HA01SkU18: Tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen

Skatteutskottets betänkande 2022/23:SkU18

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i inkomstskattelagen.

Regeringens förslag innebär en tillfällig skattefrihet för förmån av elektricitet för laddning av vissa fordon. Under förutsättning att laddningen görs vid en laddpunkt eller ett eluttag som tillhandahålls av arbetsgivaren i anslutning till arbetsplatsen ska laddning av personbil klass I, lätt lastbil, motorcykel, moped och cykel kunna göras utan att den anställde förmånsbeskattas för elförbrukningen. Förslaget syftar till att underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta och gynna arbetsresor med laddbara fordon framför andra, mindre hållbara alternativ. Förslaget förväntas också minska den administrativa börda för både arbetsgivare och anställda som redovisning av denna förmån i dag är förenad med.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023 och tillämpas på förmåner som tillhandahålls efter ikraftträdandet. Bestämmelserna föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 2026.

Behandlade förslag

Proposition 2022/23:84 Tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2022/23:84 Tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen. Inga följdmotioner har lämnats. Regeringens förslag till riksdagsbeslut framgår av bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en tillfällig skattefrihet för förmån av elektricitet för laddning av vissa fordon. Under förutsättning att laddningen görs vid en laddpunkt eller ett eluttag som tillhandahålls av arbetsgivaren i anslutning till arbetsplatsen ska laddning av personbil klass I, lätt lastbil, motorcykel, moped och cykel kunna göras utan att den anställde förmånsbeskattas för elförbrukningen.

Förslaget syftar till att underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta och gynna arbetsresor med laddbara fordon framför andra mindre hållbara alternativ. Förslaget förväntas också minska den administrativa börda för både arbetsgivare och anställda som redovisning av denna förmån i dag är förenad med.

De tillfälliga bestämmelserna medför ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229) och föreslås träda i kraft den 1 juli 2023 och tillämpas på förmåner som tillhandahålls efter ikraftträdandet. Bestämmelserna föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 2026.

 

Utskottets överväganden

Bakgrund och gällande rätt

För en person som kör elbil, laddhybrid, elmoped eller något annat eldrivet fordon till och från arbetet är laddning vid arbetsplatsen ibland nödvändig. Om personen inte betalar marknadsmässig ersättning till sin arbetsgivare när fordonet laddas så är elektriciteten (laddelen) en skattepliktig förmån (11 kap. 1 § inkomstskattelagen [1999:1229], förkortad IL). Förmån av laddel ska enligt huvudregeln i 61 kap. 2 § IL värderas till marknadsvärdet. Om fordonet som laddas är en förmånsbil ska förmånsvärdet för laddelen dock beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter ska förmånen värderas till marknadsvärdet (2 kap. 10 och 10 a §§ socialavgiftslagen [2000:980]).

Att beräkna ett marknadsvärde för laddning av eldrivna fordon kan vara komplicerat. Arbetsgivaren ska räkna fram ett förmånsvärde för laddningen per månad utifrån antal körda mil privat, antal körda mil totalt, marknadsvärdet för elen per kilowattimme och antal kilowattimmar. Arbetsgivaren kan ha installerat laddstationer eller tillhandahålla laddkort till arbetstagarna som gör det möjligt att följa upp i vilken omfattning som personalens elfordon laddas på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren saknar tekniska lösningar som kan hjälpa till med att spåra mängden el som används för laddning krävs dock manuella system och rutiner för att beräkna det skatte- och avgiftspliktiga förmånsvärdet. Det kan även i vissa fall vara ett problem att fastställa vad som kan anses motsvara ett marknadsmässigt värde på elen.

Propositionen

Regeringen föreslår att förmån av elektricitet för laddning av personbil klass I, lätt lastbil, motorcykel, moped eller cykel vid en laddpunkt eller ett eluttag som tillhandhålls av arbetsgivaren i anslutning till arbetsplatsen inte ska tas upp till beskattning. Skattefriheten gäller inte om arbetsplatsen är den skattskyldiges bostad.

För att underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta bör resor till och från arbetet med laddbara fordon uppmuntras framför resor med andra mindre hållbara alternativ. Ett undantag från förmånsbeskattning av laddel gynnar sådana arbetsresor.

Ett undantag från förmånsbeskattning av laddel förväntas också minska den administrativa börda för både arbetsgivare och anställda som redovisning av denna förmån i dag är förenad med. 

Skattefriheten bör omfatta förmån av laddel från en laddpunkt eller ett eluttag som tillhandahålls av arbetsgivaren i anslutning till arbetsplatsen. Att arbetsgivaren ska tillhandahålla laddpunkten eller eluttaget innebär att det är arbetsgivaren som direkt ska bära ansvaret för kostnaderna för laddningen. Det bör dock inte spela någon roll för skattefriheten om laddpunkten ägs av arbetsgivaren eller om det är fråga om en laddpunkt som arbetsgivaren hyr eller på annat sätt disponerar.

Det föreslagna undantaget från förmånsbeskattning bör inte omfatta laddning vid en publik laddstation där den anställde betalar för sin egen laddning och därefter begär ersättning från arbetsgivaren för laddkostnaderna.

Förmån av laddel när arbetsplatsen där laddningen görs är den skattskyldiges bostad bör därför inte omfattas av den föreslagna skattefriheten.

Personer med arbetsplats i bostaden gör i normalfallet inte arbetsresor. Att låta förmån av laddel vid laddning vid bostaden vara skattefri skulle därför inte underlätta arbetsresor med eldrivna fordon. Den skattefria förmånen skulle i stället subventionera andra resor än arbetsresor mellan arbetsplats och bostad, vilket inte är syftet med förslaget i denna proposition.

De definitioner av fordonstyper som finns i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner kan lämpligen ligga till grund för bedömningen av vilka fordon som bör omfattas av den föreslagna skattefriheten. De fordonstyper som framstår som aktuella och föreslås omfattas av skattefriheten för förmån av laddel är personbil klass 1, lätt lastbil, motorcykel, moped och cykel. Därmed exkluderas bl.a. tunga bussar, tunga lastbilar, husbilar (personbil klass 2), traktorer, terrängmotorfordon och vissa andra fordonstyper som normalt inte används för arbetsresor. 

Regelverken om vilka ersättningar och inkomster som är avgiftspliktiga respektive avgiftsfria enligt socialavgiftslagen (2000:980), lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift är kopplade till skattskyldighet enligt inkomstskattelagen. Förmåner som är undantagna från skatteplikt, så som föreslås när det gäller förmån av laddel, är därför också avgiftsfria enligt de nämnda lagarna.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2023 och tillämpas på förmåner som tillhandahålls efter ikraftträdandet.

Bestämmelsen ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2026.

Den upphävda bestämmelsen ska dock fortfarande gälla för förmån av laddel som har tillhandahållits under perioden 1 juli 2023–30 juni 2026.

Skattefriheten för förmån av laddel på arbetsplatsen bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringen bör därför träda i kraft den 1 juli 2023.

Eftersom syftet med förslaget är att möjliggöra en effektiv klimatomställning gör regeringen bedömningen att skattefriheten bör vara tillfällig.

Förslaget kan innebära att fler arbetsgivare väljer att installera laddpunkter och erbjuda sina anställda fri laddel. Möjlighet att ladda sin bil på arbetsplatsen kan i sin tur vara avgörande för den som är beroende av bilen till och från jobbet och som ska skaffa en ny bil, i valet mellan att skaffa en konventionell bensin- eller dieselbil eller en laddbar bil. Detta kan vara särskilt avgörande om valet står mellan laddhybrid och konventionell bil, eftersom laddhybrider har kortare räckvidd vid eldrift än elbilar. För dem som redan har laddhybrid och är beroende av bilen för att ta sig till jobbet, kan åtgärden innebära att en större del av hemresorna sker med el. Detta talar samlat för att förslaget kan ha en positiv, om än liten, effekt på miljön i form av minskade växthusgasutsläpp från fordonstrafiken. Samtidigt kan skattelättnader, subventioner och andra former av stöd som är riktade till användandet av laddbara bilar bidra till totalt sett ökat bilresande. Detta kan ske både i form av att individer med laddbara bilar kör mer och att individer som tidigare inte använde bil börjar använda laddbar bil som färdmedel för arbetsresor. Även om det rör sig om en ökning av i huvudsak elbaserad körning, kan ett ökat bilanvändande innebära negativa miljöeffekter, i form av bl.a. slitagepartiklar. Effekten bedöms dock som mycket liten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att underlätta omställningen till en fossilfri fordonsflotta och att gynna arbetsresor med laddbara fordon. Utskottet ser även positivt på den minskning av den administrativa bördan för arbetsgivare och anställda som förslaget kan komma att medföra. Utskottet tillstyrker därmed propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag