Förslag till riksdagsbeslut

”Älskling, vi har råd att bo kvar nu, men efter nyår vet jag inte.” Det är en mening inga föräldrar ska behöva uttrycka till sina barn. Och inga barn ska behöva höra. Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken är en viktig del av välfärdspolitiken. Hemmet bör vara den trygga punkten i varje människas liv.

När ekonomi och arbetsmarknad är i gungning drabbar det människor väldigt hårt. Särskilt arbetare med lågbetalda yrken och hyvlad arbetstid. För en barnfamilj som lever på marginalen krävs det inte mycket för att familjeekonomin inte längre ska gå ihop. Inflationskrisen drabbar ensamstående mammor, som redan innan krisen drog ett tungt lass, extra hårt.

I och med den kraftiga kostnadsutveckling som nu sker vad gäller helt vardagliga nödvändigheter som mat och bostad behöver bostadsbidraget ha en rimlig nivå i för­hållande till aktuella levnadsomkostnader.

Bostadsbidraget är en fördelningspolitiskt träffsäker satsning som kan bidra till möjligheten att betala bostadskostnaderna och därmed minska risken att hårt drabbade hushåll inte ska kunna behålla boendet.

I juni 2021 införde dåvarande regering ett tillfälligt tillskott på bostadsbidraget till barnfamiljer med anledning av kostnadsökningar under pandemin. I mars 2023 beslutade regeringen om en förlängning och höjning av det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget med anledning av ökade levnadsomkostnader.

Det är bra att detta skett. Men barn och deras föräldrar behöver en längre horisont än ettåriga tillfälliga lösningar för att kunna känna starkare ekonomisk trygghet och säker­het att kunna bo kvar i sitt hem.

För att öka den sociala rättvisan i samhället borde en utredning tillsättas för att se över hur bostadsbidraget kan förstärkas, inflationssäkras och permanentas.

Sanna Backeskog (S)
Jim Svensk Larm (S)	Kristoffer Lindberg (S)
Linnéa Wickman (S)