Förslag till riksdagsbeslut

En fungerande infrastruktur är en nödvändighet för handel och utbyte och det gäller i allra högsta grad för ett så exportberoende land som Sverige.

Öresundsregionen är idag Sveriges port mot Europa och som sådan går en stor del av den svenska importen och exporten genom regionen. Flaskhalsarna i infrastrukturen är flera och kommer med stora konsekvenser för både handel och välstånd. Fler fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark skulle, i kombination med en kraftfull utbygg­nad av väg och järnväg i södra Sverige, öka dynamiken, rörligheten och tillväxten. I förlängningen skulle det även innebära ett viktigt svenskt närmande till Tyskland och den tyska marknaden.

Danmark ligger långt fram i byggandet av en ny överfart till Tyskland, Fehmarn Bält-förbindelsen. När den är färdig kommer gods- och persontrafiken att öka markant i hela norra Europa. Följer inte Sverige upp med en ny fast förbindelse är risken stor att den flaskhalsproblematik som redan idag hindrar svenska varor från att nå den europeiska marknaden bara ökar. Konsekvenserna för svensk tillväxt och handel blir omfattande och negativa.

Lyckas Sverige däremot dra nytta av den fasta förbindelse som nu påbörjas mellan Tyskland och Danmark är möjligheten till såväl handel och tillväxt som verklig integra­tion mellan länderna stor. Potentialen är enorm och sträcker sig långt förbi de företag som ägnar sig åt export. Det gäller också sådant som jobb, upplevelser och människors vardag. Trafikverkets utredning om järnvägskapacitet i Skåne som redovisades innan sommaren visade att Sverige inte hinner bli redo att hantera trafiken från Fehmarn Bält-förbindelsen 2029 – samma misstag får Sverige inte göra med Öresund.

En mer offensiv syn på södra Sveriges möjligheter i norra Europa skulle komma hela landet till gagn. Därför är det av stor vikt att den utredning kring möjliga framtida Öresundsförbindelser som påbörjades under den förra mandatperioden tillåts att fortgå. Denna utredning bör även fortsättningsvis ta fasta på redundans och kapacitet och ha som utgångspunkt de tre förbindelser som redan tidigare varit föremål för utredning: en tunnelbaneförbindelse för persontrafik, ”Öresundsmetron”, mellan Malmö och Köpen­hamn, en järnvägstunnel med plats för regiontåg, fjärrtåg, godståg och höghastighetståg, ”Europaspåret”, mellan Landskrona och Köpenhamn, och en väg- och järnvägstunnel, ”HH-förbindelsen”, mellan Helsingborg och Helsingör.

Louise Eklund (L)