på den inre marknaden. MSB bedömde således att Sverige inte kan införa några nationella särkrav på spårbarhetsmärkning. Det alternativ som MSB förordade var att försöka förändra kraven i det befintliga direktivet för att åstadkomma en beständigare identitetsmärkning av sprängmedel.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen bl.a. en förtydligad tillståndshantering för explosiva varor i de fall där kommunen (och inte MSB) är tillståndsmyndighet. Förslaget innebär att tillstånd till användning och överföring av explosiva varor som ska ske i mer än en kommun endast ska prövas av en kommun. Regeringen anför att denna ordning i stort redan följer av föreskrifter om undantag från lagen som MSB utfärdat för att göra det möjligt för verksamhetsutövare att verka i flera kommuner och genomföra överföringar inom Sverige utan att behöva söka tillstånd i flera kommuner. Regeringen bedömer att en samlad reglering i lagen av var tillstånd ska sökas blir tydligare och lättare att förstå och tillämpa. De flesta remissinstanserna har varit positiva till förslaget eller inte haft invändningar.

I propositionen anförs att utredningen konstaterat att flera myndigheter och branschorganisationer anser att det i dag finns betydande skillnader i hanteringen av den tillstånds­prövning som görs av kommunerna. Bland annat skiljer det sig hur tillstånden enligt LBE utformas. Det förekommer även att det fattas motstridiga beslut av olika kommuner. Alla kommuner har inte samma förutsättningar och resurser för att exempelvis utveckla rutiner och mallar för tillståndsprövning eller att delta i utbildningar och erfarenhets­utbyten. Det finns även skillnader i kompetens och grundläggande kunskap om explosiva varor. Regeringen konstaterar att det därmed finns ett behov av ökad samordning av och stöd till kommunerna i deras verksamhet med tillstånds­prövning enligt LBE. Detta gäller samtliga delar av kommunernas verksamhet med koppling till tillstånd. Vidare behöver tillstånden utformas på ett enhetligt sätt. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att MSB ska ges ett större ansvar. Eftersom MSB redan i dag har ett samordningsansvar för kommunernas tillsynsverksamhet (23 §) anser regeringen att det därför finns skäl att i LBE införa en motsvarande reglering när det gäller att MSB ska samordna och ge stöd åt kommunerna i deras arbete med tillstånds­verksamheten.

Utifrån sin uppgift i 23 § LBE att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet och hjälpa dem i deras arbete med tillsynen följer MSB årligen upp hur lagen efterlevs. MSB konstaterade i både 2022 och 2023 års uppföljning att antalet genomförda tillsyner av kommuner var lågt. Regeringen anför i propositionen att kommunernas tillsyn enligt LBE därför behöver förbättras. Eftersom den samordnande och stödjande roll som MSB har när det gäller tillsyn inte varit tillräcklig för att komma till rätta med de brister som finns anser regeringen att en statlig myndighet behöver ges rätt att utöva tillsyn över hur den kommunala verksamheten enligt LBE och tillhörande föreskrifter bedrivs. Myndigheten bör också kunna ges rätt att meddela föreskrifter om hur tillsynen ska bedrivas. Genom en sådan tillsyn kan bristerna i tillsyns­verksamheten, och i förlängningen bristerna hos tillståndshavarna, på ett tydligare och mer effektivt sätt motarbetas enligt regeringen. Detta kan på sikt förväntas minska risken att brandfarliga och explosiva varor hamnar i kriminella sammanhang. Tillsynen av en statlig myndighet kan även bidra till att kommunernas arbete enligt LBE blir mer enhetligt, genom att denna aktör i sin tillsynsverksamhet ställer liknande krav på kommunernas verksamhet.

I fråga om vilken myndighet som bör få ansvaret för den nya tillsynsrollen anför regeringen att det finns ett begränsat antal alternativ. Regeringen konstaterar att merkostnaderna för att inrätta en egen myndighet för uppgiften inte framstår som motiverade för en sådan förhållandevis begränsad verksamhet. I stället bör tillsynsuppgiften läggas på en befintlig myndighet. Ett alternativ som har övervägts är att lägga uppgiften på länsstyrelserna eller en koncentration av länsstyrelser. Regeringen konstaterar dock att det alternativet inte framstår som ändamålsenligt. Länsstyrelserna har i dagsläget ingen primär ansvarsuppgift på området brandfarliga och explosiva varor. De skulle därför behöva bygga upp en kompetens på området innan de effektivt skulle kunna utföra uppgiften. I likhet med utredningen anser regeringen istället att MSB är den lämpligaste myndigheten för rollen. Regeringen redogör för att MSB har en liknande tillsynsroll över kommunerna enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förkortad LSO. Kommunerna har tillsyn över att enskilda följer LSO och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (5 kap. 1 §) och MSB har tillsyn över att kommunerna följer LSO och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen (5 kap. 1 a §). Regeringen anser att samma skäl som framfördes till varför MSB skulle få ansvaret för tillsynen över kommunerna i LSO gör sig gällande även för det tillsyns­uppdrag som nu föreslås. MSB ansågs då ha bäst förutsättningar att anordna en effektiv och likvärdig tillsyn av kommunerna (prop. 2019/20:176 s. 43–44). Vidare finns enligt regeringen skalfördelar med en koncentration till en och samma myndighet, rekrytering av personal med rätt kompetens kan underlättas och personalsårbarheten blir mindre. Dessutom har MSB redan i dag stor kompetens på området, eftersom myndigheten själv fungerar som tillstånds- och tillsynsmyndighet för de tillstånd som kommunerna inte hanterar (17 § första stycket och 18 § LBE). MSB har också mycket kunskap om och erfarenhet av verksamhet enligt LBE genom sin samordnande och stödjande roll gentemot tillsynsmyndigheterna enligt 23 § LBE. Regeringen föreslår därför att uppgiften att utöva tillsyn över kommunernas tillståndsprövning och tillsyn enligt LBE ska utföras av MSB. De flesta remissinstanserna har varit positiva till förslaget eller inte haft invändningar.

Pågående arbete

I oktober 2023 fick de elva myndigheter som ingår i nationellt forum för sprängämnessäkerhet i uppdrag att intensifiera och utveckla arbetet med att förebygga och förhindra illegala sprängningar (Fö2023/01615). I uppdraget ingick att bedöma möjliga metoder för märkning av sprängämnen samt utvärdera förutsättningarna för och verka för att införa sådan märkning. Uppdraget samordnades av MSB och slutredovisades den 1 oktober 2024 (dnr 2023-14190). I rapporten har 30 möjliga åtgärder identifierats för att motverka illegala sprängningar. Det föreslås att man ska begränsa möjligheten till undantag för transporter av sprängmedel ut till arbetsplatser, för att dessa ska omfattas av krav på transportskydd. Det föreslås också, liksom tidigare, att man ska verka för att tillåta beständigare eller någon annan typ av spårbarhets­märkning av sprängmedel och för att förbjuda (större) s.k. bangers genom att arbeta för att ändra berörda EU-direktiv. I rapporten föreslås vidare att MSB ska skapa regionala expertgrupper av mer erfarna handläggare av tillstånds- och tillsynsärenden om explosiva varor i syfte att erbjuda utbildning och olika former av erfarenhetsutbyten. Analys och fortsatt beredning av slut­rapportens slutsatser pågår inom Regeringskansliet.

I januari 2025 beslutade regeringen att ge Polismyndigheten, Tullverket och Åklagarmyndigheten i uppdrag att förstärka arbetet med att motverka och bekämpa sprängdåd och minska tillgången till explosiva varor i kriminella miljöer (Ju2025/00232). Inom ramen för uppdraget ska myndigheterna bl.a. 

•       redogöra för vidtagna åtgärder, samt resultatet av dessa, för att minska tillgången till explosiva varor i kriminella miljöer, inklusive illegal införsel, och smuggling, illegal produktion, samt för skärpt kontroll av legal införsel som kan användas i ett kriminellt syfte

•       redovisa vilken typ av explosiva varor som används i samband med sprängdåden och vilket ursprung de har

•       redogöra för vidtagna åtgärder inom ramen för internationellt samarbete, samt resultatet av dessa, för att motverka och bekämpa sprängdåd, och minska tillgången till explosiva varor hos kriminella i Sverige

•       utifrån resultatet av det ovanstående lämna förslag till åtgärder, per myndighet och gemensamt, som krävs för att motverka sprängdåd och minska tillgången till explosiva varor i kriminella miljöer. 

Uppdraget ska genomföras i samverkan med MSB och i dialog med Sveriges Kommuner och Regioner samt vid behov med andra relevanta aktörer. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 september 2025.

Som framgått ovan behandlar propositionen endast förslag från delbetänkandet En ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn av explosiva varor (Ds 2025:6). I slutbetänkandet (Ds 2025:10) föreslås ytterligare lagändringar som syftar till att utöka och förbättra kontrollen av personer som har rätt att hantera explosiva varor enligt LBE. Det föreslås bl.a. att Polismyndigheten ska få ha direktåtkomst till uppgifterna i det nationella tillståndsregistret för explosiva varor samt att Polismyndigheten ska ha rätt att ta del av uppgifterna i registret i vissa specifikt angivna syften som inte är renodlat brottsbekämpande. Vidare föreslås att ett företag ska anmäla till tillståndsmyndigheten om någon i företaget som är anmäld enligt LBE som deltagare, föreståndare eller person med betydande inflytande över verksamheten slutar eller får nya arbetsuppgifter så att personen i fråga inte längre deltar i, förestår eller har ett betydande inflytande över verksamheten. Slutligen föreslås att en kommunal tillståndsmyndighet i samband med att den återkallar ett tillstånd ska kunna återkalla också andra tillstånd som tillstånds­havaren har enligt LBE men som har utfärdats av en annan kommunal tillståndsmyndighet. Dessa förslag och de förslag från delbetänkandet som inte behandlats i propositionen bereds vidare inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Liksom regeringen anser utskottet att det är av största vikt att stoppa sprängdåden i samhället. Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens lagförslag som syftar till att få en mer ändamålsenlig tillståndsprövning och en effektivare tillsyn av explosiva varor. Utskottet välkomnar lagförslagen som ytterligare ett viktigt bidrag till arbetet med att förebygga och försvåra den illegala användningen av explosiva varor i samhället och till att stärka det brottsbekämpande arbetet. Utskottet kan konstatera att kommunerna och MSB sedan lagens tillkomst har ett delat ansvar såsom tillstånds- och tillsynsmyndighet. Utskottet delar regeringens bedömning att kommunernas tillsyn behöver bli bättre och kan konstatera att regeringen har anfört skäl för varför MSB framstår som den bäst lämpade myndigheten att utöva tillsyn över kommunerna. Utskottet konstaterar vidare att flera av de frågor som motionärerna tar upp, t.ex. ”DNA-märkning” och regler kring transport av sprängmedel till arbetsplatser, nyligen har utretts och är föremål för vidare analys inom Regeringskansliet. Därutöver ser utskottet fram emot regeringens kommande förslag grundande på resterande delar av slutbetänkandet i detta ärende. Utskottet förutsätter att regeringen följer den fortsatta utvecklingen noga och ser inte skäl att föregripa de ytterligare åtgärder som planeras inom området genom att tillstyrka något av de tillkännagivanden som motionärerna föreslår. Motionen avstyrks därmed.

 

Reservation

Ställningstagande

Jag anser att propositionens syfte, att finna en ändamålsenlig hantering av tillstånd och tillsyn när det gäller explosiva varor, är gott. Behovet av bättre kontroll över tillstånd och tillsyn är betydande. Det är mycket allvarligt att explosiva varor som är till för att användas i fullt legitima syften hamnar i orätta händer. Med det sagt är det min mening att det finns frågor kring både tillstånd och tillsyn som fortsättningsvis kan behöva beaktas. Min slutsats är att de lagändringar som här genomförs bör utvärderas inom fem år från ikraftträdandet. Det bör också finnas en öppenhet från regeringen för att i samband med en sådan utvärdering utreda ytterligare åtgärder.

En sådan fråga som bör utvärderas är kommunernas roll när det gäller tillstånd för användandet av explosiva varor. Det är tydligt att det finns knäckfrågor och en rad synpunkter från remissinstanser, exempelvis när det gäller tillstånd som berör mer än en kommun. Kommunsektorn har totalt sett ett omfattande ansvar för en rad samhällsviktiga funktioner, och frågan är därför om man har de resurser som krävs för att på bästa sätt hantera tillståndsgivningen för explosiva varor. En annan viktig fråga är det tydliga ansvar som regeringen i propositionen lägger på MSB. Jag menar att detta uppdrag delvis faller vid sidan av myndighetens huvuduppgift. Mot bakgrund av hur stora behoven är av ett starkare civilt försvar – liksom av andra åtgärder för att Sverige ska kunna hantera kriser och i värsta fall krig – är det inte självklart att också tillsynen av explosiva varor ska falla på MSB. Till detta kommer också det faktum att det är olika offentliga aktörer som gemensamt ska ansvara för hanteringen av explosiva varor. Denna uppdelning mellan olika aktörer förefaller inte fullt logisk.

Det finns också fler frågor som bör utvärderas. Centerpartiet har lyft frågan om att införa DNA-märkning för effektiv spårning av sprängmedel. Ett krav på en effektivare märkning av kommersiella sprängmedel redan vid produktion, genom DNA-märkning, skulle göra det enklare att spåra varifrån sprängmedlen kommer och vem som tillverkat dem och skulle underlätta polisens utredningsarbete. För detta kan det krävas ändring av vissa EU-regler, men det är något som regeringen måste arbeta för att driva igenom. Andra länder har visat att det går. Vidare menar jag att det finns starka skäl för att strama upp reglerna för transporter av sprängmedel till arbetsplatser.

Jag föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen om att regeringen ska utvärdera lagstiftningen bl.a. med avseende på ansvarsfördelningen mellan olika offentliga aktörer, DNA-märkning och regler för transport av explosiva varor samt att regeringen efter en sådan utvärdering och översyn, ska återkomma till riksdagen med förslag på ytterligare åtgärder för att förbättra myndighetsutövandet i fråga om tillstånd och tillsyn för explosiva varor.

 

 

 

Särskilt yttrande

Bilaga 1

Trots ny lagstiftning som kräver bakgrundskontroller av alla som hanterar explosiva varor, har antalet sprängningar i samhället fortsatt att öka. Detta visar att de nuvarande reglerna inte är tillräckliga för att förhindra att sprängmedel används i kriminella syften. Vi välkomnar propositionens förtydligande om att MSB föreslås få ett tydligare tillstånds- och tillsynsmandat. Här kommer förmågan att leverera bli viktigt att följa upp. Vi socialdemokrater har tidigare föreslagit en licensieringsprocess, som skulle innebära att varje enskild person som söker tillgång till sprängmedel måste genomgå en grundlig granskning och bakgrundskontroll, inte bara vid anställningstillfället utan löpande. På så sätt kan samhället på ett mer effektivt sätt förebygga att sprängmedel sprids till kriminella miljöer. Propositionen är ett steg i rätt riktning, men om inte utfallet blir det förväntade kan licenser vara en modell att gå vidare med.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag