Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera om den anståndstid som föreslås i propositionen är tillräcklig och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säsongsföretag inte ska drabbas negativt utifrån möjligheten att beviljas anstånd och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

I propositionen föreslår regeringen förändringar av regelverket om tillfälliga anstånd. Förslagen innebär mer specifikt att anstånd med inbetalning gällande avdragen preliminärskatt, arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt, vars redovisningsperiod är en kalendermånad, får beviljas för högst nio (9) redovisningsperioder vardera.

För mervärdesskatt, där redovisningsmånaden är ett kalenderkvartal, får anstånd å andra sidan beviljas för högst tre (3) redovisningsperioder som inföll under oktober–december 2021. Utöver detta föreslås att inbetalning av mervärdesskatt vars redo­visningsperiod är ett beskattningsår får beviljas för högst två (2) redovisningsperioder samt att anstånd tillåts beviljas för sådan skatt som ska deklareras den 17 januari 2023.

Kristdemokraterna ser mycket positivt på att möjligheten till anstånd utökas. Förslaget innebär, som framgått ovan, att anstånd kan beviljas för fler redovisnings­perioder. Genom lag 2009:99, dvs. under finanskrisen, infördes tillfälliga anstånds­bestämmelser. Med hänsyn till spridningen av covid-19, som medfört nedstängningar och en volatil konjunktur, infördes ändringar i lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall i totalt fem (5) extra ändringsbudgetar under 2020–2021. Regeringen har dessutom föreslagit att anståndstiden för de ”tillfälliga anstånden” ska kunna förlängas till 15 månader (2021/22:65), vilket förutsätter en avbetalningsplan, där Kristdemokraterna är av uppfattningen att det snarare bör röra sig om 36 månader och därför tidigare har skickat in en följdmotion i ärendet.

Trots att regeringen föreslagit flera åtgärder som svar på pandemin har utformningen ofta gjort att flera företag faller mellan stolarna, exempelvis familjeföretag och ny­startade företag, samtidigt som implementeringen saknat långsiktighet. Åtgärderna, inte minst de som berör stöd till näringslivet, har presenterats med kort varsel och förlängts några månader i taget. Det har krävt mycket handläggningsresurser, vilket innebär sena besked och ännu mer pressade myndigheter – detta trots att långsiktighet är precis vad företagen har behövt.

Utifrån denna proposition riskerar ytterligare en grupp företag att falla mellan stolarna, nämligen säsongsföretag. I ett remissvar lyfter Visita (branschorganisation för företag inom besöksnäring) frågan om varför inte redovisningsperioder för hela 2021 görs valbara, då sommaren 2021, dvs. när många säsongsföretag har som mest verk­samhet, inte inkluderas som redovisningsperiod, vilket drabbar näringslivet inom besöksnäring negativt. En ytterligare utökning av redovisningsperioder för anstånd bör därför utvärderas. Detta bör regeringen ges till känna.

Mycket tyder på att möjligheten för Skatteverket att bevilja anstånd för skattebetal­ning är en effektiv åtgärd. Den här formen av likviditetsstöd har än så länge nyttjats av 53 000 företag. I omfattning rör det sig om klart mer än under finanskrisen, där möjlig­heten till anstånd gavs 2009–2011. Det är således en extraordinär åtgärd. Likväl är åtgärden motiverad utifrån det tillstånd som det svenska näringslivet befinner sig i.

Nu får regeringen, återigen, en chans att ge näringslivet långsiktighet, i detta fall genom att utöka antalet redovisningsperioder. Att det ska finnas beredskap för en ytterligare utökning av anståndstiden lyfts även av flera remissinstanser. Vår upp­fattning är att vi snarare kan ge näringslivet långsiktighet redan nu i stället för att ytterligare utöka anståndstiden vid ett senare tillfälle. Kristdemokraterna anser därför att regeringen bör utvärdera om möjligheten till anstånd bör utökas mer än vad propositionen föreslår. Detta bör regeringen ges till känna.

Det stämmer att staten tar på sig mer risk vid en utökad anståndstid. Dock tar staten ut både en anståndsavgift, 0,1 procent på beviljat anståndsbelopp, och en kostnadsränta på 1,25 procent per år. En ytterligare risk är att en högre marknadsränta skulle göra anstånd relativt sett billigare för företagen och således utnyttjas av företag som egent­ligen inte behöver beviljas anstånd. Kostnadsräntan för anstånd följer å andra sidan räntan på sexmånaders statsskuldväxlar, vilket propositionen lyfter som exempel på varför risken att anstånd ”överutnyttjas” är förhållandevis låg.

 

 

Jakob Forssmed (KD)	Michael Anefur (KD)
Sofia Damm (KD)	Hans Eklind (KD)
Hampus Hagman (KD)	Robert Halef (KD)