HA01NU3: Utgiftsområde 21 Energi

Näringsutskottets betänkande 2022/23:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2023 inom utgifts­om­råde 21 Energi, som uppgår till ca 4,9 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska åta­gan­den. När det gäller Affärsverket svenska kraftnät tillstyrker utskottet reger­ingens förslag till investeringsplan och till finansiella befogenheter. Vida­re till­styrker utskottet regeringens förslag till avgiftsuttag för elbered­skaps­av­gif­ten. Därmed avstyrker utskottet de alternativa budgetförslag som har förts fram i motioner.

I betänkandet finns fyra särskilda yttranden (S, V, C, MP). Le­da­möterna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Center­partiet och Mil­jö­partiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redo­visar i stället sina överväganden i de särskilda yttran­dena.

Behandlade förslag

Proposition 2022/23:1 inom utgiftsområde 21 Energi.

Fyra yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2022/23.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Budgetprocessen i riksdagen

Rambeslutsprocessen

Uppföljning av regeringens resultatredovisning

Betänkandets disposition

Utskottets överväganden

Regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 21

Inledning

Utskottets bedömning

Statens budget inom utgiftsområde 21

Inledning

Propositionen

Motionerna

Bakgrund och pågående arbete

Utskottets ställningstagande

Särskilda yttranden

1.Statens budget inom utgiftsområde 21 (S)

2.Statens budget inom utgiftsområde 21 (V)

3.Statens budget inom utgiftsområde 21 (C)

4.Statens budget inom utgiftsområde 21 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Motioner från allmänna motionstiden 2022/23

Bilaga 2
Regeringens och motionärernas anslagsförslag

Bilaga 3
Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden

 

 

 

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Statens budget inom utgiftsområde 21

a) Anslagen för 2023

Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 21 punkt 4 och avslår motionerna

2022/23:1280 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V),

2022/23:2057 av Fredrik Olovsson m.fl. (S),

2022/23:2168 av Marielle Lahti m.fl. (MP) och

2022/23:2196 av Rickard Nordin m.fl. (C).

 

b) Bemyndiganden om ekonomiska åtaganden

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2023 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som regeringen föreslår.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 21 punkt 5.

 

c) Godkännande av investeringsplan för Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen godkänner investeringsplanen för elförsörjning för 2023–2025 som en riktlinje för Affärsverket svenska kraftnäts investeringar.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 21 punkt 2.

 

d) Finansiella befogenheter för Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2023 ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 21 punkt 3.

 

e) Avgiftsuttag för elberedskapsavgiften

Riksdagen fastställer avgiftsuttaget under 2023 för elberedskapsavgiften till högst 350 000 000 kronor.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 21 punkt 1.

 

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att det har varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Stockholm den 13 december 2022

På näringsutskottets vägnar

Tobias Andersson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tobias Andersson (SD), Elisabeth Thand Ringqvist (C)*, Fredrik Olovsson (S)*, Mats Green (M), Monica Haider (S)*, Jessica Stegrud (SD), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Marianne Fundahn (S)*, Isak From (S)*, Kjell Jansson (M), Birger Lahti (V)*, Camilla Brodin (KD), Eric Palmqvist (SD), Elin Söderberg (MP)*, Louise Eklund (L), Aida Birinxhiku (S)* och Ulf Lindholm (SD).

* Avstår från ställningstagande, se särskilda yttranden.

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens budgetproposition 2022/23:1 i de delar som gäller utgiftsområde 21 Energi och ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2022/23. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Motionsförslagen redovisas också i bilaga 1.

I bilaga 2 och 3 finns en sammanställning av regeringens förslag till anslag för 2023 och beställningsbemyndiganden samt de avvikelser från dessa som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet föreslår i sina respektive budgetmotioner.

Budgetprocessen i riksdagen

Rambeslutsprocessen

Budgetprocessen innebär bl.a. att riksdagen i ett första steg genom ett beslut fastställer en utgiftsram för varje utgiftsområde. Utgiftsramen anger det belopp som utgiftsområdets anslag högst får uppgå till (11 kap. 18 § tredje stycket riks­dagsordningen).

Finansutskottet har föreslagit att riksdagen ska ställa sig bakom den utgifts­ram för utgiftsområde 21 Energi för 2023 som regeringen har föreslagit (bet. 2022/23:FiU1). Regeringen har föreslagit att utgiftsramen ska bestämmas till 4 944 849 000 kronor (prop. 2022/23:1). Den 13 december 2022, dvs. efter att detta betänkande har justerats, väntas riksdagen fatta beslut med anledning av finans­utskottets förslag. Näringsutskottets ställningstagande i detta betän­kan­de till hur anslagen för utgiftsområdet ska fördelas inom utgiftsområdesramen byg­ger på förutsättningen att riksdagen fastställer ramen för utgiftsområde 21 i enlighet med finansutskottets förslag.

Riksdagens ställningstagande till anslag och bemyndiganden om ekono­mis­ka åtaganden för utgiftsområdet ska göras genom ett enda beslut (11 kap. 18 § fjärde stycket riksdagsordningen).

Uppföljning av regeringens resultatredovisning

Enligt 10 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) ska regeringen i budgetpro­posi­tio­nen lämna en redovisning av de resultat som har uppnåtts i verksamheten i för­hållande till de mål som riksdagen har beslutat.

I utskottens uppgifter ingår att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut (4 kap. 8 § regeringsformen). Som en del i utskottens uppföljning ingår att be­hand­la den resultatinformation som regeringen presenterar. Riksdagen har beslutat om riktlinjer för bl.a. den lö­pan­de uppföljningen av regeringens resul­tat­redovisning (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335).

Utskottet har mot den bakgrunden gått igenom regeringens resultatredo­vis­ning för utgiftsområde 21 i budgetpropositionen. Genomgången är ett un­der­lag för utskottets behandling av budgetpropositionen och för den fort­satta mål- och resultatdialogen med regeringen.

Betänkandets disposition

Först behandlas regeringens resultatredovisning. Därefter be­handlar ut­skottet de för­slag i bud­getpropositionen och de motionsförslag som gäller sta­tens bud­get inom utgiftsområde 21 Energi. I detta avslutande avsnitt redo­visas ock­så hur utskottet ställer sig till de tillkännagivanden som regeringen har redo­visat som slutbehandlade i budgetpropositionens utgiftsområde 21.

 

Utskottets överväganden

Regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 21

Inledning

Utskottet har sedan 2015 kontinuerligt följt upp regeringens resul­tat­redovis­ning i budgetpropositionen, utgiftsområdena 19 Regional utveck­ling, 21 Ener­gi och 24 Näringsliv. Uppföljningen 2015 omfattade i första hand en över­sikt­lig genomgång och analys av de mål och indikatorer som används inom res­pektive utgiftsområde. Därutöver undersöktes resultatredovisningens struk­tur och förhållandet mellan mål, indikatorer och vissa resultat. Efterföl­jande år har utskottet följt upp i vilken utsträckning regeringen har beaktat och till­go­do­sett de synpunkter utskottet har haft på resultatredo­vis­ningen. Hösten 2017 genomfördes därutöver en närmare uppföljning av ett an­slag per utgifts­om­rå­de.

Utskottets senaste iakttagelser och bedömningar redovisades i utskottets bud­get­betänkanden för respektive utgiftsområde (bet. 2021/22:NU1, bet. 2021/22:NU2, bet. 2021/22:NU3).

Utskottet har under hösten 2022 huvudsakligen fortsatt att följa upp i vilken utsträckning regeringen har beaktat och tillgodosett de synpunkter på resultat­redovisningen som utskottet har framfört tidigare.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis påminna om att regeringen, enligt 10 kap. 3 § bud­getlagen, i budgetpropositionen ska lämna en redovisning av de resultat som har uppnåtts i verksamheten i förhållande till de mål som riksdagen har be­slu­tat, och att redovisningen ska vara anpassad till respektive utgiftsområde.

Utskottet vill därefter erinra om den positiva syn på hur resultatredo­vis­ningen inom utgiftsområdet har utvecklats under det senaste decenniet och som har redovisats av utskottet i flera tidigare budgetbetänkanden. Vidare kan det finnas skäl att nämna att denna utveckling har varit oberoende av vilka par­tier som har haft regeringsmakten. Utskottet välkomnar trots denna positiva grundsyn en fortsatt dialog med företrädare för regeringen och Regerings­kansliet för att utveckla och förbättra redovis­ningens träff­säkerhet och struktur även fortsättningsvis. Med detta sagt fokuserar utskottet på de synpunkter som fram­fördes i motsvarande budgetbetänkande hösten 2021 och med inrikt­ning på att identifiera och värdera hur regeringen har valt att hantera dessa syn­punkter.

När det gäller mål och indikatorer konstaterade utskottet hösten 2021 att det saknades indikatorer för pelaren ekologisk hållbarhet, inom det över­gri­pande målet för ener­gipolitiken. Vidare anförde utskottet att i syfte att främja läsbarheten i resultatredovisningen är det viktigt att reger­ingen motiverar till­komsten av nya indikatorer och bedöm­nings­grun­der. Vidare ansåg utskottet att det även bör fram­gå tydligt hur de valda indikatorerna bör tolkas.

Här kan utskottet först konstatera att regeringen har uppmärksammat denna synpunkt och anger att den har gett Energi­myndigheten i uppdrag att föreslå lämpliga indikatorer kopplat till pelaren ekologisk hållbarhet. Utskottet har no­terat att uppdraget gavs i ett reviderat reglerings­brev till Energimyndigheten i juni 2022. Inriktningen på uppdraget innebär att myn­digheten ska föreslå två till fem lämpliga indikatorer för att följa upp det övergripande målet om eko­logisk hållbarhet inom energipolitiken. Uppdraget ska redovisas till Reger­ings­­kans­liet senast den 1 mars 2023. Utskottet ser positivt på reger­ingens han­tering av den aktuella synpunkten och förutsätter att de indikatorer som upp­draget utmynnar i redovisas i nästa budget­propo­sitions resultatredo­vis­ning.

Regeringen redovisar vidare att den sedan tidigare har lagt till två indika­torer för att mäta målupp­fyllelsen när det gäller industrins konkurrens­kraft. I årets budgetproposition introducerar regeringen ytterligare en indikator för det­ta ändamål – natur­gaspriserna – eftersom priset på naturgas påverkar kon­kur­renskraften hos dem som använder gas. Därtill motiveras den nya indi­ka­torn med att gas­priserna har påverkan på elpriset. Regeringen anger att de tre om­nämnda indikatorerna motiverar att indikatorn för industrins energi­kost­na­der kan utgå eftersom den bedöms vara överflödig.

Här är utskottets uppfattning att motiveringen bakom den nya indikatorn och hur den lämp­ligen bör tolkas kunde ha varit mer utförlig. Därtill anser ut­skottet att det bör övervägas noggrant innan en indikator avvecklas, eftersom riksdagen därigenom riskerar att förlora värdefulla möjligheter att göra sådana iaktta­gel­ser av utvecklingen över tid som förutsätter längre tids­serier. Utskot­tet anser att det därför kunde ha varit lämpligt att behålla indi­katorn för indus­trins energikostnader parallellt med de övriga indikatorerna under ett an­tal år innan det fanns anledning att överväga att avveckla denna in­di­kator.

När det gäller regeringens bedömning av måluppfyllelsen påpekade utskot­tet hösten 2021 att regeringen hade redovisat bedömningar av mål­upp­fyllelse för de flesta av de riksdagsbundna målen inom utgiftsområdet men inte för alla. En bedöm­ning när det gällde utvecklingen av den totala andelen förnybar energi hade gjorts tidigare i resultatredovisningen men inte i avsnittet med reger­ingens bedömning av måluppfyllelsen. Det gjordes inte heller någon be­döm­ning av måluppfyllelse när det gällde pelaren ekolo­gisk håll­barhet och inte heller hänvisades det till om denna bedömning redovisades i något annat ut­gifts­område.

Här kan utskottet konstatera att regeringen redovisar att Sverige har uppnått de energipolitiska mål som hade målåret 2020 (inklusive ett mål om den totala andelen förnybar energi). Det saknas emellertid fortfarande en bedömning av måluppfyllelsen när det gäller det grundläggande energipolitiska målet ekolo­gisk hållbarhet. Om detta samman­hänger med att det inte finns några resultat­in­dikatorer knutna till detta mål i linje med vad utskottet har konstaterat ovan, kan reger­ingens uppdrag till Energimyndigheten om att ta fram sådana indika­torer förväntas underlätta regeringens möjligheter att göra en kvalifi­ce­rad be­döm­ning av mål­uppfyllelsen på detta område.

Statens budget inom utgiftsområde 21

Inledning

Den 13 december 2022 väntas riksdagen fatta beslut om statsbudgetens ramar för de olika utgiftsområdena för 2023 och om en preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområdena för 2024–2025.

Tabell Regeringens och motionärernas förslag till utgiftsnivåer för ut­gifts­område 21 Energi

Miljoner kronor

År	Regeringens förslag	Avvikelse gentemot regeringen
		S	V	C	MP
2023 (föreslagen utgiftsram)	4 945	–367	225	–317	20 706
2024 (utgiftsberäkning)	5 017	–358	4 675	–480	18 406
2025 (utgiftsberäkning)	4 629	–358	6 900	–483	15 706

Av tabellen ovan framgår regeringens och motionärernas förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi för 2023 och motsvarande beräkningar för 2024–2025. Andra uppfattningar än regeringens om utgiftsramarnas storlek har re­do­visats i partimotionerna 2022/23:2074 (S), 2022/23:1299 (V), 2022/23:2180 (C) och 2022/23:2275 (MP).

Av tidsskäl har finansutskottet inte berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över bud­get­propositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) eller de motioner som har väckts om inkomster och utgiftsramar som berör utskottets bered­nings­om­rå­de. Finansutskottet justerade sitt betänkande om utgifts­ramarna (bet. 2022/23:FiU1) den 12 december 2022.

I detta ärende ska utskottet föreslå för riksdagen hur anslagen för utgifts­området ska fördelas inom utgiftsområdesramen. Utgångspunkten för bered­ningen är att ramen för ut­gifts­område 21 Energi fastställs av riksdagen till 4 944 849 000 kronor i enlighet med vad finansutskottet har föreslagit.

Regeringens förlag till fördel­ning på olika anslag inom utgiftsområdet fram­går av tabellen i bilaga 2. Den utgiftsram som regeringen föreslår fördelas på elva anslag. I bilagan redo­visas också de förslag som finns i motionerna 2022/23:2057 (S), 2022/23:1280 (V), 2022/23:2196 (C) och 2022/23:2168 (MP). Enligt förslaget i propositionen kompletteras sex av anslagen inom ut­gifts­området med bemyndiganden för regeringen att ingå ekonomiska åta­gan­den som leder till utgifter de kommande åren, vilket framgår av bilaga 3.

I det följande redovisas inledningsvis utgiftsområdets omfattning som det be­skrivs i budgetpropositionen. Efter det beskrivs energipo­litikens inriktning och de tillkännagivanden som regeringen har redovisat i budgetpropositionen. Därefter redovisas regeringens överväganden om vart och ett av de elva ansla­gen inom utgiftsområdet och de föreslagna bemyndigandena. Slut­ligen be­skrivs de motioner som innehåller alternativa förslag till anslag.

Propositionen

Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområdet omfattar frågor om tillförsel och användning av energi samt elsäkerhet. Myndigheter som hör till utgiftsområdet är Statens energi­myn­dig­het (Energimyndigheten), Energimarknadsinspektionen, Affärsverket svens­ka kraftnät (Svenska kraftnät), Elsäkerhetsverket och Oljekrisnämnden.

Politikens inriktning

Regeringen anser att den svenska energipolitiken behöver en ny inriktning. Där­för avser den att återkomma till riksdagen med förslag om att målet om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 ersätts med mål om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040. Vidare är det regeringens avsikt att göra en myn­dighetsöversyn på energiområdet utifrån inriktningen att säkerställa att alla fossilfria energislag, inklusive kärnkraften, utgör en naturlig del av ener­gisystemet.

Vidare anser regeringen att hushåll och företag ska få rimliga och förutse­bara elpriser och att robustheten i elsystemet ska återställas. Effektivise­ring av styr­medel och stöd, färre administrativa hinder och satsningar på ny teknik och innovation anges som medel för att uppnå detta. Regeringen redovisar också avsikten att se till att en del av Svenska kraftnäts s.k. flaskhalsintäkter återförs till elkonsumenterna genom utbetalning av ett tillfälligt högkostnadsskydd. Regeringen avsätter även medel under 2023 inom utgiftsområde 24 Näringsliv för ett riktat elstöd till elintensiva företag.

Regeringen konstaterar att prognoser pekar på att elkonsumtionen kan kom­ma att fördubblas eftersom Sverige elektrifierar större delar av industrin och transportsektorn. Därför anser den att energipolitiken behöver utvecklas för att kunna möta en elanvändning som kan uppgå till minst 300 TWh 2045. En av regeringens främsta prioriteringar är att arbeta för att säkra ny planerbar elpro­duktion i Sverige. Enligt regeringen handlar det om att möjliggöra ny kärnkraft eftersom kärnkraften ska ha en avgörande roll både i att återupprätta en leve­rans­säker och trygg elförsörjning samt för att åstadkomma en effektiv kli­mat­omställning. Regeringen meddelar avsikten att återkomma till riksdagen med ett förslag på en garantiram för kärnkraft i syfte att säkra en stabil elför­sörjning i Sverige. Utöver detta görs satsningar på forskning och innovation om kärn­kraft, inklusive forskning inom strålsäkerhetområdet och på att stärka kom­pe­tensen vid de myndigheter som är viktiga för kärnkraftens utveckling.

För att hjälpa hushållen att klara den kommande vintern avser regeringen att genomföra åtgärder som kommer att lindra effekterna av höga elpriser för hus­håll och företag. Genom arbetet i EU kommer regeringen verka för att ta fram gemensamma åtgärder som kommer att stärka försörjningstryggheten och minska energipriserna.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har tillsammans med flera andra faktorer som nämns i budgetpropositionen gjort att elförsörjningssituationen in­för den kommande vintersäsongen är ansträngd. Regeringen föreslår därför att anslaget för elberedskap höjs för att stärka det civila försvaret inom energi­om­rådet för att sektorn bättre ska kunna förebygga, motstå och hantera sådana stör­ningar i energiförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på sam­hället.

Regeringen konstaterar vidare att en effektiv användning av energi bidrar till att stärka Sveriges konkurrenskraft och till minskad klimat- och miljö­på­verkan men minskar även konsumenternas sårbarhet mot höga ener­gipriser. Myn­digheter inom den statliga förvaltningen har därför fått i uppdrag att vidta energibesparingsåtgärder med syfte att minska sin elanvändning. Vidare före­slås åtgärder för energieffektivisering på ca 1,2 miljarder kronor under 2023–2025. Satsningen omfattar bl.a. ett investeringsbidrag för konvertering av upp­värm­ningssystem och energieffektiviserande renovering av småhus som värms med direktverkande el eller gas.

När det gäller förnybar elproduktion ska kraven på bygglov för integrerade solceller ses över och regeringen kommer även att föreslå höjd sub­ven­tions­grad för solceller inom ramen för skattereduktionen för grön teknik. Reger­ingen anför därtill att vindkraften har en viktig plats i energimixen, men den ska verka under konkurrensneutrala villkor, och byggas med hänsyn taget till lokala intressen och miljö.

Den omfattande elektrifiering som samhället står inför ställer stora krav på effektiva och snabba tillståndsprocesser för elnät. Regeringen föreslår därför att Energimarknadsinspektionen tillförs ytterligare medel för att inte myndig­heten ska vara en flaskhals i detta sammanhang.

Transportsektorns elektrifiering ska bl.a. underlättas genom att medel till­förs för utbyggnad av laddinfrastruktur i hela landet. Resurstillskotten ska för­delas mellan i första hand stöd till publika laddstationer för lätta fordon och stöd till elektrifiering av tunga transporter.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att kraftvärme bidrar till planerbar och stabil elförsörjning i Sverige, men att avfallsförbränningsskatten har för­svagat lönsamheten för kraftvärme i Sverige. Regeringen meddelar därför av­sikten att avskaffa avfallsförbränningsskatten och att produktionen av värme i kraftvärme- och värmeverk inom EU:s utsläppshandelssystem ska befrias från koldioxidskatt.

Redovisade tillkännagivanden

I budget­pro­posi­tionen redovisar regeringen tre tillkännagivanden från riks­da­gen som gäller energipolitiken. Samtliga dessa anges som slutbehandlade. Ut­över dessa tre tillkännagivanden redovisar regeringen även ett till­känna­gi­van­de om den s.k. reduktionspliktens effekter som riksdagen har beslutat på för­slag av miljö- och jord­bruks­utskottet (bet. 2020/21:MJU23, rskr 2020/21:411). Detta tillkänna­gi­van­de anges som ej slutbehandlat.

De tre tillkännagivanden som anges som slutbehandlade är:

–      tillkännagivande om att energi­forsk­ning bör omfatta alla relevanta kraft­slag inklusive kärnkraft (bet. 2018/19:NU14, rskr. 2018/19:253)

–      tillkännagivande om att tidsfrister och kontaktpunkt bör omfatta konces­sionspliktiga elnät (bet. 2020/21:NU27, rskr. 2020/21:394)

–      tillkännagivande om att regeringen ska ut­arbeta en strategi för kraft- och fjärrvärme (bet. 2021/22:NU15, rskr. 2021/22:214).

Regeringen anger följande som grund för att den anser att de tre tillkänna­gi­van­dena är slutbehandlade. När det gäller det förstnämnda tillkännagivandet om energi­forskning konstaterar regeringen att i villkoren för anslaget 1:4 Ener­giforskning, anslagsposten 11 Forskning, utveckling och innovation har det för­tyd­ligats att Energimyndigheten har ansvar för strategiarbetet och har möj­lighet att prioritera insatser kring alla relevanta energislag, inklusive kärn­kraft, i den mån detta bedöms rimligt för att bidra till målen för forskning och inno­vation på energiområdet. Mot denna bakgrund har Energi­myndig­he­ten be­slutat att stödja ett kompetenscentrum på kärn­kraftsområdet. Dessutom har Energi­myndigheten beviljat medel till Swedish Modular Reac­tors AB för de­mon­stration av en blykyld mindre reaktor.

När det gäller det andra tillkännagivandet konstaterar regeringen att det inne­bär att bestäm­mel­serna om tidsfrister och kontaktpunkt även bör omfatta konces­sions­plik­tiga elnät, eftersom det är mer i linje med det s.k. förny­bart­direktivets syfte, som anger att tidsfristerna på högst två år ska omfatta samt­liga relevanta för­fa­randen. I budgetpropositionen anger regeringen att det inte finns några hinder för att in­klu­dera koncessionspliktiga elnät eftersom förny­bart­direktivet inte för­hindrar att med­lems­länderna går längre än direk­ti­vets mi­ni­mikrav.

Beträffande det sist nämnda tillkännagivandet konstaterar regeringen att Ener­gi­myndigheten i juni 2022 fick i uppdrag att ta fram ett förslag till fjärr- och kraftvärmestrategi. Inom ramen för uppdraget ska myndigheten bl.a. ge­nom­föra en översyn av byggregler, EU-regler för biobränslen samt skatter och andra styrmedel som påverkar fjärr- och kraftvärmens konkurrenskraft. Upp­dra­get ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 15 december 2023.

Anslag och bemyndiganden för 2023

Regeringen föreslår att drygt 4,9 miljarder kronor anvisas till utgiftsområde 21 Energi för 2023. Fördelningen av medel på de elva olika anslagen inom ut­giftsområdet framgår nedan och av bilaga 2. För sex av anslagen föreslår re­geringen att den ska bemyndigas att ingå ekonomiska förpliktelser som leder till utgifter under de kommande åren. Förslagen till bemyndiganden redovisas i bila­ga 3. Dessutom före­slår regeringen att riksdagen ska fastställa avgifts­uttaget för elberedskaps­av­giften för 2023. I det följande redogörs för reger­ingens för­slag till anslag och bemyndiganden för 2023 för utgiftsområde 21 Energi.

Anslaget 1:1 Statens energimyndighet får användas för Energimyn­dig­he­tens förvaltningsutgifter samt för Fjärrvärmenämnden. Myndig­heten bedriver ock­så viss avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet. Vidare finansieras viss verk­sam­het vid myndigheten genom offentligrättsliga avgifter av vilka myn­dig­heterna får disponera en viss del. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar knappt 453 miljoner kronor för 2023 till anslaget 1:1 Statens energimyndighet. Anslaget föreslås öka med 7,5 miljoner kronor fr.o.m. 2023 till följd av att regeringen har beslutat om en ny struktur för samhällets kris­bered­skap och ci­vi­la försvar. Ökningen finansieras genom minskningar av anslaget 2:4 Kris­beredskap inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets kris­bered­skap. Ener­gi­myndighetens anslag ökas därtill med 1 miljon kronor fr.o.m. 2023 för att fi­nansiera myndighetens arbete med ett informationscentrum för hållbart byg­gan­de med fokus på energieffektiviserande renovering. Denna höj­ning finan­sieras med en motsvarande sänkning av anslaget 1:4 Boverket inom utgifts­om­råde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsu­mentpolitik.

Anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering får användas för utgifter för att utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på marknaden samt för stöd till energieffektiv teknik. Anslaget får även användas för utgifter för in­satser för informationsspridning, utveckling och spridning av verktyg och me­to­der samt utredningsinsatser. Anslaget får användas för utgifter för ge­nom­förandet av EU-rättsakter samt annat internationellt samarbete inom ener­gi­effektivi­seringsområdet och därtill hörande metod-, utvecklings- och utred­ningsarbete. Det är även möjligt att använda anslaget för utgifter för utveck­ling av styrmedel för energi­effektivisering samt för insamling av ny och utveckling av befintlig energi­statistik som kan användas i syfte att minska energi­använd­ningen. An­sla­get får också användas till investeringsstöd som leder till mins­kad el- och gas­användning i lokaler och hos hushåll samt de admini­strativa ut­gifter som ett in­vesteringsstöd medför.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 397 miljoner kronor till anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering under 2023. Den föreslagna nivån inne­bär en ökning med 379 miljoner kronor under 2023 för satsningar på energi­effektivisering i småhus som värms upp med direktverkande el eller gas i syfte att minska sårbarheten för höga energipriser och bidra till ökad försörj­nings­trygghet. Satsningen inkluderar ett ekonomiskt investeringsbidrag för kon­ver­tering av uppvärmningssystem och energieffektiviserande renovering av små­hus som i dag värms med direktverkande el eller gas. Det eko­no­miska inves­teringsbidraget ska administreras av länsstyrel­serna med stöd av Bo­verket.

För att möjliggöra planering och tecknande av avtal om fleråriga projekt är det enligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2023 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför be­hov av framtida anslag på högst 660 miljoner kronor 2024 och 2025.

Anslaget 1:3 Insatser för fossilfri elproduktion får användas för arbete med informations-, utrednings-, utvärderings- och samordningsinsatser i syfte att underlätta för utvecklingen av fossilfri elproduktion. Anslaget får även använ­das för utgifter för stöd till länsstyrelser, kommuner och regioner samt före­ning­ar för samordnings- och informationsinsatser. Vidare får anslaget använ­das för att finansiera studier av miljöeffekter av etableringar av förnybar elpro­duktion inklusive utveckling av tekniska och andra lösningar för att underlätta samexistens med övriga samhällsintressen. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 21 miljo­ner kronor för 2023 till det aktuella anslaget. Det innebär en minskning med 4 miljoner kronor jämfört med vad som hade beräknats för det aktuella året i budgetpro­positionen för 2022.

För att möjliggöra planering och tecknande av avtal om fleråriga projekt är det enligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2023 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför be­hov av framtida anslag på högst 30 miljoner kronor 2024 och 2025.

Anslaget 1:4 Energiforskning får användas för utgifter och statsbidrag för forsknings-, utvecklings-, demonstrations- och kommersialiseringsinsatser inom energiområdet. Anslaget får även användas för utgifter för bidrag för att främja utvecklingen av teknik som baseras på förnybara energislag och effek­tiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskalean­lägg­ningar. Utöver detta får anslaget även användas för arbe­te med forsknings­rela­terade uppgifter, utgifter för utrednings-, utvär­de­rings- och sam­ordnings­in­satser inom energiområdet, svenskt och interna­tio­nellt forsk­nings- och utveck­lings­samarbete samt för att uppfylla Sveriges åta­gan­den inom ramen för in­gångna bilaterala energiforsknings­samarbeten.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar närmare 1 418 miljoner kronor till anslaget 1:4 Energiforskning för 2023. Anslaget föreslås öka med 50 miljo­ner kronor 2023 för finansiering av ytterligare forskning och innovation om kärnkraft.

För att möjliggöra planering och tecknande av avtal om fleråriga projekt är det enligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2023 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför be­hov av framtida anslag på högst 3,3 miljarder kronor 2024–2028.

Anslaget 1:5 Energimarknadsinspektionen får användas för Energimark­nads­in­spektionens förvaltningsutgifter. Vidare finansieras viss verksamhet vid myndigheten genom offentligrättsliga avgifter av vilka myndigheten får dispo­nera en viss del. Regeringen bedömer att myndigheten behöver resurser för att kunna fortsätta arbetet med att halvera ledtiderna för tillståndsprocesser för el­nät och säkerställa en utvecklad elmarknad. Därför föreslår den att an­slaget ökas med 25 miljoner kronor 2023. Anslaget föreslås också öka med 3,5 mil­joner kronor under 2023 som en följd av att den nya strukturen för sam­hällets kris­beredskap medför ytterligare arbetsuppgifter för myndigheten. Sam­man­taget innebär detta att regeringen föreslår att riksdagen an­visar drygt 209 mil­joner kronor till anslaget 1:5 Energimarknads­inspek­tionen för 2023.

Anslaget 1:6 Elberedskap får användas för utgifter för elberedskap, civilt försvar inom energisektorn och ersättning för solidaritetsgas som begärs enligt artikel 13 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjnings-trygg­heten för gas och om upphävandet av förordning (EU) nr 994/2010 och för dammsäkerhet. Anslaget får också användas för utgifter för tillsynsuppdrag enligt säkerhetsskyddslagen. För att förstärka insatserna för elberedskap före-slås anslaget öka med 90 miljoner kronor 2023. Regeringen föreslår att riks-dagen anvisar totalt 453 miljoner kronor för 2023 till anslaget 1:6 Elberedskap.

För att underlätta planering och tecknande av avtal om fleråriga projekt är det enligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Den långa tidsramen är nödvändig för de långa drifts- och underhållsavtal som måste tecknas för att säkerställa nödvändiga elbered­skaps­åtgärder. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2023 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför be­hov av framtida anslag på högst 2 miljarder kronor 2024–2038.

Regeringen föreslår vidare att avgiftsuttaget under 2023 för elberedskaps-av­giften fastställs till högst 350 miljoner kronor. Elberedskapsavgiften tas ut av den som har nätkoncession och finansierar åtgärder som beslutas med stöd av elberedskapslagen (1997:288). Åtgärderna syftar till att förebygga, motstå och hantera sådana störningar i elförsörjningen som kan medföra svåra på­frest­ningar på samhället och att tillgodose elförsörjningen vid höjd elbered­skap. Åtgärderna finansieras från den del av anslaget 1:6 Elberedskap som dis­po­neras för elberedskap av Svenska kraftnät. Anslaget uppgår till motsva­rande belopp som avgiftsuttaget över tid.

Anslaget 1:7 Avgifter till internationella organisationer får användas för ut­gifter till internationella organisationer samt utgifter för internationellt sam-arbete inom energiområdet. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar drygt 25 miljoner kronor till det aktuella anslaget för 2023.

Anslaget 1:8 Energi- och klimatomställning på lokal och regional nivå m.m. får användas för utgifter för statsbidrag till kommunal energi- och kli­matrådgivning, utbildning av och information till energi- och klimatråd­gi­vare samt information till energi- och klimatrådgivningens målgrup­per. Ansla­get får också användas för administrativa utgifter kopplade till energi- och klimat­rådgivningen. Vidare får anslaget användas för att finansiera läns­styrel­sernas arbete med att samordna kommuner, företag och andra aktörer i länet och driva utveckling, genomförande, uppföljning och utvärdering av re­gionala energi- och klimatstrategier. Utöver detta får anslaget också använ­das för stöd till lo­ka­la och regionala nätverk och samverkansprojekt för att utveck­la och sprida erfarenheter om arbetsmetoder, teknik och annan kunskap kring energi- och klimatomställning i t.ex. miljötillsyn, cirkulär omställning, fysisk plane­ring och offentlig upphandling. Anslaget får även användas för utgifter för att ge­nom­föra elektrifieringsstrategin samt för att täcka utgifter för uppdrag som syf­tar till att bidra till strategins genomförande. Regeringen föreslår att riks­dagen anvisar 155 miljoner kronor för 2023 till det aktuella anslaget.

För det aktuella anslaget föreslår regeringen också att den bemyndigas att under 2023 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden med­för behov av framtida anslag på högst 120 miljoner kronor 2024 och 2025. Bemyndigandet motiveras med att det underlättar planeringen och tecknandet av avtal om fleråriga projekt om regeringen kan fatta beslut som medför åta­gan­den för kommande år.

Anslaget 1:9 Elsäkerhetsverket får användas för Elsäkerhetsverkets förvalt­ningsutgifter. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar drygt 73 miljo­ner kro­nor för 2023 till det aktuella anslaget. Det bör nämnas att El­säker­hets­ver­kets verksamhet i huvudsak finansieras med elsäker­hetsavgiften.

Anslaget 1:10 Laddinfrastruktur får användas för utgifter för stöd till och investeringar i publika stationer för snabbladdning av elfordon för ökad till­gäng­lighet, redundans och kapacitetshöjning längs större vägar, stöd till publik laddning på allmän platsmark och infrastruktur för elektrifiering av tunga transporter genom statiskstationär laddning eller tankning samt för utbyggnad av infrastrukturen för ellastbilar i regionala nätverk och sammanhängande stråk mellan Sveriges större städer. Stödet för att ställa om last­bilarna ska vara teknikneutralt. Anslaget får även användas för stöd till ladd­infrastruktur i ham­nar och på kajer, till utgifter för laddstationer för el och tank­stationer för vätgas och till utgifter för berörda myndigheters arbete kopplat till stödet. Det får även användas för att infria ingångna åtaganden i fråga om de tidigare an­slagen 1:5 Infra­struktur för elektrifierade transporter inom utgifts­område 21 Energi och 1:23 Laddinfra­struk­tur inom utgiftsområde 20 Allmän mil­jö- och natur­vård.

Regeringen anför att eldrivna transporter ska möjliggöras i hela landet ge­nom en snabb, samordnad och samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av än­da­målsenlig laddinfrastruktur. Mot den bakgrunden föreslår regeringen en sats­ning för att säkerställa en förbättrad tillgänglighet till laddinfrastruktur och ökad laddkapacitet i hela landet. Även för tunga transporter behöver laddin­fra­strukturen byggas ut på depåer, för destinationsladdning och längs vägar i hela landet, med början för de regionala godstransporterna för att successivt bil­da sammanhängande stråk i hela landet. Regeringen anser att hamnar har en viktig roll som nav för elektrifiering av flera trafikslag. Därför behöver laddin­frastrukturen även byggas ut i hamnar och på kajer.

Den beskrivna satsningen innebär att anslaget föreslås öka med 90 miljoner kronor och totalt uppgå till 1 090 000 000 kronor 2023. Anslagets namn och än­damål har också justerats för att inkludera den ovan nämnda satsningen.

Till anslaget 1:10 Laddinfrastruktur föreslår regeringen även att den ska be­myndigas att ingå ekonomiska åtaganden under 2023 som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 1,3 miljarder kronor 2024 och 2025.

Slutligen föreslår regeringen anslaget 1:11 Biogasstöd vars ändamål är att täcka utgifter för att stimulera utvecklingen av biogasproduktion. Anslaget får även användas för de administrativa utgifter som detta medför. Under 2023 före­slås anslaget minska med 50 miljoner kronor till följd av en överföring till an­slaget 1:19 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket under utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel för stöd till metangasreducering.

Sammantaget innebär detta att regeringen föreslår att 650 miljoner kronor anvisas under anslaget 1:11 Biogasstöd för 2023.

Svenska kraftnäts investeringsplan

Svenska kraftnät är ett affärsverk vars huvudsakliga uppgift är att på ett affärs­mässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraft­överföringssystem. Denna del av verksamheten finan­sieras förutom av nät-, system- och kapacitetsavgifter genom lån. Riksdagen fast­stäl­ler ett tak för belåningen och föreslås även god­känna Svenska kraftnäts in­ves­te­ringsplan.

När Svenska kraftnät bildades i början av 1990-talet var transmissionsnätet för el i en fas av förvaltning och låga investeringsvolymer, vilket har övergått till en fas av omfattande ny- och ombyggnation. Det innebär en väsentligt ökad investeringsvolym för att öka överföringskapaciteten i Nordeuropa, förbättra drifts­säkerheten, förnya befintliga anläggningar, ansluta ny elproduktion, främst i form av vindkraftsparker, och anpassa transmissionsnätet till förändra­de överföringsmönster. Investeringarna i det svenska transmissionsnätet har ökat kraftigt och en nivå i storleksordningen tio miljarder kronor per år kom­mer enligt regeringen att kvarstå under överskådlig tid. Budgeten för anskaff­ning och nya in­ves­teringar mer än tredubblas under perioden och uppgår till knappt 8,2 mil­jarder kronor 2025. Budgeten för reinvesteringar väntas fyrdub­blas under sam­ma period.

I budgetpropositionen konstaterar regeringen att Svenska kraftnät har redo­visat sitt förslag till investerings- och finansieringsplan för treårsperioden 2023–2025 som omfattar åtgärder i transmissionsnätet inklusive utlands­för­bin­delser och utrustning för elektronisk kommunikation. De planerade inves­teringarna under den aktuella perioden beräknas uppgå till 27,3 miljarder kro­nor varav ca 6,3 miljarder kronor avser 2023. Tidsmässiga förskjutningar som kan påverka investeringsnivåerna de enskilda åren kan förekomma.

Regeringen delar Svenska kraftnäts bedömning av vilka investeringar som bör göras de närmaste åren och föreslår därför att investeringsplanen godkänns som en riktlinje för affärsverkets investeringar. Regeringen konstaterar vidare att den höga investeringsvolymen ställer krav på planering, analys av resurs­åtgång samt uppföljning och kontroll i verksamheten. Det är därför vik­tigt att Svenska kraftnät redovisar ekonomiska bedömningar, motiv för och konse­kven­ser av investeringar, underlag för prioriteringar och utfall av före­gående investeringsplan.

Svenska kraftnät ansluter i huvudsak nät från andra nätägare till trans­mis­sions­nätet. Under de senaste åren har havsbaserad vindkraft gått från att vara en nästintill obetydlig del av Svenska kraftnäts portfölj av ansöknings­ärenden till att utgöra en stor del av den ansökta volymen. På användarsidan har an­slut­ning av större enskilda användare återigen blivit aktuell under de senaste åren. Svenska kraftnät har fått flera ansökningar som gäller anslutning av elin­tensiva industrier, och under det senaste året har flera större förfråg­ningar in­kommit som rör omställningen till en mer fossilfri tillverkning.

I budgetpropositionen redovisar regeringen översiktligt de investerings­pro­jekt som var för sig överstiger 400 miljoner kronor. Projekten samlas under olika underrubriker med bäring på vilken typ av in­vesteringar det handlar om (exempelvis anslutningar, marknadsintegration, system­förstärkning, ny- och reinves­ter­ingar). Några av projekten om­nämns kort­fattat i det följande.

Under 2023–2025 pågår ett 40-tal olika projekt som möjliggör anslutning av ny elproduktion, främst nya vindkraftsparker. Det handlar exempelvis om anslutning av vindkraftsparker i Väröbacka (havsbaserad) och i Gäddtjärn (land­baserad). Även större användare kommer att anslutas (som exempelvis Hybrit-anläggningen i Norrbotten).

Investeringar med inriktning på marknadsintegration handlar bl.a. om att bygga bort begräsningar i överföringsförmågan. Projekten genomförs dels för att öka marknadsintegrationen mellan Sverige och andra länder, dels för att bygga bort handelsbegränsningar inom landet. Under 2023–2025 kom­mer ar­be­te utföras i flera större projekt. Det är exempelvis Aurora Line som är en ny 400 kV-ledning mellan Sverige och Finland. Svenska kraftnät och 50 Hertz, en av de tyska transmissionsnätsoperatörerna, har vidare slutit ett avtal om en ny förbindelse, Hansa Powerbridge, mellan elområde 4 och Tyskland. För­bin­delsen planeras att tas i drift 2026. Syftet är att möjliggöra export genom ut­ökad handelskapacitet mellan Sverige och Kontinentaleuropa men även att för­bättra importmöjligheterna under perioder med stora europeiska överskott. För att reducera överföringsbegränsningar i sydöstra Sverige planeras en ny luftledning på 400kV som beräknas öka överföringskapaciteten mellan elom­rå­dena 3 och 4 med ca 500 MW. Ledningen kommer även att få betydelse för ut­lands­förbindelsen Nordbalt samt möjliggöra anslutning av havsbaserad vind­kraft och bidra till att upprätthålla driftsäkerheten.

Under 2023–2025 pågår även ett 40-tal större systemförstärkande projekt vars syfte är att stärka eller upprätthålla drift­säker­heten och därmed långsiktig leveranssäkerhet i kraftsystemet. Det hand­lar bl.a. om Åtgärdspaket Norr­lands­kusten som består av nio ingående projekt. Beho­vet av effektuttag längs kusten i övre Norrland har ökat kraftigt och åtgärder be­höver därför genom­föras för att möjliggöra nya anslutningar. Pake­tet omfat­tar bl.a. led­nings­för­stärkningar och nya stationer. Ett annat exem­pel är att Svenska kraftnät har kon­sta­terat att det behövs en ny kabel­förbindelse till Gotland ca 2030 för att möta prognostiserad förbruk­nings­ökning på ön. Oli­ka kabelal­ternativ utreds för närvarande. Dessutom genomförs inves­teringar för att upp­gra­dera elnäten genom både östra och västra Stock­holm.

Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

När det gäller Svenska kraftnäts finansiella befogenheter föreslår regeringen följande:

–      Regeringen bemyndigas även att för 2023 låta Svenska kraft­nät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.

–      Regeringen bemyndigas för 2023 att besluta om delägarlån eller borgen om högst 600 miljoner kronor till förmån för bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier.

–      Regeringen bemyndigas att för 2023 bevilja lån till företag som bedriver nät­verksamhet enligt ellagen som uppgår till högst 700 miljoner kronor.

–      Regeringen bemyndigas för 2023 att besluta om förvärv och bildande av bolag som ska verka inom Svenska kraftnäts verksam­hets­område intill ett belopp om 250 miljoner kronor samt avyttra aktier intill ett belopp om 20 miljoner kronor.

Bemyndigande att låta Svenska kraftnät ge lån till företag som bedriver nät­verk­samhet enligt ellagen (1997:857) ryms inom den sam­man­lagda ramen och syftar främst till att finansiera åtgärder, utom drift och underhåll, för att öka el­nätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anläggningar för pro­duk­tion av förnybar el, om det finns särskilda skäl att anta att en sådan anslut­ning annars inte kommer att äga rum. Regeringen anger att den kommer att kräva full ersättning för statens risk i samband med borgensteckning eller lån­giv­ning.

Motionerna

I partimotion 2022/23:1280 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) förordas ändringar som innebär att anslagsnivån för utgiftsområde 21 Energi uppgår till 5 169 849 000 kronor. Det är 225 miljoner kronor mer än regeringens förslag i budget­pro­positionen för 2023. Motionärerna aviserar en omfattande satsning på inves­te­ringar för klimatet fr.o.m. 2024 inklusive satsningar som ska under­lätta om­ställ­ningen till förnybar energi och säkra den lokala energi­för­sörj­ningen.

I motionärernas förslag till anslag inom utgiftsområde 21 Energi för 2023 anges att de vill avveckla kärnkraften och att de mot den bakgrunden avvisar regeringens förslag om att avsätta 50 miljoner kronor för forskning och inno­vation på kärnkraftsområdet.

Utöver detta vill motionärerna gynna de kommuner där vindkraft har byggts genom ett statligt stöd under en övergångsperiod på två år. Tanken är att detta stöd ska fungera som en ersättning till de berörda kommunerna för vind­krafts­parker som har tillkommit innan den produktions­base­rade ekono­mis­ka ersättning som Vänsterpartiet vill genomföra har förverkligats och som ska be­talas av elproducenten och gå till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. För att införa stödet föreslår motionärerna ett nytt anslag 99:1 Vindkraft – ersätt­ningsmodell till kommunerna. Under 2023 föreslås det nya anslaget upp­gå till 275 miljoner kronor.

Avslutningsvis bör det nämnas att motionärerna listar två nya anslag i sin motion: Stärkt elöverföringskapacitet och Investeringar till lokal förnybar el­pro­duktion. Till dessa föreslås emellertid inga medel förrän under 2024 och 2025.

I kommittémotion 2022/23:2057 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) förordas ändringar som innebär att anslagsnivån för utgiftsområde 21 Energi uppgår till 4 577 849 000 kronor. Det är 367 miljoner kronor mindre än regeringens för­slag i budgetpropositionen för 2023. Motionärerna betonar att Sverige behöver myc­ket mer el de närmaste åren, för att få ned priserna, men också för att klara klimat- och industriomställningen när näringslivet ställer om från fossila bräns­len till el. Enligt motionärerna behöver potentialen i alla fossilfria ener­gi­slag nyttjas – vindkraft, kärnkraft, vattenkraft, solenergi m.fl. som till­sam­mans kan gynna omställningen och säkra såväl den svenska elpro­duk­tionen som konkurrenskraften.

Jämfört med regeringens förslag till anslag inom utgiftsområde 21 Energi föreslår motionärerna endast justeringar av ett av anslagen, nämligen anslaget 1:2 In­satser för energieffektivisering. Motionärerna vill se ökade satsningar på ener­gi­effektivisering i bostäder. Eftersom möjligheterna till energieffekti­vi­se­rings­åtgärder i småhus ökar som en konsekvens av att reglerna för rotav­draget justeras i partiets budgetmotion, vill motionärerna att de medel som är före­slagna av regeringen för det nyssnämnda anslaget flyttas till utgifts­område 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggan­de samt konsu­ment­poli­tik och där inriktas på energieffektivi­se­rings­åtgär­der i fler­bostads­hus.

I kommittémotion 2022/23:2196 av Rickard Nordin m.fl. (C) förordas ändringar som innebär att anslagsnivån för utgiftsområde 21 Energi uppgår till 4 628 272 000 kronor. Det är 316 577 000 kronor mindre än regeringens för­slag i budgetpropositionen för 2023.

Motionärerna betonar att klimatkrisen är akut och att den får omfattande negativa effekter runt om i världen. Motionärerna anser att Sverige och EU mås­te göra sig oberoende av fossil energi, i synnerhet den ryska – både för säkerheten och för klimatet. Därför vill de att elproduktionen byggs ut i en om­fattning som minst motsvarar en fördubbling jämfört med i dag och ut­byggnaden måste gå snabbare än nu. De vill att byggandet av minst 100 TWh ny kraft ska påbörjas innan 2024 och de föreslår också åtgärder ämnade att öka Sveriges elproduktion med minst 50 TWh under den kommande mandat­perio­den.

Utöver produktionsökningar inom samtliga utsläppsfria kraftslag vill mo­tio­närerna också satsa på åtgärder som ökar effektiviteten i den befintliga kraft­produktionen och på riktade satsningar på tekniker som stärker energi­sys­temet, som t.ex. batterier, vätgas, överföringskapacitet och digitali­sering. Mo­tio­närer­na presenterar även ett förnyat fokus på energi­effek­ti­visering i form av ett breddat grönt avdrag.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 för 2023 föreslår motio­närerna en ökning av anslaget 1:1 Statens energimyndighet med 25 miljoner kronor för att kunna finansiera motionärernas förslag om en satsning på att stär­ka energi­sektorns motståndskraft. Anslaget 1:2 Energieffektivisering före­slås minska med 379 miljoner kronor eftersom motionärerna avvisar re­ger­ingens förslag om att införa ett nytt stöd för energieffektivisering. Mo­tio­nä­rerna hänvisar här i stället till att det ovan omnämnda gröna avdraget bör bred­das till att också omfatta energieffektiviserande åtgärder, bl.a. installa­tion av olika typer av värmepumpar i fastigheter som värms upp med direkt­ver­kan­de el.

Vidare föreslår motionärerna en minskning av anslaget 1:4 Energiforskning efter­som de avvisar regeringens förslag om en riktad och detaljstyrd satsning om 50 miljoner kronor på kärnkraftsforskning. Den uppfattning som redovisas i mo­tionen är att in­satser för energiforskning bör vara teknikneutrala.

Det bör enligt motionärernas uppfattning även införas ett statligt stöd för att del­finan­siera arbetet med att uppdatera de kommunala vindkraftsplanerna. Av den anledningen föreslår de ett nytt anslag (99:2 Stöd för uppdaterade vind­kraftsplaner). Det nya anslaget föreslås tilldelas 90 miljoner kronor under 2023.

Avslutningsvis bör det noteras att Centerpartiet inte godtar den nivå på pris- och löneomräkningen som regeringen har använt i budgetpropositionen. Mo­tionärerna föreslår en lägre nivå, vilket påverkar de anslag som räknas upp med denna. Inom utgiftsområde 21 gäller detta anslagen till Energi­myn­dig­he­ten och till Energimarknadsinspektionen.

I kommittémotion 2022/23:2168 av Marielle Lahti m.fl. (MP) förordas ändringar som innebär att anslagsnivån för utgiftsområde 21 Energi uppgår till 25 650 500 000 kronor. Det är 20 705 651 000 kronor mer än regeringens för­slag i budget­propositionen för 2023.

Motionärerna pekar på en mängd allvarliga problem som förbränningen av fossila bränslen medför. De anser att ett energisystem baserat på förnybara ener­gikällor, kompletterat med energilagring och smarta elnät, inte bara är bra för klimatet utan dessutom är en säkerhetspolitisk nödvändighet. Dessutom me­nar de att det ofta är billigare att producera el och värme med förnybar eller geotermisk energi än med fossil energi.

För att bli kvitt det skadliga beroendet av fossila bränslen förordar motio­närerna att stora delar av samhället elektrifieras, vilket enligt många bedömare kommer att resultera i en fördubblad elanvändning till 2045. Motionärerna vill därför storsatsa på förnybar och billig energiproduktion.

Vindkraften är enligt motionärerna i dag den billigaste energiproduktionen. I dagsläget stoppas dock många av Sveriges vindkraftsprojekt av kommu­ner­na. För att göra det mer attraktivt för kommunerna vill motionärerna anslå 3,6 miljarder kronor under 2023 under anslaget 1:3 Insatser för fossilfri elpro­duk­tion för att finansiera en lokal elbonus, där kommunerna får 10 miljoner kro­nor för varje befintlig TWh förnybar el som de producerar, och 30 miljoner kro­nor för varje tillkommande TWh sådan el.

Under samma anslag föreslår motionärerna också att det avsätts medel för satsningar på solenergi. Utöver att ändra reglerna för det s.k. gröna avdraget vill de att det offentliga bör gå före genom att installera solenergi på alla offent­liga byggnader. Under 2023 satsar de 5 miljarder kronor på detta.

Vidare vill motionärerna stimulera investeringar i solvärme och därför sat­sar de 350 miljoner kronor på ett investeringsstöd för storskalig solvärme. Även dessa medel avsätts under anslaget 1:3 Insatser för fossilfri elproduktion.

Motionärerna vill också se kraftiga satsningar på energieffektivisering ef­ter­som de menar att energieffektivisering är det snabbaste, billigaste och mest miljövän­liga sättet att minska kostnaderna för och miljöpåverkan av ener­gi. Det som anförs i motionen är att staten bör ta en mer aktiv roll i att stötta hus­hållen och företagen i denna utveckling. Motionärerna föreslår mot den bak­grunden ett stöd under de nästkommande två åren där staten tar 80 procent av kostnaden för alla åtgärder som effektiviserar hushålls och fastig­hets­ägares energian­vändning. De satsar sammantaget 7,5 miljarder kro­nor på denna kris­åt­gärd, varav 6 miljarder kronor ligger inom detta utgiftsområde un­der ansla­get 1:2 In­satser för energieffektivisering.

Det är också motionärernas uppfattning att det s.k. Energisteget snarast bör återinföras för att stötta näringslivets arbete med energieffektivisering. De sat­sar där­för 2 miljarder kronor på detta under anslaget 1:2 Insatser för energi­effek­ti­visering.

Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling, framhåller mo­tionärerna. Därför vill de uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust nät som klarar mer förnybar el och som gör det möjligt att överföra stora mängder förnybar el mellan EU:s länder med inne­börden att EU:s medlemsstater hjälper varandra att möta olika energi­behov.

Motionärerna föreslår att drygt 400 miljoner kronor satsas på teknik som kan bidra till att balansera nätet. Pengarna avsätts under ett nytt anslag, ansla­get 99:3 Energiteknik. Samtidigt pekar de på behovet av testbäddar för att ta fram både affärsmodeller och ny teknik för flexibel produktion, flexibel kon­sum­tion och flexibla elnät. Därför har de föreslagit att 40 miljoner kronor av anslaget 1:4 Energi­forskning ska öronmärkas för finansiering av test­bäddar för experiment med flexibla elnät. Det nyss­nämnda anslaget föreslås även öka med knappt 105 miljoner kronor jäm­fört med regeringens förslag.

Bakgrund och pågående arbete

I den Överenskommelse för Sverige som slöts mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna efter valet hösten 2022 (det s.k. Tidöavtalet) anges att det kommer att överlämnas en energiforskningsproposition till riksdagen ”som innebär att energiforskningen läggs om i grunden, för alla fossilfria kraftslag där kärnkraften har en självklar plats”.

I samma överenskommelse anges det också att det ovan omnämnda upp­dra­get till Energimyndigheten att utarbeta en fjärr- och kraftvärmestrategi ”be­höver kompletteras med skrivningar om sektorskopplingar (el, process­värme, fjärrvärme, vätgas) och med specifika skrivningar om att utvärdera kärn­energi och inkludera den i strategin”. Vidare anges det att kraftvärme­skatten, avfalls­för­bränningsskatten och skatten på bioolja ska ses över för att skapa bättre för­utsättningar för kraftvärmen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer till fullo i regeringens uppfattning att det behövs en ny in­riktning på energipolitiken och välkomnar regeringens avsikt att revidera må­let om förnybar elproduktion till 2040. Genom att inkludera all fossilfri kraft­pro­duk­tion i målet ges det betydligt bättre förutsättningar för energi­po­li­tiken att ge ett verkligt bidrag till lösningarna på klimatutma­ningarna. Ett en­sidigt fokus på intermittent förnybar vind- och solelproduktion räcker helt en­kelt inte, utan blir i många stycken mer en symbolhandling än något som har reell effekt. Med ett nytt mål ges kärnkraften helt andra för­utsättningar att bli en fossilfri bas på vilken andra fossilfria kraftslag kan bidra. Att myndig­he­ter­na på energiområdet även får en tydligare styrning med inriktning på att be­trak­ta kärnkraften som en naturlig del av kraftsystemet ser utskottet också som posi­tivt.

Ökad elproduktion syftar dock långt ifrån enbart till att möta klimat­ut­ma­ningar. Omfattande elektrifiering inom flera samhällssektorer gör att elkon­sum­tionen kan komma att fördubblas. Utskottet instämmer i regeringens be­döm­ning att ny kärnkraft kommer att ha en avgörande roll både genom att bidra med mer el och för att åter­upprätta en leve­rans­säker och trygg elförsörj­ning. De utfästelser som re­ger­ingen gör om en garantiram för kärnkraft liksom om att se över regel­verken i syfte att underlätta tillkomsten av sådan planerbar baskraftproduktion ställer sig utskot­tet således bakom. Utskottet ställer sig även positivt till att det ska införas nya regler som garanterar rätten till pro­duktion så länge anlägg­ningarna är i gott skick och drivs på ett säkert sätt. En­ligt utskottets uppfattning är det även rimligt att förutsättningslöst utreda möjligheterna till återstart av planerbar elproduktion i södra Sverige. Utskottet välkomnar också att reger­ingen avise­rar satsningar på forskning och innova­tion om kärnkraft, inklusive forsk­ning inom strål­sä­ker­hetområdet och på att stär­ka kompetensen vid de myn­digheter som är vik­tiga för kärnkraftens ut­veck­ling.

Även om utskottet ser ett behov av att lyfta fram kärnkraften finns det även fortsättningsvis betydande utrymme för den förnybara elproduktionen att bidra till den svenska energimixen. Utskottet instämmer med regeringen i att vind­kraf­ten har en viktig roll i det avseendet även om utskottet också delar reger­ingens uppfattning om att vindkraften ska verka under konkurrensneutrala vill­kor och byggas ut med hänsyn tagen till lokala intressen och till miljön. Även solel kan vara ett alternativ både för företag, småhusägare och boende i flerfa­miljshus. Utskottet ställer sig därför positivt till att regeringen har för avsikt att se över kraven på bygglov för integrerade solceller och att den kommer att föreslå höjd sub­ven­tions­grad för solceller inom ramen för det gröna skatte­av­draget.

Utskottet vill understryka betydelsen av att ett starkt fokus på elproduk­tions­frågorna inte skymmer det faktum att ökad produktion förutsätter ett väl fun­gerande kraftnät. Utan möjligheter att överföra elen mellan produktions­plat­ser och konsumenter, såväl inom Sverige som mellan länder kommer pro­duk­tionsutbyggnaden till stor del att förfelas. Det krävs således ett tydligt systemperspektiv för att utvecklingen ska bli effektiv och inte präglas av oba­lan­ser, teknisk flaskhalsproblematik och andra systembrister. Utskottet vill lik­som regeringen även peka på vikten av att de tillståndsgivande myndig­heterna inte blir byråkratiska flaskhalsar i detta sammanhang. Den omfattande elek­trifieringen som samhället står inför ställer stora krav på effektiva och snab­ba tillståndsprocesser för såväl elnätets utbyggnad som för tillkomsten av ny produktion. Det är mot den bakgrunden positivt att regeringen föreslår att Ener­gi­marknadsinspektionen ska tillföras ytter­ligare medel för att kunna svara upp mot dessa ökade krav.

Utöver ökad kraftproduktion och nätutbyggnad är det viktigt att använda den ener­gi som produ­ce­ras på ett effektivare sätt. Detta stärker både Sveriges kon­kurrenskraft och minskar såväl klimatpåverkan som annan miljö­på­verkan. Därtill minskar konsu­menternas sårbarhet mot höga ener­gipriser. Mot den bak­grunden väl­kom­nar utskottet de betydande satsningar som regeringen före­slår på olika energi­effek­tiviseringsåtgärder. Det handlar bl.a. om ett inves­te­ringsbidrag för konvertering av upp­värmningssystem och för energieffek­ti­viserande reno­ve­ring av småhus som värms med direktverkande el eller gas.

Utskottet tvingas konstatera att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har – tillsammans med flera andra faktorer – gjort att elförsörjningssituationen in­för den kommande vintersäsongen är ansträngd. Mot den bakgrunden ser ut­skottet det som betydelsefullt att den svenska elberedskapen ges ökad upp­märk­samhet. Det är enligt utskottets uppfattning positivt att regeringen före­slår en höjning av anslaget för elberedskap i syfte att stärka det civila för­svaret inom energi­om­rådet.

När det gäller transportsektorns elektrifiering delar utskottet regeringens upp­fattning om behovet av satsningar på utbyggnad av laddinfrastruktur i hela landet, och utskottet står således bakom regeringens förslag om satsningar på detta område.

Utskottet konstaterar också att regeringen påpekar att kraftvärme bidrar till planerbar och stabil elförsörjning i Sverige, men att avfallsförbränningsskatten har för­svagat lönsamheten för detta produktionsslag. Här noterar utskottet att regeringen därför meddelar av­sikten att avskaffa avfallsförbrännings­skat­ten och att produktionen av värme i kraftvärme- och värmeverk inom ramen för EU:s ut­släpps­handelssystem ska befrias från koldioxidskatt. Skattefrågor be­reds emel­lertid av riksdagens skatteutskott, varför utskottet avstår från att kom­mentera dessa avsikter närmare.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen inte nämner något om energi­forsk­ningens framtida inriktning, men har noterat att den enligt det s.k. Tidö­avtalet ska inriktas på att möjliggöra en effektiv klimatomställning och på att stärka den svenska konkurrenskraften. Det aviseras där att det ska läggas fram en ny energiforsk­nings­proposition som innebär att energiforskningen läggs om i grunden, för alla fossilfria energislag, och där kärnkraften har en självklar plats.

När det gäller de tillkännagivanden som regeringen redovisar i budgetpro­positionen vill utskottet påminna om att konstitutionsutskottet våren 2017 fram­höll att det berör­da ut­skottet lämpligen redovisar sin syn i samband med att regeringen i t.ex. bud­getpropositionen redovisar sin behandling av ett till­kännagivande (bet. 2016/17:KU21).

Utskottet kan mot denna bakgrund konstatera att regeringen redovisar tre till­kännagivanden som slutbehandlade i den del av budgetpropositionen för 2023 som omfattar utgiftsområde 21 Energi. Utskottet gör ingen annan be­döm­ning än regeringen i det avseendet och betraktar således de tre till­kän­na­givandena som slutbehandlade.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi och de förslag till bemyndiganden för 2023 som är knutna till några av anslagen. Utskottet till­styrker också de förslag som gäller Svenska kraftnäts investeringsplan 2023–2025 och finansiella befogenheter 2023 liksom förslaget om elbered­skaps­av­giftens storlek 2023. Följaktligen avstyrker utskottet de förslag till alternativa anslagsfördelningar som föreslås i motionerna.

Särskilda yttranden

 

1.	Statens budget inom utgiftsområde 21 (S)
	Fredrik Olovsson (S), Monica Haider (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S) och Aida Birinxhiku (S) anför:

 

Genom beslut den 13 december 2022 väntas riksdagen fastslå att de samlade ut­gif­terna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 4 944 849 000 kro­nor 2023 (bet. 2022/23:FiU1). Den samlade kraftfulla politik vi står bakom och som Sverige verkligen behöver under en orolig tid redovisas i partimotion 2022/23:2074 (S). Förslagen i den motionen måste ses som en helhet och vi anser därför att det vore olämpligt att bryta ut vissa delar och behandla dessa i särskild ordning. Motionen behandlas i betän­kande 2022/23:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservationerna 1 och 5 i det betän­kandet. Efter­som riks­dagen alltså väntas ställa sig ba­kom andra ut­gifts­ra­mar och beräk­ningar av in­komsterna än de vi har före­slagit avstår vi från ställnings­ta­gande när det gäller anslagsfördelningen inom ut­gifts­område 21 Energi. Vi vill dock i detta särskilda yttrande redovisa den syn på energi­politiken som även åter­finns i motion 2022/23:2057 (S).

Det råder orostider. Det rasar ett brutalt krig i Sveriges närområde, infla­tio­nen är hög och eko­nomin är på väg in i en lågkonjunktur. Hushållen pressas av höga elpriser, stigande boräntor och dyra drivmedel. Reallönerna urholkas när det blir allt dyrare att leva, bo och äta. Det svåra ekonomiska läget sätter ljuset på behovet av ett tryggt samhälle där välfärden levererar och det blir viktigt att möta tuffa tider tillsammans. Samtidigt finns det flera andra sam­hällsproblem att hantera. Klimatkrisen är bara ett av dessa som behöver mötas med en politik som både bygger ett starkt, hållbart samhälle och som skapar grö­na jobb i hela landet. Sverige behöver nu öka takten i klimatomställningen så att fler gröna jobb kan skapas.

En omfattande elektrifiering av samhället baserad på en kraftigt utbyggd el­produktion ser vi som en avgörande faktor för att kunna ställa om Sve­rige i hållbar riktning – både för att pressa ned priserna för vanligt folk och för att klara industrins elektrifiering och konkurrenskraft. Sverige behöver allt­så mer billig el så snabbt det går. För att lyckas med detta kommer alla för­nybara och fossilfria energislag att behövas inklusive vindkraft, solenergi, vat­tenkraft och kärnkraft. Den nationella elektrifieringsstrategi som den förra re­ger­ingen pre­sen­terade våren 2022 anser vi måste fullföljas. Åtgärderna i stra­tegin syftar till att undanröja hinder för utbyggnaden av elproduktionen och säker­ställa att det finns leveranser av el under dygnets alla timmar. Till­stånds­processerna för eta­blering av ny elproduktion måste bli snabbare, enkla­re och mer förutsäg­bara utan att det ges avkall på höga svenska miljö­krav.

Vi menar också att det är angeläget att se över hur regelverket kan förändras och andra åtgärder som behövs för att det ska vara möjligt att utnyttja både den befintliga och framtida kärnkraften. Regelverket måste helt enkelt uppda­teras i takt med att tekniken utvecklas. Ett annat kraftproduktionsslag med stor po­tential – inte minst i södra Sverige – som behöver få bättre för­utsättningar är den havsbaserade vindkraften. Havsbaserad vindkraft bidrar till ett elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till konkur­rens­kraftiga pri­ser. Svenska kraftnäts planerade insatser för anslutning av havs­baserad vind­kraft bör därför fortsätta. Vi anser också att den eventuella poten­tialen i kraftvärmen bör nyttjas liksom den som finns på solener­gi­om­rådet. I det senare fallet vill vi att det tillsätts en utredning för att se över möj­ligheterna att kräva solceller på såväl offentliga som kom­mersiella bygg­na­der.

Fortsatta satsningar på elektrifiering kräver dock inte bara ökad produktion utan också förbättrade möjligheter att överföra elen mellan producenter och konsumenter. Takten i utbyggnaden av elnätet måste öka samtidigt som det är viktigt att kostnaderna för utbyggnaden är rimliga för elkunderna, oavsett var i landet de bor eller var ett företag är etablerat. Vi vill också att det görs en över­syn av indelningen av elprisområden.

För att sänka elpriserna ytterligare ser vi också ett behov av att elpris­sätt­ningen på den europeiska marknaden reformeras, så att elpriserna frikopp­las från gaspriset.

Enligt vår uppfattning krävs det långsiktiga förutsättningar för att det ovan anförda ska bli verklighet, och vi vill därför se en blocköverskridande överens­kommelse om ener­gi­politiken och en generalplan för energiproduktionen som är offensiv och hel­täckande. Ett offensivt förhållningssätt innebär bl.a. att led­tiderna för in­ves­teringar och tillstånd både för industrins omställning och för energi­pro­duk­tio­nen måste kortas. Särskilt angeläget är det att korta tillstånds­pro­ces­serna för havsbaserad vindkraft.

Effektivare användning av energi är också en viktig pusselbit i omställ­nings­arbetet. Hushållen bör få mer stöd för att kunna genomföra nödvändiga in­satser på detta område. Det är ett bra sätt för dessa att minska sina elkost­nader och sin energiförbrukning på både kort och lång sikt. Vi anser att Energi­myndigheten ska fortsätta sin energieffektiviseringskampanj, och vi vill stötta energieffektivisering i småhus, flerbostadshus och inom industrin. Syftet med åtgärderna är att bidra till klimatomställningen, skapa jobb, säker­ställa en jämn tillgång till energi och minska risken för negativa effekter av volatilitet i ener­gipriserna. Vi vill även återinföra det stöd för energi­effek­tivisering av fler­bo­stadshus som försvann i och med riksdagens beslut om att anta det bud­get­för­slag för 2022 som Moderaterna, Sverige­demo­kraterna, Libe­ra­lerna och Krist­demokraterna stod bakom. För att öka takten i ener­gieffek­tivi­se­ring­en vill vi även höja sub­ven­tionsgraden inom ramen för rotavdraget för tjäns­ter som bi­drar till sådan effek­tivisering.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 har vi ingen annan upp­fatt­ning än den som regeringen har föreslagit bortsett från anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering. Som har angetts ovan vill vi se ökade satsningar på energieffek­tivisering i bostäder men eftersom möjligheterna till energieffek­ti­viseringsåtgärder i småhus ökar som en följd av att rotavdraget föreslås få en annan utformning i det samlade budgetalternativ som vi står bakom, anser vi att en del av den ökning av anslaget som regeringen föreslår för det aktuella anslaget (367 miljoner kronor) skulle ha flyttats till utgiftsområde 18 Sam­hälls­­planering, bo­stads­för­sörjning och byggande samt konsumentpolitik och där ha inriktats på att finan­siera energieffekti­vi­serings­åtgärder i flerbostads­hus.

Beträffande redovisningen av slutbehandlade tillkän­na­givan­den i budget­pro­positionen delar vi inte regeringens bedömning när det gäller tillkän­na­givandet om vissa kompletteringar av Energimyndighetens pågående upp­drag att utarbeta en strategi för kraft- och fjärr­värme. Enligt vår upp­fattning kan tillkännagivandet inte betraktas som slutbehandlat med hän­visning till att re­ger­ingspartierna har gjort vissa utfästelser om kom­pletteringar av uppdraget som ligger i linje med tillkännagivandet i ett högst informellt avtal som väg­leder deras sam­arbete (det s.k. Tidöavtalet).

Avslutningsvis har vi inga invändningar mot förslagen i budgetpro­po­si­tio­nen om elberedskapsavgiftens storlek eller om Svenska kraft­näts inves­te­rings­plan och finansiella befogenheter.

 

 

2.	Statens budget inom utgiftsområde 21 (V)
	Birger Lahti (V) anför:

 

Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen väntas ge budgetpolitiken en annan inriktning än den jag önskar avstår jag från ställ­nings­tagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21. Väns­terpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat. I stället för att delta i be­slutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområdet väljer jag att redovisa Vänster­partiets syn på energipolitiken i detta särskilda yttrande.

Vänsterpartiets samlade förslag när det gäller statens budget finns i par­ti­motion 2022/23:1299 (V). Motionen behandlas i betänkandet 2022/23:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservationerna 2 och 6 i det be­tän­kandet. I den nyssnämnda motionen finns också ett förslag till ram för ut­gifts­område 21. För­slaget till statens budget för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi läggs fram i motion 2022/23:1280 (V).

Jag anser att det välfärdssamhälle som tidigare generationer har byggt upp bör återupprättas och vill därför eftersträva en samhällsutveckling med goda och jämlika förutsättningar för alla som bor och verkar i Sverige. Den eko­no­miska politiken ska inriktas på att uppnå full sysselsättning och ekono­misk jäm­likhet. Samti­digt som klimatomställningsarbetet måste accelereras betyd­ligt för att klimatmålen ska kunna nås måste de svenska hushållens eko­no­mi skyddas från prischocker på exempelvis energi. När samhället ställer om ska det ske på ett socialt hållbart sätt. Samhället behöver framför allt bygga håll­bara alternativ till dagens klimatskadliga verksamheter. Jag ser det som myc­ket beklagligt att när världssamfundet verkligen behöver kraftsamla för att möta klimatut­maningen skämmer regeringen ut Sverige och gör tvärtom, näm­ligen sänker de svenska klimatambitionerna. Det är enligt min uppfattning myc­ket besvärande att regeringen i detta läge väljer att ta sin hand från klimat- och energipolitiken och underlåter att agera. På energiområdet har regeringen därtill aviserat reformer som kastar Sverige flera årtionden tillbaka i utveck­lingen. Ett ensidigt fokus på kärnkraft hotar exempelvis den stora viljan att in­vestera i vindkraft både på land och till havs. Sådana investeringar skulle kun­na ge ett mycket betydelsefullt kraftproduktionstillskott inom tidshori­son­ter som ny kärnkraft inte kommer i närheten av. Jag vill därtill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktions­base­rad ekonomisk ersätt­ning till de lokalsamhällen där vindkraften etableras.

Huvudmålet med energipolitiken bör vara stora reformer som syftar till att bygga ut den förnybara energiproduktionen och ställa om från fossila bränslen till förnybara. Transport- och industrisektorernas klimat­om­ställning sker till stor del genom elektrifiering. Inom energiområdet finns dessutom utrymme för satsningar som inte bara är viktiga för klimat­omställningen utan som även skapar arbetstillfällen och får fart på ekonomin. Med de föreslagna inves­te­ringarna skulle Sverige ta reella steg mot att bli värl­dens första fossil­fria väl­färdsland.

Mot denna bakgrund ser jag mycket positivt på det omfattande investe­rings­paket för klimatet som Vänsterpartiet vill sjösätta. Genom investeringar på 700 miljarder kronor under de kommande tio åren accelereras klimatom­ställ­ningstempot väsentligt. Det föreslagna investeringsprogrammet kom­mer att innebära ökad jämlikhet, stärkt produktivitet, minskad arbets­löshet och en modernisering av det svenska samhället. Under 2023 skulle jag vilja att arbetet påbörjas med att planera, samverka och koordinera detta omfattande inves­terings­program som sedan implementeras på energiområdet fr.o.m. 2024 och växlas upp under 10 år.

Jag kan konstatera att Rysslands krig i Ukraina har drivit på inflationen och framkallat stora störningar på energimarknaderna i Europa, vilket i sin tur har fått el­priserna att stiga till mycket höga nivåer. Regeringen har här utlovat en el­pris­kompensation. Jag ser positivt på en sådan kompensation, men menar att den riskerar att bli fördelningspolitiskt skev. Enligt min uppfattning hade re­ger­ingen onekligen kun­nat hantera frågan annorlunda och eftersökt en bättre för­delning så att stödet hade landat där det gör störst nytta, dvs. hos de mest behövande. Jag hade förordat ett förslag som ger mer till vanliga hushåll men som inte är dyrare för staten än regeringens förslag, snarare tvärt­om. Det hade således varit på sin plats med en omfördelning av elprisstödet, så att en betyd­ligt större andel går till de hushåll som faktiskt har fått bära kostna­derna när elpriserna har skenat.

På längre sikt anser jag att Vänsterpartiets förslag om s.k. Sverigepriser är den naturliga lösningen för att motverka dessa prischocker. Med en sådan mo­dell hade inte kontinentens höga elpriser kunnat smitta av sig på de svenska.

När det gäller anslagens fördelning inom utgiftsområde 21 Energi är det min uppfattning att kärnkraften borde avvecklas och att det där­för inte finns skäl att satsa några pengar på ytterligare forskning och innovation med inrikt­ning på just detta kraftslag. Regeringens förslag om att tillföra 50 mil­jo­ner kro­nor för detta ändamål avvisar jag därför och anslaget borde således ha mins­kats med motsvarande belopp.

Jag har redan nämnt att det finns behov av att öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som be­talas av elproducenten och som går till de lokalsamhällen där vindkrafts­pro­duktion tillkommer. För att gynna de kommuner där vindkraft redan har byggts, förordar jag ett statligt stöd som ersättning för redan existerande vind­kraftsparker under en övergångsperiod på två år. Syf­tet med stödet är att de kommuner som redan har upplåtit mark till vind­kraftsbyggen ska ersättas in­nan lagstiftning om en produk­tions­baserad ekonomisk ersättning från elpro­ducenten till de lokalsamhällen där vindkraft byggs, kommer på plats. För att kunna finan­siera stödet under övergångsperioden 2023–2024 har Vänster­par­tiet föreslagit ett nytt anslag om 275 mil­joner kronor under 2023 och 2024.

Beträffande anslagen inom utgiftsområde 21 Energi vill jag avslut­nings­vis även påminna om det stora ovan omnämnda klimatinvesteringsprogram som Vänsterpartiet föreslår borde börja finansieras fr.o.m. 2024. Satsningen har redan nu markerats i partiets anslagsförslag inom utgiftsområde 21 genom att två nya anslag har introducerats (Stärkt elöverföringskapacitet och Inves­ter­ingar till lokal förny­bar elproduktion). Till dessa båda anslag har emellertid inga medel avsatts under 2023, varför de inte redovisas i betänkandets bi­la­ga 2.

När det gäller redovisningen av slutbehandlade tillkän­na­givan­den i budget­pro­positionen delar jag inte regeringens bedömning när det gäller tillkän­na­givandet om vissa kompletteringar av Energimyndighetens pågående upp­drag att utarbeta en strategi för kraft- och fjärr­värme. Enligt min upp­fatt­ning kan till­kännagivandet inte betraktas som slutbehandlat med hän­vis­ning till att re­ger­ingspartierna har gjort vissa utfästelser om kom­pletteringar av uppdraget i linje med tillkännagivandet i ett högst informellt avtal som vägleder deras sam­arbete (det s.k. Tidöavtalet).

Avslutningsvis har jag inga invändningar mot förslagen i budgetpro­po­si­tio­nen om elberedskapsavgiftens storlek eller om Svenska kraft­näts inves­te­rings­plan och finansiella befogenheter.

 

 

3.	Statens budget inom utgiftsområde 21 (C)
	Elisabeth Thand Ringqvist (C) anför:

 

Som en konsekvens av att riksdagsmajoriteten i det första steget av bud­get­pro­cessen väntas ge budgetpolitiken en annan inriktning än den jag önskar, av­står jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom ut­gifts­om­rå­de 21. Centerpartiets budgetalternativ bör ses som ett sam­manhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Jag vill där­emot i det här särskilda yttrandet redovisa min upp­fattning om poli­tikens in­riktning och Centerpartiets budgetförslag som alltså tyvärr sannolikt kom­mer att avvisas. Centerpartiets samlade förslag när det gäller statens bud­get finns i partimotion 2022/23:2180. Motionen behandlas i betän­kande 2022/23:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservationerna 3 och 7 i det be­tän­kandet. I den nyssnämnda partimotionen finns också ett förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi. Centerpartiets förslaget till statens budget för 2023 inom utgiftsområdet finns i motion 2022/23:2196.

Jag kan konstatera att Sverige står inför svåra ekonomiska tider. Priser, rän­tor och arbetslösheten stiger. Allt fler kan inte betala sina räkningar eller har råd att tanka bilen. Samtidigt fortsätter världens utsläpp att öka. I detta all­var­liga läge krävs det att politiken foku­serar på det som är viktigt på riktigt, dvs. på att fler ska kunna få eller behålla ett jobb, på att klara klimatom­ställ­ningen och på att ge människor i hela landet möjlighet att klara hushålls­eko­nomin. Dess­värre gapar regeringens budget tom på både pengar och andra för­slag som kan möta dessa utmaningar. Enligt min upp­fattning behövs det i stället ett kraftfullt liberalt och grönt alternativ som pekar ut en annan och mer hoppfull väg framåt för Sverige. Ett alternativ för fler jobb, mins­kade ut­släpp och större möjlig­heter att bo och arbeta i hela Sverige. Detta in­kluderar en kraft­full kli­mat- och ener­gipolitik som bl.a. inne­fattar inci­tament för ökad ener­gi­effek­tivi­sering, billi­gare biobränslen och kli­mat­smart elpro­duk­tion med snab­ba­re ut­bygg­nad av ny elproduktion.

Just ökad utbyggnad av elproduktionen ser jag som en nyc­kel­faktor för att nå framgång på flera av de områden som jag nämner ovan. De omfattande grö­na industrisatsningarna i bl.a. norra Sve­rige behöver mer utsläppsfri el i när­tid. Jag vill ge förutsättningar för att öka Sveriges elproduktion med minst 50 TWh fram till 2026. Dessutom vill jag att minst 100 TWh ny kraft ska kun­na påbörjas innan 2024. Dessa höga men nödvändiga ambi­tioner kräver att de berörda myndig­heterna plane­rar för en kraftigt ökad produktion och an­vänd­ning av el. Som ledstjärna för detta arbete vill jag att det ska införas ett planeringsmål för att elsystemet 2040 ska kunna inrymma minst 330 TWh som också kan överföras dit den behövs.

Ökad inhemsk elproduktion minskar inte bara beroendet av fossil energi utan minskar också Sveriges och övriga Europas beroende av rysk energi, vil­ket är avgörande, både för klimatet och ur ett säkerhetsperspektiv. För att kli­matomställningen ska kunna fortsätta i Europa och för att beroendet av Ryss­land ska kunna minska måste Sverige fortsätta att bidra med grön el till konti­nenten samtidigt som produktionen ökar i Sverige för att priserna ska bli lägre. Det är även avgörande att den svenska energisektorns skydd mot cyberattacker stärks för att säkra elproduktionens kontinuitet.

För att nå långsiktigt bärkraftiga framgångar när det gäller att hantera kli­mat­krisen – bl.a. genom att öka elproduktionen – ser jag det också som nöd­vän­digt att påbörja sådana samtal som kan bereda vägen för en ny ener­gi­upp­görelse över partigränserna. En sådan överenskommelse skulle ska­pa nödvän­di­ga förutsätt­ningar för den svenska industrin och för svenska företag, sam­ti­digt som de svenska klimatmålen kan uppnås. Precis det som näringslivet efter­frågar.

På kortare sikt ser jag också ett behov av en kriskommission som kan vidta åtgärder för att korta tillståndsprocesserna för exempelvis land- och havs­base­rad vindkraft, inklu­sive nödvändiga anslutningskablar. Det råder bred sam­stäm­mig­het om att det går snabbast att bygga ut vindkraften, vilket även nä­rings­livet påtalar.

Det är därför helt avgörande att det vidtas åtgärder för att stärka den lokala accep­tan­sen för både vindkraft och nätutbyggnad. Här anser jag att det behövs ett system för lokal ersättning till både för kommuner och närboende. Dess­utom anser jag att fastighetsskatten för industri- och elpro­du­cerande fas­tig­he­ter bör regionaliseras.

Solel är en annan förnybar kraftproduktionsresurs som bör få ökad upp­märk­samhet. Här finns det dock en rad skatteregler som jag anser bör ändras för att det ska bli mer intressant att investera i gemensamma solelanläggningar och för att det ska bli mer attraktivt att producera solel för eget bruk.

Jag ser också med tilltagande oro på regeringens hantering av den s.k. re­duk­tions­plikten. Förslagen om att minska inblandningen av biodriv­medel i den vanliga dieseln har lett till att planerade miljardinvesteringar, syf­tandes till att använda svensk skogsråvara för att producera konkur­renskraftig grön diesel, har lagts på is. Jag anser att dessa investeringar i stället bör upp­muntras för att öka Sve­riges oberoende av rysk och saudiarabisk olja och på sikt kunna skapa en ny in­dustrigren som kan förse svenska transporter med grönt bio­baserat bränsle. Reduktionsplikten är dessutom helt avgörande för att det ska vara möj­ligt att klara bå­de de svenska och de europeiska, bindande klimatmålen. Uppnås inte de eu­ro­peiska klimatmålen väntas dessutom höga kostnader an­tingen via böter, köp av annat medlemslands even­tuella överprestation eller ett ökat upptag i mark­sektorn. Det sistnämnda skulle i praktiken i sin tur leda till stora inskränk­ningar i bru­kan­det av den svenska skogen. Att förlita sig på elektri­fiering av trans­port­sek­torn som ersätt­ning för den sänkta reduktions­plik­ten är inte tillräc­kligt enligt de analyser som både myndigheter och reger­ingens egna budget gör.

Jag står självfallet bakom den omfattande handlingsplan för klimatet som Centerpartiet har föreslagit och som bl.a. innehåller ett stort antal förslag med inriktning på en kraftig ökning av den utsläppsfria elproduktionen. Flera av förslagen återfinns i Centerpartiets motion om anslag inom utgiftsområde 21 Energi. Utöver ökad elproduktion syftar förslagen bl.a. till att förbättra kapa­citeten i hela kraftsystemet. Vidare hand­lar det om att stärka det lokala stödet för investeringar i den gröna omställ­ningen. Utöver produktionsök­ningar inom alla utsläppsfria kraftslag vill jag också att det satsas på åtgärder som ökar effek­tiviteten i den befintliga kraftproduktionen, från såväl bio-, vind- och vattenkraft som kärnkraft. Det handlar exempelvis om riktade satsningar på tek­niker som stärker energisystemet, som t.ex. batterier, vätgas, överförings­kapacitet och digi­talisering. Det är tekniker som bidrar till ökad effektivitet och som möjlig­gör en mer flexibel använd­ning, smarta elnät, energi­lagring och balansering.

Jag ser också med oro på att många hushåll riskerar att få kraftigt höjda el­pri­ser i vinter, inte minst i södra Sverige. Därför anser jag att regeringen bor­de ha beaktat Centerpartiets föreslag till åtgärder för att barnfamiljer och hushåll ska kunna få vardagen att gå ihop under årets kallaste månader. För ett hushåll med en genomsnittlig förbrukning i södra Sverige hade det förslaget inne­burit en sänkning av elräkningen med mer än 5 700 kronor i månaden. Flera av dessa förslag fanns på bordet redan inför den förra vintern i samband med att riksdagen tog ställning till budgetpropositionen för 2022. Hade rätt beslut fattats då hade Sverige stått betydligt bättre rustat än inför den vinter som redan nu har kopplat greppet om stora delar av landet.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 Energi förordar jag alltså den ram som har föreslagits av Centerpartiet, men som tyvärr inte väntas få stöd i bud­getbehandlingens första steg. Inom den ramen föreslås en ökning av an­slaget 1:1 Statens energimyndighet med 25 miljoner kronor för finan­siering av en satsning på att stärka energi­sektorns motståndskraft. Anslaget 1:2 Ener­gi­effek­tivisering före­slås minska med 379 miljoner kronor eftersom jag avvi­sar re­ger­ingens förslag om att införa ett nytt stöd för energieffek­tivisering. Den satsning jag står bakom på detta område finansieras i stället genom att det grö­na avdraget breddas till att också omfatta energieffek­ti­vi­serande åtgärder, bl.a. installa­tion av olika typer av värme­pum­par i fastig­heter som värms upp med direkt­ver­kande el.

Jag anser också att anslaget 1:4 Energiforskning borde ha minskats efter­som jag avvisar regeringens förslag om en riktad och detaljstyrd satsning om 50 miljo­ner kronor på kärnkraftsforskning. Den uppfattning som redovisas i mo­tionen är att in­satser för energiforskning bör vara teknikneutrala, vilket ju även regeringen ger uttryck för i andra texter.

Det borde även ha införts ett statligt stöd för att del­finan­siera arbetet med att uppdatera de kommunala vindkraftsplanerna (nytt anslag 99:2 Stöd för upp­daterade vind­kraftsplaner) som borde ha tilldelats 90 miljoner kronor un­der 2023. Ett sådant stöd efterfrågas från lokalt håll för att det ska vara möjligt att öka takten i utbyggnaden av elproduktionen.

Avslutningsvis har jag har en annan uppfattning än regeringen när det gäller det tillkännagivande från riksdagen om en strategi för kraftvärme som har re­do­visats som slutbehandlat i budgetpropositionen. Regeringen har inte på nå­got sätt redovisat en sådan strategi, och några lösa skrivningar i reger­ings­sam­arbetets egen överenskommelse kan knappast kallas strategi och ger inte heller branschen den trygghet och de långsiktiga förutsättningar som den har för­tjä­nat. Jag har emellertid inget att invända mot förslagen i budgetpro­po­si­tio­nen om elberedskapsavgiftens storlek eller om Svenska kraftnäts inves­te­rings­­plan och finansiella befogenheter.

 

 

4.	Statens budget inom utgiftsområde 21 (MP)
	Elin Söderberg (MP) anför:

 

Genom beslut den 13 december 2022 väntas riksdagen fastslå att de samlade ut­gifterna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 4 944 849 000 kro­nor 2023 (bet. 2022/23:FiU1). Detta är beklagligt när vi befinner oss i ett akut glo­balt klimatnödläge. Vad som i stället behövs är en kraftfull klimatpolitik för att Sverige och världen ska klara den omställning som är helt nödvändig. En politik med den inriktningen har presenterats i partimotion 2022/23:2275 (MP). Jag står bakom det som anförs i den motionen, vars innehåll även av­speglas reservationerna 4 och 8 i finansutskottets ovan omnämnda betänkande. Sam­tidigt anser jag att de förslag som presenteras där bör ses som ett samlat paket. Med hänvisning till att riksdagen allt­så väntas besluta om andra ut­gifts­ra­mar och beräk­ningar av inkoms­ter­na än de jag står bakom, avstår jag från ställ­ningstagande när det gäl­ler an­slagsfördelningen inom ut­gifts­område 21 Ener­gi. Jag väljer i stället att re­dovisa min syn på energipolitiken i detta sär­skilda yttran­de. Den inrikt­ning jag stöder framgår även i mo­tion 2022/23:2168 (MP).

Det råder sannolikt inga delade meningar om att vi lever i en orolig tid. Putins invasionskrig i Ukraina och coronapandemin har påverkat hela världs­ekonomin. Bränsle-, energi- och livsmedelskostnader drivs upp överallt och framtiden förefaller i många avseenden som mycket osäker.

Samtidigt får dessa utmaningar inte leda till handlingsförlamning när det gäl­ler att möta den kanske största globala utmaningen, nämligen hotet mot kli­matet och alla de förödande konsekvenser som följer i kölvattnet av sti­gande glo­ba­la temperaturer. Förbränning av fossila bränslen har skapat nästan 80 pro­cent av koldioxidutsläppen sedan den industriella revolutionen och fos­sila bränslen står än i dag för över 80 procent av energianvändningen glo­balt.

Jag förordar därför en mycket kraftfull klimatpo­litik, där insatser på det energipolitiska området spelar en central roll. Jag ser det således som mycket angeläget att bygga vidare på de revolutionerande insatser för klimatet som grundlades under Miljöpartiets tid i regeringsställ­ning. Dessa insatser byter den nytillträdda regeringen nu ut mot ett kolsvart bud­get­alternativ som innebär ökade fossila subventioner och ett fortsatt be­ro­ende av tvivelaktiga oljestater. Putins energikrig mot Europa har visat att över­gången från det fossila till det förnybara är akut också ur ett rent säkerhets­pers­pektiv. EU:s beroende av rysk energi är, och har varit, en enorm svaghet rent strategiskt eftersom Putin har kunnat justera flödet av framför allt gas som ett påtryckningsmedel. Exportin­täkterna från ryska fossila bränslen har dess­utom finansierat Putins krig. Ett energisystem baserat på förnybara energikäl­lor kompletterat med energilag­ring är alltså inte bara bra för klimatet utan är dess­utom en säker­hets­po­litisk nöd­vändighet.

För att bli kvitt det skadliga beroendet av fossila bränslen måste stora delar av samhället elektrifieras, vilket kan leda till att elanvändningen för­dubblas till 2045. Detta kräver inte bara större elproduktion utan också effektivare an­vänd­ning av energin och ett smart elnät som kan hantera framtidens utma­ningar.

Jag ser det som mycket positivt att Sveriges industrier inte bara vill delta i omställningen utan att de vill leda den. Det är dock politikens roll att tillhanda­hålla flera av de nödvändiga förutsättningarna för att de ska kunna göra detta. När elpriserna stiger behövs en snabb och kraftfull utbyggnad av elproduk­tio­nen och åtgärder för ökad energieffektivisering för hushåll och företag. Efter­som mer grön el är en myc­ket viktig del av lösningen på flera olika sam­hälls­ut­ma­ningar förordar jag en storsatsning på förnybar och billig energi­pro­duk­tion.

Vindkraften är i dag den billigaste energiproduktionen och därför vill jag att vindkraften till havs byggs ut i hela landet och att det går snabbt. Därtill bör det finnas en rejäl ekonomisk återbäring till de kommuner där vindkraften byggs. Genom att betala kommunerna för den förnybara el de producerar blir det mer attraktivt att öppna för ny vindkraft på fler ställen. Dessutom stär­ks dessa kommuners ekonomi och deras förutsätt­ningar att lösa sina uppgifter på ett än bättre sätt.

Utöver mer vindkraft anser jag att det offentliga har ett särskilt ansvar för att använda så hållbara lösningar som möjligt. Därför vill jag att alla lämpliga bygg­nader som ägs av staten, regionerna eller kommunerna ska installera sol­paneler på taket. Enbart i södra Sverige skulle en sådan satsning kunna ge ny elproduk­tion som motsvarar en hel kärnkraftsreaktor. Genom solceller på vil­la­tak och flerbostadshus kan även hushållen minska sina elkostnader. Reg­ler­na för skat­te­reduktionen för grön teknik (det s.k. gröna avdraget) bör ändras så att även andelsägd förnybar el omfattas. Det skulle underlätta för bostads­rätts­före­ning­ar, hyresrättshushåll och samfälligheter att investera i solenergi.

Ökad produktion av förnybar el ställer också särskilda krav på ett välfun­ge­ran­de elnät. Därför vill jag uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar mer förny­bar – om än inte sällan intermittent – elproduktion. För att EU ska kunna göra sig oberoende av skurk­stater och klara klimatomställningen behövs dessutom ett nät som kan överföra stora mängder billig och förnybar el både inom Sverige och mellan EU:s län­der.

Effektivare energianvändning är det snabbaste, billigaste och mest miljö­vänliga sättet att minska denna användnings kostnader och miljöpåverkan. På detta område vill jag lyfta fram förslaget om att staten ska stå för 80 procent av kostnaden för privata energi­effek­tiviseringsinsatser. Därmed skulle Sverige få mer och billigare el och ett effektivare energisystem. Dessutom vill jag åter­införa och förstärka det s.k. Energisteget, dvs. ett re­form­program för ener­gi­effektiviseringsåtgärder inom industrin.

Flera satsningar på att elektrifiera vägtransportsektorn ser jag också som mycket betydelsefulla i sammanhanget. Det behövs även åtgärder för att mins­ka flygets klimatpåverkan i form av omställning till förnybara bränslen, elek­tro­bränslen och elflyg för de flygresor som inte kan ersättas på annat sätt.

Jag anser det vara helt nödvändigt att stötta hushåll och företag i en tid med skenande priser på många nödvändiga varor och tjänster, inklusive på el. Där­emot vänder jag mig mot den orättvisa utformningen ur ett fördelnings­pers­pek­tiv av det högkostnadsskydd som regeringen har skisserat. Jag hade i stäl­let förordat ett stöd som ger en reell effekt för dem som verkligen behöver det, där­ibland hushåll som riskerar att hamna i energifattigdom.

När det gäller fördelningen av statens medel inom det här aktuella utgifts­om­rådet hade jag alltså hellre sett en fördelning i linje med den som Miljö­par­tiet föreslår och med den inriktning som har berörts ovan. Det handlar för det första om en mycket omfattande satsning på energieffektivi­se­ring och för­ny­bar elproduktion. Anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering anser jag bor­de vara ca 7,8 miljarder kronor större än vad regeringen föreslår. Dessa medel skulle bl.a. gå till ett stöd där staten tar 80 procent av kostnaden för alla åtgär­der som effektiviserar energianvändningen för hushåll och fastighets­äga­re. Som har nämnts ovan vill jag även att det s.k. Energisteget snarast ska åter­införas för att stötta näringslivets arbete med sådan effektivisering. Även detta fi­nan­sieras genom förstärkningen av anslaget 1:2 Insatser för energi­effek­tivi­sering.

Den största avvikelsen från regeringens förslag till anslagsfördelning som jag förordar är den som gäller anslaget 1:3 Insatser för fossil­fri elproduktion. Jag har redan tidigare i detta särskilda yttrande argumen­terat för behovet av stora satsningar på vindkraft och solenergi. Här konkretiseras detta ytterligare eftersom jag anser att det nyssnämnda anslaget borde ha varit drygt 12 miljar­der kronor högre för 2023 än vad regeringen har före­slagit. För att göra det mer intressant för kommunerna att välkomna vind­kraftutbyggnad inom sina grän­ser anser jag att staten borde finansiera en lokal elbonus till de be­rörda kom­munerna som baseras på den mängd vindel som produceras. Tan­ken är att kommunerna skulle få 10 miljoner kronor för varje befintlig TWh förnybar el som de producerar, och 30 miljoner för varje till­kommande TWh.

Vidare vill jag att det under samma anslag skulle ha avsatts medel för sats­ningar på solenergi. Utöver att ändra reglerna för det s.k. gröna avdraget för­ordar jag att det offentliga går före genom att installera solenergi på alla offent­liga bygg­nader. Dessutom är min uppfattning att delar av anslaget borde an­vän­­das till ett investeringsstöd för storskalig solvärme.

Moderniseringen av det svenska elnätet i linje med vad som har anförts ovan, kommer att kräva nya tekniska lösningar. Därför anser jag att det borde ha avsatts drygt 400 miljoner kronor till ett nytt anslag (99:3 Energiteknik) för utveckling av teknik som bl.a. kan hjälpa till att balansera nätet. Jag ser också ett behov av att stimulera framväxten av både affärsmodeller och ny teknik för flexibel produktion och konsumtion samt flexibla elnät. Här behövs det emel­ler­tid mer forskning, och en ökning av anslaget 1:4 Energiforskning med knappt 105 miljoner kronor hade jag därför velat se liksom att 40 miljoner kro­nor av dessa ha­de öronmärkts för finansiering av testbäddar för experiment med flexib­la el­nät.

Avslutningsvis har jag ingen annan uppfattning än regeringen när det gäl­ler de till­känna­givanden som har redovisats som slutbehandlade i bud­get­pro­posi­tio­nen. Jag har heller inget att invända mot förslagen i budgetpropositionen om elberedskapsavgiftens storlek eller om Svenska kraftnäts investeringsplan och finansiella befogenheter.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2022/23:1 Budgetpropositionen för 2023 utgiftsområde 21:

1.Riksdagen fastställer avgiftsuttaget under 2023 för elberedskaps­av­gif­ten till högst 350 000 000 kronor (avsnitt 2.9.6).

 

2.Riksdagen godkänner investeringsplanen för elförsörjning för 2023–2025 som en riktlinje för Affärsverket svenska kraftnäts investeringar (avsnitt 2.10.3).

 

3.Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2023 ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad reger­ingen förordar (avsnitt 2.10.3).

 

4.Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2023 inom utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i propositionen.

 

5.Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2023 ingå ekonomiska åta­ganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som anges i upp­ställningen i propositionen.

Motioner från allmänna motionstiden 2022/23

2022/23:1280 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi enligt för­slaget i tabell 1 i motionen.

2022/23:2057 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi enligt för­slaget i tabell 1 i motionen.

2022/23:2168 av Marielle Lahti m.fl. (MP):

Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi enligt för­slaget i tabell A i motionen.

2022/23:2196 av Rickard Nordin m.fl. (C):

Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi enligt för­slaget i tabell 1 i motionen.

 

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens och motionärernas anslagsförslag

Anslag för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi

Tusental kronor

Anslag		Regeringens	Avvikelse från regeringen
		förslag	S	V	C	MP
1:1	Statens energimyndighet	452 970	±0	±0	23 156	±0
1:2	Insatser för energieffekti­visering	397 000	−367 000	±0	−379 000	7 841 000
1:3	Insatser för fossilfri elpro­duk­tion	21 000	±0	±0	±0	12 004 000
1:4	Energiforskning	1 417 723	±0	−50 000	−50 000	104 723
1:5	Energimarknadsinspektionen	209 401	±0	±0	−482	±0
1:6	Elberedskap	453 000	±0	±0	±0	±0
1:7	Avgifter till internationella organisationer	25 328	±0	±0	±0	328
1:8	Energi- och klimatomställ­ning på lokal och regional nivå m.m.	155 000	±0	±0	±0	±0
1:9	Elsäkerhetsverket	73 427	±0	±0	−251	328 000
1:10	Laddinfrastruktur	1 090 000	±0	±0	±0	±0
1:11	Biogasstöd	650 000	±0	±0	±0	±0
Förslag till anslag utöver reger­ingens förslag
99:1	Vindkraft – ersättnings­mo­dell till kom­muner	±0	±0	275 000	±0	±0
99:2	Vindkraftsplaner	±0	±0	±0	90 000	±0
99:3	Energiteknik	±0	±0	±0	±0	427 600
Summa för utgiftsområdet		4 944 849	−367 000	225 000	−316 577	20 705 651

Bilaga 3

Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden

Det har inte väckts några motioner med anledning av regeringens förslag till beställnings­bemyndiganden.

 

Beställningsbemyndiganden för 2023 inom utgiftsområde 21 Energi

 

Tusental kronor

Anslag		Regeringens förslag	Tidsperiod
1:2	Insatser för energieffektivisering	660 000	2024–2025
1:3	Insatser för fossilfri energiproduktion	30 000	2024–2025
1:4	Energiforskning	3 300 000	2024–2028
1:6	Elberedskap	2 000 000	2024–2038
1:8	Energi- och klimatomställning på lokal och regional nivå m.m.	120 000	2024–2025
1:10	Laddinfrastruktur	1 300 000	2024–2025