Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny programskrivning i grundlagen och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reversera sentida grundlagsrevisioners utmönstringar av begreppet svenska medborgare och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur det allmänna bättre kan skydda de som på otillbörlig grund missgynnas på grund av sin politiska åskådning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ingen ska diskrimineras på grund av att denne är svensk, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om etniska, språkliga och religiösa minoriteters kultur- och samfundsliv och tillkännager detta för regeringen.
6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om svenska språket och tillkännager detta för regeringen.
7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vandelskrav vid naturalisering bör stadgas i regeringsformen och tillkännager detta för regeringen.
8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att undanta kriminella sammanslutningar och gäng från föreningsfriheten och tillkännager detta för regeringen.
9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omprövning av förvärvade medborgarskap i regeringsformen och tillkännager detta för regeringen.
10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om första maj och tillkännager detta för regeringen.
11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla helgdagar, utom första maj, som anges i lagen (1989:253) om allmänna helgdagar ska lyftas in på lämplig plats i regeringsformen och tillkännager detta för regeringen.
12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utmönstra uppräkningen av de organisationer utom FN som nämns i 1 kap. 10 § regeringsformen och tillkännager detta för regeringen.
13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundlagsfästa att valutan i Sverige är svensk krona och tillkännager detta för regeringen.
14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en skrivning om att en ny monark ska väljas om den nuvarande ätten Bernadotte utslocknar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kröning av nästa monark och tillkännager detta för regeringen.
16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ny allmän flagglag och tillkännager detta för regeringen.
17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beivra flaggskändning under vissa omständigheter och tillkännager detta för regeringen.
18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka exponeringen av nationella symboler och tillkännager detta för regeringen.
19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationalsången och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn. Det innebär bland annat att partiet fäster särskild vikt vid den svenska demokratin. För oss är det således självklart att folkstyret måste vara utgångspunkten för själva stiftandet av lagarna, liksom att all offentlig makt utövas under desamma.

Folkstyret förverkligas genom grundlagen, regeringsformen. Den nuvarande regeringsformen härstammar, med vissa senare ändringar, från 70-talet och ersatte i sin tur 1809 års regeringsform som då var världens näst äldsta ännu tillämpande grundlag. Sedan 70-talet har det svenska samhället förändrats och allmänhetens politiska värder­ingar svängt avsevärt. Sverigedemokraterna står bakom det mesta som bestäms i regeringsformen men menar att tiden är mogen för att genomföra ett antal förändringar. Detta är förslag som på den nationella socialkonservatismens grunder syftar till att stärka den parlamentariska demokratin, rättsstatligheten, sammanhållningen och rättssäkerheten i Sverige.

Folkstyret

Det fundament på vilket regeringsformen vilar utgörs som ovan nämnt av folkstyret. Regeringsformen säger dock inget om det folk som faktiskt ska styra. Eftersom folk­styret och regeringsformen är till för Sverige och svenskarna bör regeringsformen inledas med en berättelse om Sverige som land och svenskarna som folk. Det ska inte kunna ifrågasättas vilket folk det är som åsyftas i regeringsformens portalparagraf. Sålunda ska inte någon offentlig makt i Sverige kunna utgå från något eller några andra länders folk, åtminstone inte utan uttryckligt medgivande från det svenska folket.

Den sentida grundlagsrevisionens utmönstring av svenska medborgare, till förmån för det betydligt vidare begreppet som var och en, ska reverseras. Svensk grundlag ska naturligtvis åsyfta och åtnjutas av svenska medborgare i första hand. Därutöver kan förstås hela eller delar av motsvarande skydd och rättigheter som stadgas för med­borgare även tillerkännas var och en som i övrigt är underställd svensk rättstillämpning, så länge inte annat följer av annan lag eller författning.

Regeringsformens inledande bestämmelser kan sägas utgöra ett slags program­förklaring om vilken hänsyn och mål som ska verka vägledande för det allmänna. Bland annat ska det allmänna motverka diskriminering av människor på grund av kön, hud­färg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Denna katalog innehåller i huvudsak omständigheter som individen själv inte väljer. Ett uppenbart undantag från denna katalog är religiös tillhörighet.

Ingen person ska diskrimineras på grund av sin religiösa tillhörighet. Med detta sagt finns det religiösa samfund som i olika grad är både våldsbejakande och extremistiska. Detta gäller på motsvarande sätt för politiska ideologier. Då det svenska rättssystemet trots detta allmänna målstadgande klarar av att motverka och beivra religiöst motiverad brottslighet, samt i erforderlig grad även skydda och tillmäta olika religiösa grupper ett adekvat och ändamålsenligt skydd, torde det inte föreligga några hinder att i mot­svarande grad tilldela politisk åskådning samma grad av skydd som religion. Politisk åskådning borde därför upptas i katalogen av diskrimineringsgrunder i RF 1:2 på samma villkor som religion. Det finns ett nuvarande rättsskydd i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) där ett förbud mot diskriminering på grund av politisk åskådning föreskrivs. Under iakttag­ande av samma överväganden bör det utredas hur politisk åskådning kan införas som grund i RF 2:12. I samband med en sådan förändring ska ett tillägg till regeringsformen göras med innebörden att ingen får särbehandlas eller diskrimineras på grund av att denna betraktas av sig själv eller av andra som svensk.

Vidare kan man läsa att det allmänna ska främja minoriteters kultur och samfundsliv i Sverige. Detta stadgande försvårar den självklara principen att invandrargrupper till Sverige bör assimileras, inte integreras. Kulturella undantag bör endast vara förbehållna Sveriges fem erkända historiska minoriteter. En annan förbisedd men viktig symbol­fråga berör svenska språket, vars ställning som huvudspråk i Sverige självklart bör grundlagsfästas.

För att tydligt uppvärdera medborgarskapets betydelse bör ett symboliskt vandels­krav för naturalisering framgå redan av grundlagen. Sverigedemokraterna anser det därför önskvärt att man i principerna för vem som är svensk klargör att det krävs respekt för Sverige och det svenska samhället, för att genom naturalisering uppgå i den svenska gemenskapen.

Rättighetsskyddet

I syfte att motverka ett missbruk av de individuella fri- och rättigheter som bör tillfalla alla svenskar, ställer sig Sverigedemokraterna positiva till att utreda möjligheten att undanta kriminella sammanslutningar och gäng från föreningsfriheten. Regerings­formens bestämmelse om förvärvade medborgarskap bör även ses över, så att man under vissa förutsättningar, såsom asocialitet och kriminalitet, kan ompröva detta.

Helg- och minnesdagar

I grundlagen bör införas en stadga, där det anges vilka de svenska helgdagarna är och att dessa vilar på en historisk grund som kan vara både icke-konfessionell, kristen och hednisk. Vid en sådan lagändring bör första maj utgå och ersättas med en annan dag, såsom till exempel veterandagen, Engelbrektsdagen eller någon liknande dag med motsvarande koppling till det svenska arvet. Alternativt byta namn till Valborgsdagen för att markera att den är en angelägenhet för hela det svenska folket.

Suveränitet

Med suveränitet avses svenska statens självständiga oavhängighet gentemot andra stater samt emot över- och mellanstatliga organisationer. Sverige har genom sitt medlemskap i överstatliga organisationer och globala samarbeten förskjutit delar av sin själv­bestämmanderätt utomlands, varvid det finns goda skäl att tydligt markera att fundamentet av den svenska suveräniteten inte kan delegeras utanför Sveriges gränser.

Regeringsformen medger att Sverige kan överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket till Europeiska unionen, EU. Nuvarande formulering garanterar inte att konstitutionella frågor kommer förbli en svensk angelägenhet. Från EU-domstolens sida anser man att EU-rätten i alla avseenden har tolkningsföreträde även över svensk grundlag.

Ett av Sverigedemokraternas främsta mål inom EU-politiken är att så mycket självbestämmande som möjligt ska stanna i, och återföras till, Sverige.

Sverige ska kunna gå med i, och om svenska folket så önskar, lämna mellanstatliga och överstatliga samarbeten. Skulle svenska folket vid något tillfälle besluta att Sverige inte längre ska vara medlem i EU, kan Sverige lämna unionen först sedan EU-medlem­skapet utmönstrats ur regeringsformen, en flerårig process då ett mellanliggande val sannolikt skulle behövas för att genomföra förändringen. Det är därför uppenbart att bestämmelser om vilka organisationer Sverige är medlem i eller samarbetar med inte bör finnas omnämnda i grundlagen om inte synnerliga skäl talar för något annat.

Förutom att inkludera det självklara FN-medlemskapet torde det som huvudregel räcka med ett förtydligande i regeringsformen om att Sverige deltar i internationellt samarbete i olika sammanhang.

Valuta

Det bör införas en stadga i grundlagen om att Sveriges valuta är svensk krona. Detta torde skydda kronan för det fall politiker, i Stockholm eller Bryssel, mot folkets vilja, med kort varsel beslutar om att införa en annan valuta än kronan.

Ordensväsendet

Ordensväsendet var fram till utgången av 1974 rättsligt knutet till kungen. Vissa utmärkelser ligger vilande och andra kan endast delas ut till andra medborgare än svenska. Ordningen att svenska medborgare som gjort insatser för landet inte ska kunna belönas på samma sätt som vi belönar utländska medborgare, kan mot bakgrund av ordensväsendets långa tradition ifrågasättas. Sverigedemokraterna välkomnade därför beslutet att tillsätta en parlamentarisk kommitté som nu har presenterat sitt förslag i SOU 2021:74, och avser därefter att följa ärendets fortsatta beredning.

Succession och monarki

Sverige har alltid varit en monarki, och ska så förbli. Fram till 1974 fanns en stadga om den olyckliga händelsen skulle inträffa att Sverige står utan tronföljare, så ska riksdagen skyndsamt tillse att en ny kung eller drottning kan väljas. Denna ordning bör åter­införas. Tidigare exempel på valda kungar i Sverige är Gustav Vasa, och även nuvarande kungens anfader Karl XIV Johan.

Inför nästa trontillträde bör frågan om en modern kröningsritual utredas. Ut­redningen bör ha ett nära samarbete med hovet.

Flagga och nationella symboler

I ett kungligt brev från 19 april 1562 sägs att svenska flaggan ska vara ”Gult udi korssvijs fördeelt påå blott”. Alltsedan dess har den svenska flaggan i varierande storlek och nyans vajat över landet. Idag råder en ordning som innebär att utseendet på svenska flaggan regleras i lag men flaggdagarna regleras i förordning. Det finns dock för övrigt inga föreskrifter som reglerar när myndigheterna ska flagga eller ens vilken flagga som ska föras. Frågan om flaggning över enskilda myndigheter blir istället föremål för beslut för den enskilda myndighetschefen. Många myndigheter flaggar även med EU-flaggan eller med politiska och ideologiska flaggor. Den svenska flaggan är en symbol för Sverige och därmed i förlängningen för svenska myndigheter. Alla regler för flaggning bör samlas i en enda flagglag. Flagglagen bör innehålla regler för flaggans utseende, ceremoniel för flaggning, vilka flaggdagar som ska anses vara officiella och att myndigheter endast ska föra den svenska flaggan, regionala flaggor, eventuella gästflaggor och myndighetsspecifika flaggor. Flagglagen bör även påbjuda att samtliga svenska myndigheter ska flagga på officiella flaggdagar och iaktta de ceremonier som gäller för flaggning. Vad gäller privat flaggning bör sådan snarare uppmuntras än påtvingas. Flaggskändning som utförs i ett led att uttrycka missaktning för Sverige och svenskarna bör kriminaliseras. Vid utformningen av en ny svensk flagglag bör principer från andra europeiska demokratiers flagglagar beaktas.

Frågan om nationella symboler är mycket viktig. Det offentliga bör verka för att de nationella symbolerna ska synas mer i det offentliga rummet. Paralleller kan dras till hur nationella symboler används globalt. När t.ex. USA:s president talar i tv finns ofta en nationalsymbol – den amerikanska flaggan – bredvid eller bakom podiet. För att stärka den nationella förankringen och medborgarnas nationalkänsla bör både riksdag och regering verka för en ökad exponering av nationalsymboler i officiella sammanhang. Av samma orsak bör även stadgas att ”Du gamla, du fria” är Sveriges officiella nationalsång.

 

 

Matheus Enholm (SD)
Fredrik Lindahl (SD)	Mikael Strandman (SD)
Per Söderlund (SD)