HB01NU5: Ny kärnkraft i Sverige

Näringsutskottets betänkande 2023/24:NU5

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår mo­tions­yrkandena.

Regeringens förslag syftar till att möjliggöra för ny kärn­kraft genom att förbudet i miljöbalken mot att tillåta nya reaktorer på andra platser än i dag tas bort liksom även förbudet mot att tillåta att fler än tio reaktorer är i drift sam­tidigt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

I betänkandet finns åtta reservationer (S, V, C, MP) och fyra särskilda ytt­ran­den (S, V, C, MP). I en reservation (S, V, C, MP) föreslås att riksdagen ska avslå regeringens förslag.

Behandlade förslag

Proposition 2023/24:19 Ny kärnkraft i Sverige – ett första steg.

Åtta yrkanden i följdmotioner. 

13 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Ny kärnkraft – tillåtet antal reaktorer och frågor om lokalisering

Utskottets ställningstagande

Vissa övriga frågor om kärnkraft

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (S, V, C, MP)

2. Nya reaktorers lokalisering, punkt 2 (S, C)

3. Nya reaktorers lokalisering, punkt 2 – motiveringen (V, MP)

4. Fusionskraft, punkt 3 (S, C)

5. Övriga frågor om kärnkraft, punkt 4 (S)

6. Övriga frågor om kärnkraft, punkt 4 (C)

7. Övriga frågor om kärnkraft, punkt 4 (MP)

8. Övriga frågor om kärnkraft, punkt 4 – motiveringen (V)

Särskilda yttranden

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

2. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

3. Regeringens lagförslag, punkt 1 (C)

4. Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2023/24:19 Ny kärn­kraft i Sverige – ett första steg. Med anledning av propositionen har fyra mo­tioner väckts. I detta be­tän­kande behandlar utskottet även 13 motions­yrkan­den som rör kärnkraft från allmänna motionstiden 2023/24. En förteckning över de behandlade för­slagen återfinns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Propositionen

Bakgrund

Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har kom­mit överens om att föreslå lagändringar för att möjliggöra för ny kärnkraft. Enligt överenskommelsen ska förbudet i miljöbalken mot att tillåta nya reak­torer på andra platser än i dag tas bort, liksom även förbudet mot att tillåta att fler än tio reaktorer är i drift samtidigt.

Regleringen av antalet reaktorer och på vilka platser kärnreaktorer får uppföras

I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen), strål­skydds­lagen (2018:396) och miljöbalken anges de generella tillstånds­reglerna för sä­ker­het, strålskydd och miljöskydd för kärnteknisk verksamhet. Uppförandet av en ny reaktor kräver tillstånd enligt både kärntekniklagen och miljöbalken.

Den 1 januari 2011 infördes en bestämmelse i miljöbalken (17 kap. 6 a §) i vil­ken det ställs upp tre förutsättningar som måste vara uppfyllda för att reger­ingen ska tillåta en ny kärnkraftsreaktor. De tre förutsättningarna är följande:

1. Den nya reaktorn är avsedd att ersätta en kärnkraftsreaktor som efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi.
2. Den kärnkraftsreaktor som ersätts kommer att vara permanent avstängd när den nya reaktorn tas i kommersiell drift.
3. Den nya kärnkraftsreaktorn uppförs på en plats där en kärnkraftsreaktor efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi.

I praktiken innebär den sista punkten att nya kärnreaktorer endast får uppföras i anslutning till de befintliga kärnkraftverken i Oskarshamn, Ringhals (i Var­bergs kommun) och Forsmark (i Östhammars kommun).

Förbudet mot att tillåta nya kärnkraftsreaktorer tas bort och det blir tillåtet att etablera kärnkraftverk på nya platser

Regeringen konstaterar att sedan de ovan beskrivna begränsningarna i 17 kap. 6 a § miljöbalken infördes, görs numera bedömningen att elbehovet vän­tas öka markant och att utvecklingen inom kärnenergiområdet har gått mot mindre en­heter, s.k. små modulära reaktorer (SMR). Den elektrifiering av industrin och av trans­portsektorn som behöver genomföras för att ersätta fossila bräns­len, anges som en förklaring till att efterfrågan på el kan kom­ma att öka kraf­tigt.

Vidare framhåller regeringen att Sverige har goda förutsättningar för att pro­ducera varor och tjänster på ett kon­kurrenskraftigt och klimatneutralt sätt. Det finns därmed ett behov av att bygga ut elproduktionen för att försäkra in­dus­trin till­gång till fossilfri energi. Det innebär att det kan finnas fördelar, ur både tek­niskt och ekonomiskt perspektiv, med att bygga reaktorer på nya plat­ser.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att bestämmelsen i miljöbalken (17 kap. 6 a §) som anger att regeringen endast får tillåta en ny kärnkrafts­reak­tor om den ersätter en permanent avstängd reaktor och uppförs på en plats där någon av de befintliga reaktorerna är lokaliserad ska tas bort.

Hänvisningen i lagen om kärnteknisk verksamhet till den bestämmelse i mil­jö­balken som begränsar regeringens möjlighet att tillåta nya kärnkrafts­re­ak­torer ska enligt förslaget också tas bort.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

Översyn av andra bestämmelser och ytterligare författningsförändringar

I propositionen redovisar regeringen att ett flertal remissinstanser har påtalat behovet av att se över även andra bestämmelser än de nyssnämnda av bety­delse vid en utbyggnad av kärnkraften. Med anledning av detta betonar reger­ingen att förberedelserna av nya ansökningar kommer att ta tid och att det där­för kommer att finnas tid att utreda och genomföra de författningsändringar som kan behövas för omhändertagande av använt kärnbränsle och kärnavfall från nya anläggningar. Vidare anger regeringen att vissa frågor som remiss­in­stanser har lämnat synpunkter på kommer att hanteras av regeringen när kom­mande utredningar och regeringsuppdrag bereds. Det handlar bl.a. om det kom­munala vetot, om nationella kärnkraftssamordnare för att underlätta sam­spe­let mellan kärn­kraftsprojektörer, myndigheter och andra aktörer på olika nivåer och om översyn av tillståndsprocesser för kärnkraft.

Regeringen säger sig ha förståelse för de synpunkter – från bl.a. Lagrådet – om att det kan innebära vissa fördelar att genomföra olika författ­nings­änd­ring­ar i ett sammanhang. Regeringen bedömer ändå att det är viktigt att re­dan nu ta bort det legala hindret för att tillåta ny kärnkraft och därigenom göra det möj­ligt för marknaden att planera för sådan kraft­pro­duktion.

Motionerna

I Centerpartiets partimotion 2023/24:2458 av Muharrem Demirok m.fl. efter­frågas i yrkande 23 ett tillkännagivande om att begränsningen på tio kärn­krafts­reak­torer bör tas bort Motionärerna anser att alla fossilfria kraftslag be­hövs för att det ska vara möjligt att klara klimatomställningen. Det är enligt dem tydligt att kärnkraften kan komma att utgöra en del av det framtida ener­gisystemet. Mo­tionärerna anser att det är rimligt att bestämmelsen i miljö­bal­ken om be­gräns­ningen om tio reaktorer i samtidig drift tas bort. Det viktiga är inte om det finns fem små reaktorer eller en stor vid Oskarshamns, Ringhals eller Fors­marks kärnkraftverk. Den som vill bygga kärnkraftverk på mark­nads­mäs­si­ga villkor ska enligt motionärerna vara fri att göra det.

I kommittémotion 2023/24:2754 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkan­de 1 före­slås att riksdagen ska avslå förslagen i propositionen om ändringar i mil­jöbalken, och i lagen om kärnteknisk verksamhet, yrkande 2. Motio­närer­na fram­håller att Sverige befinner sig i en omfattande nyindustria­lisering där in­ves­teringar i fossilfrihet innebär möjligheter till tusentals fler arbets­tillfällen. Mo­tionärerna konstaterar också att investeringsviljan i dag är som störst inom de förnybara energikällorna som t.ex. havsbaserad vindkraft. Detta är grön och billig elproduktion som de anser kan, och behöver, komma på plats snabbt. Sam­tidigt framhåller de att kärnkraften utgör en viktig del av svensk elpro­duk­tion och kom­mer att göra det även fortsättningsvis.

När det gäller förslagen i propositionen konstaterar motionärerna att det hade varit att föredra om all nödvändig lagstiftning som hänger samman med regeringens förslag hade varit på plats inför riksdagens ställningstagande till de nu aktuella lagändringsförslagen. Det finns enligt motionärerna behov av komp­let­terande utredningsinsatser och eventuellt även författningsstöd när det gäller t.ex. beredskaps- och planeringszoner och omhändertagande av kärn­av­fall.

Trots bristen på helhet instämmer motionärerna i det som anförs i propo­si­tionen om att det inte behövs något uttryckligt tak för antalet reaktorer på de platser där det redan bedrivs kärnkraftsverksamhet. De anser att det bör vara upp till verksamhetsutövarna att utifrån den normala tillståndsprövningen hos berörda myndigheter och kommuner hantera ytterligare reaktorer på dessa platser. Det kan exempelvis bli aktuellt för aktörer att söka tillstånd för att upp­föra effektmässigt mindre och modulära reaktorer, s.k. SMR.

Motionärerna anser emellertid inte att det är lämpligt att öppna för kärn­krafts­eta­bleringar på andra platser än där kärnkraft redan produceras. Att kun­na använda befintlig infrastruktur, kompetens m.m. i det om­givande samhället i anslutning till Ringhals, Oskarshamn och Forsmark gör att det blir både tids- och kostnadsmässigt mest effektivt att etablera nya reaktorer på des­sa platser. Andra argument mot att möjliggöra etableringar på andra platser än de befint­liga är att de nuvarande reaktorägarna är kollektivt ansvariga för kost­nads­be­räkning och finansiering av kärntekniska restprodukter och har byggt upp sys­tem för såväl bränsle- som avfallshantering. Berörda länsstyrelser har dess­utom kunskap om den samordnande roll kopplad till beredskap som krävs i sam­band med t.ex. en reaktorolycka. Även säkerhetspolitiska skäl mo­tiverar att kärnkraftsanläggningar byggs på de platser där sådan verk­samhet redan be­drivs.

Sammantaget anser motionärerna alltså att riksdagen ska avslå förslagen i propositionen och i stället ställa sig bakom det förslag i motionen, yrkande 3, som innebär att riksdagen genom ett tillkännagivande uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag om en ändring av 17 kap. 6 a § miljöbalken som inne­bär att det blir möjligt att utöka antalet reaktorer, men inte på fler platser än dagens.

I kommittémotion 2023/24:2751 av Birger Lahti m.fl. (V) motsätter sig mo­tionärerna förslagen i regeringens proposition och föreslår därför att propo­si­tio­nen ska avslås av riksdagen. De anser att kärnkraft är en osäker och dyr ener­gikälla som försvårar omställningen till förnybar energi­produktion. Dess­utom saknas det en säker metod för slutförvaring av det radio­aktiva avfallet. Motionärerna vill avveckla kärnkraften och i stället satsa på förnybar energi­pro­duktion. De vidhåller målet att Sverige senast 2040 ska ha ett hundra pro­cent förnybart energisystem där vindkraften tillsammans med vatten- och sol­kraft förser Sverige med energi.

Rickard Nordin m.fl. (C) understryker i kommittémotion 2023/24:2752 att alla fossilfria kraftslag behövs för att klara klimatomställ­ningen. Med hän­vis­ning till den pågående forskningen kring och utvecklingen av små mo­du­lära reak­torer (SMR) anser motionärerna att det är rimligt att ta bort be­stäm­melsen i miljöbalken som begränsar antalet reaktorer till tio. De delar således reger­ingens uppfattning om att det bör vara möjligt att tillåta fler än tio reak­torer i drift samtidigt. Däremot anser de inte att det bör vara tillåtet att etablera nya reaktorer på andra platser än där det redan finns kärn­krafts­pro­duk­tion. Dessa platser har flera fördelar i form av starkt lokalt stöd och existe­rande an­slut­ningar till elnätet. Säkerheten på dessa områden är dess­utom ut­redd. Därför vore det mest tids- och resurseffektivt att bygga ut kärn­kraften på dessa platser. Genom att tillåta utbyggnad på andra platser än de befintliga skulle den nöd­vändiga utbyggnaden av den svenska kraft­pro­duktionen sinkas efter­som nya lokaliseringar bl.a. kräver säkerhetspolitiska utred­ningar och ris­ke­rar att be­gränsas av den kommunala vetorätten. Mot denna bak­grund före­slår mo­tio­nä­rerna i yrkan­de 1 att riksdagen ska avslå propositionen och, i yrkan­de 2, i stäl­let bifalla för­slaget i motionen om att genom ett tillkän­na­givande uppmana reger­ingen att återkomma till riksdagen med ett förslag om en ändring i miljö­balken i den del som berör begränsningen av antalet reak­torer.

Även i Miljöpartiets kommittémotion 2023/24:2757 av Linus Lakso m.fl. yrkas på att riksdagen ska avslå propositionen. Motionärerna framhåller att kärn­kraften är förknippad med både stora risker och miljöproblem, och ny kärn­kraft är, enligt deras uppfattning, dessutom förenad med stora kostnader. De anför också att kärnkraft förutsätter användning av uran som är en ändlig resurs och som utvinns i gruvor som förgiftar stora områden. Andra problem är att det giftiga kärnavfallet måste förvaras i tusentals år och att en större kärnolycka kan ge så stora och kostsamma miljöskador att hela Sveriges eko­nomi hotas. Motio­närer­na anser att Sverige i stället ska satsa på den förnybara ener­gin, som t.ex. sol- och vindkraft, bl.a. för att det är be­tydligt billigare att bygga ut denna kraftproduktion än kärnkraften.

Bakgrund och pågående arbete

Ny kärnkraft i Sverige – ett andra steg

Den 2 november 2023 meddelade regeringen att en särskild utredare ska se över den nuvarande regleringen för att underlätta för tillkomsten av ny kärn­kraft (dir. 2023:155). Utredaren ska bl.a.

–      utreda hur tillståndsprövningen av kärnkraftsreaktorer enligt såväl lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet som miljöbalken kan effektiviseras med tydlighet och korta prövningstider som mål

–      se över ansökningsavgiften enligt förordningen (2008:463) om vissa av­gifter till Strålsäkerhetsmyndigheten och föreslå de ändringar som be­hövs för ett ändamålsenligt avgiftsuttag som tar hänsyn till nya reaktor­ty­per

–      analysera behovet av anpassning och utveckling av det befintliga kärn­av­fallsprogrammet för hantering av avfall från nya reaktorer

–      analysera och bedöma behovet av anpassning av regelverket för bered­skaps- och planeringszoner och överföring av processparametrar för nya reaktorer på befintliga och nya platser.

Uppdragen om tillståndsprövning och avgifter ska redovisas senast den 30 december 2024, uppdraget om kärnavfall och använt kärnbränsle den 29 au­gus­ti 2025 och uppdraget om beredskap den 27 februari 2026.

Färdplan för ny kärnkraft

Den 16 november 2023 presenterade regeringsföreträdare och samarbets­par­tiet Sverige­demokraterna det man betecknar en färdplan för ny kärnkraft i Sve­rige. Färd­planen omfattar följande fyra huvudpunkter:

–      En kärnkraftssamordnare tillsätts

–      Statens finansiella ansvar tydliggörs genom en riskdelningsmodell

–      Ny kärnkraft med total effekt motsvarade minst två storskaliga reaktorer senast 2035

–      Massiv utbyggnad av ny kärnkraft till 2045.

Kärnkraftssamordnaren kommer bl.a. att ha i uppgift att stödja regeringen i ar­be­tet med etablering av ny kärnkraft och att samla berörda parter för utbygg­naden av kärnkraft i Sverige.

När det gäller en statlig riskdelningsmodell konstateras det i färdplanen att de kreditgarantier som regeringen har utlovat (se längre fram i betänkandet) inte kommer att räcka och att en ut­redare därför får i uppgift att föreslå en riskdelnings- och finan­sierings­mo­dell där staten de­lar risken. Punkten om ny kärnkraft innebär att den nya po­litiken ska möjlig­göra för att ny kärnkraft med en total effekt om minst 2 500 MW ska kunna finnas på plats senast 2035. Vi­da­re anges det i färdplanen att de långsiktiga behoven av fossilfri el till 2045 gör att det behövs en utbygg­nad som skulle kunna mot­svara tio nya stors­kaliga reaktorer. Utbygg­nads­takten är emellertid be­roende av en mängd fak­torer som exempelvis det fram­tida el­behovet, ut­bygg­naden i andra delar av elsyste­met, var ny konsum­tion upp­kom­mer och var pro­duktion lokaliseras, drift­tidsför­läng­ning hos be­fint­liga kärn­krafts­reak­torer och den tekniska utveck­lingen av ny kärnkraft.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Regeringens lagförslag

–      Nya reaktorers lokalisering.

Regeringens lagförslag

Utskottet delar regeringens bedömning att den förväntade allt större efter­frå­gan på el i kombination med att fossila bränslen måste fasas ut inte minst av kli­matskäl starkt motiverar att fossilfri kärnkraftsel tillåts spela en central roll i den svenska energimixen även fortsättningsvis. Kärnkraften bidrar dess­utom med så­dana systemtjänster som utgör grunden för att det svenska kraftsystemet ska fungera på ett stabilt och förutsägbart sätt.

Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att regeringen genom för­sla­gen i den aktuella propositionen tar ett viktigt första steg mot att ge kärn­kraf­ten helt andra utvecklingsförutsättningar än vad som har rått under mer än ett de­cennium. Som redogjorts för i det föregående innebär regeringens förslag att det blir tillåtet att bygga fler än tio reaktorer och att reaktorer ska få byggas på andra platser än där det i dag finns kärnkraftsreaktorer som är i kommersiell drift, dvs. vid Ringhals, Forsmarks och Oskarshamns kärnkraftverk.

De föreslagna lagändringarna är enligt utskottets uppfattning inte bara nöd­vändiga för att det ska bli tillåtet att låta kärnkraften expandera i Sverige, utan de skickar även en tydlig signal till alla som över­vä­ger att investera i kärn­kraftsanläggningar. När utskottet nu föreslår att riks­dagen ska anta reger­ingens lagförslag innebär det en politisk tydlighet om kärn­kraftens fram­tid i Sverige som utgör en första nödvändig hörnsten i det bildliga fun­dament varpå nya, tekniskt avancerade kärnreaktorer kan byggas.

Utskottet noterar också att regeringen i början av november 2023 beslutade om direktiv för en särskild utredare med uppdraget att se över den nuvarande regleringen i syfte att underlätta tillkomsten av ny kärnkraft i Sverige. Detta andra steg i arbetet med att främja kärnkraftens utveckling förstärker det tyd­liga budskapet från regeringen om att kärnkraften har en ljus framtid, till gagn för Sveriges fortsatta utveckling som ett välfärdsland och som ett viktigt bi­drag till att möta hoten mot klimatet.

Med hänvisning till den positiva syn som utskottet har dels på förslagen i propositionen, dels på den fortsatta vägen framåt när det gäller kärn­kraften, är det en naturlig följd för utskottet att tillstyrka propositionen i dess helhet och därmed också att avstyrka de motions­yrkan­den i vilka det före­slås att riks­da­gen ska avslå propositionen.

Nya reaktorers lokalisering

Regeringens förslag i propositionen – som utskottet i det föregående har ställt sig bakom – innebär alltså att det blir tillåtet att bygga fler än tio reaktorer och att reaktorer ska få byggas på andra platser än där det i dag finns kärnkrafts­reaktorer som är i kommersiell drift, dvs. vid Ringhals, Forsmarks och Oskars­hamns kärn­kraft­verk. Ut­skottet kan konstatera att det i några av motionerna efterfrågas en lagreglering som innebär att nya reaktorer endast ska få tillåtas på de ovan omnämnda platserna, dvs. en bestämmelse som liknar den som re­ger­ingen föreslår ska tas bort (17 kap. 6 a § miljöbalken).

Här vill utskottet – i likhet med regeringen – peka på att utvecklingen mot mindre reaktorer gör att användningen av kärnenergi kan komma att bli an­nor­lunda än i dag. Utöver att producera el kan mindre reaktorer komma att pro­ducera fjärrvärme, processvärme och vätgas för t.ex. fossilfri stålpro­duk­tion. Eftersom behovet av värme är utspritt över landet, finns det skäl att tillåta att reaktorer uppförs på andra platser än där reaktorer är loka­liserade i dag. Även det befintliga och framtida behovet av el och vätgas finns på andra platser än där dagens reaktorer är belägna. Att placera elproduktion när­mare användarna minskar också be­last­ningen på transmissionsnätet. Ett ytter­ligare skäl till att öppna upp för kärnkraftsetableringar på nya platser är att de platser som är tillåtna i dag kontrolleras av de befintliga kärnkrafts­bolagen, vilket håller nya aktörer ute från marknaden.

De motionsyrkanden som tar sikte på att begränsa det antal platser där kärn­reaktorer ska få byggas bör mot denna bakgrund avslås av riksdagen.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I Centerpartiets partimotion 2023/24:2458 av Muharrem Demirok m.fl. be­gär motionärerna i yrkande 26 att riksdagen genom ett tillkännagivande ska fram­föra till reger­ingen att den ska säkerställa att kärnkraft inte subventioneras vid vare sig byggna­tion, drift eller avveckling. Likt andra kraftslag ska kärn­kraf­ten, enligt motionärerna, fullt ut bära sina egna kostnader. Kärnkrafts­aktö­rer ska således alltid själ­va bära kostnaderna för säkerhet, avfallshantering och olycks­­för­säk­ring, vilket bl.a. kräver kraftigt ökade avsättningar för avfalls­han­tering. Som för alla övriga kraftslag har staten emellertid ett ansvar att ansluta ny kraft till el­nätet. Det ska dock inte finnas några särskilda subventioner för kärnkraft, vare sig i form av produktionsstöd, kreditgarantier eller övertagande av av­falls- el­ler olycks­kost­nader.

I kommittémotion 2023/24:2693 av Fredrik Olovs­son m.fl. (S) yrkande 13 föreslås ett tillkännagivande om kärnkraft där motionärerna hänvisar till det som anförs i motionen på detta tema. Motio­nä­rerna anser att kärnkraften kom­mer att ha stor betydelse för elsystemet även fortsättningsvis. Av motiv­texten framgår vidare att utbyggnaden av den fossil­fria elpro­duk­tio­nen måste öka redan i närtid. Motionärerna ser möjlig­heter till för­läng­ning av drifttiden för de befintliga reaktorerna. Detta förutsät­ter en säker drift och att de säker­hets­höjande inves­teringar som krävs för detta genomförs. Även effekt­höjning vid de befintliga reak­torerna kan bli ett värde­fullt till­skott till elför­sörj­ningen. Motionärerna konstaterar att relevanta myn­dig­heter ser över förut­sättningarna för både framtida och befintlig kärnkraft, så att den befintliga kärn­kraftens ful­la kapacitet kan nyttjas under hela dess livs­längd. Vidare note­rar motio­närerna att s.k. små modulära reaktorer har bör­jat diskuteras allt mer på senare tid. Den social­demo­kratiska regeringen gav Strål­säkerhets­myndig­heten (SSM) i upp­drag att identifiera behov av utveck­ling av de regler eller andra åtgärder som kan påverka förutsättningarna för nytt­jande av befint­lig och ny kärnkraft. SSM har föreslagit hur de iden­tifierade behoven av reg­ler och åtgär­der bör han­teras vidare.

I kommittémotion 2023/24:2754 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkan­de 4 föreslås ett tillkännagivande om inriktningen i övrigt för politiken för ny kärn­kraft, dvs. utöver de yrkanden i samma motion som har redovisats tidi­gare i be­tänkandet och som gäller lagförslagen i propositionen och försla­get om att det ska vara tillåtet med fler reaktorer på de platser där kärn­kraftverk finns i dag. Motionärerna slår fast att kärnkraften utgör en viktig del av den svenska elpro­duktionen och kommer att göra det även framöver. Kärnkraften ska an­vän­das på ett säkert och effektivt sätt, och motionärerna understryker att det sedan länge inte finns något stoppdatum som förbjuder eller medför ned­stäng­ning av kärnkraft. Motionärerna framhåller att det sedan den energi­över­ens­kom­melse som slöts 2016 tydligt har framgått att det också går att byg­ga nya reaktorer i Sverige. Vidare efterfrågar de en ny blocköver­skridande ener­gi­över­ens­kom­melse som ger de långsiktiga spelregler som närings­livet efter­frå­gar och som de anser krävs för de omfattande och lång­siktiga invester­ingar som kärn­krafts­satsningar innebär. Utöver detta pekar motionärerna även på att kom­pe­tensen på kärnkraftsområdet bör utvecklas och på att kärnkraften har sys­temmässiga fördelar i förhållande till annan, mer inter­mittent kraftpro­duk­tion.

Fusionsenergi lyfts fram i kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C). Fusion innebär sammanslagning av atomkärnor i motsats till den kärnklyvning (fission) som förekommer i existerande kärnkraft­verk. I yrkan­de 94 förordas ett tillkännagivande om en översyn av regelverken för fusionsenergi och om att införa en nationell strategi för fusionsenergi. Motio­nä­rerna redovisar att Strålsäkerhetsmyndigheten har påpekat att det är ange­läget att snarast utreda hur regelverket för fusionsenergi och fusions­kraft­verk kan uppdateras och anpassas för att bättre motsvara fusionsenergins tek­niska och riskmässiga förutsättningar. Vidare framhåller motionärerna beho­vet av en nationell fusionsstrategi som ger en tydlig politisk signal om ett svenskt enga­gemang för fusionsenergins möjliga potential som grön kraftkälla och som omfattar frågor om infrastruktur, kompetens­försörj­ning, investeringar och samarbeten nationellt och interna­tionellt.

I kommittémotion 2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkan­de 28 före­slås ett tillkännagivande om att avveckla kärnkraften och i stället genomföra en stor utbyggnad av förnybar energi som vindkraft, solel och sol­värme, sär­skilt i södra Sverige, med hänsyn till och bevarande av väl funge­ran­de eko­sys­tem. Motionärerna anser att kärnkraften medför stora säker­hets­risker, både vid drift och i samband med avfallets hantering. Motio­nä­rer­na fram­håller att ju fler som ”löser” klimatkrisen med hjälp av kärnkraft. desto större blir även risken för att fler kärnvapen tillkommer i världen. Till­gången till uran för kärn­kraften och kärnkraftsutbyggnadens finansiering lyfts också fram i mo­tio­nen och här pekas på riskerna med att hamna i beroende­förhållan­den till Ryss­land och Kina.

Den kommunala vetorätten i fråga om kärntekniska frågor bör inte ändras, an­förs det i motion 2023/24:1961 av Laila Naraghi (S). Motionären anser att den svenska kärnkraften har varit framgångsrik av flera skäl och att en av­göran­de orsak till detta är den demokratiska förankring och det starka med­borgerliga stöd för kärnkraften som finns på de platser där den har etablerats. Det kommunala vetot är enligt motionären en rimlig avvägning mellan olika intressen och har visat sig vara gynnsamt för den svenska kärnkrafts­industrin, kärnsäkerhetsarbetet och elförsörjningen.

I motion 2023/24:27 av Robert Stenkvist (SD) föreslås ett tillkänna­gi­van­de om att frågan om etablering av en liten modulär reaktor (SMR) i Botkyrka kommun bör snabbutredas.

David Perez m.fl. (SD) föreslår i motion 2023/24:153 ett tillkännagivande om utökad kraftproduktion vid Forsmarks kärnkraftverk. Motionärerna menar att en fjärde reaktor vid Forsmark skulle kunna bistå i landets framtida ener­giförsörjning och att platsen är unik med tanke på det slutförvar av uttjänt kärn­bränsle som håller på att byggas där.

Jörgen Grubb m.fl. (SD) vill i motion 2023/24:168 att riksdagen i ett till­kännagivande ska framföra till regeringen att det bör byggas ett nytt kärn­kraft­verk i Barsebäck. Detta skulle bl.a. undanröja riskerna för akut elbrist i Skåne och innebära att man slipper använda de fossil­bränsleeldade kraftverken i Karlshamn och Malmö.

I motion 2023/24:611 av Sten Bergheden (M) föreslås två tillkän­na­givan­den om kärnkraft. I yrkande 1 förordas att regeringen ska uppmanas att ta fram en tydlig plan och strategi för en utbyggnad av kärnkraften i Sverige. I yrkande 2 förordas ett tillkännagivande om att kärnkraften be­hövs och måste byggas ut för att det ska vara möjligt att klara framtidens elförsörjning.

Ulrika Heindorff m.fl. (M) föreslår i motion 2023/24:720 yrkande 6 ett till­kän­na­gi­van­de om utbyggnad av små modulära reaktorer i Skåne. Mo­tio­närer­na ser positivt på att tillståndsprocesserna kortas, att det införs ett snabb­spår för ny kärnkraft samt att det blir tillåtet att bygga kärnkraftverk på andra platser än i dag och att förbudet mot att ha fler än tio i drift samtidigt tas bort.

Etablering av ny kärnkraft efterfrågas även i motion 2023/24:776 av Larry Söder (KD). Motionären förordar ett tillkännagivande om att regeringen bör få i uppdrag att se över möjligheterna att planera för ny kärnkraft inom el­om­rådena 3 och 4. Motionären välkomnar vindkraft och solenergi men menar sam­tidigt att dessa kraftslag inte kan ersätta kärnkraften som är planerbar och miljö­vänlig. Vidare påpekar han att eftersom stora delar av den kontinuerliga elproduktionen i södra Sverige har lagts ned måste den snarast ersättas med ny planerbar elpro­duktion.

Bakgrund och pågående arbete

Kreditgarantier till ny kärnkraft

I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1, utg.omr. 21 Energi) har reger­­ingen föreslagit att riksdagen ska fatta beslut om att regeringen ska be­myn­­digas att under 2024 ställa ut kredit­ga­ran­tier för lån till investeringar i ny kärnkraft som uppgår till högst 400 mil­jarder kronor. Regeringen konsta­terar att investeringar i kärnkraft är ekono­miskt mycket omfattande och kän­ne­teck­nas av höga initiala finansie­rings­kost­nader, långa byggtider och en lång drift­tid för att återhämta inves­terings­kost­naderna. Samtidigt framhåller reger­ingen att det är flera decennier sedan ny kärnkraft byggdes i Sverige, vilket innebär att det finns stora osäker­heter om vilka nationella krav som kommer att ställas på nya reaktorer och hur dessa krav kommer att tillämpas. Detta driver i sin tur upp risknivån för projekten med följden att det kan bli svårare att attrahera finansiering till dessa inves­te­ringsprojekt. För investeringar av detta slag kan det därför vara av­görande att staten bär delar av risken för att investeringarna ska komma till stånd. Genom en statlig kreditgaranti går staten i borgen för någon annans betal­nings­åtagan­de och den fungerar därmed som ett skydd mot kredit­för­luster och bi­drar till att minska de finansiella riskerna för inves­te­ringar i ny kärnkraft.

Den 16 november 2023 beslutade regeringen att uppdra åt Riksgälds­kon­toret att vidta förberedande åtgärder för att kunna ställa ut de ovan omnämnda statliga kre­dit­ga­rantierna för investeringar i ny kärnkraft. Riksgäldskontoret ska bistå Reger­ings­kansliet i arbetet med att utforma de närmare bestäm­mel­serna för dessa kreditgarantier. Vidare ska myndigheten bedö­ma hur kredit­garan­tier för investeringar i ny kärnkraft påverkar risken i den samlade garanti­portföljen.

Det kommunala vetot mot kärnanläggningar

Vissa verksamheter kan endast få miljötillstånd efter att de har tillåtlig­hets­prö­vats av regeringen (17 kap. 1 § miljöbalken). Bland sådana anläggningar finns an­läggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt la­gen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Enligt 17 kap. 6 § miljöbalken får reger­ingen inte tillåta en sådan kärnteknisk anläggning som omnämns i 17 kap. 1 § med mindre än att den har tillstyrkts av kommunfullmäktige i den berörda kom­munen. Här gäller således ett absolut kommunalt veto.

Strålskyddsmyndigheten har i en rapport till regeringen i augusti 2023 före­slagit att det absoluta kommunala vetot ska förändras så att det blir möjligt för regeringen att, utan kommunal tillstyrkan, tillåta tillkomsten av en kärn­reaktor om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verk­sam­heten kom­mer till stånd och det inte finns någon annan plats som bedöms vara lämp­ligare för verksamheten eller som är lämplig och har anvisats för verk­samheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där.

Som har redovisats tidigare i betänkandet anför regeringen i den aktuella propositionen att frågor om det kom­munala vetot kommer att hanteras i sam­band med beredningen av kommande utred­ningar och regeringsuppdrag.

Till detta kan även fogas att statsrådet Romina Pourmokhtari den 15 no­vem­ber 2023 besvarade en skriftlig fråga från Laila Naraghi (S) om det kom­munala vetot avseende kärntekniska frågor (fr. 2023/24:231). Statsrådet hän­visade till de nyssnämnda utredningarna och underströk att förslag från dessa, enligt regeringens direktiv, inte får påverka det kom­mu­nala själv­styret nega­tivt.

Fusionsenergi

Att utvinna energi genom fusion innebär att plasma hettas upp till så hög tem­pe­ratur att lätta atomer kan slås ihop till tyngre, vilket frigör stora mäng­der ener­gi. Detta är i princip samma process som i solen och andra stjär­nor. Jäm­fört med den fission (kärnklyvning) som an­vänds i dagens kärnkraft­verk är en fördel med fusion att det går att framställa energi med en begränsad mängd bränsle och att det radioaktiva avfallet blir litet och dess­utom kortlivat. För att fusionsprocessen ska uppkomma krävs emel­ler­tid en tempe­ra­tur på över 100 miljoner grader Celsius och ett mycket högt tryck. Detta är något som har visat sig vara svårt att åstadkomma, särskilt om syftet är att utvinna mer energi än vad som förbrukas i själva processen. Flera fusions­projekt sak­nar dess­utom tek­nik för att konvertera värmen från fusions­processen till el.

Forskning om fusion kommer att bedrivas vid forskningsanläggningen ITER (Internationella termonukleära experimentreaktorn) i södra Frankrike. Anläggningen började byggas 2009 och planeras stå klar 2025. Projektet är ett internationellt samarbete mellan EU:s medlemsländer, Kina, Indien, Japan, Syd­korea, Ryssland, USA, Schweiz och Storbritannien. Världens i dag största experimentanläggning för fusionsforskning (JET, Joint European Torus) stod klar 1979 i Culham, Storbritannien. Den drivs som ett europeiskt samarbete inom Euratomprogrammet.

I februari 2022 konstaterade forsknings- och kunskapsföretaget Energi­forsk att fusion är ett område som har väckt stort intresse under senare tid. Flera fusionsprojekt pågår i Ryssland, Kina, Tyskland, Storbritannien, Frank­rike och USA. Flera stör­re framsteg har också gjorts, bl.a. vid den nyssnämnda JET-anläggningen i Storbritannien.

I december 2022 redovisades att Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Nova­tron Fusion Group AB och EIT InnoEnergy kommer att göra en gemen­sam satsning på fusionskraft. Syftet med arbetet är att utvärdera en helt ny teknik som stabiliserar fusionsplasmat på ett annat sätt än vad som planeras vid ITER-anläggningen. Även vid Upp­sala universitet har forskare länge arbe­tat med olika aspekter av fusions­kraft.

I juni 2023 utlyste Energimyndigheten 200 miljoner kronor i stöd till pro­jekt för att ta fram kunskap och lösningar som bidrar till utvecklingen av fos­silfri elproduktion för en hållbar elförsörjning i framtidens elsystem. Utlys­ning­­en omfattar bl.a. forskning om kärnkraft, inklusive om termonukleär fu­sion.

Vattenfall och små modulära reaktorer

I juni 2022 startade Vattenfall en förstudie för att utvärdera om det finns kom­mersiella, legala och tekniska förutsättningar att bygga minst två SMR vid Ring­hals kärnkraftverk (Varbergs kommun). Om förutsättningarna finns, är målet att kunna ta ny kärnkraft i drift under den första halvan av 2030-talet. Under hösten 2023 görs vissa förberedande arbe­ten. Det handlar bl.a. om att säkerställa tillgång till marken – som Vatten­fall redan äger en majoritet av – för att kunna göra markarbeten, bygga vägar och annan logistik. Bolaget in­ven­terar även natur- och kulturvärden samt har en utvecklad dialog med leve­rantörer. För­stu­dien väntas vara klar i slu­tet av 2023.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Fusionskraft

–      Övriga frågor om kärnkraft.

Fusionskraft

Fusionskraft lyfts fram i en av motionerna. Här kan utskottet konstatera att det länge har funnits en strävan inom naturvetenskapen efter att kunna efterlikna de ener­gi­omvandlingsprocesser som pågår i solen. Önskan om att kunna slå sam­man lätta molekyler till ofarliga restprodukter och samtidigt utvinna stora mäng­der energi har av många setts som en universallösning på jordens alla ener­gi­pro­blem. De teoretiska modellernas löften har emellertid visat sig vara mycket svåra att omvandla till praktiskt användbara applikationer. Det återstår således myc­ket innan denna form av kärnenergiproduktion kan betraktas som en lösning på mänsklighetens energiutmaningar. Utskottet ser positivt på den forskning som bedrivs på detta område både i Sverige och utomlands. Sam­tidigt vill utskottet poängtera att den här typen av kvalificerad teknisk forsk­ning ofta är beroende av mycket kostsam forskningsinfrastruktur. Detta under­stryker nödvändigheten av att forskningen bedrivs inom ramen för större in­ternationella samarbeten.

När det gäller en nationell strategi för fusionsenergi, som efterfrågas i mo­tio­nen, är utskottets uppfattning att en sådan bör vara aktuell först när forsk­ningen har kom­mit längre och fusionskraften kan ses som ett realistiskt svar på de ener­gi­försörjningsutmaningar som världen står inför. I dagsläget bör riks­dagen så­le­des lämna förslaget utan vidare åtgärd. Utskottet anser inte hel­ler att det är nödvändigt med en översyn av det regelverk som gäller för kärn­energiproduktion med särskilt fokus på bestämmelsernas eventuella be­gräns­ningar av fusionskraftens utvecklingsmöjligheter i Sverige. Även här gör ut­skot­tet bedömningen att det kan finnas skäl att avvakta utfallet av den forsk­ning och det utvecklingsarbete som pågår innan det finns anledning att göra justeringar i regelverket.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandet.

Övriga frågor om kärnkraft

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det delar mycket av det allmänna syn­sätt på kärnkraften som redovisas i några av motionerna. Detta synsätt tycks dessutom i betydande utsträckning sam­manfalla med det perspektiv som återspeglas i propositionen, vilket utskottet ser positivt på. Mot den bakgrun­den uppfattar utskottet inte något behov av ett uttalande från riks­dagen i linje med vad som föreslås i de nyssnämnda motionerna. Förslagen om till­kän­na­givanden med positiva skrivningar om kärnkraften av­styrks därför av ut­skot­tet. Utskottet anser inte heller att det finns skäl för riks­dagen att uttala sig i allmänna ordalag till för­mån för kärn­kraften i linje med vad som föreslås i några av motionerna. Det är ut­skottets uppfattning att den väg som regeringen har slagit in på när det gäller kärn­kraftens framtid i Sverige ger en mycket tydlig signal om att den har stor tilltro till att kärn­kraf­tens kom­mer att ha en stor betydelse i det svenska ener­gisystemet även fort­sätt­ningsvis.

Beträffande subventioner till kärnkraften, som tas upp i en av motionerna, står utskottet i grunden bakom en restriktiv hållning. Samtidigt vill utskottet under­stryka vikten av att nödvändiga investeringar i kärnkraftsprojekt kom­mer till stånd utan onödigt dröjsmål som exempelvis sammanhänger med finan­sierings­frågor. För att minska de finansiella risker­na i nya kärnkrafts­pro­jekt och därmed göra det lättare för kärnkraftsprojektörer att säkra nödvändigt kapital, ser utskottet positivt på att reger­ingen i bud­get­propositionen för 2024 har föreslagit att staten ska erbjuda kreditgaran­tier för projekt av detta slag. Eftersom utskottet intar denna hållning, kan det inte sam­tidigt ställa sig helt avvisande till att det förekommer vissa statliga subven­tioner till stöd för en nysatsning på kärnkraft i Sverige. Ett uttalande från riks­dagen i linje med vad som föreslås i en av motionerna med innebörden att det inte ska få ges några statliga subventioner alls till kärnkraftsutbyggnaden – inklusive kreditga­ran­tier – går alltså inte att förena med det synsätt på värdet av sådana garantier som utskottet nu har redovisat.

I några av motionerna efterfrågas ställningstaganden från riksdagen när det gäller var i Sverige ny kärnkraft bör tillkomma. Här vill utskottet understryka att lokaliseringsfrågor av det slaget vanligen inte lämpar sig för riksdagen att avgöra utan är något riksdagen anförtror den verkställande makten, dvs. reger­ingen och dess myndigheter, att ta ställning till och då med utgångspunkt från vilken lokalisering den berörda exploatören förordar. När det gäller frågor om var nya kärnreaktorer lämpligen byggs är det utskottets bestämda uppfattning att detta inte är något som riksdagen bör befatta sig med. Riks­dagens roll är att ange förutsättningarna för tillkomsten av ny kärnkraft, inte att peka ut geogra­fiska platser eller om­råden för sådan etablering.

Utskottet är inte heller berett att bistå det förslag som gäller den kommunala vetorätten mot tillkomsten av kärnenergianläggningar. Utskottet har noterat att regeringen har för avsikt att beröra frågor om det kommunala vetot i det kom­mande utredningsarbetet som har aviserats i propo­si­tio­nen. Reger­ingens över­vä­ganden i detta avseende bör avvaktas innan det finns an­led­ning för riks­da­gen att vidta några åtgärder.

Med det anförda avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Reservationer

XX

Ställningstagande

Vi anser att förslagen i propositionen ska avslås av riksdagen. Det innebär att vi tillstyrker de förslag med den innebörden som finns i fyra motioner (S, V, C samt MP). De närmare mo­tiven till detta ställningstagande redovisas i våra res­pektive sär­skilda yttran­den.

 

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning har regeringen inte redovisat några tillräckligt tungt vägande skäl för att avskaffa begränsningen när det gäller på vilka platser even­tuella nya kärnkraftsanläggningar ska få tillkomma. Tvärtom anser vi att det finns övertygande motiv för att inte tillåta nya reaktorer på andra platser än de befintliga. Det handlar bl.a. om att det blir både tids- och kostnads­mäs­sigt mest effektivt att använda den infrastruktur, inklusive stam­näts­anslut­ning­ar, kom­pe­tens hos den berörda personalen och den breda acceptans som finns i de kärn­krafts­producerande kommunerna. De nu­varan­de reaktorägarna är dess­utom kollek­tivt ansvariga för kostnads­beräkningar och finansiering av kärn­tekniska rest­produkter och har byggt upp välfungerande system för såväl bräns­le- som av­falls­hantering. Till detta ska också fogas att läns­styrelserna i län med kärn­kraftverk redan har den kunskap och den sam­ordnande bered­skaps­funk­tion som krävs i samband med t.ex. en reaktorolycka.

Utöver de nyssnämnda länsstyrelserna är det flera andra myndigheter som kom­mer att belastas om kärnkraftsanläggningar ska tillåtas på nya platser. Eta­bleringar på nya platser kräver komplicerad prövning av de berörda statliga myndigheterna och av de aktuella kommunerna. Den nära samverkan som finns på dagens plat­ser under­stryker dessutom behovet av ett betydande kom­mu­nalt inflytan­de. Skulle fler nya platser behöva utredas parallellt, ställs ytter­ligare krav på myndighetsresurser. Även omhändertagande och transport av kärn­tekniska restprodukter kan komma att påverka valet av lokalisering.

Ett avskaffande av förbudet att endast bygga kärnkraft på existerande plat­ser riskerar att fördröja utbyggnaden av elproduktionen i Sverige, genom sä­ker­hetspolitiska utredningar och kommunala veton. Enligt vår uppfattning vo­re det­ta oansvarigt i ett läge då Sveriges energiproduktion måste utökas om­gåen­de. Avslutningsvis vill vi peka på vikten av att staten har kontroll och ett ansvar för säkerheten, för att elbehoven möts och för att kärnkraften byggs där det är mest effektivt, vilket enligt vår uppfattning alltså är på de platser där kärnkraft redan produceras i Sverige.

Med hänvisning till det anförda anser vi att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar som innebär att nya kärnreaktorer en­dast får byggas i anslutning till de befintliga kärnkraftverken i Ringhals, Fors­mark eller Oskarshamn. Vi är dock öppna för att ta bort begränsningen i miljö­bal­ken av det antal reaktorer som får tillkomma.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi har i varsitt särskilt yttrande redovisat vår respektive syn på kärnkraftens framtid i Sve­rige. Eftersom vi anser att kärnkraften inte ska byggas ut i Sverige över huvud taget, ser vi inte heller någon anledning för riksdagen att bifalla några förslag som sammanhänger med just en sådan utbyggnad. Det gäller exem­pelvis de här aktuella yrkandena om att det ska vara möjligt att uppföra fler än tio reak­torer på de platser där kärnkraft produceras redan i dag.

Enligt vår uppfattning är det den förnybara energin som ska svara för fram­tidens kraftproduktion. Kärnkraften är en dyr produktionsform som dessutom är både miljö- och hälsofarlig.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

 

Ställningstagande

Vi anser att forskningen kring fusions­energi har tagit viktiga steg framåt den senaste tiden och att det är dags att se över hur förutsättningarna för denna kraftpro­duk­tionsresurs ser ut i Sverige. Det handlar bl.a. om att det kan finnas skäl att se över det gällande regelverket eftersom det skiljer sig en del från hur andra länder har valt att reglera detta område. Vi menar att det kan vara pro­ble­ma­tiskt att fusionskraften omfattas av det regelverk som är anpassat för att reglera traditionell kärnkraft – alltså fissionsbaserad – samtidigt som driften av ett fu­sions­kraftverk medför helt andra risker och säkerhetsutmaningar.

I likhet med Strålsäkerhetsmyndigheten anser vi därför att det är angeläget att sna­rast utreda hur regelverket om fusionsenergi och fusionskraftverk kan upp­dateras och anpassas för att bättre motsvara fusionsenergins tekniska och risk­mäs­siga förutsättningar. Vidare anser vi att det behövs en nationell fu­sions­strategi där staten ger en tydlig politisk signal om ett svenskt enga­gemang för fusionsenergins potential som grön kraftkälla i Sverige. Strategin bör bl.a. om­fatta frågor om infrastruktur, kompetens­för­sörjning, investeringar och sam­arbeten på både nationell och internationell nivå.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

I likhet med Stålsäkerhetsmyndigheten anser jag därför att det är angeläget att sna­rast utreda hur regelverket kring fusionsenergi och fusionskraftverk kan upp­dateras och anpassas för att bättre motsvara fusionsenergins tekniska och risk­mäs­siga förutsättningar. Vidare anser jag att det behövs en nationell fu­sions­strategi där staten ger en tydlig politisk signal om ett svenskt enga­gemang för fusionsenergins möjliga potential som grön kraftkälla i Sverige. Strategin bör bl.a. omfatta frågor om infrastruktur, kompetens­för­sörjning, investeringar och samarbeten både på nationell och internationell nivå.

Ställningstagande

Sverige befinner sig i en omfattande nyindustrialisering. Grön omställning och investeringar i fossilfrihet innebär möjlighet till tusentals fler arbetstillfällen, i både nya och befintliga industrier och företag. Men de nya jobben och det ökade välståndet kommer inte att förverkligas utan en bredd av samhälleliga insatser. Det gäller allt från infrastruktur, nya bostäder och fungerande sam­hälls­service till ökad tillgång till fossilfri el på rimliga villkor. Elan­vänd­ning­en, som legat på en stabil nivå i trettio år med endast en modest förväntad ök­ning, bedöms nu komma att fördubblas till 2045, till följd av omställningen. All fos­silfri kraft som går att få fram, både under detta och kommande decen­nier måste tas till vara.

Vi är av den uppfattningen att kärnkraften kommer att utgöra en viktig del av elsystemet under lång tid framöver. Tillsammans med vattenkraften ger den goda möjligheter till balansering och stabilitet i ett kraftsystem som alltmer baseras på och påverkas av väderberoende förnybar elproduktion som vind- och solkraft. Vi ser möjlig­heter i en förlängning av de befintliga reaktorernas drifttid. Detta förut­sätter dock att de drivs på ett säkert sätt och att nödvändiga säkerhets­höjande investeringar därför genom­förs. Även effekthöjning i de be­fint­liga reaktorerna kan ge ett värdefullt tillskott till kraftsystemet.

Utöver detta är vi även öppna för att det tillkommer nya kärnreaktorer i Sve­rige. Erfarenheter från Finland har dock visat att det kan bli både dyrt och långdraget att bygga nya konventionella reaktorer. Vad som bl.a. av det skälet har kommit att diskuteras alltmer är mindre och billigare små modulära reak­torer (SMR). Mot den bakgrunden gav den tidigare socialdemokratiska reger­ingen Strål­säkerhetsmyndigheten i uppdrag att identifiera behov av ut­veck­ling av de regler eller andra åtgärder som kan påverka förutsättningarna för nytt­jande av befintlig och ny kärnkraft – t.ex. SMR – baserad på känd såväl som ny reaktor­teknik. Strålsäkerhetsmyndigheten har föreslagit hur de identi­fie­ra­de behoven bör hanteras vidare.

Enligt vår uppfattning fyller den kommunala vetorätten mot etablering av kärntekniska anläggningar en viktig funktion för att den demokratiska förank­ring och det starka medborgerliga stöd för kärnkraften som finns på de platser där den har etablerats. Vi anser att den kommunala vetorätten är en rimlig av­vägning mellan olika intressen och har dessutom visat sig vara gynnsam för den svenska kärnkraftsindustrin, kärnsäkerhetsarbetet och elförsörjningen. I det här av­seen­det instämmer vi alltså i det som anförs i en av motionerna om den kom­munala vetorätten. Samtidigt noterar vi att statsrådet Romina Pour­mokh­tari nyligen har uttalat sig på ett sätt som ger vid handen att den kommu­nala vetorätten på detta område inte kommer att inskränkas. Mot denna bak­grund finner vi det inte nödvändigt att i nuläget tillstyrka den aktuel­la mo­tionen. I den händelse vi upplever att den kommunala vetorätten hotas under det utredningsarbete som regeringen har initierat anser vi att det kan fin­nas skäl för riksdagen att agera.

Avslutningsvis vill vi också påminna om att det efter en bred politisk över­ens­kommelse från 2016 i dagsläget inte finns något förbud mot ny kärnkraft i Sverige och inte heller något beslut om att avveckla kärnkraften till ett visst datum. Att den breda energipolitiska överenskommelse som slöts 2016 där­efter har övergetts av Moderaterna och Kristdemokraterna beklagar vi. Vi ser ett stort värde i att det finns en brett förankrad politisk samsyn kring viktiga frå­gor för Sverige som exempelvis energi, försvar, terrorism och pensioner. En ny blocköverskridande energiöverenskommelse skulle bl.a. ge de lång­sik­tiga spel­regler som näringslivet efterfrågar och säkra en god tillgång till fossil­fri el till gagn för klimatet, konkurrenskraften och Sveriges framtid som ett väl­färds­land.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att det ska vara möjligt att klara klimatomställningen krävs att alla fossil­fria kraftslag används. Enligt min upp­fattning är det tydligt att kärnkraften kan komma att utgöra en del även av det framtida energisystemet. Det är dock vik­tigt att kärnkraften konkurrerar på teknikneutrala villkor och att den, likt andra energikällor, fullt ut bär sina egna kostnader. Jag anser således att det är viktigt att kärnkraften inte särbehandlas ekonomiskt. I likhet med vad som fram­hålls i en av motionerna anser jag att det inte ska finnas några särskilda subventioner för kärnkraft, vare sig i form av produktionsstöd, kreditgarantier eller övertagande av avfalls- eller olycks­kost­nader.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Elsystemets centrala betydelse för samhället kommer att öka ytterligare i fram­tiden, med elektrifiering av transporter, industri och uppvärmning. Detta gör elförsörjningen än mer attraktiv som ett troligt förstahandsmål för en an­gri­pa­re. Utan el slutar det mesta att fungera och omfattande och långvariga elav­brott kan därför vara mycket demoraliserande. Det finns således stor anledning att beakta säkerhetspolitiska aspekter när framtidens kraftsystem ska utvecklas.

Ytterligare faktorer att ta hänsyn till i sammanhanget är tillgången till uran och till kapital. Ryssland och Kina har hittills haft avgörande roller både för finan­sieringen av byggnation och vid drift av kärnanläggningar runt om i värl­den. Huvuddelen av de reaktorer som tillkommer är på ett eller annat sätt be­roende av finan­siering av den kinesiska eller ryska staten. Det är ingen nyhet att dessa anti­demokratiska krafter har en expansiv geopolitisk och ekonomisk agenda, men nu har också kärnkraften fått en nyckelroll i deras maktstrategi. Som ytterligare ett säkerhetspolitiskt orosmoment med koppling till kärnkraf­ten kommer det mörka faktum att det som från början är fredlig kärn­energi­pro­duktion i orätta händer kan bli startskottet för utveckling av kärnvapen, inte minst i takt med en ökad anrikning av uran.

Jag vill i stället peka på de säkerhetspolitiska fördelarna med en decentra­liserad förnybar kraft­pro­duk­tion. Den befintliga vattenkraften och den snabbt ökande andelen vind- och sol­kraft har skapat en ny situation. Där tidigare nå­got hundratal kraftverk do­minerade kraftproduktionen kommer i framtiden tusen­tals vind­kraftverk och hundra­tusen­tals elkonsumenter som också produ­cerar el med exempelvis solelanläggningar att stå för den över­vä­gande delen av elproduktionen. Denna extremt decentra­liserade el­pro­duktion kan enligt min uppfattning bli en mycket robust hörnsten i fram­tidens hållbara sam­hälle och som inte alls är lika känslig för fientliga angrepp som några få kärnan­läggningar. I Sveriges fall innebär det att vind­kraften och solelpro­duk­tionen behöver byggas ut i södra Sverige, samtidigt som elnätet förstärks och automa­tiseras. Vidare behöver energilager byggas i anslutning till bostä­der och kom­mersiell verksamhet. Det behövs också pla­ne­ring för hur särskilt vik­tiga verk­sam­heter ska hållas igång vid störningar och vad det kräver i form av ö-drift av elnätet, lokal reservkraft eller batteri­la­ger.

Jag delar den uppfattning som förs fram i förslaget om att riksdagen ska tydliggöra för regeringen att kärn­kraften inte ska komma i åtnjutande av några subventioner, men jag ser i nuläget inget skäl för ett tillkännagivande i denna frå­ga. När det gäller det kommunala vetot mot kärnkraft som berörs i en av mo­tio­nerna vill jag framhålla att jag förordar en hantering av kärnkraften som innebär att det kommunala vetot inte kommer behöva tas i anspråk över huvud taget.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Eftersom jag vill avveckla kärnkraften i Sverige avvisar jag alla förslag som på eller annat sätt innefattar en positiv syn på detta produktionsslag, inklusive de förslag som gäller på vilka platser eventuell ny kärnkraft bör tillkomma. Jag väljer också att inta en avvaktande inställning till fusionskraftens möjlig­heter att bidra till att lösa jordens utmaningar på energiområdet. Forskning på det området välkomnar jag, så länge finansieringen av denna forskning inte går ut över annan angelägen forskning om förnybar energiproduktion som på ett snabbare sätt kan bidra till att lösa de globala klimat- och energiut­ma­ning­arna.

Därutöver finns förslag om att riksdagen ska tydliggöra för regeringen att kärnkraften inte ska komma i åtnjutande av några subventioner. Jag delar den­na uppfattning men ser i nuläget inget skäl för ett tillkännagivande i frå­gan. När det gäller det kommunala vetot mot kärnkraft som berörs i en av mo­tio­nerna vill jag framhålla att jag förordar en hantering av kärnkraften som inne­bär att det kommunala vetot inte kommer behöva tas i anspråk.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Särskilda yttranden

XX

Vi har förordat att riksdagen ska avslå regeringen förslag. Skälen till det är följande.

Sverige befinner sig i en omfattande nyindustrialisering. Grön omställning och investeringar i fossilfrihet kan skapa tusentals arbetstillfällen, i såväl be­fintliga som nya industrier och företag. Den förra regeringen styrde in Sverige på rätt väg i detta avseende och gav landet en global tätposition med många indus­trier som vill etablera verksamhet i landet. Hela Sverige kommer att kun­na dra nytta av denna positiva utveckling som bidrar till sänkta klimat­ut­släpp, också i andra länder, samt fler jobb och ett ökat välstånd. Det är enligt vår upp­fattning angeläget av både klimat- och konkur­rens­kraftsskäl att fortsätta att er­sätta fos­si­la bränslen i både industriella processer och inom transport­sektorn.

En viktig förutsättning för att lyckas med detta är en ökad tillgång till fossil­fri el till rimliga villkor. Elanvändningen bedöms komma att fördubblas till 2045 till följd av omställningen, vilket innebär att Sverige kommer att behöva all fossilfri kraft som går att få fram, både under detta och kommande decen­nier. Detta inkluderar produktion från förnybara källor som vatten-, vind- och solkraft, men även energilagring och ökad flexibilitet inom kraftsystemet samt ett fortsatt arbete med att effektivisera energianvändningen. Därtill ser vi kärn­kraften som en fossilfri kraftproduktionsresurs som kommer att spela en viktig roll även i det framtida energisystemet. Kraftslagets möjligheter till effekt­höj­ningar och livstidsförlängning bör därför tas tillvara. Kärnkraften är visser­li­gen inte fullt ut reglerbar, men möjlig att planera och den är dessutom till skill­nad från vissa förnybara produktionsslag väderoberoende. Detta ger sys­tem­mässiga fördelar i förhållande till annan, mer intermittent kraftpro­duk­tion. Här kan det finnas skäl att nämna att den socialdemokratiska regeringen redan 2022 gav Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att identifiera behov av utveck­ling av de regler eller andra åtgärder som kan påverka förutsättningarna för nyttjande av både befintlig och ny kärnkraft, som t.ex. s.k. små modu­lära reak­torer.

När det gäller förslagen i den aktuella propositionen anser vi att det hade varit att föredra om all nödvändig lagstiftning som hänger samman med för­slagen i propositionen hade varit på plats inför riksdagens ställningstagande till de föreslagna lagändringarna. Regeringen konstaterar själv att det behövs kompletterande utredningsinsatser och eventuellt författ­nings­stöd när det exem­pelvis gäller beredskaps- och planeringszoner. Även Lag­rå­det och vikti­ga remissinstanser som bl.a. Kammarkollegiet har påtalat nöd­vän­digheten av kompletteringar innan det blir möjligt att pröva tillkomsten av eventuella nya kärnreaktorer. Att regeringen mot denna bakgrund väljer att for­cera fram det aktuella lagförslaget innan flera centrala frågor är klar­lagda förefaller ogenom­tänkt, onödigt och på gränsen till olämpligt. Detta är hu­vudskälet till att vi av­styrker förslagen i propositionen.

Vi vill dock klargöra att vi i grunden ser positivt på delar av det som be­handlas i propositionen. Det gäller bl.a. förslaget om att ta bort begräns­ningen av antalet nya reaktorer som får byggas. Givet den tekniska utvecklingen talar mycket för att det kan bli aktuellt för aktörer att söka tillstånd för att uppföra effektmässigt mindre och modulära reaktorer, s.k. SMR. En begränsning som tar sikte på antalet reaktorer försvårar en sådan utveckling. Däremot anser vi inte att regeringen har visat att det är lämpligt att tillåta kärnkraftsetableringar på andra platser än där det redan i dag finns kärn­kraftsproduktion. Den delen av förslaget i propositionen står vi alltså inte ba­kom.

Vi vill avslutningsvis också påminna om att det efter en bred politisk över­ens­kommelse från 2016 i dagsläget inte finns något förbud mot ny kärnkraft i Sverige och inte heller något beslut om att avveckla kärnkraften till ett visst datum. Att den breda energipolitiska överenskommelse som slöts 2016 där­efter har övergetts av Moderaterna och Kristdemokraterna beklagar vi. Vi ser ett stort värde i att det finns en brett förankrad politisk samsyn kring viktiga frågor för Sverige som exempelvis energi, försvar, terrorism och pensioner. En ny blocköverskridande energiöverenskommelse skulle bl.a. ge de lång­sik­tiga spel­regler som näringslivet efterfrågar och säkra en god tillgång till fossil­fri el till gagn för klimatet, konkurrenskraften och Sveriges framtid som ett väl­färds­land.

 

Jag har förordat att riksdagen ska avslå regeringens förslag. Skälen till det redovisas i det följande.

Kärnkraft är en dyr och farlig energikälla som försvårar den nödvändiga om­­­ställningen till en helt förnybar energiproduktion. Det finns inte heller nå­gon säker metod för slut­förvaret av det radioaktiva avfallet. För mig kan kärn­kraft därför aldrig vara svaret på ett hållbart och säkert energisystem. Jag vill därför att kärn­kraften ska avvecklas samtidigt som det görs omfattande sats­ningar på för­nybar energiproduktion. Jag anser alltjämt att målet bör vara att Sverige se­nast 2040 ska ha ett hundra procent förnybart energisystem där vind-, vatten- och solkraft utgör ryggraden i den svenska energiförsörjningen.

Mot den bakgrunden ser jag det som beklagligt att den senaste tidens en­sidiga fokus på kärnkraft hotar den betydande investeringsvilja som finns i såväl land- som havsbaserad vindkraft. En utbyggnad av kärnkraften skulle låsa fast en stor del av den svenska kraftproduktionen vid ett icke-förnybart energislag under många decennier framöver. Att den tilltänkta utbyggnaden dess­utom ska stöttas med omfattande statliga kreditgarantier innebär inte bara ett avsteg från Tidöpartiernas så omhuldade tankar om teknikneutralitet utan även att det finns en betydande risk för att det blir mycket kostsamt för staten om dessa garantier måste realiseras.

Regeringens förslag syftar till att bana väg för en ut­bygg­nad av kärnkraften. I stället för att staten ska ge sig in i vådliga kärnkraftsäventyr bör statliga resur­ser satsas på den förnybara energiproduktionen. Det ener­gi­slag som har störst möjlighet för snabb utbyggnad och med genom­gående goda eko­nomiska kal­ky­ler är vindkraften. Såväl havsbaserad som landbaserad vind­kraft har stor poten­tial att bidra till klimatomställningen. Samtidigt som kärn­kraften för­ut­sät­ter allt större investeringar, sjunker investe­rings­kostna­der­na för både vind- och solkraft.

 

Jag har förordat att riksdagen ska avslå regeringens förslag. I det följande redo­visar jag skälen till detta ställningstagande.

Jag anser att alla fossilfria kraftslag behövs för att det ska vara möjligt att klara klimatomställningen. Denna omställning kräver en snabb elektrifiering, med gröna och hållbara energilösningar. Sveriges energiproduktion måste byg­gas ut i en helt annan takt än vad som tidigare har förutsetts. Därtill är det bråttom. Därför är det lo­giskt att fokusera på den utbyggnad av energi­pro­duk­tion som går att bygga snabbast, dvs. vind- och solkraft.

I takt med att forskningen om och utvecklingen av s.k. små modulära reak­to­rer går framåt är det, enligt min uppfattning, rimligt att ta bort be­gränsningen i miljöbalken om att det bara ska vara tillåtet med tio reaktorer i drift samtidigt i Sverige. Jag anser inte att det har någon betydelse om det är fler nya mindre reaktorer som tillkommer eller färre större. I det av­seendet de­lar jag alltså regeringens uppfattning om att det bör vara möjligt att tillåta fler än tio reak­torer i drift samtidigt.

Däremot avvisar jag förslaget om att tillåta nya reaktorer på andra platser än där kommersiell kärnkraft produceras i dag, dvs. vid Oskarshamns, Ring­hals respek­tive Forsmarks kärnkraftverk. Jag menar att det finns flera fördelar med att även fortsättningsvis endast tillåta denna typ av verksamhet på just des­sa platser. Här finns ett starkt lokalt stöd och existerande an­slut­ningar till elnätet. Säkerheten på de aktuella platserna är dessutom redan ut­redd.

Att avskaffa förbudet mot att endast bygga kärnreaktorer på existerande plat­ser ris­ke­rar att fördröja utbyggnaden bl.a. genom de säkerhetspolitiska ut­red­ningar som krävs, och riskerna ökar för att de kommuner som berörs av nya etableringar inte alls vill ha kärnkraftverk inom sina gränser och därför använ­der sina möjligheter att utöva sin lagstadgade vetorätt mot en etablering. Var­ken Sverige eller klimatet har råd med en sinkad utbyggnadsprocess.

 

Jag har förordat att riksdagen ska avslå regeringens förslag. De huvudsakliga skälen till detta är följande.

Kärnkraften är förknippad med både stora risker och miljöproblem. Ny kärn­kraft är dessutom förenad med betydande kostnader. Kärnkraften förutsät­ter att ändliga resurser som uran ständigt bryts och konsumeras. Urangruvorna ut­gör en stor miljöfara och stora områden i deras närhet förgiftas. När väl ener­gin har utvunnits ur uranet måste det radioaktiva avfallet dessutom förvaras nå­gon­stans i tusentals år. Vid en större olycka kan miljöskadorna bli så om­fat­tande och så kostsamma att hela Sveriges ekonomi hotas.

Jag är av den bestämda uppfattningen att framtiden finns i den förnybara energin. Sol- och vindkraft har utvecklats snabbt och ökar kraftigt både i Sve­rige och runt om i hela världen. Det investeras cirka tio gånger mer i förnybar kraft­produktion än i kärnkraft, bl.a. av den enkla anledningen att den förnybara energin är mycket billigare än kärnkraft. Det välrenommerade Internationella ener­giorganet (IEA) visar i sina analyser att ett system med förnybara ener­gi­källor kompletterat med energilagring och smart styrning är billigare än kärn­kraft. Därtill går det mycket snabbare att eta­blera förnybar kraft­pro­duktion som t.ex. vind- och solkraft än kärnkraft. Det finns helt en­kelt varken pengar eller tid att slösa på detta tvivelaktiga kraftslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag