HB10828: Styrningen av Polismyndigheten avseende antalet kameror
Interpellation 2023/24:828 Styrningen av Polismyndigheten avseende antalet kameror
av Rasmus Ling (MP)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Polismyndigheten är Sveriges största myndighet, sett till antalet årsarbetskrafter. Det är också en av de myndigheter som är helt avgörande för att samhället ska kunna fungera. Polisen har under det senaste decenniet byggts ut kraftigt och fått fler anställda, mer medel och fler befogenheter. Detta har skett i bred politisk enighet och behövs för att hantera en mer komplicerad och grövre brottslighet.
Styrningen av polismyndigheten är därför viktig. Det är viktigt att polisen får utöva sin profession, precis som andra professioner är experter på sina områden. Politiken ska ge förutsättningar, befogenheter och verktyg och avgöra målkonflikter. Politiken ska dock inte bestämma vilka verktyg som ska användas i vilka specifika situationer.
Det har gjorts och planeras för flera förändringar i lagstiftningen som reglerar kameraanvändning. Polisen ges utökad möjlighet att sätta upp egna kameror, men kommer också att få ökad tillgång till andra myndigheters kameror. Undertecknad och justitieministern debatterade frågan om utökade möjligheter för polisen att använda trafikövervakningskameror i en interpellationsdebatt i september 2023, och kort därpå lades ett sådant uppdrag till en pågående utredning.
I Polismyndighetens regleringsbrev för 2024 framgår att regeringen ger Polisen i uppdrag att sätta upp minst 2 500 kameror vid utgången av 2024. Varför det skulle vara just 2 500 kameror, och inte 2 400 eller 2 600, framgår inte. Detta är ett tydligt exempel på detaljstyrning, som politiken inte borde ägna sig åt.
Under Almedalsveckan 2024 gick statsminister Ulf Kristersson ut med att Moderaterna ville fördubbla detta mål, till 5 000 kameror. Statsministern är förvisso också partiledare för Moderaterna, men att statsministern uttalar att han vill ha ett mål om 5 000 kameror innebär att många ser det som regeringens politik, snarare än ett partiutspel. Inte heller denna siffra motiverades närmare, mer än högst generellt med att kameror kan ha en såväl brottsuppklarande som brottsförebyggande effekt. Frågan är då varför siffran landat på just 5 000.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Vilka skäl ligger till grund för beslutet att sätta detaljerade siffersatta mål om antalet kameror som polisen ska sätta upp?
- Kommer justitiedepartementet i myndighetsdialoger med Polismyndigheten att ha åsikter om hur och var kamerorna ska sättas upp, eller får Polisen ha rådighet över den frågan?