Förslag till riksdagsbeslut

Efter förlossning får en del kvinnor kvarstående fysiska eller psykiska problem. Det kan handla om foglossning som orsakar ryggproblem långt efter förlossningen, sprickor i underlivet som orsakar fortsatta problem, urinläckage eller delade magmuskler som inte läker ihop och därmed orsakar ryggproblem.

Många kvinnor i denna situation upplever att de har svårt att få vård. Kunskapen om deras problematik är bristfällig och den kunskap som finns är inte spridd. Därför krävs mer forskning och mer effektiv kunskapsspridning. Problemen är också lågt prioriterade i vården och upplevs ofta som förknippade med skam. Ofta upplever kvinnor att de möts av en attityd som handlar om att de helt enkelt får ”skylla sig själva, eftersom det kan bli så här när man föder barn”. Skamkänslan bidrar också till att informationen om den hjälp som finns att få inte når fram eftersom få talar om den.

En kvinna som har svårt att hålla tätt får höra att hon måste göra mer knipövningar, men sällan nås hon av budskapet att om det inte hjälper så finns det effektiv kirurgi att tillgå. Tyvärr leder detta till åratal av, och ibland livslångt, onödigt lidande. En kvinna med delade magmuskler kan till exempel ha svårt att få hjälp eller ens råd om hur hon ska hantera detta när magmusklerna aldrig läker ihop. Istället är kvinnor hänvisade till privata alternativ för träning, coachning och operationer.

Ett annat exempel är att det kan vara svårt att få stöd för psykiska hälsoproblem som är kopplade till förlossningen, särskilt om det hinner gå lång tid efter förlossningen innan man söker hjälp. Kunskapen om och de tekniska möjligheterna till avancerade undersökningar och operationer av de muskler som kan gå sönder vid en förlossning behöver också både utvecklas och spridas så att kvinnor över hela landet har möjlighet att få den hjälp de behöver. Idag är det svårt att få adekvat hjälp, och även om rätt diagnos kan ställas är väntetiden för operation väldigt lång.

Vård och stöd till kvinnor efter förlossning måste prioriteras högre. Det behövs ett mer strukturerat arbete som också kan bidra till kunskapsuppbyggnad och kunskaps­spridning. Här krävs det ett ökat nationellt ansvarstagande. Vad som ovan anförs i motionen om behovet av att högre prioritera vård och stöd till kvinnor efter förlossning bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Åsa Westlund (S)
Azadeh Rojhan (S)	Ida Karkiainen (S)