Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge i uppdrag åt regeringen att återkomma med förslag på hur staten kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen när det gäller skadestånd till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även hatbrottsmotiv samt att brott riktas mot någon inom ramen för hans eller hennes yrkesutövning bör beaktas särskilt inom ramen för den skälighetsbedömning som ska göras vid fastställande av kränkningsersättningens storlek och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Skadeståndet kopplat till brottslighet är vid sidan av utdömande av påföljd ytterligare ett instrument som ska kompensera den brottsdrabbade för den kränkning som han eller hon genomlevt. Svensk rätt karaktäriseras av våra mycket låga skadeståndsnivåer, inte minst de som utdöms i samband med att någon fälls för ett brott. Centerpartiet ser mot denna bakgrund positivt på att regeringen nu lämnar förslag för att stärka brottsoffers ställning genom höjd kränkningsersättning.

Inledningsvis kan konstateras att regeringens proposition ligger i linje med de för­slag som Centerpartiet sedan en tid tillbaka drivit på området. Det finns dock skäl att ifrågasätta delar av regeringens proposition samt att gå längre än vad regeringen gör i de förslag som presenteras.

I dag är det brottsoffren själva som ansvarar för att utkräva de skadestånd som tilldöms dem. Många brottsoffer vittnar om den ytterligare kränkning som upplevs i samband med en sådan process. Därtill finns det ofta stora svårigheter förknippade med att få ett utdömt skadestånd utbetalat. Regeringen lämnar förslag som stärker brottsoffrens fordran på sitt skadestånd i förhållande till förövarens tillgångar bl.a. i form av frihetsberövandeersättning enligt 4 § frihetsberövandelagen. Att brottsoffrets fordran även tillerkänns företräde framför oprioriterade fordringar vid löneutmätning är en positiv förändring. Centerpartiet menar dock att denna process i större utsträckning bör skötas av staten i stället för av den brottsdrabbade själv. Regeringen bör därför återkomma med förslag till riksdagen av innebörd att staten ska ta ett större ansvar vid indrivningsprocessen av skadestånd till brottsoffer.

Justeringen av skadeståndslagens bestämmelser relaterade till hur kränknings­ersättning fastställs är i stora drag väl avvägd. Det finns dock skäl att utöka de om­ständigheter som särskilt ska beaktas vid den skälighetsbedömning som ska göras i samband med att ersättningens storlek fastställs. I likhet med Brottsoffermyndigheten menar vi att även hatbrottsmotiv bör beaktas inom ramen för en sådan bedömning. Därtill, i enlighet med Vårdförbundets synpunkter, anser vi att ett brott riktat mot en individ inom ramen för hans eller hennes yrkesutövning även bör vara en punkt som särskilt beaktas vid skälighetsbedömningen.

 

 

Ola Johansson (C)

Johan Hedin (C)