H901UbU27: Elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning

Utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU27

Elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till lag om ändringar i skollagen. De förslag som utskottet tillstyrker syftar till att stärka elevhälsan och utbildningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning.

Ändringarna innebär bl.a. att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och i samverkan med lärare och övrig personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans systematiska kvalitetsarbete och den ska samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten när behov finns. Det ställs krav på att det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser. Det införs en garanti för tidiga stödinsatser i svenska, svenska som andraspråk och matematik för elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Grundsärskolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå ska byta namn till anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå. Vidare ska elevens val i grundsärskolan och benämningen träningsskola tas bort. Uttrycket utvecklingsstörning ersätts av intellektuell funktionsnedsättning. Ändringarna innebär även att en rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs och att det beslutet ska kunna överklagas.

Lagändringarna om att en rektor ska få besluta att en elev ska gå om en årskurs föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. Lagändringar om en garanti för tidiga stödinsatser föreslås träda i kraft den 1 juli 2024. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 2 juli 2023.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena. I betänkandet finns tolv reservationer (M, SD, C, V, KD, L, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2021/22:162 Elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning.

Proposition 2021/22:159 Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning, punkt 2.2 och 3.2.

15 yrkanden i följdmotioner.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets ställningstagande

Rektors beslut över elevernas skolgång

Utskottets ställningstagande

Elevhälsan

Utskottets ställningstagande

Nya begrepp och namn på skolformer m.m.

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1.Lagförslaget i fråga om möjligheten att överklaga rektors beslut, punkt 1 (SD, KD)

2.Möjligheten att överklaga, punkt 3 (SD, KD)

3.Föräldrars samtycke, punkt 4 (SD)

4.Utökad undervisningstid, punkt 5 (M, KD, L)

5.Ansvaret för barns hälsa, punkt 6 (M, SD, KD)

6.Samverkan med sjukvården och socialtjänsten, punkt 7 (SD, KD, L)

7.Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m., punkt 8 (C)

8.Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m., punkt 8 (V)

9.Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m., punkt 8 (KD)

10.Översyn av uttrycket utvecklingsstörning, punkt 9 (KD, L, MP)

11.Nya namn på skolformerna, punkt 10 (SD, KD)

12.Utvärdering av elever i grundsärskolan, punkt 11 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2021/22:159

Proposition 2021/22:162

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Förslag som lagts fram i proposition 2021/22:162

Förslag som lagts fram i proposition 2021/22:159

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Lagförslagen

1.	Lagförslaget i fråga om möjligheten att överklaga rektors beslut

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) i de delar det avser 28 kap. 16 §.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:162 punkt 1 i denna del och avslår motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 4.

 

Reservation 1 (SD, KD)

2.	Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar

a) regeringens förslag i proposition 2021/22:162 till

1. lag om ändring i skollagen (2010:800) med den ändringen att

– 2 kap. 5 § och 11 kap. 37 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

– 11 kap. 29 a och 35 §§ ska utgå och att ingressen ska ha den lydelse som följer av detta,

2. lag om ändring i skollagen (2010:800),

3. lag om ändring i lagen (2022:147) om ändring i skollagen (2010:800),

i de delar som inte omfattas av utskottets förslag ovan under förslagspunkt 1,

b) regeringens förslag i proposition 2021/22:159 till

1. lag om ändring i lagen (2022:147) om ändring i skollagen (2010:800),

2. lag om ändring i skollagen (2010:800).

Därmed bifaller riksdagen propositionerna 2021/22:159 punkterna 2.2 och 3.2 samt 2021/22:162 punkterna 1 i denna del, 2 och 3.

 

Rektors beslut över elevernas skolgång

3.	Möjligheten att överklaga

Riksdagen avslår motionerna

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 5 och

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 2.

 

Reservation 2 (SD, KD)

4.	Föräldrars samtycke

Riksdagen avslår motion

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 3.

 

Reservation 3 (SD)

5.	Utökad undervisningstid

Riksdagen avslår motionerna

2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 2 och

2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2.

 

Reservation 4 (M, KD, L)

Elevhälsan

6.	Ansvaret för barns hälsa

Riksdagen avslår motion

2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1.

 

Reservation 5 (M, SD, KD)

7.	Samverkan med sjukvården och socialtjänsten

Riksdagen avslår motion

2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 1.

 

Reservation 6 (SD, KD, L)

8.	Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2021/22:4513 av Daniel Riazat m.fl. (V),

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 1 och

2021/22:4593 av Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkandena 1 och 2.

 

Reservation 7 (C)

Reservation 8 (V)

Reservation 9 (KD)

Nya begrepp och namn på skolformer m.m.

9.	Översyn av uttrycket utvecklingsstörning

Riksdagen avslår motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 2.

 

Reservation 10 (KD, L, MP)

10.	Nya namn på skolformerna

Riksdagen avslår motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 3.

 

Reservation 11 (SD, KD)

11.	Utvärdering av elever i grundsärskolan

Riksdagen avslår motion

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 1.

 

Reservation 12 (SD)

Stockholm den 14 juni 2022

På utbildningsutskottets vägnar

Gunilla Svantorp

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunilla Svantorp (S), Fredrik Malm (L), Lars Hjälmered (M), Pia Nilsson (S), Josefin Malmqvist (M), Patrick Reslow (SD), Caroline Helmersson Olsson (S), Fredrik Christensson (C), Daniel Riazat (V), Marie-Louise Hänel Sandström (M), Robert Stenkvist (SD), Linus Sköld (S), Christian Carlsson (KD), Annika Hirvonen (MP), Maria Nilsson (L), Roza Güclü Hedin (S) och Jörgen Grubb (SD).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2021/22:162 Elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsned­sättning. Sex följdmotioner med 15 yrkanden (M, SD, C, V, KD, L) har väckts med anledning av propositionen.

I ärendet behandlar utskottet också två av lagförslagen i proposition 2021/22:159 Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetens­försörjning, punkterna 2.2 och 3.2. Utbildningsutskottet har i sitt betänkande 2021/22:UbU25 i sak ställt sig bakom de ändringar som föreslås i proposition 2021/22:159. Av lagtekniska skäl och i syfte att samordna två av lagförslagen i proposition 2021/22:159 med de nu aktuella förslagen till ändringar i samma lagrum har utskottet överfört den formella behandlingen av lagförslagen för beredning i detta ärende. Övriga lagförslag i proposition 2021/22:159 behandlas i betänkande 2021/22:UbU25.

I ärendet föreslår utskottet även vissa följdändringar i skollagen med anledning av att vissa bestämmelser i regeringens förslag tidigare har avslagits av riksdagen (prop. 2021/22:158, bet. 2021/22:UbU33 och prop. 2021/22:161, bet. 2021/22:UbU32, rskr. 2021/22:362).

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilaga 1, regeringens lagförslag finns i bilaga 2 och utskottets lagförslag i bilaga 3.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 20 juli 2017 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. kartlägga och analysera skolornas stöd- och elevhälsoarbete och lämna förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för alla elever att nå de kunskaps­krav som minst ska uppnås samt analysera huruvida beslut om att inte flytta upp en elev till närmast högre årskurs ska kunna överklagas (dir. 2017:88). Utredningen, som antog namnet Utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven, fick därefter ett antal tilläggsdirektiv: att bl.a. undersöka förutsättningarna för att införa en garanti för tidiga stödinsatser i grundsär­skolan (dir. 2018:33), att analysera vilka insatser som kan vidtas för att stärka särskolan och analysera hur elever bättre kan få stödinsatser kopplat till lärmiljö och grupptillhörighet (dir. 2019:38), att även analysera regleringen av tillgången till elevhälsa och föreslå alternativa benämningar på skolformerna grundsärskola och gymnasiesärskola samt om giltighetstiden för övergångs­bestämmelserna om undantag från krav på legitimation och behörighet för att få bedriva undervisning och besluta om betyg i grundsärskolan, gymnasie­särskolan och särskild utbildning för vuxna bör förlängas (dir. 2020:18). Utredningen redovisade uppdraget dels i delbetänkandet En annan möjlighet till särskilt stöd – Reglering av kommunala resursskolor (SOU 2020:42), dels i slutbetänkandet Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven – aktivt stöd- och elevhälsoarbete samt stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning (SOU 2021:11).

I proposition 2021/22:162 behandlas slutbetänkandets förslag om elevhälsa, om en stärkt utbildning för elever med en intellektuell funktions­nedsättning och om möjligheten att överklaga rektors beslut om att en elev ska gå om en årskurs. Propositionen föregås av sex andra propositioner beslutade samma dag där det föreslås ändringar i skollagen som påverkar utformningen av lagförslagen i propositionen. Förslagen i propositionen utgår från att de lagändringar som föreslås i propositionerna Resursskolor och tilläggsbelopp för särskilt stöd, Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning, Ett mer likvärdigt skolval, Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning, Skolans arbete med trygghet och studiero och Ökad likvärdighet för skolhuvudmän träder i kraft i den ordning propositionerna nu nämnts och föregår de ändringar som föreslås i proposition 2021/22:162.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 februari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens förslag har regeringen gjort några redaktionella ändringar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2021/22:162 lämnar regeringen förslag till ändringar i skollagen (2010:800) som syftar till att stärka elevhälsan och utbildningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Det föreslås att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och i samverkan med lärare och övrig personal. Det anges att elevhälsan ska vara en del av skolans systematiska kvalitetsarbete och att den ska samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten när behov finns. Som krav ställs att det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser. Det föreslås även att det införs en garanti för tidiga stödinsatser i svenska, svenska som andraspråk och matematik för elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Grundsärskolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå föreslås byta namn till anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola och kommunal vuxen­utbildning som anpassad utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå. Vidare föreslås att elevens val i grundsärskolan och benämningen träningsskola tas bort. Uttrycket utvecklingsstörning ersätts av intellektuell funktionsnedsättning. Det föreslås också att en rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs och att det beslutet ska kunna överklagas.

Lagändringarna om att en rektor ska få besluta att en elev ska gå om en årskurs föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. Lagändringar om en garanti för tidiga stödinsatser föreslås träda i kraft den 1 juli 2024. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 2 juli 2023.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att i det första avsnittet behandla lagförslagen och ett motionsyrkande med förslag om att riksdagen ska avslå en del av lagförslaget. Därefter behandlas motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som anknyter till lagförslaget.

Lagförslagen

Propositionen

Elevhälsans uppdrag stärks

Bakgrund

För eleverna i bl.a. förskoleklassen, grundskolan och grundsärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål (2 kap. 25 § skollagen). Elevhälsan ska även bidra i arbetet med att tillgodose elevers behov av särskilt stöd och vid frånvaroproblematik. Under en utredning om särskilt stöd ska rektorn samråda med personal från elevhälsan, om det inte anses uppenbart obehövligt. Samråd med personal från elevhälsan ska även göras i utredningar av upprepad eller längre frånvaro i de obligatoriska skolformerna (3 kap. 7 § och 7 kap. 19 a § skollagen).

I förarbetena till skollagen anges att elevhälsan på den individuella nivån har ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. I förarbetena framgår också att skolan har ett ansvar för att skapa en god lärandemiljö för elevernas kunskapsutveckling och personliga utveckling och att en utgångspunkt är att lärande och hälsa på många sätt påverkas av samma generella faktorer. Elevhälsans arbete bör i stor utsträckning vara förebyggande och ha en hälsofrämjande inriktning. Arbetet förutsätter en hög grad av samverkan mellan elevhälsans personal och övriga personalgrupper. Det är även angeläget att samverkan sker med övrig hälso- och sjukvård och med socialtjänsten (prop. 2009/10:165 s. 276).

En kartläggning har visat att det i dag finns brister i skolans stöd- och elevhälsoarbete som behöver åtgärdas (SOU 2021:11). Elevers behov av stödinsatser upptäcks inte i tid, utredningar av elevers behov av särskilt stöd tar i många fall alltför lång tid och det dröjer innan stödinsatserna sätts in. Många elever får inte heller stöd i den omfattning som de skulle behöva. De insatser som ges svarar dessutom inte heller i tillräcklig utsträckning mot elevernas stödbehov. Av kartläggningen framgår även att många lärare efterfrågar ökade kunskaper för att kunna utforma adekvata stödinsatser till eleverna, att många lärare upplever att de inte kan få hjälp av elevhälsan och att samarbetet mellan lärarna och elevhälsan ofta brister.

Skolinspektionen har konstaterat att elevhälsans förebyggande och hälso­främjande arbete får stå tillbaka. I en granskning av elevhälsan framgår att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet ofta initieras och genomförs av lärare utan elevhälsans medverkan. Elevhälsans personal medverkar sällan i skolans utvecklingsarbete och det finns brister i det systematiska kvalitets­arbetet med koppling till elevhälsans uppdrag (Skolinspektionens rapport 2015:05). Av Skolverkets redovisning av uppdraget om insatser för en förstärkt elevhälsa framgår att elevhälsan framför allt fokuserar på elevers ohälsa på individnivå och att arbetet i huvudsak är inriktat på insatser när det uppstår problem (U2015/03324).

Regeringen framhåller att elevhälsans arbete främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande och förutsätter en hög grad av samverkan med övriga personalgrupper. På alltför många skolor känner sig elevhälsans personal dock ensam i sitt arbete eller som en separat verksamhet. För att den samlade elevhälsans potential ska kunna utnyttjas fullt ut och bli verklighet behöver samverkan, såväl inom elevhälsan som mellan elevhälsan och övrig personal i skolan utvecklas. Det finns därtill ett tydligt behov av att samverkan mellan skolan och aktörer utanför skolan förbättras. Det kan t.ex. handla om elever som har behov av kontakter med hälso- och sjukvården eller av stöd från socialtjänsten. Om dessa insatser inte fungerar kan det påverka elevens förutsättningar i skolan negativt.

Elevhälsans uppdrag ska förtydligas

Regeringens förslag

Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan med lärare och övrig personal. Elevhälsan ska vara en del av skolans kvalitetsarbete. Vid behov ska elevhälsan samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Skälen för regeringens förslag

Elevhälsans arbete ska genomföras på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och i samverkan med lärare och övrig personal

Många elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasieskolans nationella program. En förutsättning för att fler elever ska nå målen för sin utbildning är bl.a. att elevhälsan uppfyller sitt uppdrag.

Regeringen bedömer att det i skollagen bör anges att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå. Insatser som syftar till att förebygga ohälsa och svårigheter att nå utbildningens mål kan, liksom insatser för att främja lärande, utveckling och hälsa, ha sitt ursprung i behov som identifierats på individ-, grupp- eller skolenhetsnivå. Insatser som kan gynna en enskild elev kan också gagna flera elever eller hela skolans verksamhet.

Det bör av bestämmelsen också framgå att elevhälsans arbete ska ske i samverkan med lärare och övrig personal. Det är enligt regeringen motiverat att lyfta fram lärare, eftersom de har ett särskilt ansvar för att eleverna ska nå de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas. Med övrig personal avses att all personal på skolan har ett ansvar att utifrån sin funktion och sin kompetens bidra till arbetet med att främja lärande, utveckling och hälsa för eleverna. Regeringen menar att det är viktigt att det finns former för ett ömsesidigt utbyte och dialog mellan lärare och elevhälsan, på ett förebyggande plan, innan svårigheter för en elev uppstår, menar regeringen.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att det finns skäl att förtydliga elevhälsans uppdrag. Regeringen anser att ett förtydligande kan bidra till en stärkt förmåga att bryta gamla mönster och skifta från akut ärendehantering till ett förebyggande och hälsofrämjande fokus.

Elevhälsan blir en del av skolans systematiska kvalitetsarbete

Av skollagen framgår att varje huvudman inom skolväsendet på huvud­mannanivå och på skolenhetsnivå systematiskt och kontinuerligt ska planera, följa upp och utveckla utbildningen. Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever. Rektorn ansvarar för att kvalitetsarbete vid enheten genomförs (4 kap. 3 och 4 §§).

Det systematiska kvalitetsarbetet behöver omfatta alla de faktorer som utgör viktiga förutsättningar för elevernas utveckling och lärande. Den samlade elevhälsan utgör en viktig funktion i skolans kvalitetsarbete genom att samla in, analysera och sammanställa information som kan ligga till grund för verksamhetsutvecklingen. Elevhälsan har också en viktig funktion när det handlar om att bidra med olika professionsperspektiv och ett hälsofrämjande förhållningssätt.

Enligt regeringen utnyttjas inte elevhälsans potential i alla skolor och på många håll saknas både förutsättningar och arbetssätt för de olika professions­perspektiven att bidra till en hälsofrämjande skolutveckling, vilket riskerar att drabba elevernas utveckling mot målen negativt. Regeringen bedömer att det finns skäl att förtydliga bestämmelsen i skollagen när det gäller elevhälsans roll i det systematiska kvalitetsarbetet.

Skolor där undervisningen inte i tillräcklig utsträckning anpassas till elevernas behov kännetecknas ofta av en bristande strategisk styrning, såsom avsaknad av tydliga mål och uppföljningssystem. Det faktum att huvudmän och rektorer ibland saknar kunskap om elevhälsans uppdrag och arbetssätt och om hälsoperspektivet i stort kan enligt regeringen vara en bidragande orsak till att dessa aspekter saknas i kvalitetsarbetet. Regeringen anser att elevhälsans delaktighet i det systematiska kvalitetsarbetet är ett fundament för hälso­främjande skolutveckling och att elevhälsan ska vara en del av det syste­matiska kvalitetsarbetet.

I sammanhanget påminner regeringen om att det i proposition 2021/22:160 Skolans arbete med trygghet och studiero föreslås att det ska bli tydligare för huvudmän att elevhälsan kan utgöra en betydelsefull komponent i det systematiska kvalitetsarbetet och att huvudmannen och rektorn utöver att följa upp utbildningen även ska analysera de bakomliggande orsakerna till uppföljningens resultat och utifrån analysen genomföra insatser i syfte att utveckla utbildningen.

Elevhälsan ska samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten

I elevhälsans arbete ingår det i dag att ha en omfattande samverkan med samhällsfunktioner utanför skolan. Samverkan kan vara såväl hälso­främjande som förebyggande och åtgärdande. Elevhälsan kan exempelvis ha behov av kontakt med ungdomsmottagningar, barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten, barn- och ungdomsmottagningar, vårdcentraler, barn- och ungdomshabilitering, närpolis och idéburna organisationer. För vissa elever har personal inom elevhälsan ofta en viktig funktion att fylla när det gäller kontakter med dessa aktörer. Det finns elever som behöver insatser från bl.a. hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att klara sin skolgång. Det är därför viktigt att det finns en god samverkan mellan skolan och dessa instanser eftersom brister i denna samverkan innebär en stor risk för de utsatta grupper av elever som har behov av detta.

Enligt regeringen behövs strukturer för samverkan. Det kan räcka med ett väl utvecklat informationsutbyte mellan relevanta aktörer, men ibland krävs ytterligare insatser för att samordna och tydliggöra ansvars- och rollfördelning i planering, genomförande och uppföljning av arbetet, särskilt vid insatser för en enskild elev. Förslaget kan bidra till att möjliggöra en mer behovsanpassad och positiv kunskapsutveckling för eleven. Eftersom olika huvudmän kan ha vitt skilda förutsättningar för sitt elevhälsoarbete är det viktigt att regelverket inte är alltför detaljstyrande. Regeringen bedömer att det därför är tillräckligt att ange att samverkan ska ske vid behov och att det inte är lämpligt att i detalj ange när samverkan ska ske. En utvecklad samverkan innebär även en förbättrad möjlighet till ökad kunskapsutveckling hos elever.

Krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsan

Bakgrund

I skollagen anges att det inom elevhälsan ska finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses (2 kap. 25 § andra stycket). Enligt förarbetena till bestämmelsen behöver tillgång till specialpedagogisk kompetens inte enbart syfta på personer med specialpedagogutbildning, utan kan också innefatta speciallärare eller en skolledare med särskilt ansvar för specialpedagogiska insatser (prop. 2009/10:165 s. 278).

Kartläggningar och rapporter pekar på att den specialpedagogiska kompetensen behöver stärkas i undervisningen. Av exempelvis Skolverkets rapport Tillgängliga lärmiljöer – en nationell studie av skolhuvudmännens arbete för grundskoleelever med funktionsnedsättning (rapport 404:2016) framgår att lärare ofta ser att vissa elever behöver extra anpassningar och särskilt stöd, men att lärarna därefter saknar möjlighet och kompetens att själva stödja och anpassa undervisningen. Bristande kompetens hos lärare är ett hinder i arbetet med att motverka pedagogiska konsekvenser av funktions­nedsättningar. Här har samverkan med elevhälsan en betydelsefull roll, särskilt den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan.

Av utredningen (SOU 2021:11) framgår att exempelvis elevers behov av stödinsatser inte upptäcks i tid och att utredningar av elevers behov av särskilt stöd i många fall tar alltför lång tid. Ibland dröjer det även länge innan stödinsatserna sätts in och många elever får inte stöd i den omfattning som de skulle behöva. De insatser som ges svarar inte heller i tillräcklig utsträckning mot elevernas stödbehov. Utredningen poängterar också att många lärare efterfrågar ökade kunskaper när det gäller att utforma adekvata stödinsatser för eleverna. I detta arbete brister ofta samarbetet med elevhälsan. För att fler elever ska nå målen för sin utbildning behöver regleringen som rör tillgången till den specialpedagogiska kompetensen förtydligas.

Regeringens förslag

Det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser.

Skälen för regeringens förslag

Krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser

För att åtgärda bristerna i skolans arbete med att skapa pedagogiska, psykosociala och fysiska lärmiljöer som ger rimliga förutsättningar för alla elever att nå målen för sin utbildning ligger ett stort ansvar på en fungerande elevhälsa. Många lärare saknar i dag tillräcklig kompetens för att kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov och efterfrågar stöd från elevhälsan som på många håll brister i att leva upp till sitt uppdrag. Både utformning och uppföljning av stödåtgärder fungerar bättre när lärare samverkar med specialpedagog eller speciallärare.

Regeringen anser att den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan behöver stärkas. Regeringens uppfattning är att arbetet med specialpeda­gogiska insatser ska ske i nära samarbete med lärare och skolans övriga personal för att främja elevernas hälsa och lärande i utveckling mot utbildningens mål. Gällande bestämmelser innebär att det inte finns något krav på tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpeda­gogiska insatser och är i detta avseende enligt regeringen otillräckliga. Regeringen föreslår därför att skollagen förtydligas så att det framgår att det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser.

Det kan antas att regeringens förslag inte innebär någon förändring för majoriteten av skolor som redan i dag låter speciallärare eller specialpedagoger företräda den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan. Förslaget kan dock för vissa skolor innebära en skärpning, eftersom det finns stora variationer när det gäller såväl arbetsuppgifter som utbildning och yrkes­bakgrund hos elevhälsopersonalen. Det är därför en viktig signal om att den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan behöver uppgraderas och jämställas med vad som gäller för övriga lagstadgade professioner inom elevhälsan. Regeringen anser att den skillnad som i dag finns mellan elevhälsans professioner är omotiverad och att den specialpedagogiska kompetensen behöver likställas med vad som gäller för de andra lagstadgade professionerna inom elevhälsan. Vidare bedömer regeringen att det föreslagna kravet kommer att leda till att vissa huvudmän behöver organisera sig så att redan anställda specialpedagoger eller speciallärare kan ingå i den samlade elevhälsan. Det bedöms få positiva effekter för skolors förutsättningar att leva upp till elevhälsans uppdrag, men också för enskilda elevers måluppfyllelse. Andra huvudmän kommer att behöva rekrytera specialpedagoger eller speciallärare, vilket är rimligt enligt regeringens bedömning.

De som tjänstgör som specialpedagoger eller speciallärare inom elev­hälsan bör ha adekvat utbildning

Regeringen bedömer att det i dagsläget, med tanke på den brist på utbildad personal som råder, saknas rimliga förutsättningar för att ställa ett absolut krav på att den som anställs som speciallärare eller specialpedagog ska ha en sådan examen. Regeringen anser dock att huvudmännen bör sträva efter att de som anställs som specialpedagog eller speciallärare också ska ha en sådan examen.

Av Skolverkets lärarprognos 2021 (dnr 5.1.3–2020:1396) framgår att om nuvarande mönster består beräknas den framtida examinationen av special­lärare och specialpedagoger vara tillräckligt stor för att täcka behovet fram till 2035. Mot den bakgrunden anser regeringen att förslaget bör ses som ett första steg mot en skarpare reglering, med ett framtida krav på examinerade specialpedagoger eller speciallärare inom elevhälsan. Regeringen anser att det föreslagna förtydligandet bidrar till att stärka statusen för den special­pedagogiska kompetensen inom elevhälsan, även om det i dag finns en brist på utbildade specialpedagoger och speciallärare. Förslaget kan också bidra till att vissa huvudmän genomför nödvändiga organisatoriska förändringar som i sin tur leder till att fler specialpedagoger eller speciallärare får ett större inflytande i elevhälsoarbetet.

En garanti för tidiga stödinsatser i grundsärskolan

Bakgrund

Nuvarande garanti för tidiga stödinsatser

Sedan den 1 juli 2019 finns bestämmelser i skollagen om en garanti för tidiga stödinsatser i förskoleklassen och i lågstadiet i grundskolan, specialskolan och sameskolan. Garantin består av flera led för att säkerställa att elever i behov av stödinsatser för att nå kunskapskraven i svenska, svenska som andraspråk och matematik ska få rätt stödinsatser i rätt tid (3 kap. 4–4 b §§).

Om det utifrån ett nationellt kartläggningsmaterial, ett nationellt bedömningsstöd eller ett nationellt prov finns en indikation på att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som ska uppnås ska ansvarig lärare göra en särskild bedömning av elevens kunskapsutveckling och avgöra om eleven är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Bedömningen ska avgöra om eleven är i behov av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen eller särskilt stöd för att nå de kunskapskrav som ska uppnås. Om det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som ska uppnås ska åtgärder sättas in skyndsamt. De extra anpassningar som vidtas ska följas upp både i slutet av förskoleklassen och i slutet av lågstadiet, och resultatet ska överföras till ansvarig lärare i nästa årskurs. Den särskilda bedömningen samt planering och uppföljning av extra anpassningar ska som huvudregel genomföras i samråd med personal med specialpedagogisk kompetens. Garantin ska anses vara uppfylld när de åtgärder som garantin omfattar har vidtagits. I detta ingår att de extra anpassningar som har planerats också har genomförts och följts upp för att säkerställa att de gett resultat. Det är huvudmannen som har det övergripande ansvaret eftersom det är huvud­mannens ansvar att utbildningen genomförs i enlighet med gällande författningar.

Bestämmelserna om extra anpassningar, utredning om behovet av särskilt stöd och åtgärdsprogram gäller i samtliga obligatoriska skolformer. Elever i grundsärskolan och elever i specialskolan som har en intellektuell funktions­nedsättning och som läser enligt grundsärskolans kursplaner omfattas dock inte av bestämmelserna.

Från den 1 juli 2022 kommer uttrycket kunskapskrav att ersättas med uttrycket kriterier för bedömning av kunskaper (prop. 2021/22:36). I det följande används den nu gällande lydelsen kunskapskrav.

Styrdokumenten medger en garanti för tidiga stödinsatser i ämnen

För att en garanti för tidiga stödinsatser motsvarande den som finns i bl.a. grundskolan ska kunna införas i grundsärskolan behöver det finnas kunskapskrav som elevens kunskaper kan bedömas mot för att kunna bedöma om eleven är i behov av stödinsatser. I grundsärskolans läroplan anges att eleverna efter genomgången grundsärskola ska kunna använda det svenska språket i tal och skrift på ett nyanserat sätt och att de ska kunna använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet. För elever som läser ämnen i grundsärskolan finns det kunskapskrav i samma årskurser som för elever i grundskolan, skillnaden är dock att det i grundsärskolan saknas kunskapskrav för godtagbara kunskaper i läsförståelse i slutet av årskurs 1. I övrigt finns kunskapskrav för godtagbara kunskaper i slutet av årskurs 3, kunskapskrav i slutet av årskurs 6 och i slutet av årskurs 9 för ämnena svenska och svenska som andraspråk, matematik, samhällsorienterande ämnen och naturorienterande ämnen i såväl grundskolan som grundsärskolan. För övriga ämnen i både grundskolan och grundsärskolan finns enbart kunskapskrav i slutet av årskurs 6 och i slutet av årskurs 9. För elever som läser ämnesområden i grundsärskolan finns däremot enbart kunskapskrav för årskurs 9 efter elevens förutsättningar.

I 10 kap. 11 § skolförordningen (2011:185) anges att en huvudman är skyldig att använda sig av bedömningsstöd i årskurs 1 i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik i grundsärskolan. Även i årskurs 1 i grundskolan är motsvarande bedömningsstöd obligatoriska att använda (9 kap. 22 b § skolförordningen). I grundsärskolan finns även frivilliga bedömnings­stöd i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik som riktar sig till övriga årskurser. För grundskolan finns också frivilliga bedömningsstöd i de olika ämnena.

Sammanfattningsvis finns det enligt regeringen en hög grad av sam­stämmighet när det gäller i vilka årskurser som det finns kunskapskrav för elever i grundskolan och elever som läser ämnen i grundsärskolan. Kunskaps­kraven överensstämmer också såtillvida att de tar sikte på att eleverna ska lära sig läsa, skriva och räkna. Det finns även en skyldighet att använda de nationella bedömningsstöden i svenska, svenska som andraspråk och matematik i årskurs 1 i både grundskolan och grundsärskolan. Det finns således strukturella förutsättningar som underlättar införandet av en garanti för tidiga stödinsatser för elever som läser svenska, svenska som andraspråk och matematik i grundsärskolan.

Regeringens förslag

Den befintliga garantin för tidiga stödinsatser ska utvidgas till att omfatta även elever som läser ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik enligt grundsärskolans kursplaner. Syftet med garantin ska vara att de elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner och har behov av stöd tidigt ska få de stödinsatser som behövs för att de ska nå de kunskapskrav som minst ska uppnås i svenska, svenska som andraspråk och matematik i årskurs 3 i grundsärskolan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för huvudmän att använda nationella bedömningsstöd i årskurs 3 för elever som läser enligt grundsär­skolans kursplaner.

Regeringens bedömning

Skolverket bör ges i uppdrag att ta fram nationella bedömningsstöd i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik för årskurs 3 i grundsär­skolan.

Skälen för regeringens förslag

Att kunna läsa, skriva och räkna är viktiga förmågor för alla elever

Förmågan att läsa, skriva och räkna är viktig för alla elever. Kunskaper i läsning, skrivning och matematik har avgörande betydelse för elevernas fortsatta skolgång och för ökade möjligheter till delaktighet i samhället. Det är därför angeläget att så tidigt som möjligt minska andelen elever som har svårigheter eller kan komma att få svårigheter inom dessa områden.

I grundsärskolans läroplan anges att eleverna efter genomgången grundsärskola ska kunna använda det svenska språket i tal och skrift på ett nyanserat sätt och att de ska kunna använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet. I de nuvarande bestämmelserna om en garanti för tidiga stödinsatser är grundsärskolan exkluderad, vilket enligt regeringen kan uppfattas som att dessa förmågor inte är lika viktiga för elever som läser ämnen enligt grundsärskolans läroplan som för elever i de övriga skolformerna.

Enligt regeringen bör grundsärskolan följa med i skolans generella utveckling. Regeringen anser därför att garantin för tidiga stödinsatser även ska omfatta elever som läser ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik enligt grundsärskolans kursplaner. Genom att utvidga garantin understryks dessutom elevernas kunskapsutveckling som central samt vikten av att eleverna i denna skolform ges stöd att nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

På samma sätt som för övriga skolformer bör garantin bestå av flera led som bl.a. innefattar särskilda bedömningar av elevernas kunskapsutveckling och att stödinsatser vidtas vid behov. Vidare bör stödinsatserna följas upp i slutet av elevens tid i lågstadiet och resultat överlämnas till läraren i nästa årskurs. Garantin kommer i stora delar att motsvara den garanti som i dag finns i bl.a. grundskolan men kommer att särskilja sig när det gäller t.ex. nationella prov. I stället för att som i de övriga skolformerna använda nationella prov föreslås nationella bedömningsstöd användas i årskurs 3 för elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Förslaget innebär även att det bemyndigande som finns i skollagen utökas så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om att nationella bedömningsstöd ska användas även i årskurs 3 i grundsärskolan för elever som läser enligt grundsärskolan kursplaner.

Vidare framför regeringen att en garanti för tidiga stödinsatser också är till gagn för de elever i grundsärskolan som läser integrerat i grundskolan eller de elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner i specialskolan och som i dag inte omfattas av garantin. Regeringen bedömer även att kunskaper i att läsa, skriva och räkna är lika viktigt för eleverna i grundsärskolan som för elever i andra skolformer. Kunskaperna är viktiga både i deras dagliga liv och för deras framtida möjligheter till studier, arbete och delaktighet i samhället. Genom införandet av en garanti för tidiga stödinsatser i grundsärskolan är det regeringens förhoppning att fler elever ges möjlighet att uppnå dessa baskunskaper.

Reglering av skyldigheten att använda obligatoriska bedömningsstöd

I dag finns det bemyndiganden i skollagen (29 kap. 28 a §) som anger att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om skyldighet för huvudmän att använda nationella kartläggnings­material i förskoleklassen och nationella bedömningsstöd i årskurs 1 i grund­skolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. För att det ska vara möjligt att genomföra garantin även i grundsärskolan föreslår regeringen att nämnda bemyndigande i 29 kap. 28 a § skollagen utökas så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om att nationella bedömningsstöd ska användas även i årskurs 3 för elever som läser enligt grundsärskolan kursplaner.

Det bör krävas att en särskild bedömning genomförs

Som nämns ovan ska det göras en särskild bedömning av en elevs kunskaps­utveckling om det utifrån användning av ett bedömningsstöd finns en indikation på att eleven inte kommer att nå de kunskapskrav som ska uppnås i årskurs 3 för elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Om det efter den särskilda bedömningen kan befaras att eleven inte kommer att uppnå kunskapskraven ska eleven skyndsamt ges det stöd han eller hon behöver. I den särskilda bedömningen behöver det vägas in om och hur en intellektuell funktionsnedsättning och eventuella ytterligare funktionsnedsättningar kan påverka elevens lärande. Det är angeläget att bl.a. upptäcka om eleven har svårigheter i sin läs- och skrivutveckling som inte kan kopplas till den intellektuella funktionsnedsättningen i sig.

Regeringen framhåller att huvudmännen i och med införandet av en garanti för tidiga stödinsatser i grundsärskolan behöver säkerställa att det inom organisationen finns personal med sådan specialpedagogisk kompetens som krävs för att en särskild bedömning ska kunna göras. Det finns i dag brist på behöriga och legitimerade lärare i bl.a. grundsärskolan. I propositionen Vissa insatser för ökad lärarkompetens (prop. 2020/21:152) bedömde regeringen att det fortsättningsvis finns behov av bestämmelser som under en övergångs­period skapar förutsättningar för lärare med erfarenhet av undervisning i bl.a. grundsärskola att fortsätta att undervisa och besluta om betyg trots att de saknar behörighet. Att inte låta lärare som saknar legitimation undervisa skulle enligt regeringens mening innebära en förlust av gedigen kompetens och erfarenhet, vilket med hänsyn till den akuta lärarbristen inte bedöms försvarbart. Regeringen har därutöver vidtagit ett flertal åtgärder för att förbättra tillgången till lärare och möjliggöra för lärare att vidareutbilda sig för att avlägga speciallärarexamen eller specialpedagogexamen, bl.a. inom ramen för fortbildningsinsatsen Lärarlyftet. År 2016 beslutade regeringen om förordningen (2016:400) om statsbidrag för personalförstärkning inom elevhälsan och när det gäller specialpedagogiska insatser och för fortbildning när det gäller sådana insatser, som syftar till att lärare i bl.a. grundsärskolan och specialskolan ska avlägga en speciallärarexamen eller specialpedagog­examen. Medel har även tillförts för en utbyggnad av speciallärar- och specialpedagogutbildningarna som beräknas motsvara 450 helårsstudenter (prop. 2015/16:1 utg.omr. 16 avsnitt 9.2.1). Enligt regeringen är det även av stor vikt att huvudmän skärper sitt arbete med och planering för att underlätta vidareutbildning av obehöriga lärare. I och med införandet av en garanti för tidiga stödinsatser i grundsärskolan behöver huvudmännen säkerställa att det inom organisationen finns personal med sådan specialpedagogisk kompetens som krävs för att en särskild bedömning ska kunna göras.

Vissa skillnader jämfört med den garanti som finns i bl.a. grundskolan

För elever i grundsärskolan kan det vara en stor variation på hur snabbt enskilda elever utvecklas språkligt. Det är relativt vanligt med en försenad språkutveckling, vilket innebär att det ofta tar längre tid för elever i grundsärskolan att lära sig läsa än för elever i grundskolan. Regeringen gör bedömningen att det är fullt möjligt att genomföra en särskild bedömning mot kunskapskrav i årskurs 3 i läsning i grundsärskolan. Det saknas därför skäl att införa kunskapskrav i läsförståelse i slutet av årskurs 1 i grundsärskolan.

Eftersom betygen inte har samma funktion för grundsärskolans elever är det enligt regeringen inte önskvärt att införa nationella prov i grundsärskolan. Det är dock fortsatt angeläget att följa upp kunskapsutvecklingen för de elever som läser svenska, svenska som andraspråk och matematik enligt grundsär­skolans kursplaner under sista året i lågstadiet. Som angetts ovan föreslår regeringen att det ska införas ett bemyndigande om att nationella bedömnings­stöd ska användas i årskurs 3 för elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Genom användningen av dessa får skolan kunskap om vilket stöd och vilka utmaningar eleverna behöver. Regeringen föreslår även att garantin i grundsärskolan, på samma sätt som i grundskolan, bör innefatta att uppföljningen av vidtagna extra anpassningar ska genomföras i slutet av lågstadiet och att resultatet av uppföljningen överförs till den lärare som ska ansvara för eleven i nästa årskurs.

Elever som läser ämnesområden omfattas inte

Elever i grundsärskolan kan som nämnts tidigare få sin undervisning i ämnen eller i ämnesområden. De ämnesområden som närmast motsvarar ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik är ämnesområdena kommunikation och verklighetsuppfattning. När det gäller elever som läser ämnesområden tar kunskapskraven för grundläggande kunskaper inte sikte på att de ska lära sig läsa, skriva och räkna, men att de ska utvecklas så långt de kan utifrån sina förutsättningar.

Kunskapskrav för dessa elever finns enbart i slutet av årskurs 9 utifrån elevens förutsättningar. Den elevgrupp som läser ämnesområden är dessutom mycket heterogen när det gäller kognitiva förutsättningar. Regeringen bedömer att förhållandet att det finns kunskapskrav i årskurs 3 i svenska, svenska som andraspråk och matematik i grundsärskolan utgör en rimlig förutsättning för en garanti för tidiga stödinsatser i lågstadiet för de elever som läser dessa ämnen. När det gäller elever som läser ämnesområden enligt grundsärskolans kursplaner bedömer regeringen inte att det är aktuellt att fastställa några nya kunskapskrav, vilket gör att det även framgent kommer att saknas kunskapskrav i årskurs 3 för dessa elever. Av den anledningen bör en garanti för tidiga stödinsatser inte omfatta de elever som läser ämnesområdena kommunikation och verklighetsuppfattning.

Regeringen betonar att det faktum att elever som läser ämnesområden inte kommer att omfattas av garantin inte ska innebära att eleverna möts av låga förväntningar. För elever som läser ämnesområden finns inte kunskapskrav fastställda i slutet av årskurs 3, utan enbart kunskapskrav för slutet av årskurs 9 utifrån elevens förutsättningar. Det saknas därmed, enligt regeringens uppfattning, mätpunkter i form av kunskapskrav som eleverna ska uppnå. Det är därför inte lämpligt att införa en garanti för tidiga stödinsatser för elever som läser ämnesområden.

Uttrycket intellektuell funktionsnedsättning

Bakgrund

Uttrycket utvecklingsstörning har funnits i skollagen sedan den infördes och fanns även med i den tidigare skollagen. I skollagen och övriga författningar används uttrycket när det refereras till elever i grundsär- och gymnasiesär­skolan samt inom kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning, och även elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner i specialskolan.

Regeringens förslag

Uttrycket utvecklingsstörning ska ersättas med intellektuell funktionsned­sättning i skollagens bestämmelser som avser målgruppen för grundsärskolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå.

Skälen för regeringens förslag

Uttrycket utvecklingsstörning upplevs i dag som ålderdomlig och är samtidigt ett oprecist uttryck som egentligen inte säger något om själva funktionsnedsättningen. Såväl i Sverige som internationellt har intellektuell funktionsnedsättning (intellectual disability) under senare år blivit allt vanligare att använda i dagligt tal och skrift. Uttrycket beskriver bättre vad funktionsnedsättningen innebär, och det signalerar vad samhället har ansvar för att överbrygga för att individen ska tillförsäkras mesta möjliga delaktighet.

På senare år har begreppet utvecklingsstörning successivt ersatts av intellektuell funktionsnedsättning, såväl internationellt som i en svensk kontext i både tal som skrift. Skolverket, Skolinspektionen och Special­pedagogiska skolmyndigheten (SPSM) använder i dag intellektuell funktions­nedsättning i alla sammanhang förutom när myndigheterna hänvisar direkt till skollagen, då används i stället utvecklingsstörning. Även inom psykiatrin och psykologin har utvecklingsstörning slutat att användas. Regeringen gör därför bedömningen att det inte finns några skäl till att fortsätta använda uttrycket utvecklingsstörning i skollagstiftningen.

Regeringen framför bl.a. att uttrycket intellektuell funktionsnedsättning är mer tidsenligt och mindre stigmatiserande och en mer klargörande benämning för vad själva funktionsnedsättningen innebär. Regeringen hänvisar bl.a. även till att uppdraget för utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven (SOU 2021:11) var begränsat till att överväga om benämningen utvecklings­störning borde ersättas i skollagen och anslutande författningar. Eftersom det inte ingick i utredningens uppdrag att föreslå ändringar i annan lagstiftning saknas det enligt regeringen beredningsunderlag för att gå fram med förslag som avser annan relevant lagstiftning.

Nya namn på skolformerna för elever med intellektuell funktions­nedsättning

Bakgrund

Målgruppen för grundsärskolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxen­utbildning (komvux) som särskild utbildning är enligt skollagens nuvarande formuleringar elever med utvecklingsstörning och elever som har fått en betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personer med autism eller autismliknande tillstånd tillhör målgruppen endast om de också har en utvecklingsstörning eller en begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Enligt artikel 8 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsned­sättning ska bl.a. stereotypa uppfattningar och fördomar om personer med funktionsnedsättning bekämpas inom livets alla områden och åtgärder ska vidtas på alla nivåer i undervisningssystemet för att uppmuntra en inställning präglad av respekt för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Av artikel 24 i samma konvention framgår att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra ska få tillgång till en inkluderande utbildning och att de ska ges skälig anpassning utifrån personliga behov.

Benämningarna grundsärskola, gymnasiesärskola och kommunal vuxen­utbildning som särskild utbildning riskerar att skapa känslan av utanförskap hos eleverna i dessa skolformer. Benämningarna kan därigenom påverka elevernas självbild och omgivningens fördomar samt syn på eleven på ett negativt sätt och förstärka känslan av att vara en individ som inte ingår i ett ordinarie sammanhang. Benämningarna kan av eleverna som får sin utbildning där således uppfattas som nedsättande och kan leda till diskriminering, kränkningar och trakasserier.

Regeringens förslag

Skolformen grundsärskola ska byta namn till anpassad grundskola. Skolformen gymnasiesärskola ska byta namn till anpassad gymnasieskola. Kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå ska byta namn till kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning på grundläggande nivå och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på gymnasial nivå ska byta namn till kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning på gymnasial nivå.

Därtill ska nödvändiga följdändringar med anledning av namnbytena göras i skollagen.

Skälen för regeringens förslag

Skolformerna behöver byta namn

Skolan ska vara en plats som är fri från kränkande behandling och trakasserier där alla elever upplever trygghet och där det finns en ömsesidig respekt mellan såväl elever som mellan lärare och elever. Som anges ovan har Sverige åtagit sig att bekämpa stereotypa uppfattningar och fördomar samt uppmuntra en inställning präglad av respekt för rättigheterna för personer med funktionsned­sättning inom alla nivåer i undervisningssystemet. Det finns dock elever som är mottagna i bl.a. grundsärskolan som i dag upplever att de utsätts för kränkningar baserade på skolformens namn. Enligt regeringen är det inte acceptabelt att elever upplever sig utsatta i skolan utifrån den skolform de går i. Att benämningen på skolformerna används nedsättande och innebär att elever kan löpa risk att utsättas för eller bli utsatta för kränkande behandling är enligt regeringen inte en ordning som kan accepteras. Regeringen bedömer därför att skolformerna bör byta namn i enlighet med förslaget. De nya namnen innebär inte att målgruppen för skolformerna ändras.

Regeringen bedömer att ordet anpassad inte löper samma risk att uppfattas som stigmatiserande som ordet särskild och mellanledet sär. Vidare är det viktigt att värna om elevernas upplevelse av en skola som inte är ämnad att särbehandla utifrån elevernas funktionsnedsättningar. Regeringen framför att den även vill vara tydlig med att förslaget inte innebär att processen för mottagande i grundsärskolan ändras i och med namnbytet. För att bli mottagen i grundsärskolan kommer det även i fortsättningen att krävas en pedagogisk, social, medicinsk och psykologisk utredning med fastställande av en intellektuell funktionsnedsättning för att en elev ska kunna mottas (7 kap. 5 § skollagen).

Om begreppet anpassad

Det som karakteriserar bl.a. grundsärskolan och gymnasiesärskolan i dag är att de är anpassade utifrån målgruppens behov. Att använda anpassad i namnet för skolformen visar att det handlar om att anpassa verksamheten utifrån elevernas behov och förutsättningar. Som angetts ovan bedömer regeringen att ordet anpassad inte löper samma risk att uppfattas som stigmatiserande som ordet särskild och mellanledet sär. Regeringen menar att ordet anpassad redan är etablerat och signalerar en mer flexibel utbildning samt ligger i linje med de rättigheter som lyfts fram i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Benämningen anpassad grundskola respektive anpassad gymnasieskola uttrycker att hela utbildningen är anpassad, men den beskriver inte i vilken omfattning och på vilket sätt, något som i sig kan ses som positivt. Samtidigt indikerar benämningen anpassad att utbildningen inte kan vara lika för alla utan ska anpassas individuellt.

När det gäller farhågan om sammanblandning av begrepp medger regeringen att förslaget på namn inte är optimalt. Begreppet anpassning finns redan i skolförfattningarna och de föreslagna namnen ska inte blandas samman med begreppen extra anpassning eller anpassad studiegång. Enligt regeringen är det viktigt att värna om elevernas upplevelse av en skola som inte är ämnad att särbehandla utifrån elevernas funktionsnedsättningar. Mot den bakgrunden menar regeringen att det inte är lämpligt att återigen utreda frågan om ett namnbyte eftersom resultatet av en sådan skulle dröja och eleverna kan fort­sätta att uppleva sig utsatta för kränkande behandling baserat på skolformernas namn. Regeringen bedömer även att det finns en stor enighet om att mellan­ledet sär ska tas bort från namnet i de berörda skolformerna och att det är troligt att den förvirring som eventuellt kan uppstå är övergående i takt med att de nya namnen etablerar sig. Regeringen bedömer därför att nyttan av ett namnbyte överväger de negativa aspekterna av att det kan uppstå en del förvirring i ett inledande skede.

Kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning

Sedan den 1 juli 2020 finns ingen separat skolform som riktar sig specifikt till vuxna med utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada. Det som tidigare var särskild utbildning för vuxna (särvux) utgör nu två nya delar inom skolformen kommunal vuxenutbildning (komvux) och benämns kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå (prop. 2019/20:105). Som anges ovan föreslår regeringen att dessa skolformer ska byta namn till komvux som anpassad utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå. Med anledning av frågan om att efter relativt kort tid återigen byta namn på skolformen framför regeringen bl.a. att det är rimligt att ordet särskild även ersätts för den utbildning inom komvux eftersom den riktar sig till samma målgrupp.

Ytterligare konsekvenser av att ordet sär tas bort

Som en konsekvens av att benämningarna grundsärskolan och gymnasie­särskolan ändras bedömer regeringen att även andra, till dessa skolformer hörande benämningar utmönstras ur skollagen och ersätts. Gymnasiesärskole­arbete bör därför i stället benämnas gymnasiearbete i anpassad gymnasieskola och gymnasiesärskolepoäng bör benämnas gymnasiepoäng i anpassad gymnasieskola. Vidare bör benämningen gymnasiesärskoleutbildning ersättas med utbildning i anpassad gymnasieskola. När det gäller gymnasiesär­skolebevis föreslår regeringen att det i stället benämns gymnasiebevis avseende anpassad gymnasieskola. När det gäller den kommunala vuxen­utbildningen bör benämningen den särskilda utbildningen på grundläggande nivå som motsvarar träningsskolan inom grundsärskolan ersättas med den anpassade utbildningen på grundläggande nivå som motsvarar utbildning inom ämnes­områden i den anpassade grundskolan. Detta är en direkt följd av regeringens förslag att avskaffa benämningen träningsskolan, se nedan.

En gemensam anpassad grundskola

Bakgrund

Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en för dem anpassad utbildning som ger kunskaper och värden och utvecklar elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Inom grundsärskolan finns en särskild inriktning som benämns träningsskola. Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan tillgodogöra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen (11 kap. 2 och 3 §§ skollagen).

Inriktningen träningsskola fanns redan i 1985 års skollag och vid införandet av den nuvarande skollagen bedömdes att inriktningen skulle vara kvar som en del av grundsärskolan. I förarbetena betonades samtidigt att utbildningen för de elever som placerades i träningsskolan skulle utformas flexibelt utifrån elevens behov och förutsättningar (prop. 2009:10/165 s. 386). Det är huvud­mannen för utbildningen som avgör om en elev som tas emot i grundsärskolan ska läsa ämnen eller ämnesområden. Rektorn får även besluta om en elev ska läsa en kombination av ämnen och ämnesområden samt ämnen enligt grund­skolans kursplaner (11 kap. 8 § skollagen).

Regeringens förslag

Benämningen träningsskola ska tas bort ur skollagen.

Skälen för regeringens förslag

Många elever i grundsärskolan har en ojämn begåvningsprofil och kan därför behöva få merparten av sin undervisning i s.k. ämnesområden, vilket de i dag får inom ramen för träningsskolan. Dessa elever kan dock samtidigt ha möjlighet att följa undervisningen i ämnen.

Ambitionen att grundsärskolan ska vara en flexibel skolform står i motsats till den uppdelning mellan träningsskolan och övriga grundsärskolan som görs i styrdokumenten. Regeringen bedömer att det finns en risk för att benämningen träningsskola medför inlåsningseffekter och lägre ställda förväntningar på de elever som läser ämnesområden. Det faktum att elever kan kategoriseras som elever i träningsskolan och därmed inte ges möjlighet att läsa ett eller flera ämnen, trots att de skulle ha förutsättningar till det, motverkar tanken om att grundsärskolan ska ge varje elev möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sin förmåga. En sådan ordning är enligt regeringen inte acceptabel. Vidare menar regeringen att benämningen träningsskola är överflödig, eftersom variationen inom grundsärskolan ändå framgår genom att grundsärskolans elevgrupp beskrivs som att det finns elever som läser ämnen eller ämnesområden, alternativt en kombination av båda (11 kap. 5 § skollagen).

Regeringen konstaterar vidare att även om benämningen träningsskola tas bort kommer det även i fortsättningen att finnas möjligheter att organisera utbildningen på ett sätt som ger elever de bästa förutsättningarna att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Elevens val i grundsärskolan ska tas bort

Bakgrund

Enligt skollagen ska det i grundsärskolan, utöver undervisningen i ämnen eller ämnesområden, finnas elevens val (11 kap. 6 §). Bestämmelser om fördelning av den garanterade undervisningstiden för ämnen och ämnesområden (timplaner) finns i bilaga 2 i skolförordningen (2011:185). I grundsärskolans ämnen uppgår den totala garanterade undervisningstiden till 6 890 timmar, varav 150 timmar är fördelade på elevens val. Den totala garanterade undervisningstiden för elever i grundsärskolan som läser ämnesområden uppgår till 6 665 timmar, varav 190 timmar är fördelade på elevens val.

Regeringens förslag

Bestämmelser om elevens val i grundsärskolan ska avskaffas.

Regeringens bedömning

De frigjorda timmarna från elevens val för elever som läser ämnen bör omfördelas så att de naturorienterande ämnena uppgår till 650 timmar och de samhällsorienterande ämnena till 790 timmar.

De frigjorda timmarna från elevens val för elever som läser ämnesområden bör omfördelas så att de fem ämnesområdena estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning uppgår till 1 015 timmar. Fördelningsbar undervisningstid bör uppgå till 1 590 timmar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen eller ämnesområden (11 kap. 6 § skollagen). Huvudmannen ska erbjuda eleverna ett allsidigt urval av ämnen som elevens val (10 kap. 5 § skolförordningen). Undervisningen som bedrivs i elevens val är mycket skiftande mellan såväl huvudmän som skolor. Av propositionen framgår att elevernas valmöjligheter när det gäller elevens val i många fall är begränsade på grund av att skolor inte kan erbjuda särskilt stor variation av aktiviteter. Utbudet av olika aktiviteter styrs ofta av vilka lärarresurser som står till förfogande snarare än att undervisningen utgår från elevernas önskemål. Vidare finns osäkerhet om i vilken grad nuvarande undervisningstid i elevens val används på ett effektivt sätt.

Som framgår ovan har timmarna i elevens val i grundsärskolan under flera år successivt minskat. På grund av reduceringen av undervisningstiden för elevens val och det ofta begränsade utbudet av valmöjligheter för eleverna anser regeringen att det inte är möjligt att fullt ut uppfylla de ursprungliga intentionerna med elevens val. Regeringen gör därför bedömningen att elevens val ska tas bort i bestämmelserna och att timmarna för elevens val bör fördelas på andra ämnen och ämnesområden. Regeringen avser också överväga en översyn av timplanen för ämnen i grundsärskolan.

En möjlighet att överklaga beslut om att låta en elev gå om en årskurs

Bakgrund

Varje elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska vid slutet av läsåret flyttas till närmast högre årskurs, om inte något annat beslutas (4 kap. 4 § skolförordningen). Rektorn får besluta att en elev inte ska flyttas till närmast högre årskurs, om detta med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt är lämpligast för eleven. Vidare får rektorn på begäran av en elevs vårdnadshavare besluta att eleven får gå om en årskurs. Rektorn får även besluta att en elev i de obligatoriska skolformerna ska flyttas till en högre årskurs än den som eleven tillhör, om eleven har goda förutsättningar att delta i utbildningen i den högre årskursen och elevens vårdnadshavare medger det (4 kap. 5–7 §§ skolförordningen). Rektorns beslut går i dag inte att överklaga (15 kap. 1 § skolförordningen).

I skollagen finns det flera beslut som rektorn kan fatta som är av ingripande karaktär för eleven, t.ex. beslut om särskilt stöd i en särskild undervisnings­grupp eller anpassad studiegång, och som är möjliga att överklaga. Däremot kan inte ett beslut om att inte flytta upp en elev till närmast högre årskurs överklagas, trots att ett sådant beslut för den enskilde eleven kan uppfattas som minst lika ingripande som ett beslut om t.ex. särskilt stöd i en särskild undervisningsgrupp.

Regeringens förslag

En rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, special­skolan eller sameskolan ska gå om en årskurs, om elevens vårdnadshavare medger det och det med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt är lämpligast för eleven. Om det finns synnerliga skäl ska rektorn även utan medgivande från elevens vårdnadshavare få besluta att eleven ska gå om en årskurs. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut om att en elev ska gå om en årskurs. Rektorns beslut ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Regeringens bedömning

Bestämmelserna i skolförordningen om att en rektor får besluta att en elev inte ska flyttas till närmast högre årskurs och att rektorn på begäran av en elevs vårdnadshavare får besluta att en elev ska gå om en årskurs i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan bör upphävas.

Det bör framgå av avgångsintyget om det har fattats beslut att en elev ska gå om en årskurs.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Frågor om att en elev ska gå om en årskurs bör regleras i lag

Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna ska meddelas genom lag om de gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Samma sak gäller för föreskrifter om kommunernas befogenheter. Riksdagen kan dock bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på dessa områden, förutom i vissa närmare angivna frågor (8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 och 8 kap. 3 § regeringsformen).

Frågan om en rektors möjlighet att besluta att en elev ska gå om en årskurs avser skyldigheter för enskilda. Föreskrifter om sådana beslut innebär även att kommunala skolhuvudmän ges befogenheter. Av dessa anledningar krävs stöd i lag för föreskrifter om en rektors möjlighet att besluta att en elev ska gå om en årskurs. Bestämmelserna om beslut av detta slag bör enligt regeringen finnas i det kapitel i skollagen som innehåller bestämmelser om skolplikten och dess längd.

Sammanslagning av bestämmelserna om att neka uppflyttning och om att gå om en årskurs

Det finns enligt regeringen flera skäl som talar för att slå samman skolför­ordningens bestämmelser i 4 kap. om att rektorn får besluta att en elev inte ska flyttas till närmast högre årskurs (5 §) och om att rektorn på begäran av en elevs vårdnadshavare får besluta att eleven får gå om en årskurs (6 §). Skillnaden att det i ena fallet krävs vårdnadshavarens begäran torde enligt regeringen sakna reell betydelse eftersom ett beslut om att neka en elev att flytta upp till nästa årskurs i stort sett aldrig fattas utan vårdnadshavares medgivande. För en sammanslagning talar bl.a. också de förändringar som skollagen genomgått när det gäller bestämmelserna om extra anpassningar och särskilt stöd. Det får nämligen förutsättas att i stort sett samtliga elever som kan komma i fråga för att gå om en årskurs, liksom de som nekas uppflyttning till närmast högre årskurs, har varit föremål för såväl extra anpassningar som särskilt stöd och i många fall båda delarna. En rektors beslut att inte flytta upp en elev till närmast högre årskurs eller att en elev ska gå om en årskurs är enligt regeringen rimligtvis också en åtgärd som berörs i samband med dessa kontakter mellan skola och vårdnadshavare.

Det framstår enligt regeringen därför som ändamålsenligt att slå samman de två bestämmelserna till en. En gemensam bestämmelse har dessutom den fördelen att den är mer flexibel i den meningen att den kan användas för samtliga fall där det finns behov av att en elev går om en årskurs. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna i 4 kap. 5 § och 6 § andra stycket skol­förordningen slås samman till en gemensam bestämmelse. Användningen av uttrycket gå om en årskurs förordas, bl.a. eftersom det är betydligt mer vedertaget än uttrycket att inte flyttas upp till närmast högre årskurs.

Skolförordningen innehåller också en bestämmelse i 4 kap. 4 § andra stycket om att varje elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan vid slutet av läsåret ska flyttas till närmast högre årskurs. Eftersom den bestämmelsen inte har någon koppling till möjligheten att överklaga en rektors beslut att en elev inte ska flyttas upp eller gå om en årskurs utan snarare har karaktären av ren upplysningsbestämmelse bör den enligt regeringen förbli i skolförordningen. Vidare framgår att skolförordningen även innehåller bestämmelser om att rektorn får besluta att en elev ska flyttas till en högre årskurs än den som eleven redan tillhör eller normalt ska tillhöra, om eleven har goda förutsättningar att delta i utbildningen i den högre årskursen och elevens vårdnadshavare medger det. Eftersom sådana beslut enbart får fattas om vårdnadshavaren ger sitt samtycke saknas det skäl att göra dem överklagbara. Även dessa bestämmelser bör enligt regeringen förbli i skolförordningen.

Möjligheten att överklaga

För att en rektor ska kunna fatta ett beslut om att en elev ska gå om en årskurs bör det enligt regeringen krävas att detta, med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt, är det som framstår som lämpligast för eleven. Dessa förutsättningar bör endast kunna anses vara uppfyllda om eleven har betydande svårigheter att nå kunskapskraven och det kan antas att det skulle hjälpa eleven om han eller hon gick om en årskurs. Det bör således handla om elever som redan ges särskilt stöd och har åtgärdsprogram, men där dessa åtgärder inte är tillräckliga. Bedömningen ska dessutom vara att elevens individuella förutsättningar att nå kunskapskraven förbättras om eleven får gå om en årskurs. Regeringen understryker att en rektors beslut att en elev ska gå om en årskurs måste vara mycket välgrundat, noggrant utrett och väl dokumenterat med de skäl som rektorn anser finns för att fatta ett sådant beslut. Det ska vidare utgå från elevens möjlighet till bättre förutsättningar att nå så långt som möjligt i sina resultat och sin kunskapsutveckling. Regeringen vill i sammanhanget även understryka att möjligheten att gå om en årskurs aldrig får användas som ett alternativ till en elevs rätt till extra anpassningar eller särskilt stöd och åtgärdsprogram. Även när eleven går om en årskurs är det naturligtvis viktigt att bestämmelserna i 3 kap. skollagen om stöd och särskilt stöd beaktas så att eleven får de extra anpassningar eller det särskilda stöd i skolarbetet som han eller hon behöver och har rätt till. Det är också viktigt att undervisningen anpassas efter elevens behov och förutsättningar så att ytterligare ett läsår i samma årskurs inte enbart innebär att eleven får samma undervisning ett läsår till.

Möjligheten att överklaga är enligt regeringen viktig ur rättssäkerhets­synpunkt. En sådan ordning ligger också i linje med att ett beslut om t.ex. åtgärdsprogram, särskilt stöd i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång är överklagbart. Ett beslut om att en elev ska gå om en årskurs är enligt regeringens uppfattning minst lika ingripande, och grundar sig på samma typ av pedagogiska överväganden för den enskilde eleven. Att inte ett beslut om att en elev ska gå om en årskurs kan överklagas framstår mot den bakgrunden som motsägelsefullt.

Bestämmelsens konstruktion

Enligt regeringen bör det tydligt framgå av bestämmelsen att beslutet ska ske med medgivande från elevens vårdnadshavare. I likhet med bestämmelsen om placering i grundsärskola bör dock rektorn, i de fall det finns synnerliga skäl, ytterst ha en möjlighet att utan vårdnadshavares medgivande besluta att en elev ska gå om en årskurs. Med synnerliga skäl avses sådana situationer där det framstår som uppenbart att det inte överensstämmer med elevens behov och förutsättningar att flytta upp till närmast högre årskurs eller fortsätta i den årskurs där denne för närvarande går. Det ska alltså enligt regeringen framstå som uppenbart att eleven är i behov av att gå om en årskurs för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och nå de kunskapskrav som minst ska nås.

Att det ska krävas synnerliga skäl innebär att rektorn bara ska använda möjligheten att fatta ett sådant beslut i strid med en vårdnadshavares vilja i undantagsfall. Vidare bör ett beslut om att gå om en årskurs ha föregåtts av insatser och annat stöd. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att få vårdnadshavarna att förstå anledningen till beslutet. Regeringen understryker vikten av att skolan har en god samverkan och dialog med elevens vårdnads­havare om elevens skolgång. På så sätt är elevens vårdnadshavare införstådd med anledningen till beslutet och därmed minskar risken att vårdnadshavarna motsätter sig ett väl underbyggt beslut om att eleven ska gå om en årskurs.

Vidare bör rektorn innan ett beslut fattas konsultera elevhälsan för att utröna om elevens behov av att gå om har sin grund i behovet av pedagogiska insatser eller om det finns bakomliggande medicinska eller psykologiska orsaker till behovet.

Bestämmelserna i förvaltningslagen (2017:900) om parts rätt att få del av och yttra sig över uppgifter i ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild ska tillämpas i de fall en rektor beslutar att en elev ska gå om en årskurs. Det innebär att vårdnadshavare – och en elev i de fall eleven hunnit fylla 16 år – ska ges möjlighet att yttra sig innan rektor fattar ett sådant beslut. Även för de elever som är yngre än 16 år medför bestämmelserna i skollagen om att barnets inställning så långt som möjligt ska klarläggas och barnets rätt att fritt uttrycka åsikter i alla de frågor som berör honom eller henne en skyldighet för rektorn att låta eleven yttra sig innan beslutet fattas.

I de fall rektorns beslut överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd ska nämnden vid sin överprövning av rektorns beslut göra en bedömning av om det, med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt, finns sådana synnerliga skäl att det är lämpligast att eleven går om en årskurs.

En rektors beslut om att en elev ska gå om en årskurs bör inte vara bindande för andra skolhuvudmän. Det innebär att om en elev för vilken rektorn fattat ett sådant beslut byter skola så är inte rektorn vid den mottagande skolan bunden av beslutet. Dock bör givetvis rektorn vid den mottagande skolan få information om att rektorn vid den tidigare skolan har fattat ett sådant beslut. Det får också förutsättas att den mottagande rektorn gör en självständig bedömning av huruvida eleven är i behov av att gå om en årskurs eller om de förhållanden som föranlett den tidigare rektorns beslut kan åtgärdas på andra sätt, t.ex. särskilt stöd i undervisningen. Enligt 3 kap. 12 j § skollagen ska den skolenhet som eleven lämnar till den mottagande skolenheten överlämna sådana uppgifter om eleven som behövs för att underlätta övergången för eleven, och ett beslut om att en elev ska gå om en årskurs får typiskt sett anses vara en sådan uppgift. För att definitivt säkerställa att rektorn vid den mottagande skolan får del av informationen om att det fattats beslut om att en elev ska gå om en årskurs bör enligt regeringen bestämmelserna i 6 kap. 17 § skolförordningen kompletteras på så sätt att det framgår av avgångsintyget att ett sådant beslut fattats.

Enligt regeringens uppfattning är det lämpligt att rektorn fattar beslut om att en elev ska gå om en årskurs, i synnerhet då ett sådant beslut bygger på grannlaga överväganden av framför allt pedagogisk karaktär. Därtill ska beslutet som huvudregel fattas med medgivande från elevens vårdnadshavare. Dessutom ska rektorn låta eleven själv komma till tals innan ett beslut om att eleven ska gå om en årskurs fattas. Enligt regeringens uppfattning bör ett sådant ingripande och pedagogiskt grundat beslut inte kunna delegeras vidare av rektorn.

Dataskydd och sekretess

Regeringens bedömning

I Skolväsendets överklagandenämnds verksamhet kommer nödvändig behandling av personuppgifter i ärenden där en rektors beslut att en elev ska gå om en årskurs överklagats att kunna ske med stöd av den rättsliga grunden uppgift av allmänt intresse i artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Det finns också stöd i dataskyddslagen för nödvändig behandling av känsliga personuppgifter. Någon ytterligare dataskyddsreglering behöver därför inte införas. Det finns också en bestämmelse om sekretess hos Skolväsendets överklagandenämnd för uppgift om enskilds personliga förhållanden som är tillämplig om en rektors beslut om att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs överklagas till nämnden. Några ytterligare regleringar i offentlighets- och sekretesslagen behövs inte.

Regeringen redogör i propositionen för de närmare skälen för sin bedömning.

Ikraftträdande

Regeringens förslag

Lagändringarna som avser möjligheten att överklaga en rektors beslut att låta en elev gå om en årskurs ska träda i kraft den 1 januari 2023.

Lagändringarna som förtydligar elevhälsans uppdrag samt att det för elevhälsans specialpedagogiska insatser ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare, de nya namnen på grundsärskolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå och lagändringarna som innebär att elevens val i grundsärskolan och benämningen träningsskola tas bort och att uttrycket utvecklingsstörning ersätts med intellektuell funktionsnedsättning ska träda i kraft den 2 juli 2023.

Lagändringar om en garanti för tidiga stödinsatser ska träda i kraft den 1 juli 2024.

Skälen för regeringens förslag

Förtydligandet av elevhälsans uppdrag bör enligt regeringens bedömning träda i kraft så snart som möjligt och lämpligtvis inför ett nytt läsår. Det krävs enligt regeringen ingen särskild förberedelsetid eller några särskilda insatser för förslagets genomförande eftersom det endast är ett förtydligande av den reglering som gäller nu. Lagändringen bör därför träda i kraft den 2 juli 2023. Detsamma gäller förslaget om att det för elevhälsans specialpedagogiska insatser ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare.

Ändringen som innebär att det i skollagen införs en garanti för tidiga stöd­insatser för elever som läser ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik enligt grundsärskolans kursplaner och tillhörande bemyndigande bör träda i kraft den 1 juli 2024. Detta mot bakgrund av att Skolverket kommer att behöva förberedelsetid för att ta fram nya nationella bedömningsstöd och se över befintligt stödmaterial. Samtidigt behöver skolpersonal ges förut­sättningar att sätta sig in i det delvis nya arbetssättet som garantin innebär och huvudmännen ges möjlighet att vidta nödvändiga förberedelser.

Ändringarna som avser namn på grundsärskolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå och ändringarna som avser uttrycken utvecklings­störning, träningsskola och elevens val bör träda i kraft den 2 juli 2023. Det kommer att krävas ändringar i en stor mängd författningar och föreskrifter när det gäller att byta ut benämningar. Enligt regeringen kommer namn­ändringarna på skolformerna också att medföra att de hänvisningar som finns i andra författningar kommer att behöva ändras och anpassas till de nya namnen på skolformerna. Arbetet med att se över de följdändringarna har en viss omfattning och kommer att genomföras så att de kan träda i kraft samtidigt som de nu föreslagna namnändringarna på skolformerna. Regeringen bedömer att det även är nödvändigt med ett senare ikraftträdande när det gäller förslaget om att ta bort elevens val, bl.a. behöver huvudmännen mer förberedelsetid för att säkerställa eventuell rekrytering av lärare.

Förslaget att en rektors beslut att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd bör träda i kraft den 1 januari 2023. De befintliga bestämmelserna i skolförordningen om att en rektor får besluta att en elev inte ska flyttas till närmast högre årskurs och att rektorn på begäran av en elevs vårdnadshavare får besluta att en elev ska gå om en årskurs i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan bör upphöra att gälla vid samma tidpunkt.

Det bedöms inte finnas något behov av övergångsbestämmelser.

Motionen

I kommittémotion 2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 4 avstyrker motionärerna regeringens förslag att det ska bli möjligt att överklaga beslut om att en elev ska gå om en årskurs. Det är elevens kunskapsutveckling och en pedagogisk bedömning av förutsättningarna att inhämta kunskap som framför allt ska ligga till grund för ett sådant beslut, menar motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har lämnat ett flertal förslag till ändringar i skollagen som syftar till att stärka elevhälsans uppdrag och utbildningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Utskottet välkomnar propositionen och ställer sig bakom regeringens förslag.

Utskottet kan konstatera att det finns brister i elevhälsans arbete på många skolor. Exempelvis deltar inte elevhälsans personal i tillräcklig utsträckning i det arbete som syftar till att eleverna ska nå målen för utbildningen. Elevhälsans arbete är även inriktat på att åtgärda snarare än att förebygga problem och det finns brister i samverkan mellan lärare och elevhälsan. Utskottet instämmer med regeringen i att det finns skäl att förtydliga bestämmelserna i skollagen om elevhälsans uppdrag. Utskottet ställer sig därmed bakom regeringens förslag om att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och i samverkan med lärare och övrig personal, att elevhälsan ska vara en del av skolans systematiska kvalitetsarbete och att elevhälsan vid behov ska samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan behöver stärkas. Många lärare saknar i dag tillräcklig kompetens för att kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov. Det har också visat sig att utformandet av stödåtgärder fungerar bättre om lärare samverkar med specialpedagog eller speciallärare. Utskottet är därför positivt till regeringens förslag om att det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans special­pedagogiska insatser.

Utskottet välkomnar även att den garanti för tidiga stödinsatser i förskole­klass och i lågstadiet som infördes 2019 föreslås utvidgas till att även omfatta elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Att kunna läsa, skriva och räkna är viktiga förmågor för alla elever och har betydelse för elevernas fortsatta skolgång och delaktighet i samhället. Dessa förmågor är lika viktiga för elever som läser ämnen enligt grundsärskolans läroplan som för elever i övriga skolformer. Genom att utvidga garantin understryks både elevernas kunskapsutveckling och vikten av att eleverna i särskolan får stöd så att de kan nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Vidare har regeringen föreslagit att uttrycket utvecklingsstörning i skollagens bestämmelser ska ersättas av uttrycket intellektuell funktionsned­sättning. Uttrycket utvecklingsstörning uppfattas i dag som ålderdomligt och även oprecist som inte säger något om själva funktionsnedsättningen. Det nya uttrycket beskriver bättre vad funktionsnedsättningen innebär och signalerar samhällets ansvar för att tillförsäkra individen mesta möjliga delaktighet. Därutöver har regeringen föreslagit att nya namn ska införas på skolformerna för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Det är oacceptabelt att elever i bl.a. grundsärskolan utsätts för kränkningar baserat på skolformernas namn. Skolan ska vara en plats fri från kränkande behandling där alla elever upplever trygghet och bemöts med respekt. Mot denna bakgrund ställer sig utskottet bakom förslaget till förändrade namn på skolformerna och till att ersätta uttrycket utvecklingsstörning i skollagen med uttrycket intellektuell funktionsnedsättning. Utskottet instämmer även i regeringens förslag och bedömningar när det gäller förslag om att ta bort benämningen träningsskola ur skollagen och om att avskaffa elevens val i grundsärskolan.

I propositionen föreslår regeringen också att en rektors beslut om att en elev ska gå om en årskurs ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagande­nämnd. Utskottet vill i sammanhanget understryka att en rektors beslut att låta en elev gå om en årskurs är en för eleven mycket ingripande åtgärd. I dag kan ett sådant beslut inte överklagas. Samtidigt är det möjligt att överklaga andra rektorsbeslut som har stor betydelse för eleven, exempelvis beslut om åtgärdsprogram, särskilt stöd i en särskild undervisningsgrupp eller enskild och anpassad studiegång. Vidare måste en rektors beslut att låta en elev gå om en årskurs vara mycket välgrundat, noggrant utrett och väl dokumenterat. Beslutet ska utgå från elevens möjlighet till bättre förutsättningar att nå så långt som möjligt i sina resultat och sin kunskapsutveckling. Utskottet håller även med om att möjligheten att överklaga även är viktig ur rättssäkerhets­synpunkt. En sådan ordning ligger också i linje med att ett beslut om t.ex. åtgärdsprogram eller anpassad studiegång är överklagbart, och ett beslut om att en elev ska gå om är enligt utskottets uppfattning minst lika ingripande och grundar sig på samma typ av överväganden för den enskilde eleven. Att möjligheten att överklaga skiljer sig åt mellan dessa olika typer av åtgärder framstår mot denna bakgrund som motsägelsefullt.

Därmed tillstyrker utskottet proposition 2021/22:162 och avstyrker motion 2021/22:4559 (KD) yrkande 4.

En annan åtgärd som bör vidtas gäller de ändringar som föreslås i proposition 2021/22:159 Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning punkterna 2.2 och 3.2. Utskottet har i betänkande 2021/22:UbU25 i sak ställt sig bakom de ändringar som föreslås i proposition 2021/22:159 men av samordningsskäl överlåtit behandlingen av den för­fattningstekniska regleringen till det nu aktuella betänkandet. För att samordna lagförslagen bör riksdagen anta regeringens förslag i bilaga 2. Utskottet tillstyrker således även proposition 2021/22:159 punkterna 2.2 och 3.2.

I ärendet föreslår utskottet även följdändringar i skollagen med anledning av att vissa bestämmelser i regeringens förslag tidigare har avslagits av riksdagen (prop. 2021/22:158, bet. 2021/22:UbU33 och prop. 2021/22:161, bet. 2021/22:UbU32, rskr. 2021/22:362).

Utskottet övergår nu till att under särskilda rubriker behandla de yrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som anknyter till lagförslagen.

Rektors beslut över elevernas skolgång

Motionerna

Möjligheten att överklaga

I kommittémotion 2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 2 föreslår motionärerna att det inte ska vara möjligt att överklaga ett rektorsbeslut om att inte flytta upp en enskild elev till nästa årskurs. Enligt motionärerna liknar den formella grunden den vid betygsättning, vilken inte är möjlig att överklaga.

I kommittémotion 2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 5 föreslås att en rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs. Motionärerna framhåller att det är elevens kunskapsutveckling och en pedagogisk bedömning av elevens förutsättningar att inhämta kunskap som ska ligga till grund för ett sådant beslut, menar motionärerna.

Föräldrars samtycke

I kommittémotion 2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 3 föreslår motionärerna att det inte ska krävas att en elevs föräldrar samtycker till en rektors beslut om att inte flytta upp en enskild elev till nästa årskurs. Det är viktigt att det är eleven som sätts i centrum vid denna typ av beslut och inte föräldrarnas åsikter, menar motionärerna.

Utökad undervisningstid

I kommittémotion 2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2 framför motionärerna att det saknas en större flexibilitet i synen på behovet av mer tid i skolan och förslag om exempelvis obligatorisk lovskola. Motionärerna föreslår därför utökade befogenheter för rektorn att besluta om utökad undervisningstid. Det är professionens bedömning som ska gälla och därför måste skolan ha mandat att avgöra vilka elever som är i behov av en anpassad skolgång, menar motionärerna.

I kommittémotion 2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 2 efterfrågar motionärerna förslag om att en rektor ska ha befogenhet att besluta att en elev ska få utökad undervisningstid och att den ordinarie timplanen således förlängs. Enligt motionärerna är det motsägelsefullt att en rektor inte ska kunna ålägga en elev att gå extra timmar på vardagar och helger för att få den undervisningstid som eleven behöver, men däremot kunna besluta att en elev ska gå ett helt år extra i skolan.

Utskottets ställningstagande

I dag finns bestämmelser i skolförordningen om att rektor får besluta att en elev inte ska flyttas till närmast högre årskurs om det med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt är lämpligast för eleven. I propositionen har regeringen föreslagit att bestämmelser som rör rektors möjlighet att besluta att en elev ska gå om en årskurs bör finnas i det kapitel i skollagen som innehåller bestämmelser om bl.a. skolplikt. Regeringen har även föreslagit att det vara möjligt att överklaga beslut om att en elev ska gå om en årskurs. Som även anförts ovan instämmer utskottet i regeringens bedömningar när det gäller detta förslag. Eftersom ett beslut om att låta en elev gå om en årskurs är en för eleven mycket ingripande åtgärd, anser utskottet att möjligheten att överklaga ett sådant beslut är viktig ur rättssäkerhetssynpunkt. Möjligheten att överklaga ligger även i linje med vad som i dag gäller för andra beslut som kan överklagas, exempelvis beslut om åtgärds­program eller särskilt stöd i särskild undervisningsgrupp. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 2021/22:4559 (KD) yrkande 5 och 2021/22:4586 (SD) yrkande 2.

Vidare har regeringen föreslagit att ett beslut om att låta en elev gå om en årskurs bör ske med medgivande från elevens vårdnadshavare. Ytterst bör dock rektorn – i de fall det är uppenbart att eleven är i behov av att gå om en årskurs för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och nå kunskapskrav – ha möjlighet att utan vårdnadshavares medgivande fatta ett sådant beslut. Utskottet delar regeringens bedömning att en rektor bara i undantagsfall bör fatta ett sådant beslut i strid med en vårdnadshavares vilja. Beslutet bör vara välgrundat och noggrant utrett och ha föregåtts av specialpedagogiska insatser och särskilt stöd. Utskottet vill i sammanhanget även understryka att det är viktigt att skolan får vårdnadshavarna att förstå anledningen till beslutet, vilket bygger på att skolan i grunden har en god samverkan och dialog med elevens vårdnadshavare om elevens skolgång. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt och avstyrker därmed motion 2021/22:4586 (SD) yrkande 3.

När det gäller förslag om utökade befogenheter för en rektor att besluta om utökad undervisningstid för en elev, exempelvis i form av obligatorisk lovskola eller förlängning av den ordinarie timplanen, vill utskottet påminna om att rektor enligt gällande bestämmelser har möjlighet att besluta om extra insatser för de elever som behöver extra stöd och hjälp i skolan. Utskottet vill även påminna om att riksdagen nyligen har tagit ställning till och beslutat i enlighet med regeringens förslag i proposition 2021/22:111 Mer tid till lärande – extra studietid och utökad lovskola (bet. 2021/22:UbU30, rskr. 2021/22:339). Beslutet innebär dels att elever i grundskolans årskurs 4–9 ska erbjudas extra studietid minst två timmar per vecka där eleverna kan få hjälp med läxor och annat skolarbete, dels att den skollagsreglerade lovskolan, som ska erbjudas elever i grundskolans årskurs 9 som riskerar att inte bli behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan, ska utökas med 25 timmar.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2021/22:4617 (M) yrkande 2 och 2021/22:4479 (L) yrkande 2.

Elevhälsan

Motionerna

Ansvaret för barns hälsa

I kommittémotion 2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1 föreslås att ansvaret för barns hälsa i skollagen bör utredas. En fungerande elevhälsa som också inbegriper ett vårduppdrag behövs för att klara barns psykiska ohälsa, menar motionärerna.

Samverkan med sjukvården och socialtjänsten

I kommittémotion 2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 1 lämnar motionärerna förslag om att alla skolhuvudmän ska ha samverkansavtal med sjukvården och samverkansrutiner med socialtjänsten för att stärka elevhälsoarbetet. Att förlita sig på att samverkan kommer att uppstå när behov finns i det enskilda fallet är alltför optimistiskt, menar motionärerna.

Kompetens om och tillgång till specialpedagoger

Enligt kommittémotion 2021/22:4593 av Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkande 1 bör elevhälsa införas som ett ämne i rektorsprogrammet och i skolchefsutbildningen. Syftet är att säkerställa en bättre styrning och ledning av elevhälsans medicinska insatser. Vidare framförs i yrkande 2 att man behöver säkerställa långsiktiga förutsättningar för kompetensutvecklingsinsatser. Därutöver anser motionärerna att det behöver utvecklas stödmaterial om hur det förebyggande och hälsofrämjande arbetet kan stödja elevernas utveckling.

I kommittémotion 2021/22:4513 av Daniel Riazat m.fl. (V) föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att det ska finnas tillgång till specialpedagog och speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser. Motionärerna menar att skolorna och elevhälsan behöver tillgång till båda professionerna.

I kommittémotion 2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 1 menar motionärerna att alla elever ska få stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. För att motverka dagens brist på behörig personal föreslår motionärerna att det bör genomföras ett speciallärarlyft för lärare som vill utbilda sig till speciallärare eller specialpedagog.

Bakgrund och pågående arbete

Specialpedagogik för lärande

Skolverket har i uppdrag att ansvara för genomförandet av fortbildning i specialpedagogik för lärare i grundskolan, motsvarande utbildning vid särskilda ungdomshem och sameskolan (U2018/03106/S). Specialpedagogik för lärande är en kompetensutvecklingsinsats som ingår i programmet elevhälsa och barns omsorg inom ramen för de nationella skolutvecklings­programmen. Sedan 2018 ansvarar Skolverket och SPSM tillsammans för satsningen. Syftet med insatsen är att stärka den specialpedagogiska kompetensen generellt inom de berörda skolformerna. Fortbildningen baseras på kollegialt lärande med professionellt stöd av handledare som är verksamma inom det specialpedagogiska området.

I budgetpropositionen för 2020 föreslog regeringen att medel skulle avsättas dels för att förlänga satsningen, dels för att fr.o.m. hösten 2021 utvidga satsningen till att även omfatta förskolan, förskoleklassen, gymnasie­skolan och den kommunala vuxenutbildningen. Uppdraget ska genomföras t.o.m. vårterminen 2023 (U2019/04371/S). Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens förslag (prop. 2019/20:1 utg.omr. 16, bet. 2019/20:UbU1, rskr. 2019/20:120).

Elevers möjligheter att nå kunskapskraven

Enligt utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven (SOU 2021:11) upptäcks inte elevers behov av stödinsatser i tid och många elever får inte stöd i den omfattning som de skulle behöva. I utredningens betänkande framkommer att många lärare efterfrågar ökade kunskaper när det gäller att utforma adekvata stödinsatser för eleverna. Många lärare saknar tillräcklig kompetens för att kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov, och lärare efterfrågar stöd från elevhälsan som på många håll brister i att leva upp till sitt uppdrag.

Utredningen lämnade i sitt slutbetänkande bl.a. förslag om utvecklad kompetens för ett aktivt stöd- och elevhälsoarbete. Enligt utredningen finns det områden där kompetensutvecklingsinsatser behöver utvecklas, förlängas eller revideras. Bland annat föreslogs ett bättre stöd för förebyggande och hälsofrämjande arbete och att Skolverket bör se över befintliga kompetens­utvecklingsinsatser och stödmaterial för att utveckla hur det förebyggande och hälsofrämjande arbetet kan stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Utredningen lämnade även förslag om bättre kunskap om vårdgivaransvaret, däribland att Skolverket bör säkerställa att hälso- och sjukvårdslagstiftningen om styrning och ledning av elevhälsans medicinska insatser berörs i rektorsprogrammet och i skolchefsutbildningen (SOU 2021:11 s. 25–26).

Förslagen från utredningen bereds inom Regeringskansliet (Utbildnings­departementet, 2022-05-02).

Barns och ungas hälsa

I november 2019 fick en särskild utredare i uppdrag att se över förut­sättningarna för en mer sammanhållen god och nära vård för barn och unga. Utredningen lade fram sitt slutbetänkande Börja med barnen! (SOU 2021:78) i oktober 2021. I slutbetänkandet föreslogs bl.a. att ett nationellt hälso­vårdsprogram ska etableras som tar ett helhetsgrepp om barns och ungas hälsa, utveckling och välmående under hela uppväxttiden, oberoende av verksamhet eller boendeort genom att tydliggöra olika aktörers och professioners roller och ansvar. Utredningen föreslog även att en förstudie ska genomföras om hur arbetet med att ta fram programmet bäst kan utformas för att inkludera alla berörda parter. Mot bakgrund av utredningens förslag har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en sådan förstudie där utgångspunkten ska vara förslagen från utredningen. En slutredovisning av uppdraget ska lämnas senast den 31 oktober 2022 (fr. 2021/22:910).

Utskottets ställningstagande

Enligt bestämmelserna i skollagen ska elevhälsan främst vara förebyggande och hälsofrämjande och stödja elevernas utveckling mot målen för utbildningen. Vidare ska elevhälsan omfatta medicinska, psykologiska, psyko­sociala och specialpedagogiska insatser.

Regeringen har föreslagit att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och skolenhetsnivå och ske i samverkan dels med lärare och övrig personal, dels vid behov med hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Skolan har ansvar för att skapa en god lärandemiljö och elevhälsan har ansvar för att bidra med åtgärder och anpassning utifrån elevernas olika behov. En väl fungerande samverkan mellan skolan, elevhälsan och andra samhälls­funktioner är av stor vikt, bl.a. för att undanröja hinder för enskilda elevers lärande och utveckling. Denna samverkan kan vara både hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. Det är enligt utskottet därför rimligt att elevhälsans uppdrag förtydligas. Regeringens förslag om strukturer för samverkan bidrar bl.a. till ett utvecklat informationsutbyte mellan relevanta aktörer och till att tydliggöra ansvaret och rollfördelningen mellan elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården vid insatser för enskilda elever. Utskottet vill i sammanhanget även påminna om att Socialstyrelsen för närvarande har i uppdrag att göra en förstudie om etableringen av ett nationellt hälsovårdsprogram med ett helhetsgrepp om barns och ungas hälsa, utveckling och välmående. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 oktober 2022.

Mot denna bakgrund anser utskottet att förslagen i propositionen är väl avvägda. Därmed avstyrks motionerna 2021/22:4479 (L) yrkande 1 och 2021/22:4617 (M) yrkande 1.

När det sedan gäller förslag som berör kunskap och kompetens om elevhälsa och specialpedagogik samt om tillgången på specialpedagog och speciallärare inom elevhälsan vill utskottet anföra följande. Enligt skollagen ska det inom elevhälsan finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Det har dock framkommit att den specialpedagogiska kompetensen behöver stärkas, bl.a. för att lärare saknar tillräcklig kompetens för att anpassa undervisningen efter elevers olika behov. Mot denna bakgrund har regeringen föreslagit att det av skollagen ska framgå att det ska finnas tillgång till specialpedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser. En sådan skärpning ger en signal om att den specialpedagogiska kompetensen behöver uppgraderas och jämställas med övriga professioner inom elevhälsan. Detta bidrar även till att stärka statusen för den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan, även om det i dag råder brist på utbildade lärare med sådan kompetens.

Utskottet vill i sammanhanget även påminna om att kompetensutvecklings­insatsen Specialpedagogik för lärande, vilken syftar till att stärka den specialpedagogiska kompetensen bland lärare inom grundskolan, har förlängts och utvidgats till att även omfatta lärare inom förskola, förskoleklass, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Vidare bereds inom Regeringskansliet de förslag om ett bättre stöd för det förebyggande och hälsofrämjandet arbete och om bättre kunskap om vårdgivaransvaret som lämnades av utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven (SOU 2021:11). Utskottet vill inte föregripa den pågående beredningen.

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 2021/22:4513 (V), 2021/22:4559 (KD) yrkande 1 och 2021/22:4593 (C) yrkandena 1 och 2.

Nya begrepp och namn på skolformer m.m.

Motionerna

Översyn av uttrycket utvecklingsstörning

I kommittémotion 2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 2 föreslås att det behöver genomföras en översyn av uttrycket utvecklings­störning inom all lagstiftning.

Nya namn på skolformerna för elever med intellektuell funktionsnedsättning

I kommittémotion 2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 3 anser motionärerna att nya namn på skolformerna för elever med intellektuell funktionsnedsättning bör utredas vidare.

Utvärdering av elever i grundsärskolan

I kommittémotion 2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 1 föreslår motionärerna att grundsärskolans elever i stället för att få enskilda stödinsatser kontinuerligt ska utvärderas under hela sin utbildning. Motionärerna menar att detta kommer att få större positiv effekt för eleverna, som då kan grupperas på ett bättre sätt och i vissa fall flyttas till den vanliga grundskolan på deltid eller heltid.

Utskottets ställningstagande

I dag gäller bestämmelserna om extra anpassningar, utredning om behovet av särskilt stöd och åtgärdsprogram för elever i samtliga obligatoriska skol­former. Elever i grundsärskolan omfattas dock inte av bestämmelserna om en garanti för tidiga stödinsatser som gäller för elever i förskoleklassen och i lågstadiet. Garantin består av flera led, bl.a. kontinuerliga bedömningar av elevernas kunskapsutveckling och uppföljning och utvärdering av vidtagna stödinsatser, och syftar till att säkerställa att elever som har behov får rätt stödinsatser i rätt tid. Regeringen har i propositionen föreslagit att garantin nu ska utvidgas till att även omfatta elever som läser ämnen enligt grundsärskolans kursplaner.

Utskottet anser att det är viktigt att grundsärskolan följer med i skolans generella utveckling. Utskottet vill även understryka att kunskaper och förmågor i svenska och matematik är lika viktiga för elever som läser enligt grundsärskolans läroplan som för elever i de övriga skolformerna där garantin redan gäller. Genom att utvidga garantin för tidiga stödinsatser till grundsärskolan understryks elevernas kunskapsutveckling samt vikten av att även eleverna i grundsärskolan ges stöd att nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Garantin är också till gagn för de elever i grundsärskolan som läser integrerat i grundskolan eller de elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner i specialskolan och som i dag inte omfattas av garantin. Utskottet avstyrker därmed motion 2021/22:4586 (SD) yrkande 1.

När det gäller förslag som berör det nya begreppet intellektuell funktions­nedsättning och de nya namnen på skolformerna för denna målgrupp vill utskottet framföra följande. Skolan ska vara en plats fri från kränkande behandling där alla elever upplever trygghet och bemöts med respekt. Som utskottet även nämnt ovan är det därför oacceptabelt att elever i bl.a. grundsärskolan utsätts för kränkningar baserat på skolformernas namn. Enligt regeringen bedöms ordet anpassad inte löpa samma risk att uppfattas som stigmatiserande som ordet särskild eller mellanledet sär. Utskottet delar denna bedömning. Utskottet vill även påminna om att uppdraget för utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven (SOU 2021:11) var begränsat till att överväga om begreppet utvecklingsstörning borde ersättas i skollagen och till anslutande författningar.

Utskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag till förändrade namn på skolformerna och till att ersätta uttrycket utvecklingsstörning i skollagen med uttrycket intellektuell funktionsnedsättning. Utskottet anser att motion 2021/22:4559 (KD) yrkandena 2 och 3 bör avstyrkas.

Reservationer

 

1.	Lagförslaget i fråga om möjligheten att överklaga rektors beslut, punkt 1 (SD, KD)

av Patrick Reslow (SD), Robert Stenkvist (SD), Christian Carlsson (KD) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) i de delar det avser 28 kap. 16 §.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 4 och

avslår proposition 2021/22:162 punkt 1 i denna del.

 

 

Ställningstagande

Vi instämmer i den kritik som remissinstanserna har lämnat till regeringens förslag om att det ska vara möjligt att överklaga en rektors beslut om att en elev ska gå om en årskurs. Det är elevens kunskapsutveckling och en pedagogisk bedömning av förutsättningarna att inhämta kunskap som framför allt ska ligga till grund för ett sådant beslut. Vi avstyrker därför regeringens förslag till förmån för vårt eget: att rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs. Riksdagen bör avslå regeringens förslag till lag om ändring i skollagen i de delar det avser 28 kap. 16 §.

 

 

2.	Möjligheten att överklaga, punkt 3 (SD, KD)

av Patrick Reslow (SD), Robert Stenkvist (SD), Christian Carlsson (KD) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 5 och

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 2.

 

 

Ställningstagande

Regeringen har föreslagit att en rektor ska få besluta att en elev ska gå om en årskurs om elevens vårdnadshavare medger det och det med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt är lämpligast för eleven. Rektors beslut ska vara möjligt att överklaga till Skolväsendets överklagandenämnd.

Vi vänder oss mot detta förslag och anser att en rektors beslut bör vara definitivt och därmed inte möjligt att överklaga. Det är elevens kunskaps­utveckling och en pedagogisk bedömning av elevens förutsättningar att inhämta kunskap som ska ligga till grund för ett sådant beslut. Vi menar att den formella grunden liknar den vid betygsättning, som inte är möjlig att överklaga, och i detta fall bygger rektorns beslut på en sammanvägning av elevens alla betyg.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

3.	Föräldrars samtycke, punkt 4 (SD)

av Patrick Reslow (SD), Robert Stenkvist (SD) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 3.

 

 

Ställningstagande

Vi instämmer i regeringens förslag om att en rektor ska få besluta om att en enskild elev inte ska flyttas upp till nästa årskurs. Däremot anser vi inte att vårdnadshavarnas samtycke ska krävas för ett sådant beslut eftersom det är upp till rektorn att bedöma förutsättningarna för varje enskild elev. Det är viktigt att det är eleven som sätts i centrum vid denna typ av beslut, inte föräldrarnas åsikter.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

4.	Utökad undervisningstid, punkt 5 (M, KD, L)

av Fredrik Malm (L), Lars Hjälmered (M), Josefin Malmqvist (M), Marie-Louise Hänel Sandström (M), Christian Carlsson (KD) och Maria Nilsson (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 2 och

2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2.

 

 

Ställningstagande

Vi står bakom regeringens förslag om att en rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs. Däremot saknar vi en större flexibilitet i synen på behovet av mer tid i skolan och förslag om att en rektor ska kunna få utökade befogenheter att besluta att en elev ska få utökad undervisningstid eller obligatorisk lovskola. Det är motsägelsefullt att en rektor ska kunna besluta att en elev ska gå ett helt år extra i skolan, men inte kunna ålägga en elev att gå extra timmar i skolan på vardagar eller helger för att få den undervisningstid som eleven behöver.

Vi anser också att det är professionens bedömning som ska gälla när en elev bedöms behöva gå om en årskurs eller behöver delta i extra undervisningstid. Det är självklart att det är rektorns bedömning som ska gälla för elevernas skolgång och därför måste skolan ha mandat att avgöra vilka elever som är i behov av en anpassad skolgång.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

5.	Ansvaret för barns hälsa, punkt 6 (M, SD, KD)

av Lars Hjälmered (M), Josefin Malmqvist (M), Patrick Reslow (SD), Marie-Louise Hänel Sandström (M), Robert Stenkvist (SD), Christian Carlsson (KD) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Elevhälsans uppdrag är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Varje elev ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, psykosociala och special­pedagogiska insatser. Elevhälsan är viktig för alla elever, men särskilt för de elever som är i behov av extra stöd i skolan. Att skolresultaten är starkt förknippade med hur eleverna mår både fysiskt och psykiskt är väl känt. En fungerande elevhälsa med regelbundna hälsoundersökningar för fysisk och psykisk hälsa är avgörande för att identifiera eventuella diagnoser och de anpassningar under skoltiden som barn har rätt till.

För att klara barns psykiska ohälsa menar vi att det behövs en fungerande elevhälsa som också inbegriper ett vårduppdrag. Skolhälsovården var tidigare första linjens vård och avlastade barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Sedan 2011 har vårduppdraget försvunnit från skollagen. Vi anser att konsekvenserna av detta behöver utredas.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

6.	Samverkan med sjukvården och socialtjänsten, punkt 7 (SD, KD, L)

av Fredrik Malm (L), Patrick Reslow (SD), Robert Stenkvist (SD), Christian Carlsson (KD), Maria Nilsson (L) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Propositionens förslag om elevhälsan bygger vidare på reformer som vi tidigare har bidragit till att genomföra. Vi står bakom propositionens förslag men vill samtidigt varna för att de inte kommer att vara tillräckliga. När det gäller samverkan mellan elevhälsan, sjukvården och socialtjänsten föreslår regeringen kortfattat att den ska ske ”när behov finns”. Vi delar bedömningen att det inte finns skäl att detaljreglera när samverkan ska ske. Däremot är det förvånande att regeringen i propositionen inte bygger vidare på Skolverkets resonemang om att det för en framgångsrik samverkan kring främjande, förebyggande och åtgärdande arbete behöver finnas tydliga strukturer. Att förlita sig på att samverkan kommer att uppstå när behov finns i det enskilda fallet är alltför optimistiskt. Vi menar därför att alla skolhuvudmän ska ha samverkansavtal med sjukvården och tydliga samverkansrutiner med socialtjänsten för att stärka elevhälsoarbetet. Det förebygger att elever hamnar mellan stolarna och underlättar också för elevvårdsteamen att knyta till sig ytterligare expertkompetenser, t.ex. logopeder, när behov uppstår.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

7.	Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m., punkt 8 (C)

av Fredrik Christensson (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4593 av Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2021/22:4513 av Daniel Riazat m.fl. (V) och

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Som regeringen framför i propositionen är elevhälsans uppdrag inte tillräckligt tydligt. Därför är det bra att regeringen i propositionen lämnar förslag som förtydligar flera viktiga delar – men jag anser att mer behövs. För att elevhälsans arbete ska kunna vara förebyggande och hälsofrämjande krävs god samverkan med övriga personalgrupper. En viktig del i det arbetet handlar om att rektorn, som ytterst ansvarig för elevhälsan, har mandat och den kunskap som krävs för att leda och organisera elevhälsoarbetet. Hur hälsan påverkar elevers möjligheter att lära sig måste reflekteras i rektorsprogrammet, den befattningsutbildning som är obligatorisk att gå för alla som ska bli rektorer. Elevhälsan bör därför införas som ett ämne i rektorsprogrammet och i skolchefsutbildningen för att säkerställa en bättre styrning och ledning av elevhälsans medicinska insatser.

När det gäller det förebyggande och hälsofrämjande arbetet anser jag att det arbetet behöver ske brett på skolan och av fler kompetenser än de som finns inom elevhälsan. All skolpersonal behöver kompetens för att fler ska kunna se och fånga upp barn och unga som mår dåligt. Det är därför viktigt att övrig personal, exempelvis elevassistenter och mentorer, på samma sätt som lärare och skolledare får tillgång till fortbildning. Genom att erbjuda utbildnings­insatser som ökar kompetensen i exempelvis socialpedagogik och beteende­vetenskap kan förståelsen för och stödet till eleverna stärkas och elevhälsan avlastas.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

8.	Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m., punkt 8 (V)

av Daniel Riazat (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4513 av Daniel Riazat m.fl. (V) och

avslår motionerna

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 1 och

2021/22:4593 av Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

När en elev behöver stöd i skolan utanför ramarna för den ordinarie under­visningen, antingen i form av extra anpassningar eller i form av särskilt stöd, så är det viktigt att hen får det. Resurserna för särskilt stöd räcker inte till och de insatser som görs kommer ofta alldeles för sent. Specialundervisningen behöver utvecklas och stärkas upp bl.a. genom att det finns specialpedagoger och speciallärare på alla skolor. Skolorna och elevhälsan behöver tillgång till båda professionerna och jag anser därför att det inte räcker att ställa krav på tillgång till speciallärare eller specialpedagog i elevhälsans specialpeda­gogiska insatser. Rätten och möjligheterna till särskilt stöd behöver stärkas i alla skolor. För att alla elever ska kunna garanteras det stöd de har behov av måste mer göras och tillgång till både speciallärare och specialpedagoger på skolorna är ett steg i rätt riktning.

Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som innebär att det ska finnas tillgång till både specialpedagog och speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser.

 

 

9.	Kompetens om och tillgång till specialpedagoger m.m., punkt 8 (KD)

av Christian Carlsson (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 1 och

avslår motionerna

2021/22:4513 av Daniel Riazat m.fl. (V) och

2021/22:4593 av Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

I propositionen föreslår regeringen att det ska finnas tillgång till special­pedagog eller speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser. Jag ställer mig bakom regeringens förslag men anser att det även kommer att behövas åtgärder för att motverka dagens brist på speciallärare och special­pedagoger. Jag har därför lämnat förslag om att ett speciallärarlyft ska genomföras för lärare som vill utbilda sig till speciallärare eller special­pedagog.

Varje barn som börjar skolan ska få den hjälp de behöver för att kunna utvecklas efter sin egen förmåga. Skollagen är tydlig med att alla elever ska få stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. För att nå detta mål krävs att de elever som har de största behoven får hjälp och stöd av de lärare som har den bästa kompetensen. Så är det inte alltid i dag. Under lång tid har det varit brist på specialpedagoger och speciallärare och många av dem som i dag arbetar som speciallärare har inte någon examen. På grund av pensions­avgångar och en stor andel obehörig personal bland de som arbetar med specialpedagogiskt stöd visar prognoser även en ökad brist kommande år. Mitt parti har därför satsat mer än regeringen på denna kompetensutveckling under 2022–2024, och jag anser att ett speciallärarlyft är nödvändigt för att kravet på tillgång till specialpedagog eller speciallärare ska kunna uppfyllas.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

10.	Översyn av uttrycket utvecklingsstörning, punkt 9 (KD, L, MP)

av Fredrik Malm (L), Christian Carlsson (KD), Annika Hirvonen (MP) och Maria Nilsson (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 2.

 

 

Ställningstagande

Vi anser att förslaget om att byta ut uttrycket utvecklingsstörning mot intellektuell funktionsnedsättning är bra. Bakgrunden är att uttrycket upplevs som föråldrat, att det inte säger så mycket om själva funktionsnedsättningen samt att det i både nationell och internationell kontext blivit vanligare att använda intellektuell funktionsnedsättning. Förslaget gäller skollagens bestämmelser och avser målgruppen för grundsärskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå. Samtidigt anser vi, likt flera av remissinstanserna, att en översyn av uttrycket utvecklingsstörning även behöver göras inom annan relevant lagstiftning.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

11.	Nya namn på skolformerna, punkt 10 (SD, KD)

av Patrick Reslow (SD), Robert Stenkvist (SD), Christian Carlsson (KD) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD) yrkande 3.

 

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att dagens namn på skolformerna, grundsärskola, gymnasiesärskola och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning på grundläggande nivå ska bytas ut. Skolformerna ska i stället få namnen anpassad grundskola, anpassad gymnasieskola samt kommunal vuxen­utbildning som anpassad utbildning på grundläggande nivå respektive gymnasial nivå. Namnändringen föranleder nödvändiga ändringar i skollagen. Regeringen föreslår dessa förändringar då dagens namn på skolformerna är problematiska och kan uppfattas som nedsättande.

Jag håller med regeringen om att benämningen på skolformerna behöver bytas ut. Flera remissinstanser har dock framfört att de föreslagna namnen kan uppfattas som förvirrande och att andra namn för skolformerna därför behöver övervägas. Bland annat kan förledet anpassad blandas ihop med skrivningar i författningarna som innehåller samma ord och jag ser därför en uppenbar risk att det nya begreppet ”anpassad grundskola” kan komma att förväxlas med begreppet ”anpassad studiegång”. Jag anser därför att frågan behöver utredas vidare.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

 

 

12.	Utvärdering av elever i grundsärskolan, punkt 11 (SD)

av Patrick Reslow (SD), Robert Stenkvist (SD) och Jörgen Grubb (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Vi anser att elevernas prestationsförmåga i grundsärskolan ska utvärderas kontinuerligt under hela utbildningen i stället för att de ska få enskilda stöd­insatser. Vi menar att detta kommer att få mycket större positiv effekt för eleverna som då kan grupperas på ett bättre sätt och i vissa fall flyttas till den vanliga grundskolan på deltid eller heltid. Utgångspunkten måste vara att varje elev ska få möjlighet att nå bästa möjliga utbildningsnivå.

Regeringen bör vidta åtgärder enligt det som anförts ovan.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2021/22:159

Proposition 2021/22:159 Dimensionering av gymnasial utbildning för bättre kompetensförsörjning:

2.2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:147) om ändring i skollagen (2010:800).

Gäller det lagtekniska antagandet.

3.2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

Gäller det lagtekniska antagandet.

Proposition 2021/22:162

Proposition 2021/22:162 Elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:147) om ändring i skollagen (2010:800).

Följdmotionerna

2021/22:4479 av Fredrik Malm m.fl. (L):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla skolhuvudmän ska ha samverkansavtal med sjukvården och samverkansrutiner med socialtjänsten för att stärka elevhälsoarbetet och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en rektor ska ha befogenhet att besluta om utökad undervisningstid för en elev och tillkännager detta för regeringen.

2021/22:4513 av Daniel Riazat m.fl. (V):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att det ska finnas tillgång till specialpedagog och speciallärare för elevhälsans specialpedagogiska insatser och tillkännager detta för regeringen.

2021/22:4559 av Christian Carlsson m.fl. (KD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra ett speciallärarlyft för lärare som vill utbilda sig till speciallärare eller specialpedagog, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en översyn av uttrycket utvecklingsstörning behöver göras inom all lagstiftning och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nya namn på skolformerna för elever med intellektuell funktionsnedsättning ska utredas vidare och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen avslår förslaget om att det ska bli möjligt att överklaga beslut om att en elev ska gå om en årskurs.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en rektor ska få besluta att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan ska gå om en årskurs och tillkännager detta för regeringen.

2021/22:4586 av Patrick Reslow m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det för grundsärskolans elever ska ske en kontinuerlig utvärdering av elevernas prestationsförmåga i stället för enskilda stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det inte ska vara möjligt att överklaga ett rektorsbeslut om att inte flytta upp en enskild elev till nästa årskurs och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att föräldrarnas samtycke inte ska krävas vid rektorsbeslut om att inte flytta upp en enskild elev till nästa årskurs och tillkännager detta för regeringen.

2021/22:4593 av Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (båda C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa styrning och ledning av elevhälsans medicinska insatser och att det berörs inom rektorsprogrammet och i skolchefsutbildningen och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa långsiktiga förutsättningar för kompetensutvecklingsinsatser och ta fram stödmaterial för att utveckla hur det förebyggande och hälsofrämjande arbetet kan stödja elevernas utveckling och tillkännager detta för regeringen.

2021/22:4617 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ansvaret för barns hälsa i skollagen behöver utredas och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade befogenheter för rektorn att besluta om utökad undervisningstid och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag som lagts fram i proposition 2021/22:162

Förslag som lagts fram i proposition 2021/22:159

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2022:147)               om ändring i skollagen (2010:800)

3.2Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

 

Lydelse enligt bet. 2021/22:UbU25

Utskottets förslag

 

2 kap.

5 §

Enskilda får efter ansökan god­kännas som huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsär­skola, gymnasieskola, gymnasiesär­skola och fritidshem.

Enskilda får efter ansökan god­kännas som huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola, gymnasieskola, anpassad gymnasieskola och fritidshem.

Godkännande ska lämnas om den enskilde

1. genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten,

2. har ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten, och

3. i övrigt har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen.

Vidare krävs att den enskilde i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i 5 a § andra stycket bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas.

Om ansökan avser gymnasieskola ska utbildningen bidra till att dels möta ungdomars efterfrågan, dels fylla ett arbetsmarknadsbehov för att godkännande ska lämnas.

För att godkännande ska lämnas krävs, utöver det som anges i andra–fjärde styckena, att utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas. Om ansökan avser gymnasieskola eller gymnasiesärskola ska följderna i närliggande kommuner för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna också beaktas. Avser ansökan förskoleklass, grundskola eller grundsärskola krävs därutöver att elevunderlaget är tillräckligt för att verksamheten ska kunna bedrivas långsiktigt.

För att godkännande ska lämnas krävs, utöver det som anges i andra–fjärde styckena, att utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas. Om ansökan avser gymnasieskola eller anpassad gymnasieskola ska följderna i närliggande kommuner för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna också beaktas. Avser ansökan förskole­klass, grundskola eller anpassad grundskola krävs därutöver att elevunderlaget är tillräckligt för att verksamheten ska kunna bedrivas långsiktigt.

Ett godkännande ska avse viss utbildning vid en viss skolenhet eller förskoleenhet och, i förekommande fall, att utbildningen har en konfessionell inriktning.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

 

11 kap.

37 §

Grundbeloppet ska avse ersättning för

1. undervisning,

2. lärverktyg,

3. elevhälsa,

4. måltider,

5. administration,

6. mervärdesskatt, och

7. lokalkostnader.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som hem­kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den egna grund­särskolan.

Grundbeloppet ska bestämmas efter samma grunder som hem­kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till den egna anpassade grundskolan.