H901AU12: Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2021/22:AU12

Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en reformerad arbetsrätt, ett nytt omställningsstudiestöd och ett nytt grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Utskottet föreslår följdändringar i 2 b § andra stycket och 4 § andra stycket lagen om anställningsskydd.

Förslaget om en reformerad arbetsrätt innebär bl.a. att lagen om anställ­ningsskydd ändras så att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl, alla arbetsgivare får undanta tre arbetstagare från turord­ningen vid arbetsbrist, en anställning inte ska bestå vid tvist, turordning och omställningstid införs vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad, anställ­ningsavtal föreslås gälla på heltid och särskild visstidsanställning införs.

Förslaget om ett nytt omställningsstudiestöd ska komplettera det reguljära studiestödet och ska finansiera studier som kan stärka vuxnas framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov.

Förslaget om ett nytt grundläggande omställnings- och kompetensstöd innebär att det införs ett offentligt grundläggande omställnings- och kompe­tensstöd till enskilda personer och ersättning till arbetsgivare som finansierar registrerade omställningsorganisationer.

Majoriteten av lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2022 och tillämpas första gången den 1 oktober 2022.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena i följdmotionen.

I betänkandet finns tre reservationer (V) och tre särskilda yttranden (M, SD, L).

Behandlade förslag

Proposition 2021/22:176 Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden.

17 yrkanden i en följdmotion.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden

Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd

Ytterligare förslag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd

Reservationer

1.Uppsägning och ogiltigförklaring, punkt 1 (V)

2.Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd, punkt 3 (V)

3.Ytterligare förslag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd, punkt 4 (V)

Särskilda yttranden

1.Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (M)

2.Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (SD)

3.Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd, punkt 3 (L)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Bilaga 4
Utbildningsutskottets yttrande 2021/22:UbU2y

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.	Uppsägning och ogiltigförklaring

Riksdagens antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i de delar det avser 2–2 d, 7, 22, 33, 34, 35 och 43 §§ med den ändringen att uttrycket ”4 a” i 2 b § andra stycket ska bytas ut mot ”4 b”,

b) lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i de delar det avser 33 §,

c) lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.,

d) lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare,

e) lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584),

f) lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet,

g) lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl,

h) lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete,

i) lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:176 punkterna 2 i denna del, 6, 7 och 10–14, bifaller delvis proposition 2021/22:176 punkt 1 i denna del och avslår motion

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1–6.

 

Reservation 1 (V)

2.	Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd med den ändringen att

a) 4 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

b) ingressen ska ha den lydelse som följer av detta,

2. lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

3. lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen,

4. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

5. lag om ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare,

6. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

7. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,

8. lag om omställningsstudiestöd,

9. lag om ändring i lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd,

10. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

11. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

12. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensions­avgift,

13. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

14. lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395),

15. lag om ändring i studiestödsdatalagen (2009:287),

16. lag om ändring i lagen (2017:527) om studiestartsstöd,

17. lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd,

i de delar som inte omfattas av utskottets förslag ovan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:176 punkterna 2 i denna del, 3–5, 8, 9 och 15–24 samt bifaller delvis proposition 2021/22:176 punkt 1 i denna del.

 

3.	Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd

Riksdagen avslår motion

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 7–11.

 

Reservation 2 (V)

4.	Ytterligare förslag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd

Riksdagen avslår motion

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 12–17.

 

Reservation 3 (V)

Stockholm den 2 juni 2022

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anna Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anna Johansson (S), Roger Haddad (L), Mats Green (M), Patrik Björck (S), Saila Quicklund (M), Magnus Persson (SD), Helén Pettersson (S), Ciczie Weidby (V), Christina Tapper Östberg (SD), Johan Andersson (S), Michael Anefur (KD), Ann-Christine From Utterstedt (SD), Leila Ali-Elmi (MP), Malin Danielsson (L), Ann-Sofie Lifvenhage (M), Marianne Fundahn (S) och Fredrik Christensson (C).

 

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2021/22:176 Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

En motion har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionen finns i bilaga 1.

Utskottet beslutade den 31 mars 2022 att ge utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och eventuella följdmotioner i de delar som berör utbildningsutskottets beredningsområde. Utbildningsutskottet har lämnat ett yttrande som finns i bilaga 4.

Efter det att propositionen lämnats till riksdagen har Regeringskansliet uppmärksammat utskottet på behovet av följdändringar i den nya 2 b § andra stycket och 4 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Ändringarna avser i båda fallen att hänvisningen i paragraferna rätteligen bör vara till den nya 4 b § eftersom nuvarande 4 a § ska betecknas 4 b § enligt regeringens förslag. Utskottets lagförslag finns i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag och motionsyrkanden om att avslå delar av regeringens lagförslag. Därefter behandlas motionsyrkanden som innehåller förslag på tillkänna­givanden till regeringen i frågor som anknyter till lagförslagen.

Beskrivningen av propositionen och förslagen i följdmotionen följer regeringens rubriksättning.

Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden

Propositionen

Regeringen framhåller att den svenska arbetsmarknaden i dag står inför stora utmaningar men att det också finns stora möjligheter. Arbetsmarknaden har genomgått stora strukturella och demografiska förändringar under senare tid. I en tid när samhället förändras i snabb takt menar regeringen att det är viktigt med en reglering av arbetsmarknaden som skapar goda förutsättningar för ökad produktivitet och tillväxt i samhället samtidigt som den värnar enskildas behov av trygghet. Regeringens bedömning är att det bör genomföras en reform för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden.

Regeringen anser att arbetsrätten bör reformeras för att möta de utmaningar som den svenska arbetsmarknaden står inför. Reformen bör enligt regeringen utformas och genomföras på ett sätt som ligger i linje med och stärker den svenska arbetsmarknadsmodellen. Regeringen anser att lagen (1982:80) om anställningsskydd, kallad anställningsskyddslagen, i högre grad bör anpassas till den moderna arbetsmarknadens behov av flexibilitet, trygghet och rörlighet. Samtidigt ska parterna ges utrymme att ta stort ansvar för regleringen av arbetsmarknaden och för anpassning av villkoren efter förutsättningarna i olika branscher och sektorer.

Vidare anser regeringen att studiestödet behöver utvecklas så att den enskilde kan stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Regeringen framhåller att det finns ett behov av att stärka de ekonomiska förutsättningarna för äldre yrkesverksamma att återvända till studier. Det kan handla om kompetens­utvecklande utbildning bortom arbetsgivarens ansvar för kontinuerlig kompetensutveckling eller utbildning för omställning till ett nytt yrke. Regeringen menar att det behövs ett studiestöd för yrkesverksamma som kompenserar för inkomstbortfall i större utsträckning än det reguljära studiestödssystemet. Regeringen föreslår därför att det ska införas ett nytt studiestöd – omställningsstudiestöd – som kan möjliggöra för vuxna med arbetslivserfarenhet att studera. Regeringen menar att det utgör ett viktigt komplement till nuvarande studiestödssystem.

En grundläggande del av regeringens förslag till reformer på området är utgångspunkten att staten bör ta ett större ekonomiskt ansvar för enskilda personer som arbetar eller nyligen har förlorat sitt arbete och har behov av omställnings- och kompetensstöd. Regeringen framhåller att tillgången till grundläggande stöd för omställning och kompetensutveckling för alla arbetstagare är betydelsefullt för både välfärden och näringslivet. Det finns därför ett behov av att dels införa ett offentligt stöd för enskilda som inte kan få stöd genom omställningsorganisationer, dels låta staten ta ett större ekonomiskt ansvar för den omställningsverksamhet som bedrivs hos befintliga omställningsorganisationer. Regeringen poängterar att en sådan reformering bör genomföras tillsammans med ändringar av arbetsrätten och införandet av ett nytt omställningsstudiestöd som ett sammanhållet omställningspaket.

En reformerad arbetsrätt

Uppsägning från arbetsgivarens sida

Regeringen föreslår att 7 § anställningsskyddslagen ändras så att kravet på att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska vara sakligt grundad ska ersättas med krav på att uppsägningen ska grunda sig på sakliga skäl. Sakliga skäl ska kunna vara arbetsbrist eller förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen. Med förslaget avser regeringen inte att ändra innebörden av arbetsbrist som grund för uppsägning utan endast situationen vid personliga skäl. Regeringen framhåller vikten av att såväl arbetsgivare som arbetstagare i så hög grad som möjligt ska kunna göra en god bedömning av om en uppsägning är giltig utifrån de omständigheter som föreligger vid uppsäg­ningstillfället. Den föreslagna ändringen tydliggör att fokus i prövningen ska ligga på avtalsbrottets allvar.

Enligt regeringens förslag ska en uppsägning inte anses vara grundad på sakliga skäl om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. En omplaceringsskyldighet för arbetsgivaren finns redan i dagens regelverk. Regeringen anser dock att det finns skäl att förtydliga vad omplaceringsskyldigheten innebär vid uppsägning på grund av personliga skäl. Regeringen föreslår därför att det ska framgå av lagen att en arbetsgivare ska anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet genom endast ett erbjudande om omplacering om det inte finns särskilda skäl.

Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna om sakliga skäl för uppsägning och arbetsgivarens omplaceringsskyldighet ska vara dispositiva på det sättet att avvikelser får göras i ett kollektivavtal på en viss nivå. Genom dispositivitet menar regeringen att det är möjligt att skapa förutsättningar för en ökad förutsebarhet för parterna. Kollektivavtalen kan anpassa regelverket utifrån specifika förutsättningar inom olika sektorer, till skillnad från en allmänt hållen lagstiftning. För arbetstagare med statlig anställning gör regeringen dock bedömningen att bestämmelserna inte kan vara dispositiva.

Regeringens förslag i denna del innebär ändringar i flera paragrafer i anställningsskyddslagen och att nya paragrafer införs. Förslaget innebär också följdändringar i lagen (1994:260) om offentlig anställning och lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Turordning vid uppsägning

Regeringen föreslår en ändring i 22 § anställningsskyddslagen som innebär att en arbetsgivare vid uppsägning på grund av arbetsbrist ska ha rätt att undanta högst tre arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten från turordningen. Om ett sådant undantag har gjorts, ska inga ytterligare undantag få göras vid en uppsägning som sker inom tre månader från det att den första uppsägningen skett. Förslaget innebär en ökning från två till tre arbetstagare som får undantas och innehåller till skillnad från det nuvarande regelverket inte någon begränsning av vilka arbetsgivare som omfattas.

Enligt regeringens förslag ska det även fortsättningsvis vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från turordningsreglerna.

Tvister om ogiltigförklaring

Enligt den nuvarande ordningen i 34 § anställningsskyddslagen ska en anställning bestå under tiden som en tvist om giltigheten av en uppsägning pågår. Arbetsgivaren har dock möjlighet att begära ett interimistiskt beslut av domstolen om att anställningen ska upphöra vid viss tidpunkt. I propositionen föreslår regeringen att bestämmelsen ska ändras så att anställningen ska upphöra vid uppsägningstidens utgång, även om det har uppkommit en tvist om uppsägningens giltighet. Det ska vara möjligt att stänga av arbetstagaren från arbetet under uppsägningstiden. Vidare föreslår regeringen att det inte ska vara möjligt att få ett intermistiskt beslut om att anställningen ska bestå tills tvisten är slutligen avgjord. Regeringen anför som skäl för sitt förslag bl.a. att det finns behov av lägre och mer förutsebara risker för arbetsgivare i samband med uppsägningar. Om arbetsgivare riskerar stora och oförutsebara kostnader som en följd av en uppsägningstvist, kan deras vilja att anställa minska. Enligt regeringen gäller det inte minst för mindre företag.

Regeringen föreslår en liknande ändring i 35 § som avser ogiltigförklaring av ett avskedande som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning. Det ska inte heller i det fallet vara möjligt för en domstol att vid tvist om giltigheten intermistiskt besluta om att anställningen ska bestå.

En följdändring föreslås även i 43 § som handlar om hur mål om tillämpningen av lagen ska handläggas. Följdändringar föreslås också i sju andra lagar (punkterna 6, 7 och 10–14 i regeringens förslag till riksdagsbeslut) som innehåller hänvisningar till de aktuella bestämmelserna i anställnings­skyddslagen.

Vidare ser regeringen behov av ändringar i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, kallad förtroendemannalagen. Regeringen menar att de skäl som ligger bakom de föreslagna ändringarna i anställnings­skyddslagen inte motiverar en försämring av skyddet för den fackliga verksamheten på en arbetsplats. Regeringen föreslår därför att vissa undantag ska införas i förtroendemannalagen för de fackliga förtroendemän vars funktion är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Ändringarna innebär att det skydd som anställnings­skyddslagen i dag ger alla arbetstagare vid tvister om ogiltigförklaring ska kvarstå när det gäller dessa fackliga förtroendemän.

Mot bakgrund av de ändringar som föreslås om att anställningen inte ska bestå under en tvist menar regeringen att det finns skäl att som motvikt höja de allmänna skadestånden vid ogiltigförklaring av felaktiga uppsägningar och avskedanden. Regeringen föreslår att det införs en ny bestämmelse (38 a §) i anställningsskyddslagen som förtydligar att det allmänna skadeståndet bör vara på en sådan nivå att syftet att motverka överträdelser av ogiltiga uppsägningar och avskedanden särskilt beaktas.

Regeringen konstaterar att reglerna i lagen (1997:238) om arbetslöshets­försäkring är utformade på ett sådant sätt att de tillsammans med de ändringar som föreslås i propositionen riskerar att leda till att arbetstagare hamnar i en utsatt ekonomisk situation när anställningen upphör. Det kan finnas risk för att arbetstagarna inte förmår att göra sina rättigheter gällande vid en tvist om ogiltighet av uppsägning. Regeringen föreslår därför att det ska införas en ny paragraf (43 c §) i den nämnda lagen som innebär att avstängning av rätten till arbetslöshetsersättning inte ska ske i vissa situationer. Det handlar om fallen när en överenskommelse på arbetsgivarens initiativ har träffats om att skilja någon från arbetet och när arbetsgivaren har sagt upp någon och det råder en tvist om uppsägningens giltighet.

Omreglering till lägre sysselsättningsgrad

Regeringen noterar att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid en omorganisation, s.k. hyvling, under de senaste åren har varit föremål för diskussion och debatt. Det finns i svensk rätt ingen särskild reglering som skyddar arbetstagare vid omreglering av sysselsättningsgrad, men viss domstolspraxis finns på området. Regeringen menar att det är befogat att arbetstagare tillförsäkras ett förbättrat skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det ska införas en ny bestämmelse i anställningsskyddslagen (7 a §) om att vissa turordningsregler ska iakttas bland de arbetstagare som har högre sysselsättningsgrad än den lägsta som erbjuds. För arbetstagare på samma driftsenhet med lika arbetsuppgifter ska arbetstagare med kortare anställningstid erbjudas omplacering före arbetstagare med längre anställningstid. Erbjudande med lägre sysselsättningsgrad ska lämnas före erbjudande med högre sysselsättningsgrad. Vidare föreslår regeringen att det ska införas en ny bestämmelse om omställningstid (7 b §). Bestämmelsen innebär att de arbetstagare som accepterar sänkt sysselsättningsgrad ska ha rätt att behålla sin sysselsättningsgrad och sina anställningsförmåner under viss tid. Omställningstiden ska vara lika lång som den uppsägningstid som skulle ha gällt vid en uppsägning från arbetsgivarens sida, dock längst tre månader.

Det ska vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från reglerna om turordning och omställningstid.

Särskild visstidsanställning

Regeringen anför att tryggheten och anställningsskyddet för arbetstagare i visstidsanställning behöver förstärkas och att visstidsanställningar snabbare bör kunna övergå till tillsvidareanställningar hos arbetsgivaren. Regeringen vill därför införa anställningsformen särskild visstidsanställning som ska ersätta allmän visstidsanställning. Anställningen föreslås övergå till en tillsvidare­anställning när arbetstagaren har varit anställd i särskild visstids­anställning i sammanlagt mer än tolv månader under en femårsperiod eller under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar i form av särskild visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete och anställningarna följt på varandra (5 a §).

Vidare föreslår regeringen att 25 § ändras så att företrädesrätten till återanställning stärks genom att en arbetstagare som har varit anställd i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än nio månader under de senaste tre åren ges företrädesrätt till återanställning i ny särskild visstidsanställning. Regeringen föreslår också en kompletterande ändring i 15 § om att arbets­tagare med särskild visstidsanställning under vissa förutsättningar har rätt till besked om att anställningen inte kommer att fortsätta. Regeringen föreslår också att arbetsgivarens informationsskyldighet i 6 c § utökas så att arbets­tagare som anställs i särskild visstidsanställning får information om att anställningen har den formen, oavsett anställningstidens längd.

Regeringen ser behov av en kompletterande bestämmelse om hur anställningstid i särskild visstidsanställning bör beräknas. Genom ett tillägg till 3 § föreslår regeringen att även tiden mellan anställningarna ska anses som anställningstid för arbetstagare som under en kalendermånad har haft tre eller flera anställningar i särskild visstidsanställning hos samma arbetsgivare. Samtidigt införs en ordningsföreskrift i 5 § andra stycket om att vikariat inte får användas i syfte att kringgå den nya beräkningsregeln i 3 §.

Enligt regeringens förslag ska det även fortsättningsvis vara tillåtet att genom kollektivavtal göra avvikelser från lagens regler om tidsbegränsade anställningar.

Heltid som norm

I propositionen fastslås att heltidsnormen bör stärkas genom att en presumtion för detta införs i anställningsskyddslagen. Regeringen föreslår därför att det införs en ny bestämmelse (4 a §) som anger att anställningsavtal ska avse heltid, om inte något annat har avtalats. Arbetsgivaren och arbetstagaren ska således även fortsättningsvis ha möjlighet att komma överens om en annan sysselsättningsgrad än heltid. Om anställningsavtalet inte avser heltid, ska arbetsgivaren på arbetstagarens begäran skriftligen ange skälet till detta. Informationen ska lämnas inom tre veckor från det att begäran framställts.

Uthyrning av arbetstagare

Regeringen anser att det är motiverat att i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare, kallad uthyrningslagen, ytterligare främja möjligheterna för inhyrda arbetstagare att få tillsvidareanställning hos kundföretaget och förebygga att inhyrningar blir av permanent karaktär. Regeringen föreslår därför att det införs en ny bestämmelse (12 a §) om att ett kundföretag ska erbjuda en tillsvidareanställning hos företaget till en arbetstagare som genom uthyrning har varit placerad hos kundföretaget på en och samma driftsenhet i sammanlagt mer än 24 månader under en period om 36 månader. Om arbetstagaren accepterar erbjudandet, upphör anställningen hos bemannings­företaget utan särskild åtgärd när anställningen hos kundföretaget tillträds. Kundföretaget ska dock ha möjlighet att i stället för att erbjuda en tillsvidareanställning betala en ersättning till arbetstagaren som motsvarar två månadslöner. Betalningen ska i så fall ske inom samma tid som erbjudandet om tillsvidareanställning skulle ha lämnats. Av den föreslagna 12 b § framgår att kundföretagets skyldighet inte ska gälla mot arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.

Förslaget om att ett kundföretag under vissa förutsättningar är skyldigt att erbjuda tillsvidareanställning eller betala ersättning ska enligt regeringen vara dispositivt på det sättet att avvikelser bara får göras genom eller med stöd av kollektivavtal som slutits på huvudorganisationsnivå.

Vissa ändringar i fråga om skadestånd och preskription föreslås även i 14, 14 a och 16 §§.

Omställningsstudiestöd

Regeringen föreslår att det ska införas ett nytt statligt studiestöd benämnt omställningsstudiestöd som ska bestå av ett omställningsstudiebidrag och ett omställningsstudielån. Stödet ska komplettera de befintliga studiestöds­formerna och möjliggöra för fler vuxna yrkesverksamma att genom studier förbättra sin kompetens och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår att de grundläggande bestämmelserna om det nya omställningsstudiestödet ska tas in i en ny lag om omställningsstudiestöd. I lagen ska också upplysnings­bestämmelser införas om att regeringen, trots lagregleringen, ska ha kvar sin restkompetens i de delar det är aktuellt. Centrala studiestödsnämnden (CSN) ska enligt förslaget pröva frågor om omställningsstudiestöd enligt den nya lagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Målgrupp och kvalificeringsvillkor för omställningsstudiestödet

Av 10 och 11 §§ i den föreslagna lagen framgår att omställningsstudiestöd ska få lämnas till studerande som är svenska medborgare och till vissa utländska medborgare. Lagen innehåller även en bestämmelse med en åldersgräns för stödet (8 §). Av denna framgår att omställningsstudielån ska få lämnas längst t.o.m. det kalenderår då den studerande fyller 60 år, medan omställningsstudie­bidrag ska få lämnas längst t.o.m. det kalenderår då den studerande fyller 62 år. Rätten till bidrag ska dock enligt 21 § tredje stycket begränsas till högst tio veckor fr.o.m. det kalenderår då den studerande fyller 61 år. För att redan nu anpassa regelverket till den kommande höjningen av den lägsta åldern för uttag av inkomstbaserad ålderspension föreslår regeringen att omställnings­studiebidrag fr.o.m. 2026 ska få lämnas längst t.o.m. det kalenderår då den studerande fyller 63 år.

I 6 § regleras villkor om förvärvsarbete, det s.k. arbetsvillkoret, som är en förutsättning för att få omställningsstudiestöd. Arbetsvillkoret är uppdelat i ett etableringsvillkor och ett aktualitetsvillkor. De två olika villkoren omfattar olika tidsperioder och avser att säkerställa två olika krav som båda måste vara uppfyllda för att stöd ska kunna lämnas. Det ena avser att den studerande ska ha varit etablerad på arbetsmarknaden under en längre tid tillbaka, det andra att den studerande har en aktuell förankring på arbetsmarknaden. För att uppfylla etableringsvillkoret krävs förvärvsarbete i Sverige under i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad. Arbetet ska ha skett i sammanlagt minst 96 månader inom en ramtid om 14 år om kan beräknas tidigast fr.o.m. det kalenderår den studerande fyllde 19 år. För att uppfylla aktualitetsvillkoret krävs även att förvärvsarbetet har skett i sammanlagt minst 12 månader inom en ramtid om 24 månader. Arbetsvillkoret kan även uppfyllas genom en minsta inkomst av förvärvsarbete. Vad den inkomsten ska vara regleras i förordning (7 §).

Utbildningar som omställningsstudiestöd ska kunna ges för

När det gäller vilka utbildningar som kan berättiga till omställningsstudiestöd framgår det av 13 § att stöd får lämnas för en utbildning vid en läroanstalt i Sverige och hos en annan utbildningsanordnare i landet. Av 5 § framgår att läroanstalt avser utbildning vid en läroanstalt i Sverige som ger rätt till studiemedel enligt studiestödslagen (1999:1395) och att annan utbildnings­anordnare avser utbildningar som finansieras av en omställningsorganisation.

Vidare får omställningsstudiestöd lämnas endast om utbild­ningen motsvarar minst en veckas och som mest 80 veckors studier på heltid (14 §). Från och med det kalenderår då den studerande fyller 40 år ska det inte finnas någon begränsning i fråga om utbildningens längd. Enligt förslaget krävs även som huvudregel att utbildningen kan antas stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov (15 §). I propositionen förklaras att bedömningen ska göras utifrån varje persons situation och förutsättningar, dvs. utifrån personens tidigare utbildning, kunskaper och erfarenheter från arbetslivet. Bestämmelsen innehåller även en uppräkning av situationer där omställningsstudiestöd inte får lämnas, såsom när en utbildning enbart syftar till att möta kompetens­behoven hos en specifik arbetsgivare.

Den närmare utformningen av omställningsstudiestödet

16–21 §§ i regeringens lagförslag innehåller bestämmelser med vissa övriga förutsättningar för omställningsstudiestöd. Till dessa hör att stödet ska lämnas per vecka och att det kan lämnas för heltidsstudier och deltidsstudier som omfattar minst 75, 60, 50, 40 eller 20 procent av heltid. Storleken på stödet anpassas efter omfattningen av studierna. Den längsta tiden som omställnings­studie­stödet kan lämnas beror på hur stort stöd en studerande får och sträcker sig från 44 veckor vid helt stöd till 220 veckor för den som har 20 procent av helt stöd.

När det gäller beräkningen av omställningsstudiestödet framgår det av 22 § att den årliga inkomst som har bestämts av Försäkringskassan på begäran av CSN ska vara utgångspunkten för beräkningen av stödet. Försäkringskassan ska beräkna den årliga inkomsten genom att bestämma sjukpenninggrundande inkomst och årlig inkomst för en studerande på samma sätt som sjukpenning­grundande inkomst enligt bestämmelserna i socialförsäkrings­balken med undantag för bestämmelserna om inkomsttak. Den årliga inkomsten ska bestämmas med utgångspunkt i förhållandena den dag då ansökan om omställningsstudiestöd kom in till CSN (23 §).

24–30 §§ i lagförslaget innehåller bestämmelser om hur storleken på omställningsstudiebidraget och omställningsstudielånet ska beräknas mer i detalj, stödet under sjukdom och ledighet samt samordning med andra förmåner och ersättningar. Förslagen i dessa delar för även med sig följdändringar i flera andra lagar. Regeringen framhåller också att samordning med andra ersättningar från staten är något som kommer att beaktas i det kommande förordningsarbetet. När det särskilt gäller förhållandet till arbetslöshetsförsäkringen föreslår regeringen en ändring i lagen om arbetslös­hetsförsäkringen med innebörden att tid med omställningsstudiestöd ska vara överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.

Vidare föreslår regeringen att bestämmelserna för omställningsstudiestödet i så stor utsträckning som möjligt ska överensstämma med reglerna för studiemedel. Regeringen föreslår därför att det införs flera olika bestämmelser i den nya lagen som hänvisar till bestämmelser i studiestödslagen.

40–45 §§ i lagförslaget innehåller bestämmelser om återkrav, ränta och avgifter. Utgångspunkten är att en studerande som har fått omställnings­studiestöd felaktigt eller med för högt belopp på grund av att han eller hon under studietiden har förvärvsarbetat i en större omfattning än den omfattning som lagts till grund för beräkningen av omställningsstudiestöd kan få återkrav. Detsamma ska gälla om någon genom oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra sin uppgifts- och anmälningsskyldighet fått stöd felaktigt eller med för högt belopp.

För omställningsstudielån föreslås samma regler gälla för återbetalning som för ordinarie studielån enligt bestämmelserna i studiestödslagen (36 §).

Administration av omställningsstudiestödet

När det gäller hur omställningsstudiestödet ska administreras och ärenden om detta ska handläggas framgår det av 31 § att en förutsättning för att beviljas stöd är att en ansökan lämnas in. Ansökan får begränsas till att avse endast bidragsdelen. Om en studerande är anknuten till en omställningsorganisation ska CSN ge den organisationen tillfälle att yttra sig om kravet i 15 § på att en utbildning ska stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov (32 §). Bestämmelsen innehåller även några undantag från skyldigheten att ge en omställningsorgani­sation tillfälle att yttra sig. Av 33 § framgår att CSN vid prövning av en ansökan ska lägga särskild vikt vid ett yttrande från en omställningsorganisation.

Vidare föreslår regeringen att CSN:s beslut ska gälla omedelbart, om inte CSN bestämmer något annat (34 §). För att CSN därefter ska kunna betala ut stödet krävs att det är styrkt att den studerande bedriver de studier som stödet har beviljats för (35 §). Ytterligare bestämmelser om uppgiftsskyldighet för omställningsorganisationer, läroanstalter och andra utbildningsanordnare samt studerande i vissa situationer finns i 37–39 §§ i lagförslaget. En uppgifts­skyldighet för CSN gentemot Försäkringskassan föreslås också införas genom en ändring i socialförsäkringsbalken.

När det gäller personuppgiftsbehandling föreslår regeringen ändringar i studiestödsdatalagen (1999:1395) med innebörden bl.a. att CSN ska få möjlighet att behandla känsliga personuppgifter om det behövs för att förbereda handläggningen.

Ekonomisk ram och stegvist införande

Regeringen föreslår att omställningsstudiestödet ska få lämnas i mån av tillgång på medel (4 §). Det innebär att stödet inte ska vara en rättighet för de individer som uppfyller villkoren utan begränsas av om det finns tillgängliga medel att bevilja stödet. Regeringen framhåller att omställningsstudiestödet är en omfattande och komplex reform och föreslår därför att stödet ska införas stegvis och skalas upp efter hand, för att vara fullt utbyggt till 2026. I budgetpropositionen för 2022 har medel anvisats till berörda myndigheter för förberedelser och systemutveckling. Från och med 2023 beräknas också medel tillföras för individersättningar för en stegvis ökning av antalet studerande under fyra år. Regeringen gör bedömningen att de budgeterade utgifterna för reformen kommer att uppgå till 7 500 miljoner kronor 2026 vid ett normalt konjunkturläge. Av 4 § framgår också att stödet ska fördelas så att det avspeglar andelen förvärvsarbetande i privat respektive offentlig sektor.

Grundläggande omställnings- och kompetensstöd

Regeringen föreslår att det ska införas ett grundläggande omställnings- och kompetensstöd som syftar till att stärka enskilda personers framtida ställning på den svenska arbetsmarknaden. Stödet ska bestå av ett offentligt grundläggande stöd till enskilda personer som inte omfattas av kollektivavtal eller kan få stöd genom en omställningsorganisation och en statlig ersättning till arbetsgivare som finansierar omställningsorganisationer. Regeringen föreslår att bestämmelser om stödet ska tas in i en ny lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Regeringen anser att en lagreg­lering, trots att det inte är nödvändigt ur ett normgivningsperspektiv, ger det grundläg­gande omställnings- och kompetensstödet ökad legitimitet och stabilitet. Eftersom reformeringen av arbetsrätten och det nya omställningsstudiestödet föreslås regleras i lag bidrar en lagreglering också till balans mellan reformerna. Kammarkollegiet ska enligt förslaget fatta beslut om ärenden enligt den nya lagen.

Offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd till enskilda

Av 5 § i den nya lagen framgår att offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd ska lämnas i form av rådgivning, vägledning och förstärkt stöd. Regeringen slår i propositionen fast att innehållet i stödet ska likna det som ges av de partsgemensamma omställningsorganisationerna. Det innebär bl.a. att stödet bör vara av grundläggande karaktär och att det inte är tänkt att ersätta det stöd som enskilda personer kan få från andra aktörer, såsom Försäkrings­kassan, Arbetsförmedlingen, sjukvården eller arbetsgivaren. Stödet syftar till att stärka den enskilda personens framtida ställning på den svenska arbets­marknaden och bör därför inte vara inriktat på arbete hos en specifik arbetsgivare.

Regeringen föreslår att stödet ska få lämnas i mån av tillgång på medel (4 §). Det innebär att stödet inte ska vara en rättighet för de individer som uppfyller villkoren utan begränsas av om det finns tillgängliga medel att bevilja stödet. I samma bestämmelse vill regeringen också införa en upplysningsbestämmelse som anger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om prioriteringar av tillgängliga medel.

6 § innehåller bestämmelser om vissa förutsättningar som ska vara uppfyllda för att stöd ska kunna lämnas till en sökande. Stöd får lämnas till den vars anställning ska upphöra eller har upphört till följd av arbetsbrist, sjukdom eller att anställningen är tidsbegränsad. Stöd får även lämnas till den som har en anställning. Bestämmelsen är uttömmande vilket innebär att stöd inte får lämnas till den som sägs upp av andra personliga skäl än sjukdom. Bestämmelsen innehåller också vissa undantag som innebär att egenföretagare och deras närstående samt verkställande direktörer inte ska kunna få stöd. Vidare föreslås att förstärkt stöd bara får lämnas till den vars anställning ska upphöra eller har upphört och som har särskilda behov av stöd till följd av sjukdom (7 §).

Ytterligare förutsättningar som ska vara uppfyllda för att kunna få stöd framgår av 8–10 §§. Dessa bestämmelser ställer krav på anknytning till den svenska arbetsmarknaden och att den sökande ska ha arbetat eller haft inkomst i viss omfattning under minst 12 månader inom en ramtid om 24 månader. Stödet har också en övre åldersgräns om 65 år.

Vidare föreslås att stöd som längst ska få lämnas i tolv månader och att förutsättningarna för stöd på nytt måste vara uppfyllda för att en sökande som tidigare haft stöd ska kunna återkvalificera sig till stöd (12 och 13 §§).

Ersättning till arbetsgivare som finansierar registrerade omställnings­organisationer

Den nya lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd som regeringen föreslår innehåller bestämmelser om ersättning till arbets­givare som finansierar registrerade omställningsorganisationer. För arbets­givare som ger arbetstagare möjlighet till stöd genom registrerade omställ­nings­organi­sationer ska ersättning för faktiska kostnader betalas ut enligt 13 §. Ersättningen får motsvara högst 0,15 procent av arbetsgivarens löneunder­lag. 14 och 15 §§ innehåller bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en organisation ska kunna registreras som omställnings­organisation och om när avregistrering ska ske.

Yttranden till de som ansöker om omställningsstudiestöd

En annan central del av den nya lagen är bestämmelser om Kammarkollegiets ansvar att lämna yttranden för enskilda som ansöker om omställnings­studiestöd, vilket regleras i 16 §. Regeringen föreslår att Kammarkollegiet ska få lämna ett yttrande som avses i den nya lagen om omställningsstudiestöd till den som har ansökt eller har för avsikt att ansöka om omställningsstudiestöd om yttrandet har betydelse för prövningen av ett sådant ärende. Ett yttrande ska dock inte få lämnas till den som har fått eller kan få ett yttrande genom en registrerad omställningsorganisation. Ett yttrande får inte heller lämnas till den som omfattas av ett kollektivavtal. Av 4 § framgår att ett yttrande endast får lämnas i mån av tillgång på medel.

Återbetalning av ersättning

Regeringen gör i propositionen bedömningen att det finns behov av bestämmelser om återbetalning av ersättning för arbetsgivare som motsvarar de bestämmelser om återbetalning som finns i andra förmånssystem. Bestämmelser om detta har därför inkluderats i 17–22 §§ i regeringens lagförslag. Utgångspunkten är enligt 17 § att en arbetsgivare som har orsakat att ersättning lämnas på felaktig grund eller med ett för högt belopp ska vara återbetalningsskyldig. Återbetalningsskyldighet kan uppstå genom att en arbetsgivare har lämnat oriktiga uppgifter i en ansökan om ersättning. Återbetalningsskyldighet kan även uppstå om arbetsgivaren har låtit bli att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Arbetsgivaren kan slutligen bli återbetalningsskyldig om ersättning i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp och arbetsgivaren har insett eller skäligen borde ha insett detta.

Handläggning av ärenden

23 och 24 §§ i den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om hur en ansökan om stöd, registrering, ersättning och yttrande ska se ut. Ansökan ska göras skriftligen hos Kammarkollegiet och innehålla de uppgifter som behövs i ärendet. Den som har gjort en ansökan är också skyldig att anmäla sådana förändringar som kan påverka det ansökan avser.

Uppgiftsskyldighet för registrerade omställningsorganisationer

Som en del av den nya lagen föreslås registrerade omställningsorganisationer få en uppgiftsskyldighet till Kammarkollegiet. Enligt 25 § ska organisa­tionerna lämna de uppgifter som myndigheten behöver i ett ärende och för analys och uppföljnings- och utvärderingsarbete.

Omprövning och överklagande

26 och 27 §§ i den nya lagen innehåller bestämmelser om omprövning och överklagande. Om prövning ska ske om det begärs av den som beslutet gäller och ändring får inte ske till den enskildes nackdel. En eventuell överklagan ska ske till allmän förvaltningsdomstol.

Sekretess och personuppgiftsbehandling

Regeringen gör bedömningen att det inte behöver införas några ytterligare sekretessbestämmelser för uppgifter i ärenden enligt lagen om grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Inte heller när det gäller behandlingen av personuppgifter hos Kammarkollegiet och eventuella leverantörer ser regeringen något behov av lagändringar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna med anledning av en reformerad arbetsrätt ska träda i kraft den 30 juni 2022 och tillämpas första gången den 1 oktober 2022. Enligt regeringen är det angeläget att ändringarna kan träda i kraft och få genomslag relativt snart. Samtidigt framhålls vikten av att arbetsmarknadens parter ges tid och möjlighet att överväga sina behov av eventuella anpassningar genom kollektivavtal som man bedömer kan vara motiverade. Med anledning av ändringarna i anställningsskyddslagen och ett antal andra lagar ser regeringen behov av ett antal övergångsbestämmelser.

Vidare framhåller regeringen att en samordning bör ske av tidpunkterna för tillämpning av de lagändringar som föreslås i omställnings­paketet. Den nya lagen om omställningsstudiestöd föreslås därför träda i kraft den 30 juni 2022 men tillämpas första gången för studier som påbörjas efter den 31 december 2022. För studier på utbildningar som är 80 veckor eller mer på heltid, eller motsvarande antal veckor på deltid, ska dock lagen tillämpas första gången i fråga om omställningsstudiestöd som lämnas för tid efter den 31 december 2022. CSN ska kunna ta emot ansökningar fr.o.m. den 1 oktober 2022. Den nya lagen om grundläggande omställnings- och kompetensstöd på arbetsmarknaden föreslås träda i kraft den 30 juni 2022 när det gäller bestämmelserna om registrering av omställningsorganisationer och ersättning till arbetsgivare samt i övrigt den dag som regeringen bestämmer. Ersättning till arbetsgivare får dock inte beviljas för tid före den 1 oktober 2022. Den nya offentliga omställningsorganisationen föreslås också kunna inleda sin verksamhet så snart det är praktiskt möjligt, med sikte på den 1 oktober 2022.

Motionen

I kommittémotion 2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) anför motionärerna att arbetstagarnas ställning och trygghet behöver stärkas – inte försvagas. Motionärerna konstaterar att regeringens förslag försämrar anställningsskyddet och ökar otryggheten på arbetsmarknaden. Förbättring­arna som föreslås för arbetstagarna väger inte upp för de försämringar som föreslås i form av kraftigt försämrat anställnings­skydd. Motionärerna anser att propositionen sammantaget innebär en ytterligare maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel. De kan därför inte ställa sig bakom propositionen i sin helhet men inte heller helt avstyrka densamma eftersom den, trots allt, innehåller förslag som innebär förbättringar för arbetstagarna.

Motionärerna yrkar avslag på regeringens förslag om att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl, i stället för som i dag vara sakligt grundad (yrkande 1). Enligt motionärerna leder förslaget till att anställ­ningsskyddets syfte som social skyddslagstiftning försvagas, vilket inte är acceptabelt. Vidare anser motionärerna att regeringens förslag om att reglerna om sakliga skäl för uppsägning ska vara dispositiva bör avslås (yrkande 2). Motionärerna uppmärksammar att flera remissinstanser haft invändningar i denna del. Mot bakgrund av ställningstagandet i frågan om sakliga skäl ser motionärerna inte heller något behov av de följdändringar i andra lagar som föreslås i avsnitt 5.1.3 i propositionen utan menar att dessa bör avslås (yrkande 3).

När det gäller förslaget om att utöka möjligheten att göra undantag vid turordningen konstaterar motionärerna att det inte har presenterats något hållbart underlag till stöd för en försämring av turordningsbestämmelserna. Motionärerna anser att förslaget riskerar att skapa otrygghet, tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag om att möjligheten att göra undantag från turordningen ska utökas (yrkande 4).

Vidare menar motionärerna att förslaget om att en anställning inte längre ska bestå under en tvist innebär en kraftig försämring för arbetstagarna med följden bl.a. att möjligheten att lösa tvister före rättegång minskar. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag om att en anställning inte längre ska bestå under en tvist (yrkande 5). Som en följd av att motionärerna vill avslå förslaget ser de inte heller något behov av de följdändringar i andra lagar som föreslås i avsnitt 5.3.2 i propositionen utan menar att dessa bör avslås (yrkande 6).

Yttrande från utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet har begränsat sitt yttrande (yttr. 2021/22:UbU2y) till förslagen som berör införandet av ett nytt omställningsstudiestöd. Utbildningsutskottet välkomnar regeringens förslag om ett nytt omställnings­studiestöd och framhåller bl.a. att stödet syftar till att komplettera det reguljära studiestödet och förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier som kan stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Utbildningsutskottet anser att arbetsmarknads­utskottet bör tillstyrka propositionen och avstyrka motionen i berörda delar. I yttrandet finns en avvikande mening (V) och ett särskilt yttrande (L).

Kompletterande information

Efter det att propositionen lämnats till riksdagen har Regeringskansliet uppmärksammat utskottet på behovet av följdändringar i den nya 2 b § andra stycket och 4 § andra stycket anställningsskyddslagen.

I 4 § andra stycket hänvisas till 4 a § som i sin nuvarande lydelse reglerar avslutande av anställningar på grund av hel sjukersättning. I propositionen föreslås en ny 4 a § om att anställningsavtal avser heltid om inte något annat har avtalats. I lagens ingress anges att den nuvarande 4 a § ska betecknas 4 b §. Hänvisningen i 4 § andra stycket bör därför rätteligen vara till 4 b § i stället för till 4 a §.

Vidare föreslås i propositionen en ny 2 b §, i vilken det i andra stycket görs en hänvisning till 4 a §. Enligt författningskommentaren till den föreslagna 2 b § motsvarar dess innehåll nuvarande 2 § tredje–femte styckena. Eftersom den nuvarande 4 a § enligt ovan blir 4 b § bör därför hänvisningen i 2 b § andra stycket rätteligen vara till 4 b §.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att den svenska arbetsmarknaden står inför stora utmaningar men att det samtidigt finns stora möjligheter framöver. Vi har en arbetsmarknad med allt större behov av rörlighet för arbetskraften och ökad flexibilitet för arbetsgivarna att utforma sammansättningen av arbetskraften. Det gäller inte minst för att öka vägarna in på arbetsmarknaden. Samtidigt är det centralt att fortsätta att tillgodose arbetstagarnas behov av trygghet och att det sker utifrån förutsättningarna på dagens arbetsmarknad. Utskottet delar regeringens bedömning att arbetsrätten behöver reformeras för att möta de utmaningar som den svenska arbetsmarknaden står inför. Utskottet ser positivt på att regeringen betonar att reformen ska genomföras på ett sätt som ligger i linje med och stärker den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Vidare delar utskottet bedömningen att studiestödet behöver utvecklas så att den enskilde kan stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Det finns ett tydligt behov av att stärka de ekonomiska förutsättningarna för äldre yrkesverksamma att återvända till studier. I likhet med utbildningsutskottet välkomnar arbetsmarknadsutskottet att omställningsstudiestödet införs på det sätt som regeringen föreslår. Det är utskottets övertygelse att reformen kommer att skapa bättre möjligheter för vuxna med arbetslivserfarenhet att studera. Omställningsstudiestödet kommer fullt genomfört att utgöra ett viktigt komplement till nuvarande studiestödssystem.

Tillgången till grundläggande stöd för omställning och kompetensutveck­ling för alla arbetstagare är något som är viktigt för både välfärden och näringslivet. Genom att öka möjligheterna till sådant stöd för alla går det att stärka förutsättningarna för rörlighet på arbetsmarknaden och tillgången på arbets­kraft med rätt kompetens hos alla arbetsgivare. Mot den bakgrunden är det välkommet att regeringen lägger fram ett förslag inriktat på att staten bör ta ett större ansvar för enskilda personer som arbetar eller nyligen har förlorat sitt arbete och har behov av stöd. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att införa ett nytt grundläggande omställnings- och kompetensstöd för enskilda som inte kan få stöd genom omställningsorganisationer. Utskottet menar också att den utformning av stödet som regeringen föreslår, med bl.a. ett större ekonomiskt ansvar för den omställningsverksamhet som bedrivs hos befintliga omställningsorganisationer, är väl avvägd.

Vidare anser utskottet att det är lämpligt och ändamålsenligt att kombinera reformer av stöd för omställning och kompetensutveckling, förändringar inom det arbetsrättsliga området och införandet av ett nytt omställningsstudiestöd som ett sammanhållet omställningspaket. Utskottet anser att den valda ordningen med en samlad reform är rätt väg för att skapa de bästa förutsättningarna för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden.

När det gäller de invändningar som framställs i kommittémotion 2021/22:4524 (V) yrkandena 1–6 mot delar av regeringens förslag om att reformera arbetsrätten delar inte utskottet motionärernas uppfattning. De ändringar som regeringen föreslår i arbetsrätten är en del av ett paket som innebär den största frihets- och trygghetsreformen på den svenska arbetsmarknaden i modern tid. Utskottet konstaterar att parterna på den svenska arbetsmarknaden under lång tid har genomfört omfattande förhand­lingar för att få reformen på plats. Vi har nu också en situation där en bred majoritet av parterna ställer sig bakom det förslag som regeringen har lagt fram. Utskottet anser att det sätt på vilket reformen har tagits fram är ett tydligt styrkebesked för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Vidare anser utskottet att det inte är rimligt att framhålla att man värnar den svenska arbetsmarknads­modellen och samtidigt föreslå att vissa centrala delar av reformen inte ska genomföras. Utskottet noterar att motionärerna särskilt riktar in sig på regelverket om uppsägning från arbetsgivarens sida, turordning och tvister om ogiltig­förklaring. Utskottet menar att det är fråga om centrala delar av regeringens samlade förslag och således av den framtida ordning som har efterfrågats av parterna. Det finns därför inte något skäl till varför just dessa delar av reformen inte ska genomföras.

Utskottet har uppmärksammats på att det finns behov av följdändringar i den nya 2 b § andra stycket och 4 § andra stycket anställningsskyddslagen. Ändringarna avser i båda fallen att hänvisningen i paragraferna rätteligen bör vara till den nya 4 b § eftersom nuvarande 4 a § ska betecknas 4 b § enligt regeringens förslag. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att hänvisningen i 2 b § andra stycket och 4 § andra stycket ändras.

Vidare ställer sig utskottet bakom regeringens förslag om när den nya lagstiftningen ska träda i kraft. Det är välkommet både att ändringarna kan träda i kraft och få genomslag relativt snart och att tidpunkterna för tillämpning av de lagändringar som föreslås i omställnings­paketet samordnas.

Sammantaget föreslår därför utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag med den ändring i 2 b § andra stycket och 4 § andra stycket anställnings­skydds­lagen som utskottet föreslår och avslår samtliga motionsyrkanden i avsnittet.

Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd

Motionen

I kommittémotion 2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) framställer motionärerna fem yrkanden om tillkännagivanden till regeringen när det gäller omställningsstudiestödet.

En övre åldersgräns för stödet

Motionärerna noterar att vissa remissinstanser, däribland Saco, anser att den föreslagna övre åldersgränsen för rätt till omställningsstudiestöd bör följa riktåldern för pension. Motionärerna delar denna uppfattning och begär därför att regeringen ska återkomma med förslag om att den övre åldersgränsen för rätt till omställningsstudiestöd ska följa riktåldern för pension (yrkande 7).

Kortaste och längst tid med stöd

I motionen framhåller motionärerna vidare att taket om 44 veckor för omställningsstudiestöd inte är en tillräckligt lång stödperiod. 44 veckor motsvarar endast två terminer på högskolan. Motionärerna menar att det finns en risk att personer därför avstår från att förbättra sin kompetens och stärka sin ställning på arbetsmarknaden och att syftet med reformen på det sättet motverkas. Motionärerna vill därför att regeringen ska återkomma med förslag om att omställningsstudiestöd ska få lämnas i högst 66 veckor, motsvarande tre terminers heltidsstudier, för den som har helt stöd (yrkande 8).

Yttrande från en omställningsorganisation

När det gäller administrationen av stödet konstaterar motionärerna att förslaget som avser yttrande från en omställningsorganisation har mötts av invänd­ningar från flera remissinstanser. Motionärerna delar remissinstans­ernas farhågor om att förslaget kan leda till onödig administration och bli svårtillämpat. Motionärerna begär därför att regeringen ska göra en uppfölj­ning av förslaget i syfte att säkerställa att de studerande ges möjlighet till en likvärdig och rättssäker bedömning oavsett vilken omställningsorgani­sation de tillhör (yrkande 9).

Omställningsstudiestödet ska lämnas i mån av tillgängliga medel och införas stegvis

När det gäller regeringens förslag om att omställningsstudiestödet ska lämnas i mån av tillgängliga medel framförs i motionen invändningar mot regeringens bedömning. Motionärerna framhåller dels att det finns risk att medlen inte kommer att räcka till alla som uppfyller villkoren, dels att det inte är rimligt att arbetstagarna ska behöva göra så stora eftergifter i anställningstryggheten utan att ens vara garanterade omställningsstudiestöd i gengäld. Motionärerna föreslår därför att regeringen ska följa upp genomförandet av omställnings­studiestödet i syfte att säkerställa att de individer som uppfyller villkoren för stödet garanteras stöd (yrkande 10).

Vidare ifrågasätter motionärerna regeringens resonemang om hur omställningsstudiestödet ska finansieras och att arbetsgivarna lämnats utanför detta. Motionärerna yrkar därför att regeringen ska återkomma med förslag om hur arbetsgivarna kan vara med och finansiera omställningsstudiestödet (yrkande 11).

Propositionen

En övre åldersgräns för stödet

När det gäller frågan om den övre åldersgränsen för omställningsstudiestödet anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 176 f.):

Några remissinstanser, däribland Saco och Offentliganställdas Förhand­lingsråd, anser att den föreslagna övre åldersgränsen för rätt till omställ­ningsstudiestöd bör följa riktåldern för pension. Regeringen gjorde i propositionen Bättre studiestöd högre upp i åldrarna (prop. 2020/21:122) bedömningen att trots de justerade åldersgränserna i pensionssystemet är tiden i yrkeslivet för kort för att motivera en åldersgräns som ligger högre upp i åren, detta även med beaktande av kommande höjningar och en ny riktålder för pension. Det är inte heller önskvärt att behöva ändra återbetalningssystem varje gång åldersgränser inom pensionsområdet justeras. Regeringen håller fast vid den bedömningen och menar att en högre åldersgräns inte heller är motiverad vad gäller omställnings­studielånet inom omställningsstudiestödet, samtidigt som det kan finnas skäl att medge omställningsstudiebidrag högre upp i åldrarna.

Mot denna bakgrund anser regeringen att den åldersgräns om 60 år som föreslås i promemorian är väl avvägd. Genom denna åldersgräns tas hänsyn till personers behov av offentligfinansierad utbildning, men också till samhällets kostnader och den avkastning som studierna kan ge, både för den studerande och för samhället.

Kortaste och längsta tid med stöd

Regeringen framhåller att omställningsstudiestödet är ett förmånligt studiestöd där den som studerar kan beviljas höga belopp i syfte att göra en avgränsad utbildningsinsats för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Regeringen anser att det är nödvändigt med en avgränsning av antalet veckor med stöd som en studerande kan få. När det gäller längden på stödet anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 212):

Regeringen anser att omställningsstudiestöd bör kunna lämnas under en tid som motsvarar maximalt 44 veckors studier på heltid. Den som påbörjar en utbildning med omställningsstudiestöd som är 80 heltidsveckor lång måste därmed kunna finansiera 36 av dessa studieveckor på annat sätt. Lärarnas Riksförbund anser att 44 veckor inte är tillräckligt för lärare som vill stärka sin ställning på arbetsmarknaden och studera deltid. Förbundet exemplifierar med att det krävs minst 1,5 års heltidsstudier för en gymnasielärare som vill bli behörig i ytterligare ett undervisningsämne. Även Stockholms universitet argumenterar för att längre utbildningar bör kunna komma i fråga för studier med omställningsstudiestöd. Regeringen vill emellertid påpeka att möjligheten finns att påbörja längre utbildningar och för detta använda sig av omställningsstudiestödet. Det blir möjligt att påbörja en utbildning som är 80 heltidsveckor lång för individer under 39 år, och för dem som är äldre än så finns det ingen begränsning av de möjliga utbildningarnas längd (se avsnitt 6.4.4). Detta tillsammans med att det reguljära studiemedelssystemet alltjämt är ett tillgängligt alternativ för den som har behov av ytterligare finansiering vid längre studier gör att regeringen anser att 44 veckors studier på heltid är en väl avvägd gränsdragning.

Yttrande från en omställningsorganisation

När det gäller regeringens förslag i den del som avser yttranden från omställningsorganisationerna om en sökandes tilltänkta utbildning anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 254 f.):

Omställningsorganisationer som erbjuder arbetstagare omställnings- eller kompetensstöd i form av vägledning, rådgivning och förstärkt stöd kommer att ha en särskild inblick i den enskilde arbetstagarens situation och särskilt goda förutsättningar att uttala sig om hur dennes ställning på arbetsmarknaden kan stärkas genom deltagande i en viss utbildning. Denna kompetens bör tillvaratas. Till skillnad från bl.a. Lärarnas Riksförbund anser regeringen därför att dessa omställningsorganisationer, i de fall den studerande är anknuten till en sådan, bör ges tillfälle att lämna ett yttrande till CSN med ett utlåtande om och i förekommande fall hur den sökta utbildningen kommer att stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov.

– – –

Regeringen är av uppfattningen att CSN vid prövningen av en ansökan om omställningsstudiestöd bör lägga särskild vikt vid ett yttrande som en omställningsorganisation har lämnat. Mittuniversitetet framhåller bl.a. att bedömningen av hur en utbildningsinsats stärker individens framtida ställning på arbetsmarknaden kommer bli svår att genomföra rättssäkert och likvärdigt. Regeringen bedömer, till skillnad från Mittuniversitetet, att omställningsorganisationerna med en särskild inblick i den enskilde arbetstagarens situation kommer att ha särskilt goda förutsättningar att uttala sig om hur dennes ställning på arbetsmarknaden kan stärkas genom deltagande i en viss utbildning.

Omställningsstudiestödet ska lämnas i mån av tillgängliga medel och införas stegvis

Som svar på invändningar från flera remissinstanser om att omställnings­studiestödet inte är rättighetsbaserat framhåller regeringen bl.a. följande (prop. s. 285):

Regeringen bedömer att förutsättningarna för kostnadskontroll skulle bli starkt begränsade med ett rättighetsbaserat omställningsstudiestöd. Ett rättighetsbaserat omställningsstudiestöd bedöms riskera att medföra markant högre dödviktskostnader i bemärkelsen att fler i en redan studiebenägen grupp skulle erbjudas en ny och generösare studie­finansiering trots att de skulle ha valt studier även utan denna ersättningsmöjlighet. Regeringen förordar i stället ett system med tillgängliga medel avsatta i statsbudgeten.

När det gäller frågan om finansieringen av det nya stödet har regeringens avvägningar av vad den anser vara genomförandet av en omfattande och komplex reform redogjorts för ovan. Det kan tilläggas att regeringen också i relation till en reformering av räntan på studielån framför att det är rimligt att de som nyttjar studielån också ska stå för kostnaden för detta. Regeringen påpekar att de studenter som i dag nyttjar andra studiestödssystem kommer att ha samma möjligheter som alla andra att också använda det nya omställnings­studiestödet.

Yttrande från utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande (yttr. 2021/22:UbU2y) till tidigare ställningstaganden när det gäller frågan om den övre åldersgränsen för rätt till omställningsstudiestöd. Utbildningsutskottet har tidigare gjort bedömningen att tiden i yrkeslivet är för kort för att motivera en åldersgräns som ligger högre upp i åren, både trots de justerade åldersgränserna i pensionssystemet och med beaktande av kommande höjningar och en ny riktålder för pension (prop. 2020/21:122, bet. 2020/21:UbU17). Utbildningsutskottet menar därför att en åldersgräns på 60 år för rätt till omställningsstudiestöd är väl avvägd.

I fråga om förslaget som rör begränsningen av antalet veckor med omställningsstudiestöd framhåller utbildningsutskottet bl.a. att avsikten med det nya förmånliga stödet är att möjliggöra utbildning i en situation där en person behöver utbildning eller omställning. Utbildningsutskottet anser att en avgränsning av antalet veckor med stöd till 44 veckor är rimlig.

När det gäller farhågan att de studerande inte ska få en rättssäker och likvärdig bedömning av hur en utbildningsinsats stärker en individs ställning på arbetsmarknaden hänvisar utbildningsutskottet till regeringens bedömning att omställningsorganisationerna har goda förutsättningar att uttala sig om detta och att CSN har den kompetens som krävs för att fatta rättssäkra och likvärdiga beslut.

Vidare hänvisar utbildningsutskottet till regeringens förslag och skälen för dessa när det gäller tillgången på medel och finansieringen av omställnings­studiestödet. Det är fråga om ett stöd som är ett komplement till det ordinarie studiestödet och inte en rättighet för alla de individer som uppfyller villkoren. Utbildningsutskottet instämmer i regeringens bedömning att ett rättighets­baserat system inte skulle kunna säkra kostnadskontroll.

Avslutningsvis framhåller utbildningsutskottet att CSN nyligen har redovisat ett regeringsuppdrag med förslag om en ny modell för beräkning av räntan på studielån. Regeringen har också aviserat att den avser att återkomma i budgetpropositionen för 2023 med förslag om en reformerad modell för räntan på studielån. Utbildningsutskottet anser att regeringens beredning av frågan inte bör föregripas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att motionärerna i kommittémotion 2021/22:4524 (V) yrkandena 7–11 framställer flera förslag om att lagstiftningen för det nya omställningsstudiestödet bör se annorlunda ut än vad regeringen har föreslagit. Det finns också yrkanden om att följa upp genomförandet av olika delar av regeringens förslag så att alla sökande får en korrekt bedömning och de som uppfyller villkoren garanteras stöd. Utskottet noterar att det som föreslås i följdmotionen är sådant som har lyfts fram av olika remissinstanser under beredningen av departements­promemorian Omställnings­studiestöd – för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmark­naden (Ds 2021:18) och ett utkast till lagrådsremiss med samma titel. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i någon av dessa frågor. Enligt utskottet är regeringens förslag väl avvägda och utskottet ser inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i enlighet med de aktuella motionsförslagen. Det innebär att utskottet inte gör någon annan bedömning än utbildningsutskottet i fråga om de aktuella delarna av regeringens förslag.

Utskottet anser därmed att samtliga motionsyrkanden i avsnittet bör avslås.

Ytterligare förslag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd

Motionen

I kommittémotion 2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) framställer motionärerna sex yrkanden om tillkännagivanden till regeringen när det gäller det grundläggande omställnings- och kompetensstödet.

Kammarkollegiet som ansvarig myndighet

Motionärerna noterar att flera remissinstanser har ställt sig tveksamma till om Kammar­kollegiet bör vara den ansvariga myndigheten och fatta beslut i ärenden om det grundläggande omställnings- och kompetensstödet. Kammar­kollegiet är inte expertmyndighet när det gäller omställnings- och kompetens­stöd eller när det gäller andra frågor inom arbetsmarknads- eller utbildnings­området. Motionärerna menar att det finns behov av att på sikt låta en egen myndighet ansvara för det nya statliga åtagandet på området. Motionärerna begär därför att regeringen ska återkomma med förslag om att inrätta en egen myndighet med ansvar för grundläggande omställnings- och kompetensstöd (yrkande 12).

Stöd ska lämnas i mån av tillgång på medel

Motionärerna gör, i likhet med flera remissinstanser, en annan bedömning än regeringen när det gäller grunderna för hur stödet ska lämnas. Motionärerna anser att vem som får stödet inte ska vara beroende av tillgång på medel utan att alla som uppfyller villkoren för stödet ska garanteras stöd. Motionärerna föreslår därför att regeringen ska följa upp genomförandet av det grund­läggande omställnings- och kompetensstödet i syfte att säkerställa att de individer som uppfyller villkoren för stödet garanteras stöd (yrkande 13).

Krav på anknytning till svensk arbetsmarknad

Motionärerna noterar att regeringens förslag innebär att det grundläggande omställnings- och kompetensstödet är begränsat till arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal. Motionärerna vill i stället se en ordning där stödet även ska få lämnas till den som arbetar på ett företag som har kollektivavtal men där det saknas bestämmelser om omställningsstöd. I motionen föreslås därför ett tillkännagivande om att det grundläggande omställnings- och kompetensstödet även ska få lämnas till den som vid tidpunkten för ansökan arbetar på ett företag som har kollektivavtal men där det saknas bestämmelser om omställningsstöd (yrkande 14).

En övre åldersgräns för stödet

I motionen uppmärksammas att regeringen föreslår att stöd inte ska få lämnas till den som har fyllt 65 år. Motionärerna menar att stödet i stället bör utformas så att det är tillgängligt för personer upp till riktåldern för pension. Motionärerna yrkar därför att regeringen ska återkomma med förslag om att den övre åldersgränsen för rätt till grundläggande omställnings- och kompetensstöd ska följa riktåldern för pension (yrkande 15).

Registrering av omställningsorganisationer

Enligt motionärerna är kraven för att få registreras som omställnings­organisation i regeringens förslag inte tillräckliga för att eliminera risken för oseriösa aktörer. Det finns en uppenbar risk att det nya stödet, liksom annan skattefinansierad verksamhet, drar till sig olämpliga aktörer som ser en möjlighet att tjäna pengar. Motionärerna föreslår därför att regeringen ska återkomma med tydligare krav för registrering av omställningsorganisationer i syfte att eliminera risken för oseriösa aktörer (yrkande 16).

Avregistrering av omställningsorganisationer

Motionärerna anser att regeringens förslag om när en organisation ska avregistreras som omställningsorganisation är bristfälligt. Enligt motionärerna bör även oegentligheter hos en omställningsorganisation leda till avregistrer­ing. Det kan t.ex. vara fråga om ekonomisk brottslighet eller fusk. Motionärerna vill därför att regeringen ska återkomma med förslag om att oegentligheter hos en omställningsorganisation bör leda till avregistrering (yrkande 17).

Propositionen

Kammarkollegiet som ansvarig myndighet

När det gäller regeringens förslag att Kammarkollegiet ska vara den myndighet som fattar beslut i ärenden om grundläggande omställnings- och kompetensstöd framhåller regeringen bl.a. följande (prop. s. 294 f.):

I promemorian föreslås det att det grundläggande omställnings- och kompetensstödet ska organiseras vid en befintlig myndighet. Några remissinstanser, t.ex. Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas förhandlingsråd, anser att det bör utredas om ansvaret för stödet på sikt ska ligga på en egen myndighet. Regeringen delar inte den uppfattningen och anser i stället i likhet med bl.a. Ekonomistyrningsverket, Fackförbundet DIK, LO, Lärarnas Riksförbund och Tillväxtverket att en befintlig myndighet bör få ansvaret för det grundläggande omställnings- och kompetensstödet.

– – –

Regeringen kan konstatera att Kammarkollegiet inte är expertmyndighet när det gäller omställnings- och kompetensstöd eller när det gäller andra frågor inom arbetsmarknads- eller utbildningsområdet. Däremot har myndigheten förmåga att snabbt bygga upp kompetens inom nya områden och att utforma funktionella, effektiva och rättssäkra verksamhetsprocesser för dessa. Kammarkollegiet har vidare erfarenhet av att handlägga individärenden och har tillgång till de it-system som krävs för att hantera stora volymer av sådana ärenden. Kammarkollegiet har också erfarenhet av stora upphandlingar. Enligt regeringens uppfattning har Kammarkollegiet därmed goda förutsättningar för att bygga upp den nya verksamheten. Regeringen anser därför i likhet med Kompetensföretagen, Lärarnas Riksförbund och Svenska ESF-rådet att Kammarkollegiet bör ansvara för det grundläggande omställnings- och kompetensstödet.

Stöd ska lämnas i mån av tillgång på medel

I propositionen betonar regeringen att stödet bör vara kostnadseffektivt och att det ska skapa förutsättningar för en övergripande kostnadskontroll. Regeringen anser därför att stöder bör beviljas i mån av tillgång på medel. Som svar på invändningar från remissinstanser som menar att stödet bör vara rättighetsbaserat anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 302):

Regeringen anser att en lagstadgad rätt till det offentliga grundläggande stödet, där utgifterna tillåts variera automatiskt med efterfrågan, inte är samhällsekonomiskt motiverad och inte heller möjliggör kostnadskontroll. Regeringen konstaterar vidare att det inte finns en lagstadgad rätt till stöd för arbetstagare som omfattas av kollektivavtal och har möjlighet att få stöd genom en partsgemensam omställningsorganisation. En sådan rättighet för arbetstagare utan kollektivavtal skulle minska likvärdigheten mellan det offentliga stödet och det stöd som lämnas genom befintliga omställningsorganisationer. Regeringen anser därför sammantaget att det offentliga grundläggande omställnings- och kompetensstödet bör beviljas i mån av tillgång på medel. Det bör därför införas en bestämmelse i den föreslagna lagen med ett sådant innehåll.

Krav på anknytning till svensk arbetsmarknad

När det gäller regeringens förslag om att ett krav för att få stöd är att det rör sig om en arbetsplats utan kollektivavtal anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 312):

Mot bakgrund av att de flesta arbetstagare på svensk arbetsmarknad omfattas av ett kollektivavtal som innebär att de har tillgång till någon form av omställningsstöd anser regeringen att det är en väl avvägd avgränsning att staten endast bör tillhandahålla ett offentligt grund­läggande omställnings- och kompetensstöd för de arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal. Det ger fler arbetstagare möjlighet att stärka sin omställningsförmåga och att få ett tryggt och hållbart arbetsliv samtidigt som det kan skapa en bättre likvärdighet avseende grundläggande omställnings- och kompetensstöd för de som omfattas av kollektivavtal och för de som inte gör det. Regeringen anser därför att det offentliga grundläggande stödet endast bör lämnas till en enskild person som är anställd eller senast var anställd hos en arbetsgivare som inte är bunden av ett kollektivavtal.

En övre åldersgräns för stödet

När det gäller regeringens förslag om att den övre åldersgränsen för det grundläggande omställnings- och kompetensstödet ska vara 65 år framhåller regeringen bl.a. följande (prop. s. 320):

Flera remissinstanser, bland dem Arbetsgivarverket, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, LO, Saco, Sveriges Kommuner och Regioner och Upphandlingsmyndigheten, ifrågasätter en övre åldersgräns på 65 år. Flera av dem anser att den övre gränsen ska följa den s.k. riktåldern eller utgå från hur länge en arbetstagare har rätt att kvarstå i anställning. Regeringen konstaterar att riktåldern styr när enskilda personer tidigast kommer att kunna ta ut allmän pension eller få garantipension. För 2027 är riktåldern fastställd till 67 år. Från och med 2020 höjdes åldern så att arbetstagare har rätt att kvarstå i anställning till 68 år. Från 2023 kommer arbetstagare ha rätt att kvarstå i anställning till 69 år. Regeringen bedömer att det därmed kan komma att uppstå ett behov att på sikt även justera den övre åldersgränsen för att kunna få ett offentligt grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Regeringen anser dock att promemorians åldersgräns på 65 år i dagsläget är väl avvägd utifrån syftet med stödet. Det bör därför införas en bestämmelse med ett sådant innehåll.

Regeringen kommer att följa det grundläggande omställnings- och kompetensstödet nära, bl.a. genom den uppföljning och utvärdering som bör göras. Om det skulle uppstå ett behov av att anpassa den övre åldersgränsen kommer regeringen att se över den frågan.

Registrering av omställningsorganisationer

Regeringen noterar i propositionen att vissa remissinstanser uttryckt oro över att oseriösa aktörer ska ta sig in på området. Som svar på detta anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 332):

Regeringen anser vidare att det är viktigt att inte olämpliga aktörer registreras som omställningsorganisationer. Till skillnad från Akademiker­förbundet SSR och Offentliganställdas förhandlingsråd anser regeringen att krav på att organisationen i övrigt är lämplig för att utöva verksamheten är tillräckligt som krav för att motverka att oseriösa aktörer registreras. Detta ger t.ex. utrymme att pröva organisationens och ledningens vandel för att förhindra att oseriösa organisationer etableras. Regeringen har gett Kammarkollegiet i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att motverka fusk och felaktiga utbetalningar av grundläggande omställnings- och kompetensstöd.

Avregistrering av omställningsorganisationer

När det gäller frågan om avregistrering av omställningsorganisationer anför regeringen bl.a. följande (prop. s. 334):

I promemorian föreslås att en omställningsorganisation som inte längre uppfyller kraven för registrering bör avregistreras eftersom syftet med registreringen då inte längre är uppfyllt. Akademikerförbundet SSR och Offentliganställdas förhandlingsråd anser att oegentligheter hos en omställningsorganisation bör leda till avregistrering. Ett av kraven är att omställningsorganisationen kan anses vara lämplig att utöva verksam­heten. Som regeringen anför ovan ger detta t.ex. utrymme att pröva organisationens och ledningens vandel för att förhindra att oseriösa organisationer etableras. Oegentligheter hos en omställningsorganisation skulle därmed kunna leda till att organisationen inte kan anses lämplig för att utöva verksamheten. Detta behöver dock avgöras från fall till fall. Regeringen anser därför att det inte finns behov av en sådan särskild bestämmelse.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att motionärerna i kommittémotion 2021/22:4524 (V) yrkandena 12–17 framställer flera förslag om att lagstiftningen för det grundläggande omställnings- och kompetensstödet framöver bör utformas på ett annat sätt än vad regeringen har föreslagit. Det finns också ett yrkande om att följa upp förslaget i den del det avser grunderna för hur stödet ska lämnas. Utskottet konstaterar även i fråga om det grundläggande omställnings- och kompetensstödet att det som motionärerna föreslår är sådant som lyfts fram av olika remissinstanser under beredningen av departementsprome­morian Grundläggande omställnings- och kompetensstöd – för flexibilitet, omställ­ningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (Ds 2021:16) och ett utkast till en proposition med samma titel. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i någon av dessa frågor. Enligt utskottet är regeringens förslag väl avvägda och utskottet ser inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i enlighet med de aktuella motionsförslagen.

Utskottet anser därmed att samtliga motionsyrkanden i avsnittet bör avslås.

Reservationer

 

1.	Uppsägning och ogiltigförklaring, punkt 1 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagens avslår regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i de delar det avser 2–2 d, 7, 22, 33, 34, 35 och 43 §§,

b) lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i de delar det avser 33 §,

c) lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.,

d) lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare,

e) lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584),

f) lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet,

g) lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl,

h) lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete,

i) lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567).

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1–6 och

avslår proposition 2021/22:176 punkterna 1, 2, båda i denna del, 6, 7 och 10–14.

 

 

Ställningstagande

Jag anser att utgångspunkten på den svenska arbetsmarknaden måste vara att arbetstagarnas ställning och trygghet behöver stärkas – inte försvagas. Regeringens förslag försämrar anställningsskyddet och ökar otryggheten på arbetsmarknaden. De förbättringar som föreslås för arbetstagarna, såsom ett omställningsstudiestöd, uppväger inte de försämringar som föreslås i form av ett kraftigt försämrat anställningsskydd. Sammantaget innebär propositionen en ytterligare maktför­skjutning till arbetsgivarnas fördel. Jag beklagar att utskottet inte drar denna slutsats.

Jag värnar självklart den svenska arbetsmarknadsmodellen, där arbetsmark­nadens parter förhandlar och tecknar avtal om arbetstagarnas löner och villkor. Det är dock helt centralt att sådana förhandlingar sker på lika villkor. Det ska inte, som i fallet med principöverenskommelsen, ske genom staten och med hot om lagstiftning som ger den ena parten ett övertag. Den process som har lett fram till propositionen har varit riggad till arbetsköparnas fördel och därför inneburit att arbetstagarsidan har tvingats till stora eftergifter.

När det gäller frågan om uppsägning från arbetsgivarens sida finns det skäl att invända mot flera delar av regeringens förslag. Till att börja med innebär förslaget att en uppsägning ska grunda sig på sakliga skäl, i stället för att som i dag vara sakligt grundad, och att dessa regler görs dispositiva en icke godtagbar försvagning av anställningsskyddet. Dessutom riskerar det att leda till ökad osäkerhet i rättstillämpningen och att skapa fler tvister. De följdänd­ringar som regeringen föreslår i sammanhanget bör inte heller genomföras.

Vidare konstaterar jag med oro att regeringen föreslår att möjligheten att göra undantag från turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist ska utökas. I likhet med vad bl.a. LO har påpekat innebär förslaget att bestäm­melserna om turordning blir illusoriska för anställda på mindre företag. En försämring av turordningsbestämmelserna på detta sätt leder också till ökad otrygghet, tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar. Jag vill i stället se en utveckling där möjligheten att göra undantag från turordningen inskränks genom att det s.k. tvåpersonersundantaget som finns i nuvarande lagstiftning tas bort. Ett förslag med den inriktningen har nyligen behandlats av utskottet i betänkande 2021/22:AU7. Jag står fast vid min uppfattning men väljer att inte lyfta förslaget på nytt i detta ärende.

När det gäller regeringens förslag om att en anställning inte längre ska kunna bestå under en tvist om ogiltigförklaring av uppsägning eller avsked­ande menar jag att det är fråga om en reell försämring av anställningsskyddet. Det går inte att ställa sig bakom ett förslag där en mängd arbetstagare riskerar att stå utan ersättning under den långa tid som den här typen av tvister ofta pågår. De följdändringar som regeringen föreslår i sammanhanget bör inte heller genomföras.

Mot bakgrund av det som anförts ovan kan jag inte ställa mig bakom propositionen i sin helhet. Det finns dock inte heller skäl att avslå proposi­tionen i sin helhet eftersom den också innehåller förslag som innebär förbätt­ringar för arbets­tagarna. Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens proposition i de delar som avser uppsägning från arbetsgivarens sida, turord­ning och tvister om ogiltigförklaring i enlighet med vad som anförts ovan.

Slutligen konstaterar jag att regeringen inom ett antal områden lägger fram förslag som visserligen innebär steg framåt men där jag hade önskat mer långtgående och tydligare förbättringar av anställningsskyddet. Det gäller frågorna om omreglering till lägre sysselsättningsgrad, att allmän visstids­anställning ska ersättas av särskild visstidsanställning, att anställningsavtal ska anses gälla på heltid och uthyrning av arbetstagare. I samtliga fall har Vänsterpartiet lagt fram förslag som går längre för att stärka arbetstagarnas ställning på den svenska arbetsmarknaden. Flera förslag har nyligen behandlats av utskottet i betänkande 2021/22:AU7. Jag står fortfarande bakom samtliga dessa förslag men väljer att inte lyfta dessa på nytt i detta ärende.

 

 

2.	Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd, punkt 3 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 7–11.

 

 

Ställningstagande

I likhet med utskottet välkomnar jag regeringens förslag om att införa ett nytt omställningsstudiestöd. Stödet möjliggör för fler yrkesverksamma vuxna att förbättra sin kompetens och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Ett sådant stöd hade dock mycket väl kunnat införas utan att samtidigt kraftigt försämra arbetstagarnas anställningsskydd. Enligt min mening bör en del av regeringens förslag ges en delvis annan utformning för att göra stödet mer ändamålsenligt.

En första del av förslaget där det finns utrymme för förbättringar är den övre åldersgränsen för stödet. I likhet med vad Saco framhållit under remissbehandlingen finns det skäl att låta den övre åldersgränsen följa riktåldern för pension. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att den övre åldersgränsen för rätt till omställningsstudiestöd ska följa riktåldern för pension.

Vidare finns det skäl att se över frågan om hur lång tid omställnings­studiestöd ska få lämnas. Jag anser, i likhet med flera remissinstanser, att 44 veckor inte är en tillräckligt lång tid för den som har helt stöd. 44 veckor motsvarar endast två terminer på högskolan. Det är beklagligt att utskottet inte kan se att utformningen av förslaget i denna del motverkar syftet med reformen. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att omställningsstudiestöd ska få lämnas i högst 66 veckor, motsvarande tre terminers heltidsstudier, för den som har helt stöd.

Jag noterar också att regeringen föreslår att om en studerande är knuten till en omställningsorganisation ska CSN ge den organisationen tillfälle att yttra sig om och hur en utbildning kommer att stärka den studerandes framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Även på det här området delar jag oron med flera remissinstanser. Regeringens förslag riskerar bl.a. att leda till onödig administration och långa ledtider. Jag anser därför att regeringen bör göra en uppföljning av förslaget i syfte att säkerställa att de studerande ges möjlighet till en likvärdig och rättssäker bedömning oavsett vilken omställ­ningsorganisation de tillhör.

En annan del där det redan nu går att se att det finns skäl för en kommande uppföljning är den ekonomiska ramen för förslaget. I likhet med flera remissinstanser ställer jag mig tveksam till regeringens bedömning att stödet ska lämnas i mån av tillgängliga medel. Det finns en uppenbar risk att medlen inte kommer att räcka till och att många arbetstagare blir utan stöd trots att de uppfyller kvalificeringsvillkoren. Jag beklagar att utskottet inte delar min uppfattning att alla som uppfyller villkoren ska garanteras stöd utan att detta ska vara beroende av tillgången på medel. Jag anser därför att regeringen bör följa upp genomförandet av omställningsstudiestödet i syfte att säkerställa att de individer som uppfyller villkoren för stödet också garanteras stöd.

Avslutningsvis anser jag att det är rimligt att arbetsgivarna bör vara med och finansiera omställningsstudiestödet. De har genom principöverens­kommelsen och den aktuella propositionen fått igenom mycket kraftiga försämringar av anställningsskyddet. Att som regeringen hänvisa till ett förslag om att reformera räntan på studielån för att finansiera omställnings­studiestödet är tveksamt ur jämställdhetssynpunkt. Det förvånar mig att utskottet bortser från problematiken på området. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om hur arbetsgivarna kan vara med och finansiera omställningsstudiestödet.

 

 

3.	Ytterligare förslag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd, punkt 4 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 12–17.

 

 

Ställningstagande

Jag gör samma bedömning som utskottet om att det finns ett behov av att införa ett grundläggande omställnings- och kompetensstöd. Det är rimligt att personer som inte omfattas av kollektivavtal eller kan få stöd av en omställ­ningsorganisation ges samma möjligheter till omställning och kompetens­utveckling som personer som omfattas av kollektivavtal och har tillgång till en omställningsorganisation. Stödet ger fler arbetstagare möjlighet att stärka sin omställningsförmåga samtidigt som det skapar en bättre likvärdighet mellan grupper av arbetstagare. Enligt min mening bör dock en del av regeringens förslag ges en delvis annan utformning för att göra stödet mer ändamålsenligt.

Ett område där det finns utrymme för förbättringar av förslaget är frågan om vilken myndighet som ska vara ansvarig för stödet. I likhet med flera remissinstanser är jag tveksam till att peka ut Kammarkollegiet som ansvarig myndighet. Det finns i stället skäl för att låta en egen myndighet ansvara för det nya statliga åtagandet på området. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att inrätta en egen myndighet med ansvar för grundläggande omställnings- och kompetensstöd.

Vidare anser jag att alla som uppfyller villkoren bör garanteras stöd – det ska inte vara beroende av tillgång på medel. För att säkerställa detta bör genomförandet av stödet följas upp. Det är beklagligt att utskottet inte ser det behov som finns på området. Jag anser därför att regeringen bör följa upp genomförandet av det grundläggande omställnings- och kompetensstödet i syfte att säkerställa att de individer som uppfyller villkoren för stödet garanteras stöd.

En annan brist i förslaget är att stödet med nuvarande utformning inte omfattar den som arbetar på ett företag som har kollektivavtal men där det saknas bestämmelser om omställningsstöd. Den som arbetar under ett sådant kollektivavtal riskerar därför att inte få stöd från vare sig någon av parternas omställningsorganisationer eller Kammarkollegiet. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att det grundläggande omställnings- och kompetensstödet även ska få lämnas till den som vid tidpunkten för ansökan arbetar på ett företag som har kollektivavtal men där det saknas bestämmelser om omställningsstöd.

Jag noterar också att regeringen föreslår att stödet inte ska få lämnas till den som har fyllt 65 år. Det är olyckligt att varken regeringen eller utskottet har tagit fasta på det som flera remissinstanser har framfört om att stödet bör vara tillgäng­ligt för personer upp till riktåldern. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att den övre åldersgränsen för rätt till grund­läggande omställnings- och kompetensstöd bör följa riktåldern för pension.

När det gäller frågan om vilka aktörer som kan komma att registreras som omställningsorganisationer menar jag att de krav som regeringen ställer upp i sitt förslag inte är tillräckliga för att eliminera risken för oseriösa aktörer. Det finns en uppenbar risk att det nya stödet, liksom annan skattefinansierad verksamhet, drar till sig olämpliga aktörer som ser en möjlighet att tjäna pengar. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om tydligare krav för registrering av omställningsorganisationer i syfte att eliminera risken för oseriösa aktörer.

Avslutningsvis anser jag att inte heller den ordning som föreslås för avregistrering av omställningsorganisationer är utformad på ett tillräckligt omfattande sätt. Det finns skäl att även låta oegentligheter hos en omställningsorganisation, såsom ekonomisk brottslighet eller fusk, leda till avregistrering. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att oegentligheter hos en omställningsorganisation ska leda till avregistrering.

 

Särskilda yttranden

 

1.	Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (M)
	Mats Green (M), Saila Quicklund (M) och Ann-Sofie Lifvenhage (M) anför:

 

Vi har länge verkat för att turordningsreglerna ska ändras så att turordningen i högre grad baseras på kompetens och att företrädesrätten till återanställning ses över. Vi anser också att förutsättningarna för omställning behöver förbättras, kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister minska och förutsebarheten öka i syfte att främja nyanställningar.

Den principöverenskommelse som Svenskt Näringsliv, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Industrifacket Metall och Svenska Kommunalarbetare­förbundet slöt 2020, och som senare LO anslutit sig till, innebär både en flexiblare arbetsrättslagstiftning och förstärkta omställningsmöjligheter för arbetstagarna. Överenskommelsen innebär också ett utökat statligt åtagande med högre offentliga utgifter som följd.

Vi är positiva till förslagen i propositionen och anser att det är viktigt att de nya omställningsmöjligheterna genomförs ändamålsenligt och kostnads­effektivt för att öka flexibiliteten och omställningsförmågan på den svenska arbetsmarknaden. De utbildningar som arbetstagare genomför inom ramen för omställningsstudiestödet ska öka den enskildes möjligheter att ställa om till nya jobb och arbetsgivares möjligheter att hitta rätt kompetens. För att värna det nya stödets effektivitet, och därmed legitimitet, är det centralt att de utbild­ningar som stödet beviljas för är tydligt anpassade för, och riktade mot, de behov som finns på arbetsmarknaden. Vidare anser vi att det är centralt att de nya omställningsmöjligheterna, och de offentliga resurser som är avsatta för dessa, används för rätt syften och inte missbrukas av oseriösa aktörer. Att omfattningen av stödet är beroende av tillgängliga medel och inte är ett rättighetsbaserat system är en förutsättning för kostnadskontroll. Det är också positivt att propositionen inte innehåller något förslag om att arbetslöshets­försäkringen ska övergå till en kollektiv­avtalad modell. Mot bakgrund av detta ställer vi oss bakom regeringens proposition och de lagändringar som föreslås där.

Vi noterar vidare att regeringen har för avsikt att ge CSN i uppdrag att göra en fördjupad granskning av omställningsstudiestödet och dess införande samt att följa upp effekterna på det reguljära studiestödssystemet. Uppdraget ska även innehålla uppföljning och förslag på åtgärder för att minska risker för fusk och felaktiga utbetalningar. Vidare framgår att Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) ska få i uppdrag att bl.a. följa och utvärdera satsningen och dess effekter samt på vilket sätt reformen bidrar till att stärka individers ställning på arbetsmarknaden. Vi anser att det är viktigt att dessa två uppdrag ges skyndsamt med en tidsplan som ger förutsättningar för att tidigt vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det nya omställningssystemet är ändamålsenligt och kostnadseffektivt utformat. Det gäller inte minst inriktningen på de utbildningar som beviljas inom ramen för omställnings­studiestödet. Uppdraget till IFAU bör även innehålla uppföljning av hur reformen påverkar arbetsgivares möjligheter att hitta rätt kompetens. Vi kommer att bevaka frågan noga och återkommer i andra sammanhang om så behövs.

 

 

2.	Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (SD)
	Magnus Persson (SD), Christina Tapper Östberg (SD) och Ann-Christine From Utterstedt (SD) anför:

 

Vi konstaterar att bakgrunden till regeringens förslag är att partierna bakom det s.k. januariavtalet kom överens om att förändra arbetsrätten med syftet att anpassa regelverket efter dagens arbetsmarknad. I överenskommelsen ställdes vissa grundläggande krav. Partierna ställde bl.a. krav på utökade undantag från turordningsreglerna, lägre kostnader vid uppsägning och ökad flexibilitet för företagen. Ett bakomliggande skäl till detta var att minska trösklarna in på arbetsmarknaden.

För att förändra regelverket i den utpekade riktningen valde partierna bakom januariavtalet att tillsätta en utredning för att ta fram nödvändiga författningsändringar. Samtidigt gav man parterna på den svenska arbetsmarknaden möjlighet att lägga fram ett eget förslag enligt riktlinjerna i januariavtalet. Efter flera års förhandlingar enades parterna och resultatet återfinns i regeringens proposition.

Vi anser att det går att ha synpunkter på hur denna överenskommelse kom till, där parterna mer eller mindre tvingades till förhandlingsbordet. Stora fackförbund står fortfarande utanför överenskommelsen och även från företagarhåll har det framförts missnöje med vissa delar av överens­kommelsen. Det går också att ha starka synpunkter på lämpligheten i att använda en lagstiftning som behandlar löntagarnas trygghet som ett verktyg för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.

Vi står i alla lägen bakom den svenska modellen och nu har arbetsmark­nadens parter enats och gemensamt lagt fram ett förslag som båda parter är nöjda med. Vi ser därför inget skäl att gå emot deras uppgörelse. Vi ställer oss därmed bakom regeringens proposition och de lagändringar som föreslås där.

 

 

3.	Ytterligare förslag om omställningsstudiestöd, punkt 3 (L)
	Roger Haddad (L) och Malin Danielsson (L) anför:

 

Som framgår av Liberalernas budgetalternativ för 2022 och som våra partikollegor i utbildningsutskottet har påpekat är vi kritiska till det förslag som regeringen har aviserat om att räntorna på CSN-lån ska höjas kraftigt. Vi noterar att regeringen i propositionen på nytt framhåller sitt aviserade förslag. Vi står fast vid vad vi tidigare anfört i frågan och verkar för en rimligare modell. Eftersom frågan är budgetrelaterad avstår vi dock från att lägga fram ett konkret förslag i detta ärende men kommer att återkomma till frågan i annat sammanhang.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2021/22:176 Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för utbildning i svenska för invandrare.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584).

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl.

13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete.

14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567).

15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om omställningsstudiestöd.

16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:000) om omställningsstudiestöd.

17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.

18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

19.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.

20.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

21.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395).

22.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödsdatalagen (2009:287).

23.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:527) om studiestartsstöd.

24.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om grundläggande omställnings- och kompetensstöd.

Följdmotionen

2021/22:4524 av Ciczie Weidby m.fl. (V):

1.Riksdagen avslår regeringens förslag att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på ”sakliga skäl” (i stället för som i dag ”vara sakligt grundad”).

2.Riksdagen avslår regeringens förslag om att reglerna om sakliga skäl för uppsägning ska vara dispositiva.

3.Riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 2021/22:176 avsnitt 5.1.3 om följdändringar vad gäller hänvisningar till anställningsskyddslagen.

4.Riksdagen avslår regeringens förslag om att möjligheten att göra undantag från turordningen ska utökas.

5.Riksdagen avslår regeringens förslag om att en anställning inte längre ska bestå under en tvist.

6.Riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 2021/22:176 avsnitt 5.3.2 om följdändringar i andra lagar som hänvisar till anställningsskyddslagen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att den övre åldersgränsen för rätt till omställningsstudiestöd bör följa riktåldern för pension och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att omställningsstudiestöd ska få lämnas i högst 66 veckor, motsvarande tre terminers heltidsstudier, för den som har helt stöd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en uppföljning av förslaget i syfte att säkerställa att de studerande ges möjlighet till en likvärdig och rättssäker bedömning oavsett vilken omställningsorganisation de tillhör och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör följa upp genomförandet av omställningsstudiestödet i syfte att säkerställa att de individer som uppfyller villkoren för stödet garanteras stöd och tillkännager detta för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om hur arbetsgivarna kan vara med och finansiera omställningsstudiestödet och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att inrätta en egen myndighet med ansvar för grundläggande omställnings- och kompetensstöd och tillkännager detta för regeringen.

13.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör följa upp genomförandet av det grundläggande omställnings- och kompetensstödet i syfte att säkerställa att de individer som uppfyller villkoren för stödet garanteras stöd och tillkännager detta för regeringen.

14.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det grundläggande omställnings- och kompetensstödet även ska få lämnas till den som vid tidpunkten för ansökan arbetar på ett företag som har kollektivavtal men där det saknas bestämmelser om omställningsstöd och tillkännager detta för regeringen.

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att den övre åldersgränsen för rätt till grundläggande omställnings- och kompetensstöd bör följa riktåldern för pension och tillkännager detta för regeringen.

16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med tydligare krav för registrering av omställningsorganisationer i syfte att eliminera risken för oseriösa aktörer och tillkännager detta för regeringen.

17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att oegentligheter hos en omställningsorganisation bör leda till avregistrering och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

 

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

 

4 §[1]

 

Anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock träffas i de fall som anges i 5 och 6 §§. Om ett sådant avtal träffas i annat fall, kan arbetstagaren på det sätt som anges i 36 § få domstols förklaring att avtalet ska gälla tills vidare.

Anställningsavtal som gäller tills vidare kan sägas upp av arbetsgivaren eller arbetstagaren för att upphöra efter en viss uppsägningstid. En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats eller följer av 5 a eller 6 §. I 4 a § finns en särskild regel om skyldighet att lämna anställningen i samband med att arbetstagaren får rätt till hel sjukersättning enligt socialförsäkringsbalken.

Anställningsavtal som gäller tills vidare kan sägas upp av arbetsgivaren eller arbetstagaren för att upphöra efter en viss uppsägningstid. En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats eller följer av 5 a eller 6 §. I 4 b § finns en särskild regel om skyldighet att lämna anställningen i samband med att arbetstagaren får rätt till hel sjukersättning enligt socialförsäkringsbalken.

En arbetstagare får med omedelbar verkan frånträda sin anställning, om arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren.

I de fall som avses i 18 § kan en arbetsgivare genom avskedande avbryta anställningen med omedelbar verkan.

Att arbetsgivaren i vissa fall är skyldig att informera och överlägga med arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation samt tillämpa ett visst förfarande i samband med att ett anställningsavtal ingås eller upphör, följer av 6, 8–10, 15, 16, 19, 20, 28–32, 33, 33 a och 33 c §§.

Bilaga 4

Utbildningsutskottets yttrande 2021/22:UbU2y