HB0357: Preventiva vistelseförbud

Regeringens proposition 2023/24:57

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 21 december 2023

Ulf Kristersson

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det behövs kraftfulla åtgärder för att förhindra de kriminella nätverkens verksamhet och för att återupprätta tryggheten i lokalsamhället. Regeringen föreslår därför en ny lag om preventiva vistelseförbud. Syftet med lagen är att öka tryggheten i det offentliga rummet och att förhindra att brottslig verksamhet utövas där.

Lagen innebär att en person kan förbjudas att inom ett avgränsat område vistas på allmän plats, på skolgårdar eller motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem (vistelseförbud), om han eller hon medvetet främjar att en grupp personer utövar brottslighet där och det finns risk för att skjutvapen eller sprängämnen används. Även personer som främjar brottslighet som på något annat sätt är ägnad att allvarligt skada tryggheten hos allmänheten ska kunna meddelas vistelseförbud.

Den som bryter mot ett vistelseförbud ska kunna dömas till fängelse i högst ett år. Om brottet är ringa, ska dömas till böter.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 februari 2024.

1

Prop. 2023/24:57 Innehållsförteckning

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om

2.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om

6.3Ett vistelseförbud ska utformas på ett

2

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om preventiva vistelseförbud.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen.

4

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om preventiva vistelseförbud

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för preventiva vistelseförbud

1 § Enligt denna lag får en person förbjudas att inom ett avgränsat område vistas på allmän plats, på skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem samt i fordon på allmän plats (vistelseförbud).

Ett vistelseförbud får inte avse den som är under 15 år.

Lagen påverkar inte rätten som den som förfogar över en plats inom området har att begränsa tillträdet till platsen.

2 § Ett vistelseförbud omfattar inte tillträde till och vistelse på en plats endast i syfte att rösta i val till riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige, Europaparlamentet eller Sametinget eller i en folkomröstning.

3 § Ett vistelseförbud får meddelas om det med hänsyn till omständigheterna

1.finns en påtaglig risk för att det inom en grupp kommer att utövas sådan brottslig verksamhet som avses i 4 § inom det område där förbudet avses gälla, och

2.kan befaras att en person som tillhör eller verkar för gruppen medvetet kommer att främja den brottsliga verksamheten.

4 § Ett vistelseförbud får meddelas endast om den brottsliga verksamheten

1.har bakgrund i eller är ägnad att framkalla en konflikt mellan grupper av personer i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämne eller annat liknande ämne kan komma till användning, eller

2.på något annat sätt är ägnad att allvarligt skada tryggheten hos allmänheten inom området.

5 § Ett vistelseförbud får inte avse ett större område än vad som är nödvändigt.

Ett vistelseförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud väger tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den enskilde.

6 § Ett vistelseförbud ska förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

5

prövningen av förbudet, får beslutet prövas i mål om allmänt åtal för Prop. 2023/24:57 brottet. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna om rättegången i

brottmål.

Straffansvar

29 § Den som bryter mot ett vistelseförbud döms för överträdelse av vistelseförbud till fängelse i högst ett år. Om brottet är ringa, döms till böter.

30 § Den som har meddelats ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå döms för hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud till böter eller fängelse i högst ett år.

Uppgifter om den övervakades position

31 § Uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning får registreras och tas fram endast när

1.den övervakade träder in i eller vistas inom det område som avses i

1§, eller

2.en beslutad elektronisk övervakning hindras.

32 § Uppgifter om den övervakades position, som tagits fram enligt 31 §, får bevaras i högst två månader.

När uppgifterna inte längre får bevaras ska de omedelbart förstöras.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2024.

9

17 §3

Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om

1.fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigivningen,

2.fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,

3.fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att straffet föll bort,

4.skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt verkställts,

6. ungdomsvård, ungdomstjänst eller ungdomsövervakning gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

7. överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

8. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efter utskrivningen,

9. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet av strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,

10. att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

Prop. 2023/24:57 b) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

11.åklagares beslut att inte åtala för brott gallras a) tio år efter beslutet, eller

b) tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år

vid tidpunkten för brottet,

12. beslut om kontaktförbud och förbud enligt 3 kap. 5 § lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder gallras tio år efter beslutet, och

13. beslut om tillträdesförbud gallras fem år efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2024.

12

35kap. 5 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende

1.enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud,

2.om en skyddsåtgärd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor, i den ursprungliga lydelsen,

5.enligt lagen (2024:000) om preventiva vistelseförbud.

Sekretessen gäller inte beslut i ärende.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2024.

En utredare fick i maj 2022 i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med att utreda om det i syfte att öka tryggheten och minska brottsligheten bör införas en möjlighet att begränsa enskilda personers rätt att vistas på vissa platser eller i områden i samhället utan att personen har dömts till påföljd för brott.

Uppdraget redovisades i juni 2023 genom promemorian Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser (Ds 2023:17). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2023/01567).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 november 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet lämnar förslagen i huvudsak utan erinran. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Rätten att få vistas på en plats

4.1Grundläggande fri- och rättigheter

Den som är svensk medborgare är tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det (2 kap. 8 § regeringsformen). Denna rätt får begränsas genom lag, men begränsningar får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) innehåller bestämmelser om rörelsefrihet.

Enligt artikel 2 i konventionens fjärde tilläggsprotokoll har den som lagligen befinner sig inom en stats territorium rätt att fritt röra sig där och välja sin bosättningsort. Rättigheterna får inskränkas under förutsättning att inskränkningen anges i lag. Inskränkningen måste även vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda hälsa eller moral eller annans fri- och

15

Prop. 2023/24:57 rättigheter. Särskilda inskränkningar kan gälla i speciella områden när det påkallas av allmänna intressen.

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har vidare var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentliga myndigheter får inte inskränka dessa rättigheter annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt bl.a. med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning och brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Artikel 8 ger dock inte bara upphov till negativa förpliktelser för det allmänna att avhålla sig från omotiverade inskränkningar i enskildas rättigheter, utan även positiva skyldigheter att se till att enskilda tillförsäkras skydd för sina rättigheter gentemot andra enskilda. Det innebär t.ex. att staten i vissa fall kan vara skyldig att införa straffrättslig reglering för att skydda enskilda mot intrång i deras rättigheter från andra enskilda. Det innebär också att staten för sådana fall behöver säkerställa att brott kan utredas effektivt.

Även i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna finns ett skydd för rörelsefriheten. Det kan begränsas på i huvudsak motsvarande sätt som skyddet i Europakonventionen.

4.2Barnkonventionen

Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) innehåller bestämmelser om rättigheter för barn. Som barn räknas varje människa under 18 år. Barnet har enligt artikel 6 rätt till liv, överlevnad och utveckling. Av artikel 16 följer att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Vidare framgår av artikel 3 att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. I artikel 40 uppställs även vissa krav i fråga om barn som misstänks för brott. I artikeln understryks bl.a. att barnet har rätt att behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla av värdighet och värde samt som tar hänsyn till barnets ålder och önskvärdheten att främja återanpassning och en konstruktiv roll i samhället. Barnet ska betraktas som oskyldigt till dess att barnets skuld lagligen fastställts. Vidare framgår att staten ska främja införandet av lagar, förfaranden och myndigheter som är speciellt anpassade för barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldiga till brott. Enligt artikel 12 har barnet rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Bland annat ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler.

Konventionsstaterna ska enligt artikel 28 erkänna barnets rätt till utbildning och ska bl.a. särskilt vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott. Barn ska enligt artikel 19 skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld,

16

skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel Prop. 2023/24:57 eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp. Därutöver ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn från

olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen och förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen (artikel 33), samt skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende (artikel 36).

Sedan den 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som svensk lag (lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). All lagstiftning ska utformas i överensstämmelse med bestämmelserna i konventionen.

4.3Förbud att vistas på en plats

I flera lagar ges bl.a. åklagare möjlighet att inskränka en persons rörelsefrihet genom att vid straffansvar förbjuda någon att få tillträde till och vistas på en viss plats. Lagarna har till syfte att förebygga ett brottsligt beteende samt att skydda den som riskerar att utsättas för brott. Gemensamt för lagarna är att förbudet avser geografiskt begränsade platser och att förbudet grundas på en riskbedömning.

4.3.1 Kontaktförbud

Prop. 2023/24:57 arbetsplats eller annars brukar vistas. Förbudet ska förenas med villkor om elektronisk övervakning, om det inte finns särskilda skäl mot det (2 § andra stycket).

Ett kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett förbud uppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla (1 § tredje stycket). För kontaktförbud avseende gemensam bostad och för särskilt utvidgade kontaktförbud ska skälen väga tyngre än de motstående intressena (1 a § andra stycket, 2 § tredje stycket). Ett kontaktförbud ska förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet (3 §). Det kan exempelvis handla om att tillåta kontakter som rör frågor om gemensamma barn mellan den som förbudet gäller och den som förbudet avses skydda.

Ett kontaktförbud ska gälla för viss tid, högst ett år, och kan förlängas med högst ett år i taget. Ett kontaktförbud avseende gemensam bostad får dock utfärdas för högst två månader och kan förlängas, om det finns särskilda skäl, med högst två veckor i taget. Om ett utvidgat eller särskilt utvidgat kontaktförbud förenats med elektronisk övervakning får förlängning ske med högst tre månader i taget (4 §).

Beslut om kontaktförbud fattas av åklagare. Beslutet ska delges den mot vilken förbudet gäller. Beslutet kan överprövas av allmän domstol om den som har ålagts kontaktförbud eller den som förbudet avses skydda begär det (14 §). Den som bryter mot ett kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning döms till fängelse i högst två år. Den som i övrigt bryter mot ett kontaktförbud döms till fängelse i högst ett år. I ringa fall döms det till böter (24 §).

För kontaktförbud avseende gemensam bostad, för utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning och särskilt utvidgade kontaktförbud ska ett offentligt biträde förordnas för den mot vilken förbudet gäller eller avses gälla. Biträde ska dock inte utses om det måste antas att behov av biträde saknas (7 a §).

4.3.2Tillträdesförbud vid idrottsarrangemang

Lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang överensstämmer till sin uppbyggnad och sitt innehåll i stort med lagen om kontaktförbud.

Ett tillträdesförbud innebär att en person förbjuds att få tillträde till och vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation. Tillträdesförbud får inte avse den som är under femton år (1 §). Ett tillträdesförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den person som förbudet avser kommer att begå brott under ett idrottsarrangemang och brottet är ägnat att störa ordningen eller säkerheten där (2 § första stycket). Vid riskbedömningen ska det särskilt beaktas om personen tidigare har begått ett sådant brott under eller annars i samband med idrottsarrangemang. Brott som personen begått före femton års ålder får dock inte beaktas (2 § andra stycket). Ett tillträdesförbud ska gälla för en viss tid, högst tre år, men kan förlängas med som mest ett år i taget (3 §). Beslut om tillträdesförbud fattas av åklagare och kan över-

18

prövas i allmän domstol. Påföljden för en överträdelse av ett Prop. 2023/24:57 tillträdesförbud är böter eller fängelse i högst sex månader (22 §).

4.3.3Tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek

Lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek överensstämmer till sin uppbyggnad och sitt innehåll i stort med lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang.

Ett tillträdesförbud innebär att en person förbjuds att få tillträde till och vistas i en butik, en badanläggning eller ett bibliotek, där verksamhet bedrivs som riktar sig till allmänheten. Tillträdesförbud får inte avse den som är under femton år (1 §). En person kan få tillträdesförbud, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att begå brott i butiken, badanläggningen eller biblioteket eller allvarligt trakassera någon som befinner sig där. Vid riskbedömningen ska det särskilt beaktas om personen tidigare har begått brott på eller i anslutning till platsen. Brott som personen har begått före femton års ålder får inte beaktas. En person kan även i annat fall få tillträdesförbud till ett bibliotek, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att väsentligt störa verksamheten där eller orsaka betydande skada på bibliotekets egendom. Om syftet med ett tillträdesförbud kan tillgodoses genom en mindre ingripande åtgärd, får förbud inte meddelas. Tillträdesförbud får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde (2 §). En särskild bestämmelse har tagits in i lagen som innebär att ett tillträdesförbud inte omfattar tillträde till och vistelse på en plats endast i syfte att rösta i vissa val och i en folkomröstning (2 a §). Ett tillträdesförbud ska gälla för en viss tid, högst ett år, men kan förlängas med som mest ett år i taget (3 §). Beslut om tillträdesförbud fattas av åklagare och det kan överprövas i allmän domstol. Påföljden för en överträdelse av ett tillträdesförbud är böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa fall är straffria (22 §).

Prop. 2023/24:57 övervakning. Föreskrifter ska då meddelas om bland annat var den dömde ska bo och under vilka tider och för vilka ändamål den dömde tillåts vistas utanför bostaden. Sedan den 1 oktober 2022 får särskilda föreskrifter beslutas i form av förbud för den dömde att vistas på en särskilt angiven plats eller inom ett särskilt angivet område (8 § andra stycket 2 lagen [1994:451] om intensivövervakning med elektronisk kontroll, prop. 2021/22:196). Elektroniska hjälpmedel får användas för att kontrollera att ett vistelseförbud följs (8 § tredje stycket samma lag).

Kriminalvården ansvarar även för verkställigheten av påföljden ungdomsövervakning (2 § lagen [2020:616] om verkställighet av ungdomsövervakning). För unga lagöverträdare som döms till denna påföljd ska en individuellt utformad verkställighetsplan upprättas (7 §). Planen ska innehålla föreskrifter om inskränkningar i den dömdes rörelsefrihet när det gäller var personen ska vistas eller inte får vistas (14 och 18–21 §§). Det handlar i de flesta fall om att den dömde ska vara förbjuden att vistas utanför bostaden under helgkvällar och helgnätter (18 § första stycket). Ett sådant förbud kan ersättas med en annan rörelseinskränkning, bl.a. förbud att under vissa tider vistas på en särskilt angiven plats. Elektroniska hjälpmedel ska som huvudregel användas för att kontrollera att föreskrifter om inskränkning i rörelsefriheten följs (19 §).

5En lag om preventiva vistelseförbud ska införas

Regeringens förslag: I en ny lag om preventiva vistelseförbud ska det införas en möjlighet att förbjuda en person att vistas inom ett avgränsat område. Vistelseförbudet ska vara förenat med straffansvar.

Ett vistelseförbud ska inte få avse den som är under 15 år.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock att lagen ska benämnas lag om vistelseförbud på allmänna platser och vissa andra platser.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och majoriteten av de kommuner som yttrar sig tillstyrker promemorians förslag eller invänder inte mot det. Flera kommuner betonar vikten av att kunna vidta åtgärder för att öka tryggheten på platser där allmänheten vistas och lyfter fram att förslaget kan öka tryggheten för boende, försvåra nyrekryteringen till kriminella nätverk och störa försäljning och bruk av narkotika som sker på en allmän plats. Några kommuner anser att förslaget kan leda till färre våldsbrott på allmän plats, inklusive skjutningar och dödligt våld, och att detta i sin tur kan leda till att andra människor vågar befinna sig i det offentliga rummet. Även Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Göta hovrätt, Kriminalvården, Malmö tingsrätt, Skolverket och Säkerhetspolisen tillstyrker förslaget eller invänder inte mot det. Brottsoffermyndigheten

anser att förslaget präglas av ett brottsofferperspektiv och att förslaget med

20

Prop. 2023/24:57 proportionerliga inskränkningar i rörelsefriheten i syfte att upprätthålla allmän ordning och förhindra brott (Raimondo mot Italien, nr 12954/87). I ett senare fall upprepade domstolen att inskränkningar i rörelsefriheten i form av förebyggande åtgärder kan vara motiverade för personer som misstänks vara en del av maffian, och det även utan att frågan prövas i en brottmålsdom. Domstolen uteslöt heller inte att sådana åtgärder kunde få vidtas även efter en frikännande dom om det fortfarande skulle finnas rimlig anledning att tro att personen i framtiden kunde komma att utöva brottslighet (Labita mot Italien, p. 195, nr 26772/95). För att inskränkningen i rörelsefriheten ska godtas måste lagstiftningen vara tillgänglig och tillräckligt förutsebar (se t.ex. Tommaso mot Italien, nr 43395/09).

Vidare har Europadomstolen när den bedömt om en inskränkning av rörelsefriheten är proportionerlig bl.a. fäst vikt vid inskränkningens längd (Fedorov och Fedorova mot Ryssland, nr 31008/02), om hänsyn kan tas till den enskildes personliga situation vid ett beslut (Khlyustov mot Ryssland, nr 28975/05), och om beslutet regelbundet ska omprövas (Miażdżyk mot Polen, nr 23592/07). Det har också haft betydelse om det funnits en möjlighet till domstolsprövning av om ett förbud är nödvändigt och proportionerligt (Nalbantski mot Bulgarien, nr 30943/04).

Sammanfattningsvis kan en reglering om vistelseförbud utformas på ett proportionerligt sätt som är förenligt med grundläggande fri- och rättigheter. Med den utformning av regleringen som regeringen föreslår bedömer regeringen att denna utgör en förutsebar och proportionerlig begränsning av rörelsefriheten och andra fri- och rättigheter. Enligt förslaget ska förbud meddelas endast för att förebygga och förhindra brottslighet som är ägnad att allvarligt skada tryggheten hos allmänheten, t.ex. skjutningar och sprängningar. Den som förbudet avses gälla mot ska kunna kopplas till brottsligheten. Regleringen föreslås innehålla flera rättssäkerhetsgarantier: ett vistelseförbud kommer bl.a. att vara begränsat i tid och rum, omprövas regelbundet och vara möjligt att överklaga till allmän domstol. Det kommer vidare vara upp till en åklagare att bedöma ett vistelseförbuds proportionalitet i det enskilda fallet, och ett beslut om vistelseförbud ska förses med särskilda undantag och begränsningar när det är motiverat. Om det finns skäl till det på grund av ändrade förhållanden, kommer ett beslut att kunna hävas eller ändras. Regeringen anser därför att ett vistelseförbud är förenligt med regeringsformen och Europakonventionen. Regeringen återkommer nedan till remissinstansernas synpunkter när det gäller bl.a. förutsättningarna för att meddela ett förbud, förbudsområdets storlek och längden på förbudet.

Det är viktigt att vistelseförbud kan beslutas också mot barn över 15 år

Regeringen instämmer i promemorians bedömning att vistelseförbud inte ska få meddelas den som är under femton år. Några remissinstanser anser att vistelseförbud inte heller ska få meddelas för barn som är 15–17 år. Enligt Socialstyrelsen saknas det en analys av förslagets konsekvenser för barn och deras rättigheter medan Barnombudsmannen och Jämställdhetsmyndigheten menar att förslaget utgör en omotiverad inskränkning i barns fri- och rättigheter.

26

Prop. 2023/24:57 måste bekämpas. Regeringen anser att det brottsförebyggande arbetet är centralt för att vända utvecklingen. Kommunerna spelar en särskilt viktig roll i arbetet med att förebygga och förhindra att barn och unga hamnar i kriminalitet. I budgetpropositionen för 2024 avsätts därför 80 000 000 kronor till kommunernas förebyggande arbete mot gängkriminalitet. På socialtjänstens område har regeringen inrättat en delegation för brottsförebyggande åtgärder för att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet (S2023/02342). Regeringen har också gett en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på hur socionomutbildningen bättre ska förbereda för brottsförebyggande arbete (dir. 2023:121).

Sammanfattningsvis finns det enligt regeringen ett starkt intresse av att vistelseförbud ska kunna meddelas även mot barn som är 15–17 år. Det innebär inte att ett vistelseförbud för ett barn saknar nackdelar för den som förbudet gäller. Även med det i beaktande anser regeringen att det är motiverat utifrån den samhällsutveckling som har skett när det gäller skjutningar och sprängningar och annan kriminalitet att barn som främjar allvarlig brottslighet ska kunna få vistelseförbud. Att den som ett vistelseförbud riktas mot är ett barn och då även barnets ålder ska beaktas inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras innan ett beslut tas. Det kan också beaktas genom att ett beslut förses med särskilda begränsningar och undantag (se avsnitt 6.3). Som regeringen utvecklar nedan kommer regleringen även att beakta barnets rättigheter i andra avseenden, bl.a. när det gäller rätten till offentligt biträde.

En lag om vistelseförbud bör införas

Det bör i lag införas en möjlighet att, förenat med straffansvar, förbjuda en person att vistas inom ett avgränsat område. Regeringen föreslår att möjligheten till vistelseförbud regleras i en särskild lag. Eftersom syftet med lagen är att förebygga och förhindra brott bör den benämnas lagen om preventiva vistelseförbud.

Lagen bör innehålla regler om de materiella förutsättningarna för ett vistelseförbud och om förfarandet för meddelandet av förbud. Lagen bör i huvudsak utformas med förebild i lagen om kontaktförbud, lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang samt lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek.

Regeringen anser att det inte finns skäl att, som efterfrågas av Integritetsskyddsmyndigheten och Sveriges advokatsamfund, göra lagen tidsbegränsad. Som bl.a. Brottsförebyggande rådet påpekar kan det däremot finnas skäl att följa upp lagen och dess tillämpning efter att den varit i kraft en tid. Regeringen avser att noga följa frågan framöver.

28

6.1Var vistelseförbud ska gälla

Regeringens förslag: Ett vistelseförbud ska kunna gälla på allmän plats, på skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem samt i fordon på allmän plats.

Lagen ska inte påverka rätten som den som förfogar över en plats inom området har att begränsa tillträdet till platsen.

Vistelseförbud ska inte omfatta tillträde till och vistelse på en plats som sker endast i syfte att rösta i val till riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige, Europaparlamentet eller Sametinget eller i en folkomröstning.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian innehåller inte något förslag om att vistelseförbud inte ska omfatta tillträde till och vistelse på en plats endast i syfte att rösta i vissa val eller i en folkomröstning.

Remissinstanserna: Bland annat Åklagarmyndigheten och majoriteten av de kommuner som yttrar sig tillstyrker eller invänder inte mot de föreslagna platserna där ett vistelseförbud ska kunna gälla.

Malmö tingsrätt och Polismyndigheten anser att uttrycket skolgårdar bör bytas ut mot skolområden där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Helsingborgs kommun för fram att det bör övervägas om idrottsanläggningar och områden i anslutning till fritidsgårdar bör nämnas i lagen. Skolverket anser att det kan finnas ett behov av att förtydliga att förbudet även omfattar ungdomsgårdar och fritidsgårdar. Enligt Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet bör det övervägas att inskränka de områden som räknas upp, särskilt vad gäller kollektivtrafik och fordon. Riksdagens ombudsmän anser att det bör framgå av lagen att förbudspersonen ska kunna rösta i allmänna val.

Skälen för regeringens förslag: Regleringen om vistelseförbud bör ta sikte på de platser där de problem som ska åtgärdas är som mest påtagliga.

Vistelseförbudet bör därför avse platser, inom ett avgränsat område, där den brottslighet som förbudet syftar till att förebygga och förhindra brukar begås. Behovet gör sig främst gällande på platser där skjutningar inträffar, drogförsäljning sker, där unga riskerar att involveras och utnyttjas i kriminalitet och på platser som annars utgör tillhåll för kända kriminella. Det kan handla om gator, torg, parkeringsplatser och parker, det vill säga offentliga platser enligt ordningslagen (1993:1617). Brott begås emellertid också på andra platser där allmänheten vistas. Det kan gälla väntsalar, restauranger och utrymmen i allmänna kommunikationsmedel men också fordon. Drogförsäljning sker inte sällan i gallerior och parkeringsgarage. Utpressning mot näringsidkare kan begås i företagslokaler, exempelvis en butik. Ett tillämpningsområde som endast omfattar begreppet offentlig plats framstår därför som alltför snävt för att uppnå syftena med lagstiftningen. Regeringen anser därför, i likhet med promemorian, att regleringen om vistelseförbud som utgångspunkt bör gälla på allmän plats så som det definieras i den straffrättsliga regleringen. Uttrycket medför att

tillämpningsområdet omfattar en stor del av den geografiska ytan i utsatta

29

grund av rätten att ångerrösta på valdagen och att den möjligheten inte Prop. 2023/24:57 borde inskränkas (prop. 2021/22:108 s. 29). Även det vistelseförbud som

nu föreslås kommer i vissa fall att kunna omfatta områden vid bibliotek, skolor eller andra vallokaler. Det bör därför införas ett undantag som motsvarar vad som gäller enligt 2 a § lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek och som klargör att ett vistelseförbud inte omfattar tillträde till och vistelse på en plats om det sker endast i syfte att förbudspersonen ska kunna utöva sin rösträtt.

Prop. 2023/24:57 begången konkret gärning (jfr samma prop. s. 104). En annan sak är att misstankar eller vetskap om konkreta begångna eller förestående brott i ett område naturligtvis kan ligga till grund för antagandet att det finns risk för fortsatt brottslig verksamhet i området.

För att vistelseförbud ska få meddelas bör det också ställas upp krav på att det finns konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för brottslig verksamhet. I promemorian markeras detta genom ett krav på att risken ska vara påtaglig. Även detta rekvisit finns i bl.a. preventivlagen. Att det ska vara fråga om en risk som är påtaglig ger enligt förarbetena till den lagen uttryck för att det inte ska vara fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk, utan en klar och konkret risk. Det ställs därmed ett krav på konkretion beträffande de omständigheter som åberopas för att det finns en risk för brottslighet av visst slag. Något krav på en beskrivning av en viss gärning som ännu inte har begåtts är det emellertid inte fråga om. I många fall kan en rad olika scenarier vara tänkbara som alla kan inrymmas i begreppet brottslig verksamhet. Att riskbedömningen ska vara framåtblickande innebär att det ska finnas en klart förutsebar utveckling utifrån de faktiska omständigheterna, det vill säga att ett brott av visst slag kan komma att begås. Att risken ska vara påtaglig innebär även ett krav på viss sannolikhet för att risken ska förverkligas (samma prop. s. 104–106 och 195).

Regeringen anser att det är lämpligt att ställa upp ett krav på påtaglig risk även för den riskbedömning som ska göras enligt den nu föreslagna lagen. På så sätt blir det tydligt att ett antagande om risk för brottslig verksamhet inte enbart får bygga på spekulationer eller allmänna bedömningar utan måste vara grundat på faktiska omständigheter, exempelvis uppgifter om uttalanden, hotelser eller andra faktiska handlanden. Till skillnad från bl.a. Civil Rights Defenders och Svea hovrätt anser regeringen att en riskbedömning som är konstruerad på detta sätt inte är för vag eller svårtillämpad. Regeringen delar inte heller Svea hovrätts farhåga om att domstolarna inte skulle kunna göra en självständig bedömning av förutsättningarna för ett vistelseförbud eller att enskilda skulle ha små möjligheter att bemöta påståenden från polis och åklagare. Som nämnts ovan är ”påtaglig risk” ett redan etablerat uttryck, och genom att riskbedömningen ska göras både i förhållande till en grupp och till ett utpekat område ges en naturlig inriktning – och avgränsning – för bedömningen. Som regeringen utvecklar nedan ska vidare den enskilde i regel få del av uppgifter som tillförts ärendet av någon annan än honom eller henne själv och få möjlighet att yttra sig över dessa. Ett förbud kommer även att kunna prövas av domstol, där den enskilde kommer att ges möjlighet att bemöta de påståenden som riktas mot honom eller henne och att åberopa egen utredning.

Sammanfattningsvis bör det i lagen anges att det med hänsyn till omständigheterna ska finnas en påtaglig risk för att det inom en grupp kommer att utövas brottslig verksamhet inom förbudsområdet för att ett vistelseförbud ska få meddelas.

34

Diskrimineringsombudsmannen konstaterar är förslaget inte utformat på Prop. 2023/24:57 ett sätt som strider mot förbuden mot diskriminerande föreskrifter med

hänsyn till bl.a. etnicitet eller kön i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen. Regeringen bedömer vidare att förslaget inte heller i praktiken hamnar i konflikt med något av diskrimineringsförbuden. Ett förbud kommer att förutsätta att det finns konkreta omständigheter som talar för dels att det inom en viss grupp kommer att utövas brottslig verksamhet, dels att en person som tillhör eller verkar för gruppen medvetet kommer att främja den brottsliga verksamheten. Det kommer alltså krävas att det finns faktiska omständigheter som ger underlag för att han eller hon kan befaras vidta någon åtgärd som innebär att en grupps brottslighet främjas. Således kommer det inte vara tillåtet att meddela vistelseförbud mot en person på grund av att denne exempelvis har en viss etnisk tillhörighet eller religion.

6.3Ett vistelseförbud ska utformas på ett proportionerligt sätt

Regeringens förslag: Ett vistelseförbud ska inte få avse ett större område än vad som är nödvändigt.

Vistelseförbud ska få meddelas endast om skälen för ett sådant förbud väger tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den enskilde.

Ett vistelseförbud ska förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Bland annat Brottsförebyggande rådet, Göta

hovrätt, Malmö tingsrätt, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och majoriteten av de kommuner som yttrar sig tillstyrker eller invänder inte mot förslaget i denna del.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Svea hovrätt anser att den proportionalitetsbedömning som ska göras inte i sig är tillräcklig och att en maxgräns för ett vistelseförbuds geografiska område bör övervägas. Även Civil Rights Defenders anser att det i lagen tydligt behöver anges en maximal radie för hur stort området kan vara. Riksdagens ombudsmän framhåller att promemorian endast innehåller begränsad vägledning om hur förbudsområdet ska avgränsas och menar att detta behöver klarläggas för att det ska vara möjligt att avgöra om förslaget är förenligt med regeringsformen och Europakonventionen. Stockholms kommun anser att det bör förtydligas hur ett områdes storlek ska bestämmas.

Några remissinstanser, bl.a. Haninge kommun och Justitiekanslern, pekar på att bedömningen av ett besluts proportionalitet är komplicerad och att den lämnar stort utrymme till den enskilda beslutsfattaren.

Flera remissinstanser, t.ex. Jönköpings kommun och Stockholms kommun, framhåller vikten av att barnkonventionens principer om bl.a. barnens bästa och rätt till liv, överlevnad och utveckling beaktas. Helsingborgs kommun menar att det av lagen bör framgå att barnets bästa

särskilt ska beaktas vid beslut om vistelseförbud för barn.

39

men i övrigt som förbudet innebär för barnet, ska bedömningen leda till att Prop. 2023/24:57 ett förbud inte meddelas. För att ge underlag till bedömningen föreslår

regeringen att socialnämnden genast ska underrättas när en anmälan om ett vistelseförbud görs till åklagare och att nämnden på begäran av åklagare ska lämna ett yttrande om den tilltänkta förbudspersonen (se avsnitt 6.7). Till skillnad från Helsingborgs kommun anser regeringen att principen om barnets bästa inte behöver nämnas särskilt i lagen.

En reglering om vistelseförbud utgör ett nytt medel för att förebygga och förhindra brott och för att öka tryggheten i samhället. Ett vistelseförbud ska kunna användas i kombination med andra åtgärder från t.ex. socialtjänsten. Något uttryckligt krav på att andra åtgärder prövats först bör därför inte ställas upp i lagen. Däremot bör det ofta, inom ramen för proportionalitetsbedömningen, finnas skäl att överväga om det finns någon mindre ingripande åtgärd som kan väntas uppnå samma resultat (jfr 5 § förvaltningslagen [2017:900]).

Ett vistelseförbud bör förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet

Ett vistelseförbud hindrar inte förbudspersonen från att röra sig fritt på andra platser än allmänna platser, skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem samt i fordon på allmän plats inom förbudsområdet. Ibland kan det emellertid vara förenat med svårigheter för förbudspersonen att i praktiken ta sig till sådana platser utan att överträda förbudet. Det är därför viktigt att ett vistelseförbud kan utformas med vissa begränsningar och undantag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. På så sätt blir det möjligt att låta förbudspersonen, i vart fall under vissa tider på dygnet eller vissa dagar, röra sig t.ex. till och från sitt arbete eller sin bostad eller skola eller en domstol eller myndighet som personen är kallad till. Därmed undviks också situationen att ett vistelseförbud i praktiken blir att betrakta som ett frihetsberövande enligt 2 kap. 8 § första meningen regeringsformen (jfr NJA 1989 s. 131). Det bör uttryckligen framgå av lagen att ett vistelseförbud ska förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

6.4Vistelseförbudets längd

Regeringens förslag: Ett vistelseförbud ska gälla för en viss tid, högst sex månader, och ska få förlängas med högst sex månader i taget.

Vistelseförbudet ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. Ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning ska få

förlängas med högst tre månader i taget.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt promemorian bör ett vistelseförbud gälla högst ett år och få förlängas med högst ett år i taget.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot promemorians förslag. Några remissinstanser,

bl.a. Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter, Juridiska

43

Prop. 2023/24:57 fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Svea hovrätt, förespråkar att förbudstiden bör vara kortare än ett år.

Skälen för regeringens förslag: En självklar utgångspunkt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv är att ett vistelseförbud ska vara begränsat till en viss tid. Tidsgränsen för tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek är också ett år medan den för tillträdesförbud vid idrottsarrangemang är tre år. Den längsta förbudstiden för kontaktförbud avseende gemensam bostad är två månader medan den för kontaktförbud i övrigt är ett år. Tidsgränsen för tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek är också ett år medan den för tillträdesförbud vid idrottsarrangemang är tre år.

Syftet med det aktuella vistelseförbudet är att förebygga allvarliga brott, främst brott som begås av kriminella nätverk, och därigenom öka tryggheten för allmänheten i det offentliga rummet. I det enskilda fallet kan det handla om dels att avvärja brott, dels att ge polisen och kommunerna tid att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta tryggheten i det aktuella området. För att det sistnämnda ska vara möjligt kan vistelseförbudets giltighetstid inte vara för kort. Tvärtom ökar en längre förbudstid sannolikheten för att övriga åtgärder blir verkningsfulla.

Som flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund, framhåller kan ett vistelseförbud, beroende på utformningen av förbudsområdet, innebära ett betydande ingrepp i den enskildes rörelsefrihet. Hur kännbar inskränkningen blir har också att göra med vilket befogat intresse förbudspersonen har att vistas i förbudsområdet. Området kan t.ex. omfatta förbudspersonens bostad, skola, arbetsplats och vårdinrättningar, eller innebära att han eller hon behöver ta omvägar för att nå dit. Förbud ska kunna meddelas för personer som inte själva dömts eller misstänkts för ett konkret brott. Regeringen delar mot denna bakgrund den uppfattning som förs fram av Civil Rights Defenders och Institutet för mänskliga rättigheter, nämligen att preventiva vistelseförbud får anses vara mer ingripande än de tillträdesförbud som finns i tillträdesförbudslagstiftningen och att den bortre gränsen för ett vistelseförbud bör vara kortare än ett år. Dessutom har de konflikter som innebär en risk för skjutningar eller sprängningar i ett område visat sig vara oberäkneliga. Konflikternas oförutsägbarhet talar för att förutsättningarna för ett preventivt vistelseförbud bör kontrolleras med viss regelbundenhet. Regeringen anser därför att en längsta giltighetstid om sex månader är lämplig.

I vissa fall kan det dock finnas ett behov av en längre förbudstid än sex månader. Mot den bakgrunden bör det finnas en möjlighet att förlänga förbudet. Under ett vistelseförbuds giltighetstid kan det uppkomma nya omständigheter som kan motivera ett fortsatt förbud. Exempelvis kan den som förbudet gäller mot överträda förbudet, begå brott eller fortsätta att främja brottslighet. Ett vistelseförbud bör enligt regeringen kunna förlängas med högst sex månader i taget. Förlängningstiden för ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning bör dock motsvara den tid som gäller vid förlängning av kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning, dvs. tre månader i taget. På så sätt kommer frågan om huruvida förlängning är nödvändig att omprövas med inte alltför långa

44

tidsintervaller. För att en förlängning ska få beslutas måste Prop. 2023/24:57 förutsättningarna för ett vistelseförbud fortsatt vara uppfyllda.

Eftersom det många gånger kan vara viktigt att ett vistelseförbud får verkan så snart som möjligt bör beslut om vistelseförbud gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. Regeringen föreslår inte någon tidsgräns för att begära domstolsprövning av åklagarens beslut om vistelseförbud, vilket också talar för att förbudet bör gälla omedelbart utan att avvakta laga kraft. Det bör dock noteras att beslutet får verkan mot den det gäller mot först när han eller hon delgetts beslutet, se nedan.

Regeringen anser sammantaget att ett vistelseförbud bör gälla för en viss tid, högst sex månader. Förbudet bör gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. Förbudet bör få förlängas med högst sex månader i taget, eller tre månader i taget vid elektronisk övervakning, om förutsättningarna för ett fortsatt förbud är uppfyllda.

6.5Delgivning och handläggningstid

Regeringens förslag: Ett vistelseförbud ska delges den som förbudet gäller mot.

Frågor om vistelseförbud ska handläggas skyndsamt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte

särskilt i frågan. Södertörns tingsrätt påpekar att skyndsamhetskravet inte anger vilka tidsfrister som gäller och bedömer att ytterligare överväganden avseende handläggningstiden kan vara önskvärt.

Skälen för regeringens förslag

Vistelseförbudet ska delges den person det gäller mot

För att straffansvar ska komma i fråga för den som överträder ett vistelseförbud ska personen ha delgetts förbudet. Trots att ett vistelseförbud som regel ska gälla omedelbart ska ansvar för en överträdelse alltså inte kunna utkrävas innan delgivning har skett. Inte heller ett ingripande enligt polislagen för att avvärja en överträdelse av förbudet ska därmed komma i fråga förrän efter delgivning.

Delgivning bör ske enligt bestämmelserna i delgivningslagen (2010:1932). Eftersom vistelseförbud är straffsanktionerade bör samma begränsningar gälla som för brottmål i allmänhet (jfr 33 kap. 6 § rättegångsbalken). Surrogatdelgivning, spikning eller kungörelsedelgivning ska alltså inte få användas, vilket bör framgå av lagen. Regeringen instämmer vidare i promemorians bedömning att delgivning, med hänsyn bl.a. till vistelseförbudens syfte, inte bör ske genom tillgänglighetsdelgivning. Däremot kommer tillgänglighetsdelgivning att kunna tillämpas i brottmål gällande överträdelse av vistelseförbud eller hindrande av elektronisk övervakning (33 kap. 6 b § rättegångsbalken).

45

Prop. 2023/24:57 Prövningen av vistelseförbud ska ske skyndsamt

Enligt regeringen kommer det ofta att finnas ett behov av skyndsamhet vid handläggningen av frågor om vistelseförbud. Regeringen föreslår därför att frågor om vistelseförbud, i likhet med frågor om kontaktförbud och tillträdesförbud, ska handläggas skyndsamt, såväl hos åklagaren som i domstol. Ett krav på skyndsamhet möjliggör också att handläggningstiden anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Det saknas därför anledning att, som Södertörns tingsrätt efterfrågar, närmare ange vilka tidsfrister som ska gälla.

6.6Åklagare ska besluta om vistelseförbud

Regeringens förslag: Frågor om vistelseförbud ska prövas av allmän åklagare.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller

har inget att invända mot promemorians förslag. Några remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund anser att det inte är rimligt att åklagare ska kunna bestämma om vistelseförbud utan att det bör krävas ett beslut av domstol. Åklagarmyndigheten anser att finns skäl att överväga om beslut om vistelseförbud ska fattas av Polismyndigheten i stället för av åklagare.

Skälen för regeringens förslag: Frågan är om det bör vara Polismyndigheten, åklagare eller domstol som ska pröva frågor om vistelseförbud som första instans. Eftersom ett förbud i många fall kommer att innebära en kännbar inskränkning i den enskildes fri- och rättigheter måste ett rättssäkert beslutsförfarande säkerställas. Åklagarmyndigheten anser att det finns skäl att överväga om beslut om vistelseförbud bör fattas av Polismyndigheten. Som flera remissinstanser framhåller ställer den riskbedömning som ska genomföras vid prövningen av ett vistelseförbud höga krav från rättssäkerhetssynpunkt. Bedömningen kräver såväl en noggrann utredning som en noggrann prövning av utredningen i ärendet. Även om ändamålen med regleringen sammanfaller med Polismyndighetens uppgifter att förebygga och förhindra brottslig verksamhet kan det uppfattas som problematiskt att låta myndigheten, som sedan även ska kontrollera att ett vistelseförbud följs, ta ställning till frågor om den enskildes rörelsefrihet och fatta beslut om förbudets omfattning. Polismyndigheten har inte heller samma erfarenhet av att hantera bevisfrågor vid prövningar av kontaktförbud och tillträdesförbud som åklagare har. Regeringen anser sammantaget att det inte är en lämplig ordning att Polismyndigheten fattar beslut om vistelseförbud.

Det som i stället ligger närmast till hands är att, som promemorian föreslår, låta åklagare besluta om vistelseförbud. Åklagaren är den som redan i dag beslutar om kontaktförbud samt tillträdesförbud. Några remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter att det ska vara åklagare som beslutar om vistelseförbud och framhåller att det med hänsyn

till de rättighetsinskränkningar ett vistelseförbud kan innebära är

46

lämpligare att frågan prövas av domstol. Regeringen anser att fördelarna Prop. 2023/24:57 med att låta åklagare pröva frågan om vistelseförbud som första instans

väger tyngre än eventuella nackdelar. Bland annat kommer frågorna att kunna behandlas snabbare och med en effektivare ärendehantering, samtidigt som åklagare är vana att hantera liknande frågor på ett rättssäkert sätt. Sammanfattningsvis anser regeringen alltså att frågor om vistelseförbud ska prövas av allmän åklagare som första instans. Som framgår av avsnitt 6.11 kommer åklagarens beslut kunna överprövas av domstol.

6.7Anmälan om vistelseförbud

Regeringens förslag: Frågan om vistelseförbud ska tas upp på skriftlig anmälan av Polismyndigheten. Polismyndigheten ska inte vara part i det ärende som anmälan ger upphov till.

Polisen ska genast underrätta socialnämnden när en anmälan om vistelseförbud görs avseende någon som är under 21 år.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag om underrättelseskyldighet från polisen till socialnämnden gäller dock personer under 18 år.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Botkyrka kommun anser att företrädare för socialtjänsten bör närvara vid förhör med barn som riskerar att drabbas av ett vistelseförbud, om vistelseförbud i förening med elektronisk övervakning kan bli aktuellt. Sveriges kommuner och regioner anser att det bör övervägas om skyldigheten att underrätta socialnämnden också bör omfatta personer mellan 18 och 21 år.

Skälen för regeringens förslag

Polismyndigheten ska anmäla behovet av vistelseförbud

Syftet med den föreslagna lagstiftningen om vistelseförbud är att förebygga brott och återupprätta tryggheten för allmänheten på platser i det offentliga rummet. Ett förbud måste grundas på faktiska omständigheter. Det kan röra sig om bedömningar av risk för brottslighet som baseras på olika typer av underlag, bl.a. spaningsinformation eller tillförlitliga underrättelser till polisen från trovärdiga källor. Enligt regeringen är det Polismyndigheten som bäst kan avgöra om en anmälan om vistelseförbud bör göras. Frågor om vistelseförbud bör därför tas upp på anmälan av Polismyndigheten. Det har inte framkommit skäl att föreslå att någon annan myndighet eller enskilda ska få ta initiativ till att vistelseförbud meddelas. I stället finns det möjlighet för andra myndigheter eller enskilda att vända sig till Polismyndigheten om de ser ett behov av att ett förbud meddelas.

Anmälan ska göras skriftligen

Åklagarens beslutsunderlag kommer i det inledande skedet av ett ärende

om vistelseförbud att vara begränsat till uppgifter framtagna av

47

Polismyndigheten ska underrätta socialnämnden när en anmälan om Prop. 2023/24:57 behovet av vistelseförbud görs. Socialnämnden ges på så sätt möjlighet att

genomföra en utredning om den unges levnadsomständigheter. En sådan underrättelse möjliggör även att kompletterande åtgärder kan vidtas.

Promemorian föreslår att underrättelseskyldigheten ska begränsas till anmälningar som avser någon som är under 18 år. Enligt Sveriges kommuner och regioner bör det övervägas om underrättelseskyldigheten också ska gälla personer som är under 21 år. Personer i den ålderskategorin kan nämligen vara föremål för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, och information om en anmälan om vistelseförbud kan t.ex. vara relevant vid socialtjänstens överväganden kring var en person som vårdas med stöd av lagen ska placeras. Regeringen instämmer i den synpunkten och anser att underrättelseskyldigheten ska omfatta personer som är under 21 år.

Enligt 7 § LUL ska företrädare för socialtjänsten som huvudregel närvara vid förhör med den som är under 18 år och som är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa. I promemorian föreslås inte någon liknande reglering i fråga om vistelseförbud. Den unge ska däremot enligt regeringens förslag som huvudregel ha rätt till ett offentligt biträde i ärenden om vistelseförbud (se avsnitt 6.10). Genom det förslaget bedöms behovet av extra stöd till personer under 18 år, som Botkyrka kommun pekar på, vara tillgodosett. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av att socialtjänsten åläggs att närvara vid förhör med en person under 18 år. Regeringen återkommer nedan till frågan om socialnämndens skyldighet att lämna yttrande i fråga om den som förbudet avses gälla mot.

6.8Förfarandet hos åklagaren

Regeringens förslag: Frågor om vistelseförbud ska prövas av åklagaren i den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses gälla eller där den som förbudet avses gälla mot har sin hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. Om personen är misstänkt för brott som har betydelse för förbudsfrågan, ska frågan få prövas även av åklagare som är behörig att väcka åtal för brottet. Rättegångsbalkens bestämmelser om åklagare ska vara tillämpliga.

Åklagaren ska få anlita hjälp av Polismyndigheten för utredning av frågor om vistelseförbud. I fråga om utredningen ska vissa bestämmelser i rättegångsbalken tillämpas, bl.a. om förhör och hämtning till förhör. Innan förbudsfrågan avgörs ska som huvudregel den som förbudet avses gälla mot underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och få tillfälle att yttra sig över den. Åklagarens beslut ska vara skriftligt.

Vid åklagarens handläggning ska vissa bestämmelser i förvaltningslagen tillämpas.

Socialnämnden ska på begäran av åklagaren lämna ett yttrande över den som förbudet avses gälla mot och som är under 18 år. Yttrandet ska innehålla uppgifter om vilka åtgärder nämnden tidigare har vidtagit eller avser att vidta i fråga om personen samt uppgifter om dennes

personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt.

49

Prop. 2023/24:57 Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag anger att Polismyndigheten på egen hand ska kunna begära yttrande från socialnämnden samt har en delvis annorlunda utformning när det gäller innehållet i socialnämndens yttrande.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Riksdagens ombudsmän framhåller att underlaget för åklagarens beslut i vissa fall är uppgifter som typiskt sett träffas av insynsbegränsningarna i 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och anser att det i vissa fall kan leda till oacceptabla konsekvenser om den som förbudet avses gälla inte får del av dessa uppgifter.

Skälen för regeringens förslag

Allmän åklagare ska besluta om vistelseförbud

Det är åklagaren som ska pröva frågor om vistelseförbud som första instans. Regeringen anser att frågan ska prövas av åklagaren i den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses gälla. Frågan bör också kunna tas upp av åklagaren i den ort där den som förbudet avses gälla mot har sin hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. Om personen är misstänkt för brott som har betydelse för frågan om förbud, bör frågan även få prövas av åklagare som är behörig att väcka åtal för brottet. I de fall förbudsområdets storlek medför att frågan kan prövas av åklagare på flera orter får det förutsättas att samordning sker, i första hand vid Polismyndigheten och i andra hand av åklagarkamrarna.

I 7 kap. rättegångsbalken finns allmänna bestämmelser om åklagare, som berör t.ex. frågor om jäv. Regeringen föreslår att dessa bestämmelser ska tillämpas också när åklagare prövar frågor om vistelseförbud.

Utredningen

För att åklagaren ska kunna bedöma risken för främjande av framtida brottslighet krävs utredning om den aktuella gruppen, risken för att gruppen utövar brottslighet inom förbudsområdet och om den som förbudet avses gälla. Utredningens omfattning bör anpassas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Anmälan kan bl.a. baseras på polisens spaningsinformation eller underrättelseuppgifter. Det kan komma att krävas ytterligare utredningsåtgärder än de åklagaren själv kan genomföra. Regeringen föreslår därför att åklagaren, på samma sätt som följer av lagen om kontaktförbud och tillträdesförbudslagstiftningen, ska ha möjlighet att anlita hjälp av Polismyndigheten för de utredningsåtgärder som krävs.

I flera fall kommer åklagaren också att ha behov av viss information från socialnämnden om den som förbudet avses gälla mot. Det kan handla om uppgifter som rör den enskildes personliga förhållanden och andra levnadsomständigheter som är av betydelse för utredningen av frågan om vistelseförbud.

Socialnämnden är skyldig att på begäran av bl.a. åklagaren lämna upplysningar beträffande en person som är misstänkt för brott (6 § lagen [1991:2041] om personutredning i brottmål). När det gäller unga

50

Prop. 2023/24:57 I lagen om kontaktförbud och tillträdesförbudslagstiftningen görs vissa undantag från regeln om kommunikation. Motsvarande undantag bör enligt regeringen gälla även enligt den föreslagna lagen. Förbudsfrågan bör alltså kunna avgöras utan kommunikation om åtgärden är uppenbart obehövlig. Det bör också finnas en möjlighet att göra undantag från kravet på kommunikation om avgörandet inte kan skjutas upp.

Rätten att ta del av uppgifter bör vidare gälla med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § OSL. Det innebär en möjlighet att begränsa rätten att ta del av en handling eller annat material i ärendet om det med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs. I ärenden om vistelseförbud kan det förekomma uppgifter som omfattas av sekretess men som inte utgör beslutsunderlag. Det kan exempelvis handla om uppgifter om var namngivna personer i ett rivaliserande nätverk bor eller vistas. I sådana fall ska myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda. Regeringen anser till skillnad från Riksdagens ombudsmän att denna reglering är tillräcklig för att tillgodose den enskildes befogade rätt till insyn.

Regeringen anser att åklagarens beslut i ett ärende om vistelseförbud bör vara skriftligt. I beslutet bör det anges bl.a. förbudets innebörd och omfattning, de skäl som har bestämt utgången och vad som kan bli följden av att bryta mot förbudet. Det är av stor vikt att ett beslut om vistelseförbud blir så tydligt som möjligt för den som förbudet gäller. Det kan i många fall vara nödvändigt att beskrivningen av förbudsområdet också förses med en karta över vilka platser förbudet omfattar. I beslutet bör det också anges om förbudet har några begränsningar eller undantag som innebär att personen har rätt att röra sig på bl.a. allmänna platser inom förbudsområdet under exempelvis vissa tider på dygnet eller vissa dagar. Det kan röra sig om att personen ska ha rätt att röra sig till och från sin bostad eller skola.

Förfarandet i övrigt

För förfarandet i övrigt hos åklagaren bör förvaltningslagen tillämpas i de delar den är ändamålsenlig för hanteringen av frågor om vistelseförbud. För att undvika oklarheter och för att tydliggöra vilka bestämmelser som ska vara tillämpliga föreslås att de bestämmelser i förvaltningslagen som ska tillämpas vid åklagarens handläggning pekas ut i den nya lagen. Det handlar bl.a. om utredningsansvaret, motivering av beslut och rätten att anlita ombud eller biträde. De bestämmelser i förvaltningslagen som föreslås gälla motsvarar i allt väsentligt de bestämmelser som gäller vid kontaktförbud och tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek samt vid idrottsarrangemang.

6.10 Offentligt biträde

Regeringens förslag: För den som vistelseförbud gäller eller avses gälla mot och som är under 18 år ska ett offentligt biträde förordnas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Detsamma ska gälla för den som ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning gäller eller avses gälla mot.

Frågan om förordnande ska prövas så snart som möjligt.

Det offentliga biträdet ska ha samma rättigheter som en offentlig försvarare.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker

förslaget eller har inte någon invändning mot det. Barnombudsmannen pekar på det positiva i att barns rättigheter uppmärksammas genom att den som är under 18 har rätt till ett offentligt biträde. Ett antal remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter, Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund, anser att alla bör ha rätt till

offentligt biträde.

53

Prop. 2023/24:57 hållas när en part begär det. Motsvarande reglering finns i lagen om kontaktförbud och tillträdesförbudslagstiftningen.

Vid handläggning av frågor om vistelseförbud som inte innebär att saken avgörs bör tingsrätten bestå av en lagfaren domare. När frågan om vistelseförbud avgörs är det däremot lämpligt att sammansättningen är densamma som i brottmål i allmänhet. Det innebär att tingsrätten ska bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän när frågan avgörs i sak. Motsvarande reglering finns i lagen om kontaktförbud och tillträdesförbudslagstiftningen. Bestämmelserna om omröstning i brottmål, som återfinns i 29 kap. rättegångsbalken, bör tillämpas vid avgörande av förbudsfrågan. Regeringen föreslår att dessa frågor regleras i den nya lagen.

Gemensam handläggning och överklagande

Med hänsyn till den bedömning av risk för framtida brottslighet som ska göras kommer frågan om vistelseförbud i vissa fall att aktualiseras i samband med åtal för brott. Om ett brott har betydelse för frågan om vistelseförbud, bör det därför av praktiska skäl finnas möjlighet för domstolen att handlägga förbudsfrågan tillsammans med brottmålet (kumulation). En förutsättning är att åklagaren har fattat beslut i förbudsfrågan och den enskilde har begärt att domstol prövar beslutet. Om kumulation sker, ska de förfaranderegler som gäller för brottmål tillämpas vid domstolen.

Tingsrättens och hovrättens beslut i fråga om vistelseförbud bör kunna överklagas. Enligt ärendelagen krävs prövningstillstånd i hovrätten och Högsta domstolen. Detta gäller också vid överklagande av beslut i fråga om kontaktförbud respektive tillträdesförbud. Denna ordning är enligt regeringen lämplig även vid överklagande av beslut i fråga om vistelseförbud. Även för handläggningen i överrätt bör reglerna i ärendelagen i tillämpliga delar och de särskilda bestämmelserna i den föreslagna lagen om preventiva vistelseförbud gälla.

6.12Elektronisk övervakning

Regeringens förslag: Ett beslut om vistelseförbud som meddelats på grund av risk för brottslighet som har bakgrund i eller är ägnad att framkalla en konflikt mellan grupper av personer i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämne eller annat liknande ämne kan komma till användning ska få förenas med villkor om elektronisk övervakning, om det behövs för att kontrollera att förbudet följs.

När ett beslut om vistelseförbud förenats med villkor om elektronisk övervakning ska den som förbudet gäller mot vara skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Hur det ska gå till ska framgå av beslutet. Polismyndigheten ska vara ansvarig för verkställigheten av den elektroniska övervakningen.

Uppgifter om den övervakades position får registreras och tas fram endast när den övervakade träder in i eller vistas inom förbudsområdet eller en beslutad elektronisk övervakning hindras.

58

Prop. 2023/24:57 Uppgifter om den övervakades position från elektronisk övervakning bör få tas fram när den som förbudet gäller träder in i eller vistas inom det avgränsade område som vistelseförbudet gäller.

Möjligheten att ta fram uppgifter när den övervakade träder in i det område förbudet avser är emellertid inte tillräcklig. För att övervakningens funktion ska garanteras bör uppgifter om den övervakades position också kunna tas fram när övervakningen hindras för att tekniken inte fungerar som den ska. Det kan bero på att den övervakade manipulerat utrustningen men kan också ha andra, rent tekniska orsaker. Det kan i dessa situationer vara av stor betydelse att få reda på var den som ålagts förbudet befinner sig, för att i tid hinna vidta åtgärder för att förhindra att allvarliga våldsbrott begås.

Regeringen föreslår att uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning endast bör få tas fram när den som avses med förbudet träder in i eller vistas i det avgränsade område som förbudet avser, eller när pågående elektronisk övervakning hindras. Det överensstämmer med vad som gäller vid elektronisk övervakning enligt lagen om kontaktförbud.

Bevarande av uppgifter om den övervakades position

Det är från integritetssynpunkt viktigt att sådana uppgifter om den övervakades position som tagits fram inte bevaras längre än nödvändigt. Syftet med övervakningen är att kontrollera att ett vistelseförbud följs och att omedelbart kunna ingripa vid en överträdelse. Uppgifter om den övervakades position, som tagits fram vid elektronisk övervakning, får enligt lagen om kontaktförbud bevaras under högst två månader. Det har ansetts vara en tillräckligt lång tid för att en eventuell förundersökning ska kunna inledas (prop. 2010/11:45 s. 57). Detsamma bör gälla för uppgifter om den övervakades position i ett ärende om vistelseförbud.

Om en förundersökning eller något annat ärende om utredning av beivrande av brott har inletts får uppgifterna bevaras i det ärendet och arkiveras eller gallras enligt regler bl.a. i arkivlagen (1990:782). Uppgifter som inte längre får bevaras ska omedelbart förstöras.

Integritetsskyddsmyndigheten framhåller att det bör regleras vilken myndighet som ska besluta om förstöring respektive verkställa sådana beslut samt att beslut om förstöring och intyg om verkställighet av förstöring ska dokumenteras. Integritetsskyddsmyndigheten anser vidare att det bör övervägas att införa en skyldighet för Polismyndigheten att underrätta ansvarig åklagare om att materialet har förstörts. Regeringen konstaterar dock att någon motsvarande reglering om förstöring samt verkställighet och dokumentation av denna inte finns i vare sig regleringen om kontaktförbud eller regleringen om upptagningar och uppteckningar från hemliga tvångsmedel. Det finns inte skäl att nu föreslå en sådan reglering.

62

Regeringens förslag: Den som överträder ett vistelseförbud ska kunna dömas till fängelse i högst ett år. I ringa fall ska det kunna dömas till böter.

Den som har meddelats vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå, ska kunna dömas för hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud till böter eller fängelse i högst ett år.

klandervärd att straffansvar bör föreskrivas (prop. 2010/11:45 s. 63 f.). Prop. 2023/24:57 Såväl uppsåtliga som grovt oaktsamma gärningar bör alltså vara straffbara

enligt bestämmelsen. För brottet, som benämns hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud, bör påföljden vara böter eller fängelse i ett år.

6.14Ändringar i andra lagar

av ett ärende om vistelseförbud. Den personuppgiftsbehandling som sker Prop. 2023/24:57 i samband med informationsutbytet med socialtjänsten bedöms för Polismyndighetens och åklagarens del utgöra ett led i att förebygga eller

förhindra brottslig verksamhet och faller därmed inom brottsdatalagens tillämpningsområde.

När det gäller den personuppgiftsbehandling som utförs av socialnämnden med stöd av den nu föreslagna lagen gäller i stället Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning. Socialtjänsten behöver behandla personuppgifter för att fullgöra skyldigheten att yttra sig till åklagaren eller Polismyndigheten. Denna personuppgiftsbehandling är nödvändig för fullgörande av en rättslig förpliktelse eller för utförandet av en arbetsuppgift av allmänt intresse (jfr artikel 6.1 c och e i EU:s dataskyddsförordning samt 2 kap. 1 § lagen [2018:218] med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förkortad dataskyddslagen). Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen fastställs i den föreslagna lagen. Yttrandet med uppgifter om förbudspersonen och som är av betydelse för utredningen ska lämnas till åklagaren i syfte att utreda ett ärende om vistelseförbud. Regleringen bedöms vara proportionerlig i förhållande till de mål som eftersträvas (jfr artikel 6.3 och 6.4 samt skäl 50). Behandlingen är således tillåten enligt artikel 6.1 och 6.3. Det medför också att den vidarebehandling av personuppgifter som socialnämnden behöver genomföra när uppgifter lämnas ut är förenlig med bestämmelsen i artikel 6.4. Behandlingen är också förenlig med lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

I vissa fall kan det informationsutbyte som aktualiseras genom skyldigheten att lämna yttrande innefatta känsliga personuppgifter om exempelvis hälsa. En sådan behandling är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse på grundval av medlemsstatens nationella rätt. Stöd för den personuppgiftsbehandling som utförs av socialnämnden enligt den föreslagna lagen finns i artikel 9.2 g, som för myndigheters del kompletteras av 3 kap. 3 och 5 §§ dataskyddslagen. Med beaktande av det sekretesskydd som gäller hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och de allmänna domstolarna samt det skydd som i övrigt följer av befintlig personuppgiftsreglering får kraven på proportionalitet samt lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen anses uppfyllda (artikel 9.2 g). Även när det gäller socialtjänstens behandling bedöms personuppgiftsbehandlingen vara proportionerlig och nödvändig för att uppnå syftet med regleringen.

6.14.3Registrering i belastningsregistret

Regeringens förslag: Beslut om preventiva vistelseförbud ska registreras i belastningsregistret. Uppgifterna i belastningsregistret ska gallras tio år efter beslutet eller om vistelseförbudet dessförinnan upphävts. Gäller beslutet en person som var under 18 år när förbudet

69

18 år när förbudet meddelades. En sådan reglering är också förenlig med Prop. 2023/24:57 vad som gäller för personer under 18 år som döms för brott, nämligen att

uppgifter om bl.a. skyddstillsyn, villkorlig dom, ungdomstjänst, ungdomsvård, ungdomsövervakning och böter gallras tio år efter domen, eller fem år efter domen om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten (17 § 4–6 och 9 lagen om belastningsregister).

6.14.4Internationellt samarbete

Regeringens förslag: Lagen om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen ska kompletteras med en hänvisning till den föreslagna lagen om preventiva vistelseförbud.

Promemorian lämnar inget förslag i frågan. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen (lagen om uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder) innebär att en person som är misstänkt för brott i Sverige ska kunna stå under övervakning i den medlemsstat där han eller hon har sin hemvist i stället för att vara häktad här. På motsvarande sätt ska en misstänkt person med hemvist i Sverige kunna bli föremål för övervakning här när brottsutredningen pågår i en annan medlemsstat. Syftet med regleringen är att främja användningen av alternativa åtgärder till tillfälliga frihetsberövanden under brottmålsprocessen. Lagen är ett led i att genomföra rambeslut 2009/829/RIF om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (rambeslutet om uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder, EUT L 294, 11.11.2009, s. 20).

När det gäller ett svenskt beslut om övervakningsåtgärder som ska följas upp i ett annat EU-land avses enligt 1 kap. 3 § lagen om uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder ett beslut om att en person som är misstänkt för brott förbjuds att utan tillstånd lämna anvisad vistelseort i en annan medlemsstat, eller föreläggs att på vissa tider anmäla sig hos myndighet i en annan medlemsstat. Vid genomförandet av rambeslutet bedömde regeringen att det inte var aktuellt att sända över ett beslut om tillträdesförbud till en annan stat för erkännande och uppföljning eftersom ett beslut om tillträdesförbud enligt svensk rätt inte utgör ett straffprocessuellt tvångsmedel utan ett straffsanktionerat förbud (se prop. 2014/15:116 s. 28). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning när det gäller vistelseförbud enligt den föreslagna lagen. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det inte finns något behov av att ändra reglerna om möjligheten att verkställa svenska beslut utomlands.

Med ett utländskt beslut om övervakningsåtgärder avses i 1 kap. 4 § ett verkställbart beslut, meddelat av en behörig myndighet i en annan medlemsstat i samband med ett straffrättsligt förfarande, som innebär att

en person som är misstänkt för brott ska omfattas av en eller flera

71

Prop. 2023/24:57 övervakningsåtgärder. Rambeslutet om uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder innebär ett åtagande för Sverige att erkänna och följa upp vissa övervakningsåtgärder som beslutats av andra medlemsstater. I artikel 8.1 i rambeslutet anges ett antal övervakningsåtgärder som den verkställande staten är skyldig att erkänna och följa upp. Artikelns bestämmelse om en skyldighet att inte besöka vissa ställen, orter eller fastslagna områden (punkt b) kan liknas vid ett vistelseförbud (jfr prop. 2014/15:116 s. 53–54). Mot den bakgrunden bedömer regeringen att ett vistelseförbud enligt den föreslagna lagen täcks av uppräkningen av övervakningsåtgärder som staterna är skyldiga att erkänna och följa upp (jfr prop. 2020/21:142, prop. 2021/22:108). I likhet med den bedömning som regeringen gjorde när lagen om tillträdesförbud till butiker infördes och när den lagen utvidgades till att gälla bibliotek och badanläggningar bör därmed 3 kap. 12 § lagen om uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder kompletteras med en hänvisning till den nu föreslagna lagen.

7Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 februari 2024.

Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser med anledning av förslagen.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2024. Promemorians bedömning att inga övergångsbestämmelser behövs överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten framhåller att myndigheten inte kommer att hinna driftsätta ett beslutsstöd i myndighetens ärendehanteringssystem med det datum för ikraftträdande som föreslås. Inledningsvis kommer det därför att uppstå en ökad manuell arbetsbelastning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Under den tid som har gått sedan promemorian remitterades har våldet eskalerat ytterligare med ett stort antal skjutningar och sprängningar. Den redan allvarliga situation som ligger till grund för de nu aktuella lagändringarna har alltså förvärrats än mer. Mot denna bakgrund är det, även med beaktande av det som framförs av Åklagarmyndigheten, ytterst angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Den 1 februari 2024 bedöms som den tidigast möjliga tidpunkten för ikraftträdande.

Av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken framgår att ingen får dömas för en gärning för vilken det inte var stadgat straff när den begicks och att straff ska bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs, om inte annan lag som leder till frihet från straff eller

till lindrigare straff gäller när dom meddelas. Några övergångs-

72

bestämmelser för de straffbestämmelser som föreslås behövs därför inte. Prop. 2023/24:57 Inte heller för övriga lagförslag behövs några övergångsbestämmelser.

8Förslagets konsekvenser

8.1Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet och tryggheten i det offentliga rummet

Regeringens bedömning: Förslaget om vistelseförbud väntas leda till positiva effekter för det brottsförebyggande arbetet och kan leda till att brottslighet som utövas av kriminella nätverk minskar. Förslaget väntas leda till ökad trygghet hos allmänheten och i offentliga miljöer.

Prop. 2023/24:57 proportionalitetsbedömning som ska göras innan ett beslut tas eller genom att ett beslut förses med särskilda begränsningar och undantag (se avsnitt 6.3).

Regeringen anser vidare att det är viktigt att motverka att förslaget inte leder till att fler barn och unga involveras i kriminalitet, som några remissinstanser varnar för. Som regeringen utvecklar i avsnitt 5, och som Göteborgs kommun påpekar, måste dock förslaget ses samlat med regeringens insatser mot brott i kriminella nätverk, där syftet är att såväl brotten som brottens orsaker måste bekämpas.

Några remissinstanser tar upp risken för att polisens och socialtjänstens förtroende påverkas negativt av förslaget. Regeringen är väl medveten om att polisens och socialtjänstens arbete är komplext. Å ena sidan finns det områden där problemen med brott är större än i övriga samhället och där det finns kriminella nätverk som är särskilt brottsaktiva. Å andra sidan finns det en viss risk för att ökade insatser i dessa områden och i förhållande till vissa grupper kan upplevas som diskriminerande och stigmatiserande. Förtroendet för polisen och hur rättsväsendet hanterar utsatta områden, enligt de nationella trygghetsundersökningarna, ligger dock i princip på samma nivå i socialt utsatta områden som i övriga landet (se t.ex. rapporten Utvecklingen i socialt utsatta områden i urban miljö 2006–2017, Brå 2018:9). Enligt regeringen är det viktigt för tilliten och förtroendet till polisen och samhället i övrigt att det finns tillräckliga verktyg för att ingripa mot de personer som påtagligt bidrar till otrygghet och osäkerhet i ett område.

Att förslaget kan väntas leda till tryggare offentliga miljöer kan gynna både män, kvinnor och barn. När det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor är de förslag som lämnas könsneutrala. Olika grupper kan dock påverkas av förslagen i olika utsträckning. Med hänsyn till de kriminella nätverkens sammansättning kommer sannolikt fler män än kvinnor att direkt beröras av de nya reglerna.

Förslaget bedöms vidare medföra positiva konsekvenser för företagare i områden där förbud gäller genom att dessa ges bättre förutsättningar att bedriva verksamhet. Regeringen bedömer att förslaget inte kan förväntas leda till några andra beaktansvärda konsekvenser i övrigt, exempelvis för små företags förutsättningar i förhållande till större företags eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

8.2Ekonomiska konsekvenser

Prop. 2023/24:57 kan ett vistelseförbud bidra till att förebygga och förhindra brottslighet i ett område och på så sätt minska kostnaderna för bl.a. offentliga försvarare och målsägandebiträden. Regeringen anser därför att eventuella kostnader för rättsliga biträden inte bedöms vara större än att de ryms inom befintligt anslag.

Sveriges kommuner och regioner efterfrågar en kompletterande bedömning och finansiering i enlighet med finansieringsprincipen för de merkostnader som förslaget kan komma att innebära för kommunerna. Regeringen gör, i likhet med Göteborgs kommun, bedömningen att förslagen inte medför annat än marginella ekonomiska konsekvenser för kommunerna. För kommunernas del innebär förslaget att socialnämnden ska yttra sig innan ett beslut om vistelseförbud meddelas mot den som är under 18 år. Eftersom ärenden om vistelseförbud är en ny typ av ärende innebär det i och för sig ett nytt åliggande för kommunerna. Kommunerna ska dock redan i dag yttra sig till åklagare när ett barn misstänks för att ha begått brott (11 § LUL). De upparbetade rutiner som finns för sådana yttranden bör i många fall kunna användas för att handlägga yttranden enligt den nya lagen. Som regeringen utvecklar ovan bedöms vidare antalet ärenden bli begränsat och eventuella tillkommande kostnader för kommunerna bedöms därför bli marginella. Den kommunala finansieringsprincipen aktualiseras när nya uppgifter som innebär ökade kostnader läggs på kommunsektorn, men eftersom eventuella kostnadsökningar i detta fall bedöms bli marginella leder förslaget inte till någon ekonomisk kompensation från staten. Eftersom förslagen kommer att ha en viss påverkan på bl.a. socialtjänstens verksamhet får de anses ha effekt på den kommunala självstyrelsen, även om denna effekt är begränsad. Enligt 14 kap. 3 § regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Syftet med reformen bedöms inte kunna uppnås med någon mindre ingripande åtgärd och förslagens begränsade påverkan på den kommunala självstyrelsen går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med förslagen.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om preventiva vistelseförbud

Lagen är ny och innehåller såväl materiella som processuella bestämmelser om preventiva vistelseförbud. Lagen utformas med förebild i lagen (1988:688) om kontaktförbud, lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek. Där samma uttryck används i denna lag som i de lagarna kan ledning för tillämpningen sökas i förarbetena till dessa lagar (se t.ex. prop. 1987/88:137, prop. 2002/03:70, prop. 2004/05:77, prop. 2020/21:52 och prop. 2021/22:108).

76

Prop. 2023/24:57 vallokalen. Att röstning ska vara det enda syftet med tillträdet eller vistelsen innebär att annan vistelse på platsen i samband med röstning kan omfattas av ett vistelseförbud. Vid bedömningen av personens avsikt med besöket kan flera omständigheter vara av betydelse, som var på platsen personen befinner sig och agerandet i övrigt.

3 § Ett vistelseförbud får meddelas om det med hänsyn till omständigheterna

1.finns en påtaglig risk för att det inom en grupp kommer att utövas sådan brottslig verksamhet som avses i 4 § inom det område där förbudet avses gälla, och

2.kan befaras att en person som tillhör eller verkar för gruppen medvetet kommer att främja den brottsliga verksamheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om de grundläggande förutsättningarna för att ett vistelseförbud ska få beslutas. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

I paragrafen anges att ett vistelseförbud förutsätter en riskbedömning i två led: dels en bedömning av risken för att det inom en grupp kommer att utövas viss brottslig verksamhet inom ett visst område (punkt 1), dels en bedömning av risken för att en person som tillhör eller verkar för gruppen medvetet kommer att främja den brottsliga verksamheten (punkt 2).

Det första ledet i riskbedömningen (punkt 1) ska göras i förhållande till en grupp. Med uttrycket grupp avses detsamma som i 1 § andra stycket lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen) och i straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap. 2 a § brottsbalken (prop. 2022/23:53 s. 151). Det ska vidare finnas en risk för att det inom gruppen kommer att utövas brottslig verksamhet inom området. Genom att uttrycket brottslig verksamhet används markeras att den framåtsyftande bedömning som ska göras inte behöver hänföra sig till misstankar om konkreta brott. En annan sak är att misstankar eller vetskap om begångna eller förestående konkreta brott i ett område kan ligga till grund för antagandet att det finns risk för fortsatt brottslig verksamhet i området. Av 4 § framgår att endast risk för brottslig verksamhet av visst slag får ligga till grund för ett vistelseförbud.

För att ett vistelseförbud ska få meddelas ska det finnas konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för den brottsliga verksamheten. I paragrafen uttrycks detta genom ett krav på att risken ska vara påtaglig. Även detta rekvisit finns i preventivlagen och är avsett att ha samma betydelse i denna lag. Att det ska vara fråga om en risk som är påtaglig förutsätter att det inte är fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk, utan en klar och konkret risk. Det ställs därmed ett krav på konkretion beträffande de omständigheter som åberopas för att det finns en risk för brottslighet av visst slag. Något krav på en beskrivning av en viss gärning som ännu inte har begåtts är det emellertid inte fråga om. I många fall kan en rad olika scenarier vara tänkbara som alla kan inrymmas i begreppet brottslig verksamhet. Att riskbedömningen ska vara framåtblickande innebär att det ska finnas en klart förutsebar utveckling utifrån de faktiska omständigheterna, det vill säga att ett brott av visst slag kan komma att begås. Att risken ska vara påtaglig innebär även ett krav på viss sannolikhet för att risken ska förverkligas (prop. 2013/14:237 s. 104– 106 och 195). Det utredningskrav som uppställs för de omständigheter

78

Rekvisiten har i allt väsentligt samma innebörd som i Prop. 2023/24:57 straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap. 2 a § brottsbalken (prop.

2022/23:53 s. 70–72 och 150–152). Begreppet grupp har samma innebörd som i 3 §. För att avgöra om punkten är tillämplig kan bl.a. uppgifter om den grupp som bedöms kunna utöva brottslighet och dess anknytning till den kriminella miljön beaktas, liksom uppgifter om personer som kan befaras främja gruppens brottslighet. Andra uppgifter som kan vara av betydelse är t.ex. tilltänkta brottsoffer, tidigare brottslighet och tillgång till vapen och sprängämnen.

Prop. 2023/24:57 för personen att ta sig till en domstol eller myndighet som personen är kallad till. Ett annat exempel är att en ung förbudsperson som omfattas av skolplikt kan tillåtas att vistas inom ett skolområde under skoltid men att vistelseförbud gäller övrig tid. Även tillåtelse att delta i en fritidsaktivitet kan beslutas. Om det efter förbudet har meddelats uppstår sådana ändrade förhållanden som motiverar ett undantag eller en begränsning kan ett ändringsbeslut fattas (19 §).

7 § Ett vistelseförbud som meddelas avseende brottslig verksamhet som avses i 4 § första stycket 1 får förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att förbudet följs.

När ett beslut om vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning har meddelats, är den som förbudet gäller mot skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå.

Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten att förena ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning. Övervägandena finns i avsnitt 6.12.

Av första stycket följer att ett beslut om vistelseförbud som meddelats avseende brottslighet som har bakgrund i eller är ägnad att framkalla en konflikt mellan grupper av personer i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämne eller annat liknande ämne kan komma till användning får förenas med villkor om elektronisk övervakning. Det krävs då att den elektroniska övervakningen behövs för att kontrollera att förbudet följs. Bestämmelsen är fakultativ och det är alltså inte tvingande att förena ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning. Med hänsyn till att villkor om elektronisk övervakning endast får beslutas för att förebygga och förhindra mycket allvarlig brottslighet och till de fördelar ur effektivitetssynvinkel som detta innebär bör det dock ofta anses finnas behov av sådana villkor när förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda. Genom att bestämmelsen är fakultativ ges samtidigt möjlighet att ta hänsyn till situationen i det enskilda fallet, t.ex. om förbudspersonen lämnar landet.

I andra stycket anges att den som meddelats ett vistelseförbud med elektronisk övervakning är skyldig att medverka till den elektroniska övervakningen genom att bära den utrustning som krävs för att övervakningen ska kunna genomföras. Förbudspersonen är också skyldig att göra det som krävs för att övervakningen ska kunna fortsätta, som att bära och sköta om utrustningen enligt de anvisningar som lämnas. Det kan t.ex. handla om att ladda batterier. Ett beslut om vistelseförbud ska ange förbudets innebörd och omfattning (16 § 2). Det innebär att ett beslut om vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning ska innehålla information om innebörden av den elektroniska övervakningen och omfattningen av det område som ska övervakas. Av beslutet ska också framgå när övervakningen ska inledas och hur det ska ske samt vad den som meddelats förbudet är skyldig att göra för att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå (17 §). Om den som förbudet gäller mot inte medverkar till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå kan han eller hon dömas för hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud (30 §).

84

eller avses gälla mot, dels för den som ett vistelseförbud med villkor om Prop. 2023/24:57 elektronisk övervakning gäller eller avses gälla mot. Beslut om offentligt

biträde fattas som huvudregel av den domstol eller myndighet som handlägger ärendet (2 § lagen [1996:1620] om offentligt biträde). Ett undantag från regeln om när ett offentligt biträde ska förordnas gäller när det måste antas att behov av biträde saknas, t.ex. för att beslutet i ärendet inte kommer att gå den enskilde emot. Undantaget ska tillämpas restriktivt. Ett annat exempel på situationer då ett förordnande kan underlåtas är när det redan finns ett biträde i någon form för den som står inför ett beslut i fråga om vistelseförbud. Det kan röra sig om en situation då den enskilde innan frågan om vistelseförbud aktualiseras står misstänkt för brott som är av betydelse för förbudsfrågan och en offentlig försvarare därför redan har förordnats. Den offentliga försvararen kan då, inom ramen för sitt försvararuppdrag, biträda den misstänkte även i fråga om vistelseförbudet. Ett förordnande som offentligt biträde kan däremot aldrig ersätta ett förordnande som offentlig försvarare eller omfatta uppgifter som avser försvaret vid misstankar om brott. I de fall en person som fått ett offentligt biträde i ett ärende om vistelseförbud sedermera misstänks för brott kommer det offentliga biträdet endast att vara behörig att biträda personen i vistelseförbudsfrågan. Utses en offentlig försvarare i ett sådant fall och ska vistelseförbudsfrågan prövas i brottmålet enligt 28 §, finns inte längre behov av ett offentligt biträde och biträdet ska därmed entledigas (se 5 § lagen om offentligt biträde som hänvisar till 26 § rättshjälpslagen [1996:1619]).

Enligt första stycket andra meningen ska ett offentligt biträde även förordnas när frågan avser ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning. Även i det fallet gäller ett undantag om det måste antas att behov av offentligt biträde saknas.

Enligt andra stycket ska frågan om förordnande av det offentliga biträdet prövas så snart som möjligt. Ett offentligt biträde ska förordnas efter ansökan eller när det annars finns anledning till det (3 § lagen om offentligt biträde).

Enligt tredje stycket har det offentliga biträdet samma rättigheter som en offentlig försvarare.

Den som förbudet gäller eller avses gälla har alltid möjlighet att själv anlita och bekosta ett ombud eller biträde i ärendet. I ett sådant fall gäller

14 och 15 §§ förvaltningslagen vid handläggningen hos åklagaren (se 18 §).

13 § Frågor om vistelseförbud prövas av åklagaren i den ort där förbudet helt eller huvudsakligen avses gälla eller där den som förbudet avses gälla mot har sin hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. Om personen är misstänkt för brott som har betydelse för frågan om vistelseförbud, får frågan prövas även av åklagare som är behörig att väcka åtal för brottet.

I fråga om åklagare tillämpas 7 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken åklagare som är behörig att pröva ett vistelseförbud och om jäv för åklagare. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.

I första stycket anges att åklagaren i den ort där förbudet helt eller

huvudsakligen avses gälla är behörig att pröva frågor om vistelseförbud. I

87

att skyldigheten att stanna kvar för förhör enligt 23 kap. 9 § Prop. 2023/24:57 rättegångsbalken gäller maximalt sex timmar. Om den som förbudet ska

gälla samtidigt är misstänkt för brott som är under utredning, kan han eller hon dock på den grunden vara skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar.

15 § Innan en fråga om vistelseförbud avgörs, ska den som förbudet avses gälla mot underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och få tillfälle att yttra sig över den. Frågan får dock avgöras utan att detta har gjorts, om åtgärden är uppenbart obehövlig eller om avgörandet inte kan skjutas upp.

Åklagaren bestämmer hur underrättelsen ska ske.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunikation i ett ärende om vistelseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.

Enligt första stycket ska den som förbudet avses gälla mot underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och få tillfälle att yttra sig över den innan förbudsfrågan avgörs. Det handlar exempelvis om att förbudspersonen ska få del av uppgifter som Polismyndigheten har lämnat vid sidan av de uppgifter som framgår av det förhör som hållits. Från denna regel görs vissa undantag. Förbudsfrågan kan avgöras utan kommunikation om åtgärden är uppenbart obehövlig. Så kan vara fallet om den förbudet avses gälla redan har framfört synpunkter i frågan eller om uppgiften saknar betydelse. Det kan exempelvis vara uppenbart att vistelseförbud inte ska meddelas. Underrättelse behöver då inte ske till den enskilde. Dessutom kan frågan avgöras utan kommunikation om avgörandet brådskar och därför inte kan skjutas upp. Det kan röra sig om situationer då åklagaren utan framgång har sökt den enskilde inför ett beslut om vistelseförbud och det är särskilt angeläget att omedelbart kunna hindra denne från att vistas i ett visst område utan att han eller hon först fått del av hela beslutsunderlaget. Båda undantagen ska emellertid tillämpas restriktivt (jfr JO 2011/12 s. 156).

I andra stycket anges att det är åklagaren som bestämmer hur underrättelsen enligt första stycket ska ske.

Enligt tredje stycket gäller underrättelseskyldigheten med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen, det vill säga om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift inte röjs. Det kan exempelvis handla om uppgifter om var namngivna personer i ett rivaliserande nätverk bor eller vistas.

16 § Åklagarens beslut i fråga om vistelseförbud ska vara skriftligt och ange 1. den som förbudet avses gälla mot,

2. om vistelseförbud ska gälla och, i så fall, förbudets innebörd och omfattning samt när det upphör att gälla,

3. de skäl som har bestämt utgången,

4. de bestämmelser som åberopas,

5. vad som kan bli följden av att bryta mot förbudet, och

6. att ett beslut kan hävas eller ändras enligt 19 § och prövas av domstol enligt 21 §.

89

vad gäller vattentålighet. Sådan information kan behöva vara detaljerad men det hindrar inte att den är standardiserad. Informationen kan exempelvis finnas i en bilaga till beslutet.

Av punkt 3 framgår slutligen att det i beslutet ska anges vilken påföljd som hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud enligt 30 § kan medföra. Att ett beslut om vistelseförbud med elektronisk övervakning ska innehålla tydliga uppgifter om vilket område förbudet gäller inom följer av att beslutet enligt 16 § 2 bl.a. ska ange förbudets innebörd och omfattning.

18 § Vid åklagarens handläggning av ärenden om vistelseförbud tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

–5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,

–6 § om service,

–7 § om tillgänglighet,

–8 § om samverkan,

–9 § om utgångspunkter för handläggningen,

–13 § om tolkning och översättning,

–14 och 15 §§ om ombud och biträde,

–23 § första stycket om utredningsansvaret,

–24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,

–27 § om dokumentation av uppgifter,

–31 § om dokumentation av beslut,

–32 § första stycket, andra stycket 2 och 3 och tredje stycket om motivering av beslut, och

–36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

I paragrafen anges att vissa bestämmelser i förvaltningslagen ska tillämpas vid åklagarens handläggning. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.

En begäran om domstolens prövning ska göras skriftligen hos åklagaren. Prop. 2023/24:57 Åklagaren ska sedan överlämna ärendet, det vill säga handlingarna i

ärendet inklusive begäran om domstolsprövning, till den domstol som är behörig enligt 22 §. Någon tidsgräns för att begära tingsrättens prövning uppställs inte. Av 10 § följer att åklagaren bör överlämna ärendet till tingsrätten skyndsamt efter en begäran om domstolens prövning.

22 § Behörig domstol är den tingsrätt där den åklagare som har prövat frågan om vistelseförbud ska föra talan i brottmål i allmänhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol i ärenden om vistelseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Prövningen av en åklagares beslut om vistelseförbud ska göras av den tingsrätt där åklagaren ska föra talan i brottmål i allmänhet. Är flera domstolar behöriga, bör åklagaren i första hand överlämna ärendet till den tingsrätt som med hänsyn till omständigheterna ligger närmast till hands för att pröva frågan. Vid denna bedömning bör det beaktas var ett förbud gäller eller avses gälla eller var den som förbudet gäller har sin hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig (jfr 13 § första stycket).

23 § Åklagaren är motpart till den enskilde sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.

I paragrafen anges att åklagaren är motpart till den enskilde i ett ärende om vistelseförbud när det handläggs av domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

24 § Domstolen får besluta att ett vistelseförbud tills vidare inte ska gälla.

I paragrafen anges att domstol får besluta att ett vistelseförbud tills vidare inte ska gälla (inhibition). Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Inhibition kan beslutas exempelvis om nya omständigheter inträffat sedan ärendet överlämnades till domstolen, eller om domstolen redan när begäran kommer in gör en annan bedömning än åklagaren.

25 § Domstolen ska hålla sammanträde, om en part begär det.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sammanträde i ärenden om vistelseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Enligt paragrafen ska domstolen hålla ett sammanträde om en part begär det. Det finns alltså inte utrymme från att avstå från att hålla ett sammanträde om en sådan begäran har gjorts. När ett sammanträde hålls bör domstolen normalt avgöra saken i anslutning till detta. Tingsrätten ska då enligt 26 § första stycket bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

26 § När tingsrätten avgör saken, ska den bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vid annan handläggning ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare.

Vid omröstning tillämpas bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken.

93

Prop. 2023/24:57 Paragrafen innehåller bestämmelser om tingsrättens sammansättning och om omröstning i ärenden om vistelseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Enligt första stycket består tingsrätten av en lagfaren domare och tre nämndemän när den avgör saken. Eftersom nämndemän ska medverka vid avgörandet av saken, kommer tingsrätten normalt att ha samma sammansättning oavsett om frågan om förbud handläggs som ett ärende enligt ärendelagen eller i ett mål om allmänt åtal. Vid annan handläggning, exempelvis olika förberedande åtgärder, består tingsrätten däremot av en lagfaren domare. Detsamma gäller exempelvis vid avskrivning av ärendet efter återkallelse.

Enligt andra stycket tillämpas bestämmelserna om omröstning i brottmål i 29 kap. rättegångsbalken. Vid meningsskiljaktighet kan dessa bestämmelser leda till att utgången blir den lindrigaste eller minst ingripande för den enskilde på samma sätt som för en tilltalad i brottmål.

27 § Vid domstolens handläggning av ärenden om vistelseförbud tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om begäran om prövning enligt 21 § tillämpas vad som anges i den lagen om ansökan.

Rättens beslut att meddela någon ett vistelseförbud ska innehålla de uppgifter som anges i 16 och 17 §§.

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om domstolens handläggning av vistelseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Enligt första stycket tillämpas ärendelagen vid domstolens handläggning av ärenden om vistelseförbud, utöver de relevanta bestämmelserna i denna lag. Ärendelagen ska dock inte tillämpas om förbudsfrågan handläggs i mål om allmänt åtal för brott (se 28 §). Då ska i stället rättegångsbalkens regler om rättegången i brottmål tillämpas. Hänvisningen till ärendelagen innebär bl.a. att förfarandet i princip är skriftligt om inte sammanträde begärs av en part (se 25 § ärendelagen) och att domstolens avgörande sker genom beslut. Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätt och hovrättens beslut kan överklagas till Högsta domstolen. I båda fallen krävs prövningstillstånd.

Enligt andra stycket ska rättens beslut att meddela ett vistelseförbud innehållsmässigt utformas på motsvarande sätt som åklagarens beslut. Bestämmelsen är tillämplig om en hovrätt eller Högsta domstolen, efter överklagande av åklagaren, skulle ändra ett beslut att upphäva ett förbud.

28 § När domstolen ska pröva ett beslut i fråga om vistelseförbud och den som förbudet gäller mot är misstänkt för brott som har betydelse för prövningen av förbudet, får beslutet prövas i mål om allmänt åtal för brottet. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna om rättegången i brottmål.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gemensam handläggning (kumulation) av ett ärende om vistelseförbud och ett mål om allmänt åtal rörande brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Domstolen får pröva ett beslut i fråga om vistelseförbud i mål om allmänt åtal för brott, under förutsättning att den brottsmisstanke som prövas i målet har betydelse för prövningen av frågan om vistelseförbud. Detta bör anses vara fallet när åklagarens beslut i förbudsfrågan i huvudsak

94

grundat sig på den brottsmisstanke som prövas i brottmålet. Om det kan Prop. 2023/24:57 finnas skäl för gemensam handläggning bör åklagaren ange det i samband

med överlämnandet av förbudsärendet till tingsrätten. Bestämmelsen är fakultativ, vilket innebär att kumulation inte behöver ske om det inte uppkommer fördelar för handläggningen.

När förbudsfrågan prövas i ett brottmål tillämpas bestämmelserna om rättegången i brottmål vid handläggningen. Det innebär att särreglerna i denna lag om bl.a. tingsrättens sammansättning och sammanträde inte gäller.

Straffansvar

29 § Den som bryter mot ett vistelseförbud döms för överträdelse av vistelseförbud till fängelse i högst ett år. Om brottet är ringa, döms till böter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar för den som bryter mot ett vistelseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.13.

Av första meningen framgår att den som bryter mot ett vistelseförbud kan dömas till fängelse i högst ett år. För att ett vistelseförbud ska få verkan mot den som förbudet gäller krävs att förbudspersonen har delgetts beslutet om vistelseförbud, se 9 §. Delgivning är alltså en förutsättning för att straffansvar ska kunna utkrävas men även för att ingripanden från en polis eller en ordningsvakt ska kunna komma i fråga.

Straffskalan innebär att bestämmelsen i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken blir tillämplig. Enligt den bestämmelsen får den som begått brott på vilket fängelse kan följa gripas av envar om han eller hon påträffas på bar gärning eller flyende fot. Att överträdelsen är straffbelagd innebär vidare att vanliga regler för ingripanden i samband med brott aktualiseras. Exempelvis får en polisman eller en ordningsvakt avvisa eller avlägsna en person från ett visst område eller utrymme, om det behövs för att en straffbelagd gärning ska kunna avvärjas. En person får också tillfälligt omhändertas, om ett avvisande eller avlägsnande är otillräckligt för att uppnå avsett resultat (13 och 29 §§ polislagen [1984:387]). Bestämmelsen i 23 kap. 8 § rättegångsbalken om medföljande eller medtagande till förhör är också tillämplig. Slutligen innebär straffskalan också att anhållande och häktning kan användas.

I fråga om påföljdsval bör det många gånger vara motiverat att, med hänsyn till brottslighetens art, bestämma påföljden till fängelse även om inte straffvärdet eller den tilltalades tidigare brottslighet skulle tala för det. Styrkan med vilken brottslighetens art talar för fängelse måste emellertid bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Enligt andra meningen ska det i ringa fall av överträdelser dömas till böter. Bestämmelsen tar sikte på gärningar som med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarliga. Det kan exempelvis handla om att en överträdelse av ett förbud anses som rent bagatellartad. Ett sådant fall kan vara att en person träder in i förbudsområdet för att sedan omedelbart lämna det. Vid bedömningen av om en gärning utgör ringa brott ska samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet beaktas.

30 § Den som har meddelats ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den

95

Prop. 2023/24:57 elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå döms för hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud till böter eller fängelse i högst ett år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar för hindrande av elektronisk övervakning. Övervägandena finns i avsnitt 6.13.

Straffansvaret omfattar den som har meddelats ett vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning. Det straffbara området omfattar gärningar som innebär att den elektroniska övervakningen hindras. Om den enskilde har försökt att förstöra utrustningen utan att handlingen lett till att den elektroniska övervakningen upphört föreligger inget hindrande. För straffansvar krävs alltså att gärningsmannen omöjliggör den elektroniska övervakningen.

Med att förbudspersonen hindrar att den elektroniska övervakningen kommer till stånd avses att personen inte medverkar till att övervakningen kan inledas, t.ex. genom att vägra att sätta på sig sändaren. Vidare faller under kriminaliseringen att hindra att den elektroniska övervakningen kan fortgå. Med detta avses inte bara aktivt handlande som att störa eller förstöra utrustningen utan också underlåtenhet som att inte sköta utrustningen på det sätt som dess funktion kräver, t.ex. att underlåta att se till att batterierna i utrustningen är laddade. I subjektivt hänseende krävs uppsåt eller grov oaktsamhet. Straffansvar för grov oaktsamhet ska i första hand förbehållas sådana beteenden som utgör medveten oaktsamhet. Ett sådant exempel kan vara att den som beslutet gäller, utan uppsåt, underlåter att se till att batterierna är laddade. Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år.

Uppgifter om den övervakades position

31 § Uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning får registreras och tas fram endast när

1.den övervakade träder in i eller vistas inom det område som avses i 1 §, eller

2.en beslutad elektronisk övervakning hindras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning får registreras och tas fram. Övervägandena finns i avsnitt 6.12.

Av paragrafen framgår att uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning endast får registreras och tas fram i två situationer. Den första situationen är när förbudspersonen träder in i eller vistas inom förbudsområdet. Uppgifter får alltså göras tillgängliga när den övervakade träder in i eller vistas inom det avgränsade geografiska området där vistelseförbudet gäller. Den andra situationen när uppgifter om den övervakades position får tas fram är när en pågående elektronisk övervakning hindras. Det kan exempelvis vara fråga om manipulation av den elektroniska utrustningen. Den elektroniska övervakningen kan också hindras genom att den övervakade tar av sig utrustningen eller låter bli att ladda batterierna. Bestämmelsen är tillämplig även när övervakningen hindras på annat sätt, t.ex. av rent tekniska orsaker, även om den övervakade inte kan lastas för detta. I övrigt får uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning inte tas fram.

96

32 § Uppgifter om den övervakades position, som tagits fram enligt 31 §, får Prop. 2023/24:57 bevaras i högst två månader.

När uppgifterna inte längre får bevaras ska de omedelbart förstöras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur länge uppgifter om den övervakades position får bevaras. Övervägandena finns i avsnitt 6.12.

Av första stycket framgår att uppgifter om den övervakades position, efter att de tagits fram med stöd av 31 §, får bevaras i högst två månader.

Enligt andra stycket ska uppgifterna omedelbart förstöras när de inte längre får bevaras. Om en förundersökning eller annat ärende om utredning av beivrande av brott har inletts får uppgifterna bevaras i det ärendet och arkiveras eller gallras enligt bestämmelserna i bl.a. arkivlagen (1990:782), jfr prop. 2010/11:45 s. 57.

9.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

Innehåll

Domar eller beslut som har meddelats i Sverige

3 § Registret ska innehålla uppgifter om den som

1.genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har ålagts påföljd för brott,

2.har ålagts förvandlingsstraff för böter,

3.med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd,

4.på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, 9 eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 46 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall inte har åtalats för brott, eller

5.har meddelats

a)kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud,

b)tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, dock inte tillträdesförbud enligt 9 a § i den lagen,

c)förbud enligt 3 kap. 5 § lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder,

d)tillträdesförbud enligt lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek, eller

e)vistelseförbud enligt lagen (2024:000) om preventiva vistelseförbud.

Paragrafen anger vilka uppgifter som belastningsregistret ska innehålla. Övervägandena finns i avsnitt 6.14.3.

I paragrafen görs ett tillägg, punkt 5 e. Tillägget innebär att belastningsregistret ska innehålla uppgifter om den som har meddelats vistelseförbud enligt lagen om preventiva vistelseförbud. Bestämmelserna i lagen om bl.a. rätt för enskilda och myndigheter att få ut uppgifter från registret blir även tillämpliga.

Gallring

16 § En uppgift i registret ska gallras

1.om en överrätt genom dom eller beslut frikänt den registrerade för den åtalade gärningen,

2.om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som avses i 1,

97

Prop. 2023/24:57 3. om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har undanröjts,

4.om överrätt har upphävt ett beslut om förvandlingsstraff för böter,

5.om åklagares beslut att meddela åtalsunderlåtelse eller straffvarning har återkallats,

6.om kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud, förbud enligt 3 kap. 5 § lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder, tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek, eller vistelseförbud enligt lagen (2024:000) om preventiva vistelseförbud har upphävts, eller

7.när den registrerade har avlidit.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring av uppgifter i belastningsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 6.14.3.

Tillägget i punkt 6 innebär att en uppgift i registret ska gallras om ett vistelseförbud enligt lagen om preventiva vistelseförbud har upphävts. Övriga ändringar är redaktionella.

17 § Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om

1.fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigivningen,

2.fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,

3.fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att straffet föll bort,

4.skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt verkställts,

6. ungdomsvård, ungdomstjänst eller ungdomsövervakning gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

7. överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

8. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efter utskrivningen,

9. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet av strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,

10. att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd gallras

a)tio år efter domen eller beslutet, eller

b)fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,

11. åklagares beslut att inte åtala för brott gallras

a)tio år efter beslutet, eller

b)tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet,

12. beslut om kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud och förbud enligt 3 kap. 5 § lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder gallras tio år efter beslutet,

98

13. beslut om tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid Prop. 2023/24:57 idrottsarrangemang och lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker,

badanläggningar och bibliotek gallras fem år efter beslutet, och

14.beslut om vistelseförbud enligt lagen (2024:000) om preventiva vistelseförbud gallras

a) tio år efter beslutet, eller

b) fem år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring av uppgifter i registret utöver vad som följer av 16 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.14.3.

Den nya punkten 14 innebär att uppgifter om beslut om vistelseförbud enligt lagen om preventiva vistelseförbud ska gallras tio år efter beslutet, eller fem år efter beslutet om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för beslutet. I 18 § finns bestämmelser om det fallet att det före utgången av den tid som anges i 17 § har gjorts en ny anteckning enligt bl.a. 3 § beträffande samma person.

Ändringarna i punkterna 12 och 13 är redaktionella.

9.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

35 kap. Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott, m.m.

Kontaktförbud m.m.

5 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende

1.enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud,

2.om en skyddsåtgärd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor, i den ursprungliga lydelsen,

3.enligt lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder,

4.enligt lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek, eller

5.enligt lagen (2024:000) om preventiva vistelseförbud.

Sekretessen gäller inte beslut i ärende.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att sekretess gäller i vissa ärenden för uppgift om en enskilds personliga förhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 6.14.1.

Den nya första stycket 5 i första stycket innebär att sekretess gäller även i ärenden enligt lagen om preventiva vistelseförbud. Sekretessen följer ärendet och gäller oberoende av vilken myndighet som hanterar frågan. Paragrafen är alltså tillämplig hos åklagaren men också hos Polismyndigheten och domstol, om saken behandlas där. I den mån en fråga om vistelseförbud aktualiseras under en förundersökning gäller i regel även sekretess till förmån för enskild enligt 1 §.

99

3 kap. Ett utländskt beslut om övervakningsåtgärder som ska erkännas och följas upp i Sverige

Anpassning av en övervakningsåtgärd

12 § En övervakningsåtgärd i ett utländskt beslut ska anpassas om åtgärden, helt eller delvis, är oförenlig med

1.sådana förbud, förelägganden eller villkor som kan meddelas enligt 25 kap. rättegångsbalken, eller

2.förbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud, lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek eller lagen (2024:000) om preventiva vistelseförbud.

En helt oförenlig övervakningsåtgärd ska anpassas genom att den ersätts med en åtgärd som motsvarar ett förbud, föreläggande eller villkor som anges i första stycket 1. I övriga fall ska övervakningsåtgärden anpassas till en åtgärd som motsvarar ett förbud, föreläggande eller villkor som anges i första stycket 1 eller 2.

En åtgärd som har anpassats ska så långt det är möjligt motsvara övervakningsåtgärden i det utländska beslutet och får inte vara strängare än denna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anpassning av beslut om vissa övervakningsåtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 6.14.4.

Första stycket 2 kompletteras med en hänvisning till lagen om preventiva vistelseförbud. Tillägget innebär en möjlighet att till svenska förhållanden anpassa ett beslut av en annan medlemsstat om övervakningsåtgärder som avser vistelseförbud och som är delvis oförenligt med den svenska regleringen. Är beslutet från den andra medlemsstaten helt oförenligt med svenska förhållanden, exempelvis för att det avser en plats som svensk rätt inte ger en möjlighet att besluta om vistelseförbud till, ska anpassning liksom hittills gäller för kontaktförbud och tillträdesförbud ske genom att beslutet ersätts med en åtgärd som motsvarar första stycket första punkten.

100