HB01KrU6: Idrott och friluftsliv

Kulturutskottets betänkande 2023/24:KrU6

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till att de till viss del är tillgodosedda. Motionsyrkandena handlar bl.a. om idrott i utsatta områden, trygga idrottsmiljöer, stärkt antidopningsarbete, dubbla karriärer, idrottsanläggningar och planer för friluftsliv.

I betänkandet finns 14 reservationer (S, SD, V, C, MP) och sex särskilda yttranden (S, SD, V, C, MP).

Behandlade förslag

Cirka 70 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Idrott för alla

Idrott i utsatta områden

Trygga idrottsmiljöer

Stärkt antidopningsarbete

Samhällskostnader vid idrottsevenemang

Internationella idrottstävlingar

Vinter-OS och Paralympics i Sverige 2030

Samarbete med näringslivet

Dubbla karriärer

Idrottsanläggningar

E-sport

Värna motorsporten

Samisk idrott

Långsiktiga satsningar på friluftsliv

Planer för friluftsliv

Motioner som bereds förenklat

Reservationer

1. Idrott för alla, punkt 1 (S)

2. Idrott för alla, punkt 1 (C)

3. Idrott för alla, punkt 1 (MP)

4. Idrott i utsatta områden, punkt 2 (MP)

5. Trygga idrottsmiljöer, punkt 3 (V)

6. Trygga idrottsmiljöer, punkt 3 (MP)

7. Stärkt antidopningsarbete, punkt 4 (C)

8. Stärkt antidopningsarbete, punkt 4 (MP)

9. Internationella idrottstävlingar, punkt 6 (MP)

10. Dubbla karriärer, punkt 9 (V, MP)

11. E-sport, punkt 11 (SD)

12. Samisk idrott, punkt 13 (MP)

13. Långsiktiga satsningar på friluftsliv, punkt 14 (C, MP)

14. Planer för friluftsliv, punkt 15 (MP)

Särskilda yttranden

1. Motioner som bereds förenklat, punkt 16 (S)

2. Motioner som bereds förenklat, punkt 16 (SD)

3. Motioner som bereds förenklat, punkt 16 (C)

4. Motioner som bereds förenklat, punkt 16 (MP)

5. Särskilt yttrande (S)

6. Särskilt yttrande (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet ca 70 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24. Motionsyrkandena handlar bl.a. om idrott i utsatta områden, trygga idrottsmiljöer, stärkt antidopningsarbete, samhällskostnader vid idrottsevenemang, dubbla karriärer, idrottsanläggningar och planer för friluftsliv. Av dessa bereds ca 40 motionsyrkanden i förenklad ordning eftersom de tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden.

Förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Motionsförslagen som bereds förenklat finns även i bilaga 2.

Utskottet träffade i juni 2023 Friluftsfrämjandet och fick under hösten 2023 information av representanter för Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och Sveriges Paralympiska Kommitté. Vidare träffade utskottet fotbollsföreningen FC Rosengård i Malmö i april 2024.

Utskottets överväganden

Motionerna

Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) påtalar i kommittémotion 2023/24:2617 yrkande 105 att fysisk rörelse, aktivitet och samarbete stärker de flesta människors hälsa och välmående samt att idrotten och förenings- och friluftslivet därför bör stödjas, med det särskilda målet att deltagandet ska breddas. Anna Wallentheim (S) framhåller i motion 2023/24:1071 vikten av att fler barn, unga och vuxna kommer i rörelse och får utöva idrott. Motionären påtalar att rörelse och fysisk aktivitet är en grundläggande komponent för att uppnå och bevara hälsa och välbefinnande och att detta kan uppnås genom att skapa tillgängliga träningsmöjligheter och grönområden samt att integrera fysisk aktivitet i vardagen. Anna Wallentheim (S) påtalar i motion 2023/24:2506 yrkande 2 vikten av att ha föreningslivet i åtanke när statlig ekonomisk kompensation ges på grund av ökade kostnader. Motionären understryker vikten av att fortsätta försvara det statliga idrottsstödet och att ett långsiktigt stöd är av avgörande betydelse. Lars Isacsson (S) påtalar i motion 2023/24:1347 vikten av att investera i en tillgänglig idrottsrörelse och därmed skapa ett hälsosammare, starkare och mer sammanhållet Sverige. Motionären lyfter bl.a. fram att kommunerna bör uppmuntras att anta idrottspolitiska program.

Amanda Lind m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2023/24:1875 yrkande 2 att regeringen bör gå vidare med arbetet med slutbetänkandet från Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet. I yrkande 8 i samma motion föreslår motionärerna, likt Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet, att ett statsbidrag bör inrättas för rörelsefrämjande organisationer som ett komplement till idrotts- och friluftslivsrörelsen samt ungdomsorganisa-tionerna. Sådana organisationer skulle enligt motionärerna kunna locka en annan målgrupp än de som tilltalas av den organiserade idrotten eller det organiserade friluftslivet, men ändå kunna bidra till en aktiv fritid och fysisk aktivitet. I samma motion yrkande 9 framhålls vikten av att stimulera rörelse för alla åldrar, och motionärerna påtalar att det finns ett stort samhällsvärde i att satsa på detta.

Catarina Deremar m.fl. (C) framhåller i kommittémotion 2023/24:2483 yrkande 12 behovet av fler insatser och metodutveckling för att ge fler barn och unga tillgång till en aktiv fritid.

Bakgrund

Riksdagen har beslutat om målen för den statliga idrottspolitiken (prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8, rskr. 2008/09:243). Målet och syftet med statsbidraget till idrotten är att ge möjligheter för alla i Sverige att motionera och idrotta, att främja en god folkhälsa, att stödja en fri och självständig idrottsrörelse samt att ge alla i Sverige positiva upplevelser av idrott som underhållning. Stöd till barn och ungdomar ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. Stöd kan även lämnas till sådan verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft.

För att alla barn och unga ska få en aktiv och meningsfull fritid arbetar regeringen med satsningen fritidskortet. Kortet ska omfatta barn och unga i åldrarna 8–16 år och ska användas som betalning för fritidsaktiviteter som anordnas av t.ex. idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet. Kortet ska införas 2025, och åtta myndigheter och organisationer har centrala roller för genomförandet. För 2024 uppgår satsningen till 731 miljoner kronor, och den beräknas uppgå till 792 miljoner kronor fr.o.m. 2025. Medlen belastar anslaget 2:6 Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

Av Riksidrottsförbundets (RF) enkätstudie Svenska folkets relation till motion och idrott (2021), där personers deltagande i motionsaktiviteter på fritiden undersöktes, framgår att 77 procent av de tillfrågade mellan 6 och 80 år deltog i minst en till två motionsaktiviteter i veckan. Av enkätstudien Unga och idrott 2023 (Ungdomsbarometern 2023) framkommer att idrottande i egen regi (exempelvis att jogga eller promenera) var den vanligaste motionsformen bland 15–24-åringar, och 61 procent av de tillfrågade idrottade på detta vis. På andra plats i denna åldersgrupp kom idrott i privat regi (träningscenter, gym osv.), vilket ca 54 procent uppgav att de utövade. På tredje plats kom föreningsidrott, som ca 29 procent uppgav att de deltog i. Studien visar att motion i egen eller privat regi ökar ju äldre ungdomarna blir, medan föreningsidrottande i stället minskar.

År 2023 hade RF 73 specialidrottsförbund som medlemmar. I dessa förbund var ca 19 000 idrottsföreningar medlemmar. Totalt samlade special­idrottsförbunden sammanlagt ca 3,3 miljoner personer som medlemmar (mellan 6 och 80 år) och 750 000 ideella ledare.  

Idrottsrörelsens egen verksamhetsidé är att bedriva idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet. Inom idrottsrörelsen pågår ett förändringsarbete, Strategi 2025. På RF:s webbplats anges bl.a. följande:

Inom idrottsrörelsen pågår ett omfattande förändringsarbete. Vi kallar det Strategi 2025. Förändringsarbetet ska framför allt leda till att fler ska vilja och kunna idrotta i förening – hela livet. Idrottsrörelsen håller på att förändras. Förbunden har enats om en gemensam vision för framtiden och hela tiden tar föreningar och förbund nya spännande initiativ. I stort sett alla idrottsförbund har till exempel uppdaterat eller håller på att se över sina tränings- och tävlingsstrukturer. Varje dag tar vi ännu ett steg på resan mot en mer nyfiken och välkomnande idrott där fokus på utveckling gör att fler blir motiverade att hålla igång hela livet. I en sådan idrott får alla chansen att nå sin fulla potential. Framtidens idrott ska inspireras av förändringarna som sker i samhället. Trösklarna måste sänkas och det måste gå att idrotta på fler olika sätt. Trenden är nämligen att människor lever mer och mer olika liv. Samtidigt måste våra idrottsföreningar, med förbundens stöd, utforska nya sätt att fånga människors engagemang. Ingen tvivlar på att idrott i förening är bra både för individen och samhället. Bättre hälsa och social sammanhållning är bara några av de vinster som idrotten ger. Samtidigt ser vi att många slutar idrotta i förening redan i 11-årsåldern, en trend som kräver nytänkande för att kunna brytas.

Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet fick av regeringen 2020 i uppdrag att lämna förslag som kan leda till ökad fysisk aktivitet och minskat stillasittande. Kommittén lämnade i juni 2023 slutbetänkandet Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? (SOU 2023:29). Kommittén konstaterade att det saknas en sammanhållen nationell struktur för arbetet med att främja fysisk aktivitet, vilket gör det svårt att utnyttja potentialen i att främja fysisk aktivitet, samt att det redan i dag finns stora möjligheter för staten, myndigheter, regioner, kommuner, organisationer och andra aktörer att göra mer. Kommittén lämnade följande strukturförslag som syftar till att skapa ett aktivt system för att leda, samla, driva, följa och stödja arbetet på nationell, regional och lokal nivå:

1.  Att regeringen tar fram en strategi för fysisk aktivitet och stillasittande.
2.  Tydliggör respektive departements ansvar att främja fysisk aktivitet och jämlik hälsa.
3.  Stärk instruktionsskrivningar för myndigheter och tydliggör ansvar för folkhälsa och fysisk aktivitet. Upprätta ett nationellt tvärsektoriellt forum med myndighetschefer för att driva och samordna arbetet.
4.  Inrätta ett nationellt kompetenscentrum.
5.  Förstärk och permanenta länsstyrelsernas folkhälsouppdrag och tillgängliggör medel för regionerna.
6.  Se över hur lagstödet för en god och jämlik hälsa samt utjämnande hälsoklyftor kan utvecklas.
7.  Ge Folkhälsomyndigheten ett stärkt uppdrag att sprida kunskap om fysisk aktivitet och stillasittande samt bidra till opinionsbildning och beteendeförändringar.
8.  Sammanställ samhällsekonomiska beräkningar av kostnader för bristande fysisk aktivitet och potentiella besparingar och vinster av ökad fysisk aktivitet och minskat stillasittande.

Kommittén angav att ytterligare förslag finns inom följande områden:

–      Rörelserik förskola, skola och fritidshem

–      Rörelsefrämjande samhällsplanering

–      Aktiv transport

–      Fritid, idrott och friluftsliv

–      Hälsofrämjande arbetsliv och sysselsättning

–      Hälsofrämjande hälso- och sjukvård samt omsorg.

Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds förslagen från Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att bredda deltagandet och göra det möjligt för nya målgrupper att lockas till rörelse. Utskottet välkomnar därför regeringens satsning på ett fritidskort som ska bidra till att ge fler barn och unga en aktiv och meningsfull fritid. Utskottet ser också positivt på RF:s pågående förändringsarbete Strategi 2025, med att bl.a. hitta en mer nyfiken och välkomnande idrott, att sänka trösklarna så att det går att idrotta på fler olika sätt och att utforska nya sätt att fånga människors engagemang. Utskottet konstaterar att många slutar att idrotta i förening i tidig ålder, och utskottet vill understryka vikten av att dessa fångas upp av föreningsidrotten eller lockas till rörelse på annat sätt. Utskottet ser positivt på att idrottsförbunden ser över sina tränings- och tävlingsstrukturer för att behålla och få fler i rörelse och förutsätter att också spontanidrott kan få förutsättningar att utvecklas. När det gäller förslagen från Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet konstaterar utskottet att dessa bereds inom Regeringskansliet och anser att detta arbete inte bör föregripas. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2023/24:1071 (S), 2023/24:1347 (S), 2023/24:1875 (MP) yrkandena 2, 8 och 9, 2023/24:2483 (C) yrkande 12, 2023/24:2506 (S) yrkande 2 och 2023/24:2617 (S) yrkande 105.

Motionen

Amanda Lind och Jacob Risberg (båda MP) framhåller i kommittémotion 2023/24:1876 yrkande 2 att de ser positivt på de riktade insatserna för idrott i utsatta områden och påpekar att det är viktigt att den pågående satsningen görs långsiktigt med stöd av ledare och goda strukturer för att föreningslivet ska kunna verka på sikt.

Bakgrund

Enligt förslag i budgetpropositionen för 2023 ökade anslaget 13:1 Stöd till idrotten inom utgiftsområde 17 med 100 miljoner kronor fr.o.m. 2023 för stöd till idrotten i utsatta områden (prop. 2022/23:1 utg.omr. 17, bet. 2022/23:KrU1, rskr. 2022/23:69). I budgetpropositionen för 2024[1] anges följande:

Regeringen avser fortsätta den i år påbörjade satsningen på idrottsverksamhet i utsatta områden, särskilt för barn och unga. Att stärka idrottsrörelsens närvaro i dessa områden kan ge boende en mer aktiv och meningsfull vardag. Utöver de hälsovinster och den sociala gemenskap som föreningsidrotten ger för den enskilde bedömer regeringen att idrotten i sig fyller en viktig funktion i arbetet med att främja integration och i det brottsförebyggande arbetet.

I regleringsbrevet för budgetåret 2024 när det gäller anslaget 13:1 Stöd till idrotten beräknas 100 miljoner kronor för den särskilda satsningen på att utveckla idrottsverksamhet främst för barn och unga i utsatta områden. Vidare anges att 14 miljoner kronor därutöver ska användas för särskilda satsningar för idrott i segregerade områden. Detta är en satsning som påbörjades 2017 och ska pågå t.o.m. 2025.

Riksidrottsförbundet (RF) kallar satsningen i utsatta områden för Idrottsklivet. På RF:s webbsida anges att den övergripande målsättningen med Idrottsklivet är att öka

•       antalet personer, främst barn och unga, som bor i angivna områden som deltar i föreningsledd idrottsverksamhet

•       antalet idrottsföreningar som bedriver verksamhet i angivna områden

•       antalet idrotts- och ungdomsledare som verkar i angivna områden

•       deltagarnas uppfattning om en mer aktiv och meningsfull tillvaro.

Vidare anges att idrottsrörelsen genom Idrottsklivet kan utmana idrottens traditionella normer och strukturer och rikta resurser dit behovet är som störst. RF anger att det kommer att vara mycket viktigt att ha långsiktighet i satsningen för att skapa en hållbar förändring över tid. Satsningen avser att stärka idrottsrörelsens närvaro i totalt 61 utvalda områden (baserat på Polismyndighetens bedömning av utsatta områden från 2021), och den ska genomföras i samverkan med 14 specialidrottsförbund och elva RF-SISU Idrottsutbildarna distrikt. På RF:s webbsida anges vidare:

I de 61 utvalda områdena, finns det redan i dag många idrottsföreningar. Delar av stödet kommer att gå till dem, för att utveckla den befintliga verksamheten. Stödet kommer även gå till att starta upp nya idrotter och föreningar. Vi har lärt oss mycket av tidigare arbeten som gjorts. Forskning och utvärderingar visar att det finns en del nycklar för att lyckas. En framgångsfaktor är att ha en god lokalkännedom om du startar upp en ny verksamhet.

Centrum för idrottsforskning (CIF) är en svensk statlig organisation som har i uppdrag av regeringen att initiera, samordna, stödja och informera om forskning inom idrott. Sedan 2009 har CIF även i uppdrag av regeringen att följa upp statens stöd till idrotten. Detta görs genom en fortlöpande bevakning av det statliga idrottsstödets betydelse utifrån ett antal indikatorer samt genom fördjupningsstudier på teman som regeringen bestämmer. År 2022 gav regeringen i uppdrag till CIF att genomföra en fördjupad analys av idrottens potential att minska segregationen i samhället. En redogörelse för arbetet lämnades i april 2023 i antologin Idrott och segregation – om idrottens roll i ett ojämlikt samhälle, där forskare och experter gav kunskap och perspektiv. CIF konstaterade bl.a. att svensk barn- och ungdomsidrott är tydligt segregerad, främst orsakat av ojämlika villkor i samhället, att idrotten inte ensam kan lösa stora samhällsutmaningar, att föreningsidrottens traditioner och regelverk är både en styrka och ett hinder för minskad segregation samt att segregation är ett problem både för samhället och för idrotten.

Avsikten med regeringens satsning på fritidskortet, som nämnts ovan, är att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att CIF i sin rapport bekräftar att svensk barn- och ungdomsidrott är tydligt segregerad och att det främst beror på ojämlika villkor i samhället. Utskottet anser därför likt motionärerna att det är viktigt med långsiktigt stöd till idrott i utsatta områden. Utskottet välkomnar att anslaget 13:1 Stöd till idrotten inom utgiftsområde 17 har ökat med 100 miljoner kronor för ändamålet genom Idrottsklivet fr.o.m. 2023 och genom fritidskortet som syftar till att stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll. Utskottet ser vidare positivt på RF:s avsikt att medlen till Idrottsklivet ska gå till såväl befintlig verksamhet som till nya idrotter och föreningar samt till idrotts- och ungdomsledare. Utskottet anser att motion 2023/24:1876 (MP) yrkande 2 till viss del är tillgodosedd och avstyrker motionen.

Motionerna

Nooshi Dadgostar m.fl. (V) anser i partimotion 2023/24:67 yrkande 5 att regeringen bör ge kommunerna i uppdrag att utveckla förebyggande insatser inom idrottsrörelsen för ett aktivt normkritiskt arbete mot våld. Kulturen av att inte säga ifrån när det sker ett övergrepp eller en kränkning innebär enligt motionärerna en ökad risk för utveckling av våld.

Amanda Lind och Jacob Risberg (båda MP) framhåller i kommittémotion 2023/24:1876 yrkande 12 att det är viktigt att idrotten är en trygg plats för barn och unga. Motionärerna påtalar att det är oacceptabelt att barn behandlas illa, stängs ute eller utsätts för andra missförhållanden eller övergrepp, och de vill att regeringen uppmärksammar denna fråga i sin dialog med idrottsrörelsen. De verktyg som tagits fram bör enligt motionärerna utvärderas och fler insatser övervägas.

Bakgrund

Det pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete inom idrottsförbund och föreningar för att säkerställa trygga miljöer. Detta är en del i det strategiska förändringsarbetet som RF bedriver. Centralt i RF:s arbete för en trygg idrott fri från våld är, enligt RF, att synliggöra och utmana destruktiva normer som påverkar idrottsaktiva, ledare, tränare och förtroendevalda i idrottens olika rum, såsom omklädningsrum, föreningslokaler, tränings- och tävlingsarenor samt åskådarplatser. En stor del av detta arbete äger enligt RF rum inom idrottsrörelsens studieförbund SISU Idrottsutbildarna. Under 2022 deltog närmare 440 000 personer i utbildningar och träffar där det vanligaste temat var ledarskap och värdegrund. 47 procent av alla deltagare var under 25 år.

På RF:s webbsida anges följande när det gäller en trygg och inkluderande idrott:

Målet är att alla som vill ska ha möjlighet att delta och makt att forma idrotten på jämlika villkor. En trygg och inkluderande idrott lägger grunden till precis det och skapar förutsättningar för en god utvecklingsmiljö. En utvecklingsmiljö som är fri från osunda träningsmetoder, diskriminering, kränkningar och våld. Där alla kan bli respekterade, sedda och utvecklas som idrottsaktiv, och människa, utan rädsla för negativa konsekvenser.

För att nå målet har idrotten en gemensam värdegrund och nolltolerans mot alla former av diskriminering, kränkningar och våld. Vi ska arbeta aktivt för att främja alla människors lika rättigheter och möjligheter. Det innebär att alla individer, varje förening och varje förbund inom idrotten förväntas arbeta för att ingen ska missgynnas eller behandlas sämre utifrån någon av de sju diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det är även av största vikt att arbeta för att social bakgrund och ekonomiska förutsättningar inte hindrar någon från att delta. Om vi omsätter värdegrunden i handling så har vi nått en bra bit på vägen mot en trygg och inkluderande idrott. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tillsammans skapar vi trygga och inkluderande idrottsmiljöer.

År 2018 införde RF en idrottsombudsmannafunktion. Idrottsombudsmannen ska verka för att idrottsrörelsens verksamhetsidé, vision och värdegrund efterlevs inom idrottsrörelsen. Idrottsombudsmannens uppgifter är att ge föreningar och enskilda föreningsmedlemmar vägledning och information i värdegrundsfrågor inom idrottsrörelsen samt företräda och tillvarata föreningar eller enskilda föreningsmedlemmars rättigheter enligt RF:s eller ett specialidrottsförbunds (SF) stadgar. Samma år infördes också en visselblåsar­tjänst inom idrotten för att kunna ta emot anonyma anmälningar. Sedan den 1 januari 2020 ska föreningar begära ett begränsat registerutdrag ur belastningsregistret för en person som anställs och har uppdrag i en förening där personen har direkt och regelbunden kontakt med barn. Vidare har idrottsrörelsen höjt preskriptionstiden för allvarliga kränkningar från två månader till tio år. För att stärka utvecklingsarbetet och förtydliga riktningen lanserade RF i mars 2022 nya riktlinjer för barn- och ungdomsidrott, vilket enligt RF är resultatet av ett omfattande arbete nära medlemsförbund, forskare och barnrättsorganisationer för att sätta ned foten i fråga om vad barns rättigheter betyder i den idrottsliga praktiken och i förlängningen vad det innebär att föreningar och förbund behöver göra för insatser. Dessa riktlinjer håller just nu på att införas, enligt RF. Våren 2022 genomfördes en extern genomlysning av trygghetsarbetet, inklusive idrottsombudsmannafunktionen och visselblåsartjänsten. Genomlysningen resulterade i ett antal rekommendationer för trygghetsarbetet, vilka bl.a. pekade på behovet av att utveckla idrottsombudsmannafunktionen. Mot den bakgrunden pågår nu ett arbete inom RF för att utveckla funktionen i linje med rekommendationerna.

Dessutom har stödmaterial och verktyg tagits fram av idrottsrörelsen för att skapa en trygg och inkluderande idrottsmiljö, bl.a. Skapa trygga idrottsmiljöer, Barnens spelregler (tillsammans med Bris), Vägledning vid bedömning av barns och ungas bästa samt forskningsrapporten Från policy till praktik – mot sexuella övergrepp inom idrotten. 

Centrum för idrottsforskning (CIF) har på regeringens uppdrag analyserat idrottsrörelsens roll i det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor. CIF presenterade resultatet i juni 2023 i rapporten Idrottens ansvar att förebygga mäns våld mot kvinnor. Rapporten visar enligt CIF att en idrottsrörelse som aktivt tar ställning mot våld, och arbetar våldsförebyggande, kan bli en stark kraft i formandet av ett tryggare samhälle. Rapporten visar dock också enligt CIF att det finns problem inom idrotten som riskerar att bidra till, och öka risken för våld i nära relationer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill likt motionärerna betona vikten av att idrottsrörelsen arbetar aktivt med att skapa en trygg och inkluderande idrottsmiljö, där riktlinjer och värdegrunder även förmedlas till de enskilda idrottsledarna och medlemmarna. Som CIF konstaterar i sin rapport, som nämns ovan, är det viktigt att idrottens positiva kraft och möjlighet att skapa en trygg miljö får vara den som styr och tar plats. Utskottet välkomnar RF:s arbete med bl.a. nya riktlinjer, utbildningar och verktyg för att åstadkomma detta. Utskottet välkomnar också den genomlysning av trygghetsarbetet som gjorts, och som motionärerna efterlyser. Utskottet anser att motionsyrkandena till viss del är tillgodosedda och avstyrker motion 2023/24:67 (V) yrkande 5 och 2023/24:1876 (MP) yrkande 12.

Motionerna

Catarina Deremar m.fl. (C) anser i kommittémotion 2023/24:2483 yrkande 17 att regeringen bör ta initiativ till en strategi för att fler myndigheter och civilsamhällesaktörer ska kunna bidra till att stärka och vidareutveckla antidopningsinsatser i och utanför Sverige. Motionärerna framhåller att insatser är av betydelse både för folkhälsan och för att upprätthålla Världsantidopningskoden.

Amanda Lind och Jacob Risberg (båda MP) anser i kommittémotion 2023/24:1876 yrkande 11 att Sverige även fortsättningsvis bör ta en aktiv roll i det internationella antidopningsarbetet genom World Anti-Doping Agency (WADA).

Bakgrund

Antidopningsarbetet inom idrotten är globalt organiserat, vilket beskrivs ingående i Världsantidopningskoden (World Anti-Doping Code) som Världsantidopningsbyrån (World Anti-Doping Agency, WADA) har antagit.

WADA grundades 1999 och är ett oberoende internationellt organ för bekämpning av dopning inom idrotten. WADA är en stiftelse med säte i Schweiz och huvudkontor i Kanada. Styrelsen består främst av representanter för den olympiska rörelsen och de internationella specialidrottsförbunden samt regeringsföreträdare. WADA utvecklar och harmoniserar regelverket för antidopningsarbetet för att utjämna skillnader mellan idrotter och länder. Vidare ägnar sig WADA åt bl.a. utbildning och forskning. WADA får hälften av sin finansiering från Internationella olympiska kommittén och hälften från stater i olika världsdelar, bl.a. årliga bidrag från Sverige.

Världsantidopningskoden är styrande för en stor del av antidopningsarbetet inom idrotten. Koden har undertecknats av närmare 700 aktörer som är signatärer till Världsantidopningskoden och som därmed följer dessa globala regler och bidrar till antidopningsarbetet. Med några få undantag är alla internationella specialidrottsförbund, nationella antidopningsorganisationer, nationella olympiska kommittéer och paraolympiska kommittéer signatärer. För Sveriges del har koden undertecknats av Sveriges Riksidrottsförbund (RF), Sveriges Olympiska Kommitté, Sveriges Paralympiska Kommitté och Antidoping Sverige AB (ADSE). En ny revidering av Världsantidopnings­koden ska antas 2027. ADSE arbetar sedan december 2023 med revideringen.

Antidopningsarbetet inom idrotten i Sverige styrs av Världsantidopnings­koden och Idrottens antidopingreglemente (IDR) som fastställts av ADSE och RF i gemenskap. Alla som utövar idrott och är medlem i en förening som är ansluten till RF är skyldiga att ställa upp på dopningskontroll. Även motionärer som tränar i föreningar kopplade till RF måste följa idrottens dopningsregler och således låta sig dopningstestas.

Sedan den 1 januari 2021 drivs antidopningsarbetet inom idrotten i Sverige i en fristående organisation, ADSE, som är oberoende av staten och idrotten vilket är ett krav i Världsantidopningskoden. ADSE ägs av Antidopingstiftelsen.

ADSE antog i januari 2023 en ny strategiplan för 2023–2026 för antidopningsverksamheten. Den innehåller en ny vision, verksamhetsmål och strategiska områden som organisationen kommer att prioritera extra under de kommande tre åren. I strategin anges bl.a. följande:

Genom koordinering och strategiskt samarbete med andra organisationer och myndigheter ska Antidoping Sverige bidra till att effektivisera det nationella antidopingarbetet, såväl i samhället som inom idrottsrörelsen, och verka mot spridning och bruk av dopingmedel. Genom det egna arbetet, internationellt agerande och samverkan ska vi påverka och stödja utvecklingen av internationellt harmoniserade antidopingprogram.

ADSE får årligt statligt bidrag inom ramen för anslaget 13:1 Stöd till idrotten. År 2022 tilldelades ADSE 1 miljon kronor extra för ett utvidgat uppdrag för ett förebyggande arbete mot dopning i samhället, som innefattar ett bredare samhällsperspektiv på dopningsområdet. Bakgrunden var att det under lång tid saknats en central nationell samordning av antidopningsinsatser mellan idrott och samhälle med mål att på ett samlat och resursoptimerat sätt motverka dopning i samhället. För 2024 erhåller ADSE 48 miljoner kronor för insatser mot dopning, vilket är en ökning med 5 miljoner kronor i förhållande till 2022. Regeringen har angett att ökningen är till för att utveckla arbetet mot dopning även i de miljöer utanför idrottsföreningar där idrottare befinner sig samt med hänsyn till ökade krav från WADA. För 2024 ges vidare 2 miljoner kronor inom ramen för anslaget 13:1 Stöd till idrotten till det av WADA ackrediterade Dopinglaboratoriet i Stockholm för insatser mot dopning.

Sverige är engagerat i en rad olika internationella samarbetsavtal som rör antidopningsarbetet, bl.a. följande:

•       UNESCO:s konvention mot dopning inom idrotten förpliktigar länders regeringar att bekämpa dopning. Sverige har anslutit sig och ratificerat konventionen och accepterar därmed Världsantidopningskoden och de internationella standarderna.

•       Europarådets konvention mot dopning signerades 1989 i Strasbourg. Konventionen finns till för att uppmärksamma och minska dopning inom den organiserade idrotten. Sverige och svenskt antidopningsarbete utvärderades senast i december 2022 och uppfyller fortsättningsvis Europarådets konvention mot dopning.

•       International Anti-Doping Agreement (IADA) är ett samarbete på myndighetsnivå mellan följande medlemsländer: Australien, Kanada, Danmark, England, Nya Zeeland, Holland, Storbritannien, Japan, Norge och Sverige, som undertecknade överenskommelsen 2007. Syftet med samarbetet är att utbyta erfarenheter och kunskap för att vidare utveckla antidopningsprogram i världen.

•       Institute of National Anti-Doping Organisations (iNADO) är en medlemsorganisation som bildades 2012 och ska tillvarata medlemmarnas tankar och synpunkter kring god praxis för antidopningsarbetet. ADSE är medlem som Sveriges nationella antidopningsorganisation

•       Nordiskt samarbetsavtal mellan de fem nationella antidopnings­organisationerna i Norden. Syftet med avtalet är att samarbeta på alla verksamhetsområden för att stärka och resursoptimera antidopningsarbetet i Norden.

Folkhälsomyndigheten har i uppdrag att stödja Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem (STAD) i det dopningsförebyggande arbetet att vidare­utveckla och sprida arbetsmetoden 100 % ren hårdträning och samordna nätverket Prevention av dopning i Sverige (PRODIS). 100 % ren hårdträning är en arbetsmetod som syftar till att minska användningen av och tillgången på anabola androgena steroider (AAS) och andra dopningspreparat på träningsanläggningar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att Sverige aktivt driver ett antidopningsarbete såväl nationellt som internationellt. Utskottet konstaterar att ADSE 2023 antog en ny strategiplan där samarbete med andra organisationer och myndigheter samt samarbete internationellt ligger i strategin. Utskottet anser att motionerna 2023/24:1876 (MP) yrkande 11 och 2023/24:2483 (C) yrkande 17 till viss del får anses tillgodosedda, varför de avstyrks.

Motionen

Rickard Nordin (C) anser i motion 2023/24:824 att det bör vara rättvisa betalningsskyldigheter vid idrottsarrangemang. Motionären påtalar att den som arrangerar t.ex. ett cykellopp där vägar kan behöva stängas av får stå för kostnaderna för tillfällig skyltning och andra åtgärder, medan den som arrangerar en fotbollsmatch där det kan behövas extra polisbevakning inte behöver betala för det. Motionären anser att samma regler för de ökade samhällskostnaderna som finns när tillstånd för ett arrangemang har getts bör gälla. Hur kostnaderna ska fördelas bör enligt motionären utredas.

Bakgrund

Varje år arrangeras ett antal motions- och tävlingslopp på statliga vägar. Utöver idrottsföreningar som har idrottsevenemang genomför även andra civilsamhällesorganisationer arrangemang som påverkar statlig infrastruktur, exempelvis bygdegårdar som anordnar midsommarfiranden. Under 2022 började Trafikverket successivt använda ett justerat arbetssätt som infördes fullt ut den 1 januari 2023. Trafikverket hänvisade till att justeringarna var nödvändiga utifrån rättssäkerhet och trafiksäkerhet. Förändringen innebar att samtliga vägmärken som är aktuella för ett arrangemang på statlig väg ska hanteras av Trafikverket och att kostnader för att genomföra åtgärder på vägarna ska belastas arrangören.

Det förändrade arbetssättet innebar enligt RF ett stort kostnadspåslag för arrangörer av idrottsevenemang på statliga vägar. Väghållarens uppgifter på statlig väg före, under och efter olika arrangemang hanterades tidigare enligt RF genom direktkontakt mellan arrangören och väghållaren och i vissa fall av arrangören själv. Arrangörer har utbildat funktionärer i väghållarens uppgifter, men dessa funktionärer är i sak inte väghållare. Med de nya rutinerna ska alla arbetsuppgifter i samband med ett idrottsevenemang beställas direkt av Trafikverket, från företag inom befintligt ramavtal och enligt gällande prislista som senare faktureras arrangören.

Trafikverket fick i uppdrag av regeringen att förtydliga roller och ansvar kring arrangemang på statliga vägar och utreda hur arbetssätt och regelverk kan förändras för att underlätta och förenkla för föreningslivets verksamhet som bedrivs på eller påverkar statlig infrastruktur. Trafikverket lämnade i mars 2023 en rapport. I rapporten konstaterar Trafikverket att många arrangemang bedrivs på, eller påverkar, allmänna statliga vägar. Arrangemangen har enligt Trafikverket ökat i såväl antal som omfattning under senare år. Cirka 1 000 arrangemang bedrivs årligen på allmänna statliga vägar med varierande påverkan på den ordinarie trafiken. Trafikverket lämnade därefter i oktober 2023 rapporten Förslag till framtida hantering av verksamhet som bedrivs på, eller påverkar statlig trafikinfrastruktur. I rapporten har tre alternativa förslag tagits fram för hur de ideella organisationerna kan hanteras och hur ett eventuellt statligt stöd skulle kunna utformas. Förslagen är följande:

1.  kostnadsfria åtgärder upp till ett takbelopp på 150 000 kronor för ideella föreningar med en grundkostnad på 2 000 kronor
2.  kostnadsfria åtgärder med ersättningsnivåer kopplade till en beloppstrappa upp till ett takbelopp på 150 000 kronor för ideella föreningar med en grundkostnad på 2 000 kronor
3.  inga kostnadsfria åtgärder, utan de ideella föreningarna står för kostnaderna fullt ut.

I Trafikverkets regleringsbrev för budgetåret 2023 (version 2023-05-04) angavs i avvaktan på en ny reglering i fråga om ideella föreningars och organisationers kostnadsansvar för skyltar och vägmärken följande:

Trafikverket får under 2023 utan hinder av 8 kap. 5 § vägmärkesförordningen (2007:90) avstå från att begära ersättning från ideella föreningar och organisationer för kostnader för anordningar som tillfälligt behövs vid ett tillfälligt arrangemang eller motsvarande på allmän väg där staten är väghållare och ansvarar enligt 1 kap. 6 § samma förordning.

Enligt uppgift från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet bereds Trafikverkets rapport.

Regeringen har den 4 april 2024 beslutat att Trafikverket får avstå från att begära ersättning från ideella föreningar och organisationer för kostnader vid motionslopp, tävlingslopp och andra arrangemang på statliga vägar för hela 2024. Förslaget innebär att Trafikverket får avstå att begära ersättning från ideella organisationer upp till maximalt 150 000 kronor per arrangemang. Regeringen har angett att de i vårändringsbudgeten för 2024 avser att tillföra Trafikverket åtta miljoner kronor för ändamålet.

Polismyndigheten svarar för extra polisbevakning vid idrottsarrangemang. Idrottsföreningen svarar för kostnader för de säkerhetsåtgärder som polisen kräver att föreningen ska ha på plats, t.ex. ordningsvakter, staket, kostnader i samband med inpassering m.m. Säkerhetsåtgärderna anges i det tillstånd för offentlig tillställning som polisen beslutar om.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att frågan om idrottsarrangemang på statliga vägar bereds inom Regeringskansliet och att frågan fått en tillfällig lösning för 2024. Utskottet anser att regeringens beredning inte bör föregripas. Utskottet avstyrker därmed motion 2023/24:824 (C).

Motionen

Amanda Lind och Jacob Risberg (båda MP) anser i kommittémotion 2023/24:1876 yrkande 14 att Sverige bör ha en generellt positiv inställning till att arrangera stora, internationella idrottstävlingar. Motionärerna påtalar att Sverige har en lång historia av att vara ett uppskattat arrangörsland med fokus på hållbarhet, både social, ekonomisk och miljömässig. I tider då länder med tvivelaktiga, antidemokratiska regimer eller som präglas av korruption, övergrepp på mänskliga rättigheter eller hbtqi-personer, gärna arrangerar stora mästerskap krävs enligt motionärerna att demokratiska länder står redo att arrangera och visa att det går att genomföra stora mästerskap på ett annat sätt.

Bakgrund

Riksidrottsförbundet (RF) har sedan 2011 en strategi för fler internationella idrottsevenemang. De fokusområden som är strategiskt prioriterade de kommande åren är att

•       stärka den nationella samverkan för att nå det övergripande målet med strategin

•       skapa idrottsevenemang där hållbarhet är genomgående från ansökan till genomförande

•       skapa evenemang som ger en positiv legacy nationellt, regionalt och lokalt (legacy kan beskrivas som alla effekter som finns kvar efter ett genomfört evenemang).

För specialidrottsförbund (SF) som arbetar med att få internationella evenemang och vill stärka sina evenemang finns följande typer av stöd:

•       Kompetensstöd. Det innebär bl.a. förslag på arbetsprocesser vid ansökan av ett evenemang, konkreta tips på hur man kan marknadsföra ett internationellt idrottsevenemang mot en internationell publik och prognosverktyg för att räkna fram och påvisa de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna för det kommande evenemanget.

•       Ekonomiskt stöd. Den som är anställd eller förtroendevald i ett specialidrottsförbund (SF) eller är medlem i Riksidrottsförbundet (RF), kan söka ekonomiskt stöd till en förstudie eller ansökan av internationella idrottsevenemang i Sverige. Det går även att söka stöd för ett utvalt pilotprojekt i arbetet med internationella idrottsevenemang.

•       Mötesplatser. Varje år bjuder RF in representanter från målgrupperna specialidrottsförbund (SF), RF-SISU distrikt och destinationer till olika mötesplatser för att lyfta upp aktuella frågor, utbyta erfarenheter och spetsa kompetensen när det gäller internationella och nationella idrotts­evenemang.

•       Hållbarhet. Handledning om hur man skapar ett mer hållbart evenemang.

•       Legacy. En pedagogisk arbetsmodell som ska hjälpa evenemangs-arrangörer att arbeta mer strukturerat med legacy.

Stödet till specialidrottsförbund utgår från de behov idrotten har. För att utveckla kunskap och höja kompetensen för evenemangsarrangörerna har RF producerat material, verktyg, utbildningar och mötesplatser. Allt material som tagits fram har enligt RF hållbarhet som utgångspunkt. Sedan 2015 är en definition på hållbarhet antagen av RF:s styrelse. 

 RF:s internationella riktlinjer anger dels att SF ska verka för att de internationella specialidrottsförbunden i sina stadgar inför att de ska följa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s konvention om barns rättigheter och FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, dels att SF ska verka för att de internationella specialidrottsförbunden ställer krav på arrangörsländer när det gäller ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara evenemang, dels att företrädare för svensk idrott i valet mellan arrangörsländer bör beakta ovanstående.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser likt motionärerna att det är viktigt att Sverige, särskilt i egenskap av ett demokratiskt land och med hållbarhetsfrågor högt på agendan, har en positiv inställning till att arrangera stora, internationella idrottstävlingar. Utskottet konstaterar att RF sedan 2011 har en strategi för fler internationella idrottsevenemang där skapandet av hållbara idrottsevenemang är ett av tre fokusområden som prioriteras. Dessutom noterar utskottet att RF:s internationella riktlinjer dels anger att SF ska verka för att de internationella specialidrottsförbunden i sina stadgar inför att de ska följa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, dels ställer krav på arrangörsländer när det gäller ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara evenemang. Därmed anser utskottet att motion 2023/24:1876 (MP) yrkande 14 delvis är tillgodosett och avstyrks.

Motionen

Per-Arne Håkansson (S) anser i motion 2023/24:786 att regeringen bör beakta värdet av ett OS- och Paralympicsarrangemang i Sverige 2030 för att lyfta upp idrottens betydelse i samhället, för föreningsliv och folkrörelse.

Bakgrund

Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK) har tillsammans arbetat med en kandidatur för OS och Paralympics 2030 i Sverige. Det svenska konceptet byggde enligt RF på ett arbete innan, under och efter OS och Paralympics som skulle involvera mycket mer än själva tävlingarna. Enligt SOK, SPK och RF skulle OS och Paralympics 2030 vara en katalysator för fler i rörelse och en starkare idrottsrörelse, men också för regional utveckling, stärkt Sverigebild och ökade turistekonomiska effekter.

Regeringen och dess samarbetsparti Sverigedemokraterna meddelade i november 2023 att de såg positivt på en svensk ansökan om att få olympiska respektive paralympiska vinterspel till Sverige 2030. Regeringen var redo att gå vidare till nästa fas och pröva de närmare förutsättningarna för att lämna de statliga garantier som behövs för att genomföra vinterspelen 2030 i Sverige och välkomnade därför SOK, SPK och RF att lämna in en fullständig ansökan för att kunna påbörja det arbetet.

Internationella olympiska kommittén (IOK) har ett nytt arbetssätt när beslut fattas om vilken kandidat som ska få ett OS och Paralympics. Det nya arbetssättet innehåller tre faser och en närmare dialog med intresserade kandidater, för att komma bort från dyra kampanjer som slutar i en större omröstning på IOK:s kongress. I processen för 2030 valde IOK att endast gå vidare med den franska kandidaturen från fas två till fas tre. Det innebar att den svenska kandidaturen avslutades i slutet av november 2023.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar regeringens positiva inställning till en svensk ansökan om att få olympiska respektive paralympiska vinterspel till Sverige 2030, men konstaterar samtidigt att IOK har beslutat om att bara gå vidare med den franska kandidaturen och att Sveriges kandidatur därmed avslutades. Utskottet avstyrker motion 2023/24:786 (S).

Motionen

Serkan Köse (S) anser i motion 2023/24:653 yrkande 2 att staten bör främja samarbete mellan kommuner, idrottsanläggningar och näringsliv. Enligt motionären kan ett system av icke-finansiella incitament utvecklas, vilket t.ex. kan innebära att företag får möjlighet till ökad synlighet i kommunikationsmaterial i utbyte mot sponsring av lokala idrottsaktiviteter.

Bakgrund

En majoritet av alla idrottsanläggningar i Sverige är kommunägda med en tyngdpunkt på de lite större anläggningarna/platserna. På dessa platser kan det finnas plats för näringslivet i form av exponering. Intäkter från näringslivets exponering kan både användas för att tillhandahålla träningstider till s.k. nolltaxa (gratis bokning för föreningar) eller till att stötta föreningar direkt genom ekonomiskt stöd.

Som ett exempel på samarbete mellan idrottsrörelsen och näringslivet kan nämnas samarbetet mellan Riksidrottsförbundet och Skanska. Runt om i landet pågår byggprojekt som genererar överskottsmassor. I stället för att transportera massorna till en deponistation har Skanska och RF utvecklat ett koncept för att återanvända dem till att bygga motocrossbanor, cykelbanor, kuperade längdspår, skjutvallar och andra anläggningar för breddidrott. Genom att använda massor förlängs livscykeln på materialet och tunga miljöpåverkande transporter tas bort, och samtidigt ges barn och ungdomar bättre möjligheter att röra på sig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar likt motionären samarbeten mellan idrottsrörelsen och näringslivet men anser inte att motionsyrkandet bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 2023/24:653 (S) yrkande 2 avstyrks.

Motionen

Amanda Lind och Jacob Risberg (båda MP) konstaterar i kommittémotion 2023/24:1876 yrkande 10 att det i dag inom många idrotter är svårt att leva på sin elitkarriär, samtidigt som det är utmanande att kombinera elitidrottande med andra karriärer. Ett arbete bör enligt motionärerna göras, i samverkan med idrottsrörelsen, för att se över hur elitidrottares dubbla karriärer kan stärkas och om det finns hinder i regelverk eller ekonomiska förutsättningar som kan undanröjas.

Bakgrund

Regeringen gav i april 2023 Centrum för idrottsforskning (CIF) i uppdrag att analysera den samlade idrottsrörelsens villkor och förutsättningar att bedriva en konkurrenskraftig och hållbar elitidrottsverksamhet. Regeringen angav att de bedömde att det samlade stödet för idrotten kan stärka idrottsutövares internationella konkurrenskraft, men att det finns utmaningar för att skapa en mer effektiv och hållbar idrott. Regeringen angav att dessa utmaningar kan finnas såväl inom idrottsrörelsens styrning och organisation som inom systemen för bl.a. utbildning, skatter och social trygghet eller inom ramen för de statliga och kommunala stöden till idrott. CIF:s uppdrag är att analysera idrottsrörelsens villkor och förutsättningar att bedriva en konkurrenskraftig och hållbar elitidrottsverksamhet. Analysen ska särskilt beröra elitidrottares olika livssituationer och förutsättningar för sina elitsatsningar och lägga tonvikt vid styrkor och möjligheter för svenska elitidrottare. Analysen ska också innehålla en internationell utblick som belyser skillnader mellan olika länders idrottssystem samt dess effekter för elitidrottens bedrivande. Uppdraget ska redovisas senast den 15 april 2024.

Sveriges Riksidrottsförbund (RF), Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) samt Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK) har arbetat gemensamt för att stärka förutsättningarna för svensk internationell elitidrott, genom projektet #elitidrott2030. Den övergripande ambitionen med projektet har varit att stärka svensk idrotts internationella konkurrenskraft genom att införa ett kraftfullare och mer samordnat elitidrottsstöd med en rad förbättringsåtgärder. På RF:s webbsida anges följande:

Det gemensamma arbetet delar en huvudsaklig problemformulering om svensk elitidrotts sjunkande internationella konkurrenskraft.

•       Vikande resultat – den internationella konkurrenskraften är generellt i avtagande, vilket leder till minskade kommersiella intäkter (i alla fall inte växande i samma utsträckning som konkurrensen).

•       Underfinansierade landslagsprogram och satsningar på talang­utveckling (både aktiviteter och tränare) som leder till en lägre kvalitét på verksamheterna.

•       Stora brister i de socioekonomiska förutsättningarna för aktiva, både under och strax efter idrottssatsningen.

•       Brist på aktiva som väljer att ta steget från talang till elitsatsning (18–23 år) mot världstopp.

•       Resursfattigt och fragmentariskt centralt stödsystem för aktiva, tränare/ledare och förbund.

Med den här bakgrunden så ligger tyngdpunkten på förflyttningar som ska leda till en utökad möjlighet att samla ytterligare resurser till elitidrotten oavsett om den sker centralt eller regionalt/lokalt men centralt kvalitetssäkrad.

Enligt RF beslutade RF, SOK och SPK 2023 att fortsätta arbetet med satsningen #elitidrott2030 genom organisering av stöd samt genom att analysera hur man genom satsningen kan intressera stat och näringsliv att bidra till en väsentlig resursförstärkning. Enligt RF har de ännu inte fått några nya medel till satsningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att det finns en rad utmaningar för elitidrottare som vill kombinera elitidrotten med andra karriärer och att en rad förbättringsåtgärder efterfrågas. Utskottet konstaterar att CIF fått i uppdrag av regeringen att analysera den samlade idrottsrörelsens villkor och förutsättningar att bedriva en konkurrenskraftig och hållbar elitidrottsverksamhet. Uppdraget ska redovisas senast den 15 april 2024. Utskottet anser att CIF:s redovisning av uppdraget inte bör föregripas och avstyrker därför motion 2023/24:1876 (MP) yrkande 10.

Motionerna

Serkan Köse (S) påtalar i motion 2023/24:653 yrkande 1 att idrottande inte bör vara en klassfråga utan tillgängligt för alla och att staten bör uppmuntra kommunerna att effektivt använda befintliga resurser för att underhålla och utveckla idrottsanläggningar, t.ex. genom att omvandla oanvända offentliga utrymmen till idrottsanläggningar.

Anders Ygeman (S) anser i motion 2023/24:1665 att staten bör ta ett nationellt initiativ och se över möjligheten till omställning av padelhallar till idrottshallar. Motionären konstaterar att det råder stor brist på idrottsytor och idrottshallar i Sverige och vill därför att ett övergripande grepp tas om de padelhallar som står tomma eller ställts om efter ett stort antal padelkonkurser.

Bakgrund

Kommunerna är de enskilt största ägarna av idrottsanläggningar. År 2021 var kommunernas driftskostnader för idrotts- och fritidsanläggningar 13,6 miljarder kronor. Majoriteten av padelhallarna är i privat ägo.

Riksidrottsförbundet genomförde 2022 en anläggningsenkät. I enkäten angav drygt var fjärde förening att de har ett stort behov av fler tider samt att bristen leder till att föreningar tvingas tacka nej till nya medlemmar. De föreningar som i störst utsträckning bedriver barn- och ungdomsverksamhet är hårdast drabbade. I samma enkät angav varannan förening att det finns ett stort behov av renovering av den plats man idrottar på. Många av dagens idrottsytor anlades enligt RF under 60- eller 70-talet och är utslitna eller har börjat stängas ned på grund av risk för skador eller andra problem.

RF avsätter årligen medel till ett anläggningsstöd. Stödet ska bidra till att skapa nya idrottsmiljöer och utveckla befintliga idrottsmiljöer som behövs för att bedriva och utveckla idrottsverksamhet i enlighet med Strategi 2025. I september 2021 beslutade riksidrottsstyrelsen om ett nytt regelverk för anläggningsstödet som började gälla den 1 januari 2022. Det finns sex olika stöd som går att söka inom anläggningsstödet: stöd till idrottsytor, mindre projekt (upp till 400 000 kronor i stöd), stöd till idrottsytor, större projekt (över 400 000 kronor i stöd), stöd till energi- och miljöprojekt, stöd till renoveringsprojekt, stöd till säkerhetsprojekt och stöd till utrustning för utövare med funktionsnedsättning. Stöden administreras i första hand av respektive RF-SISU Idrottsutbildarna distrikt. Dessa väljer själva hur de lägger upp sin bidragsgivning utifrån gällande regelverk och riktlinjer. RF fördelar ca 80 miljoner kronor årligen till anläggningar och idrottsmiljöer. Under 2022 kunde RF, via återstartsstödet och en riktad satsning mot parasport och tillgänglighetsanpassningar, fördela ytterligare 10 miljoner kronor inom anläggningsstödet. Även under 2023 kunde RF via återstartsstödet skjuta till ytterligare medel till anläggningsstödet. Totalt beviljades nästan 100 miljoner kronor inom anläggningsstödet 2023. Enligt RF motsvarar söktrycket mer än det dubbla av vad som betalas ut i stöd. 

Regeringen beslutade i januari 2021 att ge Centrum för idrottsforskning (CIF) i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för idrott och andra former av hälsofrämjande fysiska aktiviteter. CIF skulle bl.a. titta på hur anläggnings- och utemiljösituationen ser ut för olika idrotter och friluftsaktiviteter, men också för olika samhällsgrupper i olika delar av landet. Uppdraget redovisades till regeringen den 21 april 2022 i rapporten Idrottsanläggningar – i dag och i morgon: Om behov, tillgänglighet och konkurrerande intressen. CIF konstaterade i rapporten bl.a. att det saknas en samlad nationell strategi i anläggningsfrågan.

Regeringen gav i april 2022 CIF i uppdrag att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Plattformen ska utveckla, samla och förmedla kunskap för att samhället ska nå såväl breda som nya grupper av idrotts-, motions- och friluftslivsutövare. Regeringen bedömde att det finns ett nationellt behov av såväl fler som mer ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för olika former av hälsofrämjande fysisk aktivitet. Uppdraget redovisades i mars 2023 i rapporten Kunskapsplattform – anläggningar och utemiljöer för fysisk aktivitet på fritiden (dnr CIF 2022/12). Kunskapsplattformen har fått namnet Center för idrotts- och friluftsanläggningar (CIFA).

CIF fick den 21 mars 2024 i uppdrag av regeringen att göra en övergripande kartläggning och analys av idrottsrörelsens tillgång till idrottsanläggningar, främst inom kommunala skolfastigheter. Regeringen anger följande:

Tillgång till lokaler och ytor för idrott är central för idrottsrörelsens möjlighet att bedriva verksamhet, inte minst barn- och ungdomsidrott. Att öka nyttjandegraden av redan befintliga idrottshallar, lokaler och ytor för idrott är en lågt hängande frukt ur såväl ett tids-, kostnads- som hållbarhetsperspektiv för att möjliggöra en större tillgänglighet för fler barn och unga.

Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 15 mars 2025.

Även Allmänna arvsfonden har lokalstöd till idrotts- och fritids­anläggningar. Stödet går till projekt som handlar om att göra en om-, till- eller nybyggnation för att starta upp en ny verksamhet för barn, unga, äldre eller personer med funktionsnedsättning. Den sökande organisationen ska vara en ideell/icke vinstdrivande organisation. För 2022 uppgick stödet till 221 miljoner kronor. Antalet beviljade lokalstödsprojekt för idrott och fysisk aktivitet var 80, vilket motsvarade 94 procent av lokalstödet. År 2023 uppgick lokalstödet till knappt 237,5 miljoner kronor och antalet beviljade lokalstöd för idrott och fritid var 81, vilket var knappt 99 procent av lokalstödet.

Föreningar kan också söka stöd för anläggningar och idrottsmiljöer från Jordbruksverket, som har ett stöd som syftar till att skapa och behålla anläggningar för idrotts- och fritidsaktiviteter på landsbygden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det är kommunerna själva som ansvarar för hur de vill tillgängliggöra sina lokaler och resurser för idrott och andra fritidsverksam­heter. Utskottet ser dock positivt på dels den kunskapsplattform som upprättats inom CIF för att bl.a. få fler och mer ändamålsenliga anläggningar, dels CIF:s uppdrag att genomföra en övergripande kartläggning och analys av idrottsrörelsens tillgång till idrottsanläggningar. Utskottet anser inte att denna kartläggning bör föregripas och avstyrker därför motionerna 2023/24:653 (S) yrkande 1 och 2023/24:1665 (S).

Motionerna

Michael Rubbestad m.fl. (SD) anser i kommittémotion 2023/24:348 yrkande 1 att e-sport ska likställas med övrig idrott. I samma motion yrkande 7 framhåller motionärerna vikten av att uppmuntra äldre och pensionärer att engagera sig i e-sport. Motionärerna lyfter bl.a. upp hälsofördelar. Motionärerna anför vidare i yrkande 8 att de aktörer som beviljas stöd och ekonomiskt bidrag inom e-sport aktivt ska verka för ökad jämställdhet, mot diskriminering och för en nolltolerans när det gäller trakasserier. I yrkande 9 anser motionärerna att regeringen bör ge Myndigheten för delaktighet, eller annan lämplig organisation, i uppdrag att utreda hur man kan inkludera personer med funktionsnedsättning inom e-sporten. I yrkande 11 anför motionärerna att lokala e-sportföreningar bör få möjlighet att likt övriga föreningar ansöka om ekonomiska medel från RF.

Rickard Nordin (C) anser i motion 2023/24:2736 yrkande 1 att e-sport­motioner bör beredas i riksdagen tillsammans med andra idrottsmotioner. I samma motion yrkande 6 anser motionären att frågor om jämställdhet och antirasism bör vara högprioriterade för regeringen i samband med bidrag och insatser kring spelande.

Bakgrund

E-sport står för elektronisk sport. Spelet genomförs på en digital plattform. Det är en eller flera spelare som tävlar mot en eller flera andra spelare. Det är spelarnas fysiska prestation som avgör vem som vinner. Det är avgränsade matcher som tydligt utspelar sig inom en given tidsram eller med ett givet mål. E-sportgrenar som klassas som idrott i Sverige i dag är Counter-Strike, Rocket League och Dota 2. Det finns såväl lokala som nationella och internationella ligor, seriespel och turneringar.

Svenska E-sportförbundet är en nationell e-sportorganisation som 2022 bildades efter att de två tidigare organisationerna Svenska E-sportföreningen (som grundades 2008) och Svenska E-sportförbundet (som grundades 2016) gick samman till en ny organisation. Svenska E-sportförbundet har 34 medlemsföreningar, varav 24 bara har en idrott, e-sport, och resterande har en sektion med e-sport i idrottsföreningen. De har ca 10 000 medlemmar. För att bli medlem i Svenska E-sportförbundet krävs bl.a. att föreningen förbinder sig att följa Svensk e-sports Code of Conduct och ställer upp på idrottens värdegrund.

Svenska E-sportförbundet blev 2023 medlem i Riksidrottsförbundet. Det innebär bl.a. att allmännyttiga ideella e-sportföreningar anslutna till Svenska E-sportförbundet har samma rätt och möjlighet till ekonomiskt stöd som andra idrottsföreningar anslutna till Riksidrottsförbundet. Svenska E-sportförbundet har vidare samma möjlighet till ekonomiskt stöd från Riksidrottsförbundet som andra specialidrottsförbund som är medlemmar i Riksidrottsförbundet. Som ny medlem har E-sportförbundet dock ett begränsat stöd under de två första åren.

Svenska E-sportförbundet har angett följande när det gäller funktionsnedsatta inom e-sport:

Svenska E-sportförbundet organiserar idag ett 30-tal ideella e-sportföreningar i Sverige. Dessa föreningar består av individuella medlemmar där det både finns personer med och utan funktionsnedsättning. Förbundet anser att det finns ett behov av att titta på vilka funktionsnedsättningar som skulle kunna inkluderas i begreppet para e-sport där exempelvis benfunktionsnedsättningar är mindre hindrande än nedsättningar i handfunktioner.  E-sport i sig är enligt förbundet en lågtröskelidrott för personer med neuropsykiatriska funktionsned­sättningar där många ungdomar som inte känt sig välkomna i den övriga idrotten känner att de passar in inom e-sporten.

Enligt Svenska E-sportförbundet har förbundet och medlemsföreningar gjort flera insatser för jämställdhet och mångfaldsarbetet. Bland annat till­sammans med Svenska Spel i Gamingsnacket. För närvarande genomförs två projekt med Allmänna arvsfonden: ett om mångfald och ett om jämlikhet.

Hösten 2023 startade Sveriges första e-sportförening för seniorer. Föreningen startade med syfte att få fler att börja spela, träffa nya vänner online och motverka ensamhet. Föreningen spelar främst Counter-Strike och föreningen blev 2019 seniora världsmästare i spelet.

På RF:s webbsida anges bl.a. följande om en trygg och inkluderande idrott:

Målet är att alla som vill ska ha möjlighet att delta och makt att forma idrotten på jämlika villkor. En trygg och inkluderande idrott lägger grunden till precis det och skapar förutsättningar för en god utvecklingsmiljö. En utvecklingsmiljö som är fri från osunda träningsmetoder, diskriminering, kränkningar och våld. Där alla kan bli respekterade, sedda och utvecklas som idrottsaktiv, och människa, utan rädsla för negativa konsekvenser.

För att nå målet har idrotten en gemensam värdegrund och nolltolerans mot alla former av diskriminering, kränkningar och våld. Vi ska arbeta aktivt för att främja alla människors lika rättigheter och möjligheter. Det innebär att alla individer, varje förening och varje förbund inom idrotten förväntas arbeta för att ingen ska missgynnas eller behandlas sämre utifrån någon av de sju diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar först att Svenska E-sportförbundet blev medlem i Riksidrottsförbundet 2023, vilket bl.a. innebär dels att allmännyttiga ideella
e-sportföreningar anslutna till Svenska E-sportförbundet har samma rätt och möjlighet till ekonomiskt stöd som andra idrottsföreningar anslutna till Riksidrottsförbundet, dels att Svenska E-sportförbundet har samma möjlighet till ekonomiskt stöd från Riksidrottsförbundet som andra specialidrottsförbund som är medlemmar i Riksidrottsförbundet. Utskottet konstaterar vidare att frågor som motionärerna tar upp om att bl.a. uppmuntra äldre personer att engagera sig, att verka för ökad jämställdhet och mot diskriminering och rasism samt att se över funktionshindrades situation, är lika viktigt inom
e-sporten som inom annan idrottsverksamhet. Som RF konstaterar förväntas alla individer, varje förening och varje förbund inom idrotten att arbeta för att ingen ska missgynnas eller behandlas sämre utifrån någon av de sju diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Utskottet anser att det är en fråga för idrottsrörelsen att se till att mål, värdegrund och visioner för idrotten efterlevs. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:348 (SD) yrkandena 1, 7–9 och 11 samt 2023/24:2736 (C) yrkandena 1 och 6.

Motionen

Josef Fransson (SD) påtalar i motion 2023/24:1016 yrkande 1 vikten av motorsport. Motionären anger bl.a. att idrott i allmänhet och motorsport i synnerhet hjälper samhällets unga till skötsamhet och en meningsfull fritid och att motorsporten är en arena där människor från olika generationer möts och där många unga får en tydlig koppling till vuxenvärlden. 

Bakgrund

Svenska Motorsportförbundet (Svemo), som är ett specialidrottsförbund för motorcykel- snöskoter- och racerbåtssporten i Sverige, och Svenska Bilsportförbundet (SBF), som är ett specialidrottsförbund som befrämjar och administrerar bilsport i Sverige, har totalt ca 300 000 medlemmar. 

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att motorsport, i likhet med många andra sporter, bidrar till en rad positiva saker som motionären påtalar, och därför är viktig och bör värnas. Utskottet anser dock att det är upp till idrottsrörelsen att prioritera inom statens stöd till idrotten, och anser inte att motionsyrkandet bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 2023/24:1016 (SD) yrkande 1 avstyrks.

Motionen

Amanda Lind m.fl. (MP) anser i kommittémotion 2023/24:2446 yrkande 16 att förutsättningarna för samisk idrott behöver stärkas. Motionärerna påtalar att samisk idrott, både utövandet av samiska idrottsgrenar med koppling till den traditionella kulturen som lassokastning och samiska arrangemang inom idrotter som fotboll och innebandy, är av stor vikt både för hälsofrämjandet och för att stärka kultur, språk och identitet.

Bakgrund

I Sametingets kulturpolitiska handlingsprogram för 2024–2025 som antogs i februari 2024 anges följande:

Idrottsorganisationerna arbetar för att främja samiskt idrottsutövande och samisk hälsa, särskilt bland barn och ungdomar. Samiska idrottsarrangemang är en viktig mötesplats för både barn, unga och äldre samer. Sametinget vill främja en gränsöverskridande och jämställd samisk idrottsrörelse, god samisk folkhälsa och ett holistiskt perspektiv på idrott. Idrottsverksamheten bidrar till en god samisk folkhälsa och till att skapa arenor där i synnerhet samiska barn och unga kan mötas, känna rörelseglädje och gemenskap genom idrott.   

Det finns i dag två samiska idrottsorganisationer som ansöker om verksamhetsbidrag från Sametinget:

•       Samernas Idrottsförbund (SIF) – som är en paraplyorganisation för same­föreningar, samiska idrottsföreningar och samebyar. Fjorton samebyar är medlemmar. De anordnar bl.a. Same-SM där specifikt samiska grenar ingår som lassokastning. De deltar också i t.ex. Arctic Winter Games.

•       FA Sápmi – som är ansvarig för samisk fotboll och bedriver verksamhet i Sverige och Norge. De får verksamhetsbidrag på ca 500 000 norska kronor från det norska sametinget.

Sametingets kulturnämnd har årligen ca 17,2 miljoner kronor att fördela till verksamhets- och projektbidrag från Sametingets anslagspost Bidrag till samisk kultur[2]. Verksamhetsbidraget fördelas till samiska organisationer, institutioner och föreningar inklusive de två idrottsorganisationerna. Efter fördelning av verksamhetsbidrag övergår resterande till ett årligt projektmedel till samisk kultur, som kan sökas av enskilda kulturutövare samt institutioner, organisationer och föreningar. Projektbidrag söks även för arrangemang kopplade till idrott.

År 2023 beviljade kulturnämnden 62 verksamhetsbidrag (inklusive till de två idrottsorganisationerna). De två idrottsorganisationerna får ca 600 000 kronor i verksamhetsbidrag 2024. Av kulturanslagets projektbidrag på 683 450 kronor för 2023 fick idrott 48 000 kronor. Projektbidragen avsåg bl.a. samiskt språk- och idrottsläger för barn och unga samt samnordiska fotbollsläger för barn och unga.

Sametinget föreslog i sitt budgetunderlag till regeringen för 2024 att det skulle inrättas ett särskilt anslag om 5 miljoner kronor till samisk idrott samt ändrat villkor i Sametingets regleringsbrev för utgiftsområde 17 för bidragsgivning. För 2025 har Sametinget i sitt budgetunderlag föreslagit en höjning av anslaget med 1 miljon kronor för samisk idrott. I underlaget angavs bl.a. följande:

Även samisk idrott är av stor vikt för att stärka identitet, kultur och språk. Samiska idrottsgrenar är till exempel lassokastning och renskötartävling som har en direkt eller indirekt koppling till det traditionella livsmönstret. Same-SM ordnas av lokala sameföreningar både på sommaren och vintern liksom fotbollscuper, innebandycuper och skidtävlingar. Riksidrotts­förbundets villkor innebär att bidrag inte kan fördelas till förbund utifrån etnicitet eller religion, och därmed kan de inte ge bidrag till Samiska idrottsförbundet. Sametinget har därmed i budgetunderlagen från 2014 till 2019 äskat om särskilda medel till samisk idrott. Förutom äskande i budgetunderlagen har frågan om samisk idrotts finansiering aktualiserats genom dialog med och skrivelser till Regeringskansliet, bland annat skrivelse tillsammans med SIF.

Ett motionsyrkande om att inrätta ett särskilt anslag för samisk idrott inom ramen för Sametingets budget, anslaget 3:1 Sametinget, utgiftsområde 1, avslogs av riksdagen i samband med budgetbehandlingen för 2024.[3]

Utskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet avslog ett liknande yrkande i samband med budgetbehandlingen för 2024. Kulturutskottet har ingen annan uppfattning och anser inte heller att yrkandet av annat skäl bör föranleda någon åtgärd från riksdagen.  Motion 2023/24:2446 (MP) yrkande 16 avstyrks.

Motionen

Catarina Deremar m.fl. (C) anser i kommittémotion 2023/24:2483 yrkande 18 att regeringen bör kartlägga civilsamhällets förutsättningar att bidra långsiktigt i satsningar som gynnar friluftsliv och folkhälsa i hela landet. Motionärerna talar om att fysisk aktivitet och naturupplevelser är viktigt både för att människor ska må bra här och nu och för att undvika kostnader och lidande i framtiden. Det kan enligt motionärerna bl.a. handla om bättre tillgång till lokala spontanidrottsytor, utegym eller nya stigar, löpspår och skidspår i ett naturområde.

Bakgrund

Kommunerna har ett stort ansvar för idrotts- och fritidsanläggningar.

Som framgår ovan under rubriken Idrottsanläggningar beslutade regeringen i januari 2021 att ge Centrum för idrottsforskning (CIF) i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för idrott och andra former av hälsofrämjande fysiska aktiviteter. CIF skulle bl.a. titta på hur anläggnings- och utemiljösituationen ser ut för olika idrotter och friluftsaktiviteter, men också för olika samhällsgrupper i olika delar av landet. Uppdraget redovisades till regeringen den 21 april 2022 i rapporten Idrottsanläggningar – i dag och i morgon: Om behov, tillgänglighet och konkurrerande intressen. Regeringen gav också CIF i april 2022 i uppdrag att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. Plattformen ska utveckla, samla och förmedla kunskap för att samhället ska nå såväl breda som nya grupper av idrotts-, motions- och friluftslivsutövare. Regeringen bedömde att det finns ett nationellt behov av såväl fler som mer ändamålsenliga anläggningar och utemiljöer för olika former av hälsofrämjande fysisk aktivitet.  Uppdraget redovisades i mars 2023 i rapporten Kunskapsplattform – anläggningar och utemiljöer för fysisk aktivitet på fritiden (dnr CIF 2022/12). På CIF:s webbsida anges följande:

För att nå målet om att ta ett helhetsgrepp i frågan om anläggningar och miljöer för idrott och friluftsliv har tre fokusområden ringats in. Dessa är

1. gestaltning och utformning  
2. samhällsplanering
3. teknik och bygg.

Enligt Naturvårdsverket är bristen på tillgång till områden ett av de vanligaste hindren för att inte utöva friluftsliv i den utsträckning man vill. Av kulturutskottets uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken (2021/22:RFR9) framgår att drygt 40 procent anger att de saknar tillgång till lämplig plats som anledning till utebliven aktivitet. Naturvårdsverket gjorde 2023 tillsammans med Statistiska centralbyrån en kartläggning av tillgången till tätortsnära natur som är tillgänglig för många människor och som är en del av spontanytor i vilka det kan finnas olika anläggningar. Denna kartläggning syftade till att beskriva förändringen av arealen grönområden i tätorter och i den tätortsnära zonen. Kartläggningen visade att man på nationell nivå kan se en liten minskning av grönområdenas yta inom och i anslutning till tätortsgränsen. I den närmaste tätortsnära zonen (< 300 m) har den största förändringen skett. 

På Naturvårdsverkets webbsida finns en vägledning som ger stöd för kommuners kartläggning av områden som är lämpliga för friluftsliv (inklusive stigar och leder). Där anges att kartläggningen bl.a. kan vara en del i en kommunal friluftsplan eller en grönplan samt att vägledningen kan vara värdefull för de som arbetar med friluftslivsfrågor, fysisk planering, översiktsplanering och grönplanering.

Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag att utveckla arbetet med landets vandringsleder och fjälleder. I uppdraget ingår att när staten är huvudman, knyta ihop vandringsleder, utveckla vandringsleder i skyddade områden och i skyddade fjällnära skogar, fortsätta upprustningen av det statliga ledsystemet i fjällen samt, i den mån det är möjligt, förlänga Kungsleden genom fjällregionen. Utöver det ska Naturvårdsverket utveckla samordningen om vandringsleder i landet tillsammans med andra huvudmän. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Klimat- och näringslivs­departementet) senast den 28 februari 2028.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av långsiktiga satsningar på friluftslivet och tillgång till lokala spontanidrottsytor, utegym, stigar, löpspår och skidspår. Utskottet konstaterar att tillgången till friluftslivs­områden, särskilt den tätortsnära, är av betydande vikt för att möjliggöra lättillgänglig fysisk aktivitet och naturupplevelser. Utskottet konstaterar samtidigt att kommunerna har ett stort ansvar för hur tillgången ser ut. Utskottet välkomnar den kunskapsplattform som byggs upp inom CIF, som har huvudfokus på hur ytorna för idrott och friluftsliv ska utformas och gestaltas för att nå fler och bredare grupper av idrotts-, fritids- och friluftsutövare, samt Naturvårdsverkets vägledning som ger stöd för kommuners kartläggning av områden som är lämpliga för friluftsliv. Utskottet anser inte att motionsyrkandet bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 2023/24:2483 (C) yrkande 18 avstyrks.

Motionen

Amanda Lind m.fl. (MP) framhåller i kommittémotion 2023/24:905 yrkande 17 vikten av att stärka friluftslivets roll i regional utveckling och samhällsplanering och anser att varje länsstyrelse bör ta fram planer för friluftsliv.

Bakgrund

Enligt uppgift från Naturvårdsverket har 13 av de 21 länsstyrelserna en strategi/handlingsplan för friluftslivet, men innehållet i strategin/planen varierar. Av de 13 länsstyrelserna har 7 enbart mål eller åtgärder för länsstyrelsens eget arbete, medan 6 har mål eller åtgärder för länsstyrelsens eget arbete samt mål eller åtgärder som omfattar andra aktörers arbete, t.ex. kommuner, föreningar och region. Länsstyrelserna bestämmer själva om de ska ta fram en strategi/plan för friluftslivet. Enligt Naturvårdsverket görs ett arbete med erfarenhetsutbyten och kompetensutveckling i dessa frågor inom ramen för Naturvårdsverkets samordning av länsstyrelsernas arbete. Syftet är att fler länsstyrelser ska kunna påbörja ett arbete med att ta fram en strategi/plan. I flera län pågår ett arbete med att ta fram planer/strategier, medan andra län enligt Naturvårdsverket valt att inte arbeta med det.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att Naturvårdsverket arbetar med länsstyrelserna med erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling för att ta fram strategier/handlingsplaner för friluftsliv. Utskottet noterar att drygt hälften av länsstyrelserna har en strategi/plan för friluftslivet och konstaterar samtidigt att det är upp till länsstyrelserna att själva bestämma om de vill och behöver ta fram en sådan. Utskottet anser inte att motionsyrkandet bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 2023/24:905 (MP) yrkande 17 avstyrks.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår förenklad motionsberedning för de tolv motionsyrkanden som finns i bilaga 2.  Motionsyrkandena rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden. Under riksmötet 2022/23 har detta gjorts i betänkandena 2022/23:KrU11 och 2022/23:SfU15. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

 

 

Reservationer

Ställningstagande

Bland de första åtgärderna som den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen vidtog i regeringsställning var att tillsätta en kommission för jämlik hälsa – med uppgift att lämna förslag som kunde bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. Utredningen och arbetet mynnade ut i att riksdagen antog ett nytt övergripande mål för folkhälsopolitiken och en tydligare målstruktur för dess uppföljning.[4] Därmed fick folkhälsopolitiken också ett tydligare fokus på jämlikhet där det övergripande målet nu är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”. Ska detta jämlikhetsfokuserade mål uppnås krävs en bred jämlikhetsskapande politik. Fysisk rörelse, aktivitet och samarbete stärker de flesta människors hälsa och välmående. Därför anser vi att idrotten och förenings- och friluftslivet ska stödjas, med det särskilda målet att deltagandet ska breddas.

 

Ställningstagande

Alla barn och unga behöver få tillgång till kultur, idrott och civilsamhället i stort. Dessa verksamheter kan ha så stor betydelse för många unga. De bidrar med hälsa, gemenskap och en bättre förståelse för hur samhället fungerar. För vissa fungerar också dessa verksamheter som en fristad från skolans krav eller från mindre gynnsamma hemförhållanden eller umgängeskretsar. Tillgång till dessa verksamheter får inte hindras av om man exempelvis har långt avstånd till aktiviteterna, om man har någon funktionsnedsättning eller om familjen har knappa ekonomiska resurser. Jag anser att det behövs fler insatser samt metodutveckling för att ge alla barn och unga dessa positiva, utvecklande och stärkande upplevelser som också kan skydda mot utanförskap av olika slag.

 

Ställningstagande

Arbetet med att öka den fysiska rörelsen, stärka rörelseglädjen och delaktigheten i aktiviteter är något jag anser att vi behöver jobba uthålligt och långsiktigt med. Hela samhället måste engageras. Förebilder är viktigt – ska barnen röra på sig måste även vuxna göra det. Här spelar den organiserade idrotten, friluftslivet och övriga civilsamhället en viktig roll. Att stimulera gemensamma aktiviteter för hela familjen och att uppmuntra till föräldradeltagande är något föreningslivet är duktigt på och värt att slå vakt om. Från politisk sida vill jag framhålla värdet av idrott och aktiviteter för alla åldrar samt för både bredd och elit. Jag anser att det finns ett stort samhällsvärde i att satsa på detta.

Under förra mandatperioden tillsattes Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet. Genom ett utåtriktat arbete skulle kommittén dels öka den allmänna kunskapen om de positiva effekter som fysisk aktivitet bidrar till, dels mobilisera och engagera relevanta aktörer i samhället, dels lämna förslag på åtgärder som långsiktigt främjar fysisk aktivitet eller förslag som kan leda till att relevanta aktörer i samhället ges bättre förutsättningar och möjligheter att främja fysisk aktivitet i sina respektive verksamheter. Kommittén skulle också fungera sammankallande för det rörelsenätverk som regeringen inrättade 2017. Kommittén lämnade två delrapporter, och sitt slutbetänkande i juni 2023 (SOU 2023:29). I betänkandet lämnades många förslag inom olika politikområden för hur den fysiska aktiviteten i samhället kan främjas. Jag anser att regeringen snarast möjligt bör gå vidare med flera av förslagen. Det är viktigt för folkhälsan för alla, för barn och ungas välmående och för utvecklingen av en meningsfull fritid.

Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet föreslår bl.a. att ett statsbidrag inrättas för rörelsefrämjande organisationer, som ett komplement till idrotts- och friluftslivsrörelsen samt ungdomsorganisationerna. Sådana organisationer, menar kommittén, skulle kunna locka en annan målgrupp än de som tilltalas av den organiserade idrotten eller friluftslivet, men ändå kunna bidra till aktiv fritid och fysisk aktivitet. Det är, anser jag, ett intressant förslag som skulle kunna ge långsiktiga förutsättningar för organisationer att nå fram till grupper som står långt ifrån annan organiserad idrotts- eller fritidsverksamhet. Jag anser att ett arbete bör påbörjas för att inrätta ett sådant statsbidrag och att kriterier utformas noggrant för att säkra en hållbar modell.

Vad som anförts ovan bör riksdagen ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Miljöpartiet ser positivt på riktade insatser för idrott i utsatta områden. Jag anser att det är viktigt att den pågående satsningen görs långsiktigt med stöd till ledare, att den byggs ut och att goda strukturer ges till föreningslivet för att kunna verka på sikt. Den pågående satsningen bör dessutom utvärderas, anser jag.

 

Ställningstagande

Genom att erbjuda en aktiv fritid, en trygg plats och trygga vuxna förebilder kan föreningslivet i bred bemärkelse spela en viktig roll i det förebyggande arbetet. Ledare har en möjlighet att utöver själva aktiviteten också jobba med värdegrundsfrågor och attitydförändringar. Våldsförebyggande arbete med pojkar och män, som har fokus på att förändra normer kring manlighet som understödjer våld och som möjliggör en positiv plats för män i arbetet mot våld, har visat sig vara framgångsrikt. Vi ser att såväl skola, som fritidsgårdar och idrottsträningen är viktiga platser för att bryta traditionella könsroller och arbeta aktivt med de här frågorna. I vår budget finns också extra medel för att satsa på idrotten i socioekonomiskt svaga områden där färre barn i dag är medlemmar i en idrottsförening. Jag anser att regeringen bör ge kommunerna i uppdrag att utveckla förebyggande insatser tillsammans med idrottsrörelsen för ett aktivt normkritiskt arbete mot våld.

 

Ställningstagande

Idrotten ska vara en trygg plats för barn och unga. Rapporter om barn som behandlats illa, stängts ute eller utsatts för andra missförhållanden eller övergrepp inom idrotten är helt oacceptabla. Idrottsrörelsen har själv lagt fokus på dessa frågor och tagit fram nya verktyg för att identifiera och komma till rätta med de problem som uppdagats. Samtidigt går det inte att slå sig till ro så länge det finns barn som utsätts. De verktyg som tagits fram bör, anser jag, utvärderas och fler insatser övervägas. Jag vill att regeringen uppmärksammar denna fråga i sin dialog med idrottsrörelsen.

 

Ställningstagande

Sverige har en viktig roll att spela i kampen mot dopning inom idrotten. Insatserna som genomförs inom idrotten med statligt stöd är av betydelse både för folkhälsan och för att upprätthålla Världsantidopningskoden. Jag anser att regeringen bör ta initiativ till en strategi för att fler myndigheter och civilsamhällesaktörer ska kunna bidra till att stärka och vidareutveckla antidopninginsatser, både i och utanför Sverige.

 

Ställningstagande

Dopning är både en brottslig verksamhet, en hälsorisk för individen och en utmaning för en trovärdig idrott. Sedan den 1 januari 2021 finns en separat antidopningsorganisation, som är självständig i relation till idrottsrörelsen. Denna organisation har fått ett vidgat uppdrag att utveckla arbetet mot dopning även i miljöer utanför idrottsföreningar. Flera regeringar har bidragit till att stärka Sveriges antidopningsarbete, vilket behöver fortsätta. Det är viktigt att nå fram till och intensifiera insatser för målgrupper utanför den organiserade idrotten, t.ex. att nå personer som tränar på gym som inte är anslutna till Riksidrottsförbundet. Jag anser att Sverige även fortsättningsvis bör ta en aktiv roll i det internationella antidopningsarbetet genom Word Anti-Doping Agency (WADA).

 

Ställningstagande

Jag anser att Sverige bör ha en generellt positiv inställning till att arrangera stora internationella idrottstävlingar. Sverige har en lång historia av att vara ett uppskattat arrangörsland med fokus på hållbarhet, både social, ekonomisk och miljömässig. I tider då länder med tvivelaktiga, antidemokratiska regimer eller som präglas av korruption, övergrepp på mänskliga rättigheter eller hbtqi-personer, gärna arrangerar stora mästerskap krävs att demokratiska länder står redo att arrangera och visa att det går att genomföra stora mästerskap på ett annat sätt. Vad som anförts ovan bör riksdagen ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Elitidrotten fyller en viktig funktion i samhället, för idrottsglädje, gemensamma upplevelser, individen och som inspirationskälla för breddidrotten och för barn och unga. I dag är det inom många idrotter svårt att leva på sin elitkarriär, samtidigt som det är utmanande att kombinera elitidrottande med andra karriärer. Jag anser att ett arbete bör göras, i samverkan med idrottsrörelsen, för att se över hur elitidrottares dubbla karriärer kan stärkas. Detta kan ske genom att ekonomiska förutsättningar ges och eventuella hinder i regelverk undanröjs.

Vad som anförts ovan bör riksdagen ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

E-sport samlar i dag miljontals entusiaster världen över. I Sverige finns dataspelsfestivalen Dreamhack som både 2010 och 2013 satte världsrekord i antalet samtidigt uppkopplade datorer på samma plats med 13 000 respektive 17 000 datorer. Vi har inte bara en motsvarighet till Zlatan inom e-sport utan ett flertal. Genom att klassa e-sport som en officiell sport kommer många av de hinder som finns i dag att lösa sig per automatik. Bidrag kan då sökas av lokala e-sportföreningar för att de ska kunna bedriva sin verksamhet på samma villkor som den lokala schackklubben. Spel och dobbel inom e-sport kan kontrolleras i samma utsträckning som spel på fotboll och hockey, stora svenska e-sportevent kan lättare ta emot utländska tävlande som inte blir beroende av ett turist- eller arbetsvisum för att kunna delta osv. E-sport klassas i dag som en officiell sport i över 20 länder. Det är viktigt att man som ett samlat grepp klassar e-sport som en officiell idrott för att dels erkänna e-sporten i sig, dels ge e-sporten samma förutsättningar som annan sport och idrott i Sverige.

När det gäller e-sport finns det flera studier som visar att dataspel medför vissa hälsofördelar. Exempel på dessa kan vara förbättrat minne, kognitiv förmåga, förmåga att resonera samt perception och problemlösning. Likt annan sport kan spel bidra till avslappning och minskad stress. För äldre personer kan e-sporten bidra till att behålla mental klarhet. Att spela online-spel är även ett sätt för äldre att slippa ensamhet och i stället träffa nya vänner. Med onlinespel finns det alltid någon att prata och umgås med. E-sport kan också ses som generationsöverskridande där yngre och äldre kan mötas och umgås på lika villkor. Vi anser att man bör utreda hur fler äldre kan uppmuntras att engagera sig i e-sport.

Utifrån aspekten delaktighet kan e-sport ses som en av de mest inkluderande och jämställda sporter som finns att tillgå. Nästan alla som önskar kan delta på lika villkor oavsett ålder, kön, flertalet funktionsvariationer, språk och social status. Självklart behövs tillgång till exempelvis en dator, vilket kan likställas med andra sporter där man som utövare behöver tillgång till specifik utrustning. Mobbning, näthat och trakasserier är ett stort problem på internet och i sociala medier. Så även inom e-sport. Tyvärr drabbar detta ofta kvinnliga spelare. Precis som det är helt oacceptabelt i sociala medier och i samhället i stort är det oacceptabelt inom e-sport. Det är därför rimligt att de aktörer som beviljas stöd och ekonomiskt bidrag aktivt ska verka för ökad jämställdhet, mot diskriminering och för en nolltolerans när det gäller trakasserier.

Myndigheten för delaktighet har i uppgift att arbeta för att alla människor oavsett funktionsförmåga ska ha samma möjligheter att vara delaktiga i samhället. I dag finns stora möjligheter och potential att utveckla e-sporten ännu mer mot personer med funktionsnedsättning. I dag finns stora brister som vi anser borde kunna lösas utan större insats. Det har däremot inte funnits initierade projekt om inkludering. Av den anledningen menar vi att ett sådant arbete måste påbörjas. Vi menar att det även borde inkludera e-sporten och vill ge en myndighet, eller annan lämplig organisation, i uppdrag att utreda hur man kan inkludera funktionsnedsatta inom e-sporten.

Vi vill uppmärksamma att genom att öppna upp för möjligheten att likt övriga föreningar ansöka om ekonomiska medel från Riksidrottsförbundet ges e-sporten likvärdiga förutsättningar att utvecklas.

Vad som anförts ovan bör riksdagen ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Samisk idrott, både utövandet av samiska idrottsgrenar med koppling till den traditionella kulturen, som lassokastning, och samiska arrangemang inom idrotter som fotboll och innebandy, är av stor vikt både för hälsofrämjandet och för att stärka kultur, språk och identitet. Förutsättningarna för samisk idrott behöver stärkas, anser jag. Det skulle kunna ske genom att ett särskilt anslag för samisk idrott inrättas i Sametingets budget, i enlighet med Sametingets önskemål. 

 

Ställningstagande

Fysisk aktivitet och naturupplevelser är viktigt både för att människor ska må bra här och nu och för att undvika kostnader och lidande i framtiden. Det kan handla om bättre tillgång till lokala spontanidrottsytor, utegym och idrottsplatser eller nya stigar, löpspår och skidspår i ett naturområde. Det handlar också om frågor som belysning och trygga vägar till dessa platser, vilket inte minst är viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Därför bör civilsamhällets förutsättningar att bidra långsiktigt i satsningar som gynnar friluftsliv och folkhälsa i hela landet kartläggas. Inte minst idrotts- och friluftsföreningar i glesbygden och socioekonomiskt utsatta områden behöver utrymme och förutsättningar att vara en nod och mötesplats för bl.a. barn, unga, nyanlända och äldre. Jag anser att regeringen bör se över hur friluftslivet kan få långsiktigt stabila ramvillkor.

 

Ställningstagande

Statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) visar att friluftslivet ökade kraftigt under pandemin. 52 procent av befolkningen i Sverige var ute i skog och mark varje vecka under 2021. Det är en ökning från 33 procent 2019, före pandemin. Även utländska besökare uppskattar den svenska naturen. Detta innebär totalt sett ett ökat tryck såväl på guidade naturupplevelser och det organiserade friluftslivet som på själva naturområdena. För utveckling av hållbar besöks­näring är klok förvaltning och planering av värdefull natur och friluftsområden en grundförutsättning. Av kulturutskottets uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken (2021/22:RFR9) framgår att det saknas statistik och uppföljning av hur många län som arbetar med att kartlägga naturlandskapen och områden som lämpar sig för friluftsliv. Knappt 60 procent av kommunerna har en översiktsplan med ett avsnitt om friluftsliv eller ett planeringsunderlag om grön- eller blåstruktur för hela eller delar av kommunen. Jag vill se att varje länsstyrelse tar fram planer för friluftslivet.

 

Särskilda yttranden

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i en kommittémotion som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar vi till de senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för vårt parti i motsvarande frågor i betänkande 2022/23:KrU11. Vi vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i kommittémotioner som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar vi till de senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för vårt parti i motsvarande frågor i betänkandena 2022/23:KrU11 och 2022/23:SfU15. Vi vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i en kommittémotion som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar jag till de senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för vårt parti i motsvarande frågor i betänkande 2022/23:KrU11. Jag vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Utskottet har efter förenklad motionsberedning avstyrkt förslag i parti- och kommittémotioner som finns i bilaga 2. När det gäller dessa förslag hänvisar jag till de senaste ställningstaganden som gjorts av företrädare för vårt parti i motsvarande frågor i betänkandena 2022/23:KrU11 och 2022/23:SfU15. Jag vidhåller de synpunkter som förts fram men avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

 

Socialdemokraterna vill att alla ska ha möjlighet att delta i idrottsrörelsens olika aktiviteter och på sina egna villkor. I vårt Sverige ska alla ha en rik fritid, och alla barn och unga ska ha rätt att delta i ett rikt föreningsliv oavsett föräldrarnas inkomst. Vi menar att detta uppnås genom att idrottsrörelsen får rätt förutsättningar och resurser för att nå fler barn och unga.

Idrottsrörelsen själva lyfter fram anläggningsfrågan som en av de största utmaningarna för idrotten i Sverige idag. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt det stora behovet av att renovera och tillgängliganpassa redan befintliga. Det råder också brist på kunskap och samordning kommuner emellan. För att stimulera byggande genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag. Detta är dock inte tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Därför har vi socialdemokrater ansett att frågan om en statlig idrottsanläggningsfond bör ses över.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2023 att de avsåg att införa ett s.k. fritidskort. I april 2023 gav regeringen fem myndigheter i uppdrag att förbereda införandet. Fritidskortet ser ut att bli regeringens enskilt största satsning på idrottsområdet under denna mandatperiod. Därför är det enligt oss anmärkningsvärt att det råder oklarheter om när fritidskortet kan införas och ifall denna kostsamma reform får önskad effekt. En stor del av förseningen antas bero på svårigheter hos berörda myndigheter. Ett tydligt exempel är Försäkringskassan, som i sin rapport[5] lyfter upp ett flertal farhågor och utmaningar inom sin del av uppdraget vid införandet av fritidskortet. I rapporten återfinns även myndighetens uppskattning av kostnader, som i nuläget beräknas bli över 700 miljoner kronor. Vi Socialdemokrater förstår regeringens ambition med fritidskortet, men vi menar att denna reform riskerar att bli tandlös utifrån de befintliga utmaningar som idrottsrörelsen står inför. Vi känner även stor oro inför att denna kostnadsdrivande reform leder till att andra viktiga satsningar på idrottsområdet uteblir. Därför har vi socialdemokrater föreslagit att pengarna från den uteblivna satsningen i stället ska gå till insatser som gör direkt nytta för barn och ungas idrottande. Vi anser att pengarna ska gå till kommunerna som sedan har möjlighet att använda dem utifrån sina behov. Det kan handla om investeringar i nya idrottsanläggningar och idrottsplatser, renoveringar eller att utöka öppettider i befintliga anläggningar. Vidare har vi angett att vi vill se satsningar för att möta de särskilda behov som finns i s.k. utsatta områden. Satsningar som skulle ha möjliggjort fler barns och ungas tillgång till idrotts- och fritidsaktiviteter här och nu.

Vänsterpartiet har under de senaste åren lyft upp en rad politiska förslag för att skapa en bättre folkhälsa genom goda förutsättningar till motionerande, idrottande och friluftslivsaktiviteter. I årets motion, Idrotts, friluftsliv och civilsamhälle (2023/2024:987), lyfter vi bl.a. upp förslag om bättre socialförsäkringssystem, a-kassa och CSN-regler för att underlätta elitidrottande. Det är dock andra utskott som behandlar de förslagen. Vi tar också upp tillgången till platser för motion. När Riksidrottsförbundet 2022 genomförde en enkät till sina medlemmar visade det sig att runt en fjärdedel upplevde brist på lokaler. Hälften av de svarande uppgav att det fanns stora renoveringsbehov i lokalerna de använde. Detta är mycket olyckligt när vi ser att stillasittandet ökar bland barn. Lokaltillgången är i dagsläget en stor bromskloss. Regeringens satsar på en reform med ett fritidskort. Trots att både myndigheter och föreningar lägger ned stora resurser, både i tid och pengar för att genomföra reformen, riskerar den att bli ett slag i luften och en subventionering till dem som redan i dag har en plats i en förening. Insatser bör göras för att skapa plats för fler barn och unga. 

För att komma till rätta med den här situationen och få fler att motionera behövs en tydlig plan från kommunerna och ett tydligt stöd från nationell nivå. I vår motion Idrottspolitiska frågor (2022/23:1224) presenterade vi en rad förslag på hur man genom lagstiftning, nya strukturer för idé- och projektstöd till kommunerna och genom ekonomisk stöttning skulle kunna få till nya idrottsytor och renovering och modernisering av befintliga lokaler och idrottsplatser. Vi vet också att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning är dålig i många idrottslokaler och det är en viktig aspekt vid ny- eller ombyggnation.

I dag finns svårigheter för ideella organisationer att få hyra lokaler eftersom regelverket förhindrar vissa fastighetsägare att hyra ut till en icke-momspliktig hyresgäst. Riksidrottsförbundet ser en risk att bristen på lokaler kan tvinga fram en bolagisering av idrottsverksamhet för att få ett hyreskontrakt. Vänsterpartiet ser det som en mycket olycklig utveckling och vill bevara den starka svenska traditionen med medlemsdrivna, demokratiska idrottsför­eningar, och vårt förslag om att regeringen bör återkomma med förslag om detta behandlas i skatteutskottets betänkande Mervärdesskatt 2023/24:SkU14.

När människor uppger vilka aktiviteter de utövar för att motionera är promenad det vanligaste svaret, följt av gym och löpning. På tio-i-topp-listan finns även cykling, simning, skidåkning och yoga med. Det är alltså många motionsformer som kan utövas på egen hand och utomhus. Bara en tydlig föreningsidrott, fotboll, finns med bland de tio vanligaste motionsformerna. För oss i Vänsterpartiet blir slutsatsen att det krävs en blandning av olika idrottspolitiska insatser för att tillgodose intresse och behov hos befolkningen och för att skapa goda förutsättningar för en bra folkhälsa. Det behövs bra stadsplanering hos kommunerna så att det finns tillgång till cykelvägar, upplysta motionsspår, simhall, idrottshall, parker och stadsnära skog så att det blir enkelt att motionera i vardagen. I vår budgetmotion för 2024 (2023/24:2385) lägger vi ett statligt stöd på 250 miljoner kronor per år till kommunerna för att stötta upprustningen och utbyggnaden av lekparker, spontanidrottsytor och parklekar. För oss är det också av stor betydelse att de problem som funnits för föreningar som vill ordna tävlingar på statliga vägar får en permanent lösning som ger goda förutsättningar När det gäller möjligheterna till idrott, motion och friluftsliv i skog och mark är det också viktigt att vår allemansrätt får vara fortsatt stark.

När det gäller friluftslivsföreningar är utmaningarna delvis andra. Färre barn har en uppfattning om vilka aktiviteter de kan erbjudas då skolan inte längre har obligatoriska friluftsdagar. Skolan är en viktig arena både för att dagens unga ska kunna ta steget till det organiserade friluftslivet och för att de ska bli bekväma med att vistas ute i naturen på egen hand. Många av friluftslivsföreningarna erbjuder fortbildning för pedagoger och sedan 2012 är ett av de tio nationella målen för friluftslivspolitiken Ett rikt friluftsliv i skolan. Trots detta visar utvärderingarna att det är det enda målet som haft en försämrad utveckling sedan målen antogs. Vi anser att det är en olycklig utveckling och att det är en grundläggande kunskap som barn behöver få med sig under sin skoltid. Vi har också förstått att bristen på ledare sätter käppar i hjulet för många föreningar som vill ta emot fler barn och unga och har därför tidigare föreslagit mer generösa regler för att arvodera ledare, på samma sätt som föreningar anslutna till Riksidrottsförbundet kan göra i dagsläget. Mer om vår politik på friluftslivsområdet finns bl.a. i motionen Idrottspolitiska frågor (2022/23:1224).

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

 

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet