Länsstyrelserna förordnar vigselförrättare. En del av dessa vigselförrättare arbetar i regioner som gränsar till våra nordiska grannländer. Där önskar brudpar ibland att gifta sig till sjöss, i landskap och på platser som passerar en internationell gräns. Det kan handla om att få lov att vigas på till exempel färjor som passerar en landsgräns. Det förekommer också att brudpar önskar vigas i ett grannland då de har besökt en speciell plats eller hittat ett smultronställe.

Många vigselförrättare lägger både tid och kraft, engagemang och glädje för att infria brudparens önskan. Inte sällan köper de själva en blomma eller något minne och lämnar över vid högtiden.

För att kunna viga brudpar som exempelvis önskar gifta sig på en båt som på kort tid åker över en farled till ett annat land så måste vigseln skyndas på. Önskar brudparet att göra en resa med bil eller båt över gränsen till en plats för bröllopet, behöver de av länsstyrelsen utsedda vigselförrättarna också då kunna genomföra borgerliga vigslar.

Det hade underlättat om svenska vigselförrättare fick viga svenska med­borgare utomlands. Som exempel kan nämnas att det finns vigselförrättare på den skånska sidan och brudpar som önskar viga sig i Helsingör, på båten över Öresund eller på bron över från Malmö till Köpenhamn. På samma sätt skulle brudpar kunna leva på den svenska sidan och önska sig en vigsel på den norska sidan alternativt finska sidan av lands­gränsen. Förordnandet ska ses som ett komplement för dem som vill gifta sig borgerligt utan att göra anspråk på kyrkans vigslar.

Av 1 kapitlet 5 § första stycket lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhål­landen rörande äktenskap och förmynderskap framgår det att regeringen kan bestämma att en diplomatisk eller konsulär tjänst eller en befattning som präst ska vara förenad med behörighet att i en främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Dock kan regeringen även genom ett särskilt förordnande tillräkna en lämplig person en sådan behörighet. Enligt den sista meningen bör en modern tolkning vara att kunna ge borger­liga vigselförrättare möjlighet att viga svenska medborgare enligt vad som tidigare an­förts i motionen.

Det är visserligen ett hedersuppdrag att vara borgerlig vigselförrättare, men det har gått lång tid sedan ersättningen av länsstyrelsen, på 110 kronor för en vigsel och sedan ytterligare 30 kronor per vigsel för fler vigslar samma dag, infördes. Detta innebär att en del kommuner utöver fastslagen ersättning betalar ut ytterligare en ersättning. Även om det anses vara ett hedersuppdrag bör ändå rimlig ersättning betalas ut. Länsstyrelsen som har uppdraget från staten bör därför göra en uppräkning över tid. Därför bör villkoren för vigselförrättare ses över.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Ulrika Heindorff (M)