Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det finns ett behov av att förtydliga vilka varor som ska omfattas av undantaget från informationskravet enligt 7 a § prisinformationslagen (2004:347) och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förtydligande och konsekvensanalys av 7 a § prisinformationslagen (2004:347) och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att flytta ikraftträdandet till den 1 september 2022 och tillkännager detta för regeringen.

Inledning

I propositionen lägger regeringen fram förslag som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler.

Regeringen lägger bl.a. fram förslag som syftar till att öka prisinformationen till konsumenter i syfte att stärka konsumenternas ställning och motverka s.k. bluffreor. I grunden är det bra att konsumentskyddet stärks för att undvika problem med tillfälligt höjda ordinarie priser inför reor. Regeringens förslag lämnar dock den svenska handeln med en lång rad otydligheter, och för somliga saknas svar helt.

Förtydligande om livsmedel

Regeringen föreslår att det ska införas ett informationskrav i 7 a § prisinformationslagen (2004:347) som innebär att man vid rea måste tala om vad priset var förut. Till denna huvudregel införs också ett undantag som säger att informationskravet inte ska gälla för varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla.

Kristdemokraterna och Moderaterna menar att det finns en risk för att detta förslag får olyckliga och långtgående konsekvenser för dagligvaruhandeln. Priserna på livs­medel stiger just nu, bl.a. till följd av kriget i Ukraina och de ökade drivmedelspriserna. Det har blivit dyrt att vara svensk. Att i detta läge gå fram med en otydlig lagstiftning som gör det svårare för matbutiker att sänka sina priser är direkt oansvarigt mot näringslivet men ytterst sett även mot Sveriges konsumenter.

Vi välkomnar att regeringen utnyttjar möjligheten att göra undantag för varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla. Undantaget i den form som regeringen föreslår är dock svårtolkat och skapar onödiga otydligheter kring vilka varor det ska tillämpas på. Vi menar att regeringen gör en felaktig bedömning när den föreslår att gränsdrag­ningsproblemen ska överlämnas till rättstillämpningen för att utveckla praxis kring frågan i enskilda fall. Givetvis kommer tillämpningen att förfinas genom praxis, men det behövs också tydlighet från regeringen. Framtagandet av praxis riskerar annars att bli en långdragen process. Det vore därför bättre med ett förtydligande i författnings­kommentaren till 7 a § prisinformationslagen (2004:347) där det uttryckligen framgår att undantaget ska tillämpas på livsmedel och växter. Med ett sådant förtydligande stärks konsumentskyddet samtidigt som lagen inte vållar problem för dagligvaru­handelns aktörer.

Vi anser att författningskommentaren till 7 a § borde lyda: ”Tredje stycket innehåller ett undantag från informationskravet i första stycket för varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla. Det handlar om livsmedel och växter, till skillnad från t.ex. kläder. Vid prissänkningar i sådana fall behöver näringsidkaren vid försäljningsstället inte informera om det tidigare priset för varan.”

Förtydligande om försäljningsställe

Regeringens förslag om att införa ett nytt informationskrav i 7 a § prisinformationslagen (2004:347) är inte anpassat för verksamheter där priserna varierar och butiker sätter sina egna priser, exempelvis matbutiker. Regeringen föreslår nämligen att informations­kravet ska införas per näringsidkare i stället för per försäljningsställe.

Det är ofta så att en aktör (näringsidkare) har flera butiker med olika priser på samma vara eftersom butiker sätter sina priser utifrån den lokala konkurrensen. Med regeringens förslag tycks de näringsidkare som har flera butiker behöva ange det lägsta priset som gällt i någon av butikerna. Det är inte en relevant information för kunden vilket pris som gällt i en helt annan butik i grannkommunen. En konsekvensanalys kring detta saknas dessvärre i regeringens förslag och förarbeten. För att skapa tydlighet föreslår vi därför att det ska förtydligas att 7 a § prisinformationslagen (2004:347) ska gälla per försäljningsställe och inte per näringsidkare.

Flytta fram ikraftträdandet

Regeringens arbete med propositionen har försenats kraftigt. I remissvaren vittnar näringslivet om att ett ikraftträdande till den 1 juli 2022 därför blir svårt att leva upp till. För företagen innebär det nya informationskravet att prisuppgifter för en stor mängd varor ska dokumenteras, administreras och systemhållas. För att kunna leva upp till det nya informationskravet behöver nya administrativa processer och nya it-system byggas, vilket inte låter sig göras med bara några månaders framförhållning. Kristdemokraterna och Moderaterna föreslår därför att ikraftträdandet flyttas till den 1 september 2022.

 

 

Larry Söder (KD)	Viktor Wärnick (M)
Cecilie Tenfjord Toftby (M)	Lars Püss (M)
David Josefsson (M)	Ida Drougge (M)
Mikael Damsgaard (M)