HB01MJU15: Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2023/24:MJU15

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll till handlingarna.

Skrivelsen är den andra klimatpolitiska handlingsplan som regeringen, i enlighet med klimatlagen, överlämnar till riksdagen. I skrivelsen redovisar regeringen hur det klimatpolitiska arbetet bör bedrivas under mandatperioden, inklusive de beslutade och planerade åtgärder som regeringen avser att vidta för att förbättra förutsättningarna för hushåll och företag att fatta de beslut som krävs för att de nationella och globala klimatmålen samt Sveriges klimat­åtaganden gentemot EU ska nås. Även det klimatrelaterade arbete som regeringen avser att utföra internationellt och inom EU presenteras.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns 98 reservationer (S, V, C, MP) och fyra särskilda yttranden (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Skrivelse 2023/24:59 Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll.

Cirka 320 yrkanden i följdmotioner.

Cirka 100 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Utgångspunkter för klimatpolitiken

Utskottets överväganden

Internationellt klimatarbete

EU:s klimatpolitik

Klimatpolitiskt ramverk

Engagemang och acceptans för klimatomställningen

Prissättning av växthusgasutsläpp

Effektivare tillståndsprocesser för en snabbare klimatomställning

Kapitalförsörjning

Tillgång till fossilfri energi

Hållbara värdekedjor

Kompetensförsörjning, forskning och innovation

Avskiljning, användning och lagring av koldioxid

Industrin

Övergripande styrning för en fossilfri transportsektor

Elektrifiering av fordonsflottan

Laddinfrastruktur för vägtransporter

Ökad transporteffektivitet

Fossilfritt flyg och fossilfri sjöfart

Jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning

Arbetsmaskiner

Offentligt ledarskap

Regeringens skrivelse

Reservationer

1. Ökad ambition i det internationella klimatarbetet, punkt 1 (S)

2. Ökad ambition i det internationella klimatarbetet, punkt 1 (C)

3. Ökad ambition i det internationella klimatarbetet, punkt 1 (MP)

4. Jämställdhetsperspektiv i klimatarbetet, punkt 2 (C, MP)

5. Klimatbistånd, globala finansiella flöden och utrikeshandel, punkt 3 (V)

6. Klimatbistånd, globala finansiella flöden och utrikeshandel, punkt 3 (MP)

7. Sveriges åtaganden inom EU, punkt 4 (S)

8. Sveriges åtaganden inom EU, punkt 4 (V)

9. Sveriges åtaganden inom EU, punkt 4 (MP)

10. Utvecklingen av EU:s klimatpolitik, punkt 5 (S)

11. Utvecklingen av EU:s klimatpolitik, punkt 5 (V)

12. Utvecklingen av EU:s klimatpolitik, punkt 5 (C)

13. En ny klimatpolitisk handlingsplan, punkt 6 (S, V, C, MP)

14. Utgångspunkter för svensk klimatpolitik, punkt 7 (S)

15. Utgångspunkter för svensk klimatpolitik, punkt 7 (V)

16. Utgångspunkter för svensk klimatpolitik, punkt 7 (C)

17. Utgångspunkter för svensk klimatpolitik, punkt 7 (MP)

18. Etappmål, punkt 8 (S)

19. Etappmål, punkt 8 (V)

20. Etappmål, punkt 8 (C)

21. Etappmål, punkt 8 (MP)

22. Acceptans och inkludering i klimatomställningen, punkt 9 (S)

23. Acceptans och inkludering i klimatomställningen, punkt 9 (V)

24. Acceptans och inkludering i klimatomställningen, punkt 9 (MP)

25. Utfasning av fossil bensin och diesel, punkt 10 (V)

26. Utfasning av fossil bensin och diesel, punkt 10 (C)

27. Utfasning av fossil bensin och diesel, punkt 10 (MP)

28. Prissättning av växthusgasutsläpp, punkt 11 (S)

29. Prissättning av växthusgasutsläpp, punkt 11 (V)

30. Prissättning av växthusgasutsläpp, punkt 11 (C)

31. Prissättning av växthusgasutsläpp, punkt 11 (MP)

32. Effektivare tillståndsprocesser för en snabbare klimatomställning, punkt 12 (S)

33. Effektivare tillståndsprocesser för en snabbare klimatomställning, punkt 12 (V)

34. Effektivare tillståndsprocesser för en snabbare klimatomställning, punkt 12 (MP)

35. Kapitalförsörjning, punkt 13 (S)

36. Kapitalförsörjning, punkt 13 (MP)

37. Tillgång till fossilfri energi, punkt 14 (S)

38. Tillgång till fossilfri energi, punkt 14 (V)

39. Tillgång till fossilfri energi, punkt 14 (C)

40. Tillgång till fossilfri energi, punkt 14 (MP)

41. Fossilfrihet och cirkularitet, punkt 15 (S)

42. Fossilfrihet och cirkularitet, punkt 15 (C)

43. Fossilfrihet och cirkularitet, punkt 15 (MP)

44. Ökad cirkulär hantering av plast, textilier och textilavfall, punkt 16 (S)

45. Ökad cirkulär hantering av plast, textilier och textilavfall, punkt 16 (V)

46. Ökad cirkulär hantering av plast, textilier och textilavfall, punkt 16 (MP)

47. Kompetensförsörjning, forskning och innovation, punkt 17 (S)

48. Kompetensförsörjning, forskning och innovation, punkt 17 (V)

49. Kompetensförsörjning, forskning och innovation, punkt 17 (MP)

50. Avskiljning, användning och lagring av koldioxid, punkt 18 (C)

51. Avskiljning, användning och lagring av koldioxid, punkt 18 (MP)

52. Industrins roll och nyindustrialiseringen, punkt 19 (V)

53. Industrins roll och nyindustrialiseringen, punkt 19 (MP)

54. Industriklivet och Klimatklivet, punkt 20 (S)

55. Industriklivet och Klimatklivet, punkt 20 (V)

56. Industriklivet och Klimatklivet, punkt 20 (MP)

57. Standardisering för klimatomställningen, punkt 21 (C)

58. Standardisering för klimatomställningen, punkt 21 (MP)

59. Övergripande styrning för en fossilfri transportsektor, punkt 22 (V)

60. Övergripande styrning för en fossilfri transportsektor, punkt 22 (MP)

61. Elektrifiering av fordonsflottan, punkt 23 (V)

62. Elektrifiering av fordonsflottan, punkt 23 (C)

63. Elektrifiering av fordonsflottan, punkt 23 (MP)

64. Laddinfrastruktur för vägtransporter, punkt 24 (S)

65. Laddinfrastruktur för vägtransporter, punkt 24 (MP)

66. Transporteffektivitet, punkt 25 (S)

67. Transporteffektivitet, punkt 25 (V)

68. Transporteffektivitet, punkt 25 (MP)

69. Cykling och kollektivtrafik, punkt 26 (S)

70. Cykling och kollektivtrafik, punkt 26 (V)

71. Cykling och kollektivtrafik, punkt 26 (MP)

72. Steg 1- och 2-åtgärder, punkt 27 (V)

73. Steg 1- och 2-åtgärder, punkt 27 (MP)

74. Godstransporter på väg, punkt 28 (S)

75. Godstransporter på väg, punkt 28 (V)

76. Godstransporter på väg, punkt 28 (MP)

77. Fossilfritt flyg och fossilfri sjöfart, punkt 29 (S)

78. Fossilfritt flyg och fossilfri sjöfart, punkt 29 (V)

79. Fossilfritt flyg och fossilfri sjöfart, punkt 29 (C)

80. Fossilfritt flyg och fossilfri sjöfart, punkt 29 (MP)

81. Jordbruk och nettoupptag i skog och mark, punkt 30 (S)

82. Jordbruk och nettoupptag i skog och mark, punkt 30 (V)

83. Jordbruk och nettoupptag i skog och mark, punkt 30 (MP)

84. Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor, punkt 31 (S)

85. Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor, punkt 31 (V)

86. Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor, punkt 31 (C)

87. Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor, punkt 31 (MP)

88. Arbetsmaskiner, punkt 32 (S)

89. Arbetsmaskiner, punkt 32 (C)

90. Arbetsmaskiner, punkt 32 (MP)

91. Integrerade klimatmål och myndighetsstyrning, punkt 33 (V)

92. Integrerade klimatmål och myndighetsstyrning, punkt 33 (MP)

93. Offentliga inköp, punkt 34 (S)

94. Offentliga inköp, punkt 34 (V)

95. Offentliga inköp, punkt 34 (C)

96. Offentliga inköp, punkt 34 (MP)

97. Länsstyrelsernas, regionernas och kommunernas roll, punkt 35 (V)

98. Länsstyrelsernas, regionernas och kommunernas roll, punkt 35 (MP)

Särskilda yttranden

1. En ny klimatpolitisk handlingsplan, punkt 6 (S)

2. En ny klimatpolitisk handlingsplan, punkt 6 (V)

3. En ny klimatpolitisk handlingsplan, punkt 6 (C)

4. En ny klimatpolitisk handlingsplan, punkt 6 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

Bilaga 2
Civilutskottets yttrande 2023/24:CU4y

Bilaga 3
Försvarsutskottets yttrande 2023/24:FöU2y

Bilaga 4
Näringsutskottets yttrande 2023/24:NU2y

Bilaga 5
Trafikutskottets yttrande 2023/24:TU4y

Bilaga 6
Utbildningsutskottets yttrande 2023/24:UbU3y

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet skrivelse 2023/24:59 Regeringens klimat­handlingsplan – hela vägen till nettonoll.

Med anledning av skrivelsen har fyra motioner väckts med sammanlagt ca 320 yrkanden. I betänkandet behandlar utskottet även ca 100 motionsyrkanden om klimatpolitik från allmänna motionstiden 2023/24.

Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Utskottet har gett civilutskottet, försvarsutskottet, näringsutskottet, skatte­utskottet, trafikutskottet och utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över skrivelsen. Dessa utskott, förutom skatteutskottet, har valt att göra det. Yttrandena återges i bilagorna 2–6. 

Civilutskottet har till miljö- och jordbruksutskottet överlämnat ett antal motions­yrkanden från allmänna motionstiden med förslag som motsvarar vissa av följdmotionsyrkandena.

Den 14 mars 2024 informerade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) utskottet om klimathandlingsplanen.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen är den andra klimatpolitiska handlingsplan som regeringen, i enlighet med klimatlagen (2017:720), överlämnar till riksdagen. I skrivelsen redovisar regeringen hur det klimatpolitiska arbetet bör bedrivas under valperioden inklusive de beslutade och planerade åtgärder som regeringen avser att vidta för att förbättra förutsättningarna för hushåll och företag att fatta de beslut som krävs för att de nationella och globala klimatmålen samt Sveriges klimatåtaganden gentemot EU ska nås. Under den innevarande valperioden behöver, enligt regeringen, en rad åtgärder vidtas för att skapa de förutsättningar som krävs för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045. Även det klimatrelaterade arbete som regeringen avser att utföra internationellt och inom EU presenteras.

Skrivelsen bygger på en överenskommelse mellan Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Utgångspunkter för klimatpolitiken

Internationella avtal och Agenda 2030

I december 2015 i Paris enades världens länder om ett nytt klimatavtal i samband med klimatkonferensen (COP 21). Parisavtalet är kopplat till FN:s klimatkonvention UNFCCC, en global konvention om åtgärder för att förhindra klimatförändringar. Den globala uppvärmningen ska enligt avtalet hållas under 2 grader Celsius, och ansträngningar ska göras för att hålla ökningen under 1,5 grader Celsius jämfört med förindustriell nivå. Avtalet innebär att länder utarbetar, meddelar och upprätthåller s.k. nationellt fastställda klimatbidrag, dvs. löften om vad man avser att göra för att minska utsläppen av växthusgaser. Parterna ska successivt öka sina bidrag, och dessa ska förnyas vart femte år. Sverige ratificerade Parisavtalet den 13 oktober 2016 och blev part den 12 november 2016, vilket innebär att Sverige formellt åtagit sig att genomföra avtalet.

Parisavtalet omfattar tre övergripande målsättningar:

–      hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 grader Celsius över förindustriell nivå, samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader Celsius över förindustriell nivå

–      öka anpassningsförmågan till skadliga effekter av klimatförändringen och främja den klimatmässiga motståndskraften

–      göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

FN:s klimatkonferens i Katowice, COP 24, i december 2018 resulterade i en gemensam regelbok för hur länderna ska planera, kommunicera, genomföra, rapportera och följa upp sina åtaganden under Parisavtalet. I regelboken finns också regler för hur man ska följa upp det globala klimatarbetet för att se hur det svarar mot målen i Parisavtalet. Länderna som deltog i klimatmötet i Katowice åtog sig inte att höja sina ambitioner när det gäller att minska koldioxidutsläppen, utan tidigare utsatta ambitioner står fast. Med dem skulle världens temperatur höjas med 3 grader enligt FN:s klimatpanel IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning, alltså över de max 2 grader som Parisavtalet slår fast att temperaturen får höjas.

I december 2019 hölls COP 25 i Madrid. Ambitionen var att slutföra de återstående tekniska detaljerna i Parisavtalet. En av de stora frågorna var utformningen av artikel 6, som handlar om frivilliga marknader för handel med utsläppsrätter. Någon överenskommelse kunde dock inte nås i denna del, utan den sköts upp till COP 26.

Under klimatkonferensen COP 26 i Glasgow 2021 kom länderna överens om de sista riktlinjerna för Parisavtalets regelbok. Det innebär att det nu finns ett robust regelverk på plats för rapportering av utsläpp av växthusgaser och uppföljning av åtaganden som kommuniceras i parternas nationellt fastställda klimatplaner. Genom slutförandet av regelboken finns det nu även regler på plats för internationella samarbetsformer och handel med utsläppsminskningar mellan länderna under Parisavtalets artikel 6.

Under klimatmötet COP 27 i Egypten etablerades ett arbetsprogram för utsläppsminskningar. Länderna beslutade också att etablera en ny fond för att stötta särskilt utsatta utvecklingsländer som drabbas av klimatförändringar.

I december 2023 hölls FN:s klimatmöte COP 28 i Dubai i Förenade Arabemiraten. Mötet ledde bl.a. fram till en överenskommelse om hur det globala samfundet ska stärka arbetet för att minska utsläppen och ställa om från fossila bränslen samt öka klimatanpassningsförmågan och ställa om finansiella flöden. Baserat på den globala översynen ska världens länder, inför COP 30, ta fram nya nationella planer.

Under 2015 antog världens länder 17 globala hållbarhetsmål till 2030, den s.k. Agenda 2030. Mål 13 Bekämpa klimatförändringarna är ett av dessa.

Sveriges klimatpolitiska ramverk och klimatmål

I juni 2017 beslutade riksdagen om ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige som omfattar nya klimatmål, en klimatlag och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd (prop. 2016/17:146, bet. 2016/17:MJU24, rskr. 2016/17:320).

Riksdagen har inom ramen för det klimatpolitiska ramverket antagit ett långsiktigt mål som innebär att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Målet innebär att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium exklusive markanvändningssektorn ska vara minst 85 procent lägre senast 2045 än utsläppen 1990. Så kallade kompletterande åtgärder kan användas för att få ned utsläppen till nettonoll och kompensera för möjliga kvarvarande utsläpp 2045. Därefter kommer kompletterande åtgärder att vara nödvändiga för att nå nettonegativa utsläpp.

Riksdagen har också antagit etappmål som omfattar utsläpp av växthusgaser i den s.k. ESR-sektorn, dvs. de utsläpp som inte vare sig ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) eller omfattas av förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-förordningen). I ESR-sektorn ingår framför allt utsläpp från inrikes transporter, arbets­maskiner och jordbruket. Etappmålen lyder som följer:

–      Utsläppen år 2020 bör vara 40 procent lägre än utsläppen år 1990.

–      Utsläppen senast år 2030 bör vara minst 63 procent lägre än utsläppen år 1990.

–      Utsläppen senast år 2040 bör vara minst 75 procent lägre än utsläppen år 1990.

Till 2030 finns även ett sektorsspecifikt etappmål som lyder:

Utsläppen från inrikes transporter, förutom inrikes flyg, ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010.

För att nå det långsiktiga målet till 2045 och etappmålen för 2030 och 2040 får kompletterande åtgärder tillgodoräknas i enlighet med internationellt beslutade regler. Sådana åtgärder får användas för att klara högst 8 procent­enheter för etappmålet till 2030, 2 procentenheter för etappmålet till 2040 och 15 procentenheter för det långsiktiga målet till 2045. Dessa åtgärder behövs också för att nå negativa nettoutsläpp efter 2045.

Som kompletterande åtgärder får framför allt räknas ett ökat nettoupptag av växthusgaser i skog och mark samt avskiljning och lagring av koldioxid med biogent ursprung, s.k. bio-CCS. Även verifierade utsläppsminskningar genom investeringar utanför Sveriges gränser får räknas.

Sveriges EU-åtaganden

Sveriges medlemskap i EU är centralt för klimatarbetet och den gröna omställningen. EU har tagit betydande steg framåt i klimatarbetet under de senaste åren. Europeiska kommissionen har genom den s.k. gröna given satt miljö- och klimatfrågorna högt på EU:s agenda. Den gröna givens övergripande syfte är att bana väg för grön omställning som leder till klimatneutralitet samt ett rättvist och välmående Europa. Den gröna given kopplar samman den gröna omställningen med andra strukturomvandlingar som den digitala omställningen. Ett ramverk finns nu på plats för EU:s klimatomställning genom den europeiska klimatlagen. EU:s klimatlag antogs i juni 2021 och slår fast att unionen senast 2050 ska vara klimatneutral och till 2030 ska minska sina nettoutsläpp med minst 55 procent jämfört med 1990. Målet till 2030 utgör också EU:s åtagande, s.k. nationellt fastställt bidrag, under Parisavtalet. Sverige är en del av detta gemensamma åtagande och EU:s klimatpolitik är därför helt central för att Sverige ska bidra till att uppfylla Parisavtalets mål.

Kommissionen presenterade under 2021 även ett paket med lagstiftnings­förslag kallat Fit for 55. Fit for 55-paketet innehåller sammanlagt 16 olika förändringar av befintlig lagstiftning.

Ändringar i LULUCF-förordningen och ansvarsfördelningsförordningen (ESR) antogs i mars 2023. Sveriges åtaganden enligt dessa förordningar är följande:

–      Sveriges ESR-utsläpp ska minska med 50 procent fram till 2030 jämfört med 2005 och utsläppen ska följa en målbana med årliga mål

–      Sveriges nettoupptag inom LULUCF ska under perioden 2026–2029 öka enligt en linjär målbana och 2030 ska nettoupptaget öka med ca 4 miljoner ton jämfört med 2016–2018.

Utskottets överväganden

Inledning

I den svenska klimatlagen (2017:720) föreskrivs att regeringen vart fjärde år ska ta fram en klimatpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen ska lämnas till riksdagen året efter det att ordinarie val till riksdagen har hållits.

I skrivelse 2023/24:59 Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll anför regeringen att den bl.a. redovisar hur det klimatpolitiska arbetet bör bedrivas under valperioden, inklusive de beslutade och planerade åtgärder som regeringen avser att vidta för att förbättra förutsättningarna för hushåll och företag att fatta de beslut som krävs för att de nationella och globala klimatmålen samt Sveriges klimatåtaganden gentemot EU ska nås.

I följande avsnitt behandlas skrivelsen, följdmotioner och ett antal motioner från allmänna motionstiden 2023/24 om klimatpolitiska frågor.

Skrivelsen

Internationellt klimatarbete med genomslag

Enligt Parisavtalet har alla länder ett ansvar för att vidta åtgärder i fråga om sina utsläpp av växthusgaser och utvecklade länder har ett ansvar för att bistå utvecklingsländer i att vidta åtgärder när det gäller både utsläppsminskningar och anpassning till ett förändrat klimat. FN:s klimatpanel IPCC har i sin sjätte syntesrapport slagit fast att de globala växthusgasutsläppen behöver minska i en snabb takt för att vi ska kunna begränsa uppvärmningen till 1,5 grader Celsius. Enligt IPCC finns i dag lösningar och åtgärder tillgängliga globalt för att begränsa klimatförändringarna i linje med Parisavtalets mål. Regeringen anför att Sverige, genom internationellt klimatarbete och i samverkan med andra internationella miljökonventioner, kan bidra till en globalt effektiv klimatomställning utöver en begränsning av de nationella utsläppen. Vidare behöver de länder som är mest utsatta för klimat­förändringarna stöd för att förhindra och/eller hantera det förändrade klimatets negativa effekter. Regeringen framhåller att det därför finns goda skäl att stärka det svenska internationella klimatarbetet för att stötta och driva på andra länders omställning och därmed bidra till att öka takten i genomförandet av Parisavtalet. 

Regeringen bedömer i skrivelsen att FN:s ramkonvention om klimatförändringar (klimatkonventionen) och Parisavtalet bör lägga grunden för Sveriges internationella klimatarbete. Parisavtalets tre mål om utsläppsminskningar, anpassning och finansiering bör utgöra övergripande målsättningar.

Den internationella klimatpolitiken bör enligt regeringen utvecklas och alla länder behöver nå hela vägen till nettonollutsläpp. Därför bör Sverige verka för en höjd ambition och för att öka takten i det globala klimatarbetet genom bl.a. kapacitetsuppbyggnad, policydialog, samarbete, finansieringslösningar och åtgärder som främjar klimatomställning.

Sveriges huvudbudskap i det internationella klimatarbetet bör vara brådska och möjligheter: brådska utifrån vetenskapen och möjligheter utifrån vad omställningen medför i termer av nya jobb och tillväxt. Sverige bör visa hur en klimatomställning kan leda till tillväxt och välfärd. Samspelet mellan ambitiös lagstiftning, finansiering och tekniska lösningar bör lyftas fram. Sverige bör verka för att effektiva ekonomiska styrmedel används i klimatpolitiken och att sådana genomförs globalt i så stor utsträckning som möjligt. Att klimathänsyn ska integreras i alla relevanta politikområden för ett effektivt klimatarbete bör också ingå i budskapet.

Sverige bör enligt regeringen även i fortsättningen leda, stödja och vara aktivt i internationella initiativ och samarbeten. Samtidigt bör man undvika att inrätta nya finansiella institutioner. Befintliga strukturer bör nyttjas så effektivt som möjligt. Export av klimatvänliga produkter, tjänster och teknik som bidrar till den gröna omställningen bör främjas. Genom ökad samverkan mellan staten och näringslivet i globala initiativ och partnerskap kan Sverige bidra till klimatomställningen globalt. Sverige bör fortsätta att driva på för att EU ska fortsätta att agera globalt för att påverka länder med stora utsläpp att minska sin klimatpåverkan.

Regeringen anför i skrivelsen att arbete bedrivs inom flera internationella organisationer som FN, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO) för att få fler länder att i ökande utsträckning prissätta sina utsläpp. Diskussioner förs även om hur en internationell koordinering av en sådan prissättning kan utvecklas. Sverige bör fortsätta att bidra konstruktivt till detta arbete, t.ex. genom att delta aktivt i de diskussioner som förs i relevanta internationella forum och genom att dela lärdomar från vår unikt långa praktiska erfarenhet av koldioxidbeskattning både bilateralt och inom ramen för olika internationella samarbeten. Regeringen framhåller att prissättning av växthusgaser är en viktig utgångspunkt för en effektiv global klimatpolitik. Sverige bör därför fortsätta att aktivt verka för en ökad användning av direkt prissättning på utsläpp i olika delar av världen. Sverige bör även stödja initiativ till en globalt harmoniserad prissättning av utsläpp som ett effektivt sätt att minska utsläppen.

EU är en central aktör såväl för att påverka utsläppen inom unionen som för att driva på omställning i omvärlden. Genom EU verkar Sverige för genomslag för svenska ståndpunkter och prioriteringar i det globala klimatarbetet. EU har som uttalat mål att vara en ledare i det globala klimatarbetet. Det manifesteras bl.a. genom målet om klimatneutralitet senast 2050. I förhandlingarna inom ramen för klimatkonventionen agerar EU och dess medlemsstater gemensamt utifrån en samordnad EU-position. Svenska delegater är aktiva i denna samordning och företräder EU och dess medlemsstater i olika delar av förhandlingarna. Regeringen anför att Sverige i klimatförhandlingarna och relaterade diplomatiska kanaler driver på för att behålla fokus på Parisavtalets målsättningar och öka takten i genomförandet.

Sveriges medverkan i internationella initiativ på klimatområdet syftar till att öka takten i det globala klimatarbetet. Initiativen kan ta sig olika former, alltifrån en deklaration eller ett uttalande till mer strukturerade och finansierade samarbeten. I vissa fall handlar det främst om att säkra ambition och ge politiskt stöd, och i andra fall handlar det om kunskaps- och erfarenhetsutbyte för ökat genomförande av klimatåtgärder. Initiativen fyller en viktig funktion vid sidan av arbetet inom ramen för klimatkonventionen för att samla ambitiösa aktörer som kan både visa ledarskap och utveckla lösningar. Detta är något som växer i både omfattning och betydelse. För att visa på Sveriges engagemang och ambition är det viktigt att Sverige deltar i och bidrar till dessa samarbeten. Svenska företag är innovativa och ligger långt framme i den gröna omställningen. Regeringen och flera svenska företag deltar aktivt i internationella initiativ för att driva på och bidra till den gröna omställningen globalt. Det är viktigt för Sverige att vara med och utforma den internationella diskussionen om förutsättningar och policyutveckling kring mål, styrmedel, handel och marknadsvillkor för industrin i ett globalt perspektiv.

De största producenterna inom tung industri finns i länder som Kina, Indien, Indonesien och USA. För att nå Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader Celsius måste omställningen ske också i dessa länder. Samarbete om t.ex. teknik, standarder, kapacitetshöjande insatser och finansiering är centralt för att minska utsläppen men också för att utvecklingsländer och växande ekonomier ska kunna mäta sig i den globala konkurrensen, utveckla sina ekonomier i hållbar riktning och minska fattigdomen. Regeringen anför i skrivelsen att den avser att fortsätta att stärka sitt engagemang i initiativ och partnerskap som är betydelsefulla för det internationella klimatarbetet i syfte att verka för svenska intressen och bidra till att nå målen i Parisavtalet.

Genom att föra en ambitiös klimat- och miljöpolitik nationellt, i EU och internationellt kan Sverige bidra till att klimatförändringarna begränsas så att den känsliga miljön i Arktis och i Barentsområdet kan skyddas och bevaras.

Regeringen tar även upp jämställdhet i klimatarbetet. Regeringen anför att kvinnor i utvecklingsländer är mer utsatta för klimatförändringarnas effekter än män, eftersom de generellt är mer beroende av naturresurser för sin överlevnad. Barn är mer utsatta än vuxna eftersom de kommer att uppleva en högre grad av klimatförändringar under sin livstid. Jämställdhet och klimatarbete är ömsesidigt förstärkande. Klimatarbetet ska bidra till att stärka jämställdhet och ökad jämställdhet bidrar till klimatmålen. Regeringen framhåller att Sverige ska verka för att jämställdhet och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter beaktas i FN:s klimatförhandlingar.

Klimatbistånd och omställning av globala finansiella flöden

Enligt regeringens bedömning i skrivelsen bör klimatbiståndet utökas och effektiviseras för att stärka genomförandet av Parisavtalet och bidra till dess målsättningar. Klimatbiståndet bör bidra till att skapa förutsättningar för att den gröna globala omställningen ska gå hand i hand med tillväxt och bör i ökande grad bidra till utsläppsminskningar, bl.a. genom omställning till fossilfri energi och energieffektivisering.

Ökad effektivitet uppnås genom ett större fokus på stora utsläppsländer, inklusive medelinkomstländer, och anpassningsinsatser i redan utsatta länder, samt genom att engagera lokala myndigheter och näringsliv, mobilisera privat kapital och samarbeta med, och verka för större effektivitet i, de stora klimatfonderna och utvecklingsbankerna. En utgångspunkt är att medel från biståndsbudgeten inte investeras i fossil verksamhet, undantaget om insatsen bidrar till att uppnå den övergripande prioriteringen om effektiv utsläpps­minskning. Klimatanpassning och motståndskraft till de mest utsatta och de minst utvecklade länderna bör stödjas. Klimatbiståndets katalytiska effekter bör stärkas med ökat fokus på mobilisering av privat kapital, exempelvis genom att intensifiera arbetet med utlysningsfonder och garantier, utveckla Swedfund International AB:s klimatinvesteringar, söka synergier med handel och innovationer samt utveckla kapacitet för fungerande finansmarknader, inhemsk resursmobilisering och attraktiva investerings­klimat.

De multilaterala utvecklingsbankerna och internationella finansiella institutionerna bör bättre bidra till Parisavtalets målsättningar om mobilisering av klimatfinansiering och till ökad klimatambition. Att de multilaterala utvecklingsbankerna och de internationella finansiella institutionerna anpassar sin verksamhet i linje med Parisavtalet är prioriterat inom det pågående reformarbetet. Utöver det bör de multilaterala utvecklingsbankerna och internationella finansiella institutionerna beakta klimatrisker och motstånds­kraft i sina investeringar. Klimatmässigt hänsynstagande bör integreras i samtliga investeringsbeslut och stöd, där så är relevant. Sverige ska verka för att de multilaterala utvecklingsbankerna och internationella finansiella institutionerna fasar ut investeringar i fossil verksamhet så snart som möjligt. Sverige ska även verka för att de multilaterala utvecklings­bankerna och internationella finansiella institutionerna ska kunna främja utbyggnad av alla kostnadseffektiva fossilfria energislag, inklusive kärnkraft, vilket kan bidra till trygg elförsörjning samt möjliggöra en snabbare utfasning av fossil energi. I omställningsarbetet bör även rättvis omställning beaktas. Arbetet med att mobilisera privat kapital för klimatåtgärder är särskilt viktigt och bör prioriteras av de multilaterala utvecklingsbankerna. Regeringen avser att undersöka förutsättningarna för och lämpligheten i att Sverige inom de multilaterala utvecklingsbankerna ska kunna investera i innovativa instrument för finansiering av projekt inom klimat och hållbarhet.

Internationella klimatinvesteringar genom artikel 6 i Parisavtalet

Parisavtalets artikel 6 fastställer hur länder kan samarbeta för att nå sina nationellt fastställda bidrag. Målsättningen är att samarbetet ska möjliggöra ökad ambition och främja hållbar utveckling. Regeringen bedömer att det svenska programmet för internationella klimatinvesteringar i enlighet med artikel 6 i Parisavtalet bör utvecklas. Genom dessa klimatinvesteringar bör Sverige stödja klimatomställning i utvecklingsländer, bidra till globalt minskade utsläpp och främja privata investeringar i klimatåtgärder. Investeringarna bör också, som en kompletterande åtgärd, potentiellt kunna bidra till de svenska klimatpolitiska målen på ett kostnadseffektivt sätt.

Klimat inom utrikeshandeln och säkerhetspolitiken

Regeringen anför i skrivelsen att miljö- och klimatmålen är och bör vara integrerade i alla relevanta politikområden. Handelspolitiken och säkerhets­politiken har en viktig roll i den internationella klimatomställningen och vice versa. Synergieffekterna mellan klimatfinansiering, handel och innovationer bör tas till vara i högre utsträckning. Handelspolitiken bör kännetecknas av frihandel och bl.a. användas för att få andra länder att genomföra sin omställning. Klimatrelaterade säkerhetsrisker bör beaktas och motverkas.

Den nya strategin för Sveriges utrikeshandel, investeringar och globala konkurrenskraft ska, utöver att stärka Sveriges internationella konkurrens­kraft, även stärka Sveriges position i den globala klimat­omställningen. Strategin innefattar delmål om genomslag för svenska prioriteringar i formuleringen av framtidens gröna och digitala standarder, om att WTO:s regelverk och EU:s frihandelsavtal ska vara ambitiösa när det gäller klimat- och hållbarhetsaspekter och om att säkerställa tillgången till kritiska råvaror, mineral och andra insatsvaror som är av strategisk betydelse för grön och digital omställning. Ett jämställdhetsperspektiv ska beaktas i genomförandet av strategin. Regeringen avser att samarbeta nära näringslivet i detta arbete.

EU:s unilaterala handelspreferenser inom ramen för det allmänna preferenssystemet är ett handelspolitiskt instrument för att främja miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor i utvecklingsländer. Utvecklingsländer beviljas förmånliga handelslättnader vid export till EU under förutsättning att de ratificerar och genomför de grundläggande konventionerna för bl.a. hållbar utveckling. Genom en större export till EU skapas ökade förutsättningar för utvecklingsländerna att nå miljö- och klimatmål.

Genom WTO kan Sverige påverka utvecklingen av globala handels­preferenser. Den 15 december 2021 presenterades tre deklarationer om handel och miljömässig hållbarhet i WTO. Utöver deklarationen om handel och klimat, som bl.a. innefattar skrivningar om förbättrat marknadstillträde för klimatvänliga varor och tjänster, cirkulär ekonomi och hållbara produktions­kedjor, presenterades en deklaration om utfasning av fossila bränsle­subventioner och en om reducering av plastavfall. Deklarationen om handel och klimat har undertecknats av över 70 länder som representerar ca 80 procent av världshandeln. Viktiga aktörer som EU, USA och Kina har skrivit under deklarationen liksom en rad utvecklingsländer. Ett arbete har inletts i WTO i fråga om liberaliseringar av handel med klimatvänliga varor och tjänster.

Motionerna

Ökad ambition i det internationella klimatarbetet

Enligt partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 51 bör Sverige bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 8 bör Sverige visa ledarskap inom EU och internationellt för Parisavtalets genomförande så att även andra länder växlar upp sin klimatomställning. Enligt yrkande 61 bör klimatdiplomati prioriteras i svensk utrikespolitik. Sverige behöver vara drivande i alla forum där dessa frågor behandlas på internationell nivå. Enligt yrkande 63 bör man i utrikespolitiken prioritera skyddet av Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och gas.

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 1 anförs att regeringen bör verka för att nå målen i Parisavtalet och Agenda 2030 genom ett utökat internationellt samarbete inom klimatfrågor, med ambitionen att alla utsläpp ska omfattas av en global koldioxidskatt eller ingå i ett handelssystem med utsläppsrätter.

Enligt kommittémotion 2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 47 bör Sverige och EU verka för en effektiv klimatdiplomati som stärker det internationella klimatsamarbetet och förmår att skärpa andra länders klimatmål och politik samt bidra med goda exempel utifrån våra erfarenheter.

I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 5 framhålls att Sverige ska vara en förebild för andra länder och driva på i EU och FN för att världens länder ska öka sina åtaganden för att göra verklighet av Parisavtalets ambitioner. Motionärerna vill säkerställa att Sverige fortsätter att vara en förebild för resten av världen när det gäller att balansera ekonomisk tillväxt med miljömässigt ansvarstagande.

Jämställdhetsperspektiv i klimatarbetet

I kommittémotion 2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 48 betonar motionärerna vikten av att arbeta för att stärka jämställt besluts­fattande i det internationella klimatsamarbetet. Motionärerna ser bl.a. kvinnors roll som särskilt viktig i kampen mot klimatförändringarna. Liknande synpunkter framförs i motionerna 2023/24:2557 av Åsa Karlsson m.fl. (S) och 2023/24:2699 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 7.

Klimatbistånd, globala finansiella flöden och utrikeshandel

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 11 bör Sverige inom EU verka för förbud mot att finansiera utveckling av nya fossila reserver. Motionärerna anser att detta är nödvändigt för att hejda klimatförändringarna och stärka mer hållbara och likvärdiga konkurrens­förhållanden för finansiella aktörer inom EU. I yrkande 78 anför motionärerna att regeringen bör verka för att IMF:s och Världsbankens verksamhet anpassas till Agenda 2030. Motionärerna anser att det finns mycket kvar att göra när det gäller Världsbankens miljö- och klimatarbete. Det finns t.ex. ännu inget totalt stopp för finansiering av projekt som rör fossila bränslen eller fossil energi.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 62 framhåller motionärerna att klimatstödet till fattigare länder måste öka och att man måste hitta nya sätt att finansiera internationella klimatinsatser, t.ex. genom en internationell skatt på finansiella transaktioner. I yrkande 64 framhåller motionärerna att Sverige bör verka internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen. Sverige bör därför enligt yrkande 65 verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen. Enligt yrkande 66 bör alla handelsrelationer som Sverige medverkar i ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter. I yrkande 67 framhålls att handels­politiken ska vara drivande för klimatomställningen. Enligt yrkande 68 bör det ställas skarpare krav och villkor genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet.

Kompletterande information

I december 2023 hölls FN:s klimatmöte COP 28 i Dubai i Förenade Arabemiraten. Mötet ledde bl.a. fram till en överenskommelse om hur det globala samfundet ska stärka arbetet för att minska utsläppen och ställa om från fossila bränslen samt öka klimatanpassningsförmågan och ställa om finansiella flöden. Baserat på en global översyn ska världens länder, inför COP 30, ta fram nya nationella planer för utsläppsminskningar.

Under COP 28 togs även beslut om ett arbetsprogram om rättvis omställning. Programmet ska främja att klimatomställningen sker på ett sätt som också kan öka välstånd och säkra hänsyn till arbetstagares rättigheter. Under COP 28 enades man också om ett ramverk för att stärka arbetet med att nå Parisavtalets globala anpassningsmål. Ramverket innehåller bl.a. en målsättning om att alla länder ska ha en klimat- och sårbarhetsanalys klar till 2030. En annan viktig fråga var stöd för att hjälpa fattigare länder att minska utsläppen och hantera klimatförändringarna. Inför COP 28 fattade Sverige beslut om ökat stöd till klimatanpassning i utvecklingsländerna via två globala klimatfonder och ett nytt stöd till FN.

Under COP 28 valde Sverige att ställa sig bakom ett tjugotal initiativ och deklarationer som har bäring på förhandlingarna, som speglar politiska prioriteringar och som har potential att driva på för ökad ambition i det globala klimatarbetet. Dit hör en deklaration om att tredubbla kärnkraften globalt som bl.a. USA, Frankrike och Storbritannien står bakom, Climate Club (initiativ för klimatomställning av industrin), Global Carbon Pricing Challenge (ett initiativ av Kanada för koldioxidprissättning) och Global Pledge on renewables and energy efficiency (globalt åtagande om förnybar energi och energieffektivitet).

Andra initiativ som Sverige tidigare har anslutit sig till fokuserar på utfasning av fossila bränslen, vilket var en central förhandlingsfråga på COP 28. Dit hör bl.a. Beyond Oil and Gas Alliance (BOGA), Powering Past Coal Alliance (PPCA) och Energy Transition Council.

Enligt Naturvårdsverket arbetar Sverige aktivt med att integrera jämställdhetsaspekter i stöd till utvecklingsländer. Det kan exempelvis handla om att stärka kvinnligt ledarskap och representation genom bidrag till klimatkonventionen för att möjliggöra för kvinnliga förhandlare att delta. Sida har en kontrollfunktion för jämställdhet när organisationen granskar internationella projekt för klimatbistånd.

Utskottets ställningstagande

Ökad ambition i det internationella klimatarbetet

Klimatförändringarna är vår tids stora strukturomvandling och klimatfrågan är en global utmaning som kräver ett starkt internationellt samarbete. Utskottet delar den uppfattning som regeringen framför i klimathandlingsplanen att det finns goda skäl att stärka det svenska internationella klimatarbetet för att stötta och driva på andra länders omställning och därmed bidra till en ökad takt i genomförandet av Parisavtalet. Sverige bör verka för en höjd ambition och för att öka takten i det globala klimatarbetet genom bl.a. kapacitetsuppbyggnad, policydialog, samarbete, finansieringslösningar och andra åtgärder som främjar klimatomställning. Som regeringen anför bör Sverige visa hur en klimatomställning kan leda till tillväxt och välfärd. Samspelet mellan ambitiös lagstiftning, finansiering och tekniska lösningar bör lyftas fram. Sverige bör även arbeta för att effektiva ekonomiska styrmedel ska användas i klimat­politiken och att sådana ska genomföras globalt i så stor utsträckning som möjligt.

Utskottet kan vidare konstatera att arbete bedrivs inom flera internationella organisationer för att få fler länder att i ökande utsträckning prissätta sina utsläpp. Utskottet anser i likhet med regeringen att prissättning av växthus­gaser är en viktig utgångspunkt för en effektiv global klimatpolitik. Sverige bör därför fortsätta att verka aktivt för en ökad användning av direkt prissättning på utsläpp i olika delar av världen och även dela lärdomar från Sveriges långa praktiska erfarenhet av koldioxidbeskattning. Sverige bör även stödja initiativ kring en globalt harmoniserad prissättning av utsläpp som ett effektivt sätt att minska utsläppen.

EU har som uttalat mål att vara en ledare i det globala klimatarbetet. Sverige verkar genom EU för genomslag för svenska ståndpunkter och prioriteringar i det globala klimatarbetet. Regeringen anför att Sverige i klimatför­handlingarna och relaterade diplomatiska kanaler driver på för att behålla fokus på Parisavtalets målsättningar och öka takten i genomförandet. Regeringen kommer enligt skrivelsen att fortsätta att driva på för att EU ska agera globalt för att påverka de stora utsläppsländerna att minska sin klimatpåverkan. Utskottet välkomnar detta.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att Sverige även deltar i och bidrar till internationella samarbeten på klimatområdet för att visa Sveriges engagemang och ambition. Samarbeten om t.ex. teknik, standarder, kapacitetshöjande insatser och finansiering är centrala för att minska utsläppen, men också för att utvecklingsländer och växande ekonomier ska kunna mäta sig i den globala konkurrensen, utveckla sina ekonomier i hållbar riktning och minska fattigdomen. Utskottet ser mycket positivt på att regeringen avser att fortsätta att stärka sitt engagemang i betydelsefulla initiativ och partnerskap i syfte att bl.a. bidra till att nå målen i Parisavtalet.

När det gäller frågan om skyddet av Arktis bör Sverige, som regeringen konstaterar, föra en ambitiös klimat- och miljöpolitik nationellt, i EU och internationellt och därigenom bidra till att klimatförändringarna begränsas så att den känsliga miljön i Arktis och i Barentsområdet kan skyddas och bevaras. Utskottet vill i likhet med regeringen även framhålla vikten av polarforskning.

Mot bakgrund av det ambitiösa internationella arbete som Sverige bedriver och de intentioner som regeringen ger uttryck för i klimathandlingsplanen anser utskottet att motionerna 2023/24:996 (MP) yrkande 51, 2023/24:2453 (C) yrkande 1, 2023/24:2466 (C) yrkande 47, 2023/24:2629 (S) yrkande 5 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 8, 61 och 63 kan lämnas utan åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks.

Jämställdhetsperspektiv i klimatarbetet

Utskottet har tidigare anfört att det ser positivt på att det inom ramen för arbetet med genomförandet av Parisavtalet har antagits ett åtgärdsprogram som ska säkerställa att klimatkonventionens arbete beaktar jämställdhet och kvinnors rättigheter samt uppmanar parterna att vidta olika åtgärder. Ett prioriterat område i programmet är jämställd representation, kvinnors deltagande och ledarskap (bet. 2022/23:MJU16). Utskottet vidhåller denna uppfattning.

I likhet med regeringen anser utskottet att jämställdhet och klimatarbete är ömsesidigt förstärkande. Sverige bör därför verka för att jämställdhet och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter beaktas i FN:s klimat­förhandlingar. Sverige bör även fortsätta att arbeta aktivt med att integrera jämställdhetsaspekter i stöd till utvecklingsländer.

Mot bakgrund av det som anförts och det arbete som genomförs på området anser utskottet att motionerna 2023/24:2466 (C) yrkande 48, 2023/24:2557 (S) och 2023/24:2699 (MP) yrkande 7 kan lämnas utan åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks.

Klimatbistånd, globala finansiella flöden och utrikeshandel

Utskottet delar regeringens bedömning i skrivelsen att klimatbiståndet bör utökas och effektiviseras för att stärka genomförandet av Parisavtalet och bidra till dess målsättningar. Klimatbiståndet bör bidra till att skapa förutsättningar för att den gröna globala omställningen ska gå hand i hand med tillväxt och bör i ökande grad bidra till utsläppsminskningar, bl.a. genom omställning till fossilfri energi och energieffektivisering. Utskottet välkomnar regeringens utgångspunkt att medel från biståndsbudgeten inte bör investeras i fossil verksamhet, undantaget om insatsen bidrar till att uppnå den övergripande prioriteringen om effektiv utsläppsminskning.

När det gäller frågan om fossila bränslen noterar utskottet att FN:s klimatmöte COP 28 i Dubai bl.a. ledde fram till en överenskommelse om hur det globala samfundet ska stärka arbetet för att minska utsläppen och ställa om från fossila bränslen. I det internationella arbetet har Sverige anslutit sig till initiativ som fokuserar på utfasning av fossila bränslen, vilket var en central förhandlingsfråga på COP 28, bl.a. BOGA, PPCA och Energy Transition Council.

Sverige bör enligt utskottet verka för att de multilaterala utvecklings­bankerna och internationella finansiella institutionerna ska kunna främja utbyggnad av alla kostnadseffektiva fossilfria energislag, inklusive kärnkraft, vilket kan bidra till trygg elförsörjning samt möjliggöra en snabbare utfasning av fossil energi. Som regeringen anför är arbetet med att mobilisera privat kapital för klimatåtgärder särskilt viktigt och bör prioriteras av de multilaterala utvecklingsbankerna. Utskottet ser positivt på att regeringen avser att undersöka förutsättningarna för och lämpligheten i hur Sverige inom de multilaterala utvecklingsbankerna ska kunna investera i innovativa instrument för finansiering av projekt inom klimat och hållbarhet.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 11 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 64 och 65 om fossila reserver och fossila bränslen bör avstyrkas, bl.a. med hänvisning till dels den proposition om energipolitikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) som regeringen överlämnade till riksdagen den 19 mars 2024, dels riksdagens kommande behandling av propositionen. Näringsutskottet anför även att en successiv utfasning av fossila bränslen och drivmedel är viktigt för om­ställningen men att utfasningen behöver ske i en takt som är samhälls­ekonomiskt hållbar och med beaktande av hushållens ekonomi och företagens konkurrensförmåga.

Miljö- och jordbruksutskottet finner med hänvisning till det arbete som nu pågår inte skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 11 och 78 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 62, 64 och 65. Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller utrikeshandel delar utskottet regeringens uppfattning att handelspolitiken har en viktig roll att spela i den internationella klimat­omställningen. Utskottet noterar att den nya strategin för Sveriges utrikes­handel, investeringar och globala konkurrenskraft utöver att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft även ska stärka Sveriges position i den globala klimatomställningen. Ett jämställdhets­perspektiv ska beaktas i genomförandet av strategin. Utskottet välkomnar att regeringen avser att bedriva detta arbete i nära samarbete med näringslivet.

Utskottet ser positivt på EU:s arbete med unilaterala handelspreferenser inom ramen för det allmänna preferenssystemet, som är ett handelspolitiskt instrument för att främja miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor i utvecklings­länder. Utvecklingsländer beviljas genom instrumentet förmånliga handels­lättnader vid export till EU under förutsättning att de ratificerar och genomför de grundläggande konventionerna för bl.a. hållbar utveckling. Arbetet inom WTO med globala handelspreferenser, där Sverige kan vara med och påverka, är också värdefullt. I detta sammanhang kan deklarationen om handel och klimat samt deklarationerna om utfasning av fossila bränsle­subventioner respektive reducering av plastavfall framhållas. 

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att handelspolitiken spelar en viktig roll för den internationella klimatomställningen, bl.a. genom att omställningen skapar nya exportmöjligheter, nya marknader och incitament för innovation. Enligt näringsutskottets uppfattning finns det goda möjligheter för Sverige och svenska företag att bidra till de globala utsläppsminskningarna genom export av både grön innovativ teknik och varor som produceras med lägre klimatpåverkan. Därför är det enligt näringsutskottet viktigt att regeringen fortsätter att verka för en fri, hållbar och regelbaserad internationell handel. Näringsutskottet anser att motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 66–68 bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i det som regeringen anför i klimathandlingsplanen i dessa frågor och delar även näringsutskottets uppfattning. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 66–68.

Skrivelsen

EU:s klimatpolitik och Sveriges åtaganden inom EU har skärpts

Lagstiftningspaketet för att nå EU:s klimatmål till 2030, det s.k. Fit for 55, styr EU mot snabbt minskande utsläpp. Utsläppsbanan nedåt är tillräckligt brant för att ge EU goda chanser att göra sin del för att Parisavtalets mål ska nås. Regeringen bedömer att den bör verka för att EU som helhet genomför Fit for 55 med bibehållen ambition och på ett samhälls­ekonomiskt effektivt sätt.

Sverige har specifika åtaganden under ESR- och LULUCF-förordningarna. I den reviderade ESR-förordningen har Sverige ett åtagande som innebär att de nationella utsläppen i ESR-sektorn ska minska med 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Detta innebär en ökning av ambitionsnivån med 10 procentenheter jämfört med den tidigare gällande lagstiftningen. ESR-sektorn omfattar bl.a. vägtransporter, arbetsmaskiner, enskild uppvärmning och jordbruk. I den reviderade LULUCF-förordningen har Sverige ett åtagande om att upptaget ska öka med ca 6 miljoner ton under perioden 2026–2029 och under 2030 vara ca 4 miljoner ton högre än nivåerna 2016–2018. En skillnad jämfört med det nationella etappmålet för ESR-sektorn till 2030, som föreskriver hur stora utsläppen ska vara just 2030, är att Sveriges EU-åtaganden under ESR-förordningen är formulerade som en utsläppsbudget, dvs. att Sveriges samlade nettoutsläpp behöver minska under hela perioden fram till 2030. Detta gäller i princip även för nettoupptagen i LULUCF-sektorn. Sverige har inget specifikt utsläppsåtagande inom EU ETS, men de svenska företag som omfattas av EU ETS påverkas av det EU-gemensamma målet om att minska utsläppen i det befintliga systemet med 62 procent till 2030 jämfört med 2005. Detta mål föreskriver hur högt utsläppstaket för EU ETS ska vara och antalet utsläppsrätter i systemet. Revideringen av EU ETS innebär också att ett nytt utsläppshandelssystem för vägtransporter, byggnader och viss industri (EU ETS 2) inrättas i syfte att bidra till att nå målet för ESR-sektorn.

EU:s skärpta klimatmål till 2030 ställer krav på att utsläppsutrymmet i EU ETS och ESR-sektorn minskas jämfört med tidigare bestämmelser. Minskningen fördelas genom ett sänkt utsläppstak i EU ETS och ett sänkt utsläppsutrymme i ESR-sektorn. Enligt den reviderade lagstiftningen ska utsläppen ha minskat med 62 procent i EU ETS respektive 40 procent i ESR-sektorn till 2030 jämfört med 2005.

Ett kostnadseffektivt uppfyllande av Sveriges åtaganden inom EU

Regeringen anger i skrivelsen att Sveriges åtaganden inom ESR- och LULUCF-förordningarna bör nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt med ökat välstånd. Sverige bör utnyttja möjligheten att överföra utsläppsutrymme från EU ETS till ESR-sektorn. Förvärv av utsläppsutrymme från andra medlemsstater för att uppfylla Sveriges åtaganden inom ESR- och LULUCF-förordningarna bör också vara en möjlighet för att öka kostnadseffektiviteten.

Regeringen bedömer att Sverige ska klara sina åtaganden inom EU på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt. Regeringen bedömer att för att Sverige ska klara sina åtaganden inom EU kommer det att behövas ytterligare åtgärder för att minska utsläppen och öka upptagen inom såväl ESR- som LULUCF-sektorn. Sådana åtgärder beskrivs i den klimatpolitiska handlingsplanens olika delar. Den klimatpolitiska handlingsplanen och dess genomförande kommer även att redogöras för i den slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplan som ska överlämnas till Europeiska kommissionen. Därutöver finns det möjligheter för Sverige att använda sig av olika flexibilitetsmekanismer vilka har införts inom ESR- och LULUCF-förordningarna för att möjliggöra ett kostnadseffektivt genomförande av rättsakterna – en möjlighet som bör nyttjas om det bedöms öka kostnadseffektiviteten eller i övrigt är lämpligt.

Ett arbete för att sondera möjligheterna att förvärva utsläppsutrymme från andra medlemsstater bör inledas i närtid och ta avstamp i de nationella energi- och klimatplaner som alla medlemsstater skickar in till kommissionen. En analys bör genomföras för att identifiera lämpliga tillvägagångssätt för förvärv av utsläppsutrymme, inklusive potentiella utsläppsminskande projekt där Sverige kan ingå redan på kort sikt.

Utvecklingen av EU:s klimatpolitik

Regeringen bedömer i skrivelsen att Sverige bör verka för att EU antar ett 2040-mål som skapar en samhällsekonomiskt effektiv bana mot en klimat­neutral union senast 2050 och som tar avstamp i den senaste forskningen på klimatområdet. Alla medlemsstater bör bidra till att nå klimatmålet för 2040 och för att nå klimatneutralitet senast 2050.

Sverige bör verka för att regelverk på EU-nivå som ger incitament till negativa utsläpp i form av bl.a. bio-CCS tydliggörs, för att EU:s klimatpolitik ger stöd för ett hållbart och aktivt skogsbruk och för att EU fortsätter att arbeta med och förstärka kostnadseffektiva styrmedel som handel med utsläppsrätter.

För att nå målen om klimatneutralitet är det nödvändigt att politiken ger tydliga incitament för negativa utsläpp. Kommissionen har i sina scenarier för målet om klimatneutralitet till 2050 visat att det kommer att behövas både omfattande naturliga kolsänkor och tekniska lösningar för att skapa negativa utsläpp, såsom bio-CCS. Ett certifieringsramverk för infångning och lagring av koldioxid är just nu under förhandling i rådet och Europaparlamentet. EU har ännu inte presenterat något styrmedel för att stimulera utvecklingen av bio-CCS eller andra tekniska negativa utsläpp. För att åstadkomma storskaliga negativa utsläpp inom EU till 2050 behöver många av dessa investeringar påbörjas redan före 2030. Det är därför viktigt att EU utvecklar politiken så att klarhet skapas kring bokföring och tydliga ekonomiska incitament skapas för sådana negativa utsläpp så snart som möjligt.

Det svenska skogsbruket är en av våra viktigaste näringar men är också centralt för svenskt klimatarbete. Många av lösningarna för att minska utsläppen inom EU mellan 2030 och 2040 väntas komma från skog och mark. Bioekonomin ger dubbel klimatnytta genom ökade upptag och substitutions­effekt, där biomassa ersätter fossila råvaror. Det är viktigt att EU:s politik bortom 2030 utformas för att skapa incitament till en hållbar och växande bioekonomi.

Regeringen bedömer att EU ETS kommer att fortsätta att vara ett viktigt instrument för att kraftigt minska utsläppen mellan 2030 och 2040 och avser att verka för att ambitionen i lagstiftningen upprätthålls.

Införandet av en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (carbon border adjustment mechanism, CBAM) innebär att vissa produkter som importeras till EU:s inre marknad kommer att beläggas med samma koldioxidpris som i EU ETS. Det innebär att villkoren för aktörer inom och utanför EU jämnas ut, och att incitamenten för verksamheter i tredjeländer att minska utsläppen ökar. Regeringen anser att Sverige bör fortsätta att verka för att CBAM ska utgöra ett effektivt instrument för att minska risken för koldioxidläckage från EU:s inre marknad, och samtidigt sätta press på verksamheter i tredjeländer att minska sina utsläpp.

Motionerna

Sveriges åtaganden inom EU

I kommittémotion 2023/24:2068 av Mattias Eriksson Falk m.fl. (SD) yrkande 49 anförs att produktionen i den svenska skogen bör öka genom en kombination av ökad skogsplantering och gödsling av vissa skogsmarker för att uppfylla Sveriges åtaganden inom LULUCF-sektorn. Skogsstyrelsen bör ges i uppdrag att skyndsamt undersöka hur dessa åtgärder ska genomföras.

Flera motioner tar upp frågan om förvärv och försäljning av utsläpps­utrymme. I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 23 i denna del anförs att svenska överskott av utsläpps­utrymme inom EU:s ansvarsdelningsförordning inte ska säljas till andra länder.

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 2 bör Sverige uppnå klimatåtaganden inom ansvarsfördelnings­förordningen (ESR) och markanvändningssektorn (LULUCF) genom nationella åtgärder för att minska utsläppen och stärka kolinlagringen. Sverige bör gå i främsta ledet för att bli ett fossilfritt välfärdsland och därmed genomföra åtgärder på hemmaplan. Det kan även bli kostsamt att köpa utsläppsutrymme.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 186 begärs att beslut om att Sverige ska sälja eller köpa internationella klimatkrediter ska underställas riksdagen i särskild ordning. Att köpa in klimatkrediter från andra EU-länder är ett allvarligt misslyckande och innebär att pengar som kunde ha satsats på klimatinvesteringar i Sverige går utomlands. Enligt yrkande 6 bör en nationell samordnare tillsättas för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen.

Utvecklingen av EU:s klimatpolitik

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 7 framförs en begäran om att se över klimatmålen i Sverige och EU i syfte att skärpa dem, med klimatneutralitet i EU som helhet såväl som i varje enskilt medlemsland 2040 som målbild. Motionärerna vill att Sverige ska vara föregångare i EU, och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläppsminskningsmål. Enligt yrkande 5 bör EU ETS utökas till att ge även tredjeländer möjligheten att ansluta sig och bilda s.k. klimatklubbar. I yrkande 10 anförs att regeringen bör arbeta för att införa en prissättning av minusutsläpp på EU-nivå och undersöka möjligheterna att införa ett bonussystem för minusutsläpp inom EU ETS. Motionärerna pekar på att det i dag inte finns ett globalt pris på koldioxid. Det är därför svårt att sätta ett globalt pris på minusutsläpp. Det passar bättre att minusutsläppen i dag prissätts på EU-nivå, på den gemensamma marknaden för handel med utsläppsrätter. Enligt yrkande 11 bör LULUCF-förordningen justeras så att även tekniska koldioxid­upptag (CCS och bio-CCS) betraktas som negativa utsläpp. I yrkande 13 anförs att Sverige bör arbeta aktivt för att påskynda EU-kommissionens lagstiftningsprocess i fråga om CCS och bio-CCS.

Enligt partimotion 2023/24:2458 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 37 bör Sverige verka för att EU snarast kopplar ihop sin utsläppsmarknad EU ETS med andra utsläppsmarknader i världen för att skapa ett globalt pris på koldioxid. Motionärerna menar att EU kan bidra till att prissättningen av växthusgaser blir global genom att EU:s handelssystem kopplas samman med andra utsläppsmarknader, exempelvis Kina, Japan, Kalifornien, Kanada och Nya Zeeland, i s.k. klimatklubbar. 

I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 25 anför motionärerna att EU:s utsläppshandel bör skärpas genom att nyutgivning av utsläppsrätter stoppas långt före 2050, att den linjära reduktionsfaktorn skärps och att systemet med gratis tilldelning avslutas. I yrkande 23 i denna del anförs att Sverige ska verka för att antalet utsläppsrätter inom EU ETS ska minska.

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 13 bör Sverige verka för att skärpa den årliga reduktionsfaktorn inom EU ETS samt begränsa antalet utsläppsrätter så att EU:s utsläpp minskar i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. I yrkande 76 framhålls att Sverige ska verka för att kolsänkor och utsläpp av växthusgaser skiljs åt i utformningen av EU:s klimatpolitik och att bägge ska ha ambitiösa men separata mål.

Enligt kommittémotion 2023/24:372 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 8 bör användningen av torv från redan dikade torvmarker inte behöva utsläppsrätter inom EU ETS. I dag klassas torven i Sverige som förnybar energi vid kraftproduktion och är berättigad till elcertifikat, medan den vid värmeproduktion omfattas av handel med utsläppsrätter, eftersom EU klassar torven som fossil energi. I kommittémotion 2023/24:424 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 7 framställs en liknande begäran.

Kompletterande information

Den 6 februari 2024 publicerade kommissionen ett meddelande om ett europeiskt klimatmål för 2040 (COM(2024) 63). Kommissionen har utifrån en konsekvensanalys rekommenderat ett mål om 90 procents nettominskning av utsläppen till 2040 jämfört med 1990. Enligt kommissionen öppnar meddelandet för en politisk debatt om vägen framåt för EU och är ett inspel för nästkommande kommission att ta vidare som lagförslag för att inkludera 2040-målet i den europeiska klimatlagen. Meddelandet innehåller inga konkreta detaljer om kommande klimatramverk som ska genomföra 2040-målet. Regeringen välkomnar kommissionens meddelande och att processen för att anta ett klimatmål för 2040 nu är inledd, men noterar att det faktiska lagförslaget kommer först efter att en ny kommission har tillträtt (se fakta-PM 2023/24:FPM48).

Utskottets ställningstagande

Sveriges åtaganden inom EU

Utskottet kan inledningsvis konstatera att Sverige i den reviderade LULUCF-förordningen har ett åtagande om att upptaget av växthusgaser från markanvändning ska öka med ca 6 miljoner ton under perioden 2026–2029 och under 2030 vara ca 4 miljoner ton högre jämfört med nivåerna 2016–2018. Utskottet delar regeringens uppfattning att Sveriges åtaganden inom ESR-förordningen och LULUCF-sektorn bör nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt med ökat välstånd. Att köpa utsläppsutrymme från andra medlemsstater för att uppfylla Sveriges åtaganden inom dessa sektorer bör vara en möjlighet för att öka kostnadseffektiviteten. Vidare kommer sannolikt ytterligare åtgärder att behövas för att minska utsläppen och öka upptagen inom såväl ESR- som LULUCF-sektorn för att Sverige ska klara sina åtaganden inom EU. Utskottet ser därför positivt på att regeringen beskriver sådana åtgärder i den klimatpolitiska handlingsplanens olika delar och välkomnar att Miljömålsberedningen har fått ett tilläggs­direktiv (dir. 2022:126) om att bl.a. ta fram en strategi för hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden inom EU och internationellt för nettoupptag av växthusgaser från LULUCF-sektorn. Utöver detta ska Skogsstyrelsen ta fram ett förslag till nationellt mål för ökad hållbar tillväxt i skogen (se prop. 2021/22:58).

Utskottet vill framhålla att fokus för klimatpolitiken bör vara att på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt ta bort och minska koldioxidutsläpp och även att skapa negativa utsläpp via kompletterande åtgärder. Som framgår ovan delar utskottet regeringens uppfattning att utöver utsläppsminskningar bör förvärv av utsläppsutrymme från andra medlemsstater vara en av möjligheterna för att uppfylla Sveriges åtaganden inom ESR­- och LULUCF-sektorerna. Det är välbetänkt, som anges i skrivelsen, att genomföra en analys för att identifiera lämpliga tillvägagångssätt för förvärv av utsläppsutrymme, in­klusive potentiella utsläppsminskande projekt där Sverige kan ingå redan på kort sikt. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:2068 (SD) yrkande 49, 2023/24:2629 (S) yrkande 23 i denna del, 2023/24:2815 (V) yrkande 2 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 6 och 186.

Utvecklingen av EU:s klimatpolitik

Utskottet anser det mycket angeläget att hela världen arbetar för att nå de globala målen. EU har en avgörande roll som global ledare i det internationella klimatarbetet. Utskottet välkomnar därför att kommissionen fortsätter att prioritera klimatfrågan och att de förändringar och förslag som kommissionen tidigare aviserat i den gröna given nu blir verklighet. Utskottet vill också framhålla att den europeiska klimatlagen, som antogs i juni 2021, innebär att målen i den gröna given om att ekonomin och samhället i EU ska bli klimatneutrala är rättsligt bindande. Utskottet ser mycket positivt på det som regeringen anger i skrivelsen om att den kommer att fortsätta att driva på för att EU även i framtiden agerar globalt för att påverka de stora utsläppsländerna att minska sin klimatpåverkan.

EU:s lagstiftningspaket Fit for 55 styr mot snabbt minskande utsläpp till 2030. De skärpta reglerna för EU ETS är en del av paketet som kommer att öka takten i klimatomställningen. Utskottet noterar att regeringen bedömer att de antagna rättsakterna inom lagstiftningspaketet innebär att EU har förutsättningar att nå sitt klimatmål till 2030.

Kommissionen publicerade i februari 2024 ett meddelande om ett europeiskt klimatmål för 2040 (COM(2024) 63). Diskussionerna om hur EU:s klimatpolitik bör utformas efter 2030 kommer därför att intensifieras under det närmaste året. Utskottet delar regeringens bedömning i skrivelsen att Sverige bör verka för att EU antar ett 2040-mål som skapar en samhällsekonomiskt effektiv bana mot en klimatneutral union senast 2050.

För att nå målen om klimatneutralitet är det nödvändigt att politiken ger tydliga incitament för negativa utsläpp. Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige bör verka för att regelverk på EU-nivå som ger incitament till negativa utsläpp i form av bl.a. bio-CCS tydliggörs, att EU:s klimatpolitik ska ge stöd för ett hållbart och aktivt skogsbruk och att EU ska fortsätta att arbeta med och förstärka kostnadseffektiva styrmedel som handel med utsläppsrätter.

När det gäller utsläpp i länder utanför EU ser utskottet positivt på att regeringen avser att fortsätta verka för att CBAM ska vara ett effektivt instrument för att minska risken för koldioxidläckage från EU:s inre marknad och samtidigt sätta press på verksamheter i tredjeländer att minska sina utsläpp.

Sammanfattningsvis ser utskottet positivt på den politik för klimat­arbetet i EU som regeringen beskriver i handlingsplanen. Därmed avstyrks motionerna 2023/24:2453 (C) yrkandena 5, 7, 10, 11 och 13, 2023/24:2458 (C) yrkande 37, 2023/24:2629 (S) yrkandena 23 i denna del och 25 samt 2023/24:2815 (V) yrkandena 13 och 76. 

Utskottet har tidigare under riksmötet avstyrkt motionsyrkanden om undantag för utsläppsrätter för torvproduktion (bet. 2022/23:MJU16). Ut­skottet gör för närvarande ingen annan bedömning. Motionerna 2023/24:372 (SD) yrkande 8 och 2023/24:424 (SD) yrkande 7 avstyrks.

Skrivelsen

Utgångspunkter för svensk klimatpolitik

Regeringens klimatpolitik utgår från det klimatpolitiska ramverket och syftar till att skapa förutsättningar för en långsiktig, samhällsekonomiskt effektiv och stabil klimatpolitik. Samhällets alla aktörer ska ges långsiktiga förutsättningar att förbereda och fatta informerade beslut utifrån klimatpolitikens utformning. Det klimatpolitiska ramverket, som riksdagen beslutade om den 15 juni 2017 (prop. 2016/17:146, bet. 2016/17:MJU24, rskr. 2016/17:320), består av tre delar: riksdagsbundna mål för klimatpolitiken, en klimatlag som lagfäster att regeringens politik ska utgå från det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt samt inrättandet av ett klimatpolitiskt råd som ska utvärdera regeringens samlade politik utifrån hur förenlig den är med klimatmålen.

Klimatomställningen kräver en balanserad politik av väl avvägda långsiktiga åtgärder. Regeringens klimatpolitiska arbete utgår i enlighet med klimatlagen från det klimatpolitiska ramverket och det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Fokus för klimatpolitiken är därför att på ett sam­hällsekonomiskt effektivt sätt eliminera de utsläpp som kan tas bort, minska de utsläpp som inte går att ta bort helt och därutöver skapa negativa utsläpp via kompletterande åtgärder. På så sätt leder regeringens klimatpolitik till att nettoutsläppen passerar noll för att efter 2045 vara negativa och bidra till att sänka koldioxidhalten i atmosfären. Ökningen av koldioxidhalten i atmosfären upphör, för att under andra halvan av seklet börja minska. Därutöver behöver arbetet mot nettonollutsläpp kombineras med arbete för att anpassa samhället till ett förändrat klimat.

Sverige sitter på en unik möjlighet att ta till vara den tillväxtpotential och de geopolitiska fördelar som den gröna omställningen utgör. Vi har ett fossilfritt elsystem, rikligt med mineral och metaller, hög kompetens, innovationskraft och betydande företagsamhet. Rätt tillvaratagen kan omställningen skapa fler jobb, ökad tillväxt och stärkt välfärd. För att möjliggöra en strukturomvandling i den skala som den gröna omställningen innebär krävs en rad systemskiften i flera av samhällets grundläggande tekniska system såsom elproduktion, industriprocesser, materialåtervinning, transporter och markanvändning. Vissa av dessa har det offentliga en viss rådighet över, men den övervägande delen av den ekonomiska aktiviteten i den svenska ekonomin styrs av beslut som fattas av hushåll och företag. För att Sverige ska ställa om hela vägen till nettonollutsläpp måste ett antal förutsättningar komma på plats som gör det möjligt för företag och hushåll att fatta kloka beslut.

Att nå hela vägen till nettonollutsläpp innebär en omställning av det svenska samhället. Omställningen kan bara lyckas i en ekonomi som växer. Klimatarbetet i Sverige är en framgångssaga för svensk industri, och Sveriges BNP-tillväxt är sedan länge frikopplad från fossila utsläpp. Att vara världsledande i omställningen innebär stora möjligheter men kan också innebära utmaningar och förändringar som slår hårdare mot vissa grupper än andra. Det är därför viktigt att medborgare, civilsamhälle och företag i hela landet har förutsättningar att vara en del av utvecklingen och ta del av fördelarna med klimatomställningen. Utan acceptans från medborgarna blir det svårt att exempelvis bygga ut elproduktionen och elnäten enligt de behov som bl.a. aktörerna inom industrin och transportsektorn har för att kunna ställa om. En stor del av samhället är redan engagerat i klimatomställningen utifrån de möjligheter som skapas. För att lyckas med att nå hela vägen till nettonollutsläpp behöver dock alla relevanta samhällsaktörer i hela landet inkluderas i klimatomställningen, såväl näringsliv som civilsamhälle och medborgare.

Den nya ekonomin är i stort behov av hållbara och fossilfria värdekedjor för material och produkter. För att minska utsläppen från såväl konventionella förbränningsmotorer som industriprocesser kommer fossilfria drivmedel och bränslen att vara nödvändiga under lång tid framöver. Sverige bidrar till det globala klimatarbetet genom att främja en snabb omställning till cirkulära och biobaserade värdekedjor där naturresurser används mer effektivt och där avfall och avverkningsrester från exempelvis skogsindustrin kan förädlas till viktiga fossilfria drivmedel och andra insatsvaror i raffinaderier och petrokemisk industri. För att uppnå målsättningarna i Parisavtalet kommer det att krävas stora mängder negativa utsläpp. Sverige har tack vare en omfattande bioekonomi och stora punktkällor med biogen koldioxid bra förutsättningar för negativa utsläpp genom lagring av biogen koldioxid (bio-CCS). För att bygga den fossilfria ekonomin krävs en säker tillgång till hållbart producerade råvaror. För att bygga elsystem, energiproduktion, batterier och övrig teknik som behövs i en fossilfri ekonomi behöver Sverige i betydligt högre utsträckning utnyttja de råvaror vi besitter. Sverige kan genom en stark gruvsektor och cirkulär användning av mineral bidra till en ökad självförsörjningsgrad inom EU av metaller och mineral som ofta är centrala råvaror i tekniker som är avgörande för klimatomställningen och därigenom bidra till ökad säkerhet och mindre beroende av import från tredjeländer. Vi lägger nu grunden för att Sverige ska gå från en fossil till en fossilfri ekonomi och att nå målet om nettonollutsläpp 2045 och negativa utsläpp därefter.

En plan för att nå det långsiktiga målet om nettonollutsläpp senast 2045

Regeringen framhåller att den övergripande styrningen mot minskade utsläpp i allt större utsträckning sker på EU-nivå och anför att detta är logiskt eftersom EU är en integrerad ekonomisk region och harmoniserad styrning därmed är det mest effektiva. EU är en central aktör såväl för att påverka utsläppen inom unionen som för att driva på omvärlden. EU:s nya beslut inom ramen för Fit for 55-paketet, inklusive skärpningen och breddningen av EU:s utsläpps­handels­system, har skapat en betydande möjlighet till snabbare utsläpps­minskningar i unionen och i Sverige och förbinder genom unionsövergripande tvingande lagstiftning medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska utsläppen på EU-nivå med 55 procent till 2030.

Regeringen anför att denna klimatpolitiska handlingsplan utgår från det nationella klimatmålet för 2045. Detta är nödvändigt då en strategi för att nå hela vägen till nettonollutsläpp och för att därefter åstadkomma negativa utsläpp skiljer sig fundamentalt från en strategi vars syfte primärt är att minska utsläppen i närtid. Därmed måste denna och kommande handlingsplaner tydligt ta sikte på målet att fasa ut användningen av kol, olja och fossilgas både som bränsle och som råvara.

Handlingsplanen innehåller en rad åtgärder för att säkerställa att Sverige lever upp till sina åtaganden gentemot EU till 2030. I det korta perspektivet är även de nationella etappmålen viktiga som kontrollstationer på vägen mot nettonollutsläpp eftersom de understryker behovet av åtgärder i närtid både för att säkerställa att de utsläpp som kan fasas ut tidigare försvinner och för att skapa förutsättningar för att nå nettonoll senast 2045 och negativa utsläpp därefter.

Utgångspunkten är att det är näringslivet och hushållen som utför om­ställningen, men regeringen behöver aktivt och kontinuerligt skapa rätt förut­sättningar. Detta gäller särskilt nettonollmålet 2045. Regeringen presenterar i denna handlingsplan åtgärder inom en rad områden som ger förutsättningar för företag och hushåll att fatta de beslut som sammantagna kan leda till att Sverige når nettonollutsläpp senast 2045 samtidigt som både hushållens ekonomi och företagens konkurrenskraft stärks. Klimat­omställningen måste ske i en ekonomi i tillväxt där människor kan leva fria liv. De viktigaste förutsättningarna för att nå klimatmålen handlar om att

•       säkerställa tillgång till fossilfri el (inklusive en kraftig utbyggnad av elsystemet med bl.a. utbyggd kärnkraft), laddinfrastruktur och elnät för att möjliggöra nyanslutningar av fossilfria anläggningar och laddning av elfordon och möta den förväntade ökade efterfrågan på fossilfri el och effekt i hela landet

•       göra tillståndsprocesser kortare, mer förutsebara och effektiva

•       säkerställa tillgång till arbetskraft med rätt kompetens

•       säkra en hållbar försörjning av kritiska råmaterial, batterier, hållbar biomassa och fossilfria drivmedel

•       öka återvinningen och återanvändningen för att skapa en mer resurseffektiv cirkulär ekonomi

•       prissätta utsläpp av växthusgaser

•       skapa engagemang och acceptans för klimatpolitiska styrmedel

•       bidra till en effektiv kapitalförsörjning för bl.a. teknikutveckling

•       ge incitament till negativa utsläpp inklusive bio-CCS.

Regeringen bedömer att Fit for 55-paketet, av regeringen redan vidtagna åtgärder, pågående utredningar och uppdrag samt förslag på åtgärder och analyser i klimathandlingsplanen sammantaget ger Sverige goda förut­sättningar för att nå det långsiktiga klimatmålet. En grundförutsättning är att EU:s klimatambition bibehålls och att det arbete som regeringen har påbörjat fortsätter och utvecklas över tid.

Med den politik som beskrivs i handlingsplanen kan omställningen till nettonollutsläpp bli en del av en hållbar tillväxt fram till 2045. Regeringen bedömer också att politiken som beskrivs i handlingsplanen kommer att kunna få brett stöd i olika grupper över hela landet.

Kompletterande åtgärder kräver långsiktig planering och upp­byggnad

För att nå etappmålen får en begränsad mängd kompletterande åtgärder tillgodoräknas i enlighet med internationellt beslutade regler. Som kompletterande åtgärder räknas upptag av koldioxid i skog och mark, utsläpps­­minskningar genomförda utanför Sveriges gränser samt bio-CCS.

Regeringen anför i skrivelsen att Sverige bör satsa på kompletterande åtgärder för att nå klimatmålen. Efter 2045 bör sådana åtgärder bidra till nettonegativa utsläpp. Flertalet kompletterande åtgärder tar lång tid att åstadkomma och därför krävs långsiktig planering och uppbyggnad. Insatser bör påbörjas i god tid innan avräkning mot målen genomförs.

Regeringen bedömer att det kommer att krävas ett fullt utnyttjande av kompletterande åtgärder 2045 för att nå målet om nettonollutsläpp. Mängden förberedande åtgärder bör därför öka successivt efter en linjär målbana i syfte att möjliggöra kompletterande åtgärder till motsvarande 11,5 miljoner ton koldioxid­ekvivalenter per år till 2045. Åtgärder bör också vidtas för att kompletterande åtgärder därefter ska bidra till negativa utsläpp. Frågan om de kompletterande åtgärderna ska användas för måluppfyllelse bör beslutas i samband med avräkningen.

Hur avräkning mot målen ska ske och vilka bokföringsregler för kompletterande åtgärder som ska gälla bör klargöras med beaktande av utvecklingen inom EU och internationellt.

Regeringen anser inte att riksdagen bör fatta beslut om mål för olika typer av kompletterande åtgärder. Det behöver finnas en viss flexibilitet för kommande regeringar i hur kompletterande åtgärder ska användas i det klimatpolitiska ramverket, och riksdagsbundna mål för kompletterande åtgärder skulle riskera att ge denna typ av åtgärder samma status som etappmålen i ramverket. Det är i stället lämpligt att fastslå en långsiktig inriktning för kompletterande åtgärder. Det innebär att regeringen skapar förutsättningar för långsiktig planering och ett långsiktigt agerande för potentiella projektägare och andra aktörer i samhället, samtidigt som det inte uppstår någon osäkerhet om att det klimatpolitiska ramverket även fortsättningsvis fokuserar på samhällets omställning mot nettonollutsläpp. Inriktningen bör vara att förbereda kompletterande åtgärder som ökar successivt efter en linjär målbana mot 11,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år till 2045. Efter 2045 bör åtgärderna bidra till negativa utsläpp.

Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över etappmålen

Klimatpolitiken bör styra mot det långsiktiga klimatmålet att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045 och därefter negativa utsläpp. De nationella etappmålen är viktiga kontrollstationer på vägen mot det långsiktiga klimatmålet. Regeringen anför att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU. Beredningen bör också se över etappmålet för inrikes transporter till 2030.

Kommissionen skulle enligt EU:s klimatlag lämna ett förslag på ett klimatmål för 2040 senast i mars 2024. Därefter kommer det att dröja ytterligare innan målet beslutas och det är tydligt vilken klimatpolitik som ska syfta till att nå det målet, liksom vilka åtaganden Sverige kommer att få inom EU till 2040. Regeringen avser därför att återkomma till frågan om översynen av Sveriges etappmål till 2040.

Miljömålsberedningen bör analysera ett utvidgat uppdrag till Klimatpolitiska rådet

Regeringen bedömer i skrivelsen att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att lämna förslag på ett utvidgat uppdrag till Klimatpolitiska rådet att, utöver befintliga uppgifter, utvärdera politiken för att klara av att genomföra strukturomvandlingen till nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045 på ett kostnadseffektivt sätt och med acceptabla konsekvenser för företag och privatpersoner i hela landet. Miljömålsberedningen bör också lämna förslag på uppdrag till Klimatpolitiska rådet att utvärdera politiken för att minska de globala utsläppen av växthusgaser.

Motionerna

En ny klimatpolitisk handlingsplan och utgångspunkter för svensk klimatpolitik

Några motioner tar upp frågan om en ny klimatpolitisk handlingsplan.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 1 i denna del anförs att regeringen skyndsamt bör återkomma med konkreta förslag på utsläppsminskningar i syfte att nå nationella klimatmål och åtaganden inom EU till 2030. För att Sverige ska nå de mål som är bundna till det nationella klimatpolitiska ramverket samt klimatåtaganden inom EU krävs ett åtgärdspaket under nuvarande valperiod med kraftig politisk kursändring. Den klimatpolitiska handlingsplanen saknar helt en sådan förändring med konkreta åtgärder.

I kommittémotion 2023/24:2816 av Rickard Nordin (C) yrkande 1 anförs att regeringen skyndsamt ska återkomma med en ny klimatpolitisk handlingsplan som innehåller koldioxidberäkningar och kostnadsanalyser och vars samlade åtgärder leder till att Sveriges klimatmål uppnås, både till 2045 och till 2030 och 2040. Handlingsplanen saknar åtgärder som minskar utsläppen här och nu.

Enligt kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 1 saknar regeringens klimathandlingsplan konkreta insatser som kan ge de utsläppsminskningar som krävs för att nå klimatmålen till 2030, 2040 och 2045. De åtgärder som redovisas i klimathandlingsplanen är otillräckliga för att nå klimatmålen. I yrkande 2 anförs att regeringens klimatpolitik ökar utsläppen och inte lever upp till de förpliktelser som riksdagen har beslutat om genom det klimatpolitiska ramverket, klimatlagen och uppsatta klimatmål. I yrkande 3 begärs att regeringen ska återkomma till riksdagen med detaljerade prognoser över utsläppsminskningar från före­slagna åtgärder.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 1 anför motionärerna att regeringen ska återkomma till riksdagen med en ny klimathandlingsplan med åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser under innevarande valperiod och som beskriver hur regeringen avser att nå de klimatmål som riksdagen och EU fattat beslut om till 2030, 2040 respektive 2045. Motionärerna anser att det inte finns några resonemang eller beräkningar i regeringens klimathandlingsplan som styrker att något av Sveriges klimatmål eller EU-åtaganden kommer att kunna nås.

Flera motionsyrkanden tar upp olika utgångspunkter för svensk klimatpolitik.

I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 2 framhålls att kraftfulla åtgärder behövs för att Sverige ska lyckas ställa om till ett fossilfritt välfärdsland för att leva upp till Parisavtalet. Enligt yrkande 24 i motionen bör regeringen accelerera klimatomställningen så att Sverige når klimatmålen till 2030 och nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045. Ett liknande yrkande framställs i motion 2023/24:1011 av Lawen Redar (S).

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 5 bör Sverige ha nollutsläpp av växthusgaser senast 2035. Motionärerna vill öka ambitionen när det gäller målet om nollutsläpp av fossila växthusgaser för att det nationella målet ska vara i linje med Parisavtalets målsättning. I yrkande 22 begärs att regeringen senast 2025 ska återkomma med förslag på åtgärder för att förhindra import av batterimetaller som inte är hållbart producerade.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 21 bör den ekonomiska politiken utformas inom ramen för de nationella klimat- och miljömålen.

Frågan om att utlysa ett klimatnödläge tas upp i partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 1 och kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 1. Om Sverige ska klara att bidra till att hålla uppvärmningen under 1,5 grader måste enligt motionärerna de inhemska utsläppen börja minska nu med minst 12–15 procent per år och vara nära noll senast 2035.

Enligt kommittémotion 2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 3 bör regeringen utifrån ett perspektiv att minimera riskerna för långtgående klimatförändringar utöka åtgärderna för att snarast minska ut­släppen av växthusgaser.

Flera motionsyrkanden behandlar frågor om utsläppsbudget och koldioxidransonering. Enligt partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 2 bör en vetenskapligt baserad nationell koldioxidbudget upprättas för Sverige. Styrmedel och åtgärder ska utformas och genomföras utifrån utsläpps­budgeten. I kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 2 framförs en liknande begäran. I yrkande 3 i motionen anförs att Sverige ska anta en årlig utsläppsbudget fram till 2040 för att säkerställa efterlevnad av klimatmålen.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 2 bör det klimatpolitiska ramverket byggas ut med en årlig utsläppsbudget för Sverige fram till 2040. En nationell koldioxidbudget för Sverige bör tas fram utifrån data från FN:s klimatpanel IPCC. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen. Enligt yrkande 18 bör myndigheter och statliga bolag få en utsläppsbudget definierad i sina direktiv.

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 2 framhålls vikten av att införa en svensk årlig utsläppsbudget fram till 2040 för att säkerställa att Sverige efterlever klimatmålen. Motionärerna menar att Sveriges utsläpp bör minska i snabbare takt, så att det blir möjligt att vara en föregångare. Även i kommittémotion 2023/24:2816 av Rickard Nordin (C) yrkande 4 anförs att det bör införas en nationell koldioxidbudget.

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 4 bör Sverige anta en koldioxidbudget i linje med Parisavtalets temperaturmål, baserad på IPCC:s senaste utvärderings­rapport och en global rättvis fördelning av utsläppsutrymmet. Koldioxid­budgeten ska vara kopplad till nödvändiga styrmedel och åtgärder för utsläppsminskningar. I yrkande 17 anför motionärerna att en utredning bör tillsättas för att belysa effekterna av att införa koldioxidransonering i Sverige. Grundförutsättningen bör vara att styrmedlet ska stärka en jämlik och rättvis fördelning av det återstående utsläppsutrymmet och att regional hänsyn bör beaktas.

Per Bolund m.fl. (MP) anför i partimotion 2023/24:996 yrkande 5 att regeringen bör utreda tillsättandet av ett ansvarigt organ för att beräkna och fördela koldioxidbudgeten, motsvarande Finansdepartementets kontroll av den ekonomiska budgeten. Detsamma framförs i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 4.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 3 bör det säkerställas att regeringen beräknar och fördelar koldioxidbudgeten på motsvarande sätt som regeringen i dag kontrollerar den ekonomiska budgeten.

Ett flertal motionsyrkanden tar upp frågan om kompletterande åtgärder. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 6 anför motionärerna att etappmålen om utsläppsminskningar till 2030 och 2040 för den icke handlande sektorn ska uppnås genom nationella insatser för utsläppsminskningar. Kompletterande åtgärder bör inte användas eftersom Sverige bör fokusera på egna nödvändiga utsläppsminskningar.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 181 bör regeringen ta fram en nationell strategi, samt underlätta samverkan, för permanenta negativa utsläpp, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring av koldioxid. En liknande begäran finns i partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 6 och i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 69. I yrkande 182 i partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) anförs att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för säkerställande av permanenta negativa utsläpp som omfattar hela värdekedjan. En sådan begäran finns även i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 70.

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 14 anför motionärerna att ett nationellt mål för minusutsläpp bör antas för att säkerställa att såväl de långsiktiga som de kortsiktiga klimatmålen nås och att upptaget av biogen koldioxid påskyndas. Syftet ska vara att säkerställa måluppfyllelse av nettonollutsläpp i Sverige 2045.

Etappmål

I partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 3 framförs ett önskemål om att ta fram mål och åtgärder för de konsumtionsbaserade utsläppen, i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet. Även kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 5 tar upp denna fråga. Motionärerna menar att konsumtionsmål bör kunna antas skyndsamt då Miljömålsberedningen redan lämnat förslag om detta. De konsumtionsbaserade utsläppen behöver tydlig målstyrning.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 4 bör mål för de konsumtionsbaserade utsläppen antas i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet. Sverige bör ta ansvar för alla sina utsläpp, även de som uppstår i andra länder till följd av svensk import och konsumtion.

I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 4 anförs att det klimatpolitiska ramverket ska värnas och att förslag om skärpta och kompletterande mål, såsom konsumtionsbaserade utsläpp och sektormål, bör diskuteras och förankras brett med andra partier i Miljö­målsberedningen. Motion 2023/24:870 av Linnéa Wickman (S) tar upp frågan om klimatmål för svensk konsumtion.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 3 anförs att Sveriges nationella klimatmål till 2030 bör behållas och att Miljömålsberedningen därmed inte bör ges i uppdrag att genomföra en översyn av dessa mål. En översyn skulle vara förödande för den stabilitet och långsiktighet som byggts upp enligt gällande klimatlag. I yrkande 79 anförs att Sverige bör införa ett mål om att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Ett sådant mål behövs för att synliggöra och minska de utsläpp som uppstår i andra länder till följd av konsumtion i Sverige. Enligt yrkande 80 bör det införas ett nationellt mål om att minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till 2030 jämfört med dagens nivåer. Enligt yrkande 81 bör en handlingsplan tas fram för hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animalieproduktionen, ska minskas.

I kommittémotion 2023/24:2816 av Rickard Nordin (C) yrkande 3 bör regeringen inkludera mål och åtgärder för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen i tillräckligt snabb takt samt införa mål för exportens klimatnytta i enlighet med Miljömålsberedningens förslag (SOU 2022:15).

Ulrika Heindorff (M) anför i motion 2023/24:723 yrkande 2 att regeringen bör se över möjligheten att, likt målet för transportsektorn, sätta upp specifika mål för utsläpp från produktion av livsmedel.

Kompletterande information

Regeringen gav den 22 oktober 2020 ett tilläggsdirektiv till Miljömåls­beredningen om att föreslå en samlad strategi för minskad klimatpåverkan från konsumtion (dir. 2020:110). Den klimateffekt som svensk export av varor och tjänster ger relativt produktion i andra länder skulle analyseras, beskrivas och synliggöras. Miljömålsberedningen överlämnade den 7 april 2022 betänkandet Sveriges globala klimatavtryck (SOU 2022:15).

Utskottets ställningstagande

En ny klimatpolitisk handlingsplan och utgångspunkter för svensk klimatpolitik

Av klimathandlingsplanen framgår att regeringens klimatpolitiska arbete utgår från det klimatpolitiska ramverket och det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt, att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att fokus för klimatpolitiken därför bör vara att på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt eliminera de utsläpp som kan tas bort, minska de utsläpp som inte går att ta bort helt och därutöver skapa negativa utsläpp via kompletterande åtgärder. På så sätt leder regeringens klimatpolitik till att nettoutsläppen passerar noll för att efter 2045 vara negativa och bidra till att sänka koldioxidhalten i atmosfären. Som regeringen anför behöver åtgärder sättas på plats långt innan målet ska nås för att nettonoll ska vara möjligt att nå. Samhällets alla aktörer ska ges långsiktiga förutsättningar att förbereda och fatta informerade beslut utifrån klimatpolitikens utformning.

Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att Sverige har en unik möjlighet att ta till vara den tillväxtpotential och de geopolitiska fördelar som den gröna omställningen innebär. Sverige har ett fossilfritt elsystem, rikligt med mineral och metaller, hög kompetens, innovationskraft och betydande företagsamhet. Utskottet delar regeringens bedömning att omställningen, rätt tillvaratagen, kan skapa fler jobb, ökad tillväxt och stärkt välfärd.

Att vara världsledande i omställningen innebär stora möjligheter men kan också innebära utmaningar och förändringar som slår hårdare mot vissa grupper än andra. Som regeringen anför är det därför viktigt att medborgare, civilsamhälle och företag i hela landet har förutsättningar att vara en del av utvecklingen och ta del av fördelarna med klimatomställningen. För att lyckas med att nå hela vägen till nettonollutsläpp behöver alla relevanta samhälls­aktörer i hela landet inkluderas i klimatomställningen, såväl näringsliv som civilsamhälle och medborgare. Sammantaget ger Fit for 55-paketet, av regeringen redan vidtagna åtgärder, pågående utredningar och uppdrag samt förslag på åtgärder och analyser i klimathandlingsplanen Sverige goda förutsättningar att nå det långsiktiga klimatmålet. En grundförutsättning är att EU:s klimatambition bibehålls och att det arbete som regeringen har påbörjat fortsätter och utvecklas över tid.

När det gäller frågan om import av batterimetaller anför regeringen att det krävs en säker tillgång till hållbart producerade råvaror för att bygga den fossilfria ekonomin. Som regeringen anför behöver Sverige i betydligt högre utsträckning utnyttja de råvaror vi besitter för att bygga elsystem, energiproduktion, batterier och övrig teknik som behövs i en fossilfri ekonomi. Det är positivt att Sverige genom en stark gruvsektor och cirkulär användning av mineral kan bidra till en ökad självförsörjningsgrad inom EU av metaller och mineral, som ofta är centrala råvaror i tekniker som är avgörande för klimatomställningen, och därigenom bidra till ökad säkerhet och mindre beroende av import från tredjeländer.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande den svenska gruvnäringens avgörande betydelse både för Sverige och för övriga EU när det gäller klimatet men också ur ett konkurrenskrafts- och beredskapsperspektiv. Såväl traditio­nella metaller som s.k. innovationskritiska metaller och mineral behövs i allt större utsträckning i samhället och för att klara den industriella omställningen från fossilbaserade till fossilfria processer. Mycket av detta råmaterial finns tillgängligt i Sverige. Näringsutskottet understryker därför att det delar regeringens bedömning att processen för prospektering och utvinning av koncessionsmineral bör effektiviseras och bli mer förutsebar. Näringsutskottet anser att motion 2023/24:2815 (V) yrkande 22 om import av batterimetaller kan avstyrkas. Näringsutskottet ser i sitt yttrande inget skäl att ge direktiv om en utsläppsbudget till företag med statligt ägande och anser därmed att motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 18 bör avstyrkas.

När det gäller kompletterande åtgärder anser miljö- och jordbruksutskottet i likhet med regeringen att Sverige bör satsa på sådana åtgärder för att nå klimatmålen. Kompletterande åtgärder kan ta lång tid att åstadkomma och därför krävs långsiktig planering och uppbyggnad. Mängden förberedande åtgärder bör därför som regeringen föreslår öka successivt efter en linjär målbana i syfte att möjliggöra kompletterande åtgärder motsvarande 11,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år till 2045. Åtgärder bör också vidtas för att kompletterande åtgärder därefter ska bidra till negativa utsläpp. Hur avräkningen mot målen ska ske och vilka bokföringsregler för kompletterande åtgärder som ska gälla bör som regeringen anför klargöras med beaktande av utvecklingen inom EU och internationellt. Utskottet delar regeringens uppfattning att riksdagen inte bör fatta beslut om mål för olika typer av kompletterande åtgärder. Det behöver finnas en viss flexibilitet för kommande regeringar med hur kompletterande åtgärder ska användas i det klimatpolitiska ramverket. Det är i stället lämpligt att fastslå en långsiktig inriktning för kompletterande åtgärder.

Miljö- och jordbruksutskottet anser sammanfattningsvis att det klimat­politiska arbete som presenteras i handlings­planen, inklusive de beslutade och planerade åtgärder som regeringen avser att vidta, är väl avvägt och att den beskrivna politiken kommer att kunna få brett stöd i olika grupper över hela landet. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionsyrkandena om att ta fram en ny klimatpolitisk handlingsplan bör avslås. Miljö- och jordbruks­utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 1 i denna del, 2023/24:2816 (C) yrkande 1, 2023/24:2817 (S) yrkandena 1–3 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 1.

Mot bakgrund av det som anförts ovan anser miljö- och jordbruksutskottet inte heller att övriga motionsyrkanden om utformningen av svensk klimat­politik bör föranleda någon åtgärd. Utskottet avstyrker därför motionerna 2023/24:996 av (MP) yrkandena 1, 2, 5 och 6, 2023/24:1011 (S), 2023/24:1519 (MP) yrkandena 1–4, 69 och 70, 2023/24:2450 (MP) yrkande 3, 2023/24:2453 (C) yrkandena 2 och 14, 2023/24:2629 (S) yrkandena 2 och 24, 2023/24:2815 (V) yrkandena 4–6, 17 och 22, 2023/24:2816 (C) yrkande 4 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 2, 3, 18, 21, 181 och 182.

Etappmål

Utskottet anser i likhet med regeringen dels att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU, dels att etappmålet för inrikes transporter till 2030 bör ses över. Utskottet ser även positivt på att uppdraget till Klimatpolitiska rådet ses över.

Utskottet noterar att Miljömålsberedningen i sitt utredningsbetänkande Sveriges globala klimatavtryck (SOU 2022:15) föreslår att det beslutas ett långsiktigt klimatmål för Sveriges klimatpåverkan från konsumtion och en målbana för att öka den svenska exportens klimatnytta.

När det gäller motion 2023/24:2816 (C) yrkande 3 instämmer närings­utskottet i sitt yttrande med motionärerna i att den svenska exporten fyller en viktig roll genom att bidra till globala utsläppsminskningar. Däremot anser näringsutskottet inte att det finns skäl för riksdagen att föregripa regeringens beredning av utredningsförslagen och uttala sig till förmån för inrättandet av något mål för exportens klimatnytta, varför näringsutskottet anser att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka detta yrkande.

Miljö- och jordbruksutskottet vill inte föregripa resultatet av det arbete som pågår och avstyrker därmed motionerna 2023/24:723 (M) yrkande 2, 2023/24:870 (S), 2023/24:996 (MP) yrkande 3, 2023/24:1519 (MP) yrkande 5, 2023/24:2629 (S) yrkande 4, 2023/24:2815 (V) yrkandena 3 och 79–81, 2023/24:2816 (C) yrkande 3 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 4.

Skrivelsen

Acceptans och inkludering i klimatomställningen

Regeringen bedömer att klimatomställningen är vår tids stora struktur­omvandling och kan, om den genomförs på rätt sätt, generera konkurrenskraft, hållbar tillväxt och välstånd på vägen mot nettonollutsläpp av växthusgaser 2045. Legitimitet hos medborgarna är en förutsättning för omställningen. Befintliga och nya initiativ för samverkan och samarbete bör utvecklas för att skapa ytterligare engagemang för klimatomställningen.

För att uppnå engagemang och acceptans för klimatpolitiken behöver större hänsyn tas till hur medborgare och företag i olika delar av landet påverkas av klimatomställningen. Hela landet behöver inkluderas i omställningsarbetet.

Som en del av lagstiftningspaketet Fit for 55 införs en social klimatfond som ska adressera sociala utmaningar som uppstår till följd av att ett nytt utsläppshandelssystem införs för vägtransporter, byggnader och vissa andra växthusgasutsläpp. Fonden möjliggör för medlemsstater att kompensera bl.a. utsatta hushåll, mikroföretag och transportanvändare som får ett prispåslag genom EU ETS 2 direkt för ökade kostnader men även att stödja dem i deras arbete för att ställa om mot minskade utsläpp av växthusgaser. Fonden kan härmed bli betydelsefull för att främja en rättvis omställning i hela landet. För att ta del av medel från fonden ska EU:s medlemsstater lämna in en social klimatplan som beskriver åtgärder som de avser att genomföra för att kompensera hushåll, mikroföretag och transportanvändare för prispåslaget av EU ETS 2 eller bistå dem i att minska sina utsläpp.

För att ta del av medel från den sociala klimatfonden avser regeringen att ta fram en social klimatplan med åtgärder för en rättvis klimatomställning.

Klimatomställningen kan, om den utformas fel, innebära stora kostnader och negativa förändringar för vissa grupper och det är viktigt att politiken utformas med respekt för att hushåll och företag i hela landet ska kunna vara en del av klimatomställningen. Klimatpolitiken behöver också förhålla sig till det ansträngande ekonomiska läget med höga bränslepriser och en inflation som pressar hushåll och företag hårt. I ett sådant läge bör inte styrmedel leda till att invånare i Sverige möter betydligt högre kostnader än invånare i våra grannländer. Regeringen lägger därför om politiken och vidtar åtgärder för att sänka bränslepriserna, bl.a. genom att sänka reduktionsplikten liksom skatten på bensin och diesel (prop. 2023/24:1).

Från och med 2035 kommer det inte längre att få säljas nya personbilar eller lätta lastbilar med förbränningsmotor inom EU, enligt EU:s beslutade koldioxidkrav för lätta fordon. Nya ambitiösa europeiska koldioxidkrav har också föreslagits för tunga fordon. Det innebär att det behöver planeras för en framtid där det även i glest befolkade delar av landet ska vara möjligt och attraktivt att välja eldrivna fordon. I en övergångsfas är det dock viktigt att omställningen inte begränsar tillgängligheten för hushåll och företag som är beroende av konventionella fordon. Genom dessa åtgärder intensifierar regeringen arbetet med en inkluderande klimatomställning av hela Sverige.

Klimatomställningen innebär att många företag måste ställa om sina verksamheter. Fossilfritt Sverige (M 2016:05), som är en kommitté underställd regeringen, har sedan 2016 arbetat för att skapa ett engagemang för att Sveriges klimatmål ska nås, inte minst inom näringslivet. 22 branscher som representerar en stor majoritet av Sveriges utsläpp av växthusgaser har presenterat färdplaner för fossilfri konkurrenskraft, där deras bidrag till de svenska klimatmålen tydliggörs. Regeringen arbetar också genom klimat­diplomati och samarbeten med andra länder för att främja Sveriges exportmöjligheter som en följd av den gröna omställningen. Regeringen anser att sådana initiativ är viktiga för Sveriges klimatomställning och avser att fortsätta att skapa engagemang för klimatomställningen hos olika aktörer i samhället.

För att åstadkomma en bred förankring av klimatomställningen behöver också allmänheten vara informerad och engageras. Enligt Parisavtalet ska parterna arbeta för att öka allmänhetens medvetenhet om, deltagande i och tillgång till information om frågor som rör klimatförändringarna. Flera svenska myndigheter har i dag ett pågående uppdrag utifrån detta åtagande att sprida information om klimatförändringar.

En säker och acceptabel utfasning av fossil bensin och diesel

Regeringen anför i skrivelsen att tydliga förutsättningar bör ges i god tid för samhällets utfasning av fossila drivmedel. Klimatpolitiska styrmedel som prissättning av växthusgasutsläpp påverkar olika delar av samhället på olika sätt. Det bör därför analyseras hur fossil bensin och diesel ska kunna fasas ut på ett acceptabelt sätt som inte får skadliga effekter för delar av landet eller samhället.

Regeringen gör bedömningen att utsläppen av växthusgaser för inrikes transporter bör nå i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga målet om nettonollutsläpp senast 2045. För att på ett ordnat och effektivt sätt nå i princip nollutsläpp krävs en utökad samhällsananalys. Denna analys bör innehålla en övergripande analys av vilka åtgärder som bör vidtas för att utfasningen av fossil bensin och diesel ska kunna ske på ett sätt som är acceptabelt för medborgare och företagare och inte får skadliga effekter för delar av landet eller samhället på grund av styrningen som utformas på svensk nivå och på EU-nivå. För att bidra till en utfasning av fossila drivmedel måste flera pusselbitar analyseras och fogas samman på ett effektivt sätt.

Regeringen nämner att man i analysen bl.a. behöver väga fördelar mot nackdelar med att fortsätta med den svenska miljöklassningen av drivmedel och att analysen bör omfatta vilka krav som bör ställas kring att tillhandahålla förnybara drivmedel, inklusive om kravet bör breddas till att även omfatta fossilfria drivmedel, inte minst i glesbygd.

Motionerna

Acceptans och inkludering i klimatomställningen

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 4 framförs att med rätt reglering, investeringar och vilja kan klimatpolitiken skapa gröna jobb över hela Sverige så att ingen lämnas efter. Klimat­omställningen ska vara fördelningspolitiskt rättvis för vanligt folk. Även i kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 3 framförs detta. I motionerna 2023/24:1574 av Mattias Vepsä och Jytte Guteland (båda S) yrkande 1 och 2023/24:2661 av Mattias Vepsä m.fl. (S) yrkande 7 framhålls också att klimatomställningen måste genomföras på ett rättvist sätt. Hanna Westerén (S) tar i motion 2023/24:1303 upp frågan om att följa upp den fördelningspolitiska profilen i de klimatåtgärder som sjösätts.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 1 i denna del anförs att arbetet med utsläppsminskningar måste bygga på ökad jämlikhet. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv. I yrkande 16 framförs att regeringen under 2024 bör återkomma med förslag på hur ekonomiskt svagare grupper kan skyddas och kompenseras för effekter i form av höga drivmedelspriser. Regeringen bör skyndsamt ta fram en social klimatplan med åtgärder för en rättvis klimatomställning. Enligt yrkande 66 bör regeringen utreda utformning av ett extra stöd eller en garanti för de arbetstagare som förlorar sysselsättning på grund av klimat­omställningen. En mycket viktig uppgift för samhället är att se till att klimatomställningen och den omstrukturering av arbetsmarknad och ekonomi som den medför går så smidigt som möjligt genom en aktiv arbetsmarknads­politik och trygghet i övergången för de enskilda.

I partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 62 och kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 27 anför motionärerna att initiativet Fossilfritt Sverige bör fortsätta och fördjupas. Motionärerna anser att det är absolut avgörande för klimatomställningen att regeringen har bra kanaler för att samverka med näringslivet om dess omställning. Även enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 81 bör regeringen förlänga och fördjupa Fossilfritt Sveriges uppdrag. Enligt yrkande 10 i samma motion bör regeringen ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i uppdrag att, i samarbete med Folkhälsomyndigheten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och andra relevanta myndigheter, på lämpligt sätt informera Sveriges medborgare om klimatförändringarna och de risker, hälsomässiga och andra, som det i dagsläget finns kunskap om.

Utfasning av fossil bensin och diesel

I partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 47 anför motionärerna att det bör införas ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030. Även enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 126 bör det införas ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030.

Enligt kommittémotion 2023/24:2465 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 75 bör fossila bränslen i transportsektorn fasas ut till 2030, med vissa undantag. Motionärerna anser att det krävs många olika lösningar och tekniker för att lyckas med detta.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 7 i denna del anförs att Sverige bör införa ett stoppdatum till 2035 för användning av fossila drivmedel. Enligt yrkande 8 i denna del bör Sverige inom EU verka för ett stoppdatum till 2035 för användning av fossila drivmedel. I yrkande 23 anförs att regeringen 2024 bör återkomma till riksdagen med en tidsbestämd handlingsplan med åtgärder för att nå fossilfria transporter senast 2030.

Utskottets ställningstagande

Acceptans och inkludering i klimatomställningen

Utskottet vill understryka att det är angeläget att uppnå engagemang och acceptans för klimatpolitiken. Som regeringen anför i skrivelsen behöver större hänsyn tas till hur medborgare och företag i olika delar av landet på­verkas av klimatomställningen. Hela landet behöver inkluderas i omställnings­arbetet. Klimatpolitiken behöver också förhålla sig till det ansträngda ekonomiska läget med höga bränslepriser och en inflation som pressar hushåll och företag hårt. Utskottet ser därför positivt på att regeringen vidtar åtgärder för att sänka bränslepriserna. Därutöver behöver åtgärder vidtas för att det i framtiden även i glest befolkade delar av landet ska vara möjligt och attraktivt att välja eldrivna fordon. I en övergångsfas är det dock viktigt att omställningen inte begränsar tillgängligheten för hushåll och företag som är beroende av konventionella fordon.

Utskottet vill framhålla att det som en del av lagstiftningspaketet Fit for 55 införs en social klimatfond inom EU som ska adressera de sociala utmaningar som uppstår till följd av att ett nytt utsläppshandelssystem införs för vägtransporter, byggnader och vissa andra växthusgasutsläpp. Utskottet välkomnar att regeringen, för att ta del av medel från den sociala klimatfonden, avser att ta fram en social klimatplan med åtgärder för en rättvis klimatom­ställning.

Kommittén Fossilfritt Sverige samlar en mängd aktörer och spelar en viktig roll i klimatarbetet. De färdplaner som Fossilfritt Sverige överlämnar till regeringen utgör viktiga underlag för regeringens arbete samtidigt som de bidrar till en ökad samsyn och ett gemensamt engagemang i frågan. Utskottet ser därför positivt på att uppdraget till Fossilfritt Sverige har förlängts till den 31 december 2024.

När det gäller frågan om näringslivets omställning nämner regeringen att Fossilfritt Sverige sedan 2016 har arbetat för att skapa ett engagemang för att Sveriges klimatmål ska nås, inte minst inom näringslivet. Under våren 2023 arbetade regeringen aktivt med att föra dialog om olika sektorers möjligheter att ställa om och bidra till klimatmålen. Regeringen arbetar också genom klimatdiplomati och samarbeten med andra länder för att främja svenska företags exportmöjligheter som en följd av den gröna omställningen. Utskottet ser positivt på regeringens avsikt att fortsätta att skapa engagemang för klimatomställningen hos olika aktörer i samhället.

Utskottet anser även att frågan om information om klimatomställningen är mycket angelägen. För att åstadkomma en bred förankring av klimat­omställningen behöver allmänheten vara informerad och engageras. Det är därför positivt att flera svenska myndigheter i dag har ett pågående uppdrag att sprida information om klimatförändringar.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna 2023/24:996 (MP) yrkande 62, 2023/24:1303 (S), 2023/24:1519 (MP) yrkande 27, 2023/24:1574 (S) yrkande 1, 2023/24:2629 (S) yrkande 3, 2023/24:2661 (S) yrkande 7, 2023/24:2815 (V) yrkandena 1 i denna del, 16 och 66, 2023/24:2817 (S) yrkande 4 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 10 och 81 kan lämnas utan vidare åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks.

Utfasning av fossil bensin och diesel

Regeringen bedömer att utsläppen av växthusgaser för inrikes transporter bör nå i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga målet om nettonollutsläpp senast 2045. För att på ett ordnat och effektivt sätt nå i princip nollutsläpp krävs en utökad samhällsananalys. Som regeringen anför bör denna analys bl.a. omfatta vilka åtgärder som bör vidtas för att fossil bensin och diesel ska kunna fasas ut på ett sätt som är acceptabelt för medborgare och företagare och som inte får skadliga effekter för delar av landet eller samhället.

Som nämnts ovan anför näringsutskottet i sitt yttrande att en successiv utfasning av fossila bränslen och drivmedel är viktigt för omställningen men att utfasningen behöver ske i en takt som är samhällsekonomiskt hållbar och med beaktande av hushållens ekonomi och förtagens konkurrensförmåga. Av dessa skäl anser näringsutskottet att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka följdmotionsyrkandena om utfasning av fossila drivmedel.

Miljö- och jordbruksutskottet, som delar regeringens och näringsutskottets bedömning, avstyrker motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 7 i denna del, 8 i denna del och 23 samt 2023/24:2819 (MP) yrkande 126. Miljö- och jordbruksutskottet noterar att även trafikutskottet i sitt yttrande anför att dessa motionsyrkanden bör avstyrkas. Miljö- och jordbruksutskottet avstyrker även motionerna 2023/24:996 (MP) yrkande 47 och 2023/24:2465 (C) yrkande 75 som rör liknande frågor.

Skrivelsen

En tydlig logik för prissättning av utsläpp

Regeringen framhåller i skrivelsen att prissättning av utsläpp av växthusgaser är centralt för en ambitiös och effektiv klimatpolitik och bör harmoniseras på EU-nivå för att säkerställa kostnadseffektivitet och konkurrensneutralitet. Den sammanlagda prissättningen av fossila växthus­gaser bör regleras utifrån en tydligt formulerad långsiktig logik och på ett kostnadseffektivt sätt samverka med en gemensam grundläggande prissättning på europeisk nivå. Pris­sättningen av fossila utsläpp bör säkerställa att Sveriges klimatåtaganden i EU nås samt bidra till Sveriges klimatmål och den gröna omställningen med hänsyn till andra samhällsmål, svensk konkurrenskraft och EU-rättsliga förutsättningar samt att förutsättningarna och levnadsstandarden för enskilda, hushåll och företag inte stagnerar.

EU:s utsläppshandelssystem skärps

Regeringen anför att de skärpta reglerna för EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) kommer att öka takten i klimatomställningen. Sverige bör delta från start i genomförandet av det nya utsläppshandelssystemet EU ETS 2 och inkludera förbränning av bränslen i samtliga ytterligare sektorer utöver de som obligatoriskt omfattas av EU ETS 2. Regeringen avser att återkomma med förslag som syftar till att fullt ut kompensera konsumenter och verksamheter för effekterna på drivmedelspriserna. Regeringen avser också att utnyttja möjligheten att göra undantag för färjetrafik mellan Gotland och andra delar av Sverige t.o.m. 2030.

Införandet av en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) innebär att vissa produkter som importeras till EU:s inre marknad kommer beläggas med samma koldioxidpris som i EU:s utsläppshandelssystem. Det innebär att villkoren för aktörer inom och utanför EU jämnas ut och att incitamenten för verksamheter i tredjeländer att minska utsläppen ökar. Sverige välkomnar att CBAM trätt i kraft och bör verka för ett effektivt genomförande nationellt. CBAM bedöms vara en viktig mekanism för att minska risken för koldioxidläckage från EU:s inre marknad. CBAM bedöms samtidigt skapa incitament för verksamheter utanför EU att ställa om.

En bred styrmedelsutredning tillsätts

Regeringen bedömer i skrivelsen att åtgärder behöver vidtas som innebär att kol, olja och fossilgas fasas ut som bränsle såväl som råvara för att bidra till att nå det svenska klimatmålet om utsläpps­neutralitet 2045. I propositionen Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel (prop. 2023/24:28) tydliggör regeringen att det med tidigare lagstiftning läggs oproportionerligt stor vikt vid att reduktionsplikten ska bidra till att nå etappmålet för inrikes transporter, utan att tillräcklig hänsyn tas till konsekvenserna för andra samhällsmål. Därför angav regeringen i samma proposition att reduktions­nivåerna för 2027–2030 bör slopas i avvaktan på en förnyad analys i vilken även andra samhällsekonomiskt effektiva styrmedel övervägs. Inför perioden 2027–2030 tillsätts därför en utredning 2024 för att analysera och ge underlag om huruvida styrmedel, och i så fall vilka, kan utformas för att Sveriges åtaganden i EU nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt som säkerställer att inte orimligt höga kostnader för hushåll och näringsliv uppstår med risk för allvarlig påverkan på konkurrenskraften för svenska företag. En sådan analys kan bl.a. ta vidare relevanta delar av rapporten Sveriges klimatstrategi (KN2023/03828).

Regeringen anför att analysen principiellt ska utgå från den politiska överenskommelsen Klimatpolitik för att nå hela vägen till nettonoll som presenterades den 14 november 2023. I den fastslås att Sverige är bundet av och som alla medlemsstater i EU ska leva upp till sina ESR-åtaganden. Planen för att nå den tilldelade målbanan bygger på möjligheterna att hitta styrmedel som vinner legitimitet hos medborgarna, där förutsättningarna och levnadsstandarden för enskilda, hushåll och företag inte stagnerar och där hela landet och alla samhällsgrupper har jämbördiga möjligheter i omställningen. Åtgärderna bör vara sådana att de leder till verkliga utsläppsminskningar och inte till utsläppsläckage genom nedlagd inhemsk produktion och ökad import. Tempot i omställningen påverkas av att omvärlden håller jämna steg. Krig, kriser och andra samhällsutmaningar påverkar möjligheten att möta klimatutmaningarna på ett hållbart sätt.

Medlemsstaterna ska enligt det nyligen omförhandlade förnybartdirektivet ((EU) 2018/2001) införa en skyldighet för drivmedelsleverantörer som säkerställer att utsläppen av växthusgaser i transportsektorn antingen minskar med minst 14,5 procent jämfört med om endast fossil energi används eller att andelen förnybar energi i transportsektorn är minst 29 procent (minimiandelen). Det finns även delmål. Medlemsstaterna ska se till att avancerade biodrivmedel bidrar till att uppfylla minimiandelen med minst 0,2 procent 2022 och 1 procent 2025. Medlemsstaterna ska också se till att avancerade biodrivmedel och förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung bidrar till att uppfylla minimiandelen med minst 5,5 procent 2030, varav 1 procentenhet ska utgöras av förnybara bränslen av icke biologiskt ursprung. i Direktivets bestämmelser för beräkning av i vilken utsträckning målen nås är komplicerade.

Beräkningsreglerna innebär dock att det inte går att jämföra målen i direktivet med reduktionsnivåer i Sverige så som reduktionsplikten är utformad i dag. Medlemsstaterna måste införa en skyldighet för drivmedels­leverantörer, men vilka krav som ställs är upp till medlemsstaten så länge de övergripande målen nås. Medlemsstaterna ska enligt direktivet tillåta att utsläppsminskningar från försäljning av el från publika laddstationer får användas för att uppfylla reduktionsplikten.

Regeringens bedömning är att det finns potential att förändra reduktions­plikten och därmed göra den till ett mer effektivt styrmedel. De ändringar som görs med anledning av genomförandet av förnybartdirektivet kan också komma att göra ett eventuellt inblandningskrav till ett kraftfullt verktyg för elektrifieringen.

Motionerna

Ett flertal yrkanden tar upp frågan om prissättning av utsläpp. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 14 anför motionärerna att Sverige under valperioden bör anta en handlingsplan för hur Sveriges klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid med hänsyn till ekonomiskt utsatta grupper och regioner. En liknande begäran framförs i kommittémotion 2023/24:2321 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V) yrkande 15. Enligt kommittémotion 2023/24:2815 (V) yrkande 15 bör regeringen senast 2026 återkomma med förslag på utfasning av de nuvarande skatteundantagen för fossila bränslen och med hänsyn till sociala och ekonomiska konsekvenser föreslå eventuella kompensatoriska åtgärder.

I kommittémotion 2023/24:2816 av Rickard Nordin (C) yrkande 2 anförs att Sveriges fossila subventioner skyndsamt måste minska i linje med våra åtaganden vid klimatkonferensen COP 28. Motionären anför att vissa studier pekar på att de fossila subventionerna kan ha fördubblats av den nuvarande regeringen och att utsläppen har ökat kraftigt sedan regeringen tillträdde.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 22 begärs att alla fossila subventioner avvecklas. De subventioner av fossilanvändning som finns i Sverige i dag genom skattenedsättningar, avdrag och särskilda undantag måste fasas ut. När det gäller de skärpta reglerna i EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS 2) anförs i yrkande 119 att EU ETS 2 bör införas så tidigt som möjligt, under förutsättning att nationella åtgärder som koldioxidskatt finns kvar som komplement. Enligt yrkande 172 bör regeringen verka för ett konstruktivt användande av CBAM och liknande verktyg på EU-nivå för att stimulera klimatomställning i globala värdekedjor.

Frågor om styrmedel för bl.a. bränslen tas upp i flera motionsyrkanden. I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 17 betonas vikten av att införa ”Sverigebränslet” för sänkta driv­medelspriser, mindre utsläpp, fler jobb och ökad beredskap. Denna modell innebär bl.a. en stabil basinblandning av biodrivmedel som ligger fastlagd över tid och som ökar på ett förutsägbart och stabilt sätt. Tillsammans med andra kom­pletterande åtgärder ger det Sverige möjlighet att nå 2030-målet och det ger även industrin och drivmedelsbranschen den stabilitet och de planerings­förutsättningar som krävs för att de ska våga investera i Sverige.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 121 bör reduktionsplikten återinföras på en nivå som säkrar både minskade klimatutsläpp och investeringar i hållbara biodrivmedel. I yrkande 122 anförs att det i samband med att reduktionsplikten återinförs bör tillsättas en utredning om reduktionspliktens fortsatta utveckling när det gäller nivå, breddning och samspel med eller eventuell omvandling till ett nationellt handelssystem. I yrkande 125 anförs att det bör införas ett introduktionsstöd för elektrobränslen och att det snabbt bör göra det möjligt för elektrobränslen att ingå i reduktionsplikten.

I kommittémotion 2023/24:373 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 8 framför motionärerna att det bör genomföras en översyn av lagstiftningen som missgynnar syntetiska alternativa bränslen. Det är önskvärt att lagstiftningen om reduktionsplikten tar hänsyn till de faktiska utsläpps­minskningarna och även tar hänsyn till de definitioner av ”bensin”, ”dieselbränslen” och ”alternativa bränslen” som redan finns i drivmedels­lagen.

Kompletterande information

I svaret på en skriftlig fråga (fr. 2023/24:502) den 31 januari 2024 om ökning av de fossila subventionerna anförde finansminister Elisabeth Svantesson (M) bl.a. följande:

Regeringens klimatpolitiska arbete utgår i enlighet med klimatlagen från det klimatpolitiska ramverket och det långsiktiga, tidsatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. 

Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Samtidigt är det viktigt att klimatomställningen sker med medborgarnas acceptans. Den förra regeringen pressade hushåll hårt med en hög reduktionsplikt och höga drivmedelsskatter. För att åstadkomma en inkluderande klimat­omställning behöver klimatpolitiken ta ett helhetsperspektiv för hela samhället. Det ska vara möjligt att bo, verka och leva i hela landet och samtidigt vara en del av klimatomställningen. Legitimitet hos med­borgarna är en förutsättning för omställningen. Av dessa skäl har regeringen sänkt skatten på drivmedel, sänkt reduktionsplikten och höjt avdraget för resor till och från arbetet. Regeringen har samtidigt presenterat en klimathandlingsplan som ger goda förutsättningar att nå hela vägen till noll nettoutsläpp till 2045.

Prissättning av utsläpp av växthusgaser är centralt för en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Återkommande studier från OECD visar att Sverige i ett internationellt perspektiv har ett högt pris på sådana utsläpp. I regeringens årliga skrivelse Redovisning av skatteutgifter redogörs för de effekter på skatteintäkterna som uppstår till följd av särregleringar i skattelagstiftningen. I skrivelsen förtydligas också att en skatteutgift inte definitionsmässigt ska ses som ett stöd eller en subvention. Det är alltså missvisande att summera skatteutgifter som ett mått på hur effektiv och ambitiös ett lands klimatpolitik är.

Klimatomställningen kräver en balanserad politik av väl avvägda långsiktiga åtgärder. I årets budgetproposition satsade därmed regeringen ytterligare 4 miljarder kronor på bl.a. Klimatklivet. För att klara klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver Sverige även ett robust och leveranssäkert elsystem. För att stärka förut­sättningarna för investeringar i ny kärnkraft föreslog därför regeringen i budgetpropositionen för 2024 att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024 ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärnkraft som uppgår till 400 miljarder kronor. Regeringen har även tillsatt en nationell kärnkraftsamordnare som ska stödja regeringens arbete med att främja ny kärnkraft. En utredare har också fått i uppdrag att lämna förslag på modeller för finansiering och riskdelning för nya kärnkraftreaktorer. En långsiktig, hållbar elförsörjning är nyckeln till att klara klimatutmaningen. 

Klimatkonferensen COP 28 resulterade bl.a. i en överenskommelse om hur det globala samfundet ska stärka arbetet för att minska utsläppen och ställa om från fossila bränslen. I texterna nämndes också att ineffektiva fossila sub­ventioner behöver fasas ut så snart som möjligt om de inte adresserar energifattigdom och rättvis omställning.

I propositionen Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel (prop. 2023/24:28) anförs bl.a. följande:

Reduktionsplikten innebär att drivmedelsleverantörer ska minska växthus­gasutsläppen från bensin och diesel genom att blanda in förnybara eller andra fossilfria drivmedel. I förordningen (2018:195) om reduktion av växthusgasutsläpp från vissa fossila drivmedel (reduktionspliktsförord­ningen) finns föreskrifter om vad som avses med förnybara och andra fossilfria drivmedel. Enligt nuvarande bestämmelser är det endast möjligt att uppfylla reduktionsplikten med biodrivmedel (2 a §). Avsikten är dock att det ska vara möjligt att uppfylla reduktionsplikten även med andra fossilfria drivmedel, såsom fossilfria elektrobränslen, när det finns ett regelverk för att kunna kontrollera att dessa drivmedel är fossilfria och hållbara (prop. 2020/21:180 s. 31–34). I denna proposition är därför ut­gångspunkten att reduktionsplikten kommer att kunna uppfyllas även med andra fossilfria drivmedel än biodrivmedel.

För att uppfylla de krav som ställs i förnybartdirektivet behöver Sverige ha en plikt för drivmedelsleverantörer. Plikten kan dock utformas på andra sätt än i nuvarande regelverk, till exempel genom att fler typer av drivmedel omfattas. Hur direktivet ska genomföras i denna del för 2027–2030 bör analyseras vidare. Även andra samhällsekonomiskt effektiva styrmedel bör övervägas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att prissättning av utsläpp av växthusgaser är centralt för en ambitiös och effektiv klimatpolitik och bör harmoniseras på EU-nivå för att säkerställa kostnadseffektivitet och kon­kurrens­neutralitet.

När det gäller motionsyrkanden om fossila subventioner vill utskottet framhålla det som finansminister Elisabeth Svantesson (M) anför i sitt frågesvar om att återkommande studier från OECD visar att Sverige i ett internationellt perspektiv har ett högt pris på utsläpp av växthusgaser. Utskottet noterar att det i regeringens årliga skrivelse Redovisning av skatteutgifter redogörs för de effekter på skatteintäkterna som uppstår till följd av särregleringar i skatte­lagstiftningen och att det förtydligas att en skatteutgift inte definitionsmässigt ska ses som ett stöd eller en subvention. Det är alltså som statsrådet anför missvisande att summera skatteutgifter som ett mått på hur effektiv och ambitiös ett lands klimatpolitik är.

När det gäller prissättning av utsläpp ser utskottet vidare positivt på att klimatkonferensen COP 28 bl.a. resulterade i en överenskommelse om hur det globala samfundet ska stärka arbetet för att minska utsläppen och ställa om från fossila bränslen samt att ineffektiva fossila subventioner behöver fasas ut så snart som möjligt om de inte adresserar energifattigdom och rättvis omställning.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 22 om avveckling av fossila subventioner bör avstyrkas.

Med hänvisning till det som anförts avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:2321 (V) yrkande 15, 2023/24:2815 (V) yrkandena 14 och 15, 2023/24:2816 yrkande 2 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 22.

När det gäller skärpningen av EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS 2) betonar regeringen i skrivelsen att Sverige bör delta från start i genomförandet av det nya utsläppshandelssystemet och inkludera förbränning av bränslen i samtliga ytterligare sektorer utöver de som obligatoriskt omfattas av EU ETS 2. Regeringen välkomnar vidare att CBAM har trätt i kraft och bedömer att det är en viktig mekanism för att minska risken för koldioxidläckage från EU:s inre marknad. CBAM bedöms samtidigt skapa incitament för verksamheter utanför EU att ställa om. Regeringen anger att den avser att verka för ett effektivt genomförande av CBAM nationellt. Utskottet delar regeringens uppfattning i dessa frågor och anser att motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 119 och 172 i huvudsak får anses tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottet vill påminna om att riksdagen den 30 november 2023 beslutade att reduktionsplikten för bensin och diesel ska sänkas till 6 procent för 2024–2026 samt att reduktionsnivåerna för bensin och diesel för 2027–2030 tas bort (prop. 2023/24:28, bet. 2023/24:MJU5, rskr. 2023/24:62). Utskottet ser positivt på att det inför perioden 2027–2030 tillsätts en utredning för att analysera och ge underlag om huruvida styrmedel, och i så fall vilka, kan utformas för att Sveriges åtaganden i EU nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt som säkerställer att inte orimligt höga kostnader för hushåll och näringsliv uppstår med risk för allvarlig påverkan på konkurrenskraften för svenska företag. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning avstyrks motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 17 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 121 och 122.

När det gäller frågan om alternativa bränslen kan nämnas att regeringen bedömer att Sverige behöver ha en plikt för drivmedelsleverantörer för att uppfylla de krav som ställs i det reformerade förnybartdirektivet. Plikten kan dock utformas på andra sätt än i nuvarande regelverk, t.ex. genom att fler typer av drivmedel omfattas. Hur direktivet ska genomföras i denna del för 2027–2030 bör enligt regeringen analyseras vidare. Utskottet anser att frågan om vilka drivmedel som ska ingå i en sådan eventuell plikt kan ses över i detta sammanhang. Därmed avstyrks motionerna 2023/24:373 (SD) yrkande 8 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 125. Utskottet noterar här att även närings­utskottet i sitt yttrande anser att det sistnämnda yrkandet bör avstyrkas.

Skrivelsen

Tillståndsprocesserna enligt miljöbalken bör effektiviseras och kortas

Regeringen anför i skrivelsen att tillståndsprocesserna enligt miljöbalken bör utformas så att Sverige kan möta klimatomställningens utmaningar på ett effektivt sätt. Förändringar bör genomföras i systemet för miljöprövning för att möjliggöra kortare, mer förutsebara och effektivare tillståndsprocesser.

Under de senaste åren har flera initiativ tagits för att utveckla miljö­prövningen som ett verktyg i den gröna omställningen. Sedan den första klimatpolitiska handlingsplanen fastställdes 2019 har bl.a. Miljöprövnings­utredningen sett över den svenska miljöprövningen och redovisat sitt uppdrag i betänkandet Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställningen (SOU 2022:33). Regeringen anför att delar av Miljöprövnings­utredningens förslag bör genomföras i syfte att underlätta för miljö- och klimatförbättrande investeringar genom olika förändringar i miljöprövningen.

Regeringen framhåller att det kommer att krävas ytterligare förändringar i systemet för miljöprövning för att möjliggöra kortare, mer förutsebara och mer effektiva tillståndsprocesser. Regeringen beslutade därför den 8 juni 2023 att tillsätta Utredningen om förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken (KN 2023:2) (miljötillståndsutredningen). Utredningen ska ta ett större grepp om frågan om miljöprövning än vad som hittills har gjorts och överväga olika åtgärder i syfte att effektivisera prövningen så att Sverige kan möta klimatomställningens utmaningar och säkra näringslivets konkurrens­kraft (dir. 2023:78). Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2024.

Regeringen bedömer att processen för prospektering och utvinning av koncessionsmineral bör effektiviseras och göras mer förutsebar. Gruvnäringen är en viktig bransch ur både klimat-, konkurrenskrafts- och beredskaps­perspektiv och behöver fortsätta att utvecklas.

Regeringen anför att EU-regelverken, såsom industriutsläppsdirektivet, förnybartdirektivet, REPowerEU, förordningen om netto­nollindustri och akten om kritiska råvaror, kan få stor påverkan på de svenska tillståndsprocesserna. Sverige bör driva på i förhandlingarna inom EU för att säkra det svenska näringslivets konkurrens­kraft, främja en effektiv industriell klimatomställning och säkerställa att regelverken fungerar i Sverige.

Effektivare prövningsprocesser för elnät

För att möjliggöra en utbyggnad av ny industri, liksom elektrifiering av befintlig industri och transportsektorn, måste eltillförseln i Sverige öka. För att möjliggöra en ökad tillförsel av el krävs i sin tur ett utbyggt och förstärkt elnät. Om elnätet inte byggs ut i snabb takt kommer fler begränsningar att uppstå som riskerar att leda till att klimat- och energiomställningen försenas. Tiden det tar att uppföra en elledning, från planering till dess att ledningen tas i drift, kan kortas betydligt redan genom att myndigheter, kommuner och elnätsföretag arbetar smartare och mer målinriktat under processen. Energimarknadsinspektionens rapport Kortare ledtider för elnätsutbyggnad – Utveckla arbetssätt och parallella processer (Ei R2023:09) visar att ledtiden för en ny elledning kan kortas med flera år bara genom andra arbetssätt.

Regeringen bedömer att tillståndsprocesserna för utbyggnad av elnätet bör kortas, effektiviseras och göras mer förutsebara. Frågan om tillståndsprocesser för elnät kommer även att hanteras i regeringens energipolitiska inriktnings­proposition.

Motionerna

Flera motionsyrkanden tar upp frågan om tillståndsprocesserna enligt miljöbalken. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 20 anför motionärerna att regeringen senast 2024 bör återkomma med förslag på ändringar i miljöbalken i syfte att stärka miljöbalken som verktyg för att nå klimatmål och våra övriga nationella miljökvalitetsmål.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 10 framförs att det krävs snabbare, effektivare och enklare tillståndsprocesser med fortsatt höga miljökrav.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 39 behöver tillståndsprocesserna för vindkraft effektiviseras genom att samla alla prövningar hos en och samma myndighet. Enligt yrkande 47 bör man underlätta för nya solparker genom att förtydliga länsstyrelsernas roll i tillståndsprocesser. Enligt yrkande 71 bör Miljöprövnings­utredningens (SOU 2022:33) förslag om att effektivisera tillämpningen av regelverk för tillstånd och omprövning genomföras. Enligt yrkande 72 bör det även skapas förutsättningar för samplanering för den snabba samhällsbyggnad som den gröna industriomställningen innebär. Tillståndsprocesserna behöver därför genomföras snabbare med bibehållen prestanda. I yrkande 74 framförs att Klimaträttsutredningens förslag (SOU 2021:21 och 2022:21) om ändringar i miljöbalken för att genomdriva det klimatpolitiska ramverket bör genomföras. Bland annat bör förslaget om att regeringen ska kunna tidsbegränsa eller stoppa fossilutsläpp om de bryter mot klimatmålen genomföras. Enligt yrkande 154 bör effekterna på kolförråden och kolinlagringen vid exploatering av mark synliggöras i de miljöbedömningar som tas fram i samband med planering och beslut under miljöbalken och plan- och bygglagen samt vid tillämpning av sektorslagstiftning för olika typer av infrastruktur. I yrkande 155 föreslås att ett krav införs om kompensation med ekosystemtjänster såsom kolinlagring vid nyexploatering.

Två motionsyrkanden behandlar frågan om effektivare prövningsprocesser för elnät. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 47 anförs att regeringen bör ge ansvariga myndigheter i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stamnäts­koncessioner.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 58 bör tiden för byggande av elnät halveras och den för stamnät förkortas med minst två år genom att genomföra de regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät.

Kompletterande information

Utredningen Rätt frågor på regeringens bord – En ändamålsenlig regeringsprövning på miljöområdet (SOU 2024:11) överlämnades den 8 februari 2024. Det övergripande syftet har varit att utreda regeringens roll som överinstans på vissa delar av miljöområdet och att se över processen för regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken. Utredningen behandlar även frågor om havsbaserad vindkraft. Utredningen bereds inom Regeringskansliet.

Klimaträttsutredningen överlämnade i mars 2021 delbetänkandet En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden (SOU 2021:21) till regeringen. I delbetänkandet redovisar utredningen hur miljöbalken kan anpassas så att den blir ett effektivt verktyg för att bidra till att nå Sveriges klimatmål. I maj 2022 överlämnade utredningen slutbetänkandet Rätt för klimatet (SOU 2022:21) till regeringen. Utredningen har bl.a. tittat på möjligheten att väga klimatnytta mot negativ påverkan på människors hälsa och miljön genom en särskild avvägningsregel i miljöbalken eller på något annat sätt och föreslår bl.a. förändringar i platsvalsregeln i 2 kap. 6 § miljöbalken. Betänkandena har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 27 mars 2024 om tilläggsdirektiv till Ut­redningen om havsbaserad vindkraft (dir. 2024:33). Den särskilda utredaren får nu, utöver tidigare uppdrag, bl.a. i uppdrag att bedöma och ta ställning till om Sverige på sikt bör övergå till att enbart ge tillstånd till havsbaserad vindkraft genom ett anvisningssystem. Utredningstiden har förlängts till senast den 30 november 2024.

Den 19 mars 2024 överlämnade regeringen propositionen En tydligare process för tillståndsprövning av elnät (prop. 2023/24:88) till riksdagen. I propositionen lämnas lagförslag som syftar till att bidra till en tydligare och snabbare process för att förnya, förstärka och bygga ut elnät. Förslagen rör starkströmsledningar som kräver nätkoncession för linje, eftersom tillståndsprocessen för sådana ledningar är längre än för övriga nät.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att tillståndsprocesserna enligt miljöbalken bör utformas så att Sverige kan möta klimatomställningens utmaningar på ett effektivt sätt. Förändringar bör genomföras i systemet för miljöprövning för att möjliggöra kortare, mer förutsebara och mer effektiva tillståndsprocesser. Utskottet konstaterar att regeringen anför att delar av Miljöprövningsutredningens förslag bör genomföras i syfte att underlätta för miljö- och klimatförbättrande investeringar genom olika förändringar i miljöprövningen. Därutöver har Klimaträttsutredningen sett över miljöbalken, bl.a. i syfte att modernisera den, och en utredning har genomförts om en ändamålsenlig regeringsprövning på miljöområdet. Beredning av frågorna pågår inom Regeringskansliet.

Regeringen har även tillsatt Utredningen om förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken (miljötillståndsutredningen), som ska ta ett större grepp om frågan om miljöprövning än vad som hittills har gjorts och överväga olika åtgärder i syfte att effektivisera prövningen så att Sverige kan möta klimatomställningens utmaningar och säkra näringslivets konkurrens­kraft. I uppdraget ingår bl.a. att se över ansvarsfördelningen mellan myndigheter och myndighetsstrukturen i syfte att effektivisera miljötill­stånds­processerna. Även frågan om vissa ändringar i regelverket för miljö­bedömningar ska ses över. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2024.

Utskottet har i ett betänkande tidigare under riksmötet behandlat yrkanden om effektiva tillståndsprocesser och bl.a. konstaterat att det råder bred enighet om behovet av att förenkla och effektivisera tillståndsprocesserna för miljöprövning. Det är enligt utskottet en förutsättning för att kunna göra de investeringar som krävs för att möta framtidens klimat- och energi­försörjningsutmaningar och för att främja svensk industri och svenska företags kon­kurren­skraft i en grön omställning. Utskottet såg i betänkandet positivt på att det tillförts medel till de myndigheter som arbetar med tillståndsprövning. Utskottet noterade också att Naturvårdsverket fått i uppdrag att fortsätta arbetet med att främja effektivare miljöprocesser och en likvärdig handläggning i hela landet samt att myndigheten utvecklat vägledningarna för företag som söker tillstånd för miljöfarlig verksamhet i syfte att underlätta och förenkla tillstånds­processen. Utskottet föreslog i betänkandet, bl.a. i avvaktan på det arbete som pågår, att riksdagen skulle lämna de aktuella motionsyrkandena utan åtgärd (bet. 2023/24:MJU13).

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att det i likhet med regeringen ser ett behov av snabbare, enklare och mer förutsebara tillståndsprocesser. Utskottet konstaterar också att frågan prioriteras högt av regeringen i skrivelsen. Näringsutskottet anser därmed att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka motion 2023/24:2817 (S) yrkande 10. Även försvarsutskottet anför i sitt yttrande att motionsyrkandet bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet finner inte skäl att frångå sin tidigare bedömning och uppfattar i likhet med näringsutskottet att regeringen pri­oriterar frågan om effektivare tillståndsprocesser. Därmed avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 20, 2023/24:2817 (S) yrkande 10 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 39, 47, 71, 72, 74, 154 och 155.

När det gäller tillståndsprocesserna för utbyggnad av elnät anser miljö- och jord­bruksutskottet att dessa behöver kortas, effektiviseras och göras mer förutse­­bara. Miljö- och jordbruksutskottet vill framhålla att en snabb utbygg­nads­takt är mycket angelägen så att inte begränsningar uppstår som riskerar att leda till att klimat- och energi­omställningen försenas. Frågan om tillståndsprocesser för elnät behandlas i regeringens pro­positioner En tydligare process för tillstånds­prövning av elnät (prop. 2023/24:88) och Energi­politikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105). Utskottet vill inte föregripa behandlingen av propositionerna och avstyrker därför motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 47 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 58. Även näringsutskottet anför i sitt yttrande att utskottet är av uppfattningen att dessa yrkanden bör avstyrkas.

Skrivelsen

Integrera hållbarhetsaspekter inom kapitalmarknadsunionen

Regeringen bedömer i skrivelsen att Sverige bör fortsätta att engagera sig för att påverka EU:s regelutveckling om en hållbar finansmarknad så att den blir ambitiös och träffsäker samtidigt som regleringars negativa effekter beaktas.

Regeringen anför att Europeiska kommissionens handlingsplan från 2018 om hållbara finanser innehåller ett antal åtgärder som ska stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi. Flera av åtgärderna har redan införts. Exempelvis har ett enhetligt europeiskt klassificeringssystem, en taxonomi, införts för att fastställa vad som är en hållbar ekonomisk aktivitet. Kommissionen har även infört EU-märkningar för gröna finansiella produkter på grundval av taxonomin (EU-standard för gröna obligationer och EU-referensvärden för klimatomställning och för anpassning till Parisavtalet). Vidare har åtgärder vidtagits för att förtydliga kapitalförvaltares och institutionella investerares skyldighet att ta hänsyn till hållbarhet i in­vesterings­processer och stärka kraven på offentliggörande genom förord­ningen om hållbarhetsupplysningar (2019/2088).

Kommissionens strategi för hållbara finanser från 2021 bygger vidare på handlingsplanen från 2018 och syftar till att förbättra EU:s ramverk för hållbar finansiering genom att stödja en inkluderande, hållbar omställning och återhämtning från covid-19-pandemin. Strategin innehåller ett antal åtgärder som ska stödja omställningen till en hållbar ekonomi. Åtgärderna delas upp under fyra huvudområden: finansiering av omställningen till en hållbar ekonomi, ett mer inkluderande ramverk för hållbar finansiering, den finansiella sektorns motståndskraft och bidrag till hållbarhet samt den globala ambitionsnivån. Under respektive huvudområde presenteras ett antal åtgärder. Bland annat presenteras ett förslag om att överväga alternativ för att utvidga taxonomin samt ett förslag om att utveckla standarder för företags hållbarhetsrapportering. Genomförandet av strategin har inneburit att EU i dag har en ledande roll när det gäller hållbar finansiering, vilket ger EU:s kapitalmarknad en konkurrensfördel mot omvärlden.

Det pågår ett arbete såväl på EU-nivå som globalt kring omställningsplaner och kommissionen presenterade i juni 2023 rekommendationer om hur företag kan tolka regler om omställningsinvesteringar i EU-rätten (ref. C(2023) 3844/3). Krav på att ta fram omställningsplaner kan bli resultat av de pågående slutförhandlingarna om ett nytt direktiv om tillbörlig aktsamhet.

Regeringen framhåller att frågan om att integrera hållbarhetsaspekter i kapitalmarknadsunionen dock är bredare än så. Den nya strategin för hållbara finanser tar sikte på relevanta målsättningar och åtgärdsområdena är i linje med svenska prioriteringar, dvs. att underlätta för investerare och privatpersoner att fatta hållbara investeringsbeslut samt att hållbarhetsrisker ska integreras i det finansiella systemet så att kapitalet används mer hållbart, också på global nivå.

Eftersom kapitalet rör sig fritt på den inre marknaden i EU måste regleringen av finansiella aktörer till stor del hanteras på EU-nivå. Sverige engagerar sig därför för att påverka EU:s utveckling av regler om en hållbar finansmarknad så att den blir fortsatt ambitiös och träffsäker samtidigt som regleringars negativa effekter beaktas.

Underlätta informationsspridning om finansieringsformer för klimatinvesteringar

Regeringen anför att det finns en outnyttjad potential för svenska företag, kommuner och regioner att nyttja tillgängliga nationella och europeiska medel för viktiga klimatinvesteringar i hela landet. Regeringen anser att ytterligare analys behövs av möjligheten att underlätta informationsspridning om tillgängliga finansieringsformer för klimatinvesteringar.

Ändrad styrning av statens riskkapital

I skrivelsen anför regeringen att det bör analyseras hur staten kan använda riskkapital på ett effektivare sätt för att driva på den gröna omställningen och få största möjliga utväxling av privat kapital för den gröna omställningen.

Regeringen framhåller att klimatförändringarna och de klimatmål som är uppsatta internationellt och i Sverige kräver betydande investeringar för att få till stånd en grön omställning av samhället. En tilltagande internationell konkurrens om investeringar, bl.a. till följd av nya former av statsstöd i andra länder, påverkar Sveriges förutsättningar för den gröna omställningen. Det finns en rad risker och utmaningar för näringslivets klimatomställning, exempelvis kopplat till tillgång till arbetskraft, energi, infrastruktur, tillstånd samt högre pris på vissa fossilfria resurser vilket kan göra det svårt för fossilfria produkter att konkurrera med produkter med fossilt ursprung. Oklarheter om hur dessa utmaningar kan hanteras ökar osäkerheten och kan därmed utgöra hinder för finansiering och investering. Generellt sett råder det inte brist på kapital, men utmaningarna när det gäller kapitalförsörjning ser olika ut beroende på hur stort företaget är och i vilken utvecklingsfas det är.

De statliga kreditgarantierna utvecklas

Det finns två gröna garantiinstrument som är framtagna för att underlätta kapitalförsörjning till det svenska näringslivets gröna omställning. De hanteras av Exportkreditnämnden (EKN) respektive Riksgäldskontoret (Riksgälden). Riksgälden kan ställa ut garantier för lånebelopp över 500 miljoner kronor och EKN för under 500 miljoner kronor.

Regeringen bedömer att kreditgarantier kan vara ett viktigt instrument för att stödja svenska företag i den gröna omställningen, bl.a. genom att främja utbyggnad av kärnkraft och bidra till investeringar och export av hållbara varor och tjänster. Regeringen har föreslagit särskilda kreditgarantier för in­vesteringar i ny kärnkraft (prop. 2023/24:1 utg.omr. 21). Re­geringen arbetar också vidare för att säkerställa att Riksgäldens gröna kredit­­garantiprogram ska kunna fortsätta att bidra till att möjliggöra långsiktiga investeringar och därigenom spela en viktig roll för utvecklingen av hållbar storskalig industriteknik, exempelvis inom energisektorn. Kraven för att kunna utnyttja statens gröna kreditgarantier som ombesörjs av Riksgälden bör enligt regeringen ses över.

Motionerna

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 69 bör regeringen fortsätta att inom EU driva på integrering av hållbarhetsaspekter inom kapitalmarknadsunionen. EU-regelverket påverkar förutsättningarna för klimatomställning i hela värdekedjor. Enligt yrkande 70 bör regeringen verka för att EU lagstiftar om att företag i sitt hållbarhetsarbete ska respektera mänskliga rättigheter, agera miljömässigt hållbart och följa Parisavtalets intentioner genom hela leverantörskedjan. I yrkande 20 anförs att regeringen bör klimatsäkra det finanspolitiska ramverket och inrätta en offentlig investeringsbudget för en rättvis klimatomställning. Motionärerna framhåller att Sverige har en mycket låg skuldsättning inom offentlig sektor. Om investeringar görs på ett klokt sätt kan de bidra till en lägre kostnad för hushållen och ett kraftigt minskat beroende av fossila bränslen. Enligt yrkande 23 bör åtgärder genomföras för att främja en grön finansmarknad i syfte att öka takten i den gröna omställningen. Motionärerna betonar att mer kapital måste kanaliseras mot hållbara verksamheter och bort från det fossila. Gröna kreditgarantier och gröna statliga garantier behövs för att stötta industrins omställning. I yrkande 82 framförs att tillgången på riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning bör förbättras. Bland annat är goda förutsättningar för innovation och affärsutveckling viktigt för att främja en grön omställning. 

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 7 anförs att regeringen bör bemyndigas att under 2024 ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i storskalig fossilfri kraftproduktion som uppgår till högst 400 000 000 000 kronor. Motionärerna anser att även andra fossilfria kraftslag än kärnkraft bör få tillgång till nya och mer förmånliga krediter.

Utskottets ställningstagande

Miljö- och jordbruksutskottet vill inledningsvis understryka att den gröna omställningen är beroende av väl fungerande kapitalmarknader. Politiken har en viktig roll att spela när det gäller att stärka förutsättningarna för hållbarhet inom detta område, utan att det innebär direkta eller indirekta kostnader såsom oskäliga regelbördor. Det är även angeläget med tydliga och långsiktiga spelregler.

Miljö- och jordbruksutskottet anser i likhet med regeringen att det är angeläget att integrera hållbarhetsaspekter i kapitalmarknadsunionen. En hållbar ekonomi är en viktig del i klimatomställningen. Eftersom kapitalet rör sig fritt på den inre marknaden i EU måste regleringen av finansiella aktörer till stor del utföras på EU-nivå. Utskottet ser därför positivt på det som anförs i skrivelsen om att regeringen engagerar sig för att påverka EU:s utveckling av regler om en hållbar finansmarknad så att marknaden även i fortsättningen är ambitiös och träffsäker samtidigt som de negativa effekterna av regleringarna beaktas. Därmed avstyrks motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 69 och 70. Miljö- och jordbruksutskottet noterar att även näringsutskottet anser att yrkande 70 bör avstyrkas.

När det gäller styrning av statens riskkapital vill miljö- och jordbruks­utskottet framhålla att klimatförändringarna och de klimatmål som är uppsatta internationellt och i Sverige kräver betydande investeringar för att få till stånd en grön omställning av samhället.

Regeringen anför att det generellt sett inte råder brist på kapital, men att utmaningarna när det gäller kapitalförsörjning ser olika ut beroende på hur stort företaget är och i vilken utvecklingsfas det är. Det finns flera olika finansiella stöd i Sverige, Norden och EU som syftar till att påskynda och underlätta klimatomställningen. Det kan dock vara svårt för enskilda aktörer att överblicka vilka stöd som går att söka och vilka kriterier som måste uppfyllas. Regeringen anför att det finns en outnyttjad potential för svenska företag, kommuner och regioner att nyttja tillgängliga nationella och europeiska medel för viktiga klimatinvesteringar i hela landet. Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens uppfattning att ytterligare analys behövs av möjligheten att underlätta informationsspridning om tillgängliga finansi­er­ings­former för klimatinvesteringar.

Miljö- och jordbruksutskottet välkomnar att regeringen, förutom att ta fram särskilda kreditgarantier för investeringar i ny kärnkraft, arbetar för att säkerställa att Riksgäldens gröna kreditgarantiprogram i fortsättningen ska kunna bidra till att möjliggöra långsiktiga investeringar i hållbar storskalig industriteknik, exempelvis inom energi­sektorn.

Näringsutskottet välkomnar i sitt yttrande att regeringen i skrivelsen tydliggör sin avsikt att analysera hur staten kan använda riskkapital på ett effektivare sätt än tidigare för att driva på omställningen och därigenom få största möjliga utväxling av privat kapital. Näringsutskottet anser att motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 7 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 82 bör avstyrkas.

Med hänvisning till det som anförs ovan och till det arbete som pågår avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 7 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 20, 23 och 82.

Skrivelsen

Fossilfri energi en förutsättning för klimatarbetet

Det framhålls i klimathandlingsplanen att industrirenässansen kräver en kärnkraftsrenässans. Inom 25 år behöver Sverige i princip fördubbla elproduktionen. Kärnkraften är det planerbara kraftslag som har potential att producera de stora mängder fossilfri el som klimatomställningen kräver och är en av de absolut viktigaste komponenterna för att uppnå ett robust elsystem som kan leverera konkurrenskraftiga elpriser. En ökad tillgång på kärnkraftsel stärker också leveranssäkerheten i det svenska elsystemet. Kärnkraft har dessutom förut sättningar att bidra med nyttor såsom svängmassa och reglerförmåga till elsystemet. Med ökad planerbar elproduktion förbättras även förutsättningarna att ansluta mer variabel elproduktion såsom vindkraft till elsystemet. Regeringen har därför påbörjat arbetet med att bana väg för ny kärnkraft i Sverige. För att kärnkraften ska kunna byggas ut i Sverige behöver åtgärder genomföras inom ett flertal områden.

Regeringen anför i skrivelsen att Sverige behöver ett robust och leveranssäkert elsystem för att klara klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen. För att kunna möta samhällets ökade behov av el och samtidigt säkerställa god försörjningstrygghet krävs förutsättningar för ett utbyggt kraftsystem med ökad leveranssäkerhet och en omfattande utbyggnad av både elproduktionskapacitet och elnät på transmissions-, region- och lokalnätsnivå. Även energieffektivisering, efterfrågeflexibilitet och energilagringstekniker behöver rätt förutsättningar i syfte att bidra till en kostnadseffektiv utveckling och anpassning av kraftsystemet. Elsystemet behöver också planeras bättre så att elproduktion och elnät anpassas och byggs ut med rätt egenskaper, på rätt plats och i tid för att möta efterfrågan på el till konkurrenskraftiga priser för den gröna omställningen. För att förbättra förutsättningarna för utbyggnad och underhåll av elsystemet är det nödvändigt med effektiva och förkortade tillståndsprocesser för såväl elproduktion som elnät.

Mål om 100 procent fossilfri elproduktion

För att Sverige ska nå sina klimatmål och möjliggöra industrins omställning och utveckling i hela landet behövs en kraftfull utbyggnad av fossilfri elproduktion. För att möjliggöra samhällets omställning till klimatneutralitet är alla fossilfria energikällor nödvändiga. Regeringen har därför i propositionen Vårändringsbudget för 2023 (prop. 2022/23:99) föreslagit ett nytt energipolitiskt mål om att elproduktionens sammansättning 2040 är 100 procent fossilfri elproduktion, vilket antogs av riksdagen i juni 2023 (bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254).

Kärnkraften har potential att producera de stora mängder fossilfri el som klimatomställningen kräver. Från och med nästa år tillåts fler reaktorer och reaktorer på fler platser. Investeringar i kärnkraft är ekonomiskt mycket omfattande och riskfyllda. För att underlätta finansieringen av dessa investeringar föreslår regeringen det införs att kreditgarantier för investeringar i bl.a. ny kärnkraft.

Vindkraften har ökat kraftigt de senaste årtiondena. Många nya vind­kraftsparker har tillkommit efter kommunernas tillstyrkan och miljöprövning enligt miljöbalken. Under 2022 producerade vindkraften 33 terawattimmar (TWh) el, vilket motsvarade ungefär 19 procent av Sveriges totala elproduktion. Den starka utvecklingen väntas fortsätta de närmaste åren. Enligt Energimyndighetens senaste prognos kommer vindkraftens årliga produktion att öka från 33 TWh 2022 till 52 TWh 2026, främst genom vindkraftsprojekt som godkändes under 2013–2017. För närvarande finns ansökningar om anslutning av landbaserad vindkraft för perioden fram till 2030 på motsvarande ca 12 gigawatt, men utbyggnadstakten bedöms sakta ned kraftigt efter 2026 på grund av att nya tillstånd inte beviljas av berörda kommuner i samma takt som tidigare. Andelen avslag för ansökningar hos kommunerna (genom det s.k. kommunala vetot) ökade från 18 procent 2018 till 78 procent 2021. Inbromsningen kan i viss mån kompenseras dels av teknikutveckling som medför höjd produktionsförmåga, s.k. repowering, dels utbyggnad av havsbaserad vind­kraft.

Havsbaserad vindkraft har potential att leverera el i stora volymer men ligger längre fram i tiden och är avsevärt dyrare än den landbaserade vindkraften. Havsbaserad vindkraft är också behäftad med viss osäkerhet i fråga om anslutning till elnätet, överföringskapacitet samt målkonflikter med främst Försvarsmaktens behov. För att förbättra förutsättningarna att utnyttja potentialen för energiutvinning till havs har nio myndigheter haft i uppdrag att peka ut nya områden som är lämpliga för energiutvinning i havsplanerna. Ett planeringsunderlag för nya eller ändrade områden för energiutvinning i havet redovisades i mars 2023. Som ett nästa steg ska Havs- och vattenmyndigheten lämna förslag till ändrade havsplaner senast i december 2024. I maj 2023 fattade regeringen beslut om tillstånd enligt lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon till två nya vindkraftsparker i västra Sverige. Regeringen har också tillsatt utredningen En ordnad prövning av havsbaserad vindkraft (KN2023:01) med uppgift att analysera hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vindkraft kan förbättras och att lämna förslag om hur tillståndsprövningen av vindkraft i Sveriges ekonomiska zon kan bli mer effektiv och tydlig.

I rapporten Sveriges klimatstrategi (KN2023/03828) identifieras den kraftigt inbromsade utvecklingen av landbaserad och kustnära vindkraft som en prioriterad fråga, eftersom inbromsningen riskerar att omöjliggöra elektrifieringen av Sveriges basindustri i norra Sverige och skapa stora samhällsproblem i hela landet. I rapporten bedöms att konflikter mellan det övergripande samhällsintresset och lokala olägenheter måste lösas. I rapporten ges förslag på att stärka närliggande fastighetsägares rätt till kompensation eller inlösen, utreda system som ger kommuner del av vindkraftens intäkter samt göra processen för kommunala beslut om vindkraft mer rättssäker, transparent och förutsägbar. Utredningen om stärkta incitament för utbyggd vindkraft lämnade i april 2023 sitt betänkande Värdet av vinden (SOU 2023:18) med förslag som ligger väl i linje med rapportens förslag. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Utbyggnaden av nätanslutna solceller ökar snabbt i Sverige, men från en förhållandevis låg nivå. År 2022 var den installerade effekten 2 384 megawatt, vilket är en ökning med 50 procent från föregående år. Vid slutet av 2022 fanns totalt 147 692 elnätsanslutna solcellsanläggningar i Sverige, vilket är en ökning med 55 333 anläggningar eller motsvarande en ökning på 60 procent jämfört med året före.

Vätgas och elektrobränslen i ett framtida energisystem

Fossilfri vätgas väntas ha stor betydelse för industrins och energisystemets klimatomställning i Sverige och Europa. Vätgas kan användas för att tillhandahålla, transportera och lagra energi samt som råvara för framställning av industriprodukter och elektrobränslen. Vätgas har på kort tid blivit en central del av EU:s och många länders strategier för klimat- och energiomställning. I Sverige är vätgasen avgörande för industrins omställning, exempelvis för produktion av fossilfritt stål, och kan även användas för tillverkning av olika bränslen till flyg, sjöfart och långa och tunga vägtransporter samt för produktion av ammoniak och konstgödsel. Vätgasen väntas bli central för klimatomställningen men kräver stora mängder el.

Elektrobränsle är ett samlingsnamn för bränslen baserade på vätgas och koldioxid, som t.ex. metanol. Elektrobränslen kan användas som kemikalier eller som drivmedel. För exempelvis flyget kan elektrobränslen komma att komplettera elektrifiering och användning av andra fossilfria drivmedel. Elektrobränslen är även intressanta för sjöfartssektorn eftersom det är teknik som har potential att skalas upp i tillräcklig grad för att möta framtida efterfrågan av drivmedel inom sektorn. FuelEU Maritime möjliggör för en potentiell tidig marknad för elektrobränslen inom sjöfarten.

Regeringen avser att tydliggöra sin politiska inriktning för vätgasens roll i energisystemet i den kommande energipolitiska inriktningspropositionen.

Biogas – en resurs för både transportsektorn och industrin

Biogasutredningen lämnade i slutbetänkandet Mer biogas! För ett hållbart Sverige (SOU 2019:63) bl.a. förslag för ökad produktion av biogas i Sverige. Utredningen bedömer att skattebefrielsen har varit betydelsefull för tillkomsten av biogasproduktion och för att stimulera användningen av biogas. Skattebefrielsen har främst bidragit till att stimulera fram en ökad användning av biogas inom vägtransportsektorn. Däremot gynnar inte skattebefrielsen långsiktiga investeringar i ökad produktionskapacitet, delvis på grund av att subventio­nerad biogasproduktion i andra länder bidrar till att göra inhemsk produktion mindre attraktiv. Därmed föreslog utredningen ett antal kompletterande produktionsstöd för att minska konkurrenssnedvridningen, däribland det s.k. gödselgasstödet som varit ett viktigt ekonomiskt styrmedel för produktion av gödselbaserad biogas.

Biogasproduktion från gödsel ger både samhälls- och företagsvinster genom en ökad andel förnybar energi, minskade metangasutsläpp från djur­produktionen, ett gödselmedel med lättillgänglig näring samt stärkt bered­skap och minskat fossilberoende på jordbruksföretagen.

I samband med att projektperioden för gödselgasstöd upphörde vid utgången av 2023 beslutade regeringen att, baserat på Biogasmark­nadsutredningens förslag, fortsätta att stödja biogas från gödsel genom att sammanföra stödet med övriga produktionsstöd för biogas. Regeringen har i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att ytterligare medel tillförs produktions­stöden för biogas.

Politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen

Transportsektorns klimatomställning möjliggörs i huvudsak genom elektri­fiering och användning av fossilfria drivmedel. Vätgasteknik, elektrobränsle och tankinfrastruktur är viktiga för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter. Politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen.

EU:s styrmedel för fossilfria drivmedel innebär att utsläppen minskar inom hela unionen men bidrar också till att skapa efterfrågan på en växande marknad för fossilfria drivmedel på hela den europeiska marknaden. Den europeiska efterfrågan är gynnsam för svenska producenter som ligger långt fram i produktionen och utvecklingen av biobränslen och elektrobränslen. För att möjliggöra en successiv utfasning av fossila bränslen i Sverige behöver även produktionen av fossilfria bränslen öka. Även i rapporten Sveriges klimatstrategi (KN2023/03828) understryks att biobränsle kommer att spela en viktig roll i klimatomställningen, särskilt när det gäller transporter som åtminstone under en övergångstid är särskilt svåra att elektrifiera, såsom långväga väg-, sjö- och lufttransporter. I rapporten lyfts också fram att inhemsk produktion av biobränsle förutom att ge klimatnytta kan vara viktig för försörjningsberedskapen, särskilt om den baseras på inhemska råvaror, och att samma argument gäller för elektrobränslen. I rapporten föreslås därför att det bör skapas goda förutsättningar för en konkurrenskraftig industriell produktion av elektrobränslen i Sverige. Sammantaget bedömer regeringen att alla fossilfria energislag bör ges goda förutsättningar. Viktiga utgångspunkter är bl.a. att säkra långsiktiga och stabila spelregler för marknaden. Regeringen anser att politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen och avser att analysera denna fråga vidare.

Effektiv energianvändning viktigt för klimatomställningen

Regeringen bedömer i skrivelsen att klimatomställningen underlättas av effektiv energianvändning. Energipolitiken bör utvecklas för att kunna ge goda förutsättningar för fossilfria energislag.

Energieffektiviserande åtgärder som minskar användningen av fossila bränslen har en direkt klimateffekt. Effektivare användning av fossilfri energi underlättar klimatarbetet genom att energin i stället kan ersätta fossila bränslen i andra processer. Energieffektivisering kan påskynda omställningen till fossilfria energisystem och på samma gång minska hushållens och företagens utgifter på både kort och lång sikt. Energieffektivisering ska ses som en resurseffektivisering och är på så sätt en grundbult i både miljöarbete och produktivitet i ekonomin. Energieffektivisering bör därmed inte heller stå över annan resurseffektivisering utan bör ske utifrån en samhällsekonomisk analys.

Klimatklivet är en åtgärd som utöver huvudsyftet att minska utsläppen av växthusgaser också har bidragit till en mer effektiv energianvändning genom att ge stöd till energikonverteringsåtgärder och energibesparings­åtgärder.

Mål för energieffektivisering finns på både EU-nivå och nationellt. På EU-nivå finns ett mål för energieffektivitet som innebär att den slutliga energianvändningen inom EU ska minska med 11,7 procent till 2030 jämfört med ett referensscenario. Sverige har ett nationellt mål om 50 procent effektivare energianvändning till 2030 jämfört med 2005. Målet uttrycks i energiintensitet, vilket mäts som tillförd energi per BNP-enhet i fasta priser. Produktion av fossilfri vätgas anses vara en förutsättning för omställningen inom flera industribranscher men förutsätter också ökad mängd tillförd energi. Mått på energieffektivitet behöver därför ta hänsyn till framtidens förändrade energisystem. Regeringens inriktning för energieffektivisering ska utvecklas i den kommande energipolitiska inriktningspropositionen.

Energisystemet behöver utvecklas för att klara omställningen

För att kunna nå Sveriges klimatmål och åtaganden inom EU är den allra viktigaste förutsättningen tillgången till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. För att kunna möta samhällets ökade behov av el och för att möjliggöra samhällets omställning till klimatneutralitet är alla fossilfria energikällor nödvändiga. Sedan den 20 juni 2023 gäller därför ett nytt mål om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040 i stället för 100 procent förnybar elproduktion. Produktionen och distributionen av el behöver byggas ut kraftigt. Samtidigt är det avgörande att elanvändningen fortsätter att effektiviseras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en energipolitisk inriktnings­proposition.

Motionerna

Ett stort antal motionsyrkanden har väckts som berör tillgång till fossilfri energi och inriktningen på energipolitiken. Motionsyrkandena presenteras här samlat.

Flera motionsyrkanden tar upp frågor om elproduktionskapacitet och elnät. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 45 anför motionärerna att regeringen bör utreda möjligheten att göra det svenska elnätet samhällsägt. Den avreglering som har gjorts har inte lett till vare sig lägre priser eller större trygghet för konsumenterna. Det är enligt motionärerna tydligt att elmarknaden behöver göras om i grunden. Enligt yrkande 46 bör regeringen ge i uppdrag åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade förstärkningarna av stamnätet. Den bristande elnätskapaciteten gör att det råder effektbrist på flera håll i landet. Därför behöver överföringskapaciteten snabbt byggas ut. Enligt yrkande 52 bör regeringen ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga den s.k. Gotlandskabeln. I yrkande 60 anförs att regeringen senast 2025 bör återkomma med förslag på förenklat och stödjande regelverk som underlättar för lokala energigemenskaper att producera, lagra och dela förnybar energi.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 50 bör tillgången på nätkapacitet styras av miljö- och samhällsnytta. I yrkande 75 framhåller motionärerna att en handlingsplan bör tas fram för att säkerställa el i närtid till industrins klimatomställning. Enligt yrkande 76 bör tilldelningen av effekt förbättras för att skynda på industrins klimatomställning. Energieffektiviseringar och förbättrad effekt­tilldelning samt utbyggnad av förnybar el i närtid krävs för att möta industrins behov.

Frågor om vindkraft och solel behandlas i flera motionsyrkanden. Kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 48 tar upp frågan om att möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas. I yrkande 49 framförs att regeringen skyndsamt bör återkomma med lagförslag om en lagstadgad, obligatorisk produktionsbaserad ekonomisk ersättning för vindkraft där en andel går till den kommun där vindkraft byggs. Enligt yrkande 50 bör regeringen återkomma med en redogörelse för hur man går till väga för att avskaffa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft. I yrkande 51 framförs en begäran om att regeringen ska ge i uppdrag åt Försvarsmakten att återkomma med ett underlag för hur övningsverksamheten kan organiseras utan att utgöra ett hinder för byggandet av havsbaserad vindkraft på lång sikt. Det är enligt motionärerna viktigt att Försvarsmakten tar frågan om utbyggnad av vindkraft på stort allvar och bidrar konstruktivt till arbetet. I yrkande 53 anförs att regeringen bör inrätta nationella planeringsmål för solel och solvärme. Enligt yrkande 54 bör regeringen återkomma med ett förslag på hur en större del av vattenkraftens vinster ska komma de berörda kommunerna till del.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 11 framhålls behovet av att genomföra förslagen i proposition 2021/22:210 om ett tidigare kommunalt ställningstagande till vindkraft.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 35 bör ett planeringsmål antas för utbyggnad av havsbaserad vindkraft med 150 TWh till 2040. I yrkande 36 anförs att det bör antas ett planeringsmål för solenergi med 30 TWh till 2030. Yrkande 37 tar upp frågan om att bygga solceller på alla lämpliga offentliga byggnader. Med storskalig solvärme kan man ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet. För att främja utveckling behövs initialt ett investeringsstöd.

Enligt yrkande 38 bör det kommunala vetot reformeras för att säkerställa en rättssäker prövning av vindkraftsansökningar. Yrkande 40 innehåller en begäran om att införa en lokal elbonus som ger kommunerna betalt för den förnybara el de producerar. Enligt yrkande 41 bör de som bor nära vindkraftverk ges rätt till ersättning från vindkraftsbolagen. Enligt yrkande 42 bör närboende ges möjlighet att bli delägare och ha rätt till arrende från vindkraftsbolagen där det byggs vindkraftverk. I yrkande 43 anförs att stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft bör återinföras. Enligt yrkande 44 vill motionärerna att regeringen ger i uppdrag åt Försvarsmakten att arbeta med villkorade tillstånd för att öka möjligheten till samexistens. Försvarsmakten bör som en del av det civila försvarsarbetet verka för att möjliggöra att mer förnybar elproduktion kommer till stånd. I yrkande 45 anför motionärerna att regeringen bör sänka skatten för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus. Vidare bör regeringen enligt yrkande 46 slopa all skatt på egenproducerad el, även över gränsen på 500 kilowatt (kW). I yrkande 151 föreslås ett investeringsstöd för storskalig solvärme. Med storskalig solvärme kan man ersätta bioenergi och avfalls­förbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet, vilket möjliggör användning av biobränslen för att ersätta fossila bränslen. I yrkande 152 framhålls att småskalig solvärme bör införlivas i det gröna avdraget.

Några motionsyrkanden tar upp frågor om vätgas och elektrobränslen. Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 55 bör regeringen återkomma med förslag på hur vätgasproduktion, energilagring i vätgas och distribution av vätgas kan organiseras för bästa möjliga samhälls- och klimatnytta i hela landet. I yrkande 57 framförs att regeringen bör återkomma med förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vätgasinvesteringar i hela landet. Yrkande 58 tar upp frågan om att regeringen bör verka för att vätgasproduktionen inom EU ska vara förnybar och att EU-stöd endast ska gå till förnybar produktion. Enligt yrkande 59 bör regeringen ge Vattenfall i uppdrag att utveckla energilagring i vätgas i samband med investeringar i förnybar energi.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 123 begär motionärerna att det ska införas riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen.

Frågor om biogas och biokol tas upp i några yrkanden. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 61 anför motionärerna att regeringen bör återkomma med ytterligare styrmedel för att öka den inhemska produktionen av biogas och biodrivmedel.

Enligt yrkande 71 bör regeringen ta fram en strategi för att främja ökad nationell produktion och användning av biogas och biokol. Nyttjande av biokol kan ge stora negativa utsläpp.

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 12 anförs att regeringen bör se över möjligheten att ge producenter av biokol stöd för de minusutsläpp som de ger upphov till.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 141 bör regeringen verka för att främja investeringar i och produktion och nedmyllning av biokol genom exempelvis EU:s landsbygdsprogram, jordbruks- och regionalstöd och Klimatklivet. Detta framhålls även i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 62. I partimotion 2023/24:2819 (MP) yrkande 118 anförs att ett mål bör införas om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart producerade biobränslen senast 2030. Enligt yrkande 144 bör användningen av biomassa från jordbruket utvecklas för bioenergiproduktion t.ex. genom att odling av mer hållbara energigrödor eller användning av skörderester eller gödsel för bio­gasproduktion.

Några motionsyrkanden tar upp frågan om fossilfria drivmedel. Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 120 bör tillgången till hållbara biodrivmedel öka så att försäljningen av fossila drivmedel kan upphöra senast 2030.

I kommittémotion 2023/24:2465 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 89 tar motionärerna upp frågan om att öka introduktionen av fossilfria drivmedel för att nå klimatmålen. Motionärerna anför att det är ett värdefullt mål att sträva efter utsläppsfria fordon men att det även kommer att behövas biodrivmedel som framställs på ett hållbart sätt för att minska utsläppen från transportsektorn i EU. Enligt yrkande 90 är det viktigt att nationella standarder finns på plats för fossilfria drivmedel och att hinder, exempelvis s.k. denaturering, undanröjs.

Effektiv energianvändning är en fråga som tas upp i flera motionsyrkanden. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 62 framförs att regeringen bör ta fram en nationell plan för energibesparing och energieffektivisering. Enligt yrkande 63 bör regeringen se till att utredningen om vita certifikat återupptas.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 8 behandlas behovet av ett stöd till energieffektivisering av flerbostadshus. Motionärerna vill även underlätta för fastighetsbolag att bli en aktiv part i arbetet med att effektivisera energianvändningen och öka försörjningstryggheten. Enligt yrkande 9 finns det ett behov av att ta fram förslag om ett kvotpliktssystem för energieffektivisering (s.k. vita certifikat).

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 32 bör det införas ett långsiktigt system för omfattande energieffektiviseringar. Det kan t.ex. vara en kvotplikt, auktionssystem eller liknande. I yrkande 33 framförs att det bör införas ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar. Motionärerna menar att det s.k. Energisteget snarast bör återinföras för detta ändamål. Enligt yrkande 34 bör antalet energirådgivare i hela landet fördubblas. Ökad tillgång till information behövs i kommunerna. I yrkande 48 framförs att det bör antas ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsystemet. För att frigöra potentialen för flexibilitets­resurser bör Sverige sätta ett mål. Potentialen för efterfrågeflexibilitet kommer att öka när fler sektorer i samhället elektrifieras. Enligt yrkande 49 bör kundens kostnader för effekt tydligt redovisas. I yrkande 51 anförs att testbäddar bör införas för undantag från dagens elmarknad­sregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering. Yrkande 52 tar upp frågan om att Svenska kraftnäts effektreserv och störningsreserv ska vara 100 procent förnybar samt att Sverige gentemot EU bör driva på för att flexibilitet ska få ingå i effektreserven igen. Enligt yrkande 53 bör regeringen stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen. Det skulle underlätta för elkunder att sälja sitt överskott av el. I yrkande 54 framhåller motionärerna att laddboxar som installeras genom det gröna teknikavdraget och elbilar som får bonus bör uppfylla standarden ISO 15118. Tekniken enligt standarden gör det möjligt att mata tillbaka el från ett batteri hemma, exempelvis i bilen, när elpriset är högt eller när det är brist på kapacitet i elnätet. I yrkande 55 föreslås att regeringen utreder hur en dynamisk elskatt skulle kunna utformas för att ge ökade incitament för flexibilitet. En sådan elskatt, där skatten sänks när elen är billig, skulle öka incitamenten att vara flexibel och skynda på investeringar i smart styrutrustning. Enligt yrkande 56 bör dynamiska nätavgifter stimuleras som främjar flexibilitet och smart energianvändning. Detta skulle ge incitament att styra elanvändning till de timmar då kapaciteten i elnäten är god. Enligt yrkande 59 bör en nationell strategi för framtidens kraftvärme- och värmeproduktion tas fram för att underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster. I regioner med kapacitetsbrist är lokal elproduktion, som t.ex. kraftvärme, extra viktigt för effektbalansen. Enligt yrkande 60 bör man göra det möjligt att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter. I yrkande 147 föreslås att det införs ett långsiktigt statligt stöd för energieffektivisering med 60 procent av kostnaderna för åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hushåll och fastighetsägare. Enligt yrkande 148 bör det införas skarpa mål för energieffektivisering av bostadshus och lokaler samt en nationell handlings­plan för genomförandet. Ett motsvarande förslag finns i kommittémotion 2023/24:1527 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 24. Enligt yrkande 149 i motion 2023/24:2819 (MP) bör efterlevnaden av energireglerna i Boverkets byggregler för byggnader stärkas genom att man kontrollerar uppmätta värden i stället för att förlita sig på beräknade värden. I yrkande 150 i motion 2023/24:2819 (MP) anförs att spillvärme bör utnyttjas mer effektivt genom planering, samordning och incitament.

Ett flertal motionsyrkanden har framställts om utvecklingen av energisystemet. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 7 i denna del anförs att Sverige bör införa stoppdatum till 2035 för användning av fossila bränslen. Enligt yrkande 8 i denna del bör Sverige inom EU verka för stoppdatum till 2035 för användning av fossila bränslen.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 5 framförs att utbyggnadstakten i den fossilfria elproduktionen behöver öka i närtid. Produktionsökningen är en stor utmaning som inte kan lösas i slutet på perioden. Dessutom är risken stor att Sverige inom några år blir nettoberoende av elimport för vår elförsörjning och då sannolikt också förlorar viktiga investeringar och arbetstillfällen. I yrkande 6 framhålls vikten av att fastställa ett nytt energipolitiskt mål om ytterligare minst 60 TWh fossilfri kraft till 2030.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 73 bör en nationell plan för utfasning av fossil energi upprättas och genomföras. I yrkande 57 framhåller motionärerna behovet av att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett investeringsstöd för storskalig energilagring, såsom vätgas, batterier och värmelager. Enligt yrkande 146 bör torv klassas som ett fossilt bränsle och man bör avveckla brytning och användning av torv för energiproduktion.

Enligt kommittémotion 2023/24:372 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 6 bör torvens nytta som additiv i fastbränslepannor utredas skyndsamt med syftet att undersöka om energitorv upp till en viss procentsats i bränslet kan klassificeras som ett additiv likt exempelvis svavel i dag.

Kompletterande information

Den 4 januari 2024 tillsatte regeringen en nationell samordnare för utbyggnad av kärnkraft (dir. 2024:1). Samordnaren ska stödja regeringens arbete med att främja ny kärnkraft i syfte att uppnå en effektiv utbyggnad av kärnkraft i enlighet med den färdplan för ny kärnkraft i Sverige som Sverige­demokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har kommit överens om i ett tillägg till Tidöavtalet. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2026.

Regeringen gav den 25 januari 2024 en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utvecklas och regleras (dir. 2024:12). Syftet är att tydliggöra systemansvaret, öka leveranssäkerheten, skapa långsiktiga planeringsförutsättningar och ge fossilfria kraftslag marknadsmässig ersättning för de nyttor de bidrar med till Sveriges energiförsörjning. Uppdraget ska redovisas senast den 25 april 2025.

Den 19 mars 2024 överlämnade regeringen propositionen Energipolitikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) till riksdagen. Regeringen föreslår ett planeringsmål som innebär att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Regeringen föreslår också ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser. Regeringen bedömer vidare att det finns behov av att se över det nuvarande energieffektiviseringsmålet. Pro­positionen tar även ett brett grepp om energisystemet. Samma dag överlämnade regeringen propositionen En tydligare process för tillstånds­prövning av elnät (prop. 2023/24:88) till riksdagen.

Utredningen Rätt frågor på regeringens bord – En ändamålsenlig regeringsprövning på miljöområdet (SOU 2024:11) överlämnades den 8 februari 2024. Det övergripande syftet har varit att utreda regeringens roll som överinstans på vissa delar av miljöområdet och att se över processen för regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken. Utredningen behandlar även frågor om havsbaserad vindkraft och bereds nu inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 27 mars 2024 om tilläggsdirektiv till Utred­ningen om havsbaserad vindkraft (dir. 2024:33). Den särskilda utredaren får nu, utöver tidigare uppdrag, bl.a. i uppdrag att bedöma och ta ställning till om Sverige på sikt bör övergå till att ge tillstånd till havsbaserad vindkraft enbart genom ett anvisningssystem. Utredningstiden har förlängts till senast den 30 november 2024.

Totalförsvarets forskningsinstitut har på uppdrag av Försvarsmakten och Energimyndigheten tagit fram en studie med förslag på hur utbyggnaden av vindkraften ska kunna öka samtidigt som Försvarsmaktens intressen värnas. Rapporten Möjligheter till samexistens mellan Försvarsmaktens verksamhet och utbyggd vindkraft (FOI-R-5293-SE) publicerades i april 2022. Dessförinnan fick Försvarsmakten i uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 2020 att i yttranden om våg- och vindkraftsärenden utveckla förmågan till tidig dialog och samverkan med övriga samhället samt analysera jämförbara länders och grannländers erfarenheter av fungerande samexistens mellan försvars­makter och kraftigt utbyggd vindkraft inom samma geografiska områden. I regleringsbrevet för 2021 fick Försvarsmakten i uppdrag att fortsätta utveckla sin förmåga till tidig dialog och samverkan med relevanta aktörer i planerings- och prövningsprocessen för förnybar energiproduktion samt att redovisa förutsättningar för s.k. villkorade tillstånd. Uppdragen redovisades under 2021 respektive 2022 (FM2022-2142:1). Av redovisningarna framgår att Försvars­makten bedömer att det görs ett omfattande arbete inom samhälls­planeringen för att bidra till samexistens med andra samhällsintressen, bl.a. våg- och vindkraft.

Naturvårdsverket har uppgett att biokol har flera klimatnyttor och an­vändnings­områden. Ökad användning av biokol har en potential att minska klimat­utsläppen. Det är möjligt att söka stöd från Klimatklivet för klimat­investeringar inom biokol. År 2022 var ett rekordår i antal beviljade ansökningar, stödbelopp och beräknad utsläppsminskning. Projekten har utvidgats till fler områden, från mindre anläggningar i lantbruk till storskaliga anläggningar hos energibolag och återvinningsanläggningar.

Utskottets ställningstagande

Miljö- och jordbruksutskottet anser, i likhet med regeringen, att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på att det finns tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Utskottet vill understryka att omställningen till fossilfri energi är central för klimatomställningen.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att energipolitiken har en nyckelroll när det gäller att möta det alltmer påtagliga hotet mot klimatet. Därmed är det enligt näringsutskottet centralt att energipolitiken har en sådan inriktning att den på allvar kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. Näringsutskottet framhåller att det i den klimatpolitiska handlingsplanen är tydligt att även regeringen är av denna uppfattning. Näringsutskottet hänvisar till att Sverige enligt regeringens bedömning behöver ett robust och leveranssäkert elsystem för att klara klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen och att kärnkraften är det planerbara kraftslag som har potential att producera de stora mängder fossilfri el som klimat­omställningen kräver. Näringsutskottet delar i sitt yttrande denna bedömning och anser liksom regeringen att det behöver vidtas åtgärder på en rad områden för att möjliggöra en utbyggnad av kärnkraften i Sverige. Näringsutskottet konstaterar att riksdagen och regeringen redan har tagit flera nödvändiga och viktiga steg för att göra det möjligt med ny kärnkraft i Sverige men att ytterligare arbete återstår. För att understödja kärnkraften har riksdagen bl.a. fastställt ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040 (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254), i stället för det tidigare målet om 100 procent förnybar elproduktion, och möjliggjort för fler än tio reaktorer, och på andra platser än där det redan produceras kommersiell kärnkraft genom att tidigare förbud i miljöbalken har tagits bort (prop. 2023/24:19, bet. 2023/24:NU5, rskr. 2023/24:45).

I sitt yttrande anför näringsutskottet vidare att även finansieringsfrågan behöver lösas eftersom dagens elmarknadsmodell inte ser ut att kunna leverera det som elsystemet skulle behöva. Mot denna bakgrund välkomnar näringsutskottet att regeringen i skrivelsen meddelar sin avsikt att ta fram en ekonomisk riskdelningsmodell där staten går in och delar risken med de aktörer som bygger ny kärnkraft. En annan fråga av avgörande betydelse för att kunna hantera en ökad tillförsel av el är enligt näringsutskottets uppfattning ett utbyggt och förstärkt elnät. Om elnätet inte byggs ut i snabb takt kommer begränsningar att kvarstå eller förvärras, menar näringsutskottet, vilket riskerar att leda till att omställningen försenas. Näringsutskottet betonar i sitt yttrande att utskottet delar regeringens bedömning att tillståndsprocesserna för utbyggnad av elnätet behöver kortas, effektiviseras och göras mer förutsebara.

Näringsutskottet kommenterar i sitt yttrande vissa motionsyrkanden. När det gäller motion 2023/34:2819 (MP) yrkande 43 om att stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft bör återinföras, anför näringsutskottet att det anser att vindkraften i större utsträckning än tidigare behöver bära sina egna kostnader. Näringsutskottet delar således inte motionärernas uppfattning utan anser att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka yrkandet.

När det gäller s.k. energigemenskaper som berörs i motion 2023/24:2815 (V) yrkande 60 hänvisar näringsutskottet i sitt yttrande till att Energi­myndigheten i februari 2024 fick i uppdrag av regeringen att se över frågor med koppling just till sådana gemenskaper och vilka eventuella åtgärder som kan behövas för att underlätta för tillkomsten av energigemenskaper (KN2024/00357). Några åtgärder utöver detta från riksdagens sida anser närings­utskottet inte vara påkallade. Näringsutskottet anser därför att miljö- och jordbruksutskottet kan avstyrka motions­yrkandet. I yttrandet anför näringsutskottet även att det anser att de energipolitiska förslag som framförs i motion 2023/24:2815 (V) yrkande 11 om fossila reserver och yrkande 71 om produktion och användning av biogas och biokol kan avstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet med hänvisning till den proposition om energipolitikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) som regeringen överlämnade till riksdagen den 19 mars 2024 och som nu är under behandling.

I sitt yttrande tydliggör näringsutskottet, med anledning av förslag om olika åtgärder för energieffektivisering i motionerna 2023/24:2817 (S) yrkandena 8 och 9 och 2023/24:2815 (V) yrkande 63, sin uppfattning att en effektiv användning av energi kan ge ett viktigt bidrag till minskad klimatpåverkan. Energieffektivisering bör dock enligt näringsutskottet ses som en resurseffektivisering och är därigenom betydelsefull både i klimatarbetet och för produktiviteten i ekonomin. Vidare hänvisar närings­utskottet i yttrandet till att regeringen återkommer till hur energieffektiviseringsarbetet ska utvecklas i propositionen om energi­politikens långsiktiga inriktning. Näringsutskottet anser därför att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka yrkandena.

När det gäller övriga motionsyrkanden inom energiområdet anför näringsutskottet i sitt yttrande att de yrkanden som ligger inom närings­utskottets beredningsområde bör avstyrkas. Näringsutskottet upp­märk­sammar särskilt miljö- och jordbruksutskottet på att näringsutskottet planerar att hantera ett stort antal av de frågor som behandlas i följdmotionsyrkandena till klimathandlingsplanen tillsammans med den tidigare omnämnda prop­osi­tionen om energipolitikens långsiktiga inriktning. Enligt näringsutskottets uppfattning bör dessa energipolitiska motions­yrkanden hanteras samlat och tillsammans med den nyssnämnda propositionen, och de bör därför avstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet. Näringsutskottet hänvisar även till utskottets tidigare och kommande behandling av vissa likalydande eller snarlika motionsyrkanden.

Civilutskottet anför i sitt yttrande att frågan om byggnaders energi­användning och energiprestanda är angelägen. Civilutskottet hänvisar till att det för närvarande pågår en revidering av EU-direktivet om byggnaders energiprestanda som syftar till att minska byggnaders energianvändning och klimatpåverkan. Därmed anser civilutskottet att det inte finns skäl för tillkännagivanden om att införa skarpa mål för energieffektivisering eller om att följa energireglerna i Boverkets byggregler. Civilutskottet anser således att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka motionerna 2023/24:2819 (MP) yrkandena 148 och 149 samt 2023/24:1527 (MP) yrkande 24. Vidare anför civilutskottet att det statliga stödet för energieffektivisering av flerbostadshus är under avveckling sedan några år tillbaka och att motionsförslagen om att återinföra ett sådant stöd bör avstyrkas. Därmed anser civilutskottet att motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 8 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 147 bör avstyrkas av miljö- och jordbruks­utskottet.

Försvarsutskottet pekar i sitt yttrande på att Miljöprövningsutredningen i sitt betänkande Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställningen (SOU 2022:33) behandlat frågor om målkonflikter när det gäller totalförsvarets riksintresse. Utredningen beskriver att Försvarsmakten, om det finns en konflikt gentemot myndighetens verksamhet, strävar efter att finna möjliga alternativa lösningar, men påminner om att Försvarsmaktens verksamhetsplatser i flera fall är utpekade av regeringen och riksdagen. Ofta förs en dialog med sökanden om lokalisering av verksamheten tills det finns ett alternativ som är godtagbart för båda parter. När den sökta verksamheten står i konflikt med verksamhet som är viktig för totalförsvaret och dessutom är sekretessbelagd ser utredningen däremot att möjligheterna är begränsade. Försvarsutskottet anför i sitt yttrande att det ser positivt på det arbete som pågår på flera nivåer för att underlätta samexistensen mellan totalförsvars­intresset och andra intressen, och på att Försvarsmakten aktivt strävar efter dialog i dessa frågor. Försvarsutskottet anför att det erfar att arbetet är konstruktivt på alla nivåer och understryker vikten av att detta arbete fortsätter och att metoderna utvecklas vidare. Därmed anser försvarsutskottet att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 51 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 44.

När det gäller frågan om kommunal tillstyrkan av vindkraftverk och havsbaserad vindkraft har miljö- och jordbruksutskottet tidigare under riksmötet behandlat motionsyrkanden om detta och avstyrkt dem, bl.a. i avvaktan på resultatet av pågående arbete (bet. 2023/24:MJU13).

I klimathandlingsplanen hänvisar regeringen bl.a. till utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft som i april 2023 lämnade sitt betänkande Värdet av vinden (SOU 2023:18). Utredningen föreslår bl.a. att kommuner, i samband med att beslut om att bygga vindkraft fattas, ska få möjlighet att ställa finansieringsvillkor för utvecklingen av det lokala samhället. Närboende föreslås få rätt till en andel av verkets intäkt och ägare av intilliggande fastigheter föreslås få rätt till inlösen. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Miljö- och jordbruksutskottet noterar att regeringen i klimathandlings­planen inte har tagit upp några frågor om ändrade skatteregler på energiområdet. Miljö- och jordbruksutskottet har inget att invända mot att sådana frågor inte behandlas i detta sammanhang och anser därför att motionsyrkandena om sänkt skatt för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus, slopad skatt på egenproducerad el eller dynamisk elskatt inte bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida.

Sammanfattningsvis vidhåller miljö- och jordbruksutskottet sina tidigare bedömningar och delar den uppfattning som regeringen, civilutskottet, försvarsutskottet och näringsutskottet framför inom detta område.  

Med hänvisning till det som nu anförts avstyrker miljö- och jord­bruksutskottet motionerna 2023/24:372 (SD) yrkande 6, 2023/24:1519 (MP) yrkande 62, 2023/24:1527 (MP) yrkande 24, 2023/24:2453 (C) yrkande 12, 2023/24:2465 (C) yrkandena 89 och 90, 2023/24:2815 (V) yrkandena 7 i denna del, 8 i denna del, 45, 46, 48–55, 57–63 och 71, 2023/24:2817 (S) yrkandena 5, 6, 8, 9 och 11 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 32–38, 40–46, 48–57, 59, 60, 73, 75, 76, 118, 120, 123, 141, 144 och 146–152.

Skrivelsen

Fossilfrihet och cirkularitet går hand i hand

Regeringen anför i skrivelsen att en omställning av resursanvändningen är nödvändig för den gröna omställningen och för att stärka svensk konkurrenskraft. Det är nödvändigt med en ambitiös avfallspolitik för att minska miljö- och klimatpåverkan från ineffektivt utnyttjande av resurser. Regeringen kommer att arbeta för att vidta åtgärder som innebär att användning av kol, olja och fossilgas fasas ut både som bränsle och som råvara. I vissa tillämpningar eller användningsområden kommer detta att ta tid. Sverige bör verka för att EU:s politik för cirkulär ekonomi inklusive produktlagstiftning blir användbara verktyg för att fasa ut fossila insatsvaror.

Värdet av att öka den cirkulära hanteringen av olika materialströmmar behandlas i flera olika avsnitt av den här klimatpolitiska handlingsplanen – bioekonomi, kritiska råmaterial, textil, koldioxid genom avskiljning och användning, uttjänta fordon, hållbara produkter, plast och förpackningar, matsvinn samt byggnader och schaktmassor – men det cirkulära perspektivet är relevant i all användning av material och produkter.

För att nå fossilfrihet i ekonomin behöver de fossila insatsvarorna fasas ut och ersättas av andra insatsvaror. Den fossilfria ekonomin kommer att behöva vara cirkulär, biobaserad och resurseffektiv och övergången till cirkulära affärsmodeller är central för att minska behovet av primära resurser, inom t.ex. stål-, kemi- och cementindustrin.

Klimatpolitiska rådet rekommenderar i 2023 års rapport att regeringen gör samhället mindre känsligt för framtida resursprischocker, t.ex. genom åtgärder för en mer effektiv energi-, material- och produktanvändning och diversifierad tillförsel. Det svenska näringslivet har länge arbetat med resurseffektivitet och är drivande i utvecklingen. För många företag ligger potentialen i den cirkulära ekonomin i ökad konkurrenskraft genom en säkrad råvarutillgång, ökad resurseffektivitet samt riskminimering. Sverige har en stor potential att använda biomassa från skog och jordbruk för att ersätta fossila resurser.

Sveriges nationella strategi för cirkulär ekonomi pekar ut riktningen för att ställa om produktion, konsumtion och affärsmodeller till giftfria, fossilfria och cirkulära materialkretslopp. Visionen är ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter primära material. Hänsyn ska tas till behov av att tillföra primära material för att möjliggöra klimatomställning och materialåtervinning. En förutsättning för omställning är att näringsliv och andra aktörer har en drivkraft att ställa om till ökad cirkularitet.

EU är mycket aktivt på området cirkulär ekonomi och klimat. Utvecklingen på området cirkulär ekonomi och produktreglering har tagit fart inom EU under senare tid, inom ramen för den gröna given och under den uppdaterade EU-strategin för cirkulär ekonomi, med nya lagstiftningsförslag om batterier, förpackningar och ekodesign för hållbara produkter, men även om textilavfall, matavfall, engångsplast, byggprodukter och uttjänta fordon. I de förslag till nya och skärpta rättsakter som nu är under utveckling bör Sverige verka för att EU:s politik för cirkulär ekonomi och cirkulära produkter blir användbara verktyg för att fasa ut fossila insatsvaror.

Kommissionen har lagt fram flera viktiga förslag om ny lagstiftning för att stärka övergången till en cirkulär ekonomi där avfall förebyggs, återanvändningen ökar och giftfria materialkretslopp med ökad användning av återvunnet material främjas. Nya lagstiftningsförslag som förhandlas inom EU är exempelvis en förordning om ekodesign för hållbara produkter (COM(2022) 142) samt förordning om förpackningar och förpacknings­­avfall (COM(2022) 677), vilka förväntas kunna bidra till ökad material­återvinning och att den fossila plasten byts ut till mer hållbara alternativ.

Ökad cirkulär plasthantering

Plast är ett viktigt material som har många tillämpningsområden både nu och i framtiden. Den globala produktionen och konsumtionen av plast har ökat exponentiellt sedan 1950-talet och förutspås tredubblas till 2060. En viktig orsak till den ökande plastproduktionen är skiftet från flergångsprodukter till engångsprodukter. Plast för dock med sig flera utmaningar inom klimat- och miljöpolitiken. För att minska utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion måste plasthanteringen bli mer cirkulär. För att nå en cirkulär ekonomi för plast behöver plastprodukter designas så att de kan återanvändas och återvinnas och den faktiska återvinningen av plastavfall måste öka ytterligare. Inom EU pågår förhandlingar om förpackningar och förpackningsavfall och ur ett globalt perspektiv pågår förhandlingar om ett nytt rättsligt bindande globalt avtal mot plastföroreningar. Naturvårdsverket har även under de senaste åren fått en utökad roll i arbetet med att minska den negativa påverkan som plast och mikroplast har på miljön. Naturvårdsverket arbetar bl.a. med nationell plastsamordning, och myndigheten gör insatser för hela livscykeln för plast, t.ex. hållbar design, standardisering, återanvändning, alternativa material, återvinning och minskat läckage av plast.

Den fossila andelen plast i avfallsförbränningen bör minska

För att el- och värmesektorn ska kunna uppnå i princip nollutsläpp av växthusgaser och nå målet om en 100 procent fossilfri elproduktion vid 2040 bedömer regeringen att andelen fossil plast i avfallsförbränningen behöver minska så långt som möjligt. Både den svenska och den internationella marknaden bör sträva mot att ersätta fossilbaserade råvaror med hållbara biobaserade eller återvunna råvaror. Regeringen avser därför att verka för att öka material­återvinningen och för att förutsättningarna för att nå EU:s avfallsmål ska finnas på plats.

Koldioxidavskiljning och lagring (CCS) och användning (CCU) har potential att både göra att utsläpp undviks och ge upphov till negativa utsläpp inom el- och värmesektorn för anläggningar som förbränner biobränsle eller avfall.

Ökad cirkulär hantering av byggavfall inklusive schaktmassor

Regeringen anför i skrivelsen att jord- och bergmassor som uppstår vid infrastruktur- och byggprojekt utgör en resurs som bör nyttjas på ett hållbart, ändamålsenligt och transporteffektivt sätt. Regelverket bör möjliggöra att onödiga transporter med jord- och bergmassor minskar. De bestämmelser som reglerar hanteringen av massorna bör därför ses över.

En hållbar, konkurrenskraftig och växande bioekonomi

I skrivelsen anför regeringen att en växande cirkulär bioekonomi har en viktig roll i klimatomställningen, har en positiv betydelse för en hållbar regional utveckling och landsbygdsutveckling samt är ett viktigt element i arbetet med att förstärka den nationella försörjningsförmågan. Bioekonomiutredningen har tagit fram förslag till en strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och växande svensk bioekonomi (SOU 2023:84). Utredningens förslag bereds nu inom Regeringskansliet.

Säkrad försörjning av kritiska råmaterial

Regeringen anför att en trygg och hållbar råvaruförsörjning för svenska företag bör säkras. Detta gäller framför allt sådana metaller och mineral som är kritiska och strategiska enligt EU:s förordning om kritiska råmaterial och som är nödvändiga i produktionen av t.ex. vindkraftverk, batterier, livsmedel och transportinfrastruktur. Den cirkulära användningen av innovationskritiska metaller och mineral bör stärkas.

Fossilfri värdekedja för batterier

Regeringen bedömer att utvecklingen av en hållbar och konkurrenskraftig batterivärdekedja i både Sverige och Europa bör prioriteras för att bl.a. säkra industrins råvaruförsörjning och behov av högkvalificerad kompetens längs med hela värdekedjan. Det bör skapas goda förutsättningar för fordonstillverkarnas nyckelinvesteringar i form av etableringar, framför allt för utveckling och produktion av batterier i Sverige. Sveriges export- och investeringsråd (Business Sweden) har därför getts ett uppdrag att förstärka koordinering av insatser för stora etableringar i fordonsindustrins gröna omställning.

Ökad cirkulär hantering av textilier och textilavfall

I skrivelsen anför regeringen att det bör vara enkelt för hushåll att återanvända textilier och lämna textilavfallet för materialåtervinning. Avfall från textilier bör förebyggas. Den svenska textilsektorns omställning mot cirkulära affärs­modeller är viktig inte bara ur klimat- och miljösynpunkt utan även för svensk näringslivsutveckling. Därför har regeringen beslutat om separat insamling samt krav på att kommunerna ska lämna information som främjar en ökad återanvändning av textilier.

Det finns en stor potential att minska klimat- och miljöbelastningen från textilier genom att öka den cirkulära hanteringen. I kommissionens handlingsplan för den cirkulära ekonomin (2020) och 2021 års uppdatering av EU:s industristrategi identifieras textilier som en viktig produktvärdekedja där det finns ett brådskande behov av och en stark potential att ställa om till hållbara och cirkulära affärsmodeller. Företag, konsumenter och myndigheter i EU fokuserar redan på att öka hållbarheten och cirkulariteten i denna sektor, men omställningen går långsamt och sektorns miljö- och klimatavtryck är fortfarande stort. Europeiska kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag till Europarlamentets och rådets direktiv med ändring av avfallsdirektivet (2008/98/EG) som fokuserar på textil- och matavfall. I förslaget ingår EU-krav på ett producentansvar för textilier, vilket sannolikt kommer att införas i Sverige på sikt. Regeringen välkomnar förslaget eftersom de områden som omfattas har stor påverkan på miljö och klimat.

Utredningen om producentansvar för textil konstaterar att producentansvar för textilier är en del i omställningen till en cirkulär ekonomi, men ytterligare styrmedel och politiska, branschgemensamma och branschöverskridande samt konsumentdrivna initiativ behövs för en mer effektiv resursanvändning av textilfibrer genom ökad återanvändning och återvinning i de textila värde­kedjorna.

God redovisning av klimatpåverkan är central för omställningen

Regeringen bedömer att god redovisning av effekterna av klimatåtgärder är centralt för att bedriva en effektiv klimatpolitik. Det uppdrag som SCB har fått att ta fram statistik för att mäta exportens klimateffekter bidrar till detta. Naturvårdsverket och Konjunkturinstitutet har fått i uppdrag att ta fram en vägledning med metoder för att bedöma klimatpolitikens effektivitet. Dessa underlag bör kunna användas av regeringen och myndigheterna för att utvärdera och redovisa effektiviteten av den förda klimatpolitiken.

Konsumenternas krav driver den gröna omställningen

Regeringen anför i skrivelsen att konsumenter bör ha goda möjligheter att göra hållbara val. Företag bör ges förutsättningar att mäta och redovisa sin klimatpåverkan på ett objektivt och transparent sätt.

Kommissionen presenterade den 22 mars 2023 sitt förslag till direktiv om gröna påståenden. Förslaget kompletterar lagförslaget till ett direktiv om mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom bättre skydd mot otillbörliga affärsmetoder och bättre information genom att fastställa kriterier om miljöpåståenden och miljömärkningar riktade till konsumenter som måste uppfyllas för att få sättas ut på EU:s inre marknad. Förslaget ska stärka konsumenternas möjligheter att fatta välgrundade beslut för att minska miljö- och klimatpåverkan från konsumtionen. Förslaget bidrar därmed till att nå nationella klimat- och miljömål, är en del av genomförandet av kommissionens gröna giv och bygger på kommissionens handlingsplaner för en cirkulär ekonomi och för konsumentpolitiken. Regeringen välkomnar ambitionen att harmonisera kraven på miljömärkning och motverka vilseledande miljöpåståenden. Direktivet behöver enligt regeringen utformas så att det säkerställer en hög klimat- och miljöambition. Det är viktigt för regeringen att reglerna innebär en väl avvägd balans mellan ett starkt konsumentskydd, ett effektivt miljöskydd och näringsidkarnas intressen.

Enligt det reviderade hållbarhetsdirektivet ska företag ta fram en hållbarhetsrapport inklusive klimatpåverkan från företags hela värdekedja. I Sverige arbetar redan nu en stor andel av de stora bolagen, bolagen med statligt ägande och AP-fonderna med att applicera dessa standarder för att strukturera sitt klimatarbete. Företag, övriga organisationer och konsumenter ska ha rätt beslutsunderlag för att kunna minska sitt klimatavtryck i linje med 1,5-gradersmålet. Det saknas dock i dag en nationell databas som skulle göra det möjligt för små och medelstora företag att på ett mer kostnadseffektivt sätt mäta sina utsläpp och tillhandahålla denna information till andra företag och kunder, som en möjlighet att ingå i värdekedjor för nettonollutsläpp samt att öka sin kvalitativa konkurrenskraft. Det finns därför ett behov av att samla statistik för att underlätta näringslivets arbete med hållbarhetsrapportering och finansiella aktörers investeringsbeslut samt för att kunna följa upp arbetet med klimatomställningen på nationell nivå. Statistik utgör en viktig del i de effektrevisioner av investeringar som göras ske i efterhand i syfte att säkra investeringarnas utfall och bidrag till omställningen till ett samhälle med låga växthusgasutsläpp. I dag ställer exempelvis ramverken kring gröna obligationer betydande krav på allokering till olika investeringar, förväntad och faktisk effekt. Givet samhällets ambitioner och de klimatpolitiska målen både internationella och nationella är det viktigt att standardiseringen av hållbarhetsredovisningarna kopplade till årsredovisningslagen (1995:1554) ger förutsättningar för att följa upp och utvärdera näringslivets klimat- och miljöarbete. Här blir de krav som kommer att ställas i EU:s nya regelverk om hållbarhetsredovisning, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 av den 14 december 2022 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (Corporate Sustainability Reporting Directive, CSRD) fr.o.m. 2024 viktiga. I CSRD ingår en ny obligatorisk standard för hållbarhetsredovisning, (European Sustainability Reporting Standard (ESRS)), som just nu håller på att utvecklas.

Klimatdeklarationer och gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan

Regeringen bedömer att klimatdeklarationerna för byggnader bör utvidgas för att uppfylla de krav som kan komma att följa av EU:s regelverk och för att omfatta fler byggnadsdelar och processer samtidigt som den administrativa bördan begränsas. Boverket har föreslagit en plan för hur reglerna om klimatdeklaration kan utvecklas för att omfatta hela livscykeln och fler byggnadsdelar.

Boverket har utrett möjligheten att införa gränsvärden för klimatpåverkan från byggnader i Sverige och föreslagit att gränsvärden ska införas 2027 (Boverket 2020:13). Förslaget har remitterats. Boverket har även fått i uppdrag att utreda hur detta kan påskyndas och lämnat författningsförslag om gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan, som kan införas tidigast den 1 juli 2025 (Boverket 2023:20). I Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD) föreslås att nya byggnaders påverkan på klimatet ska beräknas utifrån ett livscykelperspektiv och redovisas i form av en indikator. Regeringen bedömer att klimatdeklarationen bör utvidgas för att anpassas till EU-regelverket och för att omfatta fler byggnadsdelar och processer samtidigt som den administrativa bördan begränsas.

Genom att sätta gränsvärden för nya byggnaders klimatpåverkan skulle branschen kunna ställa om på ett enhetligt sätt, medan företag som går före och levererar bättre klimatprestanda än gränsvärdet kan premieras av beställarna. Gränsvärden skulle även kunna främja cirkulära innovationer i värdekedjan och teknikskiften i produktionen av byggmaterial då merkostnaderna för dessa åtgärder är små för slutanvändaren medan de är betydande för materialindustrin.

Frågan om gränsvärden baserat på klimatdeklarationer diskuteras inom ramen för förhandlingarna om EPBD och delvis liknande gränsvärden föreslås införas i Sverige av Boverket. Europeiska kommissionen planerar även nya initiativ inom ramen för den nya färdplanen för hur koldioxidutsläpp från byggnadens hela livscykel kan minskas till 2050, s.k. Roadmap for the reduction of whole life carbon of buildings.

Regeringen avser att remittera Boverkets förslag om gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan vid nybyggnation (Boverket 2023:20) för att därefter bereda förslaget inom Regeringskansliet.

Nuvarande revidering av byggproduktförordningen kan även bidra till en utveckling av marknaden för återvunnet och återanvänt material samt till kraftigt minskad klimatpåverkan från byggprodukter. Bland annat förväntas förordningen möjliggöra harmoniserade testmetoder av återbrukade byggprodukter och att det blir obligatoriskt för producenter att redovisa byggprodukters klimatpåverkan.

En mer effektiv användning av bostäder och lokaler som komplement till nybyggnation

I skrivelsen bedömer regeringen att byggnadsbeståndet bör användas mer effektivt för att möjliggöra tillkomst av fler bostäder och lokaler utöver nybyggnation, och därmed indirekt minska klimatpåverkan. Regeringen har i budgetpropositionen för 2024 föreslagit en temporär stimulans till kommuner som antar detaljplaner som möjliggör omvandling av lokaler till bostäder.

Stärkt kunskapsläge och åtgärder för minskat matsvinn inklusive livsmedelsförluster

Regeringen anför i skrivelsen att en minskning av matsvinn och förluster tidigt i livsmedelskedjan bidrar till minskad miljö- och klimatbelastning och motverkar ineffektiv resursanvändning i livsmedelskedjan. Kunskapen om mängder och orsaker till livsmedelsförluster och matsvinn bör öka för att rätt insatser och åtgärder ska kunna sättas in. Regeringen har därför gett Livsmedelsverket i uppdrag att genomföra en utvärdering av hittillsvarande insatser inom handlingsplanen för minskat matsvinn till 2030.

För att minska svinn och förluster krävs att rätt insatser och åtgärder vidtas. Behovet av samverkan är betydande mellan de olika leden i livsmedelskedjan för att inte vidtagna insatser och åtgärder i stället ska leda till ökat svinn i angränsande led. Livsmedelsverket leder i samarbete med Statens jordbruksverk (Jordbruksverket) och Naturvårdsverket arbetet inom handlingsplanen för minskat matsvinn till 2030. Flera myndigheters deltagande speglar frågans komplexitet. Syftet är bl.a. att förbättra kunskapsläget och samverkan mellan myndigheter och aktörer i branschen för att minska matsvinn och förluster tidigt i livsmedelskedjan. Jordbruksverkets undersökningar ger en bra grund för ett fördjupat samarbete med aktörer i livsmedelskedjan. Tillgänglig statistik över matsvinn är i vissa fall begränsad. En ökad detaljeringsnivå behövs för att kunna genomföra efterfrågade analyser, exempelvis hur stor andel av livsmedelsavfallet som är onödigt matsvinn och därmed möjligt att reducera och vad detta faktiskt består av. Regeringen har gett Livsmedelsverket, tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket, i uppdrag att genomföra en utvärdering av hittillsvarande insatser inom handlingsplanen.

Inom ramen för kommissionens förslag till revidering av Europa­parlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet), som presenterades i juli 2023, finns förslag till gemensamma bindande mål för livsmedelsavfall som ska uppnås av medlemsstaterna senast 2030 samt förtydligade krav på medlemsstaters nationella åtgärdsprogram. Förslaget är under förhandling i rådet och är en del av EU:s gröna giv och EU:s strategi Från jord till bord, där ett av målen är att minska livsmedelsförlusterna och mängden livsmedelsavfall. Inom det svenska miljömålssystemet finns även två etappmål för 2025, med syftet att minska matsvinnet så att det sammantagna livsmedelsavfallet minskar med minst 20 viktprocent per capita. En ökad andel av livsmedelsproduktionen ska också nå butik och konsument 2025.

Motionerna

Fossilfrihet och cirkularitet

Enligt kommittémotion 2023/24:2816 av Rickard Nordin (C) yrkande 5 bör regeringen vidta konkreta åtgärder för att stärka den cirkulära ekonomin, vilket skulle bidra till stora utsläppsminskningar.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 34 framhålls vikten av en cirkulär ekonomi för att nå klimatmålen, bevara den biologiska mångfalden och skapa fler nya jobb. Enligt yrkande 35 bör i den gröna omställningen avfall ses som en resurs som bör återvinnas eller utnyttjas på ett resurseffektivt sätt så långt som möjligt. I yrkande 38 efterfrågas ett utökat producentansvar och andra cirkulära styrmedel som bidrar till ökad insamling och återanvändning och återvinning av oanvända mobiltelefoner och småelektronik.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 24 bör regeringen utveckla ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel i syfte att verka för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser. Den linjära slit-och-läng-ekonomin måste krympa i takt med att den cirkulära ekonomin växer. Enligt yrkande 25 bör man arbeta utifrån strategin och handlingsplanen för cirkulär ekonomi. Det är centralt att arbetet utifrån strategin och handlingsplanen tas vidare och växlas upp. I yrkande 26 framför motionärerna att det är angeläget att stödja företag som vill utveckla cirkulära affärsmodeller. Föregångare bland organisationer och företag har börjat ställa om och utvecklat cirkulära affärsmodeller, men stora delar av näringslivet har fortfarande en lång väg kvar att gå. Enligt yrkande 27 bör ett pantsystem införas på fler slag av förpackningar och produkter, särskilt produkter som innehåller sällsynta metaller, som exempelvis maskiner och elektronik, för att dessa metaller i hög grad ska kunna återvinnas. I yrkande 86 anförs att regeringen bör öka tillsynen inom avfallsområdet, verka för att EU ska ta fram nya kriterier för när avfall upphör att vara avfall (end of waste) och lagstifta om en skyldighet för företag att förebygga avfall. Dessa åtgärder skulle stimulera en resurseffektiv och cirkulär ekonomi. I yrkande 179 anförs att delningsekonomi och konsumtion av klimatsmarta tjänster bör främjas i stället för resursintensiva produkter. Regeringen bör stötta uppskalning av delningsekonomin genom att ge lämpliga myndigheter ett formellt uppdrag att analysera användarnas behov. Enligt yrkande 180 bör man verka för att produkter ska hålla längre och gå att reparera genom krav på produktdesign och produkters livslängd. Krav på produktdesign, produkters livslängd samt konsumenters och oberoende reparatörers rätt att reparera bör införas. I yrkande 178 anförs att det bör införas ett bonus malus-system för produkter för att gynna de mest energisnåla. EU:s ekodesigndirektiv har varit framgångsrikt med att avlägsna de sämsta produkterna från marknaden, men den styrningen bör enligt motionärerna kompletteras med en styrning mot de energismartaste och miljövänligaste produkterna. Detsamma anförs i kommittémotion 2023/24:1527 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 23.

Några yrkanden tar upp frågan om konsumenternas roll i den gröna omställningen. I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 83 framhålls att små och medelstora företag bör stödjas när det gäller hållbarhetsredovisning och liknande redovisning och uppföljning. Ett motsvarande förslag finns i kommittémotion 2023/24:893 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 8. Enligt yrkande 171 i motion 2023/24:2819 (MP) bör regeringen verka för ett EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimatomställning och som omfattar hela värdekedjor, alla företag och sektorer inklusive finanssektorn.

Frågan om minskat matsvinn tas upp i yrkande 140 där motionärerna anför att anslaget bör ökas för minskat matsvinn inom de pågående uppdrag som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har inom ramen för livsmedelsstrategin samt att arbetet bör förlängas till 2030.

Enligt yrkande 177 bör ett förbud mot reklam för fossilintensiva varor och tjänster såsom flygresande utredas. För konsumenten är det i dag mycket svårt att genom konsumtionsval minska utsläppen av växthusgaser, bl.a. eftersom information om klimatpåverkan från olika konsumtionsval är svår att få tag på. Ett motsvarande förslag finns i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 73.

När det gäller cirkularitet och byggande har ett flertal motionsyrkanden framställts om denna fråga. I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 39 anförs att dagens producentansvar för verksamhetsavfall måste tydliggöras, utvecklas och styras mer mot återvinning. Enligt yrkande 40 krävs en ökad återanvändning och återvinning i byggbranschen. Motsvarande begäran framförs i kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 47. I yrkande 41 i motion 2023/24:2817 (S) anförs att möjligheterna bör ses över att införa en kvotplikt och stimulans av återvunnet material i vissa produkter inom byggsektorn vid upphandling av nyproduktion av bostäder för att minska människors påverkan på miljön. Motsvarande begäran framförs i kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 48. Enligt yrkande 42 i motion 2023/24:2817 (S) bör energi­återvinning betraktas som en sista utväg som endast bör övervägas när materialåtervinning inte är genomförbar. I yrkande 44 betonas behovet av att se över Boverkets byggregler så att återanvänt material ska kunna användas vid hållbart byggande av bostäder. I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 51 framförs ett motsvarande förslag.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 87 bör gränsvärden införas för klimatutsläpp under byggnaders hela livstid.

Enligt yrkande 156 bör en obligatorisk grönytefaktor införas för bebyggd miljö. I kommittémotion 2023/24:903 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 8 finns ett liknande förslag. I yrkande 88 i motion 2023/24:2819 (MP) anförs att regeringen bör införa krav för att minimera avfallsmängderna vid nybyggnation och införa åtgärder som stimulerar återbruk och återvinning inom byggsektorn. I partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 33 framförs ett liknande förslag.

Ökad cirkulär hantering av plast, textilier och textilavfall

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 64 anför motionärerna att regeringen bör utreda hur ett styrmedel kan utformas som prissätter jungfrulig fossil plast och som främjar såväl användning av återvunnen och biobaserad plast som minskad användning av plast i produkter och en ökad återvinning av plast.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 43 uppmärksammas plastens roll i byggsektorn och motionärerna understryker vikten av att återvinna plast på grund av dess påverkan på miljön. Kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 50 innehåller ett motsvarande förslag.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 145 bör förbränning av vissa plastsorter förbjudas och incitament att cirkulera och raffinera returplast skapas för att få igång bättre återanvändning av plast.

Enligt kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 36 bör Sverige ligga i framkant när det gäller att återvinna och återanvända textilier. Den cirkulära hanteringen av textilavfall bör öka. I yrkande 37 anförs att kommunerna själva ska få bestämma hur insamlings­system för textilier ska utformas. Kommunerna bör också få i uppdrag att informera allmänheten om hur man kan återanvända textilier på bästa sätt.

Kompletterande information

Regeringen beslutade i februari 2024 att ge en utredare i uppdrag att se över momsreglerna för gåvor och försäljning av begagnade varor (dir. 2024:15). Utredningen ska undersöka om det går att förenkla regelverket för företag som säljer begagnade varor och för de företag som vill skänka varor till välgörenhet. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2025.

Tidigare behandling

Under förra riksmötet behandlade utskottet ett antal motionsyrkanden om cirkulär ekonomi som bl.a. rörde återanvändning och återvinning, pantsystem, avfall, cirkulär livsmedelsproduktion, plastfrågor samt nedskräpning, städning och sanering (bet. 2022/23:MJU10). Vissa frågor om avfall som resurs, producentansvar för elutrustning samt återanvändning och återvinning m.m. i byggsektorn behandlades också. Samtliga motionsyrkanden i betänkandet avstyrktes, framför allt med hänvisning till pågående arbete. Utskottet kommer även att behandla vissa frågor om cirkulär ekonomi senare under detta riksmöte.

Utskottets ställningstagande

Fossilfrihet och cirkularitet

Miljö- och jordbruksutskottet noterar att det pågår och planeras en mängd insatser – globalt, inom EU och i Sverige – för att stärka omställningen till en cirkulär ekonomi och för att skapa en hållbar resursanvändning och en ökad resurseffektivitet. Detta visar enligt utskottet på en tydlig ambition i frågan, något som utskottet välkomnar. Utskottet kan vidare konstatera att det är en förutsättning att företag har tillgång till tillförlitliga och fossilfria värdekedjor för att Sverige ska lyckas förena den gröna omställningen med stärkt konkurrenskraft. Sveriges nationella strategi för cirkulär ekonomi pekar ut riktningen för att ställa om produktion, konsumtion och affärsmodeller till giftfria, fossilfria och cirkulära materialkretslopp. Utvecklingen på området cirkulär ekonomi och produktreglering har även tagit fart inom EU under senare tid, bl.a. inom ramen för den gröna given och under den uppdaterade EU-strategin för cirkulär ekonomi. Utskottet välkomnar regeringens ambition att Sverige bör verka för att EU:s politik för cirkulär ekonomi och produktlagstiftning blir användbara verktyg för att fasa ut fossila insatsvaror när det gäller de förslag till nya och skärpta rättsakter som nu är under utveckling. Vidare bör som regeringen anför den cirkulära användningen av innovationskritiska metaller och mineral stärkas.

Med anledning av motionsförslagen om elektronik vill utskottet peka på att förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning som trädde i kraft 2023 innehåller bestämmelser om utökat producentansvar för bl.a. liten elutrustning och liten it- och telekommu­nikationsutrustning.

När det gäller definitionen av avfall och vissa frågor om avfall som resurs har utskottet tidigare anfört att det redan finns vissa EU-förordningar med kriterier för när olika avfallsslag upphör att vara avfall, s.k. end of waste-förordningar, och hänvisat till att kommissionen kommer att bedöma möjligheterna att dels ta fram ytterligare EU-omfattande end of waste-kriterier för vissa avfallsströmmar, dels stödja gränsöverskridande samarbetsalternativ för att harmonisera nationella kriterier för avfall som upphört att vara avfall och biprodukter (bet. 2022/23:MJU10). Miljö- och jordbruksutskottet kommer att behandla vissa frågor om cirkulär ekonomi senare under riksmötet.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande, med anledning av vad som anförs i motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 26 om att stödja företag att utveckla cirkulära affärsmodeller, att den cirkulära ekonomin innebär en potential för många företag och kan bidra till ökad konkurrenskraft genom en säkrad råvarutillgång, ökad resurseffektivitet och riskminimering. Närings­utskottet ser dock inget skäl för något tillkännagivande med anledning av förslaget, och anser därför att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka yrkandet. Näringsutskottet anser att även yrkande 179 i samma motion om bl.a. delningsekonomi bör avstyrkas.

Mot bakgrund av det arbete som pågår anser miljö- och jordbruksutskottet att motionerna 2023/24:1527 (MP) yrkande 23, 2023/24:2816 (C) yrkande 5, 2023/24:2817 (S) yrkandena 34, 35 och 38 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 24–27, 86 och 178–180 för närvarande kan lämnas utan vidare åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller konsumenternas roll i den gröna omställningen beskriver regeringen i klimathandlingsplanen det arbete som pågår med frågorna om att konsumenter bör ha goda möjligheter att göra hållbara val och att företag bör ges förutsättningar att mäta och redovisa sin klimatpåverkan på ett objektivt och transparent sätt. Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens bedömning när det gäller vikten av att standardiseringen av företagens hållbarhetsredovisning ger förutsättningar för att följa upp och utvärdera näringslivets klimat- och miljöarbete. Företag bör vidare ges förutsättningar att mäta och redovisa sin klimatpåverkan på ett objektivt och transparent sätt. Kraven i EU:s nya regelverk om hållbarhetsredovisning, när det gäller företagens hållbarhetsrapportering, blir därför viktiga.

Civilutskottet konstaterar i sitt yttrande att regeringen beslutat om en lagrådsremiss om de nya regler för hållbarhetsrapportering som krävs för att genomföra det nya EU-direktivet om företagens hållbarhetsrapportering. Enligt förslaget i lagrådsremissen ska kravet på att lämna en hållbarhetsrapport utvidgas till att omfatta bl.a. små och medelstora företag som är börsnoterade, stora eller börsnoterade dotterföretag och vissa större filialer till tredjelandsföretag som har en betydande verksamhet inom EES. Mot den bakgrunden anser civilutskottet att det inte finns anledning att föreslå några åtgärder när det gäller företags hållbarhetsredovisning och liknande redovisning. Civilutskottet anser därför att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka motionerna 2023/24:2819 (MP) yrkandena 83 och 171 och 2023/24:893 (MP) yrkande 8. Miljö- och jordbruksutskottet noterar att regeringen den 27 mars 2024 överlämnade proposition 2023/24:124 Nya regler om hållbarhets­rapportering till riksdagen.

Miljömärkning är ett viktigt verktyg för att möjliggöra för konsumenter, men också för bl.a. offentliga upphandlare, att göra miljömässigt hållbara val. Miljö- och jordbruksutskottet ser därför positivt på att kommissionen har tagit fram ett förslag till direktiv om gröna påståenden. Förslaget kompletterar förslaget till direktiv om mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom ett bättre skydd mot otillbörliga affärsmetoder och bättre information genom att fastställa kriterier för miljöpåståenden och miljömärkningar riktade till konsumenter. I likhet med regeringen välkomnar utskottet ambitionen att harmonisera kraven på miljömärkning och motverka vilseledande miljö­påståenden.

Civilutskottet anför i sitt yttrande att det är viktigt att reglerna i direktivet om gröna påståenden innebär en väl avvägd balans mellan ett starkt konsumentskydd, ett effektivt miljöskydd och näringsidkarnas intressen. Civilutskottet anför vidare att ett motionsyrkande om att utreda ett reklamförbud behandlades av civilutskottet våren 2023. Civilutskottet föreslog då att motionsyrkandet skulle avslås och riksdagen följde utskottets förslag. Civilutskottet står fast vid denna uppfattning och anser att det inte finns skäl att föreslå något initiativ från riksdagen med anledning av de yrkanden om reklamförbud för fossilintensiva varor och tjänster som nu är aktuella. Miljö- och jordbruksutskottet bör således enligt civilutskottet avstyrka motionerna 2023/24:2819 (MP) yrkande 177 och 2023/24:1519 (MP) yrkande 73.

Mot bakgrund av det civilutskottet anför i sitt yttrande och det arbete på området som beskrivs i klimathandlingsplanen avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:893 (MP) yrkande 8, 2023/24:1519 (MP) yrkande 73 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 83, 171 och 177. 

När det gäller minskat matsvinn delar miljö- och jordbruksutskottet regeringens bedömning att en minskning av matsvinn och förluster tidigt i livsmedelskedjan bidrar till minskad miljö- och klimatbelastning och motverkar en ineffektiv resursanvändning i livsmedelskedjan. Livsmedels­verket leder i samarbete med Jordbruksverket och Naturvårdsverket arbetet inom handlingsplanen för minskat matsvinn till 2030. Miljö- och jordbruksutskottet ser positivt på regeringens uppdrag att utvärdera hittills­varande insatser inom handlingsplanen. Miljö- och jordbruksutskottet noterar även i sammanhanget att det inom ramen för kommissionens förslag till revidering av EU:s avfallsdirektiv finns förslag till gemensamma bindande mål för livsmedelsavfall som ska uppnås av medlemsstaterna senast 2030 samt förtydligade krav på medlemsstaters nationella åtgärdsprogram. Motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 140 avstyrks med hänvisning till pågående arbete.

När det gäller byggande och cirkularitet kan miljö- och jordbruksutskottet konstatera att den byggda miljön utgör en stor belastning på miljön och klimatet. Utskottet välkomnar därför att bygg- och fastighetssektorn prioriteras såväl i EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi som i den svenska strategin för cirkulär ekonomi. Utskottet ser också positivt på att kom­missionen har aviserat en ny övergripande strategi för hållbar byggd miljö som syftar till att främja en cirkulär ekonomi under byggnaders hela livscykel. Utskottet vill också framhålla de åtgärder som i övrigt har genomförts och påbörjats för en cirkulär omställning i byggsektorn, såväl inom EU som i Sverige.

Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens bedömning i klimat­handlingsplanen att klimatdeklarationer för byggnader bör utvidgas för att uppfylla de krav som kan komma att följa av EU:s regelverk och för att omfatta fler byggnadsdelar och processer samtidigt som den administrativa bördan begränsas. Boverket har föreslagit en plan för hur reglerna om klimat­deklaration kan utvecklas för att omfatta hela livscykeln och fler byggnadsdelar. Boverket har vidare utrett möjligheten att införa gränsvärden för klimatpåverkan från byggnader. Boverkets förslag om gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan vid nybyggnation bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet ser positivt på att en revidering av EU:s byggproduktförordning kan bidra till en utveckling av marknaden för återanvänt material samt till kraftigt minskad klimatpåverkan från byggprodukter. Revideringen förväntas bl.a. möjliggöra harmoniserade metoder för att testa återbrukade bygg­produkter och att det blir obligatoriskt för producenter att redovisa bygg­produkters klimat­påverkan.

Civilutskottet anför i sitt yttrande att en betydande del av samhällets klimat- och miljöpåverkan kommer från bygg- och fastighetssektorn. Det är därför viktigt att åtgärder vidtas för att minska byggsektorns påverkan på miljön. Civilutskottet konstaterar att regeringen bedriver ett aktivt arbete på området och att det på EU-nivå pågår satsningar för att utveckla en cirkulär ekonomi med resurseffektiva materialkretslopp. När det gäller frågan om grönytefaktor i bebyggd miljö anför civilutskottet att det finns regler i plan- och bygglagen som gör det möjligt att ta hänsyn till miljö- och klimatfrågor i samhälls­planeringen. Civilutskottet anser mot denna bakgrund att miljö- och jordbruks­utskottet bör avstyrka motionerna 2023/24:903 (MP) yrkande 8, 2023/24:996 (MP) yrkande 33, 2023/24:2819 (MP) yrkandena 88 och 156, 2023/24:2817 (S) yrkandena 40, 41 och 44 och 2023/24:2629 (S) yrkandena 47, 48 och 51. Miljö- och jordbruksutskottet delar civilutskottets bedömning i dessa frågor.

Miljö- och jordbruksutskottet avstyrker mot bakgrund av det som anförts motionerna 2023/24:903 (MP) yrkande 8, 2023/24:996 (MP) yrkande 33, 2023/24:2629 (S) yrkandena 47, 48 och 51, 2023/24:2817 (S) yrkandena 39–42 och 44 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 87, 88 och 156.  

Ökad cirkulär hantering av plast, textilier och textilavfall

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det krävs kraftfulla insatser för att komma till rätta med de problem som orsakas av förbrukning och spridning av plaster. Som regeringen anför i klimathandlingsplanen behöver plastprodukter designas så att de kan återanvändas och återvinnas, och den faktiska återvinningen av plastavfall måste öka ytterligare. Utskottet välkomnar att det pågår ett flertal arbeten, såväl inom EU som på nationell och global nivå, för att skapa förutsättningar för en minskad miljöpåverkan från plast. Exempelvis pågår inom EU förhandlingar om hanteringen av förpackningar och för­packnings­­avfall, och ur ett globalt perspektiv pågår förhandlingar om ett nytt rättsligt bindande globalt avtal mot plastföroreningar. Naturvårdsverket har vidare under de senaste åren fått en utökad roll i arbetet med att minska den negativa påverkan som plast och mikroplast har på miljön. Naturvårdsverket har bl.a. ett pågående arbete med nationell plastsamordning, och myndigheten gör insatser för hela livscykeln för plast, t.ex. hållbar design, standardisering, återanvändning, alternativa material, återvinning och minskat läckage av plast. Utskottet bedömer i likhet med regeringen att plast­hanteringen behöver bli mer cirkulär även när det gäller att minska utsläppen från el- och fjärrvärme­produktion.

Civilutskottet har i sitt yttrande anfört att motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 43 och 2023/24:2629 (S) yrkande 50 om plastens roll i byggsektorn bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet kan konstatera att ett stort antal processer har genomförts, påbörjats eller aviserats för att minska plasters miljöpåverkan. Miljö- och jordbruksutskottet vill understryka betydelsen av att arbetet med dessa frågor fortsätter. Med hänvisning till det som har anförts anser miljö- och jordbruksutskottet att motionerna 2023/24:2629 (S) yrkande 50, 2023/24:2815 (V) yrkande 64, 2023/24:2817 (S) yrkande 43 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 145 för närvarande kan lämnas utan ytterligare åtgärd. Motionerna avstyrks.

Utskottet ser i likhet med regeringen att det finns en stor potential att minska klimat- och miljöbelastningen från textilier genom att öka den cirkulära hanteringen. Produktion av textilier med primära råvaror utgör en mycket stor belastning på miljön och klimatet. Miljö- och jordbruksutskottet välkomnar därför att såväl EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi som den svenska strategin för cirkulär ekonomi pekar ut textilier som en av de produktvärdekedjor som särskilt bör prioriteras, eftersom en förändrad hantering genom textiliers hela livscykel är nödvändig för att minska materialströmmens negativa påverkan. Utskottet konstaterar att ett antal åtgärder som syftar till att förändra utformningen och hanteringen av textilier redan har genomförts eller pågår. Utskottet vill dock understryka att det är viktigt med fortsatta insatser på området och vill särskilt framhålla det pågående arbetet inom ramen för EU:s textilstrategi om att införa ett producentansvar för textilier m.m. och kommissionens förslag till revidering av avfallsdirektivet. Utskottet välkomnar vidare regeringens beslut om en separat insamling av textilier samt krav på att kommunerna ska lämna information som främjar en ökad återanvändning av textilier.

Mot bakgrund av det arbete som pågår anser miljö- och jordbruksutskottet att motion 2023/24:2817 (S) yrkandena 36 och 37 kan lämnas utan åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks.

Skrivelsen

Kompetensförsörjningen måste säkras

Regeringen anför i skrivelsen att samhället och arbetsmarknaden i en allt högre grad präglas av omställningen till ett fossilfritt samhälle och en cirkulär ekonomi. En viktig förutsättning för klimatomställningen är att Sverige fortsätter att vara en ledande kunskapsnation där både kvinnors och mäns potential tas till vara och att innovativa företag i hela landet skapar värdeökning i gröna lösningar. Den pågående omställningen innebär att efterfrågan på arbetskraft med kompetens inom bl.a. digitalisering, automatisering och elektrifiering, samt hur de tillämpas inom olika branscher, kommer att öka. Detta gäller särskilt de behov som uppstår till följd av att företag etablerar sig och expanderar i norra Sverige, men även i andra delar av landet. Utbildning och forskning av hög kvalitet är helt avgörande för Sveriges välstånd. Genom gröna innovationer och världsledande utbildning och forskning skapas förutsättningar för framtidens nya jobb och stärkt konkurrenskraft i industrin.  

I skrivelsen bedömer regeringen att Sverige behöver fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och därför bör en s.k. STEM-strategi (science, technology, engineering and mathematics) som spänner över hela utbildnings­systemet tas fram. För att detta ska bli långsiktigt framgångsrikt krävs bl.a. att både kvinnor och män väljer dessa utbildningsvägar.

De berörda arbetsgivarna behöver i många fall yrkesutbildad arbetskraft. Satsningar på utbildning är därför viktiga för att Sverige ska kunna ta en ledande roll i klimatomställningen. Tillgång till rätt kompetens är en central faktor för att elektrifieringen i industrin och samhället i stort ska kunna genomföras, inte minst för att fordonsindustrin ska kunna ställa om och för att batteriindustrin ska kunna byggas upp som en ny bransch i Sverige. Klimatomställningen kräver även ny kunskap på en rad olika områden och stärkt kompetens på flera nivåer, både inom näringslivet och inom offentlig sektor. Det finns ett betydande behov av kompetens på gymnasial nivå och yrkeshögskolenivå på många av dessa områden. Regeringen fortsätter att bygga ut antalet platser inom regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan för att möta de stora kompetensbehoven i hela landet.

Regeringen har gett Myndigheten för yrkeshögskolan i uppdrag att analysera och redovisa hur yrkeshögskolans utbildningsutbud kan behöva anpassas på längre sikt med anledning av energi- och klimatomställningen i relation till arbetsmarknadens framtida kompetensbehov och svensk konkurrenskraft. Vidare ska myndigheten redovisa på vilket sätt yrkes­högskolans utbildningar bidrar till klimatomställningen. Myndigheten ska särskilt beakta hur man inom ramen för uppdraget kan fokusera på fler utbildade inom det tillväxtfrämjande området STEM. Uppdraget ska redovisas senast den 6 september 2024.

Antalet utbildade inom relevanta områden måste bli större och regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för 2024 att civilingenjörsutbildningarna under kommande år utökas. För att fler ska kunna läsa sådana utbildningar bör även förutsättningarna att läsa behörighetsgivande utbildning och högskole­introducerande utbildning, t.ex. basårsutbildningar, stärkas. För att det ska bli långsiktigt hållbart krävs det att både män och kvinnor väljer dessa utbildningsvägar. För att studenterna ska kunna rustas med de kunskaper och förmågor som krävs för den framtida yrkesutövningen behöver kvaliteten höjas genom att möjliggöra mer lärarledd tid och tillgång till utbildnings­miljöer som ger förutsättningar för att bedriva undervisning som förbereder studenterna för deras kommande yrkesliv. Höjd kvalitet stärker också genomströmningen så att Sverige kan få fler ingenjörer. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för 2024 ett höjt ersättningsbelopp för naturvetenskap och teknik. Den snabba teknikutvecklingen och omställningen till ett fossilfritt energisystem kommer även att innebära att möjligheterna till omställning och vidareutbildning för den som redan läst t.ex. en ingenjörsutbildning behöver förbättras. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för 2024 en satsning på utbildning på avancerad nivå för att fler ska kunna vidareutbilda sig och tillgodogöra sig kompetens inom områden som bl.a. batterier och elektrifiering och andra områden där teknik­utvecklingen går snabbt fram.

Den gröna omställningen kräver också omställning av kompetenser i den befintliga arbetskraften. De stora behoven av kompetens innebär att även möjligheterna till omställning och vidareutbildning vid universitet och högskolor behöver förbättras. För att underlätta omställning genom utbildning mitt i arbetslivet infördes ett nytt omställningsstudiestöd 2022. Alla utbildningar i Sverige som ger rätt till studiemedel ger också rätt till omställningsstudiestöd. Det kan t.ex. vara utbildningar på yrkeshögskola, universitet, komvux och folkhögskola. De mest efterfrågade utbildnings­insatserna är kurser för fortbildning och vidareutbildning av yrkesverksamma på högskolenivå samt korta kurser med utbildningsplatser på yrkeshögskole­nivå. Stödet får lämnas för utbildning som kan antas stärka individens framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Stödet kommer därmed att motverka kompetensbrist inom både näringslivet och välfärden och stärker Sveriges konkurrenskraft. För att förbättra möjligheterna till vidareutbildning för yrkesverksamma med specialist­kompetens föreslår regeringen en satsning på korta kurser för yrkes­verksamma i budgetpropositionen för 2024. Inledningsvis bör inrikt­ningen vara kurser med inriktning mot batterier, teknik och grön omställning.

Kompetensförsörjning vid stora företagsetableringar och företagsexpansioner

Regeringen anför att riktade insatser vid behov bör genomföras för att stärka kompetensförsörjningen i samband med stora företagsetableringar och företagsexpansioner i de delar av landet där kompetensbrist blir begränsande för den gröna omställningen. Det bör säkerställas att personer med rätt utbildning har möjlighet och incitament att flytta till orter där deras kompetens efterfrågas.

Regeringen gav i december 2021 Arbetsförmedlingen i uppdrag att stärka, utveckla och intensifiera sitt arbete nationellt, regionalt och lokalt i syfte att bidra till en förbättrad och mer effektiv kompetensförsörjning i samband med stora företagsetableringar och företagsexpansioner, samt erbjuda service och stöd till arbetssökande och arbetsgivare och till berörda regioner och kommuner.

De arbetssätt och metoder som myndigheten anser är framgångsrika ska kunna skalas upp och bidra till myndighetens arbete med en effektivare matchning i stort. Arbetsförmedlingen har därefter också, som ett led i arbetet, inrättat en nationell samordningsfunktion för kompetens­försörjning vid stora företagsetableringar och företagsexpansioner i hela landet. Enligt Arbets­förmedlingens regleringsbrev för 2023 ska myndigheten fortsätta att utveckla arbetet med kompetensförsörjning vid stora företagsetableringar och företagsexpansioner. Arbetsförmedlingens nationella samordningsfunktion för kompetensförsörjning vid stora företagsetableringar och företags­expansioner arbetar sedan årsskiftet med att hitta arbetssätt och metoder för att effektivisera matchning och bidra till att möta de rekryteringsbehov som uppkommer i samband med stora etableringar och expansioner. Arbets­förmedlingens kansli för omvandling och matchning arbetar primärt med kompetensförsörjning till de kommuner i Norrbottens och Västerbottens län som i dag står mitt i eller inför stora företagsetableringar och företags­expansioner i samband med den gröna omställningen. Gemensamt för dessa kommuner är att de industriella satsningarna är av den digniteten att det skapar en samhällsomvandling där effekterna och kompetensbristen enligt Arbets­förmedlingen omfattar hela samhället.

Det finns behov av en särskild satsning på yrkesinriktad utbildning inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå vid företagsetableringar eller företagsexpansioner i främst glest befolkade län, men i andra hand även vid företagsetableringar eller företagsexpansioner som är stora vid en nationell jämförelse, eller i tredje hand som är stora för de kommuner som har eller står inför dem. Regeringen föreslår därför ett nytt statsbidrag för detta ändamål som gäller fr.o.m. 2024.

Även andra myndigheter har viktiga roller för att underlätta kompetens­försörjning vid stora företagsetableringar och företagsexpansioner. Tillväxt­verket har i uppdrag att bistå regioner och kommuner vid varsel och omställning i näringslivet samt vid större företagsetableringar och företags­expansioner. Myndighetssamverkan för kompetensförsörjning fyller därför fortfarande en viktig funktion.

För att kompetensförsörjningen ska kunna säkras måste attraktiva bostäder och livsmiljöer utvecklas. När ny arbetskraft och kompetens måste rekryteras från andra orter och länder blir det en stor utmaning för kommunerna att snabbt planera, bygga och förvalta nya bostäder och goda livsmiljöer. Regeringen har därför gett en utredare i uppdrag att främja koordinering av statliga insatser som möjliggör hållbart samhällsbyggande och snabb befolk­nings­utveckling i Norrbottens och Västerbottens län, i den samhälls­omvandling som sker med anledning av större företagsetableringar och företagsexpansioner.

Behålla och attrahera utländsk kompetens

Regeringen bedömer i skrivelsen att det är centralt för klimatomställningen att behålla och attrahera både internationell och inhemskt efterfrågad kompetens eftersom bristande tillgång till kompetens i dag är ett hinder för företag. Politiken behöver utvecklas för att Sverige ska bli mer attraktivt för personer som besitter viktig efterfrågad kompetens för genomförandet av klimat­omställningen.

Forskning och innovation för snabb och effektiv klimatomställning

Genom en lång industriell tradition av forskning, innovation och samverkan har Sverige ett försprång när världens näringsliv ställer om sina värdekedjor till fossilfrihet.

I skrivelsen bedömer regeringen att forskning och innovation är avgörande för en snabb och effektiv klimatomställning och omställningen till en cirkulär och biobaserad ekonomi, för att skapa tillväxt och för att nå klimat- och miljömålen. Regeringen avser att under valperioden lägga fram en forsknings- och innovationsproposition samt en energiforskningsproposition.

Energiforskningen ska inriktas på att möjliggöra en effektiv klimat­omställning och att stärka svensk konkurrenskraft. En ny energiforsknings­proposition läggs fram som innebär att energiforskningen läggs om i grunden, för alla fossilfria energislag och där kärnkraften har en självklar plats.

Polarforskning

Regeringen framhåller i skrivelsen att polarforskning ger unika insikter om klimatsystem och tidiga varningar om globala klimatförändringar, eftersom Arktis och Antarktis är mer känsliga för förändringar än andra områden. Regeringen har tidigare, i Sveriges strategi för den arktiska regionen (skr. 2020/21:7), gett uttryck för att fortsatt forskning, miljöövervakning och observationssystem i och om Arktis är viktigt för att bidra med mer kunskap för att hantera klimatomställningen.

Strategiska forskningssatsningar på framväxande teknikområden och innovation

Regeringen bedömer att strategiska tvärsektoriella innovationssamarbeten och omvärlds­bevakning bidrar till snabbare och effektivare genomslag av klimat­omställningen på samhällsnivå. Forskning och innovation inom fram­växande teknikområden är av stor strategisk betydelse.

Kompetens inom elektrifiering och batteriteknik är viktig för klimat­omställningen. Regeringen gör en strategisk forskningssatsning vid Uppsala universitet, Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola AB för att tillsammans med näringslivet stärka möjligheterna att långsiktigt utveckla en stark forsknings- och utbildningsmiljö inom elektrifiering och batteriteknik.

Motionerna

Ett flertal motionsyrkanden tar upp frågan om kompetensförsörjning. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 65 anförs att regeringen bör återkomma med en handlingsplan som omfattar analys och förslag på åtgärder för att förhindra kompetensbrist i klimatomställningen. Myndigheter och näringsliv behöver vara delaktiga i att ta fram de satsningar som krävs och som omfattar allt från gymnasieskolans yrkesprogram till högskoleutbildningar samt fortbildning och omskolning.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 24 anförs att regeringen måste skjuta till de resurser som Centrala studiestödsnämnden (CSN) behöver för att korta väntetiderna och klara handläggningen av ansökningar till omställningsstudiestödet inom rimlig tid. Den gröna strukturomvandlingen går allt fortare och möjligheterna att vidareutbilda sig, yrkesväxla och utveckla sin kompetens under ett helt yrkesliv är nödvändiga för den gröna omställningen. I yrkande 25 pekar motionärerna på behovet av att tillsätta en samordnare av omställnings­studiestödet med uppdrag att hålla ihop arbetet över departementsgränserna och säkerställa en god samverkan och dialog med arbetsmarknadens parter. Det stora intresset för att ta del av stödet måste hanteras bättre. Enligt yrkande 26 behöver satsningen på regionalt yrkesvux fortsätta med fokus på både att öka kvaliteten och att skapa fler utbildningsmöjligheter för vuxna. I yrkande 27 framhålls att statsbidraget för yrkesutbildningar på komvux bör ses över. Kommunerna bör kunna erbjuda yrkesutbildningar i tillräcklig omfattning i förhållande till bl.a. behoven som följer av klimatomställningen. I yrkande 28 betonas behovet av att satsa på branschskolor för kompetensförsörjning av samhällsnödvändiga yrken. Den gröna omställningen är helt beroende av specifika yrkeskunskaper. Statsbidraget till sådana skolor bör enligt motionärerna återinföras. Enligt yrkande 29 behöver yrkeshögskolan byggas ut ytterligare för att möta de stora kompetensbehoven runt om i Sverige. Detta behövs bl.a. för sektorer som är av betydelse för klimatomställningen, men också för att främja elektrifieringen av industrin och samhället i stort. I yrkande 30 pekar motionärerna på vikten av att ha både spets och bredd i högre utbildning och forskning och fortsätta att stärka och utveckla lärosäten i hela landet.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 28 bör regeringen förtydliga uppdragen och tillsätta resurser för högre utbildning och forskning som en kraft för klimatomställningen. Lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling behöver intensifieras. Lärosätena har en enorm potential att vara en stark kraft i omställningen – genom utbildning, forskning och forskningsnära utveckling, samverkan och omställning av den egna verksamheten. Yrkande 31 tar upp frågan om att införa ett grönt kunskapslyft i syfte att underlätta omställning till en hållbar arbetsmarknad, motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb för unga. I yrkande 77 framförs att en satsning bör göras på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen. Det är viktigt att utöka utbildningar på gymnasier och högskolor och i yrkeshögskolan för framtidens gröna jobb och säkerställa att det finns attraktiva utbildningsplatser på relevanta utbildningar i närheten av de orter där nya jobb skapas. Enligt yrkande 78 bör förutsättningarna stärkas att rekrytera rätt kompetens till rätt plats genom bl.a. främjad arbetskrafts­invandring, utbildningssatsningar och omställnings­studiestöd.

Några motionsyrkanden tar upp frågan om forskning och innovation. I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 19 framförs att regeringen bör återkomma till riksdagen om hur man från statligt håll kan omfördela forskningsstöd för att stötta återvinningsindustrin. När tillgången på råvaror blir knappare och miljöutmaningarna större blir innovationer och produkter med högre förädlingsvärde och återvinning och lägre resursförbrukning allt viktigare. I yrkande 56 anför motionärerna att regeringen bör återkomma med ett förslag på långsiktig finansiering av forskning och innovation om vätgas och dess användning i olika samhälls­sektorer.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 29 anförs att den befintliga stödtjänsten EU SME som drivs på uppdrag av Vinnova, Tillväxtverket och Energimyndigheten bör få ett utvidgat uppdrag att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag att söka EU-finansiering med ett fokus på innovativa tekniker för klimatomställningen. Enligt yrkande 30 bör regeringen höja anslagen till forskning, innovationer och gröna krediter till startup-företag, företag och branscher i framkant av klimatarbetet.

Utskottets ställningstagande

Den gröna omställningen innebär en strukturomvandling för stora delar av det svenska näringslivet. Utskottet anser liksom regeringen att en viktig förutsättning för klimatomställningen är att Sverige fortsätter att vara en ledande kunskapsnation där både kvinnors och mäns potential tas till vara och att innovativa företag i hela landet skapar värdeökning i gröna lösningar.

Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige behöver fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och att en s.k. STEM-strategi som spänner över hela utbildningssystemet därför bör tas fram. Utskottet vill i sammanhanget framhålla den satsning på civilingenjörs­utbildningarna som gjordes i budgetpropositionen för 2024. Även satsningen i budgetpropositionen på utbildning på avancerad nivå när det gäller kompetens inom områden som rör batterier och elektrifiering och andra områden där teknikutvecklingen går snabbt fram är mycket angelägen.

Utskottet vill uppmärksamma att regeringen fortsätter att bygga ut antalet platser inom regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan för att möta de stora kompetensbehoven i hela landet. Regeringen har gett Myndigheten för yrkeshögskolan i uppdrag att analysera och redovisa hur yrkeshögskolans utbildningsutbud kan behöva anpassas på längre sikt med anledning av energi- och klimatomställningen i relation till arbetsmarknadens framtida kompetens­behov och svensk konkurrenskraft. För att förbättra möjligheterna till vidareutbildning för yrkesverksamma med specialistkompetens har en satsning på korta kurser för yrkesverksamma gjorts i budgetpropositionen för 2024 med inriktning mot batterier, teknik och grön omställning. Utskottet välkomnar dessa initiativ.

När det gäller omställningsstudiestödet bedömer utskottet liksom regeringen att stödet kommer att bidra till att motverka kompetensbrist inom både näringslivet och välfärden och stärka Sveriges konkurrenskraft.

I likhet med regeringen bedömer utskottet att riktade insatser vid behov bör genomföras för att stärka kompetensförsörjningen i samband med stora företags­etableringar och företagsexpansioner i de delar av landet där kompetens­brist blir begränsande för den gröna omställningen. Det bör säkerställas att personer med rätt utbildning har möjlighet och incitament att flytta till orter där deras kompetens efterfrågas. Det är positivt att regeringen tar ett flertal initiativ i denna riktning. Bland annat ska Arbetsförmedlingen fortsätta att utveckla arbetet med kompetensförsörjning vid stora företags­etableringar och företags­expansioner.

Regeringen föreslår också ett nytt statsbidrag för yrkesinriktad utbildning inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå vid företagsetableringar eller företagsexpansioner i bl.a. glest befolkade län. Regeringen har även gett en utredare i uppdrag att främja koordinering av statliga insatser som möjliggör hållbart samhällsbyggande och snabb befolknings­utveckling i Norrbottens och Västerbottens län, i den samhällsomvandling som sker med anledning av större företagsetableringar och företags­expansioner. Utskottet ser mycket positivt på dessa åtgärder.

Utskottet delar regeringens bedömning i klimathandlingsplanen att politiken behöver utvecklas för att Sverige ska bli mer attraktivt för personer som har viktig efterfrågad kompetens för genomförandet av klimat­omställningen. Utskottet vill i det sammanhanget framhålla den stärkta samordningen av statliga myndigheters processer och arbetet med att attrahera och behålla internationellt efterfrågad kompetens som framgår av budget­propositionen för 2024.

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sina tidigare ställnings­taganden i de frågor som yrkandena i följdmotionerna behandlar och anser att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 65, 2023/24:2817 (S) yrkandena 24–30 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 28, 31, 77 och 78 bör avstyrkas. Utbildningsutskottet lyfter, som även framgår ovan, fram att flera satsningar inom utbildningsområdet har gjorts i budgetpropositionen för 2024, bl.a. på yrkesutbildning för vuxna, den särskilda ingenjörssatsningen samt en strategisk forskningssatsning för att långsiktigt utveckla en stark forsknings- och utbildningsmiljö inom elektrifiering och batteriteknik. Utbildnings­utskottet framhåller även att resurserna till CSN för att hantera det nya omställningsstudiestödet ökades i samband med budgetpropositionen för 2024. Utbildningsutskottet beskriver också det arbete som pågår med omställningsstudiestödet. Bland annat beslutade regeringen den 29 februari 2024 i ett första steg om regeländringar i förordningen om omställnings­studiestöd, vilka ska bidra till kortare handläggningstider och mer automatiserade processer hos CSN. Vidare har CSN enligt sitt regleringsbrev för 2024 i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv handläggning av omställningsstudiestödet. Åtgärderna ska bl.a. bidra till att förkorta handläggningstiderna för stödet. När det gäller frågan om bransch­skolor hänvisar utbildningsutskottet till sitt tidigare ställningstagande om att det är rimligt att avsluta en försöksverksamhet som inte får förväntade resultat, även om försöks­verksamheten med branschskolor är vällovlig. Av utbild­nings­utskottets yttrande framgår också att en pågående utredning har i uppdrag att föreslå hur behovet av utbildning inom små yrkesområden mer ändamålsenligt kan tillgodoses inom gymnasieskolan, bl.a. genom att dra nytta av erfarenheterna från försöksverksamheten med branschskolor.

Miljö- och jordbruksutskottet välkomnar sammanfattningsvis regeringens intentioner på området och de åtgärder som aviseras i skrivelsen. Miljö- och jordbruksutskottet delar vidare utbildningsutskottets ställningstaganden och avstyrker därmed motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 65, 2023/24:2817 (S) yrkandena 24–30 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 28, 31, 77 och 78.

När det gäller frågan om forskning och innovation konstaterar miljö- och jordbruksutskottet att Sverige är en industrination vars välstånd i hög utsträckning är byggt på god tillgång till råvaror, ingenjörers uppfinnings­förmåga, kompetent arbetskraft och entreprenörskap. Det offentliga har en lång tradition av att bidra genom satsningar på forskning och innovation. Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att kraftfulla insatser inom dessa områden skapar fler arbetstillfällen, ökar välståndet och stärker Sveriges förmåga att hantera samhällsutmaningar. Utskottet välkomnar regeringens avsikt att vara en offensiv partner i att stötta näringslivets omställning och innovationsarbete för att möta klimatutmaningen.

I skrivelsen beskrivs flera strategiska tvärsektoriella innovations­sam­arbeten för klimatomställning och internationella samarbeten, i och utanför EU. Utskottet ser mycket positivt på detta arbete.

Även forskning och innovation inom framväxande teknikområden är av stor strategisk betydelse. I detta sammanhang vill utskottet särskilt lyfta fram regeringens strategiska forskningssatsning vid Uppsala universitet, Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola AB för att tillsammans med näringslivet stärka möjligheterna att långsiktigt utveckla en stark forsknings- och utbildningsmiljö inom elektrifiering och batteriteknik.

Utskottet noterar att regeringen avser att under valperioden lägga fram en forsknings- och innovationsproposition samt en energiforsknings­proposition. Energiforskningspropositionen kommer enligt regeringen att innebära att energiforskningen läggs om i grunden för alla fossilfria energislag. I forsknings- och innovationspropositionen kommer den närmare inriktningen att anges för regeringens politik inom forskning, innovation och högre utbildning.

Miljö- och jordbruksutskottet noterar i sammanhanget att näringsutskottet är av uppfattningen att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 56 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 29 och 30 bör avstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet. 

Mot bakgrund av pågående arbete och i avvaktan på kommande propositioner och riksdagens behandling av dessa avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 19 och 56 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 29 och 30. 

Skrivelsen

Förutsättningarna för CCS stärks

Regeringen bedömer i skrivelsen att teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) bör användas när det är relevant för att åstadkomma utsläppsminskning genom CCS på fossila utsläpp och för att åstadkomma negativa utsläpp genom avskiljning och lagring av koldioxid från förnybara källor (bio-CCS). Ytterligare styrmedel för CCS samt avskiljning och användning av koldioxid (CCU) för utsläpp från el- och fjärrvärmesektorerna och industrins processrelaterade utsläpp bör övervägas. Energimyndigheten har därför i regleringsbrevet för 2023 fått i uppdrag att utreda och föreslå styrmedel för CCS och CCU. El som använts för infångning av koldioxid för lagring bör, om det är förenligt med EU:s regelverk, befrias från energiskatt. Nödvändiga avtal eller överenskommelser om lagring av koldioxid i tredjeländer bör ingås. Möjligheter till lagring i Sverige bör undersökas. Sveriges geologiska undersökning har därför fått i uppdrag att utreda lämpliga platser för permanent lagring av koldioxid i Sverige.

Det återstår vissa rättsliga hinder för att CCS-tekniken ska kunna användas fullt ut. Oberoende av om den avskilda koldioxiden är av biogent eller fossilt ursprung ska den efter eventuell mellanlagring transporteras till slutlagring. Eftersom det ännu inte finns några lagringsplatser i Sverige är för närvarande lagring i ett annat land nödvändigt. Norge, Danmark, Storbritannien, Neder­länderna och Island har påbörjat arbete för att lagra koldioxid, och Norge har kommit längst. Londonprotokollet reglerar dumpning och förbränning till havs. Fram till 2019 förbjöd Londonprotokollets artikel 6 helt transport av koldioxid ämnad för lagring under havsbottnen hos en annan stat. Artikel 6 reviderades redan 2009 för att möjliggöra detta, men ändringen har ännu inte trätt i kraft då inte tillräckligt många stater har ratificerat den. År 2019 enades dock Londonprotokollets parter om en provisorisk tillämpning av den reviderade versionen av artikel 6. Den stat som vill tillämpa ändringen provisoriskt behöver lämna in en deklaration till Internationella sjöfarts­organisationen (IMO) och ett bilateralt avtal eller en överenskommelse behöver upprättas mellan det exporterande och det lagrande landet. Sverige ratificerade ändringen i november 2020 och lämnade den 30 september 2022 in en deklaration om provisorisk tillämpning. Europeiska kommissionen konstaterar i sin rapport om genomförande av direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid (CCS-direktivet) som publicerades- den 24 oktober 2023 att existerande EU-lagstiftning räcker som överens­kommelser och avtal mellan länder inom EU och Europeiska miljöbyrån (EEA) för att uppfylla Londonprotokollet. Sverige för ändå diskussioner med Norge och Danmark om en överenskommelse om eller ett avtal för export av koldioxid. Sverige kommer att se över möjligheten att ingå överenskommelser med fler länder. Med fler aktörer på marknaden för slutlagring förbättras möjligheterna att få ned kostnaderna för slutsteget i värdekedjan.

Bio-CCS behöver incitament

Regeringen bedömer att bio-CCS bör få fortsatta incitament både inför investering och för drift. Stöd till bio-CCS kan ges genom Industriklivet och genom driftsstöd i form av s.k. omvänd auktionering. Utgångspunkten är att, om kostnadseffektivitet i åtgärden kan uppnås, under valperioden fatta beslut om att ytterligare öka de auktionerade volymerna. Ambitionen är att genomföra minst två auktioner under valperioden. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2024 att den bemyndigas att för driftsstöd för bio-CCS under 2024 ingå ekonomiska åtaganden som medför framtida anslag på högst 36 000 000 000 kronor 2026–2046.

Sverige bör verka för att medlemsstaterna ska kunna tillgodoräkna sig bio-CCS inom EU:s klimatlagstiftning och att incitament skapas för bio-CCS även på EU-nivå. En frivillig marknad för negativa utsläpp såsom bio-CCS bör möjliggöras. Sverige bör verka för ett effektivt certifieringsramverk på EU-nivå för CCS.

Stöd till bl.a. förstudier och investeringar har kunnat ges genom Industrikivet för både fossil CCS och bio-CCS. Ett tjugotal svenska anläggningar har fått beviljat stöd inom ramen för Industriklivet för förstudier och piloter om förutsättningarna för bio-CCS på befintliga anläggningar.

Många företag både i Sverige och globalt har gjort olika former av klimatåtaganden på frivillig basis. För att möta dessa åtaganden är företagen ofta villiga att betala för utsläppsminskningar eller negativa utsläpp som gjorts av andra aktörer. Detta öppnar en ny potentiell inkomstström för företag som planerar att investera i exempelvis bio-CCS. En frivillig marknad för negativa utsläpp genom bio-CCS bör möjliggöras. Även aktörer som får statsstöd för bio-CCS bör få sälja negativa utsläpp på en frivillig marknad. Köparen av negativa utsläpp bör få göra anspråk på dessa för sina egna frivilliga klimatmål. Sverige kommer att redovisa de negativa utsläppen på svenskt territorium i sin nationella bokföring. Det bör därför ställas krav på att företag som får stöd avtalar med köpare av negativa utsläpp att de i sin klimatredovisning redogör för att dessa bidrar till Sveriges möjligheter att nå sina klimatmål samt att de negativa utsläppen inte kan användas för att uppnå ett annat lands klimatmål såvida inte Sverige och landet i fråga avtalat om att överföra dessa negativa utsläpp enligt Parisavtalets artikel 6.

En frivillig marknad för negativa utsläpp genom bio-CCS håller på att etableras. Där kan aktörer inom exempelvis bio-CCS sälja negativa utsläpp. I rapporten Sveriges klimatstrategi (KN2023/03828) föreslås att det i lag skapas förutsättningar för att privat finansierad bio-CCS tillgodoräknas finansiären som additionella utsläppsminskningar och inte bokförs som en del i nationell måluppfyllelse. Vilka bokföringsregler för bio-CCS och andra kompletterande åtgärder som ska gälla bör klargöras med beaktande av utvecklingen inom EU och internationellt.

Den 30 november 2022 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till förordning om ett certifieringsramverk för upptag och infångning av koldioxid (CRCF) som omfattar både naturbaserade och tekniska åtgärder. Certifieringsramverket ska säkerställa hög kvalitet på åtgärderna för CCS samt bidra till ytterligare incitament och en bredare finansieringsgrund. Certifieringsramverket bedöms kunna påverka förutsättningarna för investering i bio-CCS och Sverige bör i de fortsatta förhandlingarna verka för att certifieringssystemet blir effektivt, användbart och transparent och upprätthåller en hög miljöintegritet samt bidrar till att möta medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Fit for 55.

CCU kan också bidra till klimatmålen

Regeringen anför att avskiljning och användning av koldioxid (CCU) kan bidra till klimatomställningen i ett bredare perspektiv. När kolatomer ska fasas ut som råvara kommer kolatomerna i stället att behöva komma från biogena strömmar och från infångad koldioxid. Osäkerheter som råder kring CCU:s roll och funktion i klimatarbetet bör minimeras. Energimyndigheten bör därför även följa utvecklingen av CCU.

Energimyndigheten har i regleringsbrevet för 2023 fått i uppdrag att utreda och föreslå styrmedel för CCS och CCU. I fråga om CCU ska myndigheten analysera de långsiktiga klimateffekterna och potential att bidra till Sveriges klimatmål samt föreslå styrmedel. Redovisningen blir ett viktigt steg i att klargöra klimatnyttan med CCU.

Motionerna

Enligt kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 8 bör Sverige vara pådrivande på EU-nivå för att EU ska börja tillåta internationella transporter av koldioxid från avskiljnings­anläggningar till lagringsplatser, med hjälp av flera olika sorters transportslag.

Enligt partimotion 2023/24:2458 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 38 bör regeringen se över möjligheten att införa en mekanism, exempelvis genom att upprätta en handelsplats som ökar ersättningen för koldioxid­infångning till dess att Sverige når nettonollutsläpp till utsatt tid.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 183 begärs att skarpa kriterier tas fram för hållbart producerad biomassa kopplat till bio-CCS. I yrkande 184 framhålls att regeringen bör driva på internationellt för att utvecklingen av bio-CCS globalt sker på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt. Enligt yrkande 185 bör Energimyndigheten ges i uppdrag att upphandla hållbar bio-CCS i Sverige.

Joakim Sandell (S) anför i motion 2023/24:2514 att regeringen bör överväga en utformning av styrmedel för avfallsrelaterad CCS. Till skillnad från många andra branscher har avfallssektorn svårt att på egen hand reducera sina klimatpåverkande utsläpp i den takt som krävs, på grund av begränsade möjligheter att byta bränsle eller att köpa in andra råvaror.

Kompletterande information

Energimyndighetens uppdrag att utreda och föreslå styrmedel för CCS och CCU redovisades i december 2023 (ER 2023:26). Energimyndigheten lämnar i redovisningen ett förslag till åtgärdspaket och föreslår bl.a. att offentlig upphandling används för att premiera klimatneutrala material. Myndigheten avråder från hård styrning i form av bindande krav på att tillämpa CCS och CCU på avfallsförbränningsanläggningar eller stöd som enbart kan gå till CCS och CCU, eftersom det riskerar att snedvrida för mycket i förhållande till andra lösningar. Myndigheten föreslår dock att återvunna kolatomer ska ges en tydligare plats i avfallspolitiken och att ett plastansvar ska utredas som kan finansiera CCS och CCU och andra åtgärder. Rapporten tar även upp frågan om behovet av någon typ av styrmedel för att säkerställa att det biogena inflödet inte överstiger vad som är hållbart. Här ligger enligt myndigheten sannolikt administrativa styrmedel närmare till hands, eftersom de enklare kan styra var och hur det biogena kolet tas ut, men om det behövs styrmedel för att dämpa efterfrågan så att den kan mötas inom hållbara ramar kan ekonomiska styrmedel vara ett alternativ.

Den 6 februari 2024 presenterade kommissionen ett meddelande om industriell koldioxidförvaltning (COM(2024) 62). Meddelandet syftar till att skapa ett ramverk med åtgärder för att skapa en möjliggörande miljö för att utveckla och skala upp industriell koldioxidförvaltning längs hela värdekedjan. Industriell koldioxidförvaltning omfattar en rad tekniker för att avskilja, transportera, använda och lagra koldioxid av fossilt, biogent och atmosfäriskt ursprung.

I april 2024 undertecknade Danmark, Belgien, Nederländerna och Sverige bilaterala överenskommelser med Norge om gränsöverskridande transport av koldioxid för geologisk lagring. Dessutom ingick Sverige en bilateral överenskommelse med Danmark om detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att CCS och CCU är viktiga tekniker som kommer att behövas inom såväl Sverige som resten av världen för att klara de klimatmål som länderna satt upp. CCS som tillämpas på koldioxidutsläpp med biogent ursprung, s.k. bio-CCS, ger upphov till ett negativt koldioxidutsläpp och betraktas därför också som en möjlig kompletterande åtgärd för att nå klimatmålen. Sverige har i dag en stor förbränning av biogena bränslen där bio-CCS skulle kunna tillämpas.

Utskottet delar regeringens bedömning att bio-CCS bör få incitament när det gäller både investeringar och drift, exempelvis genom Industriklivet och genom driftsstöd i form av s.k. omvänd auktionering. Regeringen anger i klimathandlingsplanen att den under valperioden avser att fatta beslut om att ytterligare öka de auktionerade volymerna under förutsättning att kostnads­effektivitet i åtgärden kan uppnås.

Som regeringen anför bör Sverige verka för att EU:s medlemsstater ska kunna tillgodoräkna sig bio-CCS inom EU:s klimatlagstiftning och att incitament skapas för bio-CCS även på EU-nivå. En frivillig marknad för negativa utsläpp såsom bio-CCS bör möjliggöras. Sverige bör verka för ett effektivt certifieringsramverk på EU-nivå för CCS.

Utskottet anser liksom regeringen att ytterligare styrmedel för CCS samt CCU för utsläpp från el- och fjärrvärmesektorerna och industrins process­relaterade utsläpp bör övervägas. Priset på utsläppsrätter inom EU ETS bedöms inte alltid ge tillräckliga incitament för investeringar i CCS. Utskottet välkomnar därför att Energimyndigheten i regleringsbrevet för 2023 fått i uppdrag att utreda och föreslå styrmedel för CCS och CCU.

När det gäller transport av koldioxid framgår ovan att Londonprotokollets parter enats om en provisorisk tillämpning av den reviderade versionen av artikel 6 i protokollet om sådana transporter. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att nödvändiga avtal eller överenskommelser om lagring av koldioxid i tredjeländer bör ingås samtidigt som möjligheterna till lagring i Sverige bör fortsätta att undersökas.

Utskottet vill i sammanhanget också framhålla att det pågår ett arbete inom EU när med avskiljning och lagring av koldioxid; kommissionen har bl.a. nyligen tagit fram ett meddelande om industriell koldioxidförvaltning.

Utskottet välkomnar regeringens arbete på området och de åtgärder som aviseras i skrivelsen. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:2453 (C) yrkande 8, 2023/24:2458 (C) yrkande 38, 2023/24:2514 (S) och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 183–185.

Skrivelsen

Industrins roll

Regeringen betonar i skrivelsen att industrin spelar en central roll i den svenska ekonomin och för Sveriges konkurrenskraft. Det svenska näringslivet är motorn i klimatomställningen och ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen. I rapporten Sveriges klimatstrategi (KN2023/03828) framförs det att staten har ett ansvar i klimatomställningen för att säkerställa att samhällsfunktioner som underlättar omställningen är välfungerande. Samhället behöver fungera bra trots den påfrestning och utmaning som utfasningen av den fossila ekonomin innebär. Detta kräver politik inom ett mycket brett spektrum, såsom näringspolitik, regional utvecklingspolitik, fördelningspolitik och utbildningspolitik.

Industrin spelar en viktig roll inte bara genom att minska sina egna utsläpp utan också genom att t.ex. framställa fossilfria produkter som kan ersätta fossila varor och som kan återvinnas och återanvändas i högre utsträckning än i dag. Omställningen till en cirkulär och biobaserad ekonomi anses vara ett verktyg och en möjliggörare för klimatomställningen. Genom en ökad export av klimatsmarta varor kan svenska företag bidra till fler arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt, ökad konkurrenskraft och global klimatnytta genom att ersätta fossila varor och sprida ny klimatsmart teknik.

Stora industrietableringar och expansioner sker runt om i Sverige. Det svenska näringslivet ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen. Det offentliga bidrar och underlättar genom att skapa rätt förutsättningar för dessa etableringar och expansioner så att ytterligare investeringsbeslut i fossilfria verksamheter kommer till stånd. Regeringen kommer samlat att arbeta med klimat-, miljö-, energi-, näringslivs-, och infrastrukturfrågor samt regionala utvecklingsfrågor för att skapa förutsättningar för nya företagsetableringar och företagsexpansioner i hela Sverige som bidrar till hållbar tillväxt, konkurrenskraft, ökad självförsörjning och minskade utsläpp.

 

Industrins klimatomställning

Regeringen bedömer i skrivelsen att industrins klimatomställning bör stödjas genom att hinder undanröjs och förutsättningar skapas för investeringar för fossilfrihet i befintlig industri och etableringar av ny fossilfri produktion.

EU:s gröna industripolitik

Regeringen anför att Sverige bör driva på för att EU ska främja en konkurrenskraftig omställning av industrin. Sverige bör verka för att EU ETS fortsätter att prissätta koldioxidutsläpp från industrin på ett effektivt sätt. EU:s industriplan för den gröna given bör tillsammans med andra existerande EU-initiativ bidra till att främja konkurrenskraften för europeiska företag och stödja den snabba omställningen till klimatneutralitet. Sverige bör driva på för att lagstiftning som förhindrar omställning, konkurrenskraft och självförsörjning ska revideras.

Industriklivet är viktigt för klimatomställningen i Sverige och globalt

Regeringen framhåller i skrivelsen att det finns ett fortsatt behov av att se över och eventuellt utveckla styrmedlet för att säkerställa att Industriklivet ska fortsätta att vara ett effektivt verktyg för att åstadkomma utsläppsminskningar från industrisektorn och främja en industrisektor som är konkurrenskraftig och växande i en fossilfri ekonomi. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen en förstärkning av Industriklivet.

Hittills är det 175 unika aktörer som fått ta del av stöd inom flera olika teknikgrenar. Särskilt det långsiktiga åtagandet från staten bedöms vara den förutsättning som gör att företagen också vågar satsa själva på investeringar i teknik som påskyndar grön omställning. Hela resan från idé till färdig produkt är viktig. Storskaliga satsningar, som exempelvis Industriklivet, kan bidra till detta. Med hjälp av fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser kan nya produktionsmetoder sättas i bruk som har potential att eliminera stora utsläpp från bl.a. stål-, mineral- och kemiindustrierna. I den tunga industrin, särskilt stålindustrin, kan utsläppen minska i stor utsträckning genom elektrifiering och användning av fossilfri vätgas.

Industriklivet bör fortsätta att stödja strategiskt viktiga insatser inom industrin som bidrar till klimatomställningen, som investeringar i produktion av biodrivmedel, fossilfri vätgas och batterier såväl som innovativa biobaserade lösningar, kemisk återvinning av plast och annan återvinning. Exporterande företag är avgörande för att stärka Sveriges konkurrenskraft och för att industrin ska vara ledande i den gröna omställningen och bör även fortsättningsvis kunna få stöd.

Andra verktyg än rena investeringsstöd kan övervägas såsom s.k. differenskontrakt för koldioxid (Carbon Contract for Difference). Dessa kontrakt är ett projektbaserat finansiellt instrument för att minska osäkerhet för investerare kopplat till koldioxidpriset och därigenom underlätta uppskalning och marknadsintroduktion av ny teknik. Kontrakten kan vara ett verktyg för att minska marknadsrisken i vissa hållbara investeringar såsom CCS. Regeringen avser att följa utvecklingen av styrmedlet på EU-nivå.

Klimatklivet bidrar till klimatomställningen i hela Sverige

Regeringen anför i skrivelsen att Klimatklivet är ett styrmedel för klimat­tomställningen i hela Sverige. Regeringen har därför i budget­propositionen för 2024 föreslagit att anslaget förstärks och förlängs.

Klimatklivet ger bl.a. stöd till åtgärder som minskar utsläpp och till utbyggnaden av laddinfrastruktur. Det har möjliggjort satsningar som kan underlätta industrins gröna omställning genom att exempelvis påverka tillgången till olika råvaror. Det handlar bl.a. om stöd till ny teknik, marknads­introduktion, vätgasproduktion, biogasproduktion, övergång till biobaserade lösningar eller omställning till cirkulära flöden. Även kommuner, regioner och andra organisationer kan söka stöd från Klimatklivet.

Andra åtgärder som kommit till stånd tack vare Klimatklivet är utbyggnad av fjärrvärmenät, utökad förnybar kraftvärmeproduktion och energi­effektiviseringar inom mindre industrier som inte ingår i EU ETS, vilket bidrar till att minska behovet av import av fossila bränslen, kapa effekttoppar och öka robustheten i Sveriges energisystem. Klimatklivet är även ett styrmedel för att ställa om transportsektorn och bidrar till jordbrukets omställning.

Fluorerade växthusgaser

Regeringen bedömer att fluorerade växthusgaser (F-gaser) bör fasas ut så snart det finns konkurrenskraftiga alternativ. Illegal handel med F-gaser bör stoppas. Den nyligen antagna EU-förordningen om F-gaser skapar förutsättningar för en sådan utveckling. Regeringen avser att analysera vilka ytterligare kostnadseffektiva åtgärder inom området som kan vidtas för att bidra till att klimatmålen och Sveriges åtaganden gentemot EU nås.

Strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län

Regeringen bedömer att det finns ett behov av att fortsätta att stödja arbetet med de stora företagsetableringar och företagsexpansioner som till gagn för klimatomställningen pågår i Norrbottens och Västerbottens län. För att lyckas med denna industriella omställning krävs att bl.a. infrastruktur, bostäder och utbildningsmöjligheter snabbt kommer på plats för att attrahera arbetskraft till dessa samhällen. Regeringen avser att utarbeta en strategi för ny­industrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Väster­bottens län, där det nu sker flera parallella och omfattande industri­investeringar som behöver realiseras i snabb takt.

Regeringen har gett Tillväxtverket i uppdrag (KN2023/03505) att sam­ordna arbetet på nationell nivå för att stödja och skapa goda förutsättningar för den pågående nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. En s.k. bokstavsutredare har även fått i uppdrag att främja koordinering av statliga insatser som möjliggör hållbart sam­hällsbyggande och snabb befolkningsutveckling i Norrbottens och Väster­bottens län, i den samhällsomvandling som sker med anledning av större företagsetableringar och företagsexpansioner (LI2023/02853).

Standardisering för klimatomställningen

I skrivelsen anför regeringen att stärkt svensk medverkan i europeisk och internationell standardisering stärker möjligheterna till genomslag för svensk teknik och svenska lösningar och därmed exportmöjligheter för svenska företag. Standardisering är ett viktigt verktyg för att komplettera lagstiftningen och möjliggöra näringslivets arbete med att utveckla material, varor och tjänster som är nödvändiga i klimatomställningen. Arbetet i Kommers­kollegiums råd för innovativ och klimatfokuserad standardisering bör tas till vara och vidareutvecklas.

Standardisering är ett strategiskt verktyg för att svenska tekniker och lösningar snabbt ska få bred spridning på såväl den nationella som den internationella marknaden för att öka tillgängligheten till klimateffektiva lösningar som påskyndar en fossilfri och cirkulär omställning. Berörda myndigheter bör aktivt delta i utvecklingsarbetet med standarder som ett komplement till lagstiftningen och därmed främja en snabb klimatomställning. Standarder säkerställer att de varor och tjänster som vi använder är tillförlitliga och uppfyller de krav som ställs på dem, liksom att de tar hänsyn till miljön och vår säkerhet. Regelverk om produkter och produktionsprocesser samt krav i offentlig upphandling kan därmed tillämpas på ett mer effektivt sätt.

Både globalt och på europeisk nivå pågår diskussioner om standard­iseringens roll och möjligheter i genomförandet av klimat­omställningen i linje med EU:s gröna giv, inklusive omställning till en resurseffektiv, giftfri, cirkulär och biobaserad ekonomi. På global nivå pågår förhandlingar om ett globalt bindande avtal om plastföroreningar, vilket kan medföra ett behov av standardisering. Flera nya EU-rättsakter har antagits eller förhandlas för närvarande t.ex. i fråga om batterier, ekodesign för hållbara produkter samt förpackningar och förpackningsavfall. Dessa rättsakter kommer att behöva kompletteras med standarder för att kunna genomföras. Inom området kritiska metaller och mineral samt hållbar gruvnäring står standardisering i fråga om återanvändning och återvinning högt på dagordningen såväl i EU som internationellt. Det pågår internationellt standardiseringsarbete, men det saknas ett helhetsgrepp kring hållbarhetsfrågorna för hela livscykeln. Just nu pågår ett standardiseringsarbete på området cirkulär ekonomi för bl.a. återvinning och återanvändning. En förutsättning för cirkulära flöden är spårbarhet av material, vilket kommer att bli ett viktigt framtida standardiseringsområde.

I augusti 2021 fick Kommerskollegium i uppdrag att inrätta ett rådgivande organ för att främja innovativ och klimatfokuserad standardisering. Myndig­heten överlämnade i slutet av maj 2023 sin slutrapport från arbetet. Resultaten och erfarenheterna från rådets arbete bereds inom Regerings­kansliet.

Motionerna

Industrins roll och nyindustrialiseringen

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 18 framförs att regeringen bör få i uppdrag att kartlägga vilka samhällsavgörande industrier och naturresurser som finns och ge förslag på hur en långsiktig plan för dessa skulle kunna upprättas. Mycket av det material som kommer från industrin är av samhällsavgörande karaktär. Det kan vara material som behövs för välfärden, byggandet eller omställningen. Det måste därför enligt motionärerna finnas ett gemensamt ansvar för de samhällsavgörande industrierna. I yrkande 67 framförs att regeringen senast 2025 bör återkomma med förslag på en ersättningsbaserad modell som ska gälla i Norrland och som bidrar till att stärka den lokala och regionala välfärden genom finansiering från vinster av de naturresurser som nyttjas för att främja den gröna omställningen. För att den gröna omställningen i Norrland ska bli framgångsrik anser motionärerna att ett rättviseperspektiv och en god förankring måste säkerställas.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 79 bör regeringen inrätta ett investeringsstöd för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar. Enligt motionärerna har regeringens avskaffande av investeringsstödet minskat bostadsbyggandet, och det högre ränteläget hotar nu att dra ned tempot i den gröna industriomställningen.

Industriklivet och Klimatklivet

Enligt kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 22 bör regeringen fortsätta att satsa på och utveckla Industriklivet. För att effektivt minska växthusgasutsläppen måste industrin genomgå en grundlig förändring. Industriklivet erbjuder de verktyg, den kunskap och det stöd som behövs för att göra denna förändring möjlig.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 80 bör regeringen stärka och utveckla Industriklivet, Klimatklivet och gröna kreditgarantier. Motionärerna vill se att även andra typer av industriprojekt omfattas av stödet inom Klimatklivet, t.ex. produktion av biodrivmedel, vätgas och batterier liksom plastreturraffinaderier och återvinningsanläggningar. I yrkande 84 framförs att regeringen bör fortsätta att satsa på och utveckla statliga satsningar som Almis stöd till de mindre företagens omställning, i syfte att hjälpa industrier och företag att minska sin klimatpåverkan. Enligt yrkande 85 bör regeringen ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att analysera hur ett nationellt pilotprogram för klimatkontrakt (Carbon Contract for Difference) skulle kunna utformas för teknik för koldioxidavskiljning och lagring (CCS-teknik). En likalydande begäran framförs i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 29.

I kommittémotionerna 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 9 och 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 12 anför motionärerna att regeringen bör fortsätta att satsa på och utveckla Klimatklivet med en tydligare inriktning att underlätta klimatomställningen för vanligt folk.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 10 anförs att regeringen bör ändra förordningen (2015:517) om stöd till lokala klimatinvesteringar i syfte att prioritera försörjningstrygghet högre. Motionärerna ser ett ökande behov av klimatinvesteringar inom transport­sektorn, industrin och jordbruket.

Standardisering för klimatomställningen

Enligt kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 6 bör regeringen överväga att ge Naturvårdsverket och Energimyndigheten i uppdrag att ta fram rekommendationer för företag som vill beräkna sina utsläpp av växthusgaser, inklusive indirekta utsläpp. I syfte att underlätta uppföljning och utvärdering bör det enligt yrkande 9 tas fram en standardiserad redovisning av klimatåtgärder.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 13 bör en standardiserad redovisning av klimatåtgärder införas till stöd för företag och organisationer som redovisar sina direkta och indirekta klimatutsläpp. Stöden till företags och organisationers klimatomställning behöver utvecklas i syfte att understödja deras kapacitet för klimatomställning. Företag behöver själva beräkna och analysera sina utsläpp för att exempelvis identifiera vilka åtgärder de kan söka Klimatklivet för och följa upp effekten av deras åtgärder. Olika företag har olika förutsättningar för detta.

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 23 anförs att regeringen bör ge Naturvårdsverket och Energimyndigheten i uppdrag att ta fram riktlinjer för företag som vill beräkna sina utsläpp av växthusgaser, inklusive indirekta utsläpp. Motionärerna vill uppmuntra fler företag och privatpersoner att klimatkompensera för sina oundvikliga utsläpp och samtidigt säkra att klimatkompensationsprojekten är effektiva. För svenska företag som i dag vill börja klimatkompensera kan det dock vara svårt att veta hur man bör beräkna sina utsläpp.

Kompletterande information

Bestämmelser om stöd inom Industriklivet finns i förordningen (2017:1319) om statligt stöd till åtgärder som bidrar till industrins klimatomställning. Enligt denna förordning får stöd ges i form av bidrag för åtgärder som bidrar till att minska sådana utsläpp av växthusgaser från industrin som har ett direkt eller indirekt samband med industrins processer, som bidrar till negativa utsläpp genom avskiljning, transport och geologisk lagring av växthusgaser av biogent ursprung eller som tagits ut ur atmosfären eller som genom tillämpning av ny teknik eller andra innovativa lösningar inom industrin på ett väsentligt sätt bidrar till att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan och dess etappmål.

Närmare bestämmelser om stöd inom Klimatklivet finns i förordningen (2015:517) om stöd till lokala klimatinvesteringar. Enligt denna förordning får stöd ges i form av bidrag i syfte att varaktigt minska utsläppen av växt­husgaser. Stöd får endast ges till åtgärder som bidrar till att uppfylla strategier, planer eller program för klimat och energi i det eller de län eller i den eller de kommuner där åtgärden är avsedd att genomföras, och som bidrar till att öka takten för att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan och dess etappmål (1 och 3 §§). Stöd ska i första hand ges till den eller de åtgärder som vid varje prövningstillfälle bedöms ge den största varaktiga minskningen av utsläpp av växthusgaser per investeringskrona. Om minskningen av utsläpp av växthusgaser är likvärdig för flera ansökningar, ska hänsyn också tas till åtgärdernas möjlighet att bidra till att minska utsläpp av växthusgaser inom jordbruket, att bidra till spridning av teknik och till marknadsintroduktion samt till åtgärdernas effekter på andra miljökvalitetsmål, hälsa och sysselsättning (4 §).

Utskottets ställningstagande

Industrins roll och nyindustrialiseringen

Utskottet ansluter sig till det som regeringen framför i klimathandlingsplanen om att samhället behöver fungera bra trots den påfrestning och utmaning som utfasningen av den fossila ekonomin innebär. Detta kräver politik inom ett mycket brett spektrum, såsom näringspolitik, regional utvecklingspolitik, fördelningspolitik och utbildningspolitik. Utskottet välkomnar därför att regeringen anger att den kommer att arbeta samlat med klimat-, miljö-, energi‑, näringslivs- och infrastrukturfrågor samt regionala utvecklingsfrågor för att skapa förutsättningar för nya företagsetableringar och företagsexpansioner i hela landet. Detta arbete kan bidra till hållbar tillväxt, konkurrenskraft, ökad självförsörjning och minskade utsläpp.

Utskottet konstaterar att stora industrietableringar och expansioner för närvarande sker runt om i Sverige. Som regeringen anför bör det svenska näringslivet ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställningen. Det offentliga bör därför bidra och underlätta genom att skapa rätt förutsättningar för dessa etableringar och expansioner så att ytterligare beslut om investeringar i fossilfria verksamheter kommer till stånd. Utskottet välkomnar därför att regeringen avser att utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Utskottet ser även positivt på Tillväxtverkets uppdrag att samordna arbetet på nationell nivå för att stödja och skapa goda förutsättningar för den pågående ny­industrialiseringen och samhälls­omvandlingen i de båda länen. Det är också värdefullt att en utredare har fått i uppdrag att främja koordinering av statliga insatser som möjliggör ett hållbart samhällsbyggande och en snabb befolknings­utveckling i dessa län.

När det gäller frågan om investeringsstöd för grönt samhällsbygge har civilutskottet i sitt yttrande anfört att det statliga stödet för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande är under avveckling. Civilutskottet ser inte skäl för ett tillkännagivande om att inrätta ett nytt investeringsstöd för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader. Civilutskottet anser således att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 79.

Näringsutskottet betonar i sitt yttrande det svenska näringslivets roll som motor i klimatomställningen, bl.a. när det gäller att utveckla olika innovativa lösningar och att använda ny teknik. Näringsutskottet framhåller därför betydelsen av att svenska företag ges förutsättningar att vara ledande i arbetet med omställningen. Näringsutskottet anför att motion 2023/24:2815 (V) yrkandena 18 och 67 bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet delar civilutskottets och näringsutskottets uppfattning och välkomnar regeringens arbete på området. Utskottet avstyrker således motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 18 och 67 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 79.

Industriklivet och Klimatklivet

Industriklivet är ett av regeringens viktigaste styrmedel för industrins klimatomställning. Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringen och riksdagen har förstärkt Industriklivet för 2024. Utskottet delar regeringens bedömning att det finns ett behov av att se över och eventuellt utveckla Industriklivet för att säkerställa att detta styrmedel fortsätter att vara ett effektivt verktyg för att åstadkomma utsläppsminskningar från industrisektorn och främja en växande, konkurrenskraftig industrisektor i en fossilfri ekonomi.

Regeringen anför i skrivelsen att Klimatklivet är ett styrmedel för klimatomställningen i hela Sverige och att styrmedlet kan komma i fråga för åtgärder inom en rad olika sektorer, vilket utskottet ser mycket positivt på. Stödet kan bl.a. ges till utbyggnaden av laddinfrastruktur, satsningar som kan underlätta industrins gröna omställning, utbyggnad av fjärrvärmenät, utökad förnybar kraftvärmeproduktion, omställning av transportsektorn, jordbrukets omställning och energieffektiviseringar inom mindre industrier som inte ingår i EU ETS. Även kommuner, regioner och organisationer kan söka stöd från Klimatklivet. Utskottet noterar att hänsyn i vissa fall kan tas till åtgärdernas effekter på andra miljökvalitetsmål, hälsa och sysselsättning. Utskottet vill framhålla att regeringen och riksdagen har förstärkt och förlängt Klimatklivet.

När det gäller motionsyrkandena om differenskontrakt för koldioxid (s.k. klimatkontrakt) anser utskottet liksom regeringen att även andra verktyg än rena investeringsstöd kan övervägas i detta sammanhang. Kontrakten kan ha potential att minska marknads­risken med vissa hållbara investeringar. Utskottet ser därför positivt på regeringens avsikt att följa utvecklingen av detta styrmedel på EU-nivå.

Näringsutskottet har i sitt yttrande anfört att motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 84 om stöd till de mindre företagens omställning bör avstyrkas.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:1519 (MP) yrkande 29, 2023/24:2629 (S) yrkande 9, 2023/24:2815 (V) yrkande 10, 2023/24:2817 (S) yrkandena 12 och 22 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 80, 84 och 85.

Standardisering för klimatomställningen

Utskottet gör samma bedömning som regeringen att stärkt svensk medverkan i europeisk och internationell standardisering ökar möjligheterna till genomslag för svensk teknik och svenska lösningar och därmed export­möjligheterna för svenska företag. Utskottet välkomnar standardisering som ett viktigt verktyg för att komplettera lagstiftningen och möjliggöra näringslivets arbete med att utveckla material, varor och tjänster som är nödvändiga i klimatomställningen.

Arbetet vid det rådgivande organet för att främja innovativ och klimat­fokuserad standardisering vid Kommerskollegium är värdefullt när det gäller standardisering. Utskottet välkomnar att regeringen anser att arbetet bör tas till vara och vidareutvecklas.

När det gäller frågan om klimatkompensation är det ur effektivitets­synpunkt viktigt att det finns utvecklade metoder både för att mäta utsläpp och för att säkerställa att kompensationsåtgärderna är verkningsfulla. Utskottet ser positivt på att svenska företag noga kartlägger sina utsläpp och genomför en ambitiös klimatrapportering. Utskottet har tidigare behandlat motioner om klimatkompensation och då inte funnit skäl att vidta någon åtgärd (bet. 2022/23:MJU16). Utskottet vidhåller detta ställnings­tagande.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl att ta något initiativ när det gäller standardiseringsfrågor. Motionerna 2023/24:1519 (MP) yrkandena 6 och 9, 2023/24:2453 (C) yrkande 23 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 13 avstyrks därmed.

Skrivelsen

Inriktningen för transportsektorns klimatomställning

Regeringen anför i propositionen att en god tillgänglighet har stor betydelse för konkurrenskraft, ekonomisk utveckling och välfärd i hela Sverige. För att uppnå det är ett väl fungerande och effektivt transportsystem viktigt. Samtidigt har transportsektorn en betydande klimatpåverkan som motsvarar en tredjedel av Sveriges utsläpp. För att nå Sveriges klimatmål och åtaganden inom EU behöver transportsektorn klimatomställningen.

Regeringen betonar att inriktningen framåt är tydlig: vägtransporterna ska ställas om, i huvudsak genom elektrifiering. Under de närmaste åren behöver takten i omställningen öka och i handlingsplanen presenteras åtgärder för att påskynda elektrifieringen av både lätta och tunga fordon. Samtidigt behöver det bli praktiskt och ekonomiskt möjligt för fler att använda eldrivna fordon, oavsett typ av verksamhet och oberoende av var och hur man bor. Regeringen presenterar därför ett åtgärdspaket för ladd- och tankinfrastruktur i hela landet. För den befintliga fordonsflottan och fordonstyper där elektrifieringen inte kommit lika långt eller inte är möjlig spelar fossilfria drivmedel en avgörande roll. Samtidigt ska politiken därför fortsätta att främja utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen men också att fasa ut de fossila drivmedlen. Därutöver presenteras även åtgärder för att effektivisera transportsystemet som kan bidra till viktiga utsläppsminskningar samtidigt som tillgängligheten i samhället utvecklas.

Jämfört med vägtransporterna har luft- och sjöfartssektorn en längre väg till i princip nollutsläpp. Ytterligare åtgärder behövs därför för att utveckla luftfartens och sjöfartens klimatomställning. I planen presenteras åtgärder för att öka inblandningen av fossilfria drivmedel, för att ställa om till nollutsläppsflyg och nollutsläppsfartyg och för att möjliggöra en effektivare ruttplanering för luft- och sjöfarten. Det presenteras även en plan för hur utsläppen ska minska till i princip nollutsläpp inom transportsektorn. Därutöver behöver även utsläppen som uppstår i hela värdekedjan minska.

Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhälls­ekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Utöver det övergripande målet finns det ett funktionsmål om tillgänglighet och ett hänsynsmål om säkerhet, miljö och hälsa.

Som en del av det klimatpolitiska ramverket finns det ett riksdagsbundet etappmål för inrikes transporters växthusgasutsläpp som även är ett etappmål under det transportpolitiska hänsynsmålet. Målet innebär att växthus­gasutsläppen från inrikes transporter, utom inrikes luftfart som ingår i EU:s utsläppshandelssystem, ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010 (etappmålet för inrikes transporter). Utsläppen från inrikes transporter utgör mer än hälften av Sveriges utsläpp inom ansvarsfördelnings­förordningen (ESR-förordningen) och en tredjedel av Sveriges samlade växthusgasutsläpp. Transportsektorns klimatomställning är därför av avgörande betydelse för att kunna nå både Sveriges åtagande om att minska utsläppen inom ESR-sektorn med 50 procent till 2030 jämfört med 2005, liksom Sveriges långsiktiga klimatmål om nettonollutsläpp senast 2045. I klimathandlingsplanen redovisas regeringens övergripande styrning för att nå dessa mål på transportområdet.

Under avsnittet Effektiv styrning av klimatpolitiken anför regeringen att klimatperspektivet behöver vara tydligt i målen för de utgiftsområden där det är relevant. I samband med översynen av mål inom utgiftsområden som har en direkt eller indirekt påverkan på utsläpp av växthusgaser bör klimatpåverkan och klimatmål vägas in på ett relevant sätt i målutformningen.

Hela vägen till i princip nollutsläpp av växthusgaser i transport­sektorn

Enligt regeringens bedömning i skrivelsen behöver utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter vara i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet. Det bör i huvudsak åstadkommas genom en elektrifiering av transportsektorn, men även genom ökad användning av fossilfria drivmedel och ökad transporteffektivitet.

Tydlighet och långsiktighet i klimatarbetet är viktigt för att nödvändiga investeringsbeslut ska kunna genomföras. Klimatpolitiska rådet anger i sin årliga rapport från 2019 att regeringen bör ta fram en tidsbestämd handlingsplan för att nå fossilfria transporter bortom 2030.

För att nå Sveriges långsiktiga klimatmål till 2045 behöver alla sektorer ställa om utifrån deras förutsättningar att bidra till det långsiktiga klimatmålet. Miljömålsberedningen konstaterade redan i sitt betänkande Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige (SOU 2016:21) att det förväntas finnas kvarvarande utsläpp 2045 och 2050 inom jordbrukssektorn, från industri­processer och från förbränning av avfall samt diffusa utsläpp. Inom transportsektorn finns redan tekniker för elektrifiering och förutsättningarna att gå fram snabbare än andra sektorer är goda. Elektrifieringen har dessutom gått snabbare än förväntat. För de kategorier av fordon, fartyg och flygplan där klimatomställningen ännu inte kommit lika långt och där särskilda svårigheter finns att elektrifiera kommer fossilfria drivmedel att spela en viktig roll. Omställningen måste ta hänsyn till de varierande territoriella förutsättningarna i landet så att grundläggande tillgänglighet kan upprätthållas även i glesbygd och på landsbygden. Utöver detta bedömer regeringen att åtgärder för att öka transporteffektiviteten i transportsektorn ytterligare kan bidra till att minska såväl kostnaderna för transporter som utsläppen. I omställningen av transportsektorn behöver hänsyn tas till beredskap och undantag kan behövas för bl.a. vissa blåljus- och militärtransporter.

Regeringen bedömer att det behövs en plan för hur transportsektorn kan bidra till Sveriges klimatmål till 2045 och vill genom denna klimatpolitiska handlingsplan ytterligare bidra med tydlighet och långsiktighet för transportsektorns klimatomställning. Sammantaget bedömer regeringen att inrikes transporter, till skillnad från vissa andra sektorer som jordbruk och delar av industrin, har förutsättningar att nå i princip nollutsläpp av växthusgaser till 2045. Mot denna bakgrund avser regeringen att utforma den nationella klimatpolitiken utifrån att utsläppen från inrikes transporter i princip bör nå nollutsläpp av växthusgaser till 2045.

Stärkt samordning av transportsektorns klimatomställning

Regeringen anför i skrivelsen att samordningen av transportsektorns klimatomställning behöver stärkas. En myndighet bör få i uppgift att samordna sektorns arbete med att ställa om så att transportsektorn når i princip noll växthusgasutsläpp senast 2045.

Transportsektorns klimatomställning spänner över ett stort antal myndigheters ansvarsområden, bl.a. fordon, drivmedel, transportinfrastruktur, samhällsplanering, fartyg och flyg samt forskning och innovation. För att ta transportsektorns omställning vidare i riktning mot i princip nollutsläpp krävs det att arbetet samordnas. Klimatpolitiska rådet föreslår i sin årsrapport för 2022 att samordningen av myndigheternas bidrag till transportsektorns klimat­omställning bör stärkas. Klimatpolitiska rådet menar att en samordnings­funktion kan skapas antingen genom att man ger ett samordnande uppdrag till en befintlig myndighet, genom att man förändrar myndighetsstrukturen eller genom att man skapar en samordningsfunktion med ett starkt och tydligt mandat. Även Statskontoret efterlyser i en rapport från december 2022 tydligare styrning och samordning av myndigheternas klimatarbete (Statskontoret 2022:14).

Regeringen bedömer att det vore positivt för transportsektorns omställning om samordningen mellan myndigheter ökade. Mot denna bakgrund bör en lämplig myndighet få i uppgift att löpande och ur ett helhetsperspektiv analysera och samordna relevanta myndigheters arbete för att ställa om transportsektorn till i princip nollutsläpp. Det handlar bl.a. om att identifiera hinder och lämna förslag på hur dessa kan hanteras. Övriga myndigheter med ansvar för olika delar av transportsektorns omställning bör stödja den ansvariga myndigheten utifrån respektive ansvarsområde.

Internationella klimatsamarbeten på transportområdet

I skrivelsen anför regeringen att Sverige bör ta en aktiv roll inom internationella klimatsamarbeten på transportområdet för att driva på för en global omställning av transportsektorn till i princip nollutsläpp och för ökad export av svenska produkter och tjänster med liten klimatpåverkan.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 24 efterfrågas ett nytt förslag med en målstyrd planering där klimatmålet är den styrande principen för framtidens infrastruktur och därmed styr planeringen, inriktningen och de ekonomiska ramarna för samtliga satsningar i transportinfrastrukturplaneringen. Enligt yrkande 25 bör regeringen ge Trafikverket i uppdrag att som komplement till dagens basprognoser utveckla målorienterade prognoser, där man utgår från att transportplaneringen ska styras mot ett mer transporteffektivt samhälle. I yrkande 27 anförs att regeringen bör återkomma med förslag om delmål för transportsektorn i syfte att uppnå det riksdagsbeslutade klimatpolitiska målet om att minska utsläppen med 70 procent till 2030. Enligt yrkande 32 bör det införas bestämmelser i plan- och bygglagen som begränsar detaljhandelsanläggningar i externa lägen. Motionärerna menar att det ur ett miljö- och klimatperspektiv inte är hållbart att etablera verksamheter som bygger på bilen som transportmedel. I yrkande 36 efterfrågas ett förslag på stärkt regelverk och processer för samhälls­planering som minskar bilberoendet. En integrerad transportplanering skulle bl.a. skapa bättre förutsättningar att begränsa tillväxten i transportefterfrågan och bryta bilberoendet i tätorterna.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 89 anförs att Trafikverket bör ges i uppdrag att arbeta målstyrt i stället för prognosbaserat. För att klara en hållbar omställning av transporterna krävs en styrning mot ett mer transportsnålt samhälle. Enligt yrkande 16 bör regeringen stödja inrättandet av en regional mobilitets- och tillgänglighetssam­ordningsfunktion som arbetar med åtgärder som minskar bilberoendet, i enlighet med underlaget som togs fram inför klimatpolitisk handlingsplan 2023. I yrkande 96 framställs en liknande begäran. Enligt yrkande 106 bör regeringen göra en analys av hur en mer samordnad bebyggelse-, trafik- och transportinfrastrukturplanering kan bidra till en minskad klimatpåverkan.

Kompletterande information

Regeringen gav i januari 2024 Trafikverket i uppdrag att samordna berörda statliga myndigheters arbete för transportsektorns klimatomställning i enlighet med vad som aviseras i klimathandlingsplanen. Fokus ska vara att koordinera arbetet inom befintliga ansvarsområden med sikte på att transportsektorn ska nå i princip noll växthusgasutsläpp senast 2045. I uppdraget ingår bl.a. att identifiera möjliga samordningsvinster och genom samordning effektivisera myndigheternas arbete med omställningen. Trafikverket ska även vid behov lämna förslag på hur hinder för omställningen kan undanröjas. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2026.

Utskottets ställningstagande

Miljö- och jordbruksutskottet konstaterar att god tillgänglighet på transport­området har stor betydelse för konkurrenskraft, ekonomisk utveckling och välfärd i hela Sverige. Det är därför mycket angeläget att transportsystemet är väl fungerande och effektivt.  

Utskottet delar regeringens bedömning att utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter behöver vara i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet. Det bör i huvudsak åstadkommas genom en elektrifiering av transportsektorn, men även genom ökad användning av fossilfria drivmedel och ökad transporteffektivitet.

När det gäller frågor om transportsektorns inriktning och planering bedömer utskottet i likhet med regeringen att det behövs en plan för hur transportsektorn kan bidra till Sveriges klimatmål till 2045. Det är därför välkommet att regeringen genom den klimatpolitiska handlingsplanen ytterligare bidrar med tydlighet och långsiktighet för transportsektorns klimat­omställning. 

Trafikutskottet påminner i sitt yttrande om att det sedan länge finns en fastlagd planeringsprocess på området. Processen innebär att regeringen en gång per valperiod i en infrastrukturproposition lämnar förslag till inriktning för den kommande planeringsperioden och att riksdagen därefter fattar beslut om regeringens förslag till ekonomiska ramar och vägledning för prioritering av åtgärder i den åtgärdsplanering som följer efter riksdagens beslut. Trafikutskottet understryker att de transportpolitiska målen är en utgångspunkt för inriktningen på de satsningar som görs i transportinfrastrukturen de kommande åren. Trafikutskottet betonar i sammanhanget vikten av att de åtgärder som vidtas också ger klimateffekter. Trafikutskottet framhåller också att regeringen har aviserat att den kommer att överlämna en ny infrastruktur­proposition till riksdagen under nästa riksmöte.

Trafikverket har i uppdrag att utveckla och förvalta modeller för prognoser och samhällsekonomiska analyser, bl.a. av infrastruktur­planeringen. Det är angeläget, som trafikutskottet anför i sitt yttrande, att detta arbete utvecklas kontinuerligt.

Miljö- och jordbruksutskottet anser mot denna bakgrund, i likhet med trafikutskottet, att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 24, 25 och 27 samt 2023/24:2819 (MP) yrkande 89 bör avslås. Miljö- och jordbruksutskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

När det gäller samordning av transportsektorns klimatomställning bedömer miljö- och jordbruksutskottet i likhet med regeringen att det vore positivt med ökad samordning mellan berörda myndigheter. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har gett Trafikverket i uppdrag att sam­ordna berörda statliga myndigheters arbete för transportsektorns klimat­omställning. Trafikverket ska även vid behov lämna förslag på hur hinder för omställningen kan undanröjas.

När det gäller samspelet mellan infrastrukturplaneringen och den fysiska planeringen betonar trafikutskottet i sitt yttrande att det vid flera tillfällen har lyft fram att den nationella infrastrukturplaneringen behöver samspela väl med den fysiska samhällsplaneringen för att infrastrukturåtgärder ska kunna genomföras effektivt och ge en god måluppfyllelse. Trafikutskottet har pekat på att det behövs en mer samordnad bebyggelse-, transportinfrastruktur- och trafikplanering för att bl.a. minska transportsektorns klimat- och miljö­påverkan. Trafikutskottet utgår från att arbetet med dessa frågor fortgår inom berörda myndigheter.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker miljö- och jordbruks­utskottet motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 36 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 16, 96 och 106. Utskottet noterar att även trafikutskottet anser att dessa yrkanden bör avslås.

När det gäller frågan om detaljhandelsanläggningar anför civilutskottet i sitt yttrande att det redan finns vissa möjligheter att begränsa handeln i en detaljplan. Civilutskottet ser därmed inte skäl för ett tillkännagivande om att införa ytterligare begränsningar av etableringen av externa detaljhandels­anläggningar och anser att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka motion 2023/24:2815 (V) yrkande 32. Miljö- och jordbruksutskottet delar denna bedömning och avstyrker motionsyrkandet.

Skrivelsen

Skrotningspremie för personbilar med förbränningsmotor

Regeringen bedömer att en tillfällig skrotningspremie bör införas för äldre bilar med förbränningsmotor. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att medel tillförs ändamålet. Premien bör vara villkorad med köp eller leasing av en elbil.

Andelen elbilar i nybilsförsäljningen har ökat snabbt under de senaste åren, men fortfarande består omkring 90 procent av Sveriges personbilsflotta av bensin- och dieselbilar. För att nå klimatmålen till 2030 och Sveriges åtaganden inom EU behövs, utöver åtgärder som ställer om nybils­försäljningen, även åtgärder som ökar incitamenten att fasa ut äldre bilar med förbränningsmotorer. Sådana incitament möjliggör att transportsektorn når hela vägen till i princip nollutsläpp tidigare än vad som annars hade varit fallet.

En tillfällig skrotningspremie kan bidra till att ställa om fordonsflottan. En skrotningspremie innebär att incitament ges att fasa ut äldre bilar ur flottan. Premien bidrar därmed både med att fasa ut de äldsta bilarna som i regel har störst utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar, och dessutom är sämre ur ett trafiksäkerhetsperspektiv, och med att skapa byteskedjor som förväntas ge incitament till nyare bilar på marknaden med nollutsläpp och högre säkerhet.

Från och med 2035 kommer det inte längre att få säljas nya personbilar eller lätta lastbilar med förbränningsmotor inom EU, enligt EU:s beslutade koldioxidkrav för lätta fordon.

Träffsäker klimatpremie för lätta lastbilar som drivs på el

Regeringen anför i skrivelsen att ett tillfälligt stöd till företag, kommuner och regioner bör införas för att stimulera marknadsintroduktion av eldrivna lätta lastbilar. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att medel tillförs ändamålet.

Lätta lastbilar spelar en viktig roll för Sveriges företag, inte minst små och medelstora företag, och de växer snabbt i antal. Drygt 80 procent av de lätta lastbilarna ägs av företag och den största ägarbranschen är byggsektorn. Elektrifieringen av lätta lastbilar går framåt, men utvecklingen går inte i samma takt som för personbilar. Eldrivna lätta lastbilar stod för 15 procent av nyförsäljningen under 2022, vilket kan jämföras med 32 procent för personbilarna. Trafikanalys bedömer att marknadsutvecklingen fortfarande är i utvecklingsfasen men på väg in i tillväxtfasen (rapport 2022:1 Eldrivna vägfordon – ägande, regional analys och möjlig utveckling till 2030).

Ändrade körkortsregler för ellastbilar under 4,25 ton

Regeringen bedömer att en möjlighet bör skapas för personer med körkortsbehörighet B att under vissa förutsättningar framföra fordon med en totalvikt som inte överstiger 4 250 kilo om fordonet drivs på el, biogas eller vätgas för en transport av gods som körs utan släpvagn. Regeringen bör verka för att EU:s körkortsdirektiv förändras så att ett undantag kan införas och avser att se över möjligheten att införa en sådan möjlighet även innan en revidering finns på plats.

Förstärkt klimatpremie till tunga fordon

Regeringen framhåller i skrivelsen att det behövs fortsatt stöd till marknadsintroduktion av ellastbilar, miljölastbilar och elbussar. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att medel tillförs för ändamålet.

Marknadsintroduktionen av miljövänliga lastbilar och bussar har gått framåt under de senaste åren och antalet eldrivna tunga fordon ökar, om än inte i samma takt som personbilarna. Svenska tillverkare är ledande i denna utveckling. Samtidigt utgör eldrivna tyngre lastbilar och eldrivna regional- och fjärrbussar en väldigt liten del av både den totala fordonsflottan och andelen i nyförsäljning. Tillsammans med utbyggnaden av laddinfrastruktur för tunga fordon, som behöver gå i takt med marknadsintroduktionen av fordon, bedömer regeringen att introduktionsstödet kan leda till en snabbare elektrifiering av lastbilar och bussar och därmed bidra till att nå Sveriges klimatmål och EU-åtaganden.

Fordonsmärkning utifrån effektivitet och livscykelutsläpp

Konsumenters val är avgörande för vilka fordon som tillförs marknaden. Utöver att styrmedel gör det mer gynnsamt att välja ett nollutsläppsfordon är det viktigt att konsumenter tillhandahålls bästa möjliga information om fordonets miljö- och energiegenskaper vid köp för att kunna göra informerade val. EU:s bränsleinformationsdirektiv ställer krav på att informera om bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar. Därtill har Energimyndigheten getts i uppdrag att förbättra vägledningen till konsumenter om lätta fordons energianvändning och koldioxidutsläpp vid försäljning och marknadsföring. Myndigheten har föreslagit en obligatorisk märkning som utöver kraven som följer av EU-lagstiftningen även inkluderar fordonets energieffektivitet och livscykel­utsläpp. Parallellt har branschorganisationen Mobility Sweden infört en frivillig fordonsmärkning där utsläppen ur avgasröret framgår.

I takt med att en större andel av nyförsäljningen består av fordon utan utsläpp ur avgasröret växer intresset för även andra miljö- och energi­egenskaper hos fordonet, såsom energieffektivitet och livscykelutsläpp. Regeringen anser därför att det är viktigt att såväl utsläppen ur avgasröret som fordonets energiprestanda och dess utsläpp under hela livscykeln framgår vid försäljning och marknadsföring av fordon. Regeringen anser att fordons­märkningen bör införas för lätta fordon till att börja med, där jämförbarheten är stor mellan fordon. Utifrån Energimyndighetens förslag bör det analyseras hur beräkningarna av fordons livscykelutsläpp kan förbättras liksom hur fordonsmärkningen kan utformas på ett lättbegripligt sätt. Utifrån erfarenheter med fordonsmärkningen bör det övervägas om märkningen på sikt även bör breddas till andra fordonskategorier.

Motionerna

Frågan om omställning av personbilsflottan behandlas i flera motions­yrkanden. Enligt kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 43 bör regeringen genom ett kraftigt skärpt och mer rättvist bonus malus-system snarast fasa ut nybilsförsäljningen av fossilbilar.

Även partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 107 tar upp frågan om att återinföra ett kraftigt skärpt och mer rättvist bonus malus-system. Enligt yrkande 108 bör det införas en högre elbilsbonus i glesbygd. I yrkande 109 anförs att det bör införas ett konverteringsstöd för fossilbilar. En viktig åtgärd för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan är att konvertera bilar från fossildrift till exempelvis biogasdrift eller el. Enligt yrkande 110 bör nyförsäljning av fossilbilar fasas ut till 2025.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 37 anförs att regeringen bör ta fram ett förslag på konverteringsstöd för omställning av befintliga bilar och nödvändiga regeländringar för dess tillämpning senast 2025.

Några motionsyrkanden behandlar omställningen av den lätta- och den tunga lastbilsflottan. Enligt partimotion 2023/24:2458 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 33 bör möjligheten att förlänga dagens klimatpremie för miljölastbilar ses över.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 114 anförs att klimatpremien för tunga lastbilar bör behållas och utvecklas. Enligt yrkande 112 bör regeringen verka i EU för att det nyligen framlagda förslaget till skärpning av kraven på tunga fordon i förordning (EU) 2019/1242 om nya tunga fordons koldioxidutsläpp snarast genomförs med hög ambition, med 100 procents utsläppsreduktion i nya tunga fordon.

Frågan om fordons miljö- och energiegenskaper tas upp i några motions­yrkanden. Enligt kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 37 bör en klimatdeklaration för fordon utgå från verklig förbrukning baserad på de data som genereras genom EU-kommissionens förordning (EU) 2021/392.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 35 anförs att regeringen senast 2025 bör återkomma med förslag på miljö­deklaration med livscykelperspektiv för personbilar. I yrkande 21 anför motionärerna att regeringen bör ta fram förslag på åtgärder och styrmedel som gynnar elbilar med lägre miljö- och klimatpåverkan i tillverkningsskedet.

Tidigare behandling och kompletterande information

I januari 2024 beslutade regeringen om att införa ett nytt tillfälligt stöd för lätta ellastbilar. Dessutom kommer små och medelstora företag som investerar i utsläppsfria tunga lastbilar att kunna få ett utökat stöd. Klimatpremien anpassas även till ändringarna i EU:s statsstödsregler. Beslutet innebär att den som köper en lätt ellastbil kan få upp till 50 000 kronor i stöd per lastbil. Beloppet kommer senare att trappas ned successivt och i slutet av 2025 kommer stödet att fasas ut. En särskild satsning görs även på utsläppsfria tunga lastbilar som förutom differentierade stödnivåer även får ett höjt takbelopp, högst 25 procent av inköpspriset. Regeringen säkerställer även att fordonsgas­lastbilar kan få stöd genom den nya EU-förordningen om stöd av mindre betydelse som trädde i kraft vid årsskiftet.

Förhandlare för EU-parlamentet och medlemsländerna nådde den 18 januari 2024 en preliminär uppgörelse om att minska koldioxidutsläppen från tunga vägfordon (COM(2023) 88). Enligt överenskommelsen måste stora lastbilar inklusive sopbilar, lastbilar med tipp och cementblandare minska sina koldioxidutsläpp med 25 procent under 2030–2034, 65 procent under 2035–2039 och 90 procent 2040. För stadsbussar är minskningen 90 procent till 2030 och nollutsläpp till 2035.

Utskottet behandlade under förra riksmötet ett motionsyrkande om bonus malus-systemet (bet. 2022/23:MJU16). Utskottet anförde då följande:

Utskottet vill framhålla att Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös, kostnadseffektiv och målinriktad. Utskottet noterar att regeringen har avvecklat klimatbonusen. Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller klimatbonusen. Denna bonus kan inte längre anses vara ett effektivt styrmedel. Utskottet noterar vidare att malusdelen i bonus malus-systemet finns kvar.

I samma betänkande behandlade utskottet frågan om de data som genereras genom EU-kommissionens förordning (EU) 2021/392. Regeringen hade i proposition 2022/23:28 Övervakning och rapportering av uppgifter om verkliga utsläpp från vissa fordon lämnat förslag till de ändringar i fordonslagen (2002:574) som krävs för att Sverige ska fullgöra sina skyldigheter enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/392. Utskottet anförde bl.a. följande:

I mars 2023 biföll riksdagen proposition 2022/23:28 Övervakning och rapportering av uppgifter om verkliga utsläpp från vissa fordon. Eftersom riksdagen därmed nyligen tagit ställning till hur dessa uppgifter ska hanteras och användas ser utskottet inte skäl att för närvarande vidta någon åtgärd.

Den 14 december 2023 överlämnade regeringen proposition 2023/24:55 Information om bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar till riksdagen. Reglerna föreslås i en ny lag och innebär ett tydligare genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2024.

Utskottets ställningstagande

Elektrifieringen av fordonsflottan är av stor betydelse för att kraftigt minska de globala utsläppen av växthusgaser. Vägtransporter står för ungefär en femtedel av de globala växthusgasutsläppen, och antalet fordon som förbrukar fossila drivmedel har ökat på global nivå det senaste årtiondet till följd av den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt har det skett en betydande teknik­utveckling för både lätta och tunga eldrivna fordon, och flera stora fordonstillverkare har långtgående planer på att producera fordon utan utsläpp av vare sig växthusgaser eller luftföroreningar ur avgasröret, s.k. nollutsläpps­fordon. Utskottet ser positivt på att tekniken finns på plats för att få ned utsläppen från vägfordon hela vägen till i princip nollutsläpp men anser i likhet med regeringen att omställningen av fordonsflottan behöver accelerera.

Utskottet vill påminna om att EU:s koldioxidkrav för lätta fordon har skärpts. Från 2035 kommer det endast att få säljas personbilar, lätta lastbilar och lätta bussar som är nollutsläppsfordon. Därutöver finns det i EU:s direktiv om främjande av rena och energieffektiva fordon miniminivåer för andelen miljöfordon vid offentlig upphandling. Dessa styrmedel riktar sig dock enbart mot nyförsäljningen och styr inte helt och fullt mot Sveriges klimatmål eller EU-åtaganden. Som regeringen framhåller finns det därför behov av kompletterande styrning på nationell nivå. Regeringen redovisar flera nationella styrmedel i klimathandlingsplanen, vilket utskottet återkommer till nedan.

När det gäller frågan om en skrotningspremie vill utskottet framhålla att medel har tillförts i budgetpropositionen för 2024 för en tillfällig skrotningspremie för äldre bilar med förbränningsmotor, vilket innebär att incitament ges att fasa ut äldre bilar ur flottan. När det gäller klimatbonusen i bonus malus-systemet vidhåller utskottet sin tidigare, ovan redovisade, inställning att denna bonus inte längre kan anses vara ett effektivt styrmedel.

Trafikutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om konverteringsstöd för äldre fordon. Trafikutskottet hänvisar till att det vid sin tidigare behandling av frågan framhållit att utskottet ser positivt på det pågående arbetet med att gradvis fasa ut de fossila bränslena från marknaden och arbetet med att utreda möjligheterna till konverteringsstöd för äldre fordon så att de i större utsträckning kan köras på förnybara drivmedel. Trafikutskottet lyfter även fram Konjunkturinstitutets rapport Efterkonvertering av personbilar – en samhällsekonomisk analys (KI 2021:12). Trafikutskottet hänvisar till att utskottet i ett tidigare betänkande konstaterat att utredningen bereds inom Regeringskansliet och att utskottet därmed inte fann anledning att vidta något initiativ i frågan.  

Miljö- och jordbruksutskottet anser i likhet med trafikutskottet att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 37 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 109 och 110 kan lämnas utan vidare åtgärd. Mot bakgrund av vad som anförs ovan avstyrker miljö- och jordbruksutskottet även motionerna 2023/24:1519 (MP) yrkande 43 och 2023/24:2819 yrkandena 107 och 108.

När det gäller frågan om lastbilsflottan vill miljö- och jordbruksutskottet lyfta fram att det har införts ett tillfälligt stöd till företag, kommuner och regioner för att stimulera marknadsintroduktion av eldrivna lätta lastbilar. Medel har också tillförts till en förstärkning till klimatpremier för marknadsintroduktion av ellastbilar, miljölastbilar samt eldrivna bussar. Tillsammans med en utbyggnad av laddinfrastrukturen för tunga fordon, som behöver gå i takt med marknadsintroduktionen av fordon, bedömer utskottet i likhet med regeringen att stödet kan leda till en snabbare elektrifiering av lastbilar och bussar, och att det därmed kan bidra till att nå Sveriges klimatmål och EU-åtaganden.

Utskottet noterar vidare att en preliminär uppgörelse nu finns om reglerna när det gäller EU-kommissionens förslag om att skärpa koldioxid­kraven för tunga fordon (COM(2023) 88) och konstaterar att nya regler blir gällande när de slutliga förordningsändringarna träder i kraft. Utskottet finner mot denna bakgrund inte skäl att bifalla motionerna 2023/24:2458 (C) yrkande 33 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 112 och 114. 

När det gäller frågan om fordons miljö- och energiegenskaper kan nämnas att EU:s bränsleinformationsdirektiv ställer krav på att informera om bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya person­bilar. Energimyndigheten har efter att ha utrett frågan föreslagit en obligatorisk märkning, som utöver kraven som följer av EU-lagstiftningen även inkluderar fordonets energieffektivitet och livscykelutsläpp. Parallellt har branschorganisationen Mobility Sweden infört en frivillig fordons­märkning där utsläppen ur avgasröret framgår. Miljö- och jordbruksutskottet ser positivt på regeringens avsikt att införa en märkning för lätta fordon för att främja konsumenters val av klimatsmarta fordon. Utöver utsläpp ur avgasröret bör enligt regeringen märkningen även redovisa fordonets energieffektivitet och livscykelutsläpp. Regeringen anger att det bör analyseras hur beräkningar av livscykelutsläpp för fordon kan förbättras liksom hur fordonsmärkningen kan utformas på ett lättbegripligt sätt. Miljö- och jordbruksutskottet välkomnar detta arbete och avstyrker därmed motion 2023/24:2815 (V) yrkandena 21 och 35. Miljö- och jordbruksutskottet noterar att trafikutskottet i sitt yttrande anför att yrkande 35 bör avstyrkas.

När det gäller de data som genereras genom EU-kommissionens förordning (EU) 2021/392 vill miljö- och jordbruksutskottet påminna om att riksdagen i mars 2023 biföll proposition 2022/23:28 Övervakning och rapportering av uppgifter om verkliga utsläpp från vissa fordon. Eftersom riksdagen därmed nyligen tagit ställning till hur dessa uppgifter ska hanteras och användas ser miljö- och jordbruksutskottet inte skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motion 2023/24:2453 (C) yrkande 37 och vidhåller därmed sin ovan redovisade inställning i frågan. Yrkandet avstyrks.

Skrivelsen

Inriktningen för utbyggnaden av laddinfrastruktur

Regeringen framhåller i skrivelsen att eldrivna transporter bör möjliggöras i hela landet genom en snabb, samordnad och samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av ändamålsenlig laddinfrastruktur. Regeringen har i budget­propositionen för 2024 föreslagit att medel tillförs för ändamålet. Utbyggnaden av laddinfrastruktur bör ske i sådan takt att den bidrar till en snabb elektrifiering av transportsektorn. En viktig utgångspunkt bör vara att det ska vara lätt att ladda i nära anslutning till hemmet oavsett boendeform.

Elektrifieringen av tunga transporter bör främjas genom utbyggnaden av laddinfrastruktur på t.ex. depåer och terminaler och genom möjlighet att snabbladda längs större vägar i hela landet.

Regeringen anför i skrivelsen att det finns flera stödsystem för att möjliggöra utbyggnad av laddinfrastruktur. Utöver befintliga stödprogram har Energimyndigheten och Trafikverket haft i uppdrag att ta fram ett handlings­program för en snabb, samordnad och samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av ändamålsenlig publik och icke-publik laddinfrastruktur samt tankinfra­struktur för vätgas för lätta och tunga fordon. I uppdraget ingick bl.a. att analysera olika aktörers ansvar och roller i utbyggnaden och vid behov lämna förslag om och hur ansvar och roller kan förtydligas, exempelvis mellan kommuner, fastighetsägare, näringsidkare och myndigheter. I februari 2023 presenterade Energimyndigheten och Trafikverket sin första delrapport (ER 2023:06) med analys och förslag på åtgärder. I november 2023 lämnade myndigheterna sitt förslag till handlingsprogram (ER 2023:23).

Parallellt pågår arbetet med ett regeringsuppdrag där Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät och Trafikverket ska följa upp samhällets elektrifiering och utvecklingen av elsystemet inklusive el­produktionen. Inom ramen för detta har Energimyndigheten i uppdrag att ta fram statistik över publik och icke-publik laddinfrastruktur och bedöma om det finns brister i utbyggnaden av laddinfrastruktur och tankinfrastruktur för vätgas som utgör hinder för transportsektorns elektri­fiering.

För att kunna göra prognoser för och bedömningar av hur elektrifieringen utvecklas och utforma lämpliga styrmedel för att påskynda elektrifieringen är det viktigt att det finns relevant, tillförlitlig och tillgänglig statistik. Därför har Trafikanalys fått i uppdrag av regeringen att utveckla statistiken över elektrifiering på transportområdet.

Samordnad och effektiv styrning och uppföljning

Regeringen bedömer i skrivelsen att det finns behov av förtydligad och förstärkt samordning av statens arbete med laddinfrastruktur. Energi­myndigheten bör få i uppgift att samordna frågor om laddinfrastruktur. Energimyndigheten bör samordna insatser som syftar till att främja en användarvänlig och ändamålsenlig utbyggnad, mobilisera relevanta aktörer och även få ett samlat ansvar för statistik för laddinfrastruktur och få stöd av andra berörda myndigheter i dessa delar. Regeringen har föreslagit att myndigheten tillförs resurser för detta ändamål i budgetpropositionen för 2024. Utöver detta bör ansvaret för stöden till laddinfrastruktur samlas på ett tydligare sätt än i dag.

Lätt att ladda elfordon oavsett boendeform

Regeringen anför i skrivelsen att det ska vara lätt att ladda elfordon oavsett boendeform. Det bör därför utredas om och hur principen tillträde till laddning skulle kunna införas i Sverige. Tillgången till laddning nära hemmet behöver kraftigt stärkas. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen att Klimatklivet förstärks bl.a. i detta syfte. Det bör även analyseras hur fastighetsägare kan få bättre förutsättningar för installation av ladd­punkter, exempelvis genom att bättre nyttja möjligheterna som finns i EU:s statsstödsregler. Förutsättningarna för att installera laddinfrastruktur inom ramen för gemensamhetsanläggningar som förvaltas av en samfällighets­förening bör förbättras. En utredning har tillsatts för att analysera om gällande regelverk är ändamålsenligt och att, om det bedöms finnas ett behov av det, lämna författningsförslag.

Tillgång till publik snabbladdning för lätta fordon i hela landet

Regeringen bedömer att utbyggnaden av publik laddinfrastruktur bör öka. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att investeringsstödet Klimatklivet förstärks bl.a. för detta ändamål. Stöden till laddinfrastruktur bör fortsätta att effektiviseras så att de går till en kostnadseffektiv utbyggnad av laddinfrastruktur på rätt plats och av rätt typ i varje del av landet. Relevanta myndigheter bör analysera hur en ändamålsenlig och rikstäckande infrastruktur av snabbladdare kan säkerställas.

Laddinfrastruktur för tunga fordon

I skrivelsen anger regeringen att utbyggnaden av en ändamålsenlig laddinfrastruktur för tunga transporter bör öka för att gå i takt med marknadsutvecklingen. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen därför en ökad satsning på stöd till sådan laddinfrastruktur. Stödnivåerna bör ses över för att upprätthålla hög kostnadseffektivitet.

Nätanslutning av laddinfrastruktur underlättas

Regeringen bedömer i skrivelsen att anslutning av laddinfrastruktur till elnätet bör underlättas. Regeringen har därför tillsatt en utredning som bl.a. har i uppdrag att ta fram kunskapsunderlag om nätanslutning av laddinfrastruktur och ge förslag på möjliga åtgärder för att korta ledtiderna, inklusive att planeringen av laddinfrastruktur i högre grad ska kunna beakta elnätets förutsättningar (dir. 2023:80).

Förutsättningar för markåtkomst förbättras

Regeringen anför att hinder för åtkomst till mark för laddstationer bör analyseras med utgångspunkten att förutsättningarna för att få marktillgång bör förbättras.

Elvägssystem kan komplettera annan laddinfrastruktur

Enligt regeringens bedömning kan elvägar bli ett komplement till annan laddinfrastruktur för både lätta och tunga eldrivna fordon. Arbetet med erfarenhetsutbyte genom innovationspartnerskapen med Tyskland och Frankrike bör fortsätta.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 16 framhålls att laddinfrastrukturen måste byggas ut i sådan takt att den inte blir ett hinder för elektrifieringen av transportsektorn. För att transportsektorn ska kunna ställa om till nollutsläpp av växthusgaser till 2045 och bidra till att Sverige ska nå klimatmålen behövs en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv omställning.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 111 bör regeringen genomföra Energimyndighetens och Trafikverkets åtgärdslista (ER 2023:23) för utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela landet och det behövs ett ökat statligt ansvar för vita fläckar på kartan över laddstolpar. Det är angeläget att ytterligare främja en ökad takt i utbytet av den fossila fordonsflottan och därför bör laddinfrastrukturen och infrastrukturen för andra förnybara drivmedel byggas ut. Enligt yrkande 113 bör regeringen ta fram en nationell plan för tankställen för biogas. I yrkande 116 framförs att det är angeläget att underlätta för långsamladdning och att utreda hur en lagstiftning som ger ”tillträde till laddning” kan utformas. Enligt yrkande 117 bör det utvecklas riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur, byte av batterier och transport av batterier till arbets­maskiner. I yrkande 124 anförs att regeringen bör ge en myndighet ett särskilt samordningsansvar för de stöd som ges till ladd- och tankinfrastruktur för el och vätgas till personbilar, lätta lastbilar, tunga fordon, fartyg och flyg.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att elektrifieringen av transporter är central för klimatomställningen och att det är avgörande att det finns en god tillgång till laddstationer med rätt effekt, vid rätt plats och till ett rimligt pris. Utskottet välkomnar därför de åtgärder på området som regeringen har genomfört eller aviserar.

Utskottet delar regeringens uppfattning att eldrivna transporter bör möjlig­göras i hela landet genom en snabb, samordnad och samhälls­ekonomiskt effektiv utbyggnad av ändamålsenlig laddinfrastruktur. Satsningen på detta i budgetpropositionen för 2024 är därför av stor vikt. Utskottet delar regeringens bedömning att laddinfrastrukturen bör byggas ut i sådan takt att den bidrar till en snabb elektrifiering av transportsektorn. En viktig utgångspunkt är att det ska vara lätt att ladda i nära anslutning till hemmet oavsett boendeform. Elektrifieringen av tunga transporter bör som regeringen anför främjas genom utbyggnaden av laddinfrastruktur på t.ex. depåer och terminaler och genom möjligheter att snabbladda längs större vägar i hela landet. Utskottet ser positivt på det arbete som pågår inom området, bl.a. att Energimyndigheten och Trafikverket har tagit fram ett handlingsprogram för en snabb, samordnad och samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av ändamålsenlig publik och icke-publik laddinfrastruktur samt tankinfrastruktur för vätgas för lätta och tunga fordon.

Det är vidare angeläget att stöden till laddinfrastruktur effektiviseras så att stöd går till en kostnadseffektiv utbyggnad av laddinfrastruktur på rätt plats och av rätt typ i varje del av landet. Utskottet välkomnar det som anförs i klimathandlingsplanen om att relevanta myndigheter ska analysera hur en ändamålsenlig och rikstäckande infrastruktur av snabbladdare kan säker­ställas.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande bl.a. att tillgången på laddstationer ska vara så god att elbilar blir ett fullgott alternativ för alla invånare i Sverige – både i glesbygd, på landsbygden och i städer. Trafikutskottet välkomnar vidare det regeringen anför om utbyggnad av laddinfrastrukturen för tunga fordon och understryker att utskottet delar regeringens syn att det är viktigt att bygga ut laddinfrastrukturen också för de tunga transporterna för att successivt bilda sammanhängande stråk. En annan aspekt som trafikutskottet lyfter fram i en rapport är att staten har en central roll att agera samlande och att ange ramarna för hur arbetet med utbyggnaden av laddinfrastruktur ska bedrivas, inte minst eftersom staten råder över de mest verkningsfulla och effektiva styrmedlen (2023/24:RFR7). Trafikutskottet anser därmed att motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 16 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 111, 113, 116, 117 och 124 bör avstyrkas. Miljö- och jordbruksutskottet delar denna bedömning och avstyrker motionsyrkandena.

Skrivelsen

Ökad transporteffektivitet bidrar till kostnadseffektiv måluppfyllelse

Regeringen anför i skrivelsen att hög transporteffektivitet är viktig för att nå klimatpolitiska, näringspolitiska och transportpolitiska mål på ett kostnads­effektivt sätt. Därför bör transporteffektiviteten öka.

En ökad transporteffektivitet innebär att tillgängligheten för personer och gods i hela landet åstadkoms utan fler fordonskilometer (trafikarbete) med beaktande av de transportpolitiska principerna. Ökad transporteffektivitet skapar förutsättningar för människor och näringsliv att tillgodose sina behov av tillgänglighet och transporter med ett mindre trafikarbete. En sådan utveckling är önskvärd eftersom ökat trafikarbete kommer med höga samhällskostnader i form av bl.a. olyckor, buller, trängsel, luftföroreningar, utsläpp av växthusgaser och annan miljöpåverkan. Kostnadseffektiva åtgärder som bidrar till ökad tillgänglighet utan att trafikarbetet ökar bör därför prioriteras.

Regeringen understryker att förutsättningarna för ökad transport­­effektivitet skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Inom och mellan städer finns ofta bättre möjligheter till t.ex. ökad kollektivtrafik, samordnade godstransporter och överflyttning till mer effektiva transportsätt än i delar av gles- och landsbygden. Exempelvis är transportinfrastrukturen ofta mer utbyggd för andra alternativ än biltrafik inom och mellan städer. Incitamenten för samordnade resor och transporter är också starkare i städer då utrymmet på gator och vägar är mer begränsat och det är vanligare med trängsel och framkomlighetsproblem. Aktiva transporter är ett hållbart och hälsosamt sätt att transportera sig. Cykling bidrar även till minskade utsläpp av växthusgaser om det ersätter transporter med fossila drivmedel. Regioner och kommuner har en viktig roll i att möjliggöra för personer som vill cykla eller gå till arbetsplatser, skolor och övrig samhällsservice. Även staten bidrar till detta arbete, exempelvis genom skattelättnaden för cykelförmån, arbetet i det nationella cykelrådet och fördelning av stöd till projekt som främjar cykling.

Medfinansiering av steg 1- och 2-åtgärder

Fyrstegsprincipen har varit vägledande för transportpolitiken sedan 1980-talet och är utvecklad för att spara resurser och begränsa behov av byggande av transportinfrastruktur. Principen innebär att möjliga förbättringar i transportsystemet ska prövas stegvis från 1–4.

Generellt sett förväntas ökad tillämpning av steg 1- och 2-åtgärder bidra till en bättre resurshushållning då åtgärderna bl.a. kan leda till att tillgänglighets­problem kan lösas med effektiviseringsåtgärder och kan även bidra till minskade växthusgasutsläpp. Av det följer att fyrstegsprincipen, väl tillämpad, kan bidra till utvecklingen av ett samhällsekonomiskt effektivt och hållbart transportsystem. Återkommande kritik har dock riktats mot att steg 1- och steg 2-åtgärder inte har fått genomslag i den faktiska planeringen, vilket skulle kunna innebära att transportpolitiken blivit mer kostsam än nödvändigt och ett missat tillfälle till utsläppsminskningar. Nyttan med steg 1- och steg 2- åtgärder har betonats bl.a. av Trafikverket, Trafikanalys, Boverket, Natur­vårds­verket, Riksrevisionen, Klimatpolitiska rådet och Klimaträtts­utredningen.

Regeringen bedömer att förutsättningarna och villkoren för statlig medfinansiering av kostnadseffektiva och additionella steg 1- och 2-åtgärder enligt fyrstegsprincipen bör förtydligas. Uppdrag bör ges till en eller flera myndigheter att ta fram en åtgärdskatalog för samhällsekonomiskt lönsamma och kostnadseffektiva steg 1- och steg 2-åtgärder med fokus på steg 2-åtgärder som kan bidra till att minska behovet av mer kostsamma infrastrukturåtgärder.

I uppdraget bör ingå att ta fram en åtgärdskatalog med samhällsekonomiskt lönsamma och kostnadseffektiva steg 1- och steg-2 åtgärder, med fokus på steg 2-åtgärder som kan bidra till att minska behovet av mer kostsamma infrastrukturåtgärder i steg 3 och 4. De åtgärder som identifieras bör ha hög additionalitet. Med detta avses åtgärder inom kommuners och regioners ansvarsområden som kommuner och regioner inte antas genomföra utan bidrag från staten och som är av den art att de är lämpliga för statlig medfinansiering, t.ex. förenliga med gällande statsstödsregelverk. I uppdraget bör också ingå att ta fram en vägledning för bedömning av samhälls­ekonomiska kostnader och nyttor för dessa åtgärder.

Ett avståndsbaserat system för tunga godstransporter på väg

Regeringen anför i skrivelsen att beskattningen av den tunga godstrafiken på sikt kommer att behöva ses över. Det finns anledning att fortsätta analyserna av ett avståndsbaserat system för tunga godstransporter på väg som beaktar Sveriges olika geografiska förutsättningar och som tillsammans med övriga styrmedel bl.a. ger tydliga incitament att använda nollemissions­fordon utan att missgynna tidigare investeringar i tunga fordon. Samtidigt bör ett sådant system, till skillnad från effekter som kan uppstå i dagens system, utformas konkurrensneutralt så att utländska fordon betalar lika mycket som svenska baserat på faktisk körd sträcka. Ett tak för beskattningen ska innebära att följden inte blir att kostnaden för svenska åkare ökar relativt dagens beskattning. Ett avståndsbaserat system för tunga godstransporter kan på sikt bidra till en bättre kontroll och därmed bättre efterlevnad av beskattning av tunga godsfordon också för lastbilar från andra länder. Genom att intensifiera kontrollerna av cabotagetransporter som utgörs av tung trafik på svenska vägar bör man kunna komma åt miljömässigt sämre fordon som inte lever upp till kraven och som därför inte bör trafikera svenska vägar.

Frågan om avståndsbaserad beskattning av tunga godstransporter har utretts vid flera tillfällen, senast genom Utredningen om ett nytt miljöstyrande system för godstransporter på väg, som överlämnade sitt betänkande Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system (SOU 2022:13) till regeringen i mars 2022. Betänkandet är remitterat och bereds nu inom Regeringskansliet.

Investeringsstöd för överflyttning av godstransporter till järnväg och sjöfart

Regeringen anför i skrivelsen att det statliga investeringsstödet för över­flyttning av godstransporter till järnväg och sjöfart (tidigare benämnt breddad ekobonus) syftar till att främja en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg, sjöfart eller intermodala transporter och avser att påskynda effektivi­seringen vid omlastning av gods och stimulera till nya transport­lösningar.

En förutsättning för att stödet ska kunna införas är att Europeiska kommissionen godkänner det. Just nu pågår notifiering av stödet. Stödet löper ut 2024.

Vägtransporter med längre och tyngre fordon

Längre och tyngre transporter ökar transporteffektiviteten och minskar växthusgasutsläppen. Den 31 augusti 2023 trädde nya regler för längre fordon i kraft, som innebär att det blir tillåtet med lastbilar upp till 34,5 meter på vissa utpekade vägar. Åtgärden beräknas minska koldioxidutsläppen från de tunga vägtransporterna med 4–6 procent. Infrastrukturen anpassas för att möjliggöra framförandet av tyngre fordon. Vägnätet med den högsta bärighetsklassen (BK4) utökas. Regeringen bedömer att den pågående anpassningen av vägnätet är viktig för att möjliggöra för effektivare lastbilstransporter.

Effektivare järnvägstransporter

Regeringen anför i skrivelsen att järnvägen är ett betydelsefullt och kapacitetsstarkt trafikslag och att effektivare användning bidrar till ökad transporteffektivitet. För att möjliggöra en ökad användning av tillgänglig kapacitet och förenkla för gränsöverskridande trafik ses nu kapacitets­tilldelningsprocessen över.

Motionerna

Transporteffektivitet

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 31 bör regeringen ges i uppdrag att senast 2025 återkomma med förslag på ny lagstiftning som ger kommuner och regioner möjlighet att själva besluta om införande av trängselavgifter och deras utformning. Yrkande 42 tar upp frågan om att regeringen bör lämna förslag på styrmedel för att stimulera mobilitetstjänster som främjar minskat behov av att äga egen bil och ökar det hållbara resandet med kollektivtrafik och cykel. I yrkande 68 anför motionärerna att regeringen bör se till att en regelöversyn, i samråd med arbetsmarknadens parter, genomförs i syfte att ta bort hinder och underlätta för distansarbete. Ökade möjligheter till distansarbete kan vara en betydelsefull åtgärd för ett mer transporteffektivt samhälle med lägre utsläpp av växthusgaser.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 20 anförs att bildelning behöver främjas. Ett första steg i detta är att ändra parkeringslagstiftningen så att kommuner får tilldela gatumark till bildelningstjänster.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 91 bör regeringen revidera regelverket och ta fram en strategi för kombinerad mobilitet (mobility as a service, MAAS) samt göra en offentlig satsning på bilpooler. En övergång till en modell som baseras på nyttjande i stället för ägande kan göra att bilarna används mer effektivt. Enligt yrkande 93 bör Sveriges kommuner ges bättre förutsättningar för minskad vägtrafik genom större rådighet över trängselskatten. Yrkande 99 tar upp frågan om att möjliggöra för kommunal kontroll av att dubbdäcksförbudet och miljözoner respekteras. Enligt yrkande 100 bör man höja och utveckla trängselskatterna i samverkan mellan staten och kommunerna för att stärka kollektivtrafiken. I yrkande 102 framförs en begäran om att införa ett nationellt mål om minskad bilism i större städer. Enligt yrkande 104 bör det göras en regelöversyn för att eliminera hinder och underlätta för distansarbete. I yrkande 94 anförs att man bör genomföra förslaget från utredningen Stärkt planering för en hållbar utveckling (SOU 2021:23) om att ersätta parkeringsnormen i plan- och bygglagen med en mobilitetsnorm som stärker kommunernas förutsättningar att effektivisera transportarbetet och öka tillgängligheten. Ett liknande förslag finns i kommittémotion 2023/24:2345 av Linda W Snecker m.fl. (V) yrkande 8.

Cykling och kollektivtrafik

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 40 anförs att regeringen bör återkomma med förslag på ändring i väglagen för att stärka cyklingens status i infrastrukturplaneringen och möjliggöra byggande av gång- och cykelvägar utan krav på allmän samfärdsel eller funktionellt samband med statlig väg. Enligt yrkande 41 bör cykeltrafikanternas framkomlighet alltid vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister vid byggande av två-plus-ett-vägar. Enligt yrkande 43 bör regeringen senast 2025 ta fram ett förslag till skyltning som tillåter undantag från rött ljus för cyklister vid högersväng. I yrkande 44 anförs att Trafikverket senast 2025 bör få befogenhet att ställa krav på att tågoperatörer ska använda sig av tåg som kan medföra cykel där behov finns.

Enligt kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 21 bör kommuner och regioner även i fortsättningen kunna söka stöd hos Trafikverket för att främja hållbara stadsmiljöer, s.k. stadsmiljöavtal. Stödet ska leda till ökad andel persontransporter med kollektivtrafik eller cykeltrafik och hållbara godstransportlösningar. I yrkande 23 anförs att en väl fungerande kollektivtrafik är en grundförutsättning för att klara både arbetspendling och resor på fritiden och är helt nödvändig för att nå klimatmålen. För att kraftigt öka andelen kollektivtrafikresenärer måste hela kollektiv­trafiken få både ökad kapacitet och ökad kvalitet. Regeringen måste därför ge tillräcklig med stöd till regionerna.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 90 anförs att förmånsbeskattningen på kollektivtrafikkort bör slopas. Yrkande 92 tar upp frågan om att öka statliga investeringar och förbättra förutsättningarna för att fler ska kunna använda cykel som transportmedel. Regeringen bör ta fram en nationell cykelplan. Det behöver byggas fler och bättre cykelvägar i städer såväl som i glesbygd och på landsbygden. Trafikverket ska kunna bygga cykelvägar i högre utsträckning än i dag. I yrkande 97 anförs att en utredning bör tillsättas om framtida finansiering av och ökad tillgänglighet till kollektivtrafiken i hela Sverige. Enligt yrkande 98 bör ett Sverigekort införas för kollektivtrafik och regional trafik i hela landet. Kortet ska ha ett enhetligt pris oavsett var och hur långt man åker. I yrkande 101 i denna del framförs att stadsmiljöavtalen bör återinföras. Enligt yrkande 103 bör det utredas om statligt stöd får och bör kunna ges till drift av lokal och regional kollektivtrafik i bostadsområden under uppbyggnad. Enligt yrkande 105 bör regeringen införa ett nytt avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag.

Några frågor om järnvägstransporter tas upp i vissa motioner. Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 33 bör SJ AB:s ägardirektiv ändras senast 2025 så att trafikerings­rätten för SJ AB också innebär en skyldighet att genom plikt bidra till att upprätthålla en väl fungerande trafik på järnväg i hela landet. Motionärerna menar att ett av de viktigaste skälen till statligt ägarskap av samhällsviktiga verksamheter är att använda bolaget för att uppnå demokratiskt beslutade mål.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 13 anförs att den gröna nyindustrialisering vi nu ser i alla delar av vårt land, inte minst i de norra delarna, kräver kraftigt utbyggd järnväg. I yrkande 15 framhålls vikten av att satsa på ny kapacitet genom att anlägga nya stambanor och förstärka resurserna till väg- och järnvägsunderhåll. Sverige har sedan decennier underinvesterat i vägar och järnvägar.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 127 bör regeringen se till att rusta upp och bygga ut järnvägen i hela landet samt färdigställa nya stambanor för höghastighetståg. I yrkande 133 anför motionärerna att SJ bör ges ett samhällsuppdrag att verka för ökat tågresande.

Steg 1- och 2-åtgärder

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 26 anför motionärerna att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till inriktning på satsningar i transportinfrastrukturen för perioden 2022–2033 som är helt förenligt med Sveriges klimatmål. Yrkande 28 tar upp frågan om att regeringen 2024 bör återkomma med förslag om hur statlig medfinansiering kan stärkas för att fyrstegsprincipens tillämpning ska förbättras genom att fler steg 1- och steg 2-åtgärder genomförs i infrastrukturplaneringen. Enligt yrkande 29 bör regeringen förtydliga för Trafikverket hur myndigheten ska arbeta med det första steget i fyrstegsprincipen, som består i att försöka lösa brister genom sänkt efterfrågan eller överflyttningar mellan trafikslag. I yrkande 30 efterfrågas ett förslag om att införa en transporthierarki som ska genomsyra alla beslut för transportplanering. Grunden för en sådan hierarki är att de olika transportslagens klimatpåverkan ska leda mot de övergripande klimatmålen.

I partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 101 i denna del anförs att den statliga medfinansieringen av s.k. steg 1- och steg 2-åtgärder bör stärkas.

Godstransporter på väg

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 129 bör det införas avståndsbaserad beskattning av tunga godsfordon. Enligt yrkande 128 bör statliga investeringar öka för att flytta över långväga godstransporter från väg till järnväg och sjöfart.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 14 framhålls vikten av att fortsätta att främja överflyttning från flyg- och vägtransporter till järnväg och sjöfart och av att stärka intermodaliteten i transportsystemet för att nå klimatmålen.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 34 anförs att regeringen bör lämna förslag senast 2024 på ytterligare styrmedel, inklusive reformerad miljökompensation, med incitament för att stärka transportköpares val av transportalternativ med låg klimat- och miljöpåverkan. Miljökompensationen är enligt motionärerna för närvarande inte tillräcklig för att kompensera för de höjda banavgifter som järnvägsbranschen drabbas av.

Utskottets ställningstagande

Transporteffektivitet

Utskottet anser att en hög transporteffektivitet är viktig för att nå klimatpolitiska, näringspolitiska och transportpolitiska mål på ett kostnads­effektivt sätt. Som regeringen anför kan ökad transporteffektivitet uppnås på flera sätt, exempelvis genom längre och tyngre fordon, ökad fyllnadsgrad, rutt­optimering, samordnade godstransporter samt godstransport­upplägg som nyttjar fler transportsätt och digitalisering. Transporteffektivitet kan också uppnås genom transporteffektiv fysisk planering som kortar avstånden och som därmed skapar förutsättningar för människor och näringsliv att tillgodose transportbehov och tillgänglighet med ett mindre trafikarbete. På detta sätt kan de transporter som utförs bli så effektiva som möjligt för att åstadkomma tillgänglighet, hållbarhet och konkurrensförmåga i hela landet. Med en ökad transporteffektivitet kan klimatmålen även nås till lägre samhällsekonomisk kostnad. Som regeringen anför bör kostnads­effektiva åtgärder prioriteras som bidrar till ökad tillgänglighet utan att trafikarbetet ökar. Förutsättningarna för ökad transport­­effektivitet skiljer sig dock åt mellan olika delar av landet. För att öka transport­effektiviteten krävs insatser och åtgärder från många håll, inte minst på lokal och regional nivå.

Trafikutskottet anför i sitt yttrande att det ser positivt på de möjligheter till mobilitet som bilpooler erbjuder eftersom dessa i många fall kan ersätta det personliga bilinnehavet och samtidigt minska antalet fordon i framför allt stadsmiljöer och därmed bidra till ett mer hållbart resande. Trafikutskottet hänvisar till tidigare betänkanden där det har välkomnat det arbete som pågår inom myndigheterna och branschen, bl.a. Trafikverket och Vinnova, för att underlätta för kombinerad mobilitet. Trafikutskottet hänvisar även till sin tidigare behandling av frågan om miljözoner där utskottet framfört att kommuner har befogenhet att införa miljözoner i tätorter och att det i sammanhanget är viktigt att göra avvägningar mellan nyttan och de konsekvenser som bestämmelserna får för invånarna.

Trafikutskottet påminner i sitt yttrande om att det finns överenskommelser om hur trängselavgifter ska användas så att de ger nytta för de som bor i de berörda regionerna. Trafikutskottet anför även att det är en kommunal angelägenhet att ordna trafiken och utforma parkerings­möjligheter. Frågan om parkering regleras i bl.a. plan- och bygglagen (2010:900) och trafik­förordningen (1998:1276). Genom lagstiftningen har kommunerna således fått mandat att besluta om utformningen av parkeringsplatser.

Att uppmuntra människor till beteendeförändringar är enligt trafikutskottet en viktig del av politiken för att minska transportsektorns klimatutsläpp. Trafikutskottet har i ett tidigare betänkande framhållit att det följer frågan om hur ägare av miljöbilar kan premieras, exempelvis genom differentierade parkerings­avgifter. Trafikutskottet anför att det i detta sammanhang inte finns skäl för miljö- och jordbruksutskottet att ta något initiativ med anledning av motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 20, 2023/24:2815 (V) yrkande 42 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 91, 93, 94, 99 och 102.

Civilutskottet berör i sitt yttrande frågan om mobilitetsnorm i plan- och bygglagen. Civilutskottet hänvisar till sin tidigare behandling av frågan då en hänvisning gjordes till bl.a. att gällande rätt redan ger kommunerna en möjlighet att ställa krav på parkering vid bebyggelse om och i den omfattning som kommunerna anser att det behövs. Vidare anför civilutskottet att utredningen Samordning för bostadsbyggande i sitt betänkande har lämnat förslag om ändringar i plan- och bygglagen för att främja hållbara stadsmiljöer och stärka förutsättningarna för transporteffektivitet och tillgänglighet (SOU 2021:23). Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet och resultatet av det arbetet bör enligt civilutskottet inte föregripas. Mot den bakgrunden saknas det enligt civilutskottet skäl för ett tillkännagivande från riksdagen om att ersätta parkeringsnormen i plan- och bygglagen med en mobilitetsnorm. Civilutskottet anser att miljö- och jordbruksutskottet därför bör avstyrka motionerna 2023/24:2819 (MP) yrkande 94 och 2023/24:2345 (V) yrkande 8.

Miljö- och jordbruksutskottet noterar att regeringen i sin klimat­handlingsplan inte tar upp frågan om distansarbete. Utskottet har inget att invända mot att frågan inte behandlas i detta sammanhang och ser därför inte skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsförslagen om distansarbete.

Miljö- och jordbruksutskottet, som delar regeringens, trafikutskottets och civilutskottets bedömningar, avstyrker motionerna 2023/24:2345 (V) yrkande 8, 2023/24:2815 (V) yrkandena 31, 42 och 68, 2023/24:2817 (S) yrkande 20 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 91, 93, 94, 99, 100, 102 och 104.

Cykling och kollektivtrafik

Utskottet kan inledningsvis i likhet med regeringen konstatera att det inom och mellan städer ofta finns bättre möjligheter till t.ex. ökad kollektivtrafik, samordnade godstransporter och överflyttning till mer effektiva transportsätt än i delar av gles- och landsbygden. Exempelvis är transportinfrastrukturen ofta mer utbyggd för andra alternativ än biltrafik inom och mellan städer. Incitamenten för samordnade resor och transporter är också starkare i städer eftersom utrymmet på gator och vägar är mer begränsat och det är vanligare med trängsel och framkomlighetsproblem.

Som regeringen anför är aktiva transporter ett hållbart och hälsosamt sätt att transportera sig. Cykling bidrar även till minskade utsläpp av växthusgaser om det ersätter transporter med fossila drivmedel. Utskottet delar regeringens bedömning att regioner och kommuner har en viktig roll i att möjliggöra för personer som vill cykla eller gå till arbetsplatser, skolor och övrig samhällsservice. Även staten bidrar till detta arbete, exempelvis genom skattelättnaden för cykelförmån, arbetet i det nationella cykelrådet och fördelning av stöd till projekt som främjar cykling.

Trafikutskottet tar upp frågan om att främja cykling i sitt yttrande. Trafikutskottet anför bl.a. att cykling minskar lokala utsläpp och att om cykling ersätter en fossil transport minskar också trafikens klimatpåverkan. För att öka andelen som cyklar framhåller trafikutskottet att det är viktigt att trafikreglerna för cyklister är utformade så att de underlättar en ökad och säker cykling. Trafikutskottet hänvisar till det som utskottet anfört i tidigare betänkanden och anför bl.a. att infrastrukturen för cykling bör utformas både trafiksäkert och på ett sådant sätt att resvägarna och därmed restiderna med cykel så långt som möjligt upplevs som ett fullgott alternativ till andra transporter. Trafikutskottet framhåller även betydelsen av snabba cykelstråk och vikten av ett sammanhängande och välskyltat cykelvägnät. När det gäller vägars anpassning till cykling och de problem som kan uppstå för cyklister när vägar t.ex. byggs om till två-plus-ett-vägar är det enligt trafikutskottet alltid viktigt att beakta de oskyddade trafikanternas förutsättningar och behov både när nya vägar byggs och när gamla vägar byggs om. Trafikutskottet anför att detta ansvar ligger på alla infrastrukturhållare, såväl Trafikverket som kommunerna. När det gäller transport av cyklar på tåg påminner trafikutskottet om att det har genomförts ett omfattande arbete på EU-nivå.

När det gäller motioner om stadsmiljöavtal anför trafikutskottet i sitt yttrande att Trafikverket enligt den nationella planen ska fördela upp till 6 miljarder kronor under perioden 2022–2027 för att främja hållbara stadsmiljöer. Trafikverket kan vid behov och inom ramen för gällande bestämmelser överväga justeringar i tillämpningen av förordningen om stadsmiljöavtal för att ge gles- och landsbygder, tätorter och städer i hela landet bättre möjligheter att ta del av stödet.

När det gäller motionsförslag om biljetter i kollektivtrafiken hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande till sin tidigare behandling av frågan där utskottet underströk betydelsen av att det ska vara enkelt att söka efter och köpa biljetter för att resenärerna ska kunna utnyttja kollektivtrafiken i hela landet och för att fler människor ska välja att resa kollektivt. Trafikutskottet anför att det finns en rad nättjänster som underlättar för resenärer att köpa och boka biljetter varhelst de befinner sig i landet. Trafikutskottet välkomnar de initiativ som har tagits av branschen i syfte att öka andelen resenärer som väljer kollektiv­trafiken och det arbete som bedrivs för att göra det enklare för resenärer att hitta och köpa biljetter. Därmed främjas enligt trafikutskottets mening också ett hållbart resande.

Trafikutskottet anför sammanfattningsvis i sitt yttrande att det inte i detta sammanhang finns skäl för miljö- och jordbruksutskottet att ta något initiativ med anledning av motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 40, 41, 43 och 44, 2023/24:2817 (S) yrkandena 21 och 23 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 92, 97, 98, 101 i denna del och 103. Miljö- och jordbruksutskottet delar denna bedömning och avstyrker motionsyrkandena. 

När det gäller motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 90 och 105 konstaterar miljö- och jordbruksutskottet att regeringen i sin klimathandlings­plan inte föreslagit några ändringar av regelverken om förmåns­beskattning eller reseavdrag. Miljö- och jordbruksutskottet finner inte skäl att ta några initiativ med anledning av motionsyrkandena och avstyrker dessa.

När det gäller järnvägstransporter kan det konstateras att järnvägen är ett betydelsefullt och kapacitetsstarkt trafikslag och att en effektivare användning av denna bidrar till ökad transporteffektivitet. Regeringen lyfter fram att kapacitetstilldelningsprocessen nu ses över för att möjliggöra en ökad användning av tillgänglig kapacitet och förenkla för gränsöverskridande trafik, vilket miljö- och jordbruksutskottet ser positivt på.

Trafikutskottet lyfter i sitt yttrande fram att det transportpolitiska funk­tions­­målet, dvs. att transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet, också är en utgångspunkt för arbetet med järnvägstrafiken i Sverige. Trafikutskottet har framfört att det samtidigt är väl medvetet om de utmaningar som finns inom järnvägssektorn med bristande punktlighet och tillförlitlighet och som drabbar både resenärer och transportköpare. Trafikutskottet välkomnar därför det som regeringen framför i skrivelsen om att se över kapacitets­tilldelningsprocessen för att möjliggöra en ökad användning av tillgänglig kapacitet och förenkla för gränsöverskridande trafik. Trafik­utskottet hänvisar även till att utskottet i ett tidigare betänkande välkomnat de regeringsuppdrag som Trafikverket har fått att bl.a. fortsätta förbättrings­arbetet för ökad robusthet, tillförlitlighet och punktlighet. Trafikutskottet hänvisar också till tidigare uttalanden om att järnvägen står för en mycket begränsad del av transportsektorns utsläpp av växthusgaser, men att det givetvis är angeläget att komma till rätta med även järnvägstrafikens utsläpp. Trafikutskottet framhöll att det därför ser mycket positivt på de insatser som görs inom detta område.

När det gäller motionsförslag om samhällsuppdrag för SJ AB konstaterar trafikutskottet i sitt yttrande att bolagets uppdrag förtydligades 2018 och att det i bolagsordningen bl.a. står att bolagets verksamhet ska vara att, direkt eller indirekt genom dotter- eller intressebolag, bedriva persontrafik och, inom ramen för affärsmässighet, bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen och därmed en långsiktigt hållbar transportförsörjning i hela landet, samt att bedriva därmed förenlig verksamhet.

Som framgår ovan anför trafikutskottet i sitt yttrande att det kommer att bereda ett stort antal motioner på området längre fram under våren 2024. Trafikutskottet framhåller också att regeringen har aviserat att den kommer att överlämna en ny infrastrukturproposition till riksdagen under nästa riksmöte.

Mot denna bakgrund anser trafikutskottet att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 33, 2023/24:2817 (S) yrkandena 13 och 15 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 127 och 133 bör avstyrkas. Miljö- och jordbruksutskottet delar denna uppfattning och avstyrker motionsyrkandena.

Steg 1- och 2-åtgärder

Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens bedömning att för­ut­sättningarna och villkoren för statlig med­finansiering av kostnadseffektiva och additionella steg 1- och 2-åtgärder enligt fyrstegsprincipen bör förtydligas. Miljö- och jordbruksutskottet ser positivt på att ge i uppdrag åt en eller flera myndigheter att ta fram en åtgärdskatalog för samhällsekonomiskt lönsamma och kostnadseffektiva steg 1- och steg 2-åtgärder med fokus på steg 2-åtgärder som kan bidra till att minska behovet av mer kostsamma infrastrukturåtgärder.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande att det är angeläget att tillämpa ett trafikslagsövergripande synsätt vid överväganden om vilka åtgärder som behöver vidtas för att utveckla transportsystemet och att de föreslagna åtgärderna ska analyseras utifrån fyrstegsprincipen. Trafikutskottet framhåller vikten av att i större utsträckning prioritera kostnadseffektiva åtgärder som påverkar transport­efterfrågan och val av transportsätt, dvs. steg 1- och 2‑åtgärder. Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena som rör fyrstegs­principen bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i det regeringen och trafikutskottet anför och avstyrker motionerna 2023/24:2815 (V) yrkandena 26 och 28–30 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 101 i denna del.

Godstransporter på väg

Utskottet konstaterar att svenska tunga godsfordon betalar en årlig vägavgift för rätten att använda hela det svenska vägnätet. Utländska tunga godsfordon betalar en vägavgift vid färd på vissa svenska vägar. Regeringen anför i skrivelsen att beskattningen av den tunga godstrafiken på sikt kommer att behöva ses över. Utskottet ser positivt på regeringens intentioner att fort­sätta analyserna av ett avståndsbaserat system för tunga godstransporter på väg som beaktar Sveriges olika geografiska förutsättningar och som tillsammans med övriga styrmedel bl.a. ger tydliga incitament att använda nollutsläppsfordon utan att missgynna tidigare investeringar i tunga fordon. Samtidigt bör ett sådant system, till skillnad från dagens system, utformas konkurrensneutralt så att utländska fordon betalar lika mycket som svenska, baserat på faktisk körd sträcka. Utskottet finner mot denna bakgrund inte skäl att för närvarande vidta någon åtgärd med anledning av motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 129.

Det statliga investeringsstödet för överflyttning av godstransporter syftar till att främja en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg, sjöfart eller intermodala transporter, dvs. att transporter av gods kan ske med flera transportsätt. Investeringsstödet avser att påskynda effektiviseringen vid omlastning av gods och stimulera till nya transport­lösningar. Miljö- och jordbruksutskottet konstaterar att stödet notifierats till EU-kommissionen.

Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande till tidigare betänkanden där utskottet framhållit vikten av en fortsatt överflyttning av godstransporter från väg till både järnväg och sjöfart och även understrukit vikten av intermodala transporter. Trafikutskottet konstaterar att det behövs en effektiv transport­infrastruktur som bidrar till ökad intermodalitet och underlättar för trafikslagen att samverka med varandra. Trafikutskottet utgår från att detta fortsätter att uppmärk­sammas i arbetet med den kommande infrastruktur­propositionen och anser att motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 34, 2023/24:2817 (S) yrkande 14 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 128 bör avstyrkas. Utskottet delar denna bedömning och avstyrker motionsyrkandena.

Skrivelsen

Flygets globala klimatomställning påskyndas

Regeringen bedömer att flygets klimatomställning behöver utvecklas. På kort sikt bör flyget ställa om huvudsakligen genom en övergång till fossilfria flygbränslen och effektivare flygningar, men på längre sikt i ökande grad även genom flygplan som drivs med el eller vätgas. Sverige och EU bör fortsätta vara pådrivande inom Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) så att utsläppen från den internationella luftfarten minskar i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål.

Regeringen bedömer att Sverige inte bör gå vidare med Miljömåls­beredningens förslag att inkludera inrikes flyg i etappmålet för transporter till 2030 eller utrikes flyg i det långsiktiga klimatmålet till 2045. I stället bör regeringen driva på för höjd ambition på europeisk och global nivå samt stödja svenska flygaktörers omställningsarbete i linje med de globala och europeiska överenskommelserna.

Regeringen bedömer i skrivelsen att flygets utsläpp på hög höjd, s.k. höghöjdseffekter, bör minska. I takt med att robusta mätmetoder för hög­höjdseffekter utvecklas bör dessa utsläpp inkluderas i EU ETS. Därtill behövs vägledning till flyg­operatörer så att dessa ska kunna bidra till att minska höghöjdseffekterna.

Inblandning av hållbara och fossilfria flygbränslen

I skrivelsen bedömer regeringen att inblandningen av fossilfria flygbränslen är av central betydelse för flygets klimatomställning. Sverige bör verka för en effektiv prissättning av flygets klimatpåverkan som främjar hållbara och fossilfria drivmedel. Därutöver bör samverkan öka för att samordna arbetet med produktion och distribution av fossilfria drivmedel för bl.a. flyget.

Flyget kommer att vara beroende av inblandning av hållbara flygbränslen under en överskådlig framtid för att minska utsläppen. Sverige är en föregångare på detta område. Sverige införde en reduktionsplikt för flygfotogen som började gälla under 2021 och blev då ett av tre länder i världen med krav på inblandning av fossilfria flygbränslen. I sin kontrollstation från 2022 bedömde Energimyndigheten att reduktionsplikten för flygfotogen bidrar till att stärka Sveriges biobaserade ekonomi, skapar ett investering­s­klimat för hållbara flygbränslen och inspirerar andra länder att införa liknande styrmedel.

Den 14 juni 2021 föreslog kommissionen att det ska införas en gemensam kvotplikt för hållbara flygbränslen på alla europeiska flygplatser. Efter förhandlingar under det svenska ordförandeskapet i EU kunde en överenskommelse nås mellan EU:s institutioner. Enligt den nu antagna förordningen om lika villkor för hållbar luftfart (ReFuelEU Aviation) ska 2 procent av bränslet som tankas på europeiska flygplatser 2025, 6 procent 2030, och 20 procent 2035 vara hållbara flygbränslen. I förordningen är flyg som används för militära eller humanitära ändamål undantagna. Därefter kommer inblandningskraven att öka ytterligare och 2050 ska 70 procent vara hållbara flygbränslen. Förordningen innebär att nationella inblandningskrav behöver slopas till förmån för de europeiska kraven. Nivåerna fram till 2030 i det europeiska regelverket innebär lägre inblandning än den svenska reduktionsplikten men innebär större utsläppsminskningar eftersom reglerna gäller för hela EU. EU-reglerna innehåller också uttryckliga krav som förhindrar ekonomitankning. Regeringen anser att det finns flera fördelar med styrning för inblandning av hållbara flygbränslen på europeisk nivå. Utöver att gemensamma inblandningskrav minskar utsläppen från flyg inom hela unionen minskar det även riskerna för ekonomitankning, dvs. att plan tankar i länder där inblandningskraven är svagare. En gemensam inblandning på europeisk nivå bidrar dessutom till att skapa en större marknad för producenter av hållbara flygbränslen. Ett av huvudsyftena med EU-förordningen är att flygoperatörer ska ha samma villkor i hela unionen. Sverige kommer därför att behöva se över den befintliga nationella reduktionsplikten för flygfotogen utifrån EU-regleringen.

Omställningen till hållbara och fossilfria drivmedel för luftfarten kräver ett helhetsgrepp om inblandning, produktion och infrastruktur. Flygplats­utredningen (Ds 2023:3) har därför föreslagit att det inrättas en bränsle­kommission för flyget. Motiveringen till förslaget är att det krävs en storskalig produktion av hållbara flygbränslen och Sverige bedöms ha förutsättningar till en hög grad av självförsörjning av till naturresurser och har samtidigt den tekniska kunskap som krävs för att kunna nyttja detta. Vidare anser utredningen att det finns flera sektorer som har behov av och konkurrerar i någon form om samma råvara. Några remissinstanser framförde dock att kommissionen bör inkludera sjöfarten. Därför bör bränslekommissionens mandat breddas till att även inkludera sjöfart som också har storskaliga behov av hållbara bränslen.

Regeringen anser att en ökad samverkan med berörda aktörer från flyg- och sjöfarten kan bidra i omställningen till hållbara och fossilfria drivmedel för flyget. Att få till stånd en inhemsk produktion av biobränslen och elektrobränslen kommer att kräva betydande samordning mellan en bredd av aktörer igenom hela värdekedjan i syfte att minimera flaskhalsar och säkerställa att nödvändiga åtgärder, såsom att stärka nätkapaciteten, sker i den takt som krävs. Regeringen avser därför att öka samverkan om hållbara och fossilfria flygbränslen med representanter från hela värdekedjan inklusive företrädare från näringslivrt, akademin och den offentlig sektorn i syfte att verka för att skala upp produktionen av hållbara och fossilfria bränslen, vilket inkluderar både biobränslen och elektrobränslen, samt främja utbyggnaden av tillhörande infrastruktur. Samordningsfunktionen bör även lämna rekommendationer om nödvändiga kompletterande åtgärder för att produktionen och användningen av fossilfria drivmedel i flyg- och sjöfartssektorn ska kunna öka.

I sammanhanget kan även påpekas att regeringen bedömer att för­­utsättningar behöver skapas för introduktion av elflyg i Sverige. För­utsättningarna för ett marknadsintroduktionsstöd för inköp eller finansiell leasing bör analyseras i takt med att marknaden för elflyg utvecklas.

Effektiv prissättning av flygets klimatpåverkan

Regeringen anser att flyget i högre grad bör stå för kostnaderna för sin klimatpåverkan och att incitament bör ges till flygets klimatomställning. Det är problematiskt för flygets klimatomställning att det inte är möjligt att beskatta fossilt flygbränsle i yrkesmässig luftfart, och på så sätt skapa ekonomiska incitament för hållbara flygbränslen eller elflyg. Det är särskilt problematiskt för de flygresor som sker till och från EU som inte omfattas av EU ETS. Det är däremot positivt att EU ETS har skärpts för flyget.

Sverige har under lång tid haft en ledande internationell roll, både globalt och på EU-nivå, för att det ska bli möjligt att prissätta flygets utsläpp. Regeringen anser att det är viktigt att flygets utsläpp prissätts, och inte flygandet i sig. Sverige bör därför fortsätta att verka för en effektiv prissättning av flygets klimatpåverkan som främjar hållbara och fossilfria drivmedel.

Regeringen anför att krav på minskad klimatpåverkan bör övervägas i samband med stödgivning till icke-statliga flygplatser.

Nationell politik stöttar sjöfartens klimatomställning

Bunkringen av sjöfartsbränslen för inrikes transporter i Sverige har ökat över tid och växthusgasutsläppen motsvarar omkring 800 000 ton växthusgas­utsläpp per år. Samtidigt kan en ökad överflyttning av gods från väg till sjöfart bidra till minskade utsläpp. I Sverige finns det ett antal befintliga åtgärder på plats för att främja både överflyttning och sjöfartens klimatomställning. Det finns differentierade farledsavgifter som ger ekonomiska incitament för rederier att minska sina utsläpp. En nationell samordnare för sjöfarten har i uppdrag att främja inrikes sjöfart och närsjöfart, men också energieffektiva lösningar med låga utsläpp av växthusgaser. Den nationella samordnaren för inrikes sjöfart och närsjöfart har även i uppdrag att verka för att s.k. gröna korridorer, dvs. fossilfri drift mellan hamnar, etableras (I2020/01135, I2020/01136). Sjöfartsnäringen själv har dessutom satt upp ambitiösa klimatmål genom dess färdplan för fossilfri konkurrenskraft, och flera svenska myndigheter har fått i uppdrag att ställa om den svenska fartygsflottan. Det är viktigt att Sverige fortsätter att stötta den svenska sjöfartsnäringen i dess omställning, särskilt som EU nu inför skarpa styrmedel för branschen.

 

Sjöfartens globala klimatomställning påskyndas

Regeringen anför i skrivelsen att sjöfartens globala klimatomställning behöver påskyndas genom effektivare fartyg, en ökad användning av hållbara sjöfartsdrivmedel, en omställning till fartyg med noll och nära nollutsläpp samt effektivare godstransporter. Sverige bör inom IMO driva på för globala krav på användning av fossilfria drivmedel och ett ambitiöst marknadsbaserat klimatstyrmedel i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Sverige bör även driva på för att samtliga växthusgasutsläpp och även mindre fartyg inkluderas i internationella regler för sjöfartens växthusgasutsläpp.

I skrivelsen anför regeringen att inblandningen av fossilfria sjöfartsbränslen är av central betydelse för sjöfartens klimatomställning. Ökad samverkan behövs för att kunna producera och distribuera fossilfria drivmedel för bl.a. sjöfarten.

Regeringen bedömer att ytterligare åtgärder bör vidtas för att stödja introduktionen av eldrivna fartyg. Det bör analyseras hur fartyg som drivs på el samt konvertering av fartyg till eldrift kan främjas på ett effektivt sätt. Europeiska kommissionen behandlar för närvarande en ansökan om förlängning av Sveriges befintliga nedsättning av skatten på landström för större fartyg.

Infrastruktur för fossilfria fartyg byggs ut

Regeringen bedömer i skrivelsen att utbyggnaden av laddinfrastruktur och tankinfrastruktur för elektrobränslen vid hamn bör främjas. I budget­propositionen för 2023 beslutades därför att stöd till laddinfrastruktur vid hamnar och kajer ska kunna sökas utifrån ett befintligt budgetanslag (utg.omr. 21 anslaget 1:8 Laddinfrastruktur).

Klimatkrav för offentligt finansierad sjöfart

I skrivelsen anför regeringen att den offentliga sektorn bör använda de verktyg som finns för att stödja sjöfartens klimatomställning. Relevanta myndigheter bör fortsätta att skynda på omställningen av sin fartygsflotta där så är möjligt. Vidare bör den nationella samordnaren för inrikes sjöfart få ett förlängt och förtydligat uppdrag att verka för en fossilfri sjöfartsnäring i Sverige.

Motionerna

Några motionsyrkanden tar upp frågan om koldioxidutsläpp från inrikes flyg. I kommittémotion 2023/24:2465 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 74 anförs att koldioxidutsläpp från inrikes flyg bör inkluderas i etappmålet för inrikes transporter till 2030.

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 38 bör inrikesflyget ingå i etappmålet till 2030 för transportsektorn. Det faktum att inrikes flyg inte ingår i etappmålet är hämmande för att målmedvetet vidta nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen samt resorna inom inrikesflyget.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 9 bör förslaget från Miljömålsberedningen (SOU 2022:15) om att inkludera inrikesflyget i transportmålet till 2030 genomföras. Motionärerna menar att det finns stor potential att minska utsläppen från inrikes flyg.

Hållbara och fossilfria flygbränslen är ett område som tas upp i några motionsyrkanden. I kommittémotion 2023/24:960 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 8 anför motionärerna att det bör vara obligatoriskt för flygbolag att blanda in biodrivmedel. Motionärerna menar att flygbolagen låter bli att blanda in den fastslagna mängden biodrivmedel och istället betalar en avgift. Detta medför att omställningen till ett fossilfritt samhälle hämmas.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 18 pekar motionärerna på behovet av en tydlig satsning på grönt flyg som bidrar till att reducera utsläppen från transportsektorn och stärka Sveriges konkurrenskraft på den internationella arenan. Att stärka Sveriges position som ett föregångsland för utveckling och användande av fossilfritt flyg är en nödvändighet för att möta klimatutmaningarna. I yrkande 19 framhålls vikten av att satsa på att utveckla och ta fram nya hållbara flygbränslen. Bränslena bör utvecklas där kunnandet finns, vilket även kan leda till nya arbetstillfällen.

Prissättning av flygets klimatpåverkan är en fråga som behandlas i två motionsyrkanden. Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 39 bör regeringen låta utreda lämplig utformning av progressiv flygbeskattning. Innebörden bör vara att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 132 bör regeringen verka i Sverige och inom EU för att det kommersiella flyget inte ska subventioneras utan betala för sin egen kostnad och klimatpåverkan. Den svenska flygskatten bör höjas och energiskatt och koldioxidskatt införas på flygbränsle i EU, för alla flygresor inom Europa. Flyget bör även beläggas med full moms. Sverige ska även verka för att alla flygbolag ska betala fullt pris inom EU ETS. Gratis tilldelning av utsläppsrätter bör inte förekomma för flyget.

Även sjöfartens klimatpåverkan behandlas i några motionsyrkanden. I kommittémotion 2023/24:2465 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 83 framhåller motionärerna att regeringen bör se över formerna för Klimatklivet så att det stödet går att söka stöd även för hamnarna.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 130 bör det införas en kraftfull klimatdifferentiering av farledsavgifterna. Enligt yrkande 131 bör utsläppskrav som är i linje med transportsektorns klimatmål ställas i upphandlingen av Gotlandstrafiken för avtalsperioden efter 2026.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar bedömningen i klimathandlingsplanen att regeringen bör driva på för en höjd ambition för flygets klimatomställning på europeisk och global nivå samt stödja svenska flygaktörers omställningsarbete i linje med de globala och europeiska överenskommelserna. Sverige bör således som regeringen anför inte för närvarande gå vidare med Miljömåls­beredningens förslag att inkludera inrikes flyg i etappmålet för transporter till 2030 eller utrikes flyg i det långsiktiga klimatmålet till 2045.

Trafikutskottet välkomnar i sitt yttrande det som regeringen framför i skrivelsen om att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över etappmålet för inrikes transporter till 2030. Enligt trafikutskottets mening är det av stor betydelse att följa upp och utvärdera lagstiftning och beslut för att säkerställa att dessa verkar i avsedd riktning. Trafikutskottet anser att följdmotionsyrkandena om etappmålet för transporter bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet gör ingen annan bedömning och avstyrker motionerna 2023/24:2465 (C) yrkande 74, 2023/24:2815 (V) yrkande 38 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 9.

Miljö- och jordbruksutskottet anser i likhet med regeringen att flygets klimatomställning behöver utvecklas. På kort sikt bör flyget ställa om huvudsakligen genom en övergång till fossilfria flygbränslen och effektivare flygningar, men på längre sikt i ökande grad även genom flygplan som drivs med el eller vätgas. Sverige och EU bör fortsätta vara pådrivande inom ICAO så att utsläppen från den internationella luftfarten minskar i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Som regeringen anför är inblandningen av fossilfria flygbränslen av central betydelse för flygets klimatomställning. Sverige bör verka för en effektiv prissättning av flygets klimatpåverkan som främjar hållbara och fossilfria drivmedel. Därutöver bör samverkan öka för att samordna arbetet med produktion och distribution av fossilfria drivmedel för bl.a. flyget. Den nu antagna EU-förordningen om lika villkor för hållbar luftfart (ReFuelEU Aviation) innebär att användningen av hållbara bränslen ska öka inom luftfartssektorn. Ett av huvudsyftena med EU-förordningen är att flygoperatörer ska ha samma villkor i hela unionen. Utskottet noterar det som regeringen anför om att Sverige därför kommer att behöva se över den befintliga nationella reduktionsplikten för flygfotogen utifrån EU-regleringen.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande att flyget behövs för ett exportberoende land som Sverige men att det samtidigt behövs klimatsmarta lösningar som bl.a. ökad inblandning av biodrivmedel och eldrivna flygplan för att minska utsläppen från luftfarten. Trafikutskottet anser att det är viktigt att minska utsläppen från svenskt flyg samtidigt som utskottet konstaterar att de stora klimatutmaningarna för flyget är gränsöverskridande och att det därför även krävs gemensamma internationella åtgärder.

Trafikutskottet anför i sitt yttrande att det ser positivt på de styrmedel för flyget som har införts i form av differentierade start- och landningsavgifter och reduktionsplikt för att Sverige ska kunna uppnå målet om att allt inrikesflyg ska vara fossilfritt 2030 och att alla flygtransporter från svenska flygplatser ska vara fossilfria 2045. Trafikutskottet uppmärksammar även den stora potential som finns i den fortsatta utvecklingen inom elflygsområdet. Trafikutskottet ser i detta sammanhang positivt på de industriella möjligheter som finns i Sverige när det kommer till utveckling av elflyg och den betydelse som framväxten av en ny industrigren baserad på civil elflygsproduktion kan komma att få för att öka utbudet av jobb. Energi­myndighetens satsningar på forskning och innovation för att främja hållbara biobränslen för flyg är ytterligare insatser som trafikutskottet lyfter fram i sammanhanget. Trafikutskottet anser att motion 2023/24:2817 (S) yrkande 18 bör avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens och trafikutskottets bedömning och avstyrker motionerna 2023/24:960 (MP) yrkande 8 och 2023/24:2817 (S) yrkandena 18 och 19.

Regeringen framhåller i skrivelsen att flyget i högre grad bör stå för kostnaderna för sin klimatpåverkan och att incitament bör ges till flygets klimatomställning. Sverige har under lång tid haft en ledande internationell roll, både globalt och på EU-nivå, för att det ska bli möjligt att prissätta flygets utsläpp. Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att flygets utsläpp prissätts, och inte flygandet i sig. Sverige bör därför fortsätta att verka för en effektiv prissättning av flygets klimatpåverkan som främjar hållbara och fossilfria drivmedel. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2023/24:2815 (V) yrkande 39 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 132. Även trafikutskottet anser att det sistnämnda yrkandet ska avstyrkas.

Miljö- och jordbruksutskottet kan, i enlighet med vad trafikutskottet anger i sitt yttrande, konstatera att sjöfarten har flera utmaningar att hantera på miljö- och klimatområdet. Att rena sjöfartens utsläpp är en angelägen åtgärd i omställningen till ett hållbart transportsystem. Det internationella arbete som bedrivs inom EU och IMO är avgörande för att minska sjöfartens miljö- och klimatpåverkan och för att uppnå en hållbar sjöfart på lika villkor. Sverige bör vara pådrivande för ambitiösa och effektiva styrmedel inom IMO.

När det gäller frågan om farledsavgifter anför trafikutskottet i sitt yttrande att det i Sjöfartsverkets regleringsbrev för 2024, i likhet med föregående år, anges en restriktion för höjningar av farledsavgifterna som innebär att avgiftstarifferna får öka med högst konsumentprisindex med konstant skatt. Medel som används till miljöincitament omfattas inte av restriktionen. Detta innebär att Sjöfartsverket har möjlighet att öka miljöincitamentet i farledsavgiften i syfte att åstadkomma ytterligare klimatåtgärder.

Trafik­utskottet anför i sitt yttrande att det tidigare har understrukit betydelsen av en väl fungerande färjetrafik till Gotland som tillgodoser både invånarnas och näringslivets transportbehov och som främjar regional utveckling. Trafikutskottet påminner om att det saknas kommersiell bärkraft för trafik i den omfattning som krävs för att Region Gotland ska anses kunna leva och utvecklas. Trafikverket har därför regeringens uppdrag att, inom ramen för de transportpolitiska målen och angivna medelsramar, ingå och ansvara för statens avtal om linjesjöfart till Gotland. Trafikutskottet har tidigare framfört att det inte anser att det finns anledning att föregripa Trafikverkets pågående arbete med att upphandla färjetrafik för den kommande avtalsperioden från den 1 februari 2027.

Miljö- och jordbruksutskottet anser i likhet med trafikutskottet att det i detta sammanhang inte finns skäl att ta något initiativ med anledning av motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 130 och 131 och avstyrker därför motions­yrkandena.

Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens bedömning att utbyg­g­naden av ladd­infrastruktur och tankinfrastruktur för elektrobränslen vid hamnar bör främjas. Miljö- och jordbruksutskottet vill därför lyfta fram den satsning som gjordes i budget­propositionen för 2023 på ett stöd till ladd­infrastruktur vid hamnar och kajer. Mot denna bakgrund avstyrks motion 2023/24:2465 (C) yrkande 83.

Skrivelsen

Minskad klimatpåverkan från jordbruket genom ökad produktivitet

Regeringen anför i skrivelsen att det är svårare att minska utsläppen av växthusgaser kraftigt från jordbruket på ett kostnadseffektivt och konkurrensneutralt sätt än inom andra sektorer. Nationella styrmedel för att minska Sveriges utsläpp från jordbruket får inte hämma sektorns konkurrenskraft eller riskera att leda till läckage av utsläpp. Fortsatta åtgärder för ökad produktivitet och resurseffektivitet kan ge både lägre växthusgas­utsläpp och ökad lönsamhet i jordbruket. Vartefter den tekniska utvecklingen förbättrar möjligheterna att minska utsläppen från jordbrukssektorn bör Sverige verka för att på EU-nivå införa en harmoniserad, träffsäker och kostnadseffektiv styrning mot minskade utsläpp. Det är väsentligt att inte därigenom snedvrida konkurrensen på livsmedelsmarknaden, skapa läckage av utsläpp eller hämma livsmedelsproduktionen.

Regeringens bedömning är att det inte är effektivt att rikta styrning mot svenskt jordbruk som minskar den svenska jordbruksproduktionen till förmån för import av livsmedel eftersom svensk livsmedelsproduktion har låga utsläpp i förhållande till producerad enhet jämfört med många andra länder. En särskild aspekt för jordbruket är att det finns betydande svårigheter att mäta utsläppen med tillräcklig precision och att effekten av åtgärder likaledes är svår att verifiera. Regeringen har därför i budgetpropositionen avsatt medel för att utveckla metoder för att mäta upptag och utsläpp från jordbrukssektorn och från de enskilda praktiska åtgärder som genomförs på jordbruksföretagen. I takt med att kunskapen om utsläppen ökar behöver styrmedel och åtgärder utvärderas och eventuellt förändras.

Regeringen arbetar brett med åtgärder som stärker jordbrukets produktivitet och klimateffektivitet. Det finns flera investeringsåtgärder som är effektiva för att minska utsläppen som i dag kan få stöd via Klimatklivet och EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Inom ramen för den strategiska planen, som är Sveriges genomförande av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, avsätts betydande resurser till att stödja investeringar, innovationer, metodutveckling och kompetensutveckling som bidrar till att öka produktiviteten och resurseffektiviteten och minska växthusgasutsläppen från jordbruket. Insatserna inkluderar en stor diversitet av åtgärder. Regeringen har också fattat beslut om att finansiera ett kunskapsnav för animaliesektorn vid Research Institutes of Sweden AB (Rise) där frågor om resurseffektivitet och lönsamhet inom sektorn kommer att vara i fokus. Navet, som nyligen har startat in verksamhet, ska bl.a. inhämta, sammanställa och sprida ny forskning och kunskap och bidra till att fylla kunskapsluckor inom svensk animalie­produktion.

I rapporten Sveriges klimatstrategi (KN2023/03828) föreslås att Sverige ska verka för införandet av harmoniserade styrinstrument för att skapa ekonomiska drivkrafter till minskade utsläpp i jordbrukssektorn. Regeringen ser betydande svårigheter och risker med ett sådant system, samtidigt som gemensamma EU-instrument kan minska riskerna för snedvridna konkurrensförutsättningar. Trubbigt konstruerat medför sådan styrning inte incitament till förbättringar i verksamheten utan tvingar enbart fram minskad produktion och högre administration. Vartefter den tekniska utvecklingen förbättrar möjligheterna att minska utsläppen från jordbrukssektorn bör Sverige verka för att på EU-nivå införa en harmoniserad, träffsäker och kostnadseffektiv styrning mot minskade utsläpp. Det är väsentligt att inte därigenom snedvrida konkurrensen på livsmedelsmarknaden, skapa läckage av utsläpp eller hämma livsmedelsproduktionen. När det gäller utsläpp från fossila drivmedel som används i jordbrukets arbetsmaskiner anser regeringen att styrningen mot dessa bör hanteras i EU ETS 2.

Anpassningar till EU:s nya politik för ökade nettoupptag i skog och mark

Regeringen bedömer i skrivelsen att ett samstämmigt genomförande av Sveriges EU-åtaganden inom klimat och naturvård i skog och mark bör möjliggöra konkurrenskraft, utveckling av en växande bioekonomi och ökad livsmedelsförsörjning.

Skogen är en strategisk resurs för ett robust Sverige samt för jobb och tillväxt. Det svenska skogsbruket är centralt för svenskt klimatarbete och tillgång till biomassa är därför av stor vikt för att kunna förverkliga ett skifte från fossila material och bränslen. Den växande skogen är också avgörande för den biologiska mångfalden. Regeringen prioriterar att det svenska skogsbruket inte begränsas utan fullt ut kan bidra till att uppnå klimatmålen samt till jobb och tillväxt i hela landet. Samtidigt är ett flertal nya EU-rättsakter aktuella som kan påverka det svenska skogsbruket och den nationella skogspolitiken. Regeringen anser därför att det behövs en översyn av den nationella skogspolitiken för att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart svenskt skogsbruk och en växande bioekonomi.

Utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, såsom skogsbruk och jordbruk, regleras av EU:s LULUCF-förordning (Land-Use, Land-Use Change and Forestry). Den reviderade LULUCF-förordningen, som beslutades den 19 april 2023, innebär på EU-nivå en ambitionsökning med totalt 85 miljoner ton koldioxidekvivalenter i EU. För Sveriges del innebär det att nettoupptaget ska öka med ca 4 miljoner ton 2030 jämfört med genomsnittet 2016–2018 samt ett åtagande om en inlagringsbudget för perioden 2026–2029. För perioden 2021–2025 gäller tidigare åtagande om ett s.k. no-debet-mål, vilket innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att de inte minskar upptaget jämfört med en förutbestämd referensnivå. LULUCF-förordningen innehåller vissa flexibiliteter gentemot EU:s ansvarsfördelnings­förordning som kan utnyttjas för att klara åtagandet.

Kommissionen presenterade den 30 november 2022 ett förslag till certifieringsramverk för upptag och infångning av koldioxid (CRCF). Certifieringsramverket är frivilligt och omfattar upptag och inlagring av koldioxid genom s.k. carbon farming, lagring av kol i produkter och permanent lagring genom tekniska åtgärder. Målen med certifieringsramverket är att uppmuntra till samt säkerställa hög kvalitet på åtgärder för CCS inom EU.

Förslaget till EU:s förordning om restaurering av natur (COM (2022) 304) kopplar till och ska fungera i synergi med andra policyer inom den gröna given, bl.a. EU:s strategier för biologisk mångfald och klimatanpassning. Förslaget innehåller ett flertal bindande mål och skyldigheter för medlemsstaterna i fråga om restaurering av olika typer av ekosystem, bl.a. restaurering och återvätning av dikade torvmarker.

Miljömålsberedningen har fått ett tilläggsdirektiv (dir. 2022:126) att ta fram en strategi för hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden inom EU och internationellt för biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändningssektorn (LULUCF). I enlighet med propositionen om stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund (prop. 2021/22:58) ska Skogsstyrelsen ta fram ett förslag till nationellt mål för ökad hållbar tillväxt i skogen.

Öka kunskapen om och takten för återvätning av utdikade torvmarker

Regeringen framhåller i skrivelsen att takten i återvätning av utdikade våtmarker i skogs- och jordbruksmark bör öka. Kunskapshöjande åtgärder och informationsspridning till markägare och lokala aktörer om återvätning bör genomföras för att effektiva åtgärder ska komma till stånd. En satsning på restaurering av våtmarker, inklusive en kompetenssatsning, bör genomföras. Därför har regeringen föreslagit att medel tillförs ändamålet i budgetpropositionerna för 2023 och 2024 (prop. 2022/23:1, prop. 2023/24:1).

Återvätningens effekter på växthusgasutsläpp och markens vattenhållande förmåga bör studeras. För att Sverige ska kunna leva upp till nuvarande och kommande rapporteringskrav som berör våtmarksarbete bör lagstiftningen ses över och myndigheternas rapporteringsvägar effektiviseras.

Regeringens pågående och permanenta våtmarkssatsning omfattar 1 365 miljoner kronor under 2024–2026. Därutöver finns stöd i den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken för våtmarksanläggning och skötsel. I syfte att nå måluppfyllelse i fråga om negativa utsläpp genom att minska växthusgasavgång, göra insatser för biologisk mångfald och bidra till hushållning av vattenresurser och minskad övergödning behöver den nationella satsningen förstärkas i enlighet med regeringens budgetproposition för 2024. Marker som ger den största klimateffekten bör prioriteras vid återvätning av torvmarker. Enligt beräkningar från Skogsstyrelsen skulle enbart medlen till deras återvätningsverksamhet kunna skapa en återvätning av upp till 12 000 hektar torvmark, med en sammanlagd kostnadseffektiv nettoreduktion av de årliga nettoutsläppen växthusgaser om ca 100 000 ton koldioxidekvivalenter. Skogsstyrelsen m.fl. myndigheter har byggt upp ett stödsystem för återvätning baserat på avtal med intresserade markägare.

Regler för vattenverksamhet bör ses över

Regeringen anför att regelverket för vattenverksamhet och markavvattning bör ses över. Det behövs för att underlätta för restaurering och återvätning av mark i syfte att öka nettoupptag av växthusgaser från markanvändning. En översyn behövs också för att tillgodose behov inom de areella näringarna.

Utveckling av mätmetoder och stödsystem i skogs- och jordbruksmark

Regeringen bedömer i skrivelsen att metoder för att mäta upptag och utsläpp av växthusgaser från skogs- och jordbruksmark bör vidareutvecklas i syfte att på ett bättre sätt kunna följa upp det svenska åtagandet i LULUCF-förordningen. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1) föreslagit att medel tillförs detta ändamål. Dessutom har regeringen i budgetpropositionen för 2024 föreslagit att det tillförs medel till metodutveckling för att mäta klimateffekter i praktisk jordbruksproduktion samt till att testa åtgärder för att minska jordbrukets klimatpåverkan. Sammantaget bör dessa medel bidra till att kunskapen om effektiva åtgärder för att minska jordbrukets utsläpp samt metodutveckling byggs upp för att bättre kunna tillämpa åtgärder som förbättrar jordbrukets klimateffektivitet och kunna beräkna klimateffekter av åtgärder inom jordbruket.

Effektivare främjande av utsläppsminskande investeringar inom jordbruket

Regeringen anför i skrivelsen att verksamhetsutövare i jordbrukssektorn behöver göra ytterligare investeringar för att minska utsläppen av växthusgaser för att bidra till att nå Sveriges åtaganden i ESR-sektorn. Det finns möjligheter att söka investeringsstöd för sådana åtgärder i dag, men det bör analyseras hur stöden kan främja investeringar för ökad klimateffektivitet och minskade utsläpp av ammoniak från jordbruket på ett mer effektivt sätt.

Ökat byggande i trä och biobaserade material

I skrivelsen anför regeringen att det bör analyseras om nationella åtgärder bör införas som ett komplement till den finansiering som kan bli resultatet av EU:s certifieringsramverk i syfte att främja byggande i trä. Analysen bör inkludera en bedömning om obligatoriska deklarationer av kolupptag vid uppförande av byggnader kan vara en effektiv åtgärd, samt vilka hinder som kan finnas för att bygga med med trä och biobaserade material. Sverige bör även främja hållbart byggande, exempelvis i trä, inom EU och internationellt.

Motionerna

Jordbruk och nettoupptag i skog och mark

Jordbrukets klimatpåverkan behandlas i flera motionsyrkanden. I kommitté­motion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 31 anförs att det svenska jordbruket spelar en avgörande roll för matproduktion, beredskap, landskapsvård och den biologiska mångfalden. Regeringens klimathandlingsplan innehåller för få konkreta reformer som gör skillnad i närtid för det svenska jordbrukets omställning och förmåga att skala upp produktionen av bioenergi.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 134 bör Sveriges och EU:s jordbrukspolitik inriktas på att öka miljö- och klimatnyttan samt säkra livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat. Enligt yrkande 135 bör medel styras om från de arealbaserade direktstöden till höjda miljöersättningar och odlingsmetoder främjas som ökar jordens bördighet och kolinlagring och som bidrar till biologisk mångfald och andra miljöinsatser. Enligt yrkande 136 bör jordbrukets fossila subventioner ersättas med ett grönt avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket. Regeringen bör enligt yrkande 139 ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att öka integreringen av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket för att minska behovet av konstgödsel och avgången av växthusgas. I yrkande 143 framför motionärerna att klimatanpassningen av svenskt jordbruk bör stödjas så att det blir möjligt att producera mer mat i ett förändrat klimat. Enligt yrkande 138 bör Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vinnova och andra lämpliga myndigheter ges i uppdrag att främja ny teknik och innovationer för att minska utsläppen från hantering av stallgödsel och användning av växtnäring ytterligare.

Ett flertal motionsyrkanden tar upp frågan om nettoupptag i skog och mark. Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 69 bör Sverige anta ett mål om att fördubbla den naturliga kolsänkan i Sverige till 2030 jämfört med 2017. Det kan exempelvis ske genom förändrade brukningsmetoder som värnar kolförråden som finns i marken. Enligt yrkande 72 bör regeringen utforma ett förslag på regelverk med ekonomiskt incitament att stärka kolinlagringen vid avverkning och gallring för privata skogsägare. I yrkande 73 anförs att regeringen bör införa en tydlig begränsning av kalhyggenas areal inom skogsbruket. Enligt yrkande 74 bör en nationell målsättning för ökad areal kalhyggesfritt skogsbruk ingå i miljökvalitet­smålet Levande skogar. Enligt yrkande 75 bör Sverige anta en nationell målsättning om att trakthyggesbruket på längre sikt bör vara utfasat. Yrkande 77 tar upp frågan om att Sverige bör anta en målsättning om att 30 procent av skogsmarken långsiktigt ska skyddas i ekologiskt samman­hängande nätverk med avseende på naturtyp och geografisk utbredning. Den biologiska mångfalden bör värnas och klimatkrisen motverkas.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 32 betonas vikten av ett hållbart skogsbruk som skapar arbetstillfällen, främjar klimatomställning och regional utveckling samt är en drivkraft bakom en expanderande bioekonomi.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 95 bör ett nationellt mål antas om att fördubbla den naturliga kolsänkan. Om torka blir mer frekvent på grund av klimatförändringar finns det en risk att kolsänkan i svenska skogar avtar snabbare över tid. I yrkande 142 anförs att kolinlagringen i jordbruksmarker bör öka och förlusten av åkermark stoppas. Relevanta myndigheter bör få i uppdrag att titta på den samlade tekniska och hållbara potentialen att öka kolinlagringen i landskapet. Enligt yrkande 153 bör regeringen genomföra de åtgärder som föreslås i utredningsbetänkandet Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) för ökad kolinbindning i skog och mark samt utreda vidare åtgärder i syfte att arbeta strategiskt med naturbaserade klimatlösningar för att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen. Enligt yrkande 157 bör det utredas vilken mark som är lämplig att återbeskoga och hur, utan att det konkurrerar med livsmedelsproduktionen eller försvårar uppfyllandet av andra miljömål. För att nå Sveriges bindande åtagande i LULUCF-förordningen och bidra till Parisavtalet krävs lösningar som kan generera nettoupptag av växthusgaser i närtid och bidrar till synergier med miljömålen. Enligt yrkande 158 bör regeringen ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag om ekonomiska incitament för markägare att på olika sätt bistå med samhällsnytta i form av ökad kolinlagring. I yrkande 159 anförs att det bör införas ett omställningsstöd till skogsägare som vill ställa om till hyggesfria metoder. Enligt yrkande 160 bör man förlänga omloppstider genom att höja den lägsta åldern för föryngringsavverkning med 30 procent. Enligt yrkande 161 bör stöd och rådgivning till skogsägare om klimat­anpassningsåtgärder utvecklas. Enligt yrkande 162 bör regeringen ge i uppdrag åt Skogsstyrelsen att i samverkan med Naturvårdsverket utveckla en stödjande digital infrastruktur för skogsägare för att främja såväl offentlig som privat finansiering av åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser. En likalydande begäran framställs i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 79.

I yrkande 163 i motion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) begärs att regeringen verkar för att storleken på kalhyggen, och den sammanlagda storleken på tidsmässigt och rumsligt närliggande hyggen, begränsas och verkar för att det sätts stopp för kalhyggen i särskilt klimatkänsliga områden.  

Enligt yrkande 164 bör ett etappmål införas inom miljömålssystemet om att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030. Enligt yrkande 167 bör en omfattande satsning göras på att återskapa kusternas och utsjöns skadade ekosystem för ekologisk funktionalitet och därigenom ökad kolinlagring. I yrkande 168 framförs att kolinbindningen bör öka genom antagande av ett nationellt riksdagsbundet mål om att skydda 30 procent av landområden, hav och sötvatten med utgångspunkt i ett representativt urval av naturtyper och ekologisk funktion. Enligt yrkande 169 bör kolförråd skyddas genom att det avsätts tillräckliga budgetmedel, i enlighet med Miljöpartiets budgetmotion för 2024, för att omgående skydda de sista resterna naturskog i hela landet, däribland de sammanhängande fjällskogarna. Enligt yrkande 170 bör ersättningarna till naturvårdande insatser utvecklas och öka för att uppnå en ökad kolinbindning. De markägare som tar ansvar för naturvården ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet.

I partimotion 2023/24:996 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 99 finns ett förslag om att ta till vara potentialen i naturbaserade klimatlösningar i samklang med miljömålen, för ökad kolinlagring och klimatanpassning, och låta denna ansats genomsyra all relevant politik för förvaltning och brukningsmetoder av både land- och vattenbaserade ekosystem. Relevanta myndigheter bör få i uppdrag att titta på den samlade tekniska och hållbara potentialen att öka kolinlagringen i landskapet. Även enligt kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 74 bör regeringen utreda åtgärder och arbeta strategiskt med naturbaserade klimatlösningar i syfte att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen, exempelvis åtgärder som gör att skogar binder in mer kol i träd och mark. Enligt yrkande 76 bör regeringen ge Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket ett uppdrag att genomföra styrmedlet omvända auktioner för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser och ge förslag på lämplig storlek på medelstilldelningen.

Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 70 anför motionärerna att regeringen bör se till att informationen och administrationen förbättras och underlättas i syfte att stimulera fler mark- och skogsägare att söka ekonomiskt stöd för återetablering av lämpliga våtmarker.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 165 bör man i högre utsträckning och takt återställa våtmarker, både i jordbrukslandskapet och i skogsmark, samt analysera den tekniska och hållbara potentialen för ökad kolinlagring vid återvätning av dikade torvmarker och andra naturbaserade klimatlösningar. I yrkande 166 anförs att den lokala kapaciteten att vidta åtgärder för ökad kolinbindning genom återvätning av mark bör öka. Detsamma anförs i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 75.

I motion 2023/24:151 av Magnus Jacobsson (KD) efterfrågas en utredning om varför myndigheter och institut inte tar med den kolinlagring som faktiskt sker inom jordbruket när de beräknar näringens klimatpåverkan. För att trygga vår livsmedelsförsörjning behöver vi se över sättet att beräkna jordbrukets klimatpåverkan.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 137 bör ett stöd till innovationsjordbruk införas för att ge pionjärer förutsättningar att utveckla nya brukningsmetoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 33 betonas vikten av att höja förädlingsgraden i skogsråvaran, investera i infrastruktur och bygga fler hus i svenskt trä. Liknande förslag framförs även i motionerna 2023/24:1911 av Magnus Manhammar och 2023/24:2021 av Isak From och Malin Larsson (båda S) yrkande 1.

I kommittémotion 2023/24:2068 av Mattias Eriksson Falk m.fl. (SD) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om att stimulera byggande i trä.

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 100 föreslås styrmedel som bidrar till att minska nya byggnaders klimatpåverkan, exempelvis genom ökat byggande i trä. 

Kompletterande information

Jordbruk och nettoupptag i skog och mark

Regeringen har uppgett att den arbetar med en översyn av den nationella livsmedelsstrategin i syfte att, inom ramen för gällande riksdagsbeslut, konkretisera strategin och identifiera vilka åtgärder som behöver vidtas för att föra arbetet med livsmedelsstrategin framåt i en förändrad omvärld. De viktigaste utgångspunkterna för arbetet är dels att sätta konkurrenskraft, lönsamhet och ökad hållbar livsmedelsproduktion i centrum, dels vikten av livsmedelsberedskap och en robust och anpassningsbar livsmedelskedja i förhållande till omvärlden. Arbetet bedrivs i en bred dialog med näringsliv och andra berörda aktörer i livsmedelskedjan. Omvärldshändelser har inneburit ändrade ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar för många jordbruksföretag. Efterfrågan på vissa av de stöd till miljö- och klimatåtgärder som ingår i den strategiska planen riskerar därför att bli mer begränsad än vad som har planerats. För att nå de krav som ställs i fråga om resurstilldelning för miljö, klimat och djurvälfärd kan det därför finnas skäl att göra förändringar och skapa nya stöd som möter dessa mål och samtidigt bidrar till livsmedelsstrategins mål. Jordbruksverket har haft i uppdrag att analysera och, i de fall som bedöms lämpligt, lämna kostnadseffektiva och skalbara förslag till förändringar av Sveriges strategiska plan för den gemensamma jordbruks­politiken för 2023–2027 (den strategiska planen) som ökar lönsamheten och robustheten i primärproduktionen i hela landet (LI2023/02425).

Regeringen tillsatte i februari 2024 en särskild utredare som ska genomföra en översyn av den nationella skogspolitiken, inklusive policyutvecklingen inom EU, samt överväga åtgärder för ett långsiktigt hållbart och konkurrens­kraftigt skogsbruk som stärker näringsfriheten och investeringsviljan (dir. 2024:16). Ett delbetänkande ska redovisas senast den 31 december 2024. I övrigt ska uppdraget redovisas senast den 31 augusti 2025.

Den 29 mars 2023 överlämnade Bioekonomiutredningen delbetänkandet Förnybart i tanken – Ett styrmedelsförslag för en stärkt bioekonomi (SOU 2023:15). I betänkandet redovisas bl.a. förslag till en vision och mål samt förslag till nytt styrmedel. Beredning av betänkandet pågår inom Regerings­kansliet. Uppdraget i övrigt redovisades den 1 december 2023 i betänkandet En hållbar bioekonomistrategi – för ett välmående fossilfritt samhälle (SOU 2023:84). Bioekonomiutredningen föreslår bl.a. att regeringen lägger fram ett förslag till riksdagen om en nationell strategi för bioekonomi, där riksdagen föreslås besluta om strategins övergripande mål, fokusområden, och en plan för uppföljning och utvärdering. Vidare föreslår utredningen att regeringen vart fjärde år ska besluta om handlingsplaner som innehåller konkreta åtgärder för att nå det övergripande målet. Beredning av betänkandet pågår inom Regeringskansliet.

Den 10 juni 2021 gav regeringen Skogsstyrelsen och Jordbruksverket i uppdrag att strategiskt planera arbetet för ökad kolsänka (N2021/01829). Uppdraget var inriktat på att strategiskt planera arbetet, inklusive att vidareutveckla metoder, för att minska avgången av växthusgaser från jord- och skogsbrukets organogena jordar och öka kolinlagringen i åker- och betesmark, som bidrar till negativa utsläpp av växthusgaser och kan bidra till kompletterande åtgärder i det klimatpolitiska ramverket. Uppdraget redovisades till regeringen i november 2022. I Skogsstyrelsens rapport av regeringsuppdraget Underlag för strategisk planering för ökad kolsänka (rapport 2022/14) framhålls bl.a. att återvätning av dikade torvmarker, kolinlagring i åker- och betesmark samt beskogning av nedlagd jordbruksmark med rätt åtgärder skulle kunna minska utsläppen och öka kolupptaget med motsvarande ca 2 miljoner ton koldioxid per år. I rapporten redovisas potentialen hos ett antal olika åtgärder för att öka kolupptag i jordbruksmark och minska utsläpp på torvmarker. Rapporten tar också upp metodutveckling för olika åtgärder samt utvärdering och dokumentation av effekter av åtgärderna.

Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor

Skogsstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att återväta dikad torvmark för att minska utsläppen av växthusgaser. Uppdraget påbörjades våren 2021. Under 2023 hade uppdraget en budget på 60 miljoner kronor. Huvudsyftet med uppdraget är att minska utsläppen av växthusgaser. Fokus är att minska de förhållandevis stora utsläpp som kommer från dikade näringsrika torvmarker i landet. Andra syften är att återskapa fuktiga och blöta biotoper för att gynna den biologiska mångfalden.  

Naturvårdsverket har tillsammans med Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten fått i uppdrag att utreda om det finns behov av att ändra reglerna för att ompröva och återkalla tillstånd till markavvattning i 24 kap. miljöbalken, lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vatten­verksamhet eller andra regler för markavvattning och vattenverksamhet. Syftet ska vara att underlätta för klimat- och miljöåtgärder i form av återvätning där det inte finns andra motstående intressen såsom produktiv jord- eller skogsbruksmark. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 28 februari 2025.

Utskottets ställningstagande

Jordbruk och nettoupptag i skog och mark

Under 2021 beslutade EU om EU:s gemensamma jordbrukspolitik för programperioden 2023–2027. Utskottet vill lyfta fram att genomförandet av det nya programmet innebär en höjd ambition när det gäller miljö- och klimatåtgärder. Sveriges strategiska plan för jordbrukspolitiken 2023–2027 godkändes av Europeiska kommissionen i oktober 2022. En central målsättning med strategin är att uppnå livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. I planen finns bl.a. ett nytt riktat stöd till ettåriga fång- och mellangrödor som beräknas medföra en inlagring om 244 000 ton koldioxidekvivalenter per år. Andra mer riktade åtgärder för klimatet är investeringar i jord­bruksföretag, däribland täckdikning och etablering av energigrödor, stöd för anläggning av våtmarker och bevattningsdammar, ersättning för skötsel av våtmarker och dammar, bättre verktyg för precisionsodling samt stöd för kompetens­utveckling och samarbetsprojekt. Därtill bidrar vissa grundvillkor till minskade växthusgasutsläpp. Jordbruksverket har haft i uppdrag att analysera och, i de fall som bedöms lämpliga, lämna kostnadseffektiva och skalbara förslag till förändringar av Sveriges strategiska plan som ökar lönsamheten och robustheten i primärproduktionen i hela landet.

Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige bör verka för att på EU-nivå införa en harmoniserad, träffsäker och kostnadseffektiv styrning mot minskade utsläpp när den tekniska utvecklingen förbättrar möjligheterna att minska utsläppen från jordbrukssektorn. Det är väsentligt att inte därigenom snedvrida konkurrensen på livsmedelsmarknaden, skapa läckage av utsläpp eller hämma livsmedelsproduktionen.

När det gäller jordbrukets omställning vill utskottet även lyfta fram att regeringen arbetar med en översyn av den nationella livsmedelsstrategin i syfte att, inom ramen för gällande riksdagsbeslut, konkretisera strategin och identifiera vilka åtgärder som behöver vidtas för att föra arbetet med livsmedelsstrategin framåt i en förändrad omvärld. De viktigaste utgångs­punkterna för arbetet är dels att sätta konkurrenskraft, lönsamhet och ökad hållbar livsmedelsproduktion i centrum, dels vikten av livsmedelsberedskap och en robust och anpassningsbar livsmedelskedja i förhållande till omvärlden.

Utskottet ser mot denna bakgrund inte skäl att för närvarande vidta några åtgärder med anledning av motionerna 2023/24:2817 (S) yrkande 31 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 134–136, 138, 139 och 143. Motions­yrkandena avstyrks.

Regeringen bedömer i skrivelsen att ett samstämmigt genomförande av Sveriges EU-åtaganden inom klimat och naturvård i skog och mark bör möjliggöra konkurrenskraft, utveckling av en växande bioekonomi och ökad livsmedelsförsörjning. Utskottet delar denna bedömning och ser positivt på att regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska genomföra en översyn av den nationella skogspolitiken, inklusive policyutvecklingen inom EU, samt överväga åtgärder för ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk som stärker näringsfriheten och investeringsviljan. Utskottet noterar att Bioekonomiutredningens betänkande bereds inom Regeringskansliet. Även andra arbeten pågår inom området. Miljömålsberedningen har fått ett tilläggsdirektiv att ta fram en strategi för hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden inom EU och internationellt för biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändningssektorn (LULUCF). I enlighet med propositionen (prop. 2021/22:58) om stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund ska Skogsstyrelsen ta fram ett förslag till nationellt mål för ökad hållbar tillväxt i skogen. Skogsstyrelsen och Jordbruksverket har haft i uppdrag att strategiskt planera arbetet för ökad kolsänka.

När det gäller hållbart brukande av skogen har utskottet tidigare under riksmötet behandlat motioner om detta och bl.a. anfört att det finns en potential för ökad hållbar tillväxt genom förbättrad skogsskötsel och att det finns utrymme att förbättra både produktion och miljö i skogen (bet. 2023/24:MJU7). Utskottet välkomnade i betänkandet att avvägningen mellan produktion och naturvård även i fortsättningen ska utgöra en grund för genomförandet av skogspolitiken. Utskottet ansåg att principen om frihet under ansvar är viktig att värna och att en stark ägande- och brukanderätt är avgörande för att kunna uppnå målen i skogspolitiken. När det gäller skogsbruksmetoder anförde utskottet bl.a. att skogsägaren i enlighet med den svenska skogspolitiken och principen om frihet under ansvar har ett stort ansvar för att förvalta skogen på ett långsiktigt och hållbart sätt. Utskottet underströk i betänkandet att det är viktigt att värna denna princip och ha tilltro till att skogsägarna brukar skogen hållbart och följer Skogsstyrelsens olika föreskrifter och råd. Utskottet noterade att Skogsstyrelsen i sitt underlag till den fördjupade utvärderingen av Sveriges miljömål 2023 hade föreslagit ett åtgärdspaket för att öka hyggesfritt skogsbruk. Utskottet anförde vidare att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i en annan rapport hade lämnat förslag om hyggesfritt skogsbruk och rådgivning och kunskapsunderlag om kontinuitets­skogar. I avvaktan på resultatet av det arbete som pågår lämnade utskottet aktuella motioner utan åtgärd. Utskottet ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning. 

Utskottet noterar att naturbaserade lösningar som hanterar både klimat­utmaningen och förlusten av biologisk mångfald har pekats ut som viktiga insatser i klimatarbetet av både FN:s kunskapspanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och FN:s klimatpanel IPCC. Utskottet anser att naturbaserade lösningar är ett betydelsefullt verktyg för att bromsa klimatförändringar och hantera negativa effekter av ett förändrat klimat. Utskottet ser därför positivt på att det inom ramen för den strategiska planen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns olika klimat- och miljö­ersättningar och investeringsstöd som bl.a. kan underlätta inlagring av kol i marken och som bedöms ha en positiv klimateffekt.

Mot bakgrund av det som anförts och i avvaktan på utfallet av det fortsatta arbetet avstyrker utskottet motionerna 2023/24:996 (MP) yrkande 99, 2023/24:1519 (MP) yrkandena 74, 76 och 79, 2023/24:2815 (V) yrkandena 69, 72–75 och 77, 2023/24:2817 (S) yrkande 32 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 95, 142, 153, 157–164 och 167–170.

Övriga klimatrelaterade jord- och skogsbruksfrågor

Utskottet anser i likhet med regeringen att takten i återvätningen av utdikade våtmarker i skogs- och jordbruksmark bör öka. Utskottet vill i detta sammanhang lyfta fram regeringens pågående och permanenta våtmarks­satsning som omfattar 1 365 miljoner kronor under 2024–2026. Utskottet vill även framhålla det stöd som finns i den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken för anläggning och skötsel av våtmark. Utskottet vill också nämna att Skogsstyrelsen har haft i uppdrag av regeringen att återväta dikad torvmark för att minska utsläppen av växthusgaser och att Naturvårdsverket tillsammans med Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag att utreda om det finns behov av att ändra reglerna för att omprövning och återkallande av tillstånd till markavvattning.

När det gäller informationsfrågor välkomnar utskottet regeringens intentioner att genomföra kunskaps­höjande åtgärder och informations­spridning till markägare och lokala aktörer om återvätning, vilket bör ge möjligheter till fler och mer framgångsrika återvätningsprojekt. För att Sverige ska kunna leva upp till nuvarande och kommande rapporteringskrav som berör våtmarksarbete bör, som regeringen anför, lagstiftningen ses över och myndigheternas rapporteringsvägar effektiviseras. Utskottet ser mot denna bakgrund inte skäl att ta något initiativ med anledning av motionerna 2023/24:1519 (MP) yrkande 75, 2023/24:2815 (V) yrkande 70 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 165 och 166 och avstyrker dessa.

När det gäller mätmetoder och stödsystem bedömer utskottet i likhet med regeringen att metoder för att mäta upptag och utsläpp av växthusgaser från skogs- och jordbruksmark bör vidareutvecklas i syfte att på ett bättre sätt kunna följa upp det svenska åtagandet i LULUCF-förordningen. Utskottet vill framhålla att det i budgetpropositionen för 2024 har tillförts medel för detta ändamål. Dessutom har det i budgetpropositionen för 2024 tillförts medel till metodutveckling för att mäta klimateffekter i praktisk jordbruksproduktion samt till att testa åtgärder för att minska jordbrukets klimatpåverkan. Sammantaget bör dessa medel bidra till att kunskapen om effektiva åtgärder för att minska jordbrukets utsläpp samt metodutveckling byggs upp för att bättre kunna tillämpa åtgärder som förbättrar jordbrukets klimateffektivitet och kunna beräkna klimateffekter av åtgärder inom jordbruket. Därmed avstyrks motion 2023/24:151 (KD).

När det gäller utsläppsminskande investeringar inom jordbruket kan utskottet konstatera att det finns ett behov av ökade investeringar i jordbrukssektorn för att minska utsläppen av växthusgaser och därmed bidra till att nå Sveriges åtaganden i ESR-sektorn. Som regeringen anför i skrivelsen finns det möjligheter att söka investeringsstöd för sådana åtgärder i dag. Utskottet anser i likhet med regeringen att det dock bör analyseras hur stöden kan främja investeringar för ökad klimateffektivitet och minskade utsläpp av ammoniak från jordbruket på ett mer effektivt sätt. Motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 137 bör därmed för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller byggande i trä kan utskottet konstatera att sådant byggande skapar en koldioxidsänka över tid och samtidigt ger en substitutionseffekt, dvs. att det ersätter icke-förnybart material. Det finns i dag begränsade ekonomiska incitament för ökad inlagring av biogent kol i byggnader. Trots en ökad användning av trä innehåller byggmaterialen i byggsektorn också stora mängder fossil råvara och material som under sin produktion skapar stora utsläpp av växthusgaser. Som regeringen framhåller finns det stor potential att minska användningen av dessa material till förmån för material som i stället binder in kol som lagras i huset under husets hela livslängd. Utskottet delar regeringens bedömning att det bör analyseras om nationella åtgärder bör införas som ett komplement till den finansiering som kan bli resultatet av EU:s certifieringsramverk i syfte att främja byggande i trä, och utskottet ser positivt på regeringens intentioner att lämna ett uppdrag om detta till Naturvårds­verket. Som regeringen anför bör Sverige även främja hållbart byggande inom EU och internationellt.

Näringsutskottet delar i sitt yttrande, på ett övergripande plan, upp­fattningen i motion 2023/24:2817 (S) yrkande 33 att det är positivt att på olika sätt höja förädlingsgraden i svensk skogsråvara. Näringsutskottet ser dock inget skäl för något tillkännagivande från riksdagen med anledning av yrkandet och anser därmed att detta bör avstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet. Även civilutskottet anser att yrkande 33 i motion 2023/24:2817 (S) bör avstyrkas och gör samma bedömning i fråga om motionerna 2023/24:1911 (S), 2023/24:2021 (S) yrkande 1, 2023/24:2068 (SD) yrkande 14 och 2023/24:2453 (C) yrkande 100.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker miljö- och jordbruksutskottet motionerna 2023/24:1911 (S), 2023/24:2021 (S) yrkande 1, 2023/24:2068 (SD) yrkande 14, 2023/24:2453 (C) yrkande 100 och 2023/24:2817 (S) yrkande 33.

Skrivelsen

EU behöver styra mot fossilfria arbetsmaskiner

Regeringen anför i skrivelsen att Sverige bör verka för att EU främjar fossilfria arbetsmaskiner. Regeringen anför även att det finns flera fördelar med ett register över arbetsmaskiner, t.ex. vid kontroll av klimatkrav vid upphandling. Det bör dock inte införas lagkrav på registrering av arbetsmaskiner.

Stöd till marknadsintroduktion av miljöarbetsmaskiner

För att fortsätta att främja marknadsintroduktionen av miljöarbetsmaskiner har regeringen i budgetpropositionen för 2024 föreslagit en utökning av anslaget 1:17 Klimatpremier. Regeringen bedömer i skrivelsen att de anslag som föreslagits i budgetpropositionen för 2024 för att förstärka klimatpremier främjar marknadsintroduktionen av miljöarbetsmaskiner och därmed möjliggör minskade utsläpp.

Marknadsintroduktionen av elektriska arbetsmaskiner är i ett tidigt skede där nyförsäljningen är på mycket låga nivåer. Produktutbudet har successivt vuxit de senaste åren till att omfatta allt större och tyngre arbetsmaskiner. Enligt Energimyndigheten går utvecklingen framför allt mot elektriska arbetsmaskiner. Sedan 2020 ges investeringsstöd till elektriska arbetsmaskiner genom förordningen (2020:750) om statligt stöd till vissa miljöfordon (klimatpremie). Under 2022 inkluderades även arbetsmaskiner och traktorer som drivs med fordonsgas eller bioetanol eller som är hybrider bland de stödberättigade fordonen (miljöarbetsmaskiner).

Under 2021 sänktes effektgränsen för elektriska arbetsmaskiner till 15 kW och under 2022 öppnades en möjlighet att betala ut stöd även till arbetsmaskiner som inte kan registreras i vägtrafikregistret. Antalet ansökningar om stöd för elektriska arbetsmaskiner har ökat snabbt, från 10 stycken under 2021 till 83 stycken 2022, och under perioden januari till augusti 2023 kom det in 81 stycken. Intresset för arbetsmaskiner som drivs med biogas eller etanol är i dagsläget lågt och det har hittills endast inkommit 4 ansökningar. Det pågår dock utveckling inom området som skulle kunna innebära ökat intresse för stöd. Exempelvis finns det numera arbetsmaskiner som drivs med fordonsgas inom jordbruket. Det pågår också utveckling av drivlinor som använder vätgas i konventionella förbränningsmotorer, vilket kan möjliggöra utfasning av fossila bränslen i vissa segment.

Sedan den 1 januari 2024 får stöd inte längre ges för köp av arbetsmaskiner som drivs med bioetanol och fordonsgas, inklusive biogas med stöd av den allmänna gruppundantagsförordningen (GBER). Den fordonsgas som används i Sverige består till övervägande del av biogas, och bioetanolen tillverkas av förnybara råvaror. Arbetsmaskiner som drivs med bioetanol eller biogas bidrar således till att minska utsläppen av växthusgaser jämfört med fordon som drivs med diesel, fordonsgas av fossilt ursprung eller andra fossila bränslen. Regeringen kommer att analysera vilka möjligheter som finns att ge dessa arbetsmaskiner fortsatt stöd.

Behovet av att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner bör analyseras

I skrivelsen anför regeringen att behovet av att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner samt underlätta förutsättningarna för byte och transport av batterier till arbetsmaskiner bör analyseras.

Upphandling av arbetsmaskiner

Regeringen bedömer att staten, kommunerna och regionerna kan främja tillverkarnas omställning till fossilfria arbetsmaskiner genom att samordna kravställningen så att den blir mer tydlig, enhetlig och långsiktig. Regeringen avser att undersöka möjligheten att samordna kravställningen i de offentliga upphandlingar som omfattar arbetsmaskiner.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2453 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 53 anför motionärerna att möjligheten bör undersökas att införa en breddad klimatpremie som också omfattar arbetsmaskiner som kan drivas av hållbara bränslen. I dag omfattar inte premien jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner, eftersom den begränsas till arbetsmaskiner som kan framdrivas av el eller bränsleceller. Med en bredare definition av vilka arbetsmaskiner som kvalificerar sig kan omställningen inom kategorin påskyndas.

Enligt partimotion 2023/24:2458 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 29 bör möjligheten ses över att införa en klimatbonus för större jordbruks- och skogsmaskiner som går på el eller gas.

I kommittémotion 2023/24:2629 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 21 poängterar motionärerna vikten av att klimatpremien för arbetsmaskiner och andra fordon behålls.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 115 bör regeringen utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner och om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att det runt om i landet finns ett stort antal arbetsmaskiner med varierande användningsområden. I klimathandlings­planen presenteras vilka ytterligare åtgärder som regeringen bedömer behövs för att ställa om arbetsmaskinerna och bidra till regeringens övergripande målsättning om att nå hela vägen till nettonollutsläpp senast 2045. Bland annat har det i budgetpropositionen för 2024 gjorts en satsning för att fortsätta att främja marknadsintroduktionen av miljöarbetsmaskiner. Regeringen bedömer att denna anslags­förstärkning främjar marknadsintroduktionen av miljöarbets­maskiner och därmed möjliggör minskade utsläpp. Utskottet delar denna bedömning.

Sedan den 1 januari 2024 får stöd inte längre ges för köp av arbetsmaskiner som drivs med bioetanol och fordonsgas, inklusive biogas, med stöd av den allmänna gruppundantagsförordningen. Utskottet välkomnar regeringens planer att analysera vilka möjligheter som finns att ge dessa arbetsmaskiner stöd även i fortsättningen.

Utskottet avstyrker motionerna 2023/24:2453 (C) yrkande 53, 2023/24:2458 (C) yrkande 29, 2023/24:2629 (S) yrkande 21 och 2023/24:2819 (MP) yrkande 115 med hänvisning till det som anförs ovan.

Skrivelsen

Klimatmålen integreras i relevanta samhällsmål

Klimatomställningen är vår tids stora globala strukturomvandling och det behövs ett tydligt ledarskap för att möjliggöra en snabb och effektiv omställning i hela landet till rimliga kostnader för samhället med bibehållet välstånd. Det offentliga har en viktig roll att skapa förutsättningar för omställningen samt att stimulera, möjliggöra och undanröja hinder för företag, privatpersoner och civilsamhälle att ställa om till fossilfrihet. Den klimatpolitiska handlingsplanen kan på detta sätt förstås som en övergripande plan för hur strukturomvandlingen till nettonollutsläpp ska se ut och vilka krav på samhället som omvandlingen ställer. En viktig del av det konkreta genomförandet av politiken för att nå klimatmålen behöver ske genom insatser på lokal och regional nivå.

I skrivelsen bedömer regeringen att klimatperspektivet behöver vara tydligt i målen för de utgiftsområden där det är relevant. I samband med översynen av mål inom utgiftsområden som har en direkt eller indirekt påverkan på utsläpp av växthusgaser bör klimatpåverkan och klimatmål vägas in på ett relevant sätt i målutformningen.

De klimatmål som riksdagen beslutat om till 2030, 2040 och 2045 är sektorsövergripande. Regeringen konstaterar att aktörer inom alla sektorer och på alla nivåer behöver bidra för att klimatmålen ska kunna nås.

Klimat- och miljöfrågorna behöver enligt regeringen fortsätta att integreras i arbetet i alla sektorer och på alla nivåer i samhället. Motstående intressen behöver lyftas fram och analyseras som ett underlag för politiska avvägningar mellan olika intressen.

Identifiera hinder för en snabb omställning till 2045

Regeringen bedömer att en myndighet bör få i uppgift att identifiera hinder i omställningen till nettonollutsläpp senast 2045. Utmaningarna för att genomföra omställningen till en fossilfri ekonomi med nettonollutsläpp senast 2045 förändras över tid och påverkas av faktorer som är svåra att förutse. Det handlar exempelvis om företags investeringsbeslut, teknisk utveckling, råvarupriser, internationell handel, ekonomisk utveckling och EU-regelverk. För att möta detta bör en lämplig myndighet få i uppgift att följa utvecklingen, löpande analysera förutsättningarna för omställningen och identifiera hinder som kan försvåra för företag, organisationer, privatpersoner och offentliga aktörer att fatta nödvändiga beslut.

Utvecklad myndighetsstyrning kopplat till klimatomställningen

Regeringen anför i skrivelsen att myndigheters uppgifter kopplade till klimat­omställningen bör preciseras i myndigheternas instruktioner.

Regeringen anför att det är centralt att säkerställa att strukturomvandlingen håller tempo och kan ske utan stora sociala och ekonomiska slitningar och att styrningen av myndigheterna är en viktig del i arbetet med att förverkliga en långsiktigt hållbar klimatpolitik. Samtidigt understryker regeringen att styrningen av statsförvaltningen ska vara strategisk och verksamhetsanpassad. Regeringen anser att styrningen av relevanta myndigheter bör ses över för att möjliggöra en mer långsiktig styrning med utgångspunkt i klimatlagen.

Offentliga inköp som stimulerar utveckling av cirkulära och fossilfria varor och tjänster

Regeringen anför att staten, för att vara trovärdig i arbetet mot nettonollutsläpp 2045, behöver föregå med gott exempel. Den statliga verksamheten ska vara långsiktigt hållbar och samtidigt stimulera klimatomställningen och en hållbar utveckling. En betydande del av konsumtionens miljöpåverkan sker genom offentlig konsumtion.

Regeringen bedömer i skrivelsen att den offentliga sektorn bör efterfråga klimatsmarta produkter och tjänster samt bidra till att det utvecklas nya gröna teknologier om upphandlingens art motiverar detta. För att näringslivet ska ges goda förutsättningar att möta det offentligas efterfrågan på exempelvis klimatsmarta produkter och utveckla ändamålsenliga klimatsmarta lösningar underlättar det om den offentliga efterfrågan är tydlig, enhetlig och långsiktig. Det kan öka förutsägbarheten för leverantörerna, underlätta deras omställning till fossilfria tjänster och produkter och minska deras investeringsrisker vid kommersialisering av nya klimatsmarta lösningar. Regeringen avser därför att undersöka möjligheten att samordna kravställningen i de offentliga upphandlingarna inom olika sektorer.

Offentlig upphandling omsätter nästan 900 miljarder kronor per år. Dessa medel kan användas effektivare. Det finns potential att ge medborgarna bästa möjliga vara eller tjänst för pengarna samtidigt som inköpen bidrar till att uppnå klimatmålen. Genom en tydlig, enhetlig och långsiktig offentlig efterfrågan ges näringslivet bättre förutsättningar att lämna anbud i upphandlingar med existerande klimatsmarta produkter och tjänster men också att våga investera i utveckling av fossilfria lösningar och gröna innovationer.

Miljöledningssystem i statlig verksamhet utvecklas för att främja klimatomställningen

I skrivelsen anför regeringen att miljöledningssystemen i statliga verk­samheter bör utvecklas för att ytterligare bidra i klimatomställningen på ett kostnadseffektivt sätt.

Miljöledningssystem hjälper organisationer att förbättra miljöarbetet genom att fokusera på rätt saker i planering, genomförande, uppföljning och förbättring av verksamheten. Närmare 190 statliga myndigheter har miljöledningssystem enligt kraven i förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Miljöledningssystem skapar förutsättningar för myndigheter att beakta miljöperspektivet i genomförandet av uppdrag så att det sker systematiskt och leder till kontinuerlig utveckling.

Regeringen avser därför att se över hur miljöledningssystemet i statlig verksamhet kan utvecklas för att ytterligare bidra i klimatomställningen.

Länsstyrelserna har en viktig roll i energi- och klimatomställningen

Regeringen anför i skrivelsen att länsstyrelserna har en viktig roll i att möjliggöra en snabb och effektiv energi- och klimatomställning i hela landet och bör få bättre förutsättningar för detta. Regeringen har därför föreslagit att medel avsätts för detta i budgetpropositionen för 2024. Satsningen gäller både länsstyrelsernas arbete med regional energiplanering och länsstyrelsernas roll i tillståndsprocesserna. Länsstyrelserna bör därmed få bättre förutsättningar för att samordna, stödja och vägleda arbetet med energi- och klimat­omställningen i kommuner och regioner.

För att Sveriges klimatmål ska få genomslag på den lokala och regionala nivån behövs samordnade och riktade insatser av kommuner, regioner och statliga aktörer. Länsstyrelsen i Uppsala län pekar på bristande helhetssyn och systemperspektiv på såväl lokal som regional och nationell nivå och att arbetet präglas av fragmentiserade målbilder och bristande ledarskap, vilket leder till otydlighet och en långsammare takt i klimatarbetet än vad som annars skulle vara möjligt. Länsstyrelsen lyfter fram erfarenheterna från arbetet med det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities och Klimatkommunerna, som är en förening för kommuner och regioner, men även erfarenheterna från Fossilfritt Sveriges arbete med näringslivets branschvisa färdplaner som visar att det finns en stor potential för kommuner att tydligare ingå i det regionala omställningsarbetet. Det handlar om både betydelsen av ett gemensamt ramverk och ökade möjligheter till kunskapsöverföring och kollektivt lärande. Detta gäller exempelvis omställningen av energisektorn och transportsektorn som kräver systemperspektiv och som inte löses av enskilda aktörer eller kommuner. Regeringen delar Länsstyrelsen i Uppsala läns bild att det lokala och regionala omställningsarbetet behöver utvecklas.

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att regeringen tillsätter en nationell samordnare med en färdplan för det lokala och regionala klimatarbetet. Regeringen konstaterar dock att länsstyrelserna har en viktig roll i klimatarbetet bl.a. att utifrån ett statligt helhetsperspektiv arbeta sektors­övergripande samt att inom länsstyrelsens ansvarsområde samordna olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser, främja länets utveckling samt inom sin verksamhet främja samverkan i länet. Regeringen bedömer inte att det är effektivt att inrätta ytterligare en aktör med ett liknande uppdrag. Länsstyrelserna har bättre förutsättningar att samordna, stödja och vägleda arbetet med energi- och klimatomställningen i kommuner och regioner än en nationell samordnare.

Motionerna

Integrerade klimatmål och myndighetsstyrning

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 5 bör en konkret integrering av klimatmålen i alla politikområden prioriteras. För att samlas bakom det samhällsprojekt som klimatomställningen innebär krävs ett tydligt politiskt ledarskap. I yrkande 7 anförs att alla relevanta samhällsmål bör formuleras om så att de bidrar till, och inte motverkar, uppfyllandet av klimatmålen. Klimatpolitiken är komplex och det är av fundamental betydelse att samtliga politikområden tar ett samlat och integrerat ansvar. Enligt yrkande 19 bör alla statliga bolag ska ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner samt ges skärpta ägardirektiv om att verka för att nå miljömålen och Parisavtalet.

Enligt kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 12 bör regeringen under 2024 ge relevanta myndigheter stående uppdrag att lämna inspel med förslag på utsläppsminskningar. Förslagen kan vara underlag till kommande klimathandlingsplaner och årliga budgetförslag och propositioner.

Offentliga inköp

Rickard Nordin m.fl. (C) framhåller i kommittémotion 2023/24:2453 yrkande 25 vikten av att offentlig verksamhet går i bräschen för klimatomställningen genom att ta fram en plan för hur alla fordon som staten, regionerna och kommunerna köper in eller leasar ska vara miljöbilar eller drivas av förnybara bränslen från 2024.

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 83 framhåller motionärerna att Sverige bör införa ett nationellt siffersatt mål om att offentligt upphandlade produkter och tjänster ska vara miljömärkta med en tredjepartsmärkning.

I kommittémotion 2023/24:2817 av Anna-Caren Sätherberg m.fl. (S) yrkande 45 poängteras vikten av att offentlig upphandling bidrar till klimatomställningen genom att behoven i ökad utsträckning tillgodoses med giftfria, fossilfria och cirkulära lösningar i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen och strategin för cirkulär ekonomi.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 15 bör Miljömålsberedningens förslag om stärkt klimathänsyn vid offentlig upphandling (SOU 2022:15) och om att införa en regional upphandlings­samordning genomföras. Enligt yrkande 17 bör en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktionsmaterial inrättas för att stötta kunskapsuppbyggnad och användande av klimatprestanda i upphandlingskrav. En motsvarande begäran finns i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 13. I yrkande 175 i motion 2023/24:2819 framförs att klimatkraven i offentlig upphandling bör öka och att åtgärder för att minska klimatpåverkan från offentlig konsumtion bör vidtas. Lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver uppdateras så att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan, och så att låg klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer. Enligt yrkande 176 bör Upphandlingsmyndighetens arbete för klimatsmart upphandling stärkas och utvecklas. Enligt yrkande 174 bör regeringen verka för att klimatsmart mat ska vara norm i offentlig sektor. I yrkande 173 anförs att regeringen bör verka för att den offentliga sektorn går före och antar mål om att de konsumtionsbaserade utsläppen från offentlig sektor ska nå nära noll 2030. Ett motsvarande förslag framförs i kommittémotion 2023/24:1519 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 71.

Länsstyrelsernas, regionernas och kommunernas roll

I kommittémotion 2023/24:2815 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 9 anförs att regeringen bör återkomma med förslag på utformning av ett omställningsråd. Rådets uppgift skulle vara att stärka samordningen i klimatpolitiken mellan staten, regionerna och kommunerna för att uppnå beslutade klimatmål och strategier. Enligt yrkande 82 bör regeringen verka för att kommuner ska uppmuntra till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa konceptet vegonorm och/eller vegetariska dagar. Motionärerna ser stora fördelar med att lyfta den vegetariska maten i offentliga sammanhang.

Enligt partimotion 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 11 bör det genomföras ett myndighetslyft för kommuners och regioners klimatomställning i enlighet med det underlag som togs fram inför Klimatpolitisk handlingsplan 2023. Enligt yrkande 12 bör inrättandet av en klimatomställningsfunktion på strategisk nivå hos kommuner stödjas i enlighet med underlaget inför Klimatpolitisk handlingsplan 2023 och Klimatkommunernas förslag om klimatavtal. Enligt yrkande 14 bör uppdraget till länsstyrelserna att leda och samordna energi- och klimatomställning på lokal och regional nivå förstärkas. Elin Söderberg m.fl. (MP) efterfrågar detsamma i kommittémotion 2023/24:1519 yrkandena 7, 8 och 10.

I motion 2023/24:2507 av Anna Vikström (S) framhålls behovet av att skapa en effektiv form för styrning av klimatomställningen. Motionären menar att det krävs en helt annan form av styrning och ledning än den som i dag finns i form av offentliga förvaltningar. Motionären framhåller i detta sammanhang det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities, som fungerar som arbetsverkstad för EU:s storsatsning på klimatneutrala städer.

Tidigare behandling och kompletterande information

Energimyndighetens uppdrag att utreda och föreslå styrmedel för CCS och CCU redovisades i december 2023 (ER 2023:26). Energimyndigheten lämnar i redovisningen ett förslag till åtgärdspaket. Energimyndigheten föreslår bl.a. att offentlig upphandling används för att premiera klimatneutrala material. Offentlig upphandling bör enligt myndigheten användas mer aktivt för att styra mot mer klimatneutrala material, oavsett om det handlar om betong med CCS-cement, plast gjord från återvunna kolatomer eller andra lösningar, med eller utan CCS eller CCU. Som ett första steg bör enligt myndigheten förslaget om en myndighetsledd hubb/ett beställarnätverk för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktionsmaterial tas vidare.

Utskottets ställningstagande

Integrerade klimatmål och myndighetsstyrning

Utskottet vill framhålla att klimatfrågan bör genomsyra politiken så att förutsättningar skapas för hela samhället att delta i klimatomställningen. För att klara detta behöver det klimatpolitiska arbetet vara integrerat i alla relevanta politikområden. Det betyder att klimatmålen och strävan att nå dem bör fångas upp i regeringens olika processer. De klimatmål som riksdagen beslutat om till 2030, 2040 och 2045 är sektorsövergripande. Aktörer inom alla sektorer och på alla nivåer behöver bidra för att klimatmålen ska kunna nås.

Utskottet delar regeringens bedömning att klimat- och miljöfrågorna behöver integreras i arbetet i alla sektorer och på alla nivåer i samhället. Motstående intressen behöver lyftas fram och analyseras som ett underlag för politiska avvägningar mellan olika intressen. Som regeringen framhåller i klimathandlingsplanen bör klimatpåverkan och klimatmål vägas in i målutformningen i samband med översynen av mål inom utgiftsområden som har en direkt eller indirekt påverkan på utsläpp av växthusgaser. Utskottet utgår från att regeringen arbetar vidare i denna riktning. Utskottet anser därmed inte att någon åtgärd behöver vidtas med anledning av motion 2023/24:2819 (MP) yrkandena 5, 7 och 19. Motionsyrkandena avstyrks.  

Miljö- och jordbruksutskottet noterar att även näringsutskottet anser att motion 2023/24:2819 (MP) yrkande 19 bör avstyrkas.

När det gäller myndighetsstyrning delar utskottet regeringens bedömning att det är centralt att säkerställa att strukturomvandlingen håller ett högt tempo och kan ske utan stora sociala och ekonomiska slitningar samt att styrningen av myndigheterna är en viktig del i arbetet med att förverkliga en långsiktigt hållbar klimatpolitik. Samtidigt måste styrningen av statsförvaltningen vara strategisk och verksamhetsanpassad.

Regeringen anför att styrningen av relevanta myndigheter bör ses över för att möjliggöra en mer långsiktig styrning med utgångspunkt i klimatlagen. Genom tydliga uppgifter i relevanta myndigheters instruktioner får myndigheterna bättre förutsättningar att bidra till att nå klimatmålen och stärka konkurrenskraften och Sveriges beredskap på kort och lång sikt. Det förbättrar också myndigheternas förutsättningar att planera och prioritera inom verksamheten med hänsyn till klimatmålen. Det underlättar samtidigt myndigheternas arbete med att långsiktigt bygga upp kompetens på området. Det kan även underlätta för myndigheterna att inom ramen för sina uppdrag själva ta initiativ som säkerställer en grön omställning på klimatområdet. Utskottet delar således regeringens bedömning i klimathandlingsplanen att myndigheternas uppgifter kopplade till klimatomställningen bör preciseras i deras instruktioner. Mor denna bakgrund avstyrks motion 2023/24:2815 (V) yrkande 12.

Offentliga inköp

Utskottet anser i likhet med regeringen att den offentliga sektorn bör efterfråga klimatsmarta produkter och tjänster samt bidra till att det utvecklas nya gröna teknologier, om upphandlingens art motiverar detta. För att näringslivet ska ges goda förutsättningar att möta det offentligas efterfrågan på exempelvis klimatsmarta produkter och utveckla ändamålsenliga klimatsmarta lösningar underlättar det om den offentliga efterfrågan är tydlig, enhetlig och långsiktig. Det kan öka förutsägbarheten för leverantörerna, underlätta deras omställning till fossilfria tjänster och produkter och minska deras investeringsrisker vid kommersialisering av nya klimatsmarta lösningar. Utskottet välkomnar att regeringen avser att undersöka möjligheten att samordna kravställningen i de offentliga upphandlingarna inom olika sektorer.

Utskottet vill framhålla att regeringen i april 2024 beslutade att statliga myndigheter vid inköp och leasing av personbilar och lätta lastbilar samt vid upphandling av bilhyra och taxiresor ska välja miljöbilar.

Utskottet noterar att Energimyndigheten i sitt uppdrag att utreda och föreslå styrmedel för CCS och CCU har förslagit en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktions­material.

Utskottet har tidigare under riksmötet behandlat motionsyrkanden om offentlig upphandling (bet. 2023/24:MJU13). Utskottet hänvisade då bl.a. till att Miljömålsberedningen lämnat flera förslag om hur det klimatpolitiska ramverket ska kunna få genomslag i offentlig upphandling. Utskottet noterade även att Upphandlingsmyndigheten fått i uppdrag att stärka och utveckla den offentliga upphandlingen så att den i ökad utsträckning bidrar till omställningen till en cirkulär ekonomi och ett fossilfritt samhälle, och att en handlingsplan tagits fram för att offentlig upphandling ska användas och bidra till en sådan omställning. Med hänvisning bl.a. till det arbete som pågick såg utskottet inga skäl att vidta åtgärder med anledning av motionsyrkandena.

Civilutskottet har anfört att motionerna 2023/24:2819 (MP) yrkande 17 och 2023/24:1519 (MP) yrkande 13 bör avstyrkas.

Motionerna 2023/24:1519 (MP) yrkandena 13 och 71, 2023/24:2453 (C) yrkande 25, 2023/24:2815 (V) yrkande 83, 2023/24:2817 (S) yrkande 45 och 2023/24:2819 (MP) yrkandena 15, 17 och 173–176 kan enligt miljö- och jordbruksutskottets bedömning mot denna bakgrund lämnas utan vidare åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks.

Länsstyrelsernas, regionernas och kommunernas roll

Länsstyrelserna har en viktig roll i att möjliggöra en snabb och effektiv energi- och klimatomställning i hela landet och bör få bättre förutsättningar för detta. Utskottet vill lyfta fram att medel har avsatts för detta i budgetpropositionen för 2024. Satsningen gäller både länsstyrelsernas arbete med regional energiplanering och länsstyrelsernas roll i tillståndsprocesserna. Utskottet delar regeringens bedömning att länsstyrelserna därmed bör få bättre förutsättningar för att samordna, stödja och vägleda arbetet med energi- och klimatomställningen i kommuner och regioner.

Utskottet noterar att Länsstyrelsen i Uppsala län har pekat på bristande helhetssyn och systemperspektiv i klimatarbetet på såväl lokal som regional och nationell nivå. Länsstyrelsen har anfört att arbetet präglas av fragmentiserade målbilder och bristande ledarskap, vilket leder till otydlighet och en långsammare takt i klimatarbetet än vad som annars skulle vara möjligt. Länsstyrelsen har lyft fram erfarenheterna från arbetet med det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities och Klimatkommunerna, som är en förening för kommuner och regioner, men även erfarenheterna från Fossilfritt Sveriges arbete med näringslivets branschvisa färdplaner som visar att det finns en stor potential för kommuner att tydligare ingå i det regionala omställningsarbetet. Betydelsen av ett gemensamt ramverk och ökade möjligheter till kunskapsöverföring och kollektivt lärande har lyfts fram. Detta gäller exempelvis omställningen av energisektorn och transportsektorn, som kräver systemperspektiv och inte löses av enskilda aktörer eller kommuner.

Regeringen anför i klimathandlingsplanen att den delar länsstyrelsens bild att det lokala och regionala omställningsarbetet behöver utvecklas. Utskottet gör samma bedömning och utgår från att ett sådant utvecklingsarbete genomförs.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det som anförts motionerna 2023/24:1519 (MP) yrkandena 7, 8 och 10, 2023/24:2507 (S), 2023/24:2815 (V) yrkandena 9 och 82 samt 2023/24:2819 (MP) yrkandena 11, 12 och 14. 

Utskottets ställningstagande

I den klimatpolitiska handlingsplanen tydliggör regeringen hur den under valperioden ska verka för att nå klimatmålet till 2045 och Sveriges EU-åtaganden. Utskottet anser att det klimatpolitiska arbete som presenteras i handlingsplanen, inklusive de beslutade och planerade åtgärder som regeringen avser att vidta, är väl avvägt och att den beskrivna politiken kommer att kunna få brett stöd i olika grupper över hela landet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Reservationer

Ställningstagande

Rapporter från FN:s klimatpanel IPCC visar att vår påverkan på klimatet ökar snabbare än väntat. För att följa Parisavtalet och bli det första fossilfria välfärdslandet i världen behöver vi agera kraftfullt nu. Sverige ska vara en förebild för andra länder och driva på i EU och FN för att världens länder ska öka sina åtaganden för att göra verklighet av Parisavtalets ambitioner.

Inom EU ser vi att klimat- och miljöambitionerna är i ständig förändring. Flera medlemsländer drar ned på sina miljöambitioner. I Italien har den nuvarande högerkonservativa regeringen riktat kritik mot regler för energieffektivisering i byggnader. Samtidigt ifrågasätter Nederländerna kraven på minskade kväveutsläpp. Vi har även sett hur polska beslut om förbud mot förbränningsbilar har tagits till EU-domstolen, och i Tyskland har det klimatskeptiska partiet Alternativ för Tyskland vuxit i styrka. Vi ser med stor oro på den nuvarande klimatpolitiska händelseutvecklingen. Vi tror på EU:s centrala roll i den globala klimatkampen och betonar vikten av gemensamma åtgärder. Det är avgörande att EU bibehåller sin ledande roll inom klimatområdet och inte kompromissar med sina ambitioner, speciellt när vi står inför alltmer påtagliga konsekvenser av klimatförändringarna.

Trots dessa utmaningar har vi sett framsteg. EU-kommissionen har introducerat standarder för hållbarhetsrapportering (European Sustainability Reporting Standard, ESRS), vilket kommer att göra dessa rapporteringar obligatoriska för företag inom EU. Dessutom har tre nya lagar som rör energieffektivisering, utbyggnad av tankinfrastruktur för hållbara transporter och sjöfartens övergång till hållbara bränslen antagits inom Fit for 55-paketet. EU:s klimatstruktur förnyas konstant. Fit for 55-paketet, som har godkänts av rådet och Europaparlamentet, siktar på att minska utsläppen av växthusgaser med 55 procent fram till 2030. Paketets mål är att skapa en konsekvent ram för att uppfylla EU:s klimatambitioner, främja en rättvis omställning och stärka EU:s konkurrenskraft. Detta positionerar EU och Sverige i frontlinjen av den globala klimatkampen och ger potential för fler gröna jobb i framtiden.

 

Ställningstagande

Klimatet känner inga nationsgränser, och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete, och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläpps­minsk­ningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb kan Sverige och EU visa ledarskap internationellt. Eftersom Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande såväl regionalt som i EU och internationellt.

För att nå målen i Parisavtalet krävs snabbare minskning av utsläppen än vad vi ser i dag och mer kraftfulla åtgärder. Effekterna av klimat­förändringarna drabbar hela mänskligheten i alla delar av världen. Det påverkar naturen, djurlivet och alla aspekter av våra samhällen när extrema väderhändelser och naturkatastrofer blir allt vanligare. Torka, översvämningar och extremvärme tvingar människor runt om i världen att fly från sina hem. FN:s klimatpanel IPCC har i en oroväckande rapport än en gång konstaterat att de globala utsläppsminskningarna går för långsamt.

Samtidigt som dystra budskap är återkommande återstår ett litet hopp: vi kan fortfarande vända utvecklingen, men det kräver resolut handling. För mig och mitt parti är det en självklarhet att alla utsläpp ska bära sina kostnader genom att de omfattas antingen av ett koldioxidpris eller av ett handelssystem för utsläppsrätter.

 

Ställningstagande

Näringslivet spelar en avgörande roll i klimatomställningen och för möjligheterna att bygga ett samhälle inom planetens gränser. Ett tydligt politiskt ledarskap är avgörande för att potentialen i industrin och näringslivets omställning till hållbarhet ska kunna tas till vara. Politiken måste garantera tydliga och långsiktiga spelregler – det är en förutsättning för att näringslivet ska kunna planera sina verksamheter och bidra till omställningen på ett effektivt sätt. Den ryckighet och otydliga politiska styrning som präglar dagens miljö- och klimatpolitik ökar den ekonomiska risken vid investeringar. Ett långsiktigt tydligt politiskt ledarskap i linje med Parisavtalet, fastställda klimatmål och Agenda 2030 minskar risken vid investeringar och säkerställer att Sverige omhändertar de mervärden som följer av klimatomställningen i form av arbetstillfällen, ekonomisk utveckling och hållbar samhällsutveckling.

Jag och mitt parti vill därför att staten ska peka ut riktningen: Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen.

Genom att fortsätta att utveckla svensk klimatpolitik, svenskt klimatpolitiskt ledarskap och en stark samhällsutveckling i hela landet som tar klimatkrisen på allvar kan Sverige vara pådrivande i EU och internationellt för att andra länder också ska växla upp sin klimatomställning så att vi tillsammans undviker de allvarligaste riskerna med den globala uppvärmningen och tillvaratar de möjligheter till hållbar samhällsutveckling som klimatom­ställningen medför.

Klimatdiplomati är en prioriterad fråga och Sverige ska ta en ledarroll i lösningen på den globala klimatkrisen. Vi behöver vara drivande i alla forum där dessa frågor behandlas på internationell nivå. Det gör vi bäst genom att leva upp till de åtaganden vi gjort i Parisavtalet: att minska våra egna utsläpp till en hållbar nivå och att finansiera klimatarbete i fattiga länder.

Sverige och EU ska vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet. Bland annat ska skarpare krav och villkor ställas genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet och skydda Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och fossilgas.

 

Ställningstagande

Klimatförändringarna och förstörelsen av såväl ekosystem som skog och hav är det absolut största hotet mot människors hälsa, säkerhet och liv i världen i dag. I många fall har klimatförändringarnas följder större negativ påverkan på kvinnor än män, och särskilt utsatta är kvinnor och barn som lever i fattigdom. Därtill leder ojämställt deltagande i beslutsprocesser ofta till att kvinnor utesluts från viktiga bestämmelser som har stor påverkan på deras liv. Vi ser kvinnors roll som otroligt viktig i kampen mot klimatförändringarna och vill därför stärka kvinnligt entreprenörskap och kvinnlig äganderätt, samtidigt som vi vill se ett jämlikt deltagande i beslutsprocesser. Arbetet mot klimat­förändringarna, såväl nationellt som internationellt, ska genomsyras av ett jämställdhets­perspektiv och det innebär att vi måste integrera jämställdhetspolitiken i klimatpolitiken.

 

Ställningstagande

För att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader behöver 40 procent av de utvecklade reserverna av kol, olja och gas stanna kvar i marken. Ett stopp för investeringar i ytterligare reserver är därför helt nödvändigt, vilket både IPCC:s och Internationella energirådets (IEA) analyser visar. Några banker har i enlighet med detta också stoppat finansieringen av projekt och bolag som ägnar sig åt att utveckla nya fossila reserver. Men enligt Reclaim Finance lånade ett antal andra europeiska banker under 2022 ut ytterligare 30,3 miljarder USD till de 100 främsta utvecklarna av nya reserver. Jag och mitt parti anser att ett förbud är nödvändigt för att hejda klimatförändringarna och för att stärka mer hållbara och likvärdiga konkurrensförhållanden för finansiella aktörer inom EU. Sverige bör därför verka inom EU för förbud mot att finansiera utveckling av nya fossila reserver.

I december 2017 meddelade Världsbankens chef Jim Yong Kim att banken efter 2019 skulle upphöra med låneprojekt till gas- och oljeutvinning samt borrning och drift av oljebrunnar. Banken meddelade också att den kommer att använda sig av ett skuggpris på koldioxid i de ekonomiska analyserna av alla projekt i sektorer med höga utsläpp. Bankens besked bedöms som viktiga av flera miljöorganisationer som pekar på att många satsningar inte skulle bli av utan stöd från Världsbanken och att banken tidigare gjort stora investeringar i sektorn. Samtidigt finns det mycket kvar att göra i Världsbankens miljö- och klimatarbete. Löftet innebär inget totalt stopp för finansiering av projekt som rör fossila bränslen eller fossil energi; bl.a. undantas byggandet av gas- och oljeledningar och lån till fattiga länder för sådana investeringar under vissa förutsättningar. Lån via mellanhänder omfattas inte heller. På det sättet finansierar Världsbanken indirekt byggandet av kolkraftverk i länder som Bangladesh, Indien och Filippinerna. Jag och mitt parti menar att dessa s.k. Bretton Woods-institutioner i högre grad bör sträva i samma riktning och att den riktningen bör styras av Agenda 2030. Regeringen bör därför verka för att Internationella valutafondens (IMF) och Världsbankens verksamhet anpassas till Agenda 2030.

 

Ställningstagande

Förändringar i temperatur och nederbörd påverkar markens förmåga att försörja oss människor med livsmedel och andra råvaror och ökar risken att den i praktiken blir helt obrukbar. Det behövs en tydlig plan för klimatfinansieringens framtid. De som drabbas värst av klimatförändringarna är världens fattiga, i synnerhet kvinnor. För att förebygga konflikter om resurser som energi, vatten och mat måste vi hejda klimatförändringarna och ge stöd till klimatanpassning i mindre utvecklade länder. Sverige och EU ska vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet.

För varje dag som går blir det mer akut att stoppa utvinningen av fossila bränslen, såväl internationellt som i EU, och detta är en fråga som bör prioriteras i utrikespolitiken. För att understödja detta arbete ska Sverige verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen.

Alla handelsrelationer ska ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter och detta ska prioriteras i utrikespolitiken. Sverige ska vara ett föregångsland för fri, rättvis och hållbar handel. Internationella handelsavtal ska främja hållbar ekonomisk utveckling mellan parterna och ska inte försvåra för länder att stifta nya lagar till skydd för miljö, människor och djur. Jag och mitt parti vill verka för att EU:s handelspolitik ska vara ett verktyg för fattigdomsbekämpning, främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering och global klimatpolitik. Handelsavtal som EU skriver under måste innehålla krav på social, ekonomisk, miljömässig och klimatrelaterad hållbarhet som är bindande och det ska finnas effektiva sanktionsmöjligheter kopplade till överträdelser. EU ska verka för ett internationellt bindande regelverk för företags ansvar när det gäller miljö samt mänskliga och fackliga rättigheter och företag ska kunna ställas till svars för brott mot detta regelverk.

 

Ställningstagande

Vi anser att svenska överskott av utsläppsutrymme inom EU:s ansvarsför­delnings­förordning inte ska säljas till andra länder.

 

Ställningstagande

Regeringen och Sverigedemokraterna avser att använda sig av de flexibiliteter som möjliggörs i EU:s regelverk för att Sverige ska uppnå bindande klimat­åtaganden inom ansvarsfördelningsförordningen (ESR-förordningen). Flexibiliteterna omfattar både överföring av utsläppsutrymme från EU:s handelssystem för utsläppsrätter genom att man avsäger sig auktionsintäkter och köp av utsläppsutrymme från andra medlemsländer. I handlingsplanen gör även regeringen bedömningen att köp av utsläppsutrymme bör vara en möjlighet för att uppfylla Sveriges åtaganden inom markanvändningssektorn (LULUCF). Regeringen avser med andra ord att använda flexibiliteter då man inser att den egna förda politiken är otillräcklig när det gäller åtgärder som minskar utsläppen och stärker kolinlagringen i Sverige och att man därför måste hitta kostsamma lösningar för att slippa böter för att Sverige annars inte uppfyller sina åtaganden.

Jag och mitt parti anser att detta förhållningssätt är förkastligt av flera skäl. För det första bör Sverige gå i främsta ledet för att bli ett fossilfritt välfärdsland och därmed genomföra åtgärder på hemmaplan. Effekterna av att Sverige i stället betalar andra medlemsländer för att minska utsläpp riskerar att leda till att Sverige tappar konkurrenskraft, kunnande och teknikutveckling till andra länder. Förutsättningarna för att bygga ett modernt och hållbart samhälle minskar och nödvändiga åtgärder för att nå ett hållbart brukande inom jord- och skogsbruket för att stärka kolinlagringen riskerar att bromsas. För det andra är det helt omöjligt att veta om det kommer att finnas utsläppsutrymme att köpa från andra medlemsländer och vad kostnaderna eventuellt kommer att bli för dessa köp. Mycket tyder dock på att kostnaderna kommer att uppgå till åtskilliga miljarder kronor. Regeringen spelar därmed ett högt spel med våra gemensamma ekonomiska resurser som i stället kunde användas för att bygga ett hållbart och modernt Sverige med de positiva effekter det ger.

Sverige ska uppnå klimatåtaganden inom ESR-förordningen och LULUCF-sektorn genom nationella åtgärder för att minska utsläppen och stärka kolinlagringen.

 

Ställningstagande

Sverige har i dag en samordnare för Fossilfritt Sverige som samordnar framtagande av branschfärdplaner för klimatomställning. Sverige har även en samordnare för den gröna omställningen i Västerbotten och Norrbotten. Arbetssättet med samordnare har fungerat mycket väl. Mot bakgrund av att Sverige nyligen har fått ett bindande åtagande om ökad kolinbindning i skog och mark till 2030 inom ramen för LULUCF-förordningen, som omfattar många aktörer, bör även en nationell samordnare för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen tillsättas.

Klimatarbetet i Sverige har historiskt både gått snabbare och blivit billigare än de prognoser som gjorts. De överskott på klimatkrediter som Sverige därmed har fått har annullerats för att inte ge andra EU-länder genvägar för att minska utsläppen. Att köpa in klimatkrediter från andra EU-länder för att täcka upp för att klimatarbetet när den nuvarande regeringens beslut inte längre levererar utsläppsminskningar i den takt som krävs är ett allvarligt misslyckande och innebär att pengar som kunde ha satsats på klimat­investeringar i Sverige går utomlands. Både att sälja och att köpa utländska klimatkrediter är ingripande beslut som bör fattas endast om riksdagen hörts i särskild ordning.

 

Ställningstagande

Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen och de svenska social­demokratiska Europaparlamentarikerna har varit drivande i att reformera EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS). Bland annat har den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen varit drivande i att avskaffa det stora överskott av utsläppsrätter som sänkt priset på utsläppsrätter och därmed incitamenten att ställa om. Svenska Europaparlamentariker har också varit drivande i arbetet med att höja ambitionen i kommissionens senaste revidering av utsläppshandel som kraftigt ökar klimatambitionen.

Vi och vårt parti anser att EU:s utsläppshandel ska skärpas genom att nyutgivning av utsläppsrätter stoppas långt före 2050, den linjära reduktions­faktorn höjs och systemet med gratis tilldelning avslutas. Sverige ska verka för att antalet utsläppsrätter inom EU ETS ska minska.

 

Ställningstagande

EU:s utsläppshandelssystem EU ETS är ett viktigt styrmedel för att unionen ska nå sina klimatmål men har även betydelse för Sveriges klimatmål. Jag och mitt parti anser att målsättningen för koldioxidminskningen måste skärpas genom att taket för koldioxidutsläppen från Europas basindustri och energi­anläggningar skrivs ned ytterligare inom EU ETS för att höja ambitionsnivån. Jag och mitt parti anser att en skärpt ambitionsnivå för utsläppsminskningar inom EU ETS bör vara i linje med 1,5-gradersmålet. EU:s beslut under 2023 innebär att utsläppen inom EU ETS ska minska med 62 procent till 2030. Gratis tilldelning av utsläppsrätter ska enligt beslutet även fasas ut i vissa sektorer till 2034. Mitt parti har arbetat för att utsläppen inom EU ETS ska minska med minst 70 procent till 2030 och att gratis tilldelning av utsläppsrätter snabbare ska fasas ut. Sverige bör verka för att skärpa den årliga reduktionsfaktorn inom EU ETS samt begränsa antalet utsläppsrätter så att EU:s utsläpp minskar i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål.

Ökat skydd av skog är nödvändigt för att bevara den biologiska mångfalden och det är samtidigt en positiv klimatåtgärd. Men även om en ökad areal skog skyddas inom Sverige och övriga EU-länder kommer en stor del av skogarna att brukas. Därför är ett hållbart brukande och ett hållbart nyttjande av skogsråvaran helt avgörande för såväl klimatet som den biologiska mångfalden. Ett sådant brukande bör enligt min och mitt partis uppfattning ske inom naturens gränser, som måste vara den ram vi har att förhålla oss till.

För att bromsa klimatkrisen och nå klimatmålen är det nödvändigt att upphöra med förbränning av fossilt kol (lagrat i miljontals år) för att inte tillföra ytterligare fossilt kol till atmosfären. Dessutom måste förlusten av ekosystem med stora kolförråd stoppas. Men det räcker inte. Redan i dag är koldioxidhalten i atmosfären så hög att den behöver minska för att vi på lång sikt ska kunna stabilisera jordens klimat. Vi behöver därför lagra mer kol i de biogena kolförråden genom s.k. naturbaserade klimatlösningar, dvs. i växtlighet genom fotosyntes. Men vi behöver även använda en del av den biomassa som fotosyntesen skapar för att förse oss med råvaror, som bl.a. kan ersätta fossil energi och råvaror med stor klimatpåverkan.

Sverige ska verka för att kolsänkor och utsläpp av växthusgaser skiljs åt i utformningen av EU:s klimatpolitik och att bägge ska ha ambitiösa men separata mål.

 

Ställningstagande

För global klimatnytta vore det revolutionerande om EU kunde bidra till att prissättningen av växthusgaser blir global. Detta skulle kunna ske genom att EU ETS öppnas för länder utanför EU och kopplas samman med andra utsläppsmarknader, som i dag exempelvis Kina, Japan, Kalifornien, Kanada och Nya Zeeland, i s.k. klimatklubbar med korrekta ”växelkurser” mellan marknaderna baserade på utsläpp per capita.

För mig och mitt parti är det också viktigt att nya eller reviderade lagförslag vilar på robusta konsekvensanalyser och oberoende vetenskapliga kalkyler som samtidigt respekterar att en effektiv omställning kan se olika ut i respektive medlemsland. Den lagstiftning som ska komma på plats bör säkerställa att EU uppfyller sina åtaganden i Parisavtalet och Agenda 2030 så att varje enskilt medlemsland når klimatneutralitet senast 2040. Mitt parti och jag vill att vi ska uppnå nettonollutsläpp till 2040 på både svensk och europeisk nivå.

Det finns en rad åtgärder för att minska mängden koldioxid i atmosfären. Vi måste minska våra utsläpp av koldioxid, men vi måste även stärka arbetet med kolsänkor och ny teknik som tar bort koldioxid från atmosfären. Parallellt med att utsläppen ska minska måste därför även incitamenten för minusutsläpp, s.k. negativa utsläpp, stärkas. FN:s klimatpanel IPCC bekräftar än en gång att minusutsläpp måste till om vi ska kunna nå klimatmålen. Men tekniken för minusutsläpp är dyr och betalningsviljan är i dag låg. Därför har mitt parti drivit igenom offentliga satsningar på minusutsläpp i Sverige. Det är viktigt att utvecklingen går framåt, både nationellt och internationellt, och därför vill jag och mitt parti skapa ett system för minusutsläpp på EU-nivå där varje aktör som genererar minusutsläpp får ersättning för det. Precis som det ska kosta att släppa ut koldioxid till atmosfären, behöver vi prissätta den samhällsnytta som skapas av att fånga in koldioxid. Värdet av ett minusutsläpp är inte nationellt utan snarare globalt. Därför bör LULUCF-förordningen justeras så att även tekniska koldioxidupptag (CCS och bio-CCS) betraktas som negativa utsläpp.

 

Ställningstagande

Vi kan konstatera att de åtgärder som redovisas i klimathandlingsplanen är otillräckliga för att nå beslutade klimatmål. I planen saknas förslag och styrmedel som leder till tillräckliga utsläppsminskningar. Regeringen lever därmed inte upp till de förpliktelser som riksdagen har beslutat om genom det klimatpolitiska ramverket. 

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med en ny klimat­handlingsplan vars samlade åtgärder leder till att Sveriges klimatmål och åtaganden inom ramen för EU:s klimatlagstiftning nås.

Vi utvecklar våra ytterligare skäl för detta i våra särskilda yttranden 1, 2, 3 respektive 4.

 

Ställningstagande

Klimatförändringarna påverkar oss alla. Under sommaren 2023 upplevde Europa några av de mest extrema väderhändelserna i modern historia: översvämningar i Tyskland som krossade hela samhällen, rekordhetta i Frankrike som ledde till omfattande skogsbränder och en osedvanlig torka i södra Spanien som påverkade både vattenförsörjning och skördar. Rapporter från FN:s klimatpanel IPCC visar att påverkan på klimatet ökar snabbare än väntat. Trots att EU utvecklar sitt klimatramverk i snabb takt med en ny klimatlag, nya klimatmål till 2030 och mål om klimatneutralitet till 2050, väntas Sverige inte ens nå klimatmålen till 2030. För att följa Parisavtalet och bli det första fossilfria välfärdslandet i världen behöver vi agera kraftfullt nu och accelerera klimatomställningen. Ska målet om nettonollutsläpp till 2045 bestå förutsätts att den pågående elektrifieringen av industri och transporter skalas upp på både kortare och längre sikt. Det kommande decenniet behöver planerade investeringar i fossilfri elproduktion, dvs. huvudsakligen vindkraft, och elnät genomföras i en snabb takt.

 

Ställningstagande

Till Sveriges nationella klimatmål hör förutom det långsiktiga målet till 2045 etappmålen för 2030 och 2040 samt etappmålet för inrikes transporter 2030. Till 2030 har Sverige även åtaganden inom EU att minska utsläppen i den icke handlande sektorn (dvs. utanför EU ETS) enligt ansvarsfördelnings­förordningen (Effort Sharing Regulation, ESR) till 2030. ESR-förordningen berör utsläpp från huvudsakligen transporter men även uppvärmning av bostäder och lokaler, arbetsmaskiner och jordbruket.

Halten av växthusgaser i atmosfären är avgörande för den globala uppvärmningen. För att uppsatta klimatmål ska vara relevanta måste ramarna för hur stora utsläppen kan vara fram till målår vara tydliga. Det behövs därför en budget för hur stora koldioxidutsläppen kan vara på årlig basis för att Sverige rättvist ska hålla sig inom det kvarvarande globala utsläppsutrymmet. Flera kommuner och regioner i Sverige har beslutat om egna koldioxid­budgetar, men på nationell nivå saknas en sådan. Jag och mitt parti anser inte att det i nuvarande klimatnödläge är acceptabelt att Sveriges klimatpolitiska handlingsplan inte lever upp till vare sig klimatlagen eller Sveriges del av Parisavtalet. Jag anser att det krävs en koldioxidbudget som är kopplad till nödvändiga styrmedel och åtgärder för utsläppsminskningar som varje regering bör vara skyldig att presentera för varje mandatperiod. Sverige bör anta en koldioxidbudget i linje med Parisavtalets temperatur­mål, baserad på IPCC:s senaste utvärderingsrapport och en globalt rättvis fördelning av utsläppsutrymmet.

Sverige har ett långsiktigt klimatmål att senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Denna målsättning innebär att utsläppen från verksamheter inom Sverige senast 2045 ska vara minst 85 procent lägre än utsläppen 1990. För att klara de återstående 15 procenten får kompletterande åtgärder räknas in. Det kan t.ex. vara ökade upptag av koldioxid i skog och mark eller köp av andra länders utsläppsminskande åtgärder. Jag och mitt parti vill öka ambitionen när det gäller att målet om nollutsläpp av fossila växthusgaser senast ska vara uppnått för att vårt nationella mål ska vara i linje med Parisavtalets målsättning. I den mån riksdagen inte stöder en sådan ökad målsättning avser jag och mitt parti att fortsätta att verka för att delmålen till 2030 och 2040 skärps med avseende på att målen ska nås genom egna nationella åtgärder för utsläppsminskningar och inte genom t.ex. köp av utsläppsminskningar i andra länder. Jag delar därmed inte regeringens bedömning i handlingsplanen att Sverige för att nå klimatmålen bör satsa på kompletterande åtgärder. Sverige ska senast 2035 ha nollutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Klimatmålet ska nås genom utsläppsminskningar inom landet, omfatta utsläpp inom såväl den handlande som den icke handlande sektorn, dvs. oavsett om det innefattar utsläpp som omfattas av EU ETS eller de som hanteras nationellt, och avse de utsläpp som är skapade av mänsklig verksamhet.

Jag och mitt parti anser inte att Sveriges nationella etappmål för den icke handlande sektorn till 2030 och 2040 ska kunna nås genom att använda ”kompletterande åtgärder”. Kompletterande åtgärder innebär att delmålen för 2030 och 2040 på 63 respektive 75 procent lägre utsläpp kan nås genom sådana åtgärder som t.ex. köp av utsläppsminskningar i andra länder med upp till 8 procentenheter av målet. Jag anser att kompletterande åtgärder öppnar för att Sverige riskerar att tappa fokus på egna nödvändiga utsläpps­minskningar, vilket Sverige som industriland har historiskt ansvar att genomföra. Jag och mitt parti anser däremot att kompletterande åtgärder som ökat upptag av koldioxid i skog och mark genom ytterligare åtgärder eller avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen (s.k. bio-CCS) bör kunna nyttjas för att möjliggöra negativa utsläpp. Av regeringens handlingsplan framgår att regeringen gör bedömningen att internationella klimat­investeringar (i enlighet med Parisavtalets artikel 6) potentiellt bör kunna bidra till de svenska klimatpolitiska målen. Jag delar inte regeringens bedömning och anser att de klimatpolitiska målen bör uppnås genom nationella utsläppsminskningar. Etappmålen om utsläppsminskningar till 2030 och 2040 för den icke handlande sektorn ska uppnås genom nationella insatser för utsläppsminskningar.

Koldioxidransonering innebär att ett tak sätts upp för utsläpp av koldioxid från betydelsefulla utsläppskällor och att utsläppen fördelas lika inom befolkningen genom ransoner. Ett antal olika modeller för detta har tidigare utvecklats i Storbritannien. Förutom att ett tak sätts för utsläppen kan många andra fördelar finnas. Det är känt att höginkomsttagare, och män generellt, orsakar högre utsläpp av växthusgaser än låginkomsttagare och kvinnor. I motsats till dagens förhållande skulle ett ransoneringssystem innebära att höginkomst­tagare måste betala till låginkomsttagare om de vill göra större utsläpp än de tilldelats.

Jag och mitt parti menar att det är för tidigt att fastställa att koldioxid­ransonering skulle vara ett effektivt styrmedel för en skyndsam rättvis klimatomställning. Förutom kostnadsberäkningar för att införa ransonering behövs underlag bl.a. för hur det påverkar andra styrmedel och de offentliga investeringarna för att minska utsläppen av koldioxid. Grundförutsättningen bör vara att styrmedlet ska stärka en jämlik och rättvis fördelning av det återstående utsläppsutrymmet och att regional hänsyn bör beaktas. En utredning bör tillsättas för att belysa effekterna av att införa koldioxid­ransonering i Sverige.

Vidare anser jag och mitt parti att elbatterier, i likhet med drivmedel, ska produceras socialt och miljömässigt hållbart. Jag anser att det inte borde vara möjligt att importera mineral och metaller som inte producerats hållbart för människor och miljö till Sverige eller inom EU. För att kunna spåra att mineral inte kommer från länder som t.ex. Kongo och med fruktansvärda konsekvenser för människor måste spårbarhet och hållbarhets­märkning tas fram. Sverige har också ett nationellt ansvar för att utvinna metaller och mineral hållbart för att möta ökad efterfrågan. Regeringen bör senast 2025 återkomma med förslag på åtgärder för att förhindra import av batterimetaller som inte är hållbart producerade.

 

Ställningstagande

Det finns en rad åtgärder för att minska mängden koldioxid i atmosfären. Vi måste minska våra utsläpp av koldioxid, men vi måste även stärka arbetet med kolsänkor och ny teknik som tar bort koldioxid från atmosfären. Parallellt med att utsläppen ska minska måste därför även incitamenten för minus­utsläpp s.k. negativa utsläpp, stärkas. Potentialen för minus­utsläpp i Sverige uppgår till 10 miljoner ton koldioxid årligen. Det är ungefär lika mycket som personbilstransporterna släppte ut 2020. Det är alltså stora potentiella utsläppsminskningar det rör sig om. Jag och mitt parti vill se ett nationellt mål för minusutsläpp som i första hand ska vara kvantitativt och utgå från Sveriges nationella klimatmål. Syftet ska vara att säkerställa måluppfyllelse av nettonollutsläpp i Sverige 2045. Målet för minusutsläpp ska också vägleda storleken på offentliga satsningar på tekniken till dess att andra styrmedel finns på plats. Ett nationellt mål säkrar långsiktigheten i politiken och minskar risken för de aktörer som vill satsa på tekniken. Syftet med målet är även att säkerställa att såväl de långsiktiga som de kortsiktiga klimatmålen nås och att upptag av biogen koldioxid påskyndas.

Slutligen anser jag och mitt parti att det bör införas en nationell årlig koldioxidbudget fram till 2040 för att säkerställa att Sverige lever upp till klimatmålen.

 

Ställningstagande

Klimatförändringarna drivs av den totala mängden växthusgaser i atmosfären och därför krävs styrning av hur mycket Sverige totalt kan släppa ut. Med hjälp av en vetenskapligt baserad utsläppsbudget kan den totala mängden växthusgaser som Sverige släpper ut kontrolleras och kopplas till Sveriges klimatmål. Regeringen bör utse en ansvarig myndighet för att ta fram en nationell koldioxidbudget för Sverige, baserad på data från FN:s klimat­panel IPCC. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år så att en årlig utsläpps­budget framgår, och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen. Ett ansvarigt organ behöver utses för att beräkna och fördela koldioxidbudgeten, motsvarande Finans­departementets kontroll av den ekonomiska budgeten. Detta innebär exempelvis att myndigheter och statliga bolag ska få en utsläppsbudget definierad i sina årliga regleringsbrev och sina direktiv. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen.

Samhällsutvecklingen ska leda till ekologisk och social hållbarhet, och genom att säkerställa robusta ekosystem säkerställs långsiktiga förutsättningar för en stabil ekonomi. I syfte att säkerställa stabila förutsättningar för ekonomin på kort och lång sikt ska den ekonomiska politiken utformas inom ramen för nationella klimat- och miljömål och de nya välfärdsmåtten ska vara styrande i budgeten.

Sveriges klimatmål till 2045 innebär att de territoriella utsläppen av växthusgaser måste minska med minst 85 procent jämfört med 1990 och resterande max 15 procent ska täckas med kompletterande åtgärder. Jag och mitt parti anser att de kompletterande åtgärderna bör utgöras av permanenta negativa utsläpp. En nationell strategi för permanenta negativa utsläpp bör därför tas fram för att leda och driva på detta arbete. Vidare bör samverkan underlättas för permanenta negativa utsläpp, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring, då det handlar om att bygga upp helt nya värdekedjor. Negativa utsläpp får aldrig användas som ursäkt för fortsatt användning av fossila bränslen. Permanenta negativa utsläpp krävs i kombination med kraftfulla utsläppsminskningar i närtid för att Parisavtalet ska nås. Även en nationell handlingsplan för permanenta negativa utsläpp bör därför tas fram. Handlingsplanen ska omfatta hela kedjan, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring.

 

Ställningstagande

I uppgörelse med övriga partier om det klimatpolitiska ramverket har vårt parti kommit överens om ett sektormål och transportmål. För att nå klimatmålen måste Sveriges utsläpp av växthusgaser minska snabbt, men det saknas åtgärder för att åstadkomma snabba utsläppsminskningar. Den höger­konservativa regeringens och Sverigedemokraternas budget för 2024 ökar i stället utsläppen. Vi är också kritiska till att regeringen i offentliga uttalanden försökt förminska betydelsen av den nya inriktningen på Sveriges klimatpolitik samt att man nyligen tillsatt en utredning för att se över de svenska klimatmålen. En bred långsiktig politisk överenskommelse är avgörande för att svenska företag och konsumenter ska göra de investeringar som krävs för en omställning till ett fossilfritt Sverige. Det klimatpolitiska ramverket ska värnas och förslag om skärpta och kompletterande mål, såsom konsumtionsbaserade utsläpp och sektormål, bör diskuteras och förankras brett med andra partier i Miljömålsberedningen.

 

Ställningstagande

Regeringen konstaterar själv att dess förda politik är otillräcklig för att vi ska kunna nå nationella klimatmål och åtaganden inom EU till 2030. Då det endast återstår sex år tills dessa åtaganden och mål ska uppnås får regeringens otillräckliga handlingsplan för mandatperioden stora konsekvenser. I stället för att presentera konkreta åtgärder för att skyndsamt minska utsläppen till 2030 gör regeringen bedömningen att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över de nationella etappmålen så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU. Regeringen anser även att beredningen bör se över etappmålet för inrikes transporter till 2030 (det s.k. transportmålet).

Jag och mitt parti ser gärna att Sveriges långsiktiga nationella klimatmål skärps för att vara i enlighet med Parisavtalets målsättning om att begränsa den globala medeltemperaturen till 1,5 grader och i enlighet med Sveriges historiska ansvar som industrialiserat land. Regeringens ambition är i stället, när man inser att den förda klimatpolitiken är oförenlig med att nå klimatmål till 2030, att ta omtag på målen i stället för på den egna förda politiken. Att sex år innan transportmålet till 2030 ska nås starta en ”översyn” av detsamma innebär i praktiken att man skrotar ambitionen att målet ska nås. Det är förödande för den stabilitet och långsiktighet som byggts upp enligt den gällande klimatlagen. Att skyndsamt minska utsläppen inom transportsektorn är därutöver helt nödvändigt för att leva upp till våra åtaganden inom EU. Att behålla nationella klimatmål kan därutöver vara av stor betydelse och fördel eftersom vi inte kan vara säkra på vilken klimatpolitik som kommer att vara rådande i det kommande EU-parlamentet och nästa kommission. Över 370 företag och fackens centralorganisationer gick i oktober 2023 ut med ett upprop där man krävde att regeringen inte skulle riva upp klimatmålen för 2030. De konstaterar att ”det skulle skapa en stor osäkerhet för oss inom näringslivet och för fackförbundens medlemmar. Blocköverskridande, långsiktiga överens­kommelser måste gå att lita på. Att de går att lita på över tid, är själva poängen”. Sveriges nationella klimatmål till 2030 bör behållas och Miljömåls­beredningen bör därmed inte ges i uppdrag att genomföra en översyn av dessa mål.

De konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen för den svenska befolk­ning­en uppgår enligt Naturvårdsverket till ca 8 ton per person och år. De konsumtionsbaserade utsläppen omfattar utsläpp från varor och tjänster som används i Sverige, oaktat var utsläppen sker. Utsläppen kan ske både inom Sveriges gränser och i andra länder. En stor del av de produkter vi konsumerar är importerade från andra länder. De ger utsläpp av växthusgaser i det land de har producerats i och orsakar utsläpp vid transport till Sverige. Dessa utsläpp ingår inte i Sveriges klimatmål. Jag och mitt parti anser att det är angeläget att Sverige aktivt tar ansvar för samtliga utsläpp som vår produktion och konsumtion orsakar. Sverige bör därför införa ett mål om att minska de konsumtionsbaserade utsläppen för att synliggöra och minska de utsläpp som uppstår i andra länder till följd av konsumtion i Sverige.

I regeringens klimathandlingsplan saknas tydliga nationella målsättningar och långsiktigt strategiskt arbete för att minska klimatpåverkan från hela livsmedelskedjan och i synnerhet från köttkonsumtionen. Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med ca 40 procent per capita sedan 1990 och står nu för en betydande del av de svenska växthusgasutsläppen. Genomsnittssvensken äter ungefär dubbelt så mycket kött som det globala genomsnittet, och särskilt det importerade köttet har ökat kraftigt i Sverige de senaste decennierna. Växthusgasutsläppen från matproduktion kommer i huvudsak från odling och djurhållning. I kött- och mjölkproduktionen kommer utsläppen från metan från idisslande djurs magar, från lustgas och metan från gödselhanteringen samt från utsläppen som skapas vid foderproduktionen. Animalier, nötkött i synnerhet, orsakar höga utsläpp jämfört med vegetabilier. I Sverige kommer ungefär 75 procent av matens utsläpp från kött- och mejeriprodukter. Rött kött, dvs. nötkött, fläskkött och lammkött, har störst klimatpåverkan. Skälet till det är att det krävs flera kilo foder för att producera ett kilo kött samt att uppfödningen i sig själv orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Djuren matas med kalorier som skulle kunna ge mat till många fler människor om kalorierna inte tog en omväg genom djuren. Köttproduktion kan bedrivas på många olika sätt, där vissa metoder är avsevärt mer resurssnåla än andra. Förutom en generell minskning av köttkonsumtionen är det viktigt att stimulera metoder som belastar miljön så lite som möjligt, minskar importen och tar största möjliga hänsyn till djurens rätt till ett naturligt beteende i enlighet med djurskyddslagen. Vår köttkonsumtion bör i betydligt större utsträckning bestå av svenskt ekologiskt kött eller viltkött. Eftersom jordbruksmark är en knapp resurs på global nivå finns det anledning att producera mat som kräver mindre markyta. Detta behov kommer att växa när vi blir fler människor i världen och ökad efterfrågan på jordbruksmark därutöver riskerar att leda till tropisk av­skogning. Precis som Klimatberedningen (SOU 2008:24) konstaterade redan 2008 saknas det i stor utsträckning styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av växthusgaser. Jag anser att det är märkligt, inkonsekvent och ohållbart att ett område som har så stor klimatpåverkan som köttkonsumtionen saknar utsläppsmål och åtgärder. Jag och mitt parti föreslår därför att det införs ett nationellt mål om att minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till 2030 jämfört med dagens nivåer.  

Slutligen anser jag och mitt parti att det bör tas fram en handlingsplan för hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animalie­produktionen, ska minskas.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti anser att det är viktigt att inkludera mål och åtgärder för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen i tillräckligt snabb takt. Vidare bör det införas mål för exportens klimatnytta i enlighet med Miljömåls­beredning­ens förslag (SOU 2022:15).

 

Ställningstagande

De konsumtionsbaserade utsläppen behöver tydlig målstyrning. De utsläpp som svenskarnas konsumtion orsakar är betydligt större än de territoriella utsläppen. Nästan två tredjedelar kommer från hushållens konsumtion och drygt en tredjedel från offentlig konsumtion och investeringar. Hälften av svenskarnas klimatpåverkan sker i andra länder. Sverige ska ta ansvar för alla sina utsläpp, även de som uppstår i andra länder till följd av svensk import och konsumtion. Mål för de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen bör antas, i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet. Det bör vara möjligt att snabbt införa konsumtionsbaserade utsläppsmål i enlighet med det som samtliga åtta riksdagspartier ställde sig bakom i Miljömålsberedningen våren 2022 (SOU 2022:15).

 

Ställningstagande

En bred långsiktig politisk överenskommelse är avgörande för att svenska företag och konsumenter ska göra de nödvändiga investeringar som krävs för en omställning till ett fossilfritt Välfärdssverige. I regeringens klimat­handlings­plan betonas att legitimitet hos medborgarna är en förutsättning för omställningen, och för att uppnå engagemang och acceptans för klimat­politiken behöver större hänsyn tas till hur medborgare och företag i olika delar av landet påverkas av klimatomställningen. Det är välkommet att regeringen och Sverigedemokraterna inser att klimatomställningen måste baseras på social acceptans, men vi anser, till skillnad från regeringen och Sverige­demokraterna, även att omställningen måste ske rättvist, med alla med på tåget. Klassperspektivet får inte glömmas. Med rätt regleringar, investeringar och vilja kan klimatpolitiken skapa gröna jobb över hela Sverige så att ingen lämnas efter och som är fördelningspolitiskt rättvis för vanligt folk. I det avseendet saknar klimathandlingsplanen effektiva och konkreta åtgärder för att sänka klimatutsläppen, nå Sveriges åtaganden när det kommer till klimatmålen och göra det enklare för vanligt folk att ställa om.

 

Ställningstagande

Regeringens handlingsplan brister i ambitionen att hantera klimatkrisen rättvist. Jag och mitt parti anser att en jämlikare fördelning av resurser är en förutsättning för att en minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en hög materiell standard för alla, såväl i Sverige som globalt. En handlingsplan för klimatet bör därför ha en inriktning där omställningen till ett hållbart samhälle får störst konsekvenser för dem som har störst klimat­påverkan och tar mest resurser i anspråk. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låg­inkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött genom en politik för ökad klimatjämlikhet. Jag kan konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna med denna handlingsplan i praktiken överger ambitionen att nå de nationellt beslutade klimatmålen till 2030 och att Sverige kommer att få mycket svårt att leva upp till sina klimatåtaganden inom EU till 2030. Regeringen bör skyndsamt återkomma med konkreta förslag för ökad jämlikhet i syfte att nå nationella klimatmål och åtaganden inom EU till 2030.

Klimatläget är allvarligt men ger även en möjlighet att bygga ett mer hållbart och jämlikt samhälle. För att lyckas vinna folkligt stöd för om­ställningen måste den ha ett tydligt rättviseperspektiv. Många ekonomiskt utsatta hushåll saknar i dag tillgång till alternativa färdmedel till sin bil som drivs med bensin eller diesel. Regeringen anför som skäl för den sänkta reduktionsplikten att syftet är att underlätta för hushållen. Men förslaget kommer framför allt att gynna hushåll med dieselbilar. Det kommer därutöver även att gynna hushåll med höga inkomster, inte minst de hushåll som har en eller flera dieselbilar med hög bränsleförbrukning. Därtill minskar incitamenten generellt för hushållen att byta till en elbil. Jag och mitt parti anser att ekonomiskt svagare grupper bör kompenseras för effekter av för höga drivmedelspriser. Höga drivmedelspriser kan uppstå på grund av en rad andra faktorer än reduktionsplikten, såsom råvarupris och valutakurs. Skatt på drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska bilismens klimatpåverkan. Men det är också ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på en höginkomsttagare i storstad med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomsttagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Höga kostnader för att använda bilen påverkar människor i hela landet men i synnerhet glesbygdsbor som saknar möjlighet till kollektivtrafik och som därmed är mer bilberoende. Därtill tyder ny forskning på att styrmedel som höjer priserna på fossila drivmedel är regressiva. Det finns därför starka skäl att införa kompensa­toriska åtgärder för de mest utsatta hushållen och glesbygdsbor.

Trafikanalys har föreslagit att en del av koldioxidskatteintäkten från transport­sektorn ska finansiera ett skatteavdrag till boende i glesbygd. Myndigheten föreslår att stödet till hushållen ges i form av ett inkomst­skatteavdrag. Inom EU har rådet och parlamentet kommit överens om att inrätta en social klimatfond för att stödja utsatta hushåll, småföretag och transportanvändare. Fonden ska inrättas för perioden 2026–2032 och ska hantera priseffekterna av ett utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransporter samt bränslen inom ytterligare några sektorer. Varje medlems­land i EU ska för kommissionen presentera en social klimatplan med åtgärder och investeringar för att minska effekterna på ekonomiskt utsatta hushåll med anledning av det nya utsläppshandelssystemet (EU ETS 2).

Jag och mitt parti anser att beredskapen för att hantera situationer med höga drivmedelspriser måste stärkas för ekonomiskt utsatta hushåll genom kompensatoriska åtgärder som inte urholkar incitamenten för klimatom­ställningen. Det förutsätter att åtgärder införs nationellt och att regeringen arbetar aktivt gentemot EU i detta syfte. Av regeringens handlingsplan framgår att regeringen för att ta del av medel från den sociala klimatfonden avser att ta fram en social klimatplan med åtgärder för en rättvis klimat­omställning. Jag och mitt parti välkomnar denna ambition men anser att detta bör genomföras skyndsamt. Mot denna bakgrund bör regeringen under 2024 återkomma med förslag på hur ekonomiskt svagare grupper kan skyddas och kompenseras för effekter i form av höga drivmedelspriser.

En massiv grön klimatomställning kommer att skapa åtskilliga nya arbetstillfällen. Men en strukturomvandling från fossilindustri och fossil­beroende kommer även att innebära att arbetstillfällen försvinner. För den enskilde som drabbas av strukturomvandlingen kan i dag arbetslöshets­försäkring, omställningsstöd och en aktiv arbets­marknadspolitik underlätta övergången. En mycket viktig uppgift för samhället är att se till att klimatomställningen och den omstrukturering av arbetsmarknaden och ekonomin som den medför går så smidigt som möjligt genom en aktiv arbets­marknads­politik och trygghet i övergången för de enskilda. Jag och mitt parti anser att staten bör se över hur stödet för de samhällen och individer som påverkas negativt av omställningen kan stärkas för att i stället bli en del av klimat­lösningarna. Regeringen bör därför ges i uppdrag att utreda utformningen av ett extra stöd eller en garanti för de arbetstagare som förlorar sysselsättning på grund av klimatomställningen.

 

Ställningstagande

Många människor kan känna oro inför den globala uppvärmningen och klimat-förändringarnas konsekvenser för Sverige och andra delar av världen. För att stärka befolkningens kunskap, motståndskraft och anpassningsförmåga bör MSB ges i uppdrag att, i samarbete med Folkhälsomyndigheten, SMHI och andra relevanta myndigheter, på lämpligt sätt informera Sveriges medborgare om klimatförändringarna, var man kan hitta obunden information i frågan och de ekonomiska, hälsomässiga och andra risker, som det i dagsläget finns kunskap om.

Med Miljöpartiet i regeringen inleddes 2015 initiativet Fossilfritt Sverige, med målet att bygga en stark industri och skapa fler jobb och export­möjligheter genom att bli fossilfria. Totalt 22 olika branscher har tagit fram färdplaner för att visa hur de kan stärka sin konkurrenskraft genom att bli fossilfria eller klimatneutrala. Detta uppdrag till den nationella samordnaren Fossilfritt Sveriges satsning måste fortsätta och fördjupas. Det är absolut avgörande för klimatomställningen att regeringen har bra kanaler för att samverka med näringslivet om dess omställning.

 

Ställningstagande

Mitt parti har sedan flera år tillbaka föreslagit att Sverige ska anta ett nytt skärpt klimatmål om nollutsläpp senast 2035. Det föreslagna klimatmålet ska nås genom utsläppsminskningar inom landet, och för att nå målet krävs det att fossila drivmedel är utfasade senast 2035. Sverige behöver tydliggöra detta genom att besluta om ett stoppår till 2035 när fossila drivmedel inte längre ska vara tillåtna. Jag och mitt parti menar att ett stoppdatum redan nu politiskt kan beslutas och att övriga delar i lagförslaget som teknisk utformning och eventuella undantag bör utredas. Mot denna bakgrund anser jag och mitt parti att Sverige ska införa ett stoppdatum till 2035 för användning av fossila drivmedel. Vidare bör Sverige verka inom EU för ett stoppdatum till 2035 för användning av fossila drivmedel.

Sverige har mål om nettonollutsläpp till 2045, vilket innebär att utsläppen från transportsektorn kommer att behöva vara noll senast detta år. Målet om 70 procent mindre utsläpp till 2030 inom transportsektorn är ett etappmål. Den förra regeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade i april 2018 vad den kallade för ”en handlingsplan för fossilfria transporter och elektrifiering” som en del av skrivelsen En klimatstrategi för Sverige. Klimatpolitiska rådet konstaterar att handlingsplanen till största delen är en samlad beskrivning av redan fattade beslut och tillsatta utredningar och att den inte ger några detaljer om vilka åtgärder som behöver vidtas för att skärpa styrningen på transportområdet.

Klimatpolitiska rådet har rekommenderat regeringen att formulera ett entydigt mål om fossilfria transporter senast 2045 tillsammans med en tidsplan med tydliga beslut för att nå dit. Den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen valde att inte följa Klimatpolitiska rådets rekommendation och tillsatte i stället en utredning för att bl.a. föreslå när fossila drivmedel ska vara utfasade. Jag och mitt parti delar Klimatpolitiska rådets bedömning och anser att det är nödvändigt med en tidsbestämd handlingsplan med åtgärder för att i tid uppnå 2030-målet inom sektorn samt fossilfria transporter. Jag och mitt parti anser att Sverige bör nå nollutsläpp senast 2035 i samtliga sektorer i samhället och anser i enlighet med en sådan inriktning att transportsektorn bör vara fossilfri senast 2030. Regeringen bör därför under 2024 återkomma till riksdagen med en tidsbestämd handlingsplan med åtgärder för att nå fossilfria transporter senast 2030.

 

Ställningstagande

Sveriges mål är att utsläppen från transportsektorn till 2030 ska minska med 70 procent. För att nå målet är det nödvändigt att, med vissa undantag, fasa ut fossila bränslen i transportsektorn till 2030.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti vill fasa ut nybilsförsäljning av fossilbilar till 2025 och införa ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030.

 

Ställningstagande

De senaste åren har kostnaden för att tanka stigit kraftigt. Kostnadskrisen när det gäller bränslet har blixtbelyst att vi inte längre kan vara beroende av olja från skurkstater. Det är inte rimligt att de ska hålla ett järngrepp om vanligt folks plånböcker. För att bryta det här måste vi måste öka vår egen försörjningsgrad och stärka vår beredskap. Det är en försäkring mot framtida prischocker. Sverige behöver en ny väg framåt. Vi måste både göra det billigare för vanligt folk i glesbygd att använda bilen och stadigt pressa ned utsläppen, skapa nya jobb och stärka Sveriges beredskap. Därför har vi och vårt parti tidigare presenterat en helt ny modell för inblandning av biodrivmedel i Sverige, Sverigebränslet, som innebär en stabil basinblandning av biodrivmedel som ligger fastlagd över tid och som förutsägbart och stabilt ökar. Tillsammans med andra kompletterande åtgärder ger det Sverige möjlighet att nå 2030-målet och det ger även industrin och drivmedels­branschen den stabilitet och de planeringsförutsättningar som krävs för att de ska våga investera i Sverige. Sammantaget kan vi också spara miljarder skattekronor som annars skulle gå till kostsamma utsläppsrätter eller böter till EU.

Det har blivit uppenbart, under både pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina, att de befintliga system vi har haft inte har varit tillräckligt flexibla. Vi tror därför att det är rätt väg framåt att ha en del av Sverigebränslet som en s.k. tilläggsinblandning som kan variera mer över tid och utifrån prisbilden. När priset på världsmarknaderna går upp kan man tillfälligt minska inblandningen och när produktionen i Sverige kommer igång i större skala och priset på biodrivmedel blir billigare, kan tilläggsinblandningen öka tillfälligt.

Vi tror också att det behövs en rad andra åtgärder för att skapa en mer stabil situation när det kommer till bränslepriserna. I dagens regelverk om reduktionsplikten finns en sanktionsavgift för de aktörer som inte uppnår den föreskrivna inblandningen. Denna avgift har kommit att få en prissättande funktion på marknaden snarare än en alternativkostnad för att leva upp till reduktionsplikten. Vi vill se en sänkt reduktionspliktsavgift som skulle ge en viss priseffekt. Vi föreslår även att Sverige går över till den europeiska dieselstandarden (MK3) som kan hantera större inblandning av biobränsle och ger drivmedelsbolagen större utbud av leverantörer. Sverige är det enda land i Europa som använder MK1. En övergång till europadiesel gör att drivmedel som säljs i Sverige i större utsträckning kan inhandlas på en europeisk marknad och vice versa, vilket kan ha en prisdämpande effekt. Vi anser även att Sverige måste verka för att möjliggöra en differentiering av skatten på hållbara biodrivmedel och fossila drivmedel på EU-nivå eftersom det är en principiellt viktig fråga att klimatsmarta bränslen inte beskattas på samma sätt som fossila bränslen.

Med vårt förslag om Sverigebränslet, tillsammans med de förslag om intäktsgarantier för produktion av förnybara drivmedel som Bioekonomi­utredningen lade fram i våras, kommer vi att kunna stimulera den inhemska produktionen av biodrivmedel. Därmed minskar vi Sveriges sårbarhet av att vara beroende av skurkstater för den egna bränsleförsörjningen. Vår föreslagna modell för biodrivmedelsinblandning i Sverige, Sverigebränslet, är viktig för att minska utsläppen och tar ansvar för vanligt folks vardags-ekonomi samtidigt som vi bygger upp Sveriges beredskap och självförsörjningsförmåga och skapar fler gröna jobb.

 

Ställningstagande

I en årlig sammanställning från Naturskyddsföreningen konstateras att de fossila subventionerna i Sverige uppgick till 31 miljarder kronor 2023. Det är en ökning med 10 procent jämfört med 2022. Subventionerna består av undantag från avgifter, energiskatt och koldioxidskatt för fossila bränslen som resulterar i att det blir billigare att släppa ut växthusgaser. Under COP 28 i Dubai enades nationerna om att fossila subventioner behöver fasas ut så fort det är möjligt.

Enligt OECD kan en subvention definieras som miljöskadlig om den uppmuntrar till mer miljömässig skada än vad som varit fallet utan subventionen. Att subventionera miljöskadliga aktiviteter samtidigt som det genomförs arbete för att lindra skada och undvika miljöskadliga aktiviteter är inte ett lämpligt sätt att använda samhällets resurser. Naturvårdsverket konstaterar att subventioner förutom sin avsedda effekt även kan leda till oönskade effekter. De kan t.ex. bidra till negativa miljöeffekter genom att påverka beteenden som leder till mer avfall, större utsläpp, ökad resursutvinning eller negativ påverkan på biologisk mångfald. I Sverige är det framför allt tre sektorer som har potentiellt miljöfarliga subventioner: transport-, energi- och jordbrukssektorerna. Flera av subventionerna har införts för att uppfylla andra politiska syften, såsom regional eller arbetsmarknads­politisk hänsyn. Vid en utfasning är det viktigt att väga subventionens syfte mot den skada som den åsamkar miljö och klimat. Vissa subventioner kan vid en sådan avstämning visa sig vara välmotiverade utifrån ett bredare samhälleligt perspektiv. I de fall subventionerna inte avskaffas är det viktigt att ha motsvarande miljö- och klimatstyrande åtgärder på andra områden, alternativt att förändra subventionen så att den får så liten negativ miljöeffekt som möjligt. Det är t.ex. viktigt att Sverige samtidigt värnar och stärker lokal och hållbar livsmedelsproduktion.

Jag och mitt parti anser att de klimat- och miljöskadliga subventionerna behöver fasas ut såväl i Sverige som globalt. Det är oacceptabelt att regeringen ökar de fossila subventionerna under klimatkrisen. Den förra regeringen avvecklade några få av dessa subventioner och det brådskar med ytterligare åtgärder för att Sverige inte ska tappa styrfart för att nå nollutsläpp. Sverige bör under mandatperioden anta en handlingsplan för hur Sveriges klimat­skadliga subventioner kan avvecklas i närtid med hänsyn till ekonomiskt utsatta grupper och regioner. För att Sverige ska kunna bli ett av de första fossilfria välfärdsländerna är det angeläget att påskynda övergången till fossilfria bränslen genom att fasa ut befintliga skatteundantag för användning av fossila bränslen. Regeringen ska därför senast 2026 återkomma med förslag på utfasning av de nuvarande skatteundantagen för fossila bränslen och med hänsyn till sociala och ekonomiska konsekvenser föreslå eventuella kompensatoriska åtgärder.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti välkomnar att man vid klimattoppmötet COP 28 i paragraf 28 slog fast att det är innevarande decennium som är det mest kritiska för länderna för att minska utsläppen och vända utsläppskurvan. Det slås också fast att vi ska fasa ut de fossila energikällorna och, inte minst, minska de fossila subventionerna. Sveriges nuvarande klimatminister återvände från COP 28 till synes nöjd med innehållet i uppgörelsen. Trots detta blir effekterna av den nuvarande regeringens nationella klimatpolitik som nu slås fast i den klimatpolitiska handlingsplanen den raka motsatsen. Vissa studier pekar t.o.m. på att de fossila subventionerna kan ha fördubblats av nuvarande regering, och utsläppen har sedan regeringen tillträdde ökat kraftigt. Dessutom står det största partiet i regeringsunderlaget inte bakom klimatmålen. Denna utveckling oroar mig och mitt parti djupt.

 

Ställningstagande

Om Sverige ska nå upp till åtagandena i Parisavtalet måste vi kraftigt och omgående minska vårt fossilberoende. Det är då centralt att fasa ut de subventioner av fossilanvändning som i dag finns genom skattenedsättningar, avdrag och särskilda undantag. Vissa branscher kommer att behöva kompen­seras för de ökade kostnader som uppstår när fossila subventioner tas bort. Sådana stöd bör stimulera till en snabbare omställning till fossilfrihet. Subventioner och andra stödformer för fossila investeringar ska tas bort och klimatskadliga verksamheter ska bära hela sin verkliga kostnad. I regerings­ställning har Miljöpartiet drivit igenom flera viktiga steg för att fasa ut fossila subventioner. Som exempel kan nämnas att det infördes en skatt på flygresor för att kompensera för att flygets bränsle inte är beskattat, systemet för tjänstebilar ändrades så att de smutsiga bilarna beskattas hårdare och att viktiga förändringar av EU ETS drevs igenom, vilket har lett till ett högre pris på utsläppsrätter. Arbetet måste fortsätta så att alla fossila subventioner avvecklas.

Den nuvarande regeringen har ökat de fossila subventionerna, och under 2023 uppgick de fossila subventionerna till totalt 31 miljarder kronor. Enligt regeringens egen bedömning kommer utökade fossila subventioner att leda till att utsläppen från transportsektorn ökar med ytterligare 2–3 procent. Enligt Internationella valutafonden (IMF) är minskade fossila subventioner det snabbaste sättet att minska utsläppen, samtidigt som det tillför extra resurser till statskassan, som kan användas för att kompensera hushållen och stötta företagens omställning.

Alternativa och förnybara drivmedel kommer att behöva stödjas på olika sätt för att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga fordonsflottan. Jag och mitt parti vill införa riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen. Sverige har goda förutsättningar för att producera elektrobränslen, och för att snabba på utvecklingen bör ett introduktionsstöd införas samt bör det möjliggöras för elektrobränslen att delta i reduktions­plikten som en övergångslösning i väntan på full elektrifiering av fordons­parken.

Reduktionsplikten har varit central för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan. Med regeringens beslut om att sänka nivåerna i reduktionsplikten bedöms Sverige inte längre nå vare sig de nationella klimatmålen för 2030 eller Sveriges klimatåtaganden inom ramen för EU:s klimatlag. EU:s nya utsläppshandelssystem för utsläpp från bl.a. transporter (EU ETS 2) och bostäder kan införas i Sverige 2027, men att införa EU ETS 2 kommer inte att räcka för att Sverige ska nå klimatmålen till 2030. Sverige bör införa EU ETS 2 så tidigt som möjligt, i kombination med skärpningar av nationella åtgärder, som koldioxidskatt, reduktionsplikt och/eller avstånds­baserade skatter. Jag och mitt parti anser också att regeringen måste återinföra reduktionsplikten på en nivå som säkrar både minskade klimatutsläpp och investeringar i hållbara biodrivmedel. I samband med att reduktionsplikten återinförs bör det tillsättas en utredning om reduktionspliktens fortsatta utveckling i fråga om nivå, breddning samt samspel med eller eventuell omvandling till ett nationellt handelssystem.

EU har nyligen infört klimattullar (gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, CBAM) som skyddar industrin inom EU från orättvis konkurrens under sin klimatomställning. Klimattullarna stimulerar samtidigt klimat­omställning av fossilintensiv industri i andra länder. Sverige bör verka för ett konstruktivt användande av CBAM och liknande verktyg på EU-nivå för att stimulera klimatomställning i globala värdekedjor. Dessa insatser kommer även att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser från svensk konsumtion.

 

Ställningstagande

Under de senaste mandatperioderna har ett antal statliga utredningar haft i uppdrag att se närmare på frågan om reformering av ramverken för miljöprövningar. Förslagen från utredningarna har remitterats och vi menar att flera förslag är möjliga att realisera omgående i syfte att korta ned handläggningstiderna och öka förutsägbarheten. Reformarbetet bör bedrivas med strävan att nå en bred politisk samsyn för att medverka till att reformeringen blir hållbar över tid och på så sätt skapar förutsägbarhet för investerare. Detta gäller brett, dvs. för både industri, infrastruktur och inte minst el. Något vi bedömer som centralt för att effektivisera tillstånds­processerna är Miljö­prövnings­utredningens förslag om att ändringstillstånd ska vara huvudregel och att fler verksamheter ska kunna ändra sina tillstånd på ett lättare sätt.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti anser att miljöbalken ska anpassas för att utgöra ett effektivt verktyg för att nå klimatmålen. Mitt parti har tidigare lyft detta behov i riksdagen och både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket har i rapporter understrukit detta behov. Jag och mitt parti saknar dock tydlighet i när detta ska genomföras. Vi anser även att det är av största vikt att ändringar i miljöbalken för att stärka vårt nationella verktyg för att nå klimatmålen inte får försvaga miljöbalkens betydelse för att uppfylla våra övriga nationella miljömål. Enligt min och partiets uppfattning står vi inför två dominerande utmaningar att lösa på miljöområdet: klimatkrisen samt utarmningen av biologisk mångfald och kollapsade ekosystem. Dessa globala utmaningar behöver med nödvändighet hanteras sammanhållande då de även är kopplade till varandra. Detta bör därmed även avspegla sig i ett genomförande av en anpassad miljöbalk. Regeringen bör därför senast 2024 återkomma med förslag på ändringar i miljöbalken i syfte att stärka denna som verktyg för att nå klimatmål och våra övriga nationella miljökvalitetsmål.

Vidare måste tillståndsprocessen för stamnätskoncessioner snabbas på. I dag tar tillståndsprocessen för stamnätet orimligt lång tid. Flaskhalsarna i elnätet och den långsamma tillståndsgivningen är två av de stora problemen med svenska elnät i dag. Det behövs gemensamma riktlinjer för läns­styrelserna för deras insatser i tillståndsprocessen för stamnät och det behövs ett tydligt uttalat mål om att tillståndsprocesserna ska gå snabbare. Regeringen bör därför ge ansvariga myndigheter i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stamnätskoncessioner.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti vill storsatsa på förnybar och billig energiproduktion. Vindkraften är i dag den billigaste energikällan och även solenergin har stor potential i Sverige. För att möjliggöra utfasning av fossil energi behöver den förnybara energiproduktionen byggas ut och el frigöras som kan ersätta den fossila energi vi i dag importerar. En del i detta är att effektivisera tillstånds­processerna för vindkraft genom att samla alla prövningar hos en och samma myndighet. Vidare behöver länsstyrelsernas roll i tillståndsprocessen förtydligas för att underlätta för nya solparker. Det är också nödvändigt att halvera tiden för utbyggnad av elnät och förkorta byggtiden för stamnät med minst två år genom regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät.

När samhället ska ställa om och byggas snabbt behöver förutsättningarna för samplanering och parallella processer förbättras för att möjliggöra en effektiv samhällsbyggnad. Den gröna industriomställningen behöver ske snabbt och på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt, i syfte att begränsa de summerade växthusgasutsläppen så mycket som möjligt. För att möjliggöra detta behöver tillståndsprocesserna genomföras snabbare med bibehållen miljöprestanda. För att snabba på tillståndsprocesser för modern teknik bör Miljöprövnings­utredningens (SOU 2022:33) förslag genomföras. Ändrings­tillstånd bör göras till regel och det ska bli enklare att ändra villkor i stället för tillstånd och använda obligatorisk omprövning av miljöfarlig verksamhet vars tillstånd är mer än 40 år gamla, kompletterat med fler generella föreskrifter. Dessutom behöver klimathandledningen från centrala myndigheter i prövningsprocessen öka. Förslagen från Miljö­prövnings­utredningen är viktiga för att snabba på och modernisera tillståndsprocessen så att den fungerar för ökad omställning. Vidare behöver Klimaträttsutredningens förslag (SOU 2021:21 och 2022:21) om ändringar i miljöbalken för att genomdriva det klimatpolitiska ramverket genomföras.

Nettoinbindningen i LULUCF-sektorn påverkas av hur mycket skogen växer, av hur mycket som avverkas, av åkermarker som kan bidra till läckage av växthusgaser, av långlivade träprodukter (som fungerar som kollager) och av bebyggd mark (exploatering som gör att mark inte längre fungerar som kolförråd/kolsänka). Den effekt som exploatering av mark har på kolförråden och kolinlagringen bör synliggöras i de miljöbedömningar som tas fram i samband med planering och beslut under miljöbalken och plan- och bygglagen samt vid tillämpning av sektorslagstiftning för olika typer av infrastruktur. Vid samhällsplanering bör man kunna uppmärksamma och ta ställning till exploateringens påverkan på kolinbindningen i skog och mark. Krav på kompensation av ekosystemtjänster såsom kolinlagring vid nyexploatering bör också införas för att säkerställa att exploatering av mark inte motverkar arbetet med att nå LULUCF-målet.

 

Ställningstagande

Regeringen vill ställa ut kreditgarantier för lån till investeringar i ny kärnkraft. Regeringen anser att dessa kreditgarantier bör utformas med mer generösa villkor än nuvarande system för kreditgarantier för gröna investeringar. Vi och vårt parti anser att även andra fossilfria kraftslag än kärnkraft bör få tillgång till eventuella nya mer förmånliga krediter.

 

Ställningstagande

Finansmarknaden spelar en viktig roll i den gröna omställningen. Mer kapital måste kanaliseras mot hållbara verksamheter och bort från det fossila. Därför måste den gröna styrningen av finansmarknaden skärpas för att takten i klimatomställningen ska öka. När Miljöpartiet satt i regeringen genomfördes flera viktiga åtgärder för att göra finansmarknaden grönare. Som exempel kan nämnas att hållbarhet har blivit ett mål för finansmarknadspolitiken, att kraven på hållbarhetsinformation för fondförvaltare har ökat och att hållbarhetskraven för flera av AP-fonderna har skärpts. I regeringsställning beslutade Miljöpartiet även om gröna kreditgarantier och gröna statliga garantier för att stötta industrins omställning. Jag och mitt parti anser att åtgärderna för en grön finansmarknad ska fortsätta att utvecklas i syfte att bidra till den gröna omställningen. Vidare ska det finanspolitiska ramverket klimatsäkras och det ska också inrättas en offentlig investeringsbudget för en rättvis klimatomställning.

Eftersom EU-regelverken påverkar förutsättningarna för klimatomställning i hela värdekedjor ska Sverige inom EU fortsätta att driva på för integrering av hållbarhetsaspekter inom kapitalmarknadsunionen.

Ett starkt arbete för social och ekologisk hållbarhet stärker företagens konkurrens­kraft och varumärket Sverige, vilket i sin tur gynnar svensk export. Riktlinjer, råd och stöd som underlättar företagens hållbarhetsarbete är därför en viktig del av det närings­livsfrämjande arbetet. Därför bör både EU och Sverige lagstifta om att företag ska respektera mänskliga rättigheter, miljö och Parisavtalet genom hela leverantörs­kedjan, så att t.ex. barnarbete och förstörelse av ekosystem stoppas.

All omställning ska vara rättvis och solidarisk och ge förutsättningar för alla att vara en del av lösningen. Samarbete och samverkan är centralt för att hejda klimatförändringarna. Det är därför viktigt att bygga vidare på samarbeten med och inom näringslivet för att hantera klimatkrisen. Klimatomställning, automatisering, den fortsatta digitaliseringen och utvecklingen av artificiell intelligens (AI) är utmaningar som staten måste hjälpa såväl företag som arbetstagare igenom. Goda förutsättningar för innovation och affärsutveckling och att gå från idé till etablerad företagsverksamhet är viktigt för att främja en grön omställning av industrier och hela branscher. Lokal ekonomisk utveckling bör främjas och bättre villkor för små och medelstora företag skapas. Det kan bl.a. handla om bättre tillgång på riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning. Sverige bör också delta aktivt inom EU i arbetet för att främja näringslivets omställning och utveckla det nationella arbetet så att stöd från EU tillvaratas i hela landet och hos både små och stora företag.

 

Ställningstagande

För oss och vårt parti är en framtida säker och stabil elförsörjning central. I likhet med näringslivet och energibranschen menar vi att långsiktiga och stabila villkor kommer att vara viktiga för att tillräckliga investeringar ska komma på plats. Vi vill därför föra samtal med andra partier med målet att skapa överenskommelser om den svenska energipolitiken på lång sikt. Varken Sveriges elkonsumenter, industrin eller klimatet har råd med något annat. Sådana samtal bör ha en bred utgångspunkt och inte vara låsta till vissa energislag eller specifika lösningar. Sverige behöver kunna använda alla fossilfria tillgångar som står till buds. Regeringen betonar i klimat­handlingsplanen att Sverige för att klara klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver ett robust och leveranssäkert elsystem. Vi delar den åsikten, men vi anser att takten i utbyggnaden av den fossilfria elproduktionen behöver ökas redan i närtid, dels för att en stor utmaning inte kan lösas i slutet på perioden, dels för att risken är stor att Sverige inom endast några år bli nettoberoende av elimport för vår elförsörjning och då sannolikt också förlorar viktiga investeringar och arbetstillfällen. Kan inte industrins behov mötas på kort sikt riskerar Sverige att helt tappa dessa industrier och gå miste om nya etableringar, vilket skulle göra behoven av el i den längre tidshorisonten lägre men till stor kostnad i form av förlorade jobb och förlorat välstånd. Därför har vårt parti föreslagit ett energipolitiskt mål om ytterligare minst 60 TWh fossilfri kraft till 2030. I det kortare perspektivet är det främst vindkraft som har betydande potential – det gäller såväl på land som till havs – men även solel liksom effekthöjningar i befintliga anläggningar som vattenkraft och kärnkraft behöver komma på plats. Vår uppfattning är vidare att Sverige även fortsättningsvis ska ha förmågan att vara en nettoexportör av el, en förmåga som riskerar att förloras under 2020-talet med regeringens nuvarande politiska inriktning.

Vi vill även underlätta för fastighetsbolag att bli en aktiv part i arbetet med att effektivisera energianvändningen och öka försörjningstryggheten. Det stöd till energieffektivisering av flerbostadshus som vi föreslår kompletteras med insatser för att fastighetsföretag och bostadsrättsföreningar ska kunna förbättra sin styrning av fastighetsbeståndets energianvändning på ett sätt som gör att de får förutsättningar att delta på stödtjänstmarknaden. Energimyndig­heten eller en annan myndighet som regeringen anser bättre lämpad bör hantera stödet. Svenska kraftnät bör ges i uppdrag att ta fram tekniska specifikationer som grund för stödsystemet.

Den socialdemokratiska regeringen gav 2021 en utredare i uppdrag att föreslå ett kvotpliktssystem för energieffektivisering (s.k. vita certifikat). Syftet var att åstadkomma ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt styrmedel som kan öka energieffektiviseringstakten i Sverige, bidra till att de energi- och klimatpolitiska målen nås samt underlätta en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering av samhället. Den nuvarande högerregeringen beslutade dock den 22 december 2022 att avsluta utredningens arbete. Utredaren presenterade då en rapport med utredningens arbete så långt det fortskridit. Vi menar att arbetet med att ta fram ett förslag med denna inriktning bör återupptas.

Sverige behöver fullfölja utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften. Den kan ge kraftigt ökad energiproduktion, särskilt de i södra delarna av landet. Havsbaserad vindkraft bidrar till ett elsystem med hög leverans­säkerhet och låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser. De insatser som Svenska kraftnät tidigare planerat för anslutning av havsbaserad vindkraft bör därför fortsätta och inte upphöra, vilket följer av regeringens nya instruktioner till affärsverket. Försvarsmaktens roll behöver tydliggöras och ett fungerande samspel med berörda myndigheter och aktörer behöver säkerställas. Regeringen behöver godkänna de ansökningar om havsbaserade vindkraft­parker som i dag ligger på regeringens bord och ompröva det senaste beslutet om avslag på ansökan i fråga om Stora Middelgrund. Även den landbaserade vindkraften har stor potential att snabbt leverera el till låg kostnad och den potentialen behöver tas till vara. För att öka andelen beviljade tillstånd behöver kommunerna stärkta incitamenten att medverka till utbyggnaden av vindkraft, och eventuella invändningar mot etableringar måste göras tidigare i tillståndsprocessen. Möjligheten att kompensera dem vars omgivning påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad kan också behöva tydliggöras. De förslag som lagts fram i utredningen Värdet av vinden (SOU 2023:18) bör därför genomföras tillsammans med den reformering av det kommunala vetot som föreslogs i proposition 2021/22:210 om ett tidigare kommunalt ställnings­tagande till vindkraft.

 

Ställningstagande

Fossila bränslen står för den överlägset största delen av människans klimat­påverkan, och utsläppsutrymmet minskar drastiskt. Hela samhället med alla aktörer behöver en tydlig färdriktning med slutmål i omställningen. Jag och mitt parti har sedan flera år tillbaka föreslagit att Sverige ska anta ett nytt skärpt klimatmål om nollutsläpp senast 2035. Det föreslagna klimatmålet ska nås genom utsläppsminskningar inom landet, och för att nå målet krävs det att fossila bränslen är utfasade senast 2035. Sverige behöver tydliggöra detta genom att besluta om ett stoppår till 2035 när inte längre fossila bränslen ska vara tillåtna. Jag och mitt parti menar att ett stoppdatum redan nu politiskt kan beslutas och att övriga delar i lagförslaget som teknisk utformning och eventuella undantag bör utredas. Sverige ska därför införa stoppdatum till 2035 för användning av fossila bränslen och fossila drivmedel. Vidare bör Sverige inom EU verka för stoppdatum till 2035 för användning av fossila bränslen och fossila drivmedel.

Elproduktionen behöver ses som en del av samhällets infrastruktur, som vi gemensamt bygger upp utifrån samhälleliga mål. För mig och mitt parti är det väsentligt att elnätet ägs av samhället genom exempelvis staten eller kommunerna. Den tekniska energiomställningen av energisystemet, med exempelvis små­skalig energiproduktion, förändrar ägande- och produktions­strukturerna så att framtidens energikonsumenter samtidigt är framtidens energiproducenter. Därför behöver nätet som länkar dem samman ägas av det offentliga och inte begränsas av privata ägarintressen. Den avreglering som gjordes har inte lett till vare sig lägre priser eller större trygghet för konsumenterna, tvärtom. Det är tydligt att elmarknaden behöver göras om i grunden. Regeringen bör därför utreda möjligheten att göra det svenska elnätet samhällsägt.

Utbyggnaden av stamnätet för el i Sverige är kraftigt eftersatt och stora delar av det existerande nätet behöver förnyas. I dag finns det ett stort problem med flaskhalsar i överföringen av elen till konsumenterna genom elnäten. En bristande överföringskapacitet mellan prisområde 2 och 3 innebär att vi inte fullt ut kan nyttja vare sig energin från våra älvar eller den lagringskapacitet som vattenkraften bär på. Det innebär att överskottet från de norra delarna av landet inte kan komma de södra delarna till nytta i tillräcklig omfattning. Detta leder till att prisskillnaderna i landet, som redan är höga på grund av den privatiserade elnätsmarknaden, blir ännu större. I dag kan en villaägare åtnjuta 10 000 kronor lägre kostnader i jämförelse med de som har de högsta avgift­erna.

I takt med att nya vindkraftverk ansluts till nätet förvärras dagens problem. Särskilt bekymmersamt är att dagens elnät inte räcker till för att utbyggnaden av vindkraftsel i norra Sverige ska komma hela landet till del. Ofta är det lättare att få tillstånd att bygga vindkraftverk i de norra delarna av landet. För att öka elproduktionen i södra Sverige är både slopandet av det kommunala vetot och utbyggnaden av havsbaserad vindkraft med vätgas­lagring i nära anslutning väsentligt. Det är dock av största vikt att nätkapaciteten byggs ut så att elen kan överföras till södra Sverige där elproduktionen är lägre än elförbrukningen.

Jag och mitt parti vill genomföra historiska satsningar på investeringar i överföringskapacitet, främst mellan norra och södra Sverige. Mitt parti föreslår en satsning på 50 miljarder kronor under en tioårsperiod på stamnäten för att undvika att hushåll och företag får bära kostnaden via höjda avgifter. Den bristande elnätskapaciteten gör att det råder effektbrist på flera håll i landet. Därför behöver överföringskapaciteten snabbt byggas ut. Det görs bäst i offentlig regi. Mitt parti och jag är kritiska till den marknadsstyrda prissättningen av elen som gör att priset är väldigt oförutsägbart. Sedan avregleringen av elmarknaden och elnätet på 1990-talet har priserna stigit kraftigt och skillnaderna är stora mellan olika delar av landet. Regeringen bör därför ge i uppdrag åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade förstärkningarna av stamnätet.

Havsbaserad vindkraft är inte möjlig på alla platser i landet och därför behöver även utbyggnaden på land accelereras. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt mot vindkraft genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energiområdet ska gå från fossil energi och kärnkraftsenergi till förnybar och lägre energianvändning är ett kommunalt veto orimligt. Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör därför avskaffas.

Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havsbaserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas. Jag och mitt parti vill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med lagförslag om en lagstadgad obligatorisk produktionsbaserad ekonomisk ersättning för vindkraft där en andel går till den kommun där vindkraft byggs.

Den högerkonservativa regeringen har i Tidöavtalet preciserat att den inte avser att avskaffa elnätsanslutningarna för den havsbaserade vindkraften, vilket kommer att förhindra snabb utbyggnad av fossilfri elproduktion. Därmed försvåras och fördröjs elektrifieringen av såväl transport- som industrisektorn genom minskad elproduktion och de klimatpolitiska målen blir svårare att nå. Regeringen bör återkomma med en redogörelse för hur man går till väga för att avskaffa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft.

Inhemskt producerad el är mycket viktigt för totalförsvaret. För att undvika utländska intressen i elproduktionen, och den säkerhetsrisk det innebär, bör energiproduktionen ägas av svenska företag eller det svenska offentliga samhället. I dag kan Försvarsmakten sätta stopp för planerade byggen av såväl havs- som landbaserad vindkraft om myndigheten upplever att vindkraft­verken inkräktar på vad man använder som militärt övningsområde. Jag och mitt parti menar att det måste vara fullt möjligt att både bygga ut den havsbaserade vindkraften där förutsättningarna är tillräckligt bra och ge Försvarsmakten rimliga förutsättningar för övningsverksamhet. Det är av största vikt att Försvarsmakten involveras mycket tidigt i planeringsprocessen och att myndigheten tar frågan om utbyggnad av vindkraft på stort allvar och bidrar konstruktivt till arbetet. När sådana här knutar uppstår där en myndighet helt kan sätta stopp för en viktig utbyggnad av förnybar energi måste regeringen ta ansvar för att hitta en framåtsyftande lösning. Regeringen bör därför ge i uppdrag åt Försvarsmakten att återkomma med ett underlag för hur övningsverksamheten kan organiseras utan att utgöra ett hinder för byggandet av havsbaserad vindkraft på lång sikt.

För att klara övergången till en helt förnybar energiproduktion måste produktionen i södra Sverige öka. Det finns i dag en underproduktion i södra Sverige och en överföringsproblematik från norra Sverige som sätter stopp för omläggning av energisystem. En viktig del i att avhjälpa detta är att använda de resurser som finns vid och runt Gotland. I dag är det inte möjligt att bygga ut vindkraften där för att kablarna till stamnätet inte klarar en större pro­duktion. Regeringen bör därför ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga den s.k. Gotlandskabeln.

I Sverige finns inte något klart planeringsmål för solceller, och Energi­myndigheten har heller inte fått något särskilt uppdrag att ta fram ett sådant i sin strategi. Om det inte finns något uppsatt mål försvåras ambitionshöjningar. Regeringen bör därför inrätta nationella planeringsmål för solel och solvärme.

Vattenkraften genererar enorma summor, men trots det kommer en mycket liten del kommunerna till del. Norge har valt en annan modell där kommunerna får en betydligt högre summa för den exploatering som vattenkraften innebär. Regeringen har i och med den energipolitiska överenskommelsen i stället valt att sänka fastighetsskatten på vattenkraft till 0,5 procent, och man har ingen metod att återföra pengar till kommunerna än genom närområdesersättningen, även kallad bygdepengen. Jag och mitt parti förstår behoven av investeringar i ny teknik och åtgärder för att öka effekten, men menar att det finns bättre sätt än genom den föreslagna skattesänkningen. Jag och mitt parti vill att en större del av kraftbolagens vinster ska återföras till de kommuner där vattenkraften finns. Det krävs omedelbara utrednings­insatser för att få ett sådant system på plats. Att se till att mer av natur­resursernas värden stannar kvar där de utvinns är mycket värdefullt för de som bor i bygden. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag på hur en större del av vattenkraftens vinster ska komma de berörda kommunerna till del.

Det pågår ett intensivt strategi- och utvecklingsarbete kring vätgas. Fossilfritt Sverige har tagit fram en vätgasstrategi utifrån de berörda branschernas utgångspunkter. Därtill har Energimyndigheten tagit fram en nationell vätgasstrategi som rapporterades i november 2021. Jag och mitt parti välkomnar detta viktiga arbete. Mitt parti och jag vill att vätgasproduktion byggs ut på ett sätt som är bra för hela samhället och att det offentliga tar ansvar för systemperspektivet. Vätgasinvesteringarna bör stimuleras där de behövs mest och inte endast där marknaden ser störst möjligheter till vinstmaximering. Ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter kring vätgas bör förtydligas och det är välkommet med forskning på området som tydliggör vad som ger samhälls- och klimatnytta. Vätgas­­satsningarna bör gynna hela landet. Regeringen bör därför återkomma med förslag på hur vätgas­produktion, energilagring i vätgas och distribution av vätgas kan organiseras för bästa möjliga samhälls- och klimatnytta i hela landet. Troligtvis kommer vissa vätgassatsningar att behöva olika former av statligt stöd eller statliga investeringar, t.ex. via kreditgarantier. Regeringen bör därför återkomma med förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vätgasinvesteringar i hela landet. Eftersom vätgas kan framställas med hjälp av både fossil och förnybar energi är det viktigt att rikta statliga stöd och EU-stöd mot vätgas som framställs med förnybar energi. Detta är särskilt viktigt vid EU-stöd eftersom många EU-länder fortfarande har en stor andel el av fossilt ursprung i sin energimix. Regeringen bör därför verka för att vätgas­produktionen inom EU ska vara förnybar och att EU-stöd endast ska gå till förnybar produktion.

Energilagring är av avgörande betydelse för hur förnybar energi ska kunna användas till fullo. I dag kan vattenkraften justeras mot efterfrågan för energi, men sol- och vindkraft är mer beroende av naturen och samlar energi när naturresurserna ger. Detta innebär att behovet av att kunna lagra energin från t.ex. vindkraft till de dagar när mindre energi produceras men efterfrågan är högre kommer att vara avgörande. Det råder inte brist på förnybar energi, utan det handlar snarare om att kunna reglera energins utflöde. Ledningarna måste klara av att leverera när det behövs och möjligheten att lagra energi måste öka.

Energi kan lagras på olika sätt. En väg är batterier, en annan är att göra t.ex. vätgas av elöverskottet att utvinna energi ur vid ett senare tillfälle. Sverige ligger tämligen bra till ur energilagringssynpunkt eftersom vattenkraften utgör en så betydande del av elproduktionen. Problemet är de flaskhalsar mellan norra och södra Sverige som tidigare redogjorts för. Än har inget av dessa system för energilagring visat sig helt effektivt, och mer forskning behövs på området. Eftersom vätgas är en väg som visat sig effektiv för energilagring vill jag och mitt parti att regeringen ger Vattenfall i uppdrag att utveckla energi­lagring i vätgas i samband med sina investeringar i förnybar energi, i synnerhet vid utbyggnad av vindkraft.

Stigande elpriser har resulterat i att svenska hushåll tvingas lägga en allt större del av sin inkomst på energi, samtidigt som elstöden utformats till förmån för höginkomsttagare. I en artikel i Göteborgs-Posten den 23 oktober 2023 konstaterar miljöforskarna Fredrik Envall och Daniel Andersson vid Lunds universitet att den förda omställningspolitiken hittills inte gynnat bredare befolkningslager och att i synnerhet lokalbefolkningen ofta hamnar i kläm. I ett pågående forskningsprojekt genom samverkan med aktörer över hela landet har de konstaterat att Sverige sticker ut jämfört med andra EU-länder när det gäller att främja medlemsinitiativ eller delägda lokala initiativ som producerar, lagrar och delar energi. EU-kommissionen pekade i ett lagstiftningspaket 2019 ut dessa s.k. energigemenskaper som en möjlig väg framåt för att stärka det demokratiska deltagandet i klimatomställningen. Generellt rör detta sig ofta om lokala sammanslutningar. I jämförelse med de redan befintliga stödsystemen till villaägare och företag är energigemenskaper medlems- eller delägardrivna initiativ som inte får vara vinstdrivande utan i stället syftar till att skapa miljömässiga, ekonomiska och sociala samhällsfördelar. Energigemenskaper framhålls som det sociala kittet både på landsbygden och i städer, där gemensamma investeringar och engagemang utgör grunden för att stimulera lokalt, icke-kommersiellt ägande. I en granskning genomförd av europeiska energikooperativ konstateras dock att Sverige saknar politiska visioner, incitament och stödjande regelverk för att främja bildandet av energigemenskaper. Jag och mitt parti anser att det är mycket angeläget att stöd skyndsamt utformas för att främja gemensamma energilösningar som når breda grupper i samhället, i synnerhet på landsbygden. En skyndsam klimatomställning är endast möjlig genom ett tydligt rättviseperspektiv och stärkt demokratiskt inflytande. Regeringen bör därför senast 2025 återkomma med förslag på förenklat och stödjande regelverk som underlättar för lokala energigemenskaper att producera, lagra och dela förnybar energi.

Utsläppen behöver minska betydligt snabbare än vad som sker för närvarande i Sverige. De statliga investeringsstöden behöver öka för att åstadkomma de systemskiften som krävs för att nå klimatmålen. Genom investeringsstöd för utbyggnad av biogas och andra hållbara drivmedel stärker vi våra inhemska möjligheter att bidra till produktionen av biodrivmedel i Sverige och därmed uppnå högre grad av nationell självförsörjning av fossilfria drivmedel. Drivmedel ska produceras på ett sätt som inte minskar naturliga kolsänkor eller äventyrar den biologiska mångfalden. Mitt parti har för bl.a. detta ändamål föreslagit 7 miljarder kronor i en kraftigt utökad och förlängd årlig satsning på Klimatklivet under perioden 2024–2033. Utöver statligt investeringsstöd anser jag och mitt parti att regeringen bör återkomma med ytterligare styrmedel för att främja produktion av biogas och biodrivmedel.

En effektivare energianvändning underlättar elektrifiering och klimat­omställning. Det ökande elenergibehovet kräver kraftigt ökad kapacitet för både produktion och överföring av el, och detta kommer enligt min och mitt partis uppfattning att kräva omfattande offentliga investeringar och stödjande styrmedel. Genom att energieffektivisera kan behovet av ökad utbyggnad dämpas och elektrifieringstakten öka. Men nuvarande styrmedel är otillräckliga för att stimulera all lönsam energieffektivisering. Den föregående regeringen tillsatte därför 2021 en utredning om s.k. vita certifikat. Vita certifikat innebär att det införs ett kvotpliktssystem för energieffektivisering. Den nuvarande regeringen beslutade dock att utredningen skulle avslutas 2022. Utredningen lämnade dock en rapport vid utgången av 2022 över det arbete man hunnit slutföra. I rapporten konstateras att en effektiviseringsplikt kan vara en lämplig lösning för att kompensera för nuvarande marknadsmiss­lyckande som leder till högre energianvändning än vad som är samhälls­ekonomiskt effektivt. Rapporten innehåller förslag och analyser, om än inte helt klara men i väsentliga delar färdigställda, för att införa effektiviserings­plikt. I rapporten föreslås att energiföretag får ett lagstadgat ansvar för att bidra till en viss mängd energibesparingar genom att erbjuda energieffektiva lösningar till hushåll och företag. Jag och mitt parti välkomnar rapportens förslag. Sverige når med nuvarande åtgärder inte mål vare sig på nationell nivå eller på EU-nivå för att energispara och använda energi mer hållbart. Effektivi­sering­splikt finns redan i 14 EU-länder och i många delstater i USA. Erfarenheten från dessa är att kostnaderna i allmänhet är lägre än kostnaden för att köpa motsvarande mängd energi. Jag och mitt parti anser att behovet är stort av styrmedel som leder till att mindre energi används för samma nytta. Det leder till bättre hushållning med begränsade resurser och kan stärka ekonomin för både hushåll och företag. Utredningen om vita certifikat bör i detta syfte slutföras och regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med förslag på införande av effektiviseringsplikt. Regeringen ska därför ges i uppdrag att se till att utredningen om vita certifikat återupptas.

Jag och mitt parti vill stärka Sveriges produktion av biogas för att minska behovet av fossila drivmedel. Ökad produktion av biogas kan också generera betydande mängder biokol. Biokol är träkol som framställs genom förbränning av biomassa med begränsad syretillförsel. När biokolet används i marken lagras det där i hundratals år. Enligt Klimatpolitiska vägvalsutredningen kan nyttjande av biokol på längre sikt ge negativa utsläpp motsvarande 1 miljon ton koldioxidekvivalenter per år. Regeringen bör därför ges i uppdrag att tillse att det tas fram en strategi för att främja ökad nationell produktion och användning av biogas och biokol.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti vill se över möjligheten att ge producenter av biokol stöd för de minusutsläpp som de ger upphov till. Vidare vill jag och mitt parti öka introduktionen av fossilfria drivmedel för att nå våra klimatmål, och det är också viktigt att nationella standarder finns på plats för fossilfria drivmedel och att hinder, exempelvis denaturering, undanröjs.

 

Ställningstagande

Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att minska kostnaderna för och miljöpåverkan av energi. På kort sikt är energieffektiviseringar det effektivaste vi kan göra för att minska hushållens och företagens energikostnader. Det finns en mängd åtgärder man kan vidta för att minska energiförbrukningen i sin villa, i flerbostadshus och i företag. För en familj eller fastighetsägare kan det handla om investeringar i ny teknik som värmer ett hus eller en lokal. Men det kan också handla om att optimera de olika system som redan existerar i en villa eller ett flerbostadshus, exempelvis genom att säkerställa att ventilation och värmesystem fungerar på bästa möjliga sätt tillsammans. För företag kan det handla om att investera i mer effektiv teknik. För att trygga en långsiktig styrning bör ett system för omfattande energieffektiviseringar införas; det kan vara en kvotplikt, auktionssystem eller liknande. Energisteget bör snarast återinföras för att stötta näringslivets arbete med effektivisering. Skatterabatten på el för serverhallar är inte längre motiverad och bör avskaffas. För att möjliggöra en snabb och hållbar omställning bör staten ta en mer aktiv roll i att stötta hushållen och företagen i denna utveckling. Vi föreslår ett stöd där staten under en period tar 60 procent av kostnaden för alla åtgärder som effektiviserar energi-användningen för hushåll och fastighetsägare. Med detta stöd kommer alla energieffektiviserande åtgärder snabbt att bli lönsamma. Vi vill också införa skarpa mål för energieffektivisering av befintliga byggnader (bostäder och lokaler) och en nationell handlingsplan för genomförandet. Det behövs dock även ökad tillgång till information. Pressen på kommunala energirådgivare ökar till följd av de ökade energipriserna. Jag och mitt parti vill att alla som vill ska kunna få rådgivning, och för att säkerställa det vill vi fördubbla antalet kommunala energirådgivare. Vidare behöver efterlevnaden av energireglerna i Boverkets byggregler för byggnader stärkas genom kontroller av uppmätta värden i stället för att man förlitar sig på beräknade värden. Det finns även en betydande potential att utnyttja spillvärme mer effektivt, och här behövs planering, samordning och incitament.

Med storskalig solvärme kan vi ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet. För att främja utveckling behövs initialt ett investeringsstöd. Det möjliggör användning av biobränslen där de behövs allra mest, för att ersätta fossila bränslen. Småskalig solvärme bör även införlivas i det gröna teknikavdraget.

För att den positiva utvecklingen av förnybar energi ska hålla i sig behövs det politik; bl.a. handlar det om att sätta upp mål för de olika kraftslagen. Jag och mitt parti vill därför att Sverige sätter upp mål om att bygga ut den havsbaserade vindkraften med 150 TWh till senast 2040 och med 30 TWh solel till senast 2030. Solenergin har stor potential i Sverige och genom solceller på villatak och lägenhetshus kan hushållen få lägre elräkningar. För att underlätta bör skatten för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus sänkas och skatten på all egenproducerad el slopas (även över gränsen på 500 kW). Vidare bör det offentliga gå före genom att installera solenergi på alla offentliga byggnader. För att utbyggnaden av vindkraften ska göras möjlig behöver det kommunala vetot reformeras för att säkerställa en rättssäker prövning av vindkraftsansökningar. Men framför allt behöver den lokala nyttan öka genom att en lokal elbonus införs som ger kommunerna betalt för den förnybara el som de producerar. Vidare behöver närboende till vindkraft ges möjlighet att bli delägare och få rätt till arrende från vindkraftsbolagen där det byggs vindkraftverk. Dessutom behöver stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft återinföras.

Försvarsmakten stoppar i dag en alltför stor mängd förnybar energi. Försvaret bör i stället verka för att möjliggöra att mer förnybar elproduktion kommer till stånd som en del i det civila försvarsarbetet och arbeta mer konstruktivt för ökad samexistens genom exempelvis villkorade tillstånd.

Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling. Miljöpartiet vill uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar mer förnybar el. För att EU ska kunna göra sig oberoende av skurkstater och klara klimatomställningen behöver vi samarbeta. Det kommer att underlätta för alla att bygga ut den billiga och miljövänliga förnybara energin, och vi kan överföra stora mängder el mellan EU:s länder; på så sätt kan vi hjälpa varandra att balansera energisystemen.

Med bättre samordning och utan onödiga hinder skulle hela processen för att bygga elnät kunna gå snabbare. Genom att effektivisera och modernisera tillståndsprocessen kommer ledtiderna för stamnätet att kunna kortas med cirka två år och halveras för de regionala och lokala näten. Vi behöver också utveckla energisystemens och energimarknadens funktionalitet. Det behöver finnas bättre incitament än i dag för energilagring och flexibilitet.

Framtidens elsystem kommer att ha en högre andel elproduktion som varierar utifrån väderlek, vilket är naturligt när elen i stor utsträckning kommer från vindkraft och solenergi. Därför behöver systemet balanseras på ett sätt som gör att både vi kan utnyttja de tillfällen då det produceras stora mängder billig förnybar el och balansera när det inte blåser. Systemet måste helt enkelt bli smartare och mer flexibelt och inkludera mer energilagring. För att stimulera utvecklingen av olika sorters lagring av energi behövs ett stöd samt en nationell strategi. Med redan existerande teknik kan exempelvis laddning av elfordon och uppvärmning av hus med värmepumpar förläggas till den tid då priset på el är lågt och tillgängligheten i nätet god. Potentialen för efterfråge­flexibilitet kommer att öka när fler sektorer i samhället elektrifieras. För att underlätta för aktörer att vara flexibla ska kostnaden för effekt tydligt framgå för kunden. Behoven av el till industrins utfasning av fossilt kol kommer i stor utsträckning att gå till vätgas. Därför behövs även ett proaktivt arbete för den nya vätgasinfrastruktur som byggs upp. I takt med att industrin elektrifieras kan t.ex. vätgaslager och smart styrning av industriprocesser bidra till ytterligare flexibilitet och energilagring.  

Elnätet behöver också balanseras lokalt. Därför behöver elmarknaden utvecklas och kompletteras med lokala och regionala marknader som möjliggör bl.a. att du som elkund enklare kan sälja ditt överskott genom att mata tillbaka el från ett batteri hemma, exempelvis i din bil, när elpriset är högt eller det är brist på kapacitet i elnätet. För att möjliggöra detta tekniskt bör laddboxar som installeras genom det gröna teknikavdraget och uppfyller standarden ISO 15118 få ett högre avdrag, 75 procent. Vidare bör hinder undanröjas för att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter.

Dagens utformning av elskatten är hämmande för kundernas flexibilitet då prisskillnaden mellan olika timmar jämnas ut eller kostnaden för el utgörs av nästan enbart skatt och nätavgift de billigaste timmarna. En dynamisk elskatt, där skatten sänks när elen är billig, skulle öka incitamenten att vara flexibel och skynda på investeringar i smart styrutrustning. Även nättarifferna behöver bli mer dynamiska och ge incitament att styra elanvändning till timmar när kapaciteten i elnäten är god. Kostnaderna för att stimulera efterfrågeflexibilitet är relativt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning, vars kostnad är liten i förhållande till att investera i exempelvis en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet. För att utveckla den reglering som är mest effektiv kan testbäddar, där undantag från dagens elmarknadsregleringar införs, frigöra potentialen för alla dessa flexibilitetsresurser. I några av Sveriges större städer och tillväxtregioner är kapacitets­bristen allvarlig. Lösningen är tredelad: mer kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet, mer lokal kraftproduktion och en mer flexibel produktion och konsumtion. I regioner med kapacitetsbrist är lokal elproduktion som t.ex. kraftvärme extra viktigt för effektbalansen. Detta bör återspeglas ekonomiskt. Här behövs en nationell strategi för värme- och kraftvärmesektorns roll i elsystemet.

För att kol, olja och fossilgas ska kunna fasas på ett planerat och rättvist sätt bör det upprättas en nationell plan med hjälp av myndigheter för att arbetet ska ske tillsammans med alla berörda aktörer.

Energieffektiviseringar och förbättrad effekttilldelning samt utbyggnad av förnybar el i närtid krävs för att möta industrins behov. Min och mitt partis bedömning är att ett flertal åtgärder skyndsamt bör genomföras för att säkerställa detta. Arbetet med en elektrifieringsstrategi som initierats inom Regeringskansliet med en handlingsplan för att säkerställa el i närtid till industrins klimatomställning behöver tas vidare och tilldelningen av effekt behöver förbättras för att skynda på industrins klimatomställning.

Det bör antas ett mål om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart producerade biobränslen senast 2030. Användningen av biomassa från jordbruket bör utvecklas för bioenergiproduktion, t.ex. genom att odla mer hållbara energigrödor eller använda skörderester eller gödsel för biogas­produktion. Vidare ska tillgången till hållbara biodrivmedel öka så att försäljning av fossila drivmedel kan upphöra senast 2030.

Fossildrivna och särskilt energislukande fordon ska fasas ut. Fordonen måste bli mer effektiva och drivas med förnybara drivmedel inklusive el. För att hela transportsektorn ska bli 100 procent fossilfri krävs flera olika typer av förnybara drivmedel. El, biogas, flytande biodrivmedel, vätgas och elektro­bränslen är alla viktiga pusselbitar. Alternativa och förnybara drivmedel kommer att behöva stödjas på olika sätt för att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga fordonsflottan. Jag och mitt parti vill införa riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen. Sverige har goda förutsättningar att producera elektrobränslen, och för att snabba på utvecklingen bör ett introduktionsstöd införas. Det bör också göras möjligt för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten som en övergångslösning i väntan på full elektrifiering av fordonsparken.

Jag och mitt parti vill öka tillgången till rådgivning och ekonomiska stöd som gynnar ökad kolinlagring i jordbruksmark och stoppa bortbyggandet av åkermark genom att klassa åkermark som ett riksintresse. Sverige bör verka för att investeringar, produktion och nedmyllning av biokol ska främjas genom exempelvis EU:s landsbygdsprogram, jordbruks- och regionstöd och Klimatklivet.

För att nå miljömålet om begränsad klimatpåverkan behöver uppvärm­nings­sektorn bli helt fossilfri och då måste även torv fasas ut helt. Torv tar extremt lång tid att återskapa i naturen och är därmed inte förnybar. Torv bör genomgående klassas som ett fossilt bränsle och brytning och användning av torv för energiproduktion avvecklas helt.

 

Ställningstagande

Genom att främja en cirkulär ekonomi använder vi våra resurser på ett smartare sätt och minskar onödigt avfall. Det här är inte bara positivt för miljön, utan det skapar också arbetstillfällen och stärker Sveriges position internationellt. I linje med detta har den tidigare socialdemokratiska regeringen antagit flera viktiga reformer – en handlingsplan för plast och en ny förpackningsinsamling med krav på fastighetsnära insamling som har underlättat återvinningen för vanligt folk. Vi har också varit med och drivit på för ett globalt bindande plastavtal. Genom att använda våra resurser på ett mer genomtänkt sätt, minska onödigt avfall och samtidigt skapa arbetstillfällen stärker vi Sveriges konkurrenskraft och skyddar vår biologiska mångfald.

Elavfall har allra störst påverkan på klimatet och mobiltelefoner ligger i topp. Ändå återvinns väldigt få mobiler i dag. Resultatet från olika undersökningar pekar på att det kan ligga mellan 20 och 25 miljoner mobiltelefoner som inte längre används i svenska hem eller på kontor. Vi anser det vara resursslöseri att oanvända mobiler ligger i svenska hem, särskilt eftersom de innehåller material som är viktiga för nyproduktion och mobil-telefonernas största miljöpåverkan kommer från gruvbrytningen. Elektronik är inte heller en förbrukningsvara som ska återvinnas så snabbt som möjligt. För elektronik är det mer avgörande att förlänga användningstiden för att uppnå maximal miljömässig nytta. Därför vill vi se ett utökat producentansvar och andra cirkulära styrmedel som bidrar till ökad insamling av oanvända mobiltelefoner så att en marknad kan skapas för i första hand återanvändning och sedan återvinning.

Plast är ett användbart material och inom många användningsområden är vi i dag beroende av plasten. Men samtidigt leder produktionen, konsumtionen, nedskräpningen och förbränningen av plast till stora utmaningar för miljön och klimatet. För att bygga ett hållbart Sverige som går i täten i omställningen måste vi minska plastanvändningen, säkerställa korrekt hantering och förbättra återvinningen. Våra stora investeringar genom Klimatklivet och Industriklivet har både utvecklat avancerade återvinningsindustrier och minskat utsläppen, samtidigt som gröna jobb har skapats. Denna riktning mot cirkulär plasthantering är avgörande för att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland.

Utmaningarna inom bygg- och fastighetssektorn, samt det ökande behovet av nya bostäder, är uppenbara. Byggandet har en betydande inverkan på miljön, från materialhantering till energiförbrukning. Det handlar om att bygga med omtanke, att återanvända material, att förbättra utsorteringen och att vara ansvarsfull gentemot våra resurser så att material inte går till spillo. Sådana åtgärder minskar inte bara behovet av nya råmaterial, utan de främjar också en cirkulär ekonomi. Producentansvaret som i dag finns för verksamhetsavfall måste tydliggöras, utvecklas och styras mer mot återvinning. Det behöver finnas tydliga incitament för företag som tillverkar eller erbjuder tjänster som sätter ut byggprodukter och emballage på marknaden. Vi behöver också stärka drivkrafterna för att återvinna verksamhetsavfallet. Förbättrad spårbarhet av verksamhetsavfall kommer inte bara att optimera återvinningsprocessen utan också att försäkra att återvunna material uppfyller de nödvändiga standarderna och öka efterfrågan på återvunnet material. Energiåtervinning bör betraktas som en sista utväg, endast att överväga när materialåtervinning inte är genomförbar. Målet bör vara att minska deponering av byggavfall genom att främja en högre grad av återbruk, som i fallet med glas. Vi vill se över möjligheterna att införa en kvotplikt och stimulanser på återvunnet material vid upphandling av nyproduktion av bostäder för att minska människors påverkan på miljön. Att inkludera användningen av återbrukade material i byggreglerna är också ett steg vi ser som nödvändigt för att främja hållbart byggande, och därför finns det ett behov av att se över Boverkets byggregler. Genom att sätta dessa åtgärder i verket kommer byggsektorn att ta steg framåt mot en mer hållbar och cirkulär framtid. Den högerkonservativa regeringen har höjt momsen på reparationer av kläder och skor. Vi vill i stället göra det lättare för konsumenter att reparera och återanvända köpta varor och produkter.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti anser att det är viktigt att vidta konkreta åtgärder för att stärka den cirkulära ekonomin, vilket skulle bidra till stora utsläpps­minskningar.

 

Ställningstagande

Mot bakgrund av flera större samhällsutmaningar behöver Sverige genomföra en grön samhällsomställning i syfte att möta klimatkrisen och naturkrisen och bygga ett robust samhälle med frihet och trygghet inom planetens gränser. Jag och mitt parti vill därför bygga ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, där Sverige har världens bästa klimatarbete, där den biologiska mångfalden stärks, där välfärden finns till för alla och där jämlikhet är en självklarhet. Ett tryggt och fritt samhälle inom planetens gränser. Det är en historisk satsning som lyssnar till vetenskapen och gör vad som krävs för att nå de globala hållbar­hetsmålen i Agenda 2030.

Jag och mitt parti vill främja en cirkulär ekonomi där resurser fortsätter att cirkulera även när en produkt nått slutet av sin livscykel. Sverige har sedan 2020, när Miljöpartiet satt i regeringen, en strategi för cirkulär ekonomi, men strategin behöver kompletteras med konkreta mål och kraftfulla styrmedel. Sveriges regering bör föreslå ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser. Arbetet med att främja återvinning och återanvändning av metaller, plast, textilier, byggmaterial och andra materialströmmar med stor miljöpåverkan måste intensifieras. Farliga ämnen i material behöver fasas ut och på sikt förbjudas för att underlätta återanvändning och återvinning. Sverige har en strategi och handlingsplan för cirkulär ekonomi, där sex prioriterade strömmar pekas ut: plast, textilier, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral. Cirkulär ekonomi – strategi för omställningen av Sverige och Cirkulär ekonomi – Handlingsplan för omställning av Sverige utgör plattform för arbetet och det är centralt att arbetet utifrån strategin och handlingsplanen tas vidare och växlas upp. Föregångare bland organisationer och företag har börjat ställa om och utveckla cirkulära affärsmodeller, men stora delar av näringslivet har fortfarande en lång väg kvar att gå och det behövs därför stöd till företag som vill utveckla cirkulära affärsmodeller. Det måste också ges stöd till små- och medelstora företag i fråga om hållbarhetsredovisning och liknande redovisning och uppföljning. Ansvaret för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser ska inte ensidigt läggas på den enskilda konsumenten. Därför är det helt centralt att Sverige använder sin röst i EU till att verka för att EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimatomställning omfattar hela värdekedjor, alla företag och sektorer inklusive finanssektorn.

Plast är ett exempel på ett material som är särskilt viktigt att cirkulera eftersom det till stor del produceras av fossila råvaror och därmed ger fossila utsläpp när det förbränns, samtidigt som det inte bryts ned om det hamnar i naturen. Metaller har en energiintensiv produktion och utvinningen är ofta starkt miljöpåverkande. Många metaller är även en bristvara, varför det också är särskilt viktigt att skapa cirkulära flöden för dessa material. Det behöver därför införas ett pantsystem på fler slag av förpackningar och produkter, särskilt produkter som innehåller sällsynta metaller, som exempelvis maskiner och elektronik, för att dessa metaller i hög grad ska kunna återvinnas.

För att stimulera en resurseffektiv och cirkulär ekonomi bör tillsynen inom avfallsområdet öka, nationella kriterier för när avfall upphör att vara avfall (end of waste) tas fram och lagstiftning utvecklas om skyldighet för företag att minimera avfall. Rätt behandlat blir avfallet en resurs som kan användas på en mängd områden och därigenom bidra till att skapa nya affärsområden och marknader.

Bostadsbyggandet står för en betydande andel av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp. En stor del av dessa utsläpp kommer av material­användningen inom byggindustrin, och utsläppen från produktionen av dessa material redovisas under kategorin industri i den territoriella utsläpps­statistiken. Det behövs lagstiftning som styr mot ett mer hållbart, resurseffektivt och cirkulärt byggande. Det bör bli enklare att bygga med återbrukat material och en större andel av det som byggs bör byggas i trä. För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av nya naturresurser inom byggsektorn vill vi ställa bindande krav på minskade utsläpp från byggnadens hela livstid, dvs. under byggtid, användning och rivning. Klimatdeklarationer är bra men gränsvärden måste införas omgående och utökas. Rivningar av hela fastigheter behöver minimeras men när det sker bör materialet tas till vara. Klimatdeklarationer för fastigheter bör utvecklas för att även omfatta rivning och ombyggnad och bidra till att material som går att återanvända inte ska få slängas. Såväl småskaligt som storskaligt återbruk i byggsektorn bör stimuleras och därmed också minska resursslöseriet. Ombyggnad eller upprustning av befintliga byggnader och bostadshus ska prioriteras framför att bygga nytt.

Det är viktigt att hålla i och ge långsiktiga förutsättningar för pågående verksamhet t.ex. genom att öka anslaget för minskat matsvinn inom de pågående uppdrag som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårds­verket har inom ramen för livsmedelsstrategin och förlänga arbetet till 2030.

Det bör införas en obligatorisk grönytefaktor i bebyggd miljö, dels för att bidra till kolinbindning, dels som klimatanpassningsåtgärd i stadsmiljöer. Natur, gröna ytor och genomsläpplig mark dämpar effekterna av klimat­förändringar som översvämningar och höga temperaturer.

Trots att FN:s ramkonvention om klimatförändringar funnits sedan 1990-talet och Parisavtalet antogs 2015 möts dagens konsumenter fortfarande av påverkanskampanjer som syftar till att öka konsumtionen av fossilintensiva varor och tjänster. Det ska vara ”lätt att göra rätt”, har det hetat länge. Men för konsumenten är det i dag mycket svårt att genom konsumtionsval minska utsläppen av växthusgaser eftersom det är svårt att få tag på information om klimatpåverkan från olika konsumtionsval, samtidigt som vi möts av reklam för fossilintensiva varor och tjänster. Förbud mot fossilintensiv reklam såsom flygresande bör därför utredas.

EU:s ekodesigndirektiv har varit framgångsrikt med att avlägsna de sämsta produkterna från marknaden, och den styrningen bör kompletteras med en styrning mot de energismartaste och miljövänligaste produkterna. Vi vill därför införa ett bonus malus-system för produkter, där de mest energi- och resurseffektiva produkterna blir billigare på bekostnad av de minst energi- och resurseffektiva produkterna. Politiken måste främja delningsekonomin så att det blir lätt att dela på saker och äga tillsammans. Regeringen bör stötta en uppskalning av delningsekonomin genom att ge lämpliga myndigheter ett formellt uppdrag att analysera användarnas behov. Styrmedel måste främja konsumtion av klimatsmarta tjänster i stället för resursintensiva produkter.

Fortfarande är många produkter medvetet designade för en kort livslängd i syfte att öka företagens försäljning. Det förekommer också att företag förstör och slänger helt fungerande produkter, t.ex. kläder eller möbler. Det är ett helt orimligt resursslöseri som i dag är fullt lagligt. Krav på produktdesign, produkters livslängd samt konsumenters och oberoende reparatörers rätt att reparera bör införas. Reklamationsrätten bör kopplas till angiven förväntad livslängd på produkten och göra det lättare för konsumenten att ställa krav när produkter går sönder för tidigt.

 

Ställningstagande

Textilhantering och avfallshantering av textilier sker i dag på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. Enligt uppgifter från EU-kommissionen ligger det högt på listan över globala miljö- och klimatbelastningar. Vi anser att Sverige bör ligga i framkant när det kommer till att återvinna och återanvända textilier och att öka den cirkulära hanteringen av textilavfall. För oss är det viktigt att kommunerna själva får bestämma hur insamlingssystemet ska utformas och att de också får uppdrag att informera allmänheten om hur man kan återanvända textilier på bästa sätt.

Plast är ett användbart material och inom många användningsområden är vi i dag beroende av plasten. Men samtidigt leder produktionen, konsumtionen, nedskräpningen och förbränningen av plast till stora utmaningar för miljön och klimatet. För att bygga ett hållbart Sverige som går i täten i omställningen måste vi minska plastanvändningen, säkerställa korrekt hantering och förbättra återvinningen. Plastens roll i byggsektorn förtjänar särskild uppmärksamhet. Det är av högsta prioritet att understryka vikten av att återvinna plast, med tanke på dess påverkan på miljön och de möjligheter det erbjuder i termer av resurseffektivitet. Genom att sätta dessa åtgärder i verket kommer byggsektorn att ta steg framåt mot en mer hållbar och cirkulär framtid.

 

Ställningstagande

En stor andel plast förbränns i Sverige och orsakar betydande klimatpåverkan. Jag och mitt parti har under lång tid verkat för att regleringen ska skärpas, och det krävs åtgärder som minskar den fossila plastens påverkan på klimat och miljö tidigare i värdekedjan innan den exempelvis kommer till en avfalls­förbrännings­anläggning. Ett problem som uppstår i dag är att de som bränner fossilt avfall får betala utsläppsrätter för de koldioxidutsläpp som då uppstår, men de saknar i stor utsträckning möjlighet att minska uppkomsten av det avfall som vid förbränning ger upphov till dessa utsläpp. I motionen Cirkulär ekonomi (mot. 2023/24:438) föreslår jag och mina partikollegor åtgärder för detta. I december 2023 presenterade Energimyndigheten i rapporten Styrmedel för CCS och CCU – Avskiljning och lagring respektive användning av koldioxid (ER 2023:26) att styrmedel införs som prissätter jungfrulig fossil plast. I Europa finns ett antal länder som harinfört eller är på väg att införa ett sådant styrmedel som prissätter plast. Genom att införa ett rätt utformat styrmedel kan återvinning och återanvändning av fossil plast stimuleras, biobaserad plast främjas och plastanvändningen minskas. Regeringen bör därför utreda hur man kan utforma ett styrmedel som prissätter jungfrulig fossil plast och som främjar såväl användning av återvunnen och biobaserad plast som en minskad användning av plast i produkter och en ökad återvinning av plast.

 

Ställningstagande

För att nå miljömålet om begränsad klimatpåverkan behöver uppvärmnings­sektorn bli helt fossilfri. Olika typer av plast står för huvuddelen av de fossila utsläppen från svensk kraftvärme. Jag anser att förbränning av vissa återvinningsbara material, t.ex. vissa plastsorter, ska förbjudas. Regeringen bör även skapa incitament för raffinering av returplast för att få igång bättre återanvändning av plast.

 

Ställningstagande

Den gröna strukturomvandlingen går allt fortare och möjligheterna att vidareutbilda sig, yrkesväxla och utveckla sin kompetens under ett helt yrkesliv är en tydlig maktfråga och nödvändigt för den gröna omställningen. Vi vill säkra omställningsförmåga, konkurrenskraft och fler svenska gröna jobb. Införandet av omställningsstudiestödet innebär att Sverige nu har världens bästa system för omställning. Fler yrkesverksamma får möjlighet att utbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Det är en historisk reform som gör det möjligt för de allra flesta att studera med minst 80 procent av lönen. Fler kan därmed välja att ställa om eller satsa på kompetens­utveckling utan att behöva känna oro för hur räkningarna ska betalas. Stödet lämnas för utbildning som kan antas stärka individens framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov.

Vi anser att regeringen och Sverigedemokraterna har misslyckats med att hantera den höga efterfrågan på omställningsstudiestödet. Reformen och partsöverenskommelsen hotas av ren dumsnålhet och bristande engagemang från regeringens sida. Antalet utbildningsplatser har skurits ned och CSN har inte fått de resurser myndigheten efterfrågat för att kunna hantera inkomna ansökningar inom rimlig tid.

Regeringens passivitet underminerar omställningsstudiestödets förmåga att stärka kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. De resurser som regeringen aviserat för slutet av 2023 och 2024 är väsentligt lägre än de resurser CSN efterfrågat och kommer att vara otillräckliga för att ta itu med de långa köer som byggts upp. Hundratals miljoner kronor har redan brunnit inne på grund av regeringens sjabblande, och inför 2024 ser prognosen ännu mörkare ut. Vi kräver att regeringen skjuter till de resurser som CSN behöver för att korta väntetiderna och klara handläggningen av ansökningar om omställnings­studiestödet inom rimlig tid. Det behövs också en samordnare av omställnings­studiestödet med uppdrag att hålla ihop arbetet över departementsgränserna och säkerställa en god samverkan och dialog med arbetsmarknadens parter; i dag brister regeringen i genomförandet. Det nya omställningsstudiestödet innebär att utbildningsutbudet behöver öka och anpassas. Genom Kunskaps­lyftet genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen en kraftfull utbyggnad av hela utbildningssystemet och ökade antalet utbildningsplatser. De förbättrade möjligheterna att studera väntas ge en ökad efterfrågan på många utbildningar för vuxna, inte minst inom yrkeshögskolan och på yrkesutbildningar inom komvux och folkhögskolan. Därför måste även de statliga satsningarna på dessa utbildningar öka.

I Sverige har vi sett hur möjligheten att kunna övergå från gamla till nya teknologier och jobb har bidragit till att vi är en av de mest nyskapande och konkurrensstarka nationerna globalt. Denna snabba förändringstakt kräver att vi erbjuder möjligheter till fortbildning, karriärbyte och kontinuerlig kompetensutveckling, vilket är centralt för en hållbar framtid. Trots ett stort och långsiktigt behov av yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå inom komvux (regionalt yrkesvux) har regeringens och Sverigedemokraternas hantering av yrkesvux präglats av plötsliga nedskärningar och kortsiktighet. I budgeten för 2023 skar man ned 1 miljard kronor på vuxenutbildningen för att sedan återföra en del av medlen i vårändringsbudgeten och budgeten för 2024. Anslagen till vuxenutbildningen är dock fortfarande en halv miljard kronor lägre än när regeringen tillträdde.

Vuxenutbildningen byggdes ut kraftigt av den socialdemokratiska regeringen, som också gjorde det till en rättighet att läsa på komvux. Regionalt yrkesvux har blivit en motor i omställningen på arbetsmarknaden och ett skarpt verktyg för jobb och integration. Den tidigare socialdemokratiska regeringen lade också om utbildningspolitiken i fråga om hur gymnasieskolan och yrkesutbildningarna inom den kommunala vuxenutbildningen ska dimensioneras så att hänsyn framöver ska tas till arbetsmarknadens behov av kompetens. Satsningen på regionalt yrkesvux behöver fortsätta med fokus på både ökad kvalitet och att skapa fler utbildningsmöjligheter för vuxna. Det är viktigt att kommunerna får möjlighet att planera utbyggnaden och dimensionera utbildningen efter de behov som finns. Om kvaliteten ska kunna öka bör ersättningen per plats inom regionalt yrkesvux höjas. En yrkesutbildning med hög kvalitet ger eleverna bättre yrkeskunskaper och leder till att en större andel får arbete efter utbildningen. För att kommunerna ska kunna erbjuda yrkesutbildningar i tillräcklig omfattning i förhållande till behoven i arbetslivet behöver statsbidraget för yrkesutbildningar i komvux ses över.

För att möta behoven som följer av klimatomställningen, den snabba utvecklingen av AI och en förändrad arbetsmarknad ställs nya krav på att säkerställa kompetensförsörjning inom en rad viktiga yrken. Det är därför viktigt att förändringar görs för att bättre kunna möta stora och snabbt uppkomna utbildningsbehov lokalt och regionalt.

Strukturförändringarna går nu i en allt snabbare takt, och det är av största vikt att individer har möjligheten att ständigt vidareutbilda sig, byta yrkesbana och utveckla sin kompetens under hela sin yrkeskarriär. Detta är inte bara en strategisk fråga utan också nödvändigt för att driva den gröna omställningen. När företag misslyckas med rekryteringar beror det ofta på bristen på personer med rätt yrkeserfarenhet. Kompetensbristen lägger hinder i vägen för utvecklingen av både välfärd, samhälle och företag. Människor får inte jobbet som de drömmer om och vill utvecklas inom. Yrkeshögskolan har bevisat att man skapar utbildningar som i mycket hög utsträckning leder till arbete och blivit en verklig motor för regional tillväxt och kompetens­försörjning runt om i landet. Den kompetens som en yrkeshögskoleutbildning ger bidrar till stärkt kvalitet i både välfärden och näringslivet. Den socialdemokratiskt ledda regeringen fördubblade antalet utbildningsplatser i jämförelse med 2014 års nivå, men trots det är efterfrågan på yrkes­högskoleutbildade fortfarande stor på arbetsmarknaden. I budgetpropositionen för 2023 skar regeringen ned på antalet utbildningsplatser, för att sedan ångra sig och återföra medel i budgeten för 2024. Regeringens nedskärningar och ryckiga tilldelning av platser försämrar planeringsförutsättningarna och riskerar att försämra både tillgången och kvaliteten på utbildningar.

Vi ser att yrkeshögskolan behöver byggas ut ytterligare för att möta de fortsatt stora kompetensbehoven runt om i Sverige. Utbyggnaden behövs inte minst i regioner som präglas av stora företagsetableringar och företags­expansioner, men också för att möjliggöra omställningen inom en rad sektorer. Klimatomställningen och den ökande användningen av AI är två exempel. Ökad tillgång till rätt kompetens är också nödvändigt inom sektorer som redan utgör styrkeområden, såsom fordonsindustrin som nu utvecklas inom batteritillverkning. Detta är avgörande för att stärka Sveriges position som global aktör på området men också för att främja elektrifieringen i industrin och samhället i stort. Expansionen av yrkeshögskolan behöver fortsätta under de kommande åren, samtidigt som utbildningssystemet vårdas och utvecklas. I betänkandet Framtidens yrkeshögskola – stabil, effektiv och hållbar (SOU 2023:31) föreslås att antalet utbildningsplatser på yrkeshögskolan de kommande tio åren ska växa i en takt som motsvarar 35 procent i förhållande till nuläget. Även om yrkeshögskolan fördubblade sin volym 2014–2021 visar uppföljningsdata att utvidgningen genomfördes med bibehållen kvalitet och goda resultat. Antalet sökande har ökat, liksom nyttjandegraden. Andelen inställda omgångar och outnyttjade platser har minskat. Eftersom kompetensbristerna fortfarande är stora och söktrycket högt på yrkeshög­skoleutbildningar – och ökar ytterligare med införandet av om­ställnings­­­studiestödet – ser vi att en större utbyggnad är både möjlig och nödvändig. Vi föreslår därför att yrkeshögskolan fortsätter att byggas ut.

Inom många sektorer är samhället och den gröna omställningen helt beroende av specifika yrkeskunskaper. Dessa finns ibland inom små men helt nödvändiga yrkesområden. För att tillgodose utbildningsbehovet inom dessa branscher och samtidigt höja kvaliteten införde den socialdemokratiskt ledda regeringen en försöksverksamhet med branschskolor. Detta innebar att huvudmän för utbildning på yrkesprogram inom gymnasieskolan eller kom­vux kunde sluta avtal med en branschskola om att utföra delar av utbildningen på entreprenad, samtidigt som huvudmannaskapet förblev hos huvudmannen. Vi ser en fortsatt potential i att på detta sätt höja kvaliteten och samtidigt trygga yrkesutbildad arbetskraft i flera sektorer. Statsbidraget för branschskolor till huvudmän ska därför återinföras efter att försöksverksamheten lagts ned av regeringen.

Det som särskiljer Sverige på den internationella arenan är vår unika kapacitet att anpassa oss till teknikskiften och skiftande arbetsmarknads­trender. Denna dynamiska omstrukturering är avgörande för att hålla jämna steg med en värld i ständig förändring. För att förbli i framkant av innovation och konkurrenskraft krävs en ständig utveckling av yrkeskompetenser och möjligheter till karriärbyte men även satsningar på forskning och utveckling. Denna strategi är inte bara central för individuell utveckling utan också för att driva på övergången till en grönare ekonomi, där Sverige fortsätter att leda vägen i att skapa hållbara jobb. Vägvalet att bygga ut den högre utbildningen med fler utbildningsplatser och lärosäten har varit viktigt för att stärka Sverige som kunskapsnation. Att det finns universitet, högskolor och forskning av hög kvalitet i hela landet stärker inte bara kompetensförsörjningen, innovations­kraften och tillväxten på regional nivå utan lyfter hela vårt lands konkurrens­kraft. Därför vill vi ha både spets och bredd i högre utbildning och forskning och fortsätta att stärka och utveckla lärosäten i hela landet. Högre utbildning och forskning är avgörande för den gemensamma välfärdens kvalitet och kapacitet, men också för att öka sysselsättningsgraden och ta till vara alla människors drivkraft.

 

Ställningstagande

I en värld där tillgången på råvaror blir allt knappare och miljöutmaningarna allt större blir innovationer och produkter med högre förädlingsvärde och återvinningsgrad och lägre resursförbrukning allt viktigare. Samverkan mellan företag (enskilda och i kluster), universitet, forskningsinstitut och myndigheter är av yttersta vikt för att få en verksamhet som inte bara styrs av kortsiktiga vinstmotiv. Det arbetet kommer att behöva intensifieras och fördjupas, samtidigt som industrin måste tillämpa mer innovationsfrämjande och kretsloppsanpassade arbetssätt. Inom exempelvis mineralområdet finns det behov av att forska mer om återvinning av gruvavfall. För att utöka möjligheten till en återvinningsbransch inom mineralsektorn krävs det fler incitament från samhället. Ett av incitamenten är att rikta mer resurser till den typen av forskning. I dag får återvinningsindustrin ungefär en fjärdedel så mycket forskningsmedel som gruvindustrin. Utöver forskningsdelen behöver regeringen skala upp arbetet med att undanröja hinder för att företag ska kunna gå från tillämpad forskning till produktion och på så sätt stärka möjligheterna till en återvinningsbransch. Regeringen bör återkomma till riksdagen om hur man från statligt håll kan omfördela forskningsstöd för att stötta åter­vinningsindustrin.

Det pågår ett intensivt strategi- och utvecklingsarbete kring vätgas. Fossilfritt Sverige har tagit fram en vätgasstrategi utifrån de berörda branschernas utgångspunkter. Därtill har Energimyndigheten tagit fram en nationell vätgasstrategi som rapporterades i november 2021. Jag och mitt parti välkomnar detta viktiga arbete. Jag vill att vätgasproduktionen byggs ut på ett sätt som är bra för hela samhället och att det offentliga tar ansvar för systemperspektivet. Det är välkommet med forskning på området som tydliggör vad som ger samhälls- och klimatnytta. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag på långsiktig finansiering av forskning och innovation om vätgas och dess användning i olika samhällssektorer.

Klimatomställningen skapar en mängd nya jobb. För att möta de behov som uppstår i en rad sektorer för en snabb klimatomställning måste kompetens­försörjningen stärkas. För att möta arbetskraftsbristen inom järnväg och sjöfart har mitt parti föreslagit en stor satsning för att stärka utbildningarna inom dessa sektorer. Satsningen omfattar även vidareutbildning och kompetens­utveckling. Men brist på arbetskraft och specialister riskerar att bli ett problem i omställningen även i en rad andra sektorer, inte minst nya sektorer som behöver elektrifieras. Behovet kommer inte minst att vara stort av elektroingenjörer, elektriker och montörer. Fossilfritt Sverige har exempelvis uppskattat att omställningen kan komma att kräva 30 000 nya elinstallatörer.

Jag och mitt parti anser att det krävs analyser av vilka behov och satsningar som behövs för att möjliggöra elektrifieringen inom såväl transportsektorn som industrin. Ett flertal myndigheter och näringslivet behöver vara delaktiga i att ta fram de satsningar som krävs och som behöver ske i ett brett spektrum som omfattar såväl gymnasieskolans yrkesprogram som högskoleutbildningar samt fortbildning och omskolning.

I regeringens klimatpolitiska handlingsplan saknas konkreta åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen. Regeringen konstaterar att riktade insatser vid behov behöver genomföras för att stärka kompetensförsörjningen i samband med stora företagsetableringar och företagsexpansioner i de delar av landet där kompetensbrist blir begränsande för den gröna omställningen. Man konstaterar därmed att politiken behöver utvecklas men föreslår inga åtgärder. Regeringen bör därför återkomma med en handlingsplan som omfattar analys av och förslag på åtgärder för att förhindra kompetensbrist i klimat­omställningen.

 

Ställningstagande

Den samhällsomvandling som krävs för att bromsa och hantera konsekvenserna av klimatförändringarna utgör en delvis oöverblickbar utmaning. Högre utbildning och forskning har en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle. I såväl grundlagen som högskolelagen (1992:1434) finns redan mandat att aktivt arbeta för att främja hållbar utveckling, och genom mångvetenskapliga angreppssätt får samhället en bred bild av klimatförändringarnas orsaker, utveckling och konsekvenser. Lärosätena har en enorm potential att utgöra en stark kraft i omställningen – genom utbildning, forskning och forskningsnära utveckling, samverkan och omställning av den egna verksamheten – men liksom andra aktörer behöver lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling intensifieras, uppdragen förtydligas och resurser tillsättas. Förståelsen för den globala uppvärmningen, dess orsaker och konsekvenser får vi från forskningen. Den samlade vetenskapens besked om vad som krävs för att undvika de värsta följderna av klimatförändringarna är ”en snabb och genomgripande omställning vars motstycke saknas i historien”. Det är med andra ord ingen liten uppgift som åsyftas i högskolelagen, som anger att lärosätena i sin verksamhet ska främja en utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. För att lärosätena ska uppfylla sitt uppdrag att främja hållbar utveckling krävs att de genom utbildning, forskning och samverkan bidrar till en snabb och genomgripande förändring vars motstycke saknas i historien.

Vetenskaplig grund är ett fundament. Vi tar allvarligt på politikens roll att ge förutsättningar för den fria akademin att ge oss kunskaperna vi behöver för att kunna genomföra en rättvis omställning till ett hållbart samhälle, med bibehållen respekt för akademins frihet och oberoende.

Klimatomställningen utgör en drivkraft för innovation och hållbar samhällsutveckling. Den befintliga stödtjänsten EU SME som drivs på uppdrag av Vinnova, Tillväxtverket och Energimyndigheten ska ges ett utvidgat uppdrag att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag att söka EU-finansiering med ett fokus på innovativa tekniker för klimatomställningen.

Jag och mitt parti vill lansera ett grönt kunskapslyft med syftet att underlätta teknik- och kompetensskifte och omställningen till en hållbar arbetsmarknad. Lyftet bör genomföras som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom vuxenutbildningen, yrkeshögskoleutbildningar samt gymnasieskola och högskola i syfte att motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb för unga.

Sverige har goda förutsättningar för en stor miljöexport som bör stödjas genom att ge medel till forskning, utveckling, innovationer och gröna krediter till startup-företag, företag och branscher i framkant av klimatarbetet. Det finns stor potential till stark samhällsutveckling genom omställningen av industri­processer, transporter och energisektorn, vilket bör underlättas genom att även stödja digitalisering och en grön omställning för småföretag.

För att säkra kompetensförsörjningen behövs satsningar på bostads­byggande och samhällsinfrastruktur, utbildning samt att förenklade processer för arbetstillstånd. En viktig pusselbit är satsningar på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen. Finns rätt utbildad arbetskraft lokalt och regionalt blir de nya gröna industrierna arbetstillfällen på plats. Därför är det viktigt att utöka utbildningar på gymnasier, högskolor och yrkeshögskolan för framtidens gröna jobb och säkerställa att det finns attraktiva utbildningsplatser på relevanta utbildningar i närheten av de orter där nya jobb skapas. Förutsättningarna att rekrytera rätt kompetens till rätt plats genom bl.a. främjad arbetskraftsinvandring, utbildningssatsningar och omställningsstudiestöd bör stärkas.

 

Ställningstagande

I dag bygger EU:s regelverk på principen att koldioxid ska avskiljas och lagras på samma plats. Regelverket utgår också från att koldioxiden ska transporteras från avskiljningen till slutförvar med hjälp av rörledningar. Detta är inte anpassat till dagens förutsättningar. Jag och mitt parti avser att driva en uppdatering av EU:s regelverk, så att det ska vara tillåtet att transportera koldioxid från utsläppskällan till dess slutförvar med hjälp av flera olika transportslag, exempelvis sjöfart.

Jag och mitt parti verkar för att EU ska införa ambitiösa mål för s.k. negativa utsläpp i varje medlemsland, baserat på historiskt ackumulerade utsläpp. Jag vill se ett gemensamt handelssystem för negativa utsläpp som företag och länder kan använda för att nå uppsatta klimatmål. Till dess att EU har påbörjat detta arbete ska jag verka för att Sverige ska införa en nationell handelsplats för negativa utsläpp som upphandlas via anbudsförfarande. Ersättningen för negativa utsläpp bör därför öka till dess att Sverige kan nå målet om nettonollutsläpp till utsatt tid.

 

Ställningstagande

Permanenta negativa utsläpp krävs för att nå Parisavtalet och undvika allvarliga risker till följd av klimatförändringen. Kompletterande åtgärder inom ramen för våra nationella klimatmål för territoriella utsläpp till 2030, 2040 och 2045 ska vara permanenta och säkra att beräkna och inte utgöras av åtgärder som riskerar att bli dubbelräknade. Mitt partis bedömning är därför att kompletterande åtgärder i huvudsak ska utgöras av bio-CCS från punktkällor i Sverige.

Satsningar krävs nu för att säkerställa tillräcklig storskalighet till 2045 varefter Sverige ska ha negativa utsläpp av växthusgaser. Enligt Vägvals­utredningen (SOU 2020:4) har Sverige en stor potential för bio-CCS från punkter såsom kraftvärmeverk, vilket skulle kunna täcka de 15 procent kompletterande åtgärder som tillåts enligt klimatmålet till 2045. Industriklivet och gröna kreditgarantier är befintliga stöd som även går till bio-CCS och det är därför viktigt att dessa fortsätter och utvecklas. För bio-CCS krävs också en avvägning mot andra intressen, såsom skydd av biologisk mångfald och matproduktion.

Det behövs åtgärder såsom att ta fram skarpa kriterier för hållbart producerad biomassa kopplat till bio-CCS. Internationellt ska Sverige driva på för att utvecklingen av bio-CCS globalt sker på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt. Jag anser även att regeringen ska ge Energimyndigheten i uppdrag att upphandla hållbar bio-CCS i Sverige.

 

Ställningstagande

Behovet av en hållbar industri måste tydliggöras. Mitt parti vill se kraftigt ökade investeringar i det som ställer om Sverige. I industrins fall innebär det många olika insatser. Jag vill se en övergång till förnybar energiproduktion och smarta elnät, satsningar på järnvägar, elvägar, utbyggd cykel- och kollektivtrafik, energirenoveringar och byggande av nya av lokaler och klimatsmarta bostäder. Det är satsningar som i hög grad kommer att påverka industrin.

De statliga bolag som verkar inom industrin ska användas aktivt för att bygga Sverige tryggare, mer jämlikt och ekologiskt hållbart, för att öka konkurrenskraften och inte minst för att jämna ut orättvisa skillnader mellan stad och landsbygd. Staten bör ta ett större ansvar för styrningen av sina bolag och ägardirektiven till flera av de statliga bolagen bör utvecklas. Statligt ägande kan innebära en större faktisk insyn och makt och möjliggör omställningar i ett snabbare tempo.

Mycket av det material som kommer från industrin är av samhälls­avgörande karaktär. Det kan vara material som behövs för välfärd, byggande eller omställning. Det måste därför finnas ett gemensamt ansvar för de samhällsavgörande industrierna. Det borde finnas en uttalad strategi för hur vi hanterar de industrier som är av stor vikt över tid. Jag anser därför att regeringen bör få i uppdrag att kartlägga vilka samhällsavgörande industrier och naturresurser som finns och ge förslag på hur en långsiktig plan för desamma skulle kunna upprättas.

För närvarande sker stora betydelsefulla industriinvesteringar i Väster­botten och Norrbotten som har stor betydelse för klimatomställningen och som påverkar hela samhällsutvecklingen. Även i Västernorrland och Jämtland pågår stora etableringar för en grön omställning. Satsningarna i Norrland gäller bl.a. nya processer för fossilfritt stål och satsningar på vätgas från fossilfri el. Gruvindustrin har startat en utveckling där man går från att enbart utvinna enstaka råvaror till att i stället ta till vara en större mängd ämnen i malmen samt fokuserar mer på cirkulära materialflöden. En ny industri växer även fram för storskalig batteritillverkning för elbilar.

Den snabba omställning som nu sker i Norrland innebär stora utmaningar på en rad områden. Klimatpolitiska rådet betonar vikten av att den offentliga servicen och de offentliga investeringarna utvecklas i takt med de industriella projekten. Det gäller tillgång till bostäder, skolor, vård, omsorg och kultur för att attrahera boende såväl som möjligheter som ger rätt kompetens. I vilken omfattning företagens vinster stannar och investeras i regionen har enligt rådet stor betydelse för den lokala och regionala ekonomin och för acceptansen.

Av regeringens klimathandlingsplan framgår att regeringen har för avsikt att utarbeta en strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Men det framgår inte när en sådan strategi ska tas fram eller vad den mer konkret kommer att innehålla än ”insatser inom strategiska områden samt samverkan”.

För att den gröna omställningen i Norrland ska bli framgångsrik anser jag att rättviseperspektiv och god förankring måste säkerställas. Regeringen bör senast 2025 återkomma med ett förslag på ersättningsbaserad modell i Norrland som bidrar till att stärka den lokala och regionala välfärden genom finansiering från vinster av de naturresurser som nyttjas för att främja den gröna omställningen.

 

Ställningstagande

Industrins klimatomställning i Sverige är till nytta för såväl klimatet som svensk konkurrenskraft och Sveriges ekonomi, och bidrar till samhälls­utveckling i hela landet. Industrins klimatomställning innebär samtidigt utveckling av tekniker och produkter som bidrar till den globala klimat­omställningen. Mitt parti anser att staten ska ta en aktiv roll och skapa de samhällsförutsättningar som möjliggör dessa teknikskiften.

Genom en nationell satsning på både nya bostäder och samhällsnyttig infrastruktur (skolor, vårdinrättningar, sporthallar osv.) riktad till orter med stora utbyggnadsbehov stärks förutsättningarna för kompetensförsörjning och en hållbar samhällsutveckling inom de kommuner som växer explosionsartat i spåren av den gröna industriomställningen. Tvärniten i bostadsbyggandet som följt regeringens avskaffande av investeringsstödet och det högre ränteläget hotar nu att dra ned tempot i den gröna industriomställningen. Hela Sverige har ett intresse av att dessa industrisatsningar och den struktur­omvandling de medför blir en framgång.

Jag anser att staten ska ta ett större ansvar och stötta de kommuner som står inför stora investeringskostnader. Därför bör ett investeringsstöd inrättas för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar.

 

Ställningstagande

År 2015 lanserade den socialdemokratiskt ledda regeringen Klimatklivet – ett särskilt investeringsstöd till företag, organisationer och kommuner som vill genomföra olika typer av klimatinvesteringar för att minska utsläppen. Satsningen har varit framgångsrik. Över 10 miljarder kronor har sedan starten investerats i drygt 4 500 lokala klimatåtgärder, vilket beräknas minska Sveriges koldioxidutsläpp med 2,4 miljoner ton per år framöver. Genom Klimatklivet har Naturvårdsverket beviljat bidrag för att sätta upp laddpunkter för elfordon över hela landet. Totalt har över 37 100 nya laddpunkter fått stöd sedan Klimatklivet startades. Laddinfrastruktur som Klimatklivet stöttat beräknas minska utsläppen med 110 000 ton koldioxid årligen. För att göra klimatomställningen mer tillgänglig för alla vill vi förenkla processen ytterligare. Vi anser att det behövs fortsatta satsningar på och utveckling av Klimatklivet med en tydligare inriktning att underlätta klimatomställning för vanligt folk.

Industribranschen står för ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Med hjälp av Industriklivet har vi aktivt stöttat industriföretag i deras strävan att reducera koldioxidavtrycket. Initiativ som Hybrit är inte endast viktiga ur ett miljöperspektiv utan spelar även en nyckelroll för ekonomisk tillväxt, speciellt i regioner som kämpar med hög arbetslöshet. Industriklivet är mer än bara ett projekt; det är en kritisk del i vår resa för att nå Sveriges klimatmål.

För att effektivt minska våra växthusgasutsläpp måste industrin genomgå en grundlig transformation. Industriklivet erbjuder de verktyg, den kunskap och det stöd som behövs för att göra denna förändring möjlig. Det är väsentligt att förstå industrins centrala roll i vår ekonomi – den skapar arbetstillfällen, främjar innovation och är en symbol för nationell framgång. Samtidigt är de en stor bidragsgivare till klimatförändrande utsläpp.

Genom att assistera industrin i dess omställningsarbete säkerställer vi att Sverige inte bara behåller sin position som en ledande industrination utan också som ett land som tar sitt klimatansvar på allvar. Detta är en strävan efter en hållbar framtid där våra industrier är både ekonomiskt framgångsrika och miljövänliga.

Vi strävar efter att Sverige ska fortsätta att vara en förebild för världen i hur man balanserar ekonomisk utveckling med miljömässigt ansvar. Därför har vi i vårt budgetförslag avsatt 500 miljoner kronor mer än enligt regeringens förslag för Industriklivet. För oss är detta inte bara en investering i våra industrier utan också i en framgångsrik övergång till en grön och hållbar ekonomi med fler gröna jobb i hela landet.

 

Ställningstagande

Näringslivet behöver långsiktiga och förutsägbara förutsättningar, och omställningen kräver stora investeringar. En förutsättning för att kunna använda klimatklivsanslaget på ett effektivt sätt är att det finns möjlighet att teckna avtal om fleråriga projekt. På så sätt kan fler stora långsiktiga och effektiva klimatinvesteringar komma till stånd. Klimatklivet stöder redan i dag de investeringar som ger mest klimatnytta per investeringskrona. Ungefär 80 procent av de ekonomiska medel som ges går till företagen.

Naturvårdsverket har själva konstaterat att det finns möjlighet att öka andelen åtgärder som utöver klimatnytta även bidrar till försörjningstrygghet. Jag anser att regeringen bör följa Naturvårdsverkets råd och att ytterligare kriterier bör införas i förordningen (2015:5017) om stöd till lokala klimatinvesteringar så att åtgärder för försörjnings­trygghet prioriteras högre. Regeringen bör se till att en ändring i förordningen införs i syfte att prioritera försörjningstrygghet högre.

 

Ställningstagande

Industrin står för en tredjedel av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp. Sedan 1990 har utsläppen varierat mycket från år till år kopplat till produktions­volymer och konjunktur. Totalt har utsläppen från industrin minskat med 22 procent under de senaste 20 åren. Kommande 15 år måste en minskning som motsvarar kvarvarande 78 procent åstadkommas.

Tack vare mitt partis arbete i regering satsade staten flera miljarder kronor på att stödja svensk industri i dess arbete med att nå fossilfrihet genom det s.k. Industriklivet. Stöd ges till företag hela vägen från forsknings- och innovationsprojekt till demonstrationsanläggningar och fullskaliga an­läggningar. Jag vill se att även andra typer av industriprojekt omfattas av stödet, som exempelvis produktion av biodrivmedel, vätgas och batterier liksom plastreturraffinaderier och återvinningsanläggningar.

Klimatklivet är ett stöd som bidrar till minskad klimatpåverkan genom bl.a. investeringar för byte från fossila till förnybara energibärare, i energi­effektivisering och utbyggnad av laddinfrastruktur. Klimatklivet stöder åtgärder som leder till minskade utsläpp av växthusgaser och kan sökas av alla utom privatpersoner. Detta gör att Klimatklivet kan bidra till allt från minskade utsläpp av växthusgasutsläpp från avfallshantering och produktanvändning till minskade utsläpp från lustgas­destruktionsanläggningar vid sjukhus. Det kan också bidra till byte från fossila energibärare till en förnybara inom industrin och till utbyggnad av ladd­infrastruktur.

Jag anser att regeringen bör stärka och utveckla Industriklivet, Klimatklivet och gröna kreditgarantier.

Små företag har ibland otillräckliga resurser för att klara omställningen till fossilfritt och cirkulärt på egen hand. Jag anser därför att regeringen också bör utveckla Almis uppdrag att ge stöd till de mindre företagens omställning för att hjälpa industrier och företag att minska sin klimatpåverkan.

Fossila verksamheter behöver fasas ut, såsom oljeraffinaderier och fossil kolanvändning inom stålindustrin. CCS ska inte användas för att förlänga livslängden på fossila verksamheter. Verksamheter såsom återvinning av elektronikskrot, kraftvärmeverk som eldar sopor och cementproduktion kommer dock att rendera fossila koldioxidutsläpp på grund av att de hanterar petroleumbaserade produkter som redan är i omlopp i samhället som inte kan cirkuleras. I cementindustrins fall frigörs kol som varit bunden i kalkstenen under processen (även om bränslet till verksamheten blir fossilfritt). I dessa fall bör CCS teknik användas för att minska de fossila utsläppen. För att underlätta detta vill jag att regeringen ger Energi­myndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att analysera hur ett nationellt pilotprogram för klimatkontrakt (Carbon Contract for Difference) skulle kunna utformas för s.k. CCS-teknik.

 

Ställningstagande

Klimatkompensation kan bli ett viktigt verktyg för att nå klimatmålen inom aktiviteter där utsläppen kan vara svåra att minska på annat sätt. För mitt parti är utgångspunkten att individer och företag alltid i första hand, och så långt som möjligt, ska verka för att förebygga nya utsläpp. För utsläpp som är oundvikliga anser vi att klimatkompensation är ett bra verktyg jämfört med status quo. Klimatkompensation är därmed ett av många verktyg som behövs för att nå målet om nettonollutsläpp i Sverige till 2045.

För ett svenskt företag som i dag vill börja klimatkompensera kan det vara svårt att veta hur man bör beräkna sina utsläpp, hur man tar reda på om ett klimatkompensationsprojekt är effektivt och socialt hållbart och hur man bör kommunicera denna satsning till sina kunder på ett rättvisande sätt. För svenska konsumenter kan det vara svårt att veta vilka klimatkompenserade produkter och tjänster som håller hög kvalitet. Jag vill uppmuntra fler företag och privatpersoner att klimatkompensera för sina oundvikliga utsläpp och samtidigt säkra att klimatkompensationsprojekten är effektiva. Jag vill underlätta för konsumenter som vill köpa klimatkompenserade produkter och tjänster att fatta välinformerade beslut. Jag anser därför att relevanta myndigheter, Naturvårdsverket och Energimyndigheten, bör bistå företagen i att beräkna sina utsläpp, både direkta och indirekta, på ett sätt som är förenligt med internationell standard. Myndigheter bör därtill ta fram tydliga rekommendationer och standarder som kan vägleda företagen att välja klimatkompensationsprojekt. Rekommendationerna bör beskriva dels vilka krav projekten ska leva upp till, dels vilka oberoende tredjepartskontrollanter som är pålitliga.

 

Ställningstagande

För ett effektivt genomförande av klimatpolitiken som ger resultat från åtgärder, insatser och investeringar i hela landet behövs en bra genomförandestruktur med stödjande myndigheter. Företag behöver själva beräkna och analysera sina utsläpp för att exempelvis identifiera vilka åtgärder de kan söka bidrag från Klimatklivet för och följa upp effekten av deras åtgärder. Olika företag har olika förutsättningar för detta och därför bör regeringen överväga att ge Naturvårdsverket och Energimyndigheten i uppdrag att ta fram rekommendationer för företag som vill beräkna sina utsläpp av växthusgaser, inklusive indirekta utsläpp.

Vidare vill mitt parti införa en klimatomställningsfunktion på strategisk nivå hos kommunerna. I syfte att underlätta uppföljning och utvärdering bör en standardiserad redovisning av klimatåtgärder tas fram.

Med hjälp av en vetenskapligt baserad utsläppsbudget kan den totala mängden växthusgaser som Sverige släpper ut kontrolleras. Detta innebär exempelvis att myndigheter och statliga bolag ska få en utsläppsbudget definierad i sina direktiv. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen. Jag anser därför att alla statliga bolag ska ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner samt ges skärpta ägardirektiv om att verka för att nå miljömålen och Parisavtalet.

 

Ställningstagande

Mitt parti delar miljörörelsens, Naturvårdsverkets och Klimatpolitiska rådets bedömning att det nuvarande systemet med prognosstyrd planering för transportinfrastrukturen ska ersättas med en planering där klimatmålet är den styrande principen för framtidens infrastruktur och därmed styr planering, inriktning och de ekonomiska ramarna för samtliga satsningar i transportinfrastrukturplaneringen. Jag anser därför att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag med en planering där klimatmålet är den styrande principen för framtidens infrastruktur och därmed styr planering, inriktning och de ekonomiska ramarna för samtliga satsningar i transport­infrastrukturplaneringen.

Mitt parti anser också att Trafikverket i sin planering tydligare ska ta utgångspunkt i klimatmålet för transportsektorn och aktivt styra investeringar mot åtgärder som bidrar till en omställning av transportsystemet på både kort och lång sikt. Jag anser därför att regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att som komplement till dagens basprognoser utveckla målorienterade prognoser, där man utgår från att transportplaneringen ska styras mot ett mer transporteffektivt samhälle.

Ett klimatanpassat transportsystem kräver styrmedel, och att sätta upp delmål för att uppnå det riksdagsbeslutade klimatpolitiska målet om att minska utsläppen med 70 procent till 2030 är ett konkret sätt att tydliggöra vägen till måluppfyllelse för transportsektorn. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om delmål för transportsektorn i syfte att uppnå det riksdagsbeslutade klimatpolitiska målet om att minska utsläppen med 70 procent till 2030.

När det gäller etableringen av externa köpcentrum är det en miljöfråga, en jämlikhetsfråga och en jämställdhetsfråga. Det är de utan bil i samhället som drabbas medan bilägarna, som till övervägande del är män, ökar sin tillgänglighet. Bland de som inte har bil finns ett stort antal kvinnor men även låginkomsttagare, personer med funktionsnedsättning och äldre. Externa handelscentrum kring våra städer bidrar till en infrastruktur som varken är jämställd eller jämlik. Det är en utveckling som sker på landsbygdens bekostnad där centrumhandel och mindre butiker konkurreras ut med ökat resande som följd. Ur ett jämställdhetsperspektiv drabbas kvinnor i större utsträckning när den bostadsnära servicen försämras eller, som på många platser, försvinner helt. Kommuner saknar ofta samordning och övergripande konsekvensutredningar för handelns utveckling. Alla kommuner är dock skyldiga att verka för de nationella miljömålen om god luft, god bebyggd miljö och begränsad klimatpåverkan. Kommuner och länsstyrelser ska också se till att inblandade kommuner samråder inför beslut som får konsekvenser för grannkommunerna. Ur ett miljö- och klimatperspektiv är det inte hållbart att etablera verksamheter som bygger på bilen som transportmedel. Vi behöver i stället skapa verksamheter som minskar de fossila utsläppen, vilket främst kan ske genom mindre bilåkande samtidigt som inte minst de kollektiva lösningarnas andel av transporterna ökar. Externa affärscentrum medför alltså att fler stimuleras att använda bilen och att resorna blir allt längre. Det i sin tur medför ökad miljöbelastning med buller, resursförbrukning, barriäreffekter från nya vägar, ökad energiförbrukning och utsläpp av hälso- och klimatstörande ämnen.

Det numera nedlagda Glesbygdsverket gjorde en sammanställning som visade att utbyggnad av externhandel är en viktig orsak till att allt fler affärer stänger både i städer och på landsbygden. Verket krävde därför ett tillfälligt stopp för utbyggnaden. De befintliga stadskärnorna bör utvecklas hållbart och transportsnålt. Jag anser att det bör införas begränsande bestämmelser i plan- och bygglagen om detaljhandelsanläggningar i externa lägen.

Vidare har Klimatpolitiska rådet uppmärksammat behovet av en transportplanering som ur ett bredare perspektiv integrerar administrativa, ekonomiska och informativa styrmedel. En integrerad transportplanering skulle bl.a. skapa bättre förutsättningar att begränsa tillväxten i transport­efterfrågan och bryta bilberoendet i tätorterna. Jag anser därför att regeringen senast 2025 bör återkomma med förslag på stärkt regelverk och processer för samhällsplanering som minskar bilberoendet.

 

Ställningstagande

Svenska kommuners och regioners klimatarbete är avgörande för att de nationella klimatmålen ska nås. Transporter är en stor utsläppspost och i syfte att understödja kommuners och regioners arbete vill mitt parti införa en regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion som arbetar med åtgärder som minskar bilberoendet i enlighet med underlaget inför den klimatpolitiska handlingsplanen 2023.

Efter industrin är transportsektorn den del av vårt samhälle som gör av med mest fossil energi. För att ställa om transportsektorn räcker det inte med enbart elektrifiering eller en övergång till hållbara biodrivmedel – det är fullständigt nödvändigt att effektivisera transporterna. Det är därför avgörande att vi också arbetar för ett transporteffektivt samhälle. Med ett transporteffektivt samhälle avses ett samhälle där trafikarbetet med energiintensiva trafikslag som personbil, lastbil och flyg minskar. Detta kan ske både genom överflyttning till mer energieffektiva färdmedel och trafikslag och genom att transporter effektiviseras, kortas eller ersätts helt. Mitt parti vill därför se en rad åtgärder som leder till en minskad total mängd trafik på de platser där det redan finns alternativ till bilen. Jag anser t.ex. att Trafikverket bör få i uppdrag att arbeta målstyrt i stället för prognosbaserat.

Transportpolitiken ska säkerställa god mobilitet i hela landet och välfungerande godstransportinfrastruktur på ett sätt som säkerställer att klimatmålet till 2030 nås. I dag utgår planeringen från prognoser som bygger på historiska data och antaganden om ständig tillväxt för vägtrafiken. Detta behöver ändras. Den nationella transportpolitiken behöver göra tydligt att frågor som rör klimat och miljö ska få företräde framför insatser som gynnar ökad vägtrafik. För att klara en hållbar omställning av transporterna krävs en styrning mot ett mer transportsnålt samhälle. Jag anser att en analys bör genomföras av hur en mer samordnad bebyggelse-, trafik- och transport­infrastrukturplanering kan bidra till en minskad klimatpåverkan.

 

Ställningstagande

Produktionen av batterier till elbilar brister i dag i social och ekologisk hållbarhet och sker ibland med hög insats av fossil el. En svensk batteriproduktion är därför av flera skäl välkommen. IVL Svenska Miljöinstitutet har tidigare på uppdrag av Energimyndigheten och Trafikverket genom litteraturstudier undersökt energiåtgång och utsläpp av växthusgaser vid tillverkning av batterier till elbilar. Utsläppen per kilowattimme batteri var i genomsnitt 150–200 kilo koldioxid och utsläppen tycktes öka linjärt med batteriets storlek. I stor skala saknades också återvinningssystem. Studien konstaterade att det är stora skillnader i utsläpp men att det finns goda möjligheter att minska miljöpåverkan. Vid tillverkning kan mer grön el användas och material skulle kunna återvinnas effektivt. Detta är av stor betydelse eftersom elbilar har stora miljö- och klimatfördelar och har stor potential. IVL Svenska Miljöinstitutet konstaterar att det behövs ekonomiska styrmedel som gör det lönsamt att använda återvunna material och att de svenska skatterna på fordon och bilförmåner också behöver ta hänsyn till utsläppen i tillverkningsstadiet. Eftersom elbilar har stora miljöfördelar och hög kapacitet att minska trafikens klimatpåverkan anser jag att det är av stor vikt att vidta åtgärder för att förhindra att en del av miljövinsten äts upp av batteri­tillverkning och bristande återvinning.

När det gäller återvinning har EU påtagligt stramat åt regelverket under senare år, vilket jag välkomnar. Men Sverige behöver göra mer för att gynna elbilar med lägre klimat- och miljöpåverkan och för att förhindra produktion som inte är socialt hållbar. Regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder och styrmedel som gynnar elbilar med lägre miljö- och klimatpåverkan i tillverkningsskedet.

Efterfrågan på kritiska metaller till batterier och elmotorer kommer att vara stor och behovet av utvinning växer. För att möta denna efterfrågan är det nödvändigt att minska riskerna för att människor och miljö tar skada. Därutöver finns stora vinster i att kunna mäta hur stor klimatpåverkan som krävts för att producera en enskild bil i hela livscykeln. Enligt en sammanställning i tidningen Nature kan klimatdeklarationer påverka konsumtionsmönster. Genom att införa obligatoriskt krav på miljödeklaration med livscykelperspektiv för personbilar kan detta möjliggöras för konsumenter vid bilköp inom några år. Genom EU:s batteriförordning infördes i juli 2023 krav att elbilsbatterier från den 18 februari 2025 ska klimatdeklareras med utsläppen under hela livscykeln. Därutöver ska kommissionen senast den 31 december 2025 fastställa en standardiserad metod för att utföra livscykelanalyser av hela fordon. Regeringen bör senast 2025 återkomma med förslag på miljödeklaration med livs cykelperspektiv för personbilar.

Många bilägare har inte ekonomiska resurser att köpa en ny bil med låga utsläpp, och en stor del av vår befintliga fordonspark som drivs med fossila drivmedel går att konvertera till t.ex. etanol- eller biogasdrift. Eftersom t.ex. både Finland och Frankrike med framgång infört konverteringsregler och statligt ekonomiskt stöd bör detta även vara möjligt i Sverige. Ett konverteringsstöd stärker klimaträttvisan och minskar utsläppen i den befintliga fordonsparken.

Mitt parti har i motionen Utgiftsområde 22 Kommunikationer (mot. 2023/24:2326) anslagit medel för konverteringsstöd i ett klimatomställnings­paket för personbilar. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på konverteringsstöd för omställning av befintliga bilar och nödvändiga regeländringar för dess tillämpning senast 2025.

 

Ställningstagande

Människors resande och transporter av varor har varit centralt för att bygga dagens samhälle. Det har berikat vår kultur och skapat det välstånd som vi i dag åtnjuter. Att kunna transportera sig mellan olika delar av landet gör att arbetsmarknadsregionerna växer och jobb och företagande kan växa i hela landet. Samtidigt står transportsektorn för en tredjedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Jag och mitt parti vill att vi ska fortsätta att resa och utbyta idéer och varor med världens alla hörn, men då behöver transportsektorn också ställa om. Det pågår redan en snabb teknikutveckling som skapar stora möjligheter till mer hållbara transportmodeller, drivmedel och transportsystem där utsläppen och miljöpåverkan från transporterna minskar – men inte mobiliteten. Jag ser ett behov av en klimatdeklaration för fordon som utgår från verklig förbrukning baserad på de data som genereras genom EU-kommissionens förordning (EU) 2021/392.

Vidare finns det stora miljö- och samhällsnyttor att tillvarata genom att möjliggöra transporter med tyngre, längre och mer transporteffektiva fordon på det svenska väg- och järnvägsnätet. Samtidigt som kapaciteten, på t.ex. järnväg utnyttjas mer optimalt och utsläppen av bl.a. koldioxid minskar förbättras också konkurrenskraften för transportberoende näringar. Svenska transporter måste bli effektivare och då behövs ett bättre samspel mellan de olika transportslagen. Jag vill se att dagens klimatpremie till miljölastbilar förlängs till att gälla även 2025–2026.

 

Ställningstagande

Elbilen ska bli tillgänglig för fler och det behövs en förbättrad tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna samt för boende för att kunna ladda hemma. Fossildrivna och särskilt energislukande fordon ska fasas ut. Fordonen måste bli mer effektiva och drivas med förnybara drivmedel inklusive el. För att hela transportsektorn ska bli 100 procent fossilfri krävs flera olika typer av förnybara drivmedel. El, biogas, flytande biodrivmedel, vätgas och elektrobränslen är alla viktiga pusselbitar. Jag vill fasa ut nybilsförsäljning av fossilbilar till 2025 och införa ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030.

En viktig åtgärd för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan är att konvertera bilar från fossildrift till exempelvis biogasdrift eller el. Frankrike ligger långt fram i att på olika sätt främja konvertering av fossilbilar genom stöd till bilägare såväl som verkstäder. Sverige bör införa ett konverteringsstöd för fossilbilar.

Bonus malus-systemet bör återinföras och skärpas kraftigt för att skynda på utfasningen av fossilbilar och för att göra reformen mer rättvis. Bilar med nollutsläpp samt biogasbilar bör få klimatbonus, medan skatten på de smutsigaste nya bilarna (malus) bör höjas, vid sidan av skärpta gränserna för när malus tas ut, för att gå i linje med ambitionen att fasa ut fossildrivna bilar så snabbt som möjligt. De dyraste bilarna bör undantas från bonus eftersom de som har råd att köpa de allra dyraste nya bilarna inte behöver en skattesubvention. För personer i glesbygd med dålig tillgång till kollektivtrafik bör en höjd bonus införas i bonus malus.

Fordonssegmentet tunga lastbilar behöver tydliga styrmedel som leder till att flottan byts ut till fossilfria fordon. Sverige bör verka för att det nyligen framlagda förslaget till skärpning av kraven på tunga fordon i förordningen (EU) 2019/1242 om nya tunga fordons koldioxidutsläpp genomförs med hög ambition, med 100 procents utsläppsreduktion i nya tunga fordon snarast. Definitionen av nollutsläpp bör vara strikt för att kraftfullt styra mot elmotordrift. Försäljningen av nya fossildrivna lastbilar i Sverige bör fasas ut till senast 2035. Svenska företag står redo att leverera dessa fordon och ett tydligt regelverk bidrar därmed även till svensk konkurrenskraft.

För att underlätta omställningen av tunga fordon vill mitt parti och jag behålla och utveckla klimatpremien för tunga lastbilar samt behålla och utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner och om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner.

 

Ställningstagande

De senaste åren har kostnaden för att tanka stigit kraftigt. Kostnadskrisen när det gäller bränslet har blixtbelyst att vi inte längre kan vara beroende av olja från skurkstater. Det är inte rimligt att de ska hålla ett järngrepp om vanligt folks plånböcker. För att bryta det här måste vi öka vår egen försörjningsgrad och stärka vår beredskap. Det är en försäkring mot framtida prischocker. Sverige behöver en ny väg framåt. Vi måste både göra det billigare att kunna använda bilen för vanligt folk i glesbygd och stadigt pressa ned utsläppen och skapa nya jobb och stärka Sveriges beredskap. Därför har vi tidigare presenterat en helt ny modell för inblandning av biodrivmedel i Sverige, Sverigebränslet, som innebär en stabil basinblandning av biodrivmedel som ligger fastlagd över tid och som förutsägbart och stabilt ökar. Tillsammans med andra kompletterande åtgärder ger det Sverige möjlighet att nå 2030-målet och det ger även industrin och drivmedels­branschen den stabilitet och de planeringsförutsättningar som krävs för att de ska våga investera i Sverige. Sammantaget kan vi också spara miljarder skattekronor som annars skulle gå till kostsamma utsläppsrätter eller böter till EU.

Det har blivit uppenbart, under både pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina, att de befintliga system vi har haft inte har varit tillräckligt flexibla. Vi tror därför att det är rätt väg framåt att ha en del av Sverigebränslet som en s.k. tilläggsinblandning som kan variera mer över tid och utifrån prisbilden. När priset på världsmarknaderna stiger kan man tillfälligt minska inblandningen. Eller när produktionen i Sverige kommer igång i större skala och priset på biodrivmedel blir billigare – kan tilläggsinblandningen öka tillfälligt.

Vi tror också att det behövs en rad andra åtgärder för att skapa en mer stabil situation när det kommer till bränslepriserna. I dagens regelverk om reduktionsplikten finns en sanktionsavgift för de aktörer som inte uppnår den föreskrivna inblandningen. Denna avgift har kommit att få en prissättande funktion på marknaden snarare än en alternativkostnad för att leva upp till reduktionsplikten. Vi vill se en sänkt reduktionspliktsavgift som skulle ge en viss priseffekt.

Vi föreslår även att Sverige går över till den europeiska dieselstandarden (MK3) som kan hantera större inblandning av biobränsle och ger drivmedelsbolagen ett större utbud av leverantörer. Sverige är det enda land i Europa som använder MK1. En övergång till europadiesel gör att drivmedel som säljs i Sverige i större utsträckning kan inhandlas på en europeisk marknad och vice versa, vilket kan ha en prisdämpande effekt.

Vi anser även att Sverige måste verka för att möjliggöra en differentiering av skatten på hållbara biodrivmedel och fossila drivmedel på EU-nivå eftersom det är en principiellt viktig fråga att klimatsmarta bränslen inte beskattas på samma sätt som fossila bränslen.

Med vårt förslag om Sverigebränslet, tillsammans med de förslag som Bioekonomiutredningen lade fram i våras om intäktsgarantier för produktion av förnybara drivmedel, kommer vi att kunna stimulera den inhemska produktionen av biodrivmedel. Därmed minskar vi Sveriges sårbarhet av att vara beroende av skurkstater för den egna bränsleförsörjningen. Vår föreslagna modell för biodrivmedelsinblandning i Sverige – Sverigebränslet – är viktig för att minska utsläppen och tar ansvar för vanligt folks vardagsekonomi, samtidigt som vi bygger upp Sveriges beredskap och självförsörjningsförmåga och skapar fler gröna jobb.

 

Ställningstagande

För att ytterligare främja en ökad takt i utbytet av den fossila fordonsflottan bör laddinfrastrukturen och infrastrukturen för andra förnybara drivmedel byggas ut. En nationell plan bör tas fram för utbyggnaden av laddinfra­strukturen i hela landet i enlighet med Energimyndighetens och Trafikverkets åtgärdslista (ER 2023:23) och ett ökat statligt ansvar bör tas för att bygga ut laddinfrastruktur på platser som i dag är ”vita fläckar” på kartan över laddstolpar. En nationell plan för tankställen för biogas bör även utvecklas.

Jag och mitt parti vill även underlätta för långsamladdning och utreda hur en lagstiftning som ger ”tillträde till laddning” kan utformas. För effektivare genomförande bör en myndighet få ett särskilt samordningsansvar för de stöd som ges till ladd- och tankinfrastruktur för el och vätgas till personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon, fartyg och flyg. Det behövs även en utveckling av riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur, byte av batterier och transport av batterier till arbetsmaskiner.

 

Ställningstagande

På alla områden behöver den cirkulära ekonomin främjas. Bildelning är en sak som gör att behovet av att äga sin egen bil minskar. Det finns beräkningar som visar att en delad bil ersätter så mycket som 15 bilar. En enda bil genererar 7–11 ton koldioxidutsläpp redan under produktionen. Bildelning minskar utsläppen och frigör plats i det offentliga utrymmet. Bildelningen behöver främjas; ett första steg är att ändra parkeringslagstiftningen så att kommuner får tilldela gatumark till bildelningstjänster.

 

Ställningstagande

Den intensiva privatbilismen i våra större städer är ett betydligt större hot mot miljön än biltrafik på landsbygden. Större städers miljö- och klimatpåverkan från transporter kan t.ex. åtgärdas med hjälp av trängselavgifter och stora satsningar på en förbättrad kollektiv- och cykeltrafik.

Mitt parti välkomnade införandet av trängselskatt i Göteborg 2013 och ser behov av ytterligare åtgärder för att stärka trängselavgifter som styrmedel. En kommun kan i dag inte själv bestämma om att införa trängselavgift. Jag och mitt parti anser att kommuner och regioner själva bör få avgöra om de vill införa trängselavgift samt hur intäkterna ska användas. De beslut som riksdagen och regeringen redan fattat och ingångna avtal om redan införda trängselskatter i Stockholm och Göteborg ska inte beröras av ny lagstiftning. Regeringen bör därför ges i uppdrag att senast 2025 återkomma med förslag på ny lagstiftning som ger kommuner och regioner möjlighet att själva besluta om införande av trängselavgifter och deras utformning.

Det sker en snabb utveckling av mobilitetstjänster med digitalisering och delningsekonomi som starka drivkrafter. Transport som tjänst brukar beskrivas som en samlad tjänst där användarens olika behov av transport samlas hos en och samma leverantör. Transporttjänsterna utförs av olika leverantörer men samordnas i ett gemensamt system. Resenärens aktuella behov står i centrum och kollektivtrafiken är en central aktör, men även bilpooler och hyrcyklar är viktiga delar.

Dessa nya mobilitetstjänster kan bidra till ökad valfrihet och minskat behov av att äga en egen bil, särskilt i större städer och storstadsregioner. Jag anser att regeringen bör återkomma med förslag på styrmedel för att stimulera mobilitetstjänster som främjar minskat behov av att äga egen bil samt ökar det hållbara resandet med kollektivtrafik och cykel.

Coronapandemin bidrog till att fler, mestadels tjänstemän, arbetade på distans hemifrån. Även efter att restriktionerna hävdes har distansarbete blivit vanligare på arbetsplatserna. Genom att distansarbete i högre utsträckning tillämpas minskar behovet av arbetsresor, vilket bl.a. leder till minskad klimat- och miljöpåverkan. Internationella energirådet (IEA) har identifierat distansarbete som en åtgärd för att minska oljeberoendet. I sitt underlag till regeringens klimathandlingsplan har även Trafikanalys föreslagit att det görs en regelöversyn i syfte att ta bort hinder och underlätta för distansarbete i Sverige. Trafikanalys anser att det i översynen ska tas särskild hänsyn till effekter på jämställdheten, arbetsmiljön, ekonomisk tillgänglighet för olika grupper i samhället samt förutsättningar och konkurrenskraft i olika delar av landet. De föreslår även att effekter, på exempelvis klimatet, av distansarbete ingår i utredningen.

Jag och mitt parti delar uppfattningen att man bör se över möjligheterna att underlätta för distansarbete. Ökade möjligheter till distansarbete kan vara en betydelsefull åtgärd för ett mer transporteffektivt samhälle med lägre utsläpp av växthusgaser. Enligt Klimaträttsutredningen (2022) beräknas resfria möten, distansarbete och distansutbildning potentiellt sammanlagt kunna minska biltrafikarbetet med 5 procent.

Jag anser att det är av stor vikt att en utredning tar hänsyn till de effekter förslagen kan ha för de områden som Trafikanalys uppmärksammat. Regeringen bör se till att en regelöversyn genomförs, i samråd med arbetsmarknadens parter, i syfte att ta bort hinder och underlätta för distansarbete.

Jag anser även att regeringen bör ändra plan- och bygglagen så att mobilitet skrivs in i stället för parkering.

 

Ställningstagande

I dag står en svensk bil parkerad och outnyttjad 97 procent av tiden. Av de fem säten som finns i en vanlig bil används i snitt ett och ett halvt. Det innebär att en vanlig bil utnyttjas till mellan 1,5 och 2 procent av sin kapacitet. På många platser och för många människor finns en enorm outnyttjad potential att öka effektiviteten i hur vi använder bilar. En övergång till en modell som baseras på nyttjande i stället för ägande kan göra att bilarna används mer effektivt. Jag och mitt parti vill gynna olika delningslösningar för bilar, exempelvis bilpooler och transporter som tjänst, s.k. mobility as a service (MAAS). Jag anser att regelverket behöver revideras, att en strategi för MAAS ska tas fram samt att en offentlig satsning på bilpooler ska genomföras.

Enligt Trafikverket är hälften av alla bilresor i tätort kortare än 5 kilometer. Att få ned utsläppen från dessa resor till nära noll är inte bara en lågt hängande frukt i klimatarbetet utan ger även positiva sidoeffekter som minskade luftföroreningar i städer, förbättrad folkhälsa och mer attraktiva stadsmiljöer. Bilåkandet i våra städer måste minska. Parkeringsnormen i plan- och bygglagen bör ersättas med en mobilitetsnorm i enlighet med SOU 2021:23.

Vidare vill vi höja och utveckla trängselskatterna och införa systemet i fler städer för att minska trängsel. Trängselskatter ska kunna differentieras så att fordon med högre utsläpp av exempelvis hälsovådliga ämnen beskattas hårdare. Kommunen ska kunna kontrollera att dubbdäcksförbud och miljözoner respekteras, vilket ökar genomslaget för reglerna och avlastar polisen. Trängselskatt ska användas för att delfinansiera kollektivtrafik.

Sveriges kommuner bör ges bättre förutsättningar för minskad vägtrafik genom större rådighet över trängselskatten. Jag och mitt parti vill utse en statlig förhandlare som erbjuder fler kommuner att i samverkan med staten införa trängselskatter och/eller miljözoner. Jag anser att ett nationellt mål om minskad bilism i större städer bör införas. Vidare bör en regelöversyn genomföras för att eliminera hinder och underlätta för distansarbete.

 

Ställningstagande

Den gröna nyindustrialisering vi nu ser i alla delar av vårt land, inte minst i de norra delarna, kräver kraftigt utbyggd järnväg. Att Norrbotniabanan färdigställs är mycket viktigt. Inte minst för godstrafiken är en satsning på nya stambanor viktig.

Sverige har sedan decennier underinvesterat i vägar och järnvägar samt underinvesterat i underhåll av dessa. Det märks nu akut genom exempelvis urspårningar, förseningar och försämrad framkomlighet. Detta är därtill ett långsiktigt hot mot den gröna industriella utvecklingen, tillväxten, uppfyllandet av våra klimatmål och Sveriges ställning i den globala konkurrensen. Det är därutöver ett hot mot alla ambitioner om att hela Sverige ska leva och utvecklas och om att hålla ihop Sverige och trafiksäkerheten i våra trafiksystem. Vikten av satsningar på järnvägsunderhåll förstärks av vetskapen om att förebyggande underhåll är så mycket billigare än det avhjälpande underhåll som krävs när en olycka väl har inträffat. Sverige behöver både orka satsa på ny kapacitet genom anläggandet av nya stambanor och förstärka resurserna till väg- och järnvägsunderhåll.

Takten i klimatomställningen måste öka. Likaså måste Sverige byggas ihop för att dels via ett väl fungerande och starkt transportsystem knyta alla delar av vårt avlånga land närmare varandra, dels förstora arbetsmarknads­regionerna så som tanken var med byggandet av nya stambanor. Inte minst för godstrafiken är en satsning på nya stambanor viktig. Den gröna nyindustrialisering vi nu ser i alla delar av vårt land, inte minst i de norra delarna, kräver kraftigt utbyggd järnväg. Med ökade satsningar på järnvägs­underhåll och nya stambanor kan gods komma fram snabbare och mer klimatsmart, arbetsmarknadsregioner kan förstoras och därmed tillväxtdrivas och arbetstillfällen skapas. De historiska satsningarna på ökad kapacitet i Sverige behöver fullföljas om transportköparna ska välja järnväg före väg.

Vidare anser vi att kommuner och regioner även i fortsättningen bör kunna söka stöd hos Trafikverket för att främja hållbara stadsmiljöer, s.k. stadsmiljöavtal. Syftet med dessa satsningar är att främja hållbara stadsmiljöer genom att ge stöd som leder till en ökad andel persontransporter med kollektivtrafik eller cykel och hållbara godstransportlösningar.

Vi anser att en väl fungerande kollektivtrafik är en grundförutsättning för att klara både arbetspendling och resor på fritiden och helt nödvändig för att nå klimatmålen. För att kraftigt öka andelen kollektivtrafikresenärer måste hela kollektivtrafiken få både ökad kapacitet och ökad kvalitet. Det ska vara tryggt och komfortabelt att resa kollektivt. På detta sätt kan vi utvidga arbets­marknadsregionerna och därmed öka förutsättningarna för jobb och tillväxt i hela landet. Kollektivtrafiken är därtill klimatsmart och absolut viktig för att vi ska klara klimatomställningen. Mot den bakgrunden är regeringens förslag om neddragning av stödet till regionerna oroande. Regionernas ekonomiska kris kommer att tvinga fram neddragningar i kollektivtrafiken och höjda taxor. En väl fungerande kollektivtrafik måste också finnas på obekväma arbetstider.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti anser att SJ AB ska ges trafikeringsrätt och företrädesrätt att bedriva länsgränsöverskridande trafikförsörjning, vilket i första hand ska ske genom järnvägstrafik på kommersiella villkor. Men SJ bör även bedriva trafik på företagsekonomiskt olönsamma sträckor när det är samhällsekonomiskt försvarbart. Om trafiken på en viss sträcka i dag anses vara viktig kan den upphandlas av Trafikverket. Om SJ AB ges ett större mandat utifrån ett samhällsansvar att bedriva nationell tågtrafik, kan sträckor som Trafikverket i dag upphandlar överflyttas till andra ännu mindre lönsamma sträckor eller kan också omfattningen av Trafikverkets upphandling minskas. När SJ AB tidigare hade ensamrätt till stambanorna hade man ingen skyldighet att de facto trafikera en linje. Detta var en orimlig ordning. Det ledde i praktiken till att SJ AB avstod från att köra på vissa sträckor och satte avkastningen och inte resenärerna i första rummet. Ett av de viktigaste skälen till statligt ägarskap av samhällsviktiga verksamheter, exempelvis en fungerande kollektivtrafik på järnväg, är att använda bolaget för att uppnå demokratiskt beslutade mål. En sådan inriktning är enligt min uppfattning fullt möjlig utan att det hindrar utveckling av den regionala järnvägstrafiken. SJ AB:s ägardirektiv bör därför ändras senast 2025 så att trafikeringsrätten för SJ AB också innebär en skyldighet att genom plikt bidra till att upprätthålla en väl fungerande trafik på järnväg i hela landet.

Ett hinder för ökad cykling är myndigheternas tolkning av väglagen och anläggningslagen som tolkas som att gång- och cykelväg endast får byggas om den är i anslutning till allmän väg. Enligt den tolkningen får alltså en cykelled inte byggas om den inte ligger i närheten av och har ett funktionellt samband med en statlig väg för allmän samfärdsel. Enligt väglagen måste också en väg i dag vara en väg för allmän samfärdsel, vilket innebär att alla trafikslag ska kunna köra där, inte minst bilen. Att bygga separata cykelvägar – som inte är i anslutning till bilväg – har tolkats stå i strid med principen om allmän samfärdsel eller funktionellt samband med bilväg. Det finns därför ett stort behov av att tydliggöra lagstiftningen så att gång- och cykelvägar ska kunna byggas separat. Det finns flera exempel på att regioner har velat finansiera cykelvägar men förhindrats att göra så på grund av lagstiftningen.

När cykelvägar inte definieras som allmän väg skapas också problem med ägarskapet av den färdiga cykelvägen. Det blir t.ex. otydligt vem som ansvarar för drift och underhåll av den färdiga cykelvägen. Denna problematik kan säkert spåras till väglagens tillkomst för nästan 50 år sedan när cykelns status som färdmedel och del i infrastrukturplaneringen i praktiken var obefintlig. Även om väglagen har reviderats ett antal gånger är det uppenbart att ändringar skyndsamt måste göras för att tydliggöra cyklingens status i infrastruktur­planeringen. I Tyskland har man löst liknande utmaningar med skapandet av vägtypen regional snabbcykelväg (Radschnellweg).

Jag anser att väglagen bör ändras genom att begreppet funktionellt samband omtolkas så att det tydliggörs att gång- och cykelvägar kan byggas oavsett koppling till väg för allmän samfärdsel samt att ansvaret för drift och underhåll av färdiga gång- och cykelvägar ska tydliggöras. Regeringen bör återkomma med förslag på ändring i väglagen för att stärka cyklingens status i infra­struktur­planeringen och möjliggöra byggande av gång- och cykelvägar utan krav på allmän samfärdsel eller funktionellt samband med statlig väg.

Staten har ett delat ansvar med kommunerna för att bidra till att det skapas cykelnät som knyter ihop kommuner. Det är därför nödvändigt att staten uppmärksammar cykeltrafikens behov vid anläggandet av vägar. Trafikverket behöver t.ex. en tydligare gränsdragning för när verket ska investera i cykel­infrastruktur vid utbyggnaden av två plus-ett-vägar. En två-plus-ett-väg är ett exempel på mötesseparering och innebär två körfält i ena riktningen och ett körfält i andra riktningen. Dessa vägar har ett flertal fördelar men innebär ofta försämrad framkomlighet för cyklister. Vid byggandet av två-plus-ett-vägar bör alltid cykeltrafikanternas framkomlighet vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister. Därför behöver riktlinjerna till Trafikverket göras tydligare i fråga om när insatser ska göras för att åtgärda saknade cykellänkar i och med anläggandet av två plus-ett-vägar. Cykel­trafikanternas fram­komlighet ska alltid vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister vid byggandet av två-plus-ett-vägar.

Ett sätt att underlätta för cykling är att tillåta högersväng även när trafikljuset visar rött. Detta tillämpas i många städer i Europa, bl.a. i Danmarks huvudstad Köpenhamn och Groningen i Nederländerna. Där det tillämpas finns särskilda trafikmärken som tillåter cyklister att svänga till höger vid röd signal. Cyklisterna har fortfarande väjningsplikt mot fotgängare vid höger­svängen. I Sverige finns stort intresse från kommunerna att tillåta högersväng vid rött, men rättsläget är oklart. I den nationella cykelstrategin lovade regeringen att utreda möjligheterna till undantag från röd signal vid högersväng. Nu har det gått över två år sedan det löftet och vi har ännu inte sett något konkret förslag från regeringen. Jag anser att det är angeläget att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att möjliggöra detta på lämpliga platser. Regeringen bör återkomma med ett förslag till skyltning som tillåter undantag från rött ljus för cyklister vid högersväng senast 2025.

Ett miljö- och klimatanpassat samhälle måste målmedvetet arbeta för att undanröja hinder för hållbara transporter. Med ett hela resan-perspektiv skulle fler kunna välja cykeln som en del av resan till arbete och studier. För att öka möjligheterna att ta med cykeln inom kollektivtrafiken måste det bli möjligt att ställa detta krav på kommersiell trafik. I dag har Trafikverket inga befogenheter att tvinga tågoperatörer att använda sig av tåg som kan medföra cykel. Jag anser att en ändring krävs inom detta område. Trafikverket bör senast 2025 få befogenhet att ställa krav på att tågoperatörer ska använda sig av tåg som kan medföra cykel där behov finns.

 

Ställningstagande

Utbudet av nationell och regional kollektivtrafik ska öka i hela landet. Miljöpartiet har i regering drivit igenom slopandet av förmånsbeskattningen på företagscyklar. Jag och mitt parti anser att förmånsbeskattningen även ska slopas på kollektivtrafikkort.

Vidare bör regeringen ta fram en nationell cykelplan, inklusive förslag på ett nationellt cykelvägsnät, och följa upp den nationella cykelstrategin med konkreta åtgärder för att fler ska kunna cykla. Det behöver byggas fler och bättre cykelvägar i städer såväl som i glesbygd och på landsbygden. Trafikverket ska kunna bygga cykelvägar i högre utsträckning än i dag. Statliga investeringar bör öka och förutsättningarna för att fler ska kunna använda cykeln som transportmedel förbättras.

Under 2000-talet har biljettpriserna i lokaltrafiken stigit nästan dubbelt så mycket som priset på bensin. Vi behöver införa ett gemensamt Sverigekort för all kollektivtrafik, lokal som regional, med ett enhetligt pris om 499 kronor oavsett var och hur långt man åker i landet.

Jag anser även att en utredning om ett nytt finansieringssystem för kollektivtrafik behöver tillsättas. Statliga stöd till kommunala åtgärder för klimatsmart stads- och trafikplanering genom stadsmiljöavtalen bör utvecklas och stärkas. För att stärka kollektivtrafiken och säkerställa såväl god mobilitet i hela landet som ökad tillgång till hållbara färdsätt bör det utredas om statligt stöd får och bör ges till drift av lokal och regional kollektivtrafik i bostads­områden under uppbyggnad.

Ett exempel på en åtgärd som både minskar utsläppen och ökar jämlikheten är ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag som genom regional differentiering gör det betydligt mer rättvist för landsbygdsbor. Jag anser att ett sådant bör införas.

Sveriges järnväg behöver rustas upp och byggas ut i hela landet. Nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas. SJ bör få ett samhällsuppdrag att verka för ökat tågresande. Godstrafiken behöver flyttas från vägtransporter med hög klimatpåverkan till järnväg och sjöfart med betydligt lägre klimat­påverkan. En sådan överflyttning kräver stora satsningar och investeringar i järnvägssystemet, och järnvägens konkurrensvillkor måste ändras.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti delar miljörörelsens, Naturvårdsverkets och Klimatpolitiska rådets bedömning att det nuvarande systemet med prognosstyrd planering för transportinfrastrukturen ska ersättas med en målstyrd planering där klimatmålet är den styrande principen för framtidens infrastruktur och därmed styr planering, inriktning och de ekonomiska ramarna för samtliga satsningar i transportinfrastrukturplaneringen. Regeringen måste återkomma med ett nytt förslag till inriktning på satsningar i transportinfrastrukturen för perioden 2022–2033 som är helt förenligt med Sveriges klimatmål.

För att utsläppen av växthusgaser ska minska i nödvändig takt i enlighet med våra klimatmål krävs det ytterligare åtgärder för att skapa ett transporteffektivt samhälle. Att fyrstegsprincipen till fullo tillämpas för ett trafikslagsövergripande arbetssätt är en förutsättning för att vi ska nå effektiva och hållbara transporter. Detta är en central hörnsten i bygget för att Sverige till 2030 ska nå målet om att minska transportsektorns utsläpp med 70 procent jämfört med 2010. Principen innebär att möjliga förbättringar i transport­systemet ska prövas stegvis enligt fyrstegsprincipen.

Det finns få steg 1-åtgärder i fyrstegsprincipen som Trafikverket råder över. Det är i huvudsak regeringen, kommunerna och regionerna som ansvarar för att genomföra steg 1-åtgärder som kan gälla t.ex. skatter, avgifter och informationsinsatser.

Riksrevisionen har i en rapport konstaterat att steg 1- och steg 2-åtgärder vidtas i alltför låg utsträckning för att åtgärda brister i vår infrastruktur. Det försvårar Sveriges möjligheter att ekonomiskt effektivt uppnå ett transport­system som är klimat- och miljömässigt hållbart. I dag finns begränsade möjligheter för kommunerna att få ekonomiskt stöd för vissa steg 1- och steg 2 åtgärder. Det finns i dag ingen möjlighet till statlig medfinansiering av icke-fysiska steg 1- och steg 2-åtgärder i länsplanerna eller den nationella transportplanen. Ansvaret för att finansiera och vidta dessa åtgärder ligger i dag hos kommuner, regioner och privata aktörer. Möjlighet till incitament för kommunerna att genomföra steg 1- och steg 2-åtgärder finns i begränsad utsträckning genom krav på motåtgärder för bidrag genom stadsmiljöavtal och genom stöd från Klimatklivet. Regeringen bör senast 2024 återkomma med förslag om hur statlig medfinansiering kan stärkas för att fyrstegsprincipens tillämpning ska förbättras genom att fler steg 1- och steg 2-åtgärder genomförs i infrastrukturplaneringen.

Regeringen bör förtydliga för Trafikverket hur myndigheten ska arbeta med det första steget i fyrstegsprincipen, som består i att försöka lösa brister genom sänkt efterfrågan eller överflyttningar mellan trafikslag.

En transporthierarki bör genomsyra alla beslut som rör kommunikationer. Grunden för en sådan hierarki är att de olika transportslagens klimatpåverkan ska leda mot de övergripande klimatmålen. Vid behov av kommunikation bör man först ställa sig frågan om det är nödvändigt att över huvud taget fysiskt förflytta sig. För att minska behovet av förflyttningar krävs därför i grunden en god samhällsplanering. Regeringen bör återkomma med förslag om införande av en transporthierarki som ska genomsyra alla beslut för transportplanering.

 

Ställningstagande

Klimaträttsutredningens förslag för ett transporteffektivt samhälle bör genomföras. Det innebär att fyrstegsprincipen utvecklas så att steg 1- och 2‑åtgärder ingår i det som kan finansieras genom transportanslagen och används i bedömningen av transportintensiva planer, att ett förtydligande görs i miljöbalken av transportvillkor vid tillståndsprövning samt att läns­styrelsernas granskning av översiktsplaner stärks.

 

Ställningstagande

Den gröna nyindustrialisering vi nu ser i alla delar av vårt land, inte minst i de norra delarna, kräver kraftigt utbyggd järnväg. Att Norrbotniabanan färdig­ställs är mycket viktigt. Inte minst för godstrafiken är en satsning på nya stambanor viktig.

Sverige har sedan decennier underinvesterat i vägar och järnvägar, samt under investerat i underhåll av dessa. Det märks nu akut genom exempelvis urspårningar, förseningar och försämrad framkomlighet. Detta är därtill ett långsiktigt hot mot den gröna industriella utvecklingen, tillväxten, uppfyllelsen av våra klimatmål och Sveriges ställning i den globala konkurrensen. Det är därutöver ett hot mot alla ambitioner om att hela Sverige ska leva och utvecklas och om att hålla ihop Sverige och mot trafiksäkerhet i våra trafiksystem. Vikten av satsningar på järnvägsunderhåll förstärks av vetskapen om att förebyggande underhåll är så mycket billigare än det avhjälpande underhåll som krävs när en olycka väl har inträffat.

Sverige behöver både orka satsa på ny kapacitet genom att anlägga nya stambanor och förstärka resurserna till väg- och järnvägsunderhåll. Vi vill fortsätta att främja överflyttning från flyg- och vägtransporter till järnväg och sjöfart och stärka intermodaliteten i transportsystemet för att nå klimatmålen. Ett exempel på en viktig insats som den förra regeringen gjort på godstrafikområdet är att utöka satsningen på miljökompensation för fler inter­modala järnvägstransporter.

 

Ställningstagande

Mitt parti har i tidigare budgetsamarbete medverkat till att miljökompensation för godstransportörer på järnväg infördes 2018. Detta styrmedel infördes i syfte att motverka de negativa effekterna av höjda banavgifter och kompensera för den miljönytta godstransporter på järnväg ger jämfört med de på väg. Miljökompensationen är dock för närvarande inte tillräcklig för att kompensera för de höjda banavgifter som branschen drabbas av.

I Danmark har, enligt tidigare uppgifter från Branschföreningen Tågoperatörerna, banavgifterna närapå reducerats till noll genom det kompensationssystem som man tillämpat i över tio år. Det visar att det inom ramen för EU:s regelverk finns nationellt utrymme att agera. För att ytterligare stärka överflyttningen av gods och passagerare till mer klimatsmarta transporter är det centralt att utsläppen av växthusgaser värderas korrekt. Forskning visar att riskerna med och effekterna av utsläppen av växthusgaser kan vara större än man trott. Korrekta värderingar av de negativa effekter som utsläpp av växthusgaser orsakar samhället är grunden för att styrmedel ska ge tillräckliga incitament att genomföra överflyttning av passagerare och gods till mer klimatsmarta transporter där så är möjligt.

Regeringen bör återkomma med förslag senast 2024 på ytterligare styrmedel, inklusive reformerad miljökompensation, med incitament att stärka transportköpares val av transportalternativ med låg klimat- och miljöpåverkan.

 

Ställningstagande

Överflyttningen av gods från lastbil till järnväg och sjöfart måste intensifieras och möjligheten till smidig omlastning och intermodalitet, behöver utvecklas. Nya stambanor, effektiva lösningar för godstrafikens plats i tågsystemet och insjöfartens förutsättningar behöver utvecklas. De statliga investeringarna för överflyttning av långväga godstransporter från väg till järnväg och sjöfart bör öka och en avståndsbaserad beskattning av tunga godsfordon införas.

 

Ställningstagande

Sverige, med sina långa avstånd och sin placering i Europas utkant, är starkt beroende av väl fungerande flygtrafik. En effektiv och hållbar flygpolitik är därför av yttersta vikt för såväl individer och näringsliv som nationell samhörighet. Att stärka Sveriges position som ett föregångsland för utveckling och användande av fossilfritt flyg är en nödvändighet för att möta de klimatutmaningar vi står inför. Genom en tydlig satsning på grönt flyg kan vi både bidra till att reducera utsläppen från transportsektorn och stärka vår konkurrenskraft på den internationella arenan. Svenskt biobränsle och nya hållbara flygbränslen bör utvecklas där kunnandet finns, vilket även kan leda till nya arbetstillfällen.

 

Ställningstagande

Sveriges klimatmål om att minska utsläppen från inrikes transporter med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010 (etappmålet för inrikes transporter) omfattar inte inrikesflyget. Jag och mitt parti anser att detta saknar logik och att det är hämmande för att målmedvetet kunna vidta nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen samt resorna inom inrikesflyget. Detta är en linje mitt parti drivit under lång tid och redan i samband med att förslaget om 2030-mål togs fram i Miljömålsberedningen. Även om flyget ingår i EU ETS ser jag fortfarande inga skäl till att inrikesflyget ska undantas från klimatmålet för transportsektorn. Jag anser att inrikesflyget bör ingå i etappmålet till 2030 för transportsektorn.

Jag anser att det krävs ytterligare styrmedel för att minska klimatpåverkan från flyget. Styrmedel inom miljö- och klimatområdet bör i möjligaste mån utformas så rättvist som möjligt och ytterligare åtgärder behövs inom flyget för att minska flygresandet. De som belastar klimatet mest ska också vara de som i störst utsträckning får ändra sina vanor. Det är inte rimligt att den som någon enstaka gång flyger för att besöka släktingar eller den som med långa mellanrum använder flyg för en semesterresa ska betala skatt på sin resa i samma utsträckning som en person som flyger utomlands 20–30 gånger om året. För att lyckas vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött. En progressiv flygskatt bör därför införas som gör det dyrare att flyga ju fler gånger man flyger.

Med mitt partis investeringspolitik för klimatet skulle vi inom bara ett decennium kunna avveckla inrikesflyget i södra Sverige och kraftigt minska behovet i norra Sverige. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Jag och mitt parti vill se en progressiv flygbeskattning som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. Vid den första flygresan ska skatten vara tämligen låg för att sedan successivt höjas i takt med att flygresorna ökar i antal. Den progressiva flygskatten behöver tillgodose högt ställda krav på personlig integritet samt vara utformad på ett sätt som innebär att den effektivt tjänar sitt syfte att minska flygandet. Regeringen bör låta utreda lämplig utformning av progressiv flygbeskattning.

 

Ställningstagande

Hamnverksamhetens möjligheter att växa i lönsamhet hänger samman med dess roll i den gröna omställningen. Här kan staten bli bättre på att ge incitament och stöd så att hamnarna kan erbjuda fler gröna tjänster som rederier och andra transportköpare. Jag anser att regeringen bör se över formerna för Klimatklivet så att det stödet går att söka även för hamnarna.

Vidare anser jag och mitt parti att koldioxidutsläpp från inrikes flyg bör inkluderas i etappmålet för inrikes transporter till 2030.

 

Ställningstagande

Inrikesflyget står för ca 2–4 procent av utsläppen från inrikes transporter, men är inte inkluderat i transportmålet för 2030. En stor andel av flygresorna sker mellan städer med mycket goda tågförbindelser, som exempelvis mellan Stockholm och Göteborg. För att Sverige ska leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet krävs det att utsläppen minskar betydligt snabbare än i dagsläget, och det finns stor potential att minska utsläppen från inrikesflyget. Förslaget från Miljömålsberedningen (SOU 2022:15) om att inkludera inrikesflyget i transportmålet till 2030 bör genomföras snarast.

Godstrafiken behöver flyttas från vägtransporter med hög klimatpåverkan till sjöfart med betydligt lägre klimatpåverkan. En sådan överflyttning kräver att sjöfartens konkurrensvillkor ändras. Jag anser att en kraftfull klimat­differentiering av farledsavgifterna bör införas för att stimulera klimat­omställning inom sjöfarten.

Vidare kräver sjöfarten stora insatser för omställning till fossilfrihet. Vid upphandlingar som görs framöver ska tydliga krav ställas. Jag och mitt parti vill exempelvis ställa utsläppskrav som är i linje med transportsektorns klimatmål i upphandlingen av Gotlandstrafiken för avtalsperioden efter 2026.

Svenskarnas flygande släpper ut omkring 10 miljoner koldioxid­ekvivalenter per år. Det är lika mycket som bilresandet och betydligt mer än stålindustrin eller cementindustrin i Sverige. 1 procent av jordens befolkning står för hälften av alla utsläpp från flyg. Det kommer att ta tid och stora satsningar för att göra de mellankontinentala flygresorna fossilfria. Tills vidare bör dessa därför begränsas genom att flyget börjar betala för sin klimatpåverkan, för att inte överskrida det begränsade utsläppsutrymme som finns kvar för att klara Parisavtalet. Den svenska flygskatten bör höjas och energiskatt och koldioxidskatt införas på flygbränsle i EU för alla flygresor inom Europa. I dag är flyget i EU undantaget sådan skatt. Flyget bör även beläggas med full moms. Sverige ska även verka för att alla flygbolag ska betala fullt pris inom EU ETS. Gratis tilldelning av utsläppsrätter bör inte förekomma för flyget. Jag anser att regeringen ska verka i Sverige och inom EU för att det kommersiella flyget inte ska subventioneras utan betala för sin egen kostnad och klimatpåverkan.

Vidare anser jag att det ska vara obligatoriskt för flygbolagen att blanda in biodrivmedel. Enligt nationellt regelverk ska flygbolagen och drivmedels­bolagen blanda in en viss procentandel biodrivmedel i flygbränslet för att minska flygets skadliga klimatutsläpp. I dag ligger andelen på försumbara 2,6 procent, men till 2030 ska den ligga på 27 procent. Det är för lågt men det är en början. Det har nu visat sig att flygbolagen låter bli att blanda in den fastslagna mängden biodrivmedel genom att betala sig fria. Lite som avlatsbrev. Detta går att göra enligt dagens regelverk. Det betyder att resenärerna tror att det finns en inblandningsprocent som de är med och betalar för men i själva verket sker det under falsk förespegling. Utöver den falska marknadsföringen innebär detta förfarande att produktionen av biobränsle inte kommer igång. Utan marknad ingen produktion. Omställningen till ett fossilfritt samhälle hämmas betänkligt. Därför måste rätten att köpa sig fri tas bort. Vi behöver som första åtgärd radikalt minska flygandet, men samtidigt som det sker måste det flygande som återstår minska sin klimatpåverkan.

 

Ställningstagande

I Sverige spelar jordbruket en avgörande roll för både matproduktion, beredskap, landskapsvård och biologiska mångfald. Dess betydelse har accentuerats i ljuset av globala händelser, särskilt efter Rysslands illegala anfallskrig i Ukraina, vilket har belyst behovet av en stark inhemsk livsmedelsproduktion, speciellt under kriser.

För att stärka och modernisera jordbruket har den tidigare social­demokratiskt ledda regeringen och EU vidtagit åtgärder. EU:s nya jordbrukspolitik och Sveriges strategiska plan, med en budget på 60 miljarder kronor för 2023–2027, är centrala i denna process. Dessa initiativ fokuserar på hållbarhet och inkluderar stöd för unga lantbrukare och förbättringar inom djurvälfärd. Utöver detta har den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen infört stödpaket och skattelättnader för att hantera de ekonomiska effekterna av Rysslands invasion av Ukraina, med målet att säkra livsmedels­produktionen.

Övergången till ett fossilfritt jordbrukssystem är nödvändig. Det inkluderar att minska beroendet av fossila bränslen och främja produktionen av biodrivmedel och bioenergi. Socialdemokraterna har introducerat stöd till biogasproduktion och klimatbonusar för jordbruksmaskiner, samt en utredning för en bioekonomistrategi, vilket syftar till att öka användningen av biobaserade råvaror. Biogas spelar en viktig roll i denna omställning men står inför utmaningar efter EU-domstolens beslut att avskaffa skattebefrielsen för biogas, vilket kan påverka den svenska biogasproduktionen negativt. Vi betonar vikten av biogas för ett hållbart jordbruk och hållbar energiproduktion och strävar efter att stödja denna omställning. Dessutom är upprätthållandet av biologisk mångfald och öppna landskap genom aktivt jordbruk och beteskrav en viktig del av omställningen. Regeringens klimathandlingsplan innehåller få konkreta reformer som gör skillnad i närtid för det svenska jordbrukets omställning och förmåga att skala upp produktionen av bioenergi.

Klimathandlingsplanen betonar att Sverige ska ha en hög ambition i arbetet med naturvård, biologisk mångfald och ekosystemtjänster såväl nationellt som internationellt och inom EU. Det rimmar illa med de prioriteringar som regeringen och Sverigedemokraterna gör i budgeten där resurserna till åtgärder för värdefull natur närapå har halverats från 2 miljarder kronor 2022 till 1,2 miljarder kronor 2024. De sänkta ambitionerna kommer kraftigt att försvåra Sveriges möjligheter att stärka ekosystem och biologisk mångfald.

För oss står den svenska skogen som en pelare i vår vision för en hållbar och ekonomiskt stark nation. Skogen är inte bara en kär del av vår nationella identitet utan också en vital resurs för ekonomisk tillväxt och biologisk mångfald och som verktyg i klimatkampen.

Det är välkommet att regeringen i klimathandlingsplanen delar vår syn att Sverige bör främja hållbart byggande, exempelvis i trä, inom EU och internationellt. Ett hållbart skogsbruk skapar arbetstillfällen, främjar regional utveckling och är en drivkraft bakom vår expanderande bioekonomi. Genom att främja ett klimatsmart och miljömässigt hållbart skogsbruk säkerställer vi en stabil grund för nationens ekonomiska växtkraft.

Bioenergin är en katalysator i vår övergång till förnybara alternativ, bort från oljeberoendet. Med stärkt inhemsk produktion av biodrivmedel ökar inte bara vår energisäkerhet utan även Sveriges position inom den globala gröna ekonomin. Detta understryker vikten av att höja förädlingsgraden och investera i infrastruktur, t.ex. genom att bygga fler hus i svenskt trä. Skogens värdekedja har stor betydelse för sysselsättningen i Sverige, och dess multifunktionella roll får inte underskattas.

 

Ställningstagande

En mycket stor andel av världens länder har satt upp klimatmål för att minska utsläppen av växthusgaser. Däremot saknar många länder klimatmål för ökad kolinlagring genom naturbaserade klimatlösningar. Trycket på skogen är hårt och träråvaran behövs i flera olika delar av klimatomställningen. Samtidigt fortsätter skogens biologiska mångfald att utarmas. Att intensifiera pro­duktionen av skogsråvara löser inte klimatkrisen och riskerar att leda till större utsläpp och ökad utarmning av skogens arter. En förståelse för hur användningen av biomassa för olika ändamål påverkar klimatet kräver inte minst att man tar hänsyn till hur mycket skogsbruket påverkar kolsänkan. Åtgärder för att stärka kolinlagringen behövs inom både skogs- och jordbruket. Det kan exempelvis ske genom förändrade brukningsmetoder som värnar kolförråden som finns i marken samt återvätning av torrlagda våtmarker och torvmarker. Ökad kolinlagring ger ofta även fördelar för biologisk mångfald, ekosystemtjänster och klimatanpassning. Jag anser att Sverige bör anta ett mål om att fördubbla den naturliga kolsänkan i Sverige till 2030 jämfört med 2017.

Klimatkrisen kräver skyndsamma åtgärder för att lagra in kol från atmosfären. Jag och mitt parti vill stärka kolinlagringen, och den biologiska mångfalden, genom att i ökad utsträckning skydda skog och öka areal hyggesfritt skogsbruk i stället för kalhyggesbruk. Men det behövs även ekonomiska incitament för privata skogsägare att låta skogen bli äldre innan den avverkas och anpassa gallringar för ökad kolinlagring. Det skulle gynna såväl landsbygden som klimatet och den biologiska mångfalden. För landsbygden kan det även bidra till en förbättrad livsmiljö och stärkta förutsättningar för naturturism när träden får bli äldre. Regeringen bör därför ges i uppdrag att utforma förslag på regelverk med ekonomiskt incitament för privata skogsägare att stärka kolinlagringen vid avverkning och gallring.

Dagens Nyheters granskning av skogen 2020/21 visade med tydlighet de existerande bristerna med de marknadsstyrda och frivilliga åtgärderna i form av certifiering samt effekterna av storskaliga slutavverkningar med enorma kalhyggen. Jag och mitt parti anser att det finns skäl att begränsa storleken på kalhyggen inom skogsvårdslagen. I dag finns endast en begränsning av hur stora kalhyggen får vara i den fjällnära skogen. I den fjällnära skogen gäller att avverkning på en sammanlagd yta som är större än 20 hektar inom samma brukningsenhet får göras endast om det finns särskilda skäl för det. I övrig skog finns ingen laglig begränsning av hur stora dessa får vara, trots att fragmentering av livsmiljöer för många skogsarter är ett känt problem och att mycket stora kalhyggen även påverkar rennäring och sociala värden. Enligt Skogsstyrelsens nuvarande föreskrifter på övrig produktiv skogsmark gäller att hyggens storlek och utläggning ska anpassas till natur- och kulturmiljön samt att en begränsning av hyggenas storlek ska eftersträvas. Det saknas således tydlig reglering av hur stora dessa kalhyggen får vara i areal. Regeringen bör ges i uppdrag att införa tydlig begränsning av kalhyggenas areal inom skogsbruket.

Över 95 procent av de brukade skogarna i Sverige förvaltas genom trakthyggesbruk. Det finns därför ett behov av skogsbruksmetoder som alternativ till trakthyggesbruk för att främja ett mer variationsrikt och hållbart brukande. Med kalhyggesfritt skogsbruk (t.ex. kontinuitetsskogsbruk) kan skötseln inriktas på anpassade gallringar som plockar ut de största träden och lämnar mindre att växa vidare. Kalhyggesfritt skogsbruk använder brukande som inte kallägger marken då det kontinuerligt finns vegetation. Därmed undviks en hyggesfas i brukandet som ger stora utsläpp av koldioxid. Det hyggesfria skogsbruket skonar även svamparnas mykorrhiza (nätverk mellan svamparna och trädens rötter), vilket har stor betydelse för den långvariga kolinlagringen. Att öka inslaget av kontinuitetsskogsbruk där i stället särskilt utvalda träd eller mindre grupper av träd avverkas kan således ge vinster för både den biologiska mångfalden och klimatet samt stärka skogens sociala värden. Naturvårdsverket konstaterar i sin fördjupade utvärdering av miljömålen 2019 att det för att komma närmare miljömålet Levande skogar bl.a. behövs en ökning av den areal som brukas med hyggesfria metoder. Jag anser att en nationell målsättning för ökad areal kalhyggesfritt skogsbruk bör ingå i miljökvalitetsmålet Levande skogar.

Jag anser vidare att trakthyggesbruket på sikt bör fasas ut för att värna skogens funktion som kolsänka och den biologiska mångfalden. Ett sådant långsiktigt mål bör antas för att tydliggöra för alla markägare, brukare, företag och myndigheter den långsiktiga ambitionen i skogsbruksmetod för att uppnå ett hållbart skogsbruk. Staten bör genom myndigheter aktivt bidra genom ekonomiskt omställningsstöd, utveckling, forskning och rådgivning för kalhyggesfria skogsbruksmetoder. Sverige bör därför anta en nationell mål­sättning om att trakthyggesbruket på längre sikt bör vara utfasat.

Enligt SCB är ungefär 9 procent av Sveriges skogsmark formellt skyddad (reglerat av lagar och förordningar, exempelvis naturreservat). Då är även fjällnära skog och improduktiv mark inräknade. Enligt samma myndighet uppgår de frivilliga avsättningarna (skog där markägaren frivilligt har beslutat att inte utföra åtgärder som skadar naturvärden) till knappt 6 procent. När det gäller de frivilliga avsättningarna finns det dock osäkerheter. Sverige har inte klarat att skydda tillräckligt med skog i enlighet med vare sig de internationella eller de nationella målen.

Jag anser att Sverige, för att värna den biologiska mångfalden och motverka klimatkrisen, bör anta en nationell målsättning om att totalt 30 procent av skogsmarken långsiktigt ska skyddas. Detta mål bör uppnås genom att minst 20 procent av den produktiva skogsmarken skyddas och att den skyddade skogsmarken ska bestå av representativa och ekologiskt sammanhängande nätverk när det gäller naturtyper och geografisk utbredning. En sådan målsättning skulle även ligga i linje med EU-kommissionens strategi om att minst 30 procent av EU:s landyta ska ha rättsligt skydd för att leva upp till intentionerna i konventionen om biologisk mångfald. Sverige bör därför anta en målsättning om att 30 procent av skogsmarken långsiktigt ska skyddas i ekologiskt sammanhängande nätverk med avseende på naturtyp och geografisk utbredning.

 

Ställningstagande

Friska ekosystem har högre motståndskraft och dämpar effekterna av klimatförändringarna, medan skadade och stressade ekosystem kan läcka stora mängder växthusgaser och förvärra klimatkrisen. Naturbaserade klimat­lösningar har en avgörande roll att spela när det gäller hur vi kan tackla klimatkrisen, genom att öka kolinlagringen och stärka klimatanpassnings­förmågan. Natur, gröna ytor och genomsläpplig mark dämpar effekterna av klimatförändringar som översvämningar och höga temperaturer, och genom att införa en grönytefaktor som ställer ökade krav på ekosystemtjänster i bebyggd miljö kan planering av bättre klimatanpassade miljöer stöttas och stärkas. Negativa utsläpp kan uppnås på flera olika sätt. Naturbaserade lösningar som ökar mängden kol som binds in i biosfären är det överlägset lättaste sättet att uppnå negativa utsläpp och utgör därför en given politisk prioritering. Det är också avgörande för att Sverige ska nå klimatmålet för ökad kolinbindning i skog och mark i LULUCF-förordningen. I praktiken handlar det exempelvis om att skydda skog och värdefull natur, återställa våtmarker och främja metoder inom svenskt skogs- och jordbruk som ökar inbindningen av kol i jorden.

I utredningsbetänkandet Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) analyserades bl.a. potentialen för ökad kolinbindning i skog och mark. Några av förslagen från utredningen har tagits vidare såsom insatser för återvätning av mark. Ytterligare åtgärder från utredningen bör genomföras för att snabbt göra insatser för ökad kolinbindning. Jag anser t.ex. att regeringen bör anta ett nationellt mål om att fördubbla den naturliga kolsänkan.

För att få igång finansieringen och åtgärdsarbetet för ökad kolinlagring bör Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket ges i uppdrag att genomföra styrmedlet omvända auktioner för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser.

Jordbrukspolitiken tillsammans med den gröna omställningen ska bidra till ett levande lantbruk i hela Sverige, som säkrar en högre självförsörjnings­förmåga av livsmedel, foder, energi och råvaror – ett lantbruk där råvaror, energi och tjänster produceras nära konsumenten och där förädlingen i ökad utsträckning sker lokalt. Vi vill att såväl stora som små företag inom de gröna näringarna stimuleras att använda hållbara metoder som stärker biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster.

Jordbrukspolitiken har under lång tid varit inriktad på storleks­rationalisering. För att kunna ha ett levande lantbruk i hela landet som bidrar till landsbygdsutveckling ur ett bredare perspektiv, samt ett mer regenerativt jordbruk, ökad självförsörjningsgrad och mindre sårbarhet, måste jordbruks­politiken också främja små och mellanstora jordbruk. Ett levande lantbruk i hela landet är avgörande också för stärkt motståndskraft i klimatkrisens spår. Sveriges och EU:s jordbrukspolitik ska därför inriktas på att öka miljö- och klimatnyttan samt säkra livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat. Miljöersättningarna bör höjas och odlingsmetoder som ökar jordens bördighet och kolinlagring och som bidrar till biologisk mångfald och andra miljöinsatser måste främjas.

Jordbruket i Sverige har ofta små ekonomiska marginaler och dess ekonomiska förutsättningar behöver förbättras, men det behöver ske på ett sätt som samtidigt bidrar till klimatanpassning och minskad klimatpåverkan från svenskt lantbruk. Vi vill därför ersätta jordbrukets fossila subventioner med ett avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket. Ett jordbruk i synergi med stärkta ekosystemtjänster förbättrar de långsiktiga förutsättningarna för livsmedelsproduktion och lönsamhet.

Jordbruket står inför nya utmaningar men också nya möjligheter. I syfte att skapa bättre förutsättningar för innovation och spridning av nya metoder vill vi införa stöd till innovationsjordbruk, så att pionjärer ges förutsättningar att utveckla nya brukningsmetoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald. Jag och mitt parti ser behov av att direkt ge i uppdrag till Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vinnova och andra lämpliga myndigheter att främja ny teknik och innovation för att minska utsläppen av växthusgaser från hantering av stallgödsel och användning av växtnäring.

Produktion av konstgödsel genererar stora klimatutsläpp och fram till nyligen kom två femtedelar av den konstgödsel som används i Sverige från Ryssland och Belarus, som är stora producenter. Att minska lantbrukets beroende av konstgödsel är både en klimatfråga och en beredskapsfråga. Relevanta myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att öka integreringen av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska och kretsloppsanpassade brukningsmetoder, för att minska behovet av konstgödsel och avgången av växthusgaser.

Jag och mitt parti vill öka tillgången till rådgivning och ekonomiska stöd som gynnar ökad kolinlagring i jordbruksmark och stoppa bortbyggandet av åkermark genom att klassa åkermark som ett riksintresse. Jag vill även stödja klimatanpassningen av svenskt jordbruk så att vi kan producera mer mat i ett förändrat klimat.

I utredningsbetänkandet Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) analyserades bl.a. potentialen för ökad kolinbindning i skog och mark. Några av förslagen från utredningen har tagits vidare såsom insatser för återvätning av mark. Ytterligare åtgärder från utredningen bör genomföras för att snabbt göra insatser för ökad kolinbindning. Samtidigt bör en ny utredning tillsättas i syfte att mer strategiskt kunna arbeta med naturbaserade klimatlösningar för att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen.

Skogsbruket ska samtidigt som det levererar skogsprodukter till samhället bidra till att Sverige når sina internationella åtaganden om biologisk mångfald, det bindande målet om ökad kolinbindning i LULUCF-förordningen och de svenska miljömålen. Allt detta behöver hanteras som en helhet, eftersom miljö- och klimatarbetet i skogen är avgörande för att trygga försörjningen av skogsråvara långsiktigt. För att nå Sveriges bindande åtaganden i LULUCF-förordningen och bidra till Parisavtalet krävs lösningar som kan generera nettoupptag av växthusgaser i närtid och bidrar till synergier med miljömålen. Det bör utredas vilken mark som är lämplig att åter beskoga och hur, utan att det konkurrerar med livsmedelsproduktionen eller blir svårare att nå andra miljömål.

De senaste åren har ett omfattande arbete bedrivits av en rad myndigheter med olika styrmedel för ökad kolinlagring. Detta arbete bör snarast utvecklas och tas vidare i form av ett förslag till ett styrmedelspaket, för att åstadkomma ekonomiska incitament för markägare att på olika sätt bistå med samhällsnytta i form av ökad kolinlagring.

Skog som står och växer ytterligare några år bidrar till ökad kolinbindning i produktionsskogar till följd av förlängda omloppstider. Denna potential bör tas till vara genom att den lägsta åldern för föryngringsavverkning höjs med 30 procent. Mot bakgrund av att tillväxten i skogen minskat de senaste åren till följd av torka är det viktigt att utveckla stöd och rådgivning till skogsägare om klimatanpassningsåtgärder, så att skogarna kan brukas på ett sätt som gör dem mer motståndskraftiga mot klimatförändringarna och så att tillväxten kan bibehållas. Exempelvis kan utveckling av brukningsmetoder som skapar skogar med olikåldriga träd, lövinslag och kvarlämnad död ved bidra till stärkt biologisk mångfald och en mer varierad skog som kan vara mer motståndskraftig mot torka och därmed skydda kolförråden mot framtida extremväder. Det krävs förbättrad miljöhänsyn inom hela skogsbruket för att öka motståndskraften mot klimatförändringar.

Sverige ska vara ett grönt föregångsland inom hållbart och naturnära skogsbruk. Hyggesfria och naturnära brukningsmetoder har stora fördelar för den biologiska mångfalden både ovan och under markytan, den skogliga kontinuiteten och kolinlagringen i skogen. Ett etappmål inom miljömåls­systemet bör därför antas om att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030. De ekonomiska incitamenten för skogsägare att genomföra åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser behöver stärkas. Därför bör Skogsstyrelsen i samverkan med Naturvårdsverket ges i uppdrag att utveckla en stödjande digital infrastruktur för skogsägare för att främja såväl offentlig som privat finansiering av åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser.

Stora kalhyggen kan leda till ökade läckage av växthusgaser från mark samt försämra markens motståndskraft mot klimatförändringar. Insatser bör därför göras för att begränsa storleken på kalhyggen, och den sammanlagda storleken på tidsmässigt och rumsligt närliggande hyggen. Inom särskilt klimatkänsliga områden bör inga kalhyggen tillåtas.

Klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden är nära samman­kopplade och kräver samordnade lösningar. Detta perspektiv måste genomsyra all relevant politik för förvaltning och brukningsmetoder i fråga om både land- och vattenbaserade ekosystem. Särskilt stark är kopplingen mellan hav, klimat­förändringar och havsförsurning. Havsmiljöarbetet behöver få en tydligare, mer framträdande, roll i klimatarbetet. Friska marina ekosystem har en avgörande roll för bibehållen kolinlagring, och potentialen att därutöver öka kolinlagringen är betydande. För att vända havsmiljökrisen, stärka havens motståndskraft mot klimatförändringen samt att öka kolinlagringen krävs det att Miljömålsberedningens förslag i Havet och människan genomförs, inklusive att det införs en havsmiljölag. Vidare bör det göras en omfattande satsning på att återskapa kusternas och utsjöns skadade ekosystem för ekologisk funktionalitet och ökad kolinlagring genomföras.

Skydd av natur innebär att kolförråd skyddas och en möjlighet till ökad kolinlagring. Vidare leder skydd av natur till att den biologiska mångfalden stärks och med den ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar. I dag är ca 14 procent av Sveriges natur lagstadgat skyddad (SCB 2022). Det är dock en mycket liten andel av naturen som är skyddad utanför det fjällnära området, vilket innebär att en låg andel av andra naturtyper är skyddade. Ett nationellt, riksdagsbundet mål bör antas om att formellt skydda 30 procent av våra landområden, hav och sötvatten, med utgångspunkt i ekologisk funktionalitet och ett representativt urval av Sveriges alla naturtyper, vilket skulle bidra till att uppfylla Kunming-Montrealavtalet.

När det gäller skyddet av skogen är det särskilt viktigt att omgående skydda de kvarvarande resterna av naturskog över hela landet, inklusive det samman­hängande bältet av fjällnära skog som pekades ut av skogsutredningen. Det måste finnas tillräckligt med medel avsatta i framtida budgetanslag för att säkra skyddet och för att nödvändiga ersättningar till markägare ska kunna betalas ut. Ersättningarna till naturvårdande insatser behöver öka och utvecklas. Den markägare som tar ansvar för naturvården ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet.

 

Ställningstagande

Det är välkommet att regeringen i klimathandlingsplanen delar vår syn att Sverige bör främja hållbart byggande, exempelvis i trä, inom EU och internationellt. Ett hållbart skogsbruk skapar arbetstillfällen, främjar regional utveckling och är en drivkraft bakom vår expanderande bioekonomi. Genom att främja ett klimatsmart och miljömässigt hållbart skogsbruk säkerställer vi en stabil grund för nationens ekonomiska växtkraft. Med stärkt inhemsk produktion av biodrivmedel ökar inte bara vår energisäkerhet utan även Sveriges position inom den globala gröna ekonomin. Detta understryker vikten av att höja förädlingsgraden och investera i infrastruktur, t.ex. att bygga fler hus i svenskt trä. Skogens värdekedja har stor betydelse för sysselsättningen i Sverige, och dess multifunktionella roll får inte underskattas.

 

Ställningstagande

I Sverige beräknas dränerade våtmarker ge utsläpp av nära 12 miljoner ton växthusgaser, vilket är mer än de årliga utsläppen från personbilstrafiken. Att återväta utdikade torvmarker är därför en mycket viktig åtgärd för att möta klimatkrisen före 2030. Genom att restaurera kolrika ekosystem som torvmarker kan klimatet gynnas genom minskat läckage av växthusgaser och t.o.m. en ökad inbindning av kol. Att återskapa våtmarker kan därutöver ge en mängd miljövinster. Våtmarker har ofta stor betydelse för den biologiska mångfalden, renar vattnet och kan bidra till att minska övergödningen genom att binda näringsämnen som fosfor. Våtmarker stärker även möjligheten att hålla kvar vatten i landskapet, vilket kan minska effekterna av översvämningar eller torka, och kan därmed bidra till att minska sårbarheten i samhället och stärka klimatanpassningen.

Jag anser att det statliga stödet för att anlägga och återskapa våtmarker kraftigt bör öka. Mitt parti har i motionerna Utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur (mot.2023/24:2332) och Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel (mot. 2023/24:2331) föreslagit kraftigt ökade anslag för att anlägga våtmarker i skog och jordbrukslandskap.

Det finns sammantaget stora vinster för samhället i att fler våtmarker återskapas. Inte minst skulle många skogsägare kunna gynnas av det ekonomiska stödet då även en rikare skogsmiljö möjliggörs. Våtmarker är i dag en bristvara i hela landet eftersom stora arealer genom århundraden dikats ut. För att öka takten i återskapandet av våtmarker, med klimateffekt redan till 2030, är det helt avgörande att fler skogsägare söker stöd.

Jag anser att det är angeläget att information om stödet når fram till alla skogsägare som har lämpliga marker för återvätning och att det ekonomiska stödet är lätt att administrera för både sökande och den ansvariga myndigheten. Regeringen bör se till att information och administration förbättras och underlättas i syfte att stimulera fler mark- och skogsägare att söka ekonomiskt stöd för återetablering av lämpliga våtmarker.

 

Ställningstagande

Sverige behöver vara i framkant när det gäller att planera hållbart. Med klimatförändringarna kommer våra hus och fastigheter att utsättas för nya prövningar. Även våra byggnader behöver anpassas till ett förändrat klimat. Större krav kommer också att ställas på dagvattenhantering, energieffektivitet, hållbar mobilitet m.m. Ambitiösa klimatmål för Sverige som helhet behöver avspegla sig i bostadsbyggandet. Skäl finns också att införa krav på byggnaders klimatpåverkan som successivt minskar utsläppen från bostads­byggandet och styr mot målet om klimatneutralitet.

Jag och mitt parti vill se fler insatser för att öka byggandet i trä. När klimatkrav och regelverk utformas är det samtidigt viktigt att bejaka ett visst mått av teknikneutralitet. Allt kan inte byggas i trä, och därför måste allt byggande, oavsett material, vara en del av den gröna omställning som hela samhället måste genomföra. Jag anser att det behövs styrmedel som bidrar till att minska nya byggnaders klimatpåverkan genom exempelvis ökat byggande i trä.

 

Ställningstagande

Jordbruket står inför nya utmaningar men också nya möjligheter. I syfte att skapa bättre förutsättningar för innovation och spridning av nya metoder vill jag och mitt parti införa stöd till innovationsjordbruk, så att pionjärer ges förutsättningar att utveckla nya brukningsmetoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald.

Det är positivt att regeringen fortsatt det arbete med återvätning av mark som mitt parti initierade i regering, men arbetet bör växlas upp för att i högre utsträckning och takt återställa våtmarker, både i jordbrukslandskapet och i skogsmark. Vidare bör den tekniska och hållbara potentialen för ökad kolinlagring vid återvätning av dikade torvmarker och andra naturbaserade klimatlösningar analyseras. Olika marktyper är olika lämpade för återvätning som klimatåtgärd och kan påverka inbindning och läckage av växthusgaser på olika sätt över tid. Bättre underlag gör att insatser kan riktas dit där de gör störst klimatnytta. För att de resurser som avsätts till återvätning av mark effektivt ska bidra till klimatnytta bör även kapaciteten lokalt för att genomföra dessa åtgärder stärkas.

 

Ställningstagande

När det kommer till arbetsmaskiner och deras roll inom skogsbruk, jordbruk och byggindustri står det klart för oss att dessa sektorer är ryggraden i den svenska ekonomin. Därför bör vi säkerställa att dessa sektorer också har möjlighet att anamma hållbar praxis och ställa om genom en klimatpremie. Varje steg mot en grönare industri är ett steg mot ett rättvisare och mer hållbart Sverige. Vi anser att det är viktigt att klimatpremien för arbetsmaskiner och andra fordon behålls.

 

Ställningstagande

För arbetsmaskiner, särskilt i hårt konkurrensutsatta sektorer, kan det vara nyttigare med morötter än piskor. En viktig morot är klimatpremien för arbetsmaskiner. Jag och mitt parti vill att definitionen av vilka arbetsmaskiner som kan kvalificera sig för stöd ska breddas, för att inkludera arbetsmaskiner som kan framdrivas med alternativa, hållbara bränslen. I dag omfattar inte premien jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner eftersom den begränsas till arbetsmaskiner som kan framdrivas av el eller bränsleceller. Med en bredare definition av vilka arbetsmaskiner som kvalificerar sig kan omställningen inom kategorin påskyndas.

Vidare anser jag att särskilda klimatbonusar bör införas för de som satsar på att ställa om jord- och skogsbruksmaskiner till biobränsle och på att köpa jord- och skogsbruksmaskiner som går på el eller gas.

 

Ställningstagande

För att underlätta omställningen av tunga fordon vill jag och mitt parti behålla och utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner samt se om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner.

 

Ställningstagande

I skrivelsen gör regeringen bedömningen att myndigheters uppgifter kopplade till klimatomställningen bör preciseras i myndigheternas instruktioner. Jag och mitt parti delar i likhet med Klimatpolitiska rådet den bedömningen. Klimatpolitiska rådet står även fast vid sin tidigare framförda rekommendation att regeringen ska ge fler myndigheter ett stående uppdrag att leverera inspel till de kommande klimatpolitiska handlingsplanerna. En stor mängd förslag ger också en regering ökad möjlighet till frihet att välja hur den ska uppfylla klimatlagens krav på handlingsplanen. Jag och mitt parti delar Klimatpolitiska rådets bedömning även i denna fråga och anser att fler myndigheter än vad som är fallet för närvarande bör ha ett stående uppdrag att lämna inspel på förslag som kan minska utsläppen och som kan vara del i både kommande klimathandlingsplan och årliga budgetförslag och propositioner. Regeringen bör därför 2024 ge relevanta myndigheter stående uppdrag att lämna inspel med förslag på utsläppsminskningar.

 

Ställningstagande

För att samlas bakom det samhällsprojekt som klimatomställningen innebär krävs ett tydligt politiskt ledarskap. Klimatlagens intention om konkret integrering av klimatmålen i alla politikområden behöver realiseras.

Det allmänna ska enligt 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Utöver detta målsättningsstadgande har Sverige också åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Dessa skyldigheter får anses inbegripa en skyldighet för det allmänna att agera för att se till att klimatsystemet inte förändras på ett skadligt sätt och att skydda samhälls­medborgarna mot potentiella skadliga effekter till följd av förändringar av klimatsystemet. Riksdagen och regeringen har ett gemensamt ansvar för att se till att klimatpolitiken utformas i enlighet med detta. Ansvaret bör komma till tydligt uttryck i de mål som reglerar regeringens och riksdagens arbete.

För att nå de klimatmål som Sverige har internationellt, inom EU och nationellt behöver alla politikområden ta ett större och integrerat ansvar för klimatpolitiken. För att undvika konflikter mellan skilda intressen behöver det klimatpolitiska arbetet vara samordnat och integrerat med regeringens övriga arbete inom samtliga politikområden. En översyn behöver därför göras av alla relevanta samhällsmål och vid behov ska dessa omformuleras för att säkerställa att målen bidrar till och inte motverkar uppfyllandet av klimatmålen. Klimatpolitiken är komplex och det är av fundamental betydelse att samtliga politikområden tar ett samlat och integrerat ansvar. En bättre samordning mellan klimatmålen och andra samhällsmål kan minska risken för konflikter och möjliggöra synergier. Klimat- och miljöfrågorna behöver integreras i arbetet i alla politikområden och sektorer och på alla nivåer i samhället. För att detta ska ske på ett effektivt sätt bör de mål som riksdagen beslutat om för respektive politikområde ses över och vid behov omformuleras så att de bidrar till, och inte motverkar, uppfyllandet av klimatmålen.

Vidare anser jag att alla statliga bolag ska ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner samt ges skärpta ägardirektiv att verka för att nå miljömålen och Parisavtalet.

 

Ställningstagande

Klimatomställningen är ett samhällsbygge. Ingen enskild och inget enstaka företag kan ensamt åstadkomma det som krävs. Omställningen ska ske så att den fungerar i varje del av vårt land, genom att alla kan vara med, ha inflytande och komma med initiativ. Att arbetet bedrivs tillsammans i kommuner och stadsdelar, folkrörelser och föreningsliv, och med en stark ställning för arbetstagarna och samverkan mellan arbetsmarknadens parter, bidrar till att Sverige kan lyckas.

Den offentliga sektorn, i form av statliga myndigheter och kommuner, har genom sin storlek möjlighet att göra skillnad och vara pådrivande i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Genom inköpsprocesser som genomsyras av hållbarhetsperspektivet och cirkulär ekonomi kan miljö- och klimatpåverkan minskas avsevärt. Sverige ska ligga i framkant och fortsätta att vara ett föredöme när det gäller miljöanpassad offentlig upphandling. Därför har den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen remitterat en departementsskrivelse med förslag om att göra det obligatoriskt för upp­handlande myndigheter att ta såväl miljö- och klimathänsyn som sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta. Den tidigare socialdemokratiska regeringen har också gett Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att stärka och utveckla den offentliga upphandlingen så att den i ökad utsträckning bidrar till omställningen till en cirkulär ekonomi. Därmed kan offentlig upphandling bidra till klimat­omställningen genom att behoven i ökad utsträckning tillgodoses med giftfria, fossilfria och cirkulära lösningar.

Vi anser att det är viktigt att offentlig upphandling bidrar till klimat­omställningen genom att behoven i ökad utsträckning tillgodoses med giftfria, fossilfria och cirkulära lösningar i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen och strategin för cirkulär ekonomi.

 

Ställningstagande

Den offentliga upphandlingen i Sverige omsätter närmare 900 miljarder kronor per år. Målsättningen i den nationella upphandlingsstrategin är att inköp ska användas som ett strategiskt verktyg för att nå miljömålen. Trots detta är Sverige långt ifrån att nå de flesta av sina miljömål där bl.a. målet Begränsad klimatpåverkan ingår. Ambitiösa nationella mål skulle kunna stärka den offentliga upphandlingens strategiska roll för att bidra till att miljömålen uppnås.

Det är numera möjligt att i upphandling efterfråga miljömärkning. Miljömärkning är ett effektivt sätt för upphandlaren att ställa ambitiösa krav på miljö och klimat då märkningsorganisationen står för både kravutveckling och uppföljning. Trovärdigheten ökar även genom att en oberoende part, och inte producenten själv, granskar produkter och tjänster efter fastställda kriterier. Genom att anta ett mål för miljömärkta produkter och tjänster i den offentliga upphandlingen kan den i högre utsträckning bidra till att miljökvalitetsmålen nås och att resurseffektiviteten stärks. Sverige bör därför införa ett nationellt siffersatt mål om att offentligt upphandlade produkter och tjänster ska vara miljömärkta med en tredjepartsmärkning.

 

Ställningstagande

Offentlig upphandling behöver bli ett bättre och mer kraftfullt verktyg för att åstadkomma lägre klimatutsläpp. De miljö- och klimatmål som det offentliga sätter ska också rimligtvis genomföras i den egna verksamheten. Detta kan möjliggöras genom förstärkta informationsinsatser, genom fortsatt arbete med upphandlingskriterier och genom att införa grundläggande hållbarhetskrav i lagen om offentlig upphandling. Offentlig verksamhet bör ta på sig ledartröjan i klimatomställningen genom att ta fram en plan för hur alla fordon som staten, regionerna och kommunerna köper in eller leasar ska vara miljöbilar eller framdrivas av förnybara bränslen från 2024.

 

Ställningstagande

Upphandling och transporter är stora utsläppsposter och i syfte att understödja kommuners och regioners arbete vill jag och mitt parti genomföra förslagen från Miljömålsberedningen om stärkt klimathänsyn vid offentlig upphandling (SOU 2022:15) och införa en regional upphandlingssamordning och en regional funktion för mobilitets- och tillgänglighetssamordning. På motsvarande sätt bör en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk tillsättas för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktions­material för att stötta kunskapsuppbyggnaden och användandet av klimat­prestanda i upphandlingskrav.

Den offentliga sektorn står med sin upphandling för en stor del av de konsumtionsbaserade utsläppen och bör ta ett särskilt ansvar för att snabbt minska dessa utsläpp. Mål om att den offentliga sektorn ska gå före i omställningen och nå nära nollutsläpp till 2030 bör antas. Lagen om offentlig upphandling behöver uppdateras så att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan, och så att låg klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer. Klimatkraven i offentlig upphandling bör öka och åtgärder genomföras för att minska klimatpåverkan från offentlig konsumtion. Upphandlingsmyndigheten har utvecklat stöd för en mer hållbar upphandling med minskad klimatpåverkan, och detta arbete bör stärkas och utvecklas.

För att nå målet om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nära nollutsläpp till 2030 bör det bli obligatoriskt för upphandlande organisationer att beakta klimatpåverkan vid all offentlig upphandling. Den nuvarande regeringen valde att stoppa den nya lag om klimatkrav i offentlig upphandling som skulle ha börjat gälla i juli 2023.

Varje dag serveras ca 3 miljoner offentliga måltider inom skola, vård och omsorg. För att minska utsläppen bör klimatsmart mat vara norm i offentlig sektor. Klimatsmart mat innebär framför allt ökad andel växtbaserad mat, men också mer säsongsanpassad mat, mat som transporteras kortare sträckor samt animaliska livsmedel från djur som betar gräs och inte föds upp på sådant som vi människor kan äta.

 

Ställningstagande

Klimatkrisen kräver stora offentliga investeringar där staten som aktör är avgörande. Statens organisatoriska roll för att verkställa befintliga strategier i klimatomställningen behöver stärkas för att uppnå förbättrad samordning. Ett omställningsråd skulle kunna stärka samordningen i klimatpolitiken mellan staten, regionerna och kommunerna för att uppnå beslutade klimatmål och strategier. En sådan stärkt samordning skulle även gynna privata aktörer då det gynnar ökad tydlighet och långsiktighet. Ett omställningsråd bör även ges ett brett uppdrag att analysera hur statens roll kan stärkas genom utökat ansvar för klimatomställningen när det gäller nödvändiga resurser och tillgångar som marknaden inte bedöms kunna tillgodose i nödvändig utsträckning. Den brist på cement som riskerar att uppstå och ge effekter för omställningstakten på grund av Cementas bristfälliga miljöansökningar är ett sådant exempel där ett omställningsråd bör ges i uppdrag att analysera hur staten kan agera för att privata bolags agerande inte blir en bromskloss i omställningen. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag på utformning av ett om­ställnings­råd.

Allt fler kommuner, skolor, företag, ideella organisationer och privat­personer har anammat idén om vegonorm. Med konceptet vegonorm serveras vegetarisk mat som standard; kött blir ett tillval. Andra aktörer väljer vegetariska dagar som ett sätt att minska köttkonsumtionen och uppmärk­samma fördelarna med att äta mer växtbaserat. Förutom att alla kan ta enskilda initiativ ser Vänsterpartiet stora fördelar med att lyfta den vegetariska maten i offentliga sammanhang. Genom gemensamt agerande kan effekten av våra handlingar bli större och nya hållbara normer etableras. Vänsterpartiet anser att vegonorm och köttfria dagar är ett bra sätt att minska köttkonsumtionen och därmed ta ansvar för miljön, folkhälsan och djuren. Regeringen bör verka för att kommuner ska uppmuntra till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa konceptet vegonorm och/eller vegetariska dagar.

 

Ställningstagande

Jag och mitt parti ser behov av att genomföra ett myndighetslyft för kommuners och regioners klimatomställning i enlighet med underlag inför den klimatpolitiska handlingsplanen 2023. Genom att ge relevanta myndigheter ett tydligt och långsiktigt uppdrag, inklusive förstärkta medel för att utveckla intern och extern myndighetssamverkan, ges förbättrat stöd för kommuners och regioners arbete med klimatomställning. Vidare vill jag och mitt parti införa en klimatomställnings­funktion i enlighet med underlag inför den klimatpolitiska handlingsplanen 2023 på strategisk nivå hos kommunerna. I syfte att underlätta uppföljning och utvärdering bör en standardiserad redovisning av klimat­åtgärder tas fram.

Länsstyrelserna har under lång tid haft i uppdrag att leda och samordna arbetet för klimat- och energiomställning på lokal och regional nivå. Funktionen är central och uppdraget bör därför garanteras långsiktig finansiering och förstärkas.

 

 

Särskilda yttranden

Vi vill utöver det som anförts i reservation 13 anföra följande.

Trots att EU utvecklar sitt klimatramverk i snabb takt med en ny klimatlag, nya klimatmål till 2030 och mål om klimatneutralitet till 2050 väntas Sverige inte ens nå klimatmålen till 2030. I klimathandlingsplanen betonar regeringen att det klimatpolitiska arbetet fortgår i enlighet med det klimatpolitiska ramverket och tillhörande klimatlag. Trots detta innehåller inte klimat­handlings­planen tillräckligt med effektiva åtgärder för att nå klimatmålen. Dessutom saknar klimathandlingsplanen konkreta och prognostiserade beräkningar på utsläppsminskningar av de föreslagna åtgärderna. Med anledning av detta bör regeringen återkomma till riksdagen med en utförlig och detaljerad beskrivning av effekterna på utsläppsminskningar från de föreslagna åtgärder som beskrivs i klimat­handlingsplanen. Sveriges klimatlag, som antogs av sju av åtta partier i riksdagen, är tydlig. Regeringen är förpliktad att bedriva en klimatpolitik som minskar utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser men som också bevarar och skapar funktioner i miljön som motverkar klimatförändringarna och deras skadliga effekter.

Vi anser således att regeringens klimathandlingsplan saknar konkreta insatser som kan ge de utsläppsminskningar som krävs för att nå klimatmålen till 2030, 2040 och 2045. De åtgärder som redovisas i klimathandlingsplanen är otillräckliga för att nå klimatmålen. Regeringen måste återkomma till riksdagen med detaljerade prognoser över utsläppsminskningar från före­slagna åtgärder.  Regeringens klimatpolitik ökar utsläppen och lever inte upp till de förpliktelser som riksdagen har beslutat om genom det klimatpolitiska ramverket, klimatlagen och uppsatta klimatmål.

 

Jag vill utöver det som anförts i reservation 13 anföra följande.

För att Sverige ska nå de mål som är bundna till det nationella klimat­politiska ramverket samt klimatåtaganden inom EU krävs ett åtgärdspaket under nuvarande mandatperiod med kraftig politisk kursändring. Regeringens och Sverigedemokraternas klimatpolitiska handlingsplan är helt i avsaknad av en sådan förändring med konkreta åtgärder. Handlingsplanen är otillräcklig av ett flertal skäl. Förutom brist på konkreta åtgärder för att minska utsläppen avstår man i praktiken från att hantera den för klimatet mest angelägna uppgiften i handlingsplanen, att nå målen för 2030. Därutöver består handlingsplanen av en mängd oprecisa bedömningar som uttrycker en viljeinriktning. När konkretionen är som högst föreslås analyser och utredningar, men handling saknas. Kritiken har varit massiv från miljö­rörelsen, och Klimatpolitiska rådets ordförande Åsa Persson konstaterar att planen är otillräcklig för att nå klimatmålen till 2030.

Jag och mitt parti konstaterar att regeringen och Sverigedemokraterna med denna handlingsplan i praktiken överger ambitionen att nå de nationellt beslutade klimatmålen till 2030 och att Sverige kommer att få mycket svårt att leva upp till klimatåtaganden inom EU till 2030. Att regeringen väljer att skjuta åtgärder för att leva upp till bindande klimatåtaganden inom EU fram till 2030 framför sig innebär att nödvändiga åtgärder blir svårare att genomföra och att kostnaderna för medborgarna riskerar att bli stora. Detta gäller i synnerhet transportsektorn där åtgärder krävs i närtid för att minska utsläppen för att nå både nationella klimatmål och åtaganden inom EU till 2030. Avsaknad av konkreta åtgärder i närtid riskerar att resultera i drastiska åtgärder som kan leda till extremt höga drivmedelspriser. En sådan politik står i direkt kontrast till själva grunden för en klimatomställning med folklig förankring. Regeringen bör skyndsamt återkomma med konkreta förslag på utsläpps­minskningar i syfte att nå nationella klimatmål och åtaganden inom EU till 2030.

 

Jag vill utöver det som anförts i reservation 13 anföra följande.

Att bromsa klimatförändringarna för att nå 1,5-gradersmålet i Parisavtalet är helt avgörande. Sverige kan och ska vara en pådrivande aktör och ett föregångsland där vårt ledarskap på en och samma gång kan leda till jobb, tillväxt och nya affärsmöjligheter. FN:s klimatpanel IPCC:s sjätte rapport om den samlade klimatvetenskapen kunde inte vara tydligare: Klimatet kan inte vänta. Utsläppen måste vända ned senast 2025 och sedan fortsätta kraftigt nedåt om det ska vara möjligt att klara 1,5-gradersmålet, men i nuvarande takt når vi gränsen för 1,5 graders uppvärmning i början av 2030-talet. Med regeringens politik riskerar utsläppen att öka med uppemot 50 miljoner ton fram till 2030. Det innebär att vi missar såväl de svenska klimatmålen som de klimatmål som vi förbundit oss till på EU-nivå, vilket potentiellt kan medföra en stämningsansökan från kommissionen med miljardböter som följd. För att inte tala om de chockhöjningar av drivmedelspriset som Konjunkturinstitutet varnar för framåt 2030. Med regeringens politik väntas bensin- och diesel­priset landa på runt 40 kronor om målen ska nås.

Regeringen är med sin klimathandlingsplan tydlig med att man ser klimat-omställningen i huvudsak som en utmaning snarare än en möjlighet för Sverige, vilket jag och mitt parti beklagar. Jag ser omställningen som en fantastisk möjlighet till stärkt konkurrenskraft och välkomnar att näringslivet vill gå före. Regeringen skapar med sitt förhållningssätt en oerhört stor osäkerhet för dem som står redo att investera i den gröna tekniken genom att avskaffa viktiga styrmedel, genom att vara otydlig med framtiden för stödet till vissa styrmedel eller genom att skjuta viktiga reformer på framtiden genom nya seglivade utredningar i sin klimatpolitiska handlingsplan.

Bilden av Sverige som föregångsland på klimatområdet har redan ifråga­satts internationellt. Detta påverkar också vår legitimitet när det kommer till att utöva påtryckningar mot länder som inte vidtar nödvändiga åtgärder för att minska klimatutsläppen. Det påverkar vår trovärdighet vid förhandlings­bordet såväl internationellt som i EU. Jag och mitt parti vill i stället göra det svårare för medlemsländerna i EU att inte vidta åtgärder för att minska utsläppen genom att rikta sanktioner mot de som försenar eller försvårar för klimatomställningen eller måluppfyllelsen. Jag och mitt parti vill också sätta klimatlås på EU:s budget.

Utvecklingen på klimatområdet riskerar att få stora ekonomiska konse­kvenser då en allt större betoning läggs på åtgärder utomlands genom köp av utsläppsrätter i andra EU-länder eller på s.k. klimatkompenserande åtgärder. Det riskerar också att få påverkan på ekonomin om investeringar i stället flyttas till andra länder som är tydligare med sina klimatpolitiska ambitioner, och Sverige riskerar att gå miste om såväl skatteintäkter som arbetstillfällen. Vi får också betala för minskningen två gånger, först i utlandet och sedan här. Omställningen måste göras på hemmaplan förr eller senare. Slutligen medför regeringens politik stora säkerhetspolitiska risker. Jag hade hoppats att regeringen skulle agera mer kraftfullt eftersom beroendet av fossil energi från skurkstater redan har haft stor och långvarig påverkan på Sveriges och EU:s säkerhet.

Med denna utveckling kan jag och mitt parti emellertid glädjas åt att stödet för klimatmålen är starkt bland befolkningen och många delar bilden av att mer behöver göras på klimatområdet. Jag och mitt parti välkomnar också att det svenska näringslivet fortsätter att satsa på att utveckla morgondagens klimatlösningar samt att många lokala och regionala företrädare vägrar minska ambitionerna i klimatpolitiken trots regeringens kursändring.

Redan i september förra året signalerade mitt parti att om regeringen inte kunde presentera en effektiv plan för att minska utsläppen, skulle partiet agera för att rikta misstroende mot miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L). Efter att klimathandlingsplanen presenterades kunde jag och mitt parti konstatera att det saknas åtgärder från regeringen som minskar utsläppen här och nu, vilket också bekräftas av Klimatpolitiska rådet. Jag saknar därmed förtroende för klimatministern och kan inte ställa mig bakom regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Jag och mitt parti kommer dock att fortsätta att arbeta outtröttligt för att vända utvecklingen så att vi kan nå klimatmålen både nationellt och inom EU-samarbetet samt våra internationella åtaganden.

Mot denna bakgrund föreslår jag och mitt parti att regeringen skyndsamt ska återkomma med en ny klimatpolitisk handlingsplan som innehåller koldioxidberäkningar och kostnadsanalyser och vars samlade åtgärder leder till att Sveriges klimatmål uppnås, både till 2045 och till 2030 och 2040.

 

Jag vill utöver det som anförts i reservation 13 anföra följande.

Sveriges klimatpolitiska ramverk syftar till att skydda befolkningen från skadliga konsekvenser av den globala uppvärmningen samt till att ta till vara de möjligheter som följer av en rättvis klimatomställning. Den klimat­handlingsplan som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har presenterat, i kombination med regeringens hittills förda politik, förvärrar i stället de klimatrelaterade riskerna och slarvar bort det försprång i omställningen som svenska företag fått av tidigare förd klimatpolitik. I sin handlingsplan skriver regeringen att Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimat­politik. Men hittills har regeringen sänkt ambitionerna till den grad att Sverige nu bedöms missa samtliga internationella, europeiska och nationella klimatmål. Det krävs stor fantasi för att beskriva en klimatpolitik som ökar utsläppen och missar samtliga mål som ”ambitiös och effektiv”.

Regeringens klimathandlingsplan saknar fullständiga beräkningar av hur planens innehåll påverkar utsläppsutvecklingen. De senaste tillgängliga effektberäkningarna av regeringens klimatpolitik finns i budgetpropositionen för 2024 och visar att Sverige bedöms missa samtliga nationella, europeiska och internationella klimatmål. Gapet till det nationella 2045-målet beräknas till 21,9–23,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Gapet till de nationella 2040- respektive 2030-målen beräknas till 3,4–5,6 miljoner ton respektive 3,7–7,6 miljoner ton. Inte heller 2030-målet för transportsektorn beräknas kunna nås med beslutad politik, utan det resterande gapet där bedöms vara 3,4–6,3 miljoner ton.

Sverige har ett EU-åtagande om att minska utsläppen från den s.k. ESR-sektorn (främst inrikestransporter och uppvärmning av byggnader) med 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Under perioden 2021–2023 ackumulerade Sverige ett överskott. Från och med 2024 förväntas Sverige tvärtom ha ett årligt underskott. Totalt förväntas det ackumulerade underskottet 2021–2030 växa till ca 11 miljoner ton. Det finns inga resonemang eller beräkningar i regeringens klimathandlingsplan som styrker att något av Sveriges klimatmål eller EU-åtaganden kommer att kunna nås.

Regeringens handlingsplan bryter mot ett flertal formella krav i klimatlagen. Exempelvis ställer klimatlagen krav på att den klimatpolitiska handlings­planen beskriver de åtgärder som behövs för att nå de riksdags­beslutade klimatmålen. I klimathandlingsplanen slår regeringen fast att Miljömåls­beredningen bör få i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen samt etappmålet för inrikes transporter till 2030. Jag vill informera regeringen och Sverigedemokraterna om att de riksdagsbeslutade målen gäller fram till dess att Sverige har beslutat om nya etappmål, och regeringen är enligt klimatlagen skyldig att beskriva vilka åtgärder som behövs för att de målen ska nås.

Regeringen bör mot denna bakgrund skyndsamt återkomma med en ny klimathandlingsplan som beskriver de åtgärder som krävs för att nå de riksdagsbeslutade klimatmålen samt Sveriges åtaganden inom ramen för EU:s klimatlagstiftning.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Civilutskottets yttrande 2023/24:CU4y

Bilaga 3

Försvarsutskottets yttrande 2023/24:FöU2y

Bilaga 4

Näringsutskottets yttrande 2023/24:NU2y

Bilaga 5

Trafikutskottets yttrande 2023/24:TU4y

Bilaga 6

Utbildningsutskottets yttrande 2023/24:UbU3y