HB10400: Hjälp till tolkar och andra som jobbat för svensk militär i Afghanistan

Interpellation 2023/24:400 Hjälp till tolkar och andra som jobbat för svensk militär i Afghanistan

av Annika Hirvonen (MP)

till Försvarsminister Pål Jonson (M)

 

Under åren 2001–2014 närvarade svenska trupper i Afghanistan inom ramen för Isaf och 2014–2021 inom ramen för Resolute Support Mission. För att kunna genomföra sitt uppdrag var dessa trupper beroende av lokalanställd personal för tolkning och för andra arbetsuppgifter.

Personer som arbetat för utländska styrkor i Afghanistan förföljs nu av talibanerna. Det förekommer vittnesmål om att personer har blivit torterade och dödade av talibanerna. Många gömmer sig och flyttar ofta för att inte bli hittade av talibanerna.

Sverige har i två olika omgångar vidarebosatt medarbetare till de svenska styrkorna och gett dem möjlighet att få skydd i Sverige. Den första gången var 2014. Det genomfördes också vidarebosättningar i anslutning till talibanernas maktövertagande och en tid därefter.

Cirka 50 personer som uppfyller samtliga krav för att kunna vidarebosättas blev inte vidarebosatta under det tidsfönster som fanns 2021. De är fortfarande kvar i Afghanistan. De och deras familjemedlemmar svävar i stor fara. Andra länder har fortsatt att evakuera tolkar och andra medarbetare genom att bistå dem i att ta sig ut från Afghanistan till framför allt Pakistan och därefter ombesörjt dokument och resa till respektive land. Det gäller bland annat USA, Kanada och Tyskland.

Miljöpartiets uppfattning är att Sverige har ett särskilt ansvar för människor som nu riskerar sina liv till följd av att de arbetat nära svensk militär i Afghanistan. Vi ser även att det i förlängningen skulle kunna leda till att färre är benägna att ta anställning för Sverige jämfört med andra länder som faktiskt tagit det här ansvaret fullt ut.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till försvarsminister Pål Jonson:

 

1. Avser ministern, inom sitt ansvarsområde, och Sveriges regering att vidta åtgärder för att  dessa sista lokalanställda ska kunna få sina skyddsskäl prövade på ett likvärdigt eller åtminstone på liknande premisser som sina kollegor som i dag fått skydd i Sverige?

2. Avser ministern, inom sitt ansvarsområde, och regeringen att säkerställa att personer i den här gruppen som bedöms ha skyddsskäl får den hjälp som behövs för att de ska kunna ta sig till Sverige?

3. Avser ministern, inom sitt ansvarsområde, och regeringen att ta initiativ för att säkerställa en permanent ordning som gör att lokalanställda ska kunna lita på att de inte riskerar sina liv för att de tar anställning för just Sverige?