Förslag till riksdagsbeslut

Man brukar säga att Aristoteles var den sista personen att veta allt som kunde vetas i sin egen tid. Människans strävan efter att förstå och veta har drivit fram kunskapsbanker alltför stora för en enskild person att ta till sig under sin livstid. Specialisering har blivit nödvändigt, men varje generations upptäckter har lagts till de tidigare och på så sätt har mänsklighetens samlade kunskap ökat en person i taget.

Men vi står nu på tröskeln till en revolution. Tillgång till system drivna med super­intelligens eller artificiell intelligens kommer inte bara ge var och en av oss tillgång till all världens kunskap bara ett knapptryck bort, det kommer att förändra vårt samhälle och hur vi ser på kunskap.

Sverige behöver en AI-policy som sätter ramarna och riktlinjer för hur vi ska arbeta i en ny tid. Så här i utvecklingens linda är det utbildningssektorn som vi först borde vända ögonen mot. Tiden då akademikern lade hundratals timmar på att leta igenom dammiga böcker efter stöd för en tes är snart förbi. Att skriva uppsatser utan att tillföra egen empirisk forskning kan snart komma att visa sig ganska meningslöst. Akademiska studier och forskning kan flytta fram positionerna och sätta en helt ny startpunkt. Den möjliga nya kunskap som varje enskild person skulle kunna bidra med under sin livstid har plötsligt exploderat. 

Samtidigt finns det utmaningar som måste adresseras. Hur ska framtidens utbildning utformas så att vi drar nytta av AI men ändå besitter kunskap nog att kunna vara käll­kritiska och ifrågasättande? Hur ska vi kunna mäta kunskap och jämföra oss? Eller ska vi inte det? Våra skolor, universitet och utbildningssystem kommer behöva förändras för att ligga i framkant och inte släpa efter. Det är av vikt att adressera de här frågorna redan idag och utreda hur utbildningssektorn bör förändras.

Marie Nicholson (M)
Katarina Tolgfors (M)	Susanne Nordström (M)
Anna af Sillén (M)