HB01JuU15: Terrorism

Justitieutskottets betänkande 2023/24:JuU15

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om terrorism. Motionsyrkandena handlar bl.a. om en nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism och om utvisning.

I betänkandet finns två reservationer (S, SD).

Behandlade förslag

Cirka 20 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism

Utvisning i rikets intresse m.m.

Motioner som bereds förenklat

Reservationer

1. Nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism, punkt 1 (S)

2. Utvisning i rikets intresse m.m., punkt 2 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2023/24

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 23 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24. Motionsyrkandena rör terrorism och handlar bl.a. om en nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism och om utvisning. Yrkandena finns i bilaga 1. Av dessa behandlas 20 motionsyrkanden i förenklad ordning eftersom de tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden. Dessa yrkanden finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Motionen

I kommittémotion 2023/24:2640 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 79 begärs ett tillkännagivande om behovet av en nationell samling mot våldsbe­jakande extremism och terrorism.

Bakgrund

En ny samlad nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism

Den 4 januari 2024 fattade regeringen beslut om en ny samlad nationell stra­tegi mot våldsbejakande extremism och terrorism (skr. 2023/24:56). Strategin ersätter de tidigare strategierna Förebygga, förhindra och försvåra – den svens­ka strategin mot terrorism (skr. 2014/15:146) och Åtgärder för att göra samhäl­let mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism (skr. 2014/15:144).

Syftet med strategin är att ge en långsiktig inriktning av arbetet i Sverige lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Strategin delas in i fyra strate­giska områden: förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, skydda människor och samhällets funktioner samt hantera situationen under och efter ett attentat. Dessa områden täcker in de samhällsaktörer som gör insatser för att förhindra brottslighet kopplad till våldsbejakande extremism och terrorism, och om sådana brott ändå inträffar, för att kunna hantera konsekvenserna av dessa. Områdena syftar därför till att, på samma sätt som tidigare, beskriva olika aktörers roller och ansvar och därmed till att utgöra en vägledning för arbetet i sin helhet. Indelningen syftar även till att underlätta uppföljning av insatser.

Regeringen avser att löpande följa arbetet inom varje strategiskt område och återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av hur myndig­heternas olika verksamheter och uppdrag bidrar till målsättningarna i strategin.

Myndighetssamverkan mot terrorism

Säkerhetspolisen har ansvaret för terrorbekämpning i Sverige. Det terror­bekämpande arbetet består i att förebygga och förhindra att terrorattentat och annan terrorrelaterad brottslighet begås i landet och att utreda och beivra sådan brottslighet.

Säkerhetspolisen samarbetar med flera andra myndigheter och deltar i ett omfattande internationellt samarbete där länder delger varandra information för att förebygga terrorattentat. Nationellt samverkar Säkerhetspolisen med t.ex. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och Försvarets radioanstalt. Säkerhetspolisen har även ett nära samarbete med Polismyndigheten.

Ett viktigt samarbetsforum är Samverkansrådet mot terrorism. Samver­kansrådet är ett nätverk med 15 myndigheter som syftar till att på nationell nivå förbättra samordningen och effektivisera arbetet mot terrorism och våldsbejakande extremism. Rådet har inte någon egen juridisk status eller något formellt uppdrag, men har ett uttalat stöd från regeringen. I rådet deltar förutom brottsbekämpande myndigheter bl.a. Försvarets radioanstalt, Migra­tionsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Säkerhets­polischefen är sammankallande i rådet. Vid möten i rådet sker strategisk samverkan främst genom att aktörerna delar med sig av hotbildsbedömningar och annan kunskap och erfarenheter.

En viktig samarbetspartner för Samverkansrådet är Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT). NCT är en permanent arbetsgrupp med personal från Försvarets radioanstalt, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och Säkerhetspolisen. NCT:s huvuduppgift är att göra strategiska bedömningar av terrorhotet i och mot Sverige och svenska intressen. Det innebär att NCT analyserar händelser, trender och omständigheter som påverkar terrorhotet på kort och lång sikt.

I budgetpropositionen för 2024 anges att Polismyndigheten och Säkerhets­polisen under året har fördjupat sitt samarbete som tar sikte på åtgärder mot tongivande individer inom de våldsbejakande extremistmiljöerna som är brottsaktiva, rekryterar eller finansierar (prop. 2023/24:1 utg.omr. 4 s. 29). Under 2022 skapade Polismyndigheten två nya interna utbildningar, främst avsedda för lokalpolisområdenas kommun- och områdespoliser. Kursinne­hållet rör bl.a. samverkan med andra myndigheter. I syfte att stärka det före­byggande arbetet mot skolattacker ingår Polismyndigheten sedan 2022 i en aktörsgemensam arbetsgrupp tillsammans med Statens skolverk, Statens skol­inspektion och Socialstyrelsen. Gruppen är skapad av Center mot våldsbe­jakande extremism och ska ta fram rekommendationer om aktörssamverkan vid oro för en elev eller vid en allvarlig händelse som uppstår på en skola.

Center mot våldsbejakande extremism

Center mot våldsbejakande extremism (CVE) inrättades den 1 januari 2018 vid Brottsförebyggande rådet (Brå). Centret har fyra huvudsakliga uppgifter, nämligen att från kriminalpolitiska utgångspunkter stärka och utveckla det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism genom att främja ut­vecklingen av förebyggande arbete på nationell, regional och lokal nivå, verka för en högre grad av samordning och effektivitet i det förebyggande arbetet, ge behovsanpassat stöd till kommuner, myndigheter och andra aktörer som i sin verksamhet hanterar frågor om förebyggande av våldsbejakande extre­mism och samla och sprida kunskap om förebyggande av våldsbejakande extremism baserad på forskning och beprövad erfarenhet samt verka för en kunskapsbaserad praktik. CVE ska samverka med relevanta nationella, regionala och lokala aktörer som arbetar med att förebygga våldsbejakande extremism.

I budgetpropositionen för 2024 anges att CVE snabbt kan erbjuda kommuner stöd genom ett mobilt stödteam och en stödfunktion i form av en telefon för yrkesverksamma (prop. 2023/24:1 utg.omr. 4 s. 29). CVE har under året gett stöd till de kommuner som tagit emot kvinnor och barn som återvänt från nordöstra Syrien. Insatserna syftar till att förebygga fortsatt radikalisering och att återanpassa såväl barn som vuxna, oavsett om de vuxna varit eller är föremål för juridiska åtgärder. Utöver detta har CVE gett stöd till kommuner i ärenden som rör hot som riktas mot skolan. I de flesta fall kommer dessa hot från unga personer som har radikaliserats online via olika digitala forum. Det finns nu ett metodstöd som CVE har utvecklat för att hantera och utreda oro för våldsbejakande extremism. Metodstödet riktar sig framför allt till personal inom socialtjänsten men kan också användas av andra aktörer. På uppdrag av regeringen ska CVE utveckla metodstödet så att det även kan användas av personal inom skolväsendet.

Vidare anges att CVE under året har anordnat två grundutbildningar för yrkesverksamma inom myndigheter och inom kommuner, samt webbsemi­narier och konferenser. Tillsammans med Jämställhetsmyndigheten har CVE tagit fram studien Män, maskulinitet och våldsbejakande extremism. Studien kommer att användas av CVE i stödet till kommuner för att utveckla förebyg­gande insatser, bl.a. om våldsbejakande islamistisk extremism och heders­relaterat våld och förtryck. På uppdrag av CVE har Försvarshögskolan tagit fram rapporten Webbpoliser, gaming och kontranarrativ – digitalt förebyg­gande arbete mot extremism och våldsbejakande extremism. I studien ana­lyseras 15 nätbaserade insatser som har utvecklats i olika länder och hur dessa insatser används för att förebygga extremism. Studien lyfter bl.a. fram exem­pel på polisens och socialtjänstens arbete på nätet som visar att det är viktigt för dessa aktörer att etablera en dynamisk online-närvaro i det dagliga arbetet och i detta skilja på vem som gör vad i det tidigt förebyggande arbetet och i insatser till individer som identifierats som en risk.

Pågående arbete

Uppdrag att utveckla och intensifiera arbetet mot terrorism för att stärka Sveriges säkerhet

Regeringen gav den 27 juli 2023 flera myndigheter i uppdrag att utveckla och intensifiera arbetet mot terrorism. Enligt uppdraget ska de myndigheter som ingår i Samverkansrådet mot terrorism, mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, intensifiera sin samverkan för att stärka Sveriges förmåga att förebygga, förhindra och försvåra terrorism och våldsbejakande extremism.

Säkerhetspolisen får i uppdrag att samordna en långsiktig utveckling av arbetet mot terrorism inom ramen för den verksamhet som bedrivs i Samver­kansrådet mot terrorism. I uppdraget ingår även att Säkerhetspolisen, i samråd med övriga myndigheter, överväger och avgör vilka myndigheter som ska ingå i rådet.

Utifrån de erfarenheter som har vunnits i andra myndighetssamarbeten ska de myndigheter som i nuläget har ett mer operativt samarbete, dvs. Säkerhets­polisen, Polismyndigheten, Försvarets radioanstalt och Försvarsmakten, vidta åtgärder för att förstärka sitt operativa samarbete för att bekämpa terrorism och därigenom stärka de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att agera mot individer som bedöms utgöra ett terrorhot.

Säkerhetspolisen ska, i samverkan med övriga myndigheter, redovisa upp­draget till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 1 september 2024, den 1 september 2025 och den 1 september 2026.

Uppdrag om förstärkt nationell samverkan och samordning för att förebygga radikalisering och våldsbejakande extremism

Den 24 augusti 2023 gav regeringen Brå i uppdrag att stärka samverkan mellan nationella myndigheter och mellan myndigheter och andra relevanta aktörer, i syfte att förebygga radikalisering och spridningen av våldsbejakande extre­mism. Uppdragets fokus är på dialog och trygghetsskapande åtgärder. I upp­draget ingår att utveckla samordningen mellan den nationella, regionala och lokala nivån. I uppdraget ingår också att stärka och utveckla myndigheternas dialog med trossamfunden och andra aktörer i det civila samhället. Uppdraget ska genomföras inom ramen för verksamheten vid Center mot våldsbejakande extremism.

Uppdraget ska genomföras i samverkan med Myndigheten för samhälls­skydd och beredskap, Myndigheten för stöd till trossamfund, Myndigheten för psykologiskt försvar, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Säkerhetspolisen. Dialog ska föras med trossamfund och andra relevanta aktörer, t.ex. med föreningar och organi­sationer i det civila samhället och med Sveriges Kommuner och Regioner.

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 29 augusti 2024.

Uppdrag att vidta åtgärder för att införliva den nya strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism i myndigheternas verk­samheter

Regeringen gav den 4 januari 2024 Brå genom Center mot våldsbejakande extremism, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i uppdrag att vidta åtgärder för att införliva den nya strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism i sina respektive verk­samheter. Regeringen vill på så sätt säkerställa att myndigheternas arbete kom­mer att bedrivas i linje med de inriktningar av det fortsatta arbetet som strate­gin anger. Även om de fyra myndigheterna har olika uppgifter och ansvars­områden behöver strategins områden enligt regeringen hanteras som en helhet för att arbetet ska kunna bli framgångsrikt. Detta gäller särskilt i myndig­heternas stöd till kommuner för åtgärder inom strategins olika områden.

Myndigheterna ska under genomförandet av uppdraget samverka med varandra och med andra för uppdraget centrala aktörer inom de fyra områden som anges i strategin, bl.a. inom ramen för Samverkansrådet mot terrorism och i andra för uppdraget relevanta samverkansforum och nätverk. Myndig­heterna ska i utvecklingen av stödet till kommuner ha dialog med Sveriges Kommuner och Regioner.

Myndigheterna ska senast den 20 februari 2025 lämna var sin delredovis­ning av uppdraget till Regeringskansliet (Justitiedepartementet och Försvars­departementet). Delredovisningen ska innehålla en beskrivning av hur arbetet med att införliva strategin fortlöper inom respektive myndighet. Myndig­heterna ska vid delredovisningen även uppmärksamma regeringen på nya utmaningar, om det finns behov av nya åtgärder samt eventuella hinder för samverkan och andra omständigheter som hindrar att arbetet bedrivs effektivt. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 september 2026.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen nyligen har tagit fram en ny samlad natio­nell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism och gett flera myn­digheter i uppdrag att vidta åtgärder för att införliva den nya strategin i sina verksamheter. Som framgår ovan har regeringen också fattat beslut om olika myndighetsuppdrag för att utveckla och intensifiera arbetet mot terrorism och våldsbejakande extremism och stärka samverkan mellan myndigheter och olika aktörer på området. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets upp­fattning inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion 2023/24:2640 (S) yrkande 79 om en nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism. Motionsyrkandet avstyrks.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:397 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkande 1 anförs att en möjlighet till utvisning i rikets intresse tidigare har funnits i svensk utlänningslagstiftning och att en sådan möjlighet bör utredas och återinföras.

I kommittémotion 2023/24:485 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 4 efterfrågas en översyn av möjligheten att utvisa personer som sysslar med olovlig underrättelseverksamhet.

Bakgrund

Utlänningsärenden med säkerhetsaspekter

De grundläggande bestämmelserna om utlänningars rätt att vistas i Sverige och om avvisning och utvisning av utlänningar finns i utlänningslagen (2005:716). Den lagen innehåller även en rad andra regler om utlänningars inresa och vistelse här i landet. I utlänningslagen finns också bestämmelser om kontroll- och tvångsåtgärder som får vidtas mot utlänningar.

Utlänningslagen innehåller vidare särskilda bestämmelser om hur vissa ärenden med säkerhetsaspekter, s.k. säkerhetsärenden, ska hanteras. Säker­hetsärenden enligt utlänningslagen är ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar en viss utgång, t.ex. att en utlänning ska avvisas eller utvisas eller att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska avslås eller att ett sådant tillstånd ska återkallas (1 kap. 7 § första stycket).

Vid sidan av utlänningslagen finns lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar som reglerar de mer kvalificerade säkerhetsärendena. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2022 och ersätter lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. En utlänning får enligt lagen utvisas ur Sverige om utlän­ningen med hänsyn till vad som är känt om hans eller hennes tidigare verksam­het och övriga omständigheter kan antas komma att begå eller på annat sätt medverka till ett brott enligt terroristbrottslagen (2022:666) eller om utlän­ningen kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet (2 kap. 1 §). En ansökan om utvisning ska ges in av Säkerhetspolisen till Migrationsverket som beslutar i frågan (2 kap. 2 §). Migrationsverkets beslut kan överklagas till regeringen. Om Polismyndigheten eller Migrationsverket har anledning att anta att förutsättningarna för ett beslut om utvisning är uppfyllda ska myndig­heterna skyndsamt anmäla det till Säkerhetspolisen (2 kap. 3 §).

Olovlig underrättelseverksamhet

Straffbestämmelser om olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt och mot person (s.k. flyktingspionage) finns i 19 kap. 10–10 b §§ brottsbalken. För olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige döms den som, för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, hemligen eller med användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet vars syfte är anskaffande av uppgifter om förhållanden vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande kan medföra men för Sveriges säkerhet eller medverkar till sådan verksamhet mer än tillfälligt. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Av 7 kap. 3 § första stycket 3 utlänningslagen följer att ett uppehållstillstånd för en utlänning som har rest in i Sverige får återkallas om det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land. Vid bedömningen av om uppehållstillståndet ska åter­kallas ska hänsyn tas till den anknytning som utlänningen har till Sverige och till om andra skäl talar mot att tillståndet återkallas (7 kap. 4 §).

Bestämmelser om utvisning på grund av brott finns i 8 a kap. utlännings­lagen.

Äldre bestämmelser om utvisning i statens intresse

Bestämmelser om s.k. politisk utvisning har funnits i svensk utlänningslag­stiftning sedan 1914 års utvisningslag. Fram till 1976 fick sådan utvisning användas när detta bedömdes ”påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse”. Efter förslag i proposition 1975/76:18 togs det senare rekvisitet bort. Utvisning fick därefter ske endast när det behövdes av hänsyn till rikets säkerhet. I samband med att 1991 års lag om särskild utlännings­kontroll infördes gjordes en hänvisning i 1989 års utlänningslag (4 kap. 11 §) till den lagen med angivande av att utvisning kunde ske inte bara av hänsyn till rikets säkerhet utan också på grund av befarad brottslighet som innefattade våld, hot eller tvång för politiska syften.

Den 1 juli 2003 infördes lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. I lagen definierades vad som utgör terroristbrott. Det tidigare begreppet våld, hot eller tvång för politiska syften som användes i 1991 års lag om särskild utlänningskontroll och i annan lagstiftning utmönstrades. I stället hänvisades till befarad brottslighet enligt lagen om straff för terroristbrott. Den lagen ersattes den 1 juli 2022 av terroristbrottslagen. Som framgår ovan finns bestämmelser om utvisning på grund av befarad brottslighet enligt terrorist­brottslagen och av hänsyn till Sveriges säkerhet numera i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Pågående arbete

För att regelverket för ärenden med säkerhetsaspekter ska bli mer ändamåls­enligt föreslår regeringen i proposition 2023/24:36 bl.a. följande ändringar i utlänningslagen:

•       Ett främlingspass ska kunna återkallas av säkerhetsskäl.

•       Ärenden där Säkerhetspolisen förordar att en utlänning inte ska beviljas främlingspass eller att en utlännings främlingspass ska återkallas ska utgöra säkerhetsärenden enligt utlänningslagen.

•       Det ska vara möjligt att i vissa fall återkalla ett uppehållstillstånd om det kan antas att utlänningen kommer att bedriva statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Lagändringarna träder i kraft den 1 mars 2024 (bet. 2023/24:SfU8, rskr. 2023/24:121).

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande om en översyn av möjligheten att utvisa personer som sysslar med olovlig underrättelseverksamhet behandlades av utskottet i betänkande 2022/23:JuU16. Utskottet anförde att det inte hade framkommit något som gav anledning för riksdagen att ta initiativ till en sådan översyn och avstyrkte motionsyrkandet (s. 38). Riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2022/23:106).

Utskottets ställningstagande

Det har enligt utskottet inte framkommit något som ger anledning för riks­dagen att göra ett sådant tillkännagivande som föreslås i motion 2023/24:397 (SD) yrkande 1 om att återinföra en möjlighet till utvisning i rikets intresse. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt ett motionsyrkande om en översyn av möjligheten att utvisa personer som sysslar med olovlig under­rättelseverksamhet. Utskottet ser inte heller nu något skäl att ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande och avstyrker därför motion 2023/24:485 (SD) yrkande 4.

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se betänkande 2022/23:JuU16. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkan­den. Tidigare ståndpunkter framgår av det nämnda betänkandet.

Reservationer

Ställningstagande

Terrorism och våldsbejakande extremism fortsätter att vara ett överhängande hot mot vårt land och vårt sätt att leva. Sverige har efter sommaren 2023 gått från att betraktas som ett legitimt mål för terrorattentat till att betraktas som ett prioriterat mål. I en tid när Sverige för varje dag blir farligare och fattigare krävs handlingskraft för att öka svensk säkerhet. Tydliga straffskärpningar, åtgärder mot extremismen på nätet och fler poliser med de allra bästa verk­tygen som går att få är avgörande i kampen, men samtidigt krävs mer. Vi måste också klara av att angripa roten till hatet, hotet mot demokratin och den mins­kande samhällsgemenskapen och tilliten. När den svenska nynazismen växte sig stark på 1990-talet bemöttes det med hela samhällets samlade kraft. Polis och underrättelsetjänst agerade, men dessutom togs ett antal andra initiativ av såväl regeringen som civilsamhället. Det är dags för en ny sådan nationell samling mot extremismen och för demokratin och tilliten i vårt land.

 

Ställningstagande

Anledningen till att möjligheten att utvisa en utlänning med hänsyn till rikets intresse avskaffades 1976 var bl.a. att bestämmelsen inte hade använts under de senaste två decennierna och att ”något egentligt behov under nuvarande förhållanden” inte ansågs föreligga.

Sverige befinner sig i dag i en kraftigt förändrad situation, både inom riket och internationellt. Ett fullskaligt krig pågår i vårt närområde och Sveriges relationer till främmande makter är av större vikt för politiken än på decennier samtidigt som vårt land slits sönder av ständiga bombdåd, skjutningar och etnisk segregering. Under dessa omständigheter framstår det som orimligt att Sveriges regering står helt utan möjlighet att utvisa en utlänning som uppen­barligen utgör en fara för Sverige, så länge den inte är tydligt och direkt kopplad till våld, i princip terrorism. Precis som för över ett sekel sedan, när de äldre bestämmelserna infördes, kan en handling som förefaller oskyldig under normala omständigheter i stället vara vådlig för Sverige givet de svåra omständigheter som vårt land befinner sig i. Det bör också betonas att denna typ av utvisningsgrund är relativt vanlig bland etablerade liberala demokratier.

För det fall att rikets intresse kräver att en utlänning avlägsnas härifrån, eller vägras inresa, bör alltså Sveriges regering i enskilda fall kunna fatta ett sådant beslut. En sådan möjlighet bör därför utredas och återinföras.

Mot bakgrund av uppgifter i Säkerhetspolisens årsböcker om andra länders underrättelseinhämtning i Sverige behövs också en översyn av möjligheterna att identifiera och utvisa personer som sysslar med olovlig underrättelseverk­samhet i landet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet