Förslag till riksdagsbeslut

Karensavdraget är i sig självt en orättvisa i vårt samhälle, och det har blivit tydligare under coronapandemin och den ökade användningen av distansarbete som följde. Det är särskilt vissa yrkesgrupper som drabbas hårdare av karensavdraget än andra. Gemen­samt för många av de yrkena är att de delvis är arbetaryrken men också kvinno­dominerade. Exempel på sådana yrken inkluderar barnskötare, förskollärare och vård­personal. För dessa yrken är det ofta omöjligt att arbeta på distans när man har en lättare sjukdom. Det här skapar en inbyggd orättvisa där de yrken som har möjlighet att arbeta hemifrån inte behöver ta ut sjukdagar vid milda sjukdomssymtom, medan de som måste vara fysiskt närvarande på sina arbetsplatser inte har samma flexibilitet.

Tidigare har åtgärder vidtagits för att göra karensavdraget mer rättvist, såsom in­förandet av karensavdrag istället för den tidigare karensdagen. Men mer behöver göras för att adressera denna orättvisa.

De ekonomiska konsekvenser som yrkesgrupper som inte har möjlighet att arbeta hemifrån och är särskilt sårbara upplever är orättvisa. Det kan leda till hög sjuknärvaro, där många inom dessa yrken går till jobbet trots att de är sjuka, helt enkelt för att de inte har råd att stanna hemma. En hög sjuknärvaro kan i sin tur öka de långsiktiga kostnaderna för sjukfrånvaro eftersom smittan kan spridas på arbetsplatserna.

Vi behöver ett system som minskar sjuknärvaron och gör det möjligt för människor att vara hemma när de är sjuka. Detta är särskilt viktigt inom vård- och omsorgssektorn. Vill vi fortsätta att ha ett system där människor i första hand tänker på sin ekonomi när de blir sjuka och först i andra hand på febertermometern?

Sanna Backeskog (S)
Jim Svensk Larm (S)	Kristoffer Lindberg (S)
Linnéa Wickman (S)