De våldsamma protesterna i Iran fortsätter. Vi ser scener där kvinnor gång på gång gör upp med slöjtvånget genom att slita av och bränna upp dem. Det visar på plaggets centrala roll i kampen. Slöjan är inte något vanligt klädesplagg, den är en symbol för ett synligt förtryck. De iranska kvinnornas kamp för frihet, frihet över sina egna kroppar och sina egna liv, möter ett stort stöd världen över, så också här i Sverige. Men att diskutera frihet och slöjans roll innanför vår egen landsgräns synes svårare – här får frihetsargumentet inte alls samma självklara stöd och ofta blir debatten polariserad. Det är olyckligt, inte minst för de flickor och kvinnor som drabbas.

Samtidigt som vi stöttar frihetskampen i andra länder måste vi ha förmågan att göra det på hemmaplan. Det har i Sverige etablerats parallella samhällsstrukturer där en del av den svenska befolkningen lever i frihet medan människor i andra områden, framför allt flickor och unga kvinnor, begränsas och nekas sina mänskliga rättigheter. På en del orter utsätts kvinnor för trakasserier för att de inte följer uppsatta regler om klädsel och livsstil som män i deras bostadsområde satt upp. De får inte klä sig hur de vill, inte röra sig fritt i samhället och inte heller gifta sig med vem de vill. Kvinnor som utsätts för hedersförtryck vittnar om att kraven på att täcka kroppen och håret är en del av själva förtrycket. Den som trotsar att följa hedersnormerna riskerar att misshandlas både psykiskt och fysiskt samt att förkastas av släkten. Den värsta konsekvensen av att motsätta sig förtrycket är hedersmord.

Både Iran och Sverige behöver en utökad politik för frihet. En frihet för alla, där både kvinnor och män har förutsättningar att själva välja det liv som de önskar. Då behöver vi stå upp för jämställdhet varje dag. Regeringen aviserar i Tidöavtalet en välkommen ambition att skärpa arbetet mot hedersförtryck och bland annat nämns åtgärder mot kontrollerande beteende. Likaså nämns skolans viktiga roll när det gäller att såväl upptäcka som hjälpa elever som utsätts för hedersförtryck. I det här arbetet bör slöjans roll få en tydlig plats, inte minst när det gäller barn och unga.

Därför bör regeringen utreda hur ett slöjförbud i skolor och förskolor skulle kunna se ut. Det innebär i klartext att utreda en möjlighet att förbjuda ett plagg som ytterst handlar om förtryck och sexualisering av minderåriga. Ett slöjförbud i skolor och förskolor skulle ta fighten för alla dessa flickor i stället för att var och en behöver ta fighten själv. I våra skolor och förskolor ska barn fostras till demokratiska medborgare. All utbildning ska enligt skollagen ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. I Sverige gäller svensk lag och mänskliga rättigheter för alla; det finns inga undantag oavsett vilken religion man har eller vilken kultur man kommer ifrån.

En utredning i frågan skulle förhoppningsvis också bidra till en välbehövlig och sund debatt kring frihet – ett viktigt steg för att de ställningstaganden för flickors och kvinnors rättigheter som görs gällande andra länder också ska tas här på hemmaplan.

Med anledning av ovanstående vill vi att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att tillsätta en utredning av ett slöjförbud i grundskolor och förskolor.

Alexandra Anstrell (M)
Maria Stockhaus (M)	Jan Ericson (M)
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)	Ann-Sofie Lifvenhage (M)
Anna af Sillén (M)	Fredrik Kärrholm (M)