Förslag till riksdagsbeslut

Raffinerat socker är ett relativt nytt livsmedel för människan. Det var först under 1800‑talet som det började användas till maten i Sverige i nämnvärd utsträckning. Människans fysionomi och ämnesomsättning har utvecklats under miljontals år. Under denna tid har människan ätit naturligt förekommande socker i olika livsmedel; detta socker är som regel bundet vid fibrer.

Modern forskning visar ett samband mellan ökad mängd socker i maten och sjuk­domar som diabetes typ 2, insulinintolerans och icke alkoholberoende fettlever. Dessa sjukdomar har ökat epidemiskt sedan 1980-talet, även bland unga människor. Livsmedels­industrin tillsätter socker i mat för att öka försäljningen. Idag är det därför obligatoriskt att ange andelen sockerarter i färdigförpackade livsmedels näringsdeklaration.

Senare tids forskning visar att naturligt förekommande socker är mindre påfrestande för levern än tillsatt socker. Det stämmer också överens med det faktum att människor tillhörande olika naturfolk som inte äter raffinerad mat med tillsatt socker inte heller drabbats av de nya sjukdomar som sprider sig i västerlandet. Det gäller alla naturfolk oavsett om de lever på helt olika livsmedel som eskimåer på fisk och andra folk på frukt eller sötpotatis.

Idag måste alltså matproducenter kunna ange en näringsdeklaration där andelen sockerarter är angiven. Det är bra, men inte tillräckligt. Mängden tillsatt socker är för många livsmedelskonsumenter en viktig angivelse av hälsoskäl. Enligt Livsmedels­verket är det väldigt svårt att approximera mängden tillsatt socker utifrån dagens näringsdeklarationer. Det ska räknas fram ur den totala andelen sockerarter. En uppgift som bör tillhandahållas av producenten.

David Lång (SD)