Utan länen norr om Dalälven skulle inte Sverige fungera. Där finns vattenkraften, stora delar av skogsnäringen, jordbruk, malmen i norr, viktiga företag och entreprenörer – för att nämna några viktiga delar. Utan varuleveranser och produktion som kommer från och sker i andra delar av landet än i storstäderna skulle det mesta stanna av. Skulle ingen el komma från kraftledningarna eller mat komma till butikerna skulle urbaniser­ingen varken fortlöpa eller te sig särskilt attraktiv.

Ett i raden av exempel som kan illustrera detta är just elproduktionen där övre och mellersta Norrland står för 38 % av Sveriges produktion medan samma område enbart förbrukar 18 %, trots en elintensiv industri. Detta kan jämföras med Stockholm som endast producerar 1 % av Sveriges elektricitet medan man förbrukar 16 % (SCB, Kommunal och regional energistatistik 2018).

Tyvärr har stödområdessynsättet präglat alltför många delar av den ekonomiska politiken – alltifrån skatteutjämningssystem till regional stödpolitik. Detta måste genom­lysas och förändras. Det måste löna sig att vara Sverigestöttande regioner!

Den koncentration av skatteinbetalningar från både företag och privatpersoner som sker till en storstadsfixerad statsapparat är problematisk. I andra delar av västvärlden får regioner större behållning av den egna företagsamheten och utvinningen – så bör det också vara i Sverige. Värdet av det som produceras i norra Sverige är oumbärligt för Sveriges funktion och större del av detta bör återbördas till de aktuella länen. Riksdagen bör därför ge regeringen tillkänna att man bör överväga en översyn så att gles- och landsbygdslänen får behålla mer av värdet som producerats i de egna regionerna.

Viktor Wärnick (M)