HB01SfU11: Arbetskraftsinvandring

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2023/24:SfU11

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till pågående arbete. Yrkandena handlar om arbetsmarknadspröv­ning, villkor för arbetstillstånd, att attrahera arbetskraft och förhindra utnytt­jande och missbruk, uppehållstillstånd för forskning och studier m.m.

I betänkandet finns elva reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Cirka 30 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Arbetskraftsinvandring

Uppehållstillstånd för forskning och studier

Reservationer

1. Arbetsmarknadsprövning, punkt 1 (S, V)

2. Villkor för arbetstillstånd, punkt 2 (S)

3. Villkor för arbetstillstånd, punkt 2 (V)

4. Villkor för arbetstillstånd, punkt 2 (C)

5. Villkor för arbetstillstånd, punkt 2 (MP)

6. Attrahera arbetskraft, punkt 3 (C, MP)

7. Förhindra utnyttjande och missbruk, punkt 4 (S)

8. Förhindra utnyttjande och missbruk, punkt 4 (V)

9. Förhindra utnyttjande och missbruk, punkt 4 (C)

10. Förhindra utnyttjande och missbruk, punkt 4 (MP)

11. Övrigt om arbetskraftsinvandring, punkt 5 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

 

Redogörelse för ärendet

I ärendet behandlar utskottet drygt 30 yrkanden från allmänna motionstiden 2023/24. Yrkandena handlar om arbetskraftsinvandring och uppehållstillstånd för forskning och studier.

En redovisning av de behandlade yrkandena finns i bilagan.

Utskottets överväganden

Gällande ordning

Uppehålls- och arbetstillstånd

En utlänning som ska arbeta i Sverige på grund av en anställning här eller utomlands ska ha ett arbetstillstånd. Detta framgår av 2 kap. 7 § utlännings­lagen (2005:716), förkortad UtlL. Som huvudregel ska ansökan ha gjorts och beviljats före inresan i landet (6 kap. 4 § UtlL). Det finns flera undantag från kravet på arbetstillstånd, bl.a. för personer med permanent uppehållstillstånd (2 kap. 8 c § UtlL). Av 2 kap. 5 § UtlL framgår att en utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader ska ha uppehållstillstånd.

En ansökan om arbetstillstånd prövas normalt sett enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL. I bestämmelsen anges att arbetstillstånd får ges till en utlänning som har ett anställningsavtal om anställningen gör det möjligt för honom eller henne att uppnå en god försörjning och om lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.

Med en god försörjning avses en lön som uppgår till minst 80 procent av den medianlön som Statistiska centralbyrån publicerar för Sverige, vilket framgår av 5 kap. 8 a § utlänningsförordningen (2006:97), förkortad UtlF.

Ett arbetstillstånd får inte ges för längre tid än två år och inte för längre tid än anställningen gäller (6 kap. 2 a § UtlL). Tillståndstiden får dock förlängas under förutsättning att anställningen uppfyller villkoren i 6 kap. 2 § UtlL. Enligt 6 kap. 4 a § UtlL ska förlängning av tillståndstiden vägras om

1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt
2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende
3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än de som arbetstillståndet beviljades för
4. det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL, med beaktande av tredje stycket. 

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för en utlänning som har beviljats arbets­tillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL ska återkallas om förutsättningarna för arbets­tillståndet av något annat skäl än att anställningen har upphört inte längre är uppfyllda (7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL). Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om återkallelse har inletts, men innan beslut om återkallelse har fattats, får uppehållstillståndet dock inte återkallas om utlänningen inom fyra månader har fått en ny anställning som omfattas av arbetstillståndet eller inom samma tid har ansökt om arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och ansökan därefter beviljas (7 kap. 7 e § andra stycket UtlL).

Ett tillstånd behöver inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig (7 kap. 7 e § tredje stycket UtlL).

Arbetstillståndet ska knytas till en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Efter en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet knytas endast till ett visst slag av arbete (6 kap. 2 a § UtlL). En utlänning som i sam­manlagt fyra år under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för arbete får beviljas permanent uppehållstillstånd (5 kap. 5 § UtlL).

Ett tillstånd för säsongsarbete beviljas i form av ett arbetstillstånd för säsongsarbete om vistelsen inte överstiger 90 dagar. För en längre vistelse beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd för säsongsarbete (6 c kap. 1 § UtlL). Det finns enligt 6 c kap. 10 § UtlL möjligheter att förlänga tillståndstiden.

En utlänning som önskar vistas här i landet för att söka arbete eller undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet får enligt 5 kap. 9 § UtlL beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om han eller hon

1. har slutfört studier som motsvarar en examen på avancerad nivå
2. har tillräckliga medel för sitt uppehälle under tillståndstiden och för att täcka kostnaderna för sin återresa och
3. har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Kontrollåtgärder och straff

Migrationsverket får kontrollera att den som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL har påbörjat arbetet inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag och att förutsättningarna för arbetstillstånd enligt den bestäm­melsen är uppfyllda under tillståndstiden (6 kap. 6 a § UtlF).

En arbetsgivare till en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL ska efter föreläggande av Migrationsverket lämna skriftliga uppgifter om de villkor som gäller för utlänningens anställning. Migrations­verkets föreläggande får förenas med vite (9 kap. 17 § UtlL). Eftersom arbets­givarens uppgifter enligt 6 kap. 6 b § UtlF ska lämnas på heder och samvete blir 15 kap. 10 § brottsbalken om osann eller vårdslös försäkran tillämplig. Böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år kan då komma i fråga. Migrationsverket får vidare ålägga arbets­givaren att skriftligen anmäla om något av villkoren som anges i 6 kap. 2 § UtlL ändras till det sämre i förhållande till de uppgifter som legat till grund för beslutet om arbetstillstånd (6 kap. 6 c § UtlF). Åläggandet ska göras i samband med att utlänningen beviljas arbetstillstånd.

Genom 5 § 1 förordningen (2019:502) med instruktion för Migrations­verket ska myndigheten vidta åtgärder för att motverka missbruk av regler, felaktiga utbetalningar och bidragsbrott.

Polismyndigheten får genomföra en inspektion för att kontrollera om en arbetsgivare har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige eller som har rätt att vistas här men saknar arbetstillstånd, en s.k. arbetsplatsinspek­tion (9 kap. 14 § UtlL).

En utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha ett sådant tillstånd döms till böter (20 kap. 3 § UtlL). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige eller saknar föreskrivet arbetstillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år (20 kap. 5 § UtlL).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör en anmälan som före­skrivs i en förordning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen döms till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst sex månader (20 kap. 6 § UtlL). Detta gäller även den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt utlänningslagen eller enligt en förordning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller medvetet låter bli att tala om något förhållande av betydelse.

En fysisk eller juridisk person som har en utlänning anställd ska betala en särskild avgift om utlänningen inte har rätt att vistas i Sverige eller saknar föreskrivet arbetstillstånd (20 kap. 12 § UtlL). Även en uppdragsgivare åt en sådan arbetsgivare ska under vissa omständigheter betala en särskild avgift (20 kap. 12 a § UtlL).

Som en särskild rättsverkan får den som har begått ett brott genom att ha en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige för en tid av högst fem år fråntas sin rätt till offentliga stöd, bidrag och förmåner som har beviljats men ännu inte betalats ut eller kommit honom eller henne till del. Även åter­betalningsskyldighet kan komma i fråga (20 kap. 15 och 16 §§ UtlL).

För en arbetsgivare som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige gäller, om arbetsgivaren inte har kontrollerat denna rätt, lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlän­ning som inte har rätt att vistas i Sverige. En utlänning som har utfört arbete under sådana förhållanden har enligt 4 § rätt till lön och annan ersättning från arbetsgivaren.

Statusbyte

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande har avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut, om utlänningen vistas här och sedan minst fyra månader har en anställning som uppfyller villkoren som anges i 6 kap. 2 § UtlL och avser en tidsperiod om minst ett år från ansökningstillfället, ett s.k. status- eller spårbyte (5 kap. 15 a § UtlL). Ansökan om tidsbegränsat uppe­hållstillstånd ska ha kommit in till Migrationsverket senast två veckor efter det att beslutet att avslå ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande har vunnit laga kraft.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2622 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att återupprätta arbetet med att ta tillbaka kontrollen över arbetskraftsinvandringen. Reformarbetet som påbörjades under den förra mandatperioden behöver enligt motionärerna fortsätta, men de åtgärder som den nuvarande regeringen har vidtagit, såsom ett försörjnings­krav som ska få en rad undantag, är otillräckliga. Det behövs ett högre försörjningskrav med färre undantag och tuffare förhandskontroller av företag. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet av att etablera en arbets­marknadsprövning. Ett tillkännagivande om att införa arbetsmarknadspröv­ning föreslås även i kommittémotion 2023/24:2620 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 51 samt i motionerna 2023/24:878 av Leif Nysmed och Lars Mejern Larsson (båda S), 2023/24:1703 av Teresa Carvalho m.fl. (S) och 2023/24:2661 av Mattias Vepsä m.fl. (S) yrkande 5. I motion 2023/24:875 av Leif Nysmed (S) föreslås ett tillkännagivande om en översyn av regelverket för arbetskraftsinvandring. Motionären föreslår bl.a. en arbetsmarknadspröv­ning.

I kommittémotion 2023/24:389 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) föreslås i yrkande 1 ett tillkännagivande om krav på heltid och i yrkande 2 ett tillkännagivande om krav på bostad, som villkor för arbetstill­stånd. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om påföljder vid missbruk av regelverken. Indraget arbetstillstånd för den enskilde och förbud mot anlitande av utländsk arbetskraft för företag ska vara möjligt liksom andra former av sanktioner och straff.

I kommittémotion 2023/24:439 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 26 föreslås ett tillkännagivande om hur ett rättvist system för arbetskraftsinvand­ring ska utformas. Som en del av ett sådant system förordar motionärerna att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen återinförs. I motionen anförs att krav på en viss lönenivå inte hindrar exploatering av arbetskrafts­invandrare. Motionärerna föreslår också bl.a. att heltidsanställning införs som krav för arbetstillstånd, att vandelsprövning av arbetsgivare införs samt att arbetskraftsinvandrare som berättar om missförhållanden hos arbetsgivaren får stanna i Sverige tillståndstiden ut och ges möjlighet att söka ny anställning. Motionärerna föreslår också att straff för arbetsgivare som utnyttjar arbets­kraftsinvandrare införs liksom rätt till skadestånd för den arbetstagare som drabbas.

I partimotion 2023/24:2457 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 16 föreslås ett tillkännagivande om att lönegolvet (försörjningskravet) för arbetskraftsinvandring bör stoppas. Ett tillkännagivande med samma innebörd föreslås också i kommittémotion 2023/24:2491 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 15. Motionärerna anför att ett höjt lönegolv inte leder till att fusket minskar utan i stället kommer att göra att företagen får svårare att hitta rätt kompetens. I den sistnämnda motionen föreslås även tillkännagivanden om att verka för att problemen med fusk och utnyttjande inom arbetskraftsinvand­ringen ska lösas (yrkande 16) och om att se över hur man kan göra det mer attraktivt för arbetskraftsinvandrare att arbeta i Sverige (yrkande 17). I motion 2023/24:843 av Anders W Jonsson (C) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att underlätta möjligheterna att ta in utländsk arbetskraft genom att anpassa ansökningsprocesserna bättre till de gröna näringarnas behov.

I kommittémotion 2023/24:956 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att värna en efterfrågestyrd arbetskrafts­invandring. Motionärerna anger att det är viktigt att råda bot på den arbets­kraftsbrist som förekommer i många branscher och att människor därför behö­ver rekryteras till Sverige för att arbeta. Det behöver gå snabbare att rekrytera, arbetstagarnas rättigheter ska stärkas och ingen ska utnyttjas. Vidare föreslås ett tillkännagivande om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel (yrkande 6), vilket nu sker eftersom arbetstagaren mister uppehålls- och arbetstillståndet om arbetsgivaren betalar för låg lön eller har utannonserat tjänsten på ett felaktigt sätt. Motionärerna föreslår också tillkännagivanden om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskrafts­invandring (yrkande 7) och om att införa en möjlighet för arbetstagaren att få skadestånd om arbetsgivaren avsiktligt inte levt upp till kollektivavtalsenliga villkor (yrkande 8). För att stärka arbetskraftsinvandrares ställning föreslås ett tillkännagivande om att det bör bli möjligt för arbetskraftsinvandrare att byta arbetsgivare och yrke även under den första tillståndsperioden (yrkande 9). Motionärerna föreslår också att det bör vara möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt (yrkande 10). I yrkande 11 föreslås att det inrättas en servicefunktion för att framför allt små och medelstora företag ska undvika att göra misstag. Vidare föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att arbetskraftsinvand­rare bör ges möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period en förlängningsansökan handläggs (yrkande 12). För att minska arbetskrafts­invandrarens beroende av arbetsgivaren är det enligt motionärerna viktigt att han eller hon ges rimlig tid att hitta ett nytt arbete när ett ärende om återkallelse har inletts eller en anställning har upphört. Motionärerna föreslår därför att den s.k. omställningstiden förlängs (yrkande 13), från fyra till sex månader. Vidare föreslår motionärerna tillkännagivanden om att värna s.k. spårbyte inom asylprocessen (yrkande 14) och om att avskaffa godtyckliga lönegränser för arbetskraftsinvandring (yrkande 15). Även om det går att diskutera om den gamla praxisen – att det går att försörja sig på 13 000 kronor i månaden – är hållbar i dagens kostnadsläge är det anmärkningsvärt att regeringen sätter nivån så långt över vad andra människor i Sverige förväntas klara sig på.

I motion 2023/24:2199 av Sten Bergheden och Johanna Rantsi (båda M) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga att se över straffskalorna för brott avseende utnyttjande av olaglig arbetskraft. I motion 2023/24:2281 av Josefin Malmqvist m.fl. (M) yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att överväga en reformerad reglering av arbetskrafts­invandring för att undvika att personer med arbete utvisas.

I motion 2023/24:2430 av Magnus Jacobsson (KD) föreslås ett tillkännagi­vande om att underlätta för strategisk arbetskrafts- och utbildningsinvandring.

I motion 2023/24:506 av Camilla Mårtensen och Louise Eklund (båda L) begärs ett tillkännagivande om att möjliggöra för tredjelandsmedborgare med permanent uppehållstillstånd, men utan svenskt eller annat nordiskt med­borgarskap, att få jobba på en nordisk arbetsmarknad.

Utskottets ställningstagande

Sverige har en omfattande arbetskraftsinvandring. Att nödvändig kompetens kan rekryteras från andra länder stärker svenska företag och Sveriges gemen­samma konkurrenskraft. I kölvattnet av ett tillåtande regelverk har dock miss­bruk och utnyttjande vuxit fram, särskilt när det gäller arbetskraftsinvandring till lågkvalificerade yrken. Det är viktigt för såväl seriösa företag som arbets­tagare att kriminalitet och fusk som är kopplat till arbetskraftsinvandring bekämpas med många olika åtgärder. Utskottet anser därför att en omställning är nödvändig med skärpta regler för att minska den lågkvalificerade arbets­kraftsinvandringen på samma gång som möjligheterna förbättras för den hög­kvalificerade arbetskraftsinvandringen. Missbruk ska stävjas samtidigt som Sverige ska vara ett välkomnande land för internationell talang och kom­petens.

När det gäller frågan om arbetsmarknadsprövning är utskottets uppfattning att det är arbetsgivaren själv som bäst avgör om det finns ett behov av att rekrytera arbetskraft från tredjeländer. Utskottet är därför inte berett att föreslå ett tillkännagivande om att införa en arbetsmarknadsprövning som villkor för arbetstillstånd.

För att minska missbruket av systemet för arbetskraftsinvandring har för­sörjningskravet höjts. För att uppfylla kravet på god försörjning gäller sedan den 1 november 2023 att lönen måste uppgå till minst 80 procent av den medianlön som Statistiska centralbyrån publicerar för Sverige. Missbruket av arbetskraftsinvandringen, som särskilt är kopplat till lågkvalificerade yrken, bör enligt utskottet bekämpas med full kraft. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslag om att sänka eller stoppa höjningen av försörjningskravet. Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslag om andra lättnader av reglerna för att få arbetstillstånd eller om möjligheten till spårbyte.

Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring kommer att lämna sitt utredningsbetänkande i februari 2024 och utskottet konstaterar att utredningen enligt direktiven (dir. 2023:25) ska ta fram förslag som skärper villkoren för arbetskraftsinvandringen. Direktiven anger bl.a. att arbetstill­stånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL endast ska kunna beviljas om det arbete till vilket arbetskraftsinvandring sker i normalfallet har en lönenivå motsvarande medianlönen, även om den exakta nivån blir en fråga för utre­daren att ta ställning till. Det anges i direktiven att det kan finnas situationer när den arbetskraft som redan finns i Sverige inte räcker till för att fylla behoven inom yrken där lönen är lägre än det fastslagna lönekravet och att det kan röra sig om yrken inom vilka det krävs särskild kompetens, erfarenhet eller skicklighet. I dessa fall är det nödvändigt att möjliggöra undantag från den lönenivå som ska gälla generellt för att inte riskera kompetensbrist. Det kan även aktualiseras inom t.ex. yrken som är säsongsbundna. I uppdraget ingår därför att föreslå hur ett lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper kan utformas. Ett alternativ skulle kunna vara att utforma det lägre lönekravet som ett försörjningskrav.

Utredaren ska även ta ställning till om vissa kategorier av utländsk arbets­kraft helt bör undantas från ett nytt lönekrav eller alltid omfattas av ett lägre lönekrav, ett försörjningskrav eller vad som annars bör gälla.

Vidare bör utredaren överväga hur en ordning kan utformas som innebär att regeringen kan föreskriva att vissa yrkesgrupper exkluderas från möjlig­heten att beviljas arbetstillstånd. Det kan t.ex. handla om personliga assistenter och andra yrkesgrupper där missbruk av systemet med arbetskraftsinvandring är omfattande.

Utredaren ska också analysera och ta ställning till hur försörjningskravet för tillstånd för säsongsarbete bör höjas, eftersom även säsongsarbetares ställ­ning på arbetsmarknaden behöver stärkas och konkurrens med låga löner mot­verkas.

Förslagen ska enligt direktiven utformas på ett sätt som så långt som möjligt förenklar handläggningen, minimerar den administrativa bördan för arbetsgi­vare och möjliggör korta handläggningstider.

När det gäller sanktioner och straff är regelverket för arbetskraftsinvandring utförligt och det omfattar även en möjlighet till ersättning till arbetstagaren. Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring ska därtill enligt de ursprungliga direktiven (dir. 2022:90) analysera och ta ställning till om den särskilda avgiften för den som anställer en utlänning som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige ska höjas och differentieras. Utskottet ser mot den bak­grunden inte skäl för att ställa sig bakom förslag om tillkännagivanden om sanktioner eller skadestånd.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att ett välbehövligt reform­arbete pågår som omfattar åtgärder för att komma till rätta med missbruket av systemet för arbetskraftsinvandring och utnyttjandet av utländska arbets­tagare. Utskottet vill inte föregripa detta arbete och är därför inte berett att ställa sig bakom förslag om kontroll över eller utformningen av systemet för arbetskraftsinvandring, om fusk, utnyttjande och skärpta regler.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:389 (SD) yrkandena 1, 2 och 5, 2023/24:439 (V) yrkande 26, 2023/24:875 (S), 2023/24:878 (S), 2023/24:956 (MP) yrkandena 1, 6–10 och 12–15, 2023/24:1703 (S), 2023/24:2199 (M) yrkande 3, 2023/24:2281 (M) yrkande 5, 2023/24:2457 (C) yrkande 16, 2023/24:2491 (C) yrkandena 15 och 16, 2023/24:2620 (S) yrkande 51, 2023/24:2622 (S) yrkandena 2 och 3 samt 2023/24:2661 (S) yrkande 5.

När det gäller den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen kan utskottet konstatera att Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring fått i uppdrag att analysera och ta ställning till åtgärder som främjar den högkvali­ficerade arbetskraftsinvandringen, som t.ex. gäller kortare handläggningstider och förenklade tillståndsprocesser och som främjar samverkan mellan myn­digheter och säkerställer att regelverken inte skapar onödiga hinder. Utskottet konstaterar även att en utredare i maj 2022 gavs i uppdrag att föreslå hur det s.k. nya blåkortsdirektivet, (EU) 2021/1883, ska genomföras i svensk rätt och att uppdraget har redovisats i promemorian Genomförande av det nya blåkorts­direktivet (Ds 2023:6). Syftet med förslagen i promemorian är att förbättra möjligheterna att attrahera och behålla högkvalificerade arbetstagare och underlätta dessa personers rörlighet inom EU. Promemorian har remitterats. Vidare ska Migrationsverket enligt regeringens regleringsbrev för 2024 fort­sätta att främja högkvalificerad arbetskraftsinvandring och löpande redovisa vidtagna åtgärder.

I regleringsbrevet till Migrationsverket för 2024 anges även att verket ska förkorta kötiderna för öppna ärenden och öka andelen beslut som fattas inom författningsstyrd tid samt att detta särskilt gäller prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd för arbete och forskning. Migrationsverket ska också förbättra sin tillgänglighet och service för de sökande och andra berörda. Vidtagna åtgärder ska redovisas för regeringen.

Utskottet ser med det anförda inte skäl för att föreslå tillkännagivanden om att göra det mer attraktivt att arbeta i Sverige, inrätta en servicefunktion, anpassa ansökningsprocesserna bättre till de gröna näringarnas behov eller om arbete på en nordisk arbetsmarknad. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:506 (L), 2023/24:843 (C) yrkande 4, 2023/24:956 (MP) yrkande 11, 2023/24:2430 (KD) och 2023/24:2491 (C) yrkande 17.

Gällande ordning

Frågan om uppehållstillstånd för forskning och studier inom högre utbildning regleras i huvudsak i 5 b kap. UtlL. Regelverket grundar sig företrädesvis på EU:s student- och forskardirektiv.

Ett uppehållstillstånd för forskning är tidsbegränsat och förutsätter att utlän­ningen har ett s.k. mottagningsavtal (5 b kap. 1 § UtlL). För ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning krävs bl.a. att utlänningen har antagits till en utbildning på heltid vid en läroanstalt för högre utbildning i Sverige och har betalat de avgifter som tas ut för studierna vid läroanstalten (5 b kap. 3 § UtlL). Som allmänna förutsättningar för båda typerna av tillstånd gäller att utlänningen ska ha tillräckliga medel, ha ansökt om en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige  om vistelsen understiger ett år  och inte utgör ett hot mot allmän ordning, säkerhet eller folkhälsa (5 b kap. 9 § UtlL). Ett beviljat uppehållstillstånd får enligt 5 b kap. 17 § UtlL förlängas.

Gästdoktorander, dvs. doktorander som utför en del av sin forskarutbild­ning i Sverige men som inte har bedömts vara antagna till en utbildning här, beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 10 § UtlL.

Ett barn och vissa andra familjemedlemmar till en utlänning med uppehålls­tillstånd för forskning ska själva beviljas uppehållstillstånd. Som huvudregel gäller att en sådan familjemedlem ska ha ansökt om och beviljats uppehålls­tillstånd före inresan i Sverige (5 b kap. 19 och 20 §§ UtlL).

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:389 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om studenter inom högre utbildning. Motionärerna anser att en översyn av såväl regelverket som admi­nistrativa system bör göras för att underlätta uppföljning av beviljade uppe­hållstillstånd och kontroll av att uppställda villkor efterlevs, i syfte att undvika att missförhållanden uppstår. I yrkande 4 föreslår motionärerna ett tillkänna­givande om särskilda uppehållstillstånd för gästdoktorander. Motionärerna anger att eftersom gästdoktorander beviljas uppehållstillstånd för besök är möjligheten att förlänga deras vistelse, t.ex. för att avsluta ett experiment, i nuläget mycket begränsad.

I motion 2023/24:1797 av Rickard Nordin (C) föreslås ett tillkännagivande om att se över situationen kring uppehållstillstånd för nyfödda barn till forskare.

Utskottets ställningstagande

Det är viktigt att Sverige har en stark attraktions- och konkurrenskraft som destinationsland för utländska forskare och studenter. Det är också angeläget att dessa personer ges möjligheter att långsiktigt bidra med sin kompetens i hela landet. Det behövs därför goda förutsättningar för bl.a. forskare att verka i Sverige. Samtidigt förekommer missbruk av uppehållstillstånd för studier. Fusk och missbruk av systemet är inte acceptabelt och måste motverkas.

Utskottet konstaterar att Migrationsverket i regleringsbrevet för 2023 gavs i uppdrag att tillsammans med universiteten och högskolorna säkerställa att missbruk av uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning försvåras. Uppdraget delredovisades i oktober 2023 och ska slutredovisas senast den 1 april 2024.

Utskottet konstaterar även att migrationsminister Maria Malmer Stenergard i ett svar på en interpellation den 8 december 2023 uppgav att det för närva­rande pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att ge en utredare i uppdrag att ”föreslå åtgärder som förbättrar förutsättningarna för utländska doktoran­der och forskare att verka och stanna kvar i Sverige”. Ministern angav vidare: ”Avsikten är att det även ska göras en översyn av regelverket när det gäller uppehållstillstånd för studier. Syftet med det kommande uppdraget ska vara att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation samt motverka att systemet med uppehållstillstånd för studier missbrukas.”

Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas skäl för att förorda till­kännagivanden om uppehållstillstånd för forskning och studier. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:389 (SD) yrkandena 3 och 4 och 2023/24:1797 (C).

Reservationer

Ställningstagande

Det nuvarande, marknadsbaserade systemet för arbetskraftsinvandring leder till många svåra problem, bl.a. utnyttjande av utländska arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden och dumpning av löner och arbetsvillkor. Arbets­kraftsinvandring bör därför bara vara möjlig i de fall det inte går att hitta rätt person i Sverige. Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen bör följaktligen återinföras.

 

Ställningstagande

Den förra regeringen tog initiativ för att strama upp de bestämmelser om arbetskraftsinvandring som infördes 2008, men det finns ett fortsatt behov av att skärpa och förbättra regelverket. Det behövs ett försörjningskrav som motsvarar 100 procent av medianlönen i Sverige och som har färre undantag.

 

Ställningstagande

Ett antal förändringar av lagstiftningen behöver genomföras för att åstad­komma ett rättvist system för arbetskraftsinvandring, som garanterar att de som invandrar inte utnyttjas och som inte används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden. Regeringens förordnings­ändring innebär att en arbetskraftsinvandrare ska ha en lön som uppgår till minst 80 procent av medianlönen. Oseriösa arbetsgivare kommer dock även fortsättningsvis att kunna exploatera arbetskraftsinvandrare genom att utlova en viss lönenivå men därefter utbetala en lägre nivå. Helt andra åtgärder krävs för att komma till rätta med utnyttjandet av arbetskraftsinvandrare. När det gäller villkoren för arbetstillstånd är en av dessa åtgärder att heltidsanställning bör utgöra ett krav för arbetstillstånd.

 

Ställningstagande

Det är angeläget att de reformer som genomförs för att få bukt med missbruket av arbetstillstånd är ändamålsenliga och leder till att fusket faktiskt minskar och inte slår hål på systemet med arbetskraftsinvandring. Det nya lönegolvet, som oftast innebär att arbetskraftsinvandraren betalar tillbaka en del av lönen till arbetsgivaren, kommer inte att minska fusket. Höjningen av lönegolvet kommer bara att leda till att företagen får betydligt svårare att hitta rätt kompe­tens, och den måste därför stoppas.

 

Ställningstagande

Godtyckliga lönegränser för arbetskraftsinvandring måste avskaffas. Även om det går att diskutera om den gamla praxisen – att det går att försörja sig på 13 000 kronor i månaden – är hållbar i dagens kostnadsläge är det anmärk­ningsvärt att regeringen sätter lägstanivån (27 360 kronor i månaden) så långt över vad andra människor i Sverige förväntas kunna klara sig på.

 

Ställningstagande

Kompetensbristen är ett av de största hindren för företag i Sverige, och människor behöver rekryteras hit för att arbeta. Ett öppet system för arbets­kraftsinvandring är viktigt för Sveriges utveckling och ekonomi, för företagen och för alla som får en chans att arbeta i Sverige. En negativ konsekvens av de s.k. kompetensutvisningarna för ett antal år sedan är att Sverige har kommit att uppfattas som ett mindre attraktivt land att arbeta i. Samtidigt är många företag beroende av arbetskraftsinvandring och konkurrensen om arbetskraft mellan vissa länder är stark. Det är därför viktigt att arbetskraftsinvandrare väljer att arbeta i just Sverige. Det förutsätter ett fungerande och samordnat system när arbetskraftsinvandraren väl kommer hit, men också att Sverige tar fram en tydlig strategi för hur arbetskraft från andra länder ska kunna attraheras. Det finns också ett behov av att utveckla Sveriges öppna system, bl.a. behöver det gå snabbare för företag att rekrytera.

 

Ställningstagande

De marknadsbaserade bestämmelserna om arbetskraftsinvandring som inför­des 2008 har gynnat oseriösa företag, blivit en inkomstkälla för kriminella nätverk och bidragit till att personer som har fått skydd i Sverige inte har kommit i arbete. Den förra regeringen tog initiativ för att strama upp reglerna, bl.a. genomfördes krav på bindande anställningsavtal. Det påbörjade reform­arbetet behöver dock fortsätta med fler åtgärder. Det behövs skärpta sanktioner mot arbetsgivare som bryter mot regelverken och det bör införas tuffare för­handskontroller av företag som ansöker om tillstånd för arbetskraftsinvand­ring. Vidare bör arbetstagare som utnyttjas eller drabbas av arbetsgivare som missköter sig ha rätt till skadestånd. Regeringen bör skyndsamt återkomma i dessa delar.

 

Ställningstagande

Arbetskraftsinvandringen har historiskt varit positiv för Sverige och bidragit till landets utveckling. Det nuvarande systemet är dock konstruerat för att arbetsgivare ska kunna ta hit lågbetald arbetskraft, och det har lett till löne­dumpning, utnyttjande och osund konkurrens. Om arbetskraftsinvandringen även framöver ska bidra positivt för arbetstagaren, arbetsgivaren och samhället måste det finnas garantier för att de som invandrar inte utnyttjas. Detta kräver ett rättvist system som har fokus på arbetsmarknadens behov, inte på att minska invandringen.

Kravet på bindande anställningsavtal vid arbetskraftsinvandring som trädde i kraft den 1 juni 2022 är viktigt för att stävja utnyttjande och fusk. Kravet måste dock följas upp. Det bör även införas en vandelsprövning av arbets­givarna. Arbetskraftsinvandrare som träder fram och berättar om missför­hållanden ska också få stanna i Sverige tillståndstiden ut och ges möjlighet att söka en ny anställning. Vidare bör det införas straff för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare och skadestånd till arbetstagaren som drabbas.

 

Ställningstagande

Det finns problem med missbruk av arbetstillstånd. Arbetskraftsinvandrare utnyttjas av organiserade kriminella nätverk och arbetstillstånd används som ett sätt för att utnyttja välfärdssystemet. Det är viktigt att komma till rätta med dessa problem. Ett antal reformer för att förhindra problemen har genomförts, men mer behöver göras.

 

Ställningstagande

Det efterfrågestyrda regelverket för arbetskraftsinvandring infördes 2008. Därefter har ändringar gjorts, men mer behöver göras. Arbetstagarnas rättig­heter måste förbättras för att ingen ska kunna utnyttjas. Arbetstagare ska inte straffas genom att förlora uppehålls- och arbetstillstånd när det är en arbets­givare som gör fel, t.ex. genom att betala för låg lön eller ha utannonserat tjänsten på ett felaktigt sätt. Sanktionerna mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring bör skärpas och arbetstagare som inte får de villkor som de utlovats eller som tvingas betala ockerhyror bör få rätt till skadestånd och kränkningsersättning.

 

Ställningstagande

För att stärka arbetskraftsinvandrarens ställning bör det göras möjligt för honom eller henne att byta arbetsgivare och yrke även under den första till­ståndsperioden. Vidare bör en person som har två eller fler anställningar som tillsammans gör att kraven i lagen är uppfyllda kunna beviljas uppehålls- och arbetstillstånd. Att t.ex. jobba halvtid för två arbetsgivare ska inte vara en omöjlighet. Det bör inrättas en servicefunktion för mindre och medelstora företag. Detta är viktigt särskilt för arbetsgivare som saknar kollektivavtal eftersom det kan vara svårt att veta hur avtalen ska tolkas. En möjlighet bör också införas för arbetskraftsinvandrare att resa ut ur Sverige även under den period en förlängningsansökan handläggs. Vidare bör den s.k. omställnings­perioden förlängas. En person vars tillstånd har återkallats har under fyra månader en möjlighet att söka nytt arbete. Perioden bör förlängas till sex månader.

Spårbyte har inneburit en bra möjlighet för människor som har bott och arbetat i Sverige men fått avslag på sin asylansökan att bo kvar och bidra till det svenska samhället. Att avskaffa möjligheten till spårbyte skulle innebära att människor som har anställning i Sverige och försörjer sig först måste lämna landet för att ansöka om att få fortsätta arbeta här. Det är ett slöseri med resur­ser. Möjligheten till spårbyte bör behållas, samtidigt som åtgärder vidtas för att motverka att lagstiftningen för asyl- och arbetskraftsinvandring kringgås.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag