HA01NU9: Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

Näringsutskottets betänkande 2022/23:NU9

Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår mo­tions­yrkandena. Regeringens förslag syftar dels till att genom­föra EU:s el­mark­nads­direktiv när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster, dels till att komplettera viss lagstiftning med koppling till EU:s däckmärk­nings­för­ord­ning.

Ut­skot­tet föreslår ett tillägg till regeringens förslag till ändring i ellagen med innebörden att ett norm­giv­ningsbemyndigande som tidigare fanns i 8 kap. ellagen förs in i 3 kap. el­lagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2023.

I betänkandet finns 31 reser­vationer (S, SD, V, C, MP) och fyra sär­skilda yttranden (S, SD, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2022/23:59 Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster.

Sex yrkanden i följdmotioner.

80 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2022/23.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

Utskottets ställningstagande

Övergripande om elmarknaden

Utskottets ställningstagande

Stöd- och flexibilitetstjänster

Utskottets ställningstagande

Elområden

Utskottets ställningstagande

Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet

Utskottets ställningstagande

Elstöd

Utskottets ställningstagande

Elnät

Utskottets ställningstagande

Tillståndsprocesser

Utskottets ställningstagande

Anslutning av havsbaserad vindkraft

Utskottets ställningstagande

Gotlands elförsörjning

Utskottets ställningstagande

Vissa avgiftsfrågor

Utskottets ställningstagande

Vissa kompetensfrågor

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1.Definitionen av obalans, punkt 2 (S, C, MP)

2.Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna, punkt 3 (S, C)

3.Aggregerade resurser och kvarstående hinder, punkt 4 (C)

4.Den nationella elektrifieringsstrategin, punkt 5 (S)

5.Elektrifiering och industrins gröna omställning, punkt 6 (S, C)

6.Elprisfrågor, punkt 7 (SD)

7.Elprisfrågor, punkt 7 (V)

8.Elkriskommission och utländska investeringar, punkt 8 (V)

9.Övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (C)

10.Krav på flexibilitet vid anslutning, punkt 10 (C, MP)

11.Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 11 (C)

12.Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 11 (MP)

13.Elområden, punkt 12 (S, C)

14.Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 13 (C)

15.Elstöd, punkt 14 (S)

16.Nätutbyggnad, punkt 15 (V)

17.Nätutbyggnad, punkt 15 (C)

18.Ett robust elnät, punkt 16 (C, MP)

19.Övriga nätfrågor, punkt 17 (C)

20.Övriga nätfrågor, punkt 17 (MP)

21.Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner, punkt 18 (V, C)

22.Tillståndsprocesser och byggtider, punkt 19 (S, C)

23.Tillståndsprocesser och byggtider, punkt 19 (MP)

24.Övriga frågor om tillståndsprocesser, punkt 20 (C)

25.Svenska kraftnät och anslutning av havsbaserad vindkraft, punkt 21 (S, C, MP)

26.Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft, punkt 22 (V)

27.Prioritering av havsbaserad vindkraft i södra Sverige, punkt 23 (C)

28.Gotlands elförsörjning, punkt 24 (V, C)

29.Vissa avgiftsfrågor, punkt 25 (C)

30.Vissa avgiftsfrågor, punkt 25 (MP)

31.Vissa kompetensfrågor, punkt 26 (SD)

Särskilda yttranden

1.Övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (SD)

2.Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 11 (S)

3.Tillståndsprocesser och byggtider, punkt 19 (SD)

4.Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft, punkt 22 (S, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2022/23

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

1.	Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i ellagen (1997:857) med den ändringen att

– 3 kap. 11 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

– ingressen ska ha den lydelse som följer av detta,

2. lag om ändring i lagen (2003:436) om effektreserv,

3. lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:59 punkterna 1–3.

 

2.	Definitionen av obalans

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkande 1 och

2022/23:2338 av Marielle Lahti (MP).

 

Reservation 1 (S, C, MP)

3.	Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna

Riksdagen avslår motion

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkandena 2 och 3.

 

Reservation 2 (S, C)

4.	Aggregerade resurser och kvarstående hinder

Riksdagen avslår motion

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkandena 4 och 5.

 

Reservation 3 (C)

Övergripande om elmarknaden

5.	Den nationella elektrifieringsstrategin

Riksdagen avslår motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 2 och 3.

 

Reservation 4 (S)

6.	Elektrifiering och industrins gröna omställning

Riksdagen avslår motion

2022/23:2062 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 3.

 

Reservation 5 (S, C)

7.	Elprisfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7 och

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 1–3.

 

Reservation 6 (SD)

Reservation 7 (V)

8.	Elkriskommission och utländska investeringar

Riksdagen avslår motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4.

 

Reservation 8 (V)

9.	Övriga elmarknadsfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:284 av Hanna Westerén (S),

2022/23:937 av Eric Palmqvist m.fl. (SD) yrkande 24,

2022/23:1360 av Joakim Sandell m.fl. (S) och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 127.

 

Reservation 9 (C)

Stöd- och flexibilitetstjänster

10.	Krav på flexibilitet vid anslutning

Riksdagen avslår motion

2022/23:2165 av Marielle Lahti m.fl. (MP).

 

Reservation 10 (C, MP)

11.	Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 23,

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 123 och 130 samt

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 29 och 30.

 

Reservation 11 (C)

Reservation 12 (MP)

Elområden

12.

Elområden

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1,

2022/23:730 av Mats Nordberg (SD),

2022/23:1078 av Camilla Brunsberg (M),

2022/23:1340 av Lars Mejern Larsson och Mikael Dahlqvist (båda S),

2022/23:1424 av Adnan Dibrani och Jennie Nilsson (båda S) yrkande 2,

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkandena 2, 4 och 5 samt

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 4.

 

Reservation 13 (S, C)

Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet

13.	Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:1352 av Sofie Eriksson m.fl. (S),

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 1 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 118, 119 och 122.

 

Reservation 14 (C)

Elstöd

14.

Elstöd

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 2 och

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 1.

 

Reservation 15 (S)

Elnät

15.	Nätutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) yrkandena 1 och 2,

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 19 och 20,

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 3 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 128, 156, 160, 161 och 166.

 

Reservation 16 (V)

Reservation 17 (C)

16.	Ett robust elnät

Riksdagen avslår motion

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 26.

 

Reservation 18 (C, MP)

17.	Övriga nätfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 29,

2022/23:1629 av Martina Johansson (C) yrkandena 1–3,

2022/23:1656 av Anders Ådahl (C) yrkandena 1 och 2,

2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 51 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 106, 139 och 162–165.

 

Reservation 19 (C)

Reservation 20 (MP)

Tillståndsprocesser

18.	Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

Riksdagen avslår motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 21.

 

Reservation 21 (V, C)

19.	Tillståndsprocesser och byggtider

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 27,

2022/23:944 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkandena 7–9,

2022/23:950 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 13,

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 5,

2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 57 och

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 32.

 

Reservation 22 (S, C)

Reservation 23 (MP)

20.	Övriga frågor om tillståndsprocesser

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) yrkande 3,

2022/23:1588 av Sofia Amloh m.fl. (S) och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 159.

 

Reservation 24 (C)

Anslutning av havsbaserad vindkraft

21.	Svenska kraftnät och anslutning av havsbaserad vindkraft

Riksdagen avslår motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 6.

 

Reservation 25 (S, C, MP)

22.	Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft

Riksdagen avslår motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 8.

 

Reservation 26 (V)

23.	Prioritering av havsbaserad vindkraft i södra Sverige

Riksdagen avslår motion

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 135.

 

Reservation 27 (C)

Gotlands elförsörjning

24.	Gotlands elförsörjning

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 10,

2022/23:1405 av Jesper Skalberg Karlsson (M) och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 167.

 

Reservation 28 (V, C)

Vissa avgiftsfrågor

25.	Vissa avgiftsfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 25 och

2022/23:838 av Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C).

 

Reservation 29 (C)

Reservation 30 (MP)

Vissa kompetensfrågor

26.	Vissa kompetensfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 44 och

2022/23:1346 av Peter Hultqvist m.fl. (S).

 

Reservation 31 (SD)

Stockholm den 20 april 2023

På näringsutskottets vägnar

Tobias Andersson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tobias Andersson (SD), Fredrik Olovsson (S), Mats Green (M), Mattias Jonsson (S), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Birger Lahti (V), Eric Palmqvist (SD), Elin Söderberg (MP), Louise Eklund (L), Sara Gille (SD), Aida Birinxhiku (S), Anna af Sillén (M), Lili André (KD), Anders Ådahl (C) och Anette Rangdag (SD).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2022/23:59 Ge­nom­förande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggre­ge­rings­tjänster. Med anledning av propositionen har sex yrkanden väckts i två följd­mo­tioner. En förteckning över de behandlade förslagen åter­finns i bila­ga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I detta betänkande behandlar ut­skottet även 80 motionsyrkanden som rör elmarknaden från allmänna mo­tions­tiden 2022/23. Även dessa förslag återfinns i bilaga 1.

Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammat behovet av att kom­plettera regeringens förslag till lag om ändring i ellagen för att säker­ställa att nödvändiga normgivningsbemyndiganden finns på plats även fortsätt­nings­vis. En tjänste­man från Klimat- och näringslivsdepartementets rättssekretariat redogjorde vid ut­skot­tets sammanträde den 30 mars 2023 för departementets syn på behovet av en sådan komplettering. Utskottet har därefter valt att före­slå ett tillägg i 3 kap. 11 § ellagen. Utskottets lagförslag återfinns i bila­ga 3.

Vid utskottets sammanträde den 9 mars 2023 informerade statssekreterare Daniel Liljeberg, Klimat- och näringslivsdepartementet, om regeringens han­te­ring av elstöd till företag.

Utskottets överväganden

Elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

Bakgrund

Som en del av det s.k. ren energipaketet har Europaparlamentet och rådet bl.a. antagit direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmark­nadsdirektivet). Direktivet trädde i kraft den 4 juli 2019. Elmarknadsdirektivet syftar till att anpassa elmarknaden till de nya för­ut­sättningar som en mer de­cen­traliserad produktion av el från förnybara källor och utfasning av fossila bränslen medför. Den tekniska utvecklingen på om­rådet skapar såväl möjlig­heter som utmaningar. Även kvarstående hinder för fullbordandet av den inre marknaden för el be­hand­las, bl.a. fragmenterade och regle­rade nationella mark­nader som försvårar elleverans på lika villkor och gränsöver­skridande sam­ar­bete.

Våren 2022 behandlade riksdagen regeringens proposition 2021/22:153 Genom­förande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet. Riks­da­gen antog regeringens lagförslag (bet. 2021/22:NU21, rskr. 2021/22:309) och des­sa trädde i kraft den 1 juli 2022.

Elmarknadsdirektivet skulle i alla delar emellertid ha varit genomfört i na­tio­nell rätt senast den 31 december 2020. Kom­missionen har inlett ett över­trä­delseärende mot Sverige om för sent ge­nomförande av elmarknads­direk­ti­vet.

Propositionen

Inledning

I propositionen föreslår regeringen ändringar i ellagen (1997:857) när det gäl­ler bl.a. leverans av el och balansansvar. Ändringarna har sin huvudsakliga bakgrund i elmarknadsdirektivet. Det handlar bl.a. om regler om aggrege­rings­tjänster för att möjliggöra för elanvändare att anpassa förbruk­ningen utifrån oli­ka marknadssignaler, t.ex. genom att minska elanvändningen när elnätet är hårt belastat eller öka förbrukningen när elpriset är lågt. En leverantör av aggre­geringstjänster ska få tillhandahålla sådana tjänster i en inmatnings- eller uttagspunkt endast om någon har åtagit sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

Det föreslås också att vissa krav på elleverantörer som tidigare bara har gällt i förhållande till konsumenter ska gälla alla elan­vändare, bl.a. i fråga om innehåll i elleveransavtal och rutiner för klago­mål. Vidare föreslås att små före­tag ska kunna byta elleverantör kost­nadsfritt men att det under vissa för­utsätt­ningar ska vara möjligt att ta ut en avgift när ett elleveransavtal sägs upp i förtid. Större elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska el­pri­ser. I propositionen föreslås det också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter bl.a. om den infor­ma­tion som elleverantörer ska lämna till elanvändare.

Utöver dessa förslag finns ett förslag om ändring i lagen (2018:551) med kom­pletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2023.

Leverans av el

Regeringen föreslår att vissa krav på elleverantörer som tidigare bara har gällt i förhållande till konsumenter, bl.a. i fråga om innehåll i elleveransavtal och rutiner för klagomål, ska gälla alla elanvändare. Fler uppgifter ska finnas med i elleveransavtalen. Elanvändare ska få en sammanfattning av avtalsvillkoren och i förväg underrättas om ändringar av pris och andra avtalsvillkor. Kon­sumenter ska även informeras om alternativ för att undvika att en elleverans avbryts. Avgifter för betalningssätt eller system för förskottsbetalning ska inte få överstiga betalningsmottagarens kostnader för systemet. Vidare ska reger­ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om att elleverantörer är skyldiga att lämna information om bl.a. tilläm­pade priser och villkor till elanvändare och om vilka delar av elleverans­avtalets in­ne­håll som ska finnas med i en sammanfattning till elanvändaren och hur samman­fattningen ska tillhandahållas.

Regeringen föreslår också att det ska vara kostnadsfritt att byta elleverantör för företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansom­slutning inte överstiger 10 miljoner euro per år (små företag). När kon­sumenter eller små företag i förtid säger upp tidsbestämda avtal om att el helt eller delvis ska levereras till fast pris, ska elleverantören få ta ut en avgift. Avgiften ska endast få avse kostnader som hänför sig till den el som levereras till fast pris. Den ska vara skälig och ska inte få överstiga den direkta ekono­miska förlust som den förtida uppsägningen orsakar. Det ska även fram­gå av elleveransavtalet att avgiften får tas ut och vad den omfattar.

Enligt regeringens förslag i propositionen ska stora elleverantörer (leve­ran­törer som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare) kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser. Med dynamiska elpriser avses priser som åter­speglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett in­tervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden. Innan en elleve­rantör och en elanvändare ingår ett avtal med dynamiskt elpris ska el­leve­ran­tö­ren informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och ris­ker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens sam­tycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. Detsamma ska gälla när en elan­vän­dares gällande elavtal omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris. Ett anvisat elavtal ska inte få ha dynamiskt elpris.

I propositionen föreslås det vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om nätföretags och elle­ve­ran­törers fakturering av elanvändare och om deras skyldighet att lämna viss information till elanvändarna i samband med fakturering. På begäran ska nät­före­tag och elleverantörer även lämna uppgifter om historisk elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett.

Regeringen föreslår också att skyldigheten att ta emot el från en produk­tions­an­läggning ska gälla i förhållande till en elanvändare som kan få skat­te­reduktion för mikroproduktion av förnybar el och innefatta en skyldighet att ta emot elen på skäliga villkor.

Efterfrågeflexibilitet genom aggregering

I ellagen föreslår regeringen att det med efterfrågeflexibilitet ska avses att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014.

Vidare föreslår regeringen att en leverantör av aggregeringstjänster inte ska få hindras av andra marknadsaktörer från att få tillträde till elmarknaderna. En elanvändare ska, oberoende av sitt avtal med en elleverantör och utan dennes godkännande, kunna köpa och sälja andra eltjänster än elleverans, däribland aggregeringstjänster. En elleverantör ska inte få ta ut oskäliga avgifter eller stäl­la oskäliga krav på en elanvändare med anledning av att elanvändaren har ett avtal om tillhandahållande av en aggregeringstjänst.

Regeringen föreslår också att leveran­tören ska göra en anmälan till det nät­företag som elanvändaren har avtal med innan en leverantör av aggrege­rings­tjänster börjar till­han­dahålla sådana tjänster i en elanvändares uttags­punkt. Det­samma ska gälla innan leverantören övertar leveranser av aggregerings­tjäns­ter från en an­nan leverantör av sådana tjänster. Innan ett avtal om tillhan­da­hål­lande av aggre­ge­ringstjänster träffas ska elanvändaren informeras om av­tals­villkoren. En elleverantör ska kostnadsfritt, på begäran, lämna uppgifter till elanvän­daren om elanvändarens efterfrågeflexibilitet. En elanvändare ska kun­na byta leverantör av aggregeringstjänster inom tre veckor från begäran om byte. Ett sådant byte ska vara kostnadsfritt för konsumenter och små före­tag.

Övergripande systemansvar

Regeringen föreslår att den system­an­svariga myndigheten (Svenska kraftnät) i den utsträckning som det behövs för att myndigheten ska kunna utöva det övergripande system­ansvaret ska få beordra balansansvariga att öka eller mins­ka produktionen eller förbrukningen av el. Regeringen eller den myn­dig­het som regeringen be­stämmer föreslås få meddela föreskrifter om de åtgärder som krävs för att öka eller minska denna förbrukning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen be­stäm­mer föreslås även få med­dela föreskrifter om skyldighet för balansansvariga och inne­ha­vare av elek­triska anläggningar att läm­na de uppgifter om produktion, överföring eller för­brukning av el till den systemansvariga myndig­he­ten som den be­höver för att kunna utöva det övergripande systemansvaret.

Regeringen föreslår också att bestämmelserna om mål för driftsäkerheten ska strykas ur ellagen.

Balansansvar för elproduktion och aggregeringstjänster

Av driftstekniska skäl måste det nationella elsystemet i varje givet ögonblick tillföras lika mycket el som tas ut från systemet. Det tekniska ansvaret för en sådan balans ligger på Svenska kraftnät. En förutsättning för att systemet ska fungera är dock att även andra aktörer samverkar för att upprätt­hålla balansen.

Ellagen reglerar frågor om balansansvar när det gäller leverans av el i en elanvändares uttagspunkt. Med balansansvar avses i ellagen det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten (8 kap. 4 §). I praktiken förväntas den balansansvarige emeller­tid inte endast svara ekonomiskt för obalanser utan även vidta åtgärder för att åstadkomma balans mellan tillförsel och förbrukning. Detta s.k. planerings-mässiga ansvar framgår i viss utsträckning av 8 kap. 4 § andra stycket ellagen och bestämmelser i förordningen om systemansvaret för el men kommer inte tydligt till uttryck i lagstiftningen. För att genomföra elmarknadsdirektivet i Sverige när det gäller oberoende aggregering krävs även ändringar i regel­ver­ket för balanseringen av det nationella elsystemet.

Regeringen föreslår att det med balansansvar i ellagen ska avses det ekono­miska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt. En elleverantör ska få ta emot el endast i en inmat­nings­punkt där någon åtagit sig balansansvaret. Ett nätföretag ska anvisa be­rörda elpro­ducenter en ny elleverantör, om den befintliga elleverantören har förlorat sitt balansansvar och inte lyckas eller inte får återställa balansansvaret.

När det gäller balansansvaret för aggregeringstjänster föreslår regeringen att en leverantör av sådana tjänster ska få tillhanda­hål­la dessa tjänster i en inmatnings- eller uttagspunkt (leveranspunkt) en­dast om någon har åtagit sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

Den balansansvariges avtal med den systemansvariga myndigheten ska in­ne­hålla ett åtagande om att betala en ersättning som motsvarar vissa kostnader som aggregeringstjänsterna medför för elleverantörer.

Metoden för att beräkna omfattningen av balansansvaret eller den ersätt­ning som motsvarar elleverantörernas kostnader ska utformas så att metoden inte hindrar aggregering eller efterfrågeflexibilitet, så att kompensa­tionen för ba­lansansvariga och elleverantörer avser endast de kostnader för att anskaffa el som uppkommer under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten och så att hän­syn tas till de fördelar som aggregeringstjänsten kan innebära för någon an­nan som åtagit sig balansansvar eller som levererar el i leveranspunkten.

Den systemansvariga myndigheten ska ersätta elleverantörer som har an­mält till myndigheten att de levererar el i en uttagspunkt för kostnader som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar genom att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibilitet i uttagspunkten. Ersättningen ska beräknas enligt grunder som anges i avtal om balansansvar.

En elleverantör som levererar eller tar emot el i en leveranspunkt där det saknas någon som är balansansvarig ska, enligt vad regeringen föreslår i pro­po­sitionen, betala ersättning till den systemansvariga myndigheten enligt så­dana villkor som gäller för balansansvariga. Även en leverantör av aggrege­ringstjänster som utför sådana tjänster i en leveranspunkt där det saknas någon som har åtagit sig ett balansansvar för de obalanser som tjänsterna kan medföra ska ha en sådan ersättningsskyldighet.

Tillsyn

När det gäller bestämmelserna om balansansvar föreslår regeringen att nät­myn­dighetens tillsyn ska omfatta att anvisade elleverantörer fullgör sina skyl­dig­heter i samband med att ett balansansvar upphör. Nätmyndighetens tillsyn ska också omfatta att elleverantörerna följer bestämmelserna om anmäl­nings­plikt när de ska börja leverera eller överta leveranserna av el i en uttags­punkt, liksom bestämmelserna om leveransskyldighet. Myndighetens tillsyn ska även omfatta att regleringen följs när det gäller vilka kostnader som kan ersättas vid förtida uppsägning av elleveransavtal.

Komplettering av den nya däckmärknings­för­ordningen

Regeringen föreslår att det i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däck­märkningsförordning ska hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/740 av den 25 maj 2020 om märkning av däck med av­seende på drivmedelseffektivitet och andra parametrar, om ändring av för­ord­ning (EU) 2017/1369 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att ändringarna i ellagen ska träda i kraft den 1 juni 2023. En leverantör av aggregeringstjänster ska inte vara skyldig att ha en balans­an­svarig i en leveranspunkt innan nätmyndigheten för första gången har god­känt metoder för att utforma avtal om balansansvar när det gäller de obalanser som aggregeringstjänsterna kan medföra. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla i fråga om vilka uppgifter ett avtal om elleverans ska inne­hålla, om avtalet är tidsbegränsat och har träffats före ikraftträdandet.

Även ändringarna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däck­märkningsförordning föreslås träda i kraft den 1 juni 2023.

Konsekvenser

Regeringen konstaterar att förslaget om att införa regler om efterfråge­flexi­bilitet och aggregeringstjänster i ellagen kan bidra till ett mer samhälls­eko­no­miskt effektivt och robust elsystem och till att minska problemen med kapa­ci­tetsbrist i och med att det möjliggör för nätföretag att köpa aggrege­rings­tjäns­ter. Det kan t.ex. handla om att minska elanvändningen eller öka pro­duktionen när elnätet är hårt belastat. Förslaget innebär ökade möjligheter för elanvän­darna att påverka sin elförbrukning och därigenom sina elkost­na­der.

Regeringen gör vidare bedömningen att förslaget inte innebär några påtag­liga negativa konsekvenser för de balansansvariga. Elleverantörer kan komma att påverkas negativt om de får mindre marknads­andelar eller intäkter genom ökad konkurrens från den som levererar aggre­geringstjänster. Förslaget inne­bär en ökad arbetsbörda och ökade kostnader för Svenska kraftnät och en viss ökad arbetsbörda för Energimark­nadsinspektionen.

Övriga förslag bedömer regeringen vara positiva för elanvändarna. Försla­gen förväntas medföra visst administrativt merarbete för elleve­ran­törerna, men kostnaderna för företagen bedöms vara begränsade. Små företag påverkas po­si­tivt av förslaget om kostnadsfria byten av elleverantör. Förslagen bedöms un­der­lätta energiomställningen och integreringen av förnybara energi­källor och bi­dra till minskade klimatutsläpp. Förslagen bedöms inte få några offent­lig­fi­nan­siella effekter.

Motionerna

Definitionen av obalans

I kommittémotion 2022/23:2337 anför Rickard Nordin (C) att förslagen i pro­positionen innebär viss överimplementering av EU:s elmarknadsdirektiv och att detta skapar stora problem för den som vill tillhandahålla aggre­ga­tor­tjänster. Motionären anser att den före­slagna definitionen av obalanser miss­gyn­nar aggregatorer och att systemet som helhet därmed går miste om stora värden. Regeringen bör, enligt motionären, därför se över kon­sekven­serna av sitt lagförslag och återkomma med reviderad lagstiftning. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att följa direktivets definition av obalans sna­rare än den bredare definitionen i lagförslaget.

I motion 2022/23:2338 av Marielle Lahti (MP) konstateras det att i cent­rum för omvandlingen av elsystemet står dess förmåga att styra mot en mer flexi­bel elanvändning. Motionären vill möjliggöra för nya innovativa affärs­modeller för att främja en smartare elanvändning. Det handlar enligt henne bl.a. om att skapa förut­sättningar för s.k. aggregatorer att verka på den svenska elmark­na­den. Motionären menar dock att förslagen i propositionen skapar vissa pro­blem för dessa och pekar särskilt på definitionen av begreppet oba­lans. Med för­slaget i propositionen blir det ekonomiska ansvaret, enligt mo­tio­nären, allt­för långtgående och utgör ett hinder för marknadstillträde för aggregerad efter­frågeflexibilitet. Mot den bakgrunden begär hon ett tillkänna­gi­van­de om att re­geringen i lagstiftning bör definiera begreppet obalans i en­lighet med den ter­minologi som används inom EU-rätten för att säkerställa att genomförandet i svensk lag blir ändamålsenligt och bidrar till att främja nya aktörers möj­lig­heter att hjälpa kunder och elsystemet.

Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna

Rickard Nordin (C) anser i kommittémotion 2022/23:2337 att lag­för­slaget gynnar de befintliga balans­an­sva­riga på ett onödigt sätt eftersom alla aggre­ga­torer måste knyta sig till en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Enligt motionärens uppfattning är det viktigare att det finns någon som tar det ekono­miska ansvaret för de oba­lanser som uppstår. I yrkande 2 begär mo­tionären ett tillkännagivande om att det är det ekonomiska ansvaret som är det vitala och inte kopplingen till en specifik balansansvarig.

Motionären pekar också på att en obalans som ska hanteras behöver finan­sieras. Eftersom systemet som helhet vinner på att aggregeringstjänster till­kom­mer bör också kostnaden för dessa obalanser tas från de som drar nytta av dessa tillkommande tjänster och inte enbart från bolaget som utför aggre­ge­ringstjänsterna. Mot den bakgrunden begär motionären i yrkande 3 ett till­kän­na­givande till regeringen om att införa en kompensationsmodell för oba­lan­ser­na som finansieras av de som får en fördel av att dessa tjänster till­kom­mer i systemet.

Aggregerade resurser och kvarstående hinder

I kommittémotion 2022/23:2337 konstaterar Rickard Nordin (C) att bud i dagsläget begränsas av att alla aggregerade resurser måste tillhöra samma ba­lans­ansvarig. I yrkande 4 begär motionären ett tillkännagivande om att det kravet ska tas bort.

Avslutningsvis konstaterar motionären att det finns flera marknadshinder kvar som hindrar tillkomsten av aggregerad efterfrågeflexibilitet. I yrkande 5 begär han ett tillkännagivande till regeringen om att undanröja de hinder som kvarstår för att frigöra flexibiliteten och aggregeringstjänsternas potential i el­sys­temet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Regeringens lagförslag

–      Definitionen av obalans

–      Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna

–      Aggregerade resurser och kvarstående hinder.

Regeringens lagförslag

Detta lagstiftningsärende handlar till övervägande del om att införa de bestäm­melser om leverans av el och om s.k. aggregeringstjänster som finns i EU:s elmark­nadsdirektiv i den svenska lagstiftningen. Bestämmelserna i el­mark­nads­direktivet skul­le i alla delar ha varit införda i na­tio­nell rätt senast den 31 de­cem­ber 2020.

Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag till lagändringar. Däremot har det under beredningen av ärendet framkommit att förslaget om att 8 kap. ellagen ska upphöra att gälla och i stället ersättas av vissa nya be­stämmelser har gjort att ett nödvändigt bemyndigande har fallit bort. I re­geringens förslag till ändring i ellagen finns nämligen ingen mot­svarighet till det hittillsvarande normgivningsbemyndigandet i 8 kap. 6 § fjär­de stycket ellagen. Ett sådant bemyndigande krävs dock för att det ska gå att meddela före­skrifter om olika administrativa förfaranden, bl.a. att nät­företag ska sända under­rättelser till elleverantörer vid påbörjande eller överta­gande av leverans av el. Sådana föreskrifter finns redan i dag, och utan ett normgiv­nings­bemyn­di­gande skulle dessa sakna stöd i ellagen.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet ett tillägg i 3 kap. 11 § ellagen med innebörden att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att sända underrättelser med anled­ning av att en elleverantör påbörjar eller övertar leveranserna av el i en ut­tags­punkt. Utskottets förslag har samma innebörd som den tidigare bestäm­melsen i 8 kap. 6 § fjärde stycket ellagen. Utskottets förslag till ändring i ella­gen före­slås träda i kraft vid samma tidpunkt som regeringens förslag till ändringar i samma lag, dvs. den 1 juni 2023.

Med detta tillägg tillstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen.

Definitionen av obalans

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det för att genomföra elmark­nads­direk­tivet i Sverige i de delar som gäller oberoende aggregering krävs änd­ringar i de regler som gäller för balanseringen av det nationella elsystemet. En­ligt di­rek­tivet ska medlemsstaterna bl.a. säkerställa att relevanta regelverk inne­håller en skyldighet för marknadsaktörer som deltar i aggre­ge­ring att vara eko­no­miskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet. I det avseendet ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balans­ansvar i enlighet med artikel 5 i EU:s elmarknadsförordning (artikel 17.3 d).

Regeringens förslag i denna del bygger på ett underlag som har tagits fram gemensamt av de nordiska energitillsynsmyndigheternas samarbetsorga­nisa­tion Nordreg med utgångspunkten att en nordisk samsyn när det gäller dessa frågor underlättar för leverantörer att vara verksamma i hela Norden.

I två motioner framförs synpunkter på lagförslagets definition av obalans och att denna definition kan utgöra ett hinder för till­komsten av aggre­geringstjänster. Så som utskottet förstår motionären är kriti­ken riktad mot att den som åtar sig balansansvar för de obalanser som aggre­geringstjänsterna innebär bör vara skyldig att betala en ersättning som mot­svarar de kostnader för anskaffning av el som tjänster för efter­frå­ge­flexibilitet medför för elle­ve­rantörer. En sådan kompensation ligger dock utan­för det ba­lansansvar som finns reglerat i ellagen, dvs. det ekono­mis­ka ansvaret för att det nationella el­systemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt. Här har regeringen gjort bedömningen att det är nödvändigt att införa en skyl­dig­het som ligger utanför balansansvaret och det är denna utökade skyl­dig­het som motionärerna vänder sig emot liksom hur priset för oba­lansen ska be­räknas. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen och anser därför att riksdagen kan avslå motionsyrkandena. Utskottet vill också nämna att regeringen i propo­si­tionen anför att Svenska kraftnät bör ta fram en metod för att beräkna kom­pen­sationen inom de ramar som anges i direktivet, vilket bl.a. innebär att den­na metod inte får hindra aggregering eller efterfrågeflexibilitet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna

Utskottet delar inte de farhågor som framförs i en motion om att regeringens lagförslag gynnar de befintliga balansansvariga genom att alla aggregatorer måste knyta sig till en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Samtidigt ser utskottet det som en självklarhet att utvecklingen på mark­naden för aggre­geringstjänster bör följas noggrant under de kommande åren. Om motionärens oro för att mindre aktörer missgynnas av den föreslagna ut­form­ningen skulle besannas kan det finnas skäl att se över regleringen igen.

När det gäller kompensationsmodellens utformning vill utskottet först hän­visa till att metoden måste möta kraven i artikel 17.4 i elmarknadsdirektivet. Vida­re bör nämnas att det förslag om hur delar av beräkningen ska göras som fanns i Energimarknads­inspek­tionens underlag till propositionen bygger på re­kommen­dationer från Nordreg.

Utskottet kan konstatera att Energimarknadsinspektionens förslag har mött kritik från flera remissinstanser och att regeringen har valt att i lag­förslaget avstå från att specificera hur kompensationen ska beräknas. I stället hänvisas till att Svenska kraftnät bör ta fram en metod för att beräkna denna kom­pen­sa­tion inom de ramar som anges i direktivet, vilket bl.a. innebär att metoden inte får hindra aggregering eller efterfrågeflexibilitet. Innan denna metod finns på plats och har tillämpats under en viss tid anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att agera med anledning av det som efterfrågas i motionen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Aggregerade resurser och kvarstående hinder

Utskottet kan konstatera att elmarknadens funktion och reglering är komplex på flera olika sätt. Elmarknaden är tekniskt, ekonomiskt och regleringsmässigt sammansatt på ett intrikat sätt. Till detta kommer att den i högsta grad är internationell. Att införandet av elmarknadsdirektivet i den svenska lagstift­ningen har dragit ut på tiden bör till viss del kunna förklaras av denna samlade komplexitet.

Med detta sagt vill utskottet också signalera en viss ödmjukhet inför det fak­tum att konsekvenserna av justeringar i det regelverk som styr betydande delar av elmarknadens funktion inte alltid är helt lätta att förutse. Det tycks exempelvis råda olika uppfattningar om i vilken utsträckning valet av reglering utgör nöd­vändiga begränsningar eller onödiga hinder för vissa aktörer att agera på ett sätt som skulle kunna gagna exempelvis kunderna på elmarknaden eller en ef­fektiv användning av el­systemet.

Utskottets uppfattning är mot denna bakgrund att det finns starka skäl för regeringen att noggrant följa vilket utfall de föreslagna lagändringarna kom­mer att få. Regeringen bör även föreslå justeringar i bestämmelserna som inte bara lever upp till kraven i elmarknadsdirektivet, harmonierar med de nor­diska och baltiska ländernas regleringar och på bästa sätt bl.a. bidrar till kon­kurren­sen på elmarknaden utan att det äventyrar kraftsystemets funktion.

Något uttalande från riksdagens sida med anledning vad som efterfrågas i motionen anser utskottet inte vara påkallat. De båda motionsyrkandena av­styrks därmed.

Övergripande om elmarknaden 

Motionerna

Den nationella elektrifieringsstrategin

Fredrik Olovsson m.fl. (S) påminner i kommittémotion 2022/23:2112 om att den elektrifieringsstrategi som den förra regeringen beslutade om i februari 2022 är en konkret handlingsplan med ett helhetsperspektiv över vad som krävs för att möta de utmaningar som kommer med ett kraftigt ökat el­behov. Motionärerna anser att det är av stor betydelse att arbetet med stra­tegin nu följs upp och genomförs av regeringen. Ett tillkännagivande med den inne­börden be­gärs i yrkande 2. Motionärerna anser att det bör tillsättas ett elektri­fie­rings­råd med representanter från den offentliga sektorn, näringslivet och andra sam­hällsaktörer med uppgift att stödja ett effektivt genom­förande av elektri­fie­ringsstrategin. De begär ett tillkännagivande om ett sådant råd i yrkande 3.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

I kommittémotion 2022/23:2062 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) framhålls att den elektrifiering som har inletts i Sverige är av avgörande betydelse för den gröna omställningen. Enligt motionärerna gäller detta inte minst verk­samheter inom industrin, som det fossilfria stålet och batteritill­verk­ningen, men även elek­trifieringen av transporter och andra verksamheter. Motionä­rerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande om betydelsen av en fram­gångsrik elek­tri­fie­ring för industrins gröna omställning.

Elprisfrågor

Det pågår en kris för energisystemet i Europa, slås det fast i partimotion 2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V). Som Europas största exportör av el är det svenska energi­systemet dock att betrakta som robust, och kraft­produktionskostnaderna har inte ökat nämnvärt de senaste åren. Ändå drabbas svenska familjer och industrier mycket hårt av den pågående situa­tionen på kontinenten eftersom de höga exportpriserna smittar av sig på den inhemska elmarknaden. Detta förhållande anser motionärerna behöver ändras. De föror­dar i stället en modell med det de betecknar Sverigepriser som i korthet inne­bär att den inhemska marknaden separeras från export­marknaden, vilket leder till en normalisering av priserna i Sverige samti­digt som det är möjligt att solida­riskt tillgängliggöra normala volymer el till Sveriges grannländer. I yrkan­de 1 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att re­ger­ingen skynd­samt bör återkomma med förslag på genomförande av modellen för Sverige­priser på el. Motionärerna betonar också att regeringen måste agera inom EU för att säker­ställa en tryggad elmarknad i Sverige. I yrkande 2 föreslår de ett till­kän­na­givande om att regeringen skyndsamt bör deklarera till EU att den avser att in­föra Sverigepriser på el. Vidare föreslår de i yrkande 3 ett till­kännagivande om att reger­ingen bör initiera en samrådsprocess med övriga EU-länder i syfte att införa Sverigepriser på el

Klimatpolitikens påverkan på elpriserna tas upp i kommittémotion 2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD). Motionärerna pekar på en oro-ande utveckling med högre priser på el i hela Europa, med risker när det gäller både den framtida energiförsörjningen och konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin. Motionärerna ser en risk i att en för­säm­rad konkurrenskraft leder till att koldioxidgenererande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimatpolitik. I yrkande 7 begär motio­nä­rer­na ett tillkännagivande om klimatpolitikens påverkan på elpriserna.

Elkriskommission och utländska investeringar

Det pågår en kris för energisystemet i Europa, slås det fast i partimotion 2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V). Den rådande situationen på elmark­naden motiverar enligt motionärerna också att det tillsätts en elkris­kommission för att utreda osäkerheten i elförsörjningen med an­ledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska el­sys­temet och framtida planer på omställning. Ett tillkännagivande om en el­kris­kommission begärs i yrkande 4.

Övriga elmarknadsfrågor

Överföringsförmågan i det svenska elnätet är otillräcklig och elen når inte dit den behövs. Denna uppfattning redovisas i partimotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C). I yrkande 127 begärs ett tillkännagivande om att ellagen och elnäts­regleringen bör ses över för att underlätta investeringar i smart tek­nik och för att bereda vägen för nya affärsmodeller såsom införande av tim­mätning för kun­der i det svenska elsystemet senast 2025.

I Sverigedemokraternas kommittémotion 2022/23:937 av Eric Palm­qvist m.fl. slås det fast att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillför­litlig energi­försörjning behöver säkerställas för såväl hushållen som närings­livet. Motio­närerna pekar bl.a. på att basen för energiförsörjningen bör vara kärnkraft och vattenkraft och att det finns ett behov av att framtida elnäts­regleringar i högre grad öppnar för innovation och tydligare incitament. Vidare anser de att syste­met för elområdesindelningen bör ses över för att jämna ut dagens prisskill­nader. I yrkande 24 begär de ett tillkännagivande om förbätt­rad ener­gi­försörj­ning.

Med fokus på utmaningarna med elförsörjningssituationen på Gotland be­gär Hanna Westerén (S) i motion 2022/23:284 att riksdagen genom ett till­kän­nagivande ska framföra till regeringen att den bör verka för att säkra en långsiktigt hållbar elförsörjning i hela landet.

Klimatfrågan är en av vår tids allra största utmaningar och energifrågan är av­görande för att det ska vara möjligt att klara klimatomställningen. Detta framhålls in­ledningsvis i motion 2022/23:1360 av Joakim Sandell m.fl. (S). Mo­tio­närerna understryker betydelsen av att elproduktionen byggs ut även fort­sätt­ningsvis liksom även elöver­förings­kapaciteten med fokus på att för­bätt­ra förhållandena i södra Sve­rige. Motionärerna menar att denna del av lan­det har missgynnats, och de begär därför ett tillkännagivande om en ener­gi­politik för hela landet.

Bakgrund och pågående arbete

Energipolitikens inriktning

I april 2018 överlämnade regeringen en proposition om energipolitikens in­rikt­ning till riksdagen (prop. 2017/18:228). Propositionen vilade på en block­överskridande energipolitisk ramöverenskommelse som hade slutits i juni 2016 mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpar­tiet och Kristdemokraterna. I propositionen föreslog regeringen nya energi­poli­tis­ka mål och redovisade sin bedömning om energipolitikens inriktning.

Vid behandlingen av propositionen antog riksdagen det förslag till över­gri­pande mål för energipolitiken som regeringen hade lagt fram (bet. 2017/18:NU22, rskr. 2017/18:411). Målet innebär att energipolitiken ska syfta till att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörj­ningstrygghet och att den svenska energipolitiken bygger på samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU. I sitt ställningstagande konstaterade utskottet att ener­gi­politiken med de nya målen har fått långsiktiga förutsättningar att skapa vill­kor för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat och att underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Utöver det övergripande målet godkände riksdagen regeringens förslag om ett mål för andelen förnybar energi som innebär att elproduktionen 2040 ska vara 100 procent förnybar. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft, och det innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut. Förslaget i propositionen om ett mål för energieffektivisering god­kän­des också. Målet är att Sverige 2030 ska ha 50 procent effektivare energi­an­vänd­ning jämfört med 2005, uttryckt i termer av tillförd energi i relation till brut­tonationalprodukten (BNP).

Riksdagen biföll också regeringens förslag om att upphäva vissa tidigare be­slutade riksdagsbindningar som gällde riktlinjer för energipolitiken. Riks­dagen har därefter inte fattat något nytt beslut om energipolitikens över­gri­pan­de mål eller inriktning.

Energipolitikens inriktning i budgetpropositionen för 2023

Efter valet hösten 2022 tillträdde en ny regering bestående av Moderaterna, Kristdemo­kraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna. I den nya reger­ingens första budgetproposition – den för 2023 – slogs det bl.a. fast att den svenska energipolitiken behöver en ny inriktning (prop. 2022/23:1 utg.omr. 21 Energi). Regeringen konsta­terade bl.a. att elkonsumtionen kan komma att fördubblas och att energi­po­litiken be­höver utvecklas för att kunna möta en elanvändning som kan uppgå till minst 300 terawattimmar (TWh) 2045. Det handlar bl.a. om att arbeta för att säkra ny pla­nerbar elproduktion i landet. Här anses kärnkraften kunna ha en avgörande roll både för att åter­upprätta en leve­rans­säker och trygg elförsörjning och för att åstad­komma en effektiv kli­mat­om­ställning.

Regeringen konstaterade vidare att den omfattande elektrifiering som sam­häl­let står inför ställer stora krav på effektiva och snabba till­stånds­pro­cesser för elnät. Regeringen föreslog därför att Energimark­nads­inspek­tionen skulle till­föras ytterligare medel för att inte myndigheten ska vara en flaskhals i detta sam­manhang. Transportsektorns elektrifiering ska bl.a. underlättas genom att me­del tillförs för utbyggnad av laddinfrastruktur i hela landet. Resurs­till­skot­ten ska fördelas mellan i första hand stöd till publika ladd­sta­tioner för lätta fordon och stöd till elektrifiering av tunga transporter.

Riksdagen biföll regeringens förslag till anslagsfördelning inklusive de nyss nämnda resurstillskotten (prop. 2022/23:1, bet. 2022/23/NU3).

Elens betydelse ökar

Den 20 mars 2023 presenterade Statens energimyndighet (Energimyndig­he­ten) sin senaste kortsikts­prog­nos. Av prognosen, som har ett femårigt fram­tidsperspektiv, framgår bl.a. att el fortsätter att ersätta andra energi­bärare i energisystemet. Myndighetens be­dömning är att Sveriges elanvänd­ning kom­mer att öka inom flera sektorer fram till 2025. De viktigaste slutsat­serna i den aktuella prognosomgången är att elpro­duktio­nen från vind och sol ökar och därmed också Sveriges elexport. Samtidigt kom­mer transportsektorn att an­vända betydligt mer el i takt med den snabba elektrifieringen av fordons­flottan. Inom industrin ersätter el delvis fos­sila ener­gi­slag. Genom nyetabler­ingar under prognosperioden kan elan­vänd­ningen öka än mer, men Energi­myn­dig­heten understryker att det finns stora osäker­heter i fråga om detta mot slutet av perioden.

Osäkerheter präglar också prognosen mer allmänt till följd av kriget i Ukrai­na. Det finns även ett flertal andra osäkerheter som höga och volatila energipriser samt den höga inflationen i Sverige och omvärlden. En orolig om­värld gör att den senaste prognosen innehåller fler och större osäkerheter än vanligt, vilket gör det svårare än normalt att göra träffsäkra bedömningar om utvecklingen även på kort sikt.

Det svenska elnätet

Enligt Energimarknadsinspektionens rapport Sveriges el- och naturgasmark­nad 2021 (Ei R2022:06) består det svenska elnätet av 58 400 mil ledning, var­av ungefär 42 100 mil är jordkabel och 16 300 mil är luftledning. Elnätet kan delas in i tre nivåer: transmissionsnät (tidigare och fortfarande ofta beteck­nat stamnät), region­nät och lokalnät. Transmissionsnätet överför el långa sträc­kor med höga spänningsnivåer. Regionnäten transporterar el från trans­mis­sions­nätet till lokal­näten och i vissa fall direkt till större elanvändare. Lo­kal­näten an­sluter till regionnäten och överför el till hushåll och andra slut­kun­der. Re­gion­näten och lokalnäten samlas emellanåt under beteckningen distri­bu­tions­nätet.

Transmissionsnätet i Sverige förvaltas och utvecklas av Svenska kraftnät, och region­nä­ten ägs i huvudsak av Ellevio (f.d. Fortum), Eon och Vattenfall. Lokalnäten ägs till ca 60 procent av Ellevio, Eon och Vattenfall och till res­terande del av olika privata och kommunala aktörer.

Det svenska elsystemet är tätt sammankopplat med angränsande länder, sär­skilt Norge, Danmark och Finland. Utlandsförbindelserna är av två typer, växelström och likström. Sverige har växelströmsförbindelser med Norge, Dan­mark och Finland. Likströmsförbindelser finns med Finland, Tyskland, Po­len, Danmark och Litauen.

Elmarknadens aktörer

Nätföretag

I Sverige finns det drygt 170 elnätsföretag. Ett nätföretag innehar ett lednings­nät, eller i några fall endast enstaka ledningar, och svarar för drift och under­håll av elnätet. Verksamheten bedrivs med stöd av en nätkoncession, dvs. ett till­stånd att bygga och använda en elektrisk starkströmsledning. Ett nätföretag är skyldigt att ansluta elektriska anläggningar till ledningen eller ledningsnätet och att överföra el för någon annans räkning. Det finns alltså en rätt till tredje­partstillträde. Ett nätföretag får inte handla med el och får endast bedriva elpro­duktion när elen behövs för nätverksamheten.

Elproducenter

Elproducenten matar in el från en produktionsanläggning på elnätet för över­föring till elanvändarna. I Sverige är elproducenterna en heterogen grupp, som omfattar några av Europas största elföretag men även privatpersoner som äger småskaliga vatten-, vind- och solenergianläggningar. Större elprodu­cen­ter säl­jer ofta el direkt på elbörsen. Mindre producenter väljer ofta att sälja elen till en större aktör, som i sin tur säljer den vidare.

Elhandelsföretag

Ett elhandelsföretag levererar el. Med leverans avses i detta sammanhang för-säljning av el till elanvändare till skillnad från överföring, dvs. sådan transport av el för någon annans räkning som utgör nätverksamhet. Elhandelsföretaget köper in el, vanligtvis från elbörsen, för att sedan sälja den vidare till elan­vän­dare. Handeln med el bedrivs på en fri marknad, där elhandelsföretagen kon­kurrerar om kunderna. Enligt Energimarknadsinspektionens senaste rap­port om Sveriges el- och naturgasmarknad 2021 (Ei R2022:06) fanns det ca 140 el­handelsföretag på myndighetens jämförelsesajt Elpriskollen.se. De tre störs­ta elhandlarna hade i slutet av 2021 en samlad marknadsandel på knappt 45 procent räknat på antalet kunder, vilket var en ungefär lika stor andel som un­der 2020.

Balansansvariga

En balansansvarig har i ett avtal med Svenska kraftnät (den systemansvariga myndigheten, se vidare nedan) åtagit sig ett särskilt ansvar för att balansera tillförsel och förbrukning av el. Den balansansvarige svarar ekonomiskt för obalanser. Ett elhandelsföretag är skyldigt att se till att någon åtar sig balans-ansvaret för leveranser i en uttagspunkt. Ett vanligt sätt att ordna detta är att elhandelsföretaget självt åtar sig balansansvaret. Företaget kan dock välja att låta ett annat elhandelsföretag eller ett specialiserat företag åta sig balans­an­svaret.

Elbörser

En elbörs tillhandahåller system för fysisk och finansiell handel med grossist­energiprodukter. De vanligaste aktörerna på börserna är elproducenter, elhan­delsföretag och större elanvändare. I Norden är för närvarande Nord Pool den enda börsen för handel med el för fysisk leverans. Handel med finansiella kon-trakt bedrivs på Nasdaq Commodities. Genom sådan handel med finansiella kon­trakt kan aktörer säkra sig mot prisvariationer.

Energimarknadsinspektionen – nätmyndigheten

I Sverige är Energimarknadsinspektionen nationell energitillsynsmyndighet med ansvar för bl.a. tillsyn, regelgivning och tillståndsprövning. Enligt ellagen är Energimarknadsinspektionen nätmyndighet, vilket innebär att inspektionen handlägger alla frågor som enligt lagen eller föreskrifter som har utfärdats i anslutning till lagen ligger på nätmyndigheten. Till nätmyndighetens uppgifter hör att pröva frågor om tillstånd (koncession) att bygga och använda stark­ströms­ledningar, att förhandspröva nätföretagens intäkter från nät­verk­sam­heten och att pröva tvister om villkoren för anslutning till elnätet. Myndig­he­tens uppgifter regleras i förordningen (2016:742) med instruktion för Ener­gi­marknadsinspektionen.

Svenska kraftnät – den systemansvariga myndigheten

Svenska kraftnät ska verka för att relevanta samhällsekonomiskt motiverade åt­gärder vidtas för att säkerställa att Sverige har en god leveranssäkerhet och att risken för effektbrist kan minskas på kort och lång sikt.

Svenska kraftnät har i två olika egenskaper – transmissionsnätsföretag res­pek­tive systemansvarig myndighet (i EU-sammanhang kallad transmission sys­tem operator, TSO) – en central roll på den svenska elmarknaden. Svenska kraftnät innehar och driver det svenska transmissionsnätet som ägs av staten. I sin egenskap av transmissionsnätsföretag omfattas Svenska kraftnät i huvud-sak av det regelverk som gäller för nätföretag i allmänhet. Dessa och affärs-verkets uppgifter regleras i ellagen och i förordningen (2007:1119) med in­struk­tion för Affärsverket svenska kraftnät.

Svenska kraftnät är också systemansvarig myndighet och har det över­gri­pande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftssäkert så att ba­lans mellan produktion och förbrukning av el inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls. Som systemansvarig myndighet får Svenska kraftnät bl.a. beordra elproducenter att öka eller minska produktionen av el. Svenska kraftnät utövar även tillsyn över driftssäkerheten i det nationella el­systemet.

Statens energimyndighet

Statens energimyndighet (Energimyndigheten) är förvaltningsmyndighet för frågor om tillförsel och användning av energi i samhället. Energimyndigheten ska verka för försörjningstrygghet och för ett energisystem som är hållbart och kostnadseffektivt med en låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat.

Myndighetens uppgifter finns angivna i förordningen (2014:520) med in­struk­tion för Statens energimyndighet.

Elmarknaden och EU

För att bl.a. möta utmaningar på klimat- och energiförsörjningsområdena an­tog EU under 2019 ett lagstiftningspaket (Ren energi för alla Européer) som bl.a. innehöll delar som syftade till att ytterligare anpassa EU:s marknadsregler till nya marknadsförutsättningar.

Under den energimarknadskris som sedan seglade upp under 2022 uppma­nade Europeiska rådet kommissionen att snabbt genomföra strukturella refor­mer av den gemensamma elmarknaden i syfte dels att säkra europeisk energi­suveränitet, dels uppnå klimatneutralitet. Den planerade reformen konfirmera­des sedan även av kommissionens presi­dent Ursula von der Leyen i hennes årliga tal om tillståndet i unionen i septem­ber 2022. Arbetet har därefter inklu­derats i kommissionens arbetsprogram för 2023. Där anges att EU måste för­bättra sin beredskap för att bättre stå emot fram­tida prisvolatilitet, säker­ställa överkom­liga elräkningar och förutse den djupgående industriella om­vand­ling som krävs för att åstad­komma en koldi­oxid­snål och till stor del elektrifierad kon­tinent senast 2050. Vidare anges det att kommis­sionen mot denna bak­grund kommer att föreslå en omfattande reform av EU:s elmarknad i början av 2023, inklusive en frikoppling av ga­spriserna från elpriserna. Ett utkast till en för­bättrad utformning av elmarknaden presenterades av energikom­mis­sionär Kadri Simson vid energirådets möte den 19 december 2022.

I slutet av januari 2023 initierade kommissionen därefter ett offentligt sam­råd om reformeringen av EU:s elmarknad för att bättre skydda konsu­men­terna mot alltför stor prisvolatilitet, stödja deras tillgång till säker energi från rena källor och göra marknaden mer motståndskraftig i enlighet med den euro­peis­ka gröna given och planen REPowerEU. Det offentliga samrådet på­gick till den 13 februari 2023.

Den 14 mars 2023 presenterade kommissionen sedermera ett förslag om att utform­ningen av EU:s elmarknad ska reformeras för att snabbare öka andelen förnybar energi och utfasningen av gas, göra konsumenternas utgifter mindre beroende av instabila priser på fossila bränslen, bättre skydda konsumenterna mot framtida pristoppar och eventuell otillbörlig marknadspåverkan samt göra EU:s industri ren och mer konkurrenskraftig. Kommissionen konstaterar bl.a. att den energikris som utlöstes av Rysslands invasion av Ukraina har under­strukit behovet av att anpassa elmarknaden för att bättre stödja den gröna om­ställningen och erbjuda energikonsumenter, både hushåll och företag, bred tillgång till förnybar, icke-fossil el till överkomliga priser.

Den föreslagna reformen omfattar bl.a. ändringar av flera EU-rättsakter och åtgärder som ger incitament till mer långsiktiga avtal som bygger på icke-fos­sil energiproduktion. Det införs renare, flexibla lösningar i systemet för att möj­liggöra konkurrens med gas, t.ex. efterfrågeflexibilitet och lagring. Dess­utom kommer den föreslagna reformen att främja en öppen och rättvis kon­kurrens på de europeiska grossistmarknaderna för energi genom att öka mark­nadens transparens och integritet.

Reformen bedöms också göra det möjligt för den europeiska industrin att få tillgång till förnybar icke-fossil energiförsörjning till ett överkomligt pris, vilket kommissionen anger vara en nyckelfaktor för utfasningen av fossi­la bränslen och den gröna omställningen.

Skyddet av sårbara konsumenter förbättras och reglerna om delning av för­ny­bar energi uppdateras för att konsumenterna ska kunna investera i vind­krafts- och solfångarparker och sälja överskottsenergi från takmonterade sol­cells­paneler till sina grannar, inte bara till sin leverantör.

Medlemsländerna föreslås även kunna införa nya stödsystem för efterfråge­flexibilitet och lagring. Reformen syftar också till att göra det möjligt för de sys­temansvariga att få till stånd en minskning av efterfrågan under högför­bruk­ningsperioder.

Den föreslagna reformen kommer under den närmaste tiden att diskuteras och godkännas av Euro­pa­parlamentet och rådet innan den träder i kraft. Kom­missionen presenterade förslaget för ministerrådet för trans­port, te­lekom­mu­nikation och energi (TTE-rådet) den 27 mars 2023 och det genomfördes ett första åsiktsutbyte. TTE-rådet har även en punkt på den preliminära dagord­ningen för sitt sammanträde den 19 juni 2023 som betecknas Långsik­tiga re­for­mer av elmarknadens design. Det anges att rådet då ska disku­tera en allmän in­riktning för reformarbetet.

Elektrifieringskommission och elektrifieringsstrategi

I oktober 2020 inrättade regeringen en elektrifieringskommission med dåva­rande stats­rådet Tomas Eneroth som ordförande. Elektrifieringskom­missionen var ett råd­givande organ som skulle påskynda arbetet med elektrifiering av de tunga väg­transporterna och transportsektorn som helhet. I slutet av december 2021 pre­senterade Elektrifieringskommissionen en handlingsplan för att möj­lig­göra eldrivna transporter längs större vägar, med fokus på tunga trans­porter. I april 2022 presenterades en kartläggning av var elnätet behöver för­stärkas för att kunna möta behovet av laddinfrastruktur för tunga fordon. Kommis­sio­nens uppdrag sträckte sig fram t.o.m. utgången av 2022.

I februari 2022 presenterade regeringen även en nationell strategi för elek­tri­fiering. Inriktningen var att skapa förutsättningar i ener­gi­sektorn för en snabb och storskalig elektrifiering av industri, transporter och arbetsmaskiner, som tillsammans står för över två tredjedelar av Sveriges nationella utsläpp av växthusgaser.

Strategin omfattade fem övergripande områden som i sin tur delades in i tolv punkter, vilka konkretiserades i 67 åtgärder. Avsikten var att åtgärderna skulle genomföras under treårsperioden 2022–2024.

I slutet av februari 2023 besvarade statsrådet Ebba Busch en fråga (fr. 2022/23:355) från Monica Haider (S) om arbetet med att genom­föra de olika åtgärderna i elektrifieringsstrategin. I sitt svar konstaterade stats­rådet att elek­trifiering är ett högt prioriterat område för regeringen för att upp­nå höga ambitioner på klimat­området och för att stärka Sveriges kon­kurrens­kraft. Statsrådet Busch konstaterade också att den tidigare regeringens elek­trifie­rings­strategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dia­log och inspel från branscher och andra aktörer. Utöver detta slog hon fast att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighets­uppdrag vars redo­vis­ningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare an­förde hon att det vid den aktuella tidpunkten alltjämt pågick ana­lys inom Reger­ingskansliet av vilka åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vi­dare och på vilket sätt de ska utformas.

Elektrifieringsrådet

I juni 2022 beslutade regeringen att tillsätta ett elektrifierings­råd, bl.a. för att säkerställa ett helhetsperspektiv och ett effektivt genom­föran­de av den ovan­nämnda elektrifieringsstrategin. Rådet ska vara rådgivande till regeringen och stödja genomförandet av elektrifierings­stra­tegin. Elektri­fie­rings­rådet ska inom ramen för sitt uppdrag

–      bidra till ökad samsyn och för­ankring av den övergripande inriktningen för elsystemets utveckling

–      ut­göra en plattform för bred samverkan vid genomförandet av vissa åt­gärder i elek­trifieringsstrategin

–      stödja regeringens arbete med att utvärdera förut­sätt­ningarna för elsyste­met att utvecklas i takt med behoven samt tydliggöra be­hov och insatser som görs eller planeras i olika delar av samhället som kan bi­dra till en gynn­sam utveckling.

Elektrifie­rings­rådets uppdrag gäller för pe­rio­den juni 2022 till den sista de­cember 2024. De gällande förordnandena för de som ingår i rådet löper fram till den 15 juni 2023. Rådet har ännu inte ge­nomfört några möten.

Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering

I maj 2022 gav regeringen Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät och Trafikverket i uppdrag att göra en myndighetsgemensam uppföljning under 2022–2024 av samhällets elektrifiering och utvecklingen av elsystemet inklusive elproduktionen. Uppdraget omfattar ett flertal deluppdrag till de utpekade myndigheterna. En första avrapportering av uppdraget gjordes i mitten av december 2022 (Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering – Rapportering 2022). I rapporten gör myndigheterna följande sammanfattande bedömning:

Det finns stora utmaningar som behöver hanteras för att säkerställa den storskaliga elektrifieringen av flera olika sektorer i samhället. Det handlar dels om tillräcklighet i produktionskapacitet och förutsättningarna för att snabbt öka kapaciteten i tillräcklig omfattning, dels om möjligheten att byg­ga effektiva elnät i tillräckligt snabb takt. Elmarknaden behöver därtill utvecklas för att säkerställa en välfungerande marknad, som ger rätt signa­ler till marknadens aktörer och som bidrar till ett effektivt system för att kunna möta samhällets behov på kort och lång sikt.

Enligt det ursprungliga regeringsbeslutet om uppdraget ska ytterligare rap­por­ter lämnas senast den 15 december 2023 och den 13 decem­ber 2024.

Elmarknadsrelaterade frågor i Tidöavtalet

I Överenskommelse för Sverige (det s.k. Tidöavtalet) har Sverige­demo­kra­ter­na, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna dragit upp riktlin­jer­na för det gemensamma arbetet efter valet 2022. Ett av samarbets­projekten inom avtalet betecknas Klimat och energi. Projektet syftar bl.a. till att återupprätta ett fungerande elsystem, med ökad elproduktion och låga elpriser samt att möj­liggöra en effektiv klimatomställning.

Bland de reformer som listas inom ramen för projektet återfinns en med rubriken Nya regler för elmarknaden. Här anges att det ska tillsättas en ny ut­redning om elmarknadens utformning med uppdrag att ta fram förslag som syftar till att samtliga kraftslag ska ha likvärdiga spelregler samt en ordning där stöd­tjänster som krävs för ett välfungerande elsystem prissätts och där de kraft­slag som bidrar med sådana stödtjänster också ersätts för detta, i första hand genom ersättning från de producenter som inte kan bistå med samma stöd­tjänster. Elmarknadsdirektivet ska få ett korrekt genomförande i svensk rätt, där ansvarsfördelning mellan elsystemets aktörer tydliggörs.

Av överenskommelsen framgår det också att Svenska kraftnät ska få ett för­tydligat uppdrag att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet, bl.a. genom att upphandla planerbar elproduktion. Därutöver ska Energimyndigheten få i upp­drag att planera och främja planerbar elproduktion där den bäst behövs för sys­te­met.

Vidare nämns ett högkostnadsskydd till drabbade hushåll och företag så snart det är praktiskt möjligt och med retroaktiv utbetalning. Det anges också att utbyggnaden av exporterande elkablar bör pausas till dess att prisdiffe­ren­ser­na mellan prisområdena har minskat betydligt. Målet ska vara att skapa en bätt­re balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige, för att därmed ge förutsättningar till stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett samlat elprisområde.

Forskning om framtidens elmarknad

I början av februari 2023 startade åtta forskningsprojekt med fokus på elmark­naden och de utmaningar och möjligheter som finns i omställningen till ett håll­bart energisystem. Energimyndigheten har beviljat stöd på totalt 30 miljo­ner kro­nor till dessa projekt. Avsikten är att projekten ska bidra till utveck­lingen av elnätsregleringen och se till att elmarknaden blir effektiv, flexibel och väl­fungerande och att den drar nytta av digitaliseringens möjlighe­ter.

I slutet av februari redovisade Energimyndigheten att den hade beviljat ytter­ligare stöd till projekt inom forskningsprogrammet Framtidens elsystem. 21 projekt får totalt 99 miljoner kronor för att bidra till kunskaps- och kom­pe­tensutveckling om framtidens elsystem.

De 21 projekt som får stöd inom den första utlysningsomgången kommer bl.a. att utveckla inno­vativa produkter och tjänster för elsystem, t.ex. lagring, el­kablar, system­tjänster, solceller, effektomvandlare och kraftvärme. De vän­tas även bidra med kunskaper och skapa förutsättningar för stabilitet och leve­rans­säkerhet i framtidens elsystem genom utveckling av analysverktyg, mo­del­ler och meto­der inom elnät.

Riksrevisionen granskar statens roll i utvecklingen av elsystemet

I oktober 2022 inledde Riksrevisionen en granskning av statens roll i utveck­lingen av elsystemet. Resultatet av granskningen kommer att presenteras i en rapport med planerad publicering i september 2023. Gransk­ningen kommer att fokusera på de åtgärder som rör elsystemet som regeringen, Svenska kraftnät, Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten har förberett och ge­nom­fört.

Energimyndigheten om utvecklingsvägar för befintlig och ny elproduktion

I juni 2022 fick Energimyndigheten i uppdrag av regeringen att analysera ut­veck­lingsvägar för befintlig och ny elproduktion. Uppdraget kommer att in­kludera potentialer, ledtider och andra förutsättningar för olika kraftslag att till­sam­mans bidra till en robust, konkurrenskraftig och hållbar elförsörjning samt hur befintliga och nya anläggningar kan samverka. En jämförelse ska göras mellan helt förnybara elsystem och olika elsystem som inkluderar kärn­kraft (livstids­förlängd och/eller ny). Väsentliga hinder för marknads­drivna in­vesteringar ska belysas och förslag lämnas för att röja icke-ekono­miska hin­der. Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni 2023.

Myndighet ska kunna granska vissa utländska direktinvesteringar

I mitten av mars 2023 presenterade regeringen en lagrådsremiss med lagför­slag om vissa utländska direktinvesteringar som bedöms vara före­nade med stora risker för den allmänna ordningen eller allmänna säkerheten i Sverige. I lag­rådsremissen föreslås därför att en granskningsmyndighet får möjlig­het att grans­ka utländska direktinvesteringar i svenska företag som be­driver skydds­värd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säker­hets­käns­lig verk­samhet. I den utredning som låg till grund för förslagen i lagråds­remis­sen omnämndes bl.a. investeringar i svenska företag som upprätt­håller särskilt vik­tiga samhällsfunktioner, exempelvis infrastruktur för energi. I lagråds­re­mis­sen nämns bl.a. att främmande makt kan försöka för­vär­va känslig egen­dom eller anläggningar av betydelse för exem­pelvis det svenska energi­för­sörj­ningssyste­met i syfte att skaf­fa sig infly­tan­de över eller kunskap om funk­tio­ner som är sam­hälls­kritis­ka.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 december 2023.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Den nationella elektrifieringsstrategin

–      Elektrifiering och industrins gröna omställning

–      Elprisfrågor

–      Elkriskommission och utländska investeringar

–      Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera sam­hälls­sektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el va­ra den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektri­fie­ringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elek­trifiering är ett högt prio­ri­terat område både för att upp­nå höga ambitioner på klimat­området och för att stärka Sveriges kon­kurrens­kraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elek­trifie­ringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dia­log och inspel från bran­scher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighets­uppdrag vars redovis­ningar regeringen har tagit emot eller kom­mer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Reger­ingskansliet analy­serar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara rele­vanta att ta vi­dare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riks­dagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkän­nagivande uppmana regeringen att följa upp och genom­föra den natio­nella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elek­tri­fie­ringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rå­dets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riks­da­gens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan där­för inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektri­fie­ring­ens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att nä­ringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att där­ige­nom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möj­ligt att nå Sveriges kli­mat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kom­mer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli fram­gångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överens­stäm­ma med regeringens uppfattning. Enligt utskot­tets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställ­ning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom pris­utveck­ling­en och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. El­markna­dens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå på­går eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser ut­skot­tet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den pris­sättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sve­rige­priser. Denna mo­dell kännetecknas därtill av såda­na marknadsprotektionistiska in­slag som ut­skottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkris­kom­mis­sion i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anled­ning av hur ut­ländska investerares inteckningar i el­pro­duktionen påver­kar det svenska elsys­temet och framtida planer på om­ställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagråds­re­miss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlig­het att granska utländska direktin­ves­te­ringar i svenska företag som be­driver skydds­värd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säker­hets­käns­lig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska före­tag som upp­rätt­håller särskilt vik­tiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energi­politiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om el­marknaden sär­skilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska över­föras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskus­sioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och till­för­lit­lig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för närings­livet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gäl­lande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena kon­kurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskot­tet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åt­gärd.

Utskottet anser inte heller att det finns några övertygande skäl för att riks­dagen bör agera med anledning av det som anförs i en motion om att ellagen och elnätsregleringen bör ses över för att under­lätta investeringar i smart tek­nik och för att bereda vägen för nya affärsmodeller såsom införande av tim­mätning i det svenska elsystemet senast 2025. Här hänvisar utskottet till att regeringen både före och efter valet 2022, och därmed alltså med olika politisk sammansättning, har vidtagit eller avi­serat olika förändringar av el­mark­naden. Till detta ska också fogas att det på­går en omfat­tande översyn på EU-nivå av elmarknadens framtida utform­ning.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Stöd- och flexibilitetstjänster

Motionerna

Krav på flexibilitet vid anslutning

Det är nödvändigt att öka flexibiliteten i det svenska energisystemet, sägs det i kommittémotion 2022/23:2165 av Marielle Lahti m.fl. (MP). Flexi­bilitet kan t.ex. handla om att använda mer eller mindre el, beroende på till­gången eller om kapaciteten i nätet varierar. För att kunna utnyttja den till­gängliga kapa­cite­ten på ett optimalt sätt bör det vara möjligt att ställa vissa flexi­bili­tets­krav på den anläggning som vill öka sitt abonnemang eller som innebär en nyanslut­ning till elnätet. Mo­tionärerna anser att riksdagen bör rikta ett tillkän­na­givande med den innebörden till regeringen.

Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster

Förnybar energiproduktion svarar inte alltid mot ett användarbehov, vilket kan skapa perioder av såväl över- som underskott i förhållande till efterfrågan. Därför behövs mellan- och långsiktig energilagring och effektutjämning i om-ställningen till alltmer väderberoende energikällor. Detta synsätt redovisas i par­timotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C). I yrkande 123 be­gärs ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en strategi som iden­ti­fierar be­hovet av mellan- och långsiktig energilagring samt utreder behov av er­sätt­ningsmodeller för handel med stödtjänster. Motionärerna nämner även före­koms­ten av reservgeneratorer runt om i landet. Sjukhus, skolor och andra offentliga verk­samheter kan ha olika typer av reservkraft i händelse av ström­avbrott, men även industrier och andra privata verksamheter. Att kunna an­vända dessa generatorer vid tillfällen när systemet är ansträngt vore extremt gynnsamt. Motionärerna anser att Svenska kraftnät därför borde få i uppgift att inventera tillgången till reservgeneratorer samt utveckla system för hur dessa ska kunna integreras i exem­pelvis störnings­reserven. Ett tillkänna­gi­van­de med den in­rikt­ningen före­slås i yrkan­de 130.

Elnätet behöver balanseras lokalt, slås det fast i partimotion 2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP). Av det skälet anser motionärerna att elmarknaden be­höver kompletteras med lokala och regionala marknader som gör det lättare för elkunder att sälja sitt överskott t.ex. genom att mata tillbaka el från ett el­bils­batteri när elpriset är högt eller det är brist på kapacitet i elnätet. I yrkan­de 23 be­gär motionärerna ett tillkännagivande om att stimulera och ska­pa för­ut­sättningar för lokala och regionala marknader för flexibilitet i elan­vänd­ningen.

Vindkraft och solel behöver byggas ut i södra Sverige, samtidigt som elnätet förstärks och automatiseras, anförs det i kommittémotion 2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP). Motionärerna anser också att energilager be­höver byggas i anslutning till bostäder och kommersiell verk­sam­het. Därför begär de i yrkande 29 ett tillkännagivande om att under­lätta in­stallation av energilager som kan användas för att jämna ut elpro­duktionen och balansera elnätet men också vid elavbrott. I yrkande 30 efter­frågas ett till­kännagivande om en nationell strategi för energilager och om att införa ett teknikneutralt stöd för energilager.

Bakgrund och pågående arbete

Stödtjänster och nätverksamhet

Enligt definitionen i ellagen avses med en stödtjänst en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning. Med en icke frekvensrelaterad stödtjänst ska avses en stödtjänst som används av ett nät­företag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmat­ningar av reak­tiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kort­slut­ningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift.

Våren 2022 behandlade riksdagen regeringens proposition Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet (prop. 2021/22:153, bet. 2021/22:NU21). Ett av kapitlen i propositionen gällde just stödtjänster och in­ne­höll ett antal förslag som syftade till att anpassa den svenska lagstiftningen på området till bestämmelserna i elmarknadsdirektivet.

Om stödtjänster i elektrifieringsstrategin

Som har redovisats tidigare i betänkandet presenterade regeringen en nationell stra­tegi för elektrifiering i början av februari 2022. En av strategins tolv punk-ter rubriceras Utvecklad elmarknad. Under denna rubrik konstaterade reger­ingen att elmarknaden behöver utvecklas för en fortsatt hög leverans­säkerhet och konkurrenskraftiga elpriser för att möjliggöra elektrifieringen. Vidare kon­sta­terade regeringen att en utvecklad elmarknad även innebär möjligheter för nya aktörer och till nya affärsmodeller. I anslutning till detta angav reger­ingen att stödtjänstmarknaderna bör utvecklas för att säkerställa en fort­satt hög leve­ranssäkerhet på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. En utvecklad stöd­tjänstmarknad behöver ge incitament för elproducenter och andra aktörer att leverera tjänster i elsystemet vid alla systemdriftstillstånd (normaldrifts­till­stånd, skärpt driftstillstånd, nöddriftstill­stånd, nätsamman­brott och återupp­bygg­nadstillstånd).

Tidöavtalet om stödtjänster

Som också har redovisats tidigare berörs stödtjänster även i det s.k. Tidö­avtalet som har upprättats mellan samarbetspartierna Sverigedemokraterna, Modera­terna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Där anges att en ny utredning om elmarknadens utformning bl.a. syftar till en ord­ning där stödtjänster som krävs för ett välfungerande elsystem pris­sätts och där de kraftslag som bidrar med sådana stödtjänster också ersätts för detta, i första hand genom ersättning från de producenter som inte kan bistå med sam­ma stödtjänster.

Uppdrag om att ta fram förslag om stödtjänstmarknader

I december 2022 gav regeringen Svenska kraftnät och Energimyndigheten i uppdrag att intensifiera arbetet med att stärka försörjningstryggheten i ener­gi­sektorn på kort och lång sikt. Uppdraget avser hela energisektorn, men hu­vud­fokus är på elförsörjningen. Ett av deluppdragen är att Svenska kraftnät ska lämna upp­daterade förslag om hur stödtjänstmarknader in­klusive skydds- och åter­upp­byggnadstjänster kan utformas för att ge inci­tament för potentiella stöd­tjänstleverantörer på både produktions- och förbrukningssidan i syfte att bidra till en robust och effektiv elförsörjning. Deluppdraget ska redo­visas se­nast den 29 december 2023.

Energimarknadsinspektionen om efterfrågeflexibilitet

Energimarknadsinspektionen ska årligen sammanställa tekniska krav och andra villkor som finns för tillhandahållandet av tjänster i form av ändrad elan­vändning. Myndigheten har också ett övergripande ansvar för att främja efter­frå­ge­flexibilitet på elmarknaden.

I den senaste rapporten som kom i december 2022 (Ei R2022:15 Tjänster för efter­fråge­flexibilitet – Sammanställning av tekniska krav och andra villkor för tillhanda­hållandet av tjänster i form av ändrad elanvändning) konstaterar myndigheten att det på en framtida elmarknad med en högre andel variabel elproduktion, ökad elektrifiering samt förväntningar på ett säkert och robust elnät med låg miljöpåverkan blir viktigt att ta till vara samtliga flexi­bili­tetsresurser i elsystemet. En sådan resurs är efterfråge­flexibilitet. Efter­fråge­flexibilitet innebär att elkunder förändrar sin elför­brukning utifrån olika sig­naler. Det kan t.ex. handla om att kunderna minskar sin förbrukning när el­nätet är hårt belastat eller att kunderna ökar sin förbrukning när elpriset är lågt, exempelvis till följd av god tillgång till förnybar el. Efterfråge­flexibilitet möj­liggör en effektivare resursanvändning och kan under­lätta frekvens­håll­ningen i elsystemet. Efterfrågeflexibilitet kan också under­lätta vid effekt­brist­situa­tioner och lokala nätproblem.

Elnäts­företag får enligt ellagen (1997:857) inte ställa upp tekniska krav eller andra villkor som gör det svårt för marknadens aktörer att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibilitet, om inte villkoret är motiverat med hänsyn till en säker, tillförlitlig och effektiv drift av elnätet. Årets undersökning indikerar, liksom tidigare års undersökningar, att elnätsföretag inte ställer tekniska krav eller villkor som inte är motiverade av en säker, tillförlitlig och effektiv drift av elnätet. Undersökningen visar att en av de viktigaste aspekterna för ut­veck­lingen av tjänster för efterfrågef­lexibilitet är att relevanta regelverk som är under utveckling kommer på plats.

Lokala flexibilitetsmarknader

I den elektrifieringsstrategi som regeringen presenterade i februari 2022 redo­visades att lokala flexibilitetsmarknader testas i delar av Sverige med lo­kal kapacitetsbrist. Det konstaterades vidare att dessa marknader kan bidra med viktiga lösningar på aktuella kapaci­tetsutmaningar men att de än så länge är relativt begränsade i omfattning. En av åtgärderna i strategin var att utveck­lingen av de flexibilitetsmarknader som testas i Sverige ska utvärderas och föl­jas upp.

Handel med flexibilitet innebär att en aktör som tillfälligt kan minska sitt uttag av eleffekt eller öka sin elproduktion kan sälja den förmågan som en flexibilitetstjänst. Genom att sälja flexibilitetstjänster kan aktörer öka sina in­täkter och samtidigt bidra till framtidens elsystem. Aktörer har även möjlig­het att sälja sin flexibilitet vidare till någon av Svenska kraftnäts marknader för balan­sering.

För köparna av flexibilitetsprodukter, Svenska kraftnät och regionnäts­ägar­na, ger handel med förbrukningsflexibilitet fler verktyg att hantera lokala ka­pa­citetsbrister i elnäten som annars hindrar områden från att få sina effekt­be­hov tillgodosedda.

De lokala flexibilitetsmarknaderna kan erbjuda fler aktörer än traditionellt att delta som säljare av stödtjänster till elsystemet, exempelvis större elan­vän­dare inom industrin och olika former av aggregatorer. Grundläggande är att des­sa tillfälligt kan avstå förbrukning eller öka produktion av el och att den flexi­biliteten kan styras.

Svenska kraftnät har deltagit i två forsknings- och utvecklings­projekt (FoU) med lokala flexibilitetsmarknader, Coordinet och Sthlmflex. Inom ramen för Coordinet har Vattenfall Eldistribution, Eon Energidistribution och Svenska kraftnät drivit lokala flexibilitetsmarknader i tre svenska regioner. Projektet av­slutades hösten 2022. Sthlmflex är ett projekt som syftar till att öka flexi­biliteten i Storstockholmsområdet. Projektet bedrivs av Svenska kraftnät i sam­arbete med Ellevio och Vattenfall eldistribution.

Konsultstudie om lokala flexibilitetsmarknader

I april 2022 presenterade konsultföretaget Sweco en rapport på uppdrag av Ener­gimarknads­inspek­tionen om hur lokala marknader för flexibilitet är ut­formade i Sverige och vilka problem de nya plattformarna för flexibi­li­tets­marknader ska lösa. Uppdraget var en del av myndighetens arbete med att följa den senaste utvecklingen av de flexibilitetsmarknader som växer fram runt om i Sverige och där lokal- och regionnätsägare handlar upp flexibla resurser för att hantera kapacitetsutmaningar i sitt elnät.

I rapporten redovisas en kartläggning av befintliga och plane­rade lokala flexi­bilitetsmarknader i Sverige. Det framgår att den främsta drivkraften ba­kom etableringen av lokala flexibilitets­mark­nader i Sverige är ett effektivare nyttjande av elnätet, på lokal- och region­nätsnivå.

Vidare presenteras de marknadsaktörer som deltar på marknaderna och de faktorer som förhindrar eller försvårar deltagandet på en lokal flexibilitets­marknad analyseras. Ett av de största hinder som lyfts fram av aktörerna är kopplat till lönsamhet. Flera av flexibilitetsleverantörerna nämner att få avrop och låga ersättningar gör att lönsamheten är för låg för att kunna motivera ett deltagande. Flera av nätbolagen ser flexibilitetsmarknader och handel med flexi­bi­litetstjänster som ekonomiskt riskfyllda, samtidigt som de ekonomiska incitamenten att bygga elnät är starkare än att arbeta med flexibili­tets­tjänster.

Uppdrag att främja flexibilitet

Svenska kraftnät fick i augusti 2022 i uppdrag av regeringen att främja för­ut­sättningarna för flexibilitet. Uppdraget innebär att man ska utveckla förutsätt­ningarna för att realisera potentialen för flexibilitet i elsystemet (flexibilitet). Flexibilitet omfattar här efterfrågeflexibilitet, energilagring samt styrning av småskalig elproduktion. Uppdraget är en del av genomförandet av reger­ingens elektri­fierings­strategi. Uppdraget ska redovisas senast den 6 april respektive den 15 de­cember 2023.

Energimarknadsinspektionen har fått ett motsvarande uppdrag med samma av­rapporteringstidpunkter.

Olika typer av energilager

Energilager har tidigare varit av störst intresse för mindre energiproducenter som har lagrat sin överskottsenergi för senare användning, då oftast med hjälp av batterier. För mer storskalig lagring av energi har förutom vatten­krafts­maga­sin även pumpkraft, där vatten pumpas upp i ett magasin vid över­skott för att senare användas för elproduktion vid underskott, spelat en betydande roll, men också lösningar med tryckluft har använts. Hittills har energilagring huvudsakligen använts för flytt av energi i tiden, dvs. för att balansera utbud och efterfrågan. Svenska kraftnät förutspår att energilagringens betydelse för andra ändamål, som ökad kvalitet och stabilitet, under de närmaste åren kom-mer att öka mycket till följd av att alltmer förnybar el integreras i kraft­sys­temet.

Energilagring – en omvärldsanalys

Som har redovisats tidigare i betänkandet presenterade regeringen en nationell strategi för elektrifiering i början av februari 2022. En av strategins tolv punk-ter rubricerades Ökad flexibilitet och energilagring. Under denna rubrik fram­höll regeringen att flexibilitetstjänster och lagring bidrar till en väl fun­ge­rande el­marknad. Vidare redovisas det att regeringen har gett Svenska kraft­nät i upp­drag att i en omvärldsanalys beskriva utveckling, potential och beho­vet av lag­ring av el och andra flexibilitetstjänster kopplat till drift, system­an­svar, ut­byggnad av transmissionsnät och för en väl fungerande elmarknad. Upp­draget redovisades i november 2022 i rapporten Lagring av el – omvärlds­ana­lys.

Analysen visar hur lagring av el (energilager) samt flexibilitet skapar nyttor för det nationella elsystemet samt möjlig användning i transmissionsnätet. Ana­lysen syftar också till att indikera vilka lagrings- och flexibilitetslösningar som kan ha en affärsmässig potential i det svenska kraftsystemet i ett fem­års­perspektiv.

De nyttor som energilager och andra flexibilitetstjänster kan bidra med till det svenska elsystemet finns inom flera områden. Det handlar bl.a. om att bidra till en effektivare omställning av elsystemet, men nyttor kan även uppstå inom andra områden. De kan t.ex. bidra till Svenska kraftnäts stödtjänster och av­hjälpande åtgärder, användas för att hantera effekttoppar och användas för ut­jämning av elproduktion från väderberoende källor som vind- och solkraft eller hos förbrukarna. Energilager kan också bidra till en effektivare använd­ning av existerande transmissions-, region- och lokalnät samt möjlig­göra för­brukningsökningar i väntan på nätförstärkningar. Vidare kan energi­lager fylla en funktion när det gäller totalförsvarets behov t.ex. av lokal ödrift.

Omvärldsanalysen visar också att det finns en brist på mogna tekniska lös­ningar för att hantera den långvariga energilagringen, dvs. säsongs­lagring. Det­ta behov är starkt kopplat till ett energisystem med allt större andel väder­beroende elproduktion. Här kan den förväntade stora mängden vätgas­pro­duk­tion och vätgaslager komma att få en viktig roll. Svenska kraftnät ar­betar med frågor som rör flexibilitet och energilager i flera olika samman­hang. Bland annat bedrivs nu arbete i ett regeringsuppdrag, där Svenska kraftnät ska främja förutsättningar för flexibilitet på marknader inom Svenska kraftnäts an­svars­område.

Ändrade nättariffer

Den 2 oktober 2018 beslutade regeringen om en ändring i elförordningen (2013:208) som innebär att Energimarknadsinspektionen får meddela före­skrif­ter om hur nättariffer ska utformas för att främja ett effektivt ut­nyttjande av elnätet.

Energimarknadsinspektionen har därefter beslutat om att alla elnätsföretag ska ha infört nättariffer som inkluderar en effektavgift senast den 1 januari 2027 (EIFS 2022:1). En effekttariff (även kallat effekttaxa, effektabonnemang och effektdebitering) är en nättariff där minst en av de rörliga avgifterna är en avgift för den effekt som används, dvs. den mängd el som förbrukas per timme. Effektavgiften ska baseras på den enskilda kundens använd­ning av elnätet och den sammanlagda belastningen på elnätet. Den ska också vara tidsdiffe­ren­tierad (tidsindelad). Det betyder att den ska vara olika hög vid olika tider för att återspegla hur belastningen på elnätet varierar över tid. Detta gäller dock först från den 1 januari 2027.

Under 2022 hade ca 20 av 150 elnätsföretag infört effekttariffer.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Krav på flexibilitet vid anslutning

–      Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster.

Krav på flexibilitet vid anslutning

I en av motionerna förordas en möjlighet för nätägarna att kräva ett visst för­brukningssätt av de kunder som vill ansluta till elnätet. Som utskottet förstår förslaget handlar det exempelvis om att nätägaren ska kunna villkora en an­slut­ning med att kunden förbrukar sin el vid vissa tider eller anpassar sin för­brukningsnivå när belastningen på nätet är särskilt hög.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet för nätägarna av att kunna styra förbrukningen för att uppnå en optimal användning av nätet. Där­emot är utskottet inte övertygat om att en författningsreglerad möjlighet att villkora anslutningen med ett krav på en viss användarflexibilitet är det mest effektiva styrmedlet. Utskottet ser exempelvis att någon form av differen­tie­rade nättariffer skulle kunna vara ett minst lika framkomligt alternativ. I det sammanhanget bör det även påminnas om att Energi­mark­nads­inspektionen har beslutat om att alla elnätsföretag ska ha infört nättariffer som inkluderar en effekt­avgift senast den 1 januari 2027.

Utskottet är således inte berett att ensidigt förespråka det alternativ som fö­reslås i motionen. Yrkandet avstyrks därmed.

Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster

Under de senaste åren har behovet av och in­tresset för olika typer av stöd- och flexibilitetstjänster ökat. Ökad efterfrågan på el och ett större inslag av väder­beroende produktionsslag har bidragit till detta.

Så sent som våren 2022 behandlade riksdagen ett omfattande lag­stift­nings­ärende som gällde införandet av elmarknadsdirektivets bestäm­melser om nät­verk­sam­het, inklusive frågor om stödtjänster. Betydelsen av stöd- och flexi­bilitetstjänster lyfts även fram både i den elektrifieringsstrategi som regeringen presenterade i februari 2022 och i den överenskommelse som ligger till grund för den nuvarande regeringens samarbete med Sverige­de­mo­kra­terna.

Vidare genomför Svenska kraftnät för närvarande ett uppdrag att lämna upp­daterade förslag om hur stödtjänstmarknader kan utformas för att ge inci­tament för potentiella stödtjänstleverantörer på både produktions- och för­bruk­ningssidan i syfte att bidra till en robust och effektiv elförsörjning.

När det gäller frågor om lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen, som tas upp i en av motionerna vill utskottet påminna om att det har genomförts studier och pågår FoU-projekt om lokala flexibilitets­mark­nader. Utfallet av studierna har dock inte varit entydigt posi­tivt. Vidare hänvi­sar utskottet till att Svenska kraft­nät och Energimark­nads­inspektionen har fått i uppdrag att främja förut­sätt­ningarna för flexi­bilitet.

Energilager tas upp i motionerna, och här vill utskottet påminna om den om­världsanalys på detta tema som Svenska kraftnät presenterade i november 2022. Liksom olika stöd- och flexibilitetstjänster kommer energilagring att vara en allt viktigare komponent i det framtida kraftsystemet. Av om­världs­ana­lysen framkommer bl.a. att begreppet energilagring är mycket mång­faset­terat och kan omfatta allt från säsongsmässig lagring av lägesenergi i stora vattenmagasin till lagring av el under kortare perioder i mindre batterier i en­skilda hushåll. Enligt utskottets uppfattning vore det mindre lämpligt för riks­dagen att ställa sig bakom ett allmänt hållet yrkande om en strategi för ener­gi­lagring i likhet med vad som efterfrågas eller att förorda ett teknikneutralt stöd för ener­gilager. Utan en närmare precisering av vad strategin bör omfatta eller vad stödet ska gå till bör förslagen lämnas utan vi­dare åtgärd. Utskottet är inte heller berett att stödja önskemålet i en av motionerna om att det bör genom­föras en inventering av be­fint­liga reserv­ge­neratorer.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Elområden

Motionerna

För att möjliggöra den gröna omställningen, nya industrisatsningar och tusen­tals jobb behöver elen kunna transporteras dit den behövs. Detta kon­staterande finns i kommittémotion 2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Sam­tidigt anser motionärerna att det är viktigt att kostnaderna för utbygg­naden av elnätet är rimliga för elkunderna, oavsett var i landet man bor. Mål­sätt­ningen måste vara att det svenska elpriset ska vara lågt i hela landet. Motionärerna föreslår därför i yrkande 4 ett tillkännagivande om en översyn av Sveriges el­pris­om­råden.

Under 2022 var elpriset i Värmland (elprisområde 3) lika högt som i Sve­riges dyraste elprisområde (elprisområde 4 i södra Sverige). Detta konsta­te­ras i mo­tion 2022/23:1340 av Lars Mejern Larsson och Mikael Dahlqvist (bå­da S). Motionärerna understryker att de höga priserna får enormt stora kon­sekvenser för hushållen och företagen. De anser att hela Sverige ska ha sam­ma förut­sättningar när det gäller elpriserna och förordar därför ett till­kän­na­givan­de till regeringen om det angelägna i att frågan om elpris­områ­den ses över.

Även i motion 2022/23:1424 av Adnan Dibrani och Jennie Nilsson (bå­da S) pekas på negativa konsekvenser av de höga elpriserna i södra Sverige. Motio­närerna anser inte att det är rimligt att elkonsumenter i södra Sverige ska bära de kraftiga elprisökningar som kan uppkomma till följd av flaskhalsar i kraft­överföringssystemet. I yrkande 2 föreslår de ett tillkännagivande till re­ger­ingen om att se över Sveriges elprisområden.

I motion 2022/23:730 av Mats Nordberg (SD) slås det fast att Dalarna inte längre är ett underskottsområde när det gäller elproduktion men ändå tillhör det stora underskottsområde som utgörs av elprisområde 3. Motionären anser att Dalarnas industristruktur på många sätt påminner om Norrlands, med en stor elintensiv stål- och skogsindustri. Motionären begär ett tillkännagivan­de om att Dalarnas län bör tillhöra samma elprisområde som södra Norrland, dvs. elprisområde 2.

Det är inte rimligt att elen är dyrare i Blekinge än i Norrland, anför Camilla Brunsberg (M) i motion 2022/23:1078. Motionären påpekar att elkonsu­men­terna i södra Sverige har tvingats betala mer för elen sedan elprisområdena infördes. Mot den bakgrunden föreslår hon ett tillkännagivande till regeringen om att skapa förutsättningar för att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett samlat elprisområde.

Under 2022 hade södra Sverige de högsta elpriserna någonsin, framhålls det i motion 2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M). Enligt motio­närer­na är en åtgärd för att komma till rätta med situationen en alternativ indelning av elområdena. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om elområ­des­indel­ning­en och dess effekter samt om att utreda möj­ligheterna att på sikt och efter utred­ning återgå till ett elprisområde. Motionärerna betonar vikten av att säker­ställa att en lösning kommer på plats för rättvisa och likvärdiga elpriser även i södra Sverige. I yrkande 4 efterfrågas ett tillkänna­givande till reger­ingen om att över­väga att ge Svenska kraftnät i uppdrag att få på plats en lös­ning när det gäller elom­rådena som inte missgynnar Skåne. I yrkande 5 begärs ett tillkänna­givande om att ge i uppdrag åt Svenska kraft­nät att, så länge det finns fyra el­om­råden i Sverige, införa ett system med garan­te­rad minimikapacitet i över­föringen mellan elområde 3 och elområde 4 i en­lighet med det förslag som en utred­ning har tagit fram.

Ett till­kännagivande om en utredning av de svenska elområdena föreslås även i motion 2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1. Motio­nären anser att möjligheten till ett samman­hållet natio­nellt elprisområde bör utredas liksom alternativ som hybrid­modeller med elområden för producenter och na­tionella priser för el­kun­der.

Bakgrund och pågående arbete

Sveriges elområden

Sedan den 1 november 2011 är Sverige indelat i fyra elområden (emellanåt även kallade elprisområden). Gränserna har beslutats av Svenska kraftnät och går vid de tre snitt i Sverige där stamnätets elöverföringskapacitet är begränsad eller mer vardagligt uttryckt: där det råder flaskhalsar i kraftöver­förings­sys­temet.

Elområde 1 omfattar nordligaste Sverige, elområde 2 området mellan Luleå i norr och Gävle i söder, elområde 3 det område som sträcker sig från strax söder om Gävle i norr till strax söder om Oskarshamn i söder och elområde 4 den återstående delen av södra Sverige. Det nordisk-baltiska området bildar ett sammanhängande marknadsområde och består av olika elområden. I mark­nads­området kan el handlas oberoende av nationsgränser så länge nätens tekniska kapacitet att överföra elen räcker till. När denna kapacitet är nådd uppstår prisområden som påverkar priset i de olika elområdena. Elområden med produktionsöverskott kommer att få lägre priser än elområden med pro­duk­tionsunderskott när det finns överföringsbegränsningar mellan områ­dena. Tillgängligheten och produk­tionen i kärnkraftverken är också en viktig kom­ponent för möjligheten att hålla rätt spänning i kraftsystemet, vilket i sin tur påverkar överföringskapaciteten. För svensk del gäller att det i norra Sverige finns ett överskott av elproduktionskapacitet jämfört med efterfrågan på el. I södra Sverige råder det motsatta förhållandet.

Översyn av elområdesindelningen

Det pågår för närvarande en gemensam översyn av indelningen av elområden i Europa. Arbetet styrs av EU:s gemensamma regelverk. Svenska kraftnät tog tillsammans med övriga system­ansvariga myndigheter i Europa i oktober 2019 fram förslag på en gemensam metod, antaganden och scenarier för den kom­mande översynen av elområden som därefter överlämnades till tillsyns­myn­digheterna. Förslaget kompletterades i februari 2020 på tillsyns­myn­dig­he­ter­nas begäran. I november 2020 tog Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitill­synsmyndigheter (European Union Agency for the Coopera­tion of Energy Regulators, Acer) sedermera beslut om metod och antaganden för el­områdes­översynen och begärde in mer data från de systemansvariga myn­digheterna för att med detta som grund kunna besluta om vilka alternativa el­om­råden som ska utredas. I augusti 2022 tog Acer därefter beslut om vilka el­områden som ska utredas i elområdesöversynen.

Under över­synen analyseras de olika alternativen detaljerat, exempelvis ut­i­från samhällsekonomisk nytta och påverkan på driftssäkerhet. Merparten av Svenska kraftnäts arbete med den pågående översynen ge­nomförs på nordisk nivå, där befintliga och alternativa indelningar kommer att utvärderas utifrån korrekthet och förutsättningar att bidra till en säker och kost­nads­effektiv drift samt en samhällsekonomiskt optimal utveckling av kraft­sys­te­met.

Enligt den nuvarande tidsplanen kommer ett gemensamt förslag att anting­en bibehålla eller ändra den nuvarande elområdesindelningen i Europa att läm­nas till med­lemsländerna för beslut i februari 2024. Kommer de inte över­ens hänvisas beslutet till EU-kommissionen.

 Om det skulle bli ett beslut om en förändring av elområden gör Svenska kraftnät uppskattningen att förändringen kan vara genomförd som tidigast un­der 2027.

Om elområden i Tidöavtalet

Som har redovisats tidigare i betänkandet anges det i det s.k. Tidöavtalet att utbyggnaden av exporterande elkablar bör pausas till dess att prisdifferenserna mellan prisom­rådena har minskat betydligt. Det anförs att målet ska vara att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige, för att därmed ge förutsättningar till stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett samlat elprisområde.

Svar på skriftlig fråga om elprisområden

I december 2022 besvarade statsrådet Ebba Busch en fråga (fr. 2022/23:117) från Niels Paarup-Petersen (C) om huruvida regeringen kom­mer att införa ett gemensamt elprisområde i Sverige. Statsrådet hänvisade till den uppgift som redovisas i föregående avsnitt, nämligen att ett gemensamt förslag att antingen bibehålla eller ändra den nuvarande elområdesindelningen i Europa lämnas till medlemsländerna för beslut under tredje kvartalet 2023. Statsrådet sa sig dels inte vilja föregå det pågående arbetet, dels vara ange­lägen om och ha för­troende för att de berörda myndig­heterna kommer att han­tera översynen skyndsamt. 

Garanterad minimikapacitet

Redan något år efter att Sverige 2011 delades in i fyra elområden framfördes betydande kritik från elkonsumenter i södra Sverige mot de prisskillnader som uppkom. Mot den bakgrunden valde Näringsdepartementet hösten 2012 att ge i upp­drag åt konsulten Björn Hagman att utreda möjliga åtgärder för att minska skillnader i elpris mellan de båda elområdena 3 och 4. Uppdraget redovisades i rapporten Analys av möjliga åtgärder för att minska prisområ­des­proble­ma­tiken i Sydsverige (dnr N2012/5518/E). Utredarens viktigaste förslag handlade om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att garantera en minimi­kapacitet i över­föringen mellan elområde 3 och elområde 4 motsvarande 4 000 megawatt (MW). Rap­porten remit­terades under våren 2013, och i budgetpro­po­si­tionen för 2014 gjor­de regeringen den samlade bedömningen att den inte borde före­slå några marknadsåtgärder i syfte att påverka prisbildningen i elom­råde 4. Den borger­liga regeringen menade bl.a. att Sydvästlänken – som vän­tades minska pris­skill­naderna mellan de berörda elområdena – borde sättas i drift innan några mark­nadsingrepp kan vara aktuella.

I ett interpellationssvar den 17 april 2015 konstaterade dåvarande statsrådet Ibrahim Baylan (S) följande:

Som svar på frågeställarens tredje och sista fråga om garanterad mini­mi­ka­pacitet kan jag konstatera att den tidigare energiministern i en skrivelse till berörda aktörer slår fast att hon och den tidigare regeringen anser att Sydvästlänken först bör sättas i drift och effekterna av denna analyseras innan marknadsingrepp kan vara aktuella. Jag delar den tidigare reger­ingens uppfattning i denna fråga. Det bör också nämnas att en even­tuell mi­nimikapacitet var ett förslag från den utredning [Hagmans] som nämnts av fråge­ställaren och som skulle användas som en övergångs­lösning innan Sydvästlänken kommit på plats.

Efter betydande tekniska utmaningar togs Sydvästlänken i drift i sin helhet i au­gusti 2021. Därtill bör det påminnas om att EU:s elmarknadsförordning krä­ver att Svenska kraftnät och de systemansvariga för överföringssystemen i andra EU-länder ska hålla minst 70 procent av kapaciteten i elnätet öppen för han­deln på elmarknaden.

Utskottets ställningstagande

I flera av de här aktuella motionerna framförs det synpunkter på den indelning av Sverige i fyra elområden som infördes 2011 och de effekter denna indelning har haft på elpriserna och då inte minst under den senaste vintern. Pris­skillna­derna mellan de olika elområdena har varit större innevarande vinterhalvår än under tidi­gare år, samtidigt som den allmänna prisnivån på el såväl som på många andra varor och tjänster har ökat. Sammantaget har detta bidragit till en inten­siv debatt om elprisnivåer i allmänhet och även om elområdesindel­ning­ens på­verkan på prisnivåerna i olika delar av landet.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att den allmänna prisuppgången på el har en mängd olika orsaker. Det handlar bl.a. om ökad efterfrågan på el från Kontinentaleuropa i kölvattnen av Putins åtstramningar av gasleveranser och minskad produktion eller sänkt utbyggnadstakt i vissa länder, inklusive i vissa delar av Sverige. Därtill finns begränsningar i överföringskapaciteten både mel­lan och inom flera EU-länder. Förändringar i EU-ländernas produktions­mix med mer väderberoende förnybar kraftproduktion påverkar också efter­frågan på bas- och reglerkraft.

Det är således mycket som för närvarande påverkar elmarknaden på både kort och lång sikt. Mot den bakgrunden anser utskottet att den pågående över­synen av elområdesindelningen är än mer motiverad än när den initierades för ett par år sedan. Enligt utskottets uppfattning utgör indelningen i elpris­om­råden en viktig del av den integrerade elmarknadens utformning, och even­tuella justeringar måste därför göras samordnat och bygga på ge­men­sam­ma förut­sätt­ningar. Vidare kan utskottet konstatera att samtidigt som en över­syn av elområdena pågår har kommissionen nyligen tagit initiativ till att ge­nom­föra flera el­mark­nadsrelaterade reformer.

Sammantaget gör utskottet bedömningen att det i dagsläget inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom något av de förslag som gäller de svenska elområdena. Samtliga yrkanden i avsnittet avstyrks därför.

Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet

Motionerna

Utan närmare motivering i motionen begär Annie Lööf m.fl. (C) i par­ti­mo­tion 2022/23:2190 dels ett tillkännagivande om att ersätta den fossila oljan i effekt­reserven med förnybara alternativ (yrkande 118), dels ett om att göra det lag­ligt att förändra effektreserven så att den består av mer än bara kraftverk, exem­pelvis genom en kombination av vindkraft och batterier (yrkande 119). Över­föringsförmågan i det svenska elnätet är inte heller tillräcklig och elen når inte dit den behövs, anförs det vidare. I yrkande 122 begär motionärerna ett till­kännagivande till regeringen om att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan relevanta energimyndigheter och ge Svenska kraftnät ansvar för att säkra den långsiktiga leverans­säkerheten.

I motion 2022/23:1352 av Sofie Eriksson m.fl. (S) understryks betydelsen av att Sverige stärker sin beredskap och säkerhet och att en viktig del i det arbetet handlar om energiförsörjning i krissituationer. Motionärerna lyfter fram den ödriftslösning baserad på batterilagring och solceller som finns i Ludvika och begär ett tillkännagivande om fördelarna med en grön och obe­roen­de energi­re­serv vid kris.

I motion 2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) konstateras det att elbehovet förväntas öka och att fler använder mer el samtidigt. Effektbehovet, el­användningen per tidsenhet, ökar därmed. Svenska kraftnät ansvarar för upp­handling av en effektreserv som kan utökas vid särskilda behov. Motio­nä­rerna anser att den ansträngda situationen i Skåne bör kunna ses som ett sådant ”sär­skilt behov” som skulle kunna motivera tillkomsten av en lokal sydlig effekt­reserv. I yr­kan­de 1 begär motionärerna ett tillkännagivande till reger­ingen om att un­der­söka möjligheten till en lokal effektreserv i södra Sverige.

Bakgrund och pågående arbete

Uppdrag att stärka försörjningstryggheten i energisektorn

I december 2022 gav regeringen ger Svenska kraftnät och Energimyndigheten i uppdrag att intensifiera arbetet med att stärka försörjningstryggheten i ener­gi­sektorn på både kort och lång sikt. Uppdraget avser hela energisektorn men hu­vud­fokus är på elförsörjningen. Uppdraget är indelat i följande deluppdrag:

1. Genomföra förberedande åtgärder för att utvidga effektreserven eller för­bereda motsvarande avtal med elproducenter i syfte att säkerställa resurs­tillräcklighet i enlighet med tillförlitlighetsnormen för Sverige t.o.m. den 16 mars 2025. Deluppdraget ska redovisas senast den 28 april 2023.
2. Som ett led i att skapa en trygg elförsörjning föreslå en utformning av ka­pa­citetsmekanismer med förutsättningar att ersätta effektreserven och sä­kerställa resurstillräcklighet efter den 16 mars 2025 i enlighet med till­för­litlighetsnormen för Sverige. Deluppdraget redovisades den 31 mars 2023 i rapporten Framtidens kapacitetsmekanism för att säkerställa resurs­till­räck­lighet på elmarknaden.
3. Som ett led i att säkerställa driftssäkerhet, tillräcklig mängd el och över­föringskapacitet på kort och lång sikt kartlägga hur elproduktion uti­från kraftslag bidrar och samverkar till att skapa en trygg elför­sörjning. Svenska kraftnät ska med utgångspunkt i redovisningen av uppdraget att beskriva arbetet med stödtjänster och avhjälpande åtgärder samt lämna för­slag till ersättningsmodeller och regeländringar (I2020/02874), lämna upp­daterade förslag om hur stödtjänstmarknader in­klusive skydds- och åter­upp­byggnadstjänster kan utformas för att ge inci­tament för potentiella stöd­tjänstleverantörer, både på produktions- och på förbrukningssidan i syfte att bidra till en robust och effektiv elförsörjning. Deluppdraget ska redo­visas senast den 29 december 2023.
4. Under 2023 redovisa de åtgärder som myndigheten har vidtagit för att stär­ka trygg elförsörjning på kort och lång sikt. Redovisningen ska lämnas i en nulägesrapport senast den 24 februari 2023 och upp­följande status­rap­por­ter den 30 juni, den 29 september och den 29 de­cember 2023.
5. Kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion samt identi­fierade orsaker till att den inte har tillgängliggjorts för elmarknaden. Del­uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2023. Energimyndigheten an­svarar för genomförandet av detta uppdrag.
6. Föreslå en indikativ dimensionering för trygg elförsörjning och elförsörj­ning för totalförsvarets behov samt föreslå hur dimen­sio­ne­ringen för el­för­sörjningen kan tillämpas inom hela energisektorn samt förfinas och regel­bundet uppdateras. Delupp­draget ska redo­visas senast den 13 oktober 2023. Energimyn­dig­heten an­sva­rar för genomföran­det av detta uppdrag.

Lokala effektreserver enligt Sweco

Teknikkonsultfirman Sweco tog under 2019 fram en rapport på uppdrag av Svenskt Näringsliv med titeln Elnätsutmaningen. I den rapporten berörs bl.a. s.k. lokala kapacitetsreserver. Sådana reserver innebär att nätägare kan teckna avtal med lokala producenter för att tillhandahålla lokal elproduktion i en si­tua­tion där det råder kapacitetsbrist. Dessa avtal syftar till att upprätthålla funk­tion och driftssäkerhet i elnätet, och Energimark­nadsinspektionen menar där­för att de är ett sätt för lokal- och regionnätsägare att avhjälpa problemet med kapacitetsbrist. Sweco konstaterar emellertid föl­jan­de:

Dessa avtal är dock tidsbegränsade och får enbart tecknas i situationer med kapacitetsbrist. Ett hinder för nyttjandet av dessa är därför att de är relativt kortsiktiga och inte stimulerar långsiktig utveckling av den lokala elpro­duktionen. Vissa elproducenter menar exempelvis att dessa avtal inte ger tillräckligt med incitament för att ta investeringsbeslut då investerings-prog­noser behöver längre tidshorisonter. Energimarknadsinspektionen me­nar också att detta inte är en långsiktig lösning då man stör marknadens funk­tioner och anläggningar som var menade att fasas ut i en normal mark­nadssituation hålls vid liv. En annan utmaning är ett dessa lösningar ten­derar att bli dyra, då det är relativt få timmar per år som reserverna de facto behövs för att upprätthålla nätfunktion. Det gör att abonnemangen blir för­hållandevis dyra jämfört med den nytta de ger.

Skriftlig fråga om en lokal effektreserv i Skåne

Niels Paarup-Petersen (C) har i en skriftlig fråga (fr. 2022/23:258) till energi- och näringsminister Ebba Busch undrat om ministern har för avsikt att ge Svenska kraftnät i uppdrag att säkra en effekt­reserv och ödrift i Malmö­re­gionen för att skapa en möjlighet att rädda Öresundsverket.

I sitt svar daterat den 1 februari 2023 hänvisade statsrådet till det uppdrag som Svenska kraftnät och Energimyndigheten fick i mitten av december 2022 om att stärka försörjnings­tryggheten i energisektorn på kort och lång sikt. Hon påpekade att uppdraget innefattar att Svenska kraftnät ska genomföra för­be­redande åtgärder för att utvidga effektreserven eller motsvarande avtal med elproducenter för att säkra resurstillräcklighet för Sverige fram t.o.m. den 16 mars 2025. Deluppdraget ska redovisas redan den 28 april. Därtill ska Svenska kraftnät föreslå en utformning av framtida kapacitets­mekanismer för att säker­ställa resurstillräcklighet, kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad el­pro­duktion samt lämna förslag om hur stödtjänst­marknader in­klusive skydds- och återuppbyggnadstjänster kan utformas för att ge inci­tament för stöd­tjänst­leverantörer att bidra till en robust och effektiv elför­sörjning. Vidare redo­visa­de ministern att Energimyndigheten med stöd av Svenska kraftnät ska kart­läg­ga potentialen i befintlig och outnyttjad elpro­duktion samt föreslå en in­dikativ dimensionering för trygg elförsörjning och elförsörjning för total­för­svarets behov. Statsrådet sa sig inte ha för av­sikt att förekomma Svenska kraft­näts och Energimyndig­hetens slutsatser.

Utskottets ställningstagande

I likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna, värdesätter utskottet betydelsen av en trygg energiförsörjning i hela landet och under årets alla tim­mar. Den samhälleliga oro som följer på flera plan i skuggan av den ryska invasionen av Ukraina gör frågor om försörjningstrygghet och leverans­säker­het på energi­området i allmänhet och inom kraftsystemet i synnerhet särskilt angelägna.

Med detta i åtanke ser utskottet positivt på att Svenska kraftnät och Energi­myndigheten för närvarande genomför ett omfattande uppdrag att intensifiera arbetet med att stärka försörjningstryggheten i ener­gi­sektorn på både kort och lång sikt. Utskottet konstaterar vidare att myndigheterna inom ramen för upp­draget även ska se över vissa frågor som gäller den s.k. effektreserven.

Sammantaget finner utskottet det inte motiverat för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av motionerna. Samtliga motionsyrkanden av­styrks därmed.

Elstöd

Motionerna

I kommittémotion 2022/23:2112 av Fredrik Olovs­son m.fl. (S) konstateras det att regeringen dröjer med att föreslå ett hög­kost­nads­skydd för elkonsumenter. Motionärerna lyfter fram det förslag som Social­demo­kraterna presenterade tidigare under 2022 och understryker vikten av att den modell som används är rättvis mellan landets hushåll och kon­kur­rens­neu­tral ur ett företagsperspektiv. Skyddet ska träffa företag och hushåll som har haft höga kostnader men inte ge otillbörliga fördelar för de som har stor för­brukning till fasta låga priser. Motionärerna föreslår i yrkande 1 ett till­kän­na­givande om ett rättvist och rimligt högkostnadsskydd för elkon­su­men­ter.

I motion 2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C) konstateras det att de höga elpriserna har gjort att regeringen och de övriga partierna vill kompen­se­ra hus­hållen och företagen. Motionären menar dock att elprisom­rådena gör att kostna­derna belastar olika delar av landet och att en kompen­sation för de ovan­ligt höga elpriserna bör vara differentierad så att den i rimlig grad motsva­rar prisdifferensen mellan elområdena. Ett tillkänna­givan­de om en differen­tie­rad elpriskompensation finns i yrkande 2.

Bakgrund och pågående arbete

Inledning

Den 18 augusti 2022 gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att ansöka hos Energimarknadsinspektionen om att få använda s.k. flaskhalsintäkter för att finansiera nödåtgärder för elanvändare. I uppdraget ingick även att föreslå hur stödet kan utformas.

Den 27 oktober 2022 presenterade regeringen tillsammans med Svenska kraft­nät modellen för regeringens elstöd, tidigare kallat högkostnadsskydd, till svenska hushåll och företag. Samma dag ansökte Svenska kraftnät hos Ener­gimarknadsinspektionen om att få använda 55 miljarder kronor från de s.k. flaskhalsintäkterna till att finansiera detta. Den 16 november 2022 godkände Energimarknadsinspektionen ansökan, men med ett tillägg som inne­bär att regeringen behöver ta fram ny reglering för utbetalning av stödet till vissa före­tag samt göra djupare analyser av bl.a. statsstödsfrågan.

Förslaget utformades på ett sådant sätt att det ska träffa elkunder i elom­råden där priserna legat över det som betecknas ”något förhöjda nivåer”. Ett re­ferenspris har bestämts, över vilket elpriset kan anses vara exceptionellt högt. Nivån på referenspriset sattes till 75 öre per kilowattimme (kWh), vilket är ungefär 25 procent högre än det högsta genomsnittliga elpris som har noterats på spotmarknaden under det senaste decenniet. Enligt regeringen ligger nivån i proportion till det totala belopp av flaskhalsintäkter som finns tillgängligt för finansiering av elstödet. Det anges vidare att ett för lågt refe­renspris skulle riskera att medlen inte räcker till alla hushåll.

Elstöd till hushåll

Det första förslaget till elstöd utgick från elkundernas elkostnader under perio­den oktober 2021 t.o.m. september 2022. Utformningen innebar att hus­hållen i norra Sverige (elområde 1 och 2) inte omfattades i den första om­gång­en.

Den 30 november 2022 informerade regeringen om att elstödet i ett första steg skulle betalas ut till hushållen, och planen var att utbetalningarna skulle påbörjas under februari 2023 om inget oförutsett inträffade. De första privat­personerna i elområde 3 och 4 fick sitt elstöd från Försäkringskassan den 23 feb­ru­ari 2023.

Den 9 januari 2023 fick Svenska kraftnät i uppdrag av regeringen att ut­for­ma ett förslag – i överensstämmelse med EU:s nödförordning – att an­vända flask­halsintäkter till att stödja hushåll i hela landet för elkostnader under no­vem­ber och december 2022.

Enligt uppdraget bör förslaget utgå från samma referenspris om 75 öre per kWh som tidigare, men baseras på det genomsnittliga elpriset under november och december månad 2022. Eftersom priset på el i norra Sverige var högre än referenspriset under dessa månader kommer även hushåll i elom­rå­dena 1 och 2 att omfattas av elstödet.

Den 19 januari 2023 fick Svenska kraftnät och Försäkringskassan i uppdrag av regeringen att förbereda åtgärder för att möjliggöra utbetalningar av el­stödet när det har godkänts av Energimarknadsinspektionen.

I slutet av januari 2023 meddelade Svenska kraftnät att affärsverket hade läm­nat in en ansökan till Energimarknads­inspektionen om att få använda maxi­malt 10 miljar­der kronor för att finan­siera ytterligare ett elstöd. Om Ener­gi­mark­nads­inspek­tionen godkänner Svenska kraftnäts ansökan, måste därefter detal­jer för själva utbetalningen klargöras. I ett interpellationssvar daterat den 31 januari 2023 angav statsrådet Ebba Busch att regeringens plan är att utbetal­ningarna till hushållen av detta stöd ska kunna påbörjas under våren 2023.

Elstöd till elintensiva företag

I budgetpropositionen för 2023 föreslog regeringen att 2,4 miljarder kronor av­sätts för ett ekonomiskt stöd till elintensiva företag som drabbats av stora kostnadsökningar på el. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens för­slag.

Den 15 februari 2023 godkände kommissionen förslaget om elstöd till elin­tensiva företag. Förslaget innebär att de berörda företagen får stöd för såda­na kostnader för el som överstiger en och en halv gånger företagets ge­nom­snitts­pris under 2021. För att alla ska vidta energieffektiviserings­åtgär­der får dock högst 70 procent av 2021 års förbrukning läggas till grund för beräk­ningen av stödberättigande kostnader. Företagen får ersättning för hälf­ten av de stödbe­rättigade kostnaderna, upp till ett tak på 2 miljoner euro (ca 20 mil­joner kronor, som gäller gemensamt för företag i en koncern). En förut­sättning för stöd är att det beräknas uppgå till minst 50 000 kronor.

Den 16 februari beslutade regeringen därefter om en förordning för stödet som trädde i kraft den 6 mars 2023. Stödet kommer att hanteras av Ener­gi­myn­digheten och föreslås kunna sökas i anslutning till att för­ordningen trä­der i kraft.

Elstöd till övriga näringsidkare och juridiska personer

Den 22 december 2022 gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att på nytt ansöka hos Energimarknadsinspektionen om att kunna betala ut ett generellt stöd till alla näringsidkare och juridiska personer som har rätt till ersättning. Den nya ansökan motiverades av att Svenska kraft­näts ursprungliga förslag om elstöd till företag hade be­dömts stå i strid med EU:s statsstödsregler.

Den nya ansökan godkändes av Energimarknadsinspektionen den 11 janu­ari 2023.

Den 20 februari 2023 remitterade Regeringskansliet två förslag som regle­rar utformning av elstöd till företag och ger Skatteverket förutsättningar att ad­mi­nistrera och betala ut stödet. Det föreslagna elstödet omfattar företag och orga­nisationer, exempelvis föreningar och registrerade trossamfund, i de två syd­ligaste elområdena, elområde 3 och 4. Även kommuner och regioner i des­sa elområden omfattas. Stödet föreslås uppgå till 50 respektive 79 öre per kWh och beräknas utifrån den el som förbrukades under perioden okto­ber 2021–sep­tember 2022.

Parallellt med att de två förslagen är ute på remiss inleder Klimat- och närings­livsdepartementet en dialog med kommissionen om en stats­stöds­an­sö­kan för stödet.

Efter att remisstiden har gått ut (den 6 mars 2023) och eventuella remissyn­punkter har be­hand­lats skickas en statsstödsansökan till kommissionen för god­kän­nande. Regeringens ambition är att det kommande elstödet till företag ska kunna sö­kas hos Skatteverket från 30 maj 2023 såvida kommis­sio­nen god­kän­ner ansökan.

Sammanlagt kommer omkring 29 miljarder kronor att kunna betalas ut i stöd. Stödet finansieras via de s.k. flaskhalsintäkterna.

Utskottets ställningstagande

Rysslands invasionskrig i Ukraina och ett betydande beroende bland många av EU:s medlemsländer av att kunna importera bl.a. naturgas och olja från Ryssland har satt Europas energimarknader under starkt tryck under det se­naste året. Energimixens sammansättning och försörjningssituationen i kom­bi­nation med olika nationella faktorer har gjort situa­tionen än mer prekär på vissa håll i unionen.

Även om Sverige har och har haft ett förhållandevis litet beroende av Ryss­land och en allmänt sett gynnsam energiförsörjningssituation med stor inom­nationell kraftproduktion har utvecklingen på den alltmer integrerade euro­peiska elmarknaden påverkats på flera olika sätt. Efterfrågan på svensk el har ökat i takt med att andra EU-länder har behövt se över sin energimix i skuggan av det vissa kallar ett ryskt energikrig. Samtidigt har produk­tions­bortfall bl.a. i den svenska kärnkraften och begränsningar i kraftöver­förings­kapaciteten från norr till söder förvärrat situationen under den kalla delen av året då beho­vet av el är som störst.

Sammantaget har detta lett till kraftigt stigande elpriser i stora delar av Europa, inklusive i Sverige, även om de svenska priserna har stigit från en för­hållandevis låg nivå. Eftersom obalansen mellan kraftproduktion (främst vat­tenkraft) i de norra delarna av landet och elkonsumtion i de södra delarna inte har kunnat mötas genom en tillräcklig transmissionskapacitet har pris­skill­na­derna mellan landets elområden dessutom blivit större än någonsin. El­pri­serna har rusat i höjden och i kombination med en tilltagande inflation har många el­konsumenter, såväl hushåll som företag, hamnat i en mycket svår sits.

Utskottet kan konstatera att samtliga partier i riksdagen har sett ett behov av statliga insatser för att mildra den uppkomna situationen. Olika former av stöd har efterfrågats även om utformningen i detalj inte alltid har varit klar­lagd.

Sedan motionerna väcktes under den allmänna motionstiden hösten 2022 har olika åtgärder vidtagits. Bestämmelser om elstöd har utarbetats och i vissa fall även god­känts av kommissionen, och stöd har därefter även betalats ut till hushåll och vissa företag. Alltjämt pågår ett intensivt arbete med att fördela yt­terligare stöd så snart bestämmelser är beslutade och godkända och de admi­ni­strativa strukturerna finns på plats.

Utskottet förutsätter att rimlighet och rättvisa finns med som kriterier när st­öden utformas, men inser samtidigt att det i sådana här situationer är nöd­vän­digt att dra olika typer av gränser (maxbelopp, geografiska gränser etc.) som ofrånkomligen resulterar i att det uppkommer diskussioner om att vissa får stöd men inte andra eller att vissa får mer stöd än andra.

Utskottet tar vidare för givet att regeringen kommer att följa upp de olika elstödens träffsäkerhet och att den i det sammanhanget också drar slutsatser kring i vilken utsträckning stöden kan anses ha varit rättvisa och rimliga. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att dra lärdomar från den här typen av breda akuta statliga insatser för att de ska fungera ännu bättre nästa gång en mot­svarande situation uppkommer.

Utskottet anser därför att ett uttalande från riksdagen med anledning av förslaget i motionerna kan undvaras. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elnät

Motionerna

Nätutbyggnad

I partimotion 2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. redovisas att Vänster­partiet vill genomföra historiska satsningar på investeringar i elöver­förings­kapacitet, främst mellan norra och södra Sverige. Motionärerna anser att det är det offentligas ansvar att energi­för­sörj­ningen fungerar i hela landet, och partiet ser det som väsentligt att el­nätet ägs av samhället, exempelvis av staten eller kommuner, och inte be­grän­sas av pri­va­ta ägarintressen. I yrkan­de 19 före­slås därför ett tillkän­na­givan­de om att reger­ingen bör utreda möj­lig­heten att göra det svenska elnätet samhällsägt. Motionärerna anser också att utbygg­naden görs bäst i offentlig regi och föreslår därför i yrkan­de 20 ett till­känna­givan­de om att regeringen bör ge i uppdrag åt Svenska kraftnät att priori­te­ra de pla­nerade förstärkningarna av stamnätet.

Överföringsförmågan i det svenska elnätet är otillräcklig och elen når inte dit den behövs. Detta slås fast partimotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C). Att det finns tillräckligt med elenergi när den behövs och där den behövs är enligt motionärerna en förutsättning för både näringslivet och den gröna om­ställningen. De framhåller också att Svenska kraftnät inte har något upp­drag att agera proaktivt när det gäller nätutbyggnad. I yrkande 128 efter­frågar motionärerna därför ett tillkännagivande om att Svenska kraftnät bör få i upp­drag att planera och projektera för utökad elek­trifiering och utökad nät­kapa­citet för att möta framtida behov och möjlig­göra nya investeringar och eta­bleringar i hela landet.

Motionärerna pekar också på att kärnkraften är en viktig del i energi­sys­temet, både i Europa och i Sverige. Motionärerna vill att de befintliga reakto­rerna ska utnyttjas fullt ut och höja effekten. I anslutning till detta begär de i yr­kande 156 ett tillkännagivande om att regeringen ska ge Svenska kraft­nät i uppdrag att bygga ut den ledningskapacitet som behövs om det fattas beslut om att öka effekten från den befintliga kärnkraften. I yrkande 160 före­slås ett tillkännagivande om att stärka överföringskapaciteten för att möta den ökande efterfrågan på el och om att satsa på smarta elnät, ökad användarflexibi­litet, energi­effektivisering och energilagring.

Även utökad överförings­kapacitet i hela EU:s energinät förordas. Motio­nä­rer­na framhåller att om EU:s energimarknader integreras och effekti­viseras ska­pas stora möjligheter till export av förnybar el som gör stor klimatnytta när den ersätter fossil produktion i andra länder. I yrkande 161 föreslår motio­nä­rer­na ett tillkän­na­gi­vande om att anta ett nytt mål för sammanlänkning av EU:s energi­nät om 25 procent samt påskynda insatserna för att det nuvarande målet ska nås.

Utan närmare motivering begär motionärerna i yrkande 166 även ett till­känna­givande om att elnätsinfrastrukturen ska byggas ut på ett sätt som mi­nimerar behovet av markintrång och där kravet skärps på att använda mark­snål teknik när det är möjligt.

Ulrika Heindorff m.fl. (M) konstaterar i motion 2022/23:1792 att Sydväst-länken är det viktigaste exemplet på pågående utbyggnad av kraft­över­förings­kapaciteten inom Sverige. Sydvästlänken blev efter många års för­sening färdig i juli 2021. I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkänna­givande om att det är vik­tigt att överförings­kapa­ci­teten inom Sverige fortsätter att byggas ut.

Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) anför i motion 2022/23:207 att för mycket fokus har lagts på överföringskapaciteten från norr till söder och på de flaskhalsar som finns i elöverföringskapaciteten i de mel­lersta och södra delarna av landet. Svenska kraftnät har därför aviserat en kraft­full utbyggnad av stamnätet fram till 2040, men den måste även innefatta de begränsningar som uppstår i norr. I yrkande 1 begär motionärerna ett till­kän­nagivande om att tydliggöra för Svenska kraftnät att en utbyggnad av och investeringar i stam­nätet behöver göras i hela landet. Med hänvisning till att det finns begräns­ningar i kraftöverföringen även i norra Sverige som hotar viktiga företags­etableringar i bl.a. Robertsfors kommun förordar motionärerna i yrkan­de 2 att riksdagen genom ett tillkännagivande till regeringen ska fram­föra att inves­teringar i stamnätet inte enbart bör bygga på prognoser utan även bör göras med marginal för att möjliggöra framtida och ytterligare elintensiva in­ves­teringar i hela Sverige.

Ett robust elnät

I kommittémotion 2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkan­de 26 begärs ett tillkännagivande om att uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av en ökad andel för­nybar el, står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ödrift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser.

Övriga nätfrågor

I partimotion 2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 51 begärs ett tillkännagivande till regeringen dels om att se över hur den som drabbas av in-trång eller som påverkas kraftigt av samhällsviktiga etableringar kan få er­sättning, dels om att genomföra en översyn av ersättningsmodellerna för att öka flexibiliteten i avtalsformerna och ge skälig kompensation till dem som drabbas. Motionärerna anser att den som påverkas kraftigt av exempelvis vind­kraftsparker eller kraftledningar bör ha rätt till viss ersättning, även om han eller hon inte är markägare.

I partimotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) konstaterar motio­närerna att utbygg­naden av laddpunkter för de tunga transporterna går lång­sam­mare än för personbilarna, samtidigt som utbudet av elek­tri­fierade tunga fordon ökar. Motio­närerna konstaterar att EU-direktiven på området inte med­ger att nät­företag äger, utvecklar, förvaltar eller driver ladd­punkter för elfordon annat än för eget bruk. Däremot kan undan­tag ges från huvud­re­geln, förutsatt att särskilda villkor är uppfyllda. I yrkande 106 begär motio­närerna ett tillkännagivande om att nyttja möjliga undantag för att möjliggöra för nät­före­tag att driva laddpunkter för tunga el­fordon i syfte att påskynda ut­bygg­naden. Utan närmare motivering efterfrågar motionärerna i yrkande 139 även ett tillkännagivande om att regeringen ska se över gränserna i nätregler­ingen för att befintlig vindkraft inte ska behöva minska sin produktion av lönsam­hetsskäl.

I motionen finns även för­slag som syftar till att få fler att skala upp sin elproduktion av solel. I yrkande 162 föreslås ett tillkännagivande om att det ska gå att dela el mellan fastigheter genom mikronät utan krav på nätkon­cession. Motionärerna vill också öka transparensen kring kötider, plats i kön och andra parametrar för an­sökningar om anslutning till stamnätet. De kon­staterar att Svenska kraftnät har ett uppdrag att se över eventuell priori­te­ringsordning och ska redovisa detta till regeringen. Oaktat slutsatserna från den översynen begär motio­nä­rerna i yrkande 163 ett tillkännagivande om att öka trans­pa­ren­sen i köer­na för anslut­ning till stamnät och regionnät för både pro­du­center och kon­su­men­ter. Åtgär­der för ökad transparens anser de vara avgöran­de för att öka hastig­heten i omställningen och tydliggöra förut­sätt­ningarna för inblan­dade företag.

Det är även motionärernas uppfattning att kundkraften enligt gällande reglering är svag i förhållande till elnätsägaren och att incitamenten att in­ves­tera för att avhjälpa kapacitetsutmaningar inte är tillräckliga. För att jämna ut denna obalans anser de att Energimarknadsinspektionen bör ges rät­ten att dra tillbaka en nätkoncession vid grova brister i elnätsverksamheten så­som ute­bliv­na kapacitetsstärkande investeringar. Ett tillkännagivande med den inne­börden efterfrågas i yrkande 164.

Att bygga ut elnätsinfrastrukturen kan ha stor påverkan på den fysiska mil­jön och på många aktörer över region- och kommungränserna. Motio­närerna vill även se en ökad regional samordning vid planeringen av elnäts­infra­struk­tur, så att utbyggnaden genomförs på ett sätt som gagnar regio­nen som helhet, vilket kräver god lokal kännedom av området. I yrkande 165 begär de därför ett tillkännagivande om att öka möjligheten till regional sam­pla­nering av nät­infrastruktur.

I partimotion 2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) slås det fast att elmark­na­den behöver utvecklas och kompletteras med lokala och regionala mark­na­der. Motionärerna anser mot den bakgrunden bl.a. att hinder för att över­föra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närlig­gande fastigheter bör undanröjas. Ett tillkännagivande med den in­ne­börden före­slås i yrkande 29.

I motion 2022/23:1629 av Martina Johansson (C) finns tre yrkanden som på olika sätt gäller solelproduktion, mikronätsdragningar och beskattning av mi­kro­producerad el i syfte att gynna småskalig elproduktion. I yrkande 1 be­gärs ett tillkännagivande om att göra det tillåtet att dra elledningar mellan hus så att man kan nyttja det bästa läget för solceller i ett område. I yrkande 2 be­gärs ett tillkännagivande om att göra det tillåtet att bygga en solpark för egen konsum­tion när det egna taket inte är lämpligt. Slutligen begär motio­nären i yrkande 3 att gränsen för när elen från solceller är för eget bruk och när man räknas som producent ses över för en ökad flexibilitet.

Enligt motion 2022/23:1656 av Anders Ådahl (C) är det svenska elsyste­met numera fysiskt och finansiellt en del av Europas elsystem, har gått från att vara hierarkiskt uppbyggt till att bli alltmer distribuerat och nätverkslikt och har en marknadsfunktion som kan möta både energi- och effektutmaningar. Motio­nären anser att det nya moderna elsystemet skulle tjäna på en uppda­tering av el­lagen som tar sin utgångspunkt i dessa förhållanden. I yrkande 1 föreslår mo­tio­nären ett tillkännagivande om att modernisera ellagen och i yrkande 2 före­slås ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning som har som syfte att skriva om den svenska ellagen i grunden.

Bakgrund och pågående arbete

Svenska kraftnäts utvecklings- och investeringsplaner

Som har redovisats tidigare i betänkandet innehar Svenska kraftnät det svenska transmissionsnätet som ägs av staten, dvs. det nät med vilket el överförs långa sträckor med höga spänningsnivåer.

I november 2021 presenterade Svenska kraftnät en systemutvecklingsplan för perioden 2022–2031. I planen anges det bl.a. att Svenska kraftnät planerar för reinvesteringar under 2022–2031 på ca 46 miljarder kronor för att hantera ett nät som är i behov av förnyelse, samtidigt som affärsverket genomför an­slutningsprojekt, systemförstärkningar och marknadsintegration för drygt 49 miljarder kronor.

Hösten 2022 godkände riksdagen regeringens förslag om inves­te­rings­plan för Svenska kraftnät som en riktlinje för affärsverkets investeringar under perio­den 2023–2025 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 21 Energi, bet. 2022/23:NU3). De planerade investeringarna under perioden 2023–2025 be­räk­nas uppgå till 27,3 miljarder kronor, varav ca 6,3 miljarder kronor avser 2023. I anslutning till förslaget i propositionen konstaterade regeringen att den höga investerings­volymen ställer krav på planering, analys av resursåtgång samt uppföljning och kontroll i verksamheten. Det är därför viktigt att Svenska kraft­nät redo­vi­sar ekonomiska bedömningar, motiv för och konsekvenser av in­vesteringar, underlag för prioriteringar och utfall av föregående inves­te­rings­plan.

I regleringsbrevet för 2023 anges att Svenska kraftnät särskilt ska redovisa behovet av samt arbetet med att öka överföringskapacitet inom Sverige på kort och lång sikt inklusive en tidsplan för det fortsatta arbetet samt effekterna av de åtgärder som har genomförts under året. Vidare ska affärsverket redovisa resul­tatet av sitt pågående arbete med att tillgängliggöra mer kapacitet i trans­missionsnätet både till tillväxtområden och mellan elområdena, inklusive en redovisning av tekniska såväl som marknadsmässiga lösningar som kan ha potential att snabbare eller mer kostnadseffektivt öka kapaciteten i transmis­sionsnätet.

Nordisk nätutvecklingsutblick

De fyra nordiska transmissionsnätsoperatörerna (Energinet i Danmark, Fin­grid i Finland, Statnett i Norge och Svenska kraftnät) ger vartannat år ut en ge­mensam nordisk nätutvecklingsutblick (Nordic Grid Development Perspec-tive, NGDP). Den senaste kom hösten 2021. Rapporten innehåller ett gemen-samt nordiskt scenario, Klimatneutrala Norden, som antar en hög elförbruk­ningstillväxt i Norden – från nuvarande 400 TWh till 655 TWh 2040. Dess­utom ökar den förnybara produktionskapaciteten avsevärt i scenariot.

NGDP-projektet undersökte även framtida systembehov utifrån scenariot. Resultaten pekar på en betydande ökning av överföringsbehovet i framtidens kraftsystem och därmed ett korresponderande behov av ökad nätkapacitet. Pro­jektet omfattade tre fokusområdesstudier:

–      Havsbaserad vind

–      Nord-sydlig kraftöverföring

–      Resurstillräcklighet i det framtida systemet.

Utöver detta har även statusen för fem nordiska korridorer för möjlig nätut­byggnad uppdaterats sedan den förra nordiska utblicken presenterades hösten 2019.

I regleringsbrevet för 2023 anges att Svenska kraftnät ska redogöra för re­sultat av verksamheten på nordisk nivå genom vidareutveckling av sam­ar­betet mellan de nordiska respektive baltiska systemoperatörerna.

Elöverföring mellan länder

Sveriges elsystem är sammanbyggt med grann­län­dernas elsystem genom ett flertal gränsöverskridande samman­länk­ningar. Han­deln med el integreras ock­så alltmer inom Norden och EU. Detta innebär möjligheter till en effektivare elmarknad och att balansera elsystemet vid topp­lastsituationer, vilket kommer att bli allt viktigare med ökande andelar väder­beroende elproduktion i fram­tiden. Nettoexport av klimatsmart el kan även er­sätta fossilbaserad elproduk­tion i andra delar av EU.

Sverige har redan en sammanlänkningsgrad på över 20 procent, vilket kan jäm­föras med EU-målet om att före 2030 sammanlänka minst 15 procent av EU:s el­system.

Investeringar i stamnätet i norra Sverige

Efter en framställning av Svenska kraftnät i början av 2022 beslutade reger­ingen i mitten av april samma år om ett finansieringsbemyndigande med inne­börden att affärsverket får möjlighet att gå vidare med åtgärdspaketet Fossil­fritt övre Norrland – Norrlandskusten. Åtgärdspaketet omfattar inves­teringar på 8,4 miljarder kronor och syftar till att möta de stora effektbehov som beräk­nas uppstå utmed övre Norrlandskusten.

Paketet omfattar bl.a. tre nya systemförstärkande 400-kilovoltsledningar, en förstärkning eller reinvestering samt tre 400-kilovoltsstationer.

Riskberedskap inom elsektorn

Sedan den 5 januari 2020 är Energimyndigheten behörig myndighet enligt EU:s riskberedskapsförordning för elsektorn (2019/941). Förordningen syftar till att skapa en bättre samordning inom EU kring elkriser. Förordningen krä­ver att medlemsländerna samarbetar och har bestämmelser för hur de till­sam­mans bör förebygga, för­be­reda sig inför och hantera elkriser. Bakgrunden är de alltmer samman­län­ka­de elmarknaderna och elsystemen som medför att han­teringen av elkriser inte längre kan betraktas som en rent nationell uppgift.

I december 2022 fastställde Energimyndigheten den senaste versionen av den nationella riskberedskapsplanen för elsektorn i enlighet med den ovan­nämnda EU-förordningen. Planen ska enligt samma förordning uppdateras se­nast vart fjärde år.

Bland de elkrisscenarier som tas upp i beredskapsplanen finns bl.a. cy­ber­attacker och extrema väderhändelser. Utöver en redovisning av olika för­fa­ran­den vid en tidig varning om eller en faktisk elkris innehåller planen även ett avsnitt om förebyggande och för­beredande åtgärder. Bland dessa omnämns bl.a. att Svenska kraftnät analyserar hot, risker och sårbarheter inom sitt an­svarsområde samt upprättar en nationell risk- och sårbarhetsanalys för el­sek­torn (produktion, distribution och handel med el) enligt bestämmelser i el­be­red­skapslagen (1997:288).

Vissa förslag från Nätkoncessionsutredningen

I februari 2018 tillsatte regeringen en särskild utredare (Elsäkerhetsverkets generaldirektör Elisabet Falemo) med uppgift att se över regelverket för nät­koncessioner (dir. 2018:6). Den s.k. Nätkoncessionsutredningen överläm­nade sitt betänkande Moderna tillståndsprocesser för elnät (SOU 2019:30) till reger­ingen i juni 2019. Flera av utredningens förslag behandlades i reger­ingens pro­position 2020/21:188 Moderna tillståndsprocesser för elnät, som riksdagen tog ställning till i juni 2021 (bet. 2020/21:NU22). I propo­sitionen redovisade reger­ingen att vissa övriga förslag i utredningens betänkande be­reds vidare inom Regeringskansliet. Det gällde bl.a. förslag om undantag från konces­sions­plikt. Utredningen föreslog ett nytt undantag som underlättar delning av ener­gi, t.ex. överföring av lokal förnybar energi eller nyttjande av energilager. En­ligt undantaget ska ett internt lågspänningsnät för delning av energi få byg­gas eller användas utan tillstånd inom en egen fastighet och mellan byggnader och anläggningar som var och en även har en anslutning till en ledning eller ett led­ningsnät som används med stöd av en nätkoncession. Det bör inte heller fin­nas någon begränsning i rätten att över­föra el för annans räkning.

Vidare föreslog utredningen att ett område som omfattas av ett tillstånd en­ligt miljöbalken för en sådan verksamhet som avses i 21 kap. 13–15 §§ miljö­prövningsförordningen (2013:251) alltid ska anses vara ett sådant av­grän­sat område. Det bör inte heller finnas någon begränsning i rätten att över­föra el för annans räkning.

Utökade undantag från kraven på nätkoncession

För att bygga och använda en starkströmsledning krävs koncession enligt 2 kap. 1 § ellagen. Regeringen får dock enligt 2 kap. 5 § ellagen bevilja undan­tag från kravet på koncession. Nätkoncessionsutredningen föreslog utökade undan­tag från koncessions­plik­ten och möjligheter till dispens. Flera av utred­ningens förslag på detta område har genomförts genom ändringar i för­ord­ningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt 2 kap. 1 § ellagen (1997:857), den s.k. IKN-förordningen, som trädde i kraft den 1 janu­ari 2022. Undantagen regleras i 22 a–c §§ IKN-förordningen.

I regleringsbrevet för 2021 fick Energimarknadsinspektionen i uppdrag att ytterligare ana­lysera det svenska regelverket när det gäller undantag från kra­vet på nätkoncession. Den 20 december 2022 redovisade Energimarknads­in­spektionen uppdraget i rapporten Slutna distributionssystem och interna nät – En analys av elmark­nadsdirektivets bestämmelser om slutna distributions­sys­tem och en översyn av undantagen från kravet på nätkoncession (Ei R2022:12). Inom ramen för uppdraget har Energimarknadsinspektionen bl.a. analyserat bestäm­melserna i ar­tikel 38 i elmarknadsdirektivet – som inne­håller bestämmelser om slutna di­s­tri­butionssystem – i förhållande till regler om med­borgar­energi­gemen­ska­per och gemenskaper för förnybar energi.

Bestämmelser om återkallelse av nätkoncession

Enligt 2 kap. 49 och 50 §§ ellagen finns det följande grunder på vilka en nät-koncession kan återkallas helt eller delvis:

1. om en ledning eller ett ledningsnät som omfattas av koncessionen inte längre behövs för en säker elförsörjning
2. om koncessionen inte längre behövs för att bygga eller använda den led­ning som omfattas av koncessionen
3. om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som om­fattas av koncessionen eller
4. om koncessionen avser en utlandsförbindelse och nätkoncessionshavaren inte längre är ett transmissionsnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande.

Därtill får en nätkoncession för linje återkallas helt eller delvis om nätkonces­sions­havaren inte har färdigställt en ledning i rätt tid enligt vad som anges i 44 § ellagen.

Det kan nämnas att det i 3 kap. i den ovannämnda lagen om särskild förvalt­ning av vissa elektriska anläggningar finns bestämmelser om tvångs­förvalt­ning. I 1 kap. 5 § som omnämns i punkt 3 ovan anges att om en till­fredsstäl­lande förvaltning av en elektrisk anläggning sannolikt inte kan åstad­kommas genom tvångsförvaltning eller en tillfredsställande förvaltning san­nolikt inte kommer att bestå efter utgången av tiden för en tvångsför­valt­ning får staten, efter ansökan av nätmyndigheten, lösa anlägg­ningen från äga­ren.

Nätföretags möjligheter att driva laddpunkter för elfordon

När riksdagen våren 2022 tog ställning till regeringens proposition om genom­förande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet (prop. 2021/22:153, bet. 2021/22:NU21, rskr. 2021/22:309) behandlades också för­slag om nät­företags möjligheter att äga, utveckla, förvalta eller driva ladd­punk­ter för elfordon.

I propositionen konstaterade regeringen att enligt artikel 33.2 i elmark­nadsdirektivet får distributionsnätsföretag inte äga, utveckla, förvalta eller driva gränssnitt där ett elfordon i taget kan laddas eller där batteriet på ett el­fordon i taget kan bytas ut, utom då före­taget äger sådana laddpunkter ute­slu­tande för eget bruk. Medlems­staterna får enligt artikel 33.3 dock tillåta undan­tag från förbudet, förutsatt att en rad villkor är uppfyllda.

Regeringen såg det som nödvändigt att införa ett förbud mot att distri­bu­tionsnätsföretag äger, utvecklar, förvaltar eller driver ladd­punk­ter som inte inne­has uteslutande för eget bruk. Samtidigt ansåg regeringen att det i fram­tiden kan visa sig finnas skäl att undanta nätföretag från förbudet, exem­pel­vis där det saknas alternativ eller i glesbefolkade delar av landet. Reger­ingen före­slog därför att det ska vara möjligt för regeringen att meddela före­skrifter om att Energimarknadsinspektionen får bevilja dispens i enskilda fall.

Det omnämnda förbudet och möjligheterna till undantag från detta har in­förts i 3 kap. 19 och 20 §§ ellagen (bet. 2021/22:NU21). Lagändringarna träd­de ikraft den 1 juli 2022.

Ersättning för skada och intrång

Det finns bestämmelser i flera lagar om att mark får tas i anspråk med tvång, bl.a. i ledningsrättslagen (1973:1144). I samtliga av dessa lagar görs hänvis­ningar till ersättningsreglerna i 4 kap. expropriationslagen (1972:719). Regler­na om ersättning i expropriationslagen bygger på grundtanken att den vars fastighet eller rättighet tas i anspråk ska ha samma förmögenhetsställning efter expropriationen som om det inte hade skett någon expropriation (se t.ex. prop. 1971:122 s. 165 f. och prop. 2009/10:162 s. 41).

Den 1 augusti 2010 trädde nya bestämmelser i kraft som innebär höjningar av den ersättning som betalas vid expropriation och andra åtgärder där fastig­heter tas i anspråk med tvång (prop. 2009/10:162, bet. 2009/10:CU21, rskr. 2009/10:362). Ändringarna avsåg ersättningsbestämmelserna i expro­pria­tions­lagen och i de andra lagar som hänvisar till dessa bestämmelser. Lag­ändringarna syftade till att stärka äganderätten och innebar bl.a. att det ska göras ett schablonpåslag på expropriationsersättningen med 25 procent av fas­tig­hetens marknadsvärde eller marknadsvärdeminskning. Genom påslaget tas det ökad hänsyn vid värderingen av fastigheten till att fastighetsägaren ofri-villigt blir av med sin fastighet.

Våren 2019 beslutade riksdagen, på förslag av konstitutionsutskottet, om ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en parlamentariskt samman­satt kommitté med uppdrag att se över och stärka det grundlagsreglerade egen-domsskyddet (bet. 2018/19:KU27, rskr. 2018/19:281). Våren 2022 anförde reger­ingen i en skrivelse till riksdagen (skr. 2021/22:75) att tillkännagivandet inte var slutbehandlat och att den fråga som tillkännagivandet avser då fort­farande bereddes inom Regeringskansliet. I regeringens skrivelse 2022/23:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2022 som överlämnades till riksdagen i mars 2023 anger regeringen att den har som ambition att tillsätta en utredning som får i uppdrag att överväga frågor som rör det grund­lags­reglerade egen­doms­skyddet. Punkten anges fortfarande inte som slutbe­hand­lad.

Riksrevisionen granskar statens hantering av expropriation och andra markintrång

I januari 2023 inledde Riksrevisionen en granskning av statens hantering av expropriation och andra markintrång. Resultatet av granskningen kommer att presenteras i en rapport med planerad publicering i november 2023. Riksre­vi­sionen har i tidigare granskningar funnit brister i hanteringen av mark­intrångs­ärenden, t.ex. när det gäller dokumentation och likabehandling.

Granskningen ska svara på om statens hantering av expropriation och andra for­mer av markintrång är effektiv och likvärdig. Fokus kommer framför allt att ligga på om det finns systematiska skillnader, inom och mellan myndig­he­ter, när det gäller att bestämma ersättningen för den aktuella marken. Gransk­ningen är avgränsad till regeringen, Lantmäteriet och de myndigheter som har flest ärenden, däribland Svenska kraftnät.

­Rapport om hantering av förfrågningar om anslutning eller om utökat abonnemang

I regleringsbrevet för 2022 fick Svenska kraftnät i uppdrag att analysera om da­gens hantering av förfrågningar om anslutningar till stamnätet och av för­frågningar om ökat abonnemang är ändamålsenlig. Uppdraget redovisades den 24 februari 2023 i rapporten Hantering av förfrågningar om anslutning eller om utökat abonnemang.

Av rapporten framgår att det juridiska ramverket är tydligt i fråga om an­slut­ningsplikten och krav på objektiva och icke-diskriminerande och i övrigt skä­liga villkor för att ansluta till elnätet. För närvarande är det inte möjligt att in­föra andra styrande parametrar, t.ex. samhälls- eller miljönytta eftersom det saknas utrymme i både svensk och europeisk lagstiftning. En kart­läggning av andra europeiska länders hantering av anslutningar har inte påvisat några stör­re avvikelser från den svenska.

Rapporten visar dock att det finns några förbättringsåtgärder att genomföra för att hanteringen ska bli effektivare. Bland dessa märks

–      att höja kravet på mognadsgraden vid ansökan om anslutning till stam­nä­tet

–      att tillåta att anslutningar som ryms inom befintligt nät kan anslutas medan anslutningar som kräver förstärkningsåtgärder får vänta

–      att villkora kapacitet för att minska beroenden och konflikter

–      att se över möjligheten att införa intressentpooler för aktörer som vill an­sluta till nätet på land.

Affärsverket konstaterar att utmaningen med dagens process ligger i att han­tera konflikter och beroenden på ett effektivt sätt tillsammans med an­slutande parter.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Nätutbyggnad

–      Ett robust elnät

–      Övriga nätfrågor.

Nätutbyggnad

Utskottet instämmer med den uppfattning som framförs i några av motionerna när det gäller betydelsen av ett väl fungerande elnät för att den fortsatta elektri­fieringen av flera olika samhälls­sektorer ska bli lyckosam. Ny överförings­kapacitet behövs liksom även om­fattande reinvesteringar i det befintliga nätet.

Utskottet kan konstatera att när det gäller transmissionsnätet – det statligt ägda nät med vilket el överförs långa sträckor med höga spänningsnivåer – pågår det ett omfattande arbete i Svenska kraftnäts regi med att hantera ett nät som är i behov av förnyelse, samtidigt som affärsverket genomför an­slutnings­pro­jekt och systemförstärkningar. Till detta bör även läggas att Svenska kraftnät i sitt regleringsbrev 2023 får i uppdrag att särskilt redovisa behovet av samt arbetet med att öka överföringskapaciteten inom Sverige på kort och lång sikt inklusive en tidsplan för det fortsatta arbetet samt effekterna av de åtgärder som har genomförts under året. Vidare ska affärsverket redovisa resultatet av sitt pågående arbete med att tillgängliggöra mer kapacitet i transmissionsnätet både till tillväxtområden och mellan elområdena, inklusive en redovisning av tekniska såväl som marknadsmässiga lösningar som kan ha potential att snab­bare eller mer kostnadseffektivt öka kapaciteten i transmissionsnätet. Svenska kraftnät har även i uppdrag att redogöra för resultatet av den verk­samhet som bedrivs på nordisk nivå genom vidare­utveckling av samar­be­tet mellan de nor­diska respektive baltiska systemoperatörerna.

Förslaget om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut den lednings­kapacitet som behövs om det fattas beslut om att öka effekten från den be­fint­liga kärnkraften, avstyrks av utskottet. Det förefaller enligt utskottets upp­fatt­ning som mindre lämpligt att basera investeringsbeslut om nät­för­stärk­ningar på detta syfte innan den förmodade effekthöjningen har kommit närmare ett förverkligande. Överväganden om eventuella nätförstärkningar i anslutning till de befintliga kärn­kraftverken kan på sikt också behöva inkludera frågor om det behov av nätkapacitet som följer av att ny kärnkraft tillkommer på dessa platser.

När det gäller förslaget om ett nytt mål för sammanlänkning av EU-län­dernas elsystem kan utskottet först konstatera att Sveriges samman­länk­nings­kvot redan överstiger det gemensamma EU-målet. Andra EU-länder har inte alltid ett lika gott utgångsläge som Sverige med en redan väl integrerad nor­disk-baltisk elmarknad och ytterligare utlandsförbindelser med andra EU-länder, exempelvis Polen. Mot denna bakgrund ser utskottet det som mindre lämpligt att uppmana regeringen att driva en linje som redan i detta läge inne­bär ytterligare en skärpning av EU:s sammanlänkningsmål i enlighet med vad som föreslås i motionen. Andra medlemsstaters förutsättningar att bidra till det nuvarande målet bör vägas in innan en mer ambitiös linje drivs från svensk sida.

Beträffande marksnål teknik och minskat markintrång vid utbyggnad av el­nät som omnämns i en av motionerna ser utskottet det som en självklarhet att infrastrukturutbyggnad i allmänhet inte ska ta mer mark i anspråk än vad som är absolut nödvändigt. När det gäller elnätsutbyggnad och då kanske sär­skilt utbyggnad av stam­nätet tenderar markanvändningsfrågor ofta att kret­sa kring valet av teknik och att markägare eller andra intressenter inte säl­lan för­ordar mark­ka­bel­lösningar (kablifiering) framför luftledningar efter­som mark­kablar bedöms leda till ett mer begränsat markintrång. Samtidigt är det inte alltid möjligt att välja kabli­fiering av tekniska eller ekonomiska skäl. Sammantaget ser utskottet det inte som motiverat för riksdagen att uttala sig till förmån för förslaget om att elnätsinfrastrukturen ska byggas ut på ett sätt som minime­rar be­hovet av markintrång och där kravet på att använda marksnål teknik skärps.

När det gäller förslaget i en av motionerna om att göra elnätet samhällsägt vill utskottet påminna om att det s.k. transmissionsnätet redan ägs av staten och förvaltas av Svenska kraftnät. Om motionärerna med sitt för­slag åsyftar en överföring av hela eller delar av distributionsnätet (regional- och/eller lo­kal­näten) bör det noteras att staten (via Vattenfall) eller kommu­nerna redan äger en inte oväsentlig del av elnätet på dessa nivåer. Mot bak­grund av detta drar utskottet slutsatsen att motionärernas förslag riktar in sig på den reste­rande delen av distributionsnätet som ägs av privata aktörer. Här är emellertid utskottets uppfattning att det inte kan anses finnas några över­ty­gande skäl för att förorda ett brett offentligt övertagande av dessa nät an­tingen genom att de köps upp, konfiskeras eller övertas på något annat sätt. Samtidigt har utskottet självfallet inga synpunkter på att enskilda kommuner – vanligen via kommu­na­la bolag – väljer att äga elnät och kanske även att utöka detta ägande om till­fälle bjuds.

Utskottet vill även framhålla att ett ändamålsenligt agerande från de privata nätägarna – i de fall dessa brister i något avseende – bör kunna uppnås på ett betydligt mer effektivt sätt än det som föreslås i motionen genom tillämpning av andra styrmedel som en välfungerande tillsyn och tillämpning av de be­stäm­melser i ellagen och under­liggande författningar som reglerar nät­verk­samheten.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Ett robust elnät

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen om att det svenska el­systemet måste kunna stå emot cyberattacker, extremväder och annat som kan resultera i allvarliga elkriser. Utskottet anser också att den­na fråga har fått ökad aktualitet efter Rysslands anfallskrig och de spända relationerna mellan Ryssland, EU och unionens medlemsstater.

Med hänvisning till en övertygelse om att kraftsystemets centrala betydelse är väl förankrad bland ansvariga myndigheter, företag m.fl. och till det risk­be­redskapsarbete som bedrivs på området ser utskottet inget behov av att riks­dagen gör ett mer allmänt uttalande i linje med vad som föreslås i den ovan­nämnda motionen. Motionen avstyrks därför.

Övriga nätfrågor

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avslå motionsyrkandena där det efterfrågas dels en utredning som syftar till att moder­nisera ellagen, dels en modernisering av ellagen. Enligt utskottet pågår löpande en anpassning av el­la­gen både till bestämmelser i EU:s elmark­nads­direktiv och till snabba om­världsförändringar på det energipolitiska området. Ytterligare betydande för­änd­ringar av EU:s regelverk är dessutom att vänta efter den översyn av el­marknadens design som nyligen har initierats. Något uttalande från riks­da­gen i linje med motionärens önskemål kan inte an­ses vara påkallat.

Utbyggnad av samhällsviktig infrastruktur tar ofrånkomligen mark- och vat­ten­resurser i anspråk. När det gäller ersättning för markintrång i samband med elnätsutbyggnad kan utskottet konstatera att det finns bestämmelser i flera lagar om att mark får tas i anspråk med tvång, bl.a. i ledningsrättslagen. I samt­liga av dessa lagar görs hänvisningar till ersättnings­reglerna i 4 kap. expro­priationslagen. I augusti 2010 höjdes de ersättningar som betalas vid expro­priation och andra åtgärder där fastigheter tas i anspråk med tvång. Höjningen syftade till att stärka äganderätten. Utöver detta vill utskottet påminna om att riks­dagen i ett tillkännagivande har uppmanat reger­ingen att tillsätta en parla­men­tariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över och stärka det grund­lagsreglerade egendomsskyddet. Någon sådan kommitté har ännu inte tillsatts, men så sent som i mars 2023 angav regeringen att en utredning ska få i uppdrag att överväga frågor som rör det grundlagsreglerade egendoms­skyd­det. Vidare kan utskottet konstatera att Riksrevi­sio­nen i januari 2023 inledde en gransk­ning av statens hantering av expropriation och andra markintrång vars resultat kommer att redovisas hösten 2023. Utskottet anser att det mot denna bakgrund inte finns skäl för riksdagen att bifalla föreslaget i en av motionerna om att se över de nuvarande modellerna för ersättning vid mark­intrång.

Frågor om utökade undantag från kraven på nätkoncession lyfts fram i en av motionerna. Här kan utskottet konstatera att den s.k. Nätkonces­sions­utred­ningen har föreslagit utökade undantag och att vissa av dessa också har införts på senare år. Därtill har Energimark­nads­inspek­tionen haft i uppdrag att ytter­ligare analysera det svenska regel­verket när det gäller undantag från kravet på nät­koncession. Inom ramen för uppdraget har Energimarknads­inspek­tionen bl.a. analyserat kraven på nätkon­cession för s.k. med­borgar­energi­gemen­ska­per och gemenskaper för förnybar energi. Utskottet anser inte att riksdagen bör föregripa regeringens fortsatta överväganden med anledning av Energimark­nadsinspektionens analys, och för­slagen i motio­nerna som gäller ytterligare undantag från kraven på nät­kon­cession bör därför avslås. Utskottet anser att riksdagen också kan avslå förslaget om att be­stäm­melserna för åter­kallande av nätkoncession bör skärpas. Här upplever ut­skottet inte att pro­ble­met är av den dignitet som motionärerna antyder utan att den nu­varan­de regler­ingen av möj­ligheterna till återkallelse i ellagen och om tvångsförvalt­ning och inlösen i lagen (2004:875) om sär­skild förvalt­ning av vissa elektriska an­lägg­ningar är tillräcklig.

Utskottet är inte heller övertygat om att behovet dels av en ökad regional samplanering av elnätsinfrastruktur, dels av en ökad transparens när det gäller de ärenden som gäller anslutning till stamnätet är av en sådan magnitud att det finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av de förslag på dessa områden som finns i en av motionerna.

Avslutningsvis föreslår utskottet att riksdagen ska avslå förslaget i en av motionerna om att regeringen ska se över gränserna i nätregler­ingen för att be­fintlig vindkraft inte ska behöva minska sin produktion av lönsam­hetsskäl. Eftersom förslaget saknar närmare motivering har utskottet haft svårt att av­göra vad yrkandet åsyftar. Enbart av det skälet bör det inte ligga till grund för något uttalande från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Tillståndsprocesser

Motionerna

Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

I partimotion 2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) understryker mo­tio­närerna att tillståndsprocessen för stamnätskoncessioner måste snabbas på. Flaskhalsarna i elnätet och den långsamma tillståndsgivningen är, enligt mo­tio­närerna, två av de stora problemen med det svenska elnätet i dag. I yrkan­de 21 begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör ge ansva­riga myndigheter i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare till­stånds­pro­cess för stamnätskoncessioner.

Tillståndsprocesser och byggtider

Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling, framhålls det i partimotion 2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP). Miljöpartiet vill upp­gra­dera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och ro­bust elnät som klarar mer förnybar el. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande till reger­ingen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta bygg­tiden av stamnät med minst två år genom re­gelförändringar som föreslås i den stat­liga utredningen om moderna till­stånds­processer för elnät (yrkande 27).

Med elektrifiering av den tunga industrin och stora delar av transport­sektorn ökar behovet av förnybar el och robusta elnät som kan överföra stora mängder el, anförs det i partimotion 2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP). Motio­närerna vill halvera tiden för byggande av elnät och förkorta den tid det tar att bygga stamnät med minst två år genom regel­förändringar, bättre sam­ordning samt kraftfulla investeringar i ny nätka­pacitet. Ett tillkänna­givan­de med den innebörden efterfrågas i yrkande 57.

Sverige ska ha högt satta miljömål för industriell verksamhet och där sam­råd med berörda intressen fungerar väl. Detta framhålls i kommitté­mo­tion 2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Däremot ser motio­närerna det som besvärande att tillståndsprocesserna inte sällan är utdragna och svår­förut­sägbara, vilket riskerar att påtagligt försvåra investeringar i elnäts- och elpro­duk­tionsutbyggnad. I yrkande 5 efterfrågar motionärerna därför ett till­kän­na­givande om snabbare och effektivare till­stånds­processer.

Ett liknande förslag finns även i kommittémotion 2022/23:944 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 7. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med ytterligare förslag för att förkorta till­ståndstiderna. Vidare pekar motionärerna på att det finns en potential att minska tiden för tillståndsprocesserna genom att förenkla ytterligare när det gäller att ge undantag från krav om nätkoncession för verksamheter som redan har miljöprövats. Med anledning av det begär motionärer­na i yrkande 8 ett tillkännagivande om att regeringen ska tydliggöra undan­taget för redan miljö­prövade verksamhetsområden. Motionärerna föreslår i yrkande 9 även ett till­kännagivande om att kravet på medgivande från den som ska bevilja kon­ces­sionen för att inleda förrättning om ledningsrätt ska tas bort. Enligt motio­nä­rerna skulle detta kunna förkorta tillståndsprocesserna.

Leveranssäker elproduktion, t.ex. kärnkraft, ersätts av väderberoende ener­gi­slag samtidigt som nödvändiga förstärkningar av överförings­kapaci­te­ten i el­näten dröjer. Detta konstaterar Tobias Andersson m.fl. (SD) i kommit­té­motion 2022/23:950. Enligt motionärerna beror detta ofta på utdragna till­stånds­pro­cesser. Mo­tionärernas målsättning är ett regelverk som medger en halve­ring av dagens ledtider. I yrkande 13 begär motionärerna ett tillkänna­gi­vande till regeringen om att den ska verka för att ytterligare förkorta till­stånds­pro­cesserna för el­näts­utbyggnad.

Utan närmare motivering begär Emma Berginger m.fl. (MP) i kommitté­motion 2022/23:2262 yrkande 32 ett tillkännagivande till regeringen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar, bättre samordning samt kraftfulla in­ves­teringar i ny nätkapacitet.

Övriga frågor om tillståndsprocesser

I Centerpartiets partimotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. konsta­teras det att det finns undantag från koncessionsplikt för en rad områden. Des­sa undantag tillämpas dock inte på något systematiskt eller förutsägbart sätt. Mo­tionärerna anser att undantag från krav på koncession ska tillämpas oftare. I yrkande 159 begär de ett tillkännagivande om att undanta redan mil­jö­prövat verksamhetsområde från kravet på koncession och därigenom möj­liggöra en snabbare elnätsutbyggnad.

Med hänvisning till behovet av mer el för att kunna ställa om ståltill­verk­nings­processen i Oxelösund pekar Sofia Amloh m.fl. (S) i motion 2022/23:1588 på vikten av förstärkt kraftöverföring. Motionärerna ser det som önskvärt att snå­riga tillståndsprocesser inte försenar satsningen ännu mer. De föreslår där­för ett tillkännagivande till regeringen om att den ska verka för en snabbare och effektivare tillståndsprocess, där större hänsyn tas till klimat­vins­ter.

När intresset för grön industri växer i Norrland kan man inte ha väntetider på upp till tio år för de tillståndsprocesser och det utrymme i elnätet som krävs. Den­na uppfattning redovisas i motion 2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C). I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkänna­gi­van­de till regeringen om att ha som målsättning att halvera tiderna för till­stånds­processerna.

Bakgrund och pågående arbete

Moderna tillståndsprocesser för elnät

Våren 2021 behandlade riksdagen regeringens proposition Moderna tillstånds-processer för elnät (prop. 2020/21:188). I propositionen föreslog regeringen ändringar i bl.a. ellagen (1997:857) som syftar till att det ska bli enklare att bygga ut elnätet i Sverige och att tillståndsförfarandena ska bli mindre resurs-krävande både för elnätsföretagen och för de berörda myndigheterna. I pro­positionen fanns det även förslag som syftade till att göra det lättare att inleda en ledningsförrättning (se vidare nedan).

Riksdagen biföll regeringens förslag i propositionen (bet. 2020/21:NU22, rskr. 2020/21:415) och lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2021.

Elektrifieringsstrategin och tillståndsprocesser

I den elektrifieringsstrategi som presenterades i februari 2022 konstaterade reger­ingen att utbygg­naden av transmissionsnätet under 2000-talet har hamnat på en lägre nivå än den planerade. I genomsnitt har ca 70 procent av utbygg­nads­behovet ett enskilt år realiserats. Orsakerna till detta anges vara många, men regeringen nämnde bl.a. att utdragna tillståndsprocesser spelar en stor roll.

Mot den bakgrunden rubricerades en av elektrifieringsstrategins tolv punk­ter Kortare ledtider. Under denna rubrik konstaterade regeringen att avse­värt kortare ledtider för utbyggnaden av nya elnät är en helt central fråga för att möjliggöra en snabb klimatomställning genom elektrifiering.

Resursförstärkning till Energimarknadsinspektionen

I budgetpropositionen för 2023 konstaterade regeringen att den omfattande elektrifiering som samhället står inför ställer stora krav på effektiva och snab­ba tillståndsprocesser för elnät. En förutsättning för att kunna förkorta ledti­derna är, enligt regeringen, att Energimarknadsinspektionen kan möta nätföre­tagens investeringsplaner och inte blir en flaskhals i processen. Reger­ingen före­slog därför att Energimarknadsinspektionen skulle tillföras ytter­ligare medel. Anslaget till myndigheten föreslogs öka med 25 miljoner kronor 2023 för till­ståndsprocesser m.m. och med 20 miljoner kronor för 2024 respektive 2025. Riks­dagen följde regeringens förslag.

I regleringsbrevet till Energimarknadsinspektionen för 2023 har regeringen angett målet att antalet avgjorda ärenden av typen nya ansökningar om nät­koncession för linje, dvs. ansökningar om tillstånd för nya kraftledningar, ska vara högre under 2023 än det var under 2022.

En modern och effektivare miljöprövning

I augusti 2020 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare (chefs-rådmannen Peter Ardö) att se över det nuvarande systemet för miljöprövning och lämna förslag på de ändringar och åtgärder som krävs för att uppnå en modernare och mer effektiv miljöprövning (dir. 2020:86 och dir. 2021:57). Utredningen antog namnet Miljöprövningsutredningen.

I juni 2022 överlämnade utredningen betänkandet Om prövning och om­pröv­ning – en del av den gröna omställningen (SOU 2022:33) till regeringen. Betänkandet skickades ut på remiss under hösten 2022 och för­slagen bereds inom Regeringskansliet.

Tidöavtalet om miljötillståndsprocesser

I det tidigare nämnda s.k. Tidöavtalet anges att det kommer att tillsättas en utredning för att förenkla och förkorta miljötillståndsprövningen enligt miljö­balken genom att göra den mer flexibel, effektiv och förutsebar. Syftet är att säkra näringslivets konkurrenskraft och den svenska industriproduktionen och att främ­ja en grön omställning med export av klimatvänliga produkter och tek­nik. I uppdraget ska bl.a. ingå att nyttja befintlig flexibilitet i EU-regel­verket för att öka förutsebarheten och minska tidsåtgången i miljötill­ståndsprocessen. Vidare anges det att anta­let myn­digheter som för statens talan i tillstånds­ären­den bör begränsas. Utred­ningen ges en tydlig instruktion att inhämta och beak­ta synpunkter från närings­livet. I avtalet sägs det också att delar av Miljöpröv­ningsutredningens förslag kommer att genomföras.

Kortare ledtider för elnätsutbyggnad

I september 2021 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att till­sammans med Lantmäteriet och länsstyrelserna utveckla och testa nya ar­bets­sätt för hantering av de tillstånd och rättigheter som krävs för att bygga ut eller förstärka det svenska elnätet. Det konstateras att många av tillstånds-processerna för att bygga ut eller förstärka elnätet i dagsläget tidsmässigt följer efter varandra. Samtidigt bedöms det kunna finnas stora tidsvinster i att i högre utsträckning pröva dessa ärenden parallellt och koordinerat.

Energimarknadsinspektionen ska tillsammans med Lantmäteriet och rele­vanta länsstyrelser koordinera sina respektive arbetssätt och processer i syfte att förkorta tiden för den samlade hanteringen av ett antal viktiga och utvalda elnätsprojekt kopplade till uppdraget. Detta innebär bl.a. att myndigheterna ska undersöka om det finns möjlighet att minska ledtiderna mellan pröv­ning­ens steg samt om det är möjligt att förkorta ledtiderna genom att hand­lägga olika delar av en ansökan parallellt och om möjligt i fas.

Arbetets resultat och slutsatser ska slutredovisas till Regeringskansliet se­nast den 1 maj 2023.

I regleringsbrevet för 2023 gav regeringen i uppdrag åt Energimark­nads­in­spek­tio­nen att utveckla arbetssätt och parallella processer för prövning av nät­kon­cession för elnät. Myndigheten ska även genomföra resultat och lär­domar från det nyssnämnda uppdraget att utveckla arbetssätt och parallella processer för kortare ledtider för elnätsutbyggnad i den ordinarie verksam­heten. Uppdra­get ska redovisas senast den 25 november 2024.

Pilotprojekt vid Norrlandskusten för kortare ledtider

I avsnittet om nätfrågor ovan omnämns det omfattande åtgärdspaketet Fossil­fritt övre Norrland – Norrlandskusten. Här bör nämnas att paketet har ut­for­mats som ett pilot­projekt med syf­tet att förkorta ledtider i inves­terings­pro­cesserna med inrikt­ning på att halvera ledtiderna.

Klimaträttsutredningen om utbyggnaden av elnätet

I maj 2022 lämnade Klimaträttsutredningen sitt slutbetänkande Rätt för klima­tet (SOU 2022:21). Betänkandets del II hade rubriken Underlätta byggande av elnät och innehöll flera förslag och åtgärder för att möjliggöra en snabbare ut­byggnad av elnätet. Utredningen har sett över lagstiftningen i syfte att för­bättra förutsättningarna för att planering och prövningar som berör elnäts­ut­bygg­nad ska ta hänsyn till elektrifieringens betydelse för klimat­om­ställ­ning­en i syf­te att bidra till en snabbare process för att förnya, förstärka och byg­ga ut el­nätet.

Klimaträttsutredningens betänkande remitterades under hösten 2022. I en interpellationsdebatt om vindkraftsutbyggnad den 9 februari 2023 konsta­te­ra­de statsrådet Ebba Busch följande:

Jag ska säga något om tillståndsprocesserna. Det handlar om både elpro­duktion och elöverföring. Där pågår ett viktigt arbete med två utredningar, Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen, som kommer att få effekt på vindkraften.

En vägledning om elnät vid planering

I regleringsbrevet för 2023 fick Boverket i uppdrag att ta fram en vägledning för tillämpningen av plan- och bygglagen (2010:900) i syfte att öka kom­mu­ner­nas kunskaper om hur de kan beakta elnätets behov i sin planering, t.ex. för att avgöra hur mark som redan används för ledningar och elnäts­anläggningar kan skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra använ­dan­det av dem. Upp­draget ska redovisas senast den 15 december 2023.

Om tillståndsprocesser i den myndighetsgemensamma uppföljningen av samhällets elektrifiering

I den första avrapporteringen i december 2022 av den tidigare omnämnda myn­dighets­gemensamma uppföljningen av samhällets elektrifiering och ut­veck­lingen av elsystemet inklusive elproduktionen berörs även frågor om till­ståndsprocesser. De inblandade myndigheterna konstaterar bl.a. följande:

På kort sikt, fram till 2035, behöver utbyggnadstakten av elproduktion och elnät vara historiskt hög om vi ska ha möjlighet att möta det ökade el­be­hovet som bedöms komma att efterfrågas […] På länge sikt, till 2045, kan po­tentialen vara hög för både havsbaserad vindkraft samt kärnkraft. Detta kan däremot kräva att tillståndsprocesser påskyndas och att regel­verk änd­ras. Aktörer behöver effektiva och långsiktiga spelregler på mark­naden för att kunna investera och bidra till utvecklingen […] Ledtider och till­stånds­processer utgör utmaningar för både produktion och elnät på kort och lång sikt. Långa ledtider är även en utmaning för utbyggnaden av ladd­infra­struktur där ledtider för tillgång till elnätet är ett problem.

– – –

Det pågår parallella regeringsuppdrag som undersöker möjligheterna att korta ledtider för nya elnät och laddinfrastruktur. Nuläget för dessa ledtider är känt och arbete pågår med identifiering och implementering av led­tids­förkortande åtgärder. Under de kommande årens uppföljningsarbete ska ut­vecklingen för ledtiderna följas upp för att verka för en sam­hälls­ge­men­sam målsättning om i genomsnitt halverade ledtider till 2025. Arbe­tet kom­mer att bedrivas i form av en nationell dialog med ett stort antal aktörer som har olika ansvar i processen med att utveckla elnätet i Sverige.

Regulatoriska sandlådor

I kommissionens plan för att minska beroendet av ryska fossila bränslen och påskynda energiomställningen (C/2022/3219) av den 18 maj 2022 ingår ett antal rekommendationer för att snabba på tillståndsprocesser för förnybar energi. Medlemsstaterna uppmuntras bl.a. att införa s.k. regulatoriska sand­lådor inom ramen för vilka det kan beviljas tidsbestämda undantag från na­tio­nella, regionala eller lokala regelverk för innovativa tek­niker, produkter, tjäns­ter eller arbetssätt. Undantagen ska underlätta till­stånds­givningen för ut­bygg­nad och systemintegration av förnybar energi, lagring och andra tekniker för ett fossilfritt energisystem.

Energimarknadsinspektionen har i ett egeninitierat projekt utrett förut­sätt­ningar och tagit fram ett förslag för hur en modell för försöksverk­samhet och regulatoriskt lärande i form av regulatoriska sandlådor kan genomföras i Sve­rige. Projektet redovisades i en rapport i mars 2023 (EI R2023:03 Inno­va­tions­center och regulatoriska sandlådor – Modellförslag och imple­mentering för energi­mark­naderna i Sverige).

Under det andra kvartalet 2023 avser kommissionen att presentera en mer detaljerad strategi för använd­ningen av regulatoriska sandlådor.

Ledningsrättsförrättning och koncessionsprövning

När riksdagen våren 2021 behandlade regeringens proposition Moderna till­stånds­processer för elnät (prop. 2020/21:188) berördes även frågor om kon­cessionsprövningens förhållande till en ledningsrätts­förrätt­ning. Reger­ingen före­slog att den myndighet som prövar frågan om beviljande av koncession ska få godkänna att en viss del av en ledningsrättsförrättning inleds, om förrätt­ningen avser ledningsrätt för en starkströmsledning. Några remiss­instanser, där­ibland Energiföretagen Sverige, Vattenfall AB och Ellevio AB, an­såg att det är ett onödigt extra led att Energimarknadsinspektionen ska ge medgivande till att lantmäterimyndigheten inleder en förrättning.

Regeringen motiverade sitt förslag med att en rättssäker hantering under­lättas om Energimarknadsinspektionen har kännedom om förrättningen. Ris­ken är också mindre att lantmäterimyndigheten inleder en förrättning som inte leder till ett beslut i ledningsrättsfrågan. Utrymmet för en samtidig pröv­ning kan i stället ökas genom att prövningsmyndigheten i koncessions­ärendet kan be­gränsa sitt medgivande till att avse endast en viss del av förrättningen.

I ett par motioner förordades tillkännagivanden – i likhet med de ovan refererade remissinstanserna – om att ta bort kravet på medgivande från Energi­marknads­inspek­tionen för att lantmäterimyndigheten ska få inleda en förrättning för att pröva en fråga om ledningsrätt.

Utskottet anförde för sin del att eftersom ett medgivande kan lämnas i be­tydligt fler fall än vad som hittills varit fallet möjliggörs fler delvis parallella processer hos Energimarknadsinspektionen och lantmäterimyndigheten. Re­ger­ingens bedömning är att detta skulle kunna förkorta tiden för att få nöd­vändig markåtkomst och bygga en ledning. Utskottet välkomnar denna änd­ring. Utskottet såg det också som tänkbart att motionärernas förslag skulle kun­na förkorta pro­cessen ytterligare, men såg inga skäl att göra en annan be­dömning än regeringen i fråga om att en rättssäker hantering underlättas om Energimarknadsinspektionen har kännedom om förrättningen. Motionsyrkan­dena avstyrktes (bet. 2020/21:NU22).

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

–      Tillståndsprocesser och byggtider

–      Övriga frågor om tillståndsprocesser.

Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

Enligt utskottets uppfattning råder det en bred politisk enighet om vikten av för­stärkningar av stamnätet. Det handlar både om att bygga bort flaskhalsar i systemet och om att rusta nätet för att kunna hantera en annan produktionsmix än den som en gång låg till grund för dagens dimensionering. I december 2022 godkände riksdagen enhälligt Svenska kraftnäts inves­te­rings­plan för de kom­mande tre åren. Planen omfattar bety­dan­de så­väl investeringar i ny över­fö­rings­kapacitet som reinvesteringar i befintlig infrastruktur.

Utskottet kan inte heller se att det råder politisk oenighet om att de till­stånds­prövningar som föregår ett förverkligande av de planerade inves­te­ring­arna i stamnätet ska genomföras på ett skyndsamt och effektivt sätt. Flera ut­redningar har dessutom på senare tid adresserat frågor om hur dessa pro­ces­ser ska kunna snabbas på.

Mot den bakgrunden finner utskottet det inte motiverat för riksdagen att stäl­la sig ba­kom begäran om att regeringen ska ge de ansvariga myndigheterna i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stam­näts­koncessioner. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Tillståndsprocesser och byggtider

I flera motioner understryks vikten av förenklingar och ett ökat tempo i oli­ka tillståndsprocesser med koppling till kraftsystemets nödvändiga refor­me­ring och utbyggnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att det arbete som har pågått under de senaste åren med att reformera ram­verken för bl.a. miljö­pröv­ningar måste fortsätta i högt tempo i syfte att förkor­ta handlägg­nings­tider och öka förutsägbarheten i dessa processer. Utskottet har i grunden inte heller någon an­nan uppfattning än att det finns ett värde i att re­formarbetet bygger på en strä­van om att nå en bred politisk samsyn för att för­ändringarna ska bli hållbara över tid och därmed även skapa förutsägbarhet för investerare.

Utskottet kan inte se att regeringen har en uppfattning som avviker i någon avgörande utsträckning från detta synsätt, och mot den bak­grunden finns det inte några tillräckligt tungt bärande skäl för riksdagen att bifalla för­slagen i de här aktuella mo­tio­nerna. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Övriga frågor om tillståndsprocesser

Utskottet har tidigare redovisat sin syn på förslag om utökade undantag från kraven på nätkoncession. I en av motionerna som är aktuell i detta avsnitt ses en utökad tillämpning av de gällande undantagsbestämmelserna som ett sätt att snabba på tillståndsgivningen och det framförs även önskemål om ytter­ligare undantagsmöjligheter av det skälet, i det här fallet för områden som redan har miljöprövats.

Utskottet hänvisar på nytt till det arbete som för närvarande bedrivs med att se över såväl miljöprövningsprocessen som bestämmelserna om undantag från nätkoncession i ellagen. Något uttalande från riksdagens sida innan detta arbe­te har slutförts anser utskottet inte vara nödvändigt.

Utskottet är inte heller berett att sluta upp bakom förslaget om att mål­sätt­ningen bör vara att halvera tiden för tillståndsprocesserna. En sådan mål­sätt­ning ser utskottet visserligen som vällovlig, men det bör i första hand vara regeringens uppgift att föreslå en lämplig nivå med beaktande av ut­fallet bl.a. av den fortsatta beredningen av Miljöprövningsutredningens res­pek­tive Kli­mat­rättsutredningens förslag och med hänsyn till viktiga effektivi­tets- och rätts­säkerhetsaspekter.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Anslutning av havsbaserad vindkraft

Motionerna

I Vänsterpartiets partimotion 2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. ses en stor potential i vindkraften. För att underlätta ut­bygg­naden anser motio­nä­rer­na att anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft bör slo­pas. I yr­kan­de 8 be­gär de ett tillkännagivande om att reger­ingen bör åter­komma med en redo­görelse för hur man går till väga för att avskaffa an­slut­nings­av­giften för den havsbaserade vindkraften.

I Centerpartiets partimotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. slås det fast att vindkraften är det energislag som går snabbast att bygga ut och som kan pro­ducera el till låga priser. I yrkande 135 begärs ett tillkännagivande om att reger­ingen och Svenska kraftnät ska prioritera havsbaserad vindkraft i södra Sverige.

Sverige behöver fullfölja utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften, fram­hålls det i kommittémotion 2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Mot den bakgrunden föreslås i yrkande 6 ett tillkännagivande om att Svenska kraftnäts pla­nerade insatser för anslutning av havsbaserad vindkraft ska fort­sät­ta.

Bakgrund och pågående arbete

Undantag från avgifter för anslutning av havsbaserad vindkraft

För anslutning av elproduktion till elnätet, t.ex. havsbaserad vindkraft, har Sve­rige ett system där den anslutande parten står för alla kostnader som upp-kom­mer på grund av anslutningen.

Översyn av regleringen av avgifter på el- och naturgasområdena

I mars 2022 gav regeringen en särskild utredare uppdraget att se över reglerna om de avgifter som elnäts- och naturgasföretagen tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur (dir. 2022:20). Syftet med utredningen är att åstad-komma ett regelverk som är förenligt med elmarknadsdirektivet respektive gas­marknadsdirektivet. Vidare är syftet att på ett tydligt sätt ta till vara kun­der­nas intressen och nätföretagens roll i utvecklingen och utbyggnaden av el- och naturgasnäten i Sverige för att på bästa sätt kunna möta nuvarande och fram­tida utmaningar.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2023.

Vindkraft i Tidöavtalet

Enligt överenskommelsen mellan Sverigede­mo­krater­na, Moderaterna, Krist­de­mo­kraterna och Liberalerna (det s.k. Tidöavtalet) har vindkraft en vik­tig plats i energimixen men ska byg­gas på konkurrensneutrala villkor och med hän­syn till miljön och lo­kala intressen. Det slås vidare fast att planen att låta elnätskollektivet sub­ven­tionera den havsbaserade vindkraftens elnätsan­slut­ningar stoppas. I avtalet anges det också att principen om att den som an­slu­ter till elnätet ska stå för de kostnader anslutningen orsakar ska upprätt­hållas även till havs. Utöver detta innehåller överenskommelsen en skrivning om att det pågående uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten (HaV) att utreda frågor om exklusivitet för anläggande av vindkraftsparker behöver breddas till Svenska kraftnät. Utgångspunkten ska vara att alla produktionsslag bär sina egna kostnader.

Anslutning av vindkraftparken vid Kriegers flak

Den 16 februari 2023 beslutade regeringen om att ge tillstånd enligt konti­nen­talsockellagen (1966:314) till Vattenfall att lägga ut de undervat­tens­kablar som krävs för att driva den planerade vind­kraftsparken Kriegers flak i södra Ös­tersjön.

För den aktuella etableringen finns sedan tidigare flera tillstånd som också krävs för att kunna uppföra och driva parken, bl.a. regeringens tillstånd enligt lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon liksom mark- och miljö­dom­stolens till­stånd enligt miljöbalken till arbeten i vatten och Natura 2000-till­stånd inom ter­ritoriet.

Svenska kraftnät om anslutningar eller om utökat abonnemang

I slutet av februari 2023 redovisade Svenska kraftnät ett regeringsuppdrag om hanteringen av förfrågningar om anslutning eller om utökat abonnemang. Affärs­verket bedömer att dagens hantering visserligen är ändamålsenlig men att det finns utrymme för att utveckla den. Analysen visar att det juridiska ram­verket är tydligt i fråga om anslutningsplikten och krav på objektiva och icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor för att ansluta till elnätet. Där­emot är det för närvarande inte möjligt att införa andra styrande para­met­rar, t.ex. samhälls- eller miljönytta eftersom det, enligt affärs­verket, sak­nas utrym­me för detta i både svensk och europeisk lagstiftning. Rapporten visar dock att det finns vissa förbättringsåtgärder att genomföra för att hanteringen ska bli effektivare. Det handlar bl.a. om att

–      höja kravet på mognadsgraden vid ansökan om anslutning till stam­nä­tet

–      tillåta att anslutningar som ryms inom befintligt nät kan anslutas medan anslutningar som kräver förstärkningsåtgärder får vänta

–      villkora kapacitet för att minska beroenden och konflikter

–      se över möjligheten att införa intressentpooler för aktörer som vill an­sluta till nätet på land.

Affärsverket konstaterar också att utmaningen med dagens process ligger i att hantera konflikter och beroenden på ett effektivt sätt tillsammans med an­slu­tande parter.

Havsplaner och vindkraft

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ansvarar för att ta fram havsplaner för Sverige. Planerna ska visa statens samlade syn på hur havet ska användas. Ett mål som anges i havsplanen är att skapa förutsättningar för utvecklad energi­överföring och förnybar elproduktion i havet. Det anges bl.a. att havsplanerna ska bidra till att skapa förutsättningar för Sveriges framtida behov av utvinning av förnybar energi, inklusive havsbaserad vindkraft. I mitten av februari 2022 beslutade regeringen om Sveriges första havsplaner. De tre havsplanerna om­fattar Bottniska viken, Östersjön respektive Väster­havet. I dessa pekas bl.a. områden ut för elöverföring och energiutvinning och möjliggör en snabbare utbyggnad av 20–30 TWh vindkraft. Samtidigt fick Energimyndigheten i upp­drag att tillsammans med andra berörda myndigheter peka ut lämpliga om­råden för ytterligare 90 TWh elproduktion till havs.

Det första steget, att identifiera fler områden med potential för havsbaserad vindkraft, rapporterades till regeringen den 31 mars 2023 (ER 2023:12 Förslag på lämpliga energiutvinningsområden för havsplanerna). Energimyndigheten konstaterar att den havsbaserade vindkraften har stor potential i Sverige och att den är särskilt angelägen i de södra delarna av landet, där havsbaserad vind­kraft är ett av få alternativ för att bygga ut storskalig ny elproduktion till 2030-talet. Samtidigt konstaterar myndigheten att en hållbar utbyggnad kräver god planering som tar hänsyn till de olika näringar och intressen som redan finns i Sveriges havsområden.

Energimyndighetens rapport kommer att vara ett viktigt planeringsunderlag för HaV:s fortsatta arbete med att utarbeta ett förslag på nya havsplaner till de­cember 2024.

Samexistens mellan havsbaserad vindkraft och vissa andra intressen

I början av mars 2023 redovisade HaV och Ener­gimyndigheten ett uppdrag från februari 2022 om att göra en kunskaps­sam­manställning om möjligheterna och förutsättningarna för samexistens mel­lan havsbaserad vindkraft, yrkes­fiske, vattenbruk och natur­vård. Myndig­he­terna konstaterar bl.a. att det regel­verk som tillämpas vid etablering av havs­baserad vindkraft är omfattande och komplext, i synnerhet när det gäller regle­ring av dess miljöeffekter. Sam­tidigt saknas det regler som uttryckligen tar sikte på samexistens med andra verk­sam­heter. Såväl i Sverige som i andra länder är erfarenheten av att pröva sam­existerande verksamheter inom havs­baserade vindkraftsparker be­grän­sad. För den havsbaserade vindkraften är bris­ten på förutsägbarhet i till­stånds­proces­sen, både för staten och för projektören, en viktig utmaning för sam­existens och möjliggörande av ny elproduktion. Sve­riges nuvarande etableringssystem har begränsade möjlighe­ter att, på en stra­tegisk nivå, styra utbyggnad av havs­ba­serad vindkraft med hänsyn till ku­mu­lativa effekter på miljön och andra verk­sam­heter, och därmed till sam­exi­stensmöjligheter.

I rapporten presenteras argument för ett ändrat etableringssystem med star­kare statlig styrning av var havsbaserad vindkraft får lokaliseras. Argu­menten lyfter bl.a. möjligheterna till utökad styrning utifrån nytta i el­system, poten­tialen för samexistens och bedömning av kumulativa effekter samt större kon­troll över takten på etableringen och kunskapsinsamling.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

–      Svenska kraftnät och anslutning av havsbaserad vindkraft

–      Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft

–      Prioritering av havsbaserad vindkraft i södra Sverige.

Svenska kraftnät och anslutning av havsbaserad vindkraft

Utskottet kan konstatera att vindkraft är en viktig del i den svenska kraft­pro­duktions­mixen och att den havsbaserade vindkraften kommer att kunna bidra i större utsträckning än i dag. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt att vind­kraftsparker till havs kan ansluta till stamnätet. Här finns fler olika alter­nativa lösningar som Svenska kraftnät överväger. Utskottet kan inte se att affärsver­kets arbete på detta område inte fortgår. Att vindkraftsföretags intres­se av att etablera sig på en viss plats sjunker till följd av att de måste finansiera an­slutningen till stamnätet själva är möjligen en faktor som minskar belast­ningen på Svenska kraftnät. Någon uppmaning från riksdagen till reger­ingen om att Svenska kraftnäts pla­nerade insatser bör fortsätta, anser ut­skot­tet med hän­visning till det anförda inte vara påkallad.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft

Utskottet är inte berett att förorda att anslutningsavgiften för den havsbaserade vindkraften avskaffas så som förordas i en motion. Att ensidigt subventionera ett enskilt förnybart kraft­pro­duktionsslag på detta sätt är sannolikt inte kost­nadseffektivt och skulle där­till på ett ogenomtänkt sätt gynna just denna pro­duktion på bekostnad av andra förnybara eller fos­silfria produktionsslag.

Oaktat detta ställningstagande är utskottet medvetet om att det finns olika uppfattningar bland riksdagens partier om vem eller vilka som ska bära an­slut­ningskostnaderna för den havsbaserade vindkraften. Den frågan lämnar ut­skot­tet emellertid utan närmare överväganden i detta läge.

Utskottet vill dessutom påminna om att en särskild utredare för närvarande har i uppgift att se över reglerna om de avgifter som elnäts- och naturgas­före­tagen tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur. Uppdraget kommer att redovisas under hösten 2023.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandet.

Prioritering av havsbaserad vindkraft i södra Sverige

Havsbaserad vindkraft har stor potential att bidra till elproduktionen inte minst i de södra delarna av landet, där andra storskaliga produktionsalternativ saknas eller har svårt att samexistera med andra intressens anspråk. Den havsbaserade vindkraftens potential i de södra delarna av landet lyfts även fram av Ener­gimyndigheten i det nyligen presenterade underlag som ska vara en del av HaV:s pågående arbete med att ta fram förslag till nya havsplaner till slutet av 2024. Dessa planer ska bl.a. bidra till att skapa för­ut­sättningar för Sveriges fram­tida behov av utvinning av förnybar energi, inklu­sive havsbaserad vind­kraft.

I detta sammanhang vill utskottet också påminna om att Energi­myn­dig­he­ten och HaV i februari 2023 redovisade en stu­die om samexistens mellan havs­baserad vindkraft och vissa andra intressen. I denna studie konstateras bl.a. att Sveriges nuvarande etableringssystem har begränsade möjligheter att, på en strategisk nivå, styra utbyggnaden av havs­ba­serad vindkraft med hänsyn till kumulativa effekter på miljön och andra verk­samheter. I rapporten presen­teras argument för ett ändrat etable­rings­sys­tem med en starkare statlig styrning av var havsbaserad vindkraft får lokali­seras. Argumenten lyfter bl.a. möjlig­he­terna till utökad styrning utifrån nytta i elsystem, potentialen för sam­exi­stens och bedömning av kumulativa effekter samt större kontroll över takten på etableringen. Även denna rap­port bör kunna ses som ett viktigt underlag för arbetet med att ta fram nya havsplaner.

När HaV:s samlade förslag till nya havsplaner är klart kommer reger­ingen att ha en god grund för att göra de avvägningar mel­lan olika intres­sen som gör anspråk på att få företräde i olika havsområden. Det kan bl.a. handla om för­svarsintressen, intressen kopplade till olika natur­värden, fiske­rinä­ring­ens in­tres­se och, som i det här aktuella fallet, intressen som sammanhänger med energiutvinning till havs.

Därtill vill utskottet påminna om regeringsformens bestäm­melse om för­valt­ningens självständighet (2 kap. 12 § regeringsformen). Med hänvisning till denna grund­lagsbestämmelse anser utskottet det vara olämpligt att riksdagen uttalar sig om sådan pågående prövning av tillståndsansökningar med kopp­ling till specifika ärenden om etablering av havs­baserad vindkraft som ligger på reger­ingen eller någon annan myndighet.

Utskottet anser därmed inte att det finns skäl för riks­dagen att ställa sig bakom förslaget om att havsbaserad vind­kraft ska prioriteras i södra Sverige innan det ovan be­skrivna havspla­ne­rings­arbetet är slutfört.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Gotlands elförsörjning

Motionerna

Nooshi Dadgostar m.fl. (V) pekar i partimotion 2022/23:1235 på vikten av att Gotlands energiförsörjning säkerställs genom att den s.k. Gotlandskabeln byggs. Kabeln gör det också möjligt att använda de resurser som finns vid och runt Gotland, t.ex. vindkraft. I yrkande 10 begär motionärerna ett till­känna­gi­vande om att regeringen skyndsamt bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att byg­ga den s.k. Gotlandskabeln.

Även i partimotion 2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) berörs Got­lands kraft­försörjning. I yrkande 167 begär motionärerna ett tillkänna­givande om att se över möjligheten att ge Svenska kraftnät i uppdrag att omgående åter­starta byggandet av en tredje elkabel till Gotland för att säker­ställa öns elför­sörjning och skapa förutsättningar för omställning till ett klimatsmart sam­hälle.

Gotland är på flera sätt en lämplig plats för produktion av förnybar el som vind- och solkraft, framhålls det i motion 2022/23:1405 av Jesper Skalberg Karlsson (M). Samtidigt behövs det stabil baskraft genom de kablar som går till fastlandet. De två befintliga fastlandskablarna behöver emellertid ersättas inom ett decen­nium. Enligt motionären är det därför avgörande att det fattas beslut inom kort om att bygga en tredje elkabel till Gotland. Han förordar ett till­kännagivande till regeringen om att säkerställa en långsiktig elförsörjning på Gotland.

Bakgrund och pågående arbete

Gotlands framtida elförsörjning

I Svenska kraftnäts tidigare systemutvecklingsplan för 2018–2027 konstatera-de affärsverket att det har genomförts ett antal förändringar i nätutvecklings-projekten. Bland dessa märks att Svenska kraftnäts styrelse i maj 2017 beslu­tade att avsluta arbetet med den tidigare planerade nya förbindelsen till Got­land. Det huvudsakliga skälet till beslutet var att den samhällsekonomiska nyt­tovärdesanalysen visade att kostnaderna för kabeln väsentligt översteg de olika nyttovärden som den skulle ge.

I regleringsbrevet för 2020 gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att göra en särskild redovisning i årsredovisningen av försörjningstrygghet och leveranssäkerhet i fråga om elproduktionen, inklusive en bedöm­ning av om Gotland har en trygg och säker elförsörjning på kort och lång sikt. Av det särskilda avsnittet i årsredovisningen för 2020 framgår det att det ur ett total­försvarsperspektiv finns ett behov av ökad robusthet i överföringen till fast­landet samt en ökad förmåga och uthållighet att bedriva ödrift om förbin­delsen till fastlandet blir otillgänglig under en längre period. På cirka tio års sikt finns ett tydligt behov av ytterligare en överförings­förbindelse till Gotland för att säkerställa att även framtida efterfrågan på el kan mötas. Den förväntade för­brukningsökningen innebär att en ny förbindelse blir nödvändig runt 2030. På längre sikt behövs enligt årsredovisningen troligen ytterligare en ny för­bin­delse som ersättning för dagens förbindelser och för att långsiktigt kunna till­godose den ökande förbrukningen samt upprätthålla en redundant matning. Led­tiden för upprättande av en ny förbindelse är cirka tio år, vilket betyder att planeringen bör inledas i närtid. Svenska kraftnät angav vidare att man hade för avsikt att sammankalla och leda en utredning tillsammans med Vattenfall Eldistribution och Gotlands Energi som syftar till att identifiera den samhälls-ekonomiskt bästa lösningen för anslutning av Gotland till fastlandet.

Mot denna bakgrund initierade Svenska kraftnät i februari 2021 en nätut­redning om elförsörjningen till Gotland. Nätutredningen ska innehålla förslag på hur den framtida elförsörjningen till Gotland ska utformas. Utredningen ska beakta alla relevanta aspekter, exempel­vis den förväntade utbyggnaden av havs­baserad vindkraft i Östersjön och en ökad elektrifiering av samhället och industrin på Gotland.

Svenska kraftnäts pågående arbete

Även i ett regleringsbrev till Svenska kraftnät som beslutades i juni 2022 an­gavs att affärsverket i en särskild redovisning bl.a. ska beskriva vilka åtgär­der som har vidtagits eller som planeras för att säkerställa en långsiktigt robust elförsörjning för Gotland. Den särskilda redovisningen överlämnades till Reger­ings­kansliet i oktober 2022.

Av redovisningen framgår bl.a. att det i januari 2022 inleddes ett arbete med att ta fram en ny systemstudie över nät- och pro­duktions­systemet i syd­östra Sverige, inklusive matningen till Gotland. Studien berör flera delar som alla har stor påverkan både på Gotlands framtida försörj­ningssäkerhet och på kraft­systemet som helhet, däribland

–      en ny elförbindelse till Gotland

–      nya landbaserade förnybara produktionsanläggningar i de två sydligaste elområdena (3 och 4)

–      tre havsbaserade vindkraftsanläggningar i elområdena 3 och 4

–      förnyelsebehov av fem äldre 400 kilovoltsledningar längs östkusten (mel­lan Norrköping och Lund)

–      behov av nya transmissionsnätsledningar i utredningsområdet för att ta emot prognostiserad lokal samt land- och havsbaserad elproduktion.

Systemstudiens mål är att utreda de samhällsekonomiska förutsättningarna för åtgärderna och finna eventuella beroenden och begränsningar dem emellan.

I regleringsbrevet för 2023 fick Svenska kraftnät i uppdrag att inom ramen för sina uppgifter utvidga transmissionsnätet till att även omfatta Gotland. Affärs­verket ska senast den 29 september 2023 redovisa teknikval samt tids­plan för det fortsatta arbetet.

Utskottets ställningstagande

Gotlands framtida kraftförsörjning har varit föremål för flera utredningar un­der de senaste åren. Prognostiserad förbrukningsökning på ön samtidigt som det finns förutsättningar för förnybar kraftproduktion på och i närheten av Got­land – bl.a. i form av vindkraft – har visat att det på sikt finns behov av ytter­ligare kraftöverföringsförbindelser mellan Gotland och fastlandet.

Trots att Gotland är en ö vill utskottet betona vikten av att Gotland inte ses som en isolerad utpost som är skild från det övriga nordiska kraftsystemet. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att det pågår en systemstudie över nät- och produktionssystemet i sydöstra Sverige som berör flera aspekter som alla har stor påverkan både på Gotlands framtida försörj­ningssäkerhet och på kraft­systemet som helhet. En fråga som kommer att adresseras inom ramen för detta arbete är den om en ny elförbindelse till Gotland.

Utöver detta arbete vill utskottet påminna om att Svenska kraftnät har fått i uppdrag att utvidga transmissionsnätet till att även omfatta Gotland. Affärs­verket ska under hösten 2023 redovisa teknikval samt tidsplan för det fortsatta arbetet.

Utskottet ser inget skäl för riksdagen att agera innan det ovan refererade utredningsarbetet är slutfört och avstyrker därför motionsyrkandena.

Vissa avgiftsfrågor

Motionerna

I Miljöpartiets partimotion 2022/23:36 av Per Bolund m.fl. yrkande 25 be­gärs ett tillkännagivande till regeringen om dynamiska nätavgifter som främ­jar flexi­bilitet och smart energianvändning. Detta skulle ge incitament att styra elanvändning till timmar när kapaciteten i elnäten är god. Motionärerna fram­håller att kostnaderna för att stimulera sådan efterfrågeflexibilitet är rela­tivt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning som är betydligt billigare än att investera i exempelvis en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet.

Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C) föreslår i motion 2022/23:838 ett tillkännagivande om en ny finansieringsmodell för anslut­ningsavgifter till elnät så att det främjar företagsetableringar och nyin­ves­te­ringar i hela landet. Motionärerna anser inte att en aktör ska behöva ta hela kostnaden för infra­struktur som fler kunder kan ha nytta av längre fram.

Bakgrund och pågående arbete

Översyn av regleringen av avgifter på el- och naturgasområdena

Den 17 mars 2022 beslutade regeringen om direktiv för en särskild utredare att se över reglerna om de avgifter som elnäts- och naturgasföretagen tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur (dir. 2022:20). Syftet med utred­ningen är att åstadkomma ett regelverk som är förenligt med elmarknads­di­rek­tivet respektive gasmarknadsdirektivet. Vidare är syftet att på ett tydligt sätt ta till vara kundernas intressen och nätföretagens roll i utvecklingen och ut­byggnaden av el- och naturgasnäten i Sverige för att på bästa sätt kunna möta nuvarande och framtida utmaningar.

Utredaren ska bl.a.

–      se över hur det svenska regelverket förhåller sig till EU-domstolens dom i mål C-718/18, Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tysk-land

–      se över bestämmelserna om överklagande av den nationella energitillsyns­myndig­hetens beslut i ärenden om förhandsreglering av avgifter och övri­ga villkor när det gäller anslutning och tillträde till elnät och naturgas­infra­struktur.

Utredaren ska lämna nödvändiga författningsförslag och särskilt redogöra för ändringarnas konsekvenser för elmarknadens funktionssätt samt kostnader el­ler vinster för elmarknadens aktörer.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2023.

Effekttariffer

I stället för att basera nätavgiften på mängden överförd energi kan man låta effekten (energiuttaget per tidsenhet) påverka avgiften. Det går därmed att åstad­komma en styrning av effektuttaget så att det blir möjligt att utnyttja el­näten på ett mer effektivt sätt och jämna ut belastningen med lägre effekt­top­par. Därigenom blir det också möjligt att ansluta fler kunder i det befintliga nätet. I vissa fall kan sådan styrning vara tillräcklig för att lösa kapaci­tets­bris­ten i ett nät. I andra fall krävs utbyggnad, men fram till att utbyggnaden kom­mit till stånd kan problemet minskas om belastningen i nätet jämnas ut.

Energimarknadsinspektionen arbetar med att ta fram föreskrifter som regle­rar hur överföringstariffer ska vara utformade för att elnätet ska utnyttjas så effek­tivt som möjligt.

Utskottets ställningstagande

Olika typer av styrsignaler som främjar en flexibel elanvändning gagnar även hur elnätet utnyttjas. Utskottet ser därför positivt på att det för närvarande pågår en översyn av regleringen av avgifter på el- och naturgasområdena som bl.a. syftar till att ta till vara kundernas intressen och nätföretagens roll i ut­vecklingen och utbyggnaden av el- och naturgasnäten i Sverige för att på bästa sätt kunna möta nuvarande och framtida utmaningar. Differentierade nät­av­gifter som effektbaserade nättariffer torde vara sådant som utred­ningen kom­mer att beröra. I sammanhanget bör det även nämnas att Energi­mark­nads­in­spek­tionen arbetar med att ta fram föreskrifter som reglerar hur över­förings­tariffer ska vara utformade för att elnätet ska utnyttjas så effektivt som möjligt. Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det är påkallat för riks­dagen att ställa sig bakom det som föreslås i en motion om dy­na­miska nät­avgifter.

Även förslaget om en ny finansieringsmodell för anslut­nings­avgifter till elnät bör avslås av riksdagen. Här hänvisar utskottet i första hand till den ovan­nämnda översynen av regleringen av avgifter på el- och naturgasom­rå­dena. Ut­red­ningen ska presentera sitt resultat under hösten 2023, och innan reger­ingen har tagit ställning till utredningens förslag saknas det enligt utskot­tets upp­fatt­ning anledning för riksdagen att agera i linje med vad som föreslås i motionen.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Vissa kompetensfrågor

Motionerna

I kommittémotion 2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) under­stryks vikten av frågor om hög säkerhet och standard när det gäller el i allmän­het samt kompetens och yrkeserfarenhet hos utövare av dessa tjänster. I yr­kan­de 44 begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen borde över­väga att stärka arbetet med elsäkerhet.

Peter Hultqvist m.fl. (S) konstaterar inledningsvis i motion 2022/23:1346 att det säker­hets­politiska läget har förändrats till följd av Ryss­lands anfallskrig mot Ukraina. Enligt motio­närerna är det inte rimligt ur säkerhetspolitisk syn­vinkel att utländska företag är kraftigt överrepresenterade inom denna sektor och att den egna kompe­tensen i Sverige inom delar av dessa områden är svag. Svenska kraftnät och de övriga elnät­sägarna måste kunna ha egen kompetens och personal anställd för att kunna projektera, bygga och under­hålla elnäten. Mot denna bakgrund föreslår motio­närerna ett tillkänna­gi­vande om utbildning och certifiering av anställda i kraft­bran­schen samt om inhemsk kompetens hos elnätsägarna.

Bakgrund och pågående arbete

Elsäkerhet

Det svenska regelverket om elsäkerhet utgår från elsäkerhetslagen (2016:732), elsäkerhetsförordningen (2017:218) och ett antal myndighetsföreskrifter som Elsäkerhetsverket gett ut. I elsäkerhetslagen finns bl.a. krav på hur elinstalla­tions­arbete ska utföras, vilken kompetens företaget som utför installationen mås­te ha, hur kompetensen hos dem som utför arbetet säkerställs samt krav på egenkontrollprogram för verksamheten. Det är elinstalla­tions­företagen som an­svarar för att dessa krav är uppfyllda.

Elsäkerhetsverket har uppdraget att arbeta för hög elsäkerhet och stör­nings­fri el. En del av myndighetens vision är det ska finnas rätt kompetens hos yr­kes­folk och branschaktiva.

Elsäkerhetsverket bedriver tillsyn över att elinstallationsföretag och elin­stal­latörer följer lagstiftningen. Om myndigheten bedömer att det finns faror eller att regler inte följs, kan den bl.a. kräva att elanläggningen stängs, för­bjuda att elinstallationsföretaget verkar eller återkalla aukto­risation.

Samordnad kompetensförsörjning för elektrifieringen

I september 2022 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifieringen. Myn­dig­heten ska särskilt

–      genom kartläggning och analys tydliggöra kompetensbehovet inom rele­vanta yrkeskategorier utifrån ett helhetsperspektiv på elektrifieringen och omställningen till ett fossilfritt energisystem

–      identifiera möjliga hinder och utmaningar för energisektorns och närlig­gande sektorers kompetensförsörjning samt föreslå åtgärder för att möta kort- och långsiktiga kompetensbehov, som inbegriper ett fortsatt främ­jan­de av jämställdhet och integration

–      verka för en närmare och mer koordinerad samverkan mellan myndigheter och branschaktörer i fråga om kompetensförsörjning kopplat till elektri­fie­ringen, bl.a. för att stärka möjligheterna att rekrytera fler till relevanta ut­bild­ningar.

Energimyndigheten ska i årsredovisningen för 2023 delredovisa den del av upp­draget som avser kartläggning och analys för tydliggörarande av kom­pe­tens­behovet samt den föreslagna inriktningen för det fortsatta arbetet med upp­draget. Senast den 1 december 2024 ska uppdraget slutredovisas till Reger­ings­kansliet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets bedömning är kraven på säker hantering av el högt ställda i Sverige. Elsäkerhetsverket har här en viktig uppgift när det gäller att arbeta för hög elsäkerhet och störningsfri el, bl.a. genom att bedriva tillsyn över att el­in­stallationsföretag och elin­stal­latörer följer lagstiftningen på elsäkerhets­om­rå­det. Några särskilda uttalanden från riksdagens sida när det gäller elsäkerhet an­ser utskottet inte vara påkallat med anledning av det som anförs i en av mo­tionerna.

Samtidigt kan ett allt större fokus på en omfattande elektrifiering av flera samhällssektorer medföra nya krav på både kunnande och regelverk. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att Energimyndigheten har fått i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektri­fieringen. Här förutsätter utskottet att myndigheten även berör frågor om de eventuella risker som finns med att bygga något så samhällsviktigt som elek­trifieringen på ett kompetenstillskott från andra länder eller företag med ut­ländskt ägande.

Sammantaget finner utskottet inte att det är motiverat för riksdagen att ställa sig bakom förslagen i de här aktuella motionerna, varför yrkandena avstyrks.

Reservationer

 

1.	Definitionen av obalans, punkt 2 (S, C, MP)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Elin Söderberg (MP), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkande 1 och

2022/23:2338 av Marielle Lahti (MP).

 

 

Ställningstagande

Vi vill möjliggöra för nya innovativa affärsmodeller som främ­jar en smartare elanvändning – något som alla, inklusive hushållen, vinner på. Detta handlar bl.a. om att skapa förutsättningar för s.k. aggregatorer att verka på den svenska elmarknaden. Därför ser vi i grunden positivt på för­slagen i propo­sitionen som adresserar flera hinder på ett bra sätt. Men propositionens nuvarande ut­form­ning riskerar dess­värre också att orsaka vissa pro­blem.

Propositionens huvudsyfte är att införa det s.k. elmarknads­direktivets be­stäm­melser i den svenska lagstiftningen. Elmarknadsdirektivet skulle i alla de­lar ha varit genomfört i na­tionell rätt se­nast den 31 december 2020 och vi har – bl.a. av det skälet – i det föregående valt att ställa oss bakom utskottets för­slag om att tillstyrka propositionen i dess helhet. Oaktat detta faktum anser vi att förslaget innehåller vissa svagheter som gör att det redan nu finns skäl för regeringen att överväga en del för­änd­ringar. Det vi främst åsyftar är den defi­nition av obalans som regeringen har föreslagit i propositionen. Här tycker vi oss kunna skönja en sådan överim­plementering som inte sällan präglar in­förandet av EU:s rättsakter i den svenska lagstiftningen. Sådan överimple­mentering kan ibland vara av godo men emellanåt också vara olämplig eller rent av skadlig.

I det här fallet menar vi att regeringens definition av obalans i lagförslaget blir alldeles för bred, till men för de som vill tillhandahålla aggregatortjänster. Enligt vår uppfattning är det avgörande att begreppet obalans definieras tydligt i linje med den terminologi som används inom EU-rätten. Med den breda tolk­ning av begreppet obalans som föreslås av regeringen blir det ekono­mis­ka an­svar som nämns i EU-förordningen alltför långtgående och där­med ett hin­der för marknadstillträde för aggregerad efterfråge­flexi­bilitet. För­slaget riske­rar att omintetgöra intentionen med regelverket, nämli­gen att främja nya aktö­rers möjligheter att hjälpa både elkunder och hela elsys­temet. Regeringens förslag gynnar den befintliga elproduktionen, miss­gyn­nar aggre­ge­rings­leve­rantörer och skapar onödiga hinder för marknads­inträde, vilket ock­så riskerar att för­säm­ra konkurrensen och leda till dyrare el för kon­su­menterna.

Med hänvisning till det anförda anser vi att regeringen bör se över kon­sekvenserna av sitt lagförslag i denna del och återkomma till riksdagen med ett reviderat förslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

2.	Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna, punkt 3 (S, C)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkandena 2 och 3.

 

 

Ställningstagande

Som vi redan har framfört tidigare i detta betänkande är vi i grunden positivt inställda till att bestämmelserna om aggregeringstjänster nu kommer på plats. Oaktat detta har vi även signalerat vissa dubier när det gäller hur regeringen har valt att ta sig an delar av lagstiftningsärendet. Det finns helt enkelt ett antal tillkorta­kom­man­den som bör rättas till genom att regeringen hörsammar våra synpunkter och återkommer till riksdagen med ett reviderat lagförslag.

Utöver det vi har anfört om att regeringen föreslår en alltför bred definition av begreppet obalans vill vi även hävda att regeringens lagförslag gynnar de befintliga balansansvariga på ett onödigt sätt genom att alla aggregatorer måste knyta sig till en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Det kravet för­svårar för nya aktörer att etablera sig. Vi menar att det viktiga i stället är att nå­gon tar det ekonomiska an­svaret för de obalanser som uppstår med hänsyn till att det är just obalanser som ska hanteras och att det alltså inte handlar om en generell påverkan.

Genom att bredda basen för finansiering av obalanser till alla som har nytta av dessa tjänster kan tjänsterna åstadkommas samtidigt som oba­lan­ser finan­sieras. Det är därför viktigt att regeringen säkerställer en klok kom­pensa­tions­modell.

Nuvarande lagförslag riskerar att allvarligt hämma utveck­lingen av aggre­gatorer. Kravet på att vara eller ha en balansansvarig kommer att göra att vissa aggregatorer inte har möjlighet att fortsätta sin verksamhet, eftersom det krävs en betydande ekonomisk säkerhet. Mindre aktörer kommer att ha svårt att eta­blera sig och de stora bolagen har en avgörande fördel. Konsekvensen blir att kon­kurrensen hämmas och att konsumenterna får betala högre priser. Ut­form­ningen av kompensationen riskerar att helt slå undan affärsmöjlig­heterna för aggregatorerna om de måste stå för hela kompen­sa­tionen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

3.	Aggregerade resurser och kvarstående hinder, punkt 4 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkandena 4 och 5.

 

 

Ställningstagande

Jag har tidigare i detta betänkande förordat ett förslag om definitionen av obalans som medför färre negativa konsekvenser för de som vill erbjuda aggre­geringstjänster, för konkurrensen på elmarknaden och i för­läng­ningen ock­så för elpriserna.

Utöver de problem som bl.a. följer av den definition av obalans som reger­ingen föreslår saknas en del viktiga delar i regeringens förslag och där det en­ligt min uppfattning är nödvändigt att regeringen återkommer med ytter­ligare lagförslag. Det handlar exempelvis om att ändra kravet på att alla aggre­gerade resurser behöver tillhöra samma balansansvarig. Det får som effekt att det är svårt att använda aggregatortjänster för konsumenter som inte tillhör specifika elhandlare. Det går inte att samla konsumenter brett, utan dessa mås­te också kopplas till enskilda energibolag, vilket jag anser är ett stort och onö­digt hin­der.

På marknaderna finns flera ytterligare marknadshinder kvar, däribland höga budgränser, krav på viss kommunikation eller undermätning som gör aggre­gering olönsam. Därtill är olika kvalificeringsprocesser för deltagande på mark­na­derna inte heller anpassade för aggregerad efterfrågeflexibilitet. Jag an­ser att regeringen bör verka för att dessa hinder undanröjs för att mer flexi­bilitet ska kunna komma marknaden till godo. Det sänker priserna för kon­su­menter och stärker elsystemet som helhet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

4.	Den nationella elektrifieringsstrategin, punkt 5 (S)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S) och Aida Birinxhiku (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 2 och 3.

 

 

Ställningstagande

Sverige har inlett ett skifte med en betydande elektrifiering av transporter, in­dustri och andra verksamheter. En framgångsrik elektrifiering är, enligt vår upp­fattning, avgörande för att nå nettonollutsläpp till 2045 och kan även bidra till att minska utsläppen i andra länder genom en ökad export av klimatsmarta produkter. Elektrifiering kan bidra till stora energieffektiviseringar och ut­släpps­minsk­ningar i transporter och är avgörande för att ställa om till fossil­fria processer i stora industrier. Sveriges elförsörjning kan utgöra en unik kon­kur­rensfördel genom hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till kon­kur­renskraftiga priser.

I februari 2022 presenterade den dåvarande regeringen en ambitiös na­tio­nell strategi för en omfattande elektrifiering av samhället. Åtgärderna i stra­tegin syftade till att undanröja hin­der för utbyggnaden av elproduktionen och säker­ställa att det finns leve­ran­ser av el alla timmar på dygnet. Elektri­fierings­strategin innefattar en kon­kret hand­lingsplan som vi anser att regeringen bör fullfölja under de närmaste åren. För att ytterligare säkerställa ett effektivt genom­förande anser vi att det bör till­sättas ett elektrifieringsråd, bestående av representanter från den offent­liga sektorn, näringslivet och andra samhälls­ak­törer.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

5.	Elektrifiering och industrins gröna omställning, punkt 6 (S, C)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2062 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 3.

 

 

Ställningstagande

Sve­rige har en stark industri som bidrar till lösningar för en grön omställning, vilket både skapar jobb i hela landet och stärker förutsättningarna för det svens­ka näringslivet att lyckas på globala marknader.

För närvarande pågår eller planeras dessutom flera mycket stora industri­investeringar som är drivna av klimatomställningen. Enligt vår uppfattning är det centralt att det ska­pas goda förutsättningar för att dessa etableringar och expansioner kraftfullt kan bidra både till den gröna omställningen och till in­dustrins konkurrenskraft.

Av avgörande betydelse för den gröna omställningen är den pågående elek­trifieringen i Sverige. Det gäller inte minst sådana framväxande industri­verk­samheter som det fossilfria stålet och batteritillverkning, men även elektri­fie­ringen av transporter och andra verksamheter. En framgångsrik elek­tri­fie­ring är av­gö­ran­de för att nå nettonollutsläpp 2045 och kan även minska ut­släp­pen i andra länder genom export av klimatsmarta produkter. Sveriges el­för­sörj­ning ska kunna utgöra en unik konkurrensfördel genom hög leve­rans­säker­het, låg mil­jö­påverkan och el till konkurrenskraftiga priser.

För att säkerställa att regeringen inte tappar fokus på elektrifieringens bety­delse anser vi att riksdagen bör framhålla betydelsen av en framgångsrik elek­trifiering för industrins gröna omställning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

6.	Elprisfrågor, punkt 7 (SD)

av Tobias Andersson (SD), Eric Palmqvist (SD), Sara Gille (SD) och Anette Rangdag (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7 och

avslår motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 1–3.

 

 

Ställningstagande

Elpriserna i Sverige och i övriga Europa har skenat på senare tid. Det är i det sammanhanget särskilt viktigt att betänka att en ineffektiv klimatpolitik kan bidra till ännu högre priser, vilket i sin tur kan motverka syftet med kli­mat­arbetet. Om det blir dyrare att tillverka varor i Sverige och Europa är risken stor att företag flyttar sin produktion till länder med lägre energipriser. Vi an­ser att det är av största vikt att konkurrenskraften för såväl den svenska som den europeiska industrin inte försämras i sådan utsträckning att koldi­oxid­gene­rerande produktion flyttas till länder med en mindre ambitiös klimat­po­litik. Elprisernas negativa påverkan på klimatpolitiken bör därför ges större upp­märk­sam­het.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

7.	Elprisfrågor, punkt 7 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 1–3 och

avslår motion

2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 7.

 

 

Ställningstagande

Den ryska invasionen av Ukraina med efterföljande rysk energikrigföring har bidragit till skenande elpriser. Även om produktionsnivåerna från svensk vat­ten-, kärn- och vindkraft är intakta och produktionskostnaderna inte har ökat nämn­värt under de senaste åren drabbas svenska familjer och industrier mycket hårt av situationen på kontinenten.

Jag har länge påtalat riskerna med den prissättningsmodell som låter de konti­nen­tala priserna på el smitta av sig på den svenska marknaden. Konse­kvenserna av just detta blir nu allt tydligare. Anledningen är att det högre export­priset be­stämmer elpriset även för svenska hushåll och industrier. Detta behöver änd­ras.

Jag anser att det i stället bör införas en prissättningsmodell som brukar gå under beteckningen Sverigepriser. I korthet innebär detta att den inhemska mark­naden separeras från exportmarknaden, vilket gör att priserna i Sverige normaliseras samtidigt som normala volymer el solidariskt tillgängliggörs för export. Det skulle betyda att vi först prissätter den el vi konsumerar inhemskt och sedan exporterar överskottet till gällande europeiska priser. På detta sätt skyddas de svenska elkonsumenterna från den pågående prischocken genom att den dysfunktionella prissättningsmodellen åtgärdas. Jag anser att reger­ingen snarast bör återkomma med förslag på införande av modellen för Sve­rige­priser på el. Regeringen bör även deklarera att Sverige har för avsikt att skyndsamt införa Sverigepriser på den svenska elmarknaden samt att initiera en sam­råds­process med övriga EU-länder i allmänhet och Sveriges grann­län­der i syn­nerhet för att klargöra tekniska aspekter, en utbyggd elpro­duk­tion, en tidsplan för genomförandet liksom andra delar av genomförandet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

8.	Elkriskommission och utländska investeringar, punkt 8 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4.

 

 

Ställningstagande

Trots stigande oro för kommande brist på förnybar el säljs kraften från stora vindkraftsparker i norr till utländska företag på långtidskontrakt. Detta är en del av hur elmarknaden fungerar. På ett mer generellt plan finns det dessutom en målkonflikt mellan energimarknadens funktion och rent säkerhets­po­litiska aspekter. Just ägarskap av samhällsviktig verksamhet har diskuterats fli­tigt både i olika nationella processer och på EU-nivå under senare år.

Jag anser att intecknandet av framtida elproduktion till företag i andra län­der är en fråga som bör genomlysas både med anledning av det säker­hets­po­litiska läget och utifrån det inhemska behovet av el till omställ­ningen.

Därför anser jag att regeringen bör tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska inves­te­rares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och fram­tida planer på omställningen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

9.	Övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 127 och

avslår motionerna

2022/23:284 av Hanna Westerén (S),

2022/23:937 av Eric Palmqvist m.fl. (SD) yrkande 24 och

2022/23:1360 av Joakim Sandell m.fl. (S).

 

 

Ställningstagande

Hoten mot klimatet är akuta, men det finns hopp om framtiden om rätt åtgärder vidtas nu. Innovationer och tekniska landvinningar är viktiga i sammanhanget. Svenska företag är världsledande inom grön teknik, vilket gynnar såväl Sve­rige ekonomiskt som företagens konkurrenskraft långsiktigt. Genom att till­va­rata människans uppfinningsrikedom och innovationskraft kan fossil­be­ro­en­det brytas och resurseffektiviteten öka. Jag ser ett behov av att göra gröna inves­te­ringar enklare och mer lönsamma. När svenska företag skapar och ex­por­terar framtidens tekniker ger det inte bara fler jobb och företag utan även kli­mat­nytta långt bortom Sveriges gränser.

Jag har länge förespråkat att svenska lagar och regler ska vara i fas med tek­nikut­vecklingen. Med tanke på de utmaningar som elsystemet står inför an­ser jag att vissa lagar behöver uppdateras för att stimulera kostnads­effektiva investeringar i elnätssystemet. Därför föreslår jag att ellagen och reglermodel­len för elnätsföretagen ändras, för att möjliggöra för andra investeringar än traditionella nätinvesteringar. Det kan exempelvis handla om att underlätta för investeringar i smart teknik och att bereda vägen för nya affärsmodeller såsom införande av timmätning för kunder i det svenska elsystemet senast 2025.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

10.	Krav på flexibilitet vid anslutning, punkt 10 (C, MP)

av Elin Söderberg (MP) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2165 av Marielle Lahti m.fl. (MP).

 

 

Ställningstagande

Riksdagen har beslutat att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. För att nå dessa mål behövs ett ambitiöst arbete på energiområdet. Stora delar av den tunga industrin i Sverige är i färd med att ställa om för att minska kli­mat­på­verkan av industrins processer, och transportsektorn kommer att elek­trifieras i hög utsträckning. Den omfattande elektrifieringen innebär onekligen be­ty­dan­de utma­ningar.

Utöver mer förnybar kraftproduktion och effektivare användning behöver flexi­biliteten i energisystemen öka så att tillgänglig kapacitet används på ett opti­malt sätt. Av det skälet bör det vara möjligt att ställa fler krav på den an­lägg­ning som vill öka sitt abonnemang eller ansluta till elnätet. I dagsläget är nät­ägaren skyldig att ansluta den anläggning som begär detta, vilket kan leda till att nätet inte används effektivt. Vi anser att nätägaren exempelvis ska kun­na kräva att kunden optimerar sin användning till gagn för utnyttjandet av nätet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

11.	Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 11 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 123 och 130 samt

avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 23 och

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 29 och 30.

 

 

Ställningstagande

Energisektorn står för en betydande del av utsläppen internationellt, även om den svenska elenergiproduktionen har låga utsläpp. Rysslands avskyvärda krig mot Ukraina och dess pågående energikrig mot Europa driver upp energi­pri­ser­na och kommer att medföra stora utmaningar för alla samhällets aktörer kom­mande månader, år och decennier. Samtidigt måste beroendet av fossil­bränslebaserad energiproduktion brytas en gång för alla, för säkerheten och för klimatet. Energiproduktionen måste öka, överföringen måste förbättras och det måste satsas mer på smart och flexibel användning samt på energilagring.

I ett mer robust energisystem behövs satsningar på mellan- och långsiktig energilagring och effektutjämning i omställningen till alltmer väderberoende energikällor. Mellanlagring är viktigt för att effektutjämna och vid längre lag­ring kan exempelvis solens strålar ge energi under det mörkare vinterhalv­året. Jag anser att det behövs en strategi som identifierar behovet av mellan- och långsiktig energilagring och att regeringen bör utreda behovet av ersätt­nings­mo­del­ler för handel med stödtjänster.

Ett annat sätt att säkra stabiliteten i kraftsystemet i samband med olika stör­ningar är att använda de reservgeneratorer som finns vid sjukhus, skolor och andra offentliga verksamheter runt om i landet. Jag anser att det vore klokt om Svenska kraftnät får i uppgift att inventera tillgången på reservgeneratorer samt att utveckla system för hur dessa ska kunna integreras i exempelvis stör­ningsreserven.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

12.	Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 11 (MP)

av Elin Söderberg (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 23 och

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 29 och 30 samt

avslår motion

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 123 och 130.

 

 

Ställningstagande

Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling. Det svenska el­nätet bör uppgraderas så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av att ta emot och överföra mer förnybar el. Framtidens el­system kommer att ha en högre andel elproduktion som varierar utifrån vä­derlek. Där­för behöver systemet balanseras på ett sätt som gör det möjligt att ta vara på de tillfällen då det produceras stora mängder billig förnybar el. Det behövs bl.a. insatser för att underlätta installation av sådana energilager som kan an­vändas för att jämna ut elproduktionen och balansera elnätet, men som också kan fylla en viktig funktion vid elavbrott eller andra störningar i kraftförsörj­ningen. Jag anser också att reger­ingen bör ta fram en nationell strategi för ener­gilager och införa ett teknik­neu­tralt stöd för energilager.

Ett effektivt nyttjande av elnäten skulle även gagnas av en ökad flexibilitet på användarsidan. Potentialen för sådan flexibilitet kommer dessutom att bli allt större i takt med att fler samhällssektorer elektrifieras. För att kunna stimu­lera utbudet av olika av flexibilitetstjänster behöver elmarknaden kompletteras med lokala och regionala marknader som gör det lättare för elkunderna att sälja tillbaka ett even­tuellt elöverskott till nätet, när elpriset är högt eller när det är brist på kapacitet i elnätet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

13.	Elområden, punkt 12 (S, C)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 4 och

avslår motionerna

2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1,

2022/23:730 av Mats Nordberg (SD),

2022/23:1078 av Camilla Brunsberg (M),

2022/23:1340 av Lars Mejern Larsson och Mikael Dahlqvist (båda S),

2022/23:1424 av Adnan Dibrani och Jennie Nilsson (båda S) yrkande 2 och

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkandena 2, 4 och 5.

 

 

Ställningstagande

Energisystemet skapar förutsättningar och lägger grunden för samhällets funk­tion. Långsiktiga investeringar bidrar till Sveriges ekonomiska återhämt­ning och grön omställning. Kraftfulla åtgärder kommer att behövas för att Sverige ska lyckas ställa om till fossilfrihet i tid för att leva upp till Paris­avtalet.

Sverige har inlett ett skifte med en betydande elektrifiering av trans­por­ter, industri och andra verksamheter. En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att nå nettonollutsläpp 2045 och kan även minska utsläppen i andra länder genom export av klimatsmarta produkter.

Förändringar i produktions- och användarmönster ställer dock allt högre krav på överföringskapacitet och på att elmarknaden som helhet kan möta nya utmaningar. En grundläggande uppgift när det gäller att utveckla elmarknaden är att säkerställa och möjliggöra såväl omfattande och långsiktiga inves­te­ring­ar som låga priser och en stabil elförsörjning. När det gäller över­fö­rings­ka­paciteten anser vi att det är viktigt att kostnaderna för utbyggnaden av elnä­tet är rimliga för elkunderna, oavsett var i landet man bor. Målsätt­ningen måste vara att elpriset ska vara lågt i hela landet. Därför förordar vi att det görs en över­syn av den nuvarande indelningen av Sverige i fyra elpris­områden. Vid utformningen går det att ta hän­syn till hur flaskhalsar och andra begräns­ningar i nätet har utvecklats sedan dessa områden infördes för mer än tio år se­dan.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

14.	Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet, punkt 13 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 118, 119 och 122 samt

avslår motionerna

2022/23:1352 av Sofie Eriksson m.fl. (S) och

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

En trygg energiförsörjning är en av hörnstenarna i ett välutvecklat väl­färds­land. Sverige har under många decennier kunnat bygga upp ett väl­stånd på en tillräcklig och tillförlitlig tillgång på egenproducerad el. Situationen i om­värl­den har emellertid visat på att den tidigare försörjningssituationen inte kan tas för given. Det fossila energiberoendet har exempelvis blivit en viktig säker­hets­fråga.

Överföringsförmågan i det svenska elnätet är inte tillräcklig och elen når inte dit den behövs. Att det finns tillräckligt med elenergi när den behövs och där den behövs är en förutsättning för både näringslivet och den gröna omställ­ningen. Frågor om försörjningstrygghet och leveranssäkerhet måste ges större uppmärksam­het. Jag anser att ansvarsfördelningen mellan relevanta energi­myn­dig­heter be­höver tydliggöras och att Svenska kraftnät bör få i uppdrag att an­svara för att säk­ra den långsiktiga leveranssäkerheten.

En viktig del av samhällets beredskap att möta vissa leverans­säkerhets­ut­ma­ningar är den s.k. effektreserv som Svenska kraftnät upphandlar av ett antal elproducenter och vissa stora elförbrukare. Jag anser att den fossila oljan i ef­fekt­reserven ska ersättas med förnybara alternativ. Dessutom anser jag att det bör göras möjligt att förändra effektreserven så att den består av mer än bara kraftverk, exempelvis genom en kombination av vindkraft och batterier.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

15.	Elstöd, punkt 14 (S)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S) och Aida Birinxhiku (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 1 och

avslår motion

2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 2.

 

 

Ställningstagande

Vi förordar att ett högkostnadsskydd för el utformas i linje med vad som har framförts i motionen. Förslaget innebär att de avgifter som har betalats in till Svenska kraftnät och som inte har använts till nätför­stär­kande åtgärder ska återföras på kort sikt genom åtgärder som sän­ker elpri­serna och nätavgifterna eller ger återbäring till såväl hushållen som före­tagen.

Enligt vår uppfattning är det viktigt att den modell som används är rättvis mellan landets hushåll och konkurrensneutral ur ett företagsperspektiv. Vi an­ser att högkostnadsskyddet ska träffa företag och hushåll som har haft höga kost­nader men inte innebära otillbörliga fördelar för de som har stor förbruk­ning till fasta låga priser.

Ett akut högkostnadsskydd måste även kombineras med andra mer lång­siktiga åtgärder för att sänka priserna på el. Det handlar bl.a. om att refor­mera elprissättningen på den europeiska marknaden, så att prissättningen fri­kopplas från gaspriset. Då bedöms elpriserna kunna sänkas betydligt. Vi anser att det är av stor vikt att regeringen driver på hårt för att det ska läggas fram för­slag på den europeiska nivån som kan leda till lägre svenska priser. För att få ned el­priserna behöver dessutom elproduktionen i Sverige maximeras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

16.	Nätutbyggnad, punkt 15 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 19 och 20 samt

avslår motionerna

2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) yrkandena 1 och 2,

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 3 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 128, 156, 160, 161 och 166.

 

 

Ställningstagande

Utbyggnaden av stamnätet för el i Sverige är kraftigt eftersatt och stora delar av det existerande nätet behöver förnyas. Det råder stora problem med flask­halsar i överföringen av elen till konsumenterna. Bristande överförings­ka­pa­citet mellan elprisområde 2 och 3 innebär exempelvis att det inte går att nyttja energin från Sveriges älvar fullt ut eller den lagringskapacitet som vatten­ma­ga­sinen tillhandahåller. Särskilt bekymmersamt är det att dagens elnät inte räcker till för att utbyggnaden av vindkraftsel i norra Sverige ska komma hela landet till del. Ofta är det lättare att få tillstånd för utbyggnad av vind­kraftverk i de norra delarna av landet. Jag anser att det är av största vikt att nät­kapa­citeten byggs ut så att elen kan överföras till de delar av Sverige där elpro­duktionen är lägre än förbrukningen. Enligt min mening behövs det histo­riskt stora satsningar på investeringar i överföringskapacitet, främst mellan nor­ra och södra Sverige.

Jag anser också att elöverföring ska byggas och förvaltas med inriktning på att nå sam­hälle­liga mål. För mig är det också väsentligt att något så allmän­viktigt som elnätet ägs av samhället genom exem­pelvis staten eller kommuner­na. Den tekniska energiom­ställ­ning­en av ener­gi­systemet – med exempelvis små­skalig energi­produktion – för­ändrar ägan­de- och produktions­strukturerna så att framtidens energikonsu­menter också är framtidens energi­pro­ducenter. Därför behöver det nät som sam­man­länkar dessa aktörer ägas av det offentliga och inte av privata aktörer som hell­re styrs av ett snävt egen­intresse än av en strävan efter att agera till gagn för allas bästa. Enligt min upp­fattning bör reger­ingen därför utreda möjligheten att göra det svenska el­nätet sam­hällsägt.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

17.	Nätutbyggnad, punkt 15 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) yrkandena 1 och 2 samt

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 128, 156, 160, 161 och 166 samt

avslår motionerna

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 19 och 20 samt

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkande 3.

 

 

Ställningstagande

Ny teknik med batterier, vätgas och bränsleceller samt digitalisering ger nya för­utsättningar och lösningar för effektivisering, energilagring, flexibel an­vänd­ning och smarta elnät. Export av förnybar el från Sverige kan dessutom göra stor klimatnytta när den ersätter fossil produktion i andra länder. Med en ökad överföringskapacitet har Sverige och hela Norden således stor potential att bli Europas gröna batteri. En fortsatt effektiv integration av den europeiska elmarknaden förutsät­ter emellertid en högre ambitionsnivå när det gäller sam­manlänkningen av medlems­staternas transmissionsnät. Jag vill därför se ett mål om att EU:s elnät ska sammankopplas till 25 procent senast 2030.

Flaskhalsar i elnäten får dock inte bli en flaskhals för omställningen. Flera utökade myndighetsuppdrag kommer att bli viktiga för att säkerställa att elnätet står rustat inför en ökad elenergiefterfrågan. Jag anser att regeringen bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att i sin planering över elnätsutbyggnaden i högre grad beakta möjligheterna till expansion i stället för att enbart utgå från prog­noser. Svenska kraftnät bör få i uppdrag att i högre grad överdimensionera de ledningsdragningar som görs, inte minst mot bakgrund av de långa ledti­derna för att bygga ny nätkapacitet. En ökad efterfrågan på elenergi ställer också krav på att myndigheterna har tydliga mål och tillräckliga verktyg för att kunna leverera när det gäller uppsatta mål. Svenska kraftnät har i dag exempelvis inte uppdrag att agera proaktivt när det kommer till nätutbyggnad, vilket jag anser är något som bör förändras.

Enligt min uppfattning är den befintliga kärnkraften en viktig del i energi­systemet, både i Europa och i Sverige. Jag anser att regeringen bör agera för att ta vara på de möjligheter om finns att producera mer el i de reaktorer som redan är i drift i Sverige. För att kunna möta ett större effektuttag anser jag att Svenska kraftnät bör få i uppdrag att bygga ut den led­ningskapacitet som be­hövs.

I norra Sverige är situationen särskilt besvärlig. Den gröna nyindustriali­se­rings­våg som nu sköljer över norra Sverige hämmas dock av att Svenska kraft­nät inte klarar av att tillhandahålla tillräcklig överföringskapacitet, vilket har gjort det svårt att locka sådana industriinvesteringar som kräver anslutning till stamnätet. Hittills har den allmänna uppmärksam­heten främst fokuserats på bris­ter i överföringskapaciteten från norr till söder och de flask­hal­sar som finns mellan den mellersta och södra delen av landet. Svenska kraftnät har där­för aviserat en kraftfull utbyggnad av stamnätet fram till 2040, men den satsningen måste även adressera de begränsningar som nu har uppstått i norr. När intresset för grön industri växer i Norrland kan man inte ha väntetider på upp till tio år för de tillståndsprocesser och det utrymme i elnätet som krävs.

Avslutningsvis vill jag understryka att en offensiv satsning på utbyggnad av elnätet i Sverige inte får göras på bekostnad av enskilda markägares berät­ti­gade och grundlagsskyddade rättigheter. Det är således viktigt att utbygg­na­den av elnätsinfrastrukturen byggs ut på ett sätt som minimerar behovet av mark­intrång och där kravet skärps på att använda marksnål teknik när det är möjligt.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

18.	Ett robust elnät, punkt 16 (C, MP)

av Elin Söderberg (MP) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 26.

 

 

Ställningstagande

Sveriges elförsörjning är ett troligt förstahandsmål för en angripare, eftersom det mesta slutar att fungera utan el. Elsystemets centrala betydelse för sam­hället kommer dessutom att öka ännu mer i framtiden, med omfattande elek­trifiering av transporter, industri och uppvärmning. Samtidigt ser vi en utveck­ling från en situation där något hundratal kraftverk dominerade kraft­pro­duk­tionen till en mer decentraliserad produktion där många vind- och sol­kraftverk står för en stor del av kraftproduktionen. Denna decentraliserade elpro­duktion kan bli en mycket robust hörnsten i framtidens hållbara samhälle. De­centra­liserad pro­duktion behöver dock ett robust och smart elnät som kan stå emot både digitala och fysiska attacker. Sverige behöver bygga ut vind- och sol­krafts­pro­duktionen i södra Sverige, samtidigt som elnätet förstärks och au­to­ma­ti­se­ras.

Vi anser också att det behöver byggas energilager i anslutning till bostäder och kom­mer­siell verksamhet, och det behövs planering för hur särskilt viktiga verksamheter ska hållas igång vid störningar och för vad som då krävs när det gäller ödrift av elnätet, lokal reservkraft eller batterilager.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

19.	Övriga nätfrågor, punkt 17 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:1656 av Anders Ådahl (C) yrkandena 1 och 2,

2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 51 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 106, 139 och 162–165 samt

avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 29 och

2022/23:1629 av Martina Johansson (C) yrkandena 1–3.

 

 

Ställningstagande

Jag har redan tidigare i detta betänkande betonat att en trygg energiförsörjning är en av hörnstenarna i ett välutvecklat välfärdsland. Mot den bakgrunden är det besvärande att överföringsförmågan i det svenska elnätet inte är tillräcklig och att elen inte alltid når dit den behövs. Förstärkningar av elnätet är således nödvändiga, men de får inte ske till vilket pris som helst. Enskilda markägare måste exempelvis kunna känna sig trygga med att staten värnar deras grund­lagsfästa äganderätt. Med ökade krav på elnäten i takt med omställningen till ett alltmer elektrifierat samhälle är det enligt min uppfattning högst motiverat att se över hur den som drabbas av intrång eller som påverkas kraftigt av sam­hällsviktiga etableringar kan få en rimlig ekonomisk kompensation. Jag anser att ersättningsmodellerna måste ses över för att öka flexibiliteten i avtalsfor­merna och för att ge en skälig kompensation till dem som drabbas. Utöver mark­ägare bör även de som påverkas kraftigt av exempelvis vind­kraftsparker eller kraftledningar ha rätt till viss ersättning.

Nätutbyggnad drabbar inte bara markägare och närboende utan påverkar även den fysiska miljön och många aktörer över region- och kommun­grän­serna. Därför förordar jag en ökad regional samordning vid planeringen av el­näts­infra­struk­tur, så att utbyggnaden genomförs på ett sätt som gagnar regio­nen som helhet, vilket kräver god lokal kännedom om området. Möjlig­heterna till regional sam­pla­nering av nätinfrastruktur bör öka.

Transportsektorns elektrifiering är en mycket viktig del av den pågående om­ställningen. Därför ser jag det som bekymmersamt att utbygg­naden av ladd­punkter för de tunga transporterna går lång­sammare än för person­bilarna, samtidigt som utbudet av elek­tri­fierade tunga fordon ökar. För att få utveck­lingen att gå i takt anser jag att de möjligheter till undantag som finns i lag­stiftningen för att möjliggöra för nät­före­tag att driva laddpunkter för tunga el­fordon bör tas till vara. För att upprätthålla tempot i vindkraftsut­bygg­naden bör även gränserna i nätregler­ingen för befintlig vindkraft ses över för att produktion inte ska minska av lönsam­hetsskäl. Jag anser också att det finns skäl att vidta åtgärder på nätområdet för att stimulera produktionen av solel. Det bör exempelvis vara möjligt att dela el mellan fastigheter genom mikronät utan att det ställs krav på att man har nät­koncession.

En annan nätrelaterad fråga som bör uppmärksammas är transparensen kring olika faktorer som gäller anslutning till stamnätet. Det handlar exem­pelvis om kötider, plats i kön och andra parametrar för an­sökningar om sådan anslutning. Åtgär­der för att öka transparensen är enligt min uppfattning av­göran­de för att öka hastig­heten i omställningen och tydliggöra förut­sätt­ning­arna för de inblan­dade företagen.

Elnätsföretagen verkar på en monopolmarknad och nätkundernas position är enligt den gällande regleringen svag i förhållande till elnätsägaren. Inci­ta­men­ten att in­ves­tera i syfte att avhjälpa kapacitetsutmaningar inte är till­räck­liga. För att jämna ut denna obalans anser jag att Energimarknads­inspek­tio­nen bör ges rät­ten att dra tillbaka en nätkoncession vid grova brister i elnäts­verk­samheten så­som ute­bliv­na kapacitetsstärkande investeringar.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det svenska elsyste­met numera både fy­siskt och finansiellt är en del av Europas elsystem. Från att ha varit hie­rar­kiskt uppbyggt är det nu alltmer distribuerat och nätverkslikt. Detta nya mo­derna elsystem skulle tjäna på en uppda­tering av el­lagen som tar sin ut­gångs­punkt i dessa förhållanden. En utredning bör därtill få i uppgift att skriva om den svenska ellagen i grunden.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

20.	Övriga nätfrågor, punkt 17 (MP)

av Elin Söderberg (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 29 och

avslår motionerna

2022/23:1629 av Martina Johansson (C) yrkandena 1–3,

2022/23:1656 av Anders Ådahl (C) yrkandena 1 och 2,

2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 51 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 106, 139 och 162–165.

 

 

Ställningstagande

Sveriges elnät är i stort behov av utveckling liksom även vissa av de bestäm­melser som finns om nätverksamhet. Med bättre samordning och utan onö­diga hinder skulle hela processen för att bygga elnät kunna gå snabbare. Fram­tidens elsystem kommer att ha en högre andel elproduktion som varierar ut­ifrån vä­derlek, vilket är naturligt när elen i stor utsträckning kommer från vind­kraft och solenergi. Nätregleringen måste anpassas till en alltmer de­cen­tra­liserad små­skalig kraftproduktion där tidigare elkonsumenter nu både pro­ducerar och konsumerar el. För att sti­mulera detta viktiga bidrag måste hinder undanröjas. Jag anser exem­pelvis att regeringen ska göra det möjligt att över­föra egen­pro­ducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller mellan när­liggande fastig­heter.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

21.	Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner, punkt 18 (V, C)

av Birger Lahti (V) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 21.

 

 

Ställningstagande

Utbyggnaden av stamnätet för el i Sverige är kraftigt eftersatt och stora delar av det existerande nätet behöver förnyas. Flaskhalsar i överföringen är ett stort problem, inte minst mellan prisområde 2 och 3. Detta innebär bl.a. att vatten­kraften och vattenmagasinens lagringskapacitet inte kan utnyttjas fullt ut. Pro­duk­tionsöverskottet från de norra delarna av landet kan inte komma de södra delarna till nytta i tillräcklig omfattning. Konsekvensen blir svårmo­ti­verade prisskillnader mellan olika delar av landet.

I takt med att nya vindkraftverk ansluts till nätet förvärras dessutom dessa problem. Vi ser det som särskilt bekymmersamt att dagens elnät inte räcker till för att utbyggnaden av vindkraftsel i norra Sverige ska kunna komma hela lan­det till del.

Enligt vår uppfattning är det således nödvändigt att överföringskapaciteten snabbt byggs ut. För att detta ska bli möjligt måste tempot i tillståndsprocessen för stamnätskoncessioner öka. Vi anser att det behövs gemensamma riktlinjer för länsstyrelserna för deras insatser i tillståndsprocessen för stamnät och det behövs ett tydligt uttalat mål om att tillståndsprocesserna måste gå snabbare. Därför bör regeringen ge de ansvariga myndigheterna i uppdrag att utreda möj­ligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stamnätskoncessioner.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

 

22.	Tillståndsprocesser och byggtider, punkt 19 (S, C)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 5 och

avslår motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 27,

2022/23:944 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkandena 7–9,

2022/23:950 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 13,

2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 57 och

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 32.

 

 

Ställningstagande

Vi anser att Sverige ska ha högt satta miljömål för industriell verksamhet med välfungerande samråd med berörda intressen. Däremot är det besvärande att till­ståndsprocesserna inte sällan är utdragna i tid och dessutom svårför­ut­säg­bara. Investeringar i elnäts- och elproduktionsutbyggnad riskerar där­igenom att på­tagligt försvåras. Vi menar att en reformering av lagstiftning och regel­verk är en viktig del för att Sverige ska få bättre fungerande till­stånds­pro­ces­ser. Det behöver utvecklas moderna regelverk i samma takt som teknik för­änd­ras eller blir alltmer avancerad.

Under de senaste mandatperioderna har ett antal statliga utredningar haft i uppdrag att titta närmare på en reformering av ramverken för miljöprövningar. Vi menar att detta arbete måste fortsätta i högt tempo i syfte att förkorta hand­läggningstider och öka förutsägbarheten i dessa processer. Reformarbetet bör bygga på en strävan om att nå en bred politisk samsyn för att föränd­ring­arna ska bli hållbara över tid och därmed även skapa förutsägbarhet för in­vesterare.

Den omfattande elektrifiering som samhället står inför ställer stora krav på effektiva och snabba tillståndsprocesser för elnät. Det handlar om elnät som bidrar till till­förlitlig överföring av el till rimliga kostnader och där ökade effekt­uttag och nyanslutningar beviljas inom rimlig tid.

Det är också viktigt att säkerställa fungerande tillståndsprocesser genom me­todutveckling för samverkan mellan myndigheter inom ramen för den be­fintliga lagstiftningen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

23.	Tillståndsprocesser och byggtider, punkt 19 (MP)

av Elin Söderberg (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 27,

2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 57 och

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 32 och

avslår motionerna

2022/23:944 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkandena 7–9,

2022/23:950 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 13 och

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 5.

 

 

Ställningstagande

Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling. Hela landet måste få ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av att ta emot och överföra mer förnybar el både inom Sverige och mellan länder. I det senare fallet hand­lar det bl.a. om att svensk förnybar el kan ersätta fossilbaserad kraftpro­duktion i länder som dessutom sitter fast i besvärliga beroendeförhål­landen till länder som inte tve­kar att använda energi som ett vapen för högst tvivelaktiga ända­mål. Ju bättre sammanlänkning mellan länders elnät, desto bättre förutsätt­ningar att kunna bi­stå varandra när det gäller att balansera energisystemen. Det sistnämnda blir inte minst vik­tigt eftersom framtidens elsystem kommer att ha en högre andel väder­be­roende elproduktion. Med elektrifiering av den tunga industrin och stora delar av transport­sektorn ökar dessutom behovet av förny­bar el och ro­busta elnät som kan föra över stora mängder el.

Jag anser att hela pro­cessen för att bygga elnät skulle kunna gå snabbare med en bättre samordning och utan onödiga hinder. Genom att tillstånds­pro­ces­serna effektiviseras och moderniseras kommer ledtiderna för stamnätets ut­bygg­nad att kun­na förkortas med cirka två år och halveras för de regionala och lokala nä­ten.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

24.	Övriga frågor om tillståndsprocesser, punkt 20 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) yrkande 3 och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 159 och

avslår motion

2022/23:1588 av Sofia Amloh m.fl. (S).

 

 

Ställningstagande

Ett sätt att förenkla och därmed även förkorta de processer som föregår en eta­blering av kraftsystemsrelaterad infrastruktur är att tillämpa de möjligheter som redan finns till undantag från kravet på koncession eller att bevilja fler un­dan­tag från sådana krav. Dagens möjligheter till undantag tillämpas inte på ett systematiskt eller förutsägbart sätt. Jag anser att undantag från krav på kon­cession ska tillämpas oftare. Dessutom anser jag att kravet på koncession inom ett redan miljöprövat verksamhetsområde bör slopas, vilket skulle möj­liggöra en snabbare elnätsutbyggnad. Vidare är min uppfattning att mål­sätt­ningen bör vara att tiderna för tillståndsprocesserna ska halveras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

25.	Svenska kraftnät och anslutning av havsbaserad vindkraft, punkt 21 (S, C, MP)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Elin Söderberg (MP), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 6.

 

 

Ställningstagande

Energisystemet skapar förutsättningar och lägger grunden för samhällets funk­tion. Långsiktiga investeringar bidrar till Sveriges ekonomiska återhämt­ning och grön omställning. Kraftfulla åtgärder kommer att behövas för att Sverige ska lyckas ställa om till fossilfrihet i tid för att leva upp till Paris­av­talet. Sve­rige har inlett ett skifte med en betydande elektrifiering av trans­por­ter, industri och andra verksamheter. En framgångsrik elektrifiering är av­görande för att nå nettonollutsläpp 2045 och kan även minska utsläppen i andra länder genom export av klimatsmarta produkter.

En ökad produktion av förnybar el är en av flera viktiga beståndsdelar i den pågående omställningen. Här spelar vindkraften en särskilt viktig roll eftersom den på förhållandevis kort tid kan möta ett kraftigt ökande behov av el, inte minst i de södra delarna av landet. Vi anser därför att vindkraften måste ges bättre förutsättningar att utveck­las, både på land och till havs. Utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften måste fullföljas. Svenska kraftnäts planerade in­satser för anslutning av havsbaserad vindkraft bör därför fortsätta.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

26.	Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft, punkt 22 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 8.

 

 

Ställningstagande

Sverige har goda förutsättningar för vindkraft, inte minst tack vare en lång kust där vindarna är starka. Utbyggnadstakten i Sverige är dock alldeles för låg. Vind­kraften behöver byggas ut för omställningen av industrin och transport­sektorn. Elen spelar en avgörande roll i klimatomställningen och med tanke på det fram­tida ökande behovet av förnybar elproduktion till ett rimligt pris är vind­kraften det bästa sättet att bygga ut säker, snabb och förnybar energi­pro­duk­tion.

Jag vill här lyfta fram den havsbaserade vindkraftens potential. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft fler jobb i Sverige, efter­som mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vind­kraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överfö­rings­kapaciteten från de norra till de södra delarna av landet.

Mot bakgrund av det anförda ser jag det som bekymmersamt att en stor del av kostnaden för etableringen av havsbaserad vindkraft kan härledas till själva nätanslutningen. Jag är övertygad om att utbygganden av den havsbaserade vind­kraften skulle ta fart om anslutningsavgifterna till stamnätet avskaffades. Enligt min uppfattning vore det rimligare om Svenska kraftnät stod för denna kostnad i stället för vindkraftsproducenterna.

Med hänvisning till min positiva syn på den havsbaserade vindkraften ser jag det som djupt beklagligt att regeringen och dess samarbetsparti Sverige­demokraterna har tagit ställning för att inte avskaffa elnätsanslutningsavgiften för den havsbaserade vindkraften, vil­ket kommer att förhindra snabb utbygg­nad av fossilfri elproduktion. Där­med försvåras och fördröjs elektrifieringen av såväl transport- som industri­sektorn och de klimatpolitiska målen blir svå­rare att nå. Jag anser att reger­ingen bör återkomma med en redogörelse för hur man går till väga för att av­skaffa anslutningsavgiften för havsbaserad vind­kraft.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

27.	Prioritering av havsbaserad vindkraft i södra Sverige, punkt 23 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 135.

 

 

Ställningstagande

Energisektorn står för en betydande del av utsläppen internationellt, även om svensk elenergiproduktion har låga utsläpp. Samtidigt driver Rysslands an­falls­krig mot Ukraina och dess pågående energikrig mot Europa upp ener­gi­priserna och kommer att medföra stora utmaningar för alla samhällets ak­törer under lång tid framöver. Detta kräver handlingskraft på så­väl kort som lång sikt. Beroendet av fossil energi måste brytas en gång för alla, av både klimat- och säkerhetsskäl.

Som en viktig del i omställningen måste energiproduktionen öka. Vindkraft är det energislag som går snabbast att bygga ut och som kan producera el till låga priser. Det måste bli enklare att bygga ny vindkraft i Sverige, både på land och till havs. Det finns i dag flera ansökningar om att få etablera ny vindkraft både till havs och på land som väntar på godkännande. När prioriteringar görs för den havsbaserade vindkraften anser jag att regeringen och Svenska kraftnät ska ge södra Sverige företräde.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

28.	Gotlands elförsörjning, punkt 24 (V, C)

av Birger Lahti (V) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 10,

2022/23:1405 av Jesper Skalberg Karlsson (M) och

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 167.

 

 

Ställningstagande

Det råder i dag en underproduktion av el i södra Sverige samtidigt som en över­föringsproblematik från norra Sverige sätter stopp för omläggning av ener­gi­system. Gotland har sedan lång tid varit beroende av kablar från fast­landet för sin elförsörjning samtidigt som ön under de senaste åren har upplevt en allt osäkrare elförsörjning, med allt fler totalavbrott. Detta är hämmande för öns utveckling, både för pågående verksamheter, för utökning av befintliga verk­samheter och för nya etableringar. Stabil elförsörjning är en grund­för­ut­sättning för alla landsändar och en förutsättning för att den tunga industri som finns på Gotland – inte minst cementindustrin – ska kunna ställa om och bli kli­mat­neutral.

Vi vill också framhålla att en bättre överföringskapacitet också gör det möj­ligt att nyttja de kraftproduktionsresurser som finns vid och runt Gotland. I dag är det exempelvis svårt att bygga ut vind- och solkraften där eftersom anslut­ningen till stamnätet på fastlandet inte klarar av att överföra en större pro­duk­tion. När vinden blåser och solen skiner kan Gotland exportera el till fast­landet, och när den egna produktionen är låg behöver gotlänningarna få sin el via kabel från fastlandet.

Att Gotland kopplas upp till det svenska stamnätet med en tredje kabel är inte bara viktigt för den förnybara elproduktionen och för att säker­ställa män­niskors elförsörjning i fredstid. Det är också viktigt med tanke på det faktum att För­svarsmakten återigen har permanent militär närvaro på ön och att Gotland har ett utsatt säkerhetspolitiskt läge mitt i Östersjön.

Gotlänningarna har varit lovade en tredje kabel till fastlandet, men detta löf­te har därefter dragits tillbaka med hänvisning till bris­tande samhälls­eko­nomisk lönsamhet och att en ny kabel inte är aktuell förrän efter 2030. Enligt vår uppfattning är detta inte acceptabelt. Med svenska långdragna till­stånds­processer finns risken att byggandet av en tredje kabel tar uppemot tio år. Där­för är det avgörande att beslut om att bygga en tredje elka­bel till Gotland fattas inom kort, så att hela Sverige är anslutet till stamnätet när vi går in i 2030-talet.

Sammantaget anser vi att regeringen bör vidta åtgärder som säkerställer att Gotlands elförsörjning långsiktigt kan tryggas och att regeringen ska ge Sven­ska kraftnät i uppdrag att bygga den s.k. Gotlandskabeln.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

29.	Vissa avgiftsfrågor, punkt 25 (C)

av Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:838 av Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C) och

avslår motion

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 25.

 

 

Ställningstagande

Ur ett lokalt näringslivs- och etableringsperspektiv är det oerhört angeläget att grundförutsättningar som infrastruktur, ändamålsenlig mark och detaljplaner är dimensionerade för att möjliggöra etableringar. Annars finns risken att ut­dragna planeringsprocesser gör att beslut om att etablera ny eller utöka befint­lig verksamhet på en ort uteblir.

Ytterligare en utmaning som kommuner och företag inte sällan möter är begränsad kapacitet i elnäten. Detta blir naturligtvis extra bekymmersamt om den tilltänkta verksamheten kräver mycket el. Elnätsägaren – som sällan di­men­sionerar med överkapacitet – anser att de tillkommande nätinves­terings­kostnaderna ska finansieras helt av det företag som först behöver elen. Om ytterligare nätkunder ansluter efter att utbyggnaden av elnätet är färdig eller ett nytt ställverk är klart behöver de inte bära inves­te­rings­kostnaden för ut­ökningen. Detta anser jag vara både orimligt och häm­mande för möjlig­heterna att få till nyetableringar och nya jobb i områden med elnätsbe­gräns­ningar. En aktör ska inte behöva ta hela kostnaden för in­fra­struk­tur som flera kunder kan ha nytta av längre fram. Jag anser att det behövs en ny finan­sierings­modell för anslutningsavgifter till elnät så att det främjar före­tagsetableringar och nyin­vesteringar i hela landet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

30.	Vissa avgiftsfrågor, punkt 25 (MP)

av Elin Söderberg (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 25 och

avslår motion

2022/23:838 av Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C).

 

 

Ställningstagande

Sveriges elnät är i stort behov av både utbyggnad och utveckling. Jag vill se en uppgradering av det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar mer förnybar el. Det behövs även bättre incitament än i dag att stimulera en mer flexibel elanvändning i en grön framtid då elen i stor utsträckning kommer från väderberoende förnybara källor som vind och sol. Systemet behöver balanseras för att det ska vara möjligt att utnyttja de tillfällen då det produceras stora mängder billig förnybar el. Kostnaderna för att stimulera efterfrågeflexibilitet är relativt små. Ofta krävs endast en en­kel styrutrustning, vars kostnad är liten i förhållande till att investera i exem­pelvis en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet.

Ytterligare ett sätt att stimulera flexibilitet är att göra nättarifferna mer dy­na­miska och därigenom ge incitament för elkunderna att styra sin elan­vänd­ning till timmar när kapaciteten i elnäten är god. Regeringen bör därför stimu­lera dynamiska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energi­an­vänd­ning.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

31.	Vissa kompetensfrågor, punkt 26 (SD)

av Tobias Andersson (SD), Eric Palmqvist (SD), Sara Gille (SD) och Anette Rangdag (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 44 och

avslår motion

2022/23:1346 av Peter Hultqvist m.fl. (S).

 

 

Ställningstagande

Vi anser att det är centralt för Sverige att driva frågor om hög standard när det gäller elsäkerhet i allmänhet samt när det gäller kompetens och yrkeserfaren­het hos de som utför arbeten som inkluderar elsäkerhetsaspekter. Bristande elsäker­hets­medvetande kan inte bara drabba enskilda utförare utan även få oaccep­tab­la konsekvenser för samhällsviktig verksamhet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Särskilda yttranden

 

1.	Övriga elmarknadsfrågor, punkt 9 (SD)
	Tobias Andersson (SD), Eric Palmqvist (SD), Sara Gille (SD) och Anette Rangdag (SD) anför:

 

Vi har i det föregående förordat att riksdagen ska avslå ett motionsyrkande om förbättrad energiförsörjning. Skälet till detta är att vi bedömer att det som ef­terfrågas i motionen har goda förutsättningar att vinna gehör under det fort­satta arbetet med att förverk­liga den överenskommelse som slöts mellan Sve­rige­de­mo­kraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna efter valet hös­ten 2022, det s.k. Tidöavtalet. Avtalet innehåller bl.a. skrivningar om åtgär­der som syftar till att säkra näringslivets konkurrenskraft och den svenska industri­pro­duk­tionen och att främja en grön omställning med export av klimat­vänliga pro­dukter och teknik.

I nuläget ser vi därför inget behov av några riksdagsuttalanden om för­bätt­rad energiförsörjning i linje med vad som föreslås i motionen.

 

 

2.	Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster, punkt 11 (S)
	Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S) och Aida Birinxhiku (S) anför:

 

Vi står bakom utskottets ställningstagande under denna förslagspunkt. Sam­ti­digt vill vi understryka skillnaden i tyngd mellan den nationella elektrifi­e­rings­stra­tegi som reger­ingen beslutade om i februari 2022 och den överens­kom­mel­se som ligger till grund för den nuvarande regeringens samarbete med Sve­rigedemokraterna. Elektrifieringsstrategin omfattade fem övergripande om­rå­den som i sin tur delades in i tolv punkter, vilka konkretiserades i hela 67 åt­gärder som skulle genomföras under treårsperioden 2022–2024. Överens­kom­melsen mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna är inte tillnär­mel­se­vis så omfattande eller konkret som elektrifieringsstrategin och det åter­står att se i vilken utsträckning det som sägs i överenskommelsen verkligen kom­mer att realiseras när det gäller olika energifrågor i allmänhet och – som i det här fallet – stöd- och flexibili­tetstjänster.

 

 

3.	Tillståndsprocesser och byggtider, punkt 19 (SD)
	Tobias Andersson (SD), Eric Palmqvist (SD), Sara Gille (SD) och Anette Rangdag (SD) anför:

 

Vi har i det föregående förordat att riksdagen ska avslå motionsyrkanden som gäller tillståndsprocesser och byggtider för elnät. Skälet är att vi bedömer att de önskemål med koppling till frågor om tillståndsprocesser som finns i motio­nerna har goda förutsättningar att vinna gehör under det fortsatta arbetet med att förverk­liga den överenskommelse som slöts mellan Sverigedemokraterna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna efter valet hösten 2022, det s.k. Tidöavtalet. I avtalet anges bl.a. att det ska tillsättas en utredning för att för­enkla och förkorta miljötill­stånds­prövningen enligt miljöbalken genom att göra den mer flexibel, effektiv och förutsebar. Syftet är att säkra näringslivets konkurrenskraft, den svenska industri­produktionen och att främja en grön om­ställning med export av klimat­vänliga pro­dukter och teknik. I uppdraget ingår även att nyttja den flexi­bilitet som finns i EU-regelverket för att öka förutse­barheten och minska tids­åt­gången i miljötillståndsprocessen. Vidare anges det att anta­let myndighe­ter som för sta­tens talan i tillståndsärenden bör begränsas. I av­talet sägs det också att delar av Miljöprövningsutredningens förslag kom­mer att genom­föras.

I nuläget ser vi därför inget behov av några riksdagsuttalanden när det gäller till­stånds­pro­ces­ser.

 

 

4.	Avskaffad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft, punkt 22 (S, MP)
	Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Elin Söderberg (MP) och Aida Birinxhiku (S) anför:

 

Vi anser att en ökad produktion av förnybar el är en av flera viktiga bestånds­delar i den pågående omställningen av energisystemet. Här spelar vindkraften en särskilt betydelsefull roll eftersom den på förhållandevis kort tid kan möta ett kraf­tigt ökande behov av el, inte minst i de södra delarna av landet. Vi anser därför att vindkraften måste ges bättre förutsättningar att utveck­las, både på land och till havs. Det arbete med att bygga ut den havsbaserade vindkraften som den förra reger­ingen initierade måste full­följas. Svenska kraftnäts pla­ne­rade in­sat­ser för an­slut­ning av havsbaserad vindkraft bör därför fortsätta.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2022/23:59 Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:436) om effektreserv.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning.

Följdmotionerna

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa direktivets definition av obalans snarare än den bredare definition som anförs i lagförslaget och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara det ekonomiska ansvaret som är det vitala och inte kopplingen till en specifik balansansvarig och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en kompensationsmodell för obalanserna som finansieras av de som får en fördel av att dessa tjänster tillkommer i systemet och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla aggregerade resurser inte ska behöva tillhöra samma balansansvarig och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undanröja de hinder som kvarstår för att frigöra flexibiliteten och aggregeringstjänsternas potential i elsystemet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:2338 av Marielle Lahti (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i lagstiftning bör definiera begreppet obalans i enlighet med den terminologi som används inom EU-rätten för att säkerställa att genomförandet i svensk lag blir ändamålsenligt och bidrar till att främja nya aktörers möjligheter att hjälpa kunder och elsystemet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motioner från allmänna motionstiden 2022/23

2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP):

23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen och tillkännager detta för regeringen.

25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera dynamiska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energianvändning och tillkännager detta för regeringen.

27.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät och tillkännager detta för regeringen.

29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det möjligt att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:207 av Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra för Svenska kraftnät att en utbyggnation av och investering i stamnätet behöver göras i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att investeringar i stamnätet inte enbart bör bygga på prognos utan även bör göras med marginal för att även möjliggöra framtida och ytterligare elintensiva investeringar i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ha som målsättning att halvera tiderna för tillståndsprocesserna och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:284 av Hanna Westerén (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att säkra en långsiktigt hållbar elförsörjning i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:358 av Niels Paarup-Petersen (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av de svenska elområdena och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om differentierad elpriskompensation och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:730 av Mats Nordberg (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Dalarnas län bör läggas i samma elprisområde som södra Norrland, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2022/23:838 av Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ny finansieringsmodell för anslutningsavgifter till elnät så att det främjar företagsetableringar och nyinvesteringar i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:937 av Eric Palmqvist m.fl. (SD):

24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad energiförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:944 av Tobias Andersson m.fl. (SD):

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med ytterligare förslag för att förkorta tillståndstiderna för elnät och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra undantaget för redan miljöprövade verksamhetsområden och tillkännager detta för regeringen.

9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort kravet på medgivande från den som ska bevilja koncessionen för att inleda förrättning om ledningsrätt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD):

44.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen borde överväga att stärka arbetet med elsäkerhet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:950 av Tobias Andersson m.fl. (SD):

13.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ytterligare förkorta tillståndsprocesserna för elnätsutbyggnad och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD):

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om klimatpolitikens påverkan på elpriserna och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1078 av Camilla Brunsberg (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa förutsättningar för att Sverige på sikt och efter utredning kan bli ett samlat elprisområde, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2022/23:1235 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på implementering av modellen för Sverigepriser på el och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör deklarera till EU att den avser att införa Sverigepriser på el och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör initiera en samrådsprocess med övriga EU-länder i syfte att implementera Sverigepriser på el och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en redogörelse för hur man går till väga för att avskaffa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga den s.k. Gotlandskabeln och tillkännager detta för regeringen.

19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att göra det svenska elnätet samhällsägt och tillkännager detta för regeringen.

20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör uppdra åt Svenska kraftnät att prioritera de planerade förstärkningarna av stamnätet och tillkännager detta för regeringen.

21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge ansvariga myndigheter i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stamnätskoncessioner och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1340 av Lars Mejern Larsson och Mikael Dahlqvist (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det angelägna i att frågan om elprisområden ses över och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1346 av Peter Hultqvist m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utbildning och certifiering av anställda i kraftbranschen samt om inhemsk kompetens hos elnätsägarna och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1352 av Sofie Eriksson m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fördelarna med grön och oberoende energireserv vid kris och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1360 av Joakim Sandell m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en energipolitik för hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1405 av Jesper Skalberg Karlsson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa långsiktig elförsörjning på Gotland och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1424 av Adnan Dibrani och Jennie Nilsson (båda S):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över Sveriges elprisområden och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1588 av Sofia Amloh m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en snabbare och effektivare tillståndsprocess, där större hänsyn till klimatvinster tas, och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1629 av Martina Johansson (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det tillåtet att dra elledningar mellan hus så att man kan nyttja bästa läget för solceller i ett område och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det tillåtet att bygga solpark för egen konsumtion när eget tak inte är lämpligt och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gränsen för när elen från solceller är för eget bruk och när man räknas som producent bör ses över för en ökad flexibilitet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1656 av Anders Ådahl (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera ellagen och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att modernisera ellagen och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C):

51.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den som drabbas av intrång eller kraftigt påverkas av samhällsviktiga etableringar ska ersättas och att en översyn bör göras för att öka flexibiliteten i avtalsformerna samt skäligen kompensera de som drabbas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2022/23:1792 av Ulrika Heindorff m.fl. (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten till en lokal effektreserv i södra Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elområdesindelningen och dess effekter samt om att utreda möjligheterna att på sikt och efter utredning återgå till ett elprisområde och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det är viktigt att utbyggnaden av överföringskapacitet inom Sverige fortsätter och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge Svenska kraftnät i uppdrag att få på plats en lösning gällande elområdena som inte missgynnar Skåne, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnät bör arbeta utifrån målsättningen med garanterad minimikapacitet i överföringen mellan elområde 3 och elområde 4 utifrån förstärkning av nät samt när man upphandlar stödtjänster, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2022/23:2062 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om betydelsen av en framgångsrik elektrifiering för industrins gröna omställning och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett rättvist och rimligt högkostnadsskydd för elkonsumenter och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett elektrifieringsråd och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om översyn av Sveriges elprisområden och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om snabbare och effektivare tillståndsprocesser och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnäts planerade insatser för anslutning av havsbaserad vindkraft ska fortsätta och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:2165 av Marielle Lahti m.fl. (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att optimera utnyttjandet av elnätet genom att möjliggöra krav på flexibilitet för elanslutning och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP):

57.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden för stamnät med minst två år genom regelförändringar, bättre samordning samt kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C):

106.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nyttja möjliga undantag för att möjliggöra för nätföretag att driva laddpunkter för tunga elfordon i syfte att påskynda utbyggnaden och tillkännager detta för regeringen.

118.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersätta den fossila oljan i effektreserven med förnybara alternativ och tillkännager detta för regeringen.

119.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det lagligt att förändra effektreserven så att den består av mer än bara kraftverk, exempelvis genom en kombination av vindkraft och batterier, och tillkännager detta för regeringen.

122.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan relevanta energimyndigheter och ge Svenska kraftnät ansvar för att säkra den långsiktiga leveranssäkerheten och tillkännager detta för regeringen.

123.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en strategi som identifierar behovet av mellan- och långsiktig energilagring samt utreder behov av ersättningsmodeller för handel med stödtjänster och tillkännager detta för regeringen.

127.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ellagen och elnätsregleringen bör ses över för att underlätta investeringar i smart teknik och för att bereda vägen för nya affärsmodeller såsom införande av timmätning för kunder i det svenska elsystemet senast 2025 och tillkännager detta för regeringen.

128.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnät bör få i uppdrag att planera och projektera för utökad elektrifiering och utökad nätkapacitet för att möta framtida behov och möjliggöra nya investeringar och etableringar i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

130.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över tillgången till reservgeneratorer vilka bidrar till ett mer flexibelt energisystem och tillkännager detta för regeringen.

135.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen och Svenska kraftnät ska prioritera havsbaserad vindkraft i södra Sverige och tillkännager detta för regeringen.

139.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över gränserna i nätregleringen för att inte befintlig vindkraft ska minska sin produktion av lönsamhetsskäl och tillkännager detta för regeringen.

156.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut den ledningskapacitet som behövs om det beslutas att öka effekten från den befintliga kärnkraften och tillkännager detta för regeringen.

159.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undanta krav på koncession inom redan miljöprövat verksamhetsområde som kan möjliggöra en snabbare elnätsutbyggnad och tillkännager detta för regeringen.

160.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka överföringskapaciteten för att möta den ökande elenergiefterfrågan och satsa på smarta elnät, ökad användarflexibilitet, energieffektivisering och energilagring och tillkännager detta för regeringen.

161.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett nytt mål för sammanlänkning av EU:s energinät om 25 procent samt påskynda insatserna för att nuvarande mål ska nås och tillkännager detta för regeringen.

162.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det möjligt att dela el mellan fastigheter via mikronät och tillkännager detta för regeringen.

163.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka transparensen i köerna för anslutning till stamnät och regionnät för både producenter och konsumenter och tillkännager detta för regeringen.

164.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Energimarknadsinspektionen bör ges rätten att dra tillbaka nätkoncession vid grova brister i elnätsverksamheten såsom uteblivna kapacitetsstärkande investeringar och tillkännager detta för regeringen.

165.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka möjligheten till regional samplanering av nätinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.

166.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utbyggnaden av elnätsinfrastrukturen ska genomföras på ett sätt som minimerar behovet av markintrång och där kravet på att använda marksnål teknik när det är möjligt skärps och tillkännager detta för regeringen.

167.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge Svenska kraftnät i uppdrag att omgående återstarta byggandet av en tredje elkabel till Gotland för att säkerställa öns elförsörjning och skapa förutsättningar för omställning till ett klimatsmart samhälle och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP):

26.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar av en ökad andel förnybar el, står emot cyberattacker och extremväder bättre och klarar ö-drift så att telekommunikationer och värmeförsörjning kan upprätthållas även vid kriser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta installation av energilager som kan användas för att jämna ut elproduktionen och balansera elnätet men också kan säkra nyttjas vid elavbrott och tillkännager detta för regeringen.

30.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett teknikneutralt stöd för energilager och tillkännager detta för regeringen.

32.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar, bättre samordning samt kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

 

3 kap.

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om skyldighet för 1. nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möj­ligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el, 2. nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjlig­heten att delta på marknader för stöd­tjänster, och 3. nätföretag att utbyta informa­tion.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om skyldighet för 1. nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el, 2. nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjlig­heten att delta på marknader för stöd­tjänster, 3. nätföretag att utbyta informa­tion, och 4. nätföretag att sända underrät­tel­ser med anledning av att en elleve­ran­tör påbörjar eller övertar leve­ran­serna av el i en uttagspunkt.