HB01JuU8: Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål

Justitieutskottets betänkande 2023/24:JuU8

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i rättegångs­balken. Lagändringarna innebär att reglerna om återbetalningsskyldighet i brottmål skärps på följande sätt:

•       Den dömde ska kunna bli skyldig att återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift.

•       Möjligheten att sätta ned återbetalningsbeloppet ska begränsas genom ett krav på särskilda skäl.

•       Om den dömdes överklagande till en högre rätt förfaller på grund av att han eller hon uteblir från ett sammanträde ska återbetalningsskyldigheten omfatta hela kostnaden där, utan någon begränsning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2024.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.

I betänkandet finns en reservation (V).

Behandlade förslag

Proposition 2023/24:46 Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål.

Ett yrkande i en följdmotion.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål

Reservation

Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2023/24:46 Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål. I propositionen föreslår regeringen ändringar i rättegångsbalken som innebär att reglerna om återbetalnings-skyldighet i brottmål skärps.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Den som döms för ett brott är som utgångspunkt skyldig att ersätta statens kostnader för en offentlig försvarare. Detsamma gäller kostnader för ett målsägandebiträde och en särskild företrädare för barn, för hämtning av den tilltalade till rätten samt för provtagning och analys av blod, urin och saliv. Återbetalningsskyldighet kan även beslutas i samband med godkännande av strafföreläggande eller undanröjande av påföljd, se 31 kap. 1 § första stycket och 9 a § och 48 kap. 2 § rättegångsbalken, 19 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken, 8 § lagen (1988:609) om målsägande­biträde och 12 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.

Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader som inte skäligen varit motiverade för utredningen eller kostnader som vållats genom vårds­löshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans eller hennes ombud eller försvarare som utsetts av honom eller henne. Ersättnings­skyldigheten omfattar inte heller det som betalats i ersättning till en försvarare för utlägg för tolkning av överläggning med den tilltalade (31 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken).

För tilltalade med begränsade ekonomiska resurser finns en särskild begränsningsregel för återbetalningsskyldigheten. Som huvudregel är den tilltalade inte skyldig att betala mer av kostnaden för den offentliga försvararen och övriga rättsliga biträden än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift (31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken). En förutsättning för rättshjälp är att den enskildes ekonomiska underlag inte överstiger 260 000 kronor, se 6 § rättshjälpslagen (1996:1619). Med ekonomiskt under­lag avses årsinkomst med hänsyn tagen till underhållsskyldighet, förmögen­hetsförhållanden och skuldsättning (38 § rättshjälpslagen). Den som har ett ekonomiskt underlag som överstiger 260 000 kronor får ingen nedsättning med stöd av begränsningsregeln. Rättshjälpsavgiften beräknas med utgångspunkt i den tilltalades ekonomiska underlag (23 § rättshjälpslagen).

Utöver begränsningsregeln kan återbetalningsskyldigheten också begränsas med stöd av en allmän jämkningsregel. Det belopp som den tilltalade ska betala får enligt denna bestämmelse sättas ned helt eller delvis, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden (31 kap. 1 § fjärde stycket). Jämkningsregeln omfattar till skillnad från begränsningsregeln alla ersättningsgrundande kostnader.

Propositionen

Inledning

I propositionen framhåller regeringen att den som döms för ett brott som utgångspunkt är skyldig att ersätta statens kostnader för en offentlig försvarare. Statens kostnader för rättsliga biträden är betydande och har ökat under ett flertal år. Samtidigt betalas endast en liten del av kostnaderna tillbaka till det allmänna. Regeringen föreslår att reglerna om återbetalningsskyldighet i brottmål skärps.

Återbetalningsbeloppen bör höjas

Regeringen konstaterar att en skärpning av reglerna bör göras på ett sätt som innebär att återbetalningsskyldigheten står i proportion till den dömdes betalningsförmåga, även när det gäller personer med låga inkomster. Ett sätt att åstadkomma detta är enligt regeringen att behålla kopplingen till rättshjälpsavgiften, men göra en uppräkning av återbetalningsbeloppen för personer i alla inkomstskikt. Uppräkningen av återbetalningsbeloppen bör ligga på en nivå som innebär en påtaglig skärpning av återbetalnings­skyldigheten och en tydlig skillnad i kostnadsansvaret för dömda respektive rättshjälpsberättigade personer.

Regeringen föreslår att återbetalningsbeloppen fördubblas. Det innebär att den dömde som huvudregel inte är skyldig att betala mer av kostnaden för en offentlig försvarare och övriga rättsliga biträden än ett belopp som är dubbelt så stort som vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift.

Av propositionen framgår att vissa remissinstanser har uppmärksammat att inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna under lång tid har varit oförändrade och att de inte är anpassade till dagens inkomstnivåer. Regeringen instämmer i att det kan finnas anledning att återkomma till frågan om ifall inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna bör höjas. För närvarande betalas en beloppsmässig andel om drygt 90 procent av de beslutade återkraven in till staten. Det talar för att det även utifrån nuvarande avgiftsnivåer i rättshjälpslagen finns utrymme för att skärpa kostnadsansvaret. Regeringen anser vidare att den utformning av jämkningsregeln som föreslås ger tillräckliga möjligheter att sätta ned återbetalningsbeloppet ytterligare, i de fall en tillämpning av enbart begränsningsregeln skulle leda till ett orimligt betungande återkrav.

Eftersom syftet med förslaget är att åstadkomma en skärpning av kostnadsansvaret får enligt regeringen en viss ökad skuldsättning hos dömda personer tolereras. Modellen med fördubblade återbetalningsbelopp innebär dock att kopplingen till rättshjälpslagen behålls även för personer med låga inkomster. Den innebär bl.a. att återbetalningsskyldigheten kommer att vara lägre för personer vars betalningsförmåga redan är väsentligen nedsatt på grund av skuldsättning (38 § rättshjälpslagen). Det kommer även vara möjligt att sätta ned återbetalningsskyldigheten med stöd av jämkningsregeln. Orimliga resultat kommer därmed att kunna undvikas. Regeringen bedömer därför att förslaget inte medför några betydande risker för en påtagligt ökad skuldsättning hos dömda personer eller att deras återanpassning till samhället försvåras.

Regeringen konstaterar vidare att utgångspunkten redan i dag är att den som döms för ett brott som utgångspunkt är skyldig att ersätta statens kostnader för en offentlig försvarare. Förslaget påverkar inte rätten till en offentlig försvarare. Förslaget kan därmed enligt regeringen inte heller anses inskränka den tilltalades rätt till en rättvis rättegång.

Möjligheten till jämkning bör begränsas

Som framgår ovan kan dömda personer, oavsett om de har rätt till nedsättning av återbetalningsskyldigheten med stöd av begränsningsregeln eller inte, få nedsättning med stöd av jämkningsregeln.

För att ge huvudregeln om återbetalningsskyldighet ett större genomslag föreslår regeringen att möjligheten att sätta ned återbetalningsbeloppet ska begränsas genom ett krav på särskilda skäl. Det belopp som den tilltalade ska betala bör alltså få sättas ned helt eller delvis, om det finns särskilda skäl med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt regeringen markeras på så sätt att de omständigheter som talar för jämkning måste vara av kvalificerat slag. Samtidigt behålls möjligheten att göra en nyanserad bedömning i det enskilda fallet, vilket minskar risken för oskäliga resultat. Regeringen anser att ett krav på särskilda skäl framstår som väl avvägt.

Regeringen anger att en skärpning av jämkningsregeln kommer att leda till en ökad skuldbörda för dömda personer. En fördel med att skärpa jämknings­regeln genom ett krav på särskilda skäl är dock att den dömdes betalnings­förmåga på samma sätt som i dag kommer att vara ett grundläggande bedömningskriterium. Det kommer t.ex. att finnas utrymme för jämkning när försvararkostnaderna är så höga att huvudregeln om full återbetalnings­skyldighet skulle leda till ett orimligt betungande återkrav. Enligt regeringen begränsar en sådan lösning alltså riskerna för en påtagligt ökad skuldsättning hos dömda personer och för en kraftigt ökad ärendetillströmning hos Kronofogdemyndigheten. En eventuell skärpning bedöms därför inte heller i någon märkbar utsträckning försvåra dömda personers återanpassning till samhället. Regeringen bedömer vidare att en skärpning är förenlig med artikel 6.3 c i Europakonventionen.

Återbetalningsskyldigheten när ett överklagande förfaller i högre rätt

Bestämmelserna om återbetalningsskyldighet i brottmål gäller också i en högre rätt. Återbetalningsskyldigheten kan dock påverkas av begränsnings-regeln och jämkningsregeln.

Enligt regeringen framstår det som otillfredsställande att det i vissa fall saknas förutsättningar att besluta om full återbetalningsskyldighet när den tilltalades överklagande förfaller på grund av omständigheter som är hänförliga till honom eller henne. Det bör rimligen göras skillnad mellan en tilltalad som återkallar ett överklagande och en som i stället låter över­klagandet förfalla och därmed orsakar onödiga kostnader för det allmänna.

Regeringen föreslår att begränsningsregeln för återbetalningsskyldighet inte ska gälla för kostnader i en högre rätt, om den tilltalades överklagande förfaller på grund av att han eller hon uteblir från en huvudförhandling eller inte följer ett föreläggande att infinna sig personligen.

Jämkningsregeln kommer även fortsättningsvis att vara tillämplig i högre rätt och ger enligt regeringen ett visst utrymme att beakta den tilltalades ekonomiska förhållanden.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2024. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om en offentlig försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn har förordnats före ikraftträdandet. Detsamma gäller för kostnader som har uppkommit före ikraftträdandet.

Ekonomiska konsekvenser

Regeringen bedömer att förslagen leder till ökade intäkter för staten med ca 55 miljoner kronor per år. Även om beräkningarna är förenade med ett stort mått av osäkerhet står det klart att intäktsökningarna är mångdubbelt större än kostnadsökningarna för Kronofogdemyndigheten och Rättshjälpsmyndig­heten. Som anförs ovan bedömer regeringen att det inte finns några betydande risker för en påtagligt ökad skuldsättning hos dömda personer.

Motionen

I kommittémotion 2023/24:2786 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna anger att förslaget kommer att slå mot människor som redan är ekonomiskt utsatta och att det är högst oklart om återbetalningen, och inte endast skuldsättningen, kommer att öka. Förslaget riskerar enligt motionärerna att bli kontraproduktivt eftersom det kommer att leda till att fler dömda med redan begränsade ekonomiska resurser blir ännu mer skuldsatta, vilket kommer att leda till ökade svårigheter att återanpassa sig till samhället.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen konstaterar är statens kostnader för rättsliga biträden betydande och har ökat under ett flertal år. Samtidigt betalas endast en liten del av kostnaderna tillbaka till det allmänna. Utskottet delar regeringens bedömning att reglerna om återbetalningsskyldighet i brottmål bör skärpas. Utskottet anser att förslaget är ändamålsenligt utformat och väl avvägt.

Förslaget innebär att de som döms för brott kommer att bli återbetalnings­skyldiga för statens kostnader för rättsliga biträden i fler fall och till högre belopp. Som regeringen anför kommer förslaget att leda till ökade intäkter för staten. Utskottet delar regeringens bedömning att förslaget inte medför några betydande risker för en påtagligt ökad skuldsättning hos dömda personer eller att deras återanpassning till samhället försvåras. Utskottet anser vidare att förslaget är förenligt med rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvarare i brottmål.

Utskottet anser därför att regeringens lagförslag bör antas av riksdagen. Därmed avstyrker utskottet motion 2023/24:2786 (V).

Reservation

Ställningstagande

Jag är kritisk mot regeringens förslag om fördubblade återbetalningsbelopp och begränsade möjligheter till jämkning. Det kan ifrågasättas om den föreslagna återbetalningsskyldigheten är förenlig med rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvarare i brottmål. När det gäller förslaget om fördubblade återbetalningsbelopp kan följderna inte anses som proportionerliga, och för att bl.a. höja inkomstgränsen måste de nuvarande nivåerna i rättshjälpslagen ses över. Detta gäller i synnerhet om återbetalnings­skyldigheten ska fortsätta vara kopplad till rättshjälpsavgiften. I annat fall blir konsekvenserna av förslaget oskäligt betungande för dömda personer med låg inkomst. Att möjligheten till jämkning ska begränsas genom ett krav på särskilda skäl kan vidare ge intryck av att nedsättning av belopp endast kan komma i fråga vid alldeles exceptionella situationer.

Regeringens förslag riskerar att bli kontraproduktivt eftersom det kommer att leda till att fler dömda personer med redan begränsade ekonomiska resurser blir ännu mer skuldsatta, och därmed ökar svårigheterna att återanpassa sig till samhället. Regeringen gör bedömningen att förslaget inte medför några betydande risker för en påtaglig skuldsättning hos dömda personer eller att deras återanpassning till samhället försvåras. Samtidigt konstaterar regeringen att eftersom syftet är att åstadkomma en skärpning av kostnadsansvaret får en viss ökad skuldsättning tolereras. Jag anser att det är högst oklart om förslaget verkligen kommer att leda till att återbetalningsskyldigheten, och inte bara skuldsättningen, ökar. I princip har jag inget emot att återbetalnings­skyldigheten skärps när ett överklagande förfaller i högre rätt på grund av att den tilltalade inte inställer sig utan att ha rimliga skäl för det. Jag kan dock inte acceptera en kriminalpolitik som slår mot människor som redan är ekonomiskt utsatta på det sätt som regeringens förslag kommer att göra.

Jag anser sammanfattningsvis att riksdagen bör avslå propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag