HC01FiU8: Riksbankens finansiering

Finansutskottets betänkande 2024/25:FiU8

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i riksbankslagen. Genom lagändringarna kommer utrymmet för Riksbanken att göra en framställning till riksdagen om återställning av det egna kapitalet att formuleras som en möjlighet i stället för en skyldighet. Vid beräkning av vilket belopp framställningen ska avse ska orealiserade vinster på värderegleringskonton, utom det konto som avser guld, beaktas fullt ut. Riksbankslagen ändras också på så sätt att Riksbanken, i det fall Riksbankens eget kapital understiger målnivån, får ställa krav på räntefri inlåning från kreditinstituten. De sammanlagda lånen från kreditinstituten får inte uppgå till ett högre belopp än att summan av dem tillsammans med Riksbankens eget kapital uppgår till målnivån för eget kapital (målnivån realvärdesäkras genom uppskrivning med konsumentprisindex och uppgår 2024 till 62,4 miljarder kronor).

Utskottet ställer sig också bakom regeringens förslag på de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra vissa ändringar i EU:s finalitydirektiv och betaltjänstdirektiv. Det handlar om att också betalningsinstitut och utgivare av elektroniska pengar om de uppfyller vissa krav ska få delta i avvecklingssystem, dvs. system för clearing och avveckling av betalningar och värdepapper. Enligt gällande rätt är det endast Riksbanken, Riksgäldskontoret och kreditinstitut som får delta i avvecklingssystem.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari respektive den 9 april 2025.

Behandlade förslag

Regeringens proposition 2024/25:50 Riksbankens finansiering.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Riksbankens finansiering

Deltagande i avvecklingssystem

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2024/25:50 Riksbankens finansiering.

Propositionen innehåller förslag på ändringar i lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank som avser Riksbankens finansiering. Förslaget i denna del är ett svar på de tillkännagivanden som riksdagen lämnade till regeringen i samband med beslutet om ett kapitaltillskott till Riksbanken i juni 2024 (bet. 2023/24:FiU28 punkterna 2 och 3, rskr. 2023/24:277). Riksdagen tillkännagav att regeringen snarast skulle återkomma med lagförslag som klargör förutsättningarna för Riksbankens framställningar om återställning av eget kapital, där kravet på framställning ersätts med en möjlighet till detsamma, och särskilt förtydligar hur asymmetrin i redovisningsprinciperna för orealiserade vinster och förluster ska hanteras vid återställning av Riksbankens eget kapital. Riksdagen tillkännagav också att regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med lagförslag som tillgodoser Riksbankens behov av stärkta möjligheter till självfinansiering.

Propositionen innehåller också de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra vissa ändringar i EU:s finalitydirektiv respektive betaltjänstdirektiv. I finalitydirektivet finns regler om godkännande av administratörer av och deltagande i system för clearing och avveckling av betalningar och värdepapper (avvecklingssystem). Enligt ändringar i finalitydirektivet ska också betalningsinstitut och utgivare av elektroniska pengar få delta i avvecklingssystem. Enligt ändringar i EU:s betaltjänstdirektiv ska instituten i så fall uppfylla vissa krav.

Promemorian Nya förutsättningar för Riksbankens finansiering har tagits fram inom Finansdepartementet. Promemorian har remissbehandlats. I propositionen behandlas promemorians förslag.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslaget har granskats av Lagrådet.

Utskottets överväganden

Propositionen

Nuvarande förutsättningar för Riksbankens finansiering

Grundläggande principer

Riksbankens oberoende ställning kommer bl.a. till uttryck i hur verksamheten finansieras. Riksbanken har enligt riksbankslagen tillgångar som den förvaltar och det finns inte någon särskild anslagspost för Riksbanken i statens budget. Att Riksbanken har en tillgångsmassa som är skild från statens tillgångar är ett väl etablerat sätt att säkerställa att den kan upprätthålla en tillräckligt hög grad av finansiellt oberoende från staten. 

Riksbankens intäkter utgörs i första hand av avkastningen från de egna finansiella tillgångarna i form av räntebärande papper, medan kostnaderna i korthet kan delas in i drifts- respektive räntekostnader. Centralt för Riksbankens möjligheter att uppnå ett positivt räntenetto, och därmed finansiera sin verksamhet, är att banken har tillgång till finansieringskällor som banken inte betalar ränta på, ett s.k. kostnadsfritt kapital.

Utgivna sedlar och mynt

Riksbanken har monopol på att ge ut sedlar och mynt som används som betalningsmedel. Utgivna sedlar och mynt är en form av skuldsedlar som staten genom Riksbanken är skyldig att lösa in. Den utelöpande mängden sedlar och mynt utgör historiskt sett den största posten på skuldsidan på en centralbanks balansräkning. Storleken på denna styrs av allmänhetens efterfrågan på kontanter. Motvärdet av mängden sedlar och mynt kan placeras i tillgångar, t.ex. obligationer, vilket genererar avkastning. Riksbanken betalar inte ränta på denna skuld men har ändå vissa kostnader för hanteringen av kontanterna. Skillnaden mellan avkastningen på de tillgångar som svarar mot utelöpande sedlar och mynt och Riksbankens totala kostnader för kontanthanteringen utgör seignoraget.

Historiskt sett har seignoraget varit en viktig intäktskälla för Riksbanken och avgörande för att säkerställa Riksbankens finansiella oberoende. Sedlar och mynt används emellertid i allt mindre utsträckning i Sverige, vilket gör att Riksbanken får mindre tillgång till räntefri finansiering än tidigare.

Riksbankens eget kapital

Riksbankens egna kapital består av en grundfond, en reservfond och balanserade vinstmedel. Grundfonden och reservfonden utgör bundet eget kapital. Det egna kapitalet får enligt riksbankslagen uppgå till högst 60 miljarder kronor (målnivå) och två tredjedelar av denna nivå utgör den s.k. grundnivån för eget kapital. Målnivån realvärdesäkras genom uppskrivning med konsumentprisindex och uppgår 2024 till 62,4 miljarder kronor.

Om Riksbankens eget kapital efter genomförda överföringar till reservfonden och balanserade vinstmedel överstiger målnivån, ska den överskjutande vinsten delas ut till staten. 

I förarbetena till den nya riksbankslagen gjordes bedömningen att med ett realvärdesäkrat eget kapital om 60 miljarder kronor kunde sedelmängden minska ytterligare utan att det skulle innebära någon risk för Riksbankens förmåga till självfinansiering (prop. 2021/22:41 s. 150).

Orealiserade vinster på värderegleringskonton

När värdet på Riksbankens tillgångar förändras bokförs förändringen på skuldsidan i Riksbankens balansräkning. Detta görs på särskilda värderegleringskonton som anger skillnaden mellan anskaffningsvärde och marknadsvärde. Värdena på dessa konton ingår inte i det egna kapitalet. Det främsta skälet till detta är att orealiserade vinster inte ska kunna bli föremål för utdelning till staten. Vinster och förluster behandlas emellertid asymmetriskt i redovisningen på så sätt att orealiserade förluster av försiktighetsskäl förs till Riksbankens resultat vid årets slut. En orealiserad förlust påverkar därmed, till skillnad från orealiserade vinster, det egna kapitalet. Beräkningen av orealiserade vinster och förluster ska göras värdepapper för värdepapper och valuta för valuta. Det innebär att orealiserade valutavinster enbart kan användas som buffert för framtida valutakursförluster och inte som buffert för exempelvis ränteförluster osv. Även om värdena på Riksbankens värderegleringskonton inte ska ingå i det egna kapitalet kan de med angivna begränsningar ses som buffertar för det egna kapitalet, eftersom de kan absorbera framtida värdeminskningar.

Kassakrav

Riksbanken har enligt riksbankslagen möjlighet att ställa kassakrav i penningpolitiskt syfte (2 kap. 6 §). Bestämmelsen innebär att Riksbanken får kräva att en viss andel av ett finansiellt företags placeringar eller förbindelser ska motsvaras av företagets inlåning i Riksbanken. Det konto som det finansiella företaget sätter in kassakravsmedlen på kan vara räntefritt. Det innebär att kassakravet i realiteten är en kostnad för företaget, eftersom medlen hade kunnat placeras på annat sätt som ger avkastning. I stället kan medlen placeras av Riksbanken i tillgångar som ger avkastning.

Återställning av det egna kapitalet

Om Riksbankens eget kapital understiger en tredjedel av målnivån ska Riksbanken, enligt nu gällande riksbankslag, göra en framställning till riksdagen om återställning av det egna kapitalet (8 kap. 15 §). Framställningen ska avse ett belopp som innebär att det egna kapitalet återställs till grundnivån, om inte orealiserade vinster på balansräkningen motiverar att återställning sker till en lägre nivå eller inte alls. Om det krävs för att säkerställa Riksbankens förmåga till långsiktig självfinansiering, får framställningen motsvara högst ett belopp som innebär att det egna kapitalet återställs till målnivån.

Sedan den globala finanskrisen 2008 och 2009 har den svenska ekonomin både utsatts för och riskerat att utsättas för störningar med stora negativa konsekvenser. Efter den globala finanskrisen förstärkte Riksbanken valutareserven för att vid behov kunna möta kreditinstitutens efterfrågan på likviditet i utländsk valuta. För att få upp inflationstakten och senare för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin beslutade Riksbanken att köpa värdepapper i form av bl.a. statsobligationer och bostadsobligationer. Liksom i många andra länder steg inflationen snabbt i Sverige under 2022 och var mot slutet av året över 10 procent. Styrräntor och obligationsräntor steg, vilket minskade värdet på Riksbankens innehav av värdepapper i både svenska kronor och utländsk valuta. Detta medförde en stor orealiserad förlust som påverkade Riksbankens redovisade resultat för 2022 negativt. Enligt Riksbankens årsredovisning för 2023 uppgick summan av eget kapital och årets vinst till –2 miljarder kronor. Riksbanken lämnade därför i april 2024 in en framställning till riksdagen med ett förslag om att återställa det egna kapitalet till riksbankslagens grundnivå, vilket skulle innebära ett kapitaltillskott på 43,7 miljarder kronor under 2024. Riksdagen beslutade i juni 2024 att delvis bifalla framställningen genom en överföring av 25 miljarder kronor till Riksbanken från statens budget.

Förtydligande om hur orealiserade vinster på värderegleringskonton ska beaktas

I propositionen föreslås att utrymmet för Riksbanken att göra en framställning till riksdagen om återställning av det egna kapitalet ska ändras och formuleras som en möjlighet i stället för en skyldighet. Vid beräkning av vilket belopp framställningen ska avse föreslås vidare att orealiserade vinster på värderegleringskonton, utom det konto som avser guld, ska beaktas fullt ut.

Enligt gällande redovisningsprinciper påverkar Riksbankens orealiserade förluster resultatet och därmed det egna kapitalet negativt. Orealiserade vinster påverkar dock inte det egna kapitalet i positiv riktning, eftersom dessa i stället redovisas på värderegleringskonton som inte ingår i det egna kapitalet. Detta asymmetriska sätt att behandla orealiserade vinster respektive förluster innebär enligt regeringen att det är svårt att bedöma hur stort eget kapital Riksbanken är i behov av efter det att både stora ökningar och minskningar av värdet på Riksbankens tillgångar har skett. 

Riksbankens fullmäktige och direktion får enligt riksdagsordningen göra framställningar hos riksdagen inom sina ansvarsområden (tilläggs-bestämmelse 9.17.4), t.ex. framställningar om återställning av eget kapital. Riksbankslagens bestämmelse 8 kap. 15 § utgör en särreglering i förhållande till den allmänna bestämmelsen i riksdagsordningen. Enligt den nuvarande lydelsen i riksbankslagen gäller att om Riksbankens eget kapital understiger en tredjedel av målnivån ska Riksbanken göra en framställning till riksdagen om återställning av det egna kapitalet, varvid Riksbanken ska ta hänsyn till de orealiserade vinsterna på balansräkningen vid bedömningen av hur stort belopp framställningen ska avse. Framställningen ska vidare enligt nuvarande lydelse avse ett belopp som innebär att det egna kapitalet återställs till grundnivån, om inte orealiserade vinster på balansräkningen motiverar att återställning sker till en lägre nivå eller inte alls. Regeringen anför i propositionen att syftet med bestämmelsen i 8 kap. 15 § riksbankslagen är att ge Riksbanken en möjlighet att täcka förluster genom att mer förlustbärande kapital skjuts till. Även om orealiserade vinster på balansräkningen inte ska ingå i det egna kapitalet kan de användas för att absorbera framtida förluster inom samma tillgångsslag. Vid bedömningen av kapitalbehovet är det då enligt regeringen relevant att beakta vilka orealiserade vinster som finns på balansräkningen. Regeringen föreslår därför att den nuvarande bestämmelsen om återställning av Riksbankens eget kapital ändras så att orealiserade vinster på värderegleringskonton ska beaktas i sin helhet. I likhet med de bedömningar som gjordes i förarbetena till den nya riksbankslagen bör dock värdeförändringar i Riksbankens guldreserv inte beaktas i samband med återställning av det egna kapitalet (prop. 2021/22:41 s. 149). Det bör enligt regeringen komma till uttryck i lagtexten.

För att säkerställa Riksbankens finansiella oberoende bör det enligt regeringen vara Riksbanken, inte lagstiftaren, som avgör om en framställning om återställning av eget kapital bör göras. Regeringen anför att även om Riksbankens eget kapital understiger de nivåer som enligt riksbankslagen aktualiserar en framställning till riksdagen, kan det finnas skäl för Riksbanken att inte begära återställning av det egna kapitalet. Det gäller t.ex. om finansieringsbehovet av verksamheten minskar eller om värdet på utgivna sedlar och mynt ökar. En sådan ordning ger också Riksbanken flexibilitet att hantera förluster när dess intjäningsförmåga på lång sikt inte har försämrats. Regeringen anser därför att bestämmelsen om återställning av Riksbankens eget kapital i riksbankslagen bör formuleras som en möjlighet i stället för en skyldighet för Riksbanken att göra en sådan framställning. Emellertid bör utgångspunkten enligt regeringen även i fortsättningen vara att Riksbankens eget kapital tillsammans med orealiserade vinster på värderegleringskonton ska uppgå till grundnivån och att Riksbanken bör göra en framställning om återställning av det egna kapitalet när detta sjunkit till en nivå som understiger en tredjedel av målnivån.

Ett nytt inlåningskrav på kreditinstitut

I propositionen föreslås också att om Riksbankens eget kapital understiger målnivån för det egna kapitalet, ska Riksbanken få kräva att en andel av ett kreditinstituts inlåning och skuldförbindelser ska motsvaras av företagets inlåning i Riksbanken. Kravet ska gälla samtliga svenska kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut, dvs. kreditinstitut som bedriver verksamhet i Sverige. Summan av de totala andelarna ska som mest få motsvara ett belopp som innebär att summan av det egna kapitalet och inlåningen och värdet av eventuella kassakrav motsvarar målnivån för Riksbankens eget kapital.

Utvecklingen i Sverige är att sedlar och mynt används i allt mindre utsträckning. Regeringen konstaterar att det därför kommer att vara svårt att öka Riksbankens intjäningsförmåga via denna källa och på så sätt bygga upp det egna kapitalet. Processen mot minskad kontantanvändning och minskad kontantmängd är en följd av bl.a. enklare och billigare tjänster för kortbetalningar och andra elektroniska betalningar. Utvecklingen har delvis drivits på av affärsbankerna som generellt har lägre kostnader för elektroniska betalningar än för sin kontanthantering. Den stigande andelen elektroniska betalningar har vidare ökat kraven på Riksbankens avvecklingssystem. Med de snabba förändringarna stiger också behovet av att Riksbanken följer utvecklingen på betalningsmarknaden och anpassar sin verksamhet efter den, särskilt i förhållande till nya typer av risker som uppkommer i digitala betalningssystem. Detta kommer särskilt till uttryck i den nya riksbankslagen där Riksbanken har fått ett utökat och förtydligat ansvar för att allmänheten ska kunna göra betalningar i fredstida krissituationer och vid höjd beredskap. Dessa nya krav på Riksbankens verksamhet innebär enligt regeringen att Riksbankens förvaltningskostnader i vart fall inte kommer att minska.  Regeringen anser därför att det bör införas en möjlighet för Riksbanken att besluta om att vissa finansiella företag ska ha räntefri inlåning i Riksbanken. Kravet bör formuleras på liknande sätt som i bestämmelsen om kassakrav, men inlåningen ska inte ha något penningpolitiskt syfte. I stället ska syftet med ett nytt sådant krav enbart vara att finansiera Riksbankens verksamhet.

Ett beslut om sådan kostnadsfri inlåning bör enligt regeringen omfatta samtliga kreditinstitut som bedriver verksamhet i Sverige, dvs. institut med säte eller filial här. Den andel av förbindelserna som respektive institut ska hålla som inlåning i Riksbanken bör vara lika stor för alla institut och de kommer därmed att bidra till finansieringen proportionerligt utifrån sin storlek.

En förutsättning för att Riksbanken ska få ta in räntefri inlåning från kreditinstitut är enligt förslaget att Riksbankens eget kapital sjunkit under målnivån. De sammanlagda lånen får inte uppgå till ett högre belopp än att summan av dem tillsammans med det egna kapitalet uppgår till målnivån för eget kapital. Beräkningen av inlåningsutrymmet ska göras på årsbasis vid räkenskapsårets slut, dvs. den 31 december.

Utgångspunkten bör enligt regeringen vara att de konton som kreditinstituten sätter in medlen på är räntefria. Riksbanken får enligt förslaget endast kräva minusränta för inlåningen om myndighetens egen styrränta är lägre än 0 procent. Räntan får då inte understiga styrräntan.

På samma sätt som vid underlåtenhet att uppfylla kassakrav i penningpolitiskt syfte föreslås Riksbanken kunna besluta om sanktionsavgift om ett företag inte uppfyller inlåningskravet.

Regeringen framhåller att utgångspunkten även fortsättningsvis är att Riksbankens eget kapital ska uppgå till vissa nivåer. Vidare kan ett alltför stort utnyttjande av inlåningskravet få oönskade sidoeffekter, såsom penningpolitiska effekter. Samtidigt ska Riksbanken i alla sina beslut iaktta grundläggande principer om proportionalitet och beakta det överordnade målet om prisstabilitet. Dessa allmänna krav på verksamheten innebär enligt regeringen begränsningar för hur stort inlåningsutrymmet kan bli.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2025.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag på ändringar i riksbankslagen är ett svar på de tillkännagivanden som riksdagen, på finansutskottets förslag, lämnade till regeringen i samband med beslutet om ett kapitaltillskott till Riksbanken i juni 2024 (bet. 2023/24:FiU28 punkterna 2 och 3, rskr. 2023/24:277).

 Som utskottet konstaterade i det betänkandet visar de senaste årens snabba värdeförändringar i Riksbankens värdepappersportfölj på de långsiktiga utmaningarna i dagens finansieringslösning. Dessa utmaningar förstärks av asymmetrin i principerna för hur orealiserade vinster och förluster redovisas. Den volatilitet i det redovisade resultatet, och därmed i eget kapital, som har uppstått under senare år riskerar enligt utskottet att skapa en situation där Riksbankens balansräkning blir nära kopplad till den statliga budgetprocessen, vilket i sin tur kan leda till att Riksbankens finansiella oberoende ifrågasätts. Det är centralt att Riksbankens intjäning är stabil och inte hindrar banken från att använda sin balansräkning för att fullgöra sina lagstadgade uppgifter. Vidare har nya krav på Riksbankens verksamhet som en följd av förändringar på betalningsmarknaden och de krav som ställs i riksbankslagen inom bl.a. beredskapsområdet lett till ökade förvaltningskostnader för banken. Riksbankens intjäningsförmåga har dock inte ökat i samma utsträckning, bl.a. på grund av att Riksbanken inte har en tillräckligt omfattande kostnadsfri finansiering i form av utgivna sedlar och mynt. I stället är efterfrågan på kontanter låg i förhållande till ekonomins storlek och minskar trendmässigt. Den kostnadsfria finansieringen riskerar därmed att bli för låg framöver. 

Mot den bakgrunden välkomnar utskottet regeringens förslag om dels ett klargörande av förutsättningarna för Riksbankens framställningar om eget kapital till riksdagen, dels ett nytt inlåningskrav på kreditinstituten som stärker Riksbankens möjligheter till självfinansiering. Det föreslagna nya inlåningskravet innebär att Riksbanken får ett stabilt kostnadsfritt kapital.

Utskottet har noterat att Riksbanken i sitt remissvar på lagförslaget, även med de stärkta möjligheter till självfinansiering som förslaget innebär, ser vissa risker när det gäller Riksbankens förmåga till långsiktig självfinansiering.

Utskottet vill här framhålla att riksbankslagens bestämmelser om återställning av eget kapital är en särreglering i förhållande till de allmänna bestämmelserna i riksdagsordningen. De nu gällande bestämmelserna i riksbankslagen innebär en skyldighet för Riksbanken att om en viss kapitalnivå underskrids göra en framställning till riksdagen om kapitalåterställning. Med de lagändringar som föreslås i propositionen blir det Riksbanken och inte lagstiftaren som avgör om en framställning om återställning av eget kapital bör göras. Denna valmöjlighet stärker enligt utskottet Riksbankens finansiella oberoende. Samtidigt framgår av propositionen att utgångspunkten även i fortsättningen bör vara att Riksbankens eget kapital tillsammans med orealiserade vinster på balansräkningen ska uppgå till grundnivån och att Riksbanken ska göra en framställning om återställning av det egna kapitalet när detta sjunkit till en nivå som understiger en tredjedel av målnivån. Riksbankslagens särreglering på detta område innebär ingen inskränkning av riksdagsordningens allmänna bestämmelser om att Riksbankens fullmäktige och direktion får göra framställningar hos riksdagen inom sina ansvarsområden (tilläggsbestäm-melse 9.17.4), exempelvis framställningar om återställning av eget kapital.

Utskottet förutsätter att Riksbanken – om det skulle uppstå en situation där Riksbanken bedömer att dess kapacitet att bära förluster eller dess förmåga till långsiktig intjäning försämrats så att dess möjligheter att uppfylla sina lagstadgade uppgifter begränsas samtidigt som förutsättningarna för en framställning om kapitalåterställning enligt riksbankslagen inte är uppfyllda – använder sin allmänna framställningsrätt enligt riksdagsordningen och föreslår åtgärder för att hantera den uppkomna situationen.

Utskottet vill avslutningsvis betona vikten av en oberoende, effektiv och välfungerande riksbank. Det är centralt att Riksbanken alltid kan fullgöra sina lagstadgade uppgifter och befogenheter inom t.ex. penningpolitik och finansiell stabilitet. Riksbankens tillgångsförvaltning är ett medel för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter och befogenheter och finansiera verksamheten, och inte ett mål i sig. Detta innebär t.ex. att uppgifterna och befogenheterna i fråga om penningpolitik och det finansiella systemet har företräde framför tillgångsförvaltningen. Det ska också påpekas att staten garanterar Riksbankens förpliktelser (1 kap. 3 § riksbankslagen) även om Riksbanken har egna tillgångar som den förvaltar och därmed är finansiellt oberoende i förhållande till staten. Utskottet avser att även fortsättningsvis noga följa hur Riksbankens möjligheter till självfinansiering utvecklas.

I författningskommentaren till 8 kap. 16 § riksbankslagen i propositionen (s. 36) hänvisas till lagtext som har vissa avvikelser av redaktionell karaktär i förhållande till regeringens lagförslag. Utskottet påminner om att det vid motstående ordalydelser alltid är lagtexten som har företräde i rättstillämpningen.

Därmed tillstyrker utskottet propositionen. 

Propositionen

EU:s finalitydirektiv genomförs i Sverige i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden (avvecklingslagen). Avvecklingslagen innebär att administratörer av system för clearing eller avveckling av betalningar, framför allt clearingbolag, ska godkännas av Finansinspektionen. I ett avvecklingssystem får Riksbanken, Riksgälds-kontoret och kreditinstitut delta. Beslutade ändringar i finalitydirektivet innebär att också betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar ska få delta i avvecklingssystem. För att få delta ska instituten uppfylla vissa krav. Av propositionen framgår att det i dag finns ca 45 betalningsinstitut och ett tiotal institut för elektroniska pengar i Sverige.

EU:s betaltjänstdirektiv genomförs i Sverige i lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen). Lagen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för tillhandahållande av betaltjänster, bl.a. bestämmelser om tillträde till betalningssystem. Från bestämmelserna undantas avvecklings-system. Enligt beslutade ändringar i betaltjänstdirektivet ska undantaget för avvecklingssystem tas bort.

För att genomföra ändringarna i finalitydirektivet och betaltjänstdirektivet föreslår regeringen att motsvarande bestämmelser införs i svensk rätt.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 9 april 2025. Det är det datum som ändringarna i EU:s finalitydirektiv och betaltjänstdirektiv senast ska börja tillämpas.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion med anledning av propositionen. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag.

Vidare föreslår utskottet vissa lagtekniska justeringar av lagförslaget i propositionen. Utskottet har noterat att ordet ”och” uppenbart oavsiktligt fallit bort i den föreslagna lydelsen av 3 kap. 7 § första stycket förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar och ersatts med ”eller”. I tredje stycket första meningen samma paragraf ska orden ”den registrerade” tas bort, och efter ordet ”utgivaren” ska ordet ”eller” läggas till. 

Utskottet tillstyrker alltså propositionen med de ändringar som framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut.

 

 

 

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag