HB0312: Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll

Regeringens proposition 2023/24:12

Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll Prop. 2023/24:12

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 september 2023

Ulf Kristersson

Maria Malmer Stenergard (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att det ska införas en möjlighet för myndigheterna att vid en inre utlänningskontroll kroppsvisitera en utlänning för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar och en möjlighet att omhänderta sådana handlingar. Det föreslås också att det ska förtydligas att en utlänning under vissa förutsättningar får tas med för utredning av hans eller hennes rätt att vistas i Sverige. Syftet med förslagen är att ge myndigheterna bättre förutsättningar att i fler fall klarlägga utlänningars identitet och rätt att uppehålla sig i Sverige samt att säkerställa att pass och andra identitetshandlingar finns tillgängliga för myndigheterna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

1

2

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden.

3

kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Kustbevakningen får även i annat fall biträda Polismyndigheten vid kontroll enligt första stycket. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

försorg. Om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående kallelse (9 kap. 9 § första stycket UtlL). Utlänningen är också skyldig att stanna kvar för utredning i samband med en sådan kallelse eller hämtning, dock inte längre än vad som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning (9 kap. 11 § UtlL). Vid en inre utlänningskontroll finns även vissa befogenheter att fotografera en utlänning och att ta hans eller hennes fingeravtryck.

Inre utlänningskontroller utförs i regel av Polismyndigheten. De får utföras var som helst i landet och ska vara en integrerad del av Polismyndighetens olika verksamhetsgrenar. Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Kustbevakningen får även i annat fall biträda Polismyndigheten vid en inre utlänningskontroll, t.ex. vid en kontroll på Öresundsbron eller på annan plats inne i landet. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen (9 kap. 9 § andra stycket UtlL).

4.2Utökade befogenheter vid inre utlänningskontroller i gränsnära områden

Den 1 augusti 2023 trädde lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden i kraft. Lagen ger Polismyndigheten – och i viss utsträckning även Kustbevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket – utökade befogenheter i gränsnära områden. Med gränsnära områden avses bl.a. flygplatser, hamnar och järnvägsstationer som har en direkt förbindelse med utlandet och broar för vägtrafik till eller från utlandet (2 § lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden). Genom de nya befogenheterna får myndigheterna utökade möjligheter att i gränsnära områden ingripa mot enskilda för att kontrollera deras rätt till vistelse i Sverige eller för att förebygga brott, men också bättre möjligheter att bedriva kamerabevakning i sådana områden.

Bakgrunden till lagändringarna är bl.a. att behovet av åtgärder mot problemen med olovlig vistelse och gränsöverskridande brottslighet är särskilt starkt i gränsnära områden. Vidare har Sverige sedan 2015 haft tillfälligt återinförd gränskontroll vid inre gräns och de utökade befogenheterna kan minska behovet av detta. Befogenheterna kan också ge bättre förutsättningar att i framtiden följa Europeiska kommissionens rekommendation om att använda andra polisiära åtgärder än återinförd gränskontroll vid inre gräns (prop. 2022/23:109 s. 13–14).

När det gäller inre utlänningskontroller innebär den nya lagen bl.a. att Polismyndigheten och Kustbevakningen får utföra sådana kontroller i gränsnära områden även om förutsättningarna i 9 kap. 9 § tredje stycket UtlL inte är uppfyllda, dvs. även om det inte finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller det annars

finns särskild anledning till kontroll. Kontrollerna ska vara selektiva och

9

Prop. 2023/24:12 får inte utformas eller utföras på ett sådant sätt att de innebär en systematisk kontroll av personer (3 § första stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om begränsningar av rätten att vidta kontroll (3 § andra stycket). Sådana ytterligare begränsningar kan behövas för att regleringen inte ska hamna i strid med EU-rätten och kan t.ex. avse kontrollernas omfattning och frekvens (prop. 2022/23:109 s. 22 och 47). Regeringen har beslutat om begränsningar som innebär att kontroller med stöd av 3 § första stycket får utföras under högst 120 timmar per månad och 6 timmar per dag i ett visst gränsnära område, se 2 § förordningen (2023:475) om polisiära befogenheter i gränsnära områden.

Den nya lagen innebär även att myndigheterna får särskilda befogenheter att använda tvångsmedel vid inre utlänningskontroller som utförs i gränsnära områden. Befogenheterna innebär att:

•En polisman eller kustbevakningstjänsteman får kroppsvisitera en utlänning som inte överlämnar pass eller andra identitetshandlingar, om det kan antas att utlänningen bär handlingarna på sig. Vidare får ett transportmedel genomsökas, om det kan antas att handlingarna förvaras där (5 §).

•Polismyndigheten eller Kustbevakningen får omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar, om det inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige. Handlingarna ska lämnas tillbaka om det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, eller om utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige eller lämnar landet (6 §).

•En polisman eller kustbevakningstjänsteman får stoppa ett transportmedel om det behövs för att genomföra en kontroll (7 §).

Befogenheterna gäller oavsett vilket regelverk som ligger till grund för kontrollen, dvs. oavsett om kontrollen vidtas enligt förutsättningarna i 3 § första stycket den nya lagen eller enligt förutsättningarna i 9 kap. 9 § tredje stycket UtlL. Generellt tillämpliga befogenheter vid en inre utlänningskontroll enligt utlänningslagen gäller även vid en kontroll som vidtas enligt förutsättningarna i 3 § den nya lagen (prop. 2022/23:109

s.47).

Den nya lagen innehåller också bestämmelser om vissa ytterligare

polisiära befogenheter i gränsnära områden i syfte att förebygga och upptäcka brott, bl.a. en rätt till kroppsvisitation (8 §). Det finns även bestämmelser om hur kroppsvisitation enligt lagen ska verkställas och dokumenteras (10 och 11 §§). Dessa bestämmelser gäller både vid kroppsvisitation i samband med en inre utlänningskontroll och vid kroppsvisitation som görs i syfte att förebygga och upptäcka brottslig verksamhet.

10

ansökan om uppehållstillstånd avslås krävs det ofta stora arbetsinsatser för Prop. 2023/24:12 att försöka fastställa utlänningens identitet för att det ska gå att verkställa

ett avlägsnandebeslut.

Regeringen anser att det är angeläget att förbättra myndigheternas möjligheter att identifiera utlänningar som vistas i Sverige. Det gäller inte minst i samband med inre utlänningskontroller. Även om behovet av utökade befogenheter i detta avseende framstår som särskilt starkt i gränsnära områden, är det viktigt att myndigheterna har tillgång till effektiva verktyg i hela sin verksamhet. I det följande föreslås därför nya kontrollåtgärder vid inre utlänningskontroller som gäller generellt, dvs. i hela landet, och som syftar till att ge myndigheterna bättre förutsättningar att i fler fall klarlägga utlänningars identitet och rätt att uppehålla sig i Sverige samt att säkerställa att pass och andra identitetshandlingar finns tillgängliga för myndigheterna.

6Nya kontrollåtgärder vid inre utlänningskontroller

6.1En möjlighet att söka efter pass

Regeringens förslag: Om en utlänning vid en inre utlänningskontroll inte på begäran överlämnar sitt pass eller någon annan handling som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige, ska en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, få kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig.

Att enbart genomsöka föremål som utlänningen har med sig ska även andra anställda vid Polismyndigheten än en polis få göra.

Vid åtgärderna ska samma regler om verkställighet gälla som vid kroppsvisitation som utförs i samband med en inresekontroll.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att rekvisitet ”som visar hans eller hennes identitet” ska läggas till i bestämmelsen om inre utlänningskontroll.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inte några invändningar mot det. Riksdagens ombudsmän (JO) ifrågasätter om det förväntade syftet med kroppsvisitation kommer att uppnås, mot bakgrund av utredningens uttalande att det förekommer att utlänningar inte bär med sig sina identitetshandlingar. JO efterlyser även en analys av bl.a. behovet och effektiviteten av förslaget samt av integritetsfrågor. Sveriges advokatsamfund, som avstyrker förslaget, framför liknande åsikter. Även Justitiekanslern (JK) menar att det generellt saknas underlag som visar, eller ens gör sannolikt, att genomförandet av förslagen skulle leda till ett effektivare återvändandearbete eller ett ökat frivilligt återvändande. Behovet av att kunna skydda barn och unga vuxna talar enligt JK dock starkt för att ge Polismyndigheten och Kustbevakningen verktyg som gör det möjligt att få kontroll över vilka

13

andel av utlänningarna som bär handlingarna på sig. Det är dock Prop. 2023/24:12 Migrationsverkets uppfattning att det förekommer att utlänningar som inte

ger in identitetshandlingar ändå faktiskt har sådana. Många utlänningar som vistas tillståndslöst i Sverige lever under oordnade former. Det kan antas att de i många fall inte vill riskera att lämna sina handlingar i tillfälliga boenden som kanske dessutom delas med andra personer. Det förekommer också att pass och andra identitetshandlingar påträffas när utlänningar tas i förvar. Sammantaget bedömer regeringen att den föreslagna befogenheten att kunna söka efter pass eller andra handlingar vid inre utlänningskontroll kan förväntas få en god effekt när det gäller att minska antalet personer som inte kan identifieras i landet. Detta kan i sin tur antas ha positiv effekt på arbetet med att få personer som inte har rätt att stanna i landet att återvända.

Skyddet för enskildas integritet

Den föreslagna åtgärden måste dock ställas mot den inskränkning i den enskildes fri- och rättigheter som den innebär. Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. kroppsvisitation (2 kap. 6 § första stycket regeringsformen). För andra än svenska medborgare får skyddet begränsas genom lag utan de särskilda krav som följer av 2 kap. 21 § regeringsformen (2 kap. 25 § första stycket 3 regeringsformen).

Av 2 kap. 19 § regeringsformen framgår att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). I artikel 8.1 i Europakonventionen anges att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Kroppsvisitation är en åtgärd som inskränker rätten till skydd för privatlivet. Sådana inskränkningar godtas endast om de har stöd i lag och om de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till något av de i artikeln uppräknade allmänna eller enskilda intressena, däribland statens säkerhet, den allmänna säkerheten och förebyggande av oordning eller brott (artikel

8.2). För att åtgärden ska vara tillåten ska det alltså finnas ett angeläget samhälleligt behov av den. Inskränkningen måste också stå i rimlig relation till det intresse den är avsedd att tillgodose.

Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig. Även en undersökning av det som någon bär med sig, t.ex. en väska, räknas hit. En sådan undersökning innebär ett visst besvär och en viss tidsutdräkt för den kontrollerade. Som anges i det föregående kan åtgärden dock vara ett viktigt verktyg för att klarlägga en utlännings identitet och rätt att uppehålla sig i Sverige. Att veta vem som befinner sig i landet är angeläget av flera olika anledningar, bl.a. för att värna säkerheten i landet (se avsnitt 5). Enligt regeringen är det rimligt att myndigheterna kan kroppsvisitera en utlänning som inte frivilligt överlämnar pass eller andra handlingar. Det finns inte några mindre ingripande åtgärder som är lika lämpade och effektiva för ändamålet. Ändamålet med åtgärden får anses godtagbart och den föreslagna befogenheten kan inte anses gå utöver vad som är nödvändigt. Enligt regeringen väger alltså behovet av att kunna kroppsvisitera en utlänning

för att söka efter identitetshandlingar vid en inre utlänningskontroll tyngre

15

Prop. 2023/24:12 än behovet av skydd för den enskildes integritet. Därmed är förslaget förenligt med både regeringsformen och Europakonventionen.

Hur bestämmelsen ska utformas

Det finns alltså skäl att införa en möjlighet att kroppsvisitera en utlänning och undersöka hans eller hennes bagage eller väskor, om utlänningen vid en inre utlänningskontroll inte på begäran överlämnar pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Av bestämmelsen bör framgå att kroppsvisitation och undersökning av bagage endast får vidtas i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar.

Som Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar bör åtgärden inte ske regelmässigt utan endast när det kan antas att utlänningen har pass eller andra handlingar med sig som han eller hon inte visar upp. I likhet med Kammarrätten i Stockholm anser regeringen att detta bör anges uttryckligen i bestämmelsen. Det bör också uttryckligen framgå att undersökningen får omfatta utlänningens bagage, handresgods, handväskor och liknande, i likhet med vad som anges i bestämmelsen om kroppsvisitation vid inresekontroll (9 kap. 2 § UtlL). Bestämmelsen bör placeras i en ny paragraf i anslutning till den nuvarande regleringen om inre utlänningskontroll. Till följd av detta bör upplysningsbestämmelsen i 9 kap. 9 a § UtlL få en ny placering.

Utredningen föreslår att rekvisitet ”som visar hans eller hennes identitet” ska läggas till i 9 kap. 9 § första stycket första meningen UtlL, och att kroppsvisitation även ska få göras i syfte att fastställa identiteten. Förvaltningsrätten i Stockholm ifrågasätter om detta är tänkt att förändra innebörden av bestämmelsens nuvarande lydelse. En säker identifiering är av grundläggande betydelse för kontrollen av vilka utlänningar som tillåts resa in i Sverige (prop. 1985/86:133 s. 17). På motsvarande sätt är det normalt nödvändigt att fastställa en persons identitet för att kunna ta ställning till om han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Att identiteten kontrolleras är alltså redan i dag en integrerad och central del av den inre utlänningskontrollen. Enligt regeringens mening finns det inget behov av att särskilt ange detta i lagtexten.

Hur kontrollen ska gå till

De särskilda regler om verkställighet som gäller vid en kroppsvisitation som utförs i samband med en inresekontroll (9 kap. 2 § tredje–femte styckena UtlL) bör göras tillämpliga även vid en kroppsvisitation i samband med en inre utlänningskontroll. Det innebär bl.a. att kroppsvisitationen inte får göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden, att vittne om möjligt ska närvara och att det ska föras protokoll över åtgärden.

Kroppsvisitationen bör utföras av en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen. En åtgärd som enbart innebär att ett föremål som en utlänning har med sig undersöks bör dock även få genomföras av en annan anställd vid Polismyndigheten än en polisman. Så kan vara fallet när en arrestvakt går igenom en hämtad eller medtagen utlännings bagage eller handväska medan en polisman förhör personen.

16

Prop. 2023/24:12 hänsynsfullt och på ett sätt som inger förtroende och aktning hos den kontrollerade. Utlänningen ska också informeras om skälen för och syftet med kontrollen. Även i den situationen ska särskild hänsyn tas till barn.

Om en åtgärd direkt eller indirekt rör ett barn ska det också alltid prövas om åtgärden är förenlig med de rättigheter som tillförsäkras ett barn enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa och barnets rätt till sin integritet måste beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Vid bedömningen ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad. Andra, mindre ingripande åtgärder ska alltid väljas i första hand. Åtgärder ska genomföras på ett barnvänligt och barnanpassat sätt. Barn har också rätt att få sin röst hörd och åsikt beaktad.

Bestämmelsen om kroppsvisitation vid inre utlänningskontroll i gränsnära områden bör inte ändras

Enligt 5 § lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden får en polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen vid en inre utlänningskontroll i ett gränsnära område kroppsvisitera en utlänning som inte på begäran överlämnar pass eller andra identitetshandlingar, om det kan antas att utlänningen bär handlingarna på sig. Ovan föreslås en motsvarande befogenhet att utföra kroppsvisitation som ska gälla vid inre utlänningskontroller generellt. Generellt tillämpliga befogenheter vid en inre utlänningskontroll enligt utlänningslagen gäller även vid en inre utlänningskontroll som vidtas enligt förutsättningarna i lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden (prop. 2022/23:109 s. 47). Det bör därför övervägas om bestämmelsen om kroppsvisitation i gränsnära områden bör justeras.

I lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden finns inte bara en möjlighet att genomföra kroppsvisitation vid inre utlänningskontroller utan även en möjlighet att genomföra kroppsvisitation för att förebygga eller upptäcka brottslig verksamhet (8 §). Lagen innehåller också särskilda regler om hur kroppsvisitationer i gränsnära områden ska verkställas och hur de ska dokumenteras (10 och 11 §§). Dessa bestämmelser skiljer sig i vissa avseenden från vad som gäller för verkställighet och dokumentation vid kroppsvisitationer enligt utlänningslagen, t.ex. i fråga om vilka åtgärder som får vidtas i samband med en kroppsvisitation, vem som får utföra visitationen och vilka krav som ställs på dokumentation (jfr 9 kap.

2§ tredje–femte styckena).

Bestämmelserna om hur kroppsvisitationer i gränsnära områden ska

verkställas och dokumenteras har utformats med hänsyn till rättssäkerhetsaspekter och de behov som finns vid ingripanden mot enskilda i gränsnära områden, och med förebild i rättegångsbalken. De bör inte ändras i sak. Enligt regeringen får det anses mest ändamålsenligt att bestämmelsen om kroppsvisitation vid inre utlänningskontroller som utförs i gränsnära områden är kvar oförändrad i lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden. Visserligen kan detta sägas innebära en form av dubbelreglering genom att befogenheten att utföra kroppsvisitation i samband med en inre utlänningskontroll kommer att framgå både i den lagen och i utlänningslagen. Ett sådant upplägg har dock den fördelen att bestämmelser om

kroppsvisitationer som utförs i gränsnära områden, oavsett om de utförs i

18

samband med inre utlänningskontroller eller i brottsförebyggande syfte, Prop. 2023/24:12 återfinns i samma lag och omfattas av samma bestämmelser om

verkställighet och dokumentation. Bestämmelserna om kroppsvisitation vid inre utlänningskontroll i gränsnära områden bör därför inte ändras.

6.2En möjlighet att omhänderta pass

Regeringens förslag: Om det i samband med en inre utlänningskontroll inte kan klarläggas att en utlänning har rätt att uppehålla sig i Sverige, ska Polismyndigheten eller Kustbevakningen få ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid kontrollen. Handlingarna ska återlämnas om det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, om utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige eller om utlänningen lämnar Sverige.

Bestämmelsen om omhändertagande av pass och andra identitetshandlingar i lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden ska tas bort.

Prop. 2023/24:12 handlingarna är värdefulla för den initiala identifieringen av utlänningen har de också betydelse i ett eventuellt efterkommande ärende om uppehållstillstånd, exempelvis om utlänningen anför asylskäl när det vid en inre utlänningskontroll framkommer att han eller hon inte har rätt att uppehålla sig i landet. För att en utlänning som ska återvända ska accepteras av mottagarlandet krävs även normalt att utlänningen har en sådan handling.

För att säkerställa att pass och andra identitetshandlingar finns i behåll är det enligt regeringen rimligt att sådana handlingar kan omhändertas vid en inre utlänningskontroll, även om utlänningen inte ansöker om uppehållstillstånd. En sådan åtgärd kan antas få positiv effekt på möjligheten att få personer som inte har rätt att stanna i landet att återvända.

Utredningen knyter befogenheten att omhänderta pass eller andra identitetshandlingar till att det inte kan klarläggas att en utlänning har rätt att uppehålla sig i Sverige eller om det råder oklarhet om utlänningens identitet. Som regeringen anför i avsnitt 6.1, är det normalt nödvändigt att fastställa en persons identitet för att kunna ta ställning till om han eller hon har rätt att uppehålla sig här. Regeringen gör i det avsnittet bedömningen att det därför saknas behov av att i lagtexten särskilt ange att kontrollen gäller utlänningens identitet. Till skillnad från utredningens förslag bör ett omhändertagande därför endast knytas till att det inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige.

Enligt regeringen bör det alltså införas en möjlighet att vid en inre utlänningskontroll ta hand om en utlännings pass eller andra identitetshandlingar om det vid kontrollen inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i landet. Handlingarna bör lämnas tillbaka om utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige – t.ex. om han eller hon får ett uppehållstillstånd – eller lämnar landet. De bör också lämnas tillbaka om det senare, efter kontrollen, framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig här. Bestämmelserna bör placeras i en ny paragraf i anslutning till övriga bestämmelser i utlänningslagen om när pass eller andra identitetshandlingar får omhändertas.

Kammarrätten i Stockholm menar att det bör framgå av lagtexten att handlingen ska återlämnas skyndsamt. Enligt regeringen ligger det i sakens natur att en handling ska återlämnas så snart det inte längre finns förutsättningar för att ha den omhändertagen. I de befintliga bestämmelserna om omhändertagande av pass eller andra identitetshandlingar anges det inte uttryckligen att ett återlämnande ska ske skyndsamt. Enligt regeringen finns inte heller i detta fall något sådant behov.

Utredningen föreslår att det ska vara möjligt att inte återlämna omhändertagna handlingar, om särskilda skäl talar emot det. Sådana skäl kan t.ex. vara att personen har en annan identitet i handlingarna än i uppehållstillståndskortet. JO och Sveriges advokatsamfund motsätter sig förslaget i denna del. Enligt JO kan ett omhändertagande inte bestå om förutsättningarna för det har upphört, om det inte finns något annat författningsstöd för det. Regeringen delar den bedömningen. Förslaget bör därför inte genomföras i den delen. I det fall handlingen har varit föremål för brott kan i stället straffprocessuella regler bli tillämpliga.

20

När det gäller Diskrimineringsombudsmannens och JK:s synpunkter Prop. 2023/24:12 hänvisas till vad som anförs i avsnitt 6.1 om möjligheten att söka efter

pass.

Följdändring i lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden

Lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden innebär bl.a. att polismän och kustbevakningstjänstemän får utökade möjligheter att göra inre utlänningskontroller i gränsnära områden. Vid sådana kontroller får Polismyndigheten eller Kustbevakningen bl.a. omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar, om det inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige. Handlingarna ska lämnas tillbaka om det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, eller om utlänningen får rätt att uppehålla sig här eller lämnar landet (6 § lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden).

Regeringen föreslår i denna proposition att en helt motsvarande befogenhet att omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar ska gälla vid inre utlänningskontroller i hela landet. Generellt tillämpliga befogenheter vid en inre utlänningskontroll enligt utlänningslagen gäller även vid en kontroll som vidtas enligt lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden (prop. 2022/23:109 s. 47). För att undvika onödig dubbelreglering bör 6 § lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden tas bort.

6.3En möjlighet att ta med en utlänning för utredning

Regeringens förslag: Det ska förtydligas att en utlänning som är föremål för en inre utlänningskontroll får tas med för utredning.

Skyldigheten att stanna kvar för utredning ska även gälla vid ett medtagande.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till för-

slaget eller har inte någon invändning mot det. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att konsekvenserna för barn bör utredas ytterligare om avsikten är att barn från sex års ålder ska kunna medtas. Enligt Barnombudsmannen aktualiserar förslaget barnets rätt att inte godtyckligt frihetsberövas och att skyddas från våld. Barnombudsmannen anser att det saknas ett tydligt barnrättsperspektiv och att det inte är visat att åtgärden är proportionerlig, och avstyrker därför förslaget. Sveriges advokatsamfund, som också avstyrker förslaget, menar att åtgärderna är alltför ingripande och att tidsgränsen är för lång. Även advokatsamfundet efterlyser ett barnperspektiv.

21

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024.

Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår ett tidigare ikraftträdande.

Remissinstanserna yttrar sig inte i denna del.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. De bör därför träda i kraft den 1 januari 2024.

Förslagen bedöms inte medföra något behov av övergångsbestämmelser.

24

Prop. 2023/24:12

8Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några kostnader för myndigheterna som inte ryms inom befintliga anslag.

Förslagen kan innebära besparingar för stat och kommun genom effektivare prövning av ansökningar om uppehållstillstånd och att fler utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd kan förväntas återvända.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inga synpunkter på

bedömningen. Polismyndigheten menar att effektivare kontroller kommer att kräva fler förvarsplatser.

Skälen för regeringens bedömning

Ekonomiska konsekvenser

Förslagen syftar till att ge myndigheterna bättre förutsättningar att klarlägga utlänningars rätt att uppehålla sig i Sverige och att säkerställa att pass och andra identitetshandlingar finns tillgängliga för myndigheterna. Förslagen förväntas leda till att antalet personer i Sverige som inte kan identifieras minskar. Detta kan i sin tur antas underlätta och effektivisera både prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd och arbetet med att verkställa avlägsnandebeslut. Genom ett effektivare återvändande av de som inte har rätt att vistas i landet kan också samhällets kostnader för det s.k. skuggsamhället, i form av bl.a. brottslighet och nödbistånd till tillståndslösa personer, minska. Om förslaget inte genomförs kommer de nuvarande problemen med identifiering att kvarstå.

Om det vid en inre utlänningskontroll inte kan konstateras att en utlänning har rätt att uppehålla sig i Sverige kan det ibland finnas förutsättningar att ta utlänningen i förvar. Förutsättningarna för när en inre utlänningskontroll får genomföras ändras inte genom förslagen. Förslagen i sig kan därför inte antas leda till fler förvarsbeslut. Om effektiviseringen av de inre utlänningskontrollerna leder till att myndigheterna gör fler kontroller, och att fler utlänningar utan rätt att uppehålla sig i Sverige påträffas, kan förslagen dock leda till att det fattas fler förvarsbeslut och därmed till ett ökat behov av förvarsplatser. Regeringen avser att tillföra 40 miljoner kronor per år från och med 2025 för att Migrationsverket ska utöka antalet förvarsplatser från och med 2023 (prop. 2022/23:1, bet. 2022/23:SfU4, rskr. 2022/23:74). Det ökade behovet av förvarsplatser som förslagen skulle kunna ge upphov till bedöms rymmas inom denna förstärkning. De eventuella merkostnader som kan uppkomma för domstolarna till följd av att fler förvarsbeslut överklagas bedöms rymmas inom befintliga anslag.

Förslaget om att en utlänning ska kunna tas med för utredning utgör endast ett förtydligande av det rättsliga stödet för en befintlig praxis och medför inga ökade kostnader för Polismyndigheten. Inte heller övriga

25

Prop. 2023/24:12 förslag om inre utlänningskontroll bedöms medföra några merkostnader för Polismyndigheten eller andra myndigheter.

Övriga konsekvenser

För brottsbekämpningen väntas förslagen få positiva konsekvenser. Människor som lever i ett s.k. skuggsamhälle kan vara hänvisade till svartarbete för att klara sin försörjning. Det kan också finnas en ökad risk för övrig brottslighet i den gruppen. Förbättrade möjligheter att identifiera sådana personer kan antas få positiv effekt i detta avseende.

Betydligt fler pojkar och män än flickor och kvinnor söker asyl i Sverige. Det kan därför förmodas att fler pojkar och män än flickor och kvinnor kommer att beröras av de nya reglerna. Ytterligare bedömningar och avvägningar som har gjorts av förslagens konsekvenser för enskilda, inklusive barn, har redovisats under skälen för respektive förslag, se avsnitt 6.1–6.3.

Förslagen i övrigt bedöms inte ha några sociala eller miljömässiga konsekvenser. Förslagen saknar betydelse för den kommunala självstyrelsen, för sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet, för företagens villkor och för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

9 kap.

4 a § Om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, får Polismyndigheten eller Kustbevakningen ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid kontrollen.

Handlingarna ska återlämnas om

1.det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

2.utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller

3.utlänningen lämnar Sverige.

Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att omhänderta pass eller andra identitetshandlingar vid en inre utlänningskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

I första stycket anges att om det vid en inre utlänningskontroll inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, får Polismyndigheten eller Kustbevakningen ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid kontrollen. Med identitetshandling avses varje handling som kan påvisa utlänningens identitet.

Enligt andra stycket ska omhändertagna handlingar återlämnas i vissa

situationer. Handlingarna ska återlämnas om det framkommer att

26

utlänningen har rätt att uppehålla sig här eller om han eller hon får rätt att Prop. 2023/24:12 uppehålla sig här. Handlingarna ska också lämnas tillbaka om utlänningen

lämnar Sverige. Att handlingarna ska lämnas tillbaka om utlänningen lämnar landet innebär, på samma sätt som enligt 4 §, att utlänningens handlingar måste återlämnas om utlänningen förklarar att han eller hon önskar lämna Sverige (se prop. 1985/86:133 s. 16–17). Det måste dock finnas fog för uppgiften för att den ska godtas. Om det är tveksamt om utlänningen verkligen tänker resa ut, bör handlingarna återlämnas först i direkt samband med utresan.

Bestämmelser om omhändertagande av pass eller andra identitetshandlingar finns också i 4 och 5 §§. Om en handling ska återlämnas enligt andra stycket, kan det i vissa fall finnas förutsättningar att omhänderta den med stöd av de paragraferna.

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller Polismyndigheten komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom Polismyndighetens försorg. Om det på grund av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa en kallelse, får han eller hon tas med för utredning eller hämtas utan föregående kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Kustbevakningen får även i annat fall biträda Polismyndigheten vid kontroll enligt första stycket. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

Paragrafen innehåller bestämmelser om inre utlänningskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Första stycket ändras på så sätt att en utlänning, vid sidan av att kallas eller hämtas, får tas med för utredning om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa en kallelse. När en polisman vid en inre utlänningskontroll konstaterar att utredningen av utlänningens rätt att uppehålla sig i Sverige inte kan slutföras på plats, har polismannen således att ta ställning till om utlänningen ska kallas till ett senare tillfälle eller omedelbart tas med. Liksom tidigare får en utlänning som inte följer en kallelse också hämtas och i vissa fall hämtas utan föregående kallelse. Bedömningen av om utlänningen ska tas med ska, liksom vid hämtning utan föregående kallelse, grundas på utlänningens personliga förhållanden, exempelvis det sätt på vilket han eller hon har etablerat sig i landet, eller andra omständigheter (se prop. 1981/82:146 s. 66). För att en kallelse ska bli aktuell förutsätts att det är känt var utlänningen uppehåller sig. Om så inte är fallet eller det kan förväntas att utlänningen håller sig undan, talar detta för att utlänningen ska tas med. Exempel på omständigheter som kan vara av betydelse för den bedömningen är om utlänningen lämnar vaga

uppgifter om sin adress eller anger att han eller hon inte har någon adress.

27

Prop. 2023/24:12 Det kan också vara att utlänningen anträffas i samröre med personer som är efterlysta för verkställighet eller i miljöer där personer som saknar rätt att vistas i landet uppehåller sig. Andra omständigheter som kan tala för ett medtagande är att utlänningen lämnar uppgifter som ger anledning att tro att han eller hon är efterlyst eller håller sig undan.

9 a § Om en utlänning vid en kontroll enligt 9 § inte på begäran överlämnar pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige, får en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar, kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig.

Vid åtgärder enligt första stycket gäller det som sägs i 2 § tredje–femte styckena. En åtgärd som innebär att enbart ett föremål som en utlänning har med sig undersöks, får genomföras även av en annan anställd vid Polismyndigheten än en polisman.

Bestämmelserna, som är nya, reglerar möjligheten att kroppsvisitera en utlänning för att söka efter pass eller andra handlingar. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Om en utlänning vid en inre utlänningskontroll inte överlämnar pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige, får en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen enligt första stycket kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig. Åtgärderna får vidtas endast i den utsträckning det behövs för att söka efter handlingarna. Befogenheten är inte begränsad till den plats där kontrollen initieras, utan gäller också om kontrollen fortsätter på någon annan plats efter kallelse, medtagande eller hämtning. Bestämmelsen omfattar alla handlingar som visar utlänningens rätt att uppehålla sig i Sverige.

Befogenheten att kroppsvisitera en utlänning blir aktuell först om utlänningen inte frivilligt överlämnar de efterfrågade handlingarna. För att åtgärden ska få genomföras krävs inte bara att utlänningens rätt att uppehålla sig i Sverige inte kan bedömas utan att åtgärden vidtas, utan också att det kan antas att utlänningen har passet eller handlingarna med sig. En sådan misstanke kan ha sin grund i att utlänningen ger intryck av att försöka dölja något eller att uppgifterna om varför han eller hon inte har några handlingar inte framstår som trovärdiga.

Enligt andra stycket gäller det som sägs i 2 § tredje–femte styckena vid genomförandet av kroppsvisitationen. Det innebär att en kroppsvisitation inte får göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden och att all den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas. Om möjligt ska ett vittne närvara. En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation innebär att enbart ett föremål som en utlänning har med sig undersöks, får visitationen dock genomföras och bevittnas av en man. Protokoll ska föras över en kroppsvisitation. I protokollet ska det anges vad som har förekommit vid visitationen.

Endast en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen har befogenhet att kroppsvisitera utlänningen. Om enbart ett föremål som en

28

utlänning har med sig undersöks får dock åtgärden även genomföras av en Prop. 2023/24:12 civilanställd vid Polismyndigheten. Det innebär exempelvis att en

civilanställd kan gå igenom utlänningens bagage efter att han eller hon har tagits med till polisstationen.

Paragrafens nuvarande lydelse flyttas till 9 b §.

9 b § Bestämmelser om kontroll- och tvångsåtgärder finns även i lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden.

Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att bestämmelser om kontroll- och tvångsåtgärder även finns i lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden. Paragrafen motsvarar nuvarande 9 a §. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

11 § En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att stanna kvar för utredning. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Första stycket ändras på så sätt att skyldigheten att stanna kvar för utredning även gäller den som i samband med en inre utlänningskontroll har medtagits för utredning.

9.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden

Bestämmelserna i 6 §, som reglerar omhändertagande av pass eller andra identitetshandlingar vid en inre utlänningskontroll i ett gränsnära område, upphör att gälla. Ändringen är en följd av att det i 9 kap. 4 a § utlänningslagen (2005:716) införs en motsvarande befogenhet att omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar vid inre utlänningskontroller i hela landet, som gäller även vid en kontroll som vidtas enligt lagen (prop. 2022/23:109 s. 47). Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

4§ Vid en kontroll enligt 9 kap. 9 § första och andra styckena utlänningslagen (2005:716) i ett gränsnära område får befogenheterna i 5 och 7 §§ användas i området.

Paragrafen, som reglerar särskilda befogenheter vid en inre utlänningskontroll i ett gränsnära område, ändras redaktionellt med anledning av att 6 § upphör att gälla.

9§ Om en person lämnar ett gränsnära område innan ett ingripande mot honom eller henne har slutförts, får 3–5, 7 och 8 §§ tillämpas även utanför området om en

29

Prop. 2023/24:12 polisman eller en kustbevakningstjänsteman följer efter personen i omedelbart samband med att personen lämnar området.

Paragrafen, som reglerar en möjlighet att fortsätta ett ingripande utanför ett gränsnära område, ändras redaktionellt med anledning av att 6 § upphör att gälla.

30

Missbruk av handlingar

Missbruk av bland annat resehandlingar förekommer i inte ringa omfattning. År 2016 infördes vissa nya bestämmelser för att stävja missbruket av svenska hemlandspass. För resedokument och främlingspass, som också kan användas som resehandlingar, bör i den mån det är möjligt i princip gälla likartade bestämmelser som för svenska pass.

Resedokument bör inte utfärdas om tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver att så inte sker.

I andra fall än vad som avses i 2 kap. 7 § utlänningsförordningen bör ansökan om resedokument avslås, om det inom de senaste fem åren före ansökan har utfärdats tre resedokument för utlänningen och det inte finns särskilda skäl att bifalla ansökan.

Ett resedokument bör återkallas i de fall som anges i 2 kap. 10 § utlänningsförordningen.

Resedokument bör ha en maximal giltighetstid på två år. Om ansökan om resedokument beviljas och sökanden har förlorat ett resedokument som utfärdats för honom eller henne inom de senaste fem åren före ansökan, bör det nya resedokumentets giltighetstid begränsas till ett år, om inte särskilda skäl talar mot en sådan begränsning.

Ansökan om främlingspass bör avslås, om det inom de senaste fem åren före ansökan har utfärdats tre främlingspass för sökanden och det inte finns särskilda skäl att bifalla ansökan. Detta bör dock inte gälla om främlingspass ska utfärdas enligt 2 kap. 1 a § andra stycket utlänningslagen.

Ett giltigt främlingspass bör återkallas, om inte särskilda skäl talar mot det, i de fall som anges i 2 kap. 16 § utlänningsförordningen. Detta innefattar även det fall att ett provisoriskt främlingspass utfärdas för passinnehavaren.

Ett främlingspass bör ha en maximal giltighetstid på tre år. Utredningen föreslår även vissa bestämmelser för de fall där sökanden

har förlorat ett tidigare utfärdat resedokument eller främlingspass och det finns grundad anledning att misstänka missbruk.

Ett uppehållstillståndskort bör ha en maximal giltighetstid på tre år och

bör som huvudregel lämnas ut personligen till den som det är utställt för.

33

1.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

2.lag om ändring i lagen (2023:000) om polisiära befogenheter i gränsnära områden.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Marcus Westman.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

43

Prop. 2023/24:12

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 2023

Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari

Föredragande: statsrådet Malmer Stenergard

Regeringen beslutar proposition Effektivare verktyg vid inre utlänningskontroll

44