HB01SoU16: Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Socialutskottets betänkande 2023/24:SoU16

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående arbete. Motionsyrkandena handlar om bl.a. prioriteringar, assisterad befruktning, donation och oskuldskontroll.

I betänkandet finns tio reservationer (S, SD, V, C, MP).

Behandlade förslag

Cirka 140 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Prioriteringar

Utskottets ställningstagande

Assisterad befruktning och donation

Utskottets ställningstagande

Oskuldskontroll

Utskottets ställningstagande

Könstillhörighet

Utskottets ställningstagande

Motioner som bereds förenklat

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Vård och behandling av olika sjukdomar, punkt 1 (S, MP)

2. Vård och behandling av olika sjukdomar, punkt 1 (SD)

3. Nationella screeningprogram, punkt 2 (S)

4. Nationella screeningprogram, punkt 2 (SD)

5. Nationella screeningprogram, punkt 2 (V, MP)

6. Assisterad befruktning, punkt 3 (SD)

7. Assisterad befruktning, punkt 3 (MP)

8. Donation, punkt 4 (S)

9. Oskuldskontroll, punkt 5 (S, C)

10. Könstillhörighet, punkt 6 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet ca 140 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24. Motionsyrkandena handlar bl.a. om prioriteringar, assisterad befruktning och oskuldskontroll. Av dessa behandlas ca 100 motionsyrkanden i förenklad ordning eftersom de tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden.

Förslagen i motionerna finns i bilaga 1. De motionsförslag som bereds förenklat finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Motionerna

Vård och behandling av olika sjukdomar

I kommittémotion 2023/24:2066 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör se över hur kontinuerlig uppföljning av vård och behandling av astma- och KOL-patienter kan ske.

I kommittémotion 2023/24:2074 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör arbeta för att utveckla det regionala, nationella och internationella samarbetet om sällsynta sjukdomar. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör arbeta med att utveckla insatserna för barn som drabbas av sällsynta sjukdomar.

I motion 2023/24:864 av Lars Mejern Larsson (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att inte låta Sverige halka efter vad gäller hormonbehandling av klimakterierelaterade symtom. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att oavsett kön ge likvärdig tillgänglighet till hormon­behandling som påverkar vår sexlust. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behoven av ökad forskning och kunskap inom klimakterievården, bl.a. vad gäller frågor som rör kvinnors sexlust.

I motion 2023/24:1179 av Jim Svensk Larm (S) föreslås ett tillkännagivande om att utreda hur regionerna kan få rätt förutsättningar att utveckla mödra- och förlossningsvården samt säkerställa att föräldraskapsstöd når alla blivande föräldrar.

I motion 2023/24:1659 av Alexandra Völker (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att det behövs en nationell samordnare med uppdrag att samordna regeringens arbete med den nationella strategin. En viktig ingång i arbetet med strategin är enligt motionären att tillsätta en nationell samordnare med uppdrag att samordna regeringens arbete med den nationella strategin och regeringens insatser för forskning om sällsynta hälsotillstånd.

I motion 2023/24:1898 av Mats Wiking (S) föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska driva frågan om att sjukdomen noma kommer med på WHO:s lista över försummade sjukdomar.

I motion 2023/24:1990 av Åsa Westlund m.fl. (S) föreslås ett tillkännagivande om att vård och stöd till kvinnor efter förlossning måste prioriteras högre.

I motion 2023/24:916 av Beatrice Timgren (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att utreda hur fetma ska kunna destigmatiseras inom vården och om att förbättra kommunikationen med patienter.

I motion 2023/24:2282 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) föreslås ett tillkännagivande om behovet av upplysning och kunskap om endometrios samt dess symtom och effekter.

Nationella screeningprogram

I kommittémotion 2023/24:2617 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 45 föreslås ett tillkännagivande om att utrota livmoderhalscancer. För att utrota HPV-viruset i närtid krävs enligt motionärerna ett nationellt och samlat grepp under ett fåtal år så att viruset inte längre kan cirkulera. Alla som berörs måste nås av vaccination och screening.

I kommittémotion 2023/24:2063 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att det ska bli obligatoriskt att även kalla kvinnor över 74 år till mammografi. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för ökade kunskaper om riskfaktorer och riskmodeller för att kunna identifiera kvinnor med hög risk för bröstcancer. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen i arbetet med att utveckla cancervården bör ta i beaktande det som framförs om mammografiscreening och kvinnors brösttäthet. Motionärerna anför bl.a. att det bör analyseras vilka metoder som är bäst lämpade för att hitta cancer i täta bröst. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att introducera fler nationella screeningprogram.

I kommittémotion 2023/24:2705 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om screeningprogrammen för att upptäcka vissa sjukdomar. Det är enligt motionärerna angeläget att screeningprogrammens åldersgränser ses över och uppdateras utifrån ny forskning.

I motion 2023/24:2304 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheterna att använda fler screeningar för att upptäcka cancer i ett tidigt stadium.

Pågående arbete

Prioriteringsplattform

Riksdagen ställde sig 1997 bakom de riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som föreslogs i propositionen Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186). Genom riksdagsbeslutet infördes en ny bestämmelse om de etiska principerna i den dåvarande hälso- och sjukvårdslagen. Numera återfinns dessa i 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Riktlinjerna är baserade på följande tre grundläggande principer:

–      människovärdesprincipen

–      behovs- och solidaritetsprincipen

–      kostnadseffektivitetsprincipen.

Dessa principer har kommit att kallas den etiska plattformen. Riktlinjerna exemplifieras med fyra breda prioriteringsgrupper:

Prioriteringsgrupp I

–      vård av livshotande akuta sjukdomar

–      vård av sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död

–      vård av svåra kroniska sjukdomar

–      palliativ vård och vård i livets slutskede

–      vård av människor med nedsatt autonomi

Prioriteringsgrupp II

–      prevention

–      habilitering och rehabilitering

Prioriteringsgrupp III

–      vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar

Prioriteringsgrupp IV

–      vård av andra skäl än sjukdom eller skada.

Riksdagsbeslutet innebar vidare ett uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla riksdagens riktlinjer. I riksdagsbeslutet ingick även att en särskild delegation skulle inrättas med uppgift att bl.a. följa tillämpningen av riktlinjerna samt sprida information och kunskap om riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården och stimulera till diskussion om etik och prioriteringar. Delegationen tog namnet Prioriteringsdelegationen och lämnade 2001 sitt slut­betänkande Prioriteringar i vården (SOU 2001:8). I betänkandet anförs det att det yttersta ansvaret för att riktlinjerna följs ligger på riksdagen och regeringen. Vidare anförs det att sjukvårdshuvudmännen har huvud­ansvaret för att föra prioriteringsprocessen vidare och att Socialstyrelsen i sin tillsynsfunktion ska bevaka att riksdagsbeslutet följs och att prioriterings­processen intensifieras.

Prioriteringscentrum

Prioriteringscentrum är ett nationellt kunskapscentrum för prioriteringar inom vård och omsorg som arbetar med forskning, utbildning och policyutveckling (liu.se). Centrumet erbjuder kunskapsstöd till regioner, kommuner, myndigheter och kliniska verksamheter i frågor om prioriteringar.

Centrumet arbetar för att beslut och ställningstaganden som påverkar tillgång till vård och omsorg ska ske utifrån gemensamma prioriterings­principer. Arbetet utgår från hälso- och sjukvårdslagen och riksdagens riktlinjer för prioriteringar som innehåller etiska principer och rekommendation om bl.a. större öppenhet vid prioriteringar.

Centrumet arbetar med kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte, t.ex. genom publikationer, konferenser, metodstöd och möten.

Nationella screeningprogram

Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram rekommendationer om nationella screeningprogram (socialstyrelsen.se). Det är dock upp till varje region att bestämma om och när ett screeningprogram ska startas. Syftet med rekommendationerna är att nå nationell samordning av screening och skapa förutsättningar för en jämlik vård.

Det nationella screeningrådet är ett rådgivande organ till Socialstyrelsen. Rådet har en central roll i arbetet med att utarbeta nya rekommendationer och revidera befintliga rekommendationer om nationella screeningprogram.

Tidigare riksdagsbehandling

Tillkännagivande om en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar samt övriga motionsyrkanden om prioriteringar

Utskottet föreslog i betänkande 2022/23:SoU13 ett tillkännagivande till regeringen om en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 22, ingen res.):

När det gäller frågan om sällsynta sjukdomar vill utskottet inledningsvis påminna om att utskottet tidigare har riktat ett tillkännagivande till regeringen om en särskild nationell strategi och en särskild finansiering för att patienter i hela landet ska få tillgång till läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser. Regeringen har gett Tandvårds- och läkemedels­förmånsverket i uppdrag att analysera och föreslå hur patienternas tillgång till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar kan stärkas och utskottet välkomnar detta arbete. Utskottet konstaterar vidare att det i Sverige inte finns någon nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar. Patienter med sällsynta sjukdomar kan få vänta länge på en diagnos, och därmed på behandling och uppföljning. Vidare är sällsynta sjukdomar ofta förenade med komplexa behov. Det krävs enligt utskottet ett samlat grepp om vården och omsorgen för personer med sällsynta sjukdomar och ett brett regionalt, nationellt och internationellt samarbete. Utskottet anser därför att regeringen bör ta fram en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Därmed bör motion […] bifallas, motionerna […] bifallas delvis samt motion […] avslås.

Övriga motionsyrkanden om prioriteringar avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 (skr. 2023/24:75) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om en nationell handlings- och samordningsplan för sällsynta sjukdomar:

I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.5 s. 42) aviserade regeringen avsikten att ta fram en nationell strategi för sällsynta diagnoser. Regeringen initierade arbetet under hösten 2023 genom att bjuda in patientorganisationer, professioner, myndigheter och andra organisationer för att diskutera vad som bör ingå respektive inte ingå i strategin. Regeringen har gett Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram ett förslag på en nationell strategi för sällsynta hälsotillstånd. Enligt uppdraget ska den nationella strategin bl.a. utgå från patientgruppernas behov och bidra till att skapa samsyn kring mål och prioriteringsområden för inriktningen framåt, bygga vidare på befintliga hälso- och sjukvårds­strukturer samt fokusera på att tydliggöra samordnande och kunskapsspridande funktioner. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2025. Punkten är inte slutbehandlad.

Tillkännagivande om en strategi och finansiering rörande läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser

Utskottet föreslog i betänkande 2021/22:SoU21 ett tillkännagivande till regeringen om en strategi och finansiering rörande läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 12, 1 res. S):

Patienter i hela landet behöver få tillgång till bästa tillgängliga vård på ett jämlikt sätt. När det gäller sådana läkemedel som generellt sett når mycket små patientgrupper och produceras i mindre mängder vill utskottet understryka att det är av stor vikt att de aktuella patienterna får tillgång till dessa läkemedel. Konkreta åtgärder behövs på området. Enligt utskottet behövs en särskild nationell strategi och en särskild finansiering för att patienter i hela landet ska få tillgång till läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser. Regeringen bör vidta åtgärder för att åstadkomma detta. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motionerna […] bör bifallas.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2021/22:199).

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 (skr. 2023/24:75) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om en strategi och finansiering rörande läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser:

Regeringen har gett Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) ett uppdrag att analysera och föreslå hur patienternas tillgång till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar kan stärkas (S2022/03077). Enligt uppdraget ska TLV att analysera olika handlingsvägar som utvecklar tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar samt utreda och identifiera eventuella områden inom vilka det finns behov av författningsändringar. TLV slutredovisade uppdraget i september 2023 och förslagen i slutredovisningen bereds inom Regeringskansliet. Punkten är inte slutbehandlad.

Tillkännagivande om vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossningsvård

Utskottet föreslog i betänkande 2021/22:SoU14 ett tillkännagivande till regeringen om vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossnings­vård. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 29 f., 1 res. S):

Utskottet anser att regeringen bör se över vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossningsvård. Utskottet anser inledningsvis att regeringen bör se över hur tillgängligheten i förlossnings- och eftervården kan förbättras inklusive vård och behandling av förlossningsskador. Vidare bör regeringen stärka möjligheterna till kontinuitet, jämlik vård och uppföljning av förlossningsvården samt se över frågan om att tidig och kontinuerlig uppföljning av komplikationer efter födsel ska standardiseras inom svensk förlossningsvård. Regeringen bör också se över frågan om att utöka mödrahälsovårdens ansvar för eftervården samt frågan om att införa tydliga riktlinjer för eftervårdsbesöket. Avslutningsvis bör regeringen ge lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossningen. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motionerna […] bör därmed bifallas delvis.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2021/22:241).

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 (skr. 2023/24:75) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om vissa övergripande frågor om mödrahälso- och förlossningsvård:

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 s. 49) har regeringen aviserat en nationell plan för förlossningsvården som ska bidra till ökad tillgänglighet och minskade regionala skillnader. Regeringen har den 26 januari 2023 beslutat att ge ett uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram ett förslag till en nationell plan för förlossningsvården. Planen ska ange en tydlig inriktning för utvecklingen av förlossningsvården och utgöra ett stöd för ett mer strategiskt och systematiskt förbättringsarbete i regionerna med syfte att bl.a. öka tillgängligheten och minska regionala skillnader i vården. Socialstyrelsen redovisade förslag till nationell plan för förlossningsvården den 26 januari 2024. Den 18 januari 2024 fattade regeringen beslut om att förlänga uppdragstiden avseende de delar av uppdraget som rör framtagande av prestationsbaserade mått och att inhämta synpunkter från relevanta aktörer. Uppdraget ska delredovisas senast den 30 september 2024 och slutredovisas senast den 28 februari 2025.

Regeringen har vidare, för statens räkning, ingått överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner om en personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödravård och förlossningsvård samt förstärkta insatser för kvinnors hälsa för 2023 (S2023/00371) och för 2024 (S2023/03333). Inom ramen för överenskommelserna ska regionerna genomföra insatser för en samordnad graviditetsvårdkedja med god personalkontinuitet. Regionerna ska även se till att alla kvinnor erbjuds ett eftervårdsbesök och att det finns tydliga remissvägar vid fysiska och psykiska besvär. Vid behov ska kvinnor också erbjudas rehabilitering med stöd av fysioterapeut. Regionerna ska dessutom skapa förutsättningar för nya arbetssätt och stärka kompetensen i vården. Regeringen har vidare utvidgat uppdraget till Socialstyrelsen att ta fram nationella riktlinjer och kompletterande kunskapsstöd för förlossningsvården (S2021/05135). I det utvidgade uppdraget ingår även att ta fram ett medicinskt basprogram för mödra­hälsovården och ett kunskapsstöd för normalförlossning. Uppdraget slutredovisades den 30 december 2023 och de nationella riktlinjerna för vård under graviditet, förlossning och tiden efter har publicerats. Social­styrelsen har även haft i uppdrag att genomföra insatser för en förbättrad förlossningsvård samt för kvinnors hälsa (S2022/01058). Uppdraget slutredovisades den 30 december 2023 med en redovisning av ett del­uppdrag med inriktning på samordning av nationella kunskaps­produkter och stöd för implementering av ny kunskap utifrån vårdkedjan graviditet, förlossning och tiden efter. Socialstyrelsen och det nationella vård­kompetensrådet har också haft i uppdrag att föreslå insatser för att stärka attraktiviteten och kompetensförsörjningen av barnmorskor i förlossnings­vården (S2022/00902). Uppdraget slutredovisades den 1 juni 2023.

Regeringen har gett Inspektionen för vård och omsorg ett uppdrag att genomföra nationella tillsynsinsatser av förlossningsvården under åren 2023–2025 (S2023/00971). Uppdraget ska slutredovisas i mars 2026. Regeringen beslutade den 6 juli 2023 att avsätta ytterligare 100 miljoner kronor till regionerna under 2023 för att förstärka förlossningsvården. Medlen kan användas till insatser som stärker arbetsmiljön, nya arbetssätt i förlossningsvården och bemanning.

Punkten är inte slutbehandlad.

Tillkännagivande om livmoderhalscancer

Utskottet föreslog i betänkande 2020/21:SoU36 på eget initiativ ett tillkänna­givande till regeringen om livmoderhalscancer. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 10, ingen res.):

Enligt utskottet ska regeringen inom ramen för en ny uppdaterad nationell cancerstrategi genomföra en systematisk, långsiktig och nationell satsning i form av en handlingsplan för att inom fem–sju år totalt eliminera livmoderhalscancer i Sverige. Av handlingsplanen bör det framgå att kvinnor i samband med sin första screening bör erbjudas HPV-vaccination och HPV-screening. Arbetet bör genomföras i nära samarbete och samverkan med NKCx, NACx och Regionala cancercentrum i samverkan. Med stöd av sin initiativrätt enligt 9 kap. 16 § riksdagsordningen föreslår utskottet att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2020/21:246).

Av budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om livmoderhalscancer:

Regeringen har genom statens överenskommelse med SKR om en jämlik och effektiv cancervård med kortare väntetider avsatt 25 miljoner kronor för riktade insatser som syftar till att utrota livmoderhalscancer. Regeringen har även under våren 2023 inlett ett arbete med att uppdatera den nationella cancerstrategin. Regeringen anser att tillkännagivandet därmed är tillgodosett och slutbehandlat.

Av betänkande 2023/24:SoU1 framgår att utskottet inte hade något att invända när det gäller regeringens redovisning av tillkännagivandet.

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 (skr. 2023/24:75) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om livmoderhalscancer:

Socialstyrelsen slutrapporterade den 1 juni 2022 regeringens uppdrag att utveckla ett mer samordnat arbete om cancerscreening (S2021/04605). I uppdraget ingick att följa regionernas åtgärder för att utrota livmoderhals­cancer. I slutrapporten lyftes bl.a. att samtliga regioner genomförde eller planerade att delta i en studie genom vilken s.k. catch-up-vaccinering erbjuds kvinnor födda mellan 1994–1999 som inte erbjudits vaccin genom skolvaccinationsprogrammet. 2023 deltar samtliga regioner i satsningen. I samband med riksdagens beslut om statens budget för 2022 tillfördes 25 miljoner kronor för att utrota livmoderhalscancer. För 2023 och 2024 ökades anslaget med motsvarande belopp. För 2024 t.o.m. 2027 beräknas motsvarande nivå.

I statens överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om en jämlik och effektiv cancervård 2022 och 2023 avsattes 25 miljoner kronor för regionernas arbete för att utrota livmoderhalscancer genom catch-up vaccinationer.

Våren 2023 initierade regeringen en uppdatering av den nationella cancerstrategin. Experter bjöds in till en hearing om vad som bör ingå i en uppdaterad strategi och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys fick regeringens uppdrag att ta fram en lägebild över den nationella cancer­strategin (S2023/02175). I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.6.6 s. 56) avsattes 1 000 miljoner kronor per år 2024–2026 för att genomföra en ambitionshöjning inom cancervården samt för att uppdatera den nationella cancerstrategin, inklusive barncancer.

Mot bakgrund av ovan åtgärder angavs i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9 avsnitt 3.3 s. 38) att regeringen därmed anser tillkännagivandet tillgodosett och slutbehandlat. Punkten är slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att riksdagen har ställt sig bakom de riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som föreslogs i propositionen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna är baserade på tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritets­principen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om vård och behandling av olika sjukdomar. Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning, nämligen att utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller att vården av patienter med dessa sjukdomar bör organiseras på ett särskilt sätt. Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i första hand sjukvårds­huvudmännens ansvar. Riksdagen bör enligt utskottet inte ta något initiativ i frågan och därmed bör motionerna 2023/24:864 (S) yrkandena 1–3, 2023/24:916 (SD) yrkande 1, 2023/24:1179 (S), 2023/24:1659 (S) yrkande 1, 2023/24:1898 (S), 2023/24:1990 (S), 2023/24:2066 (SD) yrkande 1, 2023/24:2074 (SD) yrkandena 1 och 3 samt 2023/24:2282 (M) avslås.

Några motionsyrkanden tar upp frågan om nationella screeningprogram. Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram rekommendationer om nationella screeningprogram. Det är dock upp till varje region att bestämma om och när ett screeningprogram ska startas. Syftet med rekommendationerna är att nå nationell samordning av screening och skapa förutsättningar för en jämlik vård. Utskottet anser att det inte finns någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Motionerna 2023/24:2063 (SD) yrkandena 1–3 och 5, 2023/24:2304 (M), 2023/24:2617 (S) yrkande 45 och 2023/24:2705 (MP) yrkande 3 bör avslås.

Motionerna

Assisterad befruktning

I kommittémotion 2023/24:407 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka på EU-nivå och i andra internationella sammanhang mot surrogatmoderskap och surrogatarrangemang. I yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att få till internationell lagstiftning mot surrogatmoderskap.

I kommittémotion 2023/24:211 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) föreslås ett tillkännagivande om att inrätta ett nationellt register för könscellsdonatorer. Motionärerna anför att en svensk klinik som köper in donerade könsceller från ett annat land inte vet om någon annan klinik gjort samma sak och råkat få könsceller från samma donator.

Donation

I motion 2023/24:244 av Anna-Belle Strömberg och Malin Larsson (båda S) föreslås ett tillkännagivande om att se över hur man kan förenkla och sänka trösklarna till att anmäla sig som organdonator.

I motion 2023/24:951 av Anna-Belle Strömberg och Peder Björk (båda S) föreslås ett tillkännagivande om att utreda möjligheterna att skapa ett sammanhängande donations- och transplantationsområde över hela riket.

I motion 2023/24:1449 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) föreslås ett tillkännagivande om att överväga en översyn av regelverket för blodgivare i syfte att hitta ett modernt sätt att hantera blod oavsett sexuell läggning och därmed utöka antalet invånare som har möjlighet att lämna blod och säkra tillgången på blod.

Gällande rätt

Assisterad befruktning

Lag om genetisk integritet m.m.

I lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. finns bestämmelser om begränsningar i användningen av viss bioteknik som utvecklats för medicinska ändamål samt om vissa rättsliga verkningar av sådan användning. Syftet med lagen är att värna den enskilda människans integritet (1 kap. 1 §). Lagen gäller bl.a. åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med ägg från människa, insemination och befruktning utanför kroppen (1 kap. 2 § första stycket).

Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination ska ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik (6 kap. 2 §).

Befruktning av ägg från en kvinna, i vars kropp ägget ska införas, med spermier från kvinnans make eller sambo får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Detta gäller också införande av ägget i kvinnans kropp. Om ägget inte kommer från kvinnan eller spermierna inte kommer från kvinnans make eller sambo får befruktning och införande av ägg inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid de sjukhus som har sjukvårdsenheter där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexamen och forskning (7 kap. 4 §).

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om användning av vävnader och celler i hälso- och sjukvården och vid klinisk forskning m.m.

Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2009:32) om användning av vävnader och celler i hälso- och sjukvården och vid klinisk forskning m.m. framgår att en donator av spermier eller äggceller får ge upphov till barn i högst sex familjer i Sverige, om det inte finns synnerliga skäl för ytterligare en familj att få barn med samma donator. Ett par eller en ensamstående kvinna får donera befruktade ägg och ge upphov till barn i ytterligare en familj utöver den egna. Om en donator av spermier eller äggceller har gett upphov till barn i sex familjer, får denne medverka till donation av befruktade ägg och ge upphov till barn i ytterligare en familj. För att undvika genetiska helsyskon i mer än en familj får en donator av äggceller och en donator av spermier (dubbeldonation) ge upphov till barn i högst en familj (4 kap. 16 §).

Donation

Lag om transplantation m.m.

Riksdagen beslutade 2022 om nya regler för organdonation genom ändringar i bl.a. lagen (1995:831) om transplantation m.m. (prop. 2021/22:128, bet. 2021/22:SoU26, rskr. 2021/22:315). Lagändringarna som trädde i kraft den 1 juli 2022 gäller främst medicinska insatser före och efter döden i syfte att möjliggöra donation. Innebörden är bl.a. att medicinska insatser före döden, s.k. organbevarande behandling, får ges till en möjlig donator under vissa förutsättningar. Vidare har det s.k. närståendevetot tagits bort, dvs. den rätt som närstående haft att förbjuda donation i de fall den möjliga donatorns inställning till donation är okänd.

Förordning med instruktion för Socialstyrelsen

Av 7 a § förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen ska ansvara för nationell samordning och spridning av kunskap om frågor om donation och transplantation av organ och vävnader. Myndigheten ska särskilt

1. ansvara för kunskapsstödjande insatser inom donations- och transplanta­tionsområdet till hälso- och sjukvården
2. ansvara för att allmänheten får kontinuerlig information i donationsfrågor
3. verka för ändamålsenliga möjligheter för enskilda att göra sin inställning till donation känd.

Pågående arbete

Assisterad befruktning

Uppdrag om nationellt register över könscellsdonatorer

Socialstyrelsen har i uppdrag att analysera behovet av och förutsättningarna för ett nationellt register över könscellsdonatorer samt lämna förslag på hur ett sådant register bör utformas och förvaltas och lämplig huvudman för uppgiften (S2020/05537, S2022/03076, S2023/03257 [delvis]). I uppdraget ingår även att redogöra för de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av förvaltning av registret. Under arbetet med uppdraget ska myndigheten beakta den pågående beredningen av Europeiska kommissionens förslag till en förordning om kvalitets- och säkerhetsstandarder för ämnen av mänskligt ursprung avsedda för användning på människor och om upphävande av direktiven 2002/98/EG och 2004/23/EG. Socialstyrelsen ska senast den 15 december 2024 lämna en redovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Socialdepartementet).

Av ett pressmeddelande från Socialdepartementet den 4 januari 2024 framgår följande:

 

 

Behov av nationellt register över könscellsdonatorer ska undersökas

Socialstyrelsen ska undersöka vilka förutsättningar och behov som finns för ett nationellt register över könscellsdonatorer.

– – –

Som huvudregel får en donator av spermier eller äggceller ge upphov till barn i högst sex familjer i Sverige, enligt Socialstyrelsens föreskrifter sedan 2019. Mot bakgrund av detta och mot att det sedan 2019 är tillåtet för privata IVF-kliniker att erbjuda IVF-behandling med donerade könsceller, har behovet av ett nationellt register över könscellsdonatorer ökat.

Socialstyrelsen har föreslagit att en utredning om ett nationellt register över könscellsdonatorer bör tillsättas. I avvaktan på att en sådan utredning kan tillsättas får Socialstyrelsen, i regeringens reglingsbrev för 2024, i uppdrag att undersöka förutsättningarna för och behov av ett nationellt register över könscelldonatorer. Detta ska ligga till grund för ett kommande ställningstagande om ett nationellt register över könscells­donatorer och en eventuell utredning om författningsstöd för ett sådant register.

Svar på interpellation

Den 18 december 2023 besvarade justitieminister Gunnar Strömmer (M) en interpellation om alla barns rätt till ett tryggt familjeliv (ip. 2023/24:246). Justitieministern anförde bl.a. följande (prot. 2023/24:51):

Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat mig om jag och regeringen kommer att gå fram med en proposition och ändra i bland annat föräldra­balken i syfte att säkerställa att alla familjer i Sverige har ett likvärdigt skydd i lagen.

Låt mig börja med att säga att vi har en föräldraskapslagstiftning i Sverige som återkommande anpassas i takt med att samhället och synen på familjeliv utvecklats. Förra året trädde nya jämlika regler om föräldraskap i internationella relationer i kraft. Några år tidigare gjordes en översyn av reglerna om adoption. Nyligen ändrades också reglerna om föräldraskap då bland annat en föräldraskapspresumtion för samkönade gifta par infördes.

Det stämmer att regelverket har blivit snårigt. Det är en följd av alla de ändringar som har gjorts. Förra året överlämnades betänkandet Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv. Utredaren hade bland annat i uppdrag att föreslå en mer sammanhållen och könsneutral reglering om föräldraskap samt regler om föräldraansvar som är anpassade till olika familjekonstellationer. Som Ulrika Westerlund nämner lämnades även förslag om tidsgräns för hävande av föräldraskap och utökade möjligheter till adoption.

Frågan om föräldraskap efter surrogatarrangemang rymmer flera komplicerade frågeställningar och intresseavvägningar, bland annat i förhållande till den födande kvinnan och barnet. Internationellt finns det inte heller någon samsyn i frågan om det bör vara tillåtet att bli förälder genom sådana arrangemang.

I Sverige är det inte tillåtet att genomföra surrogatarrangemang. Det förekommer däremot att barn som har tillkommit genom surrogat­arrangemang i utlandet växer upp i Sverige, och som jag tidigare har fram­hållit är det angeläget att alla barn i Sverige har rättsliga företrädare. Det är viktigt att bevaka att vi har ett regelverk som utgår från barnets bästa och är förenligt med såväl barnkonventionen som Europakonventionen.

För ett år sedan presenterade EU-kommissionen sitt förslag till EU-förordning med internationellt privaträttsliga regler om föräldraskap. Förslaget gäller alla barn i EU, oavsett hur barnet har blivit till eller hur barnets familj ser ut. Det innebär att förslaget för närvarande omfattar föräldraskap för barn som har tillkommit genom surrogatarrangemang. När det gäller det svenska betänkande från 2021 som Ulrika Westerlund tar upp är det riktigt att det där finns ett antal öppna frågor som det återstår för regeringen att ta ställning till. Det framstår som lämpligt att avvakta utfallet av EU-förhandlingarna innan vi gör det.

Även om jag inte vill föregripa den pågående beredningen av något av de förslag jag nu nämnt är det angeläget för mig och regeringen att regler om föräldraskap tryggar barns rätt till familjeliv.

På familjerättens område ligger mitt främsta fokus just nu på att bereda åtgärder som kan stärka barns rätt till en trygg uppväxt, fri från våld, med avstamp i de förslag som har lämnats i betänkandet Tryggare hem för barn.

Donation

Nationellt Donationscentrum

Av Socialstyrelsens webbplats framgår att Nationellt Donationscentrum främjar organ- och vävnadsdonation. Nationellt Donationscentrum ansvarar för nationell samordning, ger stöd till hälso- och sjukvården, sprider kunskap om donations- och transplantationsområdet till professionen och allmänheten samt underlättar för fler att göra sin vilja till donation känd.

Nationellt Donationscentrum arbetar mot fyra övergripande mål:

•       Regelverket stöder och underlättar donationsprocessen.

•       Hälso- och sjukvårdspersonal har adekvat kunskap om och samsyn kring donationsprocessen.

•       En nationell uppföljning av donationsprocessen för en god och jämlik vård.

•       En fortsatt hög donationsvilja i befolkningen.

Nationellt Donationscentrum har flera regeringsuppdrag som syftar till att stödja hälso- och sjukvårdens arbete med donation av organ och vävnader för transplantation samt stärka blodverksamheterna för en ändamålsenlig blodverksamhet. Socialstyrelsen är i färd med att ta fram en nationell handlingsplan som syftar till att samordna regionernas arbete för att öka antalet organ- och vävnadsdonationer. Samtidigt arbetar myndigheten med att ta fram ett kunskapsstöd för hela donationsprocessen som riktar sig till berörd hälso- och sjukvårdspersonal. Socialstyrelsen kommer även att genomföra en omfattande informationssatsning för att öka antalet blodgivare i Sverige. Därutöver har myndigheten flera pågående projekt, bl.a. att ge stöd i genomförandet av de nationella rekommendationerna för att främja donation från barn. Socialstyrelsen anordnar också Donationsveckan varje år och publicerar två årliga lägesrapporter om donation och transplantation av organ och vävnader.

Nationellt Donationscentrum har kontinuerlig kontakt med donations- och transplantationsverksamheterna för att fånga upp behov av kunskapsstöd eller ge förtydliganden av vissa frågor.

För att underlätta samordningen har Nationellt Donationscentrum inrättat ett nationellt donationsforum där representanter från donations- och trans­plantationsverksamheter, patient- och intresseorganisationer samt yrkes­föreningar ingår.

Nationellt Donationscentrum har i uppdrag att ge allmänheten kontinuerlig information i donationsfrågor och underlätta för medborgarna att göra sin inställning till donation känd. Nationellt Donationscentrum arbetar för att upprätthålla en fortsatt hög donationsvilja i befolkningen och att få fler att aktivt ta ställning genom att registrera sig i donationsregistret och prata med sina närstående.

Uppdrag att stärka hälso- och sjukvårdens arbete med donation av organ och vävnader för transplantation

Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram en nationell handlingsplan för att stödja hälso- och sjukvårdens arbete med donation av organ och vävnader för transplantation (S2020/08099 [delvis], S2022/02623 [delvis], S2023/01429 [delvis]). Syftet med planen ska vara att stärka samordning och insatser såväl inom som mellan regionerna så att fler transplantationer av organ och vävnader kan komma till stånd.

I uppdraget ingår även att ta fram ett nationellt kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdens arbete med organdonationer. Kunskapsstödet ska vara verksamhetsnära och lättillgängligt och omfatta hela donationsprocessen. I det sammanhanget ska även närståendes behov beaktas.

Uppdraget omfattar även stöd till genomförande av såväl den nationella handlingsplanen som kunskapsstödet.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Socialdepartementet). Den del av uppdraget som gäller ett nationellt kunskapsstöd ska redovisas senast den 18 december 2024, och den del som gäller den nationella handlingsplanen ska redovisas senast den 23 oktober 2025.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden om assisterad befruktning

Motionsyrkanden om assisterad befruktning behandlades i betänkande 2022/23:SoU13. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Motionsyrkanden om organdonation

Motionsyrkanden om organdonation behandlades i betänkande 2022/23:SoU13. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Tillkännagivande om det nordiska njurbytesprogrammet

Utskottet föreslog i betänkande 2021/22:SoU26 ett tillkännagivande till regeringen om det nordiska njurbytesprogrammet. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 15, 1 res. S, MP):

Utskottet anser att regeringen bör se över hur det nordiska njurbytes­programmet kan stärkas och utökas. Genom att stärka och utöka det nordiska njurbytesprogrammet skulle enligt utskottet fler personer i Sverige kunna bli transplanterade med njurar från levande donatorer. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motion […] bör därmed bifallas.

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 (skr. 2023/24:75) framgår när det gäller tillkännagivandet om det nordiska njurbytesprogrammet att ärendet bereds i Regeringskansliet. Punkten är inte slutbehandlad.

Tillkännagivande om stöd till anhöriga

Utskottet föreslog i betänkande 2021/22:SoU26 ett tillkännagivande till regeringen om stöd till anhöriga. Utskottet anförde följande i betänkandet (s. 16, 1 res. S, MP):

Utskottet anser att regeringen bör se över frågan om ett uppdaterat kunskapsstöd och andra konkreta insatser för att säkerställa ett systema­tiskt och jämlikt bemötande samt möjlighet till uppföljningssamtal när det gäller anhöriga till avlidna organdonatorer i hela landet. Det är enligt utskottet avgörande att vårdgivaren har rutiner för kommunikation, bemötande och uppföljning. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen. Motion […] bör därmed bifallas.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2021/22:315).

Av budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 9) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om stöd till anhöriga:

Uppdraget till Socialstyrelsen att ta fram en nationell handlingsplan och ett kunskapsstöd är enligt regeringen en insats som bidrar till att främja utvecklingen av en mer ändamålsenlig organ- respektive vävnads­donationsverksamhet i svensk hälso- och sjukvård. En sådan utveckling ökar även förutsättningarna för en mer jämlik vård i hela landet. Vid uppdragets genomförande ska även närståendes behov beaktas. Regeringen anser att tillkännagivandet därmed har tillgodosetts och är slutbehandlat.

Av betänkande 2023/24:SoU1 framgår att utskottet inte hade något att invända när det gäller regeringens redovisning av tillkännagivandet.

Av regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2023 (skr. 2023/24:75) framgår följande när det gäller tillkännagivandet om stöd till anhöriga:

Regeringen beslutade den 20 april 2023 att ge Socialstyrelsen ett uppdrag att stärka hälso- och sjukvårdens arbete med donation av organ och vävnader för transplantation (S2023/01429). I uppdraget ingår bl.a. att ta fram ett nationellt kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdens arbete med organdonation. I det sammanhanget ska även närståendes behov beaktas. Den del av uppdraget som gäller nationellt kunskapsstöd ska redovisas senast den 18 december 2024.

Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utg. omr. 9 avsnitt 3.3 s. 29) att uppdraget till Socialstyrelsen är en insats som bidrar till att främja utvecklingen av en mer ändamålsenlig organ- respektive vävnadsdonationsverksamhet i svensk hälso- och sjukvård. En sådan utveckling ökar även förutsättningarna för en mer jämlik vård i hela landet. Vid uppdragets genomförande ska även närståendes behov beaktas. Tillkännagivandet ansågs därmed vara tillgodosett och slutbehandlat. Punkten är slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om assisterad befruktning konstaterar utskottet att det i lagen om genetisk integritet m.m. finns bestämmelser om begränsningar i användningen av viss bioteknik som utvecklats för medicinska ändamål samt om vissa rättsliga verkningar av sådan användning. Lagen gäller bl.a. åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med ägg från människa, insemination och befruktning utanför kroppen. Syftet med lagen är att värna den enskilda människans integritet. Vidare noterar utskottet att Socialstyrelsen har i uppdrag att analysera behovet av och förutsättningarna för ett nationellt register över könscellsdonatorer samt lämna förslag på hur ett sådant register bör utformas och förvaltas och lämplig huvudman för uppgiften (S2020/05537, S2022/03076, S2023/03257 [delvis]). Under arbetet med uppdraget ska myndigheten beakta den pågående beredningen av Europeiska kommissionens förslag till en förordning om kvalitets- och säkerhets­standarder för ämnen av mänskligt ursprung avsedda för användning på människor och om upphävande av direktiven 2002/98/EG och 2004/23/EG. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen. Motionen 2023/24:211 (MP) bör därmed avslås.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom vad som anförs i motion 2023/24:407 (SD) yrkandena 6 och 7. Motionsyrkandena bör avslås.

Några motionsyrkanden tar upp frågan om donation. Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen ansvarar för nationell samordning och spridning av kunskap om frågor om donation och transplantation av organ och vävnader. Nationellt Donationscentrum ansvarar för nationell samordning, ger stöd till hälso- och sjukvården, sprider kunskap om donations- och transplantationsområdet till professionen och allmänheten samt underlättar för fler att göra sin vilja till donation känd. Därutöver noterar utskottet att Socialstyrelsens har i uppdrag att ta fram en nationell handlings­plan för att stödja hälso- och sjukvårdens arbete med donation av organ och vävnader för transplantation (S2020/08099 [delvis], S2022/02623 [delvis], S2023/01429 [delvis]). Syftet med planen ska vara att stärka samordning och insatser såväl inom som mellan regionerna så att fler transplantationer av organ och vävnader kan komma till stånd. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ i denna fråga, och därmed bör motionerna 2023/24:244 (S), 2023/24:951 (S) och 2023/24:1449 (M) avslås.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2493 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att det bör vara förbjudet för sjukvårdspersonal att medverka till s.k. oskuldskontroller. Det behövs enligt motionärerna en översyn och förstärkning av lagstiftningen i syfte att effektivt stoppa detta och straffa ansvariga. Ett likalydande förslag finns i kommittémotion 2023/24:2499 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 29.

Pågående arbete

Betänkande om förstärkt skydd för den personliga integriteten

Av betänkandet Förstärkt skydd för den personliga integriteten – Behovet av åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt omvändelseförsök (SOU 2023:37) framgår följande:

Utredningen föreslår att det införs en ny straffbestämmelse om oskuldskontroll i fjärde kapitlet brottsbalken. Den nya bestämmelsen innebär ett straffansvar för den som undersöker någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att, för egen eller annans del, bedöma om personen är eller framstår som oskuld. Om det rör sig om ringa fall ska gärningen dock inte utgöra brott. Straffskalan ska vara böter eller fängelse i högst ett år.

Utredningen föreslår även att oskuldsingrepp ska förbjudas genom nya bestämmelser i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Förbudet ska omfatta ingrepp i någon annans kvinnliga könsorgan som görs i syfte att det ska framstå som att personen är oskuld. Den som bryter mot förbudet ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Lagens rubrik föreslås ändras till lag (1982:316) med förbud mot oskuldsingrepp och könsstympning av kvinnor.

Samtycke från den som underkastat sig en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp ska inte utgöra en grund för ansvarsfrihet för gärnings­personen.

– – –

Utredningen har inte heller ansett att det finns behov av att ändra regelverket för hälso- och sjukvården eller att ge IVO ett särskilt uppdrag att se över sitt arbetssätt. I betänkandet diskuteras även behovet av informations- och utbildningsinsatser. Slutsatsen är att det bör vara tillräckligt att se över och vid behov komplettera befintliga insatser av aktörer som exempelvis Socialstyrelsen och Skolverket.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.

Betänkandet har remitterats och bereds inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande om oskuldskontroll behandlades i betänkande 2022/23:SoU13. Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det i betänkandet Förstärkt skydd för den personliga integriteten – Behovet av åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt omvändelseförsök (SOU 2023:37) föreslås att det införs en ny straffbestämmelse om oskuldskontroll i brottsbalken. Bestämmelsen innebär ett straffansvar för den som undersöker någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att, för egen eller annans del, bedöma om personen är eller framstår som oskuld. Med beaktande av att utredningens förslag bereds i Regeringskansliet finner utskottet inte någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Motionerna 2023/24:2493 (C) yrkande 10 och 2023/24:2499 (C) yrkande 29 bör avslås.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2653 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om kommunikation kring genus och könstillhörighet. Motionärerna anser att tonen i samhällsdebatten har varit alldeles för hög och ensidig. Regeringen har en möjlighet att föregå med gott exempel och följa svensk lagstiftning om saklighet och opartiskhet och instruera sina myndigheter att neutralisera kommunikationen med allmänheten och mellan myndigheter i frågor som rör så grundläggande saker som medicin och livsval. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att kirurgiska ingrepp och hormonbehandling vid behandling av könsdysfori inte ska genomföras på personer under 25 års ålder. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för stärkt vård och uppföljning av vård för unga som lider av könsdysfori. I yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att beakta vikten av samtalsterapi och psykologisk utredning som primära insatser vid behandling av könsdysfori. I yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen i sitt arbete bör överväga en oberoende granskning av den könsbekräftande vården i Sverige. I yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att utreda möjligheten till skadestånd. Regeringen bör enligt motionärerna utreda frågan om skadestånd till de barn och unga som utan evidens och beprövad erfarenhet har fått sina liv förstörda genom att tillåtas genomgå hormonhämmande behandlingar i unga år och genomgått irreversibla ingrepp. Utredningen bör även ta ställning till vårdnadshavares rätt till skadestånd. I yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om könstillhörighetslagen. Motionärerna anför att Moderaterna och Liberalerna valde att gå vidare med frågan om könstillhörighet i ett utskottsinitiativ till riksdagens socialutskott. Motionärerna står inte bakom en ändring av könstillhörighetslagen i syfte att förenkla processen att byta kön och skilja det biologiska könet från det juridiska. De anser att åldersgränsen snarare bör höjas eftersom nyttan inte överväger riskerna.

I motion 2023/24:2424 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att förslag bör tas fram för att införa åldersgränser för irreversibla ingrepp.

Pågående arbete

Högspecialiserad vård

Den 1 december 2020 beslutade Nämnden för nationell högspecialiserad vård att fr.o.m. den 1 januari 2024 ska delar av vården vid könsdysfori, inklusive könsbekräftande kirurgi, bedrivas i högspecialiserade team i tre av landets regioner. Ansvariga regioner arbetar med uppbyggnaden av vården i enlighet med de krav som finns för högspecialiserad vård. Syftet med högspecialiserad vård är att skapa bättre förutsättningar för forskning och utveckling. Målet är att öka patientnyttan, att patienten får ett bra bemötande och en tydlig vårdplan framåt.

Nationellt kunskapsstöd om vård av barn och ungdomar med könsdysfori

Socialstyrelsen publicerade i december 2022 Vård av barn och ungdomar med könsdysfori – Nationellt kunskapsstöd med rekommendationer till profession och beslutsfattare. Syftet med kunskapsstödet är att bidra till en god och jämlik vård av barn och ungdomar med könsinkongruens och könsdysfori. Primära målgrupper är vårdområdets hälso- och sjukvårdsprofessioner samt besluts­fattare med ansvar för de aktuella vårdverksamheterna.

Tidigare riksdagsbehandling

Förbättrade möjligheter att ändra kön

I betänkande 2023/24:SoU22 Förbättrade möjligheter att ändra kön föreslår utskottet att riksdagen antar utskottets förslag till ny lag om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ny lag om fastställande av kön i vissa fall samt förslag till lag om upphävande av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

Förslagen innebär att processen för ändring av det kön som framgår av folkbokföringen särskiljs från processen för kirurgiska ingrepp i könsorganen. Det ska inte krävas något tillstånd från Socialstyrelsen för att få genomgå sådana kirurgiska ingrepp i könsorganen som syftar till att personens kropp ska stämma överens med könsidentiteten. Sådana ingrepp ska dock, som i dag, föregås av en utredning inom hälso- och sjukvården och kunna utföras på personer som har fyllt 18 år. För avlägsnande av könskörtlarna kvarstår åldersgränsen på 23 år, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Ett övergripande mål är att förfarandet för att ändra det kön som framgår av folkbokföringen förenklas. En person som har fyllt 16 år ska få det kön som framgår av folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning, genom en i normalfallet enklare medicinsk utredning, av könsidentiteten. En ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare med barnets skriftliga samtycke.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen antar utskottets förslag till lag om ändring i steriliseringslagen, patientdatalagen, diskrimineringslagen, offentlighets- och sekretesslagen, fängelselagen, häkteslagen och lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

Utskottet föreslår fyra tillkännagivanden till regeringen om

•       behovet av föreskrifter

•       nationellt kunskapsstöd

•       förebyggande av brottsligt agerande

•       uppföljning av tillämpningen.

Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2023/24:158, 2023/24:159 och 2023/24:160).

Motionsyrkanden om könstillhörighet

Motionsyrkanden om könstillhörighet behandlades i betänkande 2022/23:SoU13. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen biföll utskottets förslag till riksdagsbeslut (rskr. 2022/23:192).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att riksdagen nyligen har fattat beslut om ny lagstiftning när det gäller möjlighet att ändra kön (bet. 2023/24:SoU22, rskr. 2023/24:158, rskr. 2023/24:159 och rskr. 2023/24:160). Vidare har Socialstyrelsen publicerat ett nationellt kunskapsstöd om vård av barn och ungdomar med könsdysfori. Mot denna bakgrund bör riksdagen enligt utskottet inte ta något initiativ om könstillhörighet. Motionerna 2023/24:2424 (KD) yrkande 7 och 2023/24:2653 (SD) yrkandena 1, 2 och 5–9 bör avslås.

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se bl.a. betänkande 2022/23:SoU13. Utskottet avstyrker därför dessa motions­yrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av de nämnda betänkandena.

Reservationer

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör utreda hur regionerna kan få rätt förutsättningar att utveckla mödra- och förlossningsvården samt säkerställa att föräldraskapsstöd når alla blivande föräldrar. Vidare anser vi att regeringen bör se över frågan om att prioritera vård och stöd till kvinnor efter förlossning högre.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör se över hur kontinuerlig uppföljning av vård och behandling av astma- och KOL-patienter kan ske. Vidare bör regeringen arbeta för att utveckla det regionala, nationella och internationella samarbetet om sällsynta sjukdomar. Avslutningsvis anser vi att regeringen bör arbeta med att utveckla insatserna för barn som drabbas av sällsynta sjukdomar.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör se över frågan om att utrota livmoderhalscancer. För att utrota HPV-viruset i närtid krävs enligt vår mening ett nationellt och samlat grepp under ett fåtal år så att viruset inte längre kan cirkulera. Alla som berörs måste nås av vaccination och screening.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör överväga att det ska bli obligatoriskt att även kalla kvinnor över 74 år till mammografi. Vidare bör regeringen verka för ökade kunskaper om riskfaktorer och riskmodeller för att kunna identifiera kvinnor med hög risk för bröstcancer. Regeringen bör också i arbetet med att utveckla cancervården ta i beaktande frågan om mammografiscreening och kvinnors brösttäthet, bl.a. att det bör analyseras vilka metoder som är bäst lämpade för att hitta cancer i täta bröst. Avslutningsvis anser vi att regeringen bör verka för att introducera fler nationella screeningprogram.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör se över frågan om att utrota livmoderhalscancer. För att utrota HPV-viruset i närtid krävs enligt vår mening ett nationellt och samlat grepp under ett fåtal år så att viruset inte längre kan cirkulera. Alla som berörs måste nås av vaccination och screening. Vidare anser vi att regeringen bör se över frågan om screeningprogrammen för att upptäcka vissa sjukdomar. Det är enligt vår mening angeläget att screeningprogrammens åldersgränser ses över och uppdateras utifrån ny forskning.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör verka på EU-nivå och i andra internationella sammanhang mot surrogatmoderskap och surrogatarrangemang. Vidare bör regeringen verka för att få till internationell lagstiftning mot surrogat­moderskap.

 

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör se över frågan om att inrätta ett nationellt register för könscellsdonatorer. En svensk klinik som köper in donerade könsceller från ett annat land vet inte om någon annan klinik gjort samma sak och råkat få könsceller från samma donator.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör se över hur man kan förenkla och sänka trösklarna till att anmäla sig som organdonator. Vidare anser vi att regeringen bör utreda möjligheterna att skapa ett sammanhängande donations- och transplantations­område över hela riket.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör se över frågan om förbud för sjukvårdspersonal att medverka till s.k. oskuldskontroller. Det behövs enligt vår mening en översyn och förstärkning av lagstiftningen i syfte att effektivt stoppa detta och straffa ansvariga.

 

Ställningstagande

Vi anser inledningsvis att regeringen bör se över frågan om kommunikation kring genus och könstillhörighet. Tonen i samhällsdebatten har varit alldeles för hög och ensidig. Regeringen har en möjlighet att föregå med gott exempel och följa svensk lagstiftning om saklighet och opartiskhet och instruera sina myndigheter att neutralisera kommunikationen med allmänheten och mellan myndigheter i frågor som rör så grundläggande saker som medicin och livsval. Vidare bör regeringen se över frågan om att kirurgiska ingrepp och hormon­behandling vid behandling av könsdysfori inte ska genomföras på personer under 25 års ålder, stärkt vård och uppföljning av vård för unga som lider av könsdysfori samt samtalsterapi och psykologisk utredning som primära insatser vid behandling av könsdysfori. Vi anser vidare att regeringen bör överväga en oberoende granskning av den könsbekräftande vården i Sverige och utreda möjligheten till skadestånd. Regeringen bör enligt vår mening utreda frågan om skadestånd till de barn och unga som utan evidens och beprövad erfarenhet har fått sina liv förstörda genom att tillåtas genomgå hormonhämmande behandlingar i unga år och genomgått irreversibla ingrepp. Utredningen bör även ta ställning till vårdnadshavares rätt till skadestånd. Avslutningsvis anser vi att regeringen bör se över frågan om könstillhörighets­lagstiftningen. Moderaterna och Liberalerna valde att lägga fram ett förslag till utskottsinitiativ i frågan om könstillhörighet. Detta resulterade i att social­utskottet tog ett initiativ och föreslog ny lagstiftning som kommer att träda i kraft den 1 juli 2025. Vi står inte bakom dessa ändringar som har till syfte att förenkla processen att byta kön och skilja det biologiska könet från det juridiska. Vi anser att åldersgränsen snarare bör höjas eftersom nyttan inte överväger riskerna.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet