Förslag till riksdagsbeslut

Uppåkra, norra Europas i särklass största, fyndrikaste och mest långvariga järnålders­stad, existerade mellan ungefär 100 f Kr och 1 000 e Kr. I över ett millennium centrerades makten till denna plats, och det var först i slutet av vikingatiden som platsens stora betydelse avtog. Hur lyckades man behålla makten under tusen år i Uppåkra? Hur gick det till då Uppåkras vikingar kristnades? Vad formade vikingarna? Var finns alla Uppåkra­borna begravda? Svaren på många av dessa frågor vilar i Uppåkras mörka mylla.

Av dess 44 hektar stora yta är endast 0,2 procent av den tidigare så mäktiga boplatsen utgrävda. Detta innebär i praktiken att minst hundra arkeologer kan gräva på Uppåkra varje dag i hundra år – ändå kommer mycket att finnas kvar för framtida generationer att upptäcka. Tack vare erhållna donationer från framförallt olika stiftelser och fonder genomför Lunds universitet sedan ett år tillbaka utgrävningar av det som benämns Hallen på Höjden. Utgrävningarna kommer att pågå i åtminstone ytterligare tre år, och resultaten kommer sannolikt att bidra till att skriva om historien för hela Östersjöregionen.

Då både allmänheten och den vetenskapliga forskningen har ett lika stort värde på Uppåkra, har den verksamhet som i dag bedrivs på platsen tagit ansatser som fokuserar på att främst barn i grundskolan ska få arbeta med arkeologi tillsammans med den tvär­vetenskap som fynden öppnar upp för. Forskningen bakom fynden görs lättbegriplig och blir därmed ett redskap för att barn ska kunna känna sig delaktiga i att ”lösa” historiska gåtor. Ett exempel är att det sedan tre år bedrivs en arkeologiskola för barn på platsen. Tusentals 11-åringar från hela Skåne kommer varje år till Uppåkra för att gräva som ”riktiga” arkeologer och har möjlighet att hitta autentiska föremål. Det är den enda arkeologiskolan av detta format som skapats i Sverige. Projektet har genererat över tusen arkeologiska fynd som nu katalogiseras och analyseras. Vissa utvalda av dessa föremål analyseras på forskningsanläggningarna MAX IV och ESS i Lund.

Det är svårt att jämföra Uppåkra med någon annan historisk plats. Uppåkra har spelat, spelar och kommer att spela en central roll i historieskrivningen, arkeologiskt sett. Platsen besitter en arkeologisk och historisk unicitet som saknar motstycke i vår del av världen. Uppåkra är ett kulturarv som behöver bevaras, utvecklas och tillgängliggöras för en stor och bred allmänhet. Inte bara för besökare från närområdet, utan för en inter­nationell publik.

Men inte minst är den en plats med enorm potential. En plats där forskare från vitt skilda discipliner möts. En plats där besökarna bjuds in att interagera med forskningen. En plats där man pedagogiskt paketerar och tillgängliggör olika discipliner av tvärveten­skaplig forskning, och där skolbarn och andra besökare själva ges möjlighet att ställa vetenskapliga hypoteser och få dessa besvarade. I Uppåkra finns, dels genom platsens arkeologiska och historiska unicitet, dels genom närheten till de båda lärosätena Lunds universitet och Malmö universitet, samt forskningsanläggningarna ESS och MAX IV i Lund, bästa tänkbara förutsättningar att skapa ett internationellt center för tvärvetenskaplig forskning. En innovativ och modern mötesplats för forskare från hela världen.

Verksamheten på Uppåkra bedrivs i dag av stiftelsen Uppåkra Arkeologiska Center och finansieras dels genom driftsbidrag från stiftarna Region Skåne, Lunds kommun och Staffanstorps kommun, dels genom projektbidrag och sponsring från privata stiftelser och företag.

Även om kommunerna kring platsen och regionen i dag tar ett stort ansvar är det inte tillräckligt. För att ge platsen Uppåkra rättvisa, och möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, behövs engagemang och möjlighet till finansiering från nationell (statlig) nivå. Detta när det gäller såväl att bevara och tillgängliggöra kulturarvet Uppåkra för en bred internationell publik som att skapa en innovativ och modern mötesplats i form av ett internationellt center för tvärvetenskaplig forskning.

Boriana Åberg (M)
Noria Manouchi (M)	Ulrika Heindorff (M)
Hans Wallmark (M)	Louise Meijer (M)
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)	Lars Johnsson (M)