HA01JuU21: Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Justitieutskottets betänkande 2022/23:JuU21

Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i rättegångs­balken, lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och socialtjänstlagen. Lagändringarna syftar till att förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott och säkerställa att en hög grad av rättssäkerhet och effektivitet upprätthålls i dessa utredningar. Lagändring­arna handlar bl.a. om följande:

•       Fler utredningar ska få genomföras när barn under 15 år misstänks för brott.

•       Ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn ska kunna förordnas för målsäganden när den som misstänks ha begått brottet är under 15 år.

•       En bevistalan ska få väckas i fler fall.

•       Det ska bli möjligt att bevilja resning av eller undanröja en dom om bevis­talan som har fått laga kraft.

•       Fler drogtester av barn under 15 år ska få genomföras.

•       Det ska bli möjligt för åklagare att genom strafföreläggande besluta om ungdoms­­tjänst.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

Utskottet föreslår även att riksdagen avslår motionsyrkandena.

I betänkandet finns en reservation (V).

Behandlade förslag

Proposition 2022/23:78 Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott.

Ett yrkande i en följdmotion.

Två yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2022/23.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Reservation

Drogtester av barn under 15 år i fler fall, punkt 1 (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Motioner från allmänna motionstiden 2022/23

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.	Drogtester av barn under 15 år i fler fall

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare i de delar det avser 36 b §.   

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:78 punkt 2 i denna del och avslår motion

2022/23:2359 av Gudrun Nordborg m.fl. (V).

 

Reservation (V)

2.	Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

i de delar som inte omfattas av utskottets förslag ovan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:78 punkterna 1, 2 i denna del och 3.

 

3.	Bevistalan

Riksdagen avslår motion

2022/23:863 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 30.

 

4.	Drogtester av barn under 15 år

Riksdagen avslår motion

2022/23:951 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 1.

 

Stockholm den 11 maj 2023

På justitieutskottets vägnar

Richard Jomshof

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Richard Jomshof (SD), Ardalan Shekarabi (S), Louise Meijer (M), Annika Strandhäll (S), Adam Marttinen (SD), Petter Löberg (S), Mikael Damsgaard (M), Anna Wallentheim (S), Katja Nyberg (SD), Mattias Vepsä (S), Charlotte Nordström (M), Gudrun Nordborg (V), Torsten Elofsson (KD), Ulrika Liljeberg (C), Pontus Andersson (SD), Rasmus Ling (MP) och Juno Blom (L).

 

 

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2022/23:78 Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. I propositionen föreslår regeringen ändringar i rättegångsbalken, lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och socialtjänstlagen. Förslagen syftar till att förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott och säkerställa att en hög grad av rättssäkerhet och effektivitet upprätthålls i dessa utred­ningar.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lag­förslag finns i bilaga 2.  

En motion har väckts med anledning av propositionen. I ärendet behandlas även två yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2022/23. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Det kan nämnas att riksdagen har tillkännagett för regeringen att den bör vidta åtgärder för att fler brott som begåtts av personer under 15 år ska utredas (bet. 2017/18:JuU18 punkt 13, rskr. 2017/18:175) och att kunskapen hos socialsekreterarna om när utredningar får inledas mot misstänkta gärnings­personer under 15 år bör förbättras samt att lagstiftningen bör ses över så att det blir möjligt att utreda fler brott som begås av minderåriga (bet. 2021/22:JuU27 punkt 10, rskr. 2021/22:273).

Riksdagen har även tillkännagett för regeringen att det bör införas en möjlighet att förordna ett målsägandebiträde vid brott som begåtts av barn under 15 år (bet. 2019/20:JuU30 punkt 8, rskr. 2019/20:177).

Riksdagen har vidare tillkännagett för regeringen att systemet med bevis­talan bör ses över (bet. 2018/19:JuU15 punkt 7, rskr. 2018/19:170), och att det bör övervägas om åklagare ska ha möjlighet att själva avgöra om en bevistalan ska väckas samt att bevistalan regelmässigt ska väckas i de fall ett barn under 15 år misstänks för ett mycket allvarligt brott, t.ex. dödligt våld (bet. 2020/21:JuU28 punkt 14, rskr. 2020/21:396 och bet. 2021/22:JuU27 punkt 11, rskr. 2021/22:273).

Vidare har riksdagen tillkännagett för regeringen att möjligheten att drog­testa barn under 15 år bör utvärderas i syfte att säkerställa att sådana tester kan genomföras i tillräcklig omfattning (bet. 2017/18:JuU18 punkt 8, rskr. 2017/18:175).

Riksdagen har även tillkännagett för regeringen att åklagare bör kunna besluta om kortare ungdomstjänst för ringa brott genom strafföreläggande (bet. 2017/18:JuU18 punkt 16, rskr. 2017/18:175).

Vidare har riksdagen tillkännagett för regeringen att vidta åtgärder för att säkerställa att socialtjänstens yttranden i förundersökningar håller hög kvalitet (bet. 2017/18:SoU13 punkt 24, rskr. 2017/18:188).

Slutligen har riksdagen tillkännagett att regeringen ska säkerställa att den som hör eller förhör barn ska ha särskild utbildning för det (bet. 2017/18:JuU1 punkt 74, rskr. 2017/18:92).

Utskottets överväganden

Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Propositionen

Brottsutredningar mot barn

Utökade möjligheter att inleda utredningar mot barn under 15 år som misstänks för brott

Enligt nuvarande regler får ingen dömas till påföljd för ett brott som han eller hon begick före 15 års ålder (1 kap. 6 § brottsbalken). Det är socialnämnden i respektive kommun som har huvudansvaret för att vidta åtgärder när barn under 15 år misstänks för brott. När ett barn under 15 år misstänks för brott får inte en förundersökning inledas. För att tillgodose behovet av att utreda omständigheterna kring ett sådant brott finns dock möjlighet att under vissa förutsättningar inleda en utredning. Förutsättningarna regleras i 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, förkortad LUL, och utredningarna kallas därför för § 31-utredningar.

Av första stycket i 31 § LUL framgår att om någon kan misstänkas för att före 15 års ålder ha begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, ska en utredning om brottet inledas, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma gäller vid misstanke om ett straffbelagt försök eller en straffbelagd förberedelse eller stämpling till ett sådant brott. Detta utgör paragrafens s.k. presumtionsregel.

Om presumtionsregeln inte är tillämplig har socialnämnden enligt andra stycket möjlighet att begära att en utredning ska inledas om den kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Vid bedömningen av om en utredning bör inledas ska det särskilt beaktas om det är fråga om ett brott som innebär att den unge äventyrar sin hälsa eller utveck­ling eller om brottet kan antas utgöra ett led i en upprepad brottslighet begången av den unge.

Om varken första eller andra stycket är tillämpligt får en polis eller en åklagare enligt tredje stycket inleda en utredning om brott om det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt 15 år har tagit del i brottet, om det behövs för att efterforska gods som har kommits åt genom brottet eller som kan bli föremål för förverkande, eller om det av andra skäl är av särskild betydelse med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse.

När det gäller ett barn som inte har fyllt tolv år får en utredning enligt andra eller tredje stycket endast inledas om det finns synnerliga skäl. Detta framgår av paragrafens fjärde stycke.

Den utredning som föregick regeringens proposition konstaterade att 31 § LUL tillämpas mer restriktivt än vad som varit avsikten vid dess tillkomst och att det finns en förhållandevis stor risk att brottslighet som är av allvarligt slag, men som faller utanför presumtionsregelns tillämpningsområde, inte kommer att utredas enligt 31 §. I syfte att ge bestämmelsen en mindre restriktiv utform­ning föreslår regeringen att kravet på att en utredning ska vara av särskild betydelse ersätts av ett rekvisit som innebär att en utredning får inledas om det är påkallat. Kravet på att det ska vara påkallat bör enligt regeringen knytas till att så kan anses vara fallet med hänsyn till något – eller några – allmänna eller enskilda intressen.

Regeringen poängterar att avsikten med förslaget inte är att brotts­utredningar slentrianmässigt ska inledas när barn som inte är straffmyndiga misstänks för brott. Den restriktivitet som barnkonventionen kräver bedöms allt­jämt upprätthållas.

Regeringen anför att den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet av bestämmelsen sammantaget innebär en mindre restriktiv reglering än vad som gäller i dag, även om det, som framhållits, krävs att det är fråga om brotts­lighet av allvarligare slag.

Det misstänkta barnets rätt till insyn i en § 31-utredning bör förtydligas

En brottsmisstänkts rätt att ta del av utredningen om brottet är en grund­läggande rättssäkerhetsgaranti. Rättegångsbalkens bestämmelser om för­under­­­­­­­sökning, bl.a. rätten till insyn, gäller i tillämpliga delar vid en § 31-utredning (32 § LUL).

För straffmyndiga personer är de olika stegen i insynsrätten under förundersökningen tydligt urskiljbara eftersom de knutits till tre särskilda åtgärder – delgivning av misstanke, slutdelgivning och väckande av åtal. Motsvarande faser finns inte i § 31-utredningar och det är därför svårare att knyta omfattningen av insynen till dessa. I § 31-utredningar finns t.ex. ingen motsvarighet till att den misstänkta gärningspersonen delges misstanke om brott och det görs heller ingen slutdelgivning. Vidare väcks inte åtal efter en slut­förd § 31-utredning, utan den situationen får anses motsvaras av att bevis­­talan väcks.

Givet skillnaderna mellan en förundersökning och en § 31-utredning bör enligt regeringen den unges insynsrätt i en § 31-utredning förtydligas. Regeringen anser att utgångspunkten bör vara att ett barn under 15 år som miss­tänks för brott ska ha samma rätt till insyn i utredningen som en straff­myndig person har i en förundersökning.

Startpunkten för insynsrätten i en § 31-utredning bör enligt regeringens bedömning vara det första förhöret med den unge. Förutom barnet bör även barnets juridiska biträde ha en fortlöpande rätt att ta del av information i utredningen. Därefter ska barnet och det juridiska biträdet, om det kan ske utan men för utredningen, fortlöpande få del av vad som framkommer i utred­ningen. När utredningen har slutförts ska barnet och det juridiska biträdet ha rätt att ta del av det som förekommit vid utredningen. Om bevistalan väcks ska barnet och det juridiska biträdet ha rätt att på begäran få en kopia av utrednings­protokollet.

Det bör införas en möjlighet för målsäganden att få ett juridiskt biträde under en § 31-utredning

När en förundersökning inleds eller återupptas finns i vissa fall möjlighet att förordna ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn (1 § lagen [1988:609] om målsägandebiträde och 1 § lagen [1999:997] om särskild före­trädare för barn). Någon motsvarande möjlighet finns inte vid § 31-utredningar när den misstänkta gärningspersonen är under 15 år.

Regeringen anser att det är angeläget att en målsägande ges samma rätt till hjälp och stöd från ett juridiskt biträde oberoende av om den misstänkta gärningspersonen är över eller under 15 år. Behovet av stöd och hjälp är lika stort för en målsägande som utsatts för brott av en straffmyndig person som av en person som ännu inte har fyllt 15 år. I många fall då en person under 15 år misstänks för brott är också målsäganden en ung person, vilket kan öka behovet av hjälp och stöd för honom eller henne.

Regeringen anser därför att lagen om målsägandebiträde och lagen om särskild företrädare för barn bör vara tillämpliga när en § 31-utredning inleds eller återupptas. När det gäller vissa förfarandefrågor bör bestämmelser i rätte­gångs­balken om målsägandebiträde göras tillämpliga för att regelverket ska vara komplett.

Socialtjänstens närvaro vid förhör

När förhör hålls under en förundersökning med den som är straffmyndig men inte har fyllt 18 år och som är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa, ska företrädare för socialtjänsten närvara om det är möjligt och det kan ske utan men för utredningen (7 § LUL).

När det gäller förhör inom ramen för en § 31-utredning som hålls med ett barn under 15 år varierar kraven på socialtjänstens närvaro beroende på med stöd av vilken grund som utredningen har inletts. Om det är en utredning som har inletts med stöd av presumtionsregeln i 31 § första stycket LUL eller på social­nämndens initiativ enligt andra stycket i samma paragraf är kraven på närvaro som högst. I dessa fall ska en företrädare för socialtjänsten närvara om det inte finns särskilda skäl mot närvaron (34 § andra stycket LUL).

När utredningar inleds med stöd av någon av övriga grunder i 31 § LUL är främst polisiära behov eller målsägandeintressen styrande. Kravet på social­tjänstens närvaro är i dessa fall lägre. En företrädare för socialtjänsten ska närvara om det inte möter något hinder (31 § tredje stycket och 34 § andra stycket LUL).

Enligt den utredning som föregick regeringens proposition närvarar inte socialtjänsten i tillräcklig utsträckning när förhör hålls med barn som miss­tänkts för brott. Graden av närvaro skiljer sig dock enligt utredningen åt mellan kommunerna, framför allt när det gäller straffmyndiga barn. Regeringen anser att de nuvarande bestämmelserna lämnar ett förhållande­vis stort utrymme för socialtjänsten att inte närvara vid förhör och att den grad av närvaro som förut­sattes i förarbetena inte återspeglas i bestämmelserna.

Regeringen föreslår därför en skärpning av kraven på när en företrädare för socialtjänsten ska närvara vid förhör med barn. När det gäller förhör under förundersökningen som hålls med den som inte har fyllt 18 år och som är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa föreslår regeringen att en företrädare för socialtjänsten ska närvara om det inte finns särskilda skäl som talar mot det, i stället för om det är möjligt, och det kan ske utan men för utredningen. När det gäller förhör med barn under 15 år där utredningen inletts med stöd av presumtionsregeln eller på begäran av socialnämnden föreslår regeringen att en företrädare för socialtjänsten ska närvara om det inte finns synnerliga skäl mot det, i stället för särskilda skäl mot det. Om det gäller en utredning som har inletts med stöd av någon av övriga grunder i 31 § LUL föreslår utredningen att en företrädare för socialtjänsten ska närvara om inte särskilda skäl talar mot det, i stället för om det inte möter något hinder.

Socialnämndens yttranden

Innan beslut om åtal fattas för personer under 18 år ska, som huvudregel, ett yttrande från socialnämnden begäras in. Socialnämndens yttrande används av åklagare inför beslut om åtal och av domstolen när den ska bestämma påföljd. Det är därför viktigt att yttrandena innehåller nödvändig information och att de håller hög kvalitet.

I den utredning som föregick regeringens proposition kartlades kvaliteten på yttrandena från socialnämnderna. Utredningen konstaterade att yttrandena över lag håller god kvalitet och att de i huvudsak fyller sin funktion. Det är dock relativt vanligt att ett yttrande inte innehåller någon uppgift om i vilken utsträckning en tidigare utdömd ungdomstjänst eller ungdomsvård har full­gjorts. Att yttrandet innehåller sådana uppgifter är dock av stor betydelse när påföljden ska bestämmas. Avsaknaden av dessa uppgifter gör det nödvändigt för antingen åklagaren eller domstolen att inhämta komplettering från social­nämnden.

Regeringen anser att lagstiftningen bör vara utformad på ett sådant sätt att den kan bidra till att minska behovet av sådana kompletteringar. Det bör därför regleras att socialnämnden är skyldig att redovisa i vilken mån en tidigare utdömd ungdomstjänst eller ungdomsvård har fullgjorts.

Bevistalan – en prövning av skuldfrågan när barn under 15 år misstänks för brott

Möjligheterna till bevistalan bör utvidgas

Trots att barn under 15 år inte är straffmyndiga finns det en möjlighet att pröva ett barns straffrättsliga skuld i domstol genom en s.k. bevistalan (38 § LUL). En bevistalan innebär att en åklagare begär att en domstol prövar frågan om ett barn under 15 år har begått ett brott eller inte. En förutsättning för en sådan talan är att den krävs ur allmän synpunkt.

För att en bevistalan ska kunna väckas måste en framställning om bevis­talan ha gjorts av socialnämnden, Socialstyrelsen eller barnets vårdnads­havare. Efter en sådan framställning är det upp till åklagaren att ta ställning till om talan krävs ur allmän synpunkt. Vid en sådan prövning ska brottets allvar särskilt beaktas. Bevistalan är främst avsedd att användas om ett barn är miss­tänkt för en gärning av mycket allvarligt slag och då det finns ett betydande intresse av att få ett domstolsavgörande.

Regeringen anför att det är mycket ovanligt att bevistalan väcks. I den utredning som föregick regeringens proposition redogörs för fem mål om bevis­talan som har prövats under den senaste tioårsperioden. Målen gällde alla mycket allvarlig brotts­lighet med dödlig utgång och de misstänkta barnen var åldersmässigt nära straffmyndighetsgränsen.

Regeringen anför att när unga personer misstänks för att ha begått allvarliga brott gör sig flera olika hänsyn gällande. Regeringen understryker att det från samhällets sida finns ett berättigat intresse av att omständigheterna kring ett allvarligt brott utreds och att tillräckligt ingripande åtgärder vidtas mot den som ligger bakom brottet. Det finns även ett intresse av att myndigheter och andra aktörer verkar för att barnet inte fortsätter att begå brott. En bevistalan kan vara ett sätt att tillgodose dessa intressen. Det kan också förbättra möjlig­heterna för socialtjänsten att vidta relevanta åtgärder när det gäller barnet. En bevis­talan kan också tillgodose berättigade målsägandeintressen. Att skuld­frågan klar­görs kan ha betydelse för frågan om brottsskadeersättning och bidra till att målsäganden, som inte sällan själv är en ung person, kan få upprättelse och bättre möjlighet att bearbeta det inträffade.

Regeringen anför vidare att de flesta brott som barn under 15 år misstänks för inte heller fortsättningsvis bör prövas av domstol. En bevis­talan bör även framöver vara förbehållen misstankar om mycket allvarlig brottslighet, efter­som det är i de situationerna som de intressen som en bevis­talan ska till­godose är som starkast. En sådan ordning bedöms vara i linje med barn­konventionen. Även om bevistaleprocessen liknar ett straffrättsligt förfarande innebär förslaget inte att straffmyndighetsåldern sänks. Den före­slagna ordningen ska inte heller fungera som ett sätt att göra viss repression möjlig mot barn under 15 år.

Regeringen föreslår att det ska införas en presumtion för när bevistalan ska väckas. På så sätt blir det tydligt när en bevistalan ska väckas och möjlig­heterna för en enhetlig rättstillämpning ökar. Enligt regeringen bör presum­tionen omfatta brott för vilka det inte är föreskrivet lägre fängelsestraff än fem år. Därigenom omfattas de allvarligaste brotten, som t.ex. mord, synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt, grovt rån och grov mordbrand.

Regeringen föreslår att det också ska vara möjligt att väcka en bevistalan för andra brott än de som omfattas av presumtionsregeln om det finns synner­liga skäl. Synnerliga skäl kan enligt regeringen finnas vid misstanke om viss upprepad brottslighet om det är fråga om mycket allvarliga brott som samman­taget har ett påtagligt högt straffvärde. Så kan t.ex. vara fallet vid upprepade våldtäktsbrott som inte bedöms vara grova brott och därmed inte faller under presum­tions­regelns tillämpningsområde. Enligt regeringen bör det också kunna komma i fråga att väcka bevistalan beträffande ett brott med påtagligt högt straffvärde även om det endast är fråga om en enskild gärning. Andra faktorer att beakta vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl kan vara förekomsten av särskilt försvårande omständigheter, som exempelvis svåra kränkningar av målsägandens integritet – t.ex. vid s.k. ungdomsrån – eller att brottet har utgjort ett led i brottslighet som utövats i organiserad form. En bevistalan om ett sådant brott bör kunna väckas i kombination med en bevis­talan enligt presumtionsregeln men även självständigt. En fördel med en möjlighet att väcka bevistalan även för brott som inte omfattas av presumtions­regeln är att även andra allvarliga brott kan prövas i domstol, vilket i sin tur kan bidra till att ge en samlad bild av vilken kriminalitet som den unge har gjort sig skyldig till.

Regeringen föreslår att en bevistalan inte ska väckas om särskilda skäl talar mot det. Enligt regeringens bedömning ska en bevistalan inte alltid få väckas även om förutsättningarna för det är uppfyllda eftersom det i vissa situationer inte skulle vara förenligt med barnets bästa att väcka en bevistalan. En samman­­­tagen bedömning bör göras i det enskilda fallet. Omständigheter att beakta vid en sådan bedömning kan enligt regeringen exempelvis vara om barnet har vissa svårare intellektuella eller neuropsykiatriska funktions­ned­sättningar. En annan omständighet som kan ha betydelse för bedömningen är om barnet är mycket ungt. Det kan i dessa fall vara i det närmaste omöjligt att bedöma om barnet har gjort sig skyldigt till brott i en straffrättslig bemärkelse och en bevistalan skulle inte vara ändamålsenlig. Att det har förflutit en längre tid sedan brottet begicks kan också vara en särskild omständighet som talar mot att väcka bevistalan. Ett annat exempel på sådana särskilda omständig­heter är att vissa brottsmisstankar som gäller osjälv­ständiga brottsformer kan ha ett straffvärde som, trots att det är fråga om ett brott som omfattas av presum­tionen, i det enskilda fallet med marginal understiger fem års fängelse. Utrymmet för att avstå från att väcka bevistalan vid förekomsten av särskilda omständigheter bör dock vara mindre ju allvarligare brottslighet det är frågan om.

Regeringen föreslår att åklagaren ska ha en självständig initiativrätt till att väcka bevistalan. Lagregleringen av en vårdnadshavares möjlighet att göra en fram­ställning om bevistalan ska tas bort. I stället för Socialstyrelsen ska Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) ha rätt att göra framställning om bevistalan. Om det inte möter något hinder ska åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan utföras av en åklagare som genom intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare är särskilt lämpad för uppgiften.

Propositionen innehåller även förslag till bestämmelser om förnyad pröv­ning av en dom om bevistalan som fått laga kraft.

Drogtester av barn under 15 år i fler fall

Sedan 2010 finns en möjlighet att genom kroppsbesiktning drogtesta ett barn under 15 år som är skäligen misstänkt för olovligt narkotikabruk, om det kan antas vara nödvändigt för att avgöra barnets behov av sociala insatser (36 b § LUL). Kroppsbesiktning beslutas av åklagare och utförs genom att ett prov tas från kroppen, t.ex. ett urinprov, och sedan undersöks. Efter att provet under­sökts ska socialnämnden omedelbart underrättas om resultatet. Det­samma gäller den unges vårdnadshavare eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt andra som har en fostrande roll i förhållande till den unge, om det inte finns särskilda skäl mot det.

När den nuvarande bestämmelsen infördes framhölls i propositionen Barn under 15 år som misstänks för brott (prop. 2009/10:105 s. 54) att barn som använder narkotika riskerar att utveckla ett kriminellt beteende vars konse­kvenser kan vara svåra för barnet att överblicka. Vidare framhölls att en tidig debut i narkotikaanvändning ökar risken för att fastna i ett missbruk och ett beroende. Det framhölls även att många vuxna personer som har utvecklat en kriminell livsstil har börjat använda narkotika redan före 15 års ålder och att det bland dessa är vanligt att de inte upplevt ett tillräckligt starkt engagemang från samhällets sida i början av sitt missbruk.

Av en utvärdering som Brottsförebyggande rådet har genomfört framgår att bestämmelsen använts endast i begränsad omfattning (se rapporten Brott begångna av barn, 2014:20). Mot bakgrund av utvärderingens resultat har utred­ningen som ligger till grund för propositionen sett över skälen till detta. Utredningen har kommit fram till att det bl.a. beror på att det är svårt att nå upp till kravet på nödvändighet. Utredningen anger att det också kan handla om bristande kunskap hos poliser i yttre tjänst och att bestäm­melserna upplevs vara krångliga. Ytterligare ett skäl till att tester inte genom­förs kan enligt utredningen vara tidspress, eftersom det är rutin att först ta kontakt med socialtjänsten för att utreda om det finns behov av ett drogtest. Utredningen har därför föreslagit att bestämmelsen ska ändras på så sätt att ett drogtest ska få genomföras om det kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för barnet, i stället för det nuvarande kravet att det ska kunna antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av insatser.

Regeringen konstaterar att det finns en skyldighet för det allmänna att agera vid misstanke om att ett barn använder narkotika. Av barnkonventionen framgår att staten ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftnings­åtgärder samt administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av bl.a. narkotika (artikel 33). Riskerna för barnets hälsa och utveckling kan potentiellt vara mycket stora när barn så unga som under 15 år använder narkotika. Möjligheten till tvångsvisa drog­tester vid misstanke om droganvändning är ett viktigt verktyg för att barn, som är i riskzonen för att utveckla ett beroende eller som redan har ett etablerat missbruk, ska kunna få rätt stöd och hjälp. Fler drogtester kan medföra att fler unga med begynnande missbruk uppmärksammas, vilket kan möjliggöra tidigare insatser för att barnet inte ska utveckla en svårare problematik. Intresset av att förhindra missbruk hos barn väger mycket tungt. Mot den bakgrunden anser regeringen att behovet av att kunna genomföra drogtester av barn under 15 år väger upp det integritetsintrång som ett tvångsvist genomfört drogtest utgör när ett sådant test har betydelse för att bedöma behovet av insatser för barnet.

Regeringen anför att den grundläggande förutsättningen för att ett drogtest ska få genomföras även fortsättningsvis ska vara att det finns en skälig misstanke om olovligt narkotikabruk. Det innebär att det inte heller framöver kommer att kunna vara fråga om slentrianmässig provtagning. Regeringen betonar även att drogtester inte får ges någon repressiv verkan utan enbart tjäna till att bedöma behovet av insatser för barnet. Ett drogtest kommer således endast att bli aktuellt då det finns en skälig misstanke om olovligt narkotika­bruk och det vid en samlad bedömning av barnets och vårdnadshavarnas uppgifter liksom övriga omständigheter framstår som att ett drogtest kan vara till nytta för socialtjänsten vid bedömningen av barnets behov av insatser.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen sammanfattningsvis att om ett barn är skäligen misstänkt för att före 15 års ålder olovligen ha brukat narkotika ska ett drogtest få genomföras om det kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för barnet.

Strafföreläggande som avser ungdomstjänst

Regeringen föreslår att ungdomstjänst ska få föreläggas unga lagöverträdare genom strafföreläggande. För att ett strafföreläggande som avser ungdoms­tjänst ska få utfärdas måste samma förutsättningar vara uppfyllda som när påföljden bestäms till ungdomstjänst genom dom. Dessutom måste ett yttrande från socialnämnden ha inhämtats. Strafföre­läggande som avser ungdomstjänst ska inte kunna godkännas på förhand.

Regeringen föreslår vidare att om ungdomstjänst har förelagts genom strafföreläggande ska socialnämnden vara skyldig att underrätta åklagaren om det kan antas att det finns förutsättningar att varna den unge eller undanröja ungdomstjänsten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2023. Vidare gör regeringen bedömningen att det inte behövs några övergångs-bestämmelser.

Motionerna

I kommittémotion 2022/23:2359 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkas att propositionen avslås i den del som avser förslaget om att fler drogtester ska få genomföras av barn under 15 år. Enligt motionärerna finns det redan möjlighet att drogtesta barn under 15 år enligt lagen med särskilda bestäm­melser om unga lagöverträdare och den möjligheten bör inte utökas eftersom alla människor, i synnerhet barn, bör skyddas från onödiga ingrepp som t.ex. kropps­­besiktning.

I kommittémotion 2022/23:863 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 30 föreslås att förutsättningarna för bevistalan utökas.

I kommittémotion 2022/23:951 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås att fler barn under 15 år bör drogtestas.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. I samband med att utskottet vintern 2018 behandlade motionsyrkanden från den allmänna motionstiden föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att den bör vidta åtgärder för att fler brott som begåtts av personer under 15 år ska utredas (bet. 2017/18:JuU18 s. 29). Vid samma motionsbehandling föreslog utskottet ett tillkännagivande om att möjligheten att drogtesta barn under 15 år bör utvärderas i syfte att säkerställa att sådana tester kan genomföras i tillräcklig omfattning (bet. 2017/18:JuU18 s. 17 f.). Slutligen föreslog utskottet ett till­känna­givande om att åklagare bör kunna besluta om kortare ungdomstjänst för ringa brott genom strafföre­läggande (bet. 2017/18:JuU18 s. 29). Riksdagen följde i samtliga fall utskottets förslag (rskr. 2017/18:175).

I samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1) inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet föreslog utskottet ett tillkännagivande om att regeringen skulle säkerställa att den som hör eller förhör barn ska ha särskild utbildning för det (bet. 2017/18:JuU1 s. 136). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2017/18:92).

När socialutskottet våren 2018 behandlade socialtjänstfrågor från allmänna motions­­tiden 2016/17 och 2017/18 föreslog utskottet ett tillkänna­givande om att regeringen borde vidta åtgärder för att säkerställa att social­tjänstens yttranden i förundersökningar håller hög kvalitet (bet. 2017/18:SoU13 s. 56). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2017/18:188).

Utskottet har flera gånger behandlat frågan om bevistalan. I samband med att utskottet behandlade motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2018/19 föreslog utskottet att systemet med bevis­talan borde ses över (bet. 2018/19:JuU15 s. 22). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2018/19:170). I samband med att utskottet behandlade motionsyrkanden från allmänna motions­­tiden sommaren 2021 och våren 2022 föreslog utskottet att det borde över­­vägas om åklagare ska ha möjlighet att själva avgöra om en bevistalan ska väckas samt att bevistalan regelmässigt ska väckas i de fall ett barn under 15 år misstänks för ett mycket allvarligt brott, t.ex. dödligt våld (bet. 2020/21:JuU28 s. 41 och bet. 2021/22:JuU27 s. 39). Riksdagen följde i båda fallen utskottets förslag (rskr. 2020/21:396 och rskr 2021/22:273).

I samband med att utskottet vintern 2020 behandlade motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2019/20 föreslog utskottet för regeringen att det borde införas en möjlighet att förordna ett målsägandebiträde vid brott som begåtts av barn under 15 år (bet. 2019/20:JuU30 s. 29 f.). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2019/20:177).

I samband med att utskottet våren 2022 behandlade motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2021/22 föreslog utskottet att kunskapen hos social­sekreterarna om när utredningar får inledas mot misstänkta gärnings­personer under 15 år borde förbättras samt att lagstiftningen borde ses över så att det blir möjligt att utreda fler brott som begås av minderåriga (bet. 2021/22:JuU27 s. 39). Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2021/22:273).

Regeringens redovisning av tillkännagivandena

I propositionen uppger regeringen att de tillkännagivanden som redovisats ovan är tillgodosedda genom de förslag som behandlas i propositionen och därmed slutbehandlade.

Utskottets ställningstagande

Som framgår har utskottet vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som syftar till att förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott och säkerställa att en hög grad av rättssäkerhet och effektivitet upprätt­hålls i dessa utredningar. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har över­lämnat lagförslag som syftar till detta. Utskottet anser att förslaget är ända­­­­­måls­­enligt utformat.

När det gäller förslaget om att fler drogtester av barn under 15 år ska få genom­föras instämmer utskottet visserligen i det som motionärerna anför om att alla människor, och i synnerhet barn, bör skyddas från onödiga ingrepp som t.ex. kroppsbesiktning. Utskottet delar dock i dessa delar regeringens uppfatt­ning att det finns en skyldighet för det allmänna att agera vid misstanke om att ett barn använder narkotika och att intresset av att förhindra missbruk hos barn väger mycket tungt. Därmed får behovet av att kunna genomföra drog­tester av barn under 15 år väga upp det integritets­intrång som ett tvångs­vist genomfört drogtest utgör när ett sådant test har betydelse för att bedöma behovet av insatser för barnet. Förslaget framstår som väl avvägt.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet därmed bakom propositionen och avstyrker motion 2022/23:2359 (V).

Genom de föreslagna lagändringarna får motionerna 2022/23:863 (C) yrkande 30 och 2022/23:951 (SD) yrkande 1 anses vara i huvudsak tillgodo­sedda. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovis­ning av tillkännagivandena.

Reservation

 

Drogtester av barn under 15 år i fler fall, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare i de delar det avser 36 b §.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2359 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) och

avslår proposition 2022/23:78 punkt 2 i denna del.

 

 

Ställningstagande

När barn misstänks för brott är tidiga och ändamålsenliga insatser från samhällets sida viktiga eftersom det kan hindra en negativ spiral med fortsatt brottslighet och bidra till att barnet får den hjälp och det stöd som det behöver. De flesta förslag i den aktuella proposi­tionen är väl avvägda och jag ställer mig därför bakom dessa.

När det gäller förslaget om att fler drogtester av barn under 15 år ska få genomföras bör det förslaget dock inte antas. Alla människor, i synnerhet barn, bör skyddas från onödiga ingrepp som t.ex. kroppsbesiktning. Det finns redan i dag möjlighet att drogtesta barn under 15 år, och den nuvarande regleringen är enligt min mening tillräcklig och bör inte utvidgas. Samhället bör inte möta barn och ungas beroende med mer tvångslagstiftning utan ska i stället arbeta brett och före­byggande för att förverkliga barns rättigheter och de mänskliga rättig­­heterna. Det förebyggande arbetet bör därför utvecklas så att barn och unga får tidig hjälp och stöttning för att uppnå drogfrihet. Det finns ungdoms­mottagningar som inkluderar alkohol- och drogrådgivning i sin verksamhet, men detta arbete behöver utvecklas. Ungdomsmottagningarna bör därför få en mer central roll genom att deras uppdrag breddas och beroende och psykisk ohälsa inkluderas. Maria Ungdom i Stockholm bör bli ett nationellt kunskaps­centrum om ungas beroende i syfte att ta till vara den kunskap och erfarenhet som finns samt att utveckla vården, tillvarata ny forskning och samla kompetens.

Jag anser sammanfattningsvis att riksdagen bör avslå regeringens förslag i den del som avser att fler drogtester av barn under 15 år ska få genomföras.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2022/23:78 Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

Följdmotionen

2022/23:2359 av Gudrun Nordborg m.fl. (V):

Riksdagen avslår proposition 2022/23:78 i den del som avser förslaget om att fler drogtester ska få genomföras mot barn under 15 år.

Motioner från allmänna motionstiden 2022/23

2022/23:863 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C):

30.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka förutsättningarna för bevistalan och tillkännager detta för regeringen.

2022/23:951 av Richard Jomshof m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fler drogtester av barn under 15 år och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag