HA01FöU7: Samhällets krisberedskap
|
|
Samhällets krisberedskap
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden i betänkandet. Dessa yrkanden behandlar frågor om samhällets fredstida krisberedskap, skydd mot olyckor, cybersäkerhet m.m.
I betänkandet finns 20 reservationer (S, V, C och MP) och två särskilda yttranden (S och MP).
Behandlade förslag
Cirka 60 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2022/23.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Regleringen av den fredstida krisberedskapen
Utveckling av räddningstjänsten
Användningen av högfluorerade ämnen
Stöd till personer med funktionsnedsättning
Klimatanpassning för krisberedskapen
Cybersäkerhet – risker, sårbarheter och åtgärder
Kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet
Arbetet inom EU med cybersäkerhet
Motståndskraft mot desinformation och propaganda
Skydd av svensk transportinfrastruktur
Landtransporter av farligt gods
Nationellt förbud mot fyrverkerier
Skärmförbud på offentliga badanläggningar
Hotet från radioaktiva komponenter från rymden
1.Krisberedskapssystemet, punkt 1 (C)
2.Regleringen av den fredstida krisberedskapen, punkt 3 (C)
3.Utveckling av räddningstjänsten, punkt 5 (S, C)
4.Utveckling av räddningstjänsten, punkt 5 (MP)
5.Användningen av högfluorerade ämnen, punkt 8 (C)
8.Stöd till personer med funktionsnedsättning, punkt 10 (V)
9.Nationell krisfond, punkt 11 (C)
10.Klimatanpassning för krisberedskapen, punkt 12 (S, C, MP)
11.Cybersäkerhet – risker, sårbarheter och åtgärder, punkt 14 (C)
12.Kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet, punkt 15 (S, MP)
13.Kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet, punkt 15 (C)
14.It-upphandlingar, punkt 16 (C)
15.Arbetet inom EU med cybersäkerhet, punkt 17 (C)
16.Digital kommunikation, punkt 18 (C)
17.Motståndskraft mot desinformation och propaganda, punkt 19 (MP)
18.Kustbevakningen, punkt 24 (C)
19.Kustbevakningen, punkt 24 (MP)
20.Antalet marina myndigheter, punkt 25 (C)
1.Portar i Göta älvs mynning, punkt 13 (MP)
2.Samhällets krisberedskap (S)
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2022/23
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Krisberedskapssystemet |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:288 av Jan Ericson (M) och
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 8.
Reservation 1 (C)
|
2. |
SOS Alarm |
Riksdagen avslår motion
2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 38.
|
3. |
Regleringen av den fredstida krisberedskapen |
Riksdagen avslår motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 10.
Reservation 2 (C)
|
4. |
Nordiskt samarbete |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:315 av Markus Wiechel (SD) yrkande 3 och
2022/23:1524 av Kjell-Arne Ottosson (KD).
|
5. |
Utveckling av räddningstjänsten |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:629 av Johan Hultberg (M) yrkandena 1 och 3,
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 1 och 5 samt
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 47.
Reservation 3 (S, C)
Reservation 4 (MP)
|
6. |
Bekämpande av skogsbränder |
Riksdagen avslår motion
2022/23:972 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 19.
|
7. |
Vatten- och branddammar |
Riksdagen avslår motion
2022/23:1910 av Sten Bergheden (M).
|
8. |
Användningen av högfluorerade ämnen |
Riksdagen avslår motion
2022/23:907 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 84.
Reservation 5 (C)
|
9. |
Brandsäkerhet |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:901 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 14 och
2022/23:1249 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 5.
Reservation 6 (V)
Reservation 7 (C)
|
10. |
Stöd till personer med funktionsnedsättning |
Riksdagen avslår motion
2022/23:1232 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 22 och 23.
Reservation 8 (V)
|
11. |
Nationell krisfond |
Riksdagen avslår motion
2022/23:854 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 24.
Reservation 9 (C)
|
12. |
Klimatanpassning för krisberedskapen |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:499 av Mathias Tegnér (S) yrkande 1,
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 6,
2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 5 och
2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 25.
Reservation 10 (S, C, MP)
|
13. |
Portar i Göta älvs mynning |
Riksdagen avslår motion
2022/23:746 av Nicklas Attefjord m.fl. (MP).
|
14. |
Cybersäkerhet – risker, sårbarheter och åtgärder |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 17, 20 och 27–30,
2022/23:1013 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD) yrkande 7 och
2022/23:1643 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 23, 24 och 26.
Reservation 11 (C)
|
15. |
Kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 24, 31 och 39 samt
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 5.
Reservation 12 (S, MP)
Reservation 13 (C)
|
16. |
It-upphandlingar |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 22 och 23 samt
2022/23:1013 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD) yrkande 6.
Reservation 14 (C)
|
17. |
Arbetet inom EU med cybersäkerhet |
Riksdagen avslår motion
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 7–9 och 25.
Reservation 15 (C)
|
18. |
Digital kommunikation |
Riksdagen avslår motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 31.
Reservation 16 (C)
|
19. |
Motståndskraft mot desinformation och propaganda |
Riksdagen avslår motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 6.
Reservation 17 (MP)
|
20. |
Skydd av svensk transportinfrastruktur |
Riksdagen avslår motion
2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 42.
|
21. |
Landtransporter av farligt gods |
Riksdagen avslår motion
2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 60.
|
22. |
Nationellt förbud mot fyrverkerier |
Riksdagen avslår motion
2022/23:142 av Ingela Nylund Watz (S).
|
23. |
Skärmförbud på offentliga badanläggningar |
Riksdagen avslår motion
2022/23:893 av Michael Rubbestad (SD).
|
24. |
Kustbevakningen |
Riksdagen avslår motionerna
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 34 och
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 48.
Reservation 18 (C)
Reservation 19 (MP)
|
25. |
Antalet marina myndigheter |
Riksdagen avslår motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 33.
Reservation 20 (C)
|
26. |
Skyddet av kärnkraftverk m.m. |
Riksdagen avslår motion
2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 45.
|
27. |
Hotet från radioaktiva komponenter från rymden |
Riksdagen avslår motion
2022/23:1767 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 4.
Stockholm den 23 mars 2023
På försvarsutskottets vägnar
Peter Hultqvist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Sven-Olof Sällström (SD), Jörgen Berglund (M), Helén Pettersson (S), Björn Söder (SD), Johan Andersson (S), Helena Bouveng (M), Anna Starbrink (L), Alexandra Anstrell (M), Hanna Gunnarsson (V), Mikael Oscarsson (KD), Mikael Larsson (C), Lars Püss (M), Gustaf Göthberg (M), Lena Johansson (S), Marcus Andersson (S) och Ulf Holm (MP).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet 56 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2022/23. Yrkandena behandlar frågor om samhällets fredstida krisberedskap, skydd mot olyckor, cybersäkerhet m.m.
Utskottet har löpande inhämtat information under riksdagsåret 2021/22 respektive 2022/23 i de frågor som här är aktuella att behandla. Utskottet har sedan det förra betänkandet på området exempelvis fått följande information:
• Den 2 juni 2022 informerade generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka medmedarbetare från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om arbetet med det civila försvaret och om en värdering av den civila beredskapen.
• Den 2 juni 2022 informerade också statssekreterare Catharina Espmark med medarbetare från Justitiedepartementet om arbetet med det civila försvaret.
• Den 9 juni 2022 informerade avdelningschef Mikael Tofvesson från Myndigheten för psykologiskt försvar om desinformation och påverkanskampanjer.
• Den 23 november 2022 besökte utskottet MSB i Solna.
• Den 7 februari 2023 besökte utskottet Försvarets radioanstalt (FRA).
• Den 9 mars informerade generaldirektör Therese Mattsson från Kustbevakningen om myndighetens verksamhet.
Krisberedskapssystemet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om krisberedskapssystemet.
Jämför reservation 1 (C).
Mikael Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:851 yrkande 8 att ändamålsenligheten med ansvars-, närhets- och likhetsprinciperna ska ses över och vid behov revideras för att få till en tydligare styrning av samhällets krisberedskap som också är hållbar i ett nytt civilt försvar.
Jan Ericson (M) föreslår i motion 2022/23:288 att den svenska beredskapen vid kris ska ses över.
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet instämde med regeringen i betänkande 2021/22:FöU7 om att utvecklingen av samhällets krisberedskap och det civila försvaret är stadd att intensifieras under kommande år och att totalförsvarspropositionen (prop. 2020/21:30) anger den huvudsakliga inriktningen för det fortsatta arbetet. Slutsatser och resultat från flera utredningar och uppdrag på området ansågs därutöver utgöra viktiga underlag för den fortsatta inriktningen och utvecklingen.
Vidare underströk utskottet än en gång att för ett stärkt totalförsvar är det viktig med ändamålsenliga och tydliga lednings- och ansvarsförhållanden för att skapa samordning såväl inom det civila försvaret som mellan det militära och civila försvaret. Sammanfattningsvis såg utskottet fram emot regeringens och MSB:s åtgärder på området, bl.a. mot bakgrund av den fortsatta beredningen av de förslag som utredningen om ansvar, ledning och samordning har lagt fram. Även resultatet av den parlamentariska kommitté, som bl.a. ska se över regeringens normgivningskompetens (dir. 2021:80), och den utlovade uppdateringen av den nationella säkerhetsstrategin ansågs viktig i sammanhanget. Eftersom utskottet inte önskade föregripa dessa arbeten avstyrktes samtliga motionsyrkanden på området.
Pågående arbete
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framgår att regeringen anser att den väsentligt försämrade säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde understryker behovet av ett starkt civilt försvar och en stärkt krishanteringsförmåga. Regeringen anför att den pågående utvecklingen av det civila försvaret och samhällets krisberedskap behöver fortsätta och påskyndas under kommande år. Propositionen Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:135–136) och efterföljande beslut från regeringen ger den huvudsakliga inriktningen för det fortsatta arbetet med det civila försvaret. I propositionen instämmer regeringen bl.a. med Försvarsberedningens bedömning att i enlighet med ansvarsprincipen måste alla aktörer i totalförsvaret ta ansvar för att stärka beredskapen och förmågan att genomföra verksamhet även under kris och ytterst i krig. Det gäller såväl offentliga aktörer som privata företag och ytterst enskilda invånare.
Slutsatser och resultat från olika utredningar och uppdrag på området kommer att utgöra andra viktiga underlag för den fortsatta inriktningen och utvecklingen, enligt regeringen.
I utredningen Ett stärkt skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap (SOU 2022:57) har det t.ex. föreslagits hur det framtida fysiska skyddet av civilbefolkningen mot direkta konsekvenser av krigshandlingar på svenskt territorium bör vara utformat. Uppdraget redovisades i november 2022 och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
En särskild utredare gavs i september 2021 i uppdrag att utreda hur en funktion för nationell samordning av försörjningsberedskapen ska organiseras, hur försörjningsberedskapen ska finansieras samt analysera och föreslå övergripande principer för ansvarsfördelning mellan det allmänna och näringslivet (dir. 2021.65). Uppdraget ska redovisas senast i maj 2023.
En parlamentariskt sammansatt kommitté har vidare fått i uppdrag att göra en översyn av regleringen om krigsdelegationen, var riksmötet hålls och regeringens normgivningskompetens i allvarliga fredstida kriser, dvs. om denna bör utvidgas (dir. 2021:80). Uppdraget ska redovisas senast den 15 november 2023.
Vidare anser regeringen i budgetpropositionen att den nya strukturen för krisberedskapen och det civila försvaret som regeringen har beslutat om och som gäller från den 1 oktober 2022 kommer att innebära en tydligare roll- och ansvarsfördelning mellan aktörerna inom det civila försvaret och samhällets krisberedskap samt en bättre samordning. Detta anser regeringen ger förutsättningar för ett mer effektivt samarbete och snabbare beslutsvägar. Regeringen kommer att prioritera arbetet med att inrikta berörda aktörer mot att genomföra den nya strukturen och anpassa sin verksamhet. Regeringen anger att den noga kommer att följa hur den nya strukturen genomförs och vid behov utveckla strukturen ytterligare.
Av regeringsförklaringen den 18 oktober 2022 framgår att ett nationellt säkerhetsråd ska inrättas för att samordna Sveriges säkerhetspolitiska agerande, liksom att en nationell säkerhetsrådgivare ska utses som bl.a. ska leda säkerhetsrådets operativa arbete. En ny nationell säkerhetsstrategi ska tas fram. Den utgör i sin tur grunden för det försvarsbeslut som regeringen planerar att lägga fram för riksdagen.
Även Försvarsmaktens och MSB:s handlingsplan Handlingskraft – Handlingsplan för att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret 2021–2025 ger goda förutsättningar att höja förmågan i det civila försvaret och ger konkreta beredskapsåtgärder för aktörerna, enligt regeringen i budgetpropositionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen om att behovet av en stärkt krishanteringsförmåga är starkt i Sverige, och det gäller särskilt det civila försvaret, och att detta arbete behöver skyndas på under kommande år. Den huvudsakliga inriktningen anges fortfarande av propositionen Totalförsvaret 2021–2025 och efterföljande beslut från regeringen. Här vill utskottet särskilt lyfta fram den reform som genomfördes med start den 1 oktober 2022 med nya beredskapsmyndigheter, civilområden m.m. för att förtydliga lednings- och ansvarsförhållandena. Erfarenheterna av pandemihanteringen bidrar också till en stärkt nationell krishanteringsförmåga. Slutsatser och resultat från ytterligare utredningar och uppdrag på området kommer vidare att utgöra andra viktiga underlag för den fortsatta inriktningen och utvecklingen av den svenska krishanteringsförmågan, både i fredstid och vid höjd beredskap eller krig. Särskilt MSB:s och Försvarsmaktens arbete är av stor vikt i sammanhanget.
Utskottet välkomnar att det inrättas ett nationellt säkerhetsråd och att en nationell säkerhetsrådgivare har utsetts och ser fram emot resultatet av deras arbete.
Utskottet ser inte skäl att vidta ytterligare åtgärder i dagsläget. Motionsyrkandena avstyrks.
SOS Alarm
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om SOS Alarm.
Motionen
Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:948 yrkande 38 att utformningen av SOS Alarm ska ses över för att medborgarna ska känna ett förtroende för den alarmeringsfunktion som SOS Alarm är satta att sköta. Motionärerna anser bl.a. därför att det är av yttersta vikt att nödsamtalen behandlas likvärdigt och av en och samma aktör, oavsett var i landet som nödsituationen inträffat, att svarstider upprätthålls över tid och att tillräckliga resurser finns i händelse av kris eller krig. Vidare anförs i motionen att den samhällsviktiga verksamhet som SOS Alarm är satt att hantera inte nödvändigtvis utförs bäst av ett aktiebolag med ett flertal verksamheter. Istället bör man se över möjligheten att omvandla SOS Alarm till en myndighet.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2018/19:FöU7 underströk utskottet återigen vikten av att den enskilde får en säker och effektiv hjälp i en nödsituation. Utskottet ansåg att ett fragmentiserat alarmeringssystem på sikt kan innebära risker för samhällets förmåga att säkerställa människors skydd och undsättning i allvarliga och brådskande nödsituationer. Därför såg utskottet fram emot resultatet av regeringens beredning av den avslutade utredningens arbete i fråga om en samordnad alarmeringstjänst. Utskottet ansåg inte att det fanns ett behov av att föreslå några ytterligare åtgärder i fråga om alarmeringstjänsten vid det aktuella tillfället. Motionsyrkandet avstyrktes. Liknande yrkanden behandlades förenklat av utskottet riksdagsåren 2019/20–2021/22.
Pågående arbete
Det har tidigare uttryckts från regeringshåll att samhällets alarmeringstjänst behöver bli bättre samordnad för att möjliggöra effektiva hjälpinsatser vid nödsituationer. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen dels Alarmeringstjänstutredningen 2011 (SOU 2013:33), dels utredningen En samordnad alarmeringstjänst 2015 (SOU 2018:28), den s.k. 112-utredningen. Den senare utredningen skulle bl.a. analysera och föreslå hur samhällets alarmeringstjänst kunde samordnas och organiseras på ett bättre sätt. Utredningen gav uttryck för en ambitionshöjning när det gäller samhällets alarmeringsfunktion och människors möjligheter att få snabb, säker och effektiv hjälp. Förslagen tog sikte både på hur den nationella alarmeringsfunktionen ska vara reglerad, organiserad och finansierad, på ansvarsfördelningen inom alarmeringen samt på hur digitaliseringen ska användas för att göra tekniken till ett verksamt stöd i arbetet. Utredningen angav att den nationella alarmeringsfunktionen kan organiseras i både myndighets- och bolagsform.
I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 6) framhölls återigen att samhällets alarmeringsverksamhet, inom vilken SOS Alarm har en central funktion, har varit föremål för två utredningar. Regeringen gjorde den samlade bedömningen att den framtida utvecklingen av samhällets alarmeringsverksamhet borde ske inom ramen för det nuvarande, och sedan lång tid etablerade, systemet för hantering av larm till nödnummer 112. Regeringen ansåg att det inte fanns något behov av att ytterligare behandla de betänkanden som har lämnats av Alarmeringstjänstutredningen och 112-utredningen. Regeringen uttryckte vidare att det är av grundläggande betydelse att SOS Alarm ges goda förutsättningar att konsolidera nuvarande höga kvalitet i 112-verksamheten. Det ansågs angeläget att de påtagligt förbättrade resultat som SOS Alarm har uppnått i 112-verksamheten under de tre senaste åren kan upprätthållas. Den nivå på ersättning 2020 som var ett resultat av tillfälliga förstärkningar av anslaget 2018–2020 föreslogs bli permanent från 2021 i syfte att ge SOS Alarm goda planeringsförutsättningar att klara sitt uppdrag enligt avtalet med staten
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framgår att antalet inkommande samtal till 112 har fortsatt att öka. Sedan 2015 har samtalen ökat med 21 procent. Under 2021 besvarade SOS Alarm 3,4 miljoner nödsamtal – i nivå med föregående år – varav 68 procent föranledde insatser från samhällets hjälporgan. Medelsvarstiden för nödsamtal ökade till 15,4 sekunder (9,2 sekunder 2020) bl.a. till följd av ökningen av inkommande 112-samtal, hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro hos SOS Alarm. Regeringen uttrycker att den ser allvarligt på situationen med de ökade medelsvarstiderna på 112-samtal och följer utvecklingen noga. SOS Alarm har under budgetåret 2023 tillförts medel för att bolaget ska kunna upprätthålla sin verksamhet och förmåga.
Av Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) har utskottet informerats om att berörda departement (Försvars- och Finansdepartementen) tillsammans med SOS Alarm och Sveriges Kommuner och Regioner har bedrivit ett målprojekt sedan 2022 för att se över bolagets uppgifter i ägaranvisningen. Detta projekt är ännu ej avslutat.
Vidare ska MSB enligt myndighetens instruktion utföra tillsyn över SOS Alarms uppfyllelse av alarmeringsavtalet mellan staten och bolaget och rapportera till regeringen. År 2022 lämnades rapporten den 18 maj och en extra tillsyn beslutades äga rum i slutet av året. Rapporten från extratillsynen har ännu inte lämnats.
Samhällets alarmeringsförmåga tas kort upp i MSB:s redovisning den 1 november 2022 om stärkt förmåga för det civila försvaret (publikation MSB2095) där man anger att förmågan att planera för och upprätthålla alarmering under höjd beredskap och krig behöver särskilt belysas och ses över ur ett långsiktigt finansieringsperspektiv. SOS Alarm (liksom övriga företag) finns inte med i förslagen till finansiering i MSB:s redovisning från den 1 november.
Riksrevisionen har inlett en granskning av statens genomförande av 112-tjänsten. Tidpunkten för publicering är ännu inte bestämd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill återigen understryka vikten av att den enskilde får en säker och
effektiv hjälp i en nödsituation. Utskottet välkomnar därför de utredningar som
gjorts, att regeringen tillfört extramedel till verksamheten samt emotser den
översyn av bolagets uppgifter i ägaranvisningen som nu sker. Att även
förmågan att planera för och upprätthålla alarmering under höjd beredskap och
krig ses över är positivt. Det är dock en källa till oro att antalet inkommande
112-samtal ökar, att hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro råder hos
SOS Alarm, vilket sammantaget gör att medelsvarstiden för nödsamtal stiger.
En viktig slutsats är att det som inte fungerar i fredstid inte heller kommer att fungera i krigstid, och givet de tidigare utredningarna så har inte hänsyn tagits till SOS Alarms hemställan och remissvar på SOU 2021:21. I sitt remissvar lyfter bolaget bl.a. upp att ägaranvisningen och alarmeringsavtalet i sig inte är tillräckliga för att säkerställa samverkan med andra myndigheter inom det förebyggande kris- och totalförsvarsarbetet. Utskottet förutsätter därför att regeringen ser över möjligheterna att genomföra relevanta förslag från SOS Alarm för att säkerställa att verksamheten omfattas i Totalförsvarsplaneringen. Motionsyrkandet avstyrks med det anförda.
Regleringen av den fredstida krisberedskapen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om regleringen av den fredstida krisberedskapen.
Jämför reservation 2 (C).
Motionen
Mikael Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:851 yrkande 10 att regeringen ska vidta åtgärder som innebär att underregleringen av den fredstida krisberedskapen upphör så att Sverige får en lagstiftning som är ändamålsenlig vid större civila kriser.
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet betonade i betänkande 2021/22:FöU7, liksom flera gånger tidigare, vikten av en god författningsberedskap och noterade att strukturer och lagstiftning inom totalförsvaret och krisberedskapen sågs över, och att regeringen hade en rad utredningsförslag under beredning. Mot bakgrund av detta såg utskottet inte skäl att föreslå ytterligare åtgärder vid det aktuella tillfället i fråga om författningsberedskapen. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
Vidare aviserades i den nationella säkerhetsstrategin en översyn av vilka författningsändringar som kan behöva göras för att bättre tillgodose statens behov av att kunna värna totalförsvarets intressen på olika områden i samhället. En parlamentariskt sammansatt kommitté blev därför satt att kartlägga det regelverk som syftar till att skydda totalförsvarsverksamhet mot yttre hot. Utifrån kartläggningen skulle kommittén analysera det befintliga regelverket och bedöma om det finns behov av författningsåtgärder när det gäller ansvarsförhållandet mellan staten, kommunerna och enskilda (dir. 2017:31).
Ett delbetänkande presenterades i april 2018 (SOU 2018:26). Kommitténs förslag innebär att skyddslagens uppräkning av möjliga skyddsobjekt utvidgas något. Objekt för posthantering, livsmedelsförsörjning och försörjning med andra förnödenheter av betydelse för Sveriges försörjningsberedskap tillfördes uppräkningen. Förslaget innebär också att regeringen ges en ökad flexibilitet när det gäller att utöka skyddslagens tillämpningsområde under extraordinära förhållanden. I juni 2019 redovisade kommittén sitt slutbetänkande (SOU 2019:34) där det bl.a. föreslås att det införs en generell uttrycklig skyldighet i lag för kommuner och regioner att beakta totalförsvarets krav i sin verksamhet och att staten genom länsstyrelserna ges en utökad möjlighet att tillvarata totalförsvarets intressen i den fysiska planeringsprocessen.
Förslaget från kommittén om en ändring i lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap bereds vidare inom Regeringskansliet. Även utredningen om civilt försvar (SOU 2021:25) lämnade ett liknande förslag om en generell skyldighet för kommuner och regioner att beakta totalförsvarets krav. Även den sistnämnda utredningens förslag när det gäller kommuners och regioners beredskap bereds vidare inom Regeringskansliet.
Vidare kan nämnas att utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap tillsattes 2018 (S2018:09) och lämnade det tredje och sista betänkandet i februari 2022 (Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga, SOU 2022:6). Utredningen hade tidigare lämnat delbetänkandena Hälso- och sjukvård i det civila försvaret – underlag till försvarspolitisk inriktning (SOU 2020:23) och En stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården (SOU 2021:19). Betänkandena är viktiga underlag för regeringens arbete med att stärka och vidareutveckla beredskapen och motståndskraften i hälso- och sjukvården.
Regeringen överlämnade i januari 2023 propositionen Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap (prop. 2022/23:45). I den behandlas vissa av förslagen i delbetänkandet En stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården (SOU 2021:19). Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.
Regeringen beslutade den 30 juni 2020 också om att tillsätta en kommitté i form av en kommission (den s.k. Coronakommissionen) med uppdrag att utvärdera regeringens, berörda förvaltningsmyndigheters, regionernas och kommunernas åtgärder för att begränsa spridningen av det virus som orsakar sjukdomen covid-19 och spridningens effekter. Kommissionen var bl.a. satt att analysera om smittskyddslagstiftningen och annan lagstiftning gett samhället ändamålsenliga förutsättningar för att begränsa smittspridningen (dir. 2020:74). Uppdraget slutredovisades i februari 2022 där man bl.a. uttrycker att beredskapen måste stärkas väsentligt inför nästa kris. Det gäller såväl den materiella, organisatoriska och mentala som den rättsliga beredskapen (SOU 2022:10).
I september 2021 fattades beslut om ett kommittédirektiv om författningsberedskap inför framtida pandemier (dir. 2021:68). En särskild utredare ska se över smittskyddslagen och analysera behovet av nya bestämmelser inför framtida pandemier. Utredaren ska också utreda frågor om smittbärarpenning, smittskydd för vissa grupper inom socialtjänsten och tillämpningsområdet för lagen om register över nationella vaccinationsprogram m.m. Utredningen om författningsberedskap inför framtida pandemier lämnade i maj 2022 ett delbetänkande, Extraordinära smittskyddsåtgärder – en bedömning (SOU 2022:26). Slutbetänkandet ska lämnas senast 1 september 2023.
Den 26 januari 2023 fattades beslut om en förordning om statsbidrag till regioner för åtgärder för att höja driftssäkerheten på hälso- och sjukvårdens fastigheter. Syftet med bidraget är ge regionerna förutsättningar för att höja driftssäkerheten på hälso- och sjukvårdens fastigheter där det bedrivs sluten vård så att hälso- och sjukvårdsverksamhet kan upprätthållas under höjd beredskap och ytterst krig.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill generellt betona, liksom det bl.a. gjorde i betänkande 2021/22:FöU6, vikten av en god författningsberedskap inför kriser och krig. Utskottet noterar att strukturer och lagstiftning inom totalförsvaret och krisberedskapen för närvarande ses över på en rad områden, inte minst inom hälso- och sjukvårdsområdet. Mot bakgrund av regeringens pågående beredningar av aktuella utredningar och i avvaktan på resultatet av pågående utredningars arbete ser utskottet inte skäl att föreslå några ytterligare åtgärder för tillfället i fråga om författningsberedskapen och specifikt då i fråga om den fredstida krisberedskapen. Motionsyrkandet avstyrks.
Nordiskt samarbete
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om nordiskt samarbete.
Motionerna
Markus Wiechel (SD) föreslår i motion 2022/23:315 yrkande 3 att möjligheten till ett starkt och gemensamt nordiskt krissamarbete ska utredas, bl.a. i fråga om hälsofrågor.
I motion 2022/23:1524 av Kjell-Arne Ottosson (KD) föreslås att en gemensam nordisk krisstrategi ska tas fram.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:FöU7 underströk utskottet återigen vikten av internationellt samarbete, oavsett om det gäller bilateralt, inom Norden eller inom ramen för samarbetet inom EU och Nato/Partnerskap för fred. Som ett av flera exempel önskade utskottet lyfta fram det nordiska Hagasamarbetet för att gemensamt kunna förebygga och hantera civila kriser, vilket ansågs ha blivit än viktigare sedan 2009 då den första Hagadeklarationen offentliggjordes. Utskottet bedömde att lärdomarna från covid-19-pandemin kan användas för att utöka och förbättra samarbetet om krisberedskap, och det inte bara bland de nordiska länderna. Mot bakgrund av det arbete som regeringen och myndigheter som MSB bedriver såg inte utskottet skäl vid den aktuella tidpunkten att föreslå ytterligare åtgärder på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framhåller regeringen återigen vikten av ett fortsatt aktivt samarbete inom civil krishantering och krisberedskap inom ramen för de samarbeten som finns inom Norden, EU, FN och Nato, inte minst med anledning av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
Som exempel på aktiviteter inom Norden undertecknade inrikesministrarna i Sverige och Finland en avsiktsförklaring mellan länderna den 10 februari 2021 för ett fördjupat samarbete inom krisberedskap, civilt försvar och räddningstjänst. Samarbetet ska följas upp genom årliga ministermöten.
Hagasamarbetet är ett sedan tidigare etablerat och politiskt initierat nordiskt samarbete om beredskapsfrågor. Under det finska ordförandeskapet 2021 har fokus bl.a. varit på civil-militär samverkan, och dialogen inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet Nordefco (Nordic Defence Cooperation) har utvecklats under 2021. De nordiska försvarsministrarna nyttjade t.ex. vid ett antal tillfällen under 2021 den kriskonsultationsmekanism som etablerades 2019.
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9) framgår också att det inom ramen för Nordiska ministerrådet pågår ett nordiskt samarbete om läkemedelsfrågor. Som ett komplement till övriga initiativ inom samarbetet fick Läkemedelsverket den 20 januari 2022 ett uppdrag (S2022/00453) att genomföra en kartläggning av den svenska läkemedelsproduktionen. I uppdraget ingår att samverka med de nordiska länderna om en nordisk produktionskartläggning. En redovisning av uppdraget ska lämnas senast den 31 december 2023.
Utskottets ställningstagande
Utskottet fortsätter att understryka den vikt det lägger vid det internationella samarbetet, bl.a. ur ett nordiskt perspektiv. Hagasamarbetet är fortsatt ett fundament för detta och något som kan tänkas stärkas i och med det kommande medlemskapet i Nato för Sverige och Finland, och det samarbete som redan sker inom ramen för Nordefco och bilateralt.
Lärdomarna från covid-19-pandemin kan också användas för att utöka och förbättra samarbetet om krisberedskap, och det inte bara bland de nordiska länderna. Mot bakgrund av det arbete som regeringen och myndigheter som MSB och Läkemedelsverket bedriver ser inte utskottet skäl i dagsläget att föreslå ytterligare åtgärder på området. Motionsyrkandena avstyrks.
Utveckling av räddningstjänsten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om utveckling av räddningstjänsten.
Jämför reservation 3 (S, C) och 4 (MP).
Motionerna
Mikael Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:851 att svensk räddningstjänst ska utvecklas på ett sätt som gör att människors tillgång till trygghet och säkerhet är likvärdig runt om i landet (yrkande 1) och att det ska bli enklare för räddningstjänster att använda drönare, t.ex. genom att förenkla byråkratin och erbjuda billigare abonnemang (yrkande 5).
I kommittémotion 2022/23:2262 yrkande 47 föreslår Emma Berginger m.fl. (MP) att räddningstjänsten ska förstärkas och förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet, även på deltid, förbättras.
Johan Hultberg (M) föreslår i motion 2022/23:629 att regeringen ska se över möjligheten att ta fram en nationell strategi och handlingsplan för att minska bristen på räddningspersonal i beredskap, dvs. deltidsbrandmän (yrkande 1) liksom hur villkoren för huvudarbetsgivare till räddningspersonal i beredskap kan förbättras (yrkande 3).
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet välkomnade i betänkande 2020/21:FöU3 regeringens förslag om en effektivare räddningstjänst, som är grundat på två, enligt utskottet, gedigna utredningar, bl.a. En effektivare kommunal räddningstjänst (prop. 2019/20:176, bet. 2020/21:FöU3, rskr. 2020/21:22–23). Genom förslagen ansåg utskottet likt regeringen att förutsättningarna förbättras att förebygga olyckor och minska skador till följd av olyckor samt att ansvarsfördelningen mellan statlig, regional och kommunal nivå avvägs väl. Skyddet mot olyckor blir dessutom mer effektivt och likvärdigt över landet, ansåg utskottet.
I yttrande 2020/21:FöU6y uttryckte utskottet än en gång att tillgången på deltidsbrandmän är av vital betydelse för räddningstjänstverksamheten totalt sett. Eftersom arbetet som deltidsbrandman är en sådan särpräglad anställning har villkoren för dessa behövt förbättras länge, vilket bl.a. kom till uttryck i ett tidigare tillkännagivande från riksdagen till regeringen i oktober 2020. Eftersom spridningen av sjukdomen covid-19 medförde allvarliga konsekvenser för sysselsättningen såg utskottet positivt på att regeringen i proposition 2020/21:123 Undantag för deltidsbrandmän vid beräkning av arbetslöshetsersättning hade valt att föreslå att arbete i form av beredskap och övning inom ramen för en anställning som deltidsbrandman i en kommunal organisation för räddningstjänst ska undantas vid beräkning av arbetslöshetsersättning. Detta ansåg utskottet vara i linje med det ovan nämnda tillkännagivandet. Utskottet ansåg inte i sitt yttrande att regeringen behövde återkomma vid den aktuella tidpunkten med förslag på ytterligare undantag i lagen om arbetslöshetsförsäkring i fråga om arbetsuppgifter inom ramen för en anställning som deltidsbrandman. Utskottet föreslog därför att arbetsmarknadsutskottet skulle tillstyrka den aktuella propositionen och avstyrka den aktuella motionen, vilket det också kom att göra (bet. 2020/21:AU14). Riksdagen kom slutligen att bifalla arbetsmarknadsutskottets förslag (rskr. 2020/21:287).
I betänkande 2021/22:FöU7 uttryckte utskottet än en gång att det är en central del för hela områdets utveckling att räddningstjänstens personalförsörjning fungerar. Förutom att rekrytera och bibehålla de viktiga deltidsbrandmännen kan det också gälla arbetet med jämställdhet och mångfald.
I fråga om räddningstjänstutbildning uttryckte sig utskottet positivt om MSB:s genomförande av sitt uppdrag att säkerställa kostnadsfri utbildning inom området skydd mot olyckor för att kunna möta kommunernas behov av personalförsörjning samt säkerställa en likvärdig och grundläggande kompetens inom kommunal räddningstjänst i hela landet. Utskottet önskade i sammanhanget understryka den roll som räddningstjänsten även kan ha i det civila försvaret.
Mot bakgrund av alla de åtgärder som regeringen, MSB m.fl. hade vidtagit vid det aktuella tillfället i fråga om räddningstjänstens utveckling, personalförsörjning och utbildning fann utskottet inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
Räddningstjänstens utveckling
I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1, utg.omr. 6) uttrycker regeringen att det är av stor betydelse att samhället har en god förmåga att förebygga bränder och andra olyckor samt genomföra säkra och effektiva räddningsinsatser. Personalförsörjningen inom den kommunala räddningstjänsten är avgörande för förmågan, och regeringen bedömer att det är viktigt att MSB kan möta kommunernas kompetensbehov.
Av budgetpropositionen framgår också att MSB bedömer att kommunernas grundläggande förmåga att genomföra räddningsinsatser vid de vanligaste olyckorna är godtagbar.
Ändringarna i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förkortad LSO, innebär att kommunerna ska ha ett ledningssystem för räddningstjänsten, där en övergripande ledning ständigt ska upprätthållas. Syftet är att utveckla förmågan att hantera stora olyckor, och allt fler kommuner samarbetar nu i större samverkansregioner där vissa även täcker flera län. MSB driver tillsammans med flera räddningstjänster och aktörer projektet ett enhetligt ledningssystem. Kommunernas förmåga till övergripande ledning förbättras kontinuerligt, enligt regeringen. MSB har vidtagit åtgärder för att stödja kommunala och statliga räddningstjänster. Myndigheten har t.ex. etablerat ett nationellt utvecklingscenter tillsammans med Räddningstjänsten Storgöteborg för att stärka arbetet med metod och teknikutveckling för effektiva räddningsinsatser.
MSB har också tagit fram föreskrifter om kommunala handlingsprogram, undersökningsrapporter, kommunal tillsyn, ledning av kommunal räddningstjänst samt behörighetskrav för räddningschef och räddningsledare. Till flera av dem har handböcker och särskilda fördjupningsrapporter utvecklats, exempelvis om förmåga till räddningsinsats och beskrivning av olyckor som kan leda till räddningsinsats.
Av MSB:s årsredovisning för 2022 (publ. MSB2155) framgår att myndigheten under året har gett stöd till kommunerna i deras arbete med personalförsörjningen av deltidsanställda inom räddningstjänst. Dialogstöd har tagits fram för att förenkla och förbättra dialogen mellan den kommunala räddningstjänsten och befintliga potentiella huvudarbetsgivare för deltidsbrandmän. Arbete har påbörjats för att skapa en strategi och handlingsplan för att systematiskt och långsiktigt förbättra den bekymmersamma situationen. En nyckelfaktor enligt MSB är att bredda rekryteringsgruppen, vilket gynnar jämställdhet och mångfald.
MSB har också haft i uppdrag från regeringen att ta fram dimensionerande planeringsförutsättningar för kommunens räddningstjänst under höjd beredskap. Uppdraget redovisades den 1 mars 2023 (publ. MSB2174).
Användningen av drönare
Riksdagen har tillkännagett för regeringen att den bör ta fram en nationell strategi och moderniserad lagstiftning för drönare som både bejakar möjligheterna med ny teknik och värnar flygsäkerheten (bet. 2016/17:TU10 punkt 10, rskr. 2016/17:185). Sedan riksdagen fattade beslut om tillkännagivandet har Transportstyrelsen på uppdrag av regeringen den 28 juni 2019 redovisat ett underlag om obemannade luftfartyg som bl.a. innehåller en beskrivning av användningen av drönare i Sverige och en analys kring utvecklingsområden och utmaningar i förhållande till användningen av drönare på kort och lång sikt. Vidare inrättades 2018 ramar för nya EU-gemensamma regler för drönare, och under våren 2019 fattades det beslut om mer detaljerade regler (kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/945 av den 12 mars 2019 om obemannade luftfartygssystem och om tredjelandsoperatörer av obemannade luftfartygssystem och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/947 om regler och förfaranden för drift av obemannade luftfartyg).
Utifrån EU-rättsakterna från våren 2019 har nationella bestämmelser som kompletterar de två rättsakterna beretts inom Regeringskansliet. Regeringen beslutade den 27 februari 2020 om en ändring i luftfartsförordningen (2010:770) som innebär att Transportstyrelsen ges avgiftsbemyndiganden för dess hantering enligt EU-rättsakterna (prop. 2020/21:1 utg.omr. 22).
Den 1 januari 2021 började nya gemensamma EU-regler för flygning med drönare att tillämpas. Regeringen har utsett Transportstyrelsen till behörig svensk myndighet för den aktuella förordningen, vilket innebär nya uppgifter för myndigheten när det gäller bl.a. registrering, tillstånd, certifikat och tillsyn (prop. 2021/22:1 utg.omr. 22).
Utskottet har vidare inhämtat information från MSB om myndighetens och räddningstjänstens arbete med drönarfrågan. Drönare, obemannade luftfartygssystem (UAS - unmanned aircraft system), kan användas på många olika sätt inom den kommunala räddningstjänsten genom att bidra med värdefull information som kan underlätta inriktning och samordning av räddningsinsatser, vilket i sin tur leder till effektivare och säkrare verksamhet. Generellt bedöms nyttan av drönare vara störst i samband med olyckor där det kan vara svårt att skapa sig en överblick av skadeområdet från marken. Systemen ger en möjlighet att öka säkerheten för personalen genom att tillgängliggöra korrekt information tidigare i förloppet. Men en drönare kan även vara till nytta vid olyckor på platser som är farliga för människor. Detta har inneburit att många räddningstjänster i dag använder drönare i sin verksamhet.
MSB har sedan 2018 arbetat aktivt med frågan om räddningstjänsters möjligheter att använda drönare i sin verksamhet. MSB har publicerat en vägledning Obemannade luftfartyg i kommunal räddningstjänst som ett stöd i etablering. Vägledningen är framtagen i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), räddningstjänsternas UAS-nätverk och Nationella operativa avdelningen (Noa) inom Polismyndigheten.
I fråga om kostnaden för tillstånd gäller fr.o.m. den 1 januari 2021 alltså ett gemensamt regelverk för EU för att få flyga drönare utomhus, Easa (Europeiska byrån för luftsäkerhet) 2021. I samband med detta infördes en utbildning med ett kompetenskrav, registrering av operatör samt uppmärkning av luftfartyg för privatpersoner och juridiska personer. Registrering av operatör kostar 135 kronor, och därtill kommer en årlig registerhållningsavgift inom den öppna kategorin för drönare som väger högst 25 kilo och flyger inom synhåll. Verksamheter som räddningstjänst och liknande, som bedrivs i statens intresse är undantagna detta regelverk och flyger istället på de nationella föreskrifterna, s.k. särskilda villkor. Transportstyrelsen är den myndighet som utfärdar dessa undantag och, med stöd av avgiftsförordningen, tar man ut en avgift på ca 10 000 kronor per beslut samt löpande tid för handläggning.
I fråga om regelverket för användning av drönare delas Sveriges luftrum in i två typer: kontrollerat luftrum och okontrollerat luftrum. I det okontrollerade luftrummet är grunden att man får flyga upp till 120 meters höjd och inom synhåll med en drönare som väger upp till 25 kilo. I det kontrollerade luftrummet är luftrumssäkerheten högre, men tillgängligheten till att kunna få flyga upp till 120 meter måste viktas mot annan luftfart, eftersom en trafikledare styr all luftfart. Tillträde i luftrummet är högt prioriterat av blåljusaktörer inför ett kommande nytt trafikledningssystem för drönare i nedre luftrummet. Här ser MSB att detta skulle kunna förenklas. Utryckningskörning på väg regleras av trafikförordningen (1998:1276), och med stöd av den kan räddningstjänsten bryta mot vissa trafikregler under pågående insats. MSB menar att en liknande reglering av utryckningskörning i luftrummet skulle vara lämpligt.
Den aktör (polis eller räddningstjänst) som först befinner sig i luftrummet med en kamerasensor kan i dag inte dela den informationen lagligt, om det inte föregås av ett generellt spridningstillstånd till den andra aktören, i syfte att säkra insatsområdet eller skapa en gemensam lägesuppfattning. Det saknas ur ett säkerhetsperspektiv såväl tekniska som legala förutsättningar för att dela sådan information. Hinder för detta i dag är enligt MSB bl.a. lagen (2016:319) om skydd av geografisk information. Lagen hanteras på land av Lantmäteriet och till sjöss av Sjöfartsverket. Innan information kan delas ska underlag skickas in till respektive myndighet för granskning, annars krävs det ett beslut om undantag som har fattats i förväg. I dag är det ca 50–70 dagars handläggningstid för ett sådant beslut.
Den uppfattning MSB får från räddningstjänsterna är att användningen av drönare för en effektiv räddningstjänst är omgärdad av mycket byråkrati. En förenkling av byråkratin välkomnas, men på samma gång kan inte luftrumssäkerheten äventyras. Att inte kunna öva på förfaranden man förväntas att göra i ett räddningssammanhang ses som en flygsäkerhetsrisk.
Frågan om att dela data mellan myndigheter är aktuell inom flera områden, inte minst brottsbekämpning, och den förändrade omvärlden med tillhörande hotbilder ställer krav på anpassade regelverk för utbyte av data mellan myndigheter. Detta är viktigt för att göra personalens arbetsmiljö säkrare vid insatser med den förändrade hotbild som finns för blåljuspersonal i dag. På samma gång så skapar förmågan med drönare ökad operativ effekt. En möjlig väg framåt enligt MSB är att föreskrivande myndigheter undantar verksamheter som räddningstjänst, polis, m.fl.
Kommunala räddningstjänster som söker sina egna tillstånd separat riskerar i dag splittrade förfaranden eftersom det krävs kunskap om luftrum och en förmåga att utvecklas, enligt MSB. Detta innebär att samverkan blir en utmaning och att aktörer som kan ansluta med bemannat flyg i luftrummet till insatserna inte alltid kan förvänta sig ett säkert luftrum.
Med tanke på det rådande säkerhetspolitiska läget och att drönaren är att betrakta som ett cyberfysiskt system är områdena anskaffning, upphandling och utbildning speciellt viktigt, enligt MSB.
Sammanfattningsvis anser MSB att drönare är ett bra verktyg för räddningstjänsten eftersom de bidrar till att ge en snabbare och smidigare överblick över ett potentiellt insatsområde och gör det lättare att lokalisera en skogsbrand och identifiera var en olycka på en lång väg har skett. Men för att kunna använda detta verktyg krävs att man skapa och bibehåller en drönarorganisation med stor kunskap om luftrum och en vilja att utvecklas. Detta är en utmaning för såväl stora som små räddningstjänster att ha egen expertkompetens inom detta område. MSB bedömer att förenklad byråkrati för räddningstjänster och andra blåljusmyndigheter att använda drönare under insats skulle välkomnas, dock utan att luftrumssäkerheten äventyras (dnr. MSB 2023–01292).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser fortfarande att den kommunala räddningstjänsten ska kunna bedrivas på ett så likvärdigt, effektivt och säkert sätt som möjligt i hela landet. Härvidlag är det arbete centralt som regeringen och MSB bedriver i fråga om en effektivare kommunal räddningstjänst, personalförsörjning och utbildning men också i fråga om förbättringar när det gäller att rekrytera och behålla deltidsbrandmän som bär upp en stor del av räddningstjänstens verksamhet. Dessutom är arbetet med jämställdhet och mångfald viktigt i sammanhanget.
Utskottet vill återigen understryka den roll som räddningstjänsten har även i det civila försvaret. En aktivering av civilplikten är därvidlag av stor vikt.
I fråga om drönare konstaterar utskottet att dessa kan användas på många olika sätt inom den kommunala räddningstjänsten för en effektivare och säkrare verksamhet. Utskottet noterar bl.a. MSB uppfattning om att en förenkling av byråkratin skulle välkomnas, dock utan att äventyra luftrumssäkerheten. Utskottet noterar dock också det utredningsarbete Transportstyrelsen genomfört nyligen och de åtgärder som regeringen vidtagit, vilket bl.a. inneburit att Sverige, i likhet med EU, så sent som den 1 januari 2021 infört nya regler för drönare för att underlätta utvecklingen av dessa och samtidigt behålla den höga säkerheten i takt med att trafiken ökar. Utskottet avser att fortsätta att följa frågan, men är för närvarande inte berett att föreslå några åtgärder på området enligt motionärernas intentioner.
Mot bakgrund av alla de åtgärder som regeringen, MSB m.fl. har vidtagit i fråga om räddningstjänstens utveckling, personalförsörjning och utbildning finner utskottet inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder på området för tillfället. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Bekämpande av skogsbränder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om bekämpande av skogsbränder.
Motionen
Martin Kinnunen m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:972 yrkande 19 en tydligare rollfördelning och övningar för att bekämpa skogsbränder.
Bakgrund
Tidigare behandling
Den torra sommaren 2018 medförde att det uppstod ett stort antal omfattande skogsbränder på flera håll i landet. Den 1 augusti 2018 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle utvärdera de operativa räddningsinsatserna i samband med de omfattande skogsbränderna i Gävleborgs, Dalarnas och Jämtlands län sommaren 2018 (dir. 2018:81). I januari 2019 överlämnades 2018 års skogsbrandsutredning (Skogsbrandsutredningen) betänkandet Skogsbränderna sommaren 2018 (SOU 2019:7). Regeringen överlämnade sin proposition En effektivare kommunal räddningstjänst till riksdagen i juni 2020, vilken sedermera bifölls av riksdagen (prop. 2019/20:176, bet. 2020/21:FöU3, rskr. 2020/21:22).
I betänkande 2020/21:FöU3 vidhöll utskottet att det är positivt att räddningstjänsterna och MSB gradvis har förbättrat sin förmåga att hantera skogsbränder jämfört med hanteringen av branden i Västmanland 2014. Samtidigt uttrycktes att det krävs ytterligare arbete för att säkerställa att Sverige är tillräckligt väl utrustat för att kunna hantera framtida skogsbränder eller andra stora händelser på ett så effektivt sätt som möjligt. Vid omfattande räddningsinsatser, som vid skogsbränderna 2018, kan det vara viktigt att någon ur ett nationellt perspektiv får en överblick över tillgängliga resurser för att dessa ska kunna prioriteras och fördelas till de insatser som är i störst behov av dem.
Utskottet uttryckte även att det också kan finnas ett behov av att kunna aktivera och förflytta resurserna inom landet om riskbilden skulle förändras. Det ansågs således som positivt att MSB genom propositionen om en effektivare kommunal räddningstjänst ges möjlighet att prioritera och fördela resurser i en konkurrenssituation.
Utskottet välkomnade överlag i betänkandet de genomförda utredningarna samt de berörda myndigheternas arbete med att dra lärdomar från tidigare skogsbränder och utveckla verksamheten för att bättre kunna hantera framtida bränder. Utskottet välkomnade även de operativa åtgärder som vidtagits, bl.a. att MSB upphandlat flygkapacitet för skogsbrandssläckning. Den presenterade propositionen, utredningarna och berörda myndigheters arbete med att omhänderta lärdomar från händelserna sommaren 2014 och 2018 ansåg utskottet sammantaget borde leda till åtgärder som gör att Sverige är bättre rustat för kommande stora skogsbränder och andra stora och komplicerade händelser. Utskottet såg därför inte tillräckliga skäl att föreslå ytterligare åtgärder just då. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
Av budgetpropositionen för 2022 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framgår det att räddningstjänsterna i flera kommuner bl.a. har utvecklat en inbördes samverkan för att ytterligare stärka sin förmåga att övergripande leda och snabbt kunna kraftsamla vid komplexa eller omfattande räddningsinsatser, t.ex. vid stora skogsbränder.
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framgår att MSB har förstärkt sin förmåga att stödja räddningsinsatser vid skogsbränder, t.ex. med fler skopande flygplan som kan användas för att släcka bränder från luften. MSB har även fördelat medel till länsstyrelserna för bevakning med flyg för att upptäcka skogsbränder. MSB har under 2021 också gett stöd med två skopande flygplan vid skogsbränder i Grekland. Sverige har varit en del av EU:s responskapacitet rescEU sedan 2019, och det var första gången som flygplanen från Sverige aktiverades i annat EU-land.
Av MSB:s årsredovisning för 2022 (publ. MSB2155) framgår att utveckling och anpassning har skett av satellitdetektion av skogsbrand och att anpassa dessa för snabbt larm till kommunal räddningstjänst via SOS Alarm. Försök har inletts med testbränningar för att uppskatta detektionsförmågan för satellit.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att räddningstjänsterna och MSB gradvis har förbättrat den svenska förmågan att hantera skogsbränder jämfört med hanteringen av de stora bränderna 2014 och 2018, bl.a. genom en utvecklad inbördes samverkan för att ytterligare stärka förmågan att övergripande leda och snabbt kunna kraftsamla vid komplexa eller omfattande räddningsinsatser. Det är fortsatt viktigt att vid omfattande räddningsinsatser snabbt få en överblick över tillgängliga resurser för att dessa ska kunna prioriteras och fördelas till de insatser som är i störst behov av dem. Det är också positivt att MSB givits möjlighet att prioritera och fördela resurser i en konkurrenssituation. Utskottet ser även positivt på att myndigheten upparbetat rutiner för att regelbundet upphandla flygkapacitet för skogsbrandssläckning.
Utskottet ser av ovan nämnda skäl det inte som nödvändigt att föreslå ytterligare åtgärder i nuläget. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks.
Vatten- och branddammar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om vatten- och branddammar.
Motionen
Sten Bergheden (M) föreslår i motion 2022/23:1910 att regeringen ska se över möjligheten att underlätta och förenkla tillståndsgivningen och regelverket för att bygga vatten- och branddammar i syfte att stärka brandberedskapen.
Bakgrund
Pågående arbete
MSB arbetar inte med tillståndsgivning och regelverk för vatten- och branddammar. Myndigheten bedömer däremot att vatten- och branddammar kan fylla en viktig funktion vid höjd beredskap och krig (dnr. MSB 2023–01299).
För att belysa läget i den kommunala räddningstjänsten har MSB rådfrågat tre räddningstjänstorganisationer: Räddningstjänsten Syd, Räddningstjänsten Ljungby och Storstockholms brandförsvar och kan utifrån svaren konstatera att branddammar och planering för brandvattenförsörjning under höjd beredskap är en viktig komponent i kommuners beredskap. Enligt de tillfrågade kommunala räddningstjänsterna finns det dock inte något behov av att bygga nya branddammar i dagsläget. Kommunernas räddningstjänst har just nu fokus på att lokalisera och identifiera möjliga vattentag och tidigare byggda krigsbranddammar. Den kommunala räddningstjänstens behov handlar i dag alltså snarare om att återställa befintliga branddammar än att projektera för nya. Eventuell miljöhänsyn kopplat till exempelvis känsligt djurliv skulle dock kunna bli en eventuell utmaning när man återställer gamla branddammar.
Det kan i sammanhanget, enligt MSB, vara värt att poängtera att moderna släckbilar inte är avsedda för att kunna genomföra vattentransporter eller hämta upp vatten från branddammar. Kommunernas räddningstjänst behöver därför förstärkas med exempelvis motorsprutor av typ klass 2 eller klass 3 för att göra brandvattenförsörjning från dessa dammar möjlig.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, mot bakgrund av den information som hämtats in från MSB, att det inte finns något behov av att bygga nya branddammar i dagsläget, utan nu handlar det för den kommunala räddningstjänsten mer om att återställa befintliga branddammar än att projektera för nya. Utskottet ser sålunda inte skäl till att föreslå några ytterligare åtgärder på området för närvarande och avstyrker därmed det aktuella motionsyrkandet.
Användningen av högfluorerade ämnen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om användningen av högfluorerade ämnen.
Jämför reservation 5 (C).
Motionen
Stina Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:907 yrkande 84 att det ska ställas högre krav på Försvarsmakten och brandkåren att fasa ut användningen av högfluorerade ämnen (PFAS) i deras respektive verksamheter.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:FöU9 konstaterade utskottet att Försvarsmakten bedriver ett arbete med att utveckla och integrera miljöhänsyn i verksamheten i fred och att regeringen hade gett myndigheten fortsatta uppdrag bl.a. när det gäller arbetet med förorenade områden. Utskottet såg positivt på förbättringsarbetet och såg inte att det fanns skäl att vidta fler åtgärder för tillfället. Det aktuella motionsyrkandet avstyrktes därmed.
Pågående arbete
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Från MSB har utskottet hämtat in information om att PFAS är ett giftigt släckskum som både MSB och räddningstjänsterna arbetar med (dnr MSB 2023–01301). Flera aktiviteter inom området görs parallellt för att arbeta med såväl direktpåverkan som mer strategiska och långsiktiga åtgärder. Eftersom frågan är komplex och mångfasetterad finns det även många andra aktörer (myndigheter, kommuner, företag och forskare) med i samtalen om arbetet som rör PFAS. Nedan följer ett axplock av aktiviteter som MSB medverkar i, stöjer och driver inom området. I många av dessa aktiviteter finns även räddningstjänster representerade.
MSB har ett pågående uppdrag i sitt regleringsbrev att minska risken för att skumvätskor som finns hos räddningstjänsterna och som innehåller PFAS sprids i miljön. Detta görs genom att samla in, transportera och destruera skumvätska. Under 2022 destruerades 191 ton skumvätska med PFAS från Sveriges räddningstjänster och lika mycket förväntas samlas in och destrueras 2023.
I samband med uppdraget om skumvätskor har MSB gett vidare ett uppdrag till Lunds universitet att samla in prover på det skum som samlats in från landets räddningstjänster. Bland det som samlats in finns skum från 1960-talet fram till i dag. Information om dessa skumvätskor kommer att finnas tillgänglig på en öppen PFAS-skumbank för framtida forskning på området.
När räddningstjänsten släcker bränder kan brandvattnet kontamineras av PFAS på två sätt, antingen via brandskum eller från brandrester. MSB kommer under 2023 att publicera en vägledning som stöder räddningstjänsterna och andra delar av kommunerna i deras arbete med kontaminerat släckvatten. I vägledningen hanteras följande områden: hur släckvatten kan omhändertas, ansvarsfrågan, samverkan, samt vilka lagrum som berör frågan och vilka effekterna på miljön kan bli om det kontaminerade släckvattnet inte omhändertas.
Testbed-PFAS är ett projekt som koordineras av Rise (Research Institutes of Sweden, ett oberoende statligt forskningsinstitut) och har Försvarsmakten, Fortifikationsverket samt Försvarets materielverk (FMV) som partners. MSB deltar aktivt i referensgruppen. Målsättningen med projektet är att utvärdera tekniker för att rena jord och vatten från PFAS samt identifiera framtidens PFAS-fria medel och metoder för brandsläckning.
MSB, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut har i samverkan tagit fram en kunskapssammanställning (Kemikalier i skumvätskor för brandsläckning – en kunskapssammanställning) med syfte att ge den som vill veta mer om området när det gäller skumvätskor och PFAS en genomgång om vad som finns och var man hittar mer information.
MSB anger att det finns många utmaningar kopplade till PFAS som räddningstjänsten och MSB kommer att behöva hantera. Förenklat kan det beskrivas som att de föroreningar som förorsakats av skumutläggning av bl.a. räddningstjänsten när man inte har haft informationen om att PFAS var ett farligt ämne är något som måste hanteras nu. Att nya områden förorenas av skumvätska ser räddningstjänsten och MSB som mindre troligt eftersom stora delar av den skumvätska som har funnits i Sverige nu har samlats in och räddningstjänsten aktivt arbetar med metodiker för att minska mängden släckvatten som kan vara bärare av PFAS från bränder. MSB anser att mer forskning och utveckling behöver stimuleras inom området för att hitta svar och lösningar. För att göra detta både snabbt och kostnadseffektivt ser myndigheten att det finns behov av nationell samordning.
I fråga om kontaminerade områden hos räddningstjänsten (brandövningsplatser och runt brandstationer) finns det flera platser i landet där detta är ett problem. För att åtgärda dessa mer effektivt kan räddningstjänster och kommuner dela mer erfarenheter med varandra. Finansiering av saneringen är en springande punkt och därför skulle en fond som man kan söka pengar ur för sanering av dessa platser kunna vara en möjlig väg framåt, enligt MSB.
För att hindra PFAS från att spridas från materiel som varit i kontakt med skumvätska som innehåller PFAS behöver denna utrustning saneras. Kostnadseffektiv sanering är både mer hållbart och mer ekonomiskt än att byta ut utrustning, men för att göra det behöver en utveckling av sådana metoder stimuleras. MSB ser att detta arbete bör utföras i samverkan mellan räddningstjänster, forskare, utvecklare, innovatörer samt MSB.
Försvarsmakten
Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att ta fram en handlingsplan för områden som har förorenats av PFAS. Planen överlämnades till regeringen i maj 2020 och med den som grund fortsätter myndigheten det redan påbörjade arbetet inom området (dnr FM2020-12174:1). I sitt budgetunderlag för 2023 anger myndigheten att man fr.o.m. 2023 avsätter utökade medel för åtgärder som ska minska spridningen av föroreningar i mark och vatten.
Försvarsmakten har enligt regleringsbrevet i uppgift att redovisa till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) vilka konkreta åtgärdermyndigheten som vidtagit för att minska spridningen av PFAS. Försvarsmakten ska redovisa läget för 2023 senast den 22 februari 2024.
Utskottet har också hämtat in information från Försvarsmakten om att myndigheten arbetar mot att så snart det är möjligt fasa ut nuvarande släckskum och ersätta det med PFAS-fritt släckskum. Det är dock enligt myndigheten avgörande att utfasningen genomförs i en sådan takt att förmågan att lösa Försvarsmaktens grunduppgifter inte äventyras.
En handlingsplan (PFAS 2020-05-27) finns som behandlar PFAS i släckskum främst som förorening, men som även innehåller information om arbetet kring substitution. Arbetet redovisades till regeringen 2020. Fram till 2025 ska Försvarsmakten
• utreda förutsättningar för att Försvarsmakten ska kunna ersätta dagens släckmedel som innehåller PFAS-ämnen.
• aktivt eftersöka, på vetenskaplig grund, nya alternativa släckmedel och släckmetoder, för att öka möjligheten att Försvarsmakten på ett hållbart och ansvarsfullt sätt kan ersätta dagens släckmedel som innehåller PFAS-ämnen.
• öka samverkan inom försvarssektorn samt med andra centrala myndigheter och samhällsaktörer.
En vision har upprättats där Försvarsmakten 2030:
• har upprättat brandövningsplatser där övningsinsatser och funktionstester av räddningsfordon genomförs med för ändamålet lämplig infrastruktur och materiel som minimerar risken för att förorening/spridning av PFAS-ämnen sker till mark och vatten (arbetet omfattar även fast släckinfrastruktur både vid prov och vid skarp utlösning).
• har – utifrån nya vetenskapligt beprövade och validerade metoder där det är miljömässigt och kostnadsmässigt motiverat – påbörjat efterbehandlingsåtgärder inom PFAS-förorenade områden.
• har – om tekniska möjligheter finns tillgängliga – substituerat släckmedel som innehåller PFAS-ämnen på ett hållbart och ansvarsfullt sätt.
I fråga om åtgärder för att minimera spridning av PFAS vid användning av släckskum har FMV på uppdrag av Försvarsmakten upphandlat PFAS-fritt släckskum med option att även andra arenor får använda upphandlingen. Beslut har tidigare getts angående förbud att nyttja PFAS-baserat släckskum i nytt räddningsfordon med levereras vid årsskiftet 2022/2023. Ovan nämnda nya PFAS-fria släckskum kommer sedan nyttjas i övriga Flygvapnets räddningsfordon.
På uppdrag av Flygstaben har FMV genomfört en översyn när det gäller möjligheter att sanera Räddningsbil typ 1 samt kostnader för detta arbete. Resultatet visade att det är mest kostnadseffektivt att byta ut resterande fordon istället för att sanera befintliga fordon med den teknik som finns i dag. Resterande räddningsfordon inom Flygvapnet planeras bytas ut med start 2025.
Vidare är lokala brandövningsplatser vid flottiljerna under utveckling. Nya mobila utbildningsanordningar för släckövningar, med användning endast av vatten och gasol, har börjat uppföras under 2021 och bedöms slutföras under 2025.
I fråga om samverkan finns inom försvarssektorns miljösamarbete arbetsgrupp PFAS (Ag PFAS) som syftar till att samordna, inrikta och prioritera försvarssektorns arbete med PFAS relaterat till släckmedel. Arbetet omfattar frågor som att hitta alternativ till PFAS-haltigt släckskum och sanering av PFAS-förorenade släcksystem.
Testbed PFAS är ett samverkansprojekt, under Ag-PFAS, mellan Fortifikationsverket, Försvarsmakten, FMV och Rise (se ovan). Projektets syfte är bl.a. att testa PFAS-fria släckmedel och släckmetoder. Kunskap från projektet har bidragit till den upphandling som skett av PFAS-fritt släckmedel.
Inom försvarssektorns miljösamarbete finns arbetsgruppen Kemi (Ag Kemi) som syftar till att samordna, inrikta och prioritera försvarssektorns arbete av kemikalier. Ett kriteriedokument har tagits fram som uppdateras ungefär vartannat år då exempelvis lagstiftning förändras. Detta dokument används vid upphandling och annan hantering av kemikalier. Av nu gällande dokument framgår det att PFAS-ämnen är en särskilt utpekad ämnesgrupp som inte ska vara avsiktligt tillsatt. Undantag kan göras under förutsättning att användningen bedöms vara nödvändig för bibehålla den operativa förmågan och alternativ saknas. PFAS- finns också i annat än släckskum.
Utskottets ställningstagande
Utskottet understryker vikten av att Försvarsmakten, räddningstjänsten och övriga användare så snart möjligt är fasar ut användningen av miljöskadliga, högfluorerade ämnen (PFAS), sanerar redan förgiftade områden och driver på utvecklingen mot miljövänligare släckningsmedel. Utskottet konstaterar att det redan bedrivs ett omfattande arbete på området och ser därför inte skäl i nuläget att föreslå några ytterligare åtgärder. Det aktuella motionsyrkandet avstryks.
Brandsäkerhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om brandsäkerhet.
Jämför reservation 6 (V) och 7 (C).
Motionerna
Christofer Bergenblock m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:901 yrkande 14 att kommunernas ansvar för brandskydd hos äldre med hemtjänst ska förtydligas.
I kommittémotion 2022/23:1249 yrkande 5 föreslår Malcolm Momodou Jallow m.fl. (V) att regeringen ska återkomma med förslag som innebär att brandförsvarets tillsyn av brandsäkerheten i högre utsträckning riktas mot flerfamiljshus.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:FöU7 underströk utskottet, likt man gjort flera gånger tidigare, att ingen i Sverige ska behöva omkomma eller skadas till följd av brand. Många faktorer bidrar till ett bra brandskydd. För att se till att alla delar i brandskyddet fungerar över tid ansåg utskottet att brandskyddsarbetet behöver bedrivas på ett systematiskt sätt. Den nationella samverkansgrupp som MSB bildat för brandskyddsfrågor, där bl.a. Boverket och Socialstyrelsen ingår, är ett exempel på detta eftersom utskottet konstaterade att de allra flesta bränder sker i bostäder. I sammanhanget ansågs det viktigt att också påpeka vikten av att kunna påverka enskilda människors beteenden och beredskap för att förebygga bränder. Utskottet uttryckte att det ansåg att MSB ger ett bra stöd i olika former till berörda aktörer i det arbetet. Utskottet uttryckte att det avsåg att fortsätta följa utvecklingen på området med hänsyn till behovet av ett likvärdigt och tillfredsställande skydd mot bränder och andra olyckor i hela landet, men såg inget behov i det aktuella läget att vidta några ytterligare åtgärder på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) uttrycker regeringen att samhällets förmåga att förebygga bränder har fortsatt att utvecklats positivt.
Regeringen bedömer att MSB:s tillsyn av och stöd till ansvariga aktörer bl.a. har bidragit till att stärka samhällets förmåga att förebygga bränder. Ytterst har arbetet bidragit till att antalet omkomna och svårt skadade i bränder kunnat minska de senaste tio åren trots den stora befolkningsökningen i landet. MSB arbetar vidare tillsammans med myndigheter, kommuner och andra organisationer för att uppnå visionen i MSB:s nationella strategi – Ingen i Sverige ska omkomma eller allvarligt skadas till följd av brand.
Tillsammans med Socialstyrelsen har MSB exempelvis tagit fram stöd till kommunerna för att underlätta arbetet med att systematiskt stärka brandskyddet hos de mest riskutsatta personerna. Webbutbildningar för bl.a. hemtjänstpersonal om risker i personers hem och vilka åtgärder som kan vidtas med tillhörande checklistor för personalen är exempel på sådant stöd. Särskilda kommunikationsinsatser, inom ramen för kampanjen Aktiv mot brand, med budskapet ”stärk brandskyddet för en närstående” har också genomförts. Omfattningen av kommunernas arbete med brandskyddsåtgärder för de särskilt riskutsatta varierar.
Inom ramen för MSB:s uppgift som tillsynsmyndighet över kommunernas skyldigheter enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förkortad LSO, har det framkommit att en betydande andel av kommunerna under året inte har levt upp till kraven i LSO. Effekterna av pandemin har lett till att kommunernas förebyggande arbete, exempelvis tillsynsbesök, endast har bedrivits i begränsad omfattning.
MSB aviserar på sin webbplats att myndigheten kommer att fortsätta arbetet tillsammans med en nationell samverkansgrupp för brandskyddsfrågor som bildades i början av arbetet med tidigare nämnda strategi. Gruppens uppgift är att samordna, långsiktigt förvalta och vid behov utveckla den nationella strategin. I gruppen ingår Boverket, Socialstyrelsen, Migrationsverket, MSB, Företrädare för länsstyrelserna, Sveriges kommuner och regioner, Fastighetsägarna, Sveriges Allmännytta, Svensk Försäkring, Brandskyddsföreningen Sverige och representanter från kommunerna i form av Örebro kommun, Räddningstjänsten Syd samt Luleå kommun.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill, likt man uttryckt flera gånger tidigare, understryka att ingen i Sverige ska behöva omkomma eller skadas till följd av brand, inte heller de som bor i flerfamiljshus eller bland riskgrupper som äldre. Det är därför glädjande att regeringen kan understryka att antalet omkomna och svårt skadade i bränder totalt sett har minskat de senaste tio åren trots den stora befolkningsökningen i landet Den nationella samverkansgrupp som MSB bildat för brandskyddsfrågor anser utskottet vara ett av flera bra exempel på det arbete som bedrivs i förebyggande syfte.
Ett annat viktigt arbete bedrivs av den personal inom kommunen, som genom vård- och omsorgsinsatser kommer i kontakt med de särskilt riskutsatta individerna, eftersom det är denna personal som har störst möjlighet att upptäcka utsatthet och vidta åtgärder. Samverkan mellan olika aktörer på lokal nivå är därför viktigt för att kunna identifiera behov och anpassa åtgärder. Utskottet noterar dock att pandemin har påverkat det arbete som bedrivits negativt.
Utskottet påminner dock återigen om att det också är viktigt att kunna påverka enskilda människors beteenden och beredskap för att förebygga bränder.
Med hänsyn tagen till ambitionerna om ett likvärdigt och tillfredsställande skydd mot bränder och andra olyckor i hela landet – för alla invånare – avser utskottet att fortsätta att följa utvecklingen på området, men ser inget behov i dagsläget av att vidta några ytterligare åtgärder. De aktuella motionsyrkandena avstyrks.
Stöd till personer med funktionsnedsättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om stöd till personer med funktionsnedsättning.
Jämför reservation 8 (V).
Motionen
Maj Karlsson m.fl. (V) föreslår i kommittémotion 2022/23:1232 att rutiner ska tas fram i syfte att säkerställa att all viktig information från samhällets sida i händelse av kris eller katastrof tillgängliggörs för personer med olika funktionsnedsättningar (yrkande 22) och att samhällets möjlighet att ge personer med funktionsnedsättning det stöd och den hjälp de behöver i händelse av kris eller katastrof ska ses över (yrkande 23).
Bakgrund
Pågående arbete
Våren 2018 skickades broschyren Om krisen eller kriget kommer till 4,8 miljoner hushåll med information om hur man som enskild eller familj kan förbereda sig för ett antal olika kriser. Broschyren finns i en version med lättläst svenska, inläst på svenska och engelska, i punktskrift, på teckenspråk och översatt till flera språk. MSB har kontinuerlig kontakt med funktionshinderrörelsen, och myndigheten tog också kontakt med denna rörelse i samband med att broschyren skulle lanseras.
För att sprida information under en kris eller allvarlig händelse har MSB webbplatsen krisinformation.se som förmedlar information från myndigheter och andra ansvariga. Syftet med webbplatsen är att göra det lättare för allmänheten att hitta bekräftad information från svenska myndigheter genom att samla den på ett ställe och att minska risken för att felaktig information sprids. Krisinformation.se ska också stärka den enskilda medborgarens förutsättningar att fatta medvetna beslut i en kris.
Enligt MSB:s årsredovisning för 2020 (publ. MSB1716) har myndigheten inom ramen för arbetet med den nationella strategin för stärkt brandskydd tillsammans med Socialstyrelsen tagit fram en vägledning som stöd till kommunerna för hur skyddet kan stärkas i bostäder hos särskilt riskutsatta individer. Åtgärder som bedöms kunna ge effekt för att stärka den enskildes brandskydd är att individanpassa och rikta kommunikationsinsatser. MSB har även gett ut en kunskapsöversikt, Likvärdigt skydd mot olyckor för personer med funktionsnedsättning, där det konstateras att det kan vara svårt att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får samma hjälp som andra i en krissituation. Rapporten syftar till att ge en överblick över den forskning som finns på området och beskriva hur man praktiskt kan arbeta med dessa frågor. MSB redovisade i årsredovisningen för 2018 (publ. MSB1357) att den personal inom kommuner som genom vård- och omsorgslagstiftningen kommer i kontakt med de särskilt riskutsatta individerna har möjlighet att upptäcka utsatthet och vidta åtgärder. Som stöd för kommunernas arbete vid t.ex. vårdboenden har MSB även tagit fram vägledningarna Att kommunicera brandskydd och Brandsäker bostad för alla
Utskottet har hämtat in ytterligare information från MSB på området som beskriver hur myndigheten under 2022 arbetat med att ta fram styrande och stödjande dokument för MSB:s tillgänglighetsarbete. Ett styrdokument med riktlinjer för tillgänglighet är framtaget. Instruktioner ska bl.a. tas fram för hur man rent praktiskt ska kunna arbeta i enlighet med webbtillgänglighetsdirektivet, (EU) 2016/2102), som trädde i kraft den 23 september 2018 i alla EU-länder. Direktivet omfattar den offentliga sektorn samt statliga och kommunala bolag som uppfyller vissa krav. Lagen innebär att webbplatser, extranät, intranät, dokument och appar ska uppfylla kraven på tillgänglighet.
Vidare har MSB tagit fram en vägledning för kommunikation under kriser med exempel från pandemin, i vilken grupper med särskilda behov lyfts fram, exempelvis äldre, personer som inte talar svenska och personer som har funktionsnedsättningar som påverkar deras informationsinhämtning (Vägledning för kommunikation under kriser: Forskningsbaserade metoder med fokus på beteendeförändring och exempel från covid-19-pandemin, publ. MSB1816).
MSB har tillsammans med Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) också gjort en forskningsöversikt om tillgänglig samhällsinformation. Arbete pågår nu med att ta fram en vägledning samt genomföra ett seminarium primärt med målgruppen kommunikatörer i den offentliga sektorn.
MSB har även bett kommunikationsbyrån Gullers Grupp om stöd för att kunna redovisa kunskap och statistik från olika källor i syfte att lära hur personer med funktionsnedsättningar använder digitala kanaler.
MSB finansierar även forskning relaterat till området:
• Från passiv mottagare till aktiv resurs i krishanteringssystemet. Detta forskningsprojekt utförs av Chalmers tekniska högskola som utvecklar metoder, strategier och riktlinjer för hur grupper med varierande behov kan involveras som aktiva resurser i samhällets krishantering. Erfarenheter och kunskap hos personer med olika typer av funktionsnedsättningar kan därmed nyttiggöras för att förebygga och hantera allvarliga händelser samt för att återhämta sig från dem (publ. MSB1872).
• Människa, mått och motståndskraft: Nya sätt att studera riskkommunikation, ansvar och beredskap. Detta är ett forskningsprojekt som utförs av Mittuniversitets risk och krisforskningscentrum (RCR) som bl.a. studerar skillnaden mellan information och vilka åtgärder människor gör för sin egen beredskap för att därefter kunna utforma kommunikationen så att den når ut till alla (publ. MSB1760).
MSB har även ingått i en referens- och arbetsgrupp i projektet Normkreativ krisberedskap – Co-design av metoder för att skapa krisberedskap före och under pandemier, i vilket forskarna i en delstudie identifierade sju krisutmaningar enligt kriskommunikatörer och handikapporganisationer.
Projektet Likvärdigt skydd mot olyckor för personer med funktionsnedsättning – en kunskapsöversikt (november 2020, publ. MSB1636) syftar till att ge en överblick över den forskning som finns i fråga om att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får samma hjälp som andra i en krissituation. Rapporten beskriver hur man praktiskt kan arbeta med dessa frågor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka vikten av att det finns rutiner för att säkerställa att all viktig information från samhällets sida i händelse av kris eller katastrof tillgängliggörs för personer med olika funktionsnedsättningar eller dem som inte behärskar det svenska språket till fullo och att samhällets möjlighet att ge dessa personer det stöd och den hjälp de behöver i händelse av kris eller katastrof är god.
Utskottet finner att MSB bedriver ett omfattande och kvalitativt arbete på området, inte minst i fråga om utveckling och forskning. Särskilt pandemin har visat på vikten av att ett sådant arbete bedrivs. MSB:s nära samverkan med funktionshinderrörelsen välkomnas.
Utskottet finner att motionärernas intentioner är tillgodosedda i och med det arbete som bedrivs och ser inte skäl till att föreslå att några ytterligare åtgärder vidtas för närvarande. Motionsyrkandet avstyrks.
Nationell krisfond
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en nationell krisfond.
Jämför reservation 9 (C).
Motionen
Daniel Bäckström m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:854 yrkande 24 att möjligheten till en nationell krisfond, som exempelvis kan användas till att ersätta drabbade skogsägare, ska ses över.
Bakgrund
Gällande ordning
Statlig ersättning till kommunerna för kostnader i samband med räddningstjänst regleras i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förkortad LSO. En kommun har t.ex. rätt till ersättning om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst medfört betydande kostnader. Rätten till ersättning avser den del av kostnaderna som överstiger en självrisk som beräknas enligt grunder som regeringen fastställer (7 kap. 3 §). Ersättningsärendena prövas och administreras av MSB. Ersättningen finansieras genom anslaget 2:3 Ersättning för räddningstjänst m.m. inom utgiftsområde 6.
Tidigare behandling
I betänkande 2019/20:FöU7 uttryckte utskottet än en gång att man delade regeringens bedömning att det krävs ett ökat fokus på klimatanpassning och förebyggande arbete mot naturkatastrofer. I fråga om ersättning för skador vid naturkatastrofer ansåg utskottet att det är viktigt att inte undergräva incitamenten för just förebyggande insatser. Utskottet underströk också att det inte finns några hinder mot privata försäkringslösningar på detta område och att det därmed inte finns några starka skäl för att införa ytterligare statliga lösningar.
Utskottet betonade att regeringen vid behov, och om riksdagen godkänner det, har möjlighet att tillföra medel till det aktuella anslaget, vilket bl.a. gjordes i samband med skogsbränderna sommaren 2018. Riksdagen har också möjlighet att anvisa ytterligare medel till statsbudgeten. Utskottet ville vid det aktuella tillfället inte heller föregripa regeringens beredning av Skogsbrandsutredningens förslag. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes. Liknande motionsyrkanden behandlades förenklat i betänkandena 2020/21:FöU7 och 2021/22:FöU7.
Pågående arbete
Utskottets ställningstagande
Som utskottet uttryckt flera gånger tidigare anser det att det krävs ett ökat fokus på klimatanpassning och förebyggande arbete mot naturkatastrofer. I fråga om ersättning för skador vid naturkatastrofer anser utskottet att det är viktigt att inte undergräva incitamenten för just förebyggande insatser. Utskottet vill också understryka att det inte finns några hinder mot privata försäkringslösningar på detta område och att det därmed inte finns några starka skäl för att införa ytterligare statliga lösningar.
Regeringen har dessutom vid behov, och om riksdagen godkänner det, möjlighet att tillföra medel till det aktuella anslaget, vilket bl.a. gjordes i samband med skogsbränderna sommaren 2018. Riksdagen har också möjlighet att anvisa ytterligare medel till statsbudgeten. Utskottet ser av dessa skäl det inte som aktuellt att föreslå några ytterligare åtgärder på området för närvarande. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks.
Klimatanpassning för krisberedskapen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om klimatanpassning för krisberedskapen.
Jämför reservation 10 (S, C, MP).
Motionerna
Annie Lööf m.fl. (C) föreslår i partimotion 2022/23:2190 yrkande 25 att klimatanpassning ska inkluderas i totalförsvarets krisberedskap.
I kommittémotion 2022/23:998 yrkande 5 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) föreslår motionärerna att Sveriges nationella beredskap för klimatförändringar ska förstärkas.
Mikael Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:851 yrkande 6 klimatanpassningsåtgärder för ett mer motståndskraftigt och robust samhälle.
I motion 2022/23:499 yrkande 1 föreslår Mathias Tegnér (S) att behovet av en ökad insatsberedskap vid naturkatastrofer och kriser i klimatkrisens spår ska ses över.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:FöU7 uttryckte utskottet att risken för naturolyckor ökar i ett förändrat klimat och att det därför är angeläget att samhället har en god förmåga att förebygga och hantera sådana olyckor. Utskottet underströk än en gång vikten av att arbetet fortsätter med att förstärka den civila beredskapen för att hantera klimatrelaterade kriser. Den nationella strategin för klimatanpassning (prop. 2017/18:163, bet. 2017/18:MJU22, rskr. 2017/18:440) som antagits ansågs därför som ett viktigt steg framåt. Utskottet framhöll också en annan viktig åtgärd från regeringens sida: att tillföra medel för att finansiera ersättning till kommuner för åtgärder som vidtas för att förebygga jordskred och andra naturolyckor, vilket även kan bidra till att klimatanpassa samhället. MSB:s bidrag till detta viktiga arbete framhölls vidare. Utskottet såg vid det aktuella tillfället inte skäl till att vidta några ytterligare åtgärder på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) understryker regeringen än en gång hur Sveriges säkerhetspolitiska läge bl.a. påverkas av klimatförändringarnas effekter på fred och säkerhet. Regeringen framhåller att risken för naturolyckor ökar i ett förändrat klimat. Det är angeläget att samhället har en god förmåga att förebygga och hantera naturolyckor. Kommunerna har en central roll i det förebyggande arbetet mot naturolyckor. Ersättningen till kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor bidrar till att klimatanpassa samhället under kommande år.
Även i propositionen Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:135–136) uttrycks att effekterna av klimatförändringarna är alltmer påtagliga. Förutom störningar i samhällsviktiga verksamheter och påverkan på människors liv och hälsa påverkar klimatförändringarna relationer inom och mellan stater och kan därmed få säkerhetspolitiska konsekvenser. Vidare understryks att i arbetet med totalförsvarsfrågor bör miljö- och klimathänsyn integreras inklusive nationella mål, Parisavtalet samt Agenda 2030, med de globala målen för hållbar utveckling.
För att stödja arbetet med klimatanpassning i Sverige finns Nationella expertrådet för klimatanpassning, där MSB är representerad. Expertrådets uppgift är att utvärdera det nationella arbetet med klimatanpassning och ge förslag till regeringen för fortsatt arbete. Rådets första rapport överlämnades till regeringen den 9 februari 2022 och kommer att ligga till grund för nästa nationella strategi för klimatanpassning som är planerad för 2023. Expertrådets redovisning anger att det finns ett stort behov av klimatanpassning. Rådet anger att anpassningsinsatser har gjorts men att de inte räcker och att mycket behöver göras skyndsamt. MSB understryker vidare att styrande för det svenska klimatanpassningsarbetet är den nationella strategin för klimatanpassning och förordningen (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete (klimatanpassningsförordningen). SMHI är ansvarig myndighet för att hålla samman och stödja det nationella klimatanpassningsarbetet. De driver också tillsammans med flertalet myndigheter, bl.a. MSB, kunskapsportalen klimatanpassning.se. I klimatanpassningsförordningen är MSB tillsammans med ett trettiotal nationella myndigheter och länsstyrelserna ålagda att initiera, stödja och följa upp klimatanpassning inom hela sitt ansvarsområde. Bland annat ska varje myndighet ta fram en handlingsplan för sitt arbete med klimatanpassning baserad på en klimat- och sårbarhetsanalys. MSB har tagit fram en ny sådan handlingsplan som inriktar och beskriver myndighetens klimatanpassning och arbetar med att integrera klimatanpassningsperspektivet brett i myndighetens verksamhet. MSB tar fram kunskapsunderlag och ger stöd till kommuner och andra aktörer att genomföra klimatanpassningsåtgärder samt samverkar aktivt med flera myndigheter och andra aktörer (källa: MSB:s webbplats).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen om klimatförändringarnas effekter på det säkerhetspolitiska läget och om att det är angelägenhet att samhället – inte minst kommunerna – har en god förmåga att förebygga och hantera naturolyckor. Det ses därför som positivt att anslaget för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor bibehålls på en hög nivå. MSB med fler aktörer bidrar också till detta viktiga arbete. Utskottet ser för närvarande inte skäl till att vidta några ytterligare åtgärder på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrks.
Portar i Göta älvs mynning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om portar i Göta älvs mynning.
Jämför det särskilda yttrandet (MP).
Motionen
Nicklas Attefjord m.fl. (MP) föreslår i motion 2022/23:746 att statens ansvar för finansiering och genomförande av framtida portar i Göta älvs mynning ska utredas skyndsamt.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2019/20:FöU7 uttryckte sig utskottet fortsatt positivt om regeringens arbete med förebyggande åtgärder mot översvämningar, skred och andra naturolyckor och om den delegation som arbetar för skredsäkring längs Göta älv. Regeringens initiativ att inrätta ett särskilt anslag för ändamålet välkomnades som ett viktigt komplement till det redan befintliga anslaget till förmån för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Sammantaget ansåg utskottet att det finns förutsättningar för Göteborg och andra kommuner att redan nu kunna förebygga översvämningar och andra naturolyckor med hjälp av åtgärder de anser det finns behov av. MSB:s metodstöd m.m. ansågs som fortsatt viktigt i sammanhanget. Utskottet såg vid det aktuella tillfället inte någon anledning att föreslå ytterligare åtgärder i fråga om översvämningar och skred, t.ex. i frågan om portar i Göta älvs mynning. Den aktuella motionen avstyrktes. Liknande motioner behandlades förenklat i betänkandena 2020/21:FöU7 och 2021/22:FöU7.
Pågående arbete
Riksdagen beslutade i juni 2018 i enlighet med regeringens proposition Nationell strategi för klimatanpassning (prop. 2017/18:163, bet. 2017/18:MJU22, rskr. 2017/18:440). Propositionen omfattar ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) som innebär att kommunerna i sina översiktsplaner ska bedöma risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt hur sådana risker kan minska eller upphöra. Strategin ska ses som ram för det nationella arbetet med klimatanpassning.
Av budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1 utg.omr. 20) framgår att en delegation för Göta älv inrättades vid Statens geotekniska institut (SGI) under 2018 som ett särorgan vid myndigheten. Delegationen samlar ledamöter från kommuner (bl.a. Göteborg), regioner och statliga myndigheter. Delegationen ska huvudsakligen samverka för att ta fram en plan för skredsäkring längs Göta älvdalen.
Regeringen bedömde i budgetpropositionen för 2020 vidare att de olika besluts- och planeringsunderlag som hade tagits fram med finansiering från anslaget 1:10 Klimatanpassning hade bidragit till ökad kunskap om bl.a. risk för ras, skred och översvämningar och bättre hantering av konsekvenser av skyfall. Delegationen för Göta älv och möjligheten till statlig delfinansiering bedömdes kunna påskynda ras- och skredsäkringsarbetet längs älven. Regeringen fattade i april 2018 beslut om en ny förordning om bidrag för skredsäkring längs Göta älv. SGI administrerar stödet och ansvarar för delegationen för Göta älv. För att öka tydligheten och underlätta uppföljningen och långsiktigheten föreslogs i budgetpropositionen för 2020 ett eget anslag för Göta älv.
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 20) framgår att det 2021 beviljades totalt 33 miljoner kronor i bidrag för skredsäkring längs Göta älv. För 2023 är anslagsnivån för anslaget 1:19 Åtgärder för ras- och skredsäkring längs Göta älv satt till 115 000 000 kronor. Anslaget får användas till utgifter för ras- och skredsäkring längs Göta älv samt till delegationen för Göta älv. Anslaget får användas som statsbidrag inom dessa områden samt även för de administrativa utgifter som insatserna medför.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på regeringens arbete med förebyggande åtgärder mot översvämningar, skred och andra naturolyckor och på den delegation som arbetar för skredsäkring längs Göta älv. Det särskilda anslag för ändamålet som skapats är ett viktigt komplement till det redan befintliga anslaget till förmån för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
Sammantaget anser utskottet att det finns förutsättningar för Göteborg och andra kommuner att redan nu kunna förebygga översvämningar och andra naturolyckor med hjälp av åtgärder de anser att det finns behov av, t.ex. genom att utreda särskilda aspekter av problematiken. MSB:s metodstöd m.m. är fortsatt viktigt i sammanhanget. Utskottet ser sålunda inte någon anledning för närvarande att föreslå ytterligare åtgärder i fråga om översvämningar och skred, t.ex. i frågan om portar i Göta älvs mynning. Motionen avstyrks.
Cybersäkerhet – risker, sårbarheter och åtgärder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om cybersäkerhet - risker, sårbarheter och åtgärder.
Jämför reservation 11 (C).
Motionerna
Jimmy Ståhl m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:1013 att säkerhetsrutinerna för viss it-infrastruktur ska ses över (yrkande 7).
I kommittémotion 2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås
• att en it-haverikommission ska tillskapas (yrkande 20)
• att minimistandarder och funktionskrav för samhällsviktig verksamhet såsom den digitala infrastrukturen ska tas fram (yrkande 27)
• att MSB:s och Säkerhetspolisens rekommendationer och rekommenderade tillvägagångssätt, s.k. best practices, ska utvecklas, förtydligas, anpassas och spridas så att flera olika typer av organisationer har förutsättningar att följa dessa rekommendationer (yrkande 28)
• att löpande sårbarhetstestning av digitaliserad, kritisk infrastruktur ska ske (yrkande 29)
• att säkerhetshotande monopol och s.k. single point of failure i den digitala infrastrukturen ska undvikas (yrkande 30).
Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:1643
• att en it-haverikommission ska tillskapas (yrkande 23)
• att minimisäkerhetsstandarder ska införas för att system och hårdvara ska kunna kopplas på offentliga nätverk (yrkande 24)
• att kunskapen om och insatser mot s.k. deep-fake, dvs. datorframställd förfalskad information i form av bild eller film som framställs som äkta och trovärdig, och andra teknologiska möjligheter med samhällsstörande konsekvenser ska stärkas inom säkerhetsapparaten (yrkande 26).
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet uttryckte också vikten av att utreda och dra lärdom av större it-relaterade incidenter och konstaterade att regeringen gett det nya cybersäkerhetscentret i uppdrag att bl.a. koordinera arbetet för att förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter, stötta vid hantering av cyberangrepp och andra it-incidenter samt upprätta en plan för samlad hantering på nationell nivå vid allvarliga cyberangrepp. Eftersom denna samverkan inom ramen för cybersäkerhetscentret var tänkt att utvecklas stegvis 2021–2023 fann utskottet inte skäl vid det aktuella tillfället att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller att utreda allvarliga it-händelser, och de aktuella yrkandena avstyrkes därför.
Utskottet konstaterade även att i fråga om hot-, sårbarhets- och riskbedömningar ingår det bl.a. också i det nya nationella cybersäkerhetscentrets uppgifter att förmedla råd och stöd i fråga om hot, sårbarheter och risker, att samordna stödet till förebyggande skyddsåtgärder, exempelvis tekniska säkerhetsanalyser, och att kartlägga verksamheters beredskap vid it-incidenter. Utskottet såg inte skäl att i det tidiga skedet av centret att vidta några ytterligare åtgärder inom området och de aktuella motionsyrkandena avstyrktes därmed.
I betänkande 2022/23:FöU6 noterade utskottet att ett utredningsförslag har presenterats om att utveckla samverkansformer mellan cybersäkerhetsområdet och övriga särskilda beredskapsområden. Utskottet fann inga skäl att föregripa arbetet med att utveckla samverkansformerna mellan de föreslagna beredskapsområdena och avstyrkte ett yrkande på området. Vidare underströk utskottet att cybersäkerhet spelar en avgörande roll för att en trovärdig totalförsvarsförmåga ska kunna uppnås och inte bara en militär förmåga hos Försvarsmakten. Mot den bakgrunden och med anledning av att regeringen under innevarande år avser att ta ställning till hur cybersäkerhetscentrets verksamhet bör inriktas och bedrivas i fortsättningen såg inte utskottet skäl att tillstyrka ett yrkande på området.
Pågående arbete
Utredningen Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar (dir. 2018:79) redovisade i mars 2021 sitt betänkande Struktur för ökad motståndskraft (SOU 2021:25). Utredningen föreslog bl.a. att nya beredskapssektorer och beredskapsområden skulle inrättas, en indelning av landet i större geografiska områden för civil ledning och samordning samt ett övergripande ansvar för MSB för planeringen av civilt försvar, något som regeringen sedermera beslutade skulle gälla fr.o.m. den 1 oktober 2022.
Utöver tio beredskapssektorer identifierade utredningen fyra särskilda beredskapsområden som omfattar samhällsviktiga verksamheter och funktioner som är av särskild betydelse att upprätthålla i kris, höjd beredskap och ytterst krig. Utredningens bedömning var att dessa områden bör vara en del av beredskapssystemet, vilket regeringen också hörsammade. Cybersäkerhet (i ett samarbete mellan Säkerhetspolisen, MSB, Försvarsmakten och FRA) identifierades som ett sådant område.
I början av året inrättades alltså det nationella cybersäkerhetscentret (NCSC) och under hösten tillträdde chefen för NCSC. Som en del av NCSC har uppdragsmyndigheterna, dvs. Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och MSB, under 2021 fördjupat och stärkt samarbetet när det gäller informationsdelning om cyberrelaterade incidenter. Arbetet inom ramen för centret har i enlighet med regeringsuppdraget skett i nära samverkan med Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen och Försvarets materielverk. NCSC har även arrangerat och genomfört en cybersäkerhetskonferens i syfte att informera om centrets etablering och verksamhet.
Inom ramen för cybersäkerhetscentret ska myndigheterna enligt regeringsbeslutet (dnr Fö2019/01330)
• koordinera arbetet för att förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter
• förmedla råd och stöd avseende hot, sårbarheter och risker
• utgöra en nationell plattform för samverkan och informationsutbyte med privata och offentliga aktörer inom cybersäkerhetsområdet.
Samverkan inom ramen för cybersäkerhetscentret är satt att utvecklas stegvis 2021–2023 för att
• samlokalisera relevanta förmågor från myndigheterna
• stötta vid hantering av cyberangrepp och andra it-incidenter samt upprätta en plan för samlad hantering på nationell nivå vid allvarliga cyberangrepp
• tillhandahålla anpassade och aggregerade lägesbilder och analyser avseende hot, sårbarheter och risker
• rikta och samordna varningar avseende hot och cyberangrepp
• samordna stödet till förebyggande skyddsåtgärder, exempelvis tekniska säkerhetsanalyser, och kartlägga verksamheters beredskap vid it-incidenter
• samordna och utgöra kontaktpunkt för internationella samarbeten på myndighetsnivå inom cybersäkerhetscentrets verksamhet
• verka för kunskaps-, kompetens- och informationsutbyte och samverkan med offentliga och privata aktörer, exempelvis avseende detektion, sårbarheter, hot, risker, analys, verktyg och metoder samt internationellt samarbete
• föra dialog med aktörer inom forsknings-, kunskaps- och kompetensuppbyggnad
• erbjuda kompetenshöjande insatser, exempelvis övningar och utbildningar för identifierade målgrupper.
Sedan den 1 juli 2022 får FRA inom informationssäkerhetsområdet även stödja enskilda verksamhetsutövare som inte är statligt ägda bolag. Syftet med att utvidga kretsen av aktörer som FRA får ge stöd till är att upprätthålla ett starkt skydd för de mest skyddsvärda verksamheterna och i förlängningen höja den nationella förmågan att stå emot antagonistiska cyberangrepp. Den vidgade rätten för FRA att lämna stöd kommer att bidra till en ökad förmåga för NCSC att stödja både offentliga och privata aktörer.
År 2021 inkom, enligt budgetpropositionen, 261 rapporter till MSB om it-incidenter från 75 statliga myndigheter, vilket motsvarar 30 procent av det totala antalet rapporteringsskyldiga myndigheter. Det är en nedgång från föregående år, både när det gäller antalet rapporter och andelen rapporterande myndigheter. Enligt MSB:s bedömning kan pandemin delvis förklara detta, på så sätt att incidenter inte uppmärksammats och rapporterats i samma utsträckning, och myndigheten bedömer också att de åtgärder som vidtagits för att öka rapporteringen ännu inte fått genomslag. MSB har under året vidtagit ytterligare åtgärder för att öka rapporteringsgraden. När det gäller orsak till incidenterna var systemfel den vanligaste, följt av misstag och sedan angrepp. Fördelningen stämmer väl överens med tidigare år.
När det gäller incidentrapporter från leverantörer av samhällsviktiga och digitala tjänster, i enlighet med EU:s NIS-regelverk (NIS, nätverks och informationssystem), har 82 rapporter inkommit. Det är en minskning jämfört med tidigare år. MSB bedömer att pandemin kan vara en förklaring även här, men att det också kan finnas andra orsaker. När det gäller fördelningen av incidentrapporter på sektorsnivå står hälso- och sjukvårdssektorn för den största delen, följd av sektorn leverans och distribution av dricksvatten. Fördelningen stämmer väl överens med tidigare år och systemfel är den vanligaste orsaken som kunnat fastställas. Angrepp anges som orsak endast i ett mycket litet antal rapporter.
Under 2021 inträffade flera större it-incidenter som krävde insatser från MSB, exempelvis angreppet mot mjukvaruleverantören Kaseya och en sårbarhetsproblematik i Folkhälsomyndighetens anmälningssystem Sminet.
Regeringen gör i budgetpropositionen för 2023 bedömningen att det råder en underrapportering av it-incidenter och att det är bekymmersamt att denna rapportering har minskat, både från myndigheter och från leverantörer av samhällsviktiga och digitala tjänster. Regeringen understryker att rapporteringen är viktig både för att öka myndigheternas egen förmåga och för att kunna inrikta arbetet med att utveckla informationssäkerheten i stort.
Redovisningen av den samlade informations- och cybersäkerhetshandlingsplanen visar att ansvariga myndigheter fortsätter att ha en omfattande verksamhet inom informations- och cybersäkerhetsområdet, även om antalet åtgärder minskat något.
Regeringen anger att den kommer att fortsätta att verka för en ökad informations- och cybersäkerhet och motståndskraft i samhällets alla delar. Inte minst förmågan att förebygga, upptäcka och hantera it-incidenter måste stärkas. Att stärka CERT-SE, Sveriges nationella funktion för att stödja samhället i arbetet med att förebygga och hantera it-incidenter, kommer att leda till ökad förmåga att ge stöd och information vid incidenter, anger regeringen.
För att stärka det stöd som myndigheten lämnar inom informations- och cybersäkerhet ökas anslaget 2:6 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med 15 000 000 kronor för 2023. För 2024 och 2025 beräknas anslaget öka med motsvarande belopp, och fr.o.m. 2026 beräknas anslaget öka med 10 000 000 kronor.
Regeringen anger vidare att hanteringen av handlingsplanen för informations- och cybersäkerhet för 2019–2022 övergick under 2021 från Samverkansgruppen för informationssäkerhet (Samfi) till det nationella cybersäkerhetscentret. I den uppdaterade handlingsplanen redovisas totalt 63 åtgärder för innevarande år, att jämföra med 69 året innan.
Riksrevisionen genomför just nu en granskning av samhällets informations- och cybersäkerhet. Resultatet av granskningen kommer att presenteras i en rapport med planerad publicering i april 2023. Riksrevisionen granskade under 2014 och 2016 regeringens styrning av informationssäkerheten i staten och ett antal myndigheters arbete med systematisk informationssäkerhet. Sedan dess har ett flertal initiativ vidtagits av såväl regeringen som myndigheterna. I dag, fem år senare, kvarstår problem inom strategins samtliga områden, enligt Riksrevisionen. Granskningen ska svara på om regeringens arbete för att stärka Sveriges informations- och cybersäkerhet har varit effektivt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen i att flera åtgärder vidtagits de senaste åren för en förbättrad informations- och cybersäkerhet i samhället, men att uppdraget långt ifrån är slutfört. Det nya nationella cybersäkerhetscentret ska dock ses som ett mycket viktigt steg framåt, och utskottet ser fram emot att ta del av centrets fortsatta utveckling, t.ex. i fråga om att utreda och dra lärdom av större it-relaterade incidenter, förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter, främja it-incidentrapportering m.m. Utskottet välkomnar också att regeringen avser att under 2023 ta ställning till hur cybersäkerhetscentrets verksamhet bör inriktas och bedrivas framgent. Utskottet ser i sammanhanget även fram emot Riksrevisionens aviserade granskning av samhällets informations- och cybersäkerhet.
Också den nya strukturen för krisberedskapen och det civila försvaret som regeringen har beslutat om och som gäller från den 1 oktober 2022 förväntas innebära en tydligare roll- och ansvarsfördelning mellan aktörerna inom det civila försvaret och samhällets krisberedskap samt en bättre samordning, inte minst när det gäller cybersäkerhet, vilket utskottet hyser stora förhoppningar kring.
Då samverkan och inriktning inom ramen för cybersäkerhetscentret är under utveckling och en för området viktig strukturreform nyligen genomförd – efter ett gediget utredningsarbete – finner utskottet inte skäl för närvarande att föreslå några ytterligare åtgärder i fråga om risker, sårbarheter och åtgärder på cybersäkerhetsområdet. De aktuella motionsyrkandena avstyrks därmed.
Kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet.
Jämför reservation 12 (S, MP) och 13 (C).
Motionerna
I kommittémotion 2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås
• att kompetensen i samhället i sin helhet om cybersäkerhet, hot och risker via civilsamhället ska breddas (yrkande 31)
• att olika initiativ för att sprida information och medvetenhet om cybersäkerhet ska ges ökat stöd (yrkande 39).
Emma Berginger m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2022/23:2262 yrkande 5 att cybersäkerheten i den offentliga sektorn och särskilt samhällsviktiga delar av den privata sektorn ska stärkas.
Bakgrund
Tidigare behandling
Eftersom samverkan med både privata och offentliga aktörer är satt att vara en central del i det nationella cybercentrets uppdrag och ambitionen är att satsa mer resurser på kunskapshöjande aktiviteter fann utskottet i betänkande 2021/22:FöU10 inte skäl att vidta ytterligare åtgärder i fråga om civilsamhällets möjligheter att delta i utvecklingen av policyer som påverkar medborgarnas digitala rättigheter. Yrkanden kopplade till dessa frågor avstyrktes därmed.
I betänkande 2022/23:FöU6 kunde utskottet konstatera att MSB genomför skräddarsydda utbildningar för myndighetschefer och att dessa utbildningar erbjuds även fortsättningsvis. Utskottet fann inte skäl till att föreslå ytterligare åtgärder på området och det aktuella motionsyrkandet avstyrkes därmed.
Pågående arbete
Forskning och innovation är också viktiga förutsättningar för att informations- och cybersäkerheten ska utvecklas i takt med den snabba teknikutvecklingen och för att därigenom kunna förhindra både system- och handhavandefel och it-angrepp. Förutom att bidra till NCSC har MSB också vidtagit åtgärder för att inrätta Sveriges nationella samordningscenter för cybersäkerhetsforskning och innovation (NCC-SE).
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner att samverkan med både privata och offentliga aktörer är satt att vara en central del i det nationella cybercentrets uppdrag och att ambitionen är att satsa mer resurser på kunskapshöjande aktiviteter. Också det faktum att MSB under året har genomfört en rad kunskapshöjande aktiviteter, t.ex. utbildningar riktade mot chefer och informationssäkerhetsansvariga inom kommuner, regioner, kommun- och regionägda bolag samt myndigheter välkomnas av utskottet. Eftersom forskning och innovation också är viktiga förutsättningar för att informations- och cybersäkerheten ska utvecklas i takt med den snabba teknikutvecklingen välkomnar utskottet även inrättandet och utvecklingen av Sveriges nationella samordningscenter för cybersäkerhetsforskning och innovation (NCC-SE). Utskottet finner därmed inte skäl för närvarande att föreslå några ytterligare åtgärder i fråga om kunskapsuppbyggnad på cybersäkerhetsområdet. De aktuella motionsyrkandena avstyrks därmed.
It-upphandlingar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om it-upphandlingar.
Jämför reservation 14 (C).
Motionerna
Jimmy Ståhl m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:1013 att upphandlingsförfaranden i samband med utbyggnad av it-infrastruktur ska ses över (yrkande 6).
I kommittémotion 2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås
• att tydligare krav på funktionalitet och säkerhet behöver ställas vid upphandlingar (yrkande 22)
• att oberoende säkerhetsgenomgångar ska bli ett krav vid större upphandlingar (yrkande 23).
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet framhöll i betänkande 2021/22:FöU10 att stödet vid upphandling av säker elektronisk kommunikation och andra it-relaterade tjänster borde stärkas och att det är av vikt att de verksamheter som har behov av en hög nivå av driftssäkerhet inom kommunikationsnät och it-relaterade tjänster ställer krav på detta vid upphandling. Ett lågt pris bör med andra ord inte alltid styra upphandlingar. Utskottet noterade MSB:s arbete med att stödja aktörer inom den offentliga sektorn i informationssäker upphandling genom bl.a. utbildningar, handlingsplaner och vägledningar.
Utskottet välkomnade också uppdraget som Upphandlingsmyndigheten fått av regeringen att ge förstärkt stöd vid upphandlingar av samhällsviktig verksamhet.
Eftersom utskottet bedömde att regeringen redan verkade för att myndigheternas kompetens i upphandling av nätverk, produkter och system skulle stärkas på ett positivt sätt såg utskottet inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder vid det aktuella tillfället. Motionsyrkandena avstyrkes med det anförda.
Pågående arbete
Upphandlingsmyndighetens Årsredovisning 2021 (dnr UHM-2022-0043) beskriver bl.a. hur regeringen i november 2019 gav myndigheten i uppdrag att ge förstärkt stöd vid upphandling av samhällsviktig verksamhet. Enligt uppdraget skulle myndigheten informera och ge vägledning om de regler som kan bli aktuella vid sådana upphandlingar och säkerställa att stödet når ut till berörda målgrupper i hela landet. Med anledning av coronapandemin fokuserade myndigheten under 2020 på att ge stöd om de upphandlings- och statsstödsrättsliga konsekvenserna av pandemin. Även under 2021 utgick arbetet i stor utsträckning från pandemierfarenheterna, som även har analyserats i en stor mängd rapporter, betänkanden och liknande.
Regeringsuppdraget till Upphandlingsmyndigheten syftar till att påskynda utvecklingen så att upphandlande organisationer gör inköp på ett systematiskt och strategiskt sätt som säkerställer leveranssäkerhet och krisberedskap. Upphandlingsmyndigheten anger att den också ser att det finns många beröringspunkter med andra delar av deras uppdrag, särskilt aktiviteter som syftar till att stärka den offentliga upphandlingens strategiska roll.
Inom ramen för uppdraget tog myndigheten under 2021 fram ett fördjupat stöd för hur man integrerar krisberedskapsaspekter i offentliga kontrakt. Stödet utgår från delar av den vägledning om upphandling till samhällsviktig verksamhet som MSB förvaltar; arbetet innebar att Upphandlingsmyndigheten byggde ut och fördjupade denna vägledning. I arbetet inhämtade myndigheten synpunkter från bl.a. MSB och Försvarets materielverk. Stödet ska framför allt vara en verktygslåda för upphandlande organisationer som inte tidigare arbetat med denna dimension.
Myndigheten har även genomfört en intervjustudie med kommunala upphandlingschefer om deras erfarenheter av att arbeta med krisberedskap i upphandlingar. Resultatet sammanställdes i en promemoria och har använts som internt kunskapsunderlag. Analysen och myndighetens övriga erfarenheter visar att krisberedskap tidigare inte har uppmärksammats alls eller i mycket liten utsträckning i offentlig upphandling, men att de upphandlande organisationerna inte heller verkat ha tagit tillräcklig hänsyn till sitt beroende av privata leverantörer i sitt krisberedskapsarbete. Under 2020 tog myndigheten bl.a. fram indikatorer för att kunna följa upp utvecklingen på detta område.
Upphandlingsmyndigheten har även publicerat tre lärande exempel och kortfilmer för sociala medier för att informera om vikten av att krisberedskap uppmärksammas i upphandling och inspirera olika målgrupper att ta del av myndighetens stöd. Under 2021 deltog myndigheten även i konferenser, seminarier och möten om krisberedskap i upphandling, inklusive MSB:s Mötesplats kontinuitetshantering i november 2021.
Av årsredovisningen för 2022 (dnr UHM-2022-0223) framgår att Upphandlingsmyndigheten under året har medverkat i en rad seminarier och konferenser på temat för att sprida myndighetens stöd och informera om vikten av att upphandlande organisationer integrerar krisberedskapsaspekter i inköpsverksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill återigen framhålla att det är viktigt att det vid upphandling av elektronisk kommunikation och andra it-relaterade tjänster – liksom på många andra områden – ställs krav på att inköp görs på ett systematiskt och strategiskt sätt som säkerställer leveranssäkerhet och krisberedskap. Utskottet välkomnar Upphandlingsmyndighetens arbete med att ge förstärkt stöd vid upphandlingar av samhällsviktig verksamhet. Utskottet ser också positivt på MSB:s arbete med att stödja aktörer inom den offentliga sektorn i informationssäker upphandling genom bl.a. utbildningar och vägledningar. Utskottet ser av dessa skäl inte anledning för närvarande att föreslå några ytterligare åtgärder i fråga om it-upphandlingar. De aktuella motionsyrkandena avstyrks därmed.
Arbetet inom EU med cybersäkerhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om arbetet inom EU med cybersäkerhet.
Jämför reservation 15 (C).
Motionen
I kommittémotion 2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås
• att regeringen ska verka för att en EU-koordineringsmekanism vid storskaliga cyberattacker skapas (yrkande 8)
• att regeringen ska verka för att ett digitalt katastrofteam skapas inom ramen för EU:s civila krishanteringsmekanism (yrkande 9)
• att ny lagstiftning på området måste ta hänsyn till svensk konkurrenskraft och att begränsningar helst bör tas fram inom EU-samarbetet (yrkande 25).
Bakgrund
Tidigare behandling
Eftersom cybersäkerhetshoten är gränsöverskridande och med tanke på de ständigt ökande komplexa angreppen framhöll utskottet i betänkande 2021/22:FöU10 att det är av stor vikt att kunna bemöta cyberhot på ett samordnat sätt inom EU. Det ansågs därför angeläget att se över och utveckla resurser och system för att stärka kapaciteten att gemensamt inom unionen kunna hantera cyberincidenter och cyberkriser. Utskottet uttalade sig positivt om kommissionens vision om en gemensam cyberenhet som syftar till att sammanföra resurser och expertis inom EU och dess medlemsländer för att effektivt förebygga, avskräcka och reagera på storskaliga cyberincidenter. Alla berörda aktörer i EU måste vara beredda att agera kollektivt vid cyberincidenter, uttryckte utskottet som vidare noterade att regeringen arbetade med de aktiviteter som bedrivs inom EU för att stärka cybersäkerheten och att ett europeiskt kompetenscentrum för cybersäkerhet skulle inrättas. Utskottet ansåg att det är viktigt att denna utveckling fortsätter och avsåg att även fortsättningsvis följa regeringens och EU:s arbete med dessa frågor. Utskottet såg inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder vid det aktuella tillfället och avstyrkte motionsyrkandena på området.
I betänkande 2022/23:FöU6 uttryckte utskottet att det utgick från att regeringen i arbetet med en cyberförsvarspolicy för EU bedömer hur denna kan påverka vår nationella strategi och hur EU:s gemensamma överväganden ser ut när det gäller bl.a. säkerhetspolitiska konsekvenser av attribuering efter cyberangrepp. Eftersom utskottet inte önskade föregripa konsekvenserna av den aviserade nya nationella säkerhetsstrategin och det EU-gemensamma arbetet inom dessa områden avstyrktes de aktuella yrkandena.
Pågående arbete
EU har antagit ett antal strategier, policyer och förordningar för att stärka cybersäkerheten i unionen och medlemsstaterna. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik (den s.k. cybersäkerhetsakten) trädde i kraft den 27 juni 2019. Det huvudsakliga syftet med förordningen är att uppnå en hög nivå i fråga om cybersäkerhet, cyberresiliens och förtroende inom unionen och säkerställa en väl fungerande inre marknad. Det europeiska ramverket för cybersäkerhetscertifiering, dvs. EU:s cybersäkerhetsakt och de genomförandeakter som utfärdas med stöd av cybersäkerhetsakten, kommer att reglera den cybersäkerhetscertifiering som följer av en europeisk certifieringsordning för cybersäkerhetscertifiering som fastställts av kommissionen.
Cybersäkerhetsutredningens uppdrag (dir. 2019:73 och tilläggsdir. 2020:57) var att föreslå de anpassningar och kompletterande nationella författningsbestämmelser som EU:s cybersäkerhetsakt ger anledning till och som behövde finnas på plats när förordningen i sin helhet började tillämpas den 28 juni 2021. Vidare ingick att även överväga och föreslå vilken befintlig nationell myndighet som ska utses att fullgöra de uppgifter och tilldelas de ansvarsområden som följer av EU:s cybersäkerhetsakt, bl.a. uppdraget att utöva tillsyn över efterlevnaden av det europeiska ramverket för cybersäkerhetscertifiering. Resultatet av utredningen blev två utredningar: EU:s cybersäkerhetsakt – kompletterande nationella bestämmelser om cybersäkerhetscertifiering (SOU 2020:58) och Sveriges säkerhet – behov av starkare skydd för nätverks- och informationssystem (SOU 2021:63, slutbetänkande av Cybersäkerhetsutredningen).
Sedan den 28 juni 2021 är alltså bestämmelserna om cybersäkerhetscertifiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 tillämpliga i Sverige. I lagen (2021:553) med kompletterande bestämmelser till EU:s cybersäkerhetsakt och förordningen (2021:555) med kompletterande bestämmelser till EU:s cybersäkerhetsakt finns bestämmelser om bl.a. nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering (Försvarets materielverk), tillsyn och sanktioner.
Vidare antog rådet den 22 mars 2021 slutsatser om EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium (JOIN(2020) 18 final). Strategin lades fram av kommissionen och EU:s utrikesrepresentant i december 2020. I den anges huvuddragen i EU:s åtgärder för att skydda människor och företag mot cyberhot, främja säkra informationssystem och skydda en global, öppen, fri och säker cyberrymd.
Regeringen följde enligt budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 6) under 2020 utvecklingen av EU-kommissionens arbete med hanteringen av hybridhot och cybersäkerhet.
Av budgetpropositionen framgår att EU:s cybersäkerhetsstrategi är ett centralt inslag inom EU:s digitala framtid. Cybersäkerhetsstrategin är en del i ett paket av åtgärder som syftar till att förbättra resiliensen i såväl den digitala som den fysiska infrastrukturen hos den offentliga och privata sektorn och unionen i dess helhet.
Mot bakgrund av strategin föreslog kommissionen den 23 juni 2021 att man skulle bygga upp en ny gemensam cyberenhet (Joint Cyber Unit), en plattform för samarbete inom EU med bl.a. snabbinsatsteam för att hantera det ökande antalet allvarliga cyberincidenter som påverkar offentliga tjänster, företag och allmänheten i hela EU. Den gemensamma cyberenheten syftar överlag till att sammanföra resurser och expertis inom EU och dess medlemsländer för att effektivt förebygga, avskräcka och reagera på storskaliga cyberincidenter och cyberkriser. Den gemensamma cyberenheten kommer att fungera som en plattform för att säkerställa EU:s samordnade insatser vid storskaliga cyberincidenter och cyberkriser samt för att erbjuda hjälp med att återhämta sig från sådana attacker. Målet är att den gemensamma cyberenheten ska vara fullt utbyggd senast den 30 juni 2023. Ett nära samarbete förutsätts med Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa) och CERT-EU, en sorts larmcentral med uppgift att stötta i arbetet med att hantera och förebygga it-incidenter.
EU har också arbetat med två lagstiftningsförslag för att stärka cybersäkerheten inom unionen, ett uppdaterat direktiv för att bättre skydda nätverks- och informationssystem (NIS 2) samt ett nytt direktiv om kritiska enheters resiliens (CER).
NIS-direktivet infördes 2016 som den allra första lagstiftningsåtgärden inom EU med syftet att öka samarbetet mellan medlemsländerna i fråga om cybersäkerhet. Genom direktivet fastställdes säkerhetsrelaterade skyldigheter för leverantörer av samhällsviktiga tjänster (inom kritiska sektorer som t.ex. energi och transport) och leverantörer av digitala tjänster. I december 2020 föreslog kommissionen ett reviderat NIS-direktiv (NIS 2) som skulle ersätta direktivet från 2016. I december 2021 antog Europeiska rådet en allmän riktlinje om det nya NIS 2-direktivet.
CER-direktivet syftar till att skapa ett ramverk som ska ge stöd till medlemsstaterna när det gäller att säkerställa kritiska enheters förmåga att förebygga, motstå och hantera störningar eller avbrott i verksamheten. Detta ska gälla oavsett om störningen eller avbrottet har föranletts av t.ex. naturolyckor, terroristattacker, pandemier eller andra allvarliga händelser. Direktivet omfattar bl.a. cyberhot mot den digitala infrastrukturen.
Under slutet av 2022 kom Europaparlamentet och EU-rådet med sitt slutliga godkännande av NIS 2 och CER:
• NIS-2: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148
• CER: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG.
Datum för ikraftträdande var den 16 januari 2023. Medlemsländerna har 21 månader på sig att införliva direktiven i nationell lagstiftning.
Ett europeiskt kompetenscentrum för cybersäkerhet är också under utveckling för att kunna inrättas i Bukarest, Rumänien. Kompetenscentrumet, som är ett EU-organ under EU-kommissionen, är satt att utforma och hantera cybersäkerhetsutlysningar inom EU-programmen Horisont Europa och Digital. Det ska också leda ett nätverk av nationella samordningscenter och en europeisk kompetensgemenskap bestående av behovsägare och utförare inom cybersäkerhetsforskning och innovation (källa: European Cybersecurity Competence Centre and Network webbplats).
Ett nationellt samordningscenter för svenskt vidkommande är placerat på MSB. Centret, NCC-SE, ger stöd vid EU-utlysningar och kommer att kunna främja EU-satsningarna i Sverige, knyta kontakter mellan aktörer i branschen och ge vägledning vid EU-utlysningar. Detta ger Sverige förutsättningar att delta i och dra nytta av de EU-finansierade cybersäkerhetsprogrammen (källa: MSB:s webbplats).
MSB är sedan tidigare nationell kontaktpunkt enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen, dvs. NIS-direktivet.
Regeringen bedömer i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) att arbetet inom EU med att stärka motståndskraften mot olika typer av hot och risker i både digital och fysisk infrastruktur hos den offentliga och privata sektorn, behöriga myndigheter och unionen i dess helhet är viktigt.
Av budgetpropositionen framgår även att genomförandet av CER-direktivet om kritiska entiteters motståndskraft kommer att vara betydelsefullt i detta sammanhang. På informations- och cybersäkerhetsområdet är det enligt regeringen viktigt att NIS2-direktivet om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen och annan lagstiftning genomförs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt inom hela unionen.
Regeringskansliet beskrev den 15 december 2022 att förslagen i Europaparlamentets och Rådets gemensamma meddelande om en cyberförsvarspolicy för EU (JOIN(2022) 49) syftar till att stärka unionens cyberförsvarsförmågor, inklusive medlemsstaternas förmåga att genomföra gemensamma cyberoperationer, och stärka koordinering, informationsdelning och samverkan mellan cybersäkerhet och cyberförsvar, dvs. mellan de civila och militära cybergemenskaperna. Policyn ska vidare leda till en mer effektiv cyberkrishantering inom EU, bidra till att reducera strategiska beroenden av kritiska cybertekniker och samtidigt stärka den europeiska försvarsteknologiska industribasen på området. Policyn ska också främja träning och övning, attrahera och bibehålla cybertalanger och utöka samverkan med EU:s partners inom cyberförsvar.
Regeringen välkomnar i sammanhanget åtgärder som leder till stärkt och mer effektiv samverkan på cybersäkerhetsområdet inom EU och betonar bl.a. den betydelse som cybersäkerhetsarbetet och de civila kompetenserna samt infrastrukturen har för det gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet. Meddelandet innehåller dock en mängd förslag som behöver analyseras närmare, enligt regeringen, som sammantaget bedömer att förslagen som presenteras i meddelandet kan medföra en förhållandevis stor förändring av cyberförsvarssamarbetet inom EU. Regeringen avser att verka för att det, bl.a. klargörs hur olika förslag förhåller sig till varandra och till redan pågående arbete och lagstiftning samt för att förslagen inte går in på nationella kompetensområden. Regeringen anger att rådsslutsatser sannolikt kommer att tas fram med anledning av meddelandet under det svenska EU-ordförandeskapet den 1 januari–30 juni 2023 (källa: Regeringskansliets faktapromemoria. 2022/23:FPM30).
Utskottets ställningstagande
Eftersom cybersäkerhetshoten är gränsöverskridande och de ständigt ökande angreppen mer komplexa välkomnar utskottet de åtgärder inom EU som leder till en stärkt och mer effektiv samverkan på cybersäkerhetsområdet. Utskottet är i grunden positivt till de många initiativ och beslut som nyligen fattats inom unionen, t.ex. strategin för cybersäkerhet, cybersäkerhetsakten med dess fokus på cybersäkerhetscertifiering, utvecklingen av en gemensam cyberenhet för samordning, ett europeiskt kompetenscentrum för cybersäkerhet, NIS 2- och CER-direktiven samt det inledda arbetet med en cyberförsvarspolicy.
Utskottet avser att fortsätta att följa utvecklingen på cybersäkerhetsområdet inom EU och regeringens och olika myndigheters arbete på EU-nivån. Utskottet kommer också att följa hur de beslutade åtgärderna införs nationellt men också hur nationella intressen i sammanhanget säkerställs. Därmed ser utskottet inte skäl att föreslå några ytterligare åtgärder för regeringen att vidta i fråga om EU:s arbete på cybersäkerhetsområdet och avstyrker därför samtliga motionsyrkanden.
Digital kommunikation
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om digital kommunikation.
Jämför reservation 16 (C).
Motionen
Mikael Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:851 yrkande 31 att det ska säkerställas tillgänglig och robust digital kommunikation runt om i landet för situationer i vardagen, olyckor, kriser och ytterst krig.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:FöU7 instämde utskottet med regeringen om att tillgången till säkra och robusta mobila system för både tal- och datakommunikation är en förutsättning för att aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar ska kunna utföra sina samhällsviktiga uppdrag på ett effektivt sätt. Arbetet med att utveckla nästa generation av Rakelsystemet välkomnades därför av utskottet för att samhällsviktiga aktörer ska kunna ges väsentligt förbättrade förutsättningar att leda och genomföra operativ verksamhet samt kunna samverka med varandra för att minska förluster av liv och hälsa samt egendom. Utskottet såg därmed inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder för tillfället. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes.
Pågående arbete
Rakel (Radiokommunikation för effektiv ledning) är Sveriges nationella kommunikationssystem för samverkan och ledning. Rakel stärker samhällets krishanteringsförmåga och underlättar den dagliga kommunikationen hos över 600 organisationer. Med Rakel kan medarbetare med samhällsviktiga uppdrag dela information säkert och effektivt i vardag, kris och höjd beredskap.
I februari 2021 redovisade MSB förslag på hur det samlade behovet av ett utvecklat och säkert kommunikationssystem bäst kan tillgodoses (dnr MSB 2020-10138). Med förslaget som utgångspunkt har myndigheten arbetat tillsammans med bl.a. Trafikverket med ett nytt regeringsuppdrag (dnr Ju2021/03620, Ju2021/00632, Ju2021/00631) för att planera och förbereda vidare utveckling och etablering av nästa generations kommunikationslösning. Uppdraget slutredovisades den 1 februari 2023 (dnr MSB 2021–12010).
Parallellt med utredningsuppdraget om Rakel Generation 2 (Rakel G2) pågår regeringsuppdraget Tjänster för mobil datakommunikation (dnr Ju2020/02484/SSK, Ju2016/02406/SSK) där MSB ska anskaffa och erbjuda tjänster för mobil datakommunikation till Rakels användarkrets. En slutredovisning lämnades till regeringen den 30 augusti 2022 (dnr MSB 2022–06029).
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framgår regeringens inriktning att arbetet med att stegvis etablera Rakel G2 ska fortsätta. Rakel G2 innebär väsentligt förbättrade förutsättningar för samhällsviktiga aktörer att leda, samverka och genomföra operativ verksamhet både vid enskilda mindre allvarliga vardagliga händelser och vid större olyckshändelser, fredstida krissituationer, höjd beredskap och då ytterst krig. Under perioden 2023–2025 kommer nödvändiga investeringar att genomföras i Rakelsystemet. Investeringarna behövs bl.a. med anledning av ett ökat antal användare. Under perioden kommer också investeringar i fråga om anskaffning och etablering av kärnnätet till Rakel G2 att genomföras.
Vidare framgår av budgetpropositionen att Swedish Government Secure Intranet (SGSI) är ett avgiftsfinansierat krypterat myndighetsnät för utbyte av information mellan myndigheter i Sverige och i Europa. Under 2021 har MSB genomfört en fullständig uppgradering av nätets utrustning och arkitektur till SGSI 2.0. Uppgraderingen skapar förutsättningar för att nätet ska kunna ingå som en komponent i nästa generations Rakel och därigenom utgöra en del i en integrerad lösning för säkra kommunikationer mellan samhällsviktiga aktörer.
Utskottets ställningstagande
Anskaffningen av Rakel G2 som nästa generations säkra, robusta och tillgängliga kommunikationslösning för aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar välkomnas av utskottet, liksom uppgraderingen av SGSI. De förbättrade förutsättningar detta kommer att innebära för samhällsviktiga aktörer att leda, samverka och genomföra operativ verksamhet är av stor vikt för både den fredstida krisberedskapen och det civila försvaret. Utskottet anser att motionärernas intentioner därmed är uppfyllda. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks därmed.
Motståndskraft mot desinformation och propaganda
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om motståndskraft mot desinformation och propaganda.
Jämför reservation 17 (MP).
Motionen
Emma Berginger m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2022/23:2262 yrkande 6 att en eller flera myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2020/21:FöU4 uttryckte utskottet att såväl förmågan att motverka desinformation och påverkansoperationer (valpåverkan inkluderad) som förmågan att bidra till att bevara det öppna samhällets fria kunskaps- och informationsutbyte är en självklar del av det psykologiska försvaret.
I betänkande 2021/22:FöU7 instämde utskottet återigen med regeringen om att ett stärkt psykologiskt försvar skapar förutsättningar för att värna det öppna och demokratiska samhället och att säkerställa försvarsviljan. Dagens säkerhetspolitiska situation ansågs än en gång ha understrukit hur påverkanskampanjer kan användas för att undergräva ett lands grundvalar. Den nya Myndigheten för psykologiskt försvar ansågs därför av stor vikt för den fortsatta utvecklingen av samhällets krisberedskap och det civila försvaret. Det aktuella motionsyrkandet avstyrktes eftersom utskottet inte såg skäl till ytterligare åtgärder från riksdagens sida vid det aktuella tillfället.
Pågående arbete
Av budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 6) framgår att Psykförsvarsutredningen i maj 2020 redovisade sitt förslag om en ny myndighet med det övergripande ansvaret för att utveckla och samordna det psykologiska försvaret (SOU 2020:29). Mot bakgrund av betänkandet och remissutfallet beslutade regeringen i mars 2021 att ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten för psykologiskt försvar (dir. 2021:20).
Den 1 januari 2022 inrättades sålunda Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). Myndighetens verksamhet syftar till att värna det öppna och demokratiska samhället och den fria åsiktsbildningen genom att identifiera, analysera och bemöta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. Myndigheten har i uppgift att dels leda arbetet med att samordna och utveckla myndigheters och andra aktörers verksamhet inom Sveriges psykologiska försvar, dels lämna stöd till sådan verksamhet. Myndigheten ska också bidra till att stärka befolkningens motståndskraft när det gäller det psykologiska försvaret. Myndigheten ska ha dessa uppgifter i fred, vid höjd beredskap och ytterst i krig. Dessförinnan låg ansvaret för dessa frågor i huvudsak på MSB.
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) framgår att regeringen anser att det är angeläget att MPF tillsammans med övriga aktörer inom det psykologiska försvaret fortsätter arbetet med att utveckla ett modernt psykologiskt försvar. En särskilt viktig uppgift för MPF under 2023 är att stärka samhällets förmåga att identifiera, analysera och bemöta otillbörlig informationspåverkan riktad mot Sveriges ordförandeskap i EU.
Utskottets ställningstagande
Ett stärkt psykologiskt försvar skapar förutsättningar för att värna det öppna och demokratiska samhället och att säkerställa försvarsviljan. I dagsläget ser vi mycket ofta exempel på hur påverkanskampanjer används för att undergräva ett land och olika organisationer men även enskilda människor. Utskottet anser därför att Myndigheten för psykologiskt försvar är av stor vikt för den fortsatta utvecklingen av samhällets krisberedskap och det civila försvaret.
I sammanhanget bör också vikten av samhällets informations- och cybersäkerhet beaktas. Utskottet vidhåller det man uttryckte i betänkande 2021/22:FöU10 om att flera åtgärder vidtagits de senaste åren för en förbättrad informations- och cybersäkerhet i samhället, men att uppdraget långt ifrån är slutfört. Bland annat mot bakgrund av vad Försvarsberedningen uttryckt i sina rapporter, t.ex. om behovet av en högre grad av samordning på cybersäkerhetsområdet, vill utskottet återigen understryka det positiva med det nya nationella cybersäkerhetscentret och framtagandet av en gemensam handlingsplan på området.
Med tanke på att de ovan nämnda verksamheterna precis har startat och att utskottet förutsätter en nära samverkan dessa emellan ser utskottet inte skäl till att vidta några ytterligare åtgärder för tillfället i fråga om det psykologiska försvaret. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks därmed.
Skydd av svensk transportinfrastruktur
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om skydd av svensk transportinfrastruktur.
Motionen
Thomas Morell m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:1014 yrkande 42 en utredning med hög säkerhetsklassning för att terrorsäkra svensk infrastruktur som är kopplad till transporter.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2018/19:FöU7 uttryckte utskottet att det är av stor vikt att samhället kan skyddas mot olika typer av hot. Utskottet fann att Försvarsberedningens betoning på vikten av att samhällsviktiga funktioner kan upprätthållas i tillräcklig omfattning även under höjd beredskap och krig låg i tiden. Utskottet välkomnade den nationella infrastrukturplanen och regeringens och Trafikverkets arbete med att samordna och planera krisberedskapen och det civila försvaret inom transportområdet. Utskottet önskade även framhålla att riksdagen vid denna tidpunkt nyligen berett och antagit regeringens förslag som syftar till att uppnå en mer heltäckande straffrättslig terrorismlagstiftning (prop. 2017/18:174, bet. 2017/18:JuU35, rskr. 2017/18:390). Utskottet ansåg följaktligen inte att det vid det aktuella tillfället fanns skäl att föregripa Försvarsberedningens slutrapport, regeringens beredning av föreslagna åtgärder i denna och övrigt arbete genom att föreslå ytterligare åtgärder för skydd av samhällsviktig infrastruktur. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes. Eftersom inget nytt bedömdes ha framkommit i ärendet bereddes motsvarande motionsyrkande förenklat av utskottet i betänkandena 2019/20:FöU7, 2020/21:FöU7 och 2021/22:FöU7.
Pågående arbete
Av budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 22) framgår det att när det gäller civilt försvar och krisberedskap är en grundläggande funktionalitet för transportområdet betydelsefull och en förutsättning för att flera andra samhällsviktiga funktioner ska kunna upprätthållas vid olika händelser och situationer i fredstid samt inför och vid höjd beredskap och ytterst i krig. Att transportinfrastruktur och transporter fungerar i väsentliga delar är bl.a. betydelsefullt för Försvarsmaktens verksamhet. I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30) anges att det behövs en ökad motståndskraft och redundans samt förstärkt säkerhetsskydd, informationssäkerhet och säkra kommunikationssystem inom transportområdet. Mot bakgrund av förslagen i propositionen har medel fördelats i budgeten för att myndigheterna inom transportområdet successivt ska kunna utveckla det civila försvaret ytterligare. Arbetet med att utveckla det civila försvaret och förmågan när det gäller transportområdet fortsatte under 2021, bl.a. i fråga om organisatorisk uppbyggnad och planering. Den nuvarande situationen med kriget i Ukraina accentuerar behovet av förstärkningar och förmågeutveckling, anger regeringen vidare. Därför föreslog den att transportområdet skulle tilldelas ytterligare 700 miljoner kronor 2023–2025, något som riksdagen sedermera beviljade.
När regeringen presenterade myndighetsreformen för civilt försvar och krisberedskap i maj 2022 gavs ett uppdrag till Trafikverket om att vara sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn Transporter. Det nya sektorsansvaret ska bidra till att transportområdets förmåga vid fredstida krissituationer och höjd beredskap stärks. Sektorsansvaret ger Trafikverket ett tydligt ansvar att leda och samordna beredskapssektorn i arbetet. I beredskapssektorn Transporter ingår transportmyndigheterna Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen.
Utskottets ställningstagande
Det är av stor vikt att samhället och dess infrastruktur kan skyddas mot olika typer av hot. Utskottet konstaterar att regeringen har tilldelat bl.a. transportområdet stora medel för att förstärka det arbetet. Utskottet ser vidare positivt på den myndighetsreform för civilt försvar och krisberedskap som gäller fr.o.m. den 1 oktober 2022 och som bl.a. stärker transportsektorns beredskapsarbete. Utskottet anser följaktligen inte att det finns skäl att föreslå några ytterligare åtgärder på området för tillfället. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Landtransporter av farligt gods
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om landtransporter av farligt gods.
Motionen
Thomas Morell m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:1014 yrkande 60 att det ska göras fler kontroller av landtransporter av farligt gods.
Bakgrund
Gällande ordning
Enligt 12 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods ska de myndigheter som regeringen bestämmer genom tillsyn kontrollera att lagen följs, liksom de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Enligt 10 § förordningen (2006:311) om transport av farligt gods är Transportstyrelsen, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Strålsäkerhetsmyndigheten och MSB tillsynsmyndigheter enligt lagen.
Tidigare behandling
I betänkande 2020/21:FöU7 noterade utskottet att i fråga om kontroller av farligt gods skulle utredningen om effektivare kontroller av yrkestrafik på väg (dnr. I 2019:04, dir. 2019:51, dir. 2020:65 och dir. 2021:3) vid det aktuella tillfället snart redovisa resultatet av sitt arbete. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa resultatet av de överväganden och det arbete som pågick och avstyrkte därför det aktuella motionsyrkandet. Ett likalydande yrkande behandlades förenklat i betänkande 2021/22:FöU7.
Pågående arbete
Regeringen beslutade alltså att en särskild utredare skulle se över hur kontrollverksamheten av yrkestrafik på väg bedrivs och lämna förslag på förbättrande åtgärder, inklusive organisatoriska åtgärder för att fler ska följa reglerna på området. Betänkandet från utredningen (SOU 2021:31) innehåller dock inga förslag som direkt berör transporter av farligt gods. Utskottet har dock hämtat in information från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet om utredningens uppdrag att föreslå en ny organisation av vägkontroller av yrkestrafik på väg, inklusive kontroller av transporter av farligt gods. Regeringen har dock ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av utredningens förslag utan de bereds fortfarande inom Regeringskansliet.
Utredningen anger bl.a. följande.
En viktig förutsättning för att kunna genomföra effektiva vägkontroller av yrkestrafiken är väl utrustade och ändamålsenligt placerade kontrollplatser. Trafikverket ansvarar för kontrollplatserna och Transportstyrelsen föreskriver om vilka krav som ställs på dessa. […] föreslår att ansvaret för kontrollplatserna förtydligas genom att det författningsregleras att de ingår i det statliga vägnätet.
Utskottet har vidare hämtat in information från MSB i frågan (dnr MSB 2023–01302). När det exempelvis gäller statistik över kontroller av farligt gods på väg som genomförts av polisen och Kustbevakningen skickar MSB årligen en sammanställning till EU-kommissionen. Utifrån regelverket för transport av farligt gods genomför MSB tillsyn över säkerhetsrådgivare och transportskydd, tillsyn av utbildningsanordnare, examination av säkerhetsrådgivare samt utfärdar s.k. ADR-intyg för förare av farliga godstransporter (ADR, Accord européen relatif au transport international des marchandises dangereuses par route, dvs. ett europeiskt regelverk för internationell transport av farligt gods på landsväg).
MSB understryker att det pågår arbete där myndigheten på olika sätt också ser över möjligheterna att öka skyddet mot brottsliga angrepp på transporter av farligt gods. Främst ligger fokus på att ta fram vägledningar som kan användas som stöd för olika aktörer i en transportkedja. I nära relation till det här arbetet finns också en angelägen fråga om rådande brist på säkra, eller säkrare, uppställningsplatser. I ADR-S finns krav på att förare ska övervaka sitt fordon när det parkeras under en pågående transport. För vissa ämnen och föremål är detta krav ovillkorligt, vilket innebär att fordonet alltid ska övervakas i syfte att förhindra brottsliga handlingar. Enligt gällande arbetsmiljölagstiftning får dock inte denna övervakning utföras av föraren själv när denne har rast/vila, vilket i sin tur är reglerat genom bestämmelser om kör- och vilotider. Det är av denna anledning av största vikt att det finns en god tillgång till säkra uppställningsplatser.
Trafikverket har genom ett regeringsuppdrag (Näringsdepartementet, dnr N2018/04052/MRT) fått i uppdrag att göra en översyn av hur bristen på säkra uppställningsplatser för yrkestrafiken som helhet längs större vägar kan avhjälpas. Det är MSB i egenskap av samrådspart som har lyft fram detta problem. Det är i dagsläget inte klarlagt i vilken omfattning det finns utrymme att beakta frågan om säkra uppställningsplatser för transporter av farligt gods inom ramen för detta regeringsuppdrag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på det arbete som MSB, Polismyndigheten, Trafikverket m.fl. bedriver för att kontrollera och effektivisera transporterna av farligt gods, särskilt i fråga om landtransporter. Utskottet noterar också regeringens beredningsarbete med anledning av utredningen Kontroller på väg (SOU 2021:31) och förslag om en ny organisation av vägkontroller av yrkestrafik på väg, inklusive kontroller av transporter av farligt gods. Utskottet anser dels att många åtgärder redan är vidtagna på området, dels att riksdagen inte bör föregripa resultatet av detta beredningsarbete som regeringen för närvarande bedriver och avstyrker därför det aktuella motionsyrkandet.
Nationellt förbud mot fyrverkerier
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om nationellt förbud mot fyrverkerier.
Motionen
Ingela Nylund Watz (S) föreslår i motion 2022/23:142 att ett nationellt förbud mot användning och försäljning till privatpersoner av fyrverkerier ska införas.
Bakgrund
Tidigare behandling
Gällande ordning
På svar på fråga 2021/22:904 av Åsa Coenraads (M) om åtgärder för att komma till rätta med missbruket av pyroteknik anförde dåvarande justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) att det av ordningslagen framgår att pyrotekniska varor inte får användas utan tillstånd av Polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. Han framförde att regeringen också med stöd av ordningslagen har bemyndigat kommunerna att meddela ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna. Syftet med de lokala föreskrifterna är att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas.
I lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, förkortad LBE, med tillhörande förordning och föreskrifter meddelade av MSB finns reglering av hantering, överföring, import och export av pyrotekniska varor. Lagstiftningen bygger i stora delar på EU-reglering, framför allt det s.k. pyroteknikdirektivet. Enligt artikel 4 i direktivet får medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar som uppfyller de krav som ställs i direktivet.
Direktivet hindrar dock inte en medlemsstat från att vidta åtgärder för att förbjuda eller begränsa innehavet, användningen eller försäljningen till allmänheten när det gäller vissa kategorier fyrverkerier och andra pyrotekniska artiklar av skäl som rör allmän ordning, allmän säkerhet, hälsa och säkerhet eller miljöskydd. I Sverige finns redan i dag sådana begränsningar. MSB har exempelvis meddelat föreskrifter som innebär att privatpersoner inte längre får använda raketer med styrpinne utan utbildning och tillstånd. Förändringen är ett led i att minska sådana personskador som är kopplade till pyrotekniska varor. Vidare har LBE ändrats och kontrollen över explosiva varor har skärpts.
Ministern angav också i sitt svar att regeringen arbetar framförallt på EU-nivå för en skärpt reglering på området och utgick från att även MSB och kommunerna kommer att fortsätta att fatta de beslut som behövs för att förhindra missbruk av pyrotekniska varor.
MSB är den myndighet som på regeringens uppdrag skriver föreskrifter och allmänna råd som rör hanteringen av fyrverkerier. Föreskrifterna bygger på LBE och förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor. Hela lagstiftningen har som mål att fyrverkerier och andra brandfarliga och explosiva varor ska hanteras så säkert som möjligt, dvs. att om den som hanterar explosiva varor följer de regler och föreskrifter som finns tillgängliga ska risken att skadas vara liten. Lagen ska även förhindra s.k. obehörigt förfarande, med vilket menas att den som hanterar de explosiva varorna måste uppfylla tillämpliga paragrafer i lagstiftningen. I den sistnämnda skrivelsen skulle missbruk kunna tolkas in, enligt MSB.
För att minska antalet fyrverkeriolyckor informerar MSB också om riskerna med fyrverkerier, t.ex. genom artiklar och annonser i tidningar och via sin webbplats.
MSB genomför vidare marknadskontroller regelbundet. Det innebär att myndigheten gör stickprov på produkter och granskar produkternas märkning, inklusive åldersgräns och varningstext.
För att få sälja fyrverkerier krävs tillstånd. I de flesta fall behövs även tillstånd till förvaring av fyrverkerierna. Tillstånd söks hos den kommun där försäljningen ska äga rum.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill fortfarande understryka att användningen av fyrverkerier är förenad med ett stort personligt ansvar, både för egen och för andras säkerhet och trivsel. Utskottet anser att det inom ramen för gällande lagstiftning redan i dag finns tillräckliga möjligheter att begränsa och ingripa i användandet av fyrverkerier för privatpersoner. Utskottet förutsätter sålunda att polisen och kommunerna agerar med de lagliga möjligheter som finns för att hantera eventuella problem. I tillägg till detta noterar utskottet att gällande EU-reglering inte medger ett medlemsland att förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar som uppfyller de krav som ställs i direktivet.
Utskottet ser sammanfattningsvis inget behov av en översyn av lagstiftningen i dagsläget. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks.
Skärmförbud på offentliga badanläggningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om skärmförbud på offentliga badanläggningar.
Motionen
Michael Rubbestad (SD) föreslår i motion 2022/23:893 att möjligheten att införa ett skärmförbud för mobiltelefoner eller liknande på offentliga badanläggningar ska utredas för att motverka drunkningstillbud.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2019/20:FöU7 betonade utskottet vikten av en trygg och säker miljö för gäster och personal på badhus, framför allt för besökande barn. Detta inkluderar också att inte behöva bli fotograferad på ett sätt som kränker människors integritet. Eftersom det redan fanns möjligheter för badhus att införa förbud mot att använda mobiltelefoner och surfplattor i samband med besök såg utskottet inget skäl vid den aktuella tidpunkten att vidta några ytterligare åtgärder på området. Utskottet underströk samtidigt föräldraansvaret i samband med badhusbesök. Den aktuella motionen avstyrktes sålunda. Ett yrkande med samma lydelse behandlades förenklat av utskottet i betänkande 2020/21:FöU7 och 2021/22:FöU7 då ingen ny information bedömdes ha inkommit i ärendet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill återigen betona vikten av en trygg och säker miljö för gäster och personal på badhus, framför allt för besökande barn. Detta inkluderar också att inte behöva bli fotograferad på ett sätt som kränker människors integritet. Eftersom det redan i dag finns möjligheter för badhus att införa förbud mot att använda mobiltelefoner och surfplattor i samband med besök ser utskottet fortfarande inget skäl att i dagsläget vidta ytterligare åtgärder på området. Utskottet vill också passa på att understryka föräldraansvaret i samband med badhusbesök. Den aktuella motionen avstyrks därmed.
Kustbevakningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om Kustbevakningen.
Jämför reservation 18 (C) och 19 (MP).
Motionerna
Mikael Larsson m.fl. (C) anför i kommittémotion 2022/23:851 yrkande 34 vikten av att Kustbevakningens (KBV) beredskapsansvar och den decentraliserade organisation som myndigheten har i dag kan upprätthållas.
I kommittémotion 2022/23:2262 yrkande 48 av Emma Berginger m.fl. (MP) föreslås att KBV och Tullverket ska få förstärkningar för att kunna samarbeta tätare och att svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:FöU7 önskade utskottet än en gång understryka vikten av KBV:s arbete för en trygg, ren och levande havsmiljö. Inte minst ansågs det positivt i dessa orostider att flera åtgärder har vidtagits för att stärka och utveckla myndighetens förmåga inom totalförsvaret. Utskottet uttryckte även att eftersom KBV hade upplevt en utmanande ekonomisk situation var det glädjande att riksdagen kunnat besluta om att anslå en så pass hög nivå när det gäller medel till myndigheten för budgetåret 2022. Det gjorde det nämligen möjligt att rekrytera mer personal och därmed uppfylla behov av geografisk verksamhetstäckning i hela landet, tillika specialistkompetenser inom organisationen. Utskottet såg också positivt på att KBV tilldelats ytterligare befogenheter när det gäller brottsbekämpning och ordningshållning till sjöss genom den nya kustbevakningslagen. Sammantaget fann utskottet att riksdagen gett KBV ytterligare möjligheter att utveckla sin verksamhet och såg vid det aktuella tillfället inte skäl för riksdagen att besluta om ytterligare åtgärder i fråga om myndighetens verksamhet. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes med det anförda.
Pågående arbete
I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) uttrycker regeringen det som angeläget att KBV har en god förmåga till sjöövervakning och miljöräddningstjänst. I detta ingår ett stärkt skydd av Sveriges stora sjöar Vänern, Vättern och Mälaren eftersom de är viktiga råvattentäkter och särskilt känsliga för utsläpp. Det är också viktigt för att kunna nå flera av miljökvalitetsmålen. Vidare är det med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget angeläget att myndigheten har en god förmåga inom både det civila försvaret och det militära försvaret till sjöss. KBV kommer även att i ökad utsträckning bidra till den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex). Regeringen föreslog därför att KBV tillförs nya medel för nödvändig personaluppbyggnad och tillgänglighet av fartyg och flygplan för att säkerställa nödvändig sjöoperativ förmåga i såväl fred som under höjd beredskap och ytterst krig, något som riksdagen sedermera biföll.
Av budgetpropositionen framgår också att KBV har stärkt sin samverkan under året med andra ansvariga myndigheter i fråga om sjöövervakning inom bl.a. brottsbekämpning och ordningshållning till sjöss. Myndigheten har genomfört drygt 45 200 kontroller till sjöss inom områdena fiske, farligt gods, tull, sjötrafik och gräns. Det var något färre än 2020 och avsevärt färre än tidigare år. Minskningen berodde på pandemin. KBV har, med stöd av de nya befogenheterna när det gäller brottsbekämpning och ordningshållning till sjöss, självständigt genomfört knappt 670 brottsutredningar under 2021 – en minskning med 12 procent på två år. Det nya arbetssättet har resulterat i kortare handläggningstider och att färre ärenden har behövt överlämnas till Polismyndigheten. Flera åtgärder har vidtagits för att stärka och utveckla KBV:s förmåga inom totalförsvaret till sjöss. Inom det civila försvaret har KBV stärkt sin samverkan med bl.a. Polismyndigheten och Tullverket på området skydd och säkerhet. Inom det militära försvaret har KBV stärkt sin samverkan med Försvarsmakten genom att bl.a. delta i övningar med Försvarsmakten.
KBV är utpekad beredskapsmyndighet inom ramen för den reform som genomfördes med start den 1 oktober 2022 med nya beredskapsmyndigheter, beredskapssektorer m.m. för att förtydliga lednings- och ansvarsförhållandena i det svenska systemet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill än en gång understryka vikten av KBV:s mångfasetterade arbete, t.ex. i fråga om det civila och militära försvaret till sjöss, men även i fråga om bidragen till den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex). Utskottet finner det glädjande att myndigheten har tillförts nya medel för nödvändig personaluppbyggnad och tillgänglighet av fartyg och flygplan för att säkerställa nödvändig sjöoperativ förmåga i såväl fred som under höjd beredskap och ytterst krig.
Utskottet ser fortsatt positivt på att KBV tilldelats ytterligare befogenheter när det gäller brottsbekämpning och ordningshållning till sjöss genom den nya kustbevakningslagen, bl.a. i samverkan med Tullverket.
KBV är naturligtvis även i fortsättningen att se som en viktig beredskapsmyndighet inom ramen för den reform som genomfördes med start den 1 oktober 2022 med nya beredskapsmyndigheter, beredskapssektorer m.m. för att förtydliga lednings- och ansvarsförhållandena i det svenska systemet.
Sammantaget finner utskottet att riksdagen och regeringen nyligen gett KBV ytterligare möjligheter att utveckla sin verksamhet och stärka sin närvaro i hela landet, och ser därför inte skäl för riksdagen för närvarande att besluta om ytterligare åtgärder i fråga om myndighetens verksamhet. De aktuella motionsyrkandena avstyrks därmed.
Antalet marina myndigheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om antalet marina myndigheter.
Jämför reservation 20 (C).
Motionen
Mikael Larsson m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2022/23:851 yrkande 33 att möjligheten att minska antalet marina myndigheter ska utredas. Motionärerna anför t.ex. att både sjöpolisen och KBV har i uppgift att kontrollera fart och nykterhet till sjöss, och att både sjöpolisen och KBV har polisiära uppgifter.
Bakgrund
Tidigare behandling
I betänkande 2021/22:JuU22 fann justitieutskottet inte skäl att ta initiativ med anledning av förslag om att minska antalet marina myndigheter, och det aktuella motionsyrkandet avstyrktes därmed.
Pågående arbete
Av KBV:s webbplats framgår det att med undantag för miljöräddningstjänsten, där KBV har det utpekade huvudansvaret, bygger myndighetens verksamhet till stor del på att bidra till andra myndigheters uppdrag. Det görs genom att utföra uppgifter till sjöss där andra myndigheter saknar egna resurser eller förmåga. KBV:s närvaro och kompetens till sjöss leder därmed till att utnyttja samhällets samlade resurser mer effektivt.
KBV samverkar med en rad myndigheter och organisationer inom de tre uppdragen räddningstjänst, sjöövervakning och krisberedskap. Framför allt samverkar myndigheten i vardagen med Polismyndigheten, Tullverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, MSB och Försvarsmakten. Samverkan sker på olika sätt: strategiskt på central nivå, operativt på regional nivå och som genomförandeverksamhet på lokal nivå.
I Sjöövervakningsrådet finns det t.ex. redan en etablerad samverkan, som vilar på KBV:s myndighetsinstruktion. Sjöövervakningsrådet spelar en viktig roll i sammanhanget, men arbetet där begränsas i första hand till frågor kopplade till sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation och sjölägesinformation.
Därutöver finns det olika typer av samverkansöverenskommelser med flera myndigheter, men i varierande utsträckning. KBV har en omfattande samverkan med länsstyrelserna, de kommunala räddningstjänsterna och andra råd och organ på nationell basis, t.ex. det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Inom miljöräddningsuppdraget finns en samverkan med Sjövärnskåren.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är av uppfattningen att alla de myndigheter som i dagsläget är verksamma inom det maritima området har ett väl utmejslat mandat som är grundat på respektive organisations särskilda karaktär. Samverkan mellan myndigheter är i den bemärkelsen det centrala i dagsläget, inte antalet myndigheter i sig. Det är positivt att denna samverkan sker på många områden, mellan flera olika myndigheter och är stadd i ständig utveckling. Ett effektivt resursutnyttjande bör vara målet för all denna maritima verksamhet. Utskottet finner i dagsläget inte skäl till att utreda möjligheten att minska antalet marina myndigheter. Det aktuella motionsyrkandet avstryks därmed.
Skyddet av kärnkraftverk m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om skyddet av kärnkraftverk m.m.
Motionen
Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) föreslår i kommittémotion 2022/23:948 yrkande 45 att regeringen ska överväga att stärka arbetet med att skydda kärnkraftverk och andra anläggningar som innefattar nukleär verksamhet.
Bakgrund
Gällande ordning för skyddsobjekt
Vissa civila och militära objekt med tillhörande anläggningar, områden och andra objekt kan klassas som skyddsobjekt i enlighet med skyddslagen (2010:305) för att ge ett förstärkt skydd mot bl.a. sabotage och spioneri. Samtliga svenska kärnkraftverk är klassades som skyddsobjekt. Även områdena runt anläggningarna, inklusive hamnarna, ingår i skyddsobjekten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 18 § besluta i frågor om skyddsobjekt.
Tidigare behandling
I betänkande 2019/20:FöU7 uttryckte utskottet att det arbete som Kommittén för förbättrat skydd för totalförsvarsverksamhet genomfört (SOU 2018:26, SOU 2019:34) har lett fram till flera viktiga ändringar i skyddslagen. Mot bakgrund av det grundliga arbete som kommittén och regeringen bedrivit med att se över skyddslagen såg ut skottet inte skäl till att vidta några ytterligare åtgärder i dagsläget i fråga om skyddslagen.
I betänkande 2021/22:FöU7 betonade utskottet än en gång hur nya eller förstärkta hot ständigt ger upphov till nya frågor kring hur samhällsviktiga verksamheter ska kunna skyddas. Skyddslagens bestämmelser är i sammanhanget centrala och det arbete som Kommittén för förbättrat skydd för totalförsvarsverksamhet har bedrivit är därför av stor vikt. Mot bakgrund av det arbete som kommittén bedrivit, och beredningsarbetet inom Regeringskansliet som detta gett upphov till, såg utskottet inte skäl till att vidta några ytterligare åtgärder vid det aktuella tillfället i fråga om de yrkanden relaterade till skyddsobjekt och skyddslagen som olika motionärer fört fram. Motionsyrkandena avstyrktes sålunda.
Pågående arbete
Den 4 februari 2017 började nya tillståndsvillkor gälla för Sveriges kärnkraftverk. Villkoren innebär bl.a. att kärnkraftverken ska ha beväpnade skyddsvakter. Området ska också bevakas och kontrolleras med hjälp av bevakningshundar. Tillståndsvillkoren utvecklar det fysiska skyddet för att bättre skydda kärnkraftverk mot angrepp. Behovet av utökade villkor har utvecklats över tiden, bl.a. till följd av det förändrade säkerhetsläget i omvärlden (källa: Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats).
Från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har utskottet vidare hämtat in information om att kraven på det fysiska skyddets utformning och prestanda för nämnda anläggningar i dag kommer framför allt från två myndigheter, SSM och Säkerhetspolisen. SSM:s fokus är att anläggningarna inte ska vara sårbara för angrepp som kan leda till radioaktiva utsläpp, eller till förlust av radioaktiva ämnen. Säkerhetspolisens fokus är att anläggningarna inte ska vara sårbara för angrepp som hotar rikets säkerhet. Eftersom dessa båda utgångspunkter i viss mån överlappar varandra samverkar också de båda myndigheterna med varandra. SSM är dessutom beroende av underrättelseinformation från Säkerhetspolisen för att kunna utforma sina krav.
De som har tillstånd att driva anläggningarna, tillståndshavarna, ansvarar för att det finns ett tillräckligt fysiskt skydd. Men de får stöd från myndigheterna i form av beskrivningar av hotbilden, bl.a. angriparnas förmågor, som skyddet ska kunna hantera. Tillståndshavarna får också information om vilka samhällsinsatser, exempelvis polisinsatser, som de kan räkna med om de skulle bli angripna.
Med det som anges ovan som utgångspunkt kan dagens arbetssätt sammanfattas enligt följande:
• Säkerhetspolisen samlar in och analyserar underrättelseinformation. Analysresultatet ligger till grund för såväl Säkerhetspolisens som SSM:s beskrivningar av de hot som verksamheterna ska skydda sig mot.
• SSM hämtar in information från Polismyndigheten om vilken respons de olika anläggningarna kan räkna med om de angrips.
• Hotbeskrivningar och information om polisrespons – båda omfattas av sekretess – uppdateras vid behov och delges till tillståndshavarna.
• När hotbeskrivningarna eller andra avgörande förutsättningar ändras, analyserar tillståndshavarna sina anläggningar för att avgöra om det finns behov av ytterligare eller förändrade skyddsåtgärder, antingen genom att bygga bort sårbarheter eller genom att förstärka det fysiska skyddet. Om så är fallet tar de fram en handlingsplan för att säkerställa att verksamheten kan bedrivas på ett säkert sätt.
• Att det befintliga fysiska skyddet av en anläggning är ändamålsenligt ska kontrolleras genom att tillståndshavaren genomför övningar regelbundet. Resultatet av sådana övningar kan ge anledning till ytterligare förbättringar.
• SSM bedriver tillsyn för att kontrollera att SSM:s och Säkerhetspolisens krav på det fysiska skyddet uppfylls, och verkar pådrivande om det finns behov av förbättringar.
Utskottets ställningstagande
De ryska angreppen i Ukraina, som hotat både verksamheten för kärnkraftverk och sjukhus där radioaktiva källor ofta finns, har tydligt visat på de strålsäkerhetsrisker som finns i ett krig, men även i fredstid finns det risker i form av t.ex. terroristhot.
Utskottet vill än en gång understryka hur nya eller förstärkta hot ständigt ger upphov till nya frågor kring hur samhällsviktiga verksamheter ska kunna skyddas. Skyddslagens bestämmelser är i sammanhanget centrala och det arbete som Kommittén för förbättrat skydd för totalförsvarsverksamhet har bedrivit av stor vikt. Utskottet ser också positivt på det omfattande arbete som tillståndshavarna, SSM, Säkerhetspolisen m.fl., bedriver för att skydda de svenska kärnkraftverken.
Mot bakgrund av den verksamhet som redan bedrivs av olika aktörer ser utskottet inte skäl till att föreslå några ytterligare åtgärder i dagsläget i fråga om det yrkande som motionärerna fört fram om skyddet av kärnkraftverk och andra anläggningar som innefattar nukleär verksamhet. Motionsyrkandet avstyrks med det anförda.
Hotet från radioaktiva komponenter från rymden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om hotet från radioaktiva komponenter från rymden.
Motionen
I kommittémotion 2022/23:1767 yrkande 4 av Aron Emilsson m.fl. (SD) föreslås att riskerna för spridning av radioaktiva komponenter, som människan skapat, från rymden ned på jorden, och då i synnerhet Sverige, ska tas i ökat beaktande.
Bakgrund
Tidigare behandling
Av skrivelse 2017/18:259 En strategi för svensk rymdverksamhet framgår att ett svenskt strategiskt mål bör vara att bidra till utvecklingen av internationella regelverk för rymdverksamhet och bidra till det internationella arbetet för att hantera problem med rymdskrot. Rymdskrot utgör det enskilt största mänskligt skapade hotet mot rymdmiljön, enligt strategin. Rymdskrot består huvudsakligen av uttjänta satelliter, lösa föremål eller delar av satelliter som lossnat eller bildats genom kollision mellan föremål som cirklar runt jorden. Mängden skrot ökar stadigt som ett resultat av allmän rymdverksamhet. Dessutom kan kollisioner och i värsta fall även medvetna attacker mot satelliter leda till att stora mängder nytt skrot bildas. Detta innebär att om inga åtgärder vidtas kommer mängden rymdskrot fortsätta växa och till slut göra rymdmiljön och satellitbanorna obrukbara, eftersom skrot som cirkulerar i banorna riskerar att kollidera med fungerande satelliter. För att hantera problemet kommer det att krävas en kombination av ökad förståelse för fenomenet, tekniska lösningar samt nya regelverk. För att betona vikten av detta bör ett mål vara att Sverige genom sitt deltagande i internationella förhandlingar bidrar till det internationella arbetet för att hantera problemen med rymdskrot, enligt skrivelsen.
I sitt yttrande (yttr. 2018/19:FöU1y) över skrivelsen uttryckte försvarsutskottet att de nya hot som växer fram på rymdområdet – bl.a. förekomsten av rymdskrot, solstormars effekter, cybersäkerhetshot och andra säkerhetsrelaterade hot, t.ex. militariseringen av rymden – innebär att det fortfarande är viktigt att försöka skapa synergier mellan civila och försvarsrelaterade tillämpningar och att göra det mesta möjliga av sina tillgångar för att tillgodose nationella säkerhetsintressen, inklusive de som handlar om den egna militära förmågan.
Gällande ordning och pågående arbete
Utskottet har hämtat in följande information från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) i ärendet:
Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förkortad LSO, och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, förkortad FSO, ansvarar länsstyrelsen för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning om utsläppet är av sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller då överhängande fara för ett sådant utsläpp föreligger (4 kap. 6 och 8 §§ LSO och 4 kap. 15 § FSO). En satellit med kärnreaktor eller andra strålkällor ombord räknas som en kärnteknisk anläggning enligt förarbetena till LSO och FSO (SOU 1989:86 avsnitt 1.2.3).
Länsstyrelserna upprättar program för räddningstjänst och sanering vid kärntekniska olyckor (4 kap. 21 § FSO). Länsstyrelsernas planering för räddningstjänst och sanering ska förutom kärnkraftsolyckor även omfatta t.ex. kärntekniska olyckor där platsen är okänd på förhand, vilket skulle vara fallet med en störtande satellit. SSM ska vid sådan räddningstjänst ge råd om strålningsmätningar samt samordna och bistå med strålskyddsbedömningar, och ska även bistå med strålskyddsbedömningar vid den riskanalys som programmen ska utgå från (4 kap. 30 § FSO). SSM har därför tagit fram planeringsunderlag för strålskyddsåtgärder vid radiologiska nödsituationer där platsen är okänd på förhand (SSM rapport 2020:15). SSM har även analyserat riskerna när det gäller rymdfarkoster med kärnkraftkällor (SSM2022-1284-1). Analysen har beaktats i SSM:s risk- och sårbarhetsanalys 2022 (SSM2022-4807-1) och kan användas som ett underlag för riskanalysen vid länsstyrelsernas planering.
Utöver länsstyrelsernas ansvar för räddningstjänst och sanering vid kärntekniska olyckor enligt det som anförs ovan delas ansvaret för den svenska beredskapen mot olyckor och händelser med radioaktiva ämnen av bl.a. centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Denna kärnenergiberedskap beskrivs i Nationell beredskapsplan för hanteringen av en kärnteknisk olycka som förvaltas gemensamt av Länsstyrelserna i Halland, Uppsala, Kalmar, Skåne och Västerbotten, MSB samt SSM. MSB ansvarar för revidering vid behov.
För närvarande pågår såvitt känt för SSM inget arbete specifikt med beredskap för en olycka som involverar t.ex. en satellit med strålkällor ombord. Kärnenergiberedskapen omfattar dock som nämndes ovan även detta. Kärnenergiberedskapen kravställs enligt tre nivåer, där den högsta nivån (med de mest kvalificerade resurserna) utgörs av kärnkraftslänen (Uppsala, Hallands och Kalmar län), nästa nivå av till kärnkraftslänen angränsande län, och den lägsta nivån utgörs av den grundberedskap alla länsstyrelser ska ha enligt LSO och FSO. Sammantaget finns det nationella och regionala resurser inom kärnenergiberedskapen som kan användas vid en händelse med en störtande satellit med strålkällor ombord, t.ex. resurser för flyg- och markfordonsburna strålningsmätningar för avsökning av stora områden.
De uppskattningar som SSM kunnat göra (SSM2022-1284-1) ger att sannolikheten att en olycka med en rymdfarkost med en kärnkraftkälla (ett samlingsnamn som innefattar både kärnreaktorer och kraftkällor som drivs av radioaktivt sönderfall) ombord skulle få strålskyddskonsekvenser i Sverige är liten. För närvarande är användningen av kärnkraftkällor ombord på rymdfarkoster mycket begränsad och avser inte satelliter utan farkoster som lämnar jordens omloppsbana. Inga kärnreaktorer har använts i rymden under de senaste 30 åren. Sannolikheten för olyckor med nedslag på jorden kan förändras vid en eventuell framtida ökad användning av kärnkraftkällor i rymden, särskilt om det sker i lägre omloppsbanor kring jorden. Konsekvenserna av en olycka med en rymdfarkost med en kärnkraftkälla ombord och med nedslagsområde över Sverige beror på omständigheterna, bl.a. vilken typ av kraftkälla det handlar om. Med dagens teknik är det sannolikt att strålkällor ombord på en havererande rymdfarkost slår ner intakta eller i större fragment. Sådana kan vara mycket radioaktiva och medföra en fara för människor och miljö i närområdet vid en nedslagsplats. En olycka med nedslagsområde i Sverige skulle kunna innebära att en omfattande insats blir nödvändig för att lokalisera, omhänderta och analysera radioaktiva föremål i ett område som kan vara hundratals kilometer långt.
Vidare pågår det ett arbete med att ta fram en ny svensk rymdlag. Utredningen En ny rymdlag (SOU 2021:91) remitterades våren 2022 och är under beredning inom Regeringskansliet. Rymdlagsutredningen redovisar i sitt betänkande en översyn av rymdlagen och den anslutande rymdförordningen. I betänkandet lämnas ett antal förslag som syftar till att åstadkomma en långsiktigt hållbar reglering av rymdverksamheten som står i samklang med internationella regelverk och nationella säkerhetsbehov och som skapar förutsägbarhet och goda förutsättningar för näringsliv och forskning. Rymdmiljö och rymdskrot är en viktig aspekt av detta.
Av programmet för det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2023 framgår att rymdverksamhet är en strategisk tillgång för utveckling av kunskapssamhället och att den berör många andra viktiga samhällsfrågor. Det svenska ordförandeskapets målsättning är att arbeta för åtgärder som främjar en rättvis och långsiktigt hållbar användning av rymden.
Av regeringsförklaringen den 18 oktober 2022 framgår bl.a. att en ny nationell säkerhetsstrategi ska tas fram. Den utgör i sin tur grunden för det försvarsbeslut som regeringen planerar att lägga fram för riksdagen.
Utskottets ställningstagande
Rymdskrot utgör ett stort hot mot rymdmiljön, men kan också utgöra ett hot mot jorden. Utskottet vill understryka att både olyckor och i värsta fall även medvetna attacker mot satelliter kan leda till att stora mängder nytt skrot bildas.
För att hantera problemet kommer det att krävas en kombination av ökad förståelse för fenomenet, tekniska lösningar samt nya regelverk. Utskottet instämmer med den gällande rymdstrategin att Sverige genom sitt deltagande i internationella förhandlingar bör bidra till det internationella arbetet för att hantera problemen med rymdskrot.
Utskottet förutsätter att regeringens arbete med en ny nationell säkerhetsstrategi och med resultatet av utredningen om en ny rymdlag även tar detta potentiella hot i beaktande även om utskottet noterar SSM:s bedömning att strålskyddskonsekvenserna för Sverige av en olycka med en rymdfarkost med en kärnkraftkälla ombord är liten, och att det redan finns både nationella och regionala resurser inom kärnenergiberedskapen som kan användas vid en händelse.
Utskottet ser därmed inte skäl att föreslå några ytterligare åtgärder i dagsläget. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks.
|
1. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 8 och
avslår motion
2022/23:288 av Jan Ericson (M).
Ställningstagande
Jag anser att krisberedskapen är underreglerad i Sverige. Redan efter de stora skogsbränderna i Västmanland föreslog MSB att närhets- och likhetsprinciperna ersätts med en samverkansprincip och en handlingsprincip. Försvarshögskolan (FHS) ansåg i sin utredning av skogsbränderna att ansvarsprincipen inte var ändamålsenlig. Styrningen av samhällets krisberedskap baseras sålunda alltjämt i grunden på tre vaga principer som utvärderingar har velat revidera och tydliggöra. Principerna ska vara vägledande för hur samhällets aktörer ska förebygga och hantera olyckor, kriser och samhällsstörningar, men hanteringen av större händelser har visat att principerna inte riktigt fungerar. De verkar ibland hämmande på krishanteringen. Det finns heller inga definierade funktionskrav för när en aktör kan anses ha tagit sitt ansvar enligt ansvarsprincipen. Också i ljuset av pandemin, men också utifrån erfarenheter under tidigare kriser, kan det ifrågasättas om ansvarsprincipen är ändamålsenlig eller tolkas ändamålsenligt och om den kan anses vara en helt fungerande princip. Givet tidigare års utvärderingar och rekommendationer av både MSB och FHS samt observationer från covid-19-pandemin föreslår jag en utvärdering om huruvida de tre principerna är ändamålsenliga och vid behov en revidering av principerna för att få till en tydligare styrning av krisberedskapen. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
2. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 10.
Ställningstagande
Jag menar att det under coronakrisen återigen har blivit tydligt att den befintliga lagstiftningen inte alltid är ändamålsenlig eller tillräcklig vid större kriser, och i vissa fall t.o.m. förhindrar effektiv krishantering. Myndigheter saknar möjlighet att genomföra det som behövs, eller tvingas bryta mot lagar och regler då den svenska konstitutionella krisberedskapen är begränsad till förstärkt lagstiftning för höjd beredskap vid krig och krigsfara. Någon motsvarande ordning finns alltså inte för stora påfrestningar på samhället i fredstid. I sitt betänkande föreslog 2008 års grundlagsutredning att det i regeringsformen bör föras in särskilda regler för hur civila kriser ska kunna hanteras (SOU 2008:125 s. 521 f.). Behovet av en sådan lagstiftning har bl.a. påtalats av Tsunamikommissionen (se SOU 2005:125 s. 308), men även av konstitutionsutskottet (yttr. 2019/20:KU8y Tillfälliga bemyndiganden i smittskyddslagen med anledning av det virus som orsakar covid-19). Förslaget i 2008 års grundlagsutredning innebar bl.a. en utvidgad normgivningsmakt för regeringen i vissa civila kriser, men detta utelämnades i propositionen på grund av omfattande kritik. Ett alternativ skulle kunna vara en utveckling av den nuvarande s.k. författningsberedskapen på ett sätt som inte inbegriper en ändring av regeringsformens kompetensfördelning mellan riksdag och regering, men en sådan ordning förutsätter att det i större utsträckning går att förutse vilka åtgärder som kan bli nödvändiga. Oavsett vilken väg man väljer är det tydligt att frågan är komplex och att en fortsatt utredning förutsätter grundliga och noggranna överväganden i ljuset av de erfarenheter som tillkommit vid hanteringen av pandemin. Underregleringen av den fredstida krisberedskapen bör upphöra så att Sverige får en lagstiftning som är ändamålsenlig vid större civila kriser. Jag föreslår sålunda att en lagstiftning för civila kriser ska utredas. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
3. |
av Peter Hultqvist (S), Helén Pettersson (S), Johan Andersson (S), Mikael Larsson (C), Lena Johansson (S) och Marcus Andersson (S).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 1 och 5 samt
avslår motionerna
2022/23:629 av Johan Hultberg (M) yrkandena 1 och 3 samt
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 47.
Ställningstagande
Under många år har det varit svårt att rekrytera deltidsbrandmän på landsbygden. En delvis förändrad arbetsmarknad där man inte längre bor och arbetar i samma bygd har ofta, tillsammans med en traditionell syn på vem som kan vara brandman, bidragit till svårigheterna att rekrytera deltidsbrandmän runt om i landet. MSB bör kunna göra mer och exempelvis ta fram goda exempel på kommuner som lyckats i sin rekrytering på olika sätt och sprida till andra som kan ta efter. Förutom att det är viktigt att kommunerna lär av varandras goda exempel i rekryteringen av deltidsbrandmän vill jag att MSB ska få en särskild uppgift att stödja kommunerna i rekryteringen av deltidsbrandmän. Staten behöver ta ett större ansvar för att se till att kommunerna rättsligt har de verktyg de behöver, att stödet gentemot kommunerna ökar genom fler utbildade brandmän runt om i landet. Det är viktigt för likvärdigheten i landet att utbildningar inom räddningstjänsten ges i en utsträckning som motsvarar kommunernas behov av utbildad personal, både deltid och heltid. Nödvändiga förstärkningar som svarar upp mot kommunernas behov av utbildning kan behöva göras även i fortsättningen. Inte minst kan specialistkompetensen för brandmän och räddningsledare att bekämpa stora skogsbränder behöva utvecklas. Genom fler utbildningsplatser för brandmän ökar också den statliga närvaron runt om i landet. Sammanfattningsvis föreslår jag att svensk räddningstjänst ska utvecklas på ett sätt som gör att människors tillgång till trygghet och säkerhet är likvärdig runt om i landet.
Vidare har drönare blivit ett allt viktigare verktyg för räddningstjänsten att använda inför och vid en insats. Genom ökad användning av sådana kan räddningstjänsten snabbare och smidigare skaffa sig en överblick över ett potentiellt insatsområde och kanske lättare lokalisera en skogsbrand och var en olycka har skett. Drönare kan också förses med exempelvis hjärtstartare och potentiellt nå en person med hjärtstopp snabbt. Men det krävs tung byråkrati och dyra abonnemang för att få tillstånd för räddningstjänsten att använda drönare, något som mindre räddningstjänster inte alltid mäktar med. Det kan jämföras med privatpersoner som inte behöver betala någon abonnemangsavgift för drönare. Jag föreslår därför att byråkratin för räddningstjänster att kunna få använda drönare ska förenklas. Detta skulle också bidra till ett likvärdigt skydd i hela landet. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
4. |
av Ulf Holm (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 47 och
avslår motionerna
2022/23:629 av Johan Hultberg (M) yrkandena 1 och 3 samt
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 1 och 5.
Ställningstagande
Räddningstjänsten är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, bränder och översvämningar. En fungerande räddningstjänst stärker dessutom totalförsvaret. Jag föreslår att räddningstjänsten ska förstärkas, t.ex. genom att materiel tillförs och rekryteringen av deltidspersonal underlättas så att en god krisberedskap alltid finns i hela landet. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen
|
5. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:907 av Stina Larsson m.fl. (C) yrkande 84.
Ställningstagande
Högfluorerade ämnen, PFAS, är en grupp ämnen med liknande egenskaper som har långlivade skadliga effekter på naturen och som misstänks vara cancerframkallande och hormonstörande för människor. PFAS är en vår tids stora miljö- och hälsoutmaningar när det gäller kemikalier och dess påverkan på människor och natur. De kallas för ”evighetskemikalier” för att de är extremt långlivade när de sprids ut till naturen och även extremt svårnedbrytbara. Det är alltså väldigt angeläget att minska förekomsten av PFAS i alla delar av samhället. Jag föreslår därför att det ska ställas högre krav på Försvarsmakten och brandkåren att fasa ut användningen av PFAS i deras respektive verksamheter. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
6. |
av Hanna Gunnarsson (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:1249 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 5 och
avslår motion
2022/23:901 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 14.
Ställningstagande
Under senare år har vi sett flera exempel på bränder i flerbostadshus där boende skadats och i vissa fall omkommit. I många fall har bränderna skett i flerbostadshus som ägs och förvaltas av oseriösa hyresvärdar, bränder som sannolikt kunnat undvikas om fastighetsägarna hade åtgärdat de säkerhetsbrister som ofta ligger bakom. För att upptäcka brister i brandsäkerheten krävs regelbunden tillsyn av brandförsvaret. Deras tillsyn av brandsäkerheten är dock i hög grad inriktad mot offentliga byggnader såsom sjukhus. Men det är i just flerbostadshus som flest dödsfall i samband med bränder inträffar, varför tillsynen i större utsträckning borde riktas mot denna typ av fastigheter. Jag föreslår att regeringen ska återkomma med förslag som innebär att brandförsvarets tillsyn av brandsäkerheten i högre utsträckning ska riktas mot flerfamiljshus. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
7. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:901 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 14 och
avslår motion
2022/23:1249 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 5.
Ställningstagande
Varje år omkommer omkring hundra personer i bränder i Sverige, många i sina hem. De flesta av dessa är äldre. Många äldre bor i flerbostadshus utan hiss och med bristande tillgänglighet och brandskydd. Bara lite mer än hälften av kommunerna arbetar med att individanpassa brandskyddet hos särskilt riskutsatta individer. Många kommuner arbetar dock inte med frågan systematiskt, utan snarare lite då och då, exempelvis efter en brand när frågan är aktuell. Bristande rutiner riskerar att leda till att kommuner inte lyckas identifiera de personer som behöver hjälp. Socialstyrelsen har tagit fram kunskapsstöd men det behövs resurser för att genomföra rutinerna. MSB och Boverket har tidigare föreslagit att lyfta in brandskyddet i bostadsanpassningsbidragslagen. Regeringen har hänvisat till att det torde kunna tillgodoses med stöd av socialtjänstlagen. Dock säger 92 av 100 kommuner att de inte har ansvar för brandskydd hos äldre med hemtjänst. Jag föreslår därför att regeringen ska förtydliga kommunernas ansvar för brandskydd hos äldre med hemtjänst. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
8. |
av Hanna Gunnarsson (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:1232 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 22 och 23.
Ställningstagande
I instruktionerna till MSB och övriga instanser som ansvarar för krisberedskap i nödsituationer finns det inget tydligt uppdrag kring att den information som går ut till allmänheten ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Det betyder att det i dag finns en mängd människor som inte kan tillgodogöra sig informationen om hur de bör agera vid händelse av en kris eller katastrof. Att samhället brister på detta område blev tydligt under coronakrisen. I takt med att rekommendationerna om distansering skärptes ökade behovet av tillgängliga och uppdaterade webbplatser. Detta prioriterades inte, och det tog lång tid innan det togs fram tillgänglig information om covid-19 på de ansvariga myndigheternas webbplatser. Möjligheten att få information på lättläst svenska drog också ut på tiden, likaså att få de dagliga presskonferenserna teckenspråkstolkade. Även 1177 Vårdguiden var sen med att tillgängliggöra sin information. Att inte möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att tillgodogöra sig viktig information från en pålitlig källa är en stor hälsorisk.
Jag föreslår därför att rutiner ska tas fram i syfte att säkerställa att all viktig information från samhällets sida vid händelse av kris eller katastrof tillgängliggörs för personer med olika funktionsnedsättningar. Jag föreslår också att beredskapen för att kunna ge personer med funktionsnedsättning det stöd och den hjälp som de behöver i händelse av en kris eller katastrof ska ses över. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
9. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:854 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 24.
Ställningstagande
En ökad risk för naturkatastrofer är en del av klimatförändringarna och kan medföra kännbara ekonomiska förluster för skogsägare, privatpersoner, näringsidkare och kommuner. Sverige har i dag inte något regelverk för ekonomisk ersättning när katastrofsituationer väl har inträffat. I stället beslutar regeringen från fall till fall om extra stöd ska utgå. Jag menar att en nationell krisfond skulle skapa bättre förutsättningar för ett mer förutsebart ersättningssystem som gynnar personer, näringsidkare och kommuner som drabbats extra hårt av naturkatastrofer. Det minskar också risken för att statens budget belastas med oförutsedda utgifter. Det skulle dessutom möjliggöra snabbare utbetalningar, vilket kan vara helt centralt för dem som drabbats. Jag föreslår därför att förutsättningarna ska ses över för etablerandet av en nationell krisfond och ett särskilt ersättningssystem för personer, näringsidkare och kommuner som drabbats särskilt hårt av en kris. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
10. |
av Peter Hultqvist (S), Helén Pettersson (S), Johan Andersson (S), Mikael Larsson (C), Lena Johansson (S), Marcus Andersson (S) och Ulf Holm (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2022/23:499 av Mathias Tegnér (S) yrkande 1,
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 6 och
2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 25 och
avslår motion
2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 5.
Ställningstagande
Världen står inför en stor mänsklig och miljömässig katastrof på grund av jordens temperaturhöjning. Det förändrade klimatet påverkar hela samhället och det har blivit tydligt för alla och envar att vårt moderna samhälle är sårbart för konsekvenserna av ett allt varmare klimat. Detta leder till mer ofta återkommande extremväder såsom värmeböljor och skyfall med ökad risk för skogsbränder, översvämningar, ras, erosion och förhöjda havsnivåer. Efter sommaren 2021 med flera kraftiga oväder, bl.a. enorma skogsbränder i USA och massiva översvämningar i Tyskland och Belgien, varnade t.ex. en internationell grupp av forskare för att jorden redan nu närmar sig ”oåterkalleliga klimateffekter” för bl.a. världens tropiska korallrev, regnskogarna i Amazonas och sommarisen på Arktis. Att vädret är extremt vid ett enstaka tillfälle behöver inte ha med klimatförändringarna att göra, men när extremväder blir vanligare blir det mer relevant att tala om en koppling mellan extremväder och klimatförändringar. Klimatförändringarna leder till ett kraftigt ökat behov av anpassningsåtgärder och till en ny hotbild som dock ser olika ut runt om i landet. Skyfall, höga vattenflöden, översvämningar, värmeböljor och periodvis torka kommer exempelvis att leda till markant försämrade förutsättningar att erbjuda va-tjänster av den standard vi vant oss vid. Också ur ett beredskaps- och sårbarhetsperspektiv är tillgången på rent dricksvatten en viktig fråga, inte minst i den fortsatta totalförsvarsplaneringen. Mot bakgrund av det som anförts föreslår vi att behovet av en ökad insatsberedskap vid naturkatastrofer och kriser i klimatkrisens spår ses över. Bland annat behöver den nationella klimatanpassningsstrategin uppdateras för att förtydliga ansvarsrollerna mellan styrnivåer och myndigheter och klimatanpassningsåtgärder bör vidtas för ett mer motståndskraftigt och robust samhälle och att klimatanpassning ska inkluderas i totalförsvarets krisberedskap. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
11. |
Cybersäkerhet – risker, sårbarheter och åtgärder, punkt 14 (C) |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 17, 20 och 27–30 samt
2022/23:1643 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 23, 24 och 26 samt
avslår motion
2022/23:1013 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD) yrkande 7.
Ställningstagande
Internets roll som en arena för aktörer som utmanar svensk säkerhet bortom fredstid har blivit allt viktigare. Flera av de omedelbara hoten mot svenska intressen är digitala. Det påverkar såväl svenska företags konkurrenskraft som samhällets funktionalitet och sammanhållning. Samtidigt blir den kriminella ekonomin alltmer digital.
Utvecklingen har pågått i flera år, men den politiska nivån i Sverige har inte svarat upp mot utvecklingen. Sverige har som ambition att vara det land i världen som är bäst på att nyttja digitaliseringens möjligheter. Det är bra. Men det innebär som utgångspunkt också att vi blir det land som blir mest utsatt för digitaliseringens risker. Det ger politiken ett stort ansvar att skapa förutsättningar för en säker digitalisering av myndigheter, företag och medborgare. I en händelse av en större cyberkonflikt, antingen som en del av en större konventionell konflikt eller begränsad till den digitala domänen, kommer alla att bli drabbade med potentiellt mycket stora konsekvenser för vårt samhälles funktionalitet, vårt lands handlingsfrihet och enskilda individers integritet. Kraven på de samhällskritiska funktionerna måste därför öka liksom att säkerhetshotande monopol måste undvikas.
Cybersäkerhet brukar ofta hanteras som en försvarsfråga – det är den också – men förslagen tar en bredare ansats och inkluderar behov av åtgärder i hela samhället. Med det ovan anförda föreslår jag sålunda:
• att förfarandet för anmälningar av cyberbrottslighet till e-anmälningar, som möjliggör en nationell lägesbild och hantering, ska förenklas
• att en it-haverikommission ska tillskapas
• att minimistandarder och funktionskrav för samhällsviktig verksamhet så som den digitala infrastrukturen ska tas fram
• att minimisäkerhetsstandarder ska införas för att system och hårdvaror ska kunna kopplas på offentliga nätverk
• att MSB:s och Säkerhetspolisens rekommendationer och rekommenderade tillvägagångssätt, s.k. best practices, ska utvecklas, förtydligas, anpassas och spridas så att flera olika typer av organisationer har förutsättningar att följa dessa rekommendationer
• att löpande sårbarhetstestning av digitaliserad, kritisk infrastruktur ska ske
• att säkerhetshotande monopol och s.k. single point of failure, i den digitala infrastrukturen ska undvikas
• att kunskapen om och insatser mot s.k. deepfake, dvs. datorframställd förfalskad information i form av bild eller film som framställs som äkta och trovärdig, och andra teknologiska möjligheter med samhällsstörande konsekvenser ska stärkas inom säkerhetsapparaten.
Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
12. |
Kunskapsuppbyggnad inom cybersäkerhetsområdet, punkt 15 (S, MP) |
av Peter Hultqvist (S), Helén Pettersson (S), Johan Andersson (S), Lena Johansson (S), Marcus Andersson (S) och Ulf Holm (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 5 och
avslår motion
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 24, 31 och 39.
Ställningstagande
Att den digitala infrastrukturen är global och tillgänglig är avgörande för att företag och organisationer ska kunna bedriva sin verksamhet och dela kunskap mellan människor i olika länder. En öppen värld gynnar Sverige på många sätt och är en förutsättning för att miljöhot och säkerhetshot ska kunna hanteras. Cyberangrepp pågår dock från flera olika aktörer. Kina är ett exempel på en stormakt som bedriver avancerat cyberspionage för att främja sin egen ekonomiska utveckling och utveckla sin militära förmåga. Det sker genom omfattande underrättelseinhämtning och stöld av teknologi, forskning och utveckling. De flesta angrepp mot digitala system sker av ekonomiska skäl och en mindre andel sker av militära eller politiska skäl. Även om syftet med de flesta angrepp är brottslighet i ekonomiskt syfte kan ändå resultatet bli allvarliga störningar av stora och viktiga verksamheter i samhället, och svagheterna kan utnyttjas för angrepp på en stat. Jag föreslår därför att cybersäkerheten i den offentliga sektorn, och i särskilt samhällsviktiga delar av den privata sektorn, ska stärkas. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
13. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 24, 31 och 39 samt
avslår motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 5.
Ställningstagande
Jag anser att det i dag saknas kompetens och förståelse för den digitala hotbilden mot Sverige, både i det politiska systemet, i näringslivet och på bredden i samhället. Kompetensbrist och långsiktig kompetensförsörjning är utmaningar som behöver lyftas fram. Att stärka kompetensen inom cybersäkerhet handlar inte enbart om att få fram fler specialister i it-säkerhet. Cybersäkerhet är mycket mer än en it-fråga, det är en kulturfråga. Det handlar om att var och en i vårt land behöver känna till hur de kan skydda sig mot cyberhot inklusive cyberbedrägerier som i dag drabbar många människor. Det behövs kompetensstrategier för bredden och spetsen i samhället som höjer kunskapen hos enskilda medborgare, bredden i offentlig sektor och näringsliv såväl som hos beslutsfattare inklusive den politiska nivån. Inom näringsliv och offentlig sektor är en utmaning inte sällan att det saknas förståelse och insikt om att cybersäkerhet inte endast är en säkerhets- eller it-fråga utan en strategisk ledningsfråga och behöver hanteras som en sådan.
För ett framgångsrikt cybersäkerhetsarbete krävs förståelse för frågan i en organisations alla funktioner, inte minst ledningsnivån, men också bland jurister, analytiker, ekonomer, upphandlingsexpertis, registratur m.fl. behöver alla ha kunskap om och kunna förhålla sig till vad som är skyddsvärd information. Jag anser vidare att det finns en kraft med stor spridning i folkrörelserna, inte minst studieförbunden, och tror att de kan ha en viktig roll i att höja kompetensen på bredden. Jag tror också på att uppmuntra initiativ för att fånga upp och sprida intresse för cybersäkerhetsfrågorna hos ungdomar. Sammanfattningsvis föreslår jag
• att kompetensen i samhället i sin helhet om cybersäkerhet, hot och risker via civilsamhället ska breddas
• att olika initiativ för att sprida information och medvetenhet om cybersäkerhet ska ges ökat stöd
• att civilsamhället bör inkluderas i utvecklingen av policyer som påverkar medborgarnas digitala rättigheter.
Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
14. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 22 och 23 samt
avslår motion
2022/23:1013 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD) yrkande 6.
Ställningstagande
Vid stora och samhällsviktiga it- och digitaliseringsupphandlingar måste såväl köpare som leverantör ha kompetens att kravställa respektive leverera säkra system. Och dessa krav bör kontrolleras och dokumenteras av en oberoende granskare. På så sätt kan samhället undvika en lång rad allvarliga digitala säkerhetsbrister och stärka it-konsulternas fokus på säkerhet. Det har också visat sig svårt att ställa rätt krav och att veta vad som är rätt krav vid upphandlingar. Jag föreslår
• att tydligare krav gällande funktionalitet och säkerhet ska ställas vid upphandlingar
• att oberoende säkerhetsgenomgångar ska bli ett krav vid större upphandlingar.
Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen
|
15. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkandena 7–9 och 25.
Ställningstagande
Som för många andra områden är internationellt samarbete av stor vikt för cybersäkerhetsområdet. För att stärka beredskapen mot cyberhot skulle t.ex. EU, på samma sätt som för exempelvis skogsbränder, kunna få till uppgift att koordinera enskilda medlemsländers expertresurser inom cyberområdet i det fall ett land utsätts för en omfattande cyberattack som det inte kan klara av själv, och landets myndigheter ber om stöd. Precis som i räddningstjänstsamarbetet inom EU (civilskyddssamarbetet) skulle det kunna vara frivilligt att både anmäla in nationella resurser och att vid varje enskilt tillfälle kunna välja om man vill bidra med dem eller inte. På samma sätt som inom civilskyddssamarbetet skulle EU också kunna ha medfinansieringsresurser för att bygga upp sådana nationella kompetenser som EU samlat saknar. Sverige skulle vid behov kunna bidra till en sådan solidarisk cyberpolitik genom att både självständigt och inom ramen för EU:s civila krishanteringsmekanism bygga upp ett världsledande digitalt katastrofteam som kan tillhandahålla kommunikativ infrastruktur i kriser eller krig. I sammanhanget bör det observeras att det riskerar att få konsekvenser för svensk konkurrenskraft om svenska krav på cybersäkerhetsområdet blir högre än inom resten av EU. Med det anförda föreslår jag
• att regeringen ska verka för att EU ska få en större roll i frågor som rör standarder kring cybersäkerhet
• att regeringen ska verka för att en EU-koordineringsmekanism vid storskaliga cyberattacker skapas
• att regeringen ska verka för att ett digitalt katastrofteam skapas inom ramen för EU:s civila krishanteringsmekanism
• att ny lagstiftning på området måste ta hänsyn till svensk konkurrenskraft och att begränsningar helst bör tas fram inom EU-samarbetet.
Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
16. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 31.
Ställningstagande
Att människor har tillgång till elektroniska kommunikationer och kan tillgodogöra sig samhällsinformation är viktigt i vardag, kris och krig. Radiokommunikationssystemet för blåljusmyndigheter och samhällets krisberedskap, Rakel, behöver moderniseras för att framtidssäkras. Det skapades för att ersätta enskilda radiokommunikationssystem. Men systemet är nu gammalt och motsvarar inte längre kraven som användarna har, vilket gjort att många av användarorganisationerna nu håller på att utveckla egna kommunikationslösningar. Det är viktigt att arbetet med utveckling och etablering av nästa generations kommunikationslösning tas vidare och genomförs så att vi inte återigen hamnar i en situation liknande den som fanns innan Rakel byggdes med flera olika parallella kommunikationssystem som inte var kompatibla med varandra. Sverige behöver ett nytt kommunikationssystem som är mycket robust och säkert och där staten har rådighet. En lösning behöver kunna fungera oberoende av funktioner i andra länder och anpassas till en snabb teknikutveckling. Utgångspunkten bör var en lösning mellan staten och en eller flera kommersiella mobilnätsoperatörer med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Systemet måste kunna hantera mobil datakommunikation och tjänster för mobildatakommunikation till användarkretsen. Jag föreslår därför att det ska säkerställas en tillgänglig och robust digital kommunikation runt om i landet för situationer i vardag, olyckor, kriser och ytterst krig. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
17. |
Motståndskraft mot desinformation och propaganda, punkt 19 (MP) |
av Ulf Holm (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 6.
Ställningstagande
Att värna mänsklig säkerhet kräver en politik som kan svara upp mot ett brett spektrum av säkerhetshot. Angrepp på demokratin och yttrandefriheten, cyberattacker, klimatförändringarnas effekter liksom pandemier och den osäkerhet som kan uppstå i gränslandet mellan fred och krig, s.k. gråzonsproblematik, är konkreta hot som vi behöver skydda oss mot och som överskuggar traditionella hot såsom militära angrepp. Den snabba digitaliseringen och hastigheten i informationssamhället gör frågor om sårbarhet och motståndskraft i våra samhällssystem alltmer högaktuella. Desinformation är vanligt förekommande. Påverkan av opinionen i Sverige och andra länder i syfte att destabilisera samhället sker fortlöpande. Det sker genom att öka motsättningarna mellan grupper. Många aktörer är intresserade av detta och har splittring som mål och medel i sin verksamhet. Det psykologiska försvaret handlar därför om att bygga upp motståndskraften i samhället mot desinformation och påverkanskampanjer. Det handlar bl.a. om att höja förmågan att skilja på pålitliga källor och källor som inte är pålitliga. Den nya myndigheten för psykologiskt försvar är satt att identifiera, analysera, och kunna möta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att en eller flera myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
18. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 34 och
avslår motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 48.
Ställningstagande
Kustbevakningen (KBV) har många viktiga uppgifter kopplade till exempelvis gränsbevakning, miljöövervakning, bekämpning av oljeutsläpp, räddningstjänst till havs m.m. Myndigheten har dock inte alltid kunnat ha en tillfredställande beredskap och närvaro till sjöss, och patrulleringar ställs emellanåt in, vilket leder till sämre möjligheter att genomföra all verksamhet man har att genomföra. I dag kan exempelvis miljöräddningsberedskapen inte upprätthållas i förhållande till den rådande hotbilden. Minskad miljöberedskap till sjöss innebär också försämrade möjligheter att utföra övriga uppdrag inom brottsbekämpning och kontroll. Kan inte beredskapen upprätthållas kan vi hamna i en situation där det dras ned på lokal närvaro, vilket innebär en centralisering av KBV. Ur ett hela landet-perspektiv och lika tillgång på trygghet och säkerhet för alla i vårt land föreslår jag att åtgärder vidtas för att den decentraliserade organisationen som KBV har i dag ska kunna vidmakthållas. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
19. |
av Ulf Holm (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 48 och
avslår motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 34.
Ställningstagande
För att bevara trygghet, motverka terrorism och i tid upptäcka faror som kan påverka Sverige negativt är tre myndigheter av särskild stor vikt. Det är därför viktigt att komma ihåg att polisen samarbetar mycket både med Tullverket och Kustbevakningen (KBV), och de är avhängiga av varandras kompetens och insatser. Jag föreslår därför att KBV och Tullverket får förstärkningar för att kunna samarbeta tätare i syfte att kunna svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
20. |
av Mikael Larsson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 33.
Ställningstagande
I dag finns det flera marina myndigheter med liknande uppdrag. Exempelvis har både sjöpolisen och Kustbevakningen (KBV) i uppgift att kontrollera fart och nykterhet till sjöss, och både sjöpolisen och KBV har polisiära uppgifter. En ändamålsenlig statlig förvaltning är grunden för en effektiv offentlig verksamhet och att olika myndigheters uppdrag inte överlappar varandra. Att ha flera marina myndigheter kan vara motiverat, men det kan också vara så att det finns uppgifter som skulle kunna tas över helt av en annan myndighet och att antalet marina myndigheter skulle kunna minska. Jag föreslår därför att möjligheten att minska antalet marina myndigheter ska utredas. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen.
|
1. |
|
|
|
Ulf Holm (MP) anför: |
I likhet med utskottet ser jag positivt på det arbete som bedrivs för skredsäkring längs Göta älv. Utöver detta vill jag särskilt lyfta fram att de rådande klimatförändringarna även innebär en fara för Göteborg och Västsverige. Därför behöver Göteborg skyddas mot översvämningar och höjda havsnivåer.
Enligt en rapport från MSB och Statens geotekniska institut (SGI) bedöms västkusten och Göta älvdalen ha den mest allvarliga riskbilden med komplexa utmaningar när det gäller både kust- och vattendragsöversvämning samt förutsättningar för skred. Riskområdet är ytmässigt omfattande med ett högt invånarantal och höga värden i samhällsviktiga funktioner, inte minst Nordens största hamn. För att riskerna ska kunna förebyggas krävs omfattande samarbete över flera administrativa gränser och mellan många sektorer. Riskerna är påtagliga redan i dag och kommer att öka med klimatförändringarna som innebär att vi kan förvänta oss fler dagar med extremväder och höjd havsnivå. Förebyggande åtgärder för att skydda just Göteborg mot översvämningar och stigande hav, exempelvis genom portar, är högst angelägna.
|
2. |
|
|
|
Peter Hultqvist (S), Helén Pettersson (S), Johan Andersson (S), Lena Johansson (S) och Marcus Andersson (S) anför: |
Det svenska samhället ska vara väl rustat att möta olika typer av kriser. Stärkt krisberedskap måste omfatta hela samhällets bredd och vi vill därför särskilt belysa några aspekter på hur detta säkerställs.
Sveriges krisberedskap bör indelas i ett förebyggande perspektiv och ett hanterande perspektiv. Med dessa utgångspunkter är målen för krisberedskapen att minska risken för olyckor och kriser som hotar vår säkerhet, och att värna människors liv och hälsa samt grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa mål uppnås genom att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och genom åtgärder som hindrar eller begränsar skador på egendom och miljö då olyckor och krissituationer inträffar. Tillfredställande och likvärdigt skydd mot olyckor för människors liv, hälsa, egendom och miljö uppnås genom löpande och konsekvent arbete med hänsyn tagen till samhällsutvecklingen och den inverkan denna får på människors beteendemönster.
I syfte att stärka samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar i fred behöver Försvarsmaktens befogenheter och förutsättningar att stödja samhället vid civila kriser utvecklas. Därtill behöver det nordiska samarbetet stärkas, inte minst för att säkerställa en god samverkan vid kris. Även myndigheter har viktiga uppgifter i att fortsätta utveckla planerings- beredskaps- och övningsverksamheten. Människor ska stödjas att både vara bättre förberedda för sin egen försörjning under kort tid och för att organiserat kunna stödja sina medmänniskor vid kriser. Här har folkrörelser och civilsamhällesorganisationer en viktig roll att spela.
För stärkt krisberedskap spelar det psykologiska försvaret en central roll. I krissituationer ökar förekomsten av ryktesspridning, desinformation och propaganda, liksom de potentiella riskerna behäftade med fenomenen. Genom ett starkt psykologiskt försvar värnas det öppna och demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende. Mot bakgrund av detta inrättade den socialdemokratiska regeringen vid årsskiftet 2021/2022 Myndigheten för psykologiskt försvar som har det överordnade ansvaret för att utveckla och samordna Sveriges psykologiska försvar. Arbetet för att stärka samhällets motståndskraft mot desinformation och propaganda måste fortsätta.
Även det svenska cyberförsvaret måste stärkas. Vårt alltmer digitaliserade samhälle medför ökade sårbarheter och risker. Cyberangrepp på samhälle, företag och enskilda har ökat markant och det svenska cyberförsvaret behöver stärkas för att möta denna utveckling och bekämpa de hot som cyberangrepp utgör. Det är idag viktigare än någonsin tidigare att såväl myndigheter, kommuner och regioner som företag bedriver ett systematiskt informationssäkerhetsarbete. Det är av särskild vikt att stärka it- och cybersäkerheten samt samhällets förmåga att möta asymmetriska cyberhot. Den nationella cyberkompetensen behöver stärkas för att kunna bemöta cyberangrepp och antagonistiska cyberhot.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2022/23
2022/23:142 av Ingela Nylund Watz (S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att införa ett nationellt förbud mot användning och försäljning till privatpersoner av fyrverkerier och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:288 av Jan Ericson (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över den svenska beredskapen vid kris och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:315 av Markus Wiechel (SD):
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till ett starkt och gemensamt nordiskt krissamarbete och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:499 av Mathias Tegnér (S):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av ökad insatsberedskap vid naturkatastrofer och kriser i klimatkrisens spår och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:629 av Johan Hultberg (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ta fram en nationell strategi och handlingsplan för att minska bristen på räddningspersonal i beredskap och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur villkoren för huvudarbetsgivare till räddningspersonal i beredskap kan förbättras och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:746 av Nicklas Attefjord m.fl. (MP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om finansieringsfrågan och genomförande av framtida portar i Göta älvs mynning och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:848 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C):
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör få en större roll i frågor som rör standarder kring cybersäkerhet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en EU-koordineringsmekanism vid storskaliga cyberattacker och tillkännager detta för regeringen.
9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett digitalt katastrofteam och tillkännager detta för regeringen.
17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla anmälningar av cyberbrottslighet till e-anmälningar som möjliggör en nationell lägesbild och hantering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en it-haverikommission och tillkännager detta för regeringen.
22.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydligare krav gällande funktionalitet och säkerhet behöver ställas vid upphandlingar och tillkännager detta för regeringen.
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att oberoende säkerhetsgenomgångar bör bli ett krav vid större upphandlingar och tillkännager detta för regeringen.
24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att civilsamhället bör inkluderas i utvecklingen av policyer som påverkar medborgarnas digitala rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ny lagstiftning måste ta hänsyn till svensk konkurrenskraft och att begränsningar helst bör tas fram inom EU-samarbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
27.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram minimistandarder och funktionskrav för samhällsviktig verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
28.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att MSB:s/Säpos rekommendationer och best practices bör utvecklas, förtydligas, anpassas och spridas så att flera olika typer av organisationer har förutsättningar att följa rekommendationerna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om löpande sårbarhetstestning av kritisk infrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
30.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att monopol och ”single point of failure” i den digitala infrastrukturen ska undvikas och tillkännager detta för regeringen.
31.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bredda kompetensen i samhället om cybersäkerhet, hot och risker via civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
39.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av att stödja olika initiativ för att sprida information och medvetenhet om cybersäkerhet och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:851 av Mikael Larsson m.fl. (C):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla svensk räddningstjänst på ett sätt som gör att människors tillgång till trygghet och säkerhet är likvärdig runt om i landet och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska bli enklare för räddningstjänster att använda drönare och tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av klimatanpassning för ett mer motståndskraftigt och robust samhälle och tillkännager detta för regeringen.
8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ändamålsenligheten och vid behov revidera ansvars-, närhets- och likhetsprinciperna och tillkännager detta för regeringen.
10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder som innebär att underregleringen av den fredstida krisberedskapen upphör och tillkännager detta för regeringen.
31.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av tillgänglig och robust digital kommunikation runt om i landet i vardag, olyckor, kriser och ytterst krig och tillkännager detta för regeringen.
33.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att minska antalet marina myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
34.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Kustbevakningens verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:854 av Daniel Bäckström m.fl. (C):
24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till en nationell krisfond som exempelvis kan användas till att ersätta drabbade skogsägare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2022/23:893 av Michael Rubbestad (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa ett skärmförbud på offentliga badanläggningar och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:901 av Christofer Bergenblock m.fl. (C):
14.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på lämpligt sätt förtydliga kommunernas ansvar för brandskydd hos äldre med hemtjänst och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:907 av Stina Larsson m.fl. (C):
84.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa högre krav på Försvarsmakten och brandkåren att fasa ut användningen av PFAS i deras respektive verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:948 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD):
38.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver ta hänsyn till utformningen av SOS Alarm och tillkännager detta för regeringen.
45.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen borde överväga att stärka arbetet med strålsäkerhet och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:972 av Martin Kinnunen m.fl. (SD):
19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tydligare rollfördelning och övningar för att bekämpa skogsbränder och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD):
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges nationella beredskap för klimatförändringar bör förstärkas och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1013 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD):
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om säker upphandling och utbyggnad av viss it-infrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om säkerhetsrutiner för viss it-infrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD):
42.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att terrorsäkra infrastrukturen och tillkännager detta för regeringen.
60.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utföra fler kontroller av farligt gods och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1232 av Maj Karlsson m.fl. (V):
22.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rutiner bör tas fram i syfte att säkerställa att all viktig information från samhällets sida i händelse av kris eller katastrof tillgängliggörs för personer med olika funktionsnedsättningar och tillkännager detta för regeringen.
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över samhällets möjlighet att ge personer med funktionsnedsättning det stöd och den hjälp de behöver i händelse av kris eller katastrof och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1249 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (V):
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag som innebär att brandförsvarets tillsyn av brandsäkerheten i högre utsträckning riktas mot flerfamiljshus och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1524 av Kjell-Arne Ottosson (KD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en gemensam nordisk krisstrategi och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1643 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C):
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en it-haverikommission och tillkännager detta för regeringen.
24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om minimisäkerhetsstandarder och tillkännager detta för regeringen.
26.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om teknologiska möjligheter med samhällsstörande konsekvenser och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1767 av Aron Emilsson m.fl. (SD):
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hoten mot verksamhet i rymddomänen och riskerna för Sverige från rymden och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:1910 av Sten Bergheden (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att underlätta och förenkla tillståndsgivningen och regelverket för att bygga vatten- och branddammar i syfte att stärka vår brandberedskap och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C):
25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inkludera klimatanpassning i totalförsvarets krisberedskap och tillkännager detta för regeringen.
2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP):
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka cybersäkerheten i offentlig sektor och särskilt samhällsviktiga delar av den privata sektorn och tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en eller flera myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnighet kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
47.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka räddningstjänsten och förbättra förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet, även på deltid, och tillkännager detta för regeringen.
48.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kustbevakningen och Tullverket behöver förstärkningar för att svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.