H501KU21: Behandlingen av riksdagens skrivelser

Konstitutionsutskottets betänkande 2017/18:KU21

Behandlingen av riksdagens skrivelser

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse och riksdags­styrelsens redogörelse till handlingarna.

Konstitutionsutskottet upprepar förra årets konstaterande att regeringens redo­görelse för behandlingen av riksdagens skrivelser under flera år har förbättrats. Konstitutionsutskottet gör bl.a. mot bakgrund av yttranden från andra utskott vissa överväganden om hanteringen av tillkännagivanden.

Utskottet välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om till­kännagivanden så tidigt som möjligt, men vill samtidigt framhålla att det inte var utskottets avsikt att tillkänna­givanden skulle redovisas i pro­positioner och skrivelser som behandlar en sak­fråga som inte är direkt knuten till tillkänna­givandet.

I de fall där riksdagen har beslutat om ett nytt tillkännagivande, där det redan finns ett likalydande till­kännagivande, har regeringen i vissa fall redovisat det ursprungliga tillkänna­givandet som slutbehandlat och i vissa fall som ej slut­behandlat. Konstitutionsutskottet vill framhålla att det är rimligt att de ur­sprungliga tillkänna­givandena fortsatt redo­visas som ej slutbehandlade.

Utskottet påminner om vikten av att både regering och riksdag är tydliga i sin behandling av tillkännagivanden. Utskottet vill framhålla att vad som begärs i ett tillkännagivande uttryckligen bör framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riks­dag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de över­väganden som föranlett tillkännagivandet.

Behandlade förslag

Regeringens skrivelse 2017/18:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2017. Riksdagsstyrelsens redogörelse 2017/18:RS6 Redo­görelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Riksdagens skrivelser till regeringen

Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2017/18:75

Redogörelse 2017/18:RS6

Bilaga 2
Skatteutskottets yttrande 2017/18:SkU10y

Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2017/18:JuU6y

Bilaga 4
Civilutskottets yttrande 2017/18:CU4y

Bilaga 5
Försvarsutskottets yttrande 2017/18:FöU7y

Bilaga 6
Kulturutskottets yttrande 2017/18:KrU2y

Bilaga 7
Utbildningsutskottets yttrande 2017/18:UbU5y

Bilaga 8
Trafikutskottets yttrande 2017/18:TU5y

Bilaga 9
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2017/18:MJU4y

Bilaga 10
Näringsutskottets yttrande 2017/18:NU5y

Tabell

Tabell 1 Antalet kungjorda grundförfattningar samt antal och andel kungjorda EU-grundförfattningar under perioden 2001–2017

Tabell 2 Antal ej slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte

Tabell 3 Antal redovisade samt antal och andel ej slutbehandlade riksdagsskrivelser (rskr.) i regeringens redogörelser 1991/92–2017/18

Tabell 4 Antal och andel slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2017/18

Tabell 5 Sista vidtagna åtgärd från regeringen m.fl. som lett till slutbehandling av tillkännagivanden, 1995/96–2017/18, andelar uttryckt i procent

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.	Riksdagens skrivelser till regeringen

Riksdagen lägger skrivelse 2017/18:75 till handlingarna.

2.	Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

Riksdagen lägger redogörelse 2017/18:RS6 till handlingarna.

Stockholm den 22 maj 2018

På konstitutionsutskottets vägnar

Andreas Norlén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Norlén (M), Björn von Sydow (S), Hans Ekström (S), Annicka Engblom (M), Veronica Lindholm (S), Jonas Millard (SD), Marta Obminska (M), Jonas Gunnarsson (S), Per-Ingvar Johnsson (C), Agneta Börjesson (MP), Dag Klackenberg (M), Fredrik Eriksson (SD), Tina Acketoft (L), Mia Sydow Mölleby (V), Tuve Skånberg (KD), Laila Naraghi (S) och Ida Karkiainen (S).

 

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringens skrivelse 2017/18:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2017 överlämnades till riksdagen den 13 mars 2018.

Riksdagsstyrelsens redogörelse 2017/18:RS6 Redogörelse för behand­lingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen överlämnades till riks­dagen den 14 februari 2018.

Kammaren beslutade den 14 mars respektive den 28 februari 2018 att hänvisa regeringens skrivelse respektive riksdagsstyrelsens redogörelse till konstitutionsutskottet för beredning.

Motionstiderna för skrivelsen respektive redogörelsen löpte ut den 28 mars respektive den 14 mars 2018. Någon följdmotion har inte väckts med anledning av redogörelsen eller skrivelsen.

Konstitutionsutskottet beslutade den 15 mars 2018 att anmoda övriga utskott att senast den 26 april 2018 yttra sig över regeringens skrivelse och de motioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen i de delar de berör respektive utskotts beredningsområde. Följande utskott har yttrat sig: skatteutskottet, justitieutskottet, civilutskottet, försvarsutskottet, kultur­utskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, miljö- och jordbruksutskottet och näringsutskottet. Yttrandena finns i bilagorna 2–10.

Bakgrund

Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. Enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen (RO) ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen.

Sedan slutet av 1990-talet har behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (tidigare talmanskonferensen) redovisats för riksdagen. Riksdagsstyrelsen ska enligt tilläggsbestämmelse 9.17.3 RO årligen i en redogörelse redovisa vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen.

Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelse 2017/18:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2017 lämnar regeringen en redovisning av vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Redovisningen omfattar huvudsakligen åtgärder under tiden 1 januari–31 december 2017.

I redogörelse 2017/18:RS6 redovisar riksdagsstyrelsen vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen beslut av riksdagsstyrelsen under tiden den 1 januari 2017–31 december 2017.

Utskottets överväganden

Riksdagens skrivelser till regeringen

 

Skrivelsen

Regelbeståndet

I skrivelsens avsnitt 5 (s. 320 f.) redovisas uppgifter om regelbeståndet. Antalet gällande grundförfattningar per den 1 mars 2018 var 4 218. Av dessa var 1 462 lagar. Motsvarande siffror per den 1 mars 2017 var 4 169, varav 1 452 lagar. Antalet kungjorda grund- och ändringsförfattningar i Svensk författningssamling (SFS) under 2017 var 1 347, jämfört med 1 376 under 2016, 1 074 under 2015, 1 589 under 2014 och 1 178 under 2013. Av de för­fattningar som kungjordes 2017 var 127 grundförfattningar (32 lagar och 95 förordningar m.m.).

Under 2017 genomfördes EU-direktiv i 77 ändringsförfattningar (47 lagar och 30 förordningar) och 9 nya grundförfattningar (6 lagar och 3 förord­ningar).

Antalet rubriker i myndigheternas regelförteckningar den 31 december 2017 har beräknats till ca 7 709, vilket innebär ett minskat antal regelrubriker jämfört med 2016. Uppgifterna i myndigheternas regelförteckningar är emel­lertid något osäkra.

Andelen EU-relaterade författningar

Sedan våren 2010 (bet. 2009/10:KU21 s. 23) redovisar konstitutionsutskottet vissa uppgifter från regeringens skrivelse om antalet kungjorda författningar och andelen kungjorda grundförfattningar genom vilka EU-direktiv har genomförts (nedan EU-grundförfattningar).

Av tabell 1 nedan framgår att en knapp femtedel av samtliga kungjorda grundförfattningar författningar under perioden 2001–2017 var genom vilka EU-direktiv genomfördes. För samma period gäller att drygt en fjärdedel av alla nya lagar som kungjordes hade sin grund i genomförande av EU-direktiv. Andelen kungjorda grundförfattningar som har sin grund i EU-direktiv har varierat kraftigt över åren.

Tabell 1 Antalet kungjorda grundförfattningar samt antal och andel kungjorda EU-grundförfattningar under perioden 2001–2017

 

År då författningarna kungjordes	Antal kungjorda grundförfattningar (varav lagar)	Antal kungjorda EU-grundförfattningar (varav lagar)	Andel kungjorda EU-grundförfattningar i % (varav lagar)
2001	136 (37)	17 (3)	13 (8)
2002	129 (27)	20 (7)	16 (26)
2003	135 (41)	25 (11)	19 (27)
2004	136 (38)	37 (15)	27 (40)
2005	162 (42)	32 (14)	20 (33)
2006	178 (59)	85 (33)	48 (56)
2007	347 (28)	76 (12)	22 (43)
2008	160 (49)	48 (20)	30 (41)
2009	207 (52)	43 (8)	21 (15)
2010	189 (65)	22 (9)	12 (14)
2011	173 (32)	28 (14)	16 (44)
2012	118 (28)	10 (5)	9 (18)
2013	126 (36)	15 (7)	12 (19)
2014	126 (50)	13 (5)	10 (10)
2015	149 (39)	1 (0)	1 (0)
2016	185 (50)	35 (17)	19 (34)
2017	127 (32)	9 (6)	7 (19)
Totalt	2 783 (705)	516 (186)	19 (26)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skrivelse 75 åren 2001/02–2017/18. Användbara data finns endast tillgängliga från 2001.

 

När det gäller ändringsförfattningarna, som inte tas upp i detalj här, kan det nämnas att antalet kungjorda ändringsförfattningar per år under perioden 2001–2017 i genomsnitt ligger något under 1 250. Den högsta noteringen infaller 2010 (1 887 kungjorda ändringsförfattningar) och den lägsta 2012 (883 kungjorda ändringsförfattningar). Andelen ändringsförfattningar genom vilka EU-direktiv genomförts uppgår under perioden 2001–2017 till drygt 7 procent med stora årliga variationer (exempelvis var andelen EU-relaterade ändringsförfattningar drygt 15 procent 2009 och knappt 6 procent 2011). Under 2017 var andelen 6 procent (77 av 1 220 ändringsförfattningar).

Riksdagsskrivelserna

Regeringens redovisning är knuten till de skrivelser där riksdagen meddelar regeringen sina beslut. Redovisningen tar upp samtliga riksdagsskrivelser från det senaste kalenderåret som är ställda till regeringen och äldre riksdags­skrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen.

Ej slutbehandlade riksdagsskrivelser

I skrivelsens avsnitt 3 (s. 287 f.) finns ett kronologiskt register över de riksdagsskrivelser som redovisas. Den äldsta riksdagsskrivelsen som redo­visas är från riksmötet 1999/2000 med ett tillkännagivande om samlad redovisning av jaktfrågor (bet. 1999/2000:MJU17 punkt 24, rskr. 253). I regeringens skrivelse (skr. 2017/18:75 s. 196) redovisas att frågorna tas upp i andra tillkännagivanden, bl.a. betänkande 2014/15:MJU9 (rskr. 2014/15:154). Vidare anförs att frågan om den s.k. dubbelregistreringen av jakträtt i renskötselområdet påverkas av såväl arbetet med en samlad samepolitik som utfallet av statens överklagande av den s.k. Girjasdomen (Gällivare tingsrätts dom, mål nr T323-09). Huvudförhandling i hovrätten hölls under hösten 2017, och dom meddelades den 23 januari 2018. Domen har överklagats till Högsta domstolen. Frågan är mycket komplicerad att lösa, och utfallet i Girjasmålet bör avvaktas. Innan dess kan någon handlingsplan inte upprättas. Ärendet bereds vidare. Riksdagsskrivelsen är inte slutbehandlad.

I följande tabell redovisas hur många riksdagsskrivelser som redovisas som ej slutbehandlade i skrivelse 2017/18:75.

Tabell 2 Antal ej slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte

Riksmöte	Antal ej slutbehandlade riksdagsskrivelser	Riksmöte	Antal ej slutbehandlade riksdagsskrivelser
1999/00	1	2009/10	6
2000/01	0	2010/11	5
2001/02	1	2011/12	6
2002/03	0	2012/13	8
2003/04	1	2013/14	23
2004/05	1	2014/15	33
2005/06	2	2015/16	47
2006/07	0	2016/17	75
2007/08	1	2017/18	31
2008/09	0

Källa: Kronologiskt register i skrivelse 2017/18:75 s. 287 f.

När det gäller det pågående riksmötet 2017/18 omfattar redovisningen i skrivelsen riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen fram till den 31 december 2017. 31 riksdagsskrivelser från den perioden kvarstår som ej slutbehandlade. Totalt är 241 riksdagsskrivelser i skrivelse 2017/18:75 ej slut­behandlade. I skrivelsen redovisas totalt 525 riksdagsskrivelser.

Konstitutionsutskottets område

I skrivelsen redovisas 44 riksdagsskrivelser med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet från riksmötena 2001/02–2017/18. Av dessa redo­visas 25 riksdagsskrivelser som slutbehandlade och 19 som ej slut­behandlade.

En genomgång av riksdagsskrivelserna inom konstitutionsutskottets område i den aktuella skrivelse 75 visar att 29 nya riksdagsskrivelser från förra årets skrivelse 75 (skr. 2016/17:75) fram till riksmötets juluppehåll 2017 finns med i årets skrivelse 75 (skr. 2017/18:75). I de fall riksdagens beslut har avsett nya lagar eller lagändringar visar en genomgång att de SFS-nummer som anges i skrivelsen är korrekta.

När det gäller riksdagens beslut om anslag m.m. för 2018 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse (bet. 2017/18:KU1) har alla fyra riksdags­skrivelser till regeringen slutbehandlats genom att regleringsbrev beslutats (Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Finansdepartementet och Kultur­­­departementet). Kultur­departementet har även beslutat om beställnings­bemyndiganden när det gäller anslagen om stöd till politiska partier och presstöd. Riksdagens beslut om nytt mål för demokratipolitiken har slut­behandlats genom att regeringen avser att fr.o.m. budget­propositionen för 2019 redovisa demokratipolitikens genomförande enligt det nya målet.

Nedan redovisas de riksdagsskrivelser som avser tillkännagivanden. Först redovisas sju tillkännagivanden i betänkande 2015/16:KU4 Åtgärder för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism och fyra tillkännagivanden i betänkande 2016/17:KU23 Förebyggande av vålds­bejakande extremism. Därefter redovisas åtta övriga tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade, och sist de 18 övriga tillkännagivanden som ej slutbehandlats.

I betänkande 2015/16:KU4 Åtgärder för att göra samhället mer motstånds­kraftigt mot våldsbejakande extremism fanns sju tillkännagivanden (rskr. 136 och 137). Regeringen ansåg i proposition 2016/17:1 att punkterna 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 9 (dvs. samtliga punkter) var slutbehandlade. I skrivelse 2016/17:75 (s. 212) anfördes att riksdagen inte delade regeringens bedömning i punkterna 4, 5, 7 och 9 (se bet. 2016/17:KU1, rskr. 2016/17:75). I skrivelse 2016/17:75 s. 212 f. redovisade regeringen att tre av de sju punkterna (2, 3 och 6) var slutbehandlade. I skrivelse 2017/18:75 s. 261 f. redovisar nu regeringen att en av de återstående fyra punkterna (4) är slutbehandlad. Övriga punkter (5, 7 och 9) är inte slutbehandlade.

De tre tillkännagivanden (punkt 2, 3 och 6) som redovisades som slut­behandlade i skrivelse 2016/17:75 och behandlades i 2016/17:KU21 redovisas ej nedan.

I betänkande 2016/17:KU23 Förebyggande av våldsbejakande extremism fanns fyra tillkännagivanden (rskr. 297). I skrivelsen redovisar regeringen att de inte är slutbehandlade.

Den slutbehandlade punkt fyra i 2015/16:KU4 Åtgärder för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism

I fråga om tillkännagivandet om ansvar för skolhuvudmän m.fl. (bet. 2015/16:KU4 punkt 4) redovisas att Statens skolverk har deltagit i Europarådets projekt Teaching controversial issues som syftar till att utveckla vidareutbildningar och stödmaterial för lärare och pedagoger om hur de kan undervisa i kontroversiella ämnen som t.ex. extremism och terrorism. Detta stödmaterial har Statens skolverk översatt till svenska, och det har under 2017 pilottestats av ett antal lärare. Vidare har regeringen gett Statens skolverk i uppdrag att utreda vilken roll utbildning inom skolväsendet har enligt gällande regelverk i arbetet mot våldsbejakande extremism. Utgångspunkten för utredningen ska vara utbildningens syfte, men även skolhuvudmännens skyldig­heter och ansvar och skyldigheter för enskilda barn och elever samt hur skolväsendet ska samverka med aktörer som socialtjänst och polisen i dessa frågor. Skolverket ska också förstärka de insatser som genomförs i syfte att stödja lärare att bemöta olika former av intolerans och extremism. Motionsyrkandet bifölls delvis.

De tre ej slutbehandlade punkterna i 2015/16:KU4 Åtgärder för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism

När det gäller tillkännagivandet om att identifiera samfund och organisationer som inte bör få stöd från det allmänna (bet. 2015/16:KU4 punkt 5) anförs i skrivelsen att regeringen i regleringsbrevet för 2017 gav Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) i uppdrag att redovisa hur myndigheten i bidragshandläggningen prövar och följer upp villkor om demokratisk uppbyggnad och respekt för demokratins idéer. MUCF skulle även bedöma om det finns behov av att utveckla prövningen och kontrollen och vid behov föreslå åtgärder. Uppdraget redovisades i september 2017. MUCF har identifierat behov av att vidareutveckla delar av den kontroll och prövning som genomförs. Regeringen avser att under 2018 tillsätta en utredning som ska se över demokrativillkoren i statsbidragsförordningar. Regeringen har tidigare tillsatt en utredning med uppdrag att se över statens stöd till trossamfund (dir. 2016:62). Uppdraget redovisades den 13 mars 2018. Den 15 juni 2017 beslöt regeringen även att en särskild utredare ska se över och analysera vissa frågor som rör Allmänna arvsfondens verksamhet (dir. 2017:68). Utredaren ska bl.a. föreslå hur ett villkor kan utformas som ser till att bara organisationer som i sin verksamhet respekterar värderingar som präglar ett demokratiskt samhälle kan få stöd.

I fråga om tillkännagivandet om att förhindra radikalisering och rekrytering i digitala miljöer (bet. 2015/16:KU4 punkt 7) redovisas i skrivelsen att regeringen har gett Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag av regeringen att göra kartläggningar och analyser av våldsbejakande extremistisk propaganda under 2016–2018 (Ku2016/01373/D). I linje med den nya överenskommelsen om åtgärder mot terrorism från den 7 juni 2017 som regeringen har slutit med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna avser regeringen förstärka FOI:s uppdrag i syfte att göra ytterligare och mer fördjupade analyser och utveckla samverkan med internationella aktörer. Statens medieråd har i samarbete med Forum för levande historia och Konstfack tagit fram ett stödmaterial för pedagoger: Propaganda och bilders makt – hur och varför? (Ku2017/00595/D). Re­geringen avvaktar redovisningarna av uppdraget till FOI innan en bedömning av vidare åtgärder kan göras.

När det gäller tillkännagivandet om beredskap för att hantera avhoppare (bet. 2015/16:KU4 punkt 9) redovisas att den nationella samordnaren har haft i uppdrag att bistå kommunerna i att utveckla insatser för individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser (dir. 2016:43). Samordnarens uppdrag slutredovisades den 12 januari 2018. Regeringen gav i oktober 2016 nya uppdrag till Socialstyrelsen (Ku2016/02295/D), Statens institutions­styrelse (Ku2016/02296/D) och Kriminalvården (Ju2016/06988/KRIM) om att vidareutveckla respektive myndighets arbete ytterligare när det gäller det förebyggande arbetet. Det handlar både om att förebygga radikalisering och rekrytering till våldsbejakande extremism och om att utveckla arbetet med individer som är involverade i våldsbejakande extremism. Dessa uppdrag ska slut­redovisas den 18 maj 2018. Studier visar att psykisk ohälsa inte är ovanligt bland unga som radikaliserats och dragits in i våldsbejakande extremism. Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag att göra en kartläggning av hälso- och sjukvårdens erfarenheter av sådana ärenden (Ku2016/02713/LS). I november 2017 gav regeringen ett utökat uppdrag till Kriminalvården i syfte att utveckla arbetet mot våldsbejakande extremism (Ju2017/08663/Krim). Uppdraget innebär att myndigheten bl.a. ska intensifiera utbildningsinsatserna och utveckla beredskapen att arbeta med s.k. återvändare genom att i tillämpliga delar använda den manual som tagits fram av Radicalisation Awareness Network (RAN). Regeringen har även gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell vägledning för socialtjänstens arbete med enskilda individer och familjer som återvänder från strider för våldsbejakande extremistiska grupper i utlandet (Ku2017/01469/D). Vägledningen ska även utgöra ett stöd till socialtjänsten i ärenden som rör individer som är involverade i andra våldsbejakande extremistiska miljöer i Sverige och dessa individers när­stående. Under 2018 avsätter regeringen 15 miljoner kronor till statsbidrag som kommuner och det civila samhället kan söka för att bl.a. utveckla stödjande verksamheter för individer som vill lämna sådana rörelser. Regeringen avvaktar redovisningarna av dessa uppdrag innan en bedömning av vidare åtgärder kan vidtas.

De fyra ej slutbehandlade punkterna i 2016/17:KU23 Förebyggande av våldsbejakande extremism

I fråga om tillkännagivandet om att säkerställa att verksamheter som stöder våldsbejakande extremism inte tilldelas statliga eller kommunala medel (bet. 2016/17:KU23 punkt 5, rskr. 294) anförs att regeringen avser att under 2018 tillsätta en utredning som ska se över demokrativillkoren i statsbidrags­förordningar. Regeringen avser inte, på grund av den kommunala själv­styrelsen, att ge utredaren i uppdrag att föreskriva på vilka grunder en kommun ska bevilja bidrag till det civila samhället. Däremot kommer utredaren att få i uppdrag att träffa kommun- och landstings­företrädare för att diskutera demo­krati­villkor i bidragsgivning, inklusive behov av stödmaterial till kommunala förvaltningsmyndigheter.

När det gäller tillkännagivandet om individer som lämnar extremistiska miljöer, återvändare och kunskapshöjande åtgärder (bet. 2016/17:KU23 punkt 8, rskr. 294) anförs att regeringen har inrättat ett nationellt centrum mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet (Brå). Centret ska stärka och utveckla det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism genom att ge behovsanpassat stöd till aktörer som i sin verksamhet hanterar frågor om förebyggande av våldsbejakande extremism. Centret ska även samla och sprida kunskap och främja utvecklingen av och verka för en högre grad av effektivitet och samordning i det förebyggande arbetet. I arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism har behovet av ett förstärkt stöd avseende individrelaterade åtgärder gentemot t.ex. avhoppare och återvändare lyfts fram. I uppdraget till Brå att vidta förberedelser inför inrättandet av centret ingår att redovisa hur ett sådant stöd skulle kunna tillgodo­ses och vilket stöd centrets verksamhet kan bidra med (Ju2017/07399/KRIM). I november 2017 gav regeringen även ett utökat uppdrag till Kriminalvården att utveckla arbetet mot våldsbejakande extremism. Bland annat ska myndigheten utveckla beredskap för att arbeta med s.k. återvändare genom att i tillämpliga delar använda den manual för arbetet med återvändare och deras familjer som har tagits fram av Radicalisation Awareness Network (RAN). Regeringen har utöver detta även gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell vägledning för socialtjänstens arbete med enskilda individer och familjer som återvänder från strider för våldsbejakande extremistiska grupper i utlandet (Ku2017/01469/D). Rege­ringen avvaktar redovisningarna av dessa uppdrag innan en bedömning av vidare åtgärder kan vidtas.

I fråga om tillkännagivandet om ensamagerande våldsverkare (bet. 2016/17:KU23 punkt 10, rskr. 294) redovisar regeringen i skrivelsen att den nationella samordnaren har sammanställt forskning om våldsbejakande extremism i Våldsbejakande extremism – en forskarantologi (SOU 2017:67) som bl.a. tar upp individuella riskfaktorer och riskbedömningar, samt forskning om radikaliseringsprocesser. Forskare vid Uppsala universitet har på uppdrag av den nationella samordnaren gjort en sammanställning av befintlig kunskap om ensamagerande terrorister. Boken Den ensamme terroristen? Om lone wolves, näthat och brinnande flyktingförläggningar är till­­sammans med forskningsantologin viktiga kunskapsunderlag i utveck­lingen av det förebyggande arbetet. Regeringen överväger behovet av ytter­ligare kunskapshöjande åtgärder om mekanismerna bakom självradikalisering.

När det gäller tillkännagivandet om värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck samt rasism (bet. 2016/17:KU23 punkt 11, rskr. 294) anför regeringen att den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott omfattar ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot människor som uppfattas bryta mot samhällets normer när det gäller till exempel sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det kan ta sig uttryck i t.ex. homofobi, bifobi och transfobi. I budgetpropositionen för 2018 anvisar regeringen att 214 miljoner kronor ska avsättas för en samlad, flerårig satsning mot hedersrelaterat våld och förtryck inom ramen för den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2017‒2026 (skr. 2016/17:10 Makt, mål och myndighet − feministisk politik för en jämställd framtid). Strategin omfattar även hbtq-personers utsatthet för våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. De avsatta medlen som aviseras i budgetpropositionen för 2018 avser åren 2018–2020 (prop. 2017/18:1 utg.omr. 13 tabell 5.12). Regeringen har gett Länsstyrelsen i Östergötlands län i uppdrag att bidra till att stärka statliga och kommunala verksamheters förmåga att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap samt könsstympning av kvinnor och flickor. I uppdraget ingår att Länsstyrelsen i Östergötlands län ska ta fram förslag som kan tas in i en handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor. Även Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram förslag inom sina områden. Uppdragen ska redovisas den 30 mars 2018.

Övriga slutbehandlade tillkännagivanden inom konstitutionsutskottets område

I detta avsnitt redovisas tillkännagivanden som slutbehandlats i andra betänkanden än 2015/16:KU4 Åtgärder för att göra samhället mer motstånds­kraftigt mot våldsbejakande extremism och 2016/17:KU23 Före­byggande av våldsbejakande extremism.

Den tidigare äldsta ej slutbehandlade riksdagsskrivelsen på konstitutions­utskottets område, som gäller ett tillkännagivande om ett utvidgat grundlags­skydd för ny kommunikation som sker med elektromagnetiska vågor (bet. 2001/02:KU21 punkt 1, rskr. 233), redovisas nu som slutbehandlad. Yttrandefrihetskommittén, som bl.a. hade i uppdrag att överväga om man i längden bör behålla en teknikberoende grundlagsreglering av tryck- och yttrandefriheten, överlämnade 2012 sitt slutbetänkande En översyn av tryck- och yttrandefriheten (SOU 2012:55). Delar av betänkandet har lett till en proposition (prop. 2013/14:47). Regeringen tillsatte under 2014 en ny parla­mentariskt sammansatt kommitté (dir. 2014:97), Mediegrundlags­kommittén, som bl.a. fick i uppdrag att vidare utreda vissa av de frågor som Yttrande­frihetskommittén hade övervägt. Uppdraget omfattade bl.a. det som till­kännagivandet avser. Kommittén redovisade sina slutsatser i betänkandet Ändrade mediegrundlagar (SOU 2016:58) som överlämnades till regeringen 2016. Regeringen behandlar kommitténs förslag i propositionen Ändrade mediegrundlagar (prop. 2017/18:49).

I fråga om tillkännagivandet om dröjsmål hos myndigheter (bet. 2004/05:KU14 punkt 6, rskr. 153) anför regeringen att Förvaltningslags­utredningen (dir. 2008:36) sett över bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223) och lämnat förslag till en ny lag (SOU 2010:29). I betänkandet behandlas bl.a. frågan, som avses i tillkännagivandet, om vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med alltför långa handläggningstider hos myndigheterna. Regeringen behandlar utredningens förslag i propositionen En modern och rättssäker förvaltning – Ny förvaltningslag (prop. 2016/17:180).

När det gäller tillkännagivandet om definitionen av en bidragsgivares identitet (bet. 2013/14:KU35 punkt 4, rskr. 163) anförs att den parlamentariskt sammansatta kommittén om insyn i finansiering av partier (Ju 2014:15) behandlar frågan om vilka uppgifter som avses med en bidragsgivares identitet enligt lagen (2014:105) om insyn i finansiering av partier i betänkandet Ökad insyn i partiers finansiering – ett utbyggt regelverk (SOU 2016:74). Regeringen behandlar kommitténs förslag i propositionen Ökad insyn i partiers finansiering – ett utbyggt regelverk (prop. 2017/18:55).

I fråga om tillkännagivandet om personlig integritet (bet. 2014/15:KU15, punkt 1, rskr. 173) redovisar regeringen att det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet har behandlats i betänkandet Integritet och straffskydd (SOU 2016:7). Den 31 augusti 2017 beslutade regeringen pro­positionen Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten (prop. 2016/17:222).

När det gäller tillkännagivandet om reklamskatten (bet 2014/15:KU12 punkt 5, rskr. 195) redovisas att regeringen i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 Förslag till statens budget för 2018, finansplan och skattefrågor avsnitt 6.25 s. 589 f.) föreslog att reklamskatten för annonser i en periodisk publikation som inte utgör annonsblad, katalog eller program slopas. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2018.

När det gäller tillkännagivandet om skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen (bet. 2015/16:KU15, punkt 14, rskr. 192) beslutade regeringen den 21 september 2017 propositionen Skadestånd och Europa­konventionen (prop. 2017/18:7).

När det gäller tillkännagivandet om finlandssvenskarnas ställning (bet. 2016/17:KU16 punkt 7, rskr. 245) beslutade regeringen, som redogjorts för i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg. omr. 1 avsnitt 9.4.2), den 15 juni 2017 om tilläggsdirektiv till Utredningen om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02). Dessa innebar i huvudsak ett uppdrag att analysera vad den finlandssvenska gruppen i Sverige har för ställning och överväga om den ska erkännas som nationell minoritet. Med denna åtgärd ansåg regeringen att riksdagens tillkännagivande var tillgodosett och därmed slutbehandlat. Utredningen redovisade sitt uppdrag den 15 november 2017 i betänkandet Nästa steg? Del 2. Förslag för en stärkt minoritetspolitik (SOU 2017:88). Betänkandet har remitterats.

I fråga om tillkännagivandet om veterandagen som allmän flaggdag (bet. 2016/17:KU29 punkt 1, rskr. 246) beslutade regeringen den 24 maj 2017 förordning om ändring i förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar (SFS 2017:441).

Övriga ej slutbehandlade tillkännagivanden inom konstitutionsutskottets område

I fråga om tillkännagivandet våren 2012 om evenemangslista (bet. 2011/12:KU16 punkt 1, rskr. 224) framgår det av skrivelsen att regeringen den 7 februari 2013 gav Myndigheten för radio och tv (nuvarande Myndigheten för press, radio och tv) i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur en evenemangslista kan utformas. Uppdraget redo­visades den 15 november 2013 och har remissbehandlats. Under regeringens beredning av ärendet gjordes ett andra tillkännagivande av riksdagen i vilket regeringen uppmanades att beakta vissa synpunkter på listans utformning (jfr rskr. 2013/14:230). Med anledning av det andra tillkännagivandet gav regeringen ett nytt uppdrag till myndig­heten, vilket redovisades i februari 2016. De nya förslagen från myndigheten har remitterats och bereds inom Regeringskansliet.

När det gäller tillkännagivandet våren 2014 om evenemangslista (bet. 2013/14:KU28 punkt 1, rskr. 230) anförs, i enlighet med det som aviserats i budgetpropositionen för 2016 (utg. omr. 17 s. 39 f.), att regeringen den 5 november 2015 gav Myndigheten för radio och tv i uppdrag att ta fram ett förslag till evenemangslista med bl.a. villkor om högre befolkningstäckning än vad som tidigare föreslagits. Uppdraget redovisades till Regeringskansliet den 29 februari 2016. Myndighetens nya förslag har remitterades och bereds inom Regerings­kansliet.

När det gäller tillkännagivandet om en helhetslösning av regionfrågan (bet. 2013/14:KU30 punkt 4, rskr. 158) redovisar regeringen i sitt beslut från den 2 juli 2015 att ge en kommitté, som antog namnet Indelningskommittén (Fi 2015:09), i uppdrag att bl.a. föreslå en ny läns- och landstingsindelning som innebar att Sverige skulle delas in i väsentligt färre län och landsting (dir. 2015:77). Regeringen beslutade den 22 juni 2017 att detta uppdrag och till­hörande deluppdrag ska utgå. Kommittén ska inte heller utreda läns­styrelsernas organisation eller lämna förslag till hur det regionala utvecklings­ansvaret ska tilldelas landstingen. Kommittén behåller dock uppdragen i fråga om beteckningen för kommuner på regional nivå och statliga myndigheters regionala indelning. När det gäller det regionala utvecklings­ansvaret behåller kommittén uppdraget om finansiering av förvaltnings­utgifter. I beslutet förtydligas också kom­mitténs uppdrag i fråga om statliga myndigheters regionala indelning. Kommittén ska föreslå en samordnad regional indelning för de statliga myndigheter för vilka en geografisk samordning är relevant för staten som helhet samt för kommuner och landsting. Vidare fick kommittén i uppdrag att föreslå en reglering i lagen om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting (indelningslagen) om vilken hänsyn som ska tas till berörda landstings och kommuners samt befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen. Kommittén fick också i uppdrag att kart­lägga landstingens samverkan och redogöra för hur landstingen ser på den framtida utvecklingen när det gäller samverkan. Uppdraget skulle i sin helhet slutredovisas senast den 28 februari 2018. Stockholms, Kalmar och Blekinge läns landsting liksom Södermanlands, Värmlands, Dalarnas och Västerbottens läns landsting har ansökt hos regeringen om att från den 1 januari 2019 överta det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen har remitterat förslag om ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar med de lagändringar som krävs för att tillmötesgå ansökningarna.

I fråga om tillkännagivandet om en utredning i fråga om utlämnande av allmänna handlingar (bet. 2014/15:KU11 punkt 1, rskr. 127) redovisas att en utredare i april 2016 fick i uppdrag att kartlägga och vid behov föreslå åtgärder i fråga om förekomsten hos myndigheterna av frekventa och omfattande ärenden om utlämnande av allmän handling (Ju 2016:C). Utredaren redovisade sitt arbete i promemorian Frekventa och omfattande ärenden om utlämnande av allmän handling (Ds 2017:37) i juni 2017. Promemorian har remiss­behandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.

När det gäller tillkännagivandet om antiziganism, romsk inkludering och inrättande av ett romskt förvaltningsområde (bet. 2014/15:KU16 punkt 1, rskr. 156) anför regeringen att flera satsningar mot antiziganism och för romsk inkludering pågår, bl.a. inom ramen för regeringens strategi för romsk inkludering (skr. 2011/12:56), se redogörelse i proposition 2017/18:1 utg.omr. 1 avsnitt 9.5. Arbetet med att tillgodose riksdagens tillkännagivande kommer därmed att fortsätta.

I fråga om tillkännagivandet om försöksverksamhet med samdistribution av tidningar och post (bet. 2014/15:KU12 punkt 4, rskr. 195) redovisas att regeringen den 17 december 2015 har uppdragit åt Post- och telestyrelsen att kartlägga förutsättningarna inom det postala regelverket för att genomföra försöksverksamhet med samdistribution av post och tidningar på sådant sätt som riksdagen förordat (N2015/088977/ITP). Post- och telestyrelsen redo­visade den 31 mars 2016 att marknaden utvecklats så att samdistribution av post och tidningar på marknadsmässiga grunder sker på fler orter och att myndigheten inte har några verksamma rättsmedel att genomföra försöks­verksamhet på sådant sätt som riksdagen förordat (N2016/02494/D). Se redovisningen under punkt 7 nedan om utredningen om en översyn av postlag­stiftningen i ett digitalt samhälle.

Vidare i fråga om tillkännagivandet om fortsatt behandling av Presstöds­kom­mitténs fyra huvudförslag (bet. 2014/15:KU12 punkt 7, rskr. 195) redovisas att regeringen i budgetpropositionen för 2018 (Förslag till statens budget för 2018, finansplan och skattefrågor, avsnitt 6.25) har föreslagit att reklamskatten för annonser i en periodisk publikation som inte utgör annons­blad, katalog eller program slopas. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2018. Utredningen om en översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat samhälle (N 2015:06), som bl.a. har haft till uppgift att utreda effekterna av samdistribution av post och tidningar och hur det skulle påverka möjligheterna för marknadstillträde och effektiv konkurrens, lämnade i april 2016 del­betänkandet Som ett brev på posten – Postbefordran och pristak i ett digitaliserat samhälle (SOU 2016:27) och i september 2016 slutbetänkandet Till sista utposten – En översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat sam­hälle (SOU 2016:54). Utredningens förslag låg till grund för regeringens beslut den 12 oktober 2017 om förordning om en ändring av postförordningen (2010:1049) (SFS 918), som innebär att den samhällsomfattande posttjänstens befordringskrav för brev med normalporto ändras från övernattbefordran till tvådagarsbefordran, samt för proposition 2017/18:41 Ändringar i postlagen som regeringen beslutade den 9 november 2017. Övergången till tvådagars­befordran kan underlätta samdistribution av post och tidningar. Propositionen innehåller inga förslag om samdistribution.

Vidare när det gäller tillkännagivandet om skadestånd vid överträdelse av regeringsformen (bet. 2015/16:KU15 punkt 15, rskr. 192) har regeringen som avsikt är att under 2018 tillsätta en utredning med uppdrag att analysera och överväga den fråga som tillkännagivandet avser.

I fråga om tillkännagivandet om valhemlighet för synskadades personröster (bet. 2015/16:KU14 punkt 4, rskr. 205) redovisas i skrivelsen att det som ett led i arbetet bl.a. har ägt rum ett möte med Synskadades Riksförbund då olika alternativ diskuterats för att förbättra förutsättningarna för synskadade att personrösta självständigt med t.ex. hjälpmedel eller digital teknik. Regeringen har i propositionen Snabbare omval (prop. 2017/18:38) ansett att frågan om att vidta åtgärder för att ytterligare stärka valhemligheten bör bli föremål för fortsatta överväganden. Regeringens avsikt är att under 2018 tillsätta en utredning som bl.a. ges i uppdrag att utreda hur personer med synnedsättning kan ges förut­sättningar att personrösta utan att tvingas röja valhemligheten för någon.

När det gäller tillkännagivandet om befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen (bet. 2015/16:KU25 punkt 2, rskr. 291) beslutade regeringen den 22 juni 2017 om tilläggsdirektiv till Indelnings­kommittén (dir. 2017:72). Kommittén ska enligt direktiven analysera för- och nackdelar med att i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting införa bestämmelser om landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen, analy­sera för- och nackdelar med att reglera när och hur befolkningens önske­mål och synpunkter ska inhämtas, och lämna förslag till författningsändringar. Uppdraget ska slutredovisas senast den 28 februari 2018.

I fråga om tillkännagivandet om ökat valdeltagande bland utlandssvenskar (bet. 2016/17:KU22 punkt 5, rskr. 200) redovisas i skrivelsen att Valmyndigheten bl.a. vid myndighetsdialogen med regeringen har lämnat information om sin avsikt att inför valen 2018 förstärka informationsarbetet gentemot utlandssvenskar om regler för hur de tas med i röstlängden i syfte att förbättra kunskapen om förutsättningarna för deltagande i valet. Frågan om att utreda huruvida det bör vara möjligt för utlandssvenskar att under vissa förutsättningar kunna brevrösta från Sverige bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Vidare i fråga om tillkännagivandet om ökat valdeltagande bland utlands­svenskar (bet. 2016/17:KU22 punkt 5, rskr. 201) redovisas i skrivelsen att regeringen i budgetpropositionen för 2019 kommer lämna en samlad redo­visning av vidtagna åtgärder.

När det gäller tillkännagivandet om sekretessbrytande bestämmelse vid vanvård av djur (bet. 2016/17:KU15 punkt 3, rskr. 243) anför regeringen att Djurskyddsutredningen i sitt betänkande Ny djurskyddslag (SOU 2011:75) har föreslagit att det ska införas en sekretessbrytande bestämmelse så att hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom socialtjänsten får lämna uppgifter vidare om djurskyddsproblem till den berörda djurskyddskontrollmyndig­heten. Regeringen beslutade i januari 2018 om en lagrådsremiss om en ny djurskyddslag. I den nämnda lagrådsremissen föreslår regeringen också att det förs in bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som möjlig­gör för personal inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt verksamheter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till funktions­hindrade att lämna sådana uppgifter om ett djur till djurskyddskontroll­myndigheterna eller Polismyndigheten som är nödvändiga för ett ingripande från myndigheternas sida. Regeringen planerade att överlämna en proposition med de här aktuella lagändringarna till riksdagen i mars 2018. Denna punkt i tillkännagivandet planerades att avslutas mot den kommande propositionen.

I fråga om tillkännagivandet om informationsteknik och demokrati (bet. 2016/17:KU15 punkt 8, rskr. 244) redovisas i skrivelsen att regeringen i budgetpropositionen för 2018 aviserar en omfattande satsning på digitali­sering av den offentliga sektorn. Satsningen innefattar tillskapandet av en ny myndighet för digitalisering av den offentliga sektorn som ska inleda sitt arbete den 1 september 2018. Den nya myndigheten ska ha i uppgift att utveckla, samordna och stödja den offentliga sektorn i dess digitalisering (dir. 2017:117). Regeringen avsätter i budgetpropositionen för 2018 ytterligare 60 miljoner kronor under en treårsperiod för att främja öppna data och datadriven innovation. För att förstärka arbetet med öppna data har regeringen tidigare gett Riksarkivet i uppdrag att främja statliga myndigheters arbete med att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande (Fi2015/02025/SFÖ och Fi2016/01537/SFÖ). Därutöver har regeringen gett två uppdrag till Stats­kontoret. Uppdragen innebär att Statskontoret ska genomföra en samlad uppföljning av statliga och kommunala myndigheters arbete med att till­gänglig­göra handlingar för vidareutnyttjande (S2014/3536/SFÖ) samt ut­värdera hinder för vidareutnyttjande av öppna data från statliga myndigheter (Fi2017/02163/DF). Uppdragen skulle slutredovisas den 18 januari samt den 12 mars 2018. Därtill har Tillväxtverket fått i uppdrag att främja vidare­utnyttjandet av öppna data och datadriven innovation (Fi2017/02164/DF); uppdraget ska slutredovisas den 20 december 2018. Regeringen har även gett OECD i uppdrag att göra en översyn av den datadrivna förvaltningen i Sverige. Syftet är att få in ytterligare rekommendationer från en utomstående part om hur tempot kan öka i digitaliseringen av det offentliga Sverige och i ut­nyttjandet av data i offentlig sektor. Detta uppdrag ska redovisas i maj 2018.

När det gäller tillkännagivandet om ersättare i styrelsen, nämnder och utskott (bet. 2016/17:KU30 punkt 6, rskr. 335) anför regeringen att ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Vidare när det gäller tillkännagivandet om styrning och uppföljning av verksamheter i kommunal regi (bet. 2016/17:KU30 punkt 13, rskr. 335) anför regeringen att ärendet bereds inom Regeringskansliet.

I fråga om tillkännagivandet om åtgärder för att öka antalet förtroende­valda m.m. (bet. 2016/17:KU17, punkt 1, rskr. 337) redovisar regeringen i skrivelsen att 2014 års demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande i januari 2016 lämnade betänkandet Låt fler forma framtiden! (SOU 2016:5). För att underlätta för förtroendevalda att förena ett uppdrag med arbets- och familjeliv och för att skapa bättre förutsättningar för under­represen­terade grupper att ta uppdrag föreslog utredningen att förtroendevalda ska ges möjlighet att vara föräldralediga eller sjukskrivna, och därefter kunna återgå till sitt förtroendeuppdrag. Förslaget behandlades i regeringens propo­sition En ny kommunallag (prop. 2016/17:171). Den nya kommunallagen (2017:725) förtydligar att kommuner och landsting kan besluta att ge kommunal- och landstingsråd möjlighet att vara föräldralediga eller sjuk­skrivna. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2018. Därutöver har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF) i uppdrag att 2014–2017 genomföra insatser i syfte att fler unga kvinnor och män ska ta på sig uppdrag som politiskt förtroendevalda. Uppdraget innefattar även insatser för att motverka att unga politiker väljer att lämna sina uppdrag i förtid (dnr U2014/03352/UC). Vidare konstaterar regeringen i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg.omr. 1 s. 52) att regeringen, trots utvecklingen mot en i flera avseenden förbättrad representation i de folkvalda församlingarna sett över tid, anser att det behövs ett fortsatt arbete för ett breddat och mer jämlikt deltagande i de folkvalda församlingarna. Det huvudsakliga ansvaret för att förbättra den sociala representativiteten ligger dock hos de politiska partierna eftersom de ansvarar för nominerings- och rekryteringsprocesserna inför allmänna val. Regeringen planerar inte några ytterligare åtgärder med an­ledning av riksdagsskrivelsen.

När det gäller tillkännagivandet om en nationell institution för mänskliga rättigheter (bet. 2017/18:KU6 punkt 2, rskr. 98) anför regeringen att ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Yttranden från andra utskott

Skatteutskottet

Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande (yttr. 2017/18:SkU10y) de tio riks­dags­skrivelser som har redovisats som ej slutbehandlade.

I fyra fall ser skatteutskottet ingen anledning att rikta någon kritik mot regeringens sätt att handlägga frågan. I följande sex fall framhålls vissa synpunkter.

När det gäller avskaffande av reklamskatten kan någon kritik från konstitutionell synpunkt enligt utskottets uppfattning inte riktas mot någon regering för dess hantering av frågan. Utskottet anser trots detta att det har gått orimligt lång tid sedan riksdagen gjorde sitt tillkännagivande och att det nu är angeläget att regeringen slutligen verkställer riksdagens beslut. Det är bra att regeringen vidtagit åtgärder som syftar till att avveckla reklamskatten och nu aviserar ytterligare steg för att avveckla skatten, men utskottet anser att det dessutom borde vara möjligt för regeringen att närmare ange när riksdags­skrivelsen beräknas vara slutbehandlad.

Den nuvarande regeringen och tidigare regeringar har under lång tid utvärderat Öresundsavtalet. Utskottet anser att regeringen bör kunna ta ställning i frågan.

Förslaget från Utredningen om översyn av 3:12-reglerna (Fi 2014:06, SOU 2016:75) drogs tillbaka efter att Moderaterna, Sverigedemokraterna, Center­partiet, Liberalerna och Kristdemokraterna angett att de var beredda att agera i riksdagen, t.ex. i form av en misstroende­förklaring, om förslaget ingick i budgetpropositionen för 2018. Oavsett detta anser utskottet att regeringen bör redovisa för riksdagen hur de förändringar av 3:12-reglerna som antogs efter förslag i budgetpropositionen för 2014 fallit ut vid tillämp­ningen.

Riksdagen har påtalat att avsaknaden av ett starkt skydd för vålds­utsattas personuppgifter leder till otrygghet och utsatthet och att det därför är viktigt att ett förslag som löser problemen på detta område utarbetas skynd­samt. Utskottet anser att beredningen av frågan tagit alldeles för lång tid men anser att det är glädjande att regeringen nu återkommit till riksdagen med förslag.

Riksdagen beslutade under 2015 om ett tillkännagivande till regeringen om att snarast låta se över reglerna för det skatterättsliga företrädaransvaret. Regeringen har inte återkommit med konkreta förslag, vilket den bör göra snarast. Utskottet utgår från att frågan redovisas i enlighet med riksdagens önskemål.

I samband med att riksdagen under förra riksmötet antog en ny tullag beslutade riksdagen den 2 mars 2016 att ställa sig bakom det som utskottet anfört om att se över möjligheterna att utöka Tullverkets befogenhet att besluta om postspärrar för postförsändelser samt att införa samma möjlighet för försändelser förmedlade av kurirföretag. Regeringen avser att inom kort ge en utredare i uppdrag att utreda frågan. Utskottet anser att det tagit orimligt lång tid för regeringen att komma fram till ett beslut om att en utredare ska se över frågan.

Justitieutskottet

Justitieutskottet behandlar i sitt yttrande (yttr. 2017/18:JuU6y) en riks­dags­skrivelse som har redovisats som slutbehandlad.

Utskottet har i de flesta delar inget att invända mot regeringens redovisning. I ett fall anser utskottet dock, till skillnad från regeringen, att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga för att tillkännagivandet ska anses vara slut­behandlat.

Tillkännagivandet om att brott som begås av djurrättsaktivister ska prioriteras (rskr. 2014/15:77 punkt 22) redovisas som slutbehandlat mot bakgrund av att Justitiedepartementet tidigare har inhämtat och sammanställt information från Polismyndigheten om dessa brott och på grund av den löpande avrapporteringen mellan inrikesministerns statssekreterare och rikspolischefen respektive säkerhetspolischefen. Enligt utskottet kan dock dessa åtgärder inte anses innebära att arbetet mot sådana brott prioriteras.

Utskottet delar således inte regeringens bedömning utan anser att det behövs en tydligare redovisning av vilka åtgärder för att prioritera arbetet mot brott som begås av djurrättsaktivister som vidtagits av regeringen innan ärendet kan anses vara slutbehandlat.

I en avvikande mening (S, MP) anförs att regeringen har redovisat vilka åtgärder man vidtagit med anledning av tillkännagivandet och uppgett att man inte avser att vidta några ytterligare åtgärder samt att punkten därmed är att anse som slutbehandlad. Vidare anförs att man delar regeringens uppfattning att tillkännagivandet är tillgodosett genom de redovisade åtgärderna och anser att regeringen har uppfyllt de krav som kan ställas på en redovisning av vilka åtgärder som man vidtagit med anledning av ett tillkännagivande. Det finns därför inga skäl att anmärka på regeringens redovisning.

Civilutskottet

I civilutskottets yttrande (yttr. 2017/18:CU4y) redovisas att bl.a. två tillkänna­givanden som beslutats av riksdagen på förslag från civilutskottet är slut­behandlade. De avser riktvärden för trafikbuller (bet. 2014/15:CU10, rskr. 2014/15:180, punkt N35 i regeringens skrivelse och bet. 2016/17:CU1, rskr. 2016/17:70, punkt N52 i regeringens skrivelse). Regeringen har tidigare, i bud­­get­­propositionen för 2018 (prop. 2018:1) under utgiftsområde 18, redo­visat sin bedömning att regeringen helt tillmötesgått de två nämnda tillkänna­givandena.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller frågan huruvida riksdagsskrivelserna är slutbehandlade. När det gäller tillkänna­givandena om riktvärden för trafikbuller har utskottet tidigare redovisat denna uppfattning i sitt betänkande 2017/18:CU1. Därutöver vill utskottet framhålla följande.

Våren 2015 beslutade riksdagen det första tillkännagivandet om att regeringen skulle besluta om vissa ändringar i förordningen (2015:216) om trafikbuller vid bostadsbyggnader. Ändringarna var avsedda att underlätta bostadsbyggande i närheten av spårtrafik och vägar. Hösten 2016 ansåg sig utskottet föranlett att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen omedelbart skulle besluta om de förordningsändringar som avsågs i det första tillkänna­givandet, och riksdagen följde utskottets förslag. Utskottet konstaterade då att det hade gått över ett år sedan riksdagens tillkännagivande till regeringen i frågan och ansåg det mycket anmärkningsvärt att regeringen ännu inte hade ändrat förordningen i enlighet med riksdagens tidigare tillkännagivande.

I regeringens skrivelse redovisas att regeringen i maj 2017 beslutade om förändringar i den aktuella förordningen. Beslutet togs således två år efter riksdagens första tillkännagivande i frågan.

Regeringen har tidigare, i skrivelse 2016/17:75, redovisat att regeringen i december 2015 gav Boverket i uppdrag att bl.a. analysera vilka effekter mer tillåtande riktvärden för trafikbuller skulle kunna leda till och att uppdraget redovisades i december 2016. I februari 2017 gav sedan regeringen Boverket ett nytt uppdrag att ta fram författningsförslag och konsekvensbedömningar i frågan, ett uppdrag som skulle redovisas i maj 2017.

Utskottet vill påminna om att konstitutionsutskottet vid flera tidigare tillfällen har berört frågan om tidsutdräkten vid regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet har bl.a. understrukit vikten av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsutdräkt (bet. 2003/04:KU21). Därutöver har konstitutionsutskottet bl.a. anfört att långa tidsutdräkter skapar en osäkerhet som ofta leder till att ämnet för till­kännagivandet kommer upp på nytt i olika sammanhang i riksdagen (bet. 2007/08:KU21).

Enligt riksdagens tillkännagivande hösten 2016 borde regeringen omgående besluta om den förordningsändring som avsågs i tillkännagivandet från 2015. Utskottet vill framhålla att det är angeläget att regeringen vidtar åtgärder omedelbart när riksdagen så begär.

Försvarsutskottet

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (yttr. 2017/18:FöU7y) att regeringen antingen har vidtagit åtgärder eller påbörjat beredning i de fall då tillkännagivanden ännu inte slutbehandlats. Utskottet är positivt till detta.

När det gäller riksdagens tillkännagivanden till regeringen om att inrätta ett centrum med specialistkompetens och forskning om veteranfrågor (bet. 2014/15:FöU7, rskr. 2014/15:132) konstaterade utskottet i samband med beredningen av regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg. omr. 6) att regeringen beslutat att Försvarsmakten senast den 1 juli 2017 skulle inrätta ett veterancentrum för att stärka och utveckla myndighetens veteran- och anhörigverksamhet. Regeringen anförde vidare att det i anvisningarna till myndigheten står att den ska sträva efter myndighets­överskridande arbete samt att Försvarsmakten enligt uppdrag i reglerings­brevet för 2017 inrättade ett veterancentrum den 1 juli. I och med inrättandet av Försvarsmaktens veterancentrum bedömde regeringen att frågan om veterancentrum var omhändertagen och därmed slutbehandlad. Utskottet hade inte några invändningar mot regeringens bedömning (bet. 2017/18:FöU1 s. 50). Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning och delar således regeringens bedömning att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Tillkännagivandet om Veteranutredningens förslag (bet. 2015/16:FöU8, rskr. 2015/16:149) behandlade utskottet i samband med regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg. omr. 6, bet. 2017/18:FöU1 s. 17 f.). Utskottet delade inte regeringens bedömning att riksdagens tillkännagivande kunde anses som slutbehandlat. Utskottet anförde i betänkandet att regeringen borde vidta de åtgärder som krävs för att konsolidera veteranpolitiken och ytterligare stärka stödet till veteranerna och deras anhöriga i linje med Veteranutredningens förslag (SOU 2014:27). Enligt utskottets mening var utredningens förslag om en särskild lag till stöd och hjälp för civila tjänstemän som deltagit i en internationell insats en viktig del i det arbetet, något regeringen inte hade gått vidare med. Utskottet föreslog därför ett nytt tillkännagivande till regeringen om en lag till stöd för civila som gjort internationella insatser (bet. 2017/18:FöU1, rskr. 2017/18:100). Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen redovisar att dessa tillkännagivanden inte är slutbehandlade och att beredning pågår i Regeringskansliet. Utskottet är positivt till detta.

Vad gäller riksdagens tillkännagivande om ansvaret för vidmakthållandet av Försvarsmaktens materiel i betänkande 2017/18:FöU1 punkt 5 (rskr. 2017/18:101) hänvisar regeringen till en pågående översyn och att man avser att återkomma till riksdagen när den är genomförd. Översynen presenterades den 28 mars och är en analys av Försvarsmaktens logistikförsörjning i fråga om vidmakthållande och upphandling. Utskottet behandlar frågan i sitt betänkande Militära frågor (bet. 2017/18:FöU6).

I en avvikande mening (M, C, L, KD) påminns om att utskottet i sitt yttrande 2016/17:FöU5y till konstitutionsutskottet framhöll vikten av att veteranstödet även skulle omfatta civila som tjänstgjort i olika insatser och att ett veterancentrum skulle tjäna såväl civila som militära veteraner, vilket är en viktig roll för ett veterancentrum. Det av regeringen beslutade och inrättade centrumet för veteransoldater i Försvarsmakten motsvarar inte vad Veteran­utredningen föreslog. Centrumet framstår inte som tillgängligt för civila tjänstemän som gjort internationella insatser. Därmed finns det fortfarande behov av kompletterande åtgärder när det gäller riksdagens tillkännagivande i betänkande 2014/15:FöU7 (rskr. 2014/15:132).

Vidare anförs i den avvikande meningen att tillkännagivandet om Veteran­utredningens förslag (bet. 2015/16:FöU8, rskr. 2015/16:149) och tillkänna­givandet till regeringen om stöd till civila som gjort internationella insatser (bet. 2017/18:FöU1, rskr. 2017/18:100) inte är slutbehandlade enligt vad regeringen redovisar i skrivelsen och att beredning pågår i Regeringskansliet. Det är av yttersta vikt att dessa frågor omhändertas och att regeringen inom en snar framtid kommer in med förslag på hur frågorna avses att behandlas.

Kulturutskottet

I kulturutskottets yttrande (yttr. 2017/18:KrU2y) vill utskottet understryka betydelsen av att riksdagsskrivelser med tillkännagivanden behandlas skyndsamt av regeringen och att tillräckliga åtgärder vidtas för att följa riksdagens beslut. Om åtgärderna drar ut på tiden är det angeläget att regeringen är utförlig i sin redogörelse för orsakerna till fördröjningen. Utskottet vill också peka på att stor tidsåtgång kan skapa en osäkerhet som kan leda till att ämnet för ett tillkännagivande kommer upp på nytt i olika sammanhang.

Utskottet noterar att det finns flera tillkännagivanden inom utskottets beredningsområde som ännu inte är tillgodosedda. Av dessa vill utskottet särskilt lyfta fram fyra tillkännagivanden som gäller filmpolitiken. Tillkänna­givandena, som beslutades våren 2016, gäller utredning om filmpolitikens framtid, Stiftelsen Svenska Filminstitutets roll och framtida organisations­form, former för samverkan och inflytande samt finansieringen av filmpolitiken (bet. 2015/16:KrU11, rskr. 2015/16:289). Det gäller frågor som på ett avgörande sätt kan påverka förutsättningarna för svensk film. Trots det har regeringen inte vidtagit de åtgärder som förutsätts i tillkännagivandena. Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom utskottet även våren 2017, i samband med behandlingen av regeringens skrivelse 2016/17:75, påtalade att regeringen inte initierat det utredningsarbete som förutsattes i tillkänna­givandena samt hänvisade till att riksdagen hösten 2017 beslutade om ett nytt tillkänna­givande om former för samverkan och inflytande (yttr. 2016/17:KrU2y och bet. 2017/18:KrU1, rskr. 2017/18:91). När det gäller tillkännagivandena om utredning om filmpolitikens framtid och om finan­sieringen av filmpolitiken hänvisar regeringen till att man avser att göra en bred utvärdering av den nya filmpolitiken när tillräcklig tid har förflutit för att en utvärdering ska kunna bli meningsfull. Det kan, som utskottet påpekade även våren 2017, inte anses tillräckligt med en utvärdering av den filmpolitik som riksdagen genom ett flertal tillkännagivanden har haft invändningar mot. Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att verkställa riksdagens beslut.

Utskottet vill också peka på ett tillkännagivande om lan-spel som beslutades våren 2015 (bet. 2014/15:KrU4, rskr. 2014/15:143). Regeringen redovisade våren 2016 (skr. 2015/16:75) att en proposition skulle lämnas under 2016 och redovisade våren 2017 (skr. 2016/17:75) att en proposition skulle lämnas under hösten 2017. Någon proposition har dock ännu inte lämnats, utan regeringen anger nu att det tidigare inledda beredningsarbetet avses att återupptas när den nya spellagstiftningen har beslutats (skr. 2017/18:75). Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen ännu efter tre år inte har slutbehandlat tillkännagivandet.

I en avvikande mening (S, MP) delas bedömningen att det är viktigt att riksdagens skrivelser respekteras och behandlas med skyndsamhet och att ansträngningar görs för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att hörsamma tillkännagivanden. Man konstaterar dock att regeringen har vidtagit åtgärder eller påbörjat beredning i samtliga de fall då tillkännagivanden inom utskottets beredningsområde inte har slutbehandlats, vilket man ser positivt på. Det finns därför inte anledning att rikta kritik mot regeringens sätt att handlägga frågorna.

I en avvikande mening (V) delas bedömningen att det är angeläget att riksdagens skrivelser respekteras och behandlas med skyndsamhet och att ansträngningar görs för att undvika onödig tidsåtgång för att hörsamma tillkännagivanden. I fråga om lan-spel delas bedömningen att det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte har slutbehandlat tillkännagivandet, som beslutades av riksdagen för mer än tre år sedan. När det gäller tillkänna­givandena på filmområdet gör man bedömningen att regeringen har uppfyllt de krav som kan ställas på redovisning och finner inte skäl att rikta kritik mot regeringens sätt att handlägga frågorna.

Utbildningsutskottet

I utbildningsutskottets yttrande (yttr. 2017/18:UbU5y) uppmärksammas att regeringen under riksmötets gång har valt att i olika propositioner och skrivelser redovisa sin bedömning av om ett tillkännagivande från riksdagen är slutbehandlat. Utskottet vill påpeka att denna redovisning inte alltid är knuten till den sakfråga som propositionen eller skrivelsen behandlar. Ett exempel är den redovisning med anledning av tillkännagivandet om ett nationellt digitalt lärarlyft som behandlas i skrivelse 2017/18:68 Riks­revisionens rapport om samisk utbildning.

Vidare instämmer inte utskottet i regeringens bedömning att följande fem till­kännagivanden från riksdagen är slutbehandlade.

När det gäller tillkännagivandet om breddad och förstärkt gymnasial lärlingsutbildning (rskr. 2015/16:169) har regeringen kommit fram till slutsatsen att det inte bör utredas vidare om en sådan lärlingsutbildning kan införas. Utskottet anser alltjämt att en lärlingsutbildning är en viktig del i utbildningssystemet och att tillkännagivandet inte är tillgodosett.

När det gäller tillkännagivandet om ett nationellt digitalt lärarlyft (rskr. 2015/16:228) har regeringen redovisat ett antal genomförda åtgärder. Utskottet anser att ytterligare insatser behövs på området och anser därmed inte att tillkännagivandet är tillgodosett.

I fråga om de båda tillkännagivandena om digitala nationella prov (rskr. 2015/16:228, rskr. 2016/17:250) anser utskottet att dessa frågor inte har hanterats i enlighet med utskottets tillkännagivanden. Därmed är dessa tillkännagivanden inte tillgodosedda.

När det gäller tillkännagivandet om eftergymnasial utbildning för särskole­elever (rskr. 2016/17:249) anger regeringen i skrivelsen att en pågående utredning (U 2017:01) har fått ett tilläggsdirektiv (dir. 2017:125) att se över den aktuella frågan och att tillkännagivandet därmed är slutbehandlat. Utskottet anser att resultatet av utredningen behöver avvaktas och menar att tilläggsdirektivet till den pågående utredningen inte är en tillräcklig åtgärd för att tillkännagivandet ska anses slutbehandlat.

Sammanfattningsvis anser utskottet att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att ovanstående fem tillkännagivanden ska anses vara slutbehandlade.

I en avvikande mening (M, C, L, KD) delas utskottets ställningstagande att regeringen inte gör en korrekt bedömning av om de angivna fem tillkänna­givandena är slutbehandlade. I motsats till utskottsmajoriteten anförs att inte heller de båda tillkännagivandena om tioårig grundskola är slutbehandlade (rskr. 2014/15:201, rskr. 2015/16:228). Regeringen tillgodoser inte riksdagens tillkännagivanden i denna fråga. Denna uppfattning om frågan om tioårig grundskola har tidigare redogjorts för i en reservation till betänkande 2017/18:UbU7 Skolstart vid sex års ålder. Ett krav ställs på att regeringen snarast tillsätter en utredning för att ta fram förslag om en tioårig grundskola där lågstadiet blir fyraårigt, vilket innebär att sexåringarna får undervisning som följer grundskolans kunskapsmål. Utredningen ska utgå från den tidigare regeringens utredningsdirektiv till Grundskoleutredningen som den nuvarande regeringen ändrade. Utredningen ska föreslå hur en tioårig grundskola med obligatorisk skolstart från sex års ålder lämpligast skulle kunna införas, och även se över behovet av övergångsregler. Utredningen ska också beakta behovet av kompetensutveckling för lärare i förskoleklassen och i årskurs 1– 3. Även huvudmännens behov av anpassningar i olika avseenden ska beaktas. Vidare ska utredningen föreslå ändringar när det gäller behörighets­krav och överväga behovet av fortbildningsinsatser. Utredningen ska även föreslå hur en anpassad fortbildning för legitimerade förskollärare som är tillsvidare­anställda och arbetar i förskoleklassen kan utformas.

I en avvikande mening (S, MP, V) anförs att man i motsats till utskottets mening delar regeringens bedömning att samtliga fem tillkännagivanden är slutbehandlade: Breddad och förstärkt gymnasial lärlingsutbildning (rskr. 2015/16:169), Nationellt digitalt lärarlyft (rskr. 2015/16:228), Digitaliserade nationella prov med extern rättning (rskr. 2015/16:228), Digitala och centralt rättade nationella prov (rskr. 2016/17:250) och Eftergymnasial utbildning för särskoleelever (rskr. 2016/17:249).

Trafikutskottet

I trafikutskottets yttrande (ytttr. 2017/18:TU5y) anges att den redogörelse som regeringen har lämnat i skrivelse 2017/18:75 i allt väsentligt synes ge en korrekt och rättvisande bild av hur riksdagens skrivelser från trafikutskottet har behandlats.

Utskottet konstaterar att regeringen med några få undantag lämnar utförliga redogörelser för dess behandling av utskottets tillkännagivanden. Redogör­elserna innehåller främst information om vidtagna och pågående åtgärder. När det gäller den fortsatta beredningen redogör regeringen för planerade åtgärder i nästan två tredjedelar av ärendena, vilket är en förbättring gentemot före­gående år. Utskottet noterar dock att regeringen mer sällan anger när ett till­kännagivande kan tänkas vara slutbehandlat och uppmanar därför regeringen att i möjligaste mån redovisa en sådan bedömning.

Eftersom flera av utskottets tillkännagivanden är mer omfattande och innehåller olika delar eller moment, exempelvis tillkännagivandet om it och miljö (rskr. 2013/14:168) och tillkännagivandet om åtgärder inom sjöfarten (rskr. 2013/14:374), har utskottet i tidigare yttranden till konstitutionsutskottet (yttr. 2016/17:TU4y) påtalat vikten av att regeringen redogör för vidtagna åtgärder för samtliga olika delar eller moment. Utskottet kan nu med till­fredsställelse konstatera att regeringen har följt utskottets uppmaning. Utskottet anser således på ett övergripande plan att regeringens redogörelse i skrivelse 75 har förbättrats och blivit utförligare.

Utskottet vill uppmärksamma den nya praxis som synes ha etablerats under riksmötet mot bakgrund av konstitutionsutskottets uttalanden om regeringens möjlighet att återkomma till riksdagen och redovisa sin behandling av tillkännagivanden i budgetpropositionen eller i en annan proposition eller skrivelse före skrivelse 75 (se bet. 2016/17:KU21). Vad gäller trafikutskottets beredningsområde kan utskottet konstatera att regeringen inför skrivelse 75 har redovisat behandlingen av 18 tillkännagivanden i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg.omr. 22) och fem tillkännagivanden i propositionen Några frågor om alkolås (prop. 2017/18:63). Utskottet har följt konstitutions­utskottets rekommendation i betänkande 2016/17:KU21 om att lämpligen redovisa sin syn på regeringens behandling av tillkännagivanden i deras sakliga sammanhang, dvs. i samband med att regeringen har redovisat sin bedömning. Utskottet lämnade således sin syn på regeringens behandling av dessa tillkännagivanden i betänkandena Utgiftsområde 22 Kommunikationer (bet. 2017/18:TU1) och Några frågor om alkolås (bet. 2017/18:TU7).

Samman­fattningsvis kan konstateras att utskottet inte har haft något att invända mot regeringens bedömning, undantaget tillkännagivandena om en strategi för luftfarten (rskr. 2014/15:144 och 2016/17:185) och om regionala flygplatser (rskr. 2016/17:101).

Vidare har utskottet framfört synpunkter till regeringen inför den fortsatta beredningen av tillkännagivandet om lastbilars och bussars längd och vikt (rskr. 2014/15:206). Vad gäller tillkännagivandena om en luftfartsstrategi och om regionala flygplatser motsatte sig utskottsmajoriteten regeringens bedömning att tillkännagivandena var slutbehandlade, varpå riksdagen riktade två nya likalydande tillkännagivanden till regeringen (rskr. 2017/18:104). Ledamöterna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade sig. Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 75 redovisar att de ursprungliga tillkännagivandena om en strategi för luftfarten och om regionala flygplatser är slutbehandlade samtidigt som regeringen anger att de två nya tillkännagivandena med motsvarande innebörd bereds vidare. Enligt utskottets mening är det viktigaste i sammanhanget att intentionerna i riksdagens till­kännagivanden lever vidare, vilket de gör genom att de nya tillkännagivandena nu är föremål för beredning inom Regeringskansliet. Däremot kan det tyckas vara motstridigt att regeringen har valt att redovisa de ursprungliga tillkänna­givandena som slutbehandlade samtidigt som de nya tillkännagivandena med motsvarande innebörd uppges vara under beredning. Tydligheten och transpa­rensen i hanteringen gagnas inte heller av att de ursprungliga tillkänna­givandena redovisats som slutbehandlade utan någon närmare motivering eller, vad gäller tillkännagivandet om regionala flygplatser, någon hänvisning till de nya likalydande tillkännagivandena. Det kan i sammanhanget noteras att en annan ordning verkar ha tillämpats av regeringen i fråga om kultur­utskottets tillkännagivande om donation av föremål (rskr. 2016/17:281), där regeringen bedömde att riksdagens tillkännagivande var slutbehandlat men riksdagen inte delade regeringens bedömning och beslutade om ett nytt tillkännagivande (rskr. 2017/18:91). I detta fall redovisar nämligen regeringen i skrivelse 75 att det ursprungliga tillkännagivandet bereds vidare.

Utskottet konstaterar vidare att den nya praxis som vuxit fram under det senaste riksmötet är positiv såtillvida att den innebär att riksdagen ges möjlighet att i ett tidigare skede lämna synpunkter om regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden. I tidigare yttranden till konstitutionsutskottet (yttr. 2016/17:TU4y) har utskottet framfört att det är av stor vikt att regeringen behandlar riksdagens tillkännagivanden med den skyndsamhet som krävs. På motsvarande vis är det enligt utskottets mening positivt med en skyndsam återrapportering av vidtagna åtgärder. Utskottet vill dock samtidigt peka på att utskottet i och med den nya praxisen kan komma att behöva återkomma till samma frågeställningar flera gånger under ett riksmöte eftersom det inte är ovanligt att likartade frågor som de som tas upp i tillkännagivandena också tas upp i motionsyrkanden från allmänna motionstiden som utskottet sedan tidigare planerat att behandla i ett lämpligare sammanhang senare under riksmötet. Så var exempelvis fallet i fråga om tillkännagivandet om regionala flygplatser (rskr. 2016/17:101), där utskottsmajoriteten vid den sedvanliga behandlingen av motionsyrkanden om luftfartsfrågor i mars 2018 angav att den med anledning av att riksdagen i samband med budgetberedningen i december 2017 hade riktat ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en nationell flygstrategi som värnar de regionala flygplatserna inte fann någon anledning att rikta ytterligare ett tillkännagivande till regeringen i frågan (bet. 2017/18:TU10). Eftersom utskottets beredning i samband med att regeringen har redovisat sin behandling av ett tillkännagivande inte nödvändigtvis sammanfaller med när utskottet hanterar motionsförslag inom samma tematiska område menar utskottet att den nya praxisen i vissa fall kan försvåra en samlad behandling av en viss sakfråga.

Utskottet kan i sammanhanget också uppmärksamma att de tillkänna­givanden som regeringen valde att återrapportera i propositionen Några frågor om alkolås (prop. 2017/18:63) synes sakna uppenbar koppling till det fram­lagda lagförslaget i övrigt.

Inför konstitutionsutskottets beredning av skrivelse 75 vill trafikutskottet understryka att de ställningstaganden som utskottet redovisat tidigare under riksmötet i samband med beredningen av regeringens redovisning av han­teringen av tillkännagivandena om en strategi för luftfarten, om regionala flygplatser och om lastbilars och bussars längd och vikt inte har ändrats. Dessa återges kortfattat i det följande.

I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg.omr. 22) framhöll regeringen att den beslutat om En svensk flygstrategi – för flygets roll i framtidens transportsystem i januari 2017, där bl.a. betydelsen av ett hållbart flygresande, rättvisa villkor och sund konkurrens, att utveckla Arlanda flygplats som nav och storflygplats samt ökad export av svenska varor och tjänster betonas. Regeringen angav vidare att de båda tillkännagivandena om en strategi för luftfarten (rskr. 2014/15:144 och 2016/17:185) därmed ansågs slutbehandlade. I betänkandet Utgiftsområde 22 Kommunikationer (bet. 2017/18:TU1) framförde utskottsmajoriteten att regeringens flygstrategi inte bedömdes vara tillräcklig för att ge svenskt flyg goda villkor och förutsättningar och att de former och riktlinjer som regeringen har som inriktning i arbetet för en flygstrategi borde ändras och ges en ny inriktning. Utskottsmajoriteten delade således inte regeringens uppfattning att tillkänna-givandet var slutbehandlat utan uppmanade riksdagen att återigen tillkännage för regeringen att det behövs en flygstrategi med syftet att stärka förutsättningarna för jobb och tillväxt inom flygbranschen och att säkra näringslivets och privatpersoners behov av transporter i hela landet. Ledamöterna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade sig och framförde att de inte såg något skäl att rikta ytterligare ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en flygstrategi, utan de delade regeringens bedömning att tillkännagivandet var slutbehandlat. De anförde bl.a. att den stora bredd som flygstrategin tar sikte på är positiv när det gäller de fokusområden och prioriteringar som lyfts fram.

I budgetpropositionen för 2018 framhöll regeringen vidare att de regionala icke-statliga flygplatsernas betydelse i transportsystemet för att uppnå en god tillgänglighet i hela landet understryks i den nationella flygstrategin. Regeringen pekade också bl.a. på att nya EU-regler ska genomföras i Sverige för att på så sätt skapa ökad förutsägbarhet och stabilitet när det gäller möjligheterna till offentligt ekonomiskt stöd till små regionala flygplatser. Regeringen ansåg i och med detta att tillkännagivandet om regionala flygplatser (rskr. 2016/17:101) var slutbehandlat. I betänkandet Utgiftsområde 22 Kommunikationer (bet. 2017/18:TU1) framförde utskottsmajoriteten att de problem som de regionala flygplatserna i dag upplever inte får en tillräckligt ingående och allsidig belysning i den flygstrategi som regeringen har presenterat och konstaterade därmed att utskottet inte delade regeringens bedömning att tillkännagivandet var slutbehandlat. Utskottsmajoriteten framhöll att det behövs ett mer systematiskt arbete för att stärka villkoren för svenskt flyg så att de regionala flygplatserna och deras fortlevnad värnas och uppmanade därmed riksdagen att tillkännage för regeringen att den bör värna de regionala flygplatserna och deras fortlevnad. Ledamöterna från Social­demokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade sig och framförde att de delade regeringens bedömning att tillkännagivandet var slutbehandlat. De pekade bl.a. på regeringens skrivningar i flygstrategin om de regionala icke-statliga flygplatsernas betydelse i transportsystemet för att uppnå en god tillgänglighet i hela landet och välkomnade regeringens avsikt att genom de nya EU-reglerna öka förutsägbarheten och stabiliteten när det gäller möjlig­heterna till offentligt stöd till små regionala flygplatser.

I propositionen Några frågor om alkolås (prop. 2017/18:63) redovisade regeringen beredningsläget för tillkännagivandet om lastbilars och bussars längd och vikt (rskr. 2014/15:206). I betänkandet Några frågor om alkolås (bet. 2017/18:TU7) påminde utskottsmajoriteten regeringen om utskottets tidigare uttalanden om att vägarnas bärighet ska vara avgörande för vilket vägnät som upplåts för lastbilar med en högsta bruttovikt på 74 ton och att detta bör genomföras skyndsamt. Vidare framhöll utskottsmajoriteten att dessa uttalanden bör vara till ledning vid upplåtandet av ett vägnät för den nya bärighetsklassen BK4. Ledamöterna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet framhöll i en motivreservation att de sedan tidigare välkomnar att ett upplåtande av ett vägnät för BK4 vägleds av vissa principer för att säkerställa att vägnätet öppnas på ett ansvarsfullt sätt. Ett generellt införande av den nya bärighetsklassen på hela det vägnät som har de fysiska förutsättningarna riskerar enligt reservanterna att leda till en överflyttning av gods från sjöfarten och järnvägen till vägtransporter.

Miljö- och jordbruksutskottet

I miljö- och jordbruksutskottets yttrande (yttr. 2017/18:MJU4y) noteras att det finns många tillkännagivanden från riksmötet 2014/15 och tidigare som fortfarande inte är slutbehandlade. Konstitutionsutskottet har tidigare anfört att det borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Vidare har konstitutionsutskottet påpekat att det inte bör förekomma att tillkännagivanden inte är slut­behandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30). Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagens skrivelser behandlas med den skyndsamhet som krävs och att de handläggs samvetsgrant.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram tillkänna­givandena i riksdagsskrivelserna 2014/15:182 om en översyn av strandskyddet och 2014/15:154 om en viltmyndighet. Utskottet vill återigen betona att det är angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas, att en myndighet inrättas och att berörda tillkännagivanden således hanteras skyndsamt.

I en avvikande mening (S, MP, V) konstateras att man utgår från att riksdagens skrivelser respekteras och hanteras skyndsamt av regeringen. Vissa frågor i tillkännagivandena kräver omfattande beredning, vilket kan innebära att längre tid behövs för att vidta åtgärder. När det gäller tillkännagivandet om en översyn av strandskyddet (rskr. 2014/15:182) har regeringen redovisat i skrivelse 2017/18:75 att arbetet fortgår på området. När det gäller till­kännagivandet om en viltmyndighet (rskr. 2014/15:154) har regeringen i skrivelse 2017/18:75 redovisat sin bedömning av hanteringen av frågan om en sådan ny myndighet. Det är lämpligt att avvakta utfallet av det arbete som pågår på nämnda områden, och den kommande redovisningen.

I en avvikande mening (V) framhålls att det inte är tillfredsställande att regeringen har slutbehandlat tillkännagivandena om azofärgämnen (rskr. 2011/12:153) och om obligatorisk ursprungsmärkning av köttprodukter (rskr. 2013/14:226). När det gäller azofärgämnen anförs att det är viktigt med ett förbud mot azofärgämnen som livsmedelstillsats och att det återinförs i Sverige. Det är väsentligt att maten vi äter är säker, särskilt när det gäller barn och unga. Även regeringens bedömning av tillkännagivandet om obligatorisk ursprungsmärkning av köttprodukter kan ifråga­sättas. Regeringen ska, enligt den avvikande meningen, fortsätta verka inom EU för en obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter, inklusive sammansatta produkter, där märkningen är tydlig så att konsumenterna inte vilseleds. Regeringens bedömning att ärendet är slutbehandlat delas således inte i den avvikande meningen.

Näringsutskottet

I näringsutskottets yttrande (yttr. 2017/18:NU5y) vill utskottet påminna om att det vid upprepade tillfällen betonat betydelsen av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser med den skyndsamhet som krävs. Mot denna bakgrund vill utskottet framhålla att det ser positivt på de ansträngningar som regeringen har gjort för att hantera äldre tillkännagivanden. Det nu äldsta, ännu inte slutbehandlade tillkännagivandet inom utskottets beredningsområde be­slutades av riksdagen våren 2016 (tillkännagivandet om lokalisering och organi­sering av statliga myndigheter, bet. 2015/16:NU17, rskr. 2015/16:201 punkt 2).

Efter en genomgång av regeringens skrivelse anser utskottet att redo­görelsen som lämnats, med ett undantag, i allt väsentligt ger en rättvisande bild av hur riksdagens skrivelser inom utskottets beredningsområde har behandlats. Undantaget gäller regeringens bedömning att tillkännagivandet om samhälls­ekonomiska analyser är slutbehandlat (bet. 2016/17:NU21, rskr. 2016/17:332 punkt 2). Utskottet delar inte denna bedömning. Enligt nämnda tillkänna­givande borde regeringen utreda behovet av att en fristående aktör utför samhälls­ekonomiska lönsamhetsbedömningar vid nätinvesteringar som ett komplement till de samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar som Svenska kraftnät i dag ansvarar för att utföra och återkomma till riksdagen.

Utskottet konstaterar att det aktuella tillkännagivandet redovisades som slut-behandlat dels innan Energimarknadsinspektionens utredning var klar (utred­ningen överlämnades till regeringen den 13 april 2018 och inte, som anges i skrivelsen, den 15 februari 2018), dels innan regeringen återkommit till riks­dagen med resultatet av denna utredning. Vidare vill utskottet uppmärksamma att tillkännagivandet redovisas som slutbehandlat bl.a. med hänvisning till redovisningen i budgetpropositionen för 2018. Enligt utskottets mening fram-går det dock inte tydligt av budgetpropositionen att redo­visningen gäller det aktuella tillkännagivandet. Någon bedömning av huruvida tillkännagivandet är slutbehandlat eller inte återfinns heller inte i budget­propositionen.

Tidigare behandling

När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns – när sådan anges – som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett till­kännagivandet bör då redovisas (se t.ex. bet. 2011/12:KU21).

En mer utförlig redogörelse för utskottets tidigare ställningstaganden finns t.ex. i betänkande 2014/15:KU21 s. 16 f. över skrivelse 75 våren 2015. En redogörelse finns också i konstitutionsutskottets yttrande 2015/16:KU7y till utbildningsutskottet och i betänkande 2015/16:KU21.

I betänkande 2016/17:KU21 gjorde utskottet följande generella på­pekanden (s. 36 f.) under rubriken Vissa allmänna frågor:

Konstitutionsutskottet konstaterar inledningsvis att regeringens redo­görelse för behandlingen av riksdagens skrivelser under flera år har förbättrats och ger en formellt korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Redogörelserna i skrivelsen för regeringens åtgärder har i många fall blivit mer utförliga. Utskottet ser positivt på denna utveckling och förutsätter att kvaliteten kommer att behållas i kommande redo­görelser.

När det gäller de propositioner, skrivelser och direktiv genom vilka ett tillkännagivande uppges ha slutbehandlats under 2016 innehöll dessa propositioner etc. oftast en hänvisning till det aktuella tillkännagivandet och till att tillkännagivandet därmed ansågs ha slutbehandlats. Detta är positivt och utskottet skulle välkomna om detta kan genomföras fullt ut.

Skrivelsen innehåller också uppgifter om regelbeståndet. Utskottet har ovan redovisat uppgifter över tid om andelen EU-relaterade författningar (tabell 1 och anslutande text). Uppgifterna ger en bild av genomförandet av EU-direktiv i svensk rätt.

Utskottet har också ovan redovisat uppgifter om antal och andel slutbehandlade riksdagsskrivelser och tillkännagivanden. Uppgifterna syftar till att ge en övergripande bild och ska tolkas med försiktighet när det gäller enskilda uppgifter. Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen hanterar riksdagens beslut både skyndsamt och noggrant.

När det gäller behandlingen av riksdagsskrivelser inom konstitutions­utskottets område noterar utskottet att tre tillkännagivanden i betänkande 2014/15:KU12 Statens stöd till dagspressen kvarstår som ej slut­behandlade. Utskottet har inga invändningar mot redovisningen. Utskottet vill framhålla att det kan vara värdefullt för riksdagen om regeringen i t.ex. budgetpropositionen återkommer till riksdagen och redovisar berednings­läget rörande de nämnda tre tillkännagivandena och övriga ej slut­behandlade tillkännagivanden.

I yttrandena från övriga utskott till konstitutionsutskottet framhålls ett antal synpunkter som gäller regeringens hantering av riksdagens tillkänna­givanden.

Trafikutskottet och försvarsutskottet påpekar i sina yttranden att regeringen inte fullt ut redovisar behandlingen av olika delar av till­kännagivanden. Iakttagelserna gäller tillkännagivanden som redovisas som ej slutbehandlade. Konstitutionsutskottet vill framhålla vikten av att regeringen redovisar behandlingen av samtliga delar som ingår i ett tillkännagivande, både avseende vidtagna och planerade åtgärder i den mån sådana finns att redovisa.

Konstitutionsutskottet har tidigare välkomnat att regeringen tydligt redovisar när den behandlar ett tillkännagivande i t.ex. budgetpro­positionen. Vissa utskott, t.ex. justitieutskottet och näringsutskottet, tar i sina yttranden till konstitutionsutskottet om den nu aktuella skrivelse 75 upp frågor där regeringen hänvisar till behandlingen i en tidigare framlagd proposition. Det kan gälla både ej slutbehandlade och slutbehandlade tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill framhålla att det är ange­läget att regeringen är tydlig i den aktuella propositionen huruvida den anser att ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte med det som redovisas och föreslås. Utskotten ges därmed en möjlighet att reagera i samband med att regeringen gör sin bedömning. Frågan kan därmed behandlas i sitt sakliga sammanhang. Lämpligen kan berört utskott således redovisa sin syn i samband med att regeringen i t.ex. budgetpropositionen redovisar sin behandling av ett tillkännagivande. Om regeringen har redovisat sin syn för riksdagen i en proposition eller skrivelse och inte mött invändningar bör den, inför framtagandet av skrivelse 75, kunna utgå från att riksdagen inte har invändningar mot den hantering som redovisats. Det finns dock inget formellt hinder mot att ett utskott som av något skäl inte uppmärksammat regeringens redovisning återkommer i samband med behandlingen av skrivelse 75.

I vissa fall kan regeringens återrapportering av ett tillkännagivande delas upp i en formell del, t.ex. att en regeringsstrategi har beslutats, och en mer politisk del, innehållet i strategin. I en fördjupad analys av vissa tillkännagivanden är båda perspektiven relevanta och kan beaktas av utskotten när de ska bedöma om ett tillkännagivande anses vara slut­behandlat eller inte. Yttrandet från trafikutskottet illustrerar detta. Trafik­utskottet har inget att invända mot regeringens formella redogörelse; däremot har trafikutskottet synpunkter på innehållet i regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden om bl.a. en luftfartsstrategi. Distinktionen kan förstås som att regeringen anser att den har uppfyllt ett tillkännagivande genom att t.ex. komma med ett förslag inom ett område, medan innehållet i förslaget inte motsvarar det som utskottet har förordat i tillkännagivandet. Det kan dock vara svårt att avgöra var gränsen mellan formell återrapportering och ett politiskt innehåll går.

Riksdagen kan genom ett tillkännagivande ha uppmanat regeringen att tillsätta en utredning. Om regeringen då tillsätter en utredning i linje med vad som begärs i tillkännagivandet är tillkännagivandet tillgodosett och kan anses slutbehandlat. Det krävs således inte att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen om t.ex. ändring av en lag, om tillkänna­givandet endast kräver att en utredning ska tillsättas.

Det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till åter­rapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas. Samtidigt bör naturligtvis ett utskott i ett förslag till tillkännagivande från början uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen.

Yttrandena i vissa delar från trafikutskottet (om lastbilar med en bruttovikt på 74 ton) och civilutskottet (riktvärden för trafikbuller) belyser ett resonemang om tillkännagivanden och relationen mellan riksdagen och regeringen som konstitutionsutskottet förde i behandlingen av förra årets skrivelse 75 (bet. 2015/16:KU21 s. 32 f.). Utskottet redovisade vissa bestämmelser i regeringsformen om normgivningsmakten som är en del av det regelverk som garanterar att riksdagens uppfattning i en viss fråga får genomslag. Även om de formella möjligheter som bestämmelserna medför inte används frekvent är blotta förekomsten av dem central. Genom de formella möjligheter som bestämmelserna ger riksdagen har regeringen skäl att handla så att den tillmötesgår riksdagens önskemål, utan att riksdagen faktiskt använder bestämmelserna.

I utskottens yttranden tas flera tillkännagivanden upp, både sådana som i skrivelsen redovisas som slutbehandlade och sådana som i skrivelsen redovisas som ej slutbehandlade. Konstitutionsutskottet gör följande över­väganden.

Under rubriken Ej slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande.

När det gäller ej slutbehandlade tillkännagivanden har utskottet tidigare anfört att det, även om det inte är omöjligt att tillkännagivanden har fått en mer krävande karaktär än tidigare, borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Konstitutionsutskottet har uttalat att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet har också anfört att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling (bet. 2014/15:KU21 s. 28). Det bör inte, har utskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).

Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Därigenom får utskotten ett underlag för sin beredning av ärenden, t.ex. motioner, som rör åtgärder inom det aktuella området.

Det borde, har utskottet påpekat tidigare, höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år. Utskottet har förståelse för att det kan ta tid för regeringen att vidta åtgärder för att behandla frågor i tillkännagivanden som kräver omfattande beredning. Som utskottet tidigare har anfört är handläggningstiden för slut­behandlingen av ett enskilt tillkännagivande avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slut­behandling. Regeringen har dock att fullödigt redovisa olika åtgärder som vidtas, eller planeras att vidtas, under den tid som tillkännagivandet ännu inte bedöms vara slutbehandlat.

I de fall där det har gått förhållandevis kort tid från att tillkänna­givandet gjordes tills skrivelse 75 beslutades av regeringen kan det vara naturligt att redovisningen är kortfattad, samtidigt som regeringen natur­ligtvis förväntas agera skyndsamt. Det går inte att sätta en tidsgräns för alla tillkännagivanden. Det är förståeligt att det kan vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande åtgärder när det gäller tillkännagivanden som beslutats på hösten före avlämnandet av skrivelse 75. Utskotten tar i sina yttranden inte heller upp några ej slutbehandlade riksdagsskrivelser från det innevarande riksmötet. I några fall tar utskotten upp riksdagsskrivelser från våren 2016. Om ett tillkännagivande som är högst ett år gammalt innebär omfattande åtgärder och rör en komplicerad materia kan det vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande genomförda åtgärder. För tillkännagivanden som är äldre än ett år torde en avsaknad av åtgärder innebära att man kan säga att regeringen i alla fall inte har agerat skyndsamt.

Skrivelse 75 fyller många värdefulla syften. Ett exempel är att skrivelse 75 ger ett utskott en möjlighet att reagera om det anser att redo­visningen av behandlingen av ej slutbehandlade tillkännagivanden är för kortfattad och om utskottet anser att regeringen bör vidta fler åtgärder. Sådana synpunkter kan också vara värdefulla för regeringen som har att återkomma till riksdagen i fråga om alla ej slutbehandlade tillkänna­givanden. Regeringen har möjlighet att återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen eller i en annan proposition eller skrivelse innan skrivelse 75 avlämnas nästa gång. Ytterligare en möjlighet för regeringen är enligt 6 kap. 18 § riksdagsordningen att lämna information till riksdagen muntligen genom ett statsråd vid ett sammanträde med kammaren. I den följande skrivelse 75 ska regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits, t.ex. i vilka propositioner tillkännagivandet behandlats, även om frågan redan har behandlats i sak i riksdagen.

När det gäller de fall som tagits upp i utskottens yttranden om ej slutbehandlade tillkännagivanden förutsätter konstitutionsutskottet att regeringen beaktar utskottens uttalanden. Det innebär att regeringen bör vidta åtgärder skyndsamt och återkomma till riksdagen så snabbt som möjligt. Den mer formella redovisningen sker i nästa års skrivelse 75 där regeringen ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Som utskottet anfört kan det finnas skäl för regeringen att återkomma till riksdagen i de aktuella frågorna före det.

Under rubriken Slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande.

Regeringen redovisar i skrivelse 75 huruvida den anser att tillkänna­givandena är slutbehandlade eller ej. Den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden innebär att utgångspunkten bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Tillkännagivanden är dock inte rättsligt bindande, och om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önske­mål, bör den underrätta riksdagen om detta inom den eventuella tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till varför regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas.

Det har förekommit att regeringen i skrivelse 75 har redovisat att ett tillkännagivande är slutredovisat och att berört utskott och konstitutions­utskottet har ansett att så inte är fallet. Regeringen har då återkommit till riksdagen i en proposition och den påföljande skrivelse 75 och redovisat tillkännagivandet på nytt och också eventuella ytterligare åtgärder.

Vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat varierar naturligtvis. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Normalt kan ett tillkänna­givande anses slutbehandlat först när det är tillgodosett. I vissa fall kan det dock vara relevant med en distinktion huruvida ett tillkännagivande är tillgodosett eller inte, även om regeringen anser att det är slutbehandlat. Man kan således tänka sig fall där ett tillkännagivande skulle kunna anses vara slutbehandlat utan att vara tillgodosett, eftersom regeringen inte har vidtagit åtgärder så att intentionerna med tillkännagivandet har till­godosetts. Ett exempel är behandlingen av ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som krimina­liserar s.k. eftersupning (bet. 2010/11:SoU8 s. 47 f.). Av redovisningen i skrivelse 2016/17:75 s. 9 följer att regeringen, efter utredning och remissbehandling, inte avser att återkomma med något sådant förslag. Regeringen anger att tillkännagivandet är slutbehandlat. I detta fall skulle man kunna säga att avsikten med tillkännagivandet inte är tillgodosedd, men tillkännagivandet kan ändå vara slutbehandlat.

Även om utgångspunkten är att tillkännagivanden bör tillgodoses av regeringen kan regeringen göra en annan bedömning än riksdagen i en sakfråga och har således rätt att inte följa ett tillkännagivande, helt eller delvis. Det är, som utskottet påpekat ovan, viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt.

Om regeringen tydligt meddelar riksdagen, t.ex. i budgetpropositionen, att den inte avser att tillgodose ett tillkännagivande och skälen för detta, ges riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens ställningstagande. Utfallet kan t.ex. bli att riksdagen inte har några invändningar mot regeringens bedömning eller att riksdagen vidhåller sin ursprungliga upp­fattning. Regeringen har att beakta riksdagens ställningstagande i den fortsatta beredningen.

En övergripande beskrivning av hur tillkännagivanden bör hanteras är följande.

- Utgångspunkten är att regeringen ska följa tillkännagivanden.

- Om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen ska regeringen meddela det.

- Regeringen har rätt att föra fram uppfattningen att tillkännagivandet därmed är slutbehandlat.

- Riksdagen kan acceptera att tillkännagivandet är slutbehandlat.

- Ett utskott och riksdagen kan dock göra en annan bedömning än regeringen och vidhålla sin uppfattning i sak.

- Utskottet och riksdagen kan då säga att tillkännagivandet inte är slutbehandlat.

- Det är utskottet och riksdagen som inom ramen för sin behandling tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.

- Om riksdagen har uttalat att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat, ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av ytterligare åtgärder eller med att regeringen vidhåller sin uppfattning att tillkännagivandet är slutbehandlat.

 

När det gäller ytterligare led i behandlingen av tillkännagivanden vill utskottet åter påminna om att utskottet i förra årets behandling av skrivelse 75 redovisade vissa bestämmelser i regeringsformen om normgivnings­makten som är en del av det regelverk som garanterar att riksdagens uppfattning i en viss fråga får genomslag (bet. 2015/16:KU21 s. 32 f.). Utskottet framhöll också betydelsen av de parlamentariska kontroll­instrumenten i regeringsformen och pekade på den princip som ytterst reglerar relationen mellan riksdagen och regeringen, nämligen att en regering är beroende av riksdagens förtroende, eller i vart fall att den tolereras av en majoritet i riksdagen, och finns inte denna förutsättning måste den avgå och ersättas av en annan som uppfyller kraven.

Av det som nu sagts följer att det inte kan sägas vara konstitutionellt fel av regeringen att i skrivelse 75 göra bedömningen att vissa tillkänna­givanden är slutbehandlade även om de inte skulle vara tillgodosedda. Det kan dock förutsättas vara ovanligt att så sker eftersom utgångspunkten är att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Av utskottens nu aktuella yttranden framgår att i vissa fall har berörda utskott gjort en annan bedömning än regeringen. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen. Av konstitutionsutskottets resonemang följer dock att i de fall då ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat har regeringen att återkomma till riksdagen med sina redovisningar och bedömningar.

Översikt av behandlingen av riksdagsskrivelser och tillkänna­givanden 1991/92–2017/18

Ordningen med tillkännagivanden var föremål för ett omfattande upp­följnings- och utvärderingsarbete av konstitutionsutskottet under våren 2006. Arbetet redovisades i en promemoria (bet. 2005/06:KU34 bil. 7). Kon­stitutions­utskottet redovisar årligen (fr.o.m. bet. 2010/11:KU21) uppgifter om regeringens behandling av riksdagens skrivelser och särskilt om behandlingen av tillkännagivanden. I det följande uppdateras redovisningen med uppgifter från skrivelse 2017/18:75.

I tabell 3 nedan redogörs för antalet riksdagsskrivelser samt antalet och andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser i regeringens skrivelser under perioden 1991/92–2017/18. Av tabellen framgår att andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser i skrivelse 2017/18:75 är 46 procent. För hela perioden är genomsnittet 35 procent.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 3 Antal redovisade samt antal och andel ej slutbehandlade riksdagsskrivelser (rskr.) i regeringens redogörelser 1991/92–2017/18

Regeringens redogörelse	Redovisade rskr. (antal)	Ej slutbehandlade rskr. (antal)	Ej slutbehandlade rskr. (andel i %)
Skr. 1991/92:15	565	185	33
Skr. 1992/93:15	523	181	35
Skr. 1993/94:15	602	136	27
Skr. 1994/95:15	606	183	30
Skr. 1995/96:15	601	155	26
Skr. 1996/97:15	431	155	36
Skr. 1997/98:75	544	125	23
Skr. 1998/99:75	396	136	34
Skr. 1999/00:75	381	144	38
Skr. 2000/01:75	403	148	37
Skr. 2001/02:75	412	166	40
Skr. 2002/03:75	428	174	41
Skr. 2003/04:75	423	155	37
Skr. 2004/05:75	428	155	36
Skr. 2005/06:75	425	153	36
Skr. 2006/07:75	457	173	38
Skr. 2007/08:75	391	153	39
Skr. 2008/09:75	413	143	35
Skr. 2009/10:75	432	115	27
Skr. 2010/11:75	430	98	23
Skr. 2011/12:75	349	129	37
Skr. 2012/13:75	404	119	30
Skr. 2013/14:75	393	125	32
Skr. 2014/15:75	447	150	34
Skr. 2015/16:75	417	183	44
Skr. 2016/17:75	467	199	43
Skr. 2017/18:75	525	241	46

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.

 

Riksdagsskrivelser som avser lagar och beslut om statens budget för det kommande budgetåret kan normalt redovisas som slutbehandlade under samma riksmöte. De flesta ej slutbehandlade riksdagsskrivelser avser till­känna­givanden.

I tabell 4 nedan redovisas antalet tillkännagivanden som regeringen redovisat i respektive skrivelse och antalet respektive andelen som redovisats som ej slutbehandlade. I skrivelse 2017/18:75 redovisas behandlingen av fler tillkännagivanden än i någon skrivelse på tjugo år, nämligen 404 stycken. Andelen som redovisas som slutbehandlade i skrivelse 2017/18:75 är 24 procent. När det gäller de tillkännagivanden som redovisas som slutbehand­lade i årets skrivelse har den genomsnittliga tidsåtgången ökat jämfört med förra årets skrivelse. I tabellen redovisas också medianvärde. Extrema värden som har stor inverkan på medelvärdet påverkar inte medianvärdet i samma utsträckning. Medianvärdet kompletterar därför den information som ges av medelvärdet när det gäller den genomsnittliga beredningstiden för de slutbehandlade tillkännagivandena. Medianvärdet för de tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i skrivelse 2017/18:75 har ökat jämfört med de två föregående åren.

Tabell 4 Antal och andel slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2017/18

Regeringens redogörelse	Antal slut-behandlade tkg (totala antalet)	Andel slut-behandlade tkg i %	Genomsnittlig tids- åtgång i dagar (median)a
Skr. 1995/96:15	159 (321)	50	412 (225)
Skr. 1996/97:15	85 (240)	35	477 (309)
Skr. 1997/98:75	174 (292)b	60	529 (305)
Skr. 1998/99:75	78 (202)	39	414 (186)
Skr. 1999/00:75	71 (208)	34	843 (450)
Skr. 2000/01:75	82 (221)	37	779 (404)
Skr. 2001/02:75	67 (232)	29	688 (476)
Skr. 2002/03:75	86 (267)	32	698 (318)
Skr. 2003/04:75	86 (247)	35	734 (456)
Skr. 2004/05:75	76 (223)	34	938 (659)
Skr. 2005/06:75	50 (196)	26	1 045 (998)
Skr. 2006/07:75	61 (242)	25	1 106 (581)
Skr. 2007/08:75	45 (187)	23	1 069 (736)
Skr. 2008/09:75	34 (146)	23	1 280 (1 030)
Skr. 2009/10:75	44 (122)	36	1 791 (1 597)
Skr. 2010/11:75	33 (98)	34	2 101 (1 784)
Skr. 2011/12:75	21 (125)	17	1 204 (455)
Skr. 2012/13:75	53 (155)	34	870 (454)
Skr. 2013/14:75	38 (142)	27	869 (680)
Skr. 2014/15:75	41 (176)	23	668 (462)
Skr. 2015/16:75	52 (260)	20	777 (328)
Skr. 2016/17:75	93 (319)	29	817 (638)
Skr. 2017/18:75	95 (404)	24	863 (645)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen. I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats till i tabellen.

a: Här anges både medelvärde och medianvärde (det sistnämnda inom parentes och kursiverat). Beräkningarna av genomsnittlig tidsåtgång grundar sig fr.o.m. i år på antagandet om att samtliga dagar i kalenderåret inkluderas (tidigare 360 dagar).

b: Omfattningen av regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 – övergångsvis 18 månader – för-klarar avvikelsen i antal och andel tillkännagivanden.

Utskottets granskning av regeringens redogörelser innefattar även en kvanti­tativ mätning av de åtgärder genom vilka regeringen slutbehandlar riksdagens tillkännagivanden. Resultatet av granskningen i denna del redovisas i tabell 5 nedan. Tabellen redogör för andelen åtgärder från regeringen m.fl. som medfört att regeringen har redovisat riksdagsskrivelserna med tillkänna­givanden som slutbehandlade. Granskningen innebär att endast den senast vidtagna åtgärden, som därmed innebär en slutbehandling, registreras som orsaken till slutbehandlingen. I många fall har flera åtgärder vidtagits för att slutbehandla ett tillkännagivande (t.ex. har flertalet av de propositioner som regeringen åberopar som skäl till en slutbehandling föregåtts av någon utredningsåtgärd, dvs. SOU eller Ds).

De kategorier som redovisas i tabellen är propositioner (Prop.), skrivelser (Skr.), genomförda utredningar (SOU/Ds), utredningsdirektiv (Dir.), reger­ings­beslut om förordning eller ändring av förordning (För.), regerings­uppdrag till myndigheter inklusive ändring av regleringsbrev (Uppd.), övriga regerings­beslut (Övr. reg.bes.) samt övriga åtgärder (Övr.). Övriga regerings­beslut innebär t.ex. regeringsbeslut om avtal med intresseorganisationer eller förordnande av styrelseledamöter. Övriga åtgärder kan vara t.ex. myndighets­åtgärder och myndighetsbeslut (bl.a. utfärdande av allmänna råd eller föreskrifter), domstolsavgöranden och åtgärder från andra aktörer (riksdags­utskott eller EU-institutioner). I denna sistnämnda kategori ryms även fall när regeringen lagt skrivelsen till handlingarna. I kategorin utredningsdirektiv har även räknats in de tillfällen då regeringen beslutat att överlämna ärendet eller en kopia av riksdagsskrivelsen till en pågående utredning.

Tabell 5 Sista vidtagna åtgärd från regeringen m.fl. som lett till slutbehandling av tillkännagivanden, 1995/96–2017/18, andelar uttryckt i procent

Regeringens skrivelse	Prop.	Skr.	SOU/Ds	Dir.	För.	Uppd.	Övr. reg.bes.	Övr.
Skr. 1995/96:15	40	4	1	14	13	15	4	7
Skr. 1996/97:15	53	2	0	13	14	1	6	12
Skr. 1997/98:75	42	3	0	11	10	21	2	7
Skr. 1998/99:75	24	5	0	10	9	27	11	13
Skr. 1999/00:75	43	10	1	12	8	8	5	12
Skr. 2000/01:75	49	4	1	13	10	12	4	7
Skr. 2001/02:75	54	0	0	12	6	10	13	4
Skr. 2002/03:75	36	7	2	9	5	22	8	10
Skr. 2003/04:75	48	9	0	9	5	2	1	26
Skr. 2004/05:75	51	3	0	17	7	7	4	12
Skr. 2005/06:75	54	12	2	12	4	6	4	6
Skr. 2006/07:75	61	3	2	2	16	5	2	10
Skr. 2007/08:75	29	4	2	18	4	27	4	11
Skr. 2008/09:75	65	6	6	3	6	6	3	6
Skr. 2009/10:75	64	11	7	7	0	5	0	7
Skr. 2010/11:75	73	0	3	3	9	6	0	6
Skr. 2011/12:75	57	5	0	14	0	5	0	19
Skr. 2012/13:75	35	17	0	11	7	11	4	15
Skr. 2013/14:75	53	5	3	13	11	11	0	5
Skr. 2014/15:75	63	12	2	2	2	5	5	7
Skr. 2015/16:75	54	10	0	17	4	8	8	0
Skr. 2016/17:75	48	4	0	9	6	18	14	0
Skr. 2017/18:75	67	2	0	7	4	7	0	12
Totalt*	51	6	1	10	7	11	4	9

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.

*Avser andelarna för samtliga tillkännagivanden (1 624 stycken) som redovisats som slutbehandlade i de skrivelser som anges i tabellen.

 

Av tabell 5 framgår att mer än hälften av tillkännagivandena som redovisats som slutbehandlade 1995/96–2017/18 har hanterats genom en proposition. Sett över perioden är denna andel högre under andra hälften av perioden än under den första. En möjlig förklaring till detta kan vara att fler tillkänna­givanden ställer krav på regeringen att återkomma med förslag till riksdagen.

Skrivelse 75 om hanteringen av tillkännagivanden

I skrivelsen (2017/18:75 s. 4) redovisar regeringen konstitutionsutskottets uttalande om hanteringen av tillkännagivanden i förra årets betänkande om behand­lingen av riksdagens skrivelser (bet. 2016/17:KU21). Vidare redogör regeringen för sina egna övervägningar i fråga om hanteringen av tillkänna­givanden:

När det gäller de tillkännagivanden som togs upp i utskottens yttranden har regeringen haft ambitionen att återkomma till riksdagen i budget­propositionen eller i något annat lämpligt sammanhang före skrivelse 75. Så har också skett i flertalet av dessa tillkännagivanden.

Även beträffande ett antal andra tillkännagivanden har regeringen redovisat beredningsläget eller vidtagna eller planerade åtgärder till riksdagen före skrivelse 75. I de fall där de vidtagna eller planerade åtgärderna legat helt i linje med det aktuella tillkännagivandet eller följt av tidigare till riksdagen redovisade åtgärder, har regeringen dock ansett att det inte funnits något behov av återkoppling till riksdagen före skrivelse 75. I de fall där det inte har vidtagits någon åtgärd, t.ex. för att tillkänna­givandet är nytt, har regeringen inte heller funnit anledning att återkomma till riksdagen före skrivelse 75.

Utskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet upprepar förra årets konstaterande att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser under flera år har förbättrats och ger en formellt korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Redo­görelserna i skrivelsen för regeringens åtgärder har även i år i många fall blivit mer utförliga. Utskottet ser positivt på denna utveckling och förutsätter att kvaliteten kommer att behållas i kommande redogörelser.

När det gäller de propositioner, skrivelser och direktiv genom vilka ett tillkännagivande uppges ha slutbehandlats under 2017 innehöll dessa propositioner etc. oftast en hänvisning till det aktuella tillkännagivandet och till att tillkännagivandet därmed ansågs ha slutbehandlats. Detta är positivt och utskottet skulle välkomna om detta kan genomföras fullt ut.

Skrivelsen innehåller också uppgifter om regelbeståndet. Utskottet har ovan redovisat uppgifter över tid om andelen EU-relaterade författningar (tabell 1 och anslutande text). Uppgifterna ger en bild av genomförandet av EU-direktiv i svensk rätt.

Utskottet har också ovan redovisat uppgifter om antal och andel slutbehandlade riksdagsskrivelser och tillkännagivanden. Uppgifterna syftar till att ge en övergripande bild och ska tolkas med försiktighet när det gäller enskilda uppgifter. Utskottet vill, i linje med vad som framförs i flera utskotts yttranden, framhålla vikten av att regeringen hanterar riksdagens beslut både skyndsamt och noggrant.

När det gäller behandlingen av riksdagsskrivelser inom konstitutions­utskottets område redovisas nio tillkännagivanden som slutbehandlade. Utskottet ger följande kommentarer till ett av dessa tillkännagivanden – Ansvar för skolhuvudmän m.fl. (bet. 2015/16:KU4 punkt 4). I utskottets ställning­stagande anförs att det finns anledning att se över om det finns behov av ett förtydligat ansvar för skolhuvudmän och andra som arbetar med barn och unga för att motverka radikalisering (bet. 2015/16:KU4 s. 32). I skrivelse 75 redovisas bl.a. att regeringen gett Statens skolverk i uppdrag att utreda vilken roll utbildning inom skolväsendet har enligt gällande regelverk i arbetet mot våldsbejakande extremism. Ut­skottet menar att formuleringen om ett för­tydligat ansvar i tillkännagivandet också inkluderade möjligheten att förändra regelverket och t.ex. skärpa lagstiftningen när det gäller skol­huvudmän. Utskottet anser därför inte att tillkännagivandet är slutbehandlat.

I yttrandena från övriga utskott till konstitutionsutskottet framhålls ett antal synpunkter som gäller regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden.

Yttrandena från utbildningsutskottet och trafikutskottet uppmärksammar att regeringen när den redovisar ett tillkännagivande vid sidan av skrivelse 75 i vissa fall har valt att göra så i propositioner eller skrivelser där tillkänna­givandet inte kan sägas behandlas i sitt sakliga sammanhang. Ett exempel är den redovisning med anledning av tillkännagivandet om ett nationellt digitalt lärarlyft som behandlas i skrivelse 2017/18:68 Riksrevisionens rapport om samisk utbildning.

En genomgång av hela budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1) som gjorts inom konstitutionsutskottets kansli visar att regeringen redovisat behandlingen av 111 tillkänna­givanden. 48 av dessa uppgavs vara slut­behandlade. I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1) redovisades 44 tillkännagivanden. 25 av dessa upp­gavs vara slut­behandlade. Det är således mer än dubbelt så många tillkänna­givanden som redovisas i budget­propositionen för 2018 jämfört med budgetpro­positionen för 2017. Generellt sett är också regeringen tydligare i budget­propositionen för 2018 än i budget­propositionen för 2017 huruvida den anser att tillkännagivandena är slut­behandlade eller inte. Som framgår av utbildningsutskottets och trafikut­skottets yttranden har regeringen också valt att redovisa sin behandling av tillkänna­givanden i sär­propositioner.

Utskottet välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om till­kännagivanden så tidigt som möjligt, men vill samtidigt framhålla att det inte var utskottets avsikt i betänkande 2016/17:KU21 att tillkänna­givanden skulle redovisas i pro­positioner och skrivelser som behandlar en sak­fråga som inte är direkt knuten till tillkänna­givandet.

När det gäller regeringens budgetproposition vill utskottet framhålla att den inbegriper politikens inriktning inom i stort sett samtliga områden och att tillkännagivanden därför får anses behand­lade i sitt sakliga sammanhang när de behandlas i en budgetproposition. Utskottet välkomnar därför att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har redovisat vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden i större utsträck­ning än tidigare år och också redovisar sin bedömning av om tillkännagivandet är slutbehandlat eller inte.

I yttrandet från trafikutskottet uppmärksammas att i fall där riksdagen har beslutat om ett nytt tillkännagivande, där det redan finns ett likalydande till­kännagivande, har regeringen i vissa fall redovisat det ursprungliga tillkänna­givandet som slutbehandlat och i vissa fall som ej slutbehandlat, dvs. att det bereds vidare. Eftersom regeringens hantering således skiljer sig åt från fall till fall vill konstitutionsutskottet framhålla att det är rimligt för att säkerställa transparens i regeringens behand­ling av tillkännagivanden att de ursprungliga tillkänna­givandena fortsatt redo­visas som ej slutbehandlade. Det blir på så sätt tydligare när ett tillkännagivande först beslutades och de åtgärder som vid­tagits från regeringens sida därefter.

Avslutningsvis vill utskottet påminna om sitt påpekande förra året om att det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkänna­givande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet (bet. 2016/17:KU21 s. 41). För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt, som utskottet framhöll förra året. Utskottet vill således framhålla att vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riks­dag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de överväganden som föranlett tillkännagivandet.

Av utskottens nu aktuella yttranden framgår att berörda utskott i vissa fall har gjort en annan bedömning än regeringen huruvida ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedöm­ning av de aktuella fallen. Av konstitutionsutskottets resonemang i förra årets betänkande (bet. 2016/17:KU21), som fortfarande är giltigt, följer dock att i de fall då ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat ska regeringen återkomma till riksdagen med sina redo­visningar och bedömningar.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

 

Redogörelsen

Sedan 2012 redovisar riksdagsstyrelsen behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen i en redogörelse till riksdagen. I årets redogörelse (redog. 2017/18:RS6) redovisas totalt nio riksdagsskrivelser från riksmötet 2015/16 och senare.

Tre av riksdagsskrivelserna är inte slutbehandlade. De gäller en utredning om riksdagens EU-arbete, en översyn av Riksrevisionen och om att låta utreda en anpassning till den allmänna dataskyddsförordningen av dels den nya lagen om registrering och hantering av gåvor mottagna av riksdagsledamöter, dels lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och eko­nomiska intressen.

Utredningen om riksdagens EU-arbete (2017/18:URF1) överlämnades den 24 januari 2018. Översynen av Riksrevisionen (2017/18:URF2) överlämnades den 7 februari 2018. Framställan om en anpassning till den allmänna data­skyddsförordningen beslutades den 14 februari 2018. Konstitutionsutskottets betänkande 2017/18:KU25 beslutades i kammaren den 18 april 2018.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet hade förra året inte några invändningar mot riksdags­styrelsens redogörelse (bet. 2016/17:KU21).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte några invändningar mot redogörelsen. Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2017/18:75

Regeringens skrivelse 2017/18:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2017.

Redogörelse 2017/18:RS6

Redogörelse 2017/18:RS6 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

 

 

 

 

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande 2017/18:SkU10y

Bilaga 3

Justitieutskottets yttrande 2017/18:JuU6y

Bilaga 4

Civilutskottets yttrande 2017/18:CU4y

Bilaga 5

Försvarsutskottets yttrande 2017/18:FöU7y

Bilaga 6

Kulturutskottets yttrande 2017/18:KrU2y

Bilaga 7

Utbildningsutskottets yttrande 2017/18:UbU5y

Bilaga 8

Trafikutskottets yttrande 2017/18:TU5y

Bilaga 9

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2017/18:MJU4y

Bilaga 10

Näringsutskottets yttrande 2017/18:NU5y