HC01FiU37: Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden

Finansutskottets betänkande 2024/25:FiU37

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att stärka konsumentskyddet, motverka överskuldsättning och skapa en jämnare spelplan för aktörer på konsumentkreditmarknaden. Förslaget innebär att lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphävas och att bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut ska få bedriva näringsverksamhet som har till ändamål att lämna eller förmedla krediter till konsumenter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns två reservationer (C) och ett särskilt yttrande (S, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2024/25:138 Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden.

Två yrkanden i en följdmotion.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden

Fortsatta möjligheter till kreditförmedling

Reservationer

1. Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden, punkt 1 (C)

2. Fortsatta möjligheter till kreditförmedling, punkt 2 (C)

Särskilt yttrande

Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden, punkt 1 (S, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2024/25:138 Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden. I propositionen föreslår regeringen att lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphävas och att bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut ska få bedriva näringsverksamhet som har till ändamål att lämna eller förmedla krediter till konsumenter. Syftet med förslagen är att stärka konsumentskyddet, motverka överskuldsättning och skapa en jämnare spelplan för aktörer på konsumentkreditmarknaden

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslaget i motionen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

 

Utskottets överväganden

Propositionen

Bakgrund

På konsumentkreditmarknaden förekommer i huvudsak tre slag av kreditgivare: 

•       Kreditinstitut, som utgörs av banker och kreditmarknadsföretag, dvs. företag som har tillstånd att driva en bankrörelse respektive en finansieringsrörelse. Med bankrörelse avses en rörelse i vilken det ingår betalningsförmedling via generella betalsystem och mottagande av medel som efter uppsägning är tillgängliga för fordringsägaren inom högst 30 dagar.

•       Bostadskreditinstitut, som är en etablerad benämning på företag som bedriver yrkesmässig verksamhet med kreditgivning och kreditförmedling i fråga om bostadskrediter till konsumenter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.

•       Konsumentkreditinstitut (ibland kallade snabblåneföretag), som är den vedertagna benämningen på företag som bedriver yrkesmässig verksamhet som består i att lämna eller förmedla krediter till konsumenter (konsumentkrediter) enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, som trädde i kraft den 1 juli 2014.

En orsak till problem med överskuldsättning bland vissa svenska hushåll är enligt regeringen att marknaden för konsumtionslån har vuxit i snabb takt de senaste åren. Enkel tillgång till krediter över internet har ökat under senare år och bidrar till att skapa osunda konsumtionsmönster. Krediter som ges av företag som omfattas av lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter (ibland kallade snabblåneföretag) utmärker sig här i flera avseenden jämfört med krediter som ges av kreditinstitut (banker). Snabblåneföretagens krediter har till dominerande del en avsevärt högre ränta än den ränta bankerna ger. Snabblåneföretagens kredittagare utgörs i stor omfattning av unga människor med låga inkomster. Nära hälften av alla kredittagare med en inkomst under 15 000 kronor före skatt per månad har krediter hos snabblåneföretagen. Snabblåneföretagens kredittagare får också i väsentligt högre grad än bankers kredittagare betalningspåminnelser, inkassokrav och skulder hos Kronofogdemyndigheten.

Problem med svenska hushålls konsumtionskrediter

De senaste åren har konsumtionskrediterna vuxit i snabb takt, och ca 400 000 personer har skulder hos Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten bedömer att antalet personer med en långvarig oförmåga att betala sina skulder uppgår till ca 250 000 personer. En bidragande orsak till överskuldsättningen är att marknaden för konsumtionskrediter har vuxit i snabb takt under de senaste åren. Tendensen drivs på av den tekniska utvecklingen, där bl.a. den snabba tillgången till krediter via internet har ökat under senare år, vilket bidragit till att skapa osunda konsumtionsmönster. Problemet med överskuldsättning har inte bara samhällsekonomiska effekter i form av bl.a. produktions- och skattebortfall samt kostnader inom socialförsäkringssystemen, rättsväsendet och sjukvården. Det har också, effekter för ett enskilt hushålls privatekonomi, och kan vara stigmatiserande och leda till psykisk ohälsa.

Den nu beskrivna utvecklingen ger enligt regeringen vid en samlad bedömning skäl att överväga att införa strängare krav för att bedriva sådan verksamhet med konsumentkrediter som konsumentkreditinstituten ägnar sig åt.

Lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter bör upphävas

Regeringen anser att det är viktigt att konsumenter har tillgång till ett brett utbud av krediter på konsumentkreditmarknaden. Det skapar förutsättningar för valfrihet och bra service till låga priser. Samtidigt är det angeläget att konsumentskyddet på konsumentkreditmarknaden är starkt. Lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter har nu varit i kraft drygt tio år. Under den tiden har den tekniska utvecklingen gjort snabba krediter tillgängliga och format konsumtionsmönster och affärsmodeller på ett sätt som inte helt kunde förutses när lagen infördes. Det finns i dag ett sjuttiotal konsumentkreditinstitut i Sverige. I undersökningar och analyser som Finansinspektionen har genomfört sedan lagens tillkomst sticker konsumentkreditinstituten ut när det gäller andel kredittagare som får inkassokrav samt skulder som överlämnas till Kronofogdemyndigheten. Konsumentkreditinstituten erbjuder krediter till väsentligt högre ränta än andra typer av institut och lämnar krediter i större utsträckning än andra institut till konsumenter som inte har en tillräckligt god återbetalningsförmåga för att beviljas denna typ av krediter. Med hänsyn till problemen med överskuldsättning i Sverige, vilka har ökat i omfattning sedan lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter infördes, finns det anledning att överväga om regleringen fyller sitt syfte.

Lagen har enligt regeringen inte nämnvärt vare sig bidragit till att stärka konsumenternas ställning på kreditmarknaden eller till en ökad sund konkurrens enligt avsikten med lagen. Lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska därför upphävas. I stället bör enligt regeringen den verksamhet med konsumentkrediter som i dag omfattas av denna lag som utgångspunkt bedrivas enligt de förutsättningar som gäller för kreditinstitut.

Verksamhet med konsumentkrediter ska kräva tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse

Avsikten med förslaget är att den verksamhet som konsumentkreditinstitut bedriver i fortsättningen ska bedrivas av kreditinstitut. För att åstadkomma en ordning där tillstånd att driva en bank- eller finansieringsrörelse blir en förutsättning för att få bedriva verksamhet med konsumentkrediter behöver lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävas samtidigt som det införs ett krav på att endast kreditinstitut får driva sådan verksamhet.

Regeringen föreslår därför att lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphävas. Förslaget innebär att bara ett svenskt kreditinstitut (bank eller kreditmarknadsföretag) eller ett utländskt kreditinstitut ska få driva näringsverksamhet som har till ändamål att lämna eller förmedla krediter till konsumenter. Kravet ska dock inte gälla för verksamhet med konsumentkrediter som bedrivs med stöd i särskild författning.

Bostadskreditinstitut ska enligt regeringens förslag få fortsätta att ge överbryggningskrediter.

Kreditförmedling bör omfattas av krav på tillstånd för bank- och finansieringsrörelse

Frågan om vilka som ska ha tillåtelse att bedriva verksamhet med konsumentkrediter är av stor betydelse för ett effektivt konsumentskydd. Det är regeringens bedömning att verksamhet med konsumentkrediter exklusivt bör drivas av kreditinstitut, för att inordna denna verksamhet under dessa höga krav och för att skapa en jämnare spelplan för företag som ägnar sig åt verksamhet med konsumentkrediter. Det är med denna utgångspunkt enligt regeringen inte ett alternativ att låta vissa företag ägna sig endast åt kreditförmedling, även om det skulle ske med i vissa avseenden höjda krav i jämförelse med i dag. 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2025. För företag som före ikraftträdandet hade tillstånd eller undantogs från tillståndsplikt enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska den lagen gälla till utgången av juli 2026. Om ett sådant företag före utgången av juli 2026 har lämnat in en ansökan om tillstånd för bank- eller finansieringsrörelse till Finansinspektionen ska företaget få fortsätta att driva verksamheten enligt den upphävda lagen till dess att ansökan har prövats slutligt.

Motionen

I kommittémotion 2024/25:3373 av Martin Ådahl m.fl. (C) yrkar motionärerna att propositionen ska avslås (yrkande 1). Motionärerna anför att stora delar av den berörda branschen ser ett behov av en starkare reglering av kreditmarknaden snarare än ett näringsförbud för vissa aktörer. Detta skulle kunna göras genom att skärpa kraven kring marknadsföring av både kreditgivning och kreditförmedling,

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att en bidragande orsak till över­skuldsättningen är att marknaden för konsumtionskrediterna har vuxit i snabb takt under de senaste åren. Problemet med överskuldsättning har inte bara samhällsekonomiska effekter i form av bl.a. produktions- och skattebortfall samt kostnader inom socialförsäkringssystemen, rättsväsendet och sjuk­vården. Det har också effekter för ett enskilt hushålls privatekonomi och kan vara stigmatiserande och leda till psykisk ohälsa. Med hänsyn till problemen med överskuldsättning i Sverige, vilka har ökat i omfattning sedan lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter infördes, anser utskottet i likhet med regeringen att det finns anledning att överväga om regleringen fyller sitt syfte. Lagen har inte nämnvärt bidragit vare sig till att stärka konsumenternas ställning på kreditmarknaden eller till att öka den sunda konkurrensen, vilket var avsikten med lagen. Tvärtom synes de negativa effekterna av denna verksamhet ha visat sig bli mer omfattande än vad som kunde förutses när lagen infördes – för samhället i stort och för de enskilda kredittagare som hamnar i ekonomiska svårigheter på grund av den. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är nödvändigt att minska utbudet av krediter som ges med villkor utformade utan nödvändig hänsyn till kredittagarens återbetalnings­förmåga. Propositionen ska därför bifallas och motion 2024/25:3373 (C) yrkande 1 avslås.

 

 

Propositionen

I stället för att ny lagstiftning tas fram som innebär att kraven för att bedriva kreditförmedling i allt väsentligt motsvarar kraven för att driva en bank- eller finansieringsrörelse innebär regeringens förslag att kreditförmedlare som vill fortsätta att bedriva sin verksamhet ska ansöka om tillstånd till bank- eller finansieringsrörelse. En sådan ordning får enligt regeringen till följd att en kreditförmedlare som vill fortsätta att bedriva sin verksamhet behöver omstrukturera verksamheten till en bank- eller finansieringsrörelse. Det inne­bär i sin tur att kreditförmedlingen som utgångspunkt behöver förenas med in- och utlåning, t.ex. genom att ett kreditinstitut som lämnar bostadskrediter förmedlar konsumentkrediter. En sådan ordning utgör enligt regeringen inte något förbud mot kreditförmedling men innebär att den överskuldssättnings­drivande kreditförmedling som konsumentkreditinstitut bedriver upphör.  

Motionen

I kommittémotion 2024/25:3373 av Martin Ådahl m.fl. (C) föreslås ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag som tillgodoser att kreditförmedlare även fortsättningsvis kan bedriva verksamhet som konsumentkreditinstitut (yrkande 2). Motionärerna anför att de företag som i dag kan jämföra lånevillkor i konsumenternas ställe i och med reformen kommer att tvingas att bli banker och att de, om de ska fortsätta sin verksamhet, därmed måste föreslå att kunderna tar lån av deras konkurrenter.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening skapar en ordning med olika krav på kreditgivning och kreditförmedling incitament för konsumentkreditinstitut att omstrukturera sin verksamhet från kreditgivning till kreditförmedling och att förskjuta tyngd-punkten i ansvarsfördelningen mellan kreditgivare och kreditförmedlare i kreditprocessen från kreditgivare till kreditförmedlare, oavsett om kredit­givaren är ett konsumentkreditinstitut eller kreditinstitut. En kreditförmedlare kan i stället för att ta upp fordringarna på den egna balansräkningen exklusivt förmedla krediter för en enskild kreditgivares räkning, och ersättningen för förmedlade krediter kan, i stället för att utgöra en engångsersättning per förmedlad kredit, i princip anpassas till utvecklingen på kreditportföljen. Om det skulle fortsätta att vara möjligt att bedriva förmedlingsverksamhet med samma eller liknande krav för tillstånd som i dag, skulle det finnas en uppenbar risk för att förmedlingen fortsatte på väsentligen samma sätt som i dag, med aggressiv marknadsföring och en inriktning av verksamheten mot grupper som redan befinner sig i ekonomiska svårigheter eller riskerar att hamna i sådana. Det finns enligt utskottet en stor risk för att en betydande del av den konsumentskyddande effekten av förslaget går förlorad om kraven på kredit­förmedlare inte sätts på samma nivå som för kreditgivare. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ta några initiativ med anledning av motion 2024/25:3373 (C) yrkande 2. Motionen bör därför avslås.

 

Reservationer

Ställningstagande

Regeringens lagförslag innebär i praktiken att de företag som i dag kan jämföra lånevillkor i konsumenternas ställe tvingas att bli banker. En konsekvens av detta är att de, om de vill fortsätta med sin verksamhet, måste föreslå att deras kunder tar lån av deras egna konkurrenter. Stora delar av den berörda branschen ser ett behov av en starkare reglering av kreditmarknaden snarare än ett näringsförbud för vissa aktörer. Detta skulle kunna göras genom att man skärper kraven i fråga om marknadsföring av både kreditgivning och kredit­förmedling. Jag anser att förslaget som det ser ut brister i både ändamåls­enlighet och proportionalitet. Propositionen bör därför avslås.

 

 

Ställningstagande

I likhet med Lagrådet noterar jag att de huvudsakliga skäl som anförs till stöd för förslaget tar sikte på själva kreditgivningen och de negativa konsekvenser som den anses föra med sig. Förslaget omfattar emellertid, utöver kreditgivning, också förmedling av krediter. Även sådan verksamhet ska enligt förslaget i fortsättningen endast få bedrivas av kreditinstitut. Det innebär att det inte längre kommer att vara möjligt att bedriva verksamhet som kredit­förmedlare utan att samtidigt också driva en bank- eller finansieringsrörelse. En bättre lösning är att skapa förutsättningar som ger kreditförmedlare möjlighet att fortsätta att bedriva sin verksamhet. Regeringen bör därför snarast återkomma med ett förslag som tillgodoser att kreditförmedlare även fortsättningsvis kan bedriva verksamhet som konsumentkreditinstitut.

 

Särskilt yttrande

Vi ser stora behov av att stärka konsumenternas rättigheter och skydd på kreditmarknaden. Den tidigare S-ledda regeringen tog viktiga steg på området och det är välkommet att den nuvarande regeringen går vidare med arbetet. Problemen med oseriösa snabblåneföretag och en osund kreditmarknad behöver åtgärdas. Vi stöder därför propositionen. Att verksamhet som lånar ut pengar ska regleras och leva upp till krav som bank är rimligt. 

Propositionen innehåller dock vissa frågetecken. Regeringen har inte tillhandahållit ett genomarbetat underlag för hur den motiverar att kreditförmedlare ska omfattas av samma lagstiftning. Dessa brister har lyfts både av remissinstanser och av Lagrådet. Regeringen gör bedömningen att kreditförmedlare och kreditgivare är så pass sammanvävda att ett undantag för kreditförmedlare skulle kunna medföra att lagen kan kringgås av snabblåneföretagen. Det är svårt att med regeringens bristfälliga underlag granska och värdera den bedömningen eller göra en annan bedömning. Vi förutsätter därför att regeringen vid behov har svar som motiverar positionen och att den arbetar för att konsumenter även fortsättningsvis ska ha möjlighet att jämföra lånekostnader samt beaktar konkurrensen på bankmarknaden.

Vidare har kritik framförts mot att regeringen hanterar propositionen separat från det EU-direktiv som ska implementeras. Det handlar också om regleringar av konsumenträtten, och där anges bl.a. att kreditförmedlare har rätt att verka på en europeisk marknad. Eftersom direktivet och den aktuella propositionen har beröringspunkter förväntar vi oss att regeringen har en genomtänkt och sammanhållen politik där de två produkterna är förenliga.

Att stärka konsumenternas ställning är av stor betydelse. I ljuset av det, och av att regeringen säger sig värna konsumentskydd- och rättigheter, är det både motsägelsefullt och beklagligt att regeringen samtidigt motsätter sig ett skuld- och kreditregister och även väljer att sänka stödet till organisationen Sveriges Konsumenter. Regeringens agerande parallellt med propositionen bidrar till att grumla motiven bakom regeringens politik.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag