HB01AU9: En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2023/24:AU9

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om arbetslöshets­försäkring och ändringar i bl.a. lagen om arbetslöshetskassor.

Den nya lagen innebär att rätten till arbetslöshetsersättning ska baseras på inkomster och att den som ansöker om arbetslöshetsersättning måste uppfylla ett inkomstvillkor. Samma inkomster som har använts för att kvalificera sig för rätt till arbetslöshetsersättning ska användas vid beräkningen av ersättningens storlek. Arbetslöshetsersättning ska lämnas med olika ersätt­ningsnivåer utifrån tiden som en sökande har varit medlem i eller ansluten till en arbetslös­hetskassa. Vidare ska arbetslöshetsersättningen trappas ned under tiden sökanden är arbetslös och ersättningsperiodens längd ska differen­tieras utifrån sökandens arbetsmarknadsförankring.

Den nya lagen och ändringarna i andra lagar föreslås träda i kraft den 1 oktober 2025.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns åtta reservationer (S, V, C, MP) och två särskilda yttranden (S, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2023/24:128 En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster.

Ett tjugotal yrkanden i följdmotioner.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning

Analys och uppföljning

Utredning om ett sammanslaget trygghetssystem

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

2. Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning, punkt 2 (S)

3. Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning, punkt 2 (V)

4. Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning, punkt 2 (C)

5. Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning, punkt 2 (MP)

6. Analys och uppföljning, punkt 3 (S)

7. Analys och uppföljning, punkt 3 (MP)

8. Utredning om ett sammanslaget trygghetssystem, punkt 4 (MP)

Särskilda yttranden

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

2. Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.	Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att ordet ”igenomsnitt” i 6 kap. 5 § första stycket 2 ska bytas ut mot
”i genomsnitt”,

2. lag om ändring i lagen (2024:000) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

5. lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

6. lag om ändring i lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

7. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,

8. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

9. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter,

10. lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av person­uppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten,

11. lag om ändring i lagen (2006:469) om behandling av person­uppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen,

12. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:128 punkterna 1–12 och avslår motion

2023/24:2881 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 1.

 

Reservation 1 (V)

2.	Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning

Riksdagen avslår motionerna

2023/24:2881 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 2,

2023/24:2884 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 1 och 4,

2023/24:2886 av Jonny Cato m.fl. (C) och

2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 1–12.

 

Reservation 2 (S)

Reservation 3 (V)

Reservation 4 (C)

Reservation 5 (MP)

3.	Analys och uppföljning

Riksdagen avslår motionerna

2023/24:2884 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 2 och 3 samt

2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 14 och 15.

 

Reservation 6 (S)

Reservation 7 (MP)

4.	Utredning om ett sammanslaget trygghetssystem

Riksdagen avslår motion

2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkande 13.

 

Reservation 8 (MP)

Stockholm den 30 maj 2024

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Magnus Persson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Magnus Persson (SD), Teresa Carvalho (S), Patrik Lundqvist (S), Michael Rubbestad (SD), Johanna Haraldsson (S), Saila Quicklund (M), Serkan Köse (S), Ann-Christine Frohm (SD), Arin Karapet (M), Ciczie Weidby (V), Magnus Jacobsson (KD), Jonny Cato (C), Leila Ali Elmi (MP), Ulf Lindholm (SD), Adrian Magnusson (S), Oliver Rosengren (M) och Mauricio Rojas (L).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2023/24:128 En arbetslöshets­försäkring baserad på inkomster. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Vid utskottets sammanträde den 9 april 2024 fick utskottet information om propositionen av regeringen genom arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson.

I propositionen behandlar regeringen två tillkännagivanden från riksdagen. Det ena handlar om att regeringen bör låta analysera uppdragstagarnas ställning i arbetslöshetsförsäkringen och återkomma till riksdagen i frågan (bet. 2009/10:AU13 punkt 2, rskr. 2009/10:275). Det andra handlar om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag som ger arbetslösa rätt att begränsa sitt arbetssökande under de första 100 dagarna (bet. 2010/11:AU9 punkt 4, rskr. 2010/11:279). Tillkännagivandena behandlas i avsnitt 5.4.2 respektive 10.2.5 i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om arbetslöshetsförsäkring. Det föreslås att rätten till arbetslöshetsersättning ska baseras på inkomster och att den som ansöker om arbetslöshetsersättning ska uppfylla ett inkomstvillkor. Samma inkomster som har använts för att kvalificera sig för rätt till arbetslös­hetsersättning föreslås användas vid beräkningen av ersättningens storlek. Beräkningen av arbetslöshetsersättningen föreslås göras per månad. Det föreslås också att arbetslöshetsersättning ska lämnas med olika ersättnings­nivåer utifrån tiden som en sökande har varit medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa. Det föreslås även att arbetslöshets­ersättningen ska trappas ned under tiden sökanden är arbetslös och att ersättningsperiodens längd ska differentieras utifrån sökandens arbetsmark­nadsförankring. Vidare föreslås att det införs en bestämmelse om att förvaltningslagen (2017:900) ska tillämpas när en arbetslöshetskassa handlägger ärenden, om inte något annat följer av bestämmelser i den nya lagen. Det föreslås att den övre åldersgränsen för rätt till arbetslöshets­ersättning ska vara 66 år. Från och med den 1 januari 2026 ska den knytas till riktåldern för pension enligt socialförsäkringsbalken. Det föreslås även följdändringar i andra lagar.

Den nya lagen och följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2025.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag och ett motionsyrkande där det föreslås att riksdagen ska avslå regeringens proposition. Därefter behandlas motionsyrkanden som innehåller förslag på tillkännagivanden till regeringen.

Propositionen

Behovet av förändringar av arbetslöshetsförsäkringen

Regeringen understryker att arbetslöshetsförsäkringen bygger på historiskt förankrade och alltjämt relevanta principer. Arbetslöshetsförsäkringen bör således enligt regeringen även i fortsättningen vara en omställningsförsäkring för den som har förlorat sitt arbete och söker ett nytt.

Enligt regeringen finns det dock utmaningar i några av de mest centrala delarna av arbetslöshets­försäkringen. Flera av utmaningarna är förknippade med den betydelse som uppgifter om arbetad tid i dag har vid prövningen av rätten till och beräkningen av arbetslöshets­ersättning. Regeringen konstaterar att nya förutsättningar att hantera dessa utmaningar har skapats genom den reform som gjorts på skatteområdet om uppgifter på individnivå i arbetsgivar­deklarationen.

Regeringen konstaterar att dagens arbetslöshetsförsäkring är bäst anpassad för arbetslösa som har haft en stadigvarande anknytning till arbetsmarknaden. Det nuvarande kvalificeringsvillkoret, dvs. arbetsvillkoret, men också det medlemsvillkor som har betydelse för rätten till inkomstrelaterad ersättning medför i vissa fall omotiverade skillnader mellan olika sökandes rätt till arbetslöshetsersättning. Det är enligt regeringen viktigt att arbetslöshets­försäkringen fungerar väl både för den som är arbetslös och kommer från reguljära anställningsförhållanden och för den som kommer från inte lika traditionella anställningsformer.

I en arbetslöshetsförsäkring som ger ekonomiskt stöd vid omställning från ett arbete till ett annat är det enligt regeringen mer ändamålsenligt att mäta sökandens förvärvsarbete före arbetslösheten genom inkomster från arbetet än genom arbetad tid. Det är enligt regeringen rimligt att det som arbetslöshets­försäkringen ersätter är förlusten av den förvärvsinkomst som en sökande har haft före arbetslösheten. Enligt regeringen är det vidare angeläget att stärka och tydliggöra omställningsprincipen i arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen betonar även vikten av att förbättra förutsättningarna för en effektiv administ­ration av arbetslöshetsförsäkringen, liksom förutsättningarna för kontroll och möjligheterna att motverka felaktiga utbetalningar.

En ny lag om arbetslöshetsförsäkring

Att arbetslöshetsförsäkringen bör baseras på inkomster i stället för arbetad tid innebär enligt regeringen inte någon principiell förändring av försäkringen utan handlar i grunden om ett annat, men i flera avseenden betydligt mer tillförlitligt, sätt att mäta sökandens arbetsmarknadsförankring. En övergång från arbetad tid till inkomster vid prövningen av rätten till arbetslöshets­ersättning och ersättningens storlek påverkar dock centrala delar av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Det nuvarande arbetsvillkoret behöver ersättas av ett nytt kvalifikationsvillkor baserat på inkomster. Om arbetad tid inte längre är relevant för beräkningen av ersättningens storlek försvinner också uppdel­ningen i en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring och nya gemen­samma regler för beräkning och minskning av arbetslöshetsersättningen behöver införas. En övergång i arbetslöshetsförsäkringen från arbetad tid till inkomster innebär ett antal materiella förändringar som skulle kräva en omfattande omarbetning av den nuvarande lagen om arbetslöshetsförsäkring. Regeringens bedömning är därmed att den nuvarande lagen bör ersättas av en ny lag som alltjämt bör benämnas lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Följande redogörelse för propositionens innehåll utgår i huvudsak från den föreslagna lagens innehåll och rubrikerna för de elva kapitel som lagen föreslås vara indelad i.

Inledande bestämmelser (1 kap.)

Regeringen anser att arbetslöshetsförsäkringens funktion som inkomst­bortfallsförsäkring och dess syfte att ge arbetslösa ekonomiskt stöd under omställning mellan arbeten uttryckligen bör framgå i en bestämmelse i inledningen av den nya lagen. Genom en sådan bestämmelse framhävs försäkringens principiella grund, dvs. vad som skiljer arbetslöshetsersättning från ersättning av annat slag. Regeringen anser också att det av pedagogiska skäl är lämpligt att ha med en upplysning om arbetslöshets­kassornas roll i bestämmelsen.

I det inledande kapitlet föreslår regeringen också en upplysnings­bestämmelse om det intyg som krävs för att med bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning söka arbete i något annat land. Det föreslås även en bestämmelse om att lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt ska tillämpas på arbetslöshetsersättning enligt den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande ordningen.

Grundläggande förutsättningar för rätt till arbetslöshetsersättning (2 kap.)

De grundläggande förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning i den nya lagen föreslås i huvudsak vara desamma som i dag. Sådana förutsättningar regleras på olika ställen i den nuvarande lagen och finns också till viss del i förordning och myndighetsföreskrifter. Enligt regeringen bör förutsätt­ningarna i stället regleras samlat i den nya lagen.

Enligt regeringen ska det i likhet med vad som gäller i dag finnas ett antal allmänna villkor som ska vara uppfyllda under hela arbetslösheten för att ge rätt till arbetslöshetsersättning. Det ska följaktligen krävas att sökanden är arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete, är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmed­lingen och i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.

För att ha rätt till arbetslöshetsersättning ska det vidare krävas att sökanden har fyllt 20 år. Rätten till ersättning ska upphöra vid månadsskiftet före den månad då sökanden fyller 66 år. Från och med den 1 januari 2026 ska rätten till ersättning upphöra vid månadsskiftet före den månad då sökanden uppnår riktåldern för pension enligt socialförsäkringsbalken.

Utöver dessa allmänna villkor för rätt till arbetslöshetsersättning föreslås särskilda bestämmelser för vissa sökande. Sådana föreslås för följande kategorier av sökande:

–      sökande som är tjänstlediga

–      sökande som är företagare

–      sökande som deltar i utbildning

–      sökande som deltar i arbetsmarknadspolitiska program

–      sökande som får avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd

–      sökande som får lönegaranti

–      sökande som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa.

Bestämmelser med de grundläggande förutsättningarna för rätt till arbets­löshetsersättning finns samlade i den nya lagens andra kapitel. För att få en fullständig bild av vad som förväntas av en sökande som gör anspråk på ersättning pekar regeringen på att hänsyn även måste tas till reglerna om sanktioner, dvs. framför allt varning och avstängning från rätt till arbets­löshetsersättning, vilka finns i den nya lagens sjunde kapitel.

Krav på tidigare inkomster för rätt till arbetslöshetsersättning (3 kap.)

För att ha rätt till arbetslöshetsersättning föreslås i den nya lagen att det nu gällande arbetsvillkoret ska ersättas av ett krav på att sökanden ska ha haft vissa inkomster av förvärvsarbete före arbetslösheten, ett s.k. inkomstvillkor. Bestämmelser om krav på inkomster av förvärvsarbete för rätt till arbetslöshetsersättning och fastställande av ramtid för prövningen av ett inkomstvillkor finns i den nya lagens tredje kapitel.

Rätten till arbetslöshetsersättning bör enligt regeringen vara förbehållen den som över tid har haft inkomster av förvärvsarbete i en sådan omfattning att det vid arbetslöshet är rimligt att ersätta inkomstbortfallet. Utöver krav på en viss minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete anser regeringen att det också ska ställas krav på att sökanden ska ha haft inkomster av förvärvsarbete under ett visst antal månader.

Ett inkomstvillkor föreslås kunna uppfyllas på två sätt, antingen genom att uppfylla ett inkomstvillkor enligt huvudregeln eller genom den s.k. alternativregeln. Ett inkomstvillkor enligt huvudregeln ska anses uppfyllt om sökanden inom en ramtid har haft en viss minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete och en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad under minst fyra månader. Enligt den föreslagna alternativregeln gäller att om en sökande inte uppfyller kravet på en minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete enligt huvudregeln, ska ett inkomstvillkor ändå vara uppfyllt om sökanden under minst fyra sammanhängande månader inom ramtiden har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs enligt huvudregeln.

Särskilda bestämmelser föreslås för beräkningen av inkomster för den som har varit företagare. När det gäller kravet på inkomster föreslås även bestämmelser som anger att vissa ersättningar ska jämställas med inkomster av förvärvsarbete samt att vissa inkomster och ersättningar inte får beaktas när ett inkomstvillkor prövas.

Storleken på de belopp som ska krävas för att uppfylla ett inkomstvillkor bör enligt regeringen fastställas genom förordning.

För prövningen av ett inkomstvillkor ska en ramtid fastställas, dvs. den tid inom vilken sökanden ska ha haft inkomster av förvärvsarbete i sådan omfattning att ett inkomstvillkor är uppfyllt. Ramtiden föreslås i princip fylla samma funktion som den gör i dagens försäkring, dvs. sätta en bortre gräns för den arbetsmarknadsförankring som sökanden kan grunda sin ersättningsrätt på. Utöver en huvudregel för ramtidens fastställande föreslår regeringen att det liksom i dag ska finnas särskilda bestämmelser om ramtid för vissa situationer. Huvudregeln för ramtidens fastställande föreslås vara de tolv månader som närmast föregår den månad som sökanden ansöker om arbets­löshetsersättning för. Under vissa förutsättningar ska ramtidens startpunkt dock kunna flyttas bakåt. Vid fastställandet av ramtiden ska vidare vissa skyddsvärda förhållanden under vissa förutsättningar kunna räknas som överhoppningsbar tid. Överhoppningsbar tid ska enligt regeringens förslag i likhet med nuvarande regelverk bedömas månadsvis.

Den överhoppningsbara tiden ska enligt regeringens förslag som huvudregel sammanlagt få vara längst 60 månader. Vid vistelse utomlands som medföljare föreslås att den överhoppningsbara tiden ska få vara längst 120 månader.

Tid med arbetslöshetsersättning (4 kap.)

När en sökande har uppfyllt ett inkomstvillkor ska en ersättningsperiod fastställas. Enligt regeringen bör ersättningsperioden även framöver mätas i ersättningsdagar. I dagens arbetslöshetsförsäkring är omställningstiden 300 ersättnings­dagar för alla som har rätt till arbetslöshetsersättning. I den nya lagen föreslås i stället olika bestämmelser om ersättningsperiodens längd beroende på sökandens tidigare inkomster av förvärvsarbete och beroende på enligt vilken bestämmelse som sökanden har uppfyllt ett inkomstvillkor. Regeringen anser att det bör finnas ett principiellt samband mellan förankringen på arbetsmark­naden, mätt i antalet månader med minsta inkomst av förvärvsarbete per månad, och ersättningsperiodens längd. Antalet månader med inkomster bör enligt regeringen påverka ersättningsperiodens längd.

Enligt regeringens förslag ska en ersättningsperiod om 300, 200 eller 100 ersättningsdagar fastställas för en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt huvudregeln. Förslaget syftar till att stärka omställningsprincipen och grundar sig på bedömningen att den som har en stark arbetsmarknads­förankring bör få en längre tid med arbetslöshetsersättning än den som har en svagare förankring och behöver mer stöd i sin omställning.

För en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt alternativregeln föreslås att ersättningsperioden ska vara 66 ersättningsdagar.

En ersättningsperiod ska enligt regeringens förslag inte få påbörjas innan en karenstid om två dagar med arbetslöshet har förflutit. För att en sökande ska kunna få arbetslöshets­ersättning efter ersättningsperiodens slut bör det som i dag krävas att sökanden har en ny förankring på arbetsmarknaden som kan grunda rätt till arbetslös­hetsersättning.

Beräkning av arbetslöshetsersättning (5 kap.)

Regeringens förslag om ett inkomstvillkor får konsekvenser även för beräkningen av ersättningens storlek. När arbetad tid inte längre ska användas som mått på arbetsmarknadsförankring och ligga till grund för rätten till arbetslöshetsersättning är det enligt regeringen inte heller ändamålsenligt att använda uppgifter om arbetad tid för att beräkna ersättningens storlek. Inriktningen ska i stället vara att stärka inkomstbortfallsprincipen genom att använda inkomster i stället för arbetad tid som grund för beräkningen av ersättningens storlek för alla som har rätt till arbetslöshetsersättning.

Vidare anser regeringen att det finns skäl att frångå dagens system med dagpenningbelopp och veckoberäkning och i stället övergå till att beräkna ersättningen per månad. Det stämmer bättre överens med en arbetslöshets­försäkring med fokus på inkomstbortfall eftersom de allra flesta på arbetsmarknaden får månadslön. Regeringen föreslår att sökandens tidigare inkomster av förvärvsarbete ska beräknas i form av ett månadsbelopp, en s.k. ersättningsgrundande inkomst.

När det gäller ersättningsnivån föreslår regeringen att en sökandes tid med medlemskap i eller anslutning till en arbetslöshetskassa ska fortsätta att ha betydelse för hur arbetslöshetsersättningen bestäms men på ett sätt som bättre återspeglar att det handlar om en inkomstbortfallsförsäkring. Tiden med medlemskap föreslås påverka sökandens ersättningsnivå i form av hur stor procentuell andel av sökandens ersättningsgrundande inkomst som arbetslös­hetsersättningen ska beräknas på. Ersättningsnivån ska fastställas till 80, 60 eller 50 procent beroende på om och hur länge den sökande har uppfyllt kravet på medlemskap. För det fall en tidigare fastställd ersättningsgrundande inkomst används för en ny ersättningsperiod föreslås ersättningsnivån vara 5 procentenheter lägre än den senast fastställda ersättningsnivån.

Regeringen föreslår också en nedtrappning av ersättningsnivån efter en viss tid med arbetslöshetsersättning. Enligt förslaget ska ersättningsnivån trappas ned med 10 procentenheter efter 100 ersättningsdagar och med ytterligare 5 procentenheter efter 200 ersättningsdagar. Det innebär alltså att ersättnings­nivån, till skillnad från den ersättningsgrundande inkomsten, kommer att kunna förändras under ersättningsperiodens gång.

Minskning av arbetslöshetsersättning (6 kap.)

Regeringen konstaterar att det liksom i det nuvarande regelverket behöver finnas regler för hur arbetslöshetsersättningen ska minskas om sökanden inte är helt arbetslös eller av något annat skäl inte har rätt till hel ersättning. I den nya lagens sjätte kapitel föreslås således bestämmelser om när arbetslöshets­ersättningen ska minskas. Det handlar bl.a. om minskningsregler på grund av inkomst av förvärvsarbete samt bestämmelser för den som samtidigt får arbetslöshetsersättning och pension eller ersättning på grund av arbetslöshet från någon annan än arbetslöshetskassan. Kapitlet innehåller också bestämmelser om hur ersättningsdagar i ersättningsperioden ska förbrukas när arbetslöshetsersättningen har minskats.

Sanktioner (7 kap.)

När det gäller behovet av ett sanktionssystem kopplat till arbetslöshets­försäkringen anser regeringen att det behövs ett system med proportionerliga följder när sökandens agerande inte överensstämmer med de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. Systemet bör även motverka att sökanden frivilligt blir arbetslös eller fortsätter att vara arbetslös.

Regeringen anser att de sanktioner som finns i den nuvarande lagen om arbetslöshetsförsäkring är ändamålsenliga. Regeringen föreslår därför i den nya lagens sjunde kapitel att varning, avstängning från rätt till arbetslöshets­ersättning och frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning även i fortsättningen ska vara de sanktioner som gäller. Ett beslut om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning och frånkännande av rätt till arbetslöshets­ersättning ska innebära att sökanden inte har rätt till ersättning under ett visst antal dagar. Vid frånkännande ska dessa dagar i en pågående eller efterföljande ersättningsperiod förbrukas.

Varning och avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning kan bli aktuellt om sökanden missköter arbetssökandet, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar sin arbetslöshet. Frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning kan bli följden om sökanden lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter och även i de fall sökanden låtit bli att anmäla vissa ändrade förhållanden.

Återbetalningsskyldighet och återkrav (8 kap.)

Enligt regeringens bedömning är nuvarande bestämmelser om återbetalnings­skyldighet ändamålsenliga och det finns inte skäl att i sak frångå den ordning som gäller i dag. En mottagare av arbetslöshetsersättning ska således vara återbetalningsskyldig om

–      mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller inte lämna de uppgifter och göra de anmälningar som mottagaren är skyldig att göra eller på något annat sätt har orsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp

–      ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och mottagaren har insett eller skäligen borde ha insett detta eller

–      mottagaren senare har fått lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid som den utbetalda ersättningen.

En bestämmelse som anger dessa förutsättningar för återbetalningsskyldighet föreslås i den nya lagens åttonde kapitel. I kapitlet föreslås även bestämmelser om återkrav av felaktigt utbetalda belopp, avbetalning och anstånd, dröjsmålsränta, avstående från återkrav, avdrag på arbetslöshetsersättning och om verkställbarheten av en arbetslöshetskassas beslut om återkrav av arbetslöshetsersättning.

Uppgiftsskyldighet (9 kap.)

Regeringen konstaterar att arbetslöshetskassor och berörda myndigheter har ett stort behov av uppgifter om enskilda för att kunna handlägga sina ärenden. Många av de uppgifter som en arbetslöshetskassa behöver om enskilda finns hos andra arbetslöshetskassor och myndigheter där de också kan omfattas av sekretess. För att bryta sekretessen och på så vis möjliggöra ett informations­utbyte mellan arbetslöshetskassor och berörda myndigheter finns det i dag bestämmelser om uppgiftsskyldighet inom och i anslutning till regelverket för arbets­löshetsförsäkringen. Regeringen föreslår att den nya lagens nionde kapitel ska innehålla sådana bestämmelser om uppgiftsskyldighet.

Regeringen menar att informationsutbytet behöver regleras för att myndig­heterna och arbetslöshetskassorna ska kunna handlägga sina ärenden och fullgöra sina respektive uppdrag på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Regeringens förslag avser de fall då annat författningsstöd saknas för att säkerställa att myndigheterna och arbetslöshetskassorna får den information som de behöver. Därigenom undanröjs eventuella sekretesshinder och det ges ett tydligt stöd för den personuppgiftsbehandling som uppgiftsöverföringen kan medföra. Vidare kommer det att stå klart för utlämnande myndigheter och arbetslöshetskassor att de ansvarar för uppgiftslämnandet. Kapitlet innehåller även en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare och uppdrags­givare till arbetslöshetskassor i vissa fall.

Regeringen noterar i sammanhanget att flera reformarbeten som gäller informationsutbyte mellan myndigheter och andra organ pågår och nämner bl.a. en ny lag om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.

Handläggning av ärenden (10 kap.)

När det gäller handläggningen av ärenden enligt den nya lagen gör regeringen bedömningen att det finns ett behov av tydligare handläggningsregler. Regeringen ser fördelar med att anpassa bestämmelserna om handläggningen till de som gäller myndighetsutövning i stort, men framhåller samtidigt att det är viktigt att det finns möjlighet att ha särregleringar i den nya lagen när det bedöms vara nödvändigt. Regeringen föreslår således en bestämmelse som anger att förvaltningslagen ska tillämpas när arbetslöshetskassan handlägger ärenden enligt den nya lagen, om inte något annat följer av bestämmelserna i den nya lagen. När förvaltningslagen tillämpas ska gälla att arbetslöshets­kassan ska jämställas med en myndighet.

Regeringen bedömer att det finns behov av att i den nya lagen särskilt reglera vissa hand­läggningsfrågor som är specifika för arbetslöshets­försäkringen. Särskilda bestämmelser föreslås således i kapitlen om handläggning (10 kap.) och omprövning och överklagande (11 kap.). De handläggningsfrågor som regleras särskilt i tionde kapitlet handlar bl.a. om vad en ansökan om arbetslöshetsersättning ska innehålla och när den ska göras samt när interimistiska beslut får meddelas.

Omprövning och överklagande (11 kap.)

Regeringen framhåller att tyngdpunkten i det rättsliga förfarandet inom arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen bör ligga på den första instansen, dvs. hos arbetslöshetskassan, för att undvika onödiga och tidskräv­ande domstolsprövningar. Regeringen föreslår därför att bestämmelser om omprövning som delvis motsvarar dagens ordning ska införas i den nya lagen och att ett beslut inte kan omprövas om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet.

När det gäller överklaganden ska en arbetslöshetskassas beslut i ärenden om arbetslöshetsersättning enligt den nya lagen få överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om inte något annat följer av lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagan­de till kammarrätten.

Ändringar i andra lagar

Regeringen föreslår ändringar i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor som handlar om dels beräkningsunderlaget för den finansieringsavgift som ska betalas av arbetslöshetskassorna, dels frågan om medlemskap i en arbetslöshetskassa efter arbete i en annan medlemsstat. Regeringen föreslår även en ändring i den s.k. införandelagen (SFS 1997:240). Den aktuella ändringen innebär att arbetslöshetskassor som har registrerats med stöd av äldre lagstiftning ska anses registrerade med rätt att handha arbets­löshetsförsäkringen enligt den nya lagen.

Regeringen konstaterar vidare att det är nödvändigt att göra följdändringar i ett antal lagar i vilka det finns hänvisningar till den nuvarande lagen om arbetslöshets­försäkring. I de paragrafer som ändras föreslår regeringen samtidigt vissa språkliga och redaktionella justeringar. De lagar som berörs av följdändringar är socialförsäkringsbalken, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen om arbetslöshetskassor, lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, inkomstskattelagen (1999:1229), lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, lagen (2002:546) om behandling av person­uppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen samt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande

Den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring och ändringar i andra lagar föreslås träda i kraft den 1 oktober 2025, då lagen om arbetslöshetsförsäkring föreslås upphöra att gälla. Ändringen av den övre åldersgränsen för rätt till arbetslöshetsersättning föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.

Övergångsbestämmelser

Den upphävda lagen om arbetslöshetsförsäkring föreslås gälla för den som har en pågående ersättningsperiod vid ikraftträdandet. Bestämmelserna om företagares arbetslöshet i den upphävda lagen föreslås dessutom fortfarande gälla t.o.m. den 30 september 2026 för företagare som bedriver fiske för sin huvudsakliga försörjning och som är medlemmar i en arbetslöshetskassa med yrkesfiske som verksamhetsområde. Äldre bestämmelser om den övre ålders­gränsen för rätt till arbetslöshetsersättning föreslås fortfarande gälla för den som har fyllt 66 år före den 1 januari 2026. Äldre bestämmelser föreslås fortfarande gälla i övrigt för arbetslöshetsersättning enligt den upphävda lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Redovisning av tillkännagivanden från riksdagen

Riksdagen har tillkännagett för regeringen vad utskottet anför om att regeringen bör låta analysera uppdragstagarnas ställning i arbetslöshetsför­säkringen och återkomma till riksdagen i frågan (bet. 2009/10:AU13 punkt 2, rskr. 2009/10:275). Riksdagen har även tillkännagett för regeringen vad utskottet anför om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag som ger arbetslösa rätt att begränsa sitt arbetssökande under de första 100 dagarna (bet. 2010/11:AU9 punkt 4, rskr. 2010/11:279).

Tillkännagivandet om uppdragstagarnas ställning i arbetslöshets­försäkring­en behandlas i propositionens avsnitt 5.4.2. Regeringen anser att frågan om uppdragstagares ställning i arbetslöshetsförsäkringen fortfarande är komplex. En reglering av t.ex. hur många uppdragsgivare en sökande får ha och med vilken frekvens riskerar att motverka en dynamisk arbetsmarknad snarare än att underlätta för den. En tydligare lagreglering med uttryckliga kriterier skulle enligt regeringen även snabbt riskera att vara daterad. Det är enligt regeringen i stället viktigt att frågan om gränsdragningen mellan arbetstagare och företagare i arbetslöshetsförsäkringen kan avgöras genom en samlad bedöm­ning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Regeringen gör bedömningen att självständiga uppdragstagare, liksom i dag, bör betraktas som företagare enligt den nya lagen.

Tillkännagivandet om den s.k. 100-dagarsregeln behandlas i propositionens avsnitt 10.2.5. Med hänvisning särskilt till att arbetslöshetsförsäkringen ska bidra till att tiden i arbetslöshet blir så kort som möjligt gör regeringen den samlade bedömningen att det inte bör återinföras en generell 100-dagarsregel.

Regeringens bedömning är att de båda tillkännagivandena är slutbehand­lade.

Motionen

I kommittémotion 2023/24:2881 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 1 föreslår motionärerna att riksdagen ska avslå regeringens proposition. Enligt motionärerna bör rätten till arbetslöshetsersättning även fortsättningsvis grundas på ett arbetsvillkor i stället för ett inkomstvillkor. Motionärerna anser vidare att fler löntagare behöver omfattas av försäkringen, att en högre andel av de arbetslösa behöver få 80 procent av sin tidigare lön i ersättning, att ersättningsnivåerna behöver höjas och indexeras samt att den successiva ned­trappningen av arbetslöshetsersättningen bör slopas. Regeringens proposition innehåller inga förslag i denna riktning och bör enligt motionärerna därför avslås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis betona den viktiga och centrala roll som arbets­löshetsför­säkringen har inom arbetsmarknadspolitiken som omställningsför­säkring för den som har förlorat sitt arbete och söker ett nytt. En fungerande arbetslöshets­försäkring verkar också som en automatisk stabilisator som upprätthåller enskildas konsumtionsförmåga och den inhem­ska köpkraften vid konjunktur­nedgångar.

Som regeringen framhåller bör arbetslöshetsförsäk­ringens grundläggande funktion värnas samtidigt som det finns delar av försäkringen som bör förändras för att på ett bättre sätt bidra till omställning mellan arbeten vid arbetslöshet. Utskottet instämmer med regeringen om vikten av att arbets­löshetsförsäkringen fungerar väl både för den som är arbetslös och kommer från reguljära arbetsförhållanden och för den som kommer från inte lika traditionella anställningsformer. Att lägga inkomster i stället för arbetad tid till grund för rätten till arbetslöshetsersättning och utforma systemet så att fler personer omfattas är enligt utskottet en viktig och välkommen reform av arbetslöshets­försäkringen.

En bärande utgångspunkt i arbetslöshetsförsäkringen är dess funktion som omställningsförsäkring. En naturlig del i arbetslöshetsförsäkringen är således att den bör vara utformad så att sökande ges incitament att korta tiden i arbetslöshet. Utskottet välkomnar därför att det i regeringens förslag finns ekonomiska incitament för sökande att vidta de åtgärder som krävs för att så snabbt som möjligt få ett nytt arbete.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att nuvarande sanktioner kopplade till arbetslöshetsförsäkringen är ändamålsenliga och därför bör kvarstå i den nya lagen. Utskottet vill i sammanhanget understryka att det är betydelsefullt för arbetslöshetsförsäkringens funktionssätt och infriandet av förväntningarna på reformen att sanktionerna används fullt ut. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har visat på brister i regeltillämpningen hos såväl Arbetsförmedlingen som arbetslöshetskassorna.

I likhet med regeringen anser utskottet också att det är angeläget att förbättra förutsättningarna för en mer effektiv och enkel administration av arbetslöshetsförsäkringen. Att använda sig av uppgifter om ersättning för arbete som har lämnats i arbetsgivardeklara­tioner bedöms medföra en rad positiva effekter, såsom effektivare administration för arbetslöshetskassorna, lättare för individen att förutse sitt försäkringsskydd och större möjligheter att motverka felaktiga utbetalningar.

När det gäller de invändningar som framförs i kommittémotion 2023/24:2881 (V) yrkande 1 och som ger motionärerna anledning att föreslå avslag på regeringens proposition kan konstateras att det bland övriga partier finns ett brett stöd för den föreslagna övergången till en arbetslöshets­försäkring där sökandens förankring på arbetsmarknaden mäts genom inkomster av förvärvsarbete i stället för genom arbetad tid. Enligt utskottet har regeringen lagt fram ett väl avvägt förslag till ny lag om arbetslöshets­försäkring som tydligt stärker arbetslinjen och som hanterar de utmaningar som varit förknippade med den betydelse som uppgifter om arbetad tid i dag har vid prövningen av rätten till och beräkningen av arbetslöshetsersättning.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen, men med en mindre språklig korrigering som framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut. Motion 2023/24:2881 (V) yrkande 1 bör därmed avslås.

Avslutningsvis har utskottet inget att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandena om uppdragstagarnas ställning i arbetslöshetsförsäkrin­gen och om den s.k. 100-dagarsregeln.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2884 av Teresa Carvalho m.fl. (S) anser motionä­rerna att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett omarbetat lagförslag. Motionärerna motsätter sig förslaget om nedtrappning efter 100 dagars arbets­löshet (yrkande 1). Förslaget innebär enligt motionärerna rejäla försämringar för många jämfört med i dag, inte minst för kvinnor i arbetaryrken. Motionärerna tar vidare upp utformningen av den nya s.k. alternativregeln och framhåller att det är viktigt att säkerställa att individer som kvalificerar sig via denna regel och bedöms vara i behov av arbetsmarknadspolitiska insatser får möjlighet att ta del av dessa och lämplig ersättning när rätten till arbetslös­hetsersättning upphör (yrkande 4).

I kommittémotion 2023/24:2881 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 2 anser motionärerna att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag utformat utifrån följande utgångspunkter. Rätten till arbetslöshets­ersättning bör baseras på arbetad tid med en utformning av arbetsvillkoret som gör att fler löntagare kvalificerar sig för arbetslöshetsersättning. Vidare bör tid med graviditetspenning, föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliterings­penning, närståendepenning och sjuklön räknas in i arbetstiden de månader som inte kan räknas som överhoppningsbar tid. När sådan tid räknas in i arbetstiden bör det vidare vara den underliggande lönen, inte den tillfälliga ersättningen, som ligger till grund för arbetslöshetsersättningen. För att undvika att försäkringen tappar i värde vid kortvarig sjukdom, föräldraledighet m.m. bör den överhoppningsbara tiden räknas månadsvis. Vidare bör arbetssökande med barn under 18 år ges möjlighet till en förlängning av ersättningsperioden med 150 dagar. Därtill bör den s.k. 100-dagarsregeln återinföras i arbetslöshetsförsäkringen.

I kommittémotion 2023/24:2886 av Jonny Cato m.fl. (C) har motionärerna synpunkter på takbeloppen i arbetslöshetsförsäkringen. De anser att regeringen har gått på tvären mot vad arbetslinjen borde innebära genom att permanenta de tillfälligt höga tak i försäkringen som fanns under pandemin. Motionärerna menar att dessa belopp behöver justeras.

I kommittémotion 2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) har motionärerna ett antal förslag om hur arbetslöshetsförsäkringen bör vara utformad och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett omarbetat lagförslag. Motionärerna invänder mot den brantare nedtrappning i arbetslöshetsförsäkringen som föreslås i den nya lagen (yrkande 1). Enligt motionärerna bör inte heller ersättningsperiodens längd förkortas. Motionä­rerna anser att samma ersättningsperiod ska gälla för alla och vara 300 dagar (yrkandena 2 och 3). När det gäller åldersgränserna anser motionärerna att den nedre åldersgränsen bör tas bort och att den övre åldersgränsen bör följa rätten att kvarstå i anställning (yrkande 4). Motionärerna anser vidare att möjligheten till förlängning av ersättnings­perioden för föräldrar till barn under 18 år bör behållas (yrkande 5). När det gäller de situationer som kan utgöra överhopp­ningsbar tid anser motionärerna att tid med konstnärsstipendier bör kunna räknas som sådan tid (yrkande 6). Tid med etableringsersättning bör enligt motionärerna också kunna räknas som överhoppningsbar tid (yrkande 10). När det gäller situationen att en person vistats utomlands som medföljare till biståndsarbetare anser motionärerna att det inte bör finnas någon gräns för hur lång den överhoppningsbara tiden kan vara (yrkande 11). När det gäller företagares rätt till arbetslöshetsersättning anser motionärerna att det tillfälliga undantag som gjordes under pandemin att vidta vissa marknadsföringsåtgärder bör permanentas (yrkande 7), att det ska vara möjligt att utföra enstaka uppdrag under ett tillfälligt uppehåll i verksamheten (yrkande 8) samt att det ska finnas möjlighet att utföra vissa åtgärder under avveckling av verksamheten (yrkande 9). Slutligen anser motionärerna att regeringen bör se över frågan om att införa ett studerandevillkor, dvs. att studier på lämpligt sätt ska kunna ligga till grund för arbetslöshetsersättning (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Gemensamt för de motioner som utskottet behandlar i detta avsnitt är att de innehåller förslag om att arbetslöshets­försäkringen framöver bör utformas på ett annat sätt än det som regeringen har föreslagit. Utskottet konstaterar att motionerna utgår från en rad skilda ingångs­värden. På ena kanten finns de motionärer som får betraktas som väsentligen tillfreds med den föreslagna lagstiftningen men menar att ersättningsnivåerna måste justeras ned. På andra kanten finns de motionärer som anser att arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras till att vara betydligt generösare än i dag. Däremellan befinner sig de motionärer som i olika grad har invändningar mot skilda delar av regeringens förslag och anser att regeringen borde ha gjort andra vägval i vissa av sina bedömningar. När det gäller systemskiftet att övergå från ett arbetsvillkor till ett inkomstvillkor i försäkringen kan utskottet dock glädjande nog konstatera att det finns en bred majoritet bakom regeringens förslag.  

Utskottet konstaterar att förslagen i de aktuella motionerna, med några undantag som utskottet kommer till nedan, har varit föremål för ingående överväganden i propositionen. Utskottet delar de bedömningar som regeringen gör och anser att regeringens förslag till ny lagstiftning är väl avvägt. Kommittémotionerna 2023/24:2884 (S) yrkande 1, 2023/24:2881 (V) yrkande 2 och 2023/24:2888 (MP) yrkandena 1–5 och 7–11 bör därmed avslås.

När det gäller ersättningsnivåerna inom arbetslöshetsförsäkringen, vilka det framförs synpunkter på i kommittémotion 2023/24:2886 (C), kan konstateras att det föreslagna regelverket för arbetslöshetsförsäkringen är utformat på så vis att den högsta ersättningsgrundande inkomsten är något som överlämnas till regeringen att bestämma genom förordning. De framförda synpunkterna är enligt utskottet sådana att de lämpligen beaktas i det kommande förord­ningsarbetet. Enligt utskottet finns därmed inte skäl att vidta någon åtgärd med anledning av den aktuella motionen, som därmed bör avslås.

När det gäller förslaget i kommittémotion 2023/24:2888 (MP) yrkande 6 om att perioder med stipendier för konstnärliga utövare bör kunna utgöra överhoppningsbar tid noterar utskottet att detta är en fråga som lyfts fram av några remissinstanser och att regeringen i propositionen bedömer att denna och vissa andra frågor när det gäller vad som bör kunna utgöra överhopp­ningsbar tid inte kan hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Utskottet utgår från att regeringen återkommer i annat sammanhang om den anser att det finns anledning att ändra eller komplettera bestämmelserna om överhoppningsbar tid. Vidare, när det gäller yrkande 12 i samma motion om att se över arbetslöshetsförsäkringen kopplad till studier, noterar utskottet även här att regeringen bedömer att frågan ligger utanför det aktuella lagstiftnings­ärendet. Utskottet tar i denna fråga fasta på principen att arbetslös­hets­försäkringen ska vara en omställningsförsäkring som riktar sig till den som har en tidigare förankring på arbetsmarknaden, och delar således inte motionärernas uppfattning att studier bör kunna ligga till grund för rätt till arbetslöshets­ersättning. De båda yrkandena bör därmed avslås.

Avslutningsvis, när det gäller de farhågor som lyfts fram i kommittémotion 2023/24:2884 (S) yrkande 4 i fråga om den s.k. alternativregelns tillämp­ning och konsekvenser, vill utskottet understryka vikten av att noga följa upp effekterna av det nya regelverket. Till skillnad från motionärerna ser dock utskottet inte anledning att rikta något tillkännagivande till regeringen i frågan. Utskottet litar till att regeringen kommer att följa tillämpningen noga och vid behov vidta åtgärder. Även detta yrkande bör därmed avslås.

Motionerna

I kommittémotion 2023/24:2884 av Teresa Carvalho m.fl. (S) framställer motionärerna krav på att det ska göras en fördelningspolitisk analys av de nya nedtrappningsförslagen i förhållande till dagens regelverk (yrkande 2). Motionärerna anser vidare att det omedelbart bör göras en jämställdhetsanalys av propositionens konsekvenser i förhållande till dagens regelverk (yrkan­de 3). Motionärerna är djupt kritiska till att propositionen inte tydligare adresserar jämställdhetsaspekterna av de föreslagna ändringarna i arbetslös­hetsför­säkringen och vill därför att man omedelbart tar fram en fördelnings­profil för regeringens förslag där man studerar vilka effekter reformen får jämfört med dagens regelverk, sett till både inkomstgrupper och kön.

I kommittémotion 2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) anser motionärerna att den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring bör följas upp ur ett jämställdhetsperspektiv (yrkande 14). Motionärerna anser också att den nya lagen behöver följas upp när det gäller hur lagstiftningen slår för personer med funktionsnedsättning och personer med sjukersättning på deltid (yrkande 15).

Propositionen

Regeringens konsekvensbeskrivning av lagförslagen finns i propositionens avsnitt 18. Avsnittet är indelat i en rad underavsnitt och redogörelsen nedan är avgränsad till avsnittet om övergripande konsekvenser och de avsnitt som handlar om ekonomiska konsekvenser för individer respektive övriga konsekvenser när det gäller personer med funktionsnedsättning.

Övergripande konsekvenser (avsnitt 18.1)

När det gäller övergripande konsekvenser av den föreslagna nya lagen anför regeringen att de största materiella skillnaderna främst är att arbetslöshets­försäkringen genom förslagen om inkomstvillkor och ersättningens storlek blir en samlad inkomstbortfalls­försäkring samt att ersättningsnivåerna och ersättningsperioden kommer att skilja sig mer åt mellan olika ersättnings­tagare.

En följd av flera av förslagen är vidare att arbetslöshetskassorna kommer att kunna använda sig av uppgifter om ersättning för arbete som har lämnats av arbets- och uppdragsgivare i arbetsgivardeklarationer till Skatteverket. Det bedöms enligt regeringen leda till en effektivare administration av arbetslöshetsförsäkringen, ökad förutsebarhet och större möjligheter att motverka felaktiga utbetalningar. Förslaget bedöms dock inte förändra arbetslöshetsförsäkringens grundläggande funktion inom arbetsmarknads­politiken.

Regeringen pekar i avsnittet på att det i propositionen endast är konse­kvenserna av lagförslagen som redovisas.

Ekonomiska konsekvenser för individer (avsnitt 18.2.2)

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna för individer skriver regeringen följande:

De ekonomiska konsekvenserna för individerna bestäms främst av villkoren för att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning, ersättningens storlek och ersättningsperiodens längd. Regeringen bedömer att förutsättningarna för att även arbetslösa med svagare förankring på arbetsmarknaden ska kunna kvalificera sig för arbetslöshetsersättning ökar i och med förslaget, bl.a. eftersom det föreslås krävas färre månader med inkomster för att uppfylla ett inkomstvillkor än vad som i normalfallet krävs i antal månader med arbetad tid för att uppfylla dagens arbetsvillkor. Förslaget bedöms även öka förutsättningarna för en mer träffsäker styrning av hur många som kan kvalificera sig för rätt till arbetslöshetsersättning, eftersom det är lättare att beräkna hur många som har haft vissa inkomster av förvärvsarbete än hur många som har arbetat ett visst antal timmar. 

När det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män kan skillnaderna i inkomster, som Skatteverket och Socialstyrelsen påpekar, påverka rätten till arbetslöshetsersättning, men utfallet beror främst på vilka belopps­gränser som bestäms för att en sökande ska uppfylla ett inkomstvillkor. Konsekvenserna för jämställdheten och vad som övrigt framkommer får därför beaktas i det kommande förordningsarbetet.

Regeringens förslag till minskningsregler vid deltidsarbete kan få påverkan på individens ekonomi, eftersom det föreslås att den som har inkomster av arbete ska få arbetslöshetsersättning för sitt inkomstbortfall. Det är en skillnad jämfört med i dag när arbetslöshetsersättningen beräknas utifrån ett arbetstidsbortfall. Den som har högre inkomster av deltidsarbete under arbetslösheten än före arbetslösheten kommer att få lägre arbetslöshetsersättning än i nuvarande försäkring och tvärtom.

Vissa sökande kan få arbetslöshetsersättning under kortare tid i dag, eftersom ersättningsperiodens längd föreslås bestämmas av sökandens arbetsmarknadsförankring, men det är även möjligt att vissa sökande som i dag står utan ersättning får någon ersättning snarare än ingen alls. Den nuvarande möjligheten till förlängning av ersättningsperioden för den som har barn under 18 år föreslås inte införas i den nya arbetslöshets­försäkringen. Det faktiska utfallet av detta, som beror av flera faktorer, får beaktas i det kommande förordningsarbetet.

Personer med funktionsnedsättning (avsnitt 18.6.2)

När det gäller övriga konsekvenser av förslagen skriver regeringen följande om konsekvenser för personer med funktionsnedsättning:

Regeringens förslag är anpassat till att arbetsmarknaden kan se olika ut för olika individer och en minskad detaljreglering för individer som arbetar på ett annat sätt än vad som är normen. Ett exempel på det är att kravet på hur många timmar som sökanden ska vara arbetsför och oförhindrad att arbeta under en vecka tas bort. Det bedöms underlätta för personer, t.ex. med funktionsnedsättning som förhindrar dem att arbeta under hela veckan, att uppfylla de allmänna villkoren.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att motionärerna i detta avsnitt anser att det finns skäl att dels analysera olika delar av regeringens förslag, dels ta initiativ till att följa upp och utvärdera hur det nya regelverket faller ut i vissa avseenden. Som utgångspunkt delar utskottet motionärernas syn på vikten av att kombinera förändringar av ett regelverk med både genomgripande analyser före och nödvändiga uppföljningar och utvärderingar efter att det förändrade regel­verket är på plats. Utskottet uppfattar inte regeringen på något annat sätt än att den också delar denna grundläggande utgångspunkt.

När det gäller de krav på olika analyser av regeringens förslag som framställs i kommittémotion 2023/24:2884 (S) yrkandena 2 och 3 noterar utskottet att regeringen är tydlig med att det endast är konsekvenserna av de förslag som lämnas i propositionen som också redovisas där. Regelverket för arbetslöshetsförsäkringen är utformat på så vis att vissa belopp bestäms genom förordning, vilket av naturliga skäl ännu inte har skett. Utskottet konstaterar att det innebär att det ännu inte är möjligt att fullt ut bedöma konsekvenserna i de avseenden som efterfrågas av motionärerna. Utskottet utgår emellertid från att löpande konsekvensanalyser av förslagen har gjorts under beredningen och att konsekvensanalyser med anledning av det som kommer att föreslås i förordningar i vanlig ordning kommer att slutföras i samband med för­ordningsarbetet. Det finns därför inte skäl att ställa sig bakom motions­yrkan­dena som därmed bör avslås.

Inte heller när det gäller kommittémotion 2023/24:2888 (MP) yrkandena 14 och 15 ser utskottet att det finns skäl för något tillkännagivande till regeringen. Som anförts ovan är det visserligen rimligt att följa upp och utvärdera ny lagstiftning för att få vetskap om utfallet blev det som eftersträvades med reformen. Den nya arbetslöshetsförsäkringen skiljer sig inte i det avseendet från reformer inom andra områden. Utskottet menar dock att det i det här skedet, dvs. långt innan lagstiftningen ens trätt i kraft, inte finns skäl för att ställa den typen av specifika krav som motionärerna gör. Utskottet noterar i sammanhanget också att vissa konsekvenser för personer med funktionsnedsättning berörs av regeringen i propositionen. Det finns därför inte skäl att ställa sig bakom motionsyrkandena, som därmed bör avslås.

Motionen

I kommittémotion 2023/24:2888 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) anser motionärerna att det bör tillsättas en utredning med uppdrag att föreslå ett sammanslaget trygghetssystem (yrkande 13). Enligt motionärerna bör arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen på sikt slås samman till en gemensam trygghetsförsäkring, s.k. arbetslivstrygghet, som sköts av en och samma myndighet.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsförslag (kommittémotion 2023/24:2677 av Annika Hirvonen m.fl. MP yrkande 13) om ett sammanhållet trygghetssystem för arbetslöshets­försäkringen, sjukförsäkringen och försörjningsstödet har under innevarande riksmöte behandlats i socialförsäk­ringsutskottet (bet. 2023/24:SfU13 s. 15 f.). Socialförsäkrings­utskottet avstyrkte förslaget. Riksdagen biföll utskottets förslag till beslut (prot. 2023/24:119).

Utskottets ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen är ett av de grundläggande trygghetssystemen för enskilda i vårt land och har en central roll i arbetsmarknadspolitiken som omställningsförsäkring. Utskottet konstaterar att den omfattande förändring av systemet som regeringen nu genomför innebär att arbetslöshets­försäkringen kommer att omfatta fler personer, framför allt genom att personer med svag förankring på arbetsmarknaden i fler fall än i dag kommer att få arbetslöshets­ersättning.

Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i kommittémotion 2023/24:2888 (MP) yrkande 13 om att det skulle finnas skäl att ta steg mot ett sammanslaget trygghetssystem där arbetslöshetsförsäkringen och sjuk­försäk­ringen slås samman till en gemensam trygghetsförsäkring. Utskottet vill poängtera att arbetslöshetsförsäkringen bygger på historiskt förankrade och alltjämt relevanta principer om att vara en omställnings­försäkring för den som har förlorat sitt arbete och söker ett nytt. Utskottet konstaterar att den förändring som nu genomförs innebär att arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring stärks. Det sker samtidigt som den väl inarbetade ordningen med arbetslöshetsförsäkringen som en fristående del av vårt trygghetssystem behålls. Utskottet anser att detta är en väl avvägd ordning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Reservationer

Ställningstagande

En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger arbetslöshetsförsäkringen inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskraftsutbudet och bidrar till ökad jämlikhet.

För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar dennes kompetens behöver arbets­löshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Så ser arbetslöshets­försäkringen inte ut i dag, och så ser den definitivt inte ut om regeringens förslag till ny lag om arbetslöshetsförsäkring blir verklighet.

Jag delar regeringens uppfattning att arbetslöshetsförsäkringen behöver förändras men är av en helt annan uppfattning när det gäller hur den bör vara utformad. Enligt min mening behöver fler löntagare omfattas av försäkringen, en högre andel av de arbetslösa behöver få 80 procent av sin tidigare lön i ersättning, ersättningsnivåerna behöver höjas och indexeras och den succes­siva nedtrappningen av arbetslöshetsersättningen bör slopas. Regeringens förslag innehåller inga förslag i denna riktning, och enligt min mening bör regeringens proposition därför avslås.

Hur arbetslöshetsförsäkringen bör utformas återkommer jag till i avsnittet Arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning. När det gäller regeringens redovisning av tillkännagivandet om den s.k. 100-dagarsregeln delar jag inte regeringens bedömning att det ska anses vara slutredovisat, eftersom jag anser att denna regel bör återinföras.

Ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig omställningsförsäkring vars grund­läggande funktion är att se till att den som förlorar jobbet inte också blir fattig. Vid sidan av att vara en trygghet i vardagen motverkar den också att löner pressas nedåt och den spelar en viktig roll i att stabilisera samhällsekonomin i kriser. Vår ambition är att Sverige ska ha en trygg arbetslöshetsförsäkring.

Vi är positiva till den övergång från ett arbetsvillkor till ett inkomstvillkor i arbetslöshetsförsäkringen som föreslås i den aktuella propositionen. Det kommer att modernisera och förenkla handläggningen av försäkringen avsevärt. Det möjliggör också för fler att kunna kvalificera sig till försäkringen jämfört med hur arbetsvillkoret är utformat i dag.

Andra delar av förslaget är vi mindre positiva till. Det handlar framförallt om den brantare avtrappningen i arbetslöshetsförsäkringen. Med den branta avtrappning som föreslås kommer många personer att få rejäla försämringar jämfört med i dag. Det kommer att göra livet tuffare för inte minst många kvinnor i arbetaryrken. Förslaget slår även mot möjligheterna till komplette­rande inkomstförsäkringar. De löntagare som i dag – ofta via fackligt medlemskap – kan försäkra sig upp till 80 procent av sin lön kommer inte att kunna göra detta längre än de 100 första dagarna. Detta kommer att försämra fackförbundens möjligheter att organisera nya medlemmar. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett omarbetat lagförslag som inte innehåller den branta avtrappning efter 100 dagars arbetslöshet som föreslås i propositionen.

Vi ser även med viss oro på utformningen av den nya alternativregeln som beräknas ge väldigt låga ersättningar. Det är viktigt att säkerställa att individer som kvalificerar sig via alternativregeln och bedöms vara i behov av arbetsmarknadspolitiska insatser får möjlighet att ta del av dessa när rätten till arbetslöshetsersättning upphör. Dessa individer bör likaledes ges rätt till aktivitetsstöd. Vi vill också betona vikten av att följa upp vilka effekter den här delen av reformen av arbetslöshetsförsäkringen får på sikt. Vi anser att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att individer som kvalificerat sig via alternativregeln får lämpligt stöd och ersättning. 

 

Ställningstagande

En inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring med krav på att uppfylla ett inkomstvillkor för rätt till arbetslöshetsersättning är enligt min mening fel väg att gå. Ett inkomstvillkor skapar, per definition, en inbyggd orättvisa eftersom löntagare med högre lön kvalificerar sig för arbetslöshetsersättning snabbare än löntagare med lägre lön. Få arbetade timmar med hög timlön bör inte betraktas som en högre grad av arbetsmarknadsförankring än fler timmar med en låg timlön. Den rättvisa principen är att utgå från arbetade timmar och jag anser därför att rätten till arbetslöshetsersättning även fortsättningsvis ska grundas på ett arbetsvillkor i stället för ett inkomstvillkor.

Arbetsvillkoret ska utformas på ett sätt som gör att en majoritet av löntagarna kvalificerar sig för arbetslöshetsersättning. Tid med graviditetspenning, föräldra­penning, sjukpenning, rehabiliteringspenning, smittbärar­penning, närstående­penning och sjuklön bör räknas in i arbetstiden de månader som inte är överhoppningsbara. Dessutom bör det vara den underliggande lönen, inte den tillfälliga ersättningen, som ligger till grund för arbetslöshetsersättningen när denna tid räknas in i arbetstiden. Överhoppningsbar tid bör vidare räknas månadsvis för att undvika att försäkringen tappar i värde vid kortvarig sjukdom, föräldraledighet m.m.

Utöver detta bör arbetssökande med barn under 18 år även framöver ges möjlighet till en förlängning av ersättningsperiodens längd med 150 dagar. Därtill bör den s.k. 100‑dagarsregeln återinföras. Det är beklagligt att utskottet ansluter sig till regeringens bedömning och inte förmår att se de behov som finns.

Det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen omfattar en majoritet av löntagarna och att dessa kan få en ersättning som grundar sig på den tidigare inkomsten. På så sätt kan arbetslöshetsförsäkringen ge inkomsttrygghet mellan två jobb. Målet bör vara att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Det finns därför skäl att höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden och för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren samt återinföra studerandevillkoret. Reformerna bör genomföras successivt, i enlighet med beskrivningen i Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 (mot. 2023/24:2385).

Jag anser med det anförda att regeringen bör återkomma med ett omarbetat lagförslag utifrån dessa utgångspunkter.

 

Ställningstagande

En bärande del av en liberal ekonomisk politik är det ska löna sig att arbeta. I propositionen har regeringen presenterat förslag till en ny arbetslöshets­försäkring baserad på en utredning som Centerpartiet var med och tillsatte. Den nya arbetslöshetsförsäkringen kommer att moderniseras på en rad viktiga punkter, inte minst genom att på ett mer flexibelt sätt baseras på faktisk inkomst. Dessutom kommer den, som Centerpartiet drev fram, att trappas av något snabbare än tidigare samtidigt som den är mer generös inledningsvis. Arbetslöshetsförsäkringen har därmed i stort fått en välkommen utformning som omställningsförsäkring.

Genom att permanenta de höga taken i arbetslöshetsförsäkringen som tillfälligt fanns under pandemin har regeringen dock gått på tvären mot vad arbetslinjen borde innebära. Det är centralt att regeringen justerar de höga beloppen för att på så sätt skapa en arbetslöshetsförsäkring baserad på omställningsprincipen och med en utformning som bidrar till såväl trygghet som minskad arbetslöshet.

Jag anser därmed att regeringen bör vidta åtgärder för att justera takbeloppen för arbetslöshetsförsäkringen i linje med det jag anfört ovan.

 

Ställningstagande

Det har länge funnits en hel del problem med arbetslöshetsförsäkringen, och den har i alltför liten grad varit anpassad till den reella situation som många människor har på arbetsmarknaden. Jag anser således att det är bra att ett förslag till en förändrad arbetslöshetsförsäkring nu har lagts fram. Förarbetet till propositionen inleddes under förra mandatperioden, när Miljöpartiet ingick i regeringen. Lagförslaget är i stora delar rimliga, men det finns delar som är problematiska och där jag anser att lagstiftningen bör ges en annan utformning. Jag anser således att lagstiftningen behöver omarbetas och utformas utifrån följande utgångspunkter:

•       Den branta nedtrappning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen som finns i regeringens lagförslag bör inte genomföras.

•       Ersättningsperiodens längd bör vara 300 dagar för alla.

•       Ålderskraven bör ändras på så sätt att den nedre åldersgränsen om 20 år tas bort och att den övre följer rätten att kvarstå i anställning.

•       Arbetssökande med barn under 18 år bör ges möjlighet till en förlängning av ersättningsperiodens längd med 150 dagar.

•       Tid med konstnärsstipendier respektive tid med etableringsersättning bör kunna räknas som överhoppningsbar tid.

•       Gränsen för hur lång den överhoppningsbara tiden får vara för den som vistats utomlands som medföljare till biståndsarbetare bör tas bort.

•       De tillfälliga undantag som gjordes under pandemin när det gäller företagares utrymme att vidta marknadsföringsåtgärder bör permanentas.

•       Företagare bör ha möjlighet att utföra enstaka uppdrag under ett tillfälligt uppehåll i verksamheten samt möjlighet att utföra vissa åtgärder under avveckling av verksamheten utan att förlora rätten till arbetslöshets­ersättning.

Jag anser med det anförda att regeringen bör återkomma med ett omarbetat lagförslag utifrån dessa utgångspunkter.

Vidare anser jag att studier på ett lämpligt sätt bör kunna ligga till grund för arbetslöshets­ersättning; den som är ny på arbetsmarknaden efter studier har ett tydligt behov av skyddsnät. Jag anser därför att regeringen bör se över frågan om arbetslöshetsförsäkring efter studier.

 

Ställningstagande

Vi konstaterar att den nya modellen för arbetslöshetsförsäkringen, med en skarpare och brantare nedtrappning av ersättningsnivån, som regeringen och Sverigedemokraterna nu går fram med kommer att slå orimligt hårt mot vissa grupper på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt dem som tjänar under intjänandetaket, vilket innebär att det framför allt är kvinnor som drabbas hårdast. Vi är djupt kritiska till att regeringen i propositionen inte tydligare adresserar jämställdhetsaspekterna av de föreslagna ändringarna i arbets­löshets­försäkringen. Det saknas också en tydlig fördelningsprofil för regeringens förslag där man studerar vilka effekter reformen får jämfört med dagens regelverk, sett till både inkomstgrupper och kön. Vi beklagar att utskottet inte ser de brister som finns i regeringens beredningsarbete.

Vi anser därför att regeringen omedelbart bör återkomma med dels en jämställdhetsanalys, dels en fördelningspolitisk analys av de nya avtrapp­ningsförslagen i förhållande till dagens regelverk.

 

Ställningstagande

Jag anser att det finns en risk att den nya arbetslöshetsförsäkringen i sin helhet kommer att vara bättre för män än för kvinnor och därmed ha ett dåligt jämställdhetsperspektiv. I propositionen saknas det mekanismer som följer upp utfallet av den nya lagstiftningen och vilka konsekvenser det får för jämställdheten. Jag anser därför att regeringen bör vidta åtgärder för att följa upp den nya lagstiftningen ur ett jämställdhetsperspektiv.

Vidare finns det skäl att uppmärksamma utfallet av den nya lagstift­ningen när det gäller personer med funktionsnedsättning och de som är deltids­sjukskrivna, t.ex. med sjukersättning. I det sammanhanget bör det även vägas in hur lagstiftningen fungerar i kombination med andra insatser som görs för de som är i den situationen. Jag beklagar att utskottet inte ser det behov som finns av att säkerställa att lagstiftningen träffar rätt för personer som har det svårare att få fäste på arbetsmarknaden. Jag anser därför att regeringen bör vidta åtgärder för att följa upp den nya lagstift­ningen i fråga om hur den slår för personer med funktionsnedsättning och personer med sjukersättning på deltid.

 

Ställningstagande

Regeringens förslag om ett nytt system för arbetslöshetsförsäkringen är visserligen en förbättring på flera sätt, men det täcker inte upp på alla fronter. Förändringen sker samtidigt som regeringen aviserar steg tillbaka när det gäller sjukförsäkringen, vilket givetvis oroar många människor. Jag konstaterar också att många befinner sig i en limbosituation när Arbets­förmedlingen och Försäkringskassan gör olika bedömningar av människors arbetsförmåga. För att komma till rätta med detta på sikt krävs det ett större omtag än det som utskottet förespråkar.

Jag anser att det finns skäl att på sikt reformera dagens trygghetssystem genom att slå samman arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen till en gemensam trygghetsförsäkring, s.k. arbetslivstrygghet. Försäkringen ska skötas av en och samma myndighet. Vinsterna med ett sammanslaget system är stora. Det skulle bl.a. innebära att människor inte längre bollas mellan myndigheter när de behöver samhällets stöd och riskerar inte att hamna mellan stolarna. Jag menar att en samlad försäkring skulle stärka människors trygghet och tilltro till systemet. Det skulle också leda till minskad administration, skapa mer samverkan och ge den enskilde möjlighet att få mer individanpassat stöd.

Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning om ett samman­slaget trygghetssystem i enlighet med det som anförts ovan.

 

Särskilda yttranden

Vi är positiva till den övergång från ett arbetsvillkor till ett inkomstvillkor som regeringen nu föreslår och som har sin grund i en utredning som tillsattes av den förra socialdemokratiska regeringen. Vi ställer oss därför bakom regering­ens proposition. Samtidigt ser vi vissa problematiska delar med regeringens förslag vilka framgår av kommittémotion 2023/24:2884 (S). Förslagen i motionen behandlas i andra avsnitt i detta betänkande, och vi redogör där för våra olika invändningar och förslag.

 

Jag delar utskottets uppfattning om att det behövs ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Det är bra att fler kommer att omfattas än i dag och att försäkringen kommer att baseras på inkomster i stället för arbetad tid. Jag ställer mig därför bakom regeringens proposition. Samtidigt anser jag att det finns en rad problematiska delar i regeringens förslag, och det finns ett antal frågor där jag inte delar regeringens bedömning. Min syn på regeringens förslag framgår av kommittémotion 2023/24:2888 (MP). Dessa förslag behandlas i andra avsnitt i detta betänkande och jag redogör där för mina olika invändningar och förslag.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag